Anslag till kriminalvården, m.m.
Betänkande 1991/92:JuU22
Justitieutskottets betänkande
1991/92:JUU22
Anslag till kriminalvården, m.m.
Innehåll
1991/92 JuU22
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1991/92:100 bilaga 3 (justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1992/93
till Kriminalvårdsstyrelsen (punkt E 1, s. 114--116) anvisa ett förslagsanslag på 97 680 000 kr.;
till Kriminalvårdsanstalterna (punkt E 2, s. 117--122) anvisa ett förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.;
till Frivården (punkt E 3, s. 122--126) anvisa ett förslagsanslag på 401318000 kr.;
till Maskin- och verktygsutrustning m.m. (punkt E 4, s. 126) anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.;
till Utrustning för kriminalvården (punkt E 5, s. 127) anvisa ett reservationsanslag på 57 428 000 kr.;
till Utbildning av personal m.fl. (punkt E 6, s. 128 och 129) anvisa ett reservationsanslag på 31 335 000 kr.;
Motionerna
1991/92:Ju501 av Jerry Martinger och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med motionen att det sammanlagda anslaget inom kriminalvårdens område omprioriteras på sådant sätt att fortsatt drift av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona blir möjlig.
1991/92:Ju502 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergångshem inom kriminalvården.
1991/92:Ju503 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
1991/92:Ju504 av Bertil Danielsson och Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra kriminalvårdsanstalterna helt narkotikafria.
1991/92:Ju505 av Widar Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kriminalvårdsanstalt i Hudiksvall.
1991/92:Ju506 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sådan lagändring att noggrann kontroll av interner och besökande kan genomföras i syfte att stoppa knarkmissbruket på våra fängelser.
1991/92:Ju507 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona.
1991/92:Ju508 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny kriminalvårdsanstalt i Visby.
1991/92:Ju509 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av synen på brottsverktyg med anledning av ett utfärdat fängelsestraff för "hets mot folkgrupp".
1991/92:Ju510 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av innehållet i kriminalvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av differentieringen av intagna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning av kriminal- och frivårdspersonal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad översyn av övervakarnas möjligheter till ledighet och ersättningar,
5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för budgetåret 1992/93 anvisar 1 000 000 kr. för rekrytering och utbildning av övervakare, varav 300 000 kr. till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare för en rekryteringskampanj,
6. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för budgetåret 1992/93 anvisar 1 000 000 kr. för metodutveckling och stöd till övervakarnas arbete,
7. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit för budgetåret 1992/93 anvisar 1 500 000 kr. för fortsatt utbildning av tillsyns- och vårdpersonal.
1991/92:Ju511 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.
1991/92:Ju512 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprioriteringar inom anslaget för kriminalvården så att fortsatt drift av kriminalvårdsanstalten i Karlskrona blir möjlig.
1991/92:Ju513 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omprövning av beslutet om nedläggning av Karlskronaanstalten.
1991/92:Ju514 av Lars Andersson och John Bouvin (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning tillsätts som har till uppgift att utreda frivårdens framtida organisation och arbetsformer.
1991/92:Ju515 av Claus Zaar och Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återanpassning av fångar till det fria samhället.
1991/92:Ju516 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av fångar från fängelse till frivård.
1991/92:Ju517 av Karin Starrin och Pontus Wiklund (c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fortsätta verksamheten på fängelset i Hudiksvall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om platsbehoven vid 2/3 frigivningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en projektering av Hudiksvalls fångvårdsanstalt.
1991/92:Ju518 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Haparanda.
1991/92:Ju626 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotika i fängelse.
1991/92:Ju817 av Ian Wachtmeister och Sten Söderberg (nyd) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att hela kriminalvården utvärderas och kriminalvårdsreformen omarbetas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att man utreder i avsikt att få fram en helt ny typ av fångvårdsanstaler,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att frågan om fångar i hemmet också utreds.
1991/92:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av övergångshem.
1991/92:Ju823 av Margareta Gard (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bl.a. kvinnors rätt till information om permissioner, tid för frisläppande och vid rymning när mannen är intagen på kriminalvårdsanstalt.
1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de principer som bör vara vägledande för översynen av 1974 års kriminalvårdsreform,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för permission från kriminalvårdsanstalt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentiering inom kriminalvården,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård- och behandlingsinsatserna inom kriminalvården,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade insatser inom frivården.
Utskottet
Allmänt
En genomgripande reform av kriminalvården och dess organisation beslutades åren 1973 och 1974 (prop. 1973:1, bil. 4 s. 76--164, JuU15, rskr. 152 och prop. 1974:20, JuU2, rskr. 99). Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som lades till grund för denna reform. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering, främja de intagnas samhällsanpassning och motverka de skadliga följderna av fängelsestraffet.
Viktiga inslag i reformen var normaliseringsprincipen och den s.k. närhetsprincipen. Normaliseringsprincipen innebär att den dömde skall få del av samhällets resurser och service på samma sätt som andra medborgare och att kriminalvården inte skall bygga upp egna resurser i konkurrens med andra samhällsorgan.
Närhetsprincipen innebär att den dömde, så långt det är möjligt, skall undergå fängelse i eller i närheten av sin hemort för att kunna hålla nära kontakter med personer och myndigheter på den ort där han kommer att vistas efter frigivningen. Närhetsprincipen är således en praktisk förutsättning för att normaliseringsprincipen skall kunna tillämpas så bra som möjligt. Syftet är att underlätta den intagnes anpassning i samhället efter anstaltsvistelsen.
I motion Ju817 förordas en utvärdering av hela kriminalvården och en omarbetning av 1974 års kriminalvårdsreform.
Justitieministern aviserar i budgetpropositionen (s. 61) en genomgripande utvärdering av kriminalvårdsreformen. Hon har föreslagit regeringen att det tillkallas en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att överväga om de hittillsvarande målen i alla avseenden skall gälla och om de medel som står till förfogande är de riktiga. Regeringen har den 2 april 1992 beslutat i enlighet med justitieministerns förslag.
Kommittén skall enligt direktiven (dir. 1992:36) göra en genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Huvuduppgiften bör, enligt direktiven, vara att, efter en avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla anstalterna narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas.
Utskottet kan konstatera att det i huvudsak har rått politisk enighet om att Sverige skall slå vakt om den kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen var ett uttryck för. Som anförs i budgetpropositionen har emellertid utvecklingen i samhället varit en annan än vad det fanns anledning att förutse i början av 1970-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte minst narkotikaproblemen har kommit att försvåra genomförandet av en del av ambitionerna i reformen. Utskottet välkomnar därför en översyn av kriminalvården. Motion Ju817 i nu behandlad del får anses tillgodosedd.
I motion Ju833 hävdas att närhetsprincipen och normaliseringsprincipen alltjämt har giltighet och att de bör tjäna som vägledning för översynen.
Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad specialisering inom anstaltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning, och specialiseringen har hittills främst inriktats på narkotikamissbrukarna. Det finns numera särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika vid ett 25-tal riks- och lokalanstalter. Vid några anstalter bedrivs vidare verksamhet med syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott. En lokalanstalt i Stockholmsregionen har också reserverats för kvinnliga intagna. Bakom specialiseringen ligger bl.a. uttalanden i riksdagen om ökad differentiering av de intagna (se 1990/91:JuU17 s.13 och 15).
I likhet med justitieministern anser utskottet att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Kriminalvårdens brottsförebyggande roll och de sociala aspekterna bör således tillmätas ökad betydelse liksom arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna.
En sådan utveckling av verksamheten vid anstalterna kan komma att medföra placeringar i strid med närhetsprincipen. Utskottet anser dock, i likhet med justitieministern, att intresset att hindra spridningen av narkotikamissbruket och att kunna erbjuda möjligheter till rehabilitering även på lokalanstalterna väger så tungt att det kan motivera att den dömde placeras på en annan anstalt än den som ligger närmast hemorten. Som justitieministern framhåller bör dock avståndet till hemorten inte vara längre än att det går att upprätthålla kontakterna med närstående och myndigheter.
Mot bakgrund av den förda diskussionen har i direktiven för översynen av kriminalvården i anstalt uttalats att kommittén bör göra en samlad bedömning av utvecklingen under senare år i fråga om tillämpningen av normaliserings- och närhetsprincipen samt överväga behoven av att göra avsteg från dessa principer. Kommitténs överväganden i fråga om möjligheterna att tillämpa normaliseringsprincipen bör, sägs det, bl.a. göras mot bakgrund av utvecklingen inom socialtjänsten och den allmänna hälso- och sjukvården.
Det saknas, enligt utskottets mening, anledning för riksdagen att föregripa den kommande utredningens arbete i dessa frågor. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju833 såvitt avser yrkandet om att närhetsprincipen och normaliseringsprincipen skall vara vägledande för den kommande översynen.
Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.
Inledningsvis vill utskottet under detta avsnitt något beröra frågan om uppbyggnaden av det rådande anstaltssystemet.
Genom kriminalvårdsreformen antogs vissa riktlinjer i fråga om utformningen av kriminalvårdens anstalter. Det fortsatta anstaltsbyggandet skulle inriktas på uppförande av mindre lokalanstalter som främst skulle utnyttjas för utslussning av intagna i samhällslivet i enlighet med principerna om normalisering och närhet. År 1980 antog riksdagen ett principprogram för det framtida anstaltssystemet (prop. 1979/80:100, bil. 5, s. 68--72, JuU34, s. 1--4, rskr. 282), som i allt väsentligt byggde på principerna i kriminalvårdsreformen. Totalt 21 lokalanstalter har tillkommit på grundval av programmet, och principprogrammet har i betydande utsträckning kunnat genomföras. Kriminalvårdsanstalterna är således enligt gällande ordning indelade i riksanstalter och lokalanstalter.
Frågan om hur det framtida anstaltsbyggandet skall ske behandlas sedan år 1990 (jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 84 och 85) av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. Arbetsgruppen skall också överväga hur man skall kunna möta behov av ytterligare anstaltsplatser till följd av den aviserade ändringen av reglerna för villkorlig frigivning (jfr budgetpropositionen s. 62).
Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstalterna samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndigheterna och frivårdsmyndigheterna. Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och löpande underhåll av anstalterna.
Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården beräknas under sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m. I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar om 368,4 milj.kr. beräknats för pågående och redan beslutade objekt.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 9, FiU26, rskr. 239) och tilläggsbudget I för innevarande budgetår (prop. 1991/92:25, FiU6, rskr. 105) har medel beräknats för följande byggnadsobjekt: uppförande av ny lokalanstalt i Vänersborg, om- och tillbyggnadsarbeten vid kriminalvårdsanstalterna Skogome, Härnösand, Roxtuna, Mäshult, Tidaholm, Hällby och Norrtälje och häktet i Härnösand samt tillbyggnad av paviljonger med vardera ca 25 platser vid kriminalvårdsanstalterna Karlskoga, Storboda och Gävle.
Justitieministern redovisar att kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan dessutom omfattar ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsanstalterna Hall och Haparanda jämte behov av nya och ombyggda häkten på flera orter i landet; byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplan upptar samtliga byggnadsprojekt som kriminalvårdsstyrelsen fört fram.
Hon anför vidare att kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall, efter förslag av kriminalvårdsstyrelsen, bör läggas ner. Anstalten togs i bruk år 1869 och har 25 platser.
I motionerna Ju505 och Ju517 förespråkas en fortsatt drift av anstalten. Enligt motionärerna bör den aviserade nyordningen för den villkorliga frigivningen och dess effekter på platsbehovet inom kriminalvården avvaktas innan nedläggningsbeslutet fattas.
Utskottet delar här justitieministerns bedömning och avstyrker bifall till motionerna. Utskottet vill tillägga att bortfallet av anstaltsplatser genom nedläggningen blir kompenserade genom den i tilläggsbudgeten planerade tillbyggnaden vid kriminalvårdsanstalten i Gävle.
I förra årets budgetproposition (1990/91:100, bil. 4, s. 74) förordades att den slutna lokalanstalten i Karlskrona med 37 platser, som togs i bruk år 1851, skulle läggas ner. I ärendet väcktes ett antal motioner om en fortsatt drift. Utskottet (1990/91:JuU17 s. 11 f), som förutsatte fortsatta överväganden -- särskilt av regionalpolitisk natur -- före ett nedläggningsbeslut, avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen följde utskottet.
I årets budgetproposition (s. 112) anför justitieministern att skäl att göra ändring i beslutet beträffande anstalten i Karlskrona inte finns för närvarande.
I motionerna Ju501, Ju503, Ju507, Ju512 och Ju513 förespråkas en fortsatt verksamhet vid anstalten. Motionärerna anför bl.a. att en sådan ordning kan bli möjlig genom omdisponeringar av anslaget inom befintliga ramar.
Enligt vad utskottet inhämtat har antalet platser vid kriminalvårdsanstalten i Karlskrona från den 1 oktober 1991 minskat från 37 till 20. En betydande del av personalen skall övergå till tjänster vid det i Karlskrona nyuppförda häktet, som tas i bruk den 1 juli 1992.
Inte heller utskottet anser, särskilt med hänsyn till det rationaliseringskrav som finns på anstaltsorganisationen, att det i rådande läge finns förutsättningar för en fortsatt drift vid anstalten. Utskottet tänker då också på justitieministerns uttalande om att tillgången på slutna lokalanstaltsplater är god även efter en nedläggning av Karlskronaanstalten. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
I motionerna Ju508 och Ju518 hemställs att ny kriminalvårdsansalt uppförs i Visby resp. att ombyggnad sker av kriminalvårdsanstalten i Haparanda.
Enligt vad som framgår av förra årets anslagsframställning från krimnalvårdsstyrelsen föreligger behov av ny anstalt i Visby, och av årets anslagsframställning framgår att behov föreligger av ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsanstalten i Haparanda. Motsvarande behov föreligger emellertid även beträffande andra orter i landet, och som utskottet tidigare anfört vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden är det inte möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera angelägna projekt framför andra (se senast 1990/91:JuU17 s. 8). Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall till nu behandlade motioner.
I motion Ju817 förespråkas framtagandet av en helt ny anstaltstyp.
Som framgått ovan ser en arbetsgrupp inom regeringskansliet över det framtida anstaltsbyggandet. Översynen av kriminalvårdsreformen skall även omfatta överväganden om den nuvarande kategoriuppdelningen i riks- och lokalanstalter är ändamålsenlig. Frågan om anstalternas framtida inriktning och utformning är således redan uppmärksammad inom regeringskansliet och motion Ju817 får därmed anses tillgodosedd.
Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket
Förra året lades en rationaliseringsplan fast för kriminalvårdsverket (prop. 1990/91:100, bil. 4, s. 69, JuU17, rskr. 154). Förslaget i budgetpropositionen följdes upp med ett särskilt regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24 januari 1991. I det regeringsbeslutet angavs de närmare riktlinjerna för rationaliseringsarbetet. Planen innebär bl.a. att rationaliseringen årligen bör uppgå till minst 1,5 % räknat på förvaltningskostnader och administrativa lokalkostnader. Av de medel som frigörs skall en tredjedel dras in till statskassan som besparing, medan två tredjedelar skall kunna användas inom den egna verksamheten för att höja kvalitet eller minska kostnader i framtiden.
I motion Ju511 begärs att den slutna riksanstalten Tidaholm inte skall beröras av besparingskraven i form av reducering av personalstyrkan.
I ett interpellationssvar i kammaren den 29 november förra året (riksdagens protokoll 1991/92:35 s. 19 f) anförde justitieministern att det är kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndigheterna och de lokala myndigheterna inom kriminalvården som har ansvaret för fördelningen av besparingarna inom kriminalvårdsverket, och inte en fråga för regeringen.
Enligt vad utskottet inhämtat finns ännu inte något beslut om att minska personalstyrkan på kriminalvårdsanstalten Tidaholm. Frågan är under övervägande.
Det saknas, enligt utskottets uppfattning, anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. Motion Ju511 avstyrks.
Kriminalvårdsstyrelsen
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 1 (s. 114--116) föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett förslagsanslag på 97 680 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Kriminalvårdsanstalterna
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 2 (s. 117--122) föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsanstalterna anvisa ett förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.
Beträffande utnyttjandet av anstalts- och häktesorganisationen anför justitieministern bl.a. att beläggningsnivån under åren 1987 och 1988 ökade vid kriminalvårdsanstalterna med sammanlagt 13 % och vid häktena med sammanlagt 25 %. Beläggningsnivån har därefter i stort sett varit oförändrad. Under senare år har beläggningen på de slutna riksanstalterna legat högt, och antalet långtidsdömda ökar stadigt sedan slutet av 1970-talet. Beläggningen vid de slutna lokalanstalterna har under de senaste åren varit lägre än för övriga anstaltstyper.
Enligt vad utskottet inhämtat har medelbeläggningen resp. högsta beläggningen på anstalterna under år 1991 varit följande, räknat på tolv månader. Slutna riksanstalter: 91,5 % och 91,5 %, öppna riksanstalter: 77 % och 84,9 %, slutna lokalanstalter: 85,7 % och 93,2 % samt öppna lokalanstalter: 86,0 % och 91,7 %.
Utskottet (se 1988/89:JuU17 s. 8 och där gjord hänvisning) har vid flera tidigare tillfällen uttalat att utnyttjandegraden av antalet tillgängliga anstaltsplatser, för att möjliggöra en önskvärd differentiering av de intagna, bör ligga runt 85 %.
I motionerna Ju510 och Ju833 begärs tillkännagivanden om fortsatt användning av en norm av 85 % när det gäller beläggningen på anstalterna resp. ett uttalande om att hög beläggning försvårar differentiering av de intagna.
För valet mellan riksanstalt och lokalanstalt gäller att den som dömts till fängelse i högst ett år företrädesvis skall vara placerad i lokalanstalt. Den som dömts till fängelse i mer än ett år skall företrädesvis bli placerad i riksanstalt. Som förberedelse för frigivning får emellertid den intagne föras över till lokalanstalt. Även dömda med korta strafftider kan placeras på riksanstalt om sådan placering är påkallad, t.ex. på grund av missbruk av narkotika eller av säkerhetsskäl.
Översynen av kriminalvårdsreformen skall omfatta överväganden om formerna för att i större utsträckning än i dag differentiera olika kategorier intagna på olika avdelningar resp. anstalter, bl.a. med hänsyn till behoven av olika former och stöd och behandling under och efter anstaltsvistelsen. Av direktiven framgår, som ovan antytts, att huvuduppgiften för kommittén är att närmare överväga vilka principer för anstaltsplacering som bör gälla i framtiden. I det sammanhanget skall en samlad bedömning göras av vilka avvägningar som är lämpliga med hänsyn till differentieringsbehoven å ena sidan, och intresset att nå ett effektivt resursutnyttjande inom kriminalvården å den andra. Kommittén bör vidare, enligt direktiven, redovisa konsekvenserna av sina överväganden om differentieringsbehoven och placeringsreglerna vad gäller platsutnyttjandet på kriminalvårdsanstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen skall också enligt särskilda direktiv för fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94--1995/96 belysa liknande frågor.
Enligt utskottets mening torde det inte råda någon oenighet om att kriminalvården skall kunna tillgodose högt ställda krav på differentiering av de intagna och ha en beläggning på anstalterna som möjliggör en sådan ordning.
Frågan om vilka effekter en ökad specialisering av anstaltsverksamheten, i linje med vad utskottet förordat ovan, kan komma att ha på ett ur resurssynpunkt ändamålsenligt utnyttjande av anstaltsplatserna, skall behandlas i översynen av kriminalvårdsreformen och även belysas av kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet vill inte föregripa detta arbete. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju510 och Ju833 i nu behandlade delar.
Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till medelsanvisning.
Verkställighetsinnehållet
I motionerna Ju510 och Ju833 tas upp frågor om olika rehabiliterande åtgärder under verkställighetstiden i anstalt. Här begärs uttalanden om ökade och utvecklade vård- och behandlingsinsatser för de intagna i samverkan mellan myndigheter och organisationer.
Inom kriminalvården bedrivs ett omfattande arbete med vård- och behandlingsinsatser för de intagna. Insatserna har olika inriktning och vänder sig till olika kategorier av intagna. Sålunda finns, när det gäller narkotikamissbrukare, numera särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika vid ett 25-tal riks- och lokalanstalter.
Här bör också nämnas de lokala handlingsprogram som numera enligt ett regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen (se 1990/91:JuU17 s. 13) har upprättats vid de flesta anstalter. Av redovisningar om verksamheten till regeringen (se budgetprop. s. 119) framgår att det, förutom olika åtgärder för att förhindra införsel av narkotika, pågår försök med att på olika sätt motivera narkotikamissbrukare till behandling. På de flesta anstalter förekommer t.ex. informationsinsatser i form av temadagar och liknande. Vid ett tiotal anstalter pågår olika drogkurser efter en pedagogisk modell som inspirerats av de s.k. rattfällekurserna för rattfylleridömda. Vid omkring 25 anstalter har inrättats motivationsavdelningar som arbetar med särskilda påverkansprogram. Ytterligare anstaltsplatser med denna inriktning planeras. Handlingsprogrammen poängterar också vikten av att samarbetet med utomstående myndigheter och organisationer utvecklas och effektiviseras. Som särskilt betydelsefullt anges ett väl fungerande samarbete mellan kriminalvården och socialtjänsten samt behandlingshemmen. Vidare betonas också de insatser som arbetsförmedling och AMU gör för kriminalvårdens klienter.
Vid några anstalter bedrivs vidare verksamhet i syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott. Bakom denna verksamhet ligger bl.a., som tidigare framgått, olika uttalanden från riksdagen. Utskottet uttalade förra året att verksamheten borde utökas och intensifieras. Målet måste, enligt vad utskottet framhöll, vara att de intagna som vill och har behov av det skall kunna erhålla sådan behandling. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (1990/91:JuU17 s. 15, rskr. 154).
Även i övrigt är det inom kriminalvården en strävan att anpassa verksamheten vid riks- och lokalanstalterna för olika kategorier av intagna. Det bedrivs en rad olika åtgärdsprogram. Kriminalvårdsstyrelsen har i de särskilda direktiven för fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94--1995/96 fått i uppdrag att analysera behovet av och förutsättningarna för en utbyggnad av olika former av åtgärdsprogram inom ramen för tillgängliga resurser. Här nämns bl.a. åtgärder för narkotikamissbrukare och behandling av våldsmän.
I budgetpropositionen anför justitieministern (s. 120) att det är viktigt att utöka och effektivisera de insatser som syftar till att få narkotikamissbrukare att påbörja en adekvat behandling under den tid de avtjänar fängelsestraff. Hon anser därför att antalet platser vid anstalter som arbetar med särskilda motivations- och behandlingsprogram för narkotikamissbrukare bör utökas. Hon förordar att kriminalvårdsverket tillförs 3 milj.kr. för att underlätta och påskynda utbyggnaden av sådana program.
I likhet med justitieministern anser utskottet att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Som sägs i regeringsförklaringen är behandlingen under fängelsetiden viktig. Här pekas på att möjligheterna till utbildning och social träning under fängelsetiden ytterligare måste förbättras.
Inte heller här torde det föreligga någon oenighet om att de behandlingsmodeller som nu finns inom kriminalvården måste utvidgas och ytterligare förbättras. Som framgått ovan pågår också ett omfattande arbete i denna riktning, och frågan skall också övervägas inom ramen för översynen av kriminalvårdsreformen. Det saknas därför anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i saken. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju510 och Ju833 i nu behandlade delar.
Narkotikafria anstalter
I några motioner tas upp frågan om narkotikasituationen i anstalt. I motion Ju504 framförs krav på att översynen av kriminalvårdsreformen också skall omfatta frågan om på vilket sätt anstalterna kan bli helt narkotikafria. I motionerna Ju506 och Ju626 förordas skärpningar i kriminalvårdslagstiftningen i syfte att få till stånd narkotikafria anstalter. Här förespråkas t.ex. förbättrade möjligheter att kontrollera besökande och intagna i anstalt samt uttalande om att grova narkotikabrottslingar skall placeras i sluten anstalt.
Narkotikasituationen utgör, som utskottet redan tidigare vid flera tillfällen konstaterat, sedan lång tid ett svårbemästrat problem inom kriminalvården. Andelen narkotikamissbrukare av nyintagna i anstalt dömda till mer än två månaders fängelse är också hög (45 % för budgetåret 1990/91). Av uppgifter som utskottet inhämtat från kriminalvårdsstyrelsen framgår att den sammanlagda mängden beslag av narkotika som gjordes inom anstaltsorganisationen under år 1991 uppgick till 1 594 gram cannabis, 299 gram centralstimulerande medel och 82 gram opiater. Mellan åren 1984 och 1991 har mängden beslagtagen narkotika mer än tredubblats.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen (se senast 1990/91:JuU17 s.12) erinrat om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.
Här vill utskottet genast anföra att dessa riktmärken självklart framdeles bör ha samma giltighet som tidigare, och mot den bakgrunden har utskottet stor förståelse för kraven i motion Ju504. I översynen av kriminalvårdsreformen skall, enligt direktiven, tas ställning till om det behövs ökade kontrollmöjligheter inom kriminalvården för att förhindra missbruk och införsel av narkotika i anstalterna. Motion Ju504 får därmed anses tillgodosedd.
I samband härmed kommer naturligtvis olika metoder för att anstalterna skall bli narkotikafria, t.ex. sådan skärpt kontroll av intagna och besökande m.m. som efterlyses i motionerna Ju506 och Ju626, att övervägas. I rådande beredningsläge saknas det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att föregripa det utredningsarbete som inom kort sätts i gång. Motionerna Ju506 och Ju626 avstyrks.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att det inom regeringskansliet nyligen upprättats en promemoria (Ds 1992:19) om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott. Promemorian innehåller förslag om att en intagens nuvarande skyldighet att dels lämna urinprov för kontroll av narkotikapåverkan, dels lämna utandningsprov för kontroll av alkoholpåverkan skall kompletteras med bestämmelser om skyldighet att också lämna blodprov. Promemorian skall remissbehandlas.
Permissioner m.m.
I motion Ju833 begärs ett riksdagsuttalande om att någon skärpning av gällande permissionsföreskrifter inom kriminalvården inte får ske. I motiveringen betonas att permissioner är en mycket viktig del i arbetet med att förbereda frigivningen från anstalt.
En intagen kan beviljas olika typer av permissioner. Bl.a. kan den intagne enligt 32 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) få tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid, s.k. korttidspermission. Korttidspermission förekommer i två former med olika syften, nämligen som s.k. regelbunden permission och som s.k. särskild permission. Regelbunden permission är ett återkommande inslag under en anstaltsvistelse i syfte att underlätta den intagnes anpassning i samhället. För särskild permission skall finnas någon annan anledning än att rent allmänt underlätta anpassningen.
Utskottet har tidigare behandlat motionsönskemål (se senast 1990/91:JuU17 s. 16 f) med anknytning till permissioner inom kriminalvården. I det sammanhanget har utskottet utförligt redovisat den närmare utformningen av nu gällande föreskrifter på området. Utskottet vill inledningsvis hänvisa till den redogörelsen (se 1989/90:JuU9 s. 9 f), och här endast erinra om det nya permissionssystem som infördes den 1 juni 1989. Syftet med nyordningen var att antalet misskötta permissioner skulle minska och utgångspunkterna var att systemet skulle präglas av större fasthet och konsekvens. I en redovisning från kriminalvårdsstyrelsen förra året anfördes att de nya reglerna haft mycket god effekt och att antalet misskötta permissioner hade minskat under budgetåret 1989/90 jämfört med tidigare år.
Under budgetåret 1990/91 beviljades totalt 47 541 permissioner inom kriminalvården, vilket var ca 3 500 fler än föregående budgetår. Av det totala antalet permissioner missköttes 1 290 (2,7 %), en minskning med 140 jämfört med föregående år. Av de misskötta permissionerna utgjorde ca 900 uteblivande efter permission, en minskning med 100 jämfört med budgetåret dessförinnan. Andelen regelbundna permissioner från sluten lokalanstalt som misskötts genom uteblivande uppgick till 12,6 %.
Även utskottet anser att permission är en viktig del i arbetet med de intagna. Samtidigt vill utskottet uttrycka sin oro över misskötsamheten, särskilt när det gäller de regelbundna permissionerna från de slutna lokalanstalterna. Här har ingen förbättring skett mellan de sist nämnda budgetåren.
Olika utevistelser från anstalt kommer att behandlas i översynen av 1974 års kriminalvårdsreform. I det sammanhanget kommer också frågan om åtgärder för att minska missbruk av permissioner att tas upp. Det saknas därför anledning för riksdagen att göra något uttalande i anledning av motionen. Motionsyrkandet avstyrks.
I motion Ju823 begärs ett tillkännagivande om brottsoffers rätt till information om permissioner, rymning och tid för frigivande när gärningsmannen är intagen i kriminalvårdsanstalt. Motionären anser att sådant besked bör ske genom personligt besök av representant från polisen.
Senast förra året behandlade utskottet liknande motionsönskemål (1990/91:JuU17 s. 16 f). Utskottet har ansett att motionsönskemålen får anses tillgodosedda genom att kriminalvårdsstyrelsen i december 1988 utfärdat allmänna råd (ARK 1988:5), enligt vilka sådan information skall lämnas om målsäganden begär det. Utskottet har särskilt pekat på att målsäganden skall underrättas även om gärningsmannen motsätter sig det och att underrättelseskyldigheten också omfattar t.ex. rymningar.
Utskottet har inhämtat att målsäganden normalt också erhåller information om gärningsmannens byte av anstalt och vill här tillägga att målsäganden, om möjligt, kan få en kontaktperson på anstalten i ärendet. Sambandet mellan kontaktpersonen och målsäganden sker helt informellt. Enligt vad utskottet har erfarit har inte något framkommit som tyder på att nuvarande system inte fungerar tillfredsställande. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju823 i nu behandlad del.
Återanpassning av intagna
I motion Ju515 föreslås att varje intagen i anstalt erhåller en civil kontaktman som ett led i ett förbättrat återanpassningsarbete med till fängelse dömda personer. Här förespråkas också att besked om villkorlig frigivning lämnas minst sex månader innan frigivningen sker.
En intagen vars strafftid överstiger två månader friges i allmänhet villkorligt. Om det bedöms att han efter den villkorliga frigivningen har behov av övervakning kan han erhålla övervakare redan under anstaltstiden. Övervakare skall nämligen jämlikt 13 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt (KvaLf) förordnas i så god tid att han hinner utföra de förberedelser som erfordras för uppdragets fullgörande. Beträffande den som är intagen i lokalanstalt skall förordnande meddelas snarast möjligt efter intagningen i anstalt.
Utskottet anser att gällande ordning med utseende av övervakare för intagna i anstalt i stort tillgodoser motionsönskemålet om kontaktmannaskap för intagna i lokalanstalt. Här vill utskottet också erinra om det kontaktmannaskap som anstalternas personal i sina nya roller har till de intagna. Utskottet är för närvarande inte berett att fullt ut förorda den ordning som föreslås i motionen. I sammanhanget vill utskottet emellertid peka på justitieministerns uttalande i budgetpropositionen om en framtida utveckling av lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet.
När det gäller motionsönskemålet om fastställande av tid för villkorlig frigivning vill utskottet anföra följande.
Regler om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i 26 kap. brottsbalken (BrB). Utskottet lämnade en närmare redogörelse för bestämmelserna i samband med ställningstagande till motionsönskemål i anslutning härtill år 1990 (se 1989/90:JuU22 s. 18 f). Här skall endast konstateras att nuvarande system i många fall tillgodoser motionskravet. Gällande ordning innebär ju att flertalet av de intagna, de som erhåller obligatorisk halvtidsfrigivning, får besked om frigivningen så snart ske kan efter anstaltsvistelsens början.
Justitieministern aviserar i budgetpropositionen (s. 45 f) en ändring av de nuvarande reglerna om villkorlig frigivning och ett avskaffande av den obligatoriska halvtidsfrigivningen. Hon har för avsikt att föreslå regeringen att en utredning skall tillkallas som skall ha till uppgift bl.a. att ta fram underlag för och lämna förslag till hur frågan om den villkorliga frigivningen skall lösas på sikt.
Hon anser emellertid att det inte är möjligt att bibehålla de nuvarande reglerna i avvaktan på utredningens förslag och beredningen av dessa. Hennes avsikt är därför att redan under våren 1992 lägga fram förslag som i princip innebär en återgång till den reglering som gällde innan halvtidsreformen genomfördes år 1983. Reglerna var då fakultativa, och för de flesta intagna var riktpunkten för villkorlig frigivning att frigivning inte medgavs innan två tredjedelar av den utmätta strafftiden hade avtjänats i anstalt. Inom regeringskansliet har helt nyligen upprättats en promemoria med förslag i linje härmed. Det anförs i promemorian att den intagne har ett starkt intresse av att få veta tidpunkten för sin frigivning. Normalt bör, sägs det, en sådan prövning ske senast en månad före den tidigaste tidpunkten för frigivning. En hearing om förslagen i promemorian skall äga rum den 13 april 1992.
I rådande beredningsläge saknas det anledning för riksdagen att göra något uttalande i anledning av motion Ju515. Motionen avstyrks.
Övergångshem inom kriminalvården
I motionerna Ju502 och Ju819 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att det inom kriminalvården på några orter i landet inrättas s.k övergångshem för bostadslösa personer som frigivits från kriminalvårdsanstalt. I motiveringen anförs bl.a. att bristen på egen bostad har stor negativ inverkan på det rehabiliteringsarbete som genomförs på anstalten.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsönskemål (jfr senast 1990/91:JuU17 s. 19). Utskottet har då i sina av riksdagen godkända betänkanden avstyrkt bifall till motionerna under hänvisning bl.a. till att bostadsförsörjningen för kriminalvårdens klienter är en kommunal angelägenhet. I sammanhanget har utskottet erinrat om att det erfordras ett fungerande och smidigt samarbete mellan kriminalvården och andra berörda myndigheter och organ.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motionerna.
Frivården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 3 (s. 122--126) föreslagit riksdagen att till Frivården anvisa ett förslagsanslag på 401 318 000 kr.
Från anslaget betalas kostnader för 60 frivårdsmyndigheter och 30 övervakningsnämnder samt ersättning till övervakare.
För rekrytering och utbildning av övervakare begärs i motion Ju510 att anslaget höjs med 1 milj.kr.; av höjningen skall 300 000 kr. avse bidrag till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare för en rekryteringskampanj.
I samma motion begärs ytterligare höjning av anslaget med 1milj.kr. för metodutveckling och stöd till övervakares arbete.
Kriminalvårdsstyrelsen har i sin anslagsframställning begärt ytterligare medel för bidrag till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (115000 kr.). Någon uppräkning har emellertid inte förts fram i budgetpropositionen.
Regeringens förslag till medelsanvisning bör enligt utskottets mening godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven i motionerna. Utskottet vill här peka på att regeringsförslaget innefattar omprioriterade medel för utvecklandet av nya metoder för lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet. Här bör också pekas på den allmänna förstärkning av frivården som sker genom budgetförslaget (bl.a. ett tillskott av 16 tjänster).
Frivårdens framtida organisation och arbetsformer
I motion Ju514 begärs en utredning med uppgift att utreda frivårdens framtida organisation och arbetsformer.
Sedan hösten 1989 har innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden setts över. Översynen har bedrivits av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. Arbetsgruppen avlämnade våren 1991 promemorian (Ds 1991:10) Frivårdens arbetsformer och resurser. Promemorian har remissbehandlats.
I budgetpropositionen (s. 123 f) behandlas några av de frågor som arbetsgruppen tagit upp i promemorian, bl.a. frivårdens arbetsuppgifter och förslag till utvecklingsarbete i syfte att effektivisera frivårdspåföljden. Justitieministern delar arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att formerna för verkställigheten av skyddstillsyn stramas upp i olika avseenden och att övervakningen får en fastare struktur än vad den nu har i normalfallet, bl.a. i syfte att öka effektiviteten hos och därmed tilltron till påföljden.
Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning för riksdagen att mot bakgrund av vad som framförs i motion Ju514 förorda ytterligare en översyn av frivårdens arbetsformer m.m. Motionen avstyrks.
Utveckling av frivårdspåföljderna
Motion Ju516 tar upp frågan om en utveckling av frivårdspåföljderna. Enligt motionärerna måste bl.a. arbetet med att utveckla kontraktsvården och samhällstjänsten intensifieras.
Regeringen har i regeringsförklaringen utlovat att alternativa påföljder såsom samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas ytterligare.
På riksdagens bord har nyligen lagts en proposition (1991/92:109) med förslag om en utvidgning till hela landet av den användning av påföljdsformen samhällstjänst som sedan den 1 januari 1990 pågått på försök på fem orter i landet (prop. 1989/90:7, JuU10, rskr. 55). Utvidgningen föreslås ske från och med den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga tillämpningsperioden går ut. Den utvidgade tillämpningen föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera permanent ordning kan införas. Propositionen är nu föremål för riksdagens behandling.
Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 46) att frågan om hur samhällstjänsten på sikt bör utformas, avgränsas och inpassas i BrB:s påföljdssystem skall bli föremål för ytterligare överväganden. Uppgiften skall anförtros den utredning som nämnts ovan i detta betänkande under avsnittet om återanpassning av intagna. Utredningen skall också få till uppgift att lämna förslag till hur kontraktsvården och andra alternativa påföljder lämpligen kan utvecklas. Här nämns t.ex. någon form av intensivövervakning, där den tekniska utvecklingen nu kan innebära möjligheter att få en sådan till stånd.
I information i riksdagens kammare om regeringens nya kriminalpolitik har justitieministern den 2 april 1992 (riksdagens snabbprotokoll 1991/92:90 s. 26 f) närmare redovisat de uppgifter som den kommande utredningen skall få.
Utskottet anser att yrkandet om utveckling av frivårdspåföljderna i motion Ju516 får anses tillgodosett genom det utredningsarbete som nu aviserats.
Detsamma gäller utredningskravet i motion Ju817 avseende elektronisk övervakning i hemmet.
Ökade insatser för frivårdens klienter
I motion Ju833 begärs ett tillkännagivande om ökade insatser inom frivården så att möjligheterna för frivårdens klienter att erhålla arbete och bostad förbättras.
Utskottet kan konstatera att frivårdens klienter tillhör en grupp som i socialt och i de flesta andra avseenden är missgynnad. Den 1 oktober 1990 hade 33,5 % av dem arbete på den öppna marknaden. Ca 10 % av klienterna var föremål för arbetsmarknadsåtgärder. En fjärdedel av klienterna var arbetslösa men arbetsföra. Hälften av klienterna hade egen lägenhet och en fjärdedel tillgång till annan stadigvarande bostad. 8,9 % var bostadslösa. Drygt hälften av alla frivårdsklienter under övervakning den 1 april 1991 hade någon form av uttalat missbruk.
I den ovan redovisade översynen av innehållet i frivårdspåföljden har frågan om möjligheter till arbete och bostad för frivårdens klienter behandlats. Här konstateras att normaliseringsprincipen styr frivårdens förmedlande insatser, dvs. frivården skall normalt inte själv svara för upgifter som ankommer på annan huvudman utan i första hand förmedla hjälpen. En förutsättning för att normaliseringsprincipen skall kunna tillämpas är naturligtvis att frivården utvecklar väl fungerande samverkansformer med socialtjänsten och andra samhällsorgan. Här föreslås att det i varje frivårdsdistrikt bör finnas olika former av åtgärdsprogram för skilda klientkategorier. I budgetpropositionen (s. 123) anför justitieministern att hon delar arbetsgruppens bedömning och att det pågående arbetet med att utveckla olika former av strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan bör fortsätta och intensifieras. Hon anser att delar av de medel som beräknats för behandlings- och stödåtgärder under anslaget till frivården bör användas för det ändamålet under nästa budgetår. Som ett exempel på åtgärdsprogram nämner hon s.k. KrAmi-verksamhet, något som riksdagen under budgetåret 1989/90 begärt en utvidgning av (se 1989/90:JuU29, rskr. 330).
Utskottet anser att fortsatta ansträngningar för att underlätta situationen för frivårdens klienter bör göras och välkomnar därför de förslag i denna riktning som lämnats i budgetpropositionen. Skäl för några särskilda uttalanden från riksdagens sida i anledning av motionskraven saknas dock. Motion Ju833 avstyrks i nu behandlad del.
Ersättning till övervakare m.m.
Krav om en samlad översyn av ersättningsreglerna för lekmannaövervakarna och deras rätt till ledighet från arbetet för att fullgöra sitt uppdrag framställs i motion Ju510. Här betonas att lekmannainslaget i frivården har en vital betydelse i övervakningsarbetet.
Lekmannaövervakarna svarar i dag för ca 45 % av övervakningsuppdragen inom frivården. Sedan den 1 juli 1986 uppgår ersättningen till 200 kr. per uppdrag och månad. Hälften av ersättningen utgör en schabloniserad kostnadsersättning. Därutöver kan ersättning utgå med 35 kr. i arvode per timme vid särskilda insatser. Det finns också möjligheter till ersättning för särskilda kostnader, bl.a. för förlorad arbetsförtjänst.
En översyn av ersättningen till lekmannaövervakarna har nyligen företagits inom ramen för den nyss nämnda översynen av innehållet i frivårdspåföljden. I rapporten över arbetet (Ds 1990:10; s. 59 f), där inga problem noteras i fråga om ledighet från förvärvsarbete, konstateras att arvodet medvetet har hållits på en låg nivå för att behålla övervakningsuppdragets ideella karaktär. Tidigare undersökningar sägs ha visat att "normala" höjningar av ersättningen inte i någon nämnvärd grad underlättat rekryteringen av övervakare. För att så skall ske, anförs det, måste ersättningen förmodligen öka till 1 000--1 500 kr. per månad och uppdrag; en höjning som grovt räknat skulle medföra en merkostnad på minst 90 milj.kr. per år. I rapporten föreslås i stället att i ökad utsträckning arvodera lekmannaövervakarna för särskilda insatser i övervakningsarbetet.
Något sådant förslag förs inte fram i budgetpropositionen. Däremot är justitieministern positiv till arbetsgruppens förslag om en utveckling av nya metoder för lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet, t.ex. gruppövervakning och system med biträdande övervakare.
Utskottet har tidigare uttalat att reglerna om ersättning till övervakarna måste vara sådana att de främjar en önskvärd rekrytering till övervakaruppdrag och möjliggör att särskilda insatser sker för klienterna (1988/89:JuU17 s. 14).
I rådande statsfinansiella läge saknas dock möjlighet till den ökning som här skulle erfordras enligt vad som framkommit i den ovan nämnda översynen. Någon ny översyn av ersättningsreglerna m.m. är för närvarande inte påkallad.
Utskottet vill dock framhålla att en aktiv frivårdsorganisation med goda möjligheter till stöd och hjälpinsatser är av största vikt för ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete, och lekmannaövervakarna utför en betydelsefull del av detta arbete. För att ta till vara denna resurs bör, som framhålls i budgetpropositionen, utvecklas nya metoder för lekmannaövervakarnas medverkan i frivårdsarbetet. Motion Ju510 i nu behandlad del avstyrks.
Maskin- och verktygsutrustning m.m.
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 4 (s. 126) föreslagit riksdagen att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. anvisa ett reservationsanslag på 25000000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utrustning för kriminalvården
Medelstilldelningen
Regeringen har under punkt E 5 (s. 127) föreslagit riksdagen att till Utrustning för kriminalvården anvisa ett reservationsanslag på 57428000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Utbildning av personal m.fl.
Medelstilldelningen m.m.
Regeringen har under punkt E 6 (s. 128 och 129) föreslagit riksdagen att till Utbildning av personal m.fl. anvisa ett reservationsanslag på 31335000 kr.
I motion Ju510 begärs att anslaget höjs med 1,5 milj.kr. för fortsatt utbildning av tillsyns- och vårdpersonal. I samma motion begärs ett tillkännagivande om behovet av ökad utbildning och fortbildning av personal inom kriminalvård och frivård. Motionärerna anser att sådan utbildning utgör en förutsättning för att personalen, till följd av förändrade arbetsuppgifter, skall klara ett större ansvarstagande och för att det förändringsarbete som pågår inom kriminalvården skall kunna fullföljas.
Som framförs i motionen är förnyelsearbetet inom kriminalvården omfattande. Här genomförs väsentliga förändringar successivt i fråga om decentralisering och delegering, styrning av ekonomi och resursutnyttjande samt behandlingsmetoder i klientarbetet.
Under senare tid har en rad utbildningsinsatser genomförts i syfte att ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta och fungera i en förändrad organisation och i nya roller. För ändamålet har höjningar av anslaget skett med 5 resp. 4 milj.kr. de två senaste budgetåren (prop. 1989/90:100, bil. 4, JuU22 och 1990/91:100, bil. 4, JuU17).
Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att analysera personalutbildningen inom verket i de särskilda direktiven för den fördjupade anslagsframställningen för budgetperioden 1993/94--1995/96. Bl.a. skall göras en bedömning av hur arbetet med personalförsörjning och kompetensutveckling bör bedrivas mot bakgrund av den pågående decentraliseringen. Kriminalvårdsstyrelsen skall göra en bedömning av utbildnings- och utvecklingsbehoven i framtiden samt hur dessa kan tillgodoses inom ramen för tillgängliga resurser. Uppdraget skall redovisas i anslagsframställningen i år. Justitieministern har för avsikt att återkomma till frågan om resurstilldelningen för personalutbildning i nästa års budgetproposition, och i avvaktan på den fördjupade prövningen av anslagsnivån inför nyss nämnda budgetår förordar hon nu en mindre uppräkning av anslaget.
Utskottet anser att regeringens förslag till medelsanvisning bör godtas. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kraven i motionen om en höjning av anslaget.
I avvaktan på kriminalvårdsstyrelsens bedömning av det framtida utbildningsbehovet saknas det också, enligt utskottets uppfattning, anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om ökad utbildning som framförs i motion Ju510.
Övrigt
I motion Ju509 begärs ett tillkännagivande om en skärpning av synen på vad som kan betecknas som "brottsverktyg". Bakom motionskraven ligger tanken att den som dömts till fängelse för hets mot folkgrupp i närradiosändning inte bör ha möjlighet att göra närradioprogram under pågående straffverkställighet.
I riksdagens kammare besvarades den 26 mars 1991 (riksdagens protokoll 1990/91:86 s. 25 f) en fråga i samma ämne av dåvarande justitieministern. Frågan gällde huruvida det är tillåtet för en person som dömts till fängelse för hets mot folkgrupp att från fängelset göra nya radioprogram av det slag som han fällts för och om ministern var beredd att överväga åtgärder för att minska möjligheterna för den fällde att nära nog omedelbart återuppta sin verksamhet i närradion.
Följande frågesvar avlämnades:
Det förbud mot censur som finns i radiolagstiftningen gäller också till förmån för personer som är intagna i kriminalvårdsanstalt. Det är därför inte lagenligt att på grund av innehållet i ett radioprogram som en intagen kan framställa inom anstalten hindra att det offentliggörs.
En enskild person kan emellertid inte få tillstånd att sända i närradio. Det gäller oavsett om han är fri eller intagen i en kriminalvårdsanstalt.
Enligt närradiolagen kan en förbudstid om högst ett år bestämmas när en sammanslutning på grund av yttrandefrihetsbrott fråntas sitt tillstånd att sända närradio. När den tiden har gått ut kan sammanslutningen ansöka om nytt tillstånd. Lagens möjlighet att bestämma en viss tid som skall förflyta innan ett nytt tillstånd kan ges är ett uttryck för en avvägning mellan motstående intressen. Å ena sidan står intresset av skydd mot brott, å den andra intresset av en så vid yttrandefrihet som möjligt.
Utredningen om vissa frågor om närradio har nyligen föreslagit att förbudstiden i fall av bl.a. hets mot folkgrupp skall kunna utsträckas till fem år -- -- --.
Utredningens förslag om en förlängning av förbudstiden tas upp i en nyligen inom regeringskansliet upprättad departementspromemoria (Ds 1992:22) Regler och villkor för privatradio. För att motverka möjligheten att använda närradion till propaganda för organiserad rasism föreslås att sändningstillståndet, om det föreligger synnerliga skäl, skall kunna återkallas i upp till fem år. En förutsättning härför är en fällande dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott. Beslut om återkallelse skall fattas av domstol med jury. Promemorian remissbehandlas för närvarande.
Jämlikt 5 kap. yttrandefrihetsgrundlagen kan t.ex. en ljudupptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott konfiskeras. Däremot kan inte t.ex. inspelningsapparater konfiskeras, eftersom de kan användas i andra sammanhang (prop. 1990/91:64 s. 125 f). Denna reglering är exklusiv, och bestämmelser i annan lagstiftning, t.ex. om förverkande i BrB, kan inte tillämpas.
Grundläggande bestämmelser om vad en intagen får inneha i anstalt finns i 24 § KvaL. Där sägs att den intagne i den utsträckning det kan ske utan olägenhet får inneha personliga tillhörigheter samt skaffa sig eller mottaga böcker, tidskrifter, tidningar och annat som kan bereda honom sysselsättning under fritid.
Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat vissa allmänna råd (ARK 1987:4) om innehav av viss teknisk utrustning i bostadsrum. Här sägs att det råder en högst skiftande praxis beträffande vilken teknisk utrustning av olika slag som intagna medges inneha i bostadsrummet. Vanligt förekommande är TV-mottagare, skrivmaskiner, bandspelare m.m. Här anförs att tillräckliga skäl inte kan anföras till stöd för ett allmänt förbud för intagna att inneha något av de angivna föremålen. När det gäller innehav av bandspelare med inspelningsmöjlighet föreskrivs att behov bör kunna påvisas i det enskilda fallet, för t.ex. språkstudier.
Vid ställningstagande till motionsönskemålet vill utskottet till en början -- i linje med vad utskottet tidigare gjort (se 1988/89:JuU15 s.12, JuU 1987/88:1y s. 5 och JuU 1980/81:36 s. 5) -- slå fast att det är ett starkt samhälleligt intresse att med all kraft motverka rasism och främlingsfientlighet. Det är också med stor oro som utskottet noterat den på senare tid ökade förekomsten av olika företeelser med främlingsfientlig bakgrund, inte minst då det gäller våldsbrottslighet samt sådan yttrandefrihetsbrottslighet som ligger bakom yrkandet i motionen. Vad nu sagts gör att utskottet hyser viss förståelse för motionen. Till saken hör emellertid -- såsom utskottet också tidigare konstaterat (se JuU 1981/82:41 och JuU 1980/81:36) -- att främlingsfientlig verksamhet i första hand inte bäst motverkas genom åtgärder inom den straffrättsliga och straffprocessrättsliga ramen. Visserligen ligger det här ett stort ansvar på både lagstiftaren och de rättsvårdande organen, men inom det yttrandefrihetsrättsliga intressekonfliktområde som det här gäller är det också en fråga om upplysning och information inom t.ex. utbildnings- och organisationsväsendet, där bl.a. skola, massmedia, statens invandrarverk och invandrares egna organisationer har en betydelsefull roll att spela.
Vad härefter gäller den utväg för att förekomma yttrandefrihetsbrott som lanseras i motionen noterar utskottet att den bygger på en felsyn i fråga om metoder att beivra sådan brottslighet och kommer i konflikt med grundläggande yttrandefrihetsrättsliga och straffrättsliga principer. Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att förorda den i motionen efterlysta ordningen med konfiskation, förverkande eller innehavsförbud redan innan ett brott begåtts. Utskottet utgår emellertid från att hithörande problem uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Motion Ju509 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av kriminalvårdsreformen att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 5,
2. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 14, res. 1 (s)
3. beträffande kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju505 och 1991/92:Ju517,
4. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju501, 1991/92:Ju503, 1991/92:Ju507, 1991/92:Ju512 och 1991/92:Ju513, res. 2 (nyd)
5. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju508,
6. beträffande ombyggnad av kriminalvårdsanstalten i Haparanda att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju518,
7. beträffande ny anstaltstyp att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 6,
8. beträffande besparingskrav på Tidaholmsanstalten att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju511,
9. beträffande anslag till kriminalvårdsstyrelsen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 97 680 000 kr.,
10. beträffande anslag till kriminalvårdsanstalterna att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kriminalvårdsanstalterna för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.,
11. beträffande differentiering inom kriminalvården m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju510 yrkande 2 och 1991/92:Ju833 yrkande 16, res. 3 (s)
12. beträffande verkställighetsinnehållet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju510 yrkande 1 och 1991/92:Ju833 yrkande 17,
13. beträffande narkotikafria anstalter att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju504, 1991/92:Ju506 och 1991/92:Ju626 yrkande 4,
14. beträffande permissioner att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 15, res. 4 (s)
15. beträffande information om permissioner m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju823 yrkande 2,
16. beträffande återanpassning av intagna att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju515,
17. beträffande övergångshem inom kriminalvården att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju502 och 1991/92:Ju819 yrkande 7,
18. beträffande anslag till frivården att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju510 yrkandena 5 och 6 samt med bifall till regeringens förslag till Frivården för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 401 318 000 kr., res. 5 (s)
19. beträffande utredning om frivårdens arbetsformer m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju514,
20. beträffande utveckling av frivårdspåföljder att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju516 yrkande 4,
21. beträffande utredning om elektronisk övervakning att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju817 yrkande 7,
22. beträffande ökade insatser för frivårdens klienter att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju833 yrkande 18,
23. beträffande översyn av övervakarnas ersättning m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju510 yrkande 4, res. 6 (s)
24. beträffande anslag till maskin- och verktygsutrustning m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.,
25. beträffande anslag till utrustning för kriminalvården att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 57 428 000 kr.,
26. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl. att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju510 yrkandena 3 och 7 samt med bifall till regeringens förslag till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 31 335 000 kr., res. 7 (s)
27. beträffande förverkande av s.k. brottsverktyg att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju509.
Stockholm den 7 april 1992
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
I beslutet har deltagit: Lars-Erik Lövdén (s), Göthe Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Nils Nordh (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s), Christel Anderberg (m), Anders Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).
Reservationer
1. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 2)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "En sådan" och på s. 6 slutar med "kommande översynen" bort ha följande lydelse:
En sådan specialisering får emellertid, enligt utskottets uppfattning, inte leda till att de grundläggande principerna om närhet och normalisering som låg till grund för kriminalvårdsreformen inte längre skall gälla. Utskottet vill slå fast att normaliseringsprincipen och närhetsprincipen alltjämt har giltighet och att de bör tjäna som vägledning vid den kommande översynen av 1974 års kriminalvårdsreform. Det får ankomma på regeringen att föranstalta om att så sker. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ju833 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju833 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 4)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Inte heller" och slutar med "till motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet har vid en sammanvägning av de olika skäl som kan anföras för och mot en ändring av förra årets nedläggningsbeslut beträffande Karlskronaanstalten stannat för att driften vid anstalten bör fortsätta. Här har utskottet, i linje med vad som framförs i några av motionerna, tagit hänsyn till att det ur resurssynpunkt kan ifrågasättas om det är lämpligt att lägga ned driften vid en fungerande anstalt och i stället bygga nya paviljonger vid andra befintliga anstalter. Utskottet har särskilt beaktat att anstalten, som nyligen utrustats med ett modernt säkerhetssystem, använts som en s.k. disciplinanstalt för drogaktiva och rymningsbenägna dömda från kriminalvårdens Malmöregion. En bidragande orsak härtill har varit att ta till vara den kompetens som finns hos anstaltens personal. Anstalten har också ett påverkansprogram där särskilda motivatörer arbetar med att motivera intagna missbrukare till att sluta med sitt missbruk, vilket utskottet anser särskilt värdefullt.
Ett bevarande av anstalten bör, som anförs i motion Ju513, kunna finansieras genom senareläggning av viss nybyggnation.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att driften vid kriminalvårdsanstalten i Karlskrona bör fortsätta och att förra årets nedläggningsbeslut således bör rivas upp. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kriminalvårdsanstalten i Karlskrona att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ju501, 1991/92:Ju503, 1991/92:Ju507, 1991/92:Ju512 och 1991/92:Ju513 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Differentiering inom kriminalvården m.m. (mom. 11)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Frågan om" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Frågan om vilka effekter en ökad specialisering kan komma att ha på ett ur resurssynpunkt ändamålsenligt utnyttjande av anstaltsplatserna skall, som ovan framgått, övervägas bl.a. i den kommande översynen av kriminalvårdsreformen. En utgångspunkt för det arbetet bör enligt utskottet, i linje med vad som framförs i motionerna Ju510 och Ju833, vara att beläggningen inte får vara så hög att en differentiering efter olika utgångspunkter försvåras. Utskottet anser, som tidigare, att utnyttjandegraden av antalet tillgängliga anstaltsplatser bör ligga runt 85 %. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder härför som kan krävas. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju510 och Ju833 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande differentiering inom kriminalvården m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ju510 yrkande 2 och 1991/92:Ju833 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Permissioner (mom. 14)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Även utskottet" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i och för sig inte något att erinra mot att det inom ramen för översynen av kriminalvårdsreformen också övervägs hur missbruket av permissioner skall kunna minskas ytterligare. Däremot känner utskottet tveksamhet inför att sådana överväganden skulle leda fram till större restriktivitet när det gäller permissionsbestämmelserna.
Som utskottet tidigare uttalat (1989/90:JuU9 s. 12), och vilket också framförs i motion Ju833, är det angeläget att understryka att permissioner är en mycket viktig del i arbetet med att främja de intagnas återanpassning. Permissioner är också en viktig förberedelse för frigivningen från anstalt för bl.a. upprätthållande av sociala kontakter. En alltför sträng lagstiftning och tillämpning kan leda till oro på anstalterna och ökar risken för rymningar och annan misskötsamhet.
Det anförda leder utskottet till att uttala att någon allmän skärpning av permissionsreglerna inte bör ske. Detta bör prägla den kommande översynens arbete. Det får ankomma på regeringen att föranstalta om åtgärder härför. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande permissioner att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju833 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Anslag till frivården (mom. 18)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "16 tjänster)" bort ha följande lydelse:
Som framförs i motion Ju510 har lekmannainslaget i frivården en vital betydelse i övervakningsarbetet med de dömda, och utskottet har tidigare (se 1988/89:JuU17 s. 14) uttalat att det är angeläget att systemet med lekmannaövervakare kan behållas och helst utvidgas. Tyvärr har en förskjutning från lekmannaövervakare till tjänstemannaövervakare skett de senaste åren, en utveckling som utskottet anser bör vända. En kraftfull satsning på rekrytering av lekmannaövervakare bör därför ske. Rekryteringsinsatserna bör riktas till bl.a. fackliga organisationer, idrottsrörelsen och andra ideella organisationer. Samhällsutvecklingen gör att även utbildningsinsatserna för övervakarna bör öka. För utbildnings- och rekryteringsinsatser bör anslås 1 milj.kr. utöver regeringens förslag. Av höjningen skall 300 000 kr. avse bidrag till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare för en rekryteringskampanj.
Arbetet med att utveckla nya metoder i övervakningsarbetet samt stödinsatser till övervakarnas arbete bör också intensifieras. Härför bör anslås 1 milj.kr. ytterligare.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande anslag till frivården att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1991/92:Ju510 yrkandena 5 och 6 till Frivården för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 403 318 000 kr.
6. Översyn av övervakarnas ersättning m.m. (mom. 23)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "I rådande" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar det i budgetpropositionen aviserade arbetet med framtagandet av nya metoder för lekmannainslaget i frivårdens arbete. I samband härmed bör emellertid också andra faktorer som har betydelse för rekryteringen ses över, bl.a. ersättningsreglerna. I den ovan nämnda översynen har föreslagits att utrymmet för ersättning för särskilda insatser av övervakarna bör öka, och en höjning av det nuvarande timarvodet för sådana insatser föreslås. Enligt utskottets mening bör fortsatta överväganden i den frågan äga rum. Inriktningen bör vara att övervakarna skall erhålla en högre ersättning som täcker deras kostnader. Här bör också undersökas om brist på rätt till ledighet från förvärvsarbete kan ha en hindrande effekt på övervakningsarbetet, och i så fall vilka åtgärder som kan vidtas mot detta. Det får ankomma på regeringen att föranstalta om sådana fortsatta överväganden som utskottet nu skisserat och därefter återkomma med förslag till riksdagen. Vad utskottet med anledning av motion Ju510 nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande översyn av övervakarnas ersättning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju510 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Anslag till utbildning av personal m.fl. (mom. 26)
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson och Sigrid Bolkéus (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion Ju510" bort ha följande lydelse:
Förnyelsearbetet inom kriminalvården är som ovan anförts omfattande, och personalens arbetsuppgifter har förändrats. Som framförs i kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning tar sig förändringen många uttryck för den lokala myndigheten men genomgående handlar det om ett större ansvar och krav på högre grad av egeninitiativ.
I likhet med vad som anförs i motion Ju510 anser utskottet att ökad utbildning och personalutveckling är en förutsättning för att förändringsarbetet inom kriminalvården skall kunna fullföljas. För att personalen inom kriminalvård och frivård skall kunna klara ett större ansvarstagande bör således utbildnings- och fortbildningsinsatserna öka. I linje härmed bör, som framförs i motion Ju510, anslaget för utbildning av personal m.fl. för nästa budgetår räknas upp ytterligare för att ge utrymme för ökad fortbildning av vård- och tillsynspersonal. Härför bör anslås 1,5 milj.kr. utöver regeringens förslag. Vad utskottet nu uttalat om ökad utbildning och personalutveckling bör regeringen beakta också i det framtida budgetarbetet för kriminalvården. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande anslag till utbildning av personal m.fl. att riksdagen dels med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1991/92:Ju510 yrkande 7 till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 32 835 000 kr., dels med anledning av motion 1991/92:Ju510 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Andra huvudtiteln 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 4 Allmänt 4 Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. 6 Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket 8 Kriminalvårdsstyrelsen 9 Medelstilldelningen 9 Kriminalvårdsanstalterna 9 Medelstilldelningen m.m. 9 Verkställighetsinnehållet 10 Narkotikafria anstalter 12 Permissioner m.m. 13 Återanpassning av intagna 14 Övergångshem inom kriminalvården 15 Frivården 16 Medelstilldelningen 16 Frivårdens framtida organisation och arbetsformer 16 Utveckling av frivårdspåföljderna 17 Ökade insatser för frivårdens klienter 17 Ersättning till övervakare m.m. 18 Maskin- och verktygsutrustning m.m. 19 Medelstilldelningen 19 Utrustning för kriminalvården 19 Medelstilldelningen 19 Utbildning av personal m.fl. 20 Medelstilldelningen m.m. 20 Övrigt 21 Hemställan 22 Reservationer 25 1. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 2) 25 2. Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (mom. 4) 25 3. Differentiering inom kriminalvården m.m. (mom. 11) 26 4. Permissioner (mom. 14) 26 5. Anslag till frivården (mom. 18) 27 6. Översyn av övervakarnas ersättning m.m. (mom. 23) 28 7. Anslag till utbildning av personal m.fl. (mom. 26) 28