Anslag till Kronofogdemyndigheterna m.m.
Betänkande 1994/95:LU23
Lagutskottets betänkande
1994/95:LU23
Anslag till Kronofogdemyndigheterna m.m.
Innehåll
1994/95 LU23
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet såväl regeringens förslag till anslag för budgetåret 1995/96 till Kronofogdemyndigheterna och till Förrättningskostnader m.m. som den av regeringen förordade inriktningen av besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998.
Vidare behandlas i betänkandet åtta motioner, av vilka det i två förordas en ökning av anslaget till Kronofogdemyndigheterna för nästa budgetår. I en motion begärs att skuldsaneringslagen skall upphävas och till följd därav att bl.a. anslaget till Kronofogdemyndigheterna skall minskas. I tre motioner begärs olika åtgärder för att effektivisera indrivningen av framför allt skatteskulder. Slutligen tas i två motioner upp frågor som rör inkassoverksamhet resp. summarisk process.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen i förevarande delar och avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats fem reservationer, varav tre (m) och två (v).
SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) föreslår regeringen
dels under littera A yrkande 6 -- såvitt nu är i fråga -- att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåret 1997 och 1998 som regeringen förordar,
dels under punkt A 3 att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 880 579 000 kr,
dels under punkt A 4 att riksdagen till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 123 972 000 kr.
Motionerna
1994/95:L305 av Per Rosengren och Stig Sandström (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sund inkassoverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nedre beloppsgräns för rättslig indrivning av fordringar.
1994/95:L313 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kronofogdemyndigheternas indrivning av skulder.
1994/95:L314 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar upphäva skuldsaneringslagen,
2. att riksdagen -- under förutsättning av bifall till yrkande 1 -- beslutar att under Finansdepartementets anslag A 3, Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag 36 000 000 kr lägre anslag, i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen -- under förutsättning av bifall till yrkande 1 -- beslutar att under Justitiedepartementets anslag D 2, Domstolarna m.m., för budgetåret 1995/96 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag 4 000 000 kr lägre anslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:L315 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ränta på kostnadsersättning i summarisk process.
1994/95:L316 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kronofogdemyndigheternas verksamhet.
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
20. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om en effektivare skatteindrivning för att öka skatteintäkterna med netto 3 miljarder kronor t.o.m. 1998.
1994/95:Sk804 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit. 1994/95:Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets anslag A 3, Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag 80 000 000 kr högre anslag.
Utskottet
Allmän bakgrund
Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket (RSV) landets exekutionsväsende. RSV har den övergripande ledningen och ansvaret för verksamheten.
Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra författningar. Som verkställande myndighet skall kronofogdemyndigheterna enligt förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid.
Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Om exekutionstiteln avser betalningsskyldighet verkställs den genom utmätning. Kronofogdemyndigheterna verkställer också beslut om avhysning och annan handräckning. Till kronofogdemyndigheternas uppgifter hör också att svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom. Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB har, som nämnts, kronofogdemyndigheterna att handlägga verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare. Kronofogdemyndigheterna är också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i konkurs. Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna vidare den summariska processen, dvs. mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs enligt 1 kap. 6 § UB som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är i huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är enskilda.
Under senare år har ett flertal förändringar vidtagits på exekutionsrättens område som haft inverkan på kronofogdemyndigheternas verksamhet.
Förutom att, som ovan berörts, kronofogdemyndigheterna övertagit den summariska processen från domstolarna har kronofogdemyndigheterna fått nya uppgifter genom den skuldsaneringslag som trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:123, bet. LU23). Lagen innebär att huvuddelen av arbetet med utredning m.m. i ärenden om skuldsanering skall skötas av kronofogdemyndigheterna.
Vidare har riksdagen nyligen beslutat om en reformerad lönexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheterna (se prop. 1994/95:49, bet. LU6, rskr. 172). Reformen innebär att de tidigare formerna för löneexekution, utmätning av lön och införsel i lön, slås samman till ett enhetligt system, så att all löneexekution sker genom utmätning. De beslutade förändringarna träder i kraft den 1 april 1996.
Anslagsfrågor
Riksdagen behandlade våren 1993 i samband med anslagsprövningen beträffande kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 spörsmålet om den övergripande målsättningen för exekutionsväsendet under budgetåren 1993/94--1995/96 (bet. 1992/93:LU30). I betänkandet delade utskottet regeringens bedömning att någon förändring i sak inte borde ske beträffande den övergripande målsättningen för exekutionsväsendet under budgetåren 1993/94--1995/96. Det innebär att kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. I likhet med regeringen och RSV ansåg utskottet att det borde framhållas att kronofogdemyndigheterna genom information och liknande förebyggande åtgärder skall verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning. Utskottet anförde vidare, i enlighet med vad regeringen föreslagit, att kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet i utredningsarbetet i alla typer av mål och ärenden hos kronofogdemyndigheten bör betonas. Riksdagen godkände, i enlighet med utskottets hemställan i denna del, att den övergripande målsättningen för verksamheten inom exekutionsväsendet under perioden 1993/94--1995/96 skulle vara i enlighet med vad regeringen förordat i budgetpropositionen (rskr. 227).
I föregående års budgetproposition ansåg regeringen att de riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av 1993 års budgetproposition borde gälla även för budgetåret 1994/95. Regeringen instämde vidare i Riksskatteverkets antagande att arbetsbelastningen vid landets kronofogdemyndigheter kommer att vara fortsatt mycket stor under den närmaste tiden, och detta även om konjunktur och sysselsättning utvecklas positivt. För att göra det möjligt att under dessa förhållanden upprätthålla en godtagbar kvalitet i verksamheten och inom rimlig tid avverka de mål- och ärendebalanser som har uppkommit inom vissa delområden var det enligt regeringens mening nödvändigt med en tillfällig resursförstärkning. För detta ändamål beräknades för budgetåret 1994/95 25 miljoner kronor. Medlen borde, förutom att täcka de ökade portokostnaderna i indrivningsverksamheten, i första hand användas för att komma till rätta med balanserna på fastighetsförsäljningsområdet samt för att återställa och förbättra kvaliteten i arbetet med indrivning av skatter och avgifter. Vidare beräknades under anslaget 36 miljoner kronor för kronofogdemyndigheternas arbete med skuldsaneringsärenden.
Vid riksdagsbehandlingen våren 1994 av anslagsfrågorna beträffande kronofogdemyndigheterna tillstyrkte utskottet i betänkandet 1993/94:LU23 bifall till ett motionsyrkande om ytterligare medel på 3 miljoner kronor för specialindrivningsenheterna. I övrigt hade utskottet ingen erinran mot regeringens förslag till medelsberäkningar. Riksdagen följde utskottet (rskr. 304).
I den nu aktuella propositionen, 1994/95:100 bilaga 8, föreslår regeringen att till kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisas ett ramanslag på 1 880 579 000 kr. Vidare föreslås att till förrättningskostnader m.m. anvisas ett förslagsanslag på 123 972 000 kr. För en tolvmånadersperiod, juli 1995--juni 1996, kan dessa anslag beräknas till 1 249 771 000 kr resp. 82 648 000 kr.
Regeringen anser enligt propositionen att de riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av den fördjupade prövning som redovisades i 1993 års budgetproposition bör gälla även för återstoden av den fastlagda planeringsperioden. För kronofogdemyndigheterna är det en viktig uppgift att nu komma till rätta med de fortfarande långa handläggningstiderna vid fastighetsförsäljning, men också att så snabbt som möjligt återföra de resurser till indrivningsverksamheten som man tillfälligt tvingats omdisponera till andra uppgifter.
En väl fungerande beskattnings-, folkbokförings- och indrivningsverksamhet är, anför regeringen, av avgörande betydelse såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för att de offentliga finanserna skall utvecklas på det sätt som är önskvärt. Mot bakgrund av den ambition som regeringen uttalat att stärka insatserna mot skatteundandragande och ekonomisk brottslighet finns det skäl att förbättra såväl de resursmässiga förutsättningarna som förutsättningarna i övrigt för skattekontroll och skatteindrivning. Samtidigt visar enligt regeringen utvecklingen inom RSV:s verksamhetsområde, såsom den redovisats bl.a. i årsredovisningen, att det finns inte obetydliga möjligheter till besparingar. Det gäller bl.a. ADB-stödet som givit betydande kostnadsminskningar.
Även med beaktande av vad som sagts om betydelsen av en väl fungerande indrivningsverksamhet gör regeringen bedömningen att ett besparingskrav på fem procent bör tillämpas på kronofogdemyndigheterna för det förlängda budgetåret 1995/96. Utgångspunkten för den bedömningen är att arbetsläget nu stabiliseras på det sätt som den senaste tidens verksamhetsstatistik ger en antydan om, och att man för den närmaste tiden kan räkna med en viss minskning av måltillströmningen. Vidare bör enligt regeringen det tillfälliga resurstillskott som myndigheterna disponerar innevarande budgetår på grund av ökade mål- och ärendevolymer nu kunna dras ned. Tillskottet uppgår innevarande budgetår till 25 miljoner kronor och bör för budgetåret 1995/96 bestämmas till 15 miljoner kronor.
Enligt propositionen kommer regeringen under våren 1995 att besluta om en utökad avgiftsfinansiering av Polisens stämningsmannadelgivning. Med anledning härav föreslår regeringen nu att kronofogdemyndigheterna, som är den största uppdragsgivaren och svarar för ca tre fjärdedelar av delgivningsuppdragen, får en resursförstärkning med 173 miljoner kronor för det kommande budgetåret. De uppdrag som kronofogdemyndigheterna lämnar avser i allt väsentligt delgivning av förelägganden i mål om betalningsföreläggande och handräckning. Regeringen kommer enligt propositionen under våren också att besluta om den justering av avgiftssättningen vid kronofogdemyndigheterna i mål om betalningsföreläggande och handräckning som föranleds av den ändrade finansieringsformen.
För budgetåren 1997 och 1998 anser regeringen att inriktningen vad gäller anslaget till kronofogdemyndigheterna, med den utgångspunkt som tidigare angivits, bör vara att genomföra ytterligare besparingar motsvarande tre procent per år.
I ett flertal motionsyrkanden tas upp olika frågor om anslaget till kronofogdemyndigheterna samt inriktningen av myndigheternas verksamhet.
I motion Sk504 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks vikten av att skärpa kampen mot den ekonomiska brottsligheten och det ökande skatteundandragandet. Enligt motionärernas uppfattning innebär varje indragning av medel att staten går miste om ännu större belopp. I motionen hänvisas till att enligt tidigare gjorda beräkningar kan man räkna med ett utfall på tio gånger de satsade resurserna. Mot denna bakgrund anser motionärerna att det är principiellt felaktigt att minska resurserna till kronofogdemyndigheterna, och de begär därför i yrkande 2 att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver regeringens förslag.
Också i motion Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) framhålls att den verksamhet som bedrivs inom exekutionsväsendet är synnerligen viktig för ekobrottsbekämpningen. Det är enligt motionärerna nödvändigt att kunna driva in såväl allmänna som enskilda fordringar och särskilt viktigt är det att myndigheterna kan agera snabbt. Enligt motionärernas mening är det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges möjlighet att minska balanserna och effektivisera den indrivning som har samband med ekonomisk brottslighet. Med hänsyn härtill begärs i yrkande 10 att riksdagen till kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 80 000 000 kr utöver regeringens förslag.
Enligt motionärerna i motion L314 av Gun Hellsvik m.fl. (m) kan en viss besparing ändock göras beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna genom att upphäva skuldsaneringslagen. I motionen konstateras att skuldsaneringslagen trädde i kraft den 1 juli 1994 och under andra halvåret 1994 inkom 2 801 ärenden rörande skuldsanering. Av dessa hade vid årsskiftet mer än hälften resulterat i avslag, avvisning eller avskrivning. Endast 12 beslut om skuldsanering togs under andra halvåret 1994. Enligt motionärerna uppgår kostnaderna för skattebetalarna med nuvarande skuldsaneringsbeslut till över 2 miljoner kronor för varje person som befrias från skulder på grund av skuldsaneringslagen. Även om det finns anledning att räkna med en kraftig ökning av antalet beslut om skuldsanering finns det enligt motionärerna skäl att ifrågasätta det rimliga i de kostnader som belastar skattebetalarna för att peroner som oftas misskött sin ekonomi skall befrias från sina skulder. Därtill kommer enligt motionärerna att det har visat sig att skuldsaneringslagen också fått oacceptabla konsekvenser för borgensmän genom att dessa får betala skulden i stället för gäldenären. Mot bakgrund av det anförda yrkas att riksdagen beslutar att upphäva skuldsaneringslagen (yrkande 1) samt under förutsättning av bifall till nämnda yrkande att riksdagen dels till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 36 000 000 kr minskat anslag (yrkande 2), dels under Justitiedepartementets anslag D 2, Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 4 000 000 kr minskat anslag (yrkande 3).
Krister Örnfjäder m.fl. (s) vill i motion L313 förbättra indrivningen av skatteskulder. Enligt motionärerna är det angeläget av såväl samhällsmoraliska som samhällsekonomiska skäl att effektivt driva in statens fordringar. Riksskatteverket bör därför få i uppdrag att redovisa vilka insatser som krävs för att uppnå detta mål. Verket bör också beräkna möjliga intäkter, sammantaget resursbehov samt kalkylerad nettointäkt för statskassan på längre sikt. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med det anförda.
Även motionärerna i motion Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vill förbättra skatteindrivningen. I motionen begärs i yrkande 20 att riksdagen bör besluta om en effektivare skatteindrivning för att öka skatteintäkterna ned netto 3 miljarder kronor t.o.m. år 1998.
I motion L316 av Birgitta Carlsson (c) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om vikten av att kronofogdemyndigheterna får erforderliga resurser för att kunna driva in skulder i största möjliga omfattning och för att kunna upprätthålla god service mot privatpersoner, företag och staten.
Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av en effektiv indrivning av skulder. Också i fråga om kampen mot den ekonomiska brottsligheten vill utskottet kraftigt understryka kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll. Detta gäller inte minst specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall av skatteundandragande och andra svåra indrivningsfall. Det är därför väsentligt att kronofogdemyndigheterna erhåller tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt kunna fullgöra sina uppgifter.
Vid bedömningen av resursfrågan förtjänar det dock enligt utskottets mening att framhållas att den senaste tidens verksamhetsstatistik för kronofogdemyndigheterna enligt propositionen ger en antydan om att arbetsläget nu stabiliserats och att man för den närmaste tiden kan räkna med en viss minskning av måltillströmningen. Av betydelse för kronofogdemyndigheternas verksamhet är också det inledningsvis nämnda beslutet om en reformerad löneexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheterna. Genom reformen som träder i kraft den 1 april 1996 uppnås påtagliga rationaliseringsvinster och därigenom torde arbetsbelastningen hos kronofogdemyndigheterna komma att minska. Också vid ett genomförande av förslagen i den nyligen framlagda propositionen 1994/95:168 om elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsendet m.m. torde administrationskostnaderna hos kronofogdemyndigheterna på sikt komma att minska.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att regeringen i Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bilaga 3 s. 11) aviserat sin avsikt att under våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En särskild inrättad arbetsgrupp, benämnd regeringens ekobrottsberedning, har som första uppgift att utarbeta en sådan strategi, och enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen i april 1995 att fastställa strategin och att redovisa den i en skrivelse till riksdagen. Utskottet utgår från att kronofogdemyndigheternas viktiga roll i detta sammanhang kommer att belysas särskilt och därvid också frågan om ytterligare resurser är erforderliga.
Sammanfattningsvis finner utskottet att det inte nu finns skäl att tillföra kronofogdemyndigheterna ytterligare resurser för budgetåret 1995/96 utöver vad som föreslagits i propositionen. Utskottet vill dock understryka att om den fortsatta utvecklingen visar att de nu förordade besparingarna inom exekutionsväsendet leder till att en väl fungerande indrivningsverksamhet inte kan upprätthållas bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare medel.
Med anledning av det i motion L314 framställda yrkandet om upphävande av skuldsaneringslagen vill utskottet erinra om att en enig riksdag i maj 1994, efter förslag av den dåvarande regeringen, tillstyrkte införandet av lagen (prop. 1993/94:123, bet. LU26, rskr. 303). Enligt utskottets mening saknas det all anledning för riksdagen att nu -- knappt nio månader efter lagens ikraftträdande -- ompröva detta ställningstagande. Utskottet avstyrker således bifall till motion L314 yrkande 1.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna Sk804 yrkande 2, Ju221 yrkande 10 och L314 yrkandena 2 och 3.
När det sedan gäller kronofogdemyndigheternas verksamhet under åren 1997 och 1998 vill utskottet erinra om att en fördjupad prövning av verksamheten skall komma till stånd inför 1996 års budgetproposition. Som framgår av den nu aktuella propositionen kommer regeringen i sina direktiv till denna fördjupade prövning att ange vilka omprövningar som behöver göras för att de angivna besparingarna om tre procent per år skall kunna genomföras utan men för verksamheten. Regeringen bedömer det därvid som nödvändigt att ta upp vissa frågor om myndighetsorganisationen med sikte på att skapa en organisation som bättre svarar mot kraven på att upprätthålla dagens verksamhet med minskad resursåtgång. Utskottet vill med anledning härav åter framhålla att besparingar inom exekutionsväsendet inte får göras på bekostnad av en väl fungerande indrivningsverksamhet. Eftersom denna uppfattning synes överensstämma med regeringens inställning har utskottet ingen erinran mot den förordade inriktningen av besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998.
Det anförda innebär att utskottet godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar. Vidare avstyrker utskottet bifall till motionerna Sk349 yrkande 20, L313 och L316 yrkande 1.
Avslutningsvis tillstyrker utskottet också regeringens förslag till medelsanvisning till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96.
Övriga frågor
I motion L305 av Per Rosengren och Stig Sandström (v) kritiseras nuvarande reglering av inkassoföretagens verksamhet. Enligt motionärernas mening är grundfelet i lagstiftningen att inkassoföretagen tillåts att utnyttja det statliga regelverket och indrivningsförfarandet utan någon som helst motprestation samtidigt som de tillåts att knäcka en enskild individ. I motionen framhålls att det förekommer att inkassoföretagen lägger in anbud för att köpa in t.ex. landstingens gamla sjukhusräkningar, oftast med småbelopp i intervallet 35--125 kr. Syftet från inkassoföretagen med att komma över dessa fordringar är naturligtvis inte primärt att driva in dessa småskulder utan att komma till en processituation där de med lagstöd kan driva in avsevärt högre belopp. Enligt motionärerna skulle en ganska enkel åtgärd för att komma till rätta med de värsta avarterna på området vara att sätta en nedre gräns vid exempelvis 500 kr för vilka småfordringar som med statens hjälp får drivas in. I enlighet med det anförda begär motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om sund inkassoverksamhet och i yrkande 2 ett tillkännagivande om en nedre beloppsgräns för rättslig indrivning av fordringar.
Utskottet kan konstatera att inkassoverksamhet regleras av inkassolagen (1974:182; omtryckt 1981:838). Med inkassoverksamhet avses i lagen indrivning av egen eller annans fordran genom krav eller annan inkassoåtgärd. Enligt 2 § får inkassoverksamhet, som avser indrivning av fordringar för annans räkning eller fordringar som har övertagits för indrivning, bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen (DI). DI utövar också enligt 13 § tillsyn över efterlevnaden av lagen. Undantag görs dock i fråga om såväl tillstånd som tillsyn för inkassoverksamhet som bedrivs av företag under Finansinspektionens tillsyn eller av advokat.
Som en allmän grundregel fastslås i 4 § inkassolagen att inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god inkassosed. Bestämmelsen kompletteras med en föreskrift om att gäldenären inte får vållas onödig skada eller olägenhet eller utsättas för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd. Grundprincipen att inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god inkassosed konkretiseras i 5--11 §§. Därutöver har DI med stöd av 6 § inkassoförordningen (1981:956) meddelat allmänna råd för tillämpningen av inkassolagen. Råden avses främst utgöra en vägledning för tolkningen av begreppet god inkassosed.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet, som för sin del vill understryka vikten av att inkassoverksamhet bedrivs under seriösa former, att regleringen på området synes vara till fyllest. Utskottet utgår från att Datainspektionen noga följer utvecklingen på området och vid behov vidtar erforderliga åtgärder. Med hänsyn härtill påkallar yrkande 1 i motion L305 inte någon riksdagens åtgärd.
När det sedan gäller yrkande 2 i motion L305 kan utskottet konstatera att ett införande av en nedre beloppsgräns för rättslig indrivning av fordringar skulle medföra att det helt saknas möjlighet för en fordringsägare att få betalt för småfordringar i de fall gäldenären inte frivilligt betalar. En sådan utveckling kan utskottet definitivt inte ställa sig bakom och motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
I motion L315 av Bengt Harding Olson (fp) tas upp frågan om ränta på kostnadsersättning i summarisk process. Motionären framhåller att den part som förlorar i ett tvistemål normalt åläggs att betala motpartens rättegångskostnader och även att betala dröjsmålsränta på denna kostnadsersättning såvida den inte betalas omedelbart efter domen. Däremot utgår enligt gällande lagregler inte någon ränta vid betalningsdröjsmål avseende den kostnadsersättning som tillerkänns sökanden i utslag i betalningsföreläggandemål. Denna principiella skillnad har, påpekas i motionen, motiverats med att kostnadsersättningen i varje enskilt mål om betalningsföreläggande är beloppsmässigt liten och därför ansågs ha mindre betydelse för fordringsägaren, samtidigt som en ränteregel i dessa mål skulle föranleda betydande merarbete för domstolar och kronofogdemyndigheter. Mot dessa argument talar enligt motionären flera omständigheter. Visserligen är de utdömda schabloniserade kostnadsersättningsbeloppen i varje mål relativt små, men för fordringsägare med många gäldenärer i dröjsmål blir den sammanlagda kostnaden betydande. Vidare torde enligt motionären numera tillgänglig datateknik för ränteberäkning innebära att rätt till dröjsmålsränta på kostnadsersättning knappast skulle medföra något större merarbete för domstolar och kronofogdemyndigheter. Mot bakgrund av det anförda anser motionären att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om sådan ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning att ränta utgår på de kostnadsersättningar som sökanden tillerkänns i utslag.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att med summarisk process avses mål om betalningsföreläggande och handräckning. Under våren 1990 beslutades omfattande ändringar i den summariska processen och en ny lag om betalningsföreläggande och handräckning antogs (prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311, SFS 1990:746). Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1992. Enligt 48 § i den nya lagen får regeringen meddela föreskrifter om ersättning för kostnader i dessa mål. Sådana föreskrifter har meddelats i förordningen (1991:1340) om ersättning för kostnader i mål om betalningsföreläggande och handräckning av vilken det framgår att kostnadsersättning får avse sökandens eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde. Vidare framgår att ersättningen skall bestämmas till skäligt belopp och att den endast om det finns särskilda skäl får bestämmas till högre belopp än tvåhundraåttiofem kronor i mål om betalningsföreläggande och trehundratio kronor i mål om handräckning.
I linje med vad som förutskickades i den ovannämnda propositionen beslutade regeringen i mars 1994 att göra en heltäckande utvärdering av den nya summariska processen. Det framhölls därvid att utvärderingen borde omfatta både prövningen hos kronofogdemyndigheten och den vidare handläggningen vid domstol som vissa fall vidtar därefter. Sålunda uppdrogs det åt Riksskatteverket och Domstolsverket att för sina respektive myndigheters områden göra denna utvärdering efter vissa angivna riktlinjer. Som en specifik fråga uppdrogs åt Riksskatteverket att besvara huruvida regleringen av kostnadsfrågorna är ändamålsenlig.
Utvärderingen är numera avslutad och har redovisats till regeringen. För Riksskatteverkets del har uppdraget redovisats i en rapport (RSV 1994:6), medan Domstolsverket har redovisat sin del av uppdraget i en särskild skrivelse (Dnr 578-1994). Utvärderingen är nu föremål för beredning inom regeringskansliet.
När det gäller den särskilda frågan om kostnadsersättning kan utskottet konstatera att det av Riksskatteverkets rapport framgår att verket -- som berett ett flertal myndigheter och organisationer tillfälle att yttra sig -- anser att regleringen av kostnadsersättningen i stort sett är ändamålsenlig. Ersättning för ombudsarvode och inkassokostnader bör dock sättas i takt med den allmänna prisutvecklingen.
Mot bakgrund av det anförda synes det enligt utskottets mening inte föreligga något behov av att införa en rätt till ränta på kostnadsersättning i mål om betalningsföreläggande. Att frångå de schabloniserade belopp som utgår för ersättning i dessa mål ligger för övrigt inte heller i linje med syftet med den summariska processen, nämligen att den skall vara snabb, enkel och billig. Utskottet avstyrker således bifall till motion L315.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande upphävande av skuldsaneringslagen att riksdagen avslår motion 1994/95:L314 yrkande 1, res. 1 (m)
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1994/95:Sk804 yrkande 2, 1994/95:Ju221 yrkande 10 och 1994/95:L314 yrkandena 2 och 3 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 880 579 000 kr, res. 2 (m) - villk. 1 res. 3 (m) - villk. 1 res. 4 (v)
3. beträffande förrättningskostnader m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 123 972 000 kr,
4. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:L313, 1994/95:L316 yrkande 1 och 1994/95:Sk349 yrkande 20 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat,
5. beträffande inkassoverksamhet att riksdagen avslår motion 1994/95:L305, res. 5 (v)
6. beträffande ränta på kostnadsersättningar att riksdagen avslår motion 1994/95:L315.
Stockholm den 28 mars 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s) och Per Rosengren (v).
Reservationer
1. Upphävande av skuldsaneringslagen (mom. 1)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Med anledning" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att skuldsaneringslagen trädde i kraft den 1 juli 1994, och under andra halvåret 1994 inkom 2 801 ärenden rörande skuldsanering. Av dessa hade vid årsskiftet mer än hälften resulterat i avslag, avvisning eller avskrivning. Endast 12 beslut om skuldsanering togs under andra halvåret 1994. Som framhålls i motion L314 uppgår kostnaderna för skattebetalarna med nuvarande skuldsaneringsbeslut till över 2 miljoner kronor för varje person som befrias från skulder på grund av skuldsaneringslagen. Även om det finns anledning att räkna med en kraftig ökning av antalet beslut om skuldsanering delar utskottet motionärernas uppfattning att det finns skäl att ifrågasätta det rimliga i de kostnader som belastar skattebetalarna för att peroner som oftast misskött sin ekonomi skall befrias från sina skulder.
Till bilden hör också att skuldsaneringslagen har fått alltför långtgående konsekvenser för borgensmän. Om gäldenären blir föremål för skuldsanering befrias gäldenären från betalningsansvaret. Däremot inverkar inte skuldsaneringsbeslutet på borgenärens rätt mot borgensmannen. Detta innebär sammanfattningsvis att den person som har beviljats ett lån -- genom att exempelvis en släkting ställer upp som borgensman -- kan befrias från betalningsansvaret för skulden medan borgensmannen blir betalningsskyldig. Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt.
Skuldsanering måste enligt utskottet bygga på att fordringsägarna, oftast bankerna, känner sitt ansvar och medverkar till frivilliga uppgörelser mellan parterna.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att övervägande skäl talar för att skuldsaneringslagen snarast upphävs, och utskottet tillstyrker således bifall till motion L314 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande upphävande av skuldsaneringslagen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L314 yrkande 1 antar följande lagförslag
Förslag till Lag om upphävande av skuldsaneringslagen (1994:347)
Härigenom föreskrivs att skuldsaneringslagen (1994:347) skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1995.
2. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs inom exekutionsväsendet synnerligen viktig inte minst för ekobrottsbekämpningen. Det är helt nödvändigt -- också i preventivt syfte -- att ha en väl fungerande indrivningsverksamhet. Utskottet vill särskilt framhålla betydelsen av att finna förutsättningar för ett snabbt agerande från kronofogdemyndigheterna från det att en ansökan lämnas in till dess att verkställighet sker. Långa handläggningstider riskerar nämligen möjligheterna till framgång i indrivningen. Det bör också framhållas att balanserna hos kronofogdemyndigheterna fortfarande är betydande.
Med hänsyn till att de resurser som anslås till kronofogdemyndigheterna ger ett tydligt resultat genom indrivningen finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen föreslår kraftiga neddragningar av resurserna. Enligt utskottets mening är det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges möjlighet såväl att påskynda arbetet med att minska balanserna som att effektivisera den indrivning som har samband med ekonomisk brottslighet. Som framhålls i motion Ju221 är en påtaglig ökning av anslaget till kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår därför nödvändig.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande lydelse:
Som ovan framgått har utskottet tillstyrkt att skuldsaneringslagen upphävs vid utgången av juni månad 1995. Därigenom uppnås en besparing hos kronofogdemyndigheterna med 36 miljoner kronor för det kommande budgetåret.
Det sagda innebär sammantaget att riksdagen med bifall till motionerna Ju221 yrkande 10 och L314 yrkande 2 och med anledning av propositionen och motion Sk804 yrkande 2 till kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 bör anvisa 44 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att skuldsaneringslagens upphävande också innebär att anslaget D 2 Domstolarna m.m. under Justitiedepartementets huvudtitel bör minska med 4 miljoner kronor. Utskottet föreslår att så sker och tillstyrker därmed bifall även till yrkande 3 i motion L314.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. att riksdagen dels med bifall till motionerna 1994/95:Ju221 yrkande 10 och 1994/95:L314 yrkande 2 samt med anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:Sk804 yrkande 2 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 924 579 000 kr, dels med bifall till motion 1994/95:L314 yrkande 3 och med ändring av sitt tidigare fattade beslut med anledning av justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU15 (mom. 4) under andra huvudtiteln till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till nämnda beslut med 4 000 000 kr minskat ramanslag,
3. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs inom exekutionsväsendet synnerligen viktig inte minst för ekobrottsbekämpningen. Det är helt nödvändigt -- också i preventivt syfte -- att ha en väl fungerande indrivningsverksamhet. Utskottet vill särskilt framhålla betydelsen av att finna förutsättningar för ett snabbt agerande från kronofogdemyndigheterna från det att en ansökan lämnas in till dess att verkställighet sker. Långa handläggningstider riskerar nämligen möjligheterna till framgång i indrivningen. Det bör också framhållas att balanserna hos kronofogdemyndigheterna fortfarande är betydande.
Med hänsyn till att de resurser som anslås till kronofogdemyndigheterna ger ett tydligt resultat genom indrivningen finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen föreslår kraftiga neddragningar av resurserna. Enligt utskottets mening är det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges möjlighet såväl att påskynda arbetet med att minska balanserna som att effektivisera den indrivning som har samband med ekonomisk brottslighet.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande att riksdagen med bifall till motion Ju221 yrkande 10 och med anledning av propositionen och motion Sk804 yrkande 2 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 bör anvisa 80 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Motion L314 yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju221 yrkande 10 och med anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:Sk804 yrkande 2 samt med avslag på motion 1994/95:L314 yrkandena 2 och 3 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 960 579 000 kr,
4. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)
Per Rosengren (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En mycket betydelsefull roll i kampen mot denna brottslighet har kronofogdemyndigheterna. Mot denna bakgrund är det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår en avsevärd minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Som framhålls i motion Sk804 innebär varje indragning av medel från exekutionsväsendet att staten går miste om ännu större belopp. Enligt tidigare gjorda beräkningar har man från myndighetshåll räknat med ett utfall på tio gånger de satsade resurserna. En minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna torde därför -- inte minst ur preventiv synpunkt -- ge helt fel signaler.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande lydelse:
Utskottets ställningstagande innebär sammanfattningsvis att utskottet med bifall till motion Sk804 yrkande 2 och med anledning av regeringens förslag och motion Ju221 yrkande 10 tillstyrker en ökning av anslaget till kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår med 71 miljoner kronor. Motion L314 yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sk804 yrkande 2 och med anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:Ju221 yrkande 10 samt med avslag på motion 1994/95:L314 yrkandena 2 och 3 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 951 579 000 kr,
5. Inkassoverksamhet (mom. 5)
Per Rosengren (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "riksdagens åtgärd."bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de farhågor som förs fram i motion L305 om att inkassoföretag i alltför stor utsträckning bedriver en oseriös verksamhet och att nuvarande lagreglering inte är tillräcklig för att stoppa denna verksamhet.
Det förekommer exempelvis att inkassoföretagen lägger in anbud för att köpa in landstingens gamla sjukhusräkningar, oftast med småbelopp i intervallet 35--125 kr. Syftet från inkassoföretagen med att komma över dessa fordringar är som framhålls i motionen naturligtvis inte primärt att driva in dessa småskulder utan att komma till en processituation där de med lagstöd kan driva in avsevärt högre belopp.
Enligt utskottets mening är det helt oacceptabelt att vissa företag inom denna bransch under lagens täckmantel kan tillåtas att utvecklas på sådant sätt att deras verksamhet kan knäcka enskilda individer. Mot denna bakgrund finner utskottet att det är angeläget att åtgärder snarast vidtas för att åstadkomma en sund inkassoverksamhet. Detta kan förslagsvis ske genom en översyn av inkassolagen.
Vad utskottet med bifall till motion L305 yrkande 1 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande inkassoverksamhet att riksdagen dels med bifall till motion 1994/95:L305 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sund inkassoverksamhet, dels avslår motion 1994/95:L305 yrkande 2.