Anslag till främjande av rennäringen m.m.
Betänkande 1993/94:BoU11
Bostadsutskottets betänkande
1993/94:BOU11
Anslag till främjande av rennäringen m.m.
Innehåll
1993/94 BoU11
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de i proposition 1993/94:100, bilaga 10, föreslagna anslagen till rennäringen m.m. Utskottet föreslår riksdagen att med anledning av fyra motioner ge ett tillkännagivande om överväganden beträffande utförande av renbetesinventering. Övriga motioner avstyrks.
Två reservationer (nyd) och ett särskilt yttrande (nyd) har bifogats detta betänkande.
NIONDE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet) föreslagit att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar till
1. Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på 11 017 000 kr.
2. Prisstöd till rennäringen ett förslagsanslag på 38 000 000 kr.
3. Ersättningar för viltskador m.m. ett förslagsanslag på 27 000 000 kr.
4. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna
1993/94:Bo250 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 14. att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr.
1993/94:Bo601 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s, -) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret för cesiumanalyser i fallvilt, insjöfisk, bär och svamp.
1993/94:Bo603 av Magnus Persson (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket och Arbetsmarknadsverket gemensamt med berörda intressen så snabbt som möjligt vidtar konkreta åtgärder i syfte att få till stånd renbetesinventeringar inom hela renskötselområdet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en plan för genomförande av renbetesinventeringar föreläggs riksdagen.
1993/94:Bo604 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta ordningen för de årliga överläggningarna mellan staten och företrädare för rennäringen.
1993/94:Bo606 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad forskning kring radiocesium i vilt samt kostnader för provtagning.
1993/94:Bo607 av Berith Eriksson och Hans Göran Franck (v, s) vari yrkas 1. att riksdagen begär av regeringen att Jordbruksverket skall utarbeta en samlad plan för renbetesinventering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jordbruksverket tills vidare skall överlägga med SSR om prisstödet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nivån på prisstödet till rennäringen skall beslutas av riksdagen och fastställas enligt Jordbruksverkets förslag.
1993/94:Bo610 av Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisstöd till rennäringen.
1993/94:Bo612 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svensk-norska renbeteskonventionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad plan för renbetesinventering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisstödet till rennäringen.
1993/94:Bo614 av Jan Erik Ågren och Tage Påhlsson (kds, c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en plan för renbetesinventeringar,
2. att riksdagen beslutar fastställa prisstödet till rennäringen i enlighet med Jordbruksverkets förslag.
1993/94:Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 21. att riksdagen till ersättningar för viltskador m.m. anvisar ett 14,5 miljoner kronor lägre belopp för budgetåret 1994/95 än vad regeringen föreslagit eller således 14 500 000 kr (E 3).
1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rennäringen.
Sametingets styrelse har inkommit med två skrivelser.
Utskottet
Sametinget
Genom beslut av riksdagen hösten 1992 inrättades ett Sameting som en särskild statlig myndighet med uppgift att verka för en levande samisk kultur. Bestämmelser om Sametingets uppgifter och organisation m.m. finns intagna i en särskild sametingslag. Sametinget skall i sitt arbete ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Med samisk kultur avses samisk kultur i vid bemärkelse (1992/93:KU17). Därmed innefattas även renskötseln. Ledamöterna till Sametinget har utsetts efter val bland den samiska befolkningen.
Sametinget inledde sin verksamhet hösten 1993. Enligt uttalande i budgetpropositionen bör Sametinget i stället för Svenska samernas riksförbund SSR i fortsättningen företräda rennäringsintresset vid överläggningar med staten om användningen av vissa medel som anslås till rennäringen.
Förslaget i propositionen tas upp i tre motioner. Enligt motionerna Bo604 (s) och Bo610 (s) i denna del bör både Sametinget och SSR delta i de årliga överläggningarna. Motionärerna i Bo607 (v, s) yrkande 2 anser att SSR, i avvaktan på att en överenskommelse träffats med Sametinget om nya arbetsuppgifter, bör företräda rennäringen.
Sametingets huvuduppgift är att värna om den samiska kulturen. Till en del av kulturen hör renskötseln. Det måste därför anses både rimligt och naturligt att Sametinget ges möjlighet att påverka fördelningen av anslag som har till syfte att främja rennäringen och dess fortbestånd. Sametinget är självfallet oförhindrat att uppdra åt SSR eller annan företrädare att delta vid dessa överläggningar. Handläggningen av frågan i linje med vad utskottet nu anfört innebär att syftet med motionerna i allt väsentligt får anses tillgodosett. Utskottet anser för övrigt att det inte kan anses tillkomma riksdagen att ta ställning till vem eller vilka som skall företräda rennäringen vid här aktuella överläggningar med staten. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Bo604 (s), Bo610 (s) i denna del och Bo607 (v, s) yrkande 2.
Renbetesinventeringar
I fyra motioner har frågan om inventering av betessituationen tagits upp. I samtliga motionerna Bo603 (s) yrkande 2, Bo607 (v, s) yrkande 1, Bo612 (fp) yrkande 2 och Bo614 (kds, c) yrkande 1 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om en samlad plan för renbetesinventeringarna. Motion Bo603 yrkande 1 innehåller en begäran om att Jordbruksverket och Arbetsmarknadsverket gemensamt med berörda intressen så snabbt som möjligt vidtar konkreta åtgärder i syfte att få till stånd renbetesinventeringar inom hela renskötselområdet. I motionerna Bo612 och Bo614 ifrågasätts om inte en del av medlen till underhåll av riksgränsstängslen kunde användas för betesinventering.
Renbetesinventeringens syfte är att vara ett hjälpmedel för att bestämma det högsta renantalet inom de olika samebyarna. För de flesta samebyar är det högsta renantalet angivet i byordningar från mitten av 1940-talet. I rennäringslagen, som trädde i kraft 1971, finns regler om att länsstyrelsen, med beaktande av andra intressen, bestämmer det högsta antalet renar inom en samebys betesområde (15 § andra stycket). Sådana beslut har dock fattats endast för vissa samebyar i Jämtlands län. Rennäringslagen innehåller också bestämmelser om möjligheten för länsstyrelsen att förordna om inskränkning i betesrätten om det behövs för att bevara renbetet eller annars främja renskötseln (15 § tredje stycket). Samebyn kan bestämma hur många renar som en medlem högst får inneha (35 §). Länsstyrelsen får vid vite förelägga sameby eller i vissa fall medlem i sameby att följa beslutet (15 § fjärde stycket).
Omkring år 1980 påbörjades en inventering av tillgången på lavbete på vinterbetesmarker inom Norrbottens län. Som underlag för renbetesinventeringarna användes vegetationskartor. Vegetationskartor finns framtagna i Norrbottens län medan i Västerbottens län och Jämtlands län inte annat än mindre områden är kartlagda.
Renbetesinventeringar har utförts i 11 samebyar i Norrbottens län. Sedan år 1990 har inga ytterligare inventeringar kommit till stånd. Anledningen till detta har angivits vara att resultatet av inventeringarna har ifrågasatts från olika håll. Resultatet av utförda inventeringar har därefter inte fått någon betydelse som underlag för fastställandet av högsta renantal.
För att få svar på frågan om renantalet är anpassat till vad betesmarkerna tål är det naturligtvis nödvändigt att ha uppgifter om antalet renar. Rennäringslagen innehåller regler om renräkning. Sådan skall ske årligen och ungefär vid samma tidpunkt. Länsstyrelsen kan i vissa fall besluta om extra räkning och även förelägga sameby att vid vite genomföra räkning av byns renar. Tid och plats för renräkningen skall meddelas länsstyrelsen, som kan utse någon att närvara. En renlängd skall sedan upprättas.
Bostadsutskottet gör följande bedömning.
Renbetesinventering avses ge ett underlag för hur många renar som långsiktigt kan hållas inom en sameby. Det är således ett viktigt instrument för att det högsta renantal som en sameby får ha skall kunna fastställas.
Som bostadsutskottet tidigare framhållit (bet. 1992/93:BoU8 och BoU12) är det viktigt att arbetet med betesinventeringarna fortsätter. Enligt vad som anförs i årets budgetproposition håller underlag på att tas fram i samarbete med forskare och företrädare för berörda intressen. Medel utgår ur anslaget Främjande av rennäringen och avsätts efter överläggningar mellan staten och företrädare för rennäringen.
Under beredningen av ärendet i utskottet har framkommit att det råder stor osäkerhet om hur metoden för inventeringarna bör utformas. Enligt vad som erfarits pågår diskussioner om olika inventeringsmetoder. Diskussionerna förs bl.a. inom en samrådsgrupp rennäringen--skogsbruk och även inom Världsnaturfonden.
Självklart måste inventeringarna utföras så att de kan tjäna sitt syfte, dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta renantalet inom varje sameby. Det är också viktigt att den metod som används ger ett adekvat och vederhäftigt resultat. Metoden eller metoderna måste därför förankras hos rennäringen, skogsbruket och naturvården. Med hänsyn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt vinterbetesmarkerna fortsätter inom renskötselområdet bör enligt utskottets mening metodfrågan snarast lösas och en plan tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången, t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kan behöva övervägas. En redovisning av vidtagna åtgärder med anledning av de nu förordade övervägandena bör föreläggas riksdagen i lämpligt sammanhang dock senast i budgetpropositionen 1995.
Vad utskottet nu anfört om renbetesinventering bör riksdagen med anledning av motionerna Bo603 (s), Bo607 (v, s) yrkande 1, Bo612 (fp) yrkande 2 och Bo614 (kds, c) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
1972 års svensk-norska renbeteskonvention m.m.
I motion Bo612 (fp) yrkande 1 behandlas den svensk-norska renbeteskonventionen från 1972 och föreslås att riksdagen ger regeringen till känna att en särskild tjänsteman bör avdelas för att förbereda och lösa problemen kring konventionen.
Den aktuella renbeteskonventionen reglerar renbetningen i gränsområdena mellan Sverige och Norge. Den reglerar vidare ansvaret för underhåll av riksgränsstängslet. Avtalstiden går ut år 2002. Enligt avtalet skall, om det påkallas av en av avtalsparterna, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas före den 1 maj 1997 för att utreda frågan om behovet av fortsatt renbetning i det andra landet. Avtalet föreskriver också att det skall finnas ett fast utskott med uppgift att följa utvecklingen av den samiska renskötseln i de båda länderna och att lägga fram förslag om åtgärder som kan bidra till en effektiv och ändamålsenlig tillämpning av konventionen. I avtalet finns således reglerat vad som gäller för en förlängning av 1972 års svensk-norska renbeteskonvention. Ett förberedelsearbete har påbörjats inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig anledning för riksdagen att genom ett uttalande påverka detta arbete. Motion Bo612 (fp) yrkande 1 bör avslås.
I motion N283 (s) yrkande 23 föreslås att riksdagen ger regeringen till känna att åtgärder vidtas för att utveckla rennäringen. Enligt motionen bör strukturen på samebyarna och renskötselföretagen förbättras så att de naturliga förutsättningarna tas till vara på ett bättre sätt än för närvarande. Områden som bör komma i fråga är enligt motionen företagsutbildning i syfte att förbereda företagaren för olika kombinationssysselsättningar. Andra sektorer som enligt motionen bör uppmärksammas och utvecklas är forskning och marknadsföring.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det finns ett växande behov av kunskap och fortbildning i det moderna samhället. Rennäringens behov av förnyelse torde inte utgöra något undantag. Olika åtgärder i syfte att främja rennäringen kan finansieras ur anslaget Främjande av rennäringen. Av budgetpropositionen (bil. 10 s. 48) framgår att det pågår en utveckling av länsstyrelsernas och Jordbruksverkets rådgivningsverksamhet till rennäringen. Ett konkret utvecklingsprojekt är individmärkning och vägning av renar. Till marknadsföringsinsatser avsätts medel ur anslaget Prisstöd till rennäringen. Hur anvisade medel skall användas för förnyelse m.m. inom rennäringen beslutas vid de tidigare i detta betänkande nämnda årliga överläggningarna mellan staten och rennäringens företrädare. Härigenom ges rennäringen tillfälle att ta ställning till vilka prioriteringar som bör göras. Medel kan även utgå inom ramen för regionalpolitiken.
Det finns således möjligheter för rennäringen att verka för utbildning och utveckling. Enligt utskottets uppfattning bör det ske främst på rennäringens villkor och i de former som näringen finner lämpliga. Utskottet utgår ifrån att behovet av förnyelse och utveckling inom rennäringen är en sådan fråga som kommer att vara central i Sametingets överläggningar. Med det anförda avstyrker utskottet motion N283 (s) yrkande 23.
Prisstöd till rennäringen
Prisstöd lämnades fram till den 1 juli 1993 som ett fast belopp per slaktad och vid besiktning godkänd ren. Därefter har pristillägg utgått per kilo. Den ändrade utformningen avser att på ett bättre sätt än tidigare främja produktion av renar med hög köttkvalitet eftersom renägaren då får ett bättre ekonomiskt utbyte. Enligt förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött beräknas tillägget på slaktkroppens vikt och lämnas med 10 kr per kilo för vuxen ren och med 16 kr per kilo för renkalv.
Fyra motioner behandlar frågan om på vilken nivå prisstödet bör ligga och en, motion Bo250 (nyd) yrkande 14, tar upp anslagets storlek. I motionerna Bo607 (v, c) yrkande 3, Bo612 (fp) yrkande 3, Bo614 (kds, c) yrkande 2 och Bo610 (s), i denna del, föreslås att prisstödet bör fastställas i enlighet med Jordbruksverkets förslag till 11 kr/kg för vuxen ren och 17 kr/kg för kalv. I motionerna Bo607, Bo610 och Bo612 anförs som skäl att den prisnivå som bestämdes efter den ändrade utformningen av prisstödet är lägre än den som gällde med den tidigare konstruktionen. En sänkning var dock enligt motionärerna inte avsedd. I motion Bo610 behandlas också prisstödets konstruktion vid ett eventuellt medlemskap i EU. Enligt motionären bör inom regeringskansliet snarast prövas på vilket sätt prisstödet kan omräknas till ett djurbidrag och med beaktande av att prisstödet skall utgå till renskötselföretag av viss minsta storlek. I motion Bo250 föreslås att storleken på anslaget minskas till de verkliga kostnaderna för budgetåret 1992/93, dvs. 28 000 000 kr.
Som anförs i motionerna har Jordbruksverket föreslagit (budgetpropositionen bil. 10 s. 46) att prisstödet till rennäringen uppräknas med 1 kr/kg till 11 kr/kg för vuxen ren och 17 kr/kg för renkalv. Som skäl hänvisas till att renskötselföretagens produktionskostnader bedöms ha ökat mer än inom t.ex. jordbruket.
När regeringen i proposition 1992/93:32 redovisade sitt förslag om en övergång till ett kilorelaterat pristillägg uttalades bl.a. att kostnaderna för stödet beräknades bli i stort sett oförändrade. Enligt vad utskottet erfarit kom dock förändringen att innebära att pristillägget nu utgår med ett lägre belopp än vad det skulle ha gjort om tillägget hade haft formen av ett fast belopp per ren. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att bestämma pristillägget så att vad i den ovannämnda propositionen anförts kommer att förverkligas. Därmed bör också vad Jordbruksverket förordat komma att tillgodoses. Ett särskilt tillkännagivande bör därmed kunna undvaras.
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna Bo607 (v, c) yrkande 3, Bo612 (fp) yrkande 3, Bo614 (kds, c) yrkande 2 och Bo610 (s), i denna del, om nivån på pristillägget.
Vad gäller den fråga om prisstödet vid ett eventuellt medlemskap i EU som tas upp i Bo610 (s), i denna del, vill utskottet hänvisa till att frågan redan är aktualiserad inom regeringskansliet. Motionen avstyrks.
Utskottet vill beträffande förslaget i motion Bo250 (nyd) hänvisa till att medel tas ur anslaget till de faktiska kostnaderna. Utskottet tillstyrker anvisat anslag till prisstöd till rennäringen och avstyrker motion Bo250 (nyd) yrkande 14.
Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade i april 1986. Jordbruksnäringen och andra areella näringar drabbades hårt. Regeringen beslutade att berörda företag såvitt möjligt skulle hållas skadeslösa för merkostnader och inkomstbortfall på grund av olyckan. Riksdagen anslog medel för att finansiera ersättningarna. För rennäringen beslutades om ett samlat åtgärdsprogram.
Ersättning kan utgå till jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag samt till fiskare med licens. Det kan också utgå till dem som för sitt uppehälle är beroende av fiske, jakt, bär- eller svampplockning och till den som säljer fiskekort eller odlar sättfisk för försäljning.
Jordbruksverket har övervägt utformningen av bestämmelserna som reglerar ersättningsfrågan. Regeringen har efter remissbehandling redovisat i budgetpropositionen vilka ändringar som kan förväntas. De nuvarande bestämmelserna om ersättning till jordbruksföretag, renskötselföretag och till dem som fiskar till husbehov eller för försäljning behålls. Det skall dock ställas krav på att rimliga skadeförebyggande åtgärder vidtas.
I motionerna Bo601 (s, -) och Bo606 (m) tas upp kostnaderna för cesiumanalyser i vilt m.m. Motionärerna pekar på de kostnader om ca 140--145 kr per analys som tas ut av Gävle kommun. Motionärerna i motion Bo601 framhåller att provtagning måste ske av hälsoskäl men också av forskningskäl och föreslår att regeringen bör överväga om ansvaret kan delas mellan olika parter. De anser det rimligt att kärnkraftsindustrin är en av kostnadsbärarna. I motion Bo606 föreslås att regeringen överväger hur forskningen om det radioaktiva nedfallets verkningar skulle kunna intensifieras. När det gäller jägarnas analyskostnader föreslås att finansieringen sker genom en omdisponering av medel från Naturvårdsverket och länsstyrelsernas viltskadefonder.
Frågan om kostnaderna för cesiumanalys i fallvilt behandlas också i budgetpropositionen (bil. 10 s. 61). Där anförs bl.a. att analyserna, som inte enbart avser viltkött, till att börja med bekostades av kommunerna. De kostnader som nu tas ut av kommunerna varierar. I Gävle anges att analyserna kostar uppemot 150 kr medan Hudiksvall tar 25 kr. Dessa kostnader bör enligt propositionen kunna bäras av jägarna själva.
Utskottet delar regeringens bedömning. Utskottet, som också delar motionärernas oro för verkningarna av det radioaktiva nedfallet, förutsätter att frågan vid en eventuell prövning mellan olika forskningsändamål ges hög prioritet. Propåer om olika forskningsinsatser torde emellertid få aktualiseras direkt med berörda forskningsorgan. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Bo601 (s, -) och Bo606 (m) om analys av cesiumhalt i vilt m.m.
Ersättning för viltskador
Ur anslaget Ersättning för viltskador m.m. kan medel användas för att täcka kostnader bl.a. för förluster som uppkommit till följd av angrepp av vissa rovdjur på renar, får och andra tamdjur. Det är huvudsakligen renar som rivs av rovdjuren. Enligt budgetpropositionen (bil. 10 s. 52) ökade antalet anmälda rovdjursrivna renar kraftigt före den 1 november 1992 då nya bestämmelser om anmälningsförfarandet m.m. trädde i kraft.
I motion Jo232 (nyd) yrkande 21 föreslås att anslaget minskas till 14 500 000 kr. Enligt motionärerna får företagaren ta en större risk och kompensera förlusten genom prisreglering.
Möjligheter saknas för renskötselföretagen att förebygga åsamkade viltskador genom t.ex. en avskjutning av rovdjuren. Det är därför rimligt att ersättning utgår för dessa viltskador. Ramen för anvisade medel är anpassad till den väntade belastningen. Med det anförda tillstyrker utskottet anvisat anslag till ersättningar för viltskador m.m. och avstyrker motion Jo232 (nyd) yrkande 21.
Övriga anslagsfrågor
Utskottet tillstyrker vad i budgetpropositionen (bil. 10, littera E) föreslagits beträffande anslaget Främjande av rennäringen och anslaget Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överläggningar med staten att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo604, 1993/94:Bo607 yrkande 2 och 1993/94:Bo610 i denna del,
2. beträffande renbetesinventering att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo603, 1993/94:607 yrkande 1, 1993/94:Bo612 yrkande 2, 1993/94:Bo614 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande 1972 års svensk-norska renbeteskonvention att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo612 yrkande 1,
4. beträffande förnyelse och utveckling inom rennäringen att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 23,
5. beträffande nivån på pristillägget att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo607 yrkande 3, 1993/94:Bo610 i denna del, 1993/94:Bo612 yrkande 3 och 1993/94:Bo614 yrkande 2,
6. beträffande prisstödet vid ett eventuellt medlemskap i EU att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo610 i denna del,
7. beträffande anslag till prisstöd till rennäringen att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10 och med avslag på motion 1993/94:Bo250 yrkande 14 till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 38 000 000 kr, res. 1 (nyd)
8. beträffande analys av cesiumhalt i vilt m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo601 och 1993/94:Bo606,
9. beträffande anslag till ersättningar för viltskador m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10 och med avslag på motion 1993/94:Jo232 yrkande 21 till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 27 000 000 kr, res. 2 (nyd)
10. beträffande övriga anslagsfrågor att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10 för budgetåret 1994/95 anvisar till a) Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på 11 017 000 kr, b) Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Stockholm den 24 februari 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit:
Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m) och Birgitta Carlsson (c).
Erling Bager (fp) har inte deltagit i besluten under mom. 1--7.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Anslag till prisstöd till rennäringen (mom. 7)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Enligt budgetpropositionen (bil. 10 s. 49) har antalet kasserade renar minskat kraftigt från 22 000 till 8 000. Trots detta och trots att kostnaderna för budgetåret 1992/93 var drygt 28 miljoner kronor föreslår regeringen att för nästa budgetår liksom för förra budgetåret 38 miljoner kronor skall anvisas till prisstöd. En anslagsanvisning av denna omfattning ger fel signaler till näringen. Därför bör anslaget minskas med 10 miljoner kronor. Riksdagen bör med anledning av motion Bo250 (nyd) yrkande 14 anvisa ett förslagsanslag på 28 miljoner kronor.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande anslag till prisstöd till rennäringen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo250 yrkande 14 avslår regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10 och till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr,
2. Anslag till ersättningar för viltskador m.m.(mom. 9)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Möjligheter saknas" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydelse:
Alla näringar är utsatta för risker. Dessa risker måste bäras också av företagaren. De kostnader han åsamkas därigenom får regleras genom priset på produkten. Statens budget bör så långt möjligt inte belastas. Denna princip måste också gälla för rennäringen. Anslaget till viltskadeersättningen bör därför halveras. Den ansvariga myndigheten bör justera ersättningen till rennäringen i motsvarande grad.
Riksdagen bör med anledning av motion Jo232 (nyd) yrkande 21 avslå regeringens anslagsförslag och i stället anvisa 14 500 000 kr i anslag till ersättning för viltskador för budgetåret 1994/95.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 9. beträffande anslag till ersättningar för viltskador m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo232 yrkande 21 avslår regeringens förslag i proposition 1993/94:100 bilaga 10 och till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 14 500 000 kr.
Särskilt yttrande
Bo G Jenevall (nyd) anför:
Utformningen av stödet till rennäringen m.m. uppvisar en brokig provkarta på olika villkor som ställs upp för att det skall få tas i anspråk. Mycket detaljerade regler ställs ofta upp som förutsättningar för att få del av statens ekonomiska insatser för näringen. Det kan ibland visa sig både nödvändigt och lämpligt för statsmakterna att knyta vissa villkor till användningen av de medel som ställs till förfogande. Sådana regler bör emellertid vara av övergripande karaktär. Ju mera detaljerade krav desto mindre möjligheter för dem som är involverade i frågorna - byråkrater och andra - att agera smidigt, rationellt och utifrån de ofta skiftande omständigheter som kan bli aktuella.
Konstruktionen av subventionssystemet till rennäringen bygger på ett partsförhållande som inte synes fruktbart och som sedan länge skapat låsningar och lagt hinder i vägen för lovvärda försök till avbyråkratisering av stödverksamheten, något som skulle vara till fördel för näringen. Den ordning som tillämpas för tanken till gamla tiders syn på nattväktarstatens uppgifter och omsorg om medborgarna. Det behövs ett nytt tänkande och nya idéer när det gäller hur ansvaret för rennäringen skall formas och hur de statliga ekonomiska resurserna - om nu sådana på sikt över huvud taget bör finnas - skall fördelas och användas.
Uppgifter för riksdagen är att efter förslag från regeringen ta ställning till omfattningen av stödet. Sedan ankommer det på näringens representanter att fördela stödet på ett sätt som de anser lämpligt. Det verkar naturligt att ett sådant ansvar ges Sametinget. Den ordning som nu skisseras skulle alltså innebära att många ofruktbara låsningar skulle utmönstras och ett förtroende visas dem som verkar inom näringen. I stället för en överordnad statsmakt och "bidragsmottagande" undersåtar skulle en dialog skapas mellan jämbördiga parter samtidigt som det decentraliserade beslutsfattandet med all sannolikhet skulle innebära "bättre" beslut och beslut som skulle upplevas som relevanta för dem som verkar i näringen.
Det finns anledning att framöver reformera stödverksamheten enligt de riktlinjer jag nu dragit upp. Riksdagen bör inte ägna sig åt detaljstyrning utan ge eventuella anslag "i en påse". Jag avser framöver i riksdagen aktualisera förslag med denna innebörd.