Anslag till kriminalvården
Betänkande 1990/91:JuU17
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU17
Anslag till kriminalvården
Innehåll
1990/91 JuU17
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1990/91:100 bilaga 4 E (justitiedepartementet) har regeringen (s. 67 och 68) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
I proposition 1990/91:100 bilaga 4 E (justitiedepartementet) har regeringen (s. 68 och 69) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården.
I proposition 1990/91:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92
till Kriminalvårdsstyrelsen (punkt E 1, s. 70 och 71) anvisa ett förslagsanslag på 109 286 000 kr.,
till Kriminalvårdsanstalterna (punkt E 2, s. 72--77) anvisa ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.,
till Frivården (punkt E 3, s. 77--79) anvisa ett förslagsanslag på 324368000 kr.,
till Maskin- och verktygsutrustning m.m. (punkt E 4, s. 79) anvisa ett reservationsanslag på 20 000 000 kr.,
till Utrustning för kriminalvården (punkt E 5, s. 79 och 80) anvisa ett reservationsanslag på 28 300 000 kr.,
till Utbildning av personal m.fl. (E 6, s. 80 och 81) anvisa ett reservationsanslag på 30 245 000 kr.
Motionerna
1990/91:Ju501 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att kriminalvårdsverket får i uppdrag att starta övergångshem på några orter i riket.
1990/91:Ju502 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall.
1990/91:Ju503 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till dem som är omhändertagna i kriminalvården. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So420.
1990/91:Ju504 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utländska brottslingars avtjänande av svenska fängelsestraff i eget hemland.
1990/91:Ju505 av Sven-Olof Petersson (c) och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå förslaget om nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
1990/91:Ju506 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1990/91:100 om nedläggning av den slutna kriminalvårdsanstalten i Karlskrona,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som på annat sätt, inom ramen för anslaget till kriminalvårdsanstalterna, åstadkommer motsvarande besparingseffekter.
1990/91:Ju507 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
1990/91:Ju508 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny kriminalvårdsanstalt i Visby.
1990/91:Ju509 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att projektering och byggstart av en ny lokalanstalt i Hudiksvall skall ske.
1990/91:Ju510 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de bestämmelser i nuvarande lag som föreskriver återanpassning av interner i kriminalvården till samhället skall tillämpas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att ta fram förslag till ny inriktning av kriminalvården i enlighet med den anda och de intentioner som motionen redovisar.
1990/91:Ju620 av Margareta Gard m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bl.a. kvinnors rätt till information om permissioner, tid för frisläppande och vid rymning när mannen är intagen på kriminalvårdsanstalt.
1990/91:Ju624 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättande av livstidsstraffet med tidsbestämt straff.
1990/91:Ju627 av Birgit Henriksson och Göran Ericsson (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad lagstiftning beträffande samhällstjänst i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Ju703 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av rättegångsbalken att häktning får ske i avbidan på att i skyddstillsynens form beslutad kontraktsvård kan påbörjas.
1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om påföljdssystemets utformning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beteckningen kriminalvårdsanstalt i relevant lagstiftning bör ersättas av beteckningen fängelse,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strängare straff vid vanebrottslighet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkorligt fängelse,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påföljden skyddstillsyn skall avskaffas,
12. att riksdagen beslutar att ändra brottsbalken och lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt så att den obligatoriska villkorliga frigivningen upphävs,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särbehandling av intagna i fängelser,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permissioner till intagna i fängelser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikamissbruk i fängelser,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevakning av fängelsedömda,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering av dömda brottslingar.
1990/91:Ju803 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av och utformningen av fängelsestraff,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förutsättningslös utvärdering av systemet med villkorlig frigivning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta krav på dem som är villkorligt frigivna,
7. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagstiftningen om kontraktsvård som föranleds av motionens förslag,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om villkorlig fängelsedom enligt vad i motionen anförts,
10. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar att förutsättningarna att särbehandla intagna dömda till fängelse i lägst två år i permissionsfrågor ökar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på skötsamhet vid permissioner,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivårdsmyndigheterna inom kriminalvården,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. normaliseringsprincipen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för kvinnliga intagna att välja att bli placerade isolerat från manliga intagna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om systemet för disciplinpåföljd inom kriminalvården,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgripande utvärdering av 1974 års kriminalvårdsreform inom ramen för en parlamentarisk utredning.
1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för intagna att bli placerade på narkotikafria anstalter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpning av narkotika på anstalterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta straff för återfallsbrottslighet.
1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återinförande av fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar av avtjänad strafftid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att straffsatserna generellt ej får sänkas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt påföljd vid upprepad och/eller grov brottslighet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad restriktivitet av reglerna för permissioner, frigång för de extremt brottsaktiva, samt för grova vålds- och narkotikabrottslingar som återfallit i brott,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särbehandling av dem som dömts till fängelse i lägst två år,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med samhällstjänst att omfatta hela landet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändrade regler rörande påföljden samhällstjänst så att påföljden också kan omfatta unga lagöverträdare,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av behandlingsprogram för våldsmän,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikafria anstalter, ökad differentiering av narkomaner och icke-narkomaner vid beslut om anstaltsplacering m.m., skärpt narkotikakontroll på anstalt och införande av särskilda motivationsavdelningar i kriminalvårdsanstalt,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intagnas rätt att välja placering på narkotikafri anstalt,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en god eftervård.
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevakningen i kriminalvårdsanstalt,
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivårdens utökade arbetsuppgifter m.m.,
51. att riksdagen till Frivården anvisar 5 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, eller således 329 368 000 kr.,
57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning med uppdrag att se över 1973 års kriminalvårdsreform.
1990/91:Ju823 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsatser vid återfallsbrottslighet,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om samhällstjänst för 15--17-åringar, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju826 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikafria anstalter.
1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till brottsoffer när brottslingar släpps från tvångsvård, kriminalvård eller häkte.
1990/91:Ju835 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1991/92 begär en minskning av anslaget för Kriminalvårdsanstalterna med 10000000 kr. enligt vad i motionen anförts om att minska antalet platser på kriminalvårdsanstalter,
7. att riksdagen till Frivården för budgetåret 1991/92 anslår 10000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 334368000 kr. enligt vad i motionen anförts om utbyggnad av frivårdsalternativen,
11. att riksdagen för budgetåret 1991/92 minskar anslaget till Kriminalvårdens transporter med 2 500 000 kr. enligt vad i motionen anförts om orimligt höga kostnader för fångtransporter.
1990/91:Ju836 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om humanisering av kriminalvården,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om tillämpningen av 7 § tredje stycket kriminalvårdslagen i syfte att förbättra de dömdas rättsliga ställning,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som går ut på att förtroenderåd i princip bör finnas på varje kriminalvårdsanstalt och att förtroenderådens rättsliga ställning stärks.
1990/91:Ju837 av Ingvar Eriksson och Ulf Melin (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkandet av passen för grova narkotikabrottslingar och andra grova brottslingar som står under övervakningsnämnds uppsikt.
1990/91:Ju839 av Ulla Tillander (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om samhällstjänst för ungdomar i åldersgruppen 15--18 år.
Utskottet
Verksamhetens mål och inriktning
Flera motioner berör kriminalvårdens mål och inriktning. I motionerna Ju803 och Ju821 begärs att en utvärdering av 1973 års kriminalvårdsreform skall ske inom ramen för en parlamentarisk utredning. Utvärderingen bör enligt motionärerna syfta till att överväga om de hittillsvarande målen för kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och om de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga. I motionen Ju510 hemställs att en utredning med inriktning på en humanare kriminalvård tillsätts.
Utskottet har tidigare behandlat och avstyrkt bifall till liknande motioner (se 1989/90:JuU22 s. 1 f och där gjord hänvisning). Utskottet har uttalat att någon genomgripande utvärdering av reformen på det sätt som nu förespråkas i motionerna inte är erforderlig. Ambitionen måste, har utskottet ansett, alltjämt vara att så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering underlätta de dömdas anpassning i samhället och att motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet. Utskottet har samtidigt betonat att det är angeläget att det fortlöpande sker en utveckling av behandlingsmetoderna och arbetsformerna i övrigt inom kriminalvården.
Kriminalvården har också under senare tid varit föremål för ett omfattande översynsarbete när det gäller innehåll, organisation och verksamhetsformer. Översynsarbetet när det gäller verkställighetsinnehållet sker genom en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samråd med kriminalvårdsstyrelsen. Även påföljdsutredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1990:11) överväga möjligheterna till att vidareutveckla innehållet i de påföljder som utgör alternativ till fängelsestraffet och vidare se över vissa frågor om verkställigheten av fängelsestraffet.
Utskottet saknar anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden och anser att det inte finns skäl för riksdagen att initiera en parlamentarisk utredning med uppgift att se över kriminalvårdslagstiftningen. Motionsyrkandena härom avstyrks.
Inte heller är utskottet berett att tillmötesgå det utredningskrav som framställts i motion Ju510. Yrkandet avstyrks.
I motionerna Ju510 och Ju836 förespråkas en humanisering av kriminalvården där återanpassningen av klienterna sätts främst.
Som framgår ovan pågår det ett arbete med att på olika sätt förbättra verkställighetsinnehållet i de olika påföljder som vårt påföljdssystem innehåller. Målsättningen är givetvis att de grundläggande tankarna bakom kriminalvårdsreformen skall kunna förverkligas. I likhet med justitieministern (budgetprop. s. 38) kan utskottet dock konstatera att kriminalvårdens klienter till stor del är starkt missgynnade i de flesta avseenden. Samtidigt som kriminalvårdens ambitionsnivå här är hög bör svårigheterna med att lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de dömdas återanpassning beaktas. Det krävs också, vilket utskottet understrukit i flera sammanhang, en medverkan från andra samhällsorgan för att ge de dömda en rimlig social plattform. Eftersom kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt som andra medborgare till den service och omsorg som samhället tillhandahåller är det viktigt att samarbetet fortlöpande utvecklas mellan kriminalvården och andra samhällsorgan, främst socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheter och den allmänna hälso- och sjukvården. Som framgår bl.a. i det följande pågår sådant arbete.
Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för riksdagen att göra något uttalande i anledning av motionerna Ju510 och Ju836 i nu behandlade delar.
Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
I propositionen har regeringen (s. 67 och 68) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstalterna samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndigheterna och frivårdsorganisationen. Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och löpande underhåll av anstalterna.
Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m. I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar om 334,5 milj.kr. beräknats för pågående och redan beslutade objekt.
Justitieministern anmäler att en arbetsgrupp inom regeringskansliet tillsammans med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen (jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 84 och 85) har påbörjat arbetet med att göra en samlad bedömning av hur det framtida anstaltsbyggandet bör ske. Enligt arbetsgruppen kan kriminalvårdsanstalten Härlanda läggas ned utan att platsantalet i anstaltsorganisationen förändras eftersom nedläggningen samordnas med en planerad ombyggnad av kriminalvårdsanstalten Skogome. Vidare planeras, anmäler justitieministern, byggandet av paviljonger om vardera 20--25 platser vid tre av de nya anstalterna i den slutna lokalanstaltsorganisationen. Justitieministerns avsikt är att föreslå regeringen att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att närmare utreda och lämna förslag till lokalisering och utformning av dessa paviljonger. Hon anmäler vidare bl.a. att byggstart för en lokalanstalt i Vänersborg beräknas kunna ske under budgetåret 1991/92 och att ett nytt häkte tas i bruk i Karlskrona under våren 1992.
I motionerna Ju502, Ju508 och Ju509 hemställs att nya kriminalvårdsanstalter uppförs i Hudiksvall resp. Visby. Yrkandena motiveras främst med att nuvarande lokaler är otillfredsställande såväl för personalen som för de intagna.
Enligt vad som framgår av kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning föreligger det behov av nya anstalter i de berörda orterna. Motsvarande behov föreligger emellertid även beträffande andra orter i landet, och som utskottet tidigare anfört vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden är det inte möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera angelägna projekt framför andra (se senast 1989/90:JuU22 s. 4). Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall till nu behandlade motioner. Utskottet förutsätter emellertid att den nämnda arbetsgruppen skyndsamt tar ställning till det fortsatta anstaltsbyggandet speciellt på av kriminalvårdsstyrelsen prioriterade orter.
Styrning av ekonomi och resursutnyttjande m.m.
I propositionen har regeringen (s. 68 och 69) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården.
Utskottet lämnar utan erinran vad justitieministern anfört.
Kriminalvårdsstyrelsen
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 1 (s. 70 och 71) föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett förslagsanslag på 109 286 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Information om HIV/aids
I motion Ju503 framförs önskemål om att intagna i anstalt i förebyggande syfte skall få information om HIV/aids. Motionärerna föreslår en utbildningsmodell efter förebild från norska fängelser där de intagna av specialutbildad personal gruppvis får sexualundervisning och undervisning i spruthantering, allt i syfte att skydda sig mot smitta.
Särskilda medel för bekämpningen av HIV/aids inom kriminalvården har anvisats sedan budgetåret 1986/87. I årets budgetproposition har justitieministern föreslagit att 14 milj. kr. beräknas för ändamålet.
Medlen har använts bl.a. för uppsökande verksamhet vid häktena. Vid de riksanstalter och lokalanstalter som har en hög andel narkotikamissbrukare har inrättats extra tjänster för s.k. motivatörer, och 13 halvtidstjänster för översköterskor har tillfälligt utökats till heltidstjänster.
Inom kriminalvården förbereds ytterligare informationsinsatser när det gäller HIV/aids. Målet för dessa insatser är att alla klienter någon gång under tiden i kriminalvård får information bl.a. om riskbeteenden. Informationsmaterial, som innehåller information om hur man skyddar sig mot smitta både vid sexuella kontakter och vid spruthantering, har tagits fram. Regionala handledare har utbildats för att bistå de lokala enheterna att hitta formerna för klientinformationen. Tanken är att varje myndighet skall ha ett utarbetat handlingsprogram beträffande insatserna för att bekämpa drogmissbruk och HIV/aids. Av kriminalvårdens allmänna råd (ARK 1990:1) framgår att kriminalvårdsstyrelsen anser det lämpligt att information om droger och HIV/aids sker i små grupper genom föreläsningar, diskussioner och grupparbeten.
Som framgår av den lämnade redovisningen pågår ett arbete i den riktning som motionärerna eftersträvar, och utskottet kan inte se några egentliga skillnader på den modell som föreslås i motionen och den som enligt kriminalvårdsstyrelsens rekommendationer kan användas inom den svenska kriminalvården. Utskottet anser att motionen får anses tillgodosedd.
Straffverkställighet av fängelsestraff i den dömdes hemland
I motion Ju504 begärs ett riksdagsuttalande om att i Sverige till fängelse dömda utländska medborgare i ökad utsträckning bör överföras till sina hemländer för verkställighet av straffet. När det gäller utländska intagna som jämte fängelse dömts till utvisning bör enligt motionären ett sådant överförande kunna ske oberoende av den dömdes samtycke.
Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om domsverkställighet, som regleras genom enhetlig lagstiftning.
Även inom Europarådet har bedrivits arbete på att få till stånd ett sådant samarbete, och Sverige har tillträtt två inom rådet utarbetade konventioner på området. År 1972 tillträdde Sverige konventionen om brottmålsdomars internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). I samband härmed antogs lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98, JuU 16 och 26, rskr. 233 och 285). Då brottmålsdomskonventionen kom att tillämpas ytterst sparsamt utarbetades bl.a. av dessa skäl ytterligare en konvention på området, konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Sverige tillträdde den konventionen år 1983 (prop. 1983/84:197, JuU 1984/85:1, rskr. 8).
Överförandekonventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den förutsätter den dömdes medgivande till överförandet.
Brottmålsdomskonventionen har tillträtts av Cypern, Danmark, Nederländerna, Norge, Turkiet och Österrike.
Överförandekonventionen har tillträtts av Amerikas Förenta stater, Belgien, Canada, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Luxenburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Nordirland, jämte vissa områden för vilkas internationella förbindelser Storbritannien ansvarar, Turkiet och Österrike.
Sverige ingick år 1989 en överenskommelse med Thailand (SÖ 1990:35) om samarbete rörande verkställighet av straffrättsliga påföljder. Underhandlingar pågår med Ungern om ett sådant avtal. Fortlöpande pågår, enligt vad utskottet erfarit, ett visst arbete från svensk sida för att få till stånd ytterligare sådana bilaterala avtal. I dessa sammanhang har framkommit att ytterligare staters anslutning till överförandekonventionen kan förutses mot bakgrund av utvecklingen i Östeuropa. Enligt vad utskottet erfarit träffas också från tid till annan för särskilda fall överenskommelser om överflyttande av straffverkställighet till främmande stat.
Under åren 1989 och 1990 flyttades verkställigheten av fängelsestraff jämlikt överförandekonventionen över till utomnordiskt land i 13 fall. Under år 1991 har hittills sådana framställningar gjorts beträffande sex intagna i anstalt.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (JuU 1981/82:44 s. 9, JuU 1982/83:25 s. 10 f, JuU 1984/85:1 s. 8 och JuU 1984/85:36 s. 7 f) uttalat sig för värdet från humanitär synpunkt av att en i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i sitt hemland. I sammanhanget vill utskottet erinra om att regeringen nyligen föreslagit riksdagen ett sådant förfarande när det gäller dömda till rättspsykiatrisk vård (prop. 1990/91:58 s. 485 f).
I samband med att riksdagen hade att ta ställning till frågan om huruvida Sverige skulle tillträda överförandekonventionen (JuU 1984/85:1) uttryckte utskottet sitt beklagande över att konventionen delvis fått en annan utformning än som varit önskvärt från svensk sida; det hade även enligt utskottets uppfattning onekligen varit en fördel om verkställigheten kunnat överföras oberoende av samtycke från den dömde när det gäller utländska intagna som jämte fängelse dömts till utvisning. Utskottet utgick från att Sverige i det fortsatta internationella arbetet på området söker få de svenska intressena tillgodosedda.
Inom Europarådet pågår för närvarande en översyn av bl.a. de konventioner som är aktuella när det gäller överföring av straffverkställighet mellan olika länder. Tanken är att en enda konvention skall ersätta de tidigare konventionerna.
Utskottet utgår från att utskottets tidigare uttalande, vilket ligger i linje med motionsönskemålet, beaktas i detta arbete utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.
Kriminalvårdsanstalterna
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 2 (s. 72--77) föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsanstalterna anvisa ett förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.
Förslaget innebär att anslaget till kriminalvårdsanstalterna räknas upp med drygt 458 milj.kr.
Justitieministern anför beträffande utnyttjandet av anstalts- och häktesorganisationen m.m. att beläggningen vid såväl anstalter som häkten legat på oförändrad nivå de senaste två åren. En viss uppgång skedde under hösten 1990 såväl vid anstalter som vid häkten, men ökningen inom anstaltsorganisationen har varit koncentrerad till de öppna platserna.
Mot bakgrund av den låga beläggningsnivån för de slutna lokalanstalterna under de senaste två åren har justitieministern bedömt att något av de cellfängelser från 1800-talet som ingår i anstaltsorganisationen bör läggas ned. Hon föreslår att den slutna lokalanstalten i Karlskrona stängs och att nedläggningen samordnas med öppnandet av det häkte som för närvarande uppförs i Karlskrona.
I motionerna Ju505, Ju506 och Ju507 förespråkas fortsatt verksamhet vid Karlskronaanstalten varvid i motion Ju506 anförs att detta kan komma till stånd genom en alternativ besparing. I motionerna hänvisas bl.a. till att anstalten av kriminalvårdsstyrelsen bedömts som helt funktionsduglig trots sin ålder, att verksamheten vid anstalten präglas av den nya ordningen vid anstalterna innebärande att särskilda program upprättats för de intagna samt att vårdarna deltar aktivt i behandlingsarbetet m.m.
Inför utskottet har i ärendet uppvaktning skett från bl.a. berörd personal vid kriminalvårdsanstalten i Karlskrona och från Karlskrona kommun. Därvid har framförts särskilt regionalpolitiska skäl för ett bibehållande av verksamheten vid anstalten.
Som anförs i propositionen (s. 74) har beläggningen vid de slutna lokalanstalterna under hösten 1990 legat kring 83 % räknat på platsantalet för den nuvarande organisationen. Detta ligger något under den av statsmakterna fastslagna idealnormen på 85%, som krävs för en önskad differentiering av de intagna. En analys av platsbehovet i Malmöregionen visar också, Karlskronaanstalten borträknad, på ett visst överskott av slutna lokalanstaltsplatser. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de rationaliseringskrav som finns på anstaltsorganisationen har utskottet förståelse för regeringens förslag om en nedläggning av anstalten. Häremot skall emellertid ställas de regionalpolitiska effekter som en nedläggning av anstalten kan komma att få, och utskottet vill också erinra om att arbetsmarknadsutskottet under förra riksmötet (1989/90:AU13 s. 192) uttalade att regeringen på grund av Blekinges speciella situation uppmärksamt bör följa utvecklingen där.
Utskottet förutsätter att regeringen, innan en nedläggning sker, särskilt beaktar detta. Visar det sig att en fortsatt drift vid anstalten inte är möjlig, utgår utskottet från att regeringen, för att mildra effekterna av en nedläggning, medverkar till en smidig lösning när det gäller personalsituationen på anstalten. Utskottet tänker därvid på nya arbetstillfällen vid det nyuppförda häktet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju505, Ju506 och Ju507.
I motion Ju835 begärs att ytterligare 50 slutna fängelseplatser stängs och att anslaget minskas med 10 milj.kr. Medlen bör, enligt motionärerna, överföras till frivården för en utveckling av kontraktsvården. I samma motion begärs vidare en nedbantning av transportkostnaderna inom kriminalvården. Anslaget bör då enligt motionärerna kunna minskas med ytterligare 2,5 milj.kr. Av dessa medel bör 1 milj.kr. överföras till brottsofferjourerna, och 1,5 milj.kr. bör användas för fortbildning av nämndemän, anser motionärerna.
Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Ju835 i nu behandlade delar.
Narkotikafrågor m.m.
I motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju826 begärs olika åtgärder i syfte att komma till rätta med narkotikamissbruket på kriminalvårdsanstalterna. I motionerna begärs dels mer differentiering mellan intagna med utgångspunkt i deras narkotikavanor, dels rätt för intagna att bli narkotikafritt placerade. I flertalet av motionerna framförs krav på skärpt och effektivare kontroll inom anstalterna när det gäller bl.a. rätt till besök m.m.
Som tidigare kan utskottet konstatera att narkotikasituationen sedan lång tid utgör ett svårbemästrat problem inom kriminalvården.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden som i de nu aktuella motionerna (se 1989/90:JuU22 s. 10 f och där lämnad redovisning).
Vid dessa tillfällen har utskottet erinrat om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
Utskottet har konstaterat att det utförs ett ambitiöst och medvetet arbete mot narkotika inom kriminalvårdens olika organ. Utskottet har noterat att det är väl sörjt för möjligheter till differentiering på riksanstalterna samtidigt som vård och behandling kan erbjudas missbrukare som vill upphöra med sitt missbruk. Utskottet har däremot konstaterat att det på landets lokalanstalter saknats, på något undantag när, såväl narkotikafria avdelningar som särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika; dock kunde utskottet senast förra våren konstatera att även här skett en viss förbättring.
År 1989 gav regeringen kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att ta initiativ till att samtliga kriminalvårdsanstalter skulle upprätta och genomföra handlingsplaner för verksamhetens innehåll. På anstalter med en hög andel narkotikamissbrukare borde inriktningen, enligt uppdraget, vara att upprätta och genomföra lokala handlingsplaner mot narkotika.
Som framgår av budgetpropositionen (s. 75 f) har kriminalvårdsstyrelsen i en delrapport i augusti 1990 redovisat de åtgärder som vidtagits med anledning av uppdraget. Av rapporten framgår bl.a. att lokala handlingsprogram har upprättats vid de flesta anstalter. I programmen ingår som en viktig del olika åtgärder för att förhindra införsel av narkotika och för att informera och motivera missbrukare till behandling. Allt fler anstalter planerar att införa en differentiering inom anstalten genom att inrätta motivationsavdelningar för missbrukare och genom att reservera andra avdelningar för intagna utan missbruksproblem. Målet är att varje intagen skall ha en kontaktman bland personalen som svarar för information, behandlings- och permissionsplanering, myndighetskontakter m.m.
Justitieministern förordar i propositionen (s. 76) att kriminalvårdsverket tillförs resurser i syfte att underlätta att de lokala handlingsprogrammen genomförs. Hon har beräknat sammanlagt 8,7 milj.kr. för bl.a. projektverksamhet på kriminalvårdsanstalter och häkten, personalutbildning och kostnader för vikarier som uppkommer till följd av den ökade satsningen på utbildning.
Enligt vad utskottet erfarit avser kriminalvårdsstyrelsen att senast i kommande anslagsframställning redovisa hur arbetet med upprättandet av de lokala handlingsprogrammen fortlöper.
Utskottet kan nu liksom tidigare år konstatera att ett medvetet och ambitiöst arbete mot narkotika bedrivs inom kriminalvårdens olika organ. Kriminalvårdsstyrelsen har också givit ut rekommendationer för hur arbetet mot droger och HIV/aids inom kriminalvården bör bedrivas (ARK 1990:1). I anledning av motionsönskemålen vill utskottet peka på att här finns rekommendationer bl.a. om dagliga visitationer i anstalt och om urinprovstagning. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att det för närvarande inte finns anledning för riksdagen att göra något uttalande om ytterligare åtgärder utöver dem som redan pågår eller planeras.
Utskottet avstyrker bifall till nu berörda yrkanden i motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju826.
Särbehandling av långtidsdömda
I motionerna Ju802, Ju803 och Ju821 begärs att särbehandling jämlikt 7§ tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) skall kunna ske av intagen som dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. Allmänhetens skyddsintresse bör här, enligt motionärerna, sättas i första rummet.
Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande motioner (se 1989/90:JuU22 s. 13 f och där gjord hänvisning). Utskottet har därvid hänvisat till vad utskottet anförde när de aktuella bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse (prop. 1987/88:130, JuU43, rskr. 361), nämligen att bl.a. bekämpandet av narkotikabrottsligheten motiverade kravet på fängelse i lägst två år för sådan brottslighet. När det sedan gällde frågan om brott av annat slag ansåg utskottet gränsen på fängelse i fyra år väl avvägd. Utskottet har uttalat att ett önskemål på sikt bör vara att det införs en så enhetlig reglering som möjligt såvitt gäller samtliga långtidsdömda.
Utskottet saknar anledning att frångå sin tidigare bedömning och avstyrker bifall till nu berörda yrkanden i motionerna Ju802, Ju803 och Ju821.
I motion Ju836 begärs en utredning om tillämpningen av den aktuella bestämmelsen.
Enligt vad utskottet erfarit gör påföljdsutredningen en översyn av tillämpningen av den aktuella regleringen. Enligt utskottets mening saknas det anledning för riksdagen att initiera ytterligare en utredning i ärendet. Motionsyrkandet avstyrks.
Kvinnor på lokalanstalt
I motion Ju803 begärs ett tillkännagivande om att kvinnliga intagna skall ha rätt att bli placerade isolerade från manliga intagna.
Utskottet har tidigare vid behandlingen av liknande motionsönskemål konstaterat att det numera är väl sörjt för möjligheter till differentiering av kvinnliga intagna i den riktning som motionärerna eftersträvar och avstyrkt bifall till motionerna (se senast 1989/90:JuU22 s. 15 f).
Under beredningen av detta ärende har utskottet från kriminalvårdsstyrelsen inhämtat att alla kvinnliga intagna som så önskar kan genomföra sin anstaltsvistelse skilda från manliga intagna. Tillgodoseende av närhetsprincipen kan dock av naturliga skäl samtidigt inte upprätthållas fullt ut eftersom antalet kvinnliga intagna är så litet. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Ju803 i nu berörd del. Utskottet vill emellertid liksom tidigare uttala att det är angeläget att fortsatta ansträngningar görs inom kriminalvården så att intagna kvinnors behov kan tillgodoses också på anstalter med både manliga och kvinnliga intagna.
Verkställighetsinnehållet
I motionerna Ju802 och Ju803 tas upp frågor om rehabiliterande åtgärder i kriminalvårdsanstalt. Här begärs uttalanden om bl.a. ökad yrkesutbildning och social träning för intagna.
Utskottet konstaterade vid behandling av liknande motionsönskemål förra året att tillgång till såväl teoretisk som yrkesinriktad utbildning finns för intagna i anstalt, ävensom möjligheter till social träning (1989/90:JuU9 s. 14 f och 1989/90:JuU22 s. 17 f). Utskottet konstaterade att andelen intagna som genomgår yrkesutbildning var liten i förhållande till dem som genomgår teoretisk utbildning, och utskottet utgick från att kriminalvårdsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsverket anordnar den undervisning och utbildning som de intagna har behov av. Arbetsmarknadsverket och kriminalvårdsstyrelsen har nyligen i ett handlingsprogram klargjort ansvarsfördelningen mellan de olika verken. Enligt vad utskottet erfarit finns vidare planer på att träffa ett särskilt avtal mellan parterna om intensifierade insatser för yrkesutbildning i anstalt. Yrkesutbildningen skall integreras med anstaltens produktion.
Utskottet välkomnar dessa planer och kan konstatera att sådan rehabiliterande verksamhet som efterlyses i motionerna redan förekommer vid anstalterna. Något riksdagsuttalande i frågan är enligt utskottets mening inte erforderligt. Motionerna avstyrks i berörda delar.
I motion Ju821 förordas en vidareutveckling av verksamheten med behandling i anstalt av intagna män som begått våldsbrott mot kvinnor.
Senast förra året behandlade utskottet liknande motionsönskemål (1989/90:JuU22 s. 16 f). Utskottet ansåg i likhet med motionärerna att det är angeläget att behandlingsverksamhet av här aktuellt slag prioriteras inom anstaltsvården. Med tanke på att sådan verksamhet var i full gång och på att ytterligare verksamhet i denna riktning planerades, fanns det emellertid inte anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i saken.
Utskottet anser det värdefullt att den verksamhet som bedrivs på området inom kriminalvården utvidgats. Vikten av att verkställighetstiden utnyttjas för att rehabilitera personer som dömts för vålds- och sexualbrott kan dock, enligt utskottets uppfattning, inte nog understrykas. Den verksamhet med behandling av personer, dömda för sexualbrott och våldsbrott, som bedrivs inom kriminalvården bör därför ytterligare utökas och intensifieras. Målet måste vara att de intagna som vill och har behov av det skall kunna erhålla sådan behandling. De erfarenheter som redan vunnits under den hittillsvarande verksamheten bör också tillvaratas i det ordinarie behandlingsarbetet med de intagna. Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder härför. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Permissioner m.m.
Yrkanden om stramare permissionsföreskrifter framförs i motionerna Ju802, Ju803 och Ju821.
Utskottet har så sent som i höstas behandlat liknande motionsönskemål (se 1990/91:JuU2 s. 27 f). En redogörelse för den närmare utformningen av de aktuella permissionsföreskrifterna finns i utskottets betänkande 1989/90:JuU9 s. 9 ff.
I maj 1990 uppdrog regeringen till kriminalvårdsstyrelsen att se över tillämpningen av regleringen av permissioner för intagna i kriminalvårdsanstalt. Bakgrunden till uppdraget var bl.a. att det rådde stora skillnader mellan olika permissionsformer när det gäller misskötsamhet. Misskötsamheten varierade också mellan olika anstaltskategorier.
Kriminalvårdsstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget. Styrelsen anser inte att några regeländringar behövs. Däremot har i information till anställda inom kriminalvården betonats att syftet med det nya permissionssystem som infördes den 1 juni 1989 var att antalet missskötta permissioner skulle minska och att utgångspunkterna var att systemet skulle präglas av större fasthet och konsekvens. I redovisningen anförs att de nya reglerna haft mycket god effekt och att de misskötta permissionerna har minskat under budgetåret 1989/90 jämfört med tidigare år. Andelen misskötta regelbundna permissioner uppges ha minskat med mer än 25%. Vid de slutna lokalanstalterna har antalet regelbundna permissioner minskat med 18% och misskötsamheten vid sådana permissioner med drygt 33%. Totalt beviljades under budgetåret 1989/90 44 028 permissioner. Av dessa missköttes 1430 (3,2%), varav 1 000 genom uteblivande efter permission. Budgetåren dessförinnan har den totala misskötsamheten legat konstant på 4%.
Av redovisningen framgår också att permissionsföreskrifterna har kompletterats när det gäller bestämmande av kvalifikationstid och permissionsplanering. Om det inte är obehövligt i det enskilda fallet skall information om den intagne regelmässigt inhämtas från polis och åklagare.
Utskottet har tidigare vid behandlingen av liknande motionsönskemål betonat att gällande permissionsföreskrifter i stort sett tillgodoser de önskemål som framförts. Kriminalvårdsstyrelsens nyss nämnda redovisning tyder också på detta. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till berörda motionsyrkanden.
I motionerna Ju620 och Ju832 begärs ett tillkännagivande om brottsoffers rätt till information om permissioner och tid för frigivande när gärningsmannen är intagen i kriminalvårdsanstalt. I den sistnämnda motionen framförs också krav på sådan information bl.a. när gärningsmannen dömts till tvångsvård.
Senast förra året behandlade utskottet motionsönskemål om sådan information när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt (se 1989/90:JuU22 s. 15). Utskottet har ansett att motionsönskemålen får anses tillgodosedda genom att kriminalvårdsstyrelsen i december 1988 utfärdat allmänna råd (ARK 1988:5), enligt vilka sådan information skall lämnas om målsäganden begär det. Utskottet pekade särskilt på att målsäganden skall underrättas även om gärningsmannen motsätter sig det och att underrättelseskyldigheten också omfattar t.ex. rymningar.
När det gäller intagna för rättspsykiatrisk vård förenad med särskild utskrivningsprövning har regeringen nyligen i proposition 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. föreslagit en liknande bestämmelse i 28§ förslaget till lag om rättspsykiatrisk vård. Propositionen är för närvarande föremål för riksdagens ställningstagande.
Utskottet kan konstatera att den ordning som motionärerna eftersträvar redan föreligger eller är föremål för riksdagens ställningstagande. Några särskilda riksdagsuttalanden i detta ärende är därför enligt utskottets mening inte erforderliga. Motionerna Ju620 och Ju832 i nu berörda delar avstyrks.
Disciplinstraff
En intagen som bryter mot anbefalld ordning eller meddelade anvisningar när han befinner sig inom en kriminalvårdsanstalt eller utanför anstalten under tillsyn av personal inom kriminalvården kan bestraffas disciplinärt. Föreskrifter härom finns i 47--49§§ KvaL. Som disciplinär bestraffning kan meddelas förordnande att viss bestämd tid som den dömde varit intagen i anstalt för att avtjäna straffet inte skall inräknas i straffverkställigheten.
I motion Ju803 begärs ett tillkännagivande om att ett sådant tidstillägg inte får leda till en sammanlagd verkställighetstid som går utöver den av domstolen bestämda strafftiden. Om så skulle ske anser motionärerna att förfarandet strider mot kravet i artikel 5 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Där stadgas att frihetsstraff skall utdömas av domstol (jfr europeiska kommissionens för de mänskliga rättigheterna beslut den 13 oktober 1988 i mål 12613/86).
Olika frågor om det disciplinära förfarandet inom kriminalvården övervägs inom påföljdsutredningen.
Frågan hur systemet med tidstillägg som disciplinär påföljd förhåller sig till regleringen i Europakonventionen kommer naurligtvis att uppmärksammas under utredningsarbetet. Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall till berörd del av motion Ju803.
Förtroenderåd
Uttryckliga bestämmelser om organiserade former för samverkan mellan intagna i kriminalvårdsanstalt finns i 36§ KvaL. Där föreskrivs att de intagna, med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården, har rätt att i lämplig ordning överlägga med anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. Bestämmelsen ger också de intagna en rätt att i lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. I 126--127§§ kriminalvårdsverkets anstaltsföreskrifter (KVVFS 1990:10) finns kompletterande bestämmelser.
I motion Ju836 begärs att en utredning tillsätts med sikte på att förtroenderåd bör inrättas på samtliga anstalter. Förtroenderådens rättsliga ställning bör också stärkas, anser motionärerna.
Enligt vad utskottet erfarit har intresset bland de intagna minskat när det gäller förtroenderådssamverkan.
Utskottet, som för sin del anser att sådan verksamhet på allt sätt bör stödjas och uppmuntras, tvingas dock att konstatera att förutsättningarna för de ifrågavarande formerna för de intagnas medinflytande måste bygga på initiativ från de intagna själva. Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.
Villkorlig frigivning m.m.
Flera motioner tar upp frågan om villkorlig frigivning från anstalt. I motion Ju802 begärs ett uttalande om att den obligatoriska villkorliga frigivningen skall avskaffas. Motionärerna förespråkar i princip ett system med avtjänandet av hela straffet. I motion Ju803 begärs en utvärdering av systemet med villkorlig frigivning. I motion Ju821 förordas en fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden samt att någon sänkning av straffskalorna i samband med övergången till dessa nya regler inte skall ske.
Reglerna om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i 26 kap. brottsbalken (BrB). Utskottet lämnade en närmare redogörelse för bestämmelserna i samband med ställningstagande till liknande motionsönskemål förra året (se 1989/90:JuU22 s. 18 f).
I budgetpropositionen (s. 32) redovisar justitieministern att det inom justitiedepartementet bereds förslag till ändrade bestämmelser om villkorlig frigivning. Hennes avsikt är att föreslå att den nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning avskaffas. Hon framhåller att en målsättning med det arbete som pågår är att det samlade resultatet inte skall leda till några generella ökningar av de faktiska anstaltstiderna. Enligt vad utskottet erfarit kan en lagrådsremiss i ärendet förväntas under våren.
Utskottet avstyrkte förra året liknande motionsönskemål under hänvisning till att det arbete som pågår inom regeringskansliet inte borde föregripas (1989/90:JuU22 s. 19).
Utskottets tidigare ställningstagande har alltjämt kraft. Enligt utskottets uppfattning finns det heller inte i det beredningsläge som råder skäl att initiera en utredning av frågan. Utskottet avstyrker bifall till nu aktuella motionsyrkanden om villkorlig frigivning.
Önskemål om skärpta krav på villkorligt frigivna framställs i motion Ju803. Motionärerna anser att den dömde bör återintas i anstalt t.ex. vid misskötsamhet i form av hantering med droger.
Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till liknande yrkanden (1989/90:JuU22 s. 19). Utskottet har förklarat att gällande regler på området får anses rimligt avvägda. Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning. Tilläggas kan att frågan om krav på villkorligt frigivna kan komma att övervägas i det ovannämnda arbetet med nya regler för den villkorliga frigivningen. Motionsyrkandet avstyrks.
Återkallelse av pass
I motion Ju837 begärs ett riksdagsuttalande om förverkande av pass för svenska medborgare som är villkorligt frigivna från fängelsestraff, t.ex. grova narkotikabrottslingar.
Jämlikt 24§ första stycket passlagen (1978:302) får övervakningsnämnd hos passmyndighet göra framställning om att pass skall återkallas för en passinnehavare som står under övervakning efter villkorlig frigivning från fängelse. Sådan framställning får beslutas på samma grunder som enligt 21§ andra stycket passlagen får åberopas för att vägra passtillstånd, dvs. om det skäligen kan antas att den dömde skulle ägna sig åt brottslig verksamhet i samband med utlandsresa, att han genom att resa utomlands skulle söka undandra sig fortsatt verkställighet av den ådömda påföljden eller att en sådan resa annars skulle motverka hans anpassning i samhället. Jämlikt 25§ nämnda lag kan övervakningsnämnden i sådana fall i stället begära att passet skall återkallas endast provisoriskt på sex månader eller för kortare tid. I stället för återkallelse får begäras att passets giltighet begränsas.
Enligt utskottets uppfattning får motionen anses tillgodosedd med den ordning som föreligger på området.
Eftervård m.m.
I motion Ju501 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att kriminalvårdsverket får i uppdrag att för villkorligt frigivna från anstalt starta övergångshem på några orter i landet. I motiveringen anförs bl.a. att bristen på egen bostad har stor negativ inverkan på det rehabiliteringsarbete som genomförs på anstalten.
Utskottet behandlade förra året (1989/90:JuU22 s. 20) en liknande motion vari framfördes önskemål om en försöksverksamhet med den typ av övergångshem som motionären nu efterlyser. I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet bifall till motionen. I sin motivering hänvisade utskottet till att de frivårdshotell som finns inom kriminalvården i dag i stort sett motsvarar den typ av institution som motionären efterlyste och att någon försöksverksamhet på området inte var erforderlig.
Inom regeringskansliet har, som tidigare angivits, pågått en översyn av innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden. Arbetsgruppen har nu slutredovisat sitt arbete i rapporten (Ds 1991:10) Frivårdens arbetsformer och resurser. I rapporten föreslås bl.a. en avveckling av de frivårdshotell/inackorderingshem som drivs av kriminalvården. Arbetsgruppen anser att bostadsförsörjning är ett kommunalt ansvar och att det mot den bakgrunden starkt kan ifrågasättas om kriminalvården över huvud taget skall svara för resurser för boende. Rapporten är nu föremål för remissbehandling.
Utskottet har tidigare i detta betänkande understrukit att kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt som andra medborgare till den service och omsorg som samhället tillhandahåller, och även enligt utskottets uppfattning är bostadsförsörjningen för kriminalvårdens klienter en kommunal angelägenhet. En annan sak är att det i dessa sammanhang erfordras ett fungerande och smidigt samarbete mellan kriminalvården och andra berörda myndigheter och organ. I det beredningsläge som råder saknas det, enligt utskottets uppfattning, anledning för riksdagen att göra ett uttalande med anledning av motionen.
Frågan om tillgängliga platser för eftervård av kriminalvårdens klienter tas upp i motion Ju821. Motionärerna syftar på att en intagen jämlikt 34§ KvaL i rehabiliteringssyfte kan få vistas utanför anstalt under lämplig tid i slutskedet av anstaltsvistelsen. Enligt motionärerna motsvarar antalet tillgängliga vårdplatser i familjehem och behandlingshem inte behovet och de begär ett tillkännagivande om ökade insatser härför.
Utskottet behandlade senast förra året ett liknande motionsyrkande (1989/90:JuU22 s. 20). I de tidigare ärendena har utskottet inhämtat att arbete med att tillskapa erforderliga platser pågått, och utskottet har utgått i från att arbetet härmed fullföljs utan något särskilt uttalande från riksdagens sida. Utskottet har avstyrkt bifall till motionerna. Riksdagen har följt utskottet.
Från kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat att läget ytterligare förbättrats och att någon egentlig brist på behandlingsplatser nu inte föreligger. Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu berörd del.
Frivården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 3 (s. 77--79) föreslagit riksdagen att till Frivården anvisa ett förslagsanslag på 324 368 000 kr.
Från anslaget betalas kostnaderna för 60 frivårdsmyndigheter och 30 övervakningsnämnder samt ersättningar till övervakare. För att allmänt förstärka frivården begärs i motion Ju821 att anslaget höjs med 5 milj.kr.
I motionen Ju835 begärs att anslaget höjs med 10 milj.kr. för en vidareutveckling av kontraktsvården. Medlen skall, enligt motionärerna, erhållas genom en motsvarande minskning av anslaget till kriminalvårdsanstalterna.
Regeringens förslag till medelsanvisning bör enligt utskottets mening godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven i motionerna.
Allmänt om frivården
Som nämnts tidigare i detta betänkande har en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen gjort en översyn av frivården. Avsikten har varit att arbetet skall ge underlag för ställningstaganden till frivårdens framtida roll och arbetsuppgifter. Arbetet har redovisats i rapporten (Ds 1990:10) Frivårdens arbetsformer och resurser, vilken nu remissbehandlas.
I motionerna Ju803 och Ju821 tas upp olika frågor om frivårdens situation och arbetsuppgifter samt gränsdragningen i förhållande till andra samhällsorgan. I båda motionerna framhålls att frivårdsmyndigheterna måste erhålla reellt stöd för att kunna fungera med hänsyn till de utvidgade arbetsuppgifterna med samhällstjänst och kontraktsvård. I den förstnämnda motionen begärs att normaliseringsprincipen skall frångås och att frivården skall tillföras egna resurser för att tillhandahålla klienterna olika samhälleliga uppgifter.
Liknande frågor som tas upp i motionerna behandlas i den ovannämnda rapporten. Arbetsgruppen har funnit starka skäl att slå vakt om normaliseringsprincipen, vilket bl.a. innebär att frivården normalt inte skall svara för uppgifter som ankommer på annan huvudman. Några grundläggande förändringar i fråga om frivårdens arbetsuppgifter förordas inte. Däremot konstateras att det finns behov av att ompröva resursanvändningen inom frivården i syfte att frigöra tid och resurser för att utveckla och effektivisera övervakningsarbetet.
I det beredningsläge som råder saknas det enligt utskottets mening anledning för riksdagen att göra några särskilda uttalanden i anledning av motionerna. Nu berörda yrkanden avstyrks.
Maskin- och verktygsutrustning
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 4 (s. 79) föreslagit riksdagen att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. anvisa ett reservationsanslag på 20 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utrustning för kriminalvården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 5 ( s. 79 och 80) föreslagit riksdagen att till Utrustning för kriminalvården anvisa ett reservationsanslag på 28300000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelstilldelning.
Bevakning i anstalt
I motionerna Ju802 och Ju821 begärs att bevakningen av intagna i kriminalvårdsanstalt måste förbättras. Enligt motionärerna är det inte acceptabelt att intagna kan avvika från anstalterna.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen i sina av riksdagen godkända betänkanden avstyrkt bifall till liknande motioner (se senast 1989/90:JuU22 s. 15). Utskottet har därvid anfört att det är en viktig uppgift för kriminalvården att förhindra rymningar. Samtidigt borde, enligt utskottets uppfattning, beaktas att frågorna om anordnandet av bevakningen både personellt och tekniskt kontinuerligt uppmärksammas och att här hela tiden sker en anpassning efter utveckligen. Utskottet har inskärpt betydelsen av att detta arbete fortsätter men ansett att något särskilt uttalande från riksdagen ej varit erforderligt.
Utskottet, som vill peka på att medel för höjande av säkerheten vid anstalterna beräknats för det kommande budgetåret, saknar anledning att frångå sin tidigare inställning. Motionsyrkandena avstyrks.
Utbildning av personal m.fl.
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 6 (s. 80 och 81) föreslagit riksdagen att till Utbildning av personal m.fl. anvisa ett reservationsanslag på 30245000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Påföljdsfrågor m.m.
Villkorligt fängelse
I motionerna Ju802 och Ju803 begärs att villkorlig dom skall ersättas med villkorligt fängelse. Motionärerna konstaterar att en villkorlig dom ofta uppfattas som ett frikännande. Den villkorliga domen bör därför bytas ut mot ett villkorligt anstånd med ett fängelsestraffs verkställande. I motion Ju803 begärs också att villkorligt fängelse skall införas vid kontraktsvård. Motion Ju627 innehåller krav på att samhällstjänst skall kombineras med villkorligt fängelse.
Villkorligt fängelse som påföljdsform har varit föremål för riksdagens ställningstagande vid flera tillfällen. Senast behandlade utskottet frågan förra våren (se 1989/90:JuU22 s. 27).
Utskottet har vid dessa tillfällen i huvudsak ansett att villkorligt fängelse inte bör införas som en självständig påföljd i brottsbalkens påföljdssystem, vare sig med eller utan kombination med kontraktsvård. Skälen härför var flera. Utskottet har ansett att det är svårt att bortse från de olägenheter som det skulle innebära att införa villkorligt fängelse som en självständig frivårdspåföljd. Riskerna var påtagliga för att frivårdssystemet skulle bli svårhanterligt om villkorligt fängelse infördes utan att villkorlig dom och skyddstillsyn samtidigt avskaffades. Utskottet pekade också på att det fanns risk för en ojämn och varierande praxis inom ramen för ett frivårdssystem med dessa olika påföljdsvarianter. Utskottet ifrågasatte slutligen om införandet av villkorligt fängelse -- en reform av ett relativt begränsat slag -- kunde motivera ett så pass kraftigt ingrepp i påföljdssystemet och lagstiftningen i övrigt som det skulle vara frågan om.
Vad utskottet tidigare uttalat har alltjämt giltighet. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandena i motionerna Ju802 och Ju803 om villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom.
Det samma gäller frågan om villkorligt fängelse vid kontraktsvård varför motion Ju803 avstyrks i den delen.
Utskottet är heller inte berett att ändra sitt tidigare avståndstagande från tanken att villkorligt fängelse bör införas vid samhällstjänst (jfr 1989/90:JuU10). Yrkandet härom i motion Ju627 avstyrks.
Samhällstjänst
I motionerna Ju627 och Ju821 begärs att försöksverksamheten med samhällstjänst skall omfatta hela landet. Motionerna Ju821, Ju823 och Ju839 innehåller yrkanden om att samhällstjänst skall kunna ådömas unga lagöverträdare även när alternativet inte är fängelse.
Redan i samband med att riksdagen antog lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst (prop. 1989/90:7, JuU10, rskr. 55), vilken omfattar brottmål som prövas av Uppsala, Linköpings, Helsingborgs, Malmö och Gävle tingsrätter, väcktes motioner liknande de nu aktuella.
När det gäller försöksverksamhetens omfattning anslöt sig utskottet till förslaget i propositionen att lokalt begränsa denna till vissa domstolar. För detta talade bl.a. resursskäl. Utskottet erinrade emellertid om att det vid en eventuell förlängning kunde bli aktuellt att utöka försöksverksamheten till att omfatta även andra delar av landet.
Utskottet intog förra året samma inställning till liknande motionskrav (se 1989/90:JuU22 s. 24).
Försöksverksamheten med samhällstjänst har nu pågått i drygt ett år och skall fortsätta till utgången av år 1992. En preliminär utvärdering kan påräknas under år 1991. Brottsförebyggande rådet (BRÅ), som utför utvärderingen, har dock nyligen påtalat att det ännu är för tidigt att dra några säkra slutsatser om hur försöket med samhällstjänst utfallit.
Såsom tidigare är utskottet för sin del positivt till tanken att utvidga försöksverksamheten till att också omfatta andra delar av landet, bl.a. landsbygd, om erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten visar sig goda. Som BRÅ uttalat kan några säkra slutsatser ännu ej dras. En tillförlitlig utvärdering förväntas under hösten 1991. Enligt utskottets uppfattning kan det då finnas anledning att återkomma till saken. Med dessa uttalanden avstyrks ifrågavarande motionsyrkanden.
När det gäller samhällstjänst för unga har utskottet tidigare vid flera tillfällen (se senast 1989/90:JuU29 s. 26) tagit avstånd från tanken på att samhällstjänst skall kunna ådömas 15--17-åringar även när alternativet inte är fängelse. Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet vill här peka på principen att unga lagöverträdare skall uppmärksammas av de sociala myndigheterna och endast i begränsad utsträckning bör bli föremål för domstolsprövning och åtgärder inom kriminalvårdens ram. Frågan om ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet när det gäller insatser för unga lagöverträdare är för närvarande föremål för överväganden inom ungdomsbrottskommittén (dir. 1990:53). Kommittén skall bl.a. inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner av olika slag. I rådande beredningsläge saknas det enligt utskottets mening anledning för riksdagen att göra något uttalande i denna fråga. Yrkandena om samhällstjänst för unga lagöverträdare även när alternativet inte är fängelse avstyrks.
Påföljdssystemets utformning
I motion Ju802 begärs ett riksdagsuttalande om ett reformerat påföljdssystem. Enligt motionärerna bör det i princip endast finnas tre påföljder; böter, villkorligt fängelse och fängelse. Villkorligt fängelse skall kunna kombineras med övervakning, samhällstjänst eller kontraktsvård. Ett sådant system skulle, enligt motionärerna, klarare visa straffets främsta ändamål, nämligen att avhålla såväl brottslingen som andra från att begå brott. I konsekvens härmed bör, enligt motionärerna, påföljden skyddstillsyn avskaffas. I stället för skyddstillsyn bör villkorligt fängelse eller fängelse utdömas. I motionen begärs också att beteckningen kriminalvårdsanstalt utmönstras ur den nuvarande lagstiftningen och ersätts med ordet fängelse vilket klarare anger att rättsväsendet skall utmäta straff och inte vård.
Utskottet har tidigare i detta betänkande tagit ställning till motionsyrkanden som innebär att samhällstjänst och kontraktsvård skall kunna kombineras med villkorligt fängelse och att villkorlig dom skall ersättas med villkorligt fängelse. Som framgår där är utskottet inte berett att förorda en ändrad utformning av det nuvarande påföljdssystemet till följd varav utskottet inte heller kan ställa sig bakom kravet på avskaffande av påföljden skyddstillsyn. Utskottet avstyrker bifall till yrkandet i motion Ju802 om ett riksdagsuttalande till förmån för ett nytt påföljdssystem innebärande bl.a. att påföljden skyddstillsyn avskaffas.
Med anledning av yrkandet om att ersätta beteckningen kriminalvårdsanstalt med fängelse skall endast anmärkas följande. Ordet fängelse i modernt språkbruk används i straffrättsliga sammanhang som beteckning för en brottspåföljd som innebär frihetsberövande. I allmänspråket används ordet också som beteckning för en inrättning, där brottspåföljden verkställs. I straff- eller kriminalvårdslagstiftningen har ordet inte använts i den sistnämnda betydelsen på mycket lång tid. Det är enligt utskottets mening inte aktuellt att i författningsspråket återinföra ordet i denna bemärkelse. Motionsyrkandet avstyrks.
Livstidsstraffet
I motion Ju624 hemställs att livstids fängelse utmönstras ur det nuvarande påföljdssystemet. Motionärerna anser att livstidsstraffet är en inhuman och förlegad påföljd.
Fängelsestraff på livstid stadgas för närvarande, förutom för vissa av brotten i 22 kap. BrB om landsförräderi m.m., för ett fåtal brott, bl.a. för mord, grov, allmänfarlig ödeläggelse, grovt spioneri och folkmord.
Fängelsestraffkommittén (SOU 1986:14 s. 162 f) har övervägt frågan om att avskaffa livstidsstraffet men ansett att övervägande skäl talar för att det bör behållas.
Överväganden inom regeringskansliet såvitt avser fängelsestraffkommitténs ovannämnda betänkande pågår alltjämt. Resultatet av dessa överväganden bör, enligt utskottets uppfattning, avvaktas innan riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan om huruvida livstidsstraffet skall behållas eller inte. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju624.
Straffskärpning vid återfall m.m.
I flera motioner tas upp olika frågor om påföljdsval och straffmätning vid återfallsbrottslighet. I motion Ju802, Ju804 och Ju821 anförs att möjligheten till straffskärpning vid återfall är alltför begränsad enligt nuvarande bestämmelser och att här krävs en ändring i skärpande riktning. I motion Ju823 betonas att det genom straffskärpning vid återfall även vid ungdomsbrottslighet bör klargöras att återfall i brott är en försvårande omständighet.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen, senast förra våren, behandlat och avstyrkt bifall till liknande motionsyrkanden (1989/90:JuU22 s. 28). Utskottet har vid dessa tillfällen i sina av riksdagen godkända betänkanden anfört att den ordning med nya regler för straffmätning och påföljdsval, som riksdagen beslutade i maj 1988, innebär en skärpning i förhållande till tidigare reglering, särskilt i fråga om straffmätningen vid upprepade återfall i allvarlig brottslighet. I första hand, ansåg utskottet, var det för dessa fall som en uppstramning av regelsystemet var påkallad.
Våldskommissionen anför som sin mening i sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer att längre fängelsestraff inte kan påverka våldsbrottsligheten i stort. Kommissionen förordar därför inte heller att fängelsetiderna generellt förlängs men föreslår att längre strafftider bör övervägas vid återfallsbrottslighet. Kommissionens arbete bereds inom regeringskansliet.
Utskottet är för närvarande inte berett att frångå sitt tidigare ställningstagande. Utskottet avstyrker bifall till samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
Häktning vid kontraktsvård
Kontraktsvård utgör en kvalificerad form av föreskrift vid skyddstillsyn och är ett alternativ till fängelsestraff.
I motion Ju703 begärs att riksdagen beslutar sådan ändring i bestämmelserna om häktning i rättegångsbalken att häkning får ske i avbidan på att en behandling enligt en kontraktsvårdsdom kan påbörjas. Härigenom skulle, enligt motionären, ett säkerställande ske av att den planerade behandlingen tar sin början. I motionen hänvisas till riksdagens ombudsmäns ämbetsberättelse 1990/91 s. 35 f.
JO konstaterade i det ovannämnda ärendet dels att en tingsrätt gjort fel när den förordnat att en till kontraktsvård dömd skulle kvarbli i häkte, dels att nu gällande bestämmelser inte ger utrymme för omhändertagande för säkerställande av att en i kontraktsvårddom planerad behandling tar sin början.
Utskottet har i och för sig förståelse för motiven bakom motionsyrkandet. Samtidigt bör emellertid konstateras att kontraktsvårdsbehandlingen till sin natur bygger på frivillighet och att det därför ligger en motsättning i att den skulle framtvingas genom en tvångsåtgärd som häktning. Bl.a. mot den bakgrunden kan utskottet inte ställa sig bakom den lösning som förordas i motionen. Enligt vad utskottet erfarit överväger påföljdsutredningen hithörande frågor. Utredningen har för avsikt att avlämna ett delbetänkande under år 1991. Resultatet av detta arbete bör inte föregripas och enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte vidta några åtgärder i anledning av motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju803 yrkande 16 och 1990/91:Ju821 yrkande 57, res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande utredning av kriminalvården att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju510 yrkande 2,
3. beträffande humanisering av kriminalvården att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju510 yrkande 1 och 1990/91:Ju836 yrkande 1, res. 2 (mp)
4. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju502 och 1990/91:Ju509,
5. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju508,
6. beträffande lokalförsörjningen inom kriminalvården i övrigt att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört om lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
7. beträffande styrning av ekonomi och resursutnyttjande m.m. att riksdagen lämnar utan erinran vad justitieministern anfört om styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården,
8. beträffande anslag till kriminalvårdsstyrelsen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 109286000 kr.,
9. beträffande information om HIV/aids inom kriminalvården att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju503,
10. beträffande verkställighet av fängelsestraff utomlands att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju504,
11. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju505, 1990/91:Ju506 och 1990/91:Ju507, res. 3 (m) res. 4 (fp, c)
12. beträffande anslag till krimialvårdsanstalterna att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju835 yrkandena 6 och 11 samt med bifall till regeringens förslag till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2479803000kr., res. 5 (v)
13. beträffande narkotikafrågor m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 15, 1990/91:Ju804 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Ju821 yrkandena 28 och 29 samt 1990/91:Ju826 yrkande 8, res. 6 (m, fp, c)
14. beträffande särbehandling av långtidsdömda att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 13, 1990/91:Ju803 yrkande 10 och 1990/91:Ju821 yrkande 8, res. 7 (m, fp, c)
15. beträffande tillämpning av 7§ tredje stycket KvaL att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju836 yrkande 4, res. 8 (mp)
16. beträffande kvinnliga intagna på lokalanstalt att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 14,
17. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 17 och 1990/91:Ju803 yrkande 4, res. 9 (m)
18. beträffande behandlingsprogram för våldsmän att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande stramare permissionsföreskrifter att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 14, 1990/91:Ju803 yrkande 11 och 1990/91:Ju821 yrkande 7, res. 10 (m, fp, c)
20. beträffande information om frigivning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 2 och 1990/91:Ju832 yrkande 2,
21. beträffande disciplinstraff att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 15, res. 11 (fp)
22. beträffande utredning om förtroenderåd att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju836 yrkande 5, res. 12 (v, mp)
23. beträffande villkorlig frigivning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 12, 1990/91:Ju803 yrkande 5 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5, res. 13 (m) res. 14 (fp) res. 15 (c)
24. beträffande krav på villkorligt frigivna att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 6,
25. beträffande återkallelse av pass att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju837,
26. beträffande övergångshem inom kriminalvården att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju501,
27. beträffande platser för eftervård att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 47,
28. beträffande anslag till frivården att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 51 och 1990/91:Ju835 yrkande 7 samt med bifall till regeringens förslag till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 324368000kr., res. 16 (c) res. 17 (v)
29. beträffande frivårdens arbetsuppgifter m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju803 yrkandena 12 och 13 samt 1990/91:Ju821 yrkande 50, res. 18 (fp, c)
30. beträffande anslag till maskin- och verktygsutrustning m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 20000000kr.,
31. beträffande anslag till utrustning för kriminalvården att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 28300000 kr.,
32. beträffande bevakning i anstalt att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 16 och 1990/91:Ju821 yrkande 49, res. 19 (m, c)
33. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 30245000 kr.,
34. beträffande villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 10 och 1990/91:Ju803 yrkande 8, res. 20 (m) res. 21 (fp, c)
35. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju803 yrkande 7, res. 22 (fp, c, v)
36. beträffande villkorligt fängelse vid samhällstjänst att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju627 i denna del, res. 23 (m)
37. beträffande samhällstjänst i hela landet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju627 i denna del och 1990/91:Ju821 yrkande 12, res. 24 (m, fp, c)
38. beträffande samhällstjänst för unga att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 13, 1990/91:Ju823 yrkande 5 och 1990/91:Ju839 yrkande 2, res. 25 (m, fp, c)
39. beträffande påföljdssystemets utformning m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju802 yrkandena 2, 3 och 11, res. 26 (m)
40. beträffande livstidstraffet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju624, res. 27 (v)
41. beträffande straffskärpning vid återfall att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 7, 1990/91:Ju804 yrkande 8, 1990/91:Ju821 yrkande 6 och 1990/91:Ju823 yrkande 2, res. 28 (m, fp, c)
42. beträffande häktning vid kontraktsvård att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju703.
Stockholm den 12 mars 1991
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Jan Andersson (s) och Birgit Henriksson (m).
Reservationer
1. Utvärdering av kriminalvårdsreformen (mom. 1)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "härom avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det har i huvudsak rått politisk enighet om att Sverige skall slå vakt om den humana kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen var ett uttryck för. Detta innebär emellertid inte att reformen är utan brister. I likhet med motionärerna kan utskottet konstatera att utvecklingen i samhället har varit en annan än vad det fanns anledning att planera för vid mitten och slutet av 1960-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte minst narkotikabrottsligheten och narkotikamissbruket på anstalterna har kommit att försvåra genomförandet av en del av ambitionerna i reformen. De ursprungliga målen kan i dag enligt utskottets uppfattning inte ses som realistiska. En genomgripande utvärdering av kriminalvårdsreformen bör därför, som framförs i motionerna Ju803 och Ju821, äga rum.
Det översynsarbete av kriminalvårdens innehåll och verksamhetsformer som pågår inom regeringskansliet och utredningsväsendet är mot denna utveckling av värde. Emellertid har de aktuella frågorna på kriminalvårdens område sådan dignitet att en parlamentariskt utsedd utredning bör tillsättas med uppgift att överväga om de hittillsvarande målen för kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och om de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga. Vidare bör övervägas om den s.k. närhetsprincipen skall ha samma styrande effekt vid placeringen i anstalt som i dag. Denna princip har visat sig ha mindre önskvärda sidoeffekter, såsom att de intagna berövas möjligheterna att ta sig ur ett destruktivt socialt umgänge. Vidare bör utredningen överväga formerna för att i större utsträckning än i dag differentiera de intagna med hänsyn framför allt till missbrukssituationen. Här bör särskilt belysas om anstalternas nuvarande utformning och byggnadssätt kan vara ett hinder för ett utpräglat sådant differentieringssystem och om så befinns vara fallet bör förslag lämnas till en framtida anstaltsorganisation där ett sådant differentieringssystem kan fungera. Utredningen bör vara oförhindrad att även i övrigt ta upp och belysa de frågor rörande kriminalvårdens innehåll och utformning som kan aktualiseras under arbetets gång. Vad utskottet nu uttalat med anledning av motionerna Ju803 och Ju821 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utvärdering av kriminalvårdsreformen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju803 yrkande 16 och 1990/91:821 yrkande 57 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Humanisering av kriminalvården (mom. 3)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Som framgår" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar i och för sig det ovannämnda arbetet med en vidareutveckling av innehållet i våra olika påföljder. Emellertid är detta arbete inte tillräckligt. Som konstateras i motion Ju836 är många av kriminalvårdens klienter starkt missgynnade i de flesta avseenden, och de behöver vård för att komma ifrån sitt avvikande beteende. Som framförs i motionen finns det anledning att slå vakt om de grundläggande tankarna bakom kriminalvårdsreformen, och det arbete som bedrivs inom kriminalvården bör i högre grad än för närvarande präglas av det synsättet. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder härför som kan krävas. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande humanisering av kriminalvården att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju510 yrkande 1 och 1990/91:Ju836 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 11)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet förutsätter" och på s. 12 slutar med "och Ju507" bort ha följande lydelse:
Utskottet har vid en sammanvägning av de olika skäl som kan anföras för och mot en nedläggning av anstalten stannat för att behålla den. I det sammanhanget har utskottet tagit hänsyn till dels de regionalpolitiska aspekterna, dels till det förhållandet att det framtida platsbehovet inom anstaltsorganisationen torde komma att öka i samband med att halvtidsfrigivningen avskaffas. Utskottet har här vägt in att den sydöstra delen av Sverige står utan en sluten lokalanstalt om Karlskronaanstalten läggs ned. Därutöver anser utskottet att det, ur resurssynpunkt, verkligen kan ifrågasättas om det är lämpligt att lägga ned driften vid en anstalt, som nyligen renoverats och har ett modernt och väl fungerande säkerhetssystem.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en nedläggning av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona inte bör ske. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju505, 1990/91:Ju506 och 1990/91:Ju507 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 11, motiveringen)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "nyuppförda häktet" bort ha följande lydelse:
Utskottet förutsätter att regeringen innan en nedläggning sker dels väger in dessa regionalpolitiska aspekter, dels nogsamt analyserar det framtida platsbehovet inom anstaltsorganisationen, särskilt med hänsyn till den reform av reglerna om villkorlig frigivning som kan förväntas; ett avskaffande av den obligatoriska halvtidsfrigivningen kan leda till ett ökat behov av anstaltsplatser. Skulle resultatet av dessa överväganden ändå leda fram till ett beslut om att kriminalvårdsanstalten i Karlskrona läggs ned, förutsätter utskottet att regeringen, för att mildra effekterna därav, medverkar till en smidig lösning när det gäller personalsituationen på anstalten. Utskottet tänker därvid på nya arbetstillfällen vid det nyuppförda häktet.
5. Anslag till kriminalvårdsanstalterna (mom. 12)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Som konstateras i motion Ju835 är det mycket otillfredsställande att ytterligare initiativ i arbetet för att skapa nya straffrättsliga reaktionsformer som kan användas i stället för frihetsstraff uteblir. Att frihetsstraff medför skador på individen och att fängelseplatser dessutom är mycket kostsamma talar för att arbetet med att utveckla frivårdsalternativen måste intensifieras. Som framhålls i motionen bör 50 slutna platser inom anstaltsorganisationen kunna stängas och härigenom frigjorda medel, 10 milj.kr., bör användas för det av utskottet nu skisserade arbetet. I det arbetet bör en utveckling av kontraktsvården sättas i förgrunden.
Utskottet kan också ställa sig bakom kraven i motionen på en bantning av transportkostnaderna, vilka även enligt utskottets mening nu nått en icke försvarbar nivå. Beräknade medel för dessa kostnader bör kunna sänkas med 2,5 milj.kr. Dessa frigjorda medel bör, som motionärerna anför, i stället användas till stöd för brottsofferjourerna och fortbildning av nämndemän.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande anslag till kriminalvårdsanstalterna att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1990/91:Ju835 yrkandena 6 och 11 till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2 467 303 000 kr.
6. Narkotikafrågor m.m. (mom. 13)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet kan" och på s. 14 slutar med "och Ju826" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste emellertid arbetet med att få kriminalvårdsanstalterna fria från narkotika ytterligare intensifieras. Ett grundläggande krav måste vara att intagna som vill bli narkotikafritt placerade skall ha den möjligheten. En förutsättning för att detta skall kunna förverkligas är att anstalterna görs narkotikafria. Ytterligare åtgärder för att stoppa narkotikainflödet till anstalterna måste därför vidtas med det snaraste. Angelägenheten av att så sker är enligt utskottets mening så framträdande att intresset av att de intagna helt garanteras personlig integritet måste ge vika för att detta resultat skall uppnås. Således bör kontrollen av de intagna och även besökande i anstalt skärpas. Vid missbruk av den intagne bör sanktioner inträda i form av indragna permissioner och disciplinära bestraffningar i vidare omfattning än för närvarande.
Utskottet vill vidare erinra om sina senast förra året gjorda uttalanden att självklara riktmärken för narkotikabekämpningen på kriminalvårdsanstalterna är att intagna utan narkotikaproblem inte skall behöva komma i kontakt med narkotika, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället. Utskottet nödgas återigen konstatera att hittills företagna åtgärder är långt ifrån tillräckliga. De narkotikafria avdelningarna på landets riksanstalter är för få, och även om sådana avdelningar nu är under uppbyggnad på ett flertal lokalanstalter, motsvarar de inte på långt när behovet.
Ökade satsningar på en differentiering av olika kategorier intagna på olika avdelningar resp. anstalter i kombination med inrättande av mindre avdelningar måste göras.
Utskottet har tidigare konstaterat att lokalanstalternas utformning med småbostadsavdelningar och för hela anstalten gemensamma utrymmen för arbete och fritid ger små möjligheter till differentiering beroende på svårigheterna att effektivt isolera olika grupper av intagna från varandra. Differentiering på lokalanstalterna torde därför kunna komma att medföra att vissa anstalter helt inrättas för vissa kategorier intagna. Det är givet att en sådan åtgärd i vissa fall kan komma att medföra placeringar av intagna i strid med den s.k. närhetsprincipen. Utskottet anser dock att intresset att hindra spridningen av narkotikamissbruket och att kunna erbjuda möjligheter till rehabilitering även på lokalanstalterna väger så tungt att den här påvisade möjligheten inte bör uteslutas.
Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta åtgärder så att ovan av utskottet skisserat differentieringssystem och skärpt kontroll inom anstalterna kommer till stånd. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju826 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande narkotikafrågor m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 15, 1990/91:Ju804 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Ju821 yrkandena 28 och 29 samt 1990/91:Ju826 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Särbehandling av långtidsdömda (mom. 14)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "och Ju821" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan, när frågan nu återkommer, instämma i det som framförs i motionerna, nämligen att den lagändring som senast vidtogs i nu aktuellt hänseende var otillräcklig. I likhet med motionärerna anser utskottet således att särbehandling enligt 7 § tredje stycket KvaL skall kunna gälla alla intagna som har dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill framhålla, har en person som har dömts till ett så långt fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket svår brottslighet, inte sällan allvarliga våldsbrott. Här måste enligt utskottets uppfattning allmänhetens skyddsintresse sättas i första rummet. Bestämmelsen bör därför ändras i enlighet med önskemålen i motionerna. Lagändringen bör vidtas utan dröjsmål. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till denna lagändring och skyndsamt återkomma till riksdagen därmed. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande särbehandling av långtidsdömda att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 13, 1990/91:Ju803 yrkande 10 och 1990/91:Ju821 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL (mom. 15)
Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Enligt vad" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det i motion Ju836 relaterade förhållandet om en godtycklig tilllämpning av den aktuella bestämmelsen inger utskottet oro, och en utvärdering bör, som framhålls i motionen, ske omgående. Enligt vad utskottet inhämtat gör påföljdsutredningen en översyn av tillämpningen utan något särskilt uppdrag härom i sina direktiv. Detta är emellertid inte tillräckligt. För att få garantier om en grundlig utvärdering av tillämpningen av 7§ tredje stycket KvaL där alla aspekter, såväl när det gäller beslutsnivå som olika kvalifikationsgrunder, tas upp, anser utskottet att regeringen bör få i uppdrag att utfärda tilläggsdirektiv med detta innehåll till påföljdsutredningen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju836 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Yrkesutbildning i anstalt m.m. (mom. 17)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet välkomnar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna Ju802 och Ju803 har många av dem som intas i anstalt sociala, utbildningsmässiga, psykiska och medicinska problem. Kriminalvårdens strävan är också att på olika sätt underlätta den intagnes återanpassning i samhället. Emellertid räcker, enligt utskottets uppfattning, inte de ansträngningar som nu görs inom kriminalvårdens ram i detta hänseende. Ytterligare insatser måste göras för att förbättra den intagnes möjligheter att klara sig ute i samhället. En bättre utbyggd yrkesutbildning i anstalt borde i dessa sammanhang, som anförs i motion Ju802, vara av betydande värde. Längre yrkesutbildningar finns endast på ett fåtal av landets kriminalvårdsanstalter. Tillgången till yrkesutbildning och social träning i anstalt måste som utskottet ser det utökas väsentligt om det rehabiliterande arbetet med de intagna skall ha några utsikter att lyckas och återfallen i brottslighet minskas. Det bör ankomma på regeringen att initiera de åtgärder som behövs. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju802 och Ju803 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande yrkesutbildning i anstalt m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 17 och 1990/91:Ju803 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Stramare permissionsföreskrifter (mom. 19)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först, i linje med vad som framhålls i motionerna Ju802, Ju803 och Ju821, uttrycka sin oro för misskötsamheten när det gäller permissioner inom kriminalvården, även om misskötsamheten minskat efter införandet av de nya permissionsföreskrifterna. Misskötsamheten ligger alltjämt på en för utskottet oacceptabel nivå, särskilt när det gäller de regelbundna permissionerna från de slutna lokalanstalterna (18,2 % för budgetåret 1989/90). Såsom förespråkas i motionerna bör reglerna om permissioner därför ytterligare stramas upp på olika sätt. Bl.a. bör kvalifikationstiderna för ny permission efter missskötsamhet av olika slag göras längre. Vidare bör obevakade permissioner starkt begränsas för intagna som gång på gång återfaller i brott. När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott och narkotikabrott bör, enligt utskottets mening, permission få förekomma endast rent undantagsvis. Regeringen bör ta initiativ till de författningsändringar och andra åtgärder som påkallas av denna bedömning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande stramare permissionsföreskrifter att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 14, 1990/91:Ju803 yrkande 11 och 1990/91:Ju821 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Disciplinstraff (mom. 21)
Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Frågan hur " och slutar med "motion Ju803" bort ha följande lydelse:
Av det ovannämnda beslutet av europeiska kommissionen skulle motsatsvis kunna utläsas att disciplinära tidstillägg i vissa fall skulle kunna strida mot Sveriges konventionsåtaganden. Utskottet motsätter sig inte att saken utreds; tvärtom är detta nödvändigt. Tilläggsdirektiv bör med det snaraste ges påföljdsutredningen i denna fråga. Direktiven bör ges ett sådant innehåll att de i motion Ju803 föreslagna alternativen grundligt penetreras. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande disciplinstraff att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju803 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Utredning om förtroenderåd (mom. 22)
Berith Eriksson (v) och Krister Skånberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förtroenderådssamverkan mellan de intagna på allt sätt bör stödjas och uppmuntras. I dag saknar många anstalter helt sådant medinflytande från de intagnas sida. Orsakerna kan vara flera, men utskottet ser allvarligt på de förklaringar härtill som ges i motion Ju836. Frågan bör omedelbart utredas. I utredningsuppdraget bör inriktningen vara att förtroenderåd i princip bör finnas på varje anstalt. Vidare bör utredas om förtroenderådens rättsliga ställning kan stärkas. Detta utredningsuppdrag kan lämpligen anförtros åt påföljdsutredningen. Det får ankomma på regeringen att omedelbart utfärda tilläggsdirektiv till utredningen med den innebörd som utskottet nu skisserat. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande utredning om förtroenderåd att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju836 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig frigivning" bort ha följande lydelse:
En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är således på väg. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att framhålla att de nya reglerna utformas så att villkorlig frigivning inte skall äga rum efter en viss avtjänad tid. I princip förespråkar utskottet ett avtjänande av hela den utdömda strafftiden. Möjligheten till villkorlig frigivning skall förekomma som en belöning för gott uppförande, och under alla förhållanden skall den inte kunna ske förrän större delen av straffet har avtjänats.
Vidare är det viktigt att framhålla att utskottet inte delar justitieministerns uppfattning att ändrade regler om villkorlig frigivning inte får leda till generella ökningar av de faktiska anstaltstiderna. Enligt utskottets mening är det t.ex. inte en förutsättning för ändrade regler om villkorlig frigivning att samtidigt straffskalorna ses över. Någon generell sänkning av straffen kan enligt utskottets mening inte komma i fråga.
Vad utskottet sålunda uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Av utskottets ställningstagande följer att utskottet inte kan ställa sig bakom utredningskravet i motion Ju803.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande villkorlig frigivning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 12 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5 samt med avslag på motion 1990/91:Ju803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)
Britta Bjelle och Lars Sundin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig frigivning" bort ha följande lydelse:
Som framgår ovan är frågan om ett avskaffande av den s.k. halvtidsfrigivningen föremål för överväganden inom regeringskansliet och ett förslag är att vänta. Som uttrycks i motion Ju803 kan det emellertid ifrågasättas om systemet med villkorlig frigivning från fängelsestraff över huvud taget skall behållas. Systemet har både för- och nackdelar, och utskottet anser att det finns anledning att utreda om det finns förutsättningar att helt avskaffa systemet med en förtida frigivning. Frågan bör övervägas i ett större sammanhang och det får ankomma på regeringen att snarast föranstalta om denna utredning. Direktiven bör utformas i linje med vad som framförts i motion Ju803.
I avvaktan på utredningens resultat anser utskottet, liksom motionärerna, att den obligatoriska villkorliga frigivningen bör behållas och det förslag som kan förväntas i frågan under våren bör präglas av denna huvudprincip. Vissa uppmjukningar av obligatoriet krävs dock. T.ex. bör det vara möjligt att stoppa eller skjuta upp den villkorliga frigivningen vid misskötsamhet.
Vad utskottet nu med anledning av motion Ju803 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande villkorlig frigivning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 12, 1990/91:Ju803 yrkande 5 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Villkorlig frigivning m.m. (mom. 23)
Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottets tidigare" och slutar med "villkorlig frigivning" bort ha följande lydelse:
En utveckling i den riktning som förordas i motionerna är således på väg, men det är enligt utskottets mening angeläget att ändringen kommer till stånd så fort som möjligt. Enligt utskottets mening bör huvudprincipen för förslaget vara att den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas och att det i stället införs en fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden i linje med vad som framförts i motion Ju821.
Vidare vill utskottet framhålla att ett slopande av halvtidsfrigivningen inte får innebära en generell sänkning av straffskalorna.
Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Innan utskottet tar ställning till utredningskravet i motion Ju803 bör det ovannämnda förslaget avvaktas.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande villkorlig frigivning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 12 och 1990/91:Ju821 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motion 1990/91:Ju803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Anslag till frivården (mom. 28)
Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i motionerna" bort ha följande lydelse:
Som framförs i motion Ju821 bör frivården förstärkas med ytterligare resurser.
Härför bör anslås 5 milj.kr. utöver regeringens förslag.
Utskottet kan dock inte ställa sig bakom kraven på de ytterligare resurser som framställs i motion Ju835.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande anslag till frivården att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1990/91:Ju821 yrkande 51 samt med avslag på motion 1990/91:Ju835 yrkande 7 till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 329 368 000 kr.
17. Anslag till frivården (mom. 28)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i motionerna" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör, som begärs i motion Ju835, frivården tilldelas ytterligare resurser och anslaget till kriminalvårdsanstalterna minskas i motsvarande mån inför nästa budgetår. Alternativ till fängelsestraff bör över huvud taget lyftas fram eftersom en sådan satsning på sikt kan tänkas leda till dels ytterligare ett minskat antal fängelseplatser, dels minskad återfallsbrottslighet genom att meningsfull behandling kan komma i fråga för fler klienter. En brist på handläggare inom frivården kan innebära att möjligheten att använda kontraktsvård starkt begränsas. Mot bakgrund av vad utskottet nyss anfört vore detta en olycklig utveckling. Utskottet kan alltså instämma i motionärernas krav på en ytterligare medelstilldelning till frivården på 10 milj.kr. för utvecklandet av olika öppna behandlingsformer, främst då kontraktsvård.
Härigenom har också yrkandet i motion Ju821 tillgodosetts.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande anslag till frivården att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1990/91:Ju821 yrkande 51 samt med bifall till motion 1990/91:Ju835 yrkande 7 till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 334 368 000 kr.
18. Frivårdens arbetsuppgifter m.m. (mom. 29)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "I det" och slutar med "yrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör frivården lyftas fram inom kriminalvårdsarbetet och nya vägar bör sökas för att göra frivårdspåföljderna effektivare. Intresset för alternativ till frihetsstraff har också kommit i fokus under senare tid genom införandet av kontraktsvård och försöksverksamheten med samhällstjänst. Kraven på frivårdsmyndigheterna har härigenom också ökat väsentligt och läget har försvårats ytterligare genom att klienterna generellt uppvisar en fördjupad problematik. Ett särskilt problem i det sammanhanget är att frivården normalt inte själv skall svara för uppgifter som ankommer på annan huvudman utan i första hand förmedla hjälpen. Situationen bör följas uppmärksamt, och regeringen bör i det ovannämnda beredningsarbetet särskilt beakta frivårdens framtida resursbehov. Vad utskottet nu uttalat bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande frivårdens arbetsuppgifter m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju803 yrkande 12 och 13 samt 1990/91:Ju821 yrkande 50 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Bevakning i anstalt (mom. 32)
Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som framgår av budgetpropositionen vidtas och planeras fortlöpande åtgärder för att höja säkerheten vid kriminalvårdsanstalterna. Utskottet noterar emellertid samtidigt att rymningarna fortsätter trots dessa ansträngningar; förra budgetåret rymde således närmare 200 intagna från de slutna anstalterna. I likhet med motionärerna anser utskottet att det från såväl principiella som samhällsekonomiska utgångspunkter är oacceptabelt att en intagen kan avvika från en anstalt.
Enligt utskottets uppfattning måste en målsättning såvitt gäller bevakningen på anstalterna vara att rymningar förhindras. Regeringen bör därför initiera ytterligare åtgärder och sätta in särskilda resurser så att bevakningsnivån motsvarar denna målsättning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under punkt 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande bevakning i anstalt att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 16 och 1990/91:Ju821 yrkande 49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom (mom. 34)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Vad utskottet" och slutar med "villkorlig dom" bort ha följande lydelse:
När nu utskottet åter har att ta ställning i frågan anser utskottet emellertid att bl.a. utvecklingen av brottsligheten visat att det är nödvändigt att på ett tydligare sätt markera att en villkorlig dom innebär ett villkorat straff. En ordning som den nuvarande där den villkorliga domen av både allmänheten och den dömde ofta uppfattas som ett frikännande är inte acceptabel. Villkorlig dom bör därför bytas ut mot dom på villkorligt fängelse med innebörd att ett fängelsestraff utdöms men anstånd med straffverkställigheten medges. Härigenom görs det klart att fängelsestraffet måste avtjänas vid fortsatt misskötsamhet. Påföljden bör i vissa fall -- där detta bedöms verkningsfullt -- kunna kombineras med övervakning.
Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag med sådant innehåll för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 10 och 1990/91:Ju803 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom (mom. 34)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp) och Anders Svärd (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Vad utskottet" och slutar med "villkorlig dom" bort ha följande lydelse:
När nu utskottet åter har att ta ställning i frågan anser utskottet emellertid att bl.a. utvecklingen av brottsligheten visat att det är nödvändigt att på ett tydligare sätt markera att en villkorlig dom innebär ett villkorat straff. En ordning som den nuvarande där den villkorliga domen av både allmänheten och den dömde ofta uppfattas som ett frikännande är i längden inte acceptabel. Utskottet är därför inte främmande för tanken att villkorlig dom byts ut mot villkorligt fängelse. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan unde moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 10 och 1990/91:Ju803 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Villkorligt fängelse vid kontraktsvård (mom. 35)
Britta Bjelle (fp), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Det samma gäller" och slutar med "den delen" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om införande av villkorligt fängelse vid kontraktsvård har utskottet emellertid i dag uppfattningen att tiden nu är mogen att pröva en ordning där vissa av frivårdspåföljderna förenas med ett villkorligt fängelsestraff; i första hand gäller detta kontraktsvård. Genom en sådan ordning framförs ett klart och entydigt budskap att den ådömda påföljden utgör ett förtroende som visas den dömde och han får en påtaglig påminnelse härom genom det latenta straffhot som det villkorliga fängelset innebär. Samtidigt bör just straffhotet kunna utgöra ett stöd för den dömde när det gäller att genomföra vårdprogrammet.
Sammantaget leder det anförda utskottet till att förorda en ordning med villkorligt fängelse vid kontraktsvård. Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett sådant förslag för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande villkorligt fängelse vid kontraktsvård att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju803 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Villkorligt fängelse vid samhällstjänst (mom. 36)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "Ju627 avstyrks" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om införande av villkorligt fängelse vid samhällstjänst har utskottet emellertid i dag uppfattningen att tiden nu är mogen att pröva en ordning där vissa av frivårdspåföljderna förenas med ett villkorligt fängelsestraff, och detta bör även gälla försöksverksamheten med samhällstjänst. En sådan kombination föreslog frivårdskommittén i sitt betänkande (SOU 1984:32) Nya alternativ till frihetsstraff. Genom en sådan ordning framförs ett klart och entydigt budskap att den ådömda påföljden utgör ett förtroende som visas den dömde och han får en påtaglig påminnelse härom genom det latenta straffhot som det villkorliga fängelset innebär. Samtidigt bör just straffhotet kunna utgöra ett stöd för den dömde när det gäller att genomföra samhällstjänsten.
Sammantaget leder det anförda utskottet till att förorda en ordning med villkorligt fängelse vid samhällstjänst. Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett lagförslag som tillgodoser utskottets önskemål. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande villkorligt fängelse vid samhällstjänst att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju627 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
24. Samhällstjänst i hela landet (mom. 37)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Såsom tidigare" och slutar med "ifrågavarande motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad lagrådet uttalade i ovanstående lagstiftningsärende kan utskottet konstatera att det är en allmän rättsgrundsats att lika brott skall föranleda lika straff och att vissa personer eller persongrupper vid rättstillämpningen inte skall gynnas eller missgynnas. Dessa grundläggande principer om likabehandling inom straffrätten talar enligt utskottets uppfattning för att möjligheten att under försöksperioden ådömas skyddstillsyn i förening med samhällstjänst inte bör tillkomma endast lagöverträdare som döms av vissa tingsrätter. Försöksverksamheten med samhällstjänst bör därför, som framförs i motionerna Ju627 och Ju821, nu utvidgas till att omfatta hela landet. Det får ankomma på regeringen att utarbeta lagförslag med denna inriktning och snarast återkomma till riksdagen härmed. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande samhällstjänst i hela landet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju627 i denna del och 1990/91:Ju821 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
25. Samhällstjänst för unga (mom. 38)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Lars Sundin (fp), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "När det" och slutar med "fängelse avstyrks" bort ha följande lydelse:
När det sedan gäller samhällstjänst för unga anser utskottet, i likhet med vad som framförs i motionerna Ju821 och Ju823, att möjligheterna att döma till samhällstjänst skall vara större när det gäller de yngre lagöverträdarna än vad som förordades i det ovannämnda lagstiftningsärendet (1989/90:JuU10). Samhällstjänst bör således kunna användas som ett alternativ till skyddstillsyn, och i synnerhet när det gäller ungdomar mellan 15 och 17 år bör samhällstjänst kunna komma i fråga, även om alternativet inte är fängelse. Som framförs i motionerna är det framför allt i denna åldersgrupp som behovet av aktivt stöd och social gemenskap är störst och möjligheterna till återanpassning är som bäst. Det bör ankomma på regeringen att snarast bereda och för riksdagen framlägga erforderliga ändringar härför i lagen om försöksverksamhet med samhällstjänst. Vad utskottet nu uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande samhällstjänst för unga att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju821 yrkande 13, 1990/91:Ju823 yrkande 5 och 1990/91:Ju839 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
26. Påföljdssystemets utformning m.m. (mom. 39)
Jerry Martinger, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan dela uppfattningen att starka skäl talar för en reformering av påföljdssystemet. Det nuvarande systemet bygger på en sammanblandning av vård och straff som utskottet anser principiellt otillfredsställande. En ordning bör eftersträvas där domstolar i princip utmäter straff för lagöverträdelser medan socialtjänsten erbjuder vård och behandling. Detta hindrar givetvis inte att verkställighetstiden tas till vara i syfte att hjälpa den intagne på fötter efter avtjänat straff.
Utskottet vill också framhålla att det är viktigt, inte minst av pedagogiska skäl, att påföljderna i brottsbalken samordnas och ges beteckningar som svarar mot deras innehåll.
Utskottet anser att ett nytt system skall bygga på tre påföljder: böter, villkorligt fängelse och fängelse. Villkorligt fängelse skall kunna förenas med övervakning, samhällstjänst eller kontraktsvård.
Denna ordning innebär bl.a. att påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn avskaffas och ersätts med villkorligt fängelse med eller utan övervakning. Detta kommer bl.a. att medföra mindre arbetsuppgifter inom frivårdsorganisationen.
Samtidigt bör, som ett led i det pedagogiska arbetet, beteckningen kriminalvårdsanstalter utmönstras och beteckningen fängelse återinföras.
Regeringen bör få i uppdrag att utforma ett nytt påföljdssystem efter de riktlinjer som utskottet nu dragit upp. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande påföljdssystemets utformning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju802 yrkandena 2, 3 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
27. Livstidsstraffet (mom. 40)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Överväganden inom" och slutar med "motion Ju624" bort ha följande lydelse:
Utskottet har här en annan bedömning och anser i likhet med vad som framförs i motion Ju624 att livstidsstraffet bör avskaffas och ersättas med ett tidsbestämt maximistraff. Enligt utskottets uppfattning strider tidsobestämdheten mot grundläggande straffrättsliga principer om rättvisa och förutsebarhet. Härigenom framstår det också som inhumant.
Det får ankomma på regeringen att för riksdagen presentera ett lagförslag där livstidsstraffet utmönstrats ur påföljdssystemet. Arbetet bör bedrivas i enlighet med de riktlinjer som dras upp i motion Ju624. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande livstidsstraffet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju624 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
28. Straffskärpning vid återfall (mom. 41)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar kommissionens bedömning. Enligt utskottets mening bör utgångspunkten för påföljdsregleringen vid återfall vara att det skall vara en försvårande omständighet att ha återfallit i brott. De nuvarande reglerna tillåter, anser utskottet, inte ett tillräckligt hänsynstagande till återfallet vid straffmätningen.
I propositionen om straffmätning och påföljdsval uttalade justitieministern sålunda att bestämmelsen om straffskärpning vid återfall, inte är avsedd att medföra en mer allmän straffskärpning vid återfall, utan en straffskärpning bör endast komma i fråga i sådana fall där återfallssituationen framstår som särskilt anmärkningsvärd. Förutom återfall i synnerligen allvarlig brottslighet förklarade justitieministern sig avse bl.a. upprepad och vanemässig grov tillgreppsbrottslighet. Med allvarlig brottslighet åsyftas enligt propositionen att straffvärdet för såväl den gamla som den nya brottsligheten är minst ett års fängelse.
Denna reglering innebär att möjligheterna till straffskärpning är alltför begränsade. Det är nämligen förhållandevis sällsynt att så långa fängelsestraff som ett års fängelse döms ut. Utskottet anser att hänsyn till återfallet skall kunna tas även om straffvärdet för brottsligheten understiger fängelse i ett år.
Likaså bör det vara möjligt att förverka villkorligt medgiven frihet i större utsträckning än vad som nu är fallet. Det bör heller inte som nu vara näst intill uteslutet att skärpa straffet när villkorligt medgiven frihet förverkas.
Sammanfattningsvis anser utskottet att den nuvarande regleringen inte möjliggör tillräckligt effektiva reaktioner vid återfall i brott. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagändringar i linje med vad som ovan anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande straffskärpning vid återfall att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 7, 1990/91:Ju804 yrkande 8, 1990/91:Ju821 yrkande 6 och 1990/91:Ju823 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
2. Information om frigivning m.m. (mom. 23)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Ingbritt Irhammar (c), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Birgit Henriksson (m) anför:
Vi vill ytterligare understryka betydelsen av att information om frigivning, permissioner och rymningar m.m. verkligen når fram till målsäganden. Ett sätt att inskärpa vikten härav kan vara att lagfästa informationsskyldigheten inom kriminalvården på samma sätt som nu föreslås beträffande den rättspsykiatriska vården (se prop. 1990/91:58). I fråga om underrättelse vid rymning m.m. från sådan vård avser vi att återkomma i det lagstiftningsärendet.
Innehållsförteckning
Propositionen 1 Motionerna 2 Utskottet 6 Verksamhetens mål och inriktning 6 Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. 7 Styrning av ekonomi och resursutnyttjande m.m. 8 Kriminalvårdsstyrelsen 8 Medelstilldelningen 8 Information om HIV/aids 9 Straffverkställighet av fängelsestraff i den dömdes hemland 9 Kriminalvårdsanstalterna 11 Medelstilldelningen m.m. 11 Narkotikafrågor m.m. 12 Särbehandling av långtidsdömda 14 Kvinnor på anstalt 14 Verkställighetsinnehållet 15 Permissioner m.m. 15 Disciplinstraff 17 Förtroenderåd 17 Villkorlig frigivning m.m. 18 Återkallelse av pass 19 Eftervård m.m. 19 Frivården 20 Medelstilldelningen 20 Allmänt om frivården 20 Maskin- och verktygsutrustning 21 Medelstilldelningen 21 Utrustning för kriminalvården 21 Medelstilldelningen 21 Bevakning i anstalt 21 Utbildning av personal m.fl. 22 Medelstilldelningen 22 Påföljdsfrågor m.m. 22 Villkorligt fängelse 22 Samhällstjänst 23 Påföljdssystemets utformning 24 Livstidsstraffet 24 Straffskärpning vid återfall m.m. 25 Häktning vid kontraktsvård 25 Hemställan 26 Reservationer 29 Särskilt yttrande 47