Anslag till patentverket m.m.
Betänkande 1991/92:LU20
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU20
Anslag till patentverket m.m.
Innehåll
1991/92 LU20
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om övergripande målsättningar för patent- och registreringsverkets samt patentbesvärsrättens verksamheter under budgetåren 1992/93--1994/95 samt om anslag till dessa myndigheter för budgetåret 1992/93. Vidare behandlas fem motioner, av vilka en motion (fp) avser patentverkets uppdragsverksamhet och forskningsarkiv och en motion (nyd) rör bl.a. förutsättningarna för beviljande av patent. I två av motionerna tas upp frågor om firmaregistrering. Den femte motionen syftar till ändrad lagstiftning om skydd för företagshemligheter.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag samt avstyrker bifall till motionerna.
TOLFTE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1991/92:100 bilaga 13 föreslår regeringen (näringsdepartementet)
dels under punkt F 16 (s. 89--95)
1. att riksdagen godkänner att de övergripande målsättningarna för patent- och registreringsverkets verksamhetsområden patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden och uppdragsärenden inom patent, varumärkes- och mönsterområdena skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
2. att riksdagen till Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
dels under punkt F 17 (s. 95--98)
1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för patent- och registreringsverkets verksamheter inom bolagsärenden och uppdragsärenden skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
2. att riksdagen till Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
dels under punkt F 18 (s. 99--101)
1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom patentbesvärsrättens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
2. att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 10 213 000 kr.
Motionerna
1991/92:L803 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om namnskydd för radiostationer.
1991/92:L804 av Bengt Harding Olson och andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lättillgängligt forskararkiv vid PRV, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om renodlad myndighetsroll av PRV.
1991/92:L806 av Richard Ulfvengren (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda en förändring i patentlagen som innebär att man får en ettårsfrist, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att skapa en patentansökningsfond.
1991/92:L807 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av handels- och föreningsregistret till Hagfors.
1991/92:K208 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lag till skydd för företagshemligheter i enlighet med vad i motionen anförts om uppluckring av den "munkavlelag" som nu finns.
Utskottet
Inledning
Patent- och registreringsverket (PRV) handlägger ärenden angående patent, varumärken, mönster, utgivningsbevis för periodisk skrift, namn och kommunala vapen samt ärenden angående aktiebolag. Sedan den 1 januari 1992 har PRV också i uppdrag att ta emot anmälningar om utgivare enligt lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.
Patentbesvärsrätten (PBR) utgör en självständig förvaltningsdomstol och prövar överklaganden av beslut som meddelats av PRV i bl.a. patent-, varumärkes-, mönsterskydds- och namnärenden.
PRV:s verksamhet präglas i hög grad av strävandena mot en internationell harmonisering av lagstiftningen på det industriella rättsskyddets område, främst då när det gäller patent och varumärken. Ett för PRV betydelsefullt steg togs år 1978 då Sverige tillträdde den europeiska patentkonventionen (European Patent Convention, EPC). Samma år tillträdde Sverige också den s.k. samarbetskonventionen (Patent Cooperation Treaty, PCT). När det gäller harmoniseringssträvandena på varumärkessidan kan nämnas Madridprotokollet om internationell registrering av varumärken och EG:s varumärkesdirektiv. Frågan om ett svenskt tillträde till Madridprotokollet övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. EG-direktivet ingår bland de rättsakter som ett EES-avtal avses omfatta och som alltså kan komma att föranleda ändringar i den svenska varumärkeslagstiftningen.
Europapatentkonventionen innefattar en långtgående harmonisering på patentområdet. Ett patent som meddelas av nationell patentmyndighet blir gällande endast i den staten. En uppfinnare som önskar få patentskydd i flera länder måste alltså i princip söka patent i varje land. Genom EPC har emellertid skapats en ordning som medger att en patentsökande samtidigt kan erhålla patentskydd i flera länder, s.k. europeiskt patent. Sådant patent meddelas av det europeiska patentverket som har sitt säte i München. I den svenska patentlagen har tagits in de särskilda regler som föranletts av Sveriges tillträde till EPC. En viss anpassning av de svenska patentreglerna till konventionens bestämmelser har också skett (prop. 1977/78:1, bet. LU 10). Den europeiska patentkonventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för att få europeiskt patent och handläggningsordningen vid det europeiska patentverket. Regleringen i konventionen är fristående från konventionsstaternas lagstiftning. Konventionen innehåller också bestämmelser om bl.a. rättsverkningarna av ett europeiskt patent. I sistnämnda hänseende gäller att ett europeiskt patent skall ha samma rättsverkan i den stat för vilken patentet beviljats som ett nationellt patent. Möjligheten att få ett enda europeiskt patent i stället för flera nationella patent har inneburit att patentansökningarna till de nationella patentverken i konventionsstaterna sjunkit drastiskt. För PRV:s del har antalet patentansökningar sjunkit från 15 000--16 000 i slutet av 1970-talet till ca 3 000 budgetåret 1990/91.
Också samarbetskonventionen (PCT) syftar till att underlätta förfarandet när en uppfinning skall patenteras i flera länder. Enligt PCT är det möjligt att samtidigt söka patent i en eller flera av konventionsstaterna genom en s.k. internationell patentansökan. En sådan ansökning blir föremål för central nyhetsgranskning vid en nationell myndighet eller internationell organisation som har utsetts att utföra sådan granskning. Också en förberedande patenterbarhetsprövning kan ske i det sammanhanget. Om sökanden efter den centrala granskningen vill fullfölja sin ansökan skall den prövas i sedvanlig ordning vid nationella patentverk. Den centrala nyhetsgranskningen och förberedande patenterbarhetsprövningen syftar till att underlätta de nationella myndigheternas handläggning av ärendena. För att en myndighet eller organisation enligt konventionen skall kunna utses till granskningsmyndighet, s.k. PCT-myndighet, krävs det i princip att den har minst 100 årsanställda patentingenjörer som granskare. Det svenska patentverket liksom det europeiska patentverket har utsetts att vara PCT-myndigheter.
Anslag till PRV, m.m.
PRV:s verksamhet är indelad i sex områden, nämligen patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden, uppdragsverksamhet inom patent-, varumärkes- och mönsterområdena, bolagsärenden samt uppdragsverksamhet inom bolagsområdet. Uppdragsverksamheten inom patent-, varumärkes- och mönsterområdena bedrivs av en särskild avdelning hos PRV (InterPat) och är av kommersiell natur. Verksamheten avser bl.a. nyhetsgranskning av uppfinningar och utlåtanden om patenterbarhet utan samband med patentansökningar, teknikefterforskning på patentområdet, förundersökning av varumärken och mönster, konsulttjänster utan samband med ansökningar, försäljning av skrifter m.m. samt utbildning av utomstående. Uppdragsverksamheten på bolagsområdet bedrivs av verkets bolagsavdelning och avser tjänster till allmänheten.
Kostnaderna för PRV:s verksamhet skall täckas av de avgifter som verkets kunder erlägger. Under anslaget F 16. Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m. redovisas kostnader och intäkter för verksamheterna med patent-, varumärkes-, mönster- och namnärenden samt uppdragsverksamhet inom patent-, varumärkes- och mönsterområdena. Kostnader och intäkter för verksamheten med bolagsärenden och uppdragsverksamhet på bolagsområdet redovisas under anslaget F 17. Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden.
På grundval av en fördjupad anslagsframställning från PRV för budgetåren 1992/93--1994/95 görs i propositionen en resultatbedömning av verksamheterna under tiden 1987/88--1990/91 och en fördjupad prövning inför den kommande treårsperioden. För verksamhetsområdena patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden samt uppdragsverksamhet inom patent-, varumärkes- och mönsterområdena dras i propositionen följande slutsatser.
Övergripande mål för verksamheten med patentärenden skall vara att erbjuda näringslivet en ändamålsenlig, konkurrenskraftig och kvalitativt högtstående service i patentfrågor.
Behandlingstiden för patentärenden skall under treårsperioden minskas i en sådan omfattning att beslut i ett patentärende kan meddelas inom tre år.
Övergripande mål för PRV:s verksamhet inom varumärkesområdet skall vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas krav på snabb handläggning och hög kvalitet.
Verksamheten skall inom treårsperioden uppnå målet att den genomsnittliga behandlingstiden för ett varumärkesärende inte överstiger tio månader.
Övergripande mål för mönsterverksamheten skall likaså vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas önskemål.
Medelbehandlingstiden för ett mönsterärende skall vidmakthållas vid högst elva månader.
Det övergripande målet för namnverksamheten skall vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas krav på snabb handläggning och hög kvalitet. Inom treårsperioden skall den genomsnittliga behandlingstiden för ett namnärende bibehållas vid två till tre månader.
För uppdragsverksamheten inom särskilt de immaterialrättsliga områdena patent, varumärken och mönster skall det övergripande målet vara att erbjuda näringsliv och övriga intressenter en heltäckande informations- och konsultservice.
PRV skall på sina ansvarsområden aktivt hävda Sveriges roll i det internationella samarbetet.
Såvitt gäller bolagsärendena och uppdragsverksamheten på bolagsområdet dras mot bakgrund av resultatbedömningen och den fördjupade prövningen av verksamheten följande slutsatser.
Övergripande mål för verksamheterna med bolagsärenden och uppdragsverksamhet inom bolagsområdet skall vara att tillhandahålla ärenden och tjänster utifrån kundernas berättigade krav på och önskemål om snabbhet och kvalitet i handläggningen. Verksamheten skall uppnå full kostnadstäckning.
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att de övergripande målen för PRV:s verksamhet skall vara i enlighet med de angivna slutsatserna. Vidare föreslås att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar ett belopp på 1 000 kr. för ett vart av områdena för immaterialrätt och för bolagsärenden.
I motion L804 av Bengt Harding Olson och andre vice talman Christer Eirefelt (fp) framhålls att PRV:s forskararkiv är av central betydelse för bl.a. uppfinnare och företag. Arkivet är emellertid inte tillgängligt i den utsträckning som behövs, och motionärerna begär ett tillkännagivande om att såväl lokalförhållandena som öppethållandetider och service måste förbättras (yrkande 1). Motionärerna påpekar vidare att PRV:s uppdragsavdelning, InterPat, kritiserats i flera avseenden. Enligt motionärerna köper uppdragsavdelningen vissa granskningstjänster av patentenheterna enligt okända debiteringsnormer. Även de normer efter vilka kunderna debiteras för uppdragsverksamheten är okända. Verksamheten innefattar, fortsätter motionärerna, en dubbelroll som inger betänkligheter från stats- och förvaltningsrättsliga utgångspunkter genom att jävsförhållanden och lojalitetskonflikter kan uppkomma. Verksamheten kan också uppfattas som illojal konkurrens. Motionärerna anser att en renodling av PRV:s myndighetsroll är en naturlig konsekvens och att så kan ske genom en utförsäljning av uppdragsverksamheten eller på annat lämpligt sätt. En utredning av frågan om den lämpligaste lösningen bör ske. I motionen begärs (yrkande 2) att vad som anförts om en renodling av PRV:s myndighetsroll ges regeringen till känna.
Vad först gäller målsättningarna för PRV:s verksamheter under åren 1992/93--1994/95 vill utskottet understryka att PRV har uppgifter på områden som är av vital betydelse för näringslivet och därmed också för samhällsekonomin. Ett väl fungerande industriellt rättsskydd är sålunda en av förutsättningarna för en gynnsam ekonomisk tillväxt, inte minst för de små och medelstora företagen. För företagen är det också viktigt att aktiebolagsärenden kan handläggas snabbt och rationellt. Mot den bakgrunden ansluter sig utskottet till vad som i propositionen anförs om de övergripande målen för PRV:s verksamhet på immaterialrätts- och bolagsområdena. I likhet med regeringen anser utskottet vidare att den genomsnittliga behandlingstiden för olika ärendegrupper är ett bra mått på hur PRV:s verksamheter har lyckats under en period. De konkreta mål för behandlingstider som ställs upp i propositionen finner utskottet godtagbara. Utskottet vill dock understryka vikten av att handläggningstiden för patentärenden är så kort som möjligt och i vart fall inte överskrider handläggningstiderna vid det europeiska patentverket.
Också i fråga om målen för uppdragsverksamheten inom bl.a. patentområdet ansluter sig utskottet till vad som anförs i propositionen. I sammanhanget vill utskottet erinra om att det finns ett samband mellan uppdragsverksamheten och verkets förutsättningar att upprätthålla en hög specialistkompetens och därmed en hög kvalitet vid handläggningen av patentärenden. Som tidigare berörts har Sveriges anslutning till Europapatentkonventionen föranlett en betydande minskning av antalet patentansökningar till PRV. Då Sverige tillträdde konventionen ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om följderna för PRV (prop. 1977/78:1, bet. LU 10). Utskottet fann då inte anledning att anta att antalet patentansökningar skulle sjunka så att det skulle framtvinga kraftiga personalminskningar och därmed påverka patentverkets möjligheter att ge effektiv service åt företag och uppfinnare. Inte heller fann utskottet att det förelåg någon risk för att PRV:s ställning som PCT-myndighet skulle äventyras. Skulle det likväl visa sig att arbetsvolymen minskade mer än som antagits, fortsatte utskottet, måste ovillkorligen åtgärder vidtas som var ägnade att motverka de negativa följderna av en anslutning till konventionen. Utskottet pekade härvidlag på möjligheterna till en utvidgad uppdragsverksamhet som ett medel att öka underlaget för verksamheten. Spörsmålet togs härefter upp i 1986/87 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 14 s. 98 f.) med anledning av det utredningsarbete som utförts av EPO-medlemskapsutredningen. I propositionen framhölls det angelägna i att -- trots Sveriges tillträde till Europapatentkonventionen, som resulterat i ett minskat antal nationella patentansökningar -- kunna behålla antalet granskare i en sådan utsträckning att PRV:s PCT-status inte äventyrades. Det påpekades att genom uppdragsverksamheten kunde i detta hänseende ett tillräckligt antal granskare behållas i PRV. Dessutom utgjorde uppdragsverksamheten en av näringslivet uppskattad service som föredragande statsrådet fann det angeläget att verket även fortsättningsvis kunde erbjuda. För att åstadkomma en klarare åtskillnad mellan uppdragsverksamheten och andra delar av myndigheten förordades att den dåvarande uppdragsenheten inom patentavdelningen omvandlades till en egen avdelning. Uttalandena föranledde inte några erinringar vid riksdagsbehandlingen av propositionen (bet. NU 1986/87:21).
Uppdragsverksamheten har åter aktualiserats i samband med den översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna som riksrevisionsverket år 1991 fick regeringens uppdrag att göra. PRV ingår bland de myndigheter som omfattas av översynen. Enligt direktiven till riksrevisionsverket skall som ett första led i översynen en kartläggning ske av sådan affärsverksamhet som är av större omfattning. Kartläggningen skall omfatta bl.a. uppgifter om konkurrensförhållanden och pris- och avgiftssättning samt bör belysa affärsverksamhetens koppling till myndighetens övriga verksamhet. Med utgångspunkt i vissa närmare angivna principer skall riksrevisionsverket sedan överväga i vilka fall affärsverksamheten bör bedrivas i bolagsform eller i en särskild uppdragsmyndighet. Regeringen har den 13 februari 1992 givit riksrevisionsverket kompletterande direktiv för översynsarbetet. Enligt dessa skall verket för de verksamheter som bedöms lämpliga att bolagisera för varje särskilt fall redovisa eventuella motiv eller hinder för att de inte kan anses lämpliga att i ett andra steg överlåtas till privat ägare. Redovisningen skall också innefatta förslag till ändringar av regelverk eller strukturella åtgärder som bör genomföras för att möjliggöra privat ägande. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 30 juni 1992.
Med hänsyn till den pågående översynen av bl.a. PRV:s affärsverksamhet anser utskottet att motion L804 i denna del inte bör leda till någon riksdagens vidare åtgärd. Med anledning av vad som anförs i motionen om prissättningen vill utskottet tillägga att -- enligt vad som framgår av budgetpropositionen (bil. 13 s. 88) -- ersättning för utförda uppdrag under programmen uppdragsverksamhet tas ut i enlighet med de avgifter som PRV fastställer i samråd med riksrevisionsverket. Frågan om prissättningen vid sådan uppdragsverksamhet som avser patentbevakning har också på talan av ett enskilt företag prövats av näringsfrihetsombudsmannen år 1989 som inte funnit anledning till vidare åtgärd i saken.
Utskottet övergår härefter till den i motion L804 upptagna frågan om forskningsarkivet vid PRV. Sedan länge tar PRV emot patentskrifter och andra patentdokument som publiceras i de viktigaste industriländerna. Det totala antalet patentdokument inkl. svenska patentakter som förvaras hos PRV uppgår för närvarande till ca 50 miljoner, och den årliga tillväxten är ca två miljoner dokument. Ett exemplar av dokumenten utnyttjas för granskningen av patentansökningar och står inte till allmänhetens förfogande. Utöver dokumentsamlingarna för granskningsverksamheten finns i PRV:s läsesalar samlingar av patentskrifter från bl.a. de nordiska länderna samt Tyskland och USA. Ett exemplar av patentskrifterna från USA och av en del av de tyska patentskrifterna finns också i forskningsarkivet. Handlingarna i läsesalarna och forskningsarkivet är tillgängliga för allmänheten. Materialet i forskningsarkivet förvaras dels i PRV:s huvudbyggnad, dels i kvarteret Garnisonen i Stockholm. En del äldre tyskt material finns i Hägernäs i Täby kommun.
Den ständigt växande dokumentmängden hos PRV har under årens lopp medfört problem när det gällt att skapa utrymme för de olika samlingarna och hålla materialet i forskararkivet tillgängligt för allmänheten. Förhållandena har uppmärksammats i olika sammanhang, bl.a. i riksdagen med anledning av motioner (se senast bet. NU 1987/88:24) samt i de myndighetsspecifika direktiven för PRV:s anslagsframställning för budgetåren 1992/93--1994/95. Genom direktiven fick verket i uppdrag att i en särskild rapport redovisa en långsiktig strategi för hantering av den ständigt ökande dokumentmängden. PRV skulle också redovisa allmänhetens möjligheter att få tillgång till patentdokumentation inom de gränser som sätts av dokumentationstillväxt och tillgängligt teknikstöd. Med anledning härav fastställde verket år 1991 en strategisk plan rörande patentdokumentationen och dess utnyttjande. Planen bygger bl.a. på en satsning på mikrofilm och digital lagringsteknik, och åtgärderna syftar till att säkerställa granskningsmaterialets tillgänglighet för granskningsarbetet och att säkerställa expansionsutrymmen under 15 år. Forskararkivets material från USA skall enligt planen behållas intakt ytterligare ett antal år medan visst utbyte av det tyska materialet kan komma att ske. Planen innebär också att det i läsesalarna skapas bättre förutsättningar för att utnyttja digitaliserad patentinformation.
I linje med vad näringsutskottet framhållit vid behandlingen av motionsyrkanden rörande forskningsarkivet (se bet. NU 1987/88:24 s. 39) anser lagutskottet att det är angeläget att allmänheten kan beredas tillgång till det utländska patentmaterial som förvaras hos PRV. Dokumenttillväxten och utrymmesbristen hos PRV sätter emellertid för närvarande gränser för vad som är praktiskt genomförbart i syfte att öka forskararkivets tillgänglighet. Resultatet av de åtgärder som anges i PRV:s plan för patentdokumentationen och dess utnyttjande kan emellertid leda till att frågan om forskararkivet kommer i ett nytt läge. Någon anledning för riksdagen att nu uttala sig i saken kan utskottet inte finna.
Med det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner de i propositionen förordade målsättningarna för PRV:s verksamheter och avstyrker bifall till motion L804. Regeringens förslag till medelsanvisning föranleder inte någon erinran från utskottets sida, och utskottet tillstyrker bifall till propositionen också i den delen.
Anslag till patentbesvärsrätten m.m.
Också beträffande patentbesvärsrätten görs i propositionen en resultatbedömning av verksamheterna under tiden 1987/88--1990/91 och en fördjupad prövning inför budgetåren 1992/93--1994/95. Enligt propositionen beräknas planeringsramen för den kommande treårsperioden till 32 885 000 kr.
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna att övergripande mål för verksamheten vid patentbesvärsrätten skall vara att patentmål avgörs inom en genomsnittlig handläggningstid på 1,5 år och att samtliga övriga mål avgörs i sådan omfattning att målbalansen inte tillåts öka. Vidare föreslås att till patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisas ett förslagsanslag på 10 213 000 kr.
Utskottet ansluter sig till vad som anförs rörande mål för patentbesvärsrättens verksamhet. Förslaget till medelsanvisning föranleder inte några erinringar från utskottets sida, och utskottet tillstyrker bifall till förslaget.
Förutsättningarna för beviljande av patent
Som allmänna förutsättningar för att patent skall kunna meddelas på en uppfinning gäller bl.a. att uppfinningen skall vara ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökningen samt att den också väsentligen skall skilja sig från vad som tidigare är känt. I nyhetskravet ligger att alla omständigheter som är tillgängliga före dagen för patentansökningen skall anses kända. En omständighet blir tillgänglig om en större eller obestämd krets av människor har haft möjlighet att ta del av den. Det krävs emellertid inte att någon utomstående i verkligheten fått reda på omständigheten. Enligt ett uttryckligt undantag i patentlagen får dock utan hinder av nyhetskravet patent meddelas på en uppfinning som inom sex månader före ansökningsdagen visats på vissa officiella eller officiellt erkända internationella utställningar.
I motion L806 av Richard Ulfvengren (nyd) framhålls att en uppfinnare för närvarande har mycket begränsade möjligheter att före en patentansökan avslöja något om sin uppfinning och att det därför är svårt för honom att få ekonomiskt stöd för utveckling av projektet och till kostnaderna för patentförfarandet. Motionären hänvisar till att patenträtten i USA innehåller regler om en ettårsfrist, som i huvudsak innebär att en uppfinnare har ett år på sig att försöka hitta köpare eller sponsorer innan han måste lämna in sin ansökan om patent. Motionären anser att en liknande regel bör införas i svensk rätt (yrkande 1). Eftersom en sådan ändring inte torde kunna genomföras omedelbart bör tills vidare inrättas en patentansökningsfond på 25 milj.kr. med medel från arbetsmarknadsdepartementets budget. Från fonden skall efter prövning medel utbetalas enligt samma principer som gäller för den allmänna rättshjälpen. Fonden skall upplösas när den begärda lagändringen genomförts. Motionären yrkar (yrkande 2) att vad som anförts om en patentansökningsfond ges regeringen till känna.
Utskottet vill erinra om att, som tidigare berörts, reglerna i den svenska patentlagen är anpassade till regelsystemet i den europeiska patentkonventionen. Så är exempelvis fallet med bestämmelserna om de grundläggande förutsättningarna för beviljande av patent. En sådan anpassning har varit nödvändig för att villkoren för beviljande av patent inte skall skilja sig åt med stora praktiska olägenheter som följd. Enligt utskottets mening kan det inte gärna komma i fråga att vi nu skulle ensidigt ändra villkoren för beviljande av patent. Som motionären själv påpekar har emellertid frågan om införandet efter amerikanskt mönster av en frist för ansökan av patent, s.k. grace-period, tagits upp på det internationella planet. Inom WIPO pågår sålunda för närvarande arbete i syfte att åstadkomma en internationell harmonisering av patentlagstiftningen. En av de frågor som därvid övervägs är spörsmålet om en grace-period. Med hänsyn till det sagda bör yrkande 1 i motionen inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Inte heller anser utskottet att motionärens önskemål om en patentansökningsfond påkallar någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet vill härvidlag hänvisa till att närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) kan lämna ekonomiskt stöd till uppfinnare för utveckling av olika projekt. Bland de kostnader för vilka bidrag kan erhållas ingår utgifter för patentansökningar.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L806.
Firmaregistrering
Med uttrycket firma avses enligt firmalagen (1974:156) den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet. En näringsidkare kan förvärva ensamrätt till en firma genom registrering eller inarbetning. Ensamrätten till en registrerad firma innebär att någon annan inte har rätt att använda en firma eller annat näringskännetecken som kan förväxlas med den registrerade firman. Förbudet att använda en förväxlingsbar firma gäller dock endast inom det område för vilket firman registrerats. I firmalagen finns vidare allmänna bestämmelser om förutsättningarna för firmaregistrering. En firma får inte registreras om den är ägnad att vilseleda allmänheten eller kan förväxlas med en annan näringsidkares skyddade släktnamn eller närings- eller varukännetecken. Inte heller får en firma registreras om den innehåller något som kan uppfattas som annans släktnamn m.m. eller som benämning på stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning. Också vissa ytterligare förbud mot firmaregistrering uppställs i lagen. Om en firma har registrerats i strid med något av de nämnda förbuden kan registreringen hävas av allmän domstol på talan av den som anser sig lida skada på grund av registreringen. En firmaregistrering kan också hävas om bl.a. den inte använts under de senaste fem åren. En förutsättning härför är dock att innehavaren inte kan bevisa att han har haft särskilda skäl för sin underlåtenhet. I aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar samt handelsregistrerlagen (1974:157) finns vissa ytterligare regler rörande registrering av firmor. Aktiebolags firmor registreras i det centrala, hos PRV förda aktiebolagsregistret. Firmor för ekonomiska föreningar registreras i de hos länsstyrelserna förda föreningsregistren. Liksom registrering i aktiebolagsregistret ger en registrering i ett föreningsregistrer skydd för firman i hela landet. Firmor för handelsbolag, enskilda näringsidkare samt ideela föreningar och stiftelser som driver näringsverksamhet registreras i de av länsstyrelserna förda handelsregistren, och firmaskyddet är begränsat till det län där registrering skett. Namn på ideella föreningar som inte driver näring kan inte registreras.
I motion L803 av Christer Lindblom (fp) framhålls att verksamheter som lokal- och närradiostationer bedriver kan registreras under organisationsnummer hos skattemyndigheterna men att något firmaskydd inte följer med en sådan registrering. Motionären hänvisar till att ett företag hösten 1991 fick namnet på ett tjugotal, däribland flera väl kända, lokal- och närradiostationer registrerade som s.k. bifirmor. Enligt motionären är det inte rimligt att ideella föreningar som sedan många år driver verksamhet under väl kända namn skall kunna fråntas rätten till namnen. Motionären är medveten om att föreningarna kan begära att firmaregistreringen hävs men anser att det primära måste vara att välkända och inarbetade namn skall skyddas.
Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet stryka under att firmalagen ger ett skydd för bl.a. ideella föreningar mot att näringsidkare utnyttjar föreningarnas namn som sina firmor. Skyddet kommer till uttryck i firmalagen genom de ovan redovisade bestämmelserna om registreringsförbud och möjligheten till hävning när en firma är förväxlingsbar med namnet på en ideell förening. Firmalagen ger däremot inte skydd för att namnet på en ideell förening utnyttjas i andra sammanhang än näringsverksamhet, exempelvis av en annan ideell förening. I anslutning härtill vill utskottet också påpeka att det förhållandet att en näringsidkare lyckats få ett föreningsnamn registrerat som sin firma inte innebär att föreningen i fortsättningen blir förhindrad att använda sitt namn. Som tidigare nämnts är följden av registreringen endast den att firman inte får användas av någon annan näringsidkare. I det i motionen berörda fallet kan alltså föreningarna fortsätta med radiosändningar under de ursprungliga namnen så länge som sändningarna inte utgör näringsverksamhet.
Enligt utskottets mening ger reglerna i firmalagen således ett visst skydd för namn på idella föreningar och liknande sammanslutningar. Att det förekommer fall då någon måste vända sig till domstol för att i sitt eget intresse försöka få en firmaregistrering hävd måste ses mot bakgrund av att det för närvarande inte finns ett system för en central och samordnad firmaregistrering som medger att förväxlingsrisken kan beaktas i tillbörlig grad vid inregistreringsförfarandet. I linje med vad utskottet uttalade hösten 1991 (bet. 1991/92:LU10) vid behandlingen av en motion rörande aktiebolags firma anser utskottet att det nu aktualiserade problemet i första hand bör lösas genom förbättringar av systemet för firmaregistrering. En reform med denna inriktning kommer inte bara företagen till godo utan medför också förbättringar för andra med skyddade namn. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen såväl i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik som i årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 13) förutskickat att PRV skall utses till huvudman och ges det totala ansvaret för verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. Ett rikstäckande, enhetligt och med aktiebolagsregistret samordnat registrer över handelsbolag och ekonomiska föreningar avses bli infört successivt under åren 1993--1995.
Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att några lagstiftningsåtgärder till skydd för namn på ideella föreningar inte för närvarande är påkallade. Utskottet förutsätter dock att regeringen följer den vidare utvecklingen. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L803.
I motion L807 av Isa Halvarsson (fp) begärs ett tillkännagivande om att det nya förenings- och handelsregistret skall lokaliseras till Hagfors. Den moderna datatekniken ger enligt motionären stor frihet vid valet av lokaliseringsort för det nya registret. Från regionalpolitiska synpunkter bör man då välja en ort som drabbats av svåra strukturförändringar.
I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 88) framhålls beträffande det nya förenings- och handelsregistret att det är viktigt att den regionala och lokala servicen på området inte försämras med anledning av ett ändrat huvudmannaskap. Enligt propositionen kommer regeringen att ge PRV i uppdrag att utreda vissa utestående frågor i sammanhanget, bl.a. avseende möjligheterna att låta t.ex. banker, revisionsbolag, utvecklingsfonder och andra, som är naturliga lokala kontaktpunkter för nyföretagarna, via egna terminaler till PRV överföra registreringsunderlag, som där läggs till grund för en registrerprövning. En proposition med förslag till erforderliga ändringar i handelsregistrerlagen avses bli förelagd riksdagen under 1992.
Enligt utskottets mening bör inte riksdagen genom några uttalanden med anledning av motionen föregripa den fortsatta beredningen av frågan om ett centralt förenings- och handelsregistrer. Utskottet utgår från att riksdagen i samband med den aviserade propositionen om ändring i handelsregistrerlagen kommer att få en redovisning för regeringens överväganden i lokaliseringsfrågan liksom i fråga om hur företagens behov av service på regional och lokal nivå skall kunna tillgodoses. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L807.
Skydd för företagshemligheter
På förslag av den dåvarande regeringen i proposition 1987/88:155 fattade riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:LU37, rskr. 298) beslut om en lagstiftning rörande skyddet för företagshemligheter. Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Den är tillämplig på information om affärs- och driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande kan medföra skada för honom. Den som med uppsåt olovligen tillgriper en företagshemlighet kan enligt lagen dömas till straff. Straffansvar kan vidare -- under vissa förutsättningar -- drabba den som anskaffar en företagshemlighet. Den som gör sig skyldig till brott kan också bli skadeståndsskyldig. Även vid andra angrepp på företagshemligheter än sådana som utgör brott kan skadestånd utdömas. Så är fallet när exempelvis en anställd som i sin tjänst har tillgång till en företagshemlighet utnyttjar eller avslöjar hemligheten. Regleringen i lagen innebär emellertid inte att det införts en lagstadgad tystnadsplikt för anställda. Endast om en anställd uttryckligen eller underförstått genom avtal förpliktigat sig att inte till skada för arbetsgivaren röja information eller då lagstadgad tystnadsplikt föreskrivs i sekretesslagen eller andra författningar blir reglerna i lagen om skydd för företagshemligheter tillämpliga. Såvitt angår de anställda är det huvudsakliga syftet med lagen att det -- utanför kollektivavtalssammanhang -- öppnas en möjlighet att tillämpa lagens särskilda regel om beräkning av skadeståndet. Det innebär att skadeståndet kan beräknas på ett för den skadelidande förmånligare sätt än vad som i allmänhet gäller. Skadeståndet kan emellertid sättas ned eller helt bortfalla om det är skäligt. Jämkningsregeln tar särskilt sikte på anställda.
Utöver de nu nämnda stadgandena finns i lagen en särskild bestämmelse, 2 §, som innebär att straff- och skadeståndsreglerna inte blir tillämpliga när någon anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket fängelsestraff kan följa, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse.
I motion K208 av Lars Werner m.fl. (v) framhålls att det behövs ett skydd för legitima företagshemligheter men att den nuvarande lagen på ett orimligt sätt inskränker de anställdas rätt att avslöja olika missförhållanden inom företagen. I motionen begärs (yrkande 4) att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en ny lag om skydd för företagshemligheter.
Utskottet vill erinra om att regeringens år 1988 framlagda förslag till lag om skydd för företagshemligheter blev föremål för synnerligen ingående prövning vid riksdagsbehandlingen. En central fråga härvid var intresset av en fri opinionsbildning i samhället. Såväl i den allmänna debatten som i motioner med samma inriktning som den nu aktuella motionen K208 hade framförts kritik mot lagförslaget med utgångspunkt från detta intresse. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:LU37 slog lagutskottet fast att lagen om skydd för företagshemligheter över huvud taget inte gäller brott och särskilt allvarliga missförhållanden i ett företag. För att tillgodose behovet av en fri debatt förordade lagutskottet att lagförslaget kompletterades med den ovan redovisade bestämmelsen i 2 § som medger att också misstänkta brott och andra allvarliga missförhållanden i företagen kan avslöjas riskfritt. Utskottet påpekade att denna bestämmelse skulle få särskild betydelse för de anställda i privata företag eftersom de inte åtnjöt meddelarfrihet enligt tryckfrihetsförordningen och därför inte hade möjlighet att utan risk för skadeståndsskyldighet vända sig till exempelvis massmedierna och lämna upplysningar om missförhållanden på sin arbetsplats. I ärendet underströk utskottet vidare att den föreslagna lagen över huvud taget inte inkräktade på de rättigheter som tryckfrihetsförordningen och andra yttrandefrihetsrättsliga lagar ger. Inte heller ansåg utskottet att lagen i övrigt hotade den fria åsiktsbildning i samhället som garanteras av regeringsformen.
Sedan lagen om skydd för företagshemligheter trädde i kraft har, såvitt utskottet har sig bekant, det inte framkommit något som tyder på att reglerna skulle vara otillfredsställande i det av motionärerna angivna avseendet. Utskottet har därför den uppfattningen att lagen, såsom den slutligen kom att utformas, innebär en väl avvägd lösning som tillgodoser både intresset av en fri opinionsbildning och företagens legitima behov av att kunna skydda betydelsefull information. Utskottet avstyrker därför bifall till motion K208 yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande verksamheter på immaterialrättsområdet att riksdagen med avslag på motion 1991/92:L804 yrkandena 1 och 2 godkänner att de övergripande målsättningarna för patent- och registreringsverkets verksamhetsområden patentärenden, varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden och uppdragsärenden inom patent, varumärkes- och mönsterområdena skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i proposition 1991/92:100 bil. 13, punkt F 16, under avsnittet Slutsatser,
2. beträffande anslag till immaterialrättsverksamheter att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Patent- och registreringsverket: Immaterialrätt m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
3. beträffande verksamheter på bolagsområdet att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för patent- och registreringsverkets verksamheter inom bolagsärenden och uppdragsärenden skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i proposition 1991/92:100 bil. 13, punkt F 17, under avsnittet Slutsatser,
4. beträffande anslag till bolagsverksamheter att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Patent- och registreringsverket: Bolagsärenden för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
5. beträffande patentbesvärsrättens verksamhet att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom patentbesvärsrättens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i proposition 1991/92:100 bil. 13, punkt F 18, under avsnittet Slutsatser,
6. beträffande anslag till patentbesvärsrätten att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 10213000kr.,
7. beträffande ändring i patentlagen, m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:L806,
8. beträffande namnskydd för radiostationer att riksdagen avslår motion 1991/92:L803,
9. beträffande förenings- och handelsregistret att riksdagen avslår motion 1991/92:L807,
10. beträffande skyddet för företagshemligheter att riksdagen avslår motion 1991/92:K208 yrkande 4. men (v)
Stockholm den 10 mars 1992
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m) och Hans Stenberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
John Andersson (v) anför:
Enligt min mening finns det starka skäl för att lagen om skydd för företagshemligheter nu bör ses över. Som påpekas i motion K208 finns det ett legitimt behov av att företagshemligheter kan skyddas. De synpunkter på lagstiftningen som framfördes i en reservation från vänsterpartiet då den nuvarande lagen antogs kvarstår emellertid oförändrade. Det kan alltså inte godtas att såsom för närvarande är fallet lagstiftningen skall på ett orimligt sätt inskränka de anställdas möjligheter att avslöja olika missförhållanden i företaget. Nackdelarna med den nuvarande lagen belyses också av att den utgjorde ett hinder i meddelarskyddskommitténs arbete med att förstärka och utvidga meddelarskyddet.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 10 borde ha hemställt:
10. beträffande skyddet för företagshemligheter att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K208 yrkande 4 hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning om skydd för företagshemligheter i enlighet med vad som anförts i motionen.