Anslag till brottsskadenämnden m.m.
Betänkande 1990/91:JuU21
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU21
Anslag till brottsskadenämnden m.m.
Innehåll
1990/91 JuU21
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1990/91:100, bilaga 4 (justitiedepartementet), har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1991/92
till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader anvisa ett förslagsanslag på 4 580 000 kr.,
till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott anvisa ett förslagsanslag på 18 500 000 kr.
Motioner
1990/91:Ju601 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens sista stycke anförts om besöksförbudslagen.
1990/91:Ju602 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att i lagen (1988:688) om besöksförbud införa en paragraf med följande lydelse: 25 § Den som bryter mot ett besöksförbud skall omedelbart anhållas eller häktas, om det ej är uppenbart att skäl därtill ej förekommer.
1990/91:Ju610 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande av hela nödvärnsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagförslag bör avges med skyndsamhet.
1990/91:Ju611 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till kriminalisering av prostitutionen, såväl köpare som säljare, i enlighet med motionens syfte.
1990/91:Ju614 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i brottsbalken så att köp av prostituerades tjänster kriminaliseras.
1990/91:Ju616 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om kriminalisering av de prostituerades kunder skall prövas i enlighet med vad som anförts i motionen. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So424.
1990/91:Ju617 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om att prostitutionskontakter kriminaliseras.
1990/91:Ju620 av Margareta Gard m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt straff och skärpt rättstillämpning vid misshandel av bl.a. kvinnor i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju625 av Ulla Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av kunderna i prostitutionsförhållanden.
1990/91:Ju630 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt straff för s. k. ordinär misshandel i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt minimistraff för grov misshandel i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till de övriga ändringar av 3 kap. 6 § brottsbalken som anges i motionen,
4. att riksdagen beslutar att ändra 30 kap. 4 § brottsbalken i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Ju631 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande utredning om kriminalisering av svenska medborgares sexuella övergrepp mot barn i andra länder.
1990/91:Ju632 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors rättstrygghet. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A808.
1990/91:Ju633 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående en utvidgning av brottsbalkens regler om "försättande i nödläge". Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sf630.
1990/91:Ju637 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös utredning gällande restriktivare lagstiftning om prostitution.
1990/91:Ju645 av Gunilla André och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av allmänna ordningsstadgan att ett verksamt förbud mot pornografisk föreställning stadgas,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i brottsbalken att prostitutionskontakter kriminaliseras i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju706 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglerad förtur av brottmål med underårig målsägande.
1990/91:Ju802 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strängare straff för misshandelsbrott,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till brottsoffren.
1990/91:Ju804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en "säkerhetsventil" i reglerna om förutsättningar för förordnande av målsägandebiträde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att förbättra situationen för brottsoffer.
1990/91:Ju805 av Marianne Andersson i Gislaved m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de prostituerades rättsskydd.
1990/91:Ju809 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av allmänna ordningsstadgan i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju813 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av årligt verksamhetsbidrag till brottsofferjourer.
1990/91:Ju821 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett samlat program för stöd till brottsoffer,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets ansvar för kvinno/brottsofferjourernas ekonomiska situation,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en utbyggnad av verksamheten med brottsofferjourer,
21. att riksdagen till Brottsskadenämnden, för höjt anslag till Riksförbundet för brottsofferjourer, för budgetåret 1991/92 anvisar 500 000 kr. utöver vad regeringen anvisat, eller således 19 000 000 kr.,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets ansvar för skydd för utsatta våldsoffer,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjda skadeståndsbelopp och utökad rätt till skadestånd till brottsoffer samt om förskottsutbetalning av skadestånd,
24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om målsägandebiträde att brottsoffrens rätt till biträde utökas,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att straffminimum för brottet grov misshandel bör höjas från ett till två års fängelse samt att påföljden för misshandel av normalgraden skall vara fängelse.
1990/91:Ju822 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen om besöksförbud skall följas upp,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen om besöksförbud i vissa fall även skall kunna innebära förbud för mannen att vistas i kvinnans nya hemkommun.
1990/91:Ju824 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en brottsoffernämnd i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska bidrag till Brottsofferjourernas riksförbund och andra brottsofferjourer.
1990/91:Ju825 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att klarlägga om staten skall förskottera skadestånd till brottsoffer i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att staten automatiskt skall betala ut brottsskadeersättning för personskada i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en brottsoffernämnd i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska bidrag till Brottsofferjourernas riksförbund,
9. att riksdagen hos regeringen begär utredning med syfte att belysa brottsoffers psykiska reaktioner i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Ju829 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en undersökning om ensamma kvinnors situation på hemväg sena kvällar och nätter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information om nödvärnsrätten.
1990/91:Ju832 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brottet olaga våldsskildring,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skadestånd till brottsoffer i våldtäktsmål.
1990/91:Ju835 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen för budgetåret 1991/92 begär ett anslag till utveckling av brottsofferjourverksamheter med 1 000 000 kr. enligt vad i motionen anförts om besparingar på kontot för transporter inom kriminalvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att undersöka möjligheterna av att inrätta en brottsofferombudsman,
3. att riksdagen begär att regeringen kommer med förslag till annan finansiering av brottsskadenämndens verksamhet enligt vad i motionen anförts om att denna finansiering skall ske med bötesmedel,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av brottsskadelagen enligt vad i motionen sägs om att utöka möjligheten för brottsoffer att få en skälig ersättning för skador.
1990/91:Ju840 av Sinikka Bohlin och Marianne Andersson i Gislaved (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skadestånd för våldsoffer.
1990/91:Ju843 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd och stimulans till brottsofferjourer. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So525.
Utskottet
Inledning
Brottsskadenämnden prövar ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.
Medelsanvisningen
Förvaltningskostnader
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på i det närmaste 4,6 milj.kr. till brottsskadenämndens förvaltningskostnader.
I regeringsförslaget ligger förstärkningar av brottsskadenämndens kansli. Den föreslagna anslagsökningen på 1,1 milj.kr. medger dels en utökning av antalet föredragandetjänster med tre, dels en omvandling av kanslichefstjänsten till en tjänst som byråchef. Härutöver tillkommer medel för ADB-utbyggnad vilket nämnden föreslagit i sin anslagsframställning.
Här bör nämnas att en översyn av nämndens organisation och arbetssätt gjorts under innevarande budgetår. Där underströks bl.a. vikten av ett tillräckligt datorstöd.
Utskottet ser med gillande de förstärkningar av brottsskadenämndens kansli som blir ett resultat av ett bifall till regeringsförslaget. Dessa förstärkningar bör göra det möjligt att förkorta handläggningstiderna och minska ärendebalansen vilket är angeläget, inte minst av hänsyn till de personer som berörs.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Ersättning för skador på grund av brott
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 18,5 milj.kr. till ersättning för skador på grund av brott. Under anslaget har beräknats 500 000 kr. till Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ).
I motion Ju821 föreslås ett förslagsanslag på 19 milj.kr. De medel som föreslås tillförda utöver regeringens förslag skall användas som förstärkning av bidraget till BOJ.
I motion Ju835 föreslås ett förslagsanslag på 19,5 milj.kr. Även i detta förslag utgår motionärerna från ett ökat bidrag till brottsofferjourerna. I samma motion förs fram ett förslag om alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet.
I motionerna Ju824 och Ju825 föreslås bidraget till BOJ ökas med 500 000 kr. jämfört med regeringens förslag.
Från anslaget betalas ersättning för främst personskador och s.k. rymlingsskador enligt reglerna i brottsskadelagen.
Brottsskadenämnden har begärt en anslagshöjning på 6 milj.kr. vilket tillgodoses i regeringens förslag. Från anslaget betalas också bidrag till BOJ i linje med riksdagens beslut förra året (se 1989/90:JuU28 s. 14, rskr. 212).
I fråga om bidraget till BOJ uttalade riksdagen förra året att detta borde uppgå till en sådan nivå att det blir möjligt att fortsätta uppbyggnaden av och utvecklingsarbetet vid brottsofferjourerna.
Utskottet anser att det sålunda angivna målet knappast kan uppfyllas med det bidrag regeringen nu föreslår, och utskottet förordar såsom föreslås i motionerna Ju821, Ju824, Ju825 och Ju835 att bidraget till BOJ beräknas till 1 milj.kr. Utskottet förutsätter att bidraget till övervägande del kommer att användas till uppbyggande av lokala brottsofferjourer. Det sagda föranleder utskottet att även tillstyrka en höjning av anslaget till skador för ersättning på grund av brott till 19 milj.kr.
Vad utskottet nu förordat innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandet om anslagshöjning i motion Ju835 i vidare mån än vad som framgår av utskottets nyssnämnda ställningstagande.
I motion Ju813 framförs krav på ett årligt verksamhetsbidrag till brottsofferjourerna.
Som nyss framgått gjorde riksdagen ett uttalande i saken förra året, och regeringen har i linje härmed i budgetpropositionen beräknat medel till BOJ. Det årliga bidragets storlek måste, anser utskottet, även i fortsättningen prövas varje år och vägas mot andra angelägna behov. Utskottet är inte berett att tillstyrka ett sådant uttalande som begärs i motionen.
Däremot kan utskottet ställa sig bakom tankarna i motion Ju843 om vikten av att olika samhällsorgan stöder brottsofferjourernas verksamhet. Något särskilt uttalande av riksdagen om saken behövs dock inte, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
I motion Ju821 anges som mål i fråga om brottsofferjourer att det bör finnas minst en sådan jour i varje polisdistrikt.
Våldskommissionen konstaterar i sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer (s. 152) att det redan i dag är polisen som står för merparten av stödet och informationen till brottsoffren. Våldskommissionen anser att den verksamheten även i fortsättningen bör ges hög prioritet och att polisen måste tillföras resurser för att kunna utveckla den ytterligare. Beredningen av våldskommissionens förslag pågår i justitiedepartementet.
Här kan också nämnas att polisen sedan några år ägnar frågor om brottsoffer och jourer stor uppmärksamhet. Bl.a. har rikspolisstyrelsen gett ut en rapport (RPS rapport 1989:1) Brottsofferjourer -- En handledning för polisens medverkan i brottsofferverksamhet, som utarbetats i syfte att främja tillkomsten av brottsofferjourer. I rapporten betonas bl.a. att en väsentlig förutsättning för att en brottsofferjour skall kunna fungera är att den har den lokala polisens stöd. I årets budgetproposition (bilaga 15, s. 67) framhålls att de ökade satsningar som gjorts för att förbättra stödet till brottsoffren för polisens del bör återspeglas i en ökad omsorg om dem som utsatts för brott och att möjligheterna för polismyndigheterna att i polisarbetet stödja brottsofferjourer bör uppmärksammas.
Inte heller här krävs något uttalande från riksdagens sida, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju821 i denna del.
I detta sammanhang vill utskottet också nämna att våldskommissionen i sitt slutbetänkande stryker under (s. 154) att brottsofferjourernas styrka ligger i att de bygger på ett ideellt och frivilligt mänskligt engagemang och på att de inte har det författningsreglerade förhållningssätt som myndigheter måste ha.
Mot den bakgrunden kan utskottet inte tillstyrka bifall till motion Ju821 i den del det begärs att staten måste ha en beredskap för att ta det övergripande ansvaret för jourernas fortsatta verksamhet. Ett sådant ansvar kan för övrigt, i den mån det handlar om stöd till enskilda personer, redan sägas åvila socialtjänsten.
I motion Ju835 förs fram förslag om alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet. Motionärerna begär en utredning om möjligheten att finansiera verksamheten med bötesmedel.
Inbetalda bötesmedel går i dag in i statsbudgeten och är inte öronmärkta.
Utskottet kan för sin del ha en viss förståelse för motionärernas förslag. Det kan tyckas ligga en pedagogisk poäng i att just bötesmedel används för brottsskadestånd. Det finns dock uppenbara nackdelar. En sådan ordning skulle innebära att möjligheten att ersätta brottsoffer blev beroende av i vilken utsträckning penningstraff döms ut och drivs in, och den skulle också medföra en administrativ omgång. För utskottet framstår det både som enklare och mer ändamålsenligt att tillräckliga medel för ändamålet avsätts direkt i statsbudgeten. Någon anledning att utreda frågan finns inte. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju835 i denna del.
I tre motioner, Ju632, Ju824 och Ju825, framförs förslag om administrationen av stödet till brottsofferjourerna. Motionärernas tanke är att en särskild brottsoffernämnd skulle inrättas. Nämndens främsta uppgift skulle vara att fördela stöd till brottsofferjourerna, och härför skulle 5 milj.kr. avsättas.
Utskottet behandlade liknande yrkanden förra året (se 1989/90:JuU28 s. 5). Utskottet såg då ingen anledning att ändra den nuvarande ordningen som, vilket framgått ovan, innebär att bidrag till jourerna utbetalas över brottsskadenämndens anslag. Utskottet har alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall till här aktuella motionsyrkanden.
I motion Ju835 framförs önskemål om en särskild brottsofferombudsman vars uppgift skulle vara att bevaka brottsoffrens rättigheter.
Utskottet behandlade även ett sådant yrkande förra året (se 1989/90:JuU28 s. 5 f). Utskottet hänvisade till bl.a. åklagarens, polisens och domstolens skyldigheter i sammanhanget. Utskottet erinrade också om att det ankommer på justitieombudsmannen att övervaka myndigheternas tillämpning av lagar och andra författningar. Sammanfattningsvis fann utskottet det svårt att se att det skulle finnas behov av en särskild brottsofferombudsman.
Utskottet har fortfarande denna inställning och avstyrker bifall till motionen i här behandlad del.
I motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju825 framförs krav på en brottsofferutredning.
Även denna fråga har utskottet behandlat tidigare (senast 1989/90:JuU28 s. 11) och utskottet, som hänvisat till avslutat och pågående utredningsarbete, har då uttryckt tveksamhet till ett sådant projekt som föreslagits.
När utredningskraven nu ånyo återkommer vill utskottet först rent allmänt understryka sin positiva inställning till samlade åtgärder för att förbättra situationen för brottsoffer.
Utskottet finner det emellertid tveksamt om det är verkningsfullt att ytterligare utreda sådana frågor i ett brett perspektiv -- utskottet vill här erinra om att våldskommissionen nyligen avslutat sitt arbete och att beredning pågår i justitiedepartementet av slutbetänkandet. Härtill kommer det mycket omfattande arbete som lagts ned på brottsofferfrågorna under senare år (för en utförlig redogörelse hänvisas till utskottets betänkande 1989/90:JuU5). Utskottet kan alltså inte ställa sig bakom kraven på ytterligare utredning och avstyrker bifall till här behandlade delar av motionerna Ju802, Ju804, Ju821 och Ju825.
Övriga motionsspörsmål
Ersättning vid brott
Rätten till skadestånd regleras i skadeståndslagen (1972:207). Regleringen innebär sammanfattningsvis att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada i princip skall ersätta skadan (2 kap. 1 §). Vid personskada utgår ersättning för sjukvårdskostnader m.m., inkomstförlust och ideell skada (förluster av icke-ekonomisk natur). I sistnämnda hänseende utgår ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan (5 kap. 1 §). Vid brott mot den personliga friheten och vissa andra integritetskränkande brott föreligger det också skyldighet att utge ersättning för lidande (1 kap. 3 §). Ersättning för ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada som uppkommit utan samband med att någon lidit sak- eller personskada, kan också utgå vid brott (2 kap. 4§).
En översyn av ersättningsreglerna vid ideell skada pågår för närvarande. Enligt direktiven (dir. 1988:76) skall utredningen se över reglerna om ersättning vid ideell skada i samband med personskada m.m. Utredningens huvuduppgifter är att överväga om den nuvarande ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas och hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att uppmärksamma ersättningen för lidande i samband med sexualbrott e.d. Denna ersättning har, framhålls det i direktiven, inslag av upprättelse för den nesliga och kränkande behandling som skadehandlingen utgjort. Kommittén bör bl.a. klargöra syftet med ersättningen i detta fall.
Enligt tilläggsdirektiv (dir. 1990:66) skall utredningen också överväga en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen. Arbetet skall vara avslutat före utgången av innevarande år.
I motionerna Ju821 och Ju832 tas upp frågor om ideellt skadestånd vid våldtäkt och andra våldsbrott. Motionärerna vill att riksdagen redan nu skall uttala att ersättningsnivån bör höjas. I motionerna Ju805 och Ju832 aktualiseras också frågan om det faktum att en kvinna är prostituerad bör få påverka hennes rätt till skadestånd. Motionärerna hänvisar i denna del till Svea hovrätts dom den 12 december 1990, DB 191, som nyligen vunnit laga kraft -- högsta domstolen avslog en begäran om prövningstillstånd den 23 januari i år (mål nr B 72/91).
Som framgått omfattas de här aktuella motionsspörsmålen av utredningens direktiv. Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör avslutas före ett ställningstagande. Utskottet vill dock understryka vikten av att det i motionerna Ju805 och Ju832 väckta spörsmålet får en klarläggande belysning i det arbetet. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju805, Ju821 och Ju832 i här behandlade delar.
I motionerna Ju802, Ju821 och Ju825 framställs önskemål om en ordning som innebär att staten skulle förskottera alla skadestånd på grund av brott. Och i motionerna Ju825 och Ju840 begärs att brottsskadestånd för personskada som fastställts av domstol och som alltså kan sägas vara kända för staten skall förskotteras automatiskt utan en föregående ansökan. I motion Ju835 begärs en översyn av brottsskadelagen i syfte att tillförsäkra brottsoffer en skälig ersättning.
Den nuvarande ordningen enligt brottsskadelagen innebär att staten i gärningsmannens ställe utbetalar ersättning vid vissa brott. Ersättning utgår således för personskada i allmänhet och för kränkning vid vissa integritetskränkande brott. Dessutom kan ersättning för sakskada utgå, men när det gäller sådana skador är rätten till ersättning begränsad och gäller i första hand s.k. rymlingsskador. När ersättning utbetalas övertar staten motsvarande krav på gärningsmannen (se 1989/90:JuU5 s. 11). Ersättningens storlek fastställs enligt skadeståndslagens regler. Vidare gäller att en dom på skadestånd inte är en förutsättning för rätt till ersättning -- däremot måste det vara klarlagt att skadan uppkommit på grund av brott. Nämnden är inte heller bunden av domstolens bedömning i skadeståndsfrågan i de fall en dom föreligger utan gör en självständig prövning.
Det sagda innebär att staten normalt övertar ansvaret vid personskada. I den delen får kraven i motionerna Ju802, Ju821 och Ju825 anses tillgodosedda.
Vid sakskada och ren förmögenhetsskada däremot gäller begränsningar i rätten till brottsskadeersättning, och statens skyldighet att förskottera skadestånd är i motsvarande mån inskränkt. Utskottet har tidigare (se 1989/90:JuU5 och 28) funnit detta vara en ändamålsenlig ordning. Utskottet har uttalat att ett generellt åtagande från statens sida att förskottera brottsskadestånd i här aktuella fall knappast är aktuellt.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju802, Ju821 och Ju825 i här behandlade delar.
Det sagda innebär att utskottet anser det nuvarande regelsystemet tillfredsställande och inte finner det aktuellt med en översyn av brottsskadelagen. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju835 i denna del.
Utskottets inställning leder till att utskottet föreslår avslag även på yrkandena om automatisk förskottering. Den ordning som utskottet förespråkar innebär ju att det i varje enskilt fall måste prövas om ersättning enligt brottsskadelagen kan utgå. Utskottet avstyrker bifall till aktuella yrkanden i motionerna Ju825 och Ju840.
Misshandel
Utskottet behandlar i detta avsnitt en rad motionsyrkanden som rör straffskalan för och straffmätningen vid misshandel. Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i oktober förra året i sitt betänkande (1990/91:JuU3) Vissa straffrättsliga frågor m.m. Vissa frågor om misshandel behandlades också i utskottets betänkande (1989/90:JuU5) Om våldsbrott och brottsoffer. Utskottet hänvisar till nämnda betänkanden.
I motion Ju630 tas upp rekvisiten vid grov misshandel. Motionärerna vill att det för en dom på grov misshandel skall vara tillräckligt att gärningsmannen gjort sig skyldig till "hänsynslöshet och råhet" i stället för som nu "särskild hänsynslöshet och råhet". De vill också att "resande av livsfarligt vapen" skall vara ett självständigt rekvisit när det gäller att bedöma en misshandel som grov.
Vid frågans behandling i oktober redovisade utskottet de ställningstaganden som ligger bakom de gällande reglerna och fann att dessa alltjämt har giltighet.
Våldskommissionen, som i första hand tog upp frågan om provokations inverkan på brottsrubriceringen, kom i sitt slutbetänkande (s. 104) fram till att det inte finns anledning att nu ändra rekvisiten vid grov misshandel.
Utskottet som alltjämt har samma principiella inställning som i höstas anser att beredningen av våldkommissionens betänkande inte bör föregripas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju630 i denna del.
I motionerna Ju630, Ju802 och Ju821 begärs att straffminimum för grov misshandel skall höjas från fängelse ett år till fängelse två år.
I motionerna Ju620 och Ju630 förordas att straffmaximum vid misshandel av normalgraden höjs från fängelse två år till fängelse fyra år.
I fråga om straffskalorna hänvisade utskottet i höstas till beredningen av fängelsestraffkommitténs betänkande (SOU 1986:13--15) Påföljd för brott. Utskottet fann då att det saknades anledning för riksdagen att föregripa det arbetet genom allmänna uttalanden om straffvärdet för våldsbrott. Beredningen av betänkandet pågår alltjämt.
Utskottet anser liksom tidigare att slutförandet av det nämnda arbetet bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju630, Ju802 och Ju821 om straffminimum vid grov misshandel.
Inte heller motionerna Ju620 och Ju630 om straffmaximum vid misshandel av normalgraden bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
I motionerna Ju620, Ju630, Ju632 och Ju821 begärs uttalanden om straffmätningen vid misshandel av normalgraden. Motionärerna vill att det skall klargöras att påföljden vid misshandel normalt skall vara ett (ovillkorligt) fängelsestraff. I detta syfte begärs i motion Ju630 en ändring i 30 kap. 4 § brottsbalken (BrB). I motion Ju805 understryks att t.ex. ett misshandelsbrott mot en kvinna som är prostituerad skall bedömas med bortseende härifrån.
Utskottet tar upp den sista frågan först och konstaterar att utskottet delar motionärernas uppfattning. Utskottet har inte heller kunnat finna belägg för att domstolarna ser på saken på något annat sätt. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte erforderlig, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju805 i här behandlad del.
När det sedan gäller frågan om straffmätningen vid misshandel vill utskottet först nämna reglerna i BrB om straffmätning och påföljdsval (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404). I specialmotiveringen till 30 kap. 4 § BrB framhålls (prop. s. 100) att det vid vissa brott, bl.a. misshandel, av allmänpreventiva skäl bör utdömas fängelsestraff. Justitieministern anförde att det vid sådana brott bör föreligga särskilda skäl för att en icke frihetsberövande påföljd skall väljas. Riksdagen hade ingen annan uppfattning.
Härutöver kan nämnas att våldskommissionen, som en reaktion på högsta domstolens praxis, föreslagit en ändring i 30 kap. 4 § BrB just i syfte att klargöra att ett fängelsestraff skall vara normalpåföljden vid misshandel.
Det pågående beredningsarbetet bör avvaktas och utskottet avstyrker bifall till nu behandlade yrkanden i motionerna Ju620, Ju630, Ju632 och Ju821.
Sexuella övergrepp mot barn i andra länder
I motion Ju631 begärs en utredning i syfte att få till stånd en ordning som innebär att svenska medborgare som gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp på barn utomlands skall kunna lagföras i Sverige.
Frågan om tillämpligheten av svensk lag regleras i 2 kap. BrB. Reglerna innebär bl.a. att en svensk medborgare, eller en utlänning med hemvist här, som begått brott utomlands som regel kan lagföras i Sverige enligt svensk lag under förutsättning att gärningen är straffbelagd inte bara i Sverige utan även där den begicks.
Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Nödvärnsrätten
I motionerna Ju610 och Ju829 tas olika frågor om nödvärnsrätten upp. Motionärerna vill få till stånd en översyn av hela nödvärnsrätten; i motion Ju829 med särskild inriktning på kvinnornas situation.
Utskottet behandlade liknande yrkanden vid två tillfällen under föregående riksmöte (se 1989/90:JuU16 s. 23 f och JuU29 s. 34).
Utskottet uttalade vid båda tillfällena att fängelsestraffkommitténs förslag om en omredigering av BrBs bestämmelse om nödvärn (se SOU 1988:7) är föremål för regeringens ställningstagande. Detta arbete borde enligt utskottet inte föregripas. Inte heller fordrades det enligt utskottets mening några särskilda uttalanden om nödvärnsrätten i övrigt varför utskottet avstyrkte bifall till då aktuella motionsyrkanden.
Utskottet gör återigen samma bedömning och avstyrker bifall till motionerna. När det gäller yrkandet om information i motion Ju829 vill utskottet tillägga att en informationskampanj inte synes meningsfull i det rådande beredningsläget För övrigt behandlas även informationsbehovet i fängelsestraffkommitténs förslag.
Kriminalisering av prostitutionskontakter
I motionerna Ju614, Ju616, Ju617, Ju625 och Ju645 begärs åtgärder för att kriminalisera köparens förfarande i ett prostitutionsförhållande. I motion Ju611 begärs en generell kriminalisering av båda parternas förfarande i motsvarande fall och i motion Ju637 begärs en utredning i saken.
En utförlig redogörelse för den lagstiftning som gäller på området och den tidigare riksdagsbehandlingen finns i utskottets betänkande (1989/90:JuU6), Prostitution m.m. till vilket här hänvisas.
Frågan om kriminalisering av prostitutionskontakter har därefter varit aktuell senast i maj förra året (se 1989/90:JuU29 s. 29 f). Utskottet ansåg då liksom tidigare att prostitution är ett socialt problem som bör motarbetas i första hand med sociala insatser och inte med straffrättsliga åtgärder.
Utskottet har under beredningen av detta ärende erfarit att frågan aktualiserats i justitiedepartementet och att ett arbete inom departementet pågår.
Yrkandet om utredning i motion Ju637 får härigenom anses tillgodosett. I övrigt saknas det mot den bakgrunden anledning för utskottet att nu göra några uttalanden. Motionsyrkandena avstyrks.
Pornografiska föreställningar
I motionerna Ju645 och Ju809 begärs en skärpning av lagstiftningen för att stoppa pornografiska föreställningar.
Åtgärder mot otillåten pornografisk föreställning har under senare år varit föremål för riksdagens ställningstaganden vid flera tillfällen, senast i maj 1989 (se 1989/90:JuU29 s. 30 f).
Regleringen mot pornografiska föreställningar finns i 10 § allmänna ordningsstadgan (1956:617). För närvarande pågår en översyn av ordningsstadgan och ett förslag kan väntas under våren. Här kan nämnas att i det till grund för översynen liggande betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag föreslås att det nuvarande förbudet oförändrat skall föras över till den nya lagstiftningen.
Utskottet vill liksom tidigare också understryka att ansvaret för att förbudet mot pornografiska föreställningar efterlevs vilar på polis och åklagare och att det viktiga förebyggande arbetet, som går ut på att få ungdomar att hålla sig borta från dessa miljöer, är en uppgift främst för socialtjänsten. Sådana insatser bör naturligtvis ske i nära samarbete med föräldrarna och, när det gäller en allmän attitydpåverkan, med skolan och andra samhällsorgan med mycket kontakt med ungdomar. Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande i saken finns inte.
Med dessa ord avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju645 och Ju809 i här behandlade delar.
Försättande i nödläge
I motion Ju633 föreslås en ordning som innebär att män som förmår en kvinna från ett annat land att bosätta sig i Sverige i vissa fall skulle kunna dömas för försättande i nödläge. Det handlar närmast om att straffbelägga "omvänd" vit slavhandel, jfr 4 kap. 3 § BrB. En liknande fråga är den om oetisk kontaktförmedling som utskottet behandlade år 1988 (se 1987/88:12 s. 20 f).
I fråga om oetisk kontaktförmedling, som kan sägas gå ut på att "importera" kvinnor till Sverige, fann utskottet att verksamheten kunde vara djupt oetisk och kränkande för de inblandade parterna. Utskottet anförde att den som i vinningssyfte ägnar sig åt sådan verksamhet på ett cyniskt sätt utnyttjar inte bara kvinnors önskan om ett bättre liv utan också mäns kontaktbehov och osäkerhet. Utskottet ansåg att åtgärder borde vidtas mot denna typ av kontaktförmedling.
Frågan om åtgärder mot oetisk kontaktförmedling har också varit aktuell i socialförsäkringsutskottet som i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU 1986/87:21) ansåg att lagstiftningsåtgärder knappast var det bästa sättet att komma till rätta med problemet.
Också riksåklagaren och statens invandrarverk har ansett att åtgärder borde vidtas mot denna typ av förmedlingsverksamhet.
Utskottet har nu inhämtat att arbete pågår i arbetsmarknadsdepartementet med hithörande frågor som ett led i ansträngningarna att minska våldet mot kvinnor. I första hand inriktas arbetet på opinionsbildning och på att uppmärksamma olika myndigheter på de berörda kvinnornas situation. Arbetet har inte någon särskild straffrättslig inriktning.
Utskottet kan tillägga att -- i den mån någon förmår en kvinna som kommit till Sverige att här prostituera sig -- gärningen torde vara straffbar som koppleri. Och om kvinnan utsätts för tvång eller liknande kan det aktualisera frågan om ansvar för något annat brott i 4 kap. BrB än försättande i nödläge. Om det handlar om sexuellt tvång kan ansvar enligt 6 kap. ifrågakomma för sexualbrott. Också för brott begångna utomlands kan ansvar i vissa fall utdömas i Sverige (se ovan under rubriken Sexuella övergrepp mot barn i andra länder).
Det problem som aktualiserats genom motionen har som framgått varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang under senare år. Utskottet delar uppfattningen att olika åtgärder behövs för att hjälpa och stödja berörda kvinnor.
Utskottet anser däremot att det knappast finns behov av straffrättsliga åtgärder riktade mot män som förmår kvinnor att resa till Sverige i vidare mån än vad som framgått ovan.
Med vad som nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion Ju633.
Olaga våldsskildring
I motion Ju832 efterlyses åtgärder för att förbättra efterlevnaden av förbudet i 16 kap. 10 b § BrB om spridning av bilder som skildrar sexuellt våld eller tvång (olaga våldsskildring).
Denna fråga har aktualiserats i civildepartementet av arbetsgruppen för frågor om våld mot kvinnor. Arbetsgruppen anser att våldspornografin spelar en roll för att vidmakthålla och förstärka en människosyn som inte är förenlig med vårt samhälles uppfattning om alla människors lika värde. Och arbetsgruppen konstaterar att det från olika håll satts i fråga om samhället genom lagstiftningen om olaga våldsskildring förmått motverka spridningen av våldspornografi. Arbetsgruppen föreslår att regeringen tar initiativ till en utvärdering av bestämmelserna (dnr. C91/418/JÄ).
Utskottet anser för sin del att en sådan utvärdering skulle vara värdefull. Med hänsyn till att saken redan är aktualiserad krävs dock inget uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju832 i denna del.
Besöksförbud
Lagen om besöksförbud trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:137, JuU 42, rskr. 320). Bestämmelserna har sedan dess ändrats (se 1989/90:JuU5, rskr. 65).
Regleringen innebär i första hand att en person kan förbjudas att ta kontakt med an annan person eller att följa efter denna. Om ett sådant förbud inte är tillräckligt kan ett utvidgat besöksförbud meddelas. Ett sådant förbud kan innebära t.ex. förbud att uppehålla sig i närheten av den andra personens arbetsplats eller bostad. En förutsättning för besöksförbud är att det finns risk för att den person som förbudet gäller i annat fall skulle begå brott mot, förfölja eller allvarligt trakassera den som förbudet avser skydda (i första hand kvinnor som förföljs av tidigare äkta män eller sambor). Överträdelse av förbudet kan medföra böter eller fängelse högst ett år.
Besöksförbud meddelas av åklagaren. Åklagarens beslut kan överprövas av tingsrätten.
I motionerna Ju601 och Ju822 begärs uttalanden om att tillämpningen av reglerna skall följas noga.
Utskottet konstaterar att lagen om besöksförbud redan utvärderats och att vissa brister då kunnat konstateras. Detta ledde på utskottets initiativ till lagändringar som trädde i kraft för ett år sedan. Utskottet utgår från att tillämpningen av besöksförbudslagen följs på samma sätt som annan ny lagstiftning -- en allmän inriktning numera är att ny lagstiftning skall utvärderas (se budgetpropositionen s. 5 f). Något uttalande från riksdagens sida behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till här behandlade motionsyrkanden.
I motion Ju821 begärs en ordning som går ut på att domstolen om den beslutat om besöksförbud skall underrätta posten, televerket och länsstyrelsen. Motionärernas syfte synes vara att härigenom få till stånd ett bättre sekretesskydd för kvinnan.
Utskottet vill först erinra om att frågan om besöksförbud prövas av åklagaren; endast om beslutet överklagas blir det föremål för prövning i domstol.
Härtill kommer att det är långt ifrån säkert att en kvinna som behöver det förstärkta samhällsskydd som ett beslut om besöksförbud innebär alltid är beredd att avstå från t.ex. att finnas i telefonkatalogen. Det kan ju trots allt inte uteslutas att besöksförbudet som sådant har avsedd effekt och att kvinnan inte behöver "gå under jorden" för att skydda sig.
Enligt utskottets uppfattning bör kvinnan i varje enskilt fall, t.ex. i samråd med polisen eller åklagaren, själv ta ställning till vilka skyddsåtgärder utöver besöksförbudet som är erforderliga. Utskottet vill på det bestämdaste ta avstånd från sådana generellt verkande regler som föreslås i motion Ju821, och utskottet avstyrker bifall till motionen i här behandlad del.
I motion Ju822 föreslås att ett besöksförbud skall kunna omfatta förbud för mannen att vistas i kvinnans hemkommun.
Enligt 2 kap. 8 § andra meningen regeringsformen (RF) är alla svenska medborgare tillförsäkrade rätten att fritt förflytta sig inom riket. Enligt 12 § kan denna rätt begränsas för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. En sådan begränsning får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.
Redan vid besöksförbudslagens tillkomst (se prop. s. 16) diskuterades mot den bakgrunden om ett utvidgat besöksförbud (t.ex. förbud för mannen att uppehålla sig utanför kvinnans bostad eller arbetsplats) var förenligt med RFs bestämmelser. I propositionen kom justitieministern fram till att ett utvidgat besöksförbud visserligen kunde sägas innebära en viss inskränkning i den rörelsefrihet som garanteras i RF men hon menade att det fick godtas med hänsyn till att det rörde sig om lindriga ingrepp i rörelsefriheten. Riksdagen godtog den bedömningen.
När det handlar om ett sådant förbud som nu begärs ställer sig saken enligt utskottets mening annorlunda. I motionen begärs möjlighet att meddela ett förbud som skulle kunna avse t.ex. förbud att vistas i Stockholms kommun. Att ett sådant långtgående förbud skulle strida mot RF är uppenbart. Utskottet avstyrker bifall till här behandlad del av motion Ju822.
I motion Ju602 föreslås en ordning med obligatorisk häktning vid överträdelse av besöksförbud.
Ett liknande yrkande behandlade utskottet förra året (se 1989/90:JuU19 s. 2). Utskottet anförde då att en ordning med obligatorisk häktning i och för sig förekommer vid vissa mycket allvarliga brott som mord, dråp eller människorov, för vilka minimistraffet är fängelse minst två år. Utskottet ansåg att överträdelse av besöksförbud i straffprocessuellt hänseende inte kunde jämställas med sådan brottslighet. Utskottet har alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju602.
Målsägandebiträde
Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:107, JuU33, rskr. 318). Enligt reglerna har målsäganden möjlighet att på statens bekostnad få ett eget juridiskt biträde vid förundersökning och rättegång rörande vissa typer av brott. Rätten till biträde gällde i första hand i mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa förutsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag av våld och integritetskränkning.
I november 1989 konstaterade utskottet att möjligheterna att få målsägandebiträde inte motsvarade aktuella behov. Enligt utskottets mening borde rätten till målsägandebiträde dels utvidgas till att omfatta alla sexualbrott enligt 6 kap. BrB, dels väsentligt utvidgas när det gällde mål om misshandel. Regeringen fick i uppdrag att lägga fram ett förslag för riksdagen (1989/90:JuU5, rskr. 65).
I våras lade regeringen fram ett förslag om utvidgning av rätten till målsägandebiträde som tillgodosåg riksdagens krav (prop. 1989/90:158, 1990/91:JuU4, rskr. 16).
I motion Ju821 förs fram förslag, som stöder sig på våldskommissionens betänkande, om rätt till målsägandebiträde bl.a. vid övergrepp i rättssak och våld mot tjänsteman.
I motion Ju804 begärs en kompletterande regel till det gällande regelsystemet, en "ventil", av innebörden att det skall vara möjligt att få målsägandebiträde även i andra fall än som framgår direkt av lagen om det finns särskilda skäl för det. Liknande förslag fördes fram vid den hearing som justitiedepartementet anordnade om förslaget om en utvidgning av rätten till målsägandebiträde. I höstens ärende prövade utskottet också frågan som fördes fram motionsvägen. Utskottet fann inte anledning att tillstyrka de då aktuella motionerna.
Utskottet är nu berett att ompröva denna ståndpunkt. En
anledning härtill är att utskottet funnit att det finns några
brottstyper där inslag av sexuellt eller annat våld saknas men
där integritetskränkningen likväl kan vara mycket betydande.
Utskottet tänker här t.ex. på utpressning och vissa fall av
bedrägeri ("sol-och-vår"). Härtill kommer att också
våldskommissionen anser att det bör övervägas om rätten till
målsägandebiträde behöver utvidgas till att avse t.ex. våld mot
tjänsteman och övergrepp i rättssak. Vissa sådana fall skulle
utan tvekan kunna falla in under en sådan ventil som förordas i
motion Ju804.
Utskottet kan således ställa sig bakom kraven på en utvidgning av rätten till målsägandebiträde i motion Ju804 och anser att även förslagen i motion Ju821 bör övervägas närmare. Utskottet vill dock understryka att en utgångspunkt för en översyn bör vara de avgörande kriterierna för rätten till målsägandebiträde, nämligen integritetskränkning resp. personlig relation till gärningsmannen. Regeringen bör få i uppdrag att göra förnyade överväganden i saken och därefter lägga fram ett förslag för riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion Ju821 förs också fram förslag om att utvidga rätten till målsägandebiträde till att avse även överklagande av en dom i skadeståndsdelen. Syftet synes vara att få till stånd en ordning där staten betalar biträdesersättningen om domen överklagas av målsäganden.
Ett målsägandebiträde är inte ombud för målsäganden utan har den formella ställningen av rättegångsbiträde enligt 12 kap. 22 § rättegångsbalken (RB). Biträdet kan alltså inte handla självständigt för målsägandens räkning och biträdets uppgift är att på olika sätt med stöd och råd, även i juridiska frågor, bistå målsäganden under förundersökning och rättegång. Uppgiften är alltså inte att som ombud föra målsägandens talan även om biståndet säkerligen ofta just avser olika skadeståndsfrågor (se prop. 1987/88:107 s. 22 ff.). Som framgår av 3 § lagen om målsägandebiträde ingår det inte i biträdets uppgifter att bistå målsäganden med att föra talan om skadestånd om detta görs av åklagaren.
Bakom den här beskrivna ordningen ligger överväganden av bl.a. processekonomisk natur.
I propositionen (s. 26) anförde justitieministern att de skäl av praktisk natur som kan anföras för att målsägandebiträdets behörighet omfattar även skadeståndsfrågan gäller endast så länge denna handläggs samtidigt med ansvarsfrågan. Skulle skadeståndsfrågan avskiljas för att handläggas som ett särskilt tvistemål, bör vanliga regler om biträde enligt rättshjälpslagen träda in. En motsatt ordning skulle, framhöll justiteministern, innebära att samhället prioriterar skadeståndsfordringar beträffande vissa typer av brott, något som hon ansåg principiellt olämpligt.
Frågan om målsägandebiträdets processuella ställning behandlades också i höstens lagstiftningsärende med anledning av ett motionsönskemål om ett förtydligande uttalande om ansvarsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i fråga om skadeståndstalan.
Riksåklagaren har utfärdat allmänna råd i ämnet (RÅC I:114).
Utskottet uttalade i den fråga som då behandlades och som måste sägas ha en viss anknytning till det nu aktuella motionsspörsmålet, att utskottet saknade underlag för en bedömning av om en lagändring behövs. Utskottet utgick från att den frågan skulle övervägas vidare i regeringskansliet och avstyrkte bifall till motionen. Sådana överväganden bör lämpligen kunna ske i samband med den översyn som utskottet nyss ställt sig bakom. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju821 som sin mening ge regeringen till känna.
Förtur för underårig målsägande
I motion Ju706 begärs att en ordning skall införas som innebär obligatorisk förtur för mål där målsäganden är underårig. Motionären anför att barn och ungdomar far särskilt illa av en långt utdragen ovisshet genom en fördröjd process.
Regler om obligatorisk skyndsam handläggning finns i vissa fall, t.ex. om den tilltalade är under 21 år eller om han är häktad. I övriga fall, när förtursregler saknas, skall målen i princip tas upp till behandling allt eftersom de blir klara för avgörande, jfr 45 kap. 14 § RB.
Det finns emellertid i detta sammanhang också ett skönsmässigt utrymme för domstolen; exempelvis brukar tid för huvudförhandling genast bestämmas i ett mål där preskription hotar eller där straffet kan förväntas bli ett långvarigt fängelsestraff.
Ingenting hindrar att domstolen i ett sådant fall som aktualiseras i motionen av hänsyn till målsäganden snabbt sätter ut målet. Utskottet har svårt att se att det kan finnas behov av en sådan -- lagreglerad -- ordning som föreslås i motionen. Härtill kommer att det enligt utskottets mening av domstolsekonomiska skäl bör undvikas att införa förtursregler för mål där det inte är absolut nödvändigt. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4 580 000 kr.,
2. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1989/90:Ju821 yrkande 21 och 1990/91:Ju835 yrkande 1 i denna del samt med anledning av motionerna 1990/91:Ju824 yrkande 2 och 1990/91:Ju825 yrkande 6 till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19 000 000 kr.,
3. beträffande ytterligare anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 1 i denna del,
4. beträffande årligt verksamhetsbidrag till brottsofferjourer att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju813,
5. beträffande stöd till brottsofferjourer att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju843 yrkande 3,
6. beträffande en brottsofferjour i varje polisdistrikt att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 20, res. 1 (c)
7. beträffande det övergripande ansvaret för brottsofferjourerna att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 19, res. 2 (c)
8. beträffande alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 3, res. 3 (v)
9. beträffande en brottsoffernämnd m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju632 i denna del, 1990/91:Ju824 yrkande 1 och 1990/91:Ju825 yrkande 5, res. 4 (m)
10. beträffande en brottsofferombudsman att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 2, res. 5 (v)
11. beträffande en brottsofferutredning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju804 yrkande 3, 1990/91:Ju821 yrkande 17 och 1990/91:Ju825 yrkande 9, res. 6 (m, fp, c)
12. beträffande ideellt skadestånd att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju805 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Ju832 yrkande 5, res. 7 (fp, c, v)
13. beträffande förskottering av brottsskadestånd att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Ju825 yrkande 1, res. 8 (m, c)
14. beträffande översyn av brottsskadelagen att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju835 yrkande 4, res. 9 (v)
15. beträffande automatisk utbetalning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju825 yrkande 2 och 1990/91:Ju840, res. 10 (m)
16. beträffande rekvisiten vid grov misshandel att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju630 yrkande 3, res. 11 (m)
17. beträffande straffminimum för grov misshandel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju630 yrkande 2, 1990/91:Ju802 yrkande 8 och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna del, res. 12 (m, c)
18. beträffande straffmaximum vid misshandel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Ju630 yrkande 1, res. 13 (m)
19. beträffande straffmätningen vid misshandel i samband med prostitution att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju805 i denna del, res. 14 (v)
20. beträffande straffmätningen vid misshandel i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Ju630 yrkande 4, 1990/91:Ju632 i denna del och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna del, res. 15 (m, c)
21. beträffande sexuella övergrepp mot barn i andra länder att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju631,
22. beträffande nödvärnsrätten att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju610 och 1990/91:Ju829, res. 16 (fp)
23. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju611, 1990/91:Ju614, 1990/91:Ju616, 1990/91:Ju617, 1990/91:Ju625, 1990/91:Ju637 och 1990/91:Ju645 yrkande 2, res. 17 (c, v)
24. beträffande pornografiska föreställningar att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju645 yrkande 1 och 1990/91:Ju809,
25. beträffande försättande i nödläge att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju633,
26. beträffande olaga våldsskildring att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju832 yrkande 1, res. 18 (fp)
27. beträffande uppföljning av besöksförbudslagen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju601 och 1990/91:Ju822 yrkande 3,
28. beträffande underrättelse om besöksförbud att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju821 yrkande 22, res. 19 (c)
29. beträffande förbud för mannen att vistas i kvinnans hemkommun att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju822 yrkande 4,
30. beträffande obligatorisk häktning att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju602,
31. beträffande utvidgad rätt till målsägandebiträde att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju804 yrkande 2 och 1990/91:Ju821 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande rätt till målsägandebiträde vid talan mot dom att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. beträffande förtur för underårig målsägande att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju706.
Stockholm den 9 april 1991
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Krister Skånberg (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m).
Reservationer
1. En brottsofferjour i varje polisdistrikt (mom. 6)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Inte heller" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid sådana tämligen opreciserade uttalanden otillräckliga. Utskottet anser att riksdagen som en anvisning i prioriteringsarbetet inom polisen som sin mening bör ge regeringen till känna att arbetet bör inriktas på att se till att det finns minst en brottsofferjour i varje polisdistrikt.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande en brottsofferjour i varje polisdistrikt att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Det övergripande ansvaret för brottsofferjourerna (mom. 7)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Mot den" och slutar med "åvila socialtjänsten" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i och för sig instämma i våldskommissionens synpunkter i sak men slutsatsen måste bli en annan. Det går nämligen inte att komma ifrån att brottsofferjourerna under ekonomiskt knappa förhållanden utför ett synnerligen värdefullt ideellt arbete som knappast låter sig ersättas. Det är därför nödvändigt att deras fortsatta existens garanteras. Det innebär att staten måste ha en beredskap för att ta det övergripande ansvaret för jourernas fortsatta verksamhet. En annan sak är att detta inte får leda till att jourernas fristående ställning riskeras.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande det övergripande ansvaret för brottsofferjourerna att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet (mom. 8)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med "Utskottet kan" och slutar på s. 8 med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet känner stark sympati för motionärernas förslag. Det ligger onekligen en pedagogisk poäng i tanken att bötesmedel används för brottsskadestånd i stället för att användas som en förstärkning av statsbudgeten i största allmänhet. Utskottet anser att förslaget är värt att övervägas närmare, och utskottet föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda saken. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande alternativ finansiering av brottsskadenämndens verksamhet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. En brottsoffernämnd m.m. (mom. 9)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet har alltjämt" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet är nu berett att ompröva detta ställningstagande. Utskottet vill framhålla att tillskapandet av en särskild brottsoffernämnd är ett viktigt led i att lyfta fram brottsofferfrågorna och ge stödet till brottsoffren stadga och kontinuitet. Utskottet är sålunda berett att stödja förslagen i motionerna Ju632, Ju824 och Ju825 om inrättande av en brottsoffernämnd. Nämnden bör under sitt första verksamhetsår få ett anslag på 5 milj.kr. Regeringen bör återkomma med förslag i ämnet.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande en brottsoffernämnd m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju632 i denna del, 1990/91:Ju824 yrkande 1 och 1990/91:Ju825 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. En brottsofferombudsman (mom. 10)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet har fortfarande" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Sedan dess har det emellertid visat sig att det finns ett tydligt behov av en offentlig person som har till uppgift att som föreslås i motionen bevaka brottsoffrens rättigheter. Utskottet är nu berett att ompröva sitt tidigare ställningstagande, och utskottet tillstyrker förslaget om en utredning om en särskild brottsofferombudsman. Regeringen bör få i uppdrag att efter utredning av saken återkomma till riksdagen med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande en brottsofferombudsman att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. En brottsofferutredning (mom. 11)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Kjell-Arne Welin (fp), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och Ju825" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det sålunda värdefullt om en samlad bild av brottsoffrens situation nu kunde ges, och utskottet konstaterar att det tidigare arbetet efter vissa kompletteringar borde kunna tjäna som underlag för en bred redogörelse för brottsoffrens situation. Samtidigt skall naturligtvis åtgärder för att förbättra för dem föreslås. Utskottet tillstyrker således motionsförslagen om en brottsofferutredning. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande en brottsofferutredning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 17 och 1990/91:Ju825 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Ideellt skadestånd (mom. 12)
Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Kjell-Arne Welin (fp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Som framgått" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
I och för sig omfattas de nu aktuella spörsmålen av utredningens direktiv. Utskottet anser emellertid att direktiven bör kompletteras i förtydligande riktning. Utskottet anser således att utredningens arbete skall riktas in på en höjning av ersättningsnivån vid ideell skada, och utskottet anser att också den fråga som aktualiserats genom Svea hovrätts nyssnämnda dom måste belysas i utredningens arbete. Utskottet förutsätter att regeringen utfärdar tilläggsdirektiv i nu angivna hänseenden. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande ideellt skadestånd att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju805 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Ju832 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Förskottering av brottsskadestånd (mom. 13)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet är nu berett att inta en annan ståndpunkt. Det finns nämligen starka skäl som talar för att staten i större utsträckning bistår brottsoffer också när det gäller sakskador och rena förmögenhetsskador. Utskottet anser att saken är väl värd att närmare övervägas och förordar alltså en utredning med den inriktning utskottet här angett. I det sammanhanget bör naturligtvis även kostnaderna för en nyordning granskas. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande förskottering av brottsskadestånd att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju802 yrkande 22 i denna del, 1990/91:Ju821 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Ju825 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Översyn av brottsskadelagen (mom. 14)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Det sagda" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Det sagda hindrar inte att utskottet anser en översyn av brottsskadelagen både viktig och angelägen. En sådan översyn bör, som anges i motion Ju835, ges en inriktning som går ut på att öka möjligheten för brottsoffer att få en skälig ekonomisk ersättning för sina skador. Regeringen bör ges i uppdrag att göra en sådan översyn. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande översyn av brottsskadelagen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju835 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Automatisk utbetalning (mom. 15)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottets inställning" och slutar med "och Ju840" bort ha följande lydelse:
Tanken på automatisk förskottering av brottsskadestånd som fastställs i domstol finner utskottet emellertid intressant. En sådan ordning skulle utan tvekan underlätta för brottsoffren och skulle ha den fördelen att brottsoffren inte, på grund av bristande kunskaper om möjligheterna till ersättning av staten, skulle gå miste om sådan ersättning -- en annan sak är att den föreslagna ordningen också skulle leda till ingrepp i brottsskadelagen. Utskottet anser att frågan bör övervägas närmare. Regeringen bör få i uppdrag att göra sådana överväganden och därefter återkomma till riksdagen med förslag. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande automatisk utbetalning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju825 yrkande 2 och 1990/91:Ju840 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Rekvisiten vid grov misshandel (mom. 16)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Vid frågans" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser för sin del den nuvarande situationen med ständigt allt grövre våldsbrott mycket bekymmersam, och utskottet anser att omedelbara åtgärder krävs. Ett led i sådana åtgärder är att utvidga området för grov misshandel på det sätt som förordas i motion Ju630. De i motionen förordade ändringarna skulle också innebära att det grova misshandelsbrottet skulle definieras på ett sätt som bättre står i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande rekvisiten vid grov misshandel att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju630 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Straffminimum för grov misshandel (mom. 17)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "grov misshandel" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först erinra om att det måste vara fråga om synnerligen allvarligt våld för att ansvar för grov misshandel skall utdömas. Med hänsyn härtill och då utmätta straff allmänt sett ligger i straffskalans nedre del -- något som även är fallet vid grov misshandel -- anser utskottet att det är befogat med en höjning av minimistraffet vid detta brott. Minimistraffet bör, så som föreslås i motionerna Ju630, Ju802 och Ju821, bestämmas till fängelse två år. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande straffminimum för grov misshandel att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju630 yrkande 2, 1990/91:Ju802 yrkande 8 och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Straffmaximum vid misshandel (mom. 18)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Inte heller" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Ett misshandelsbrott innebär alltid en grov integritetskränkning och medför ofta mycket lidande för offret. Härtill kommer att också mycket allvarligt våld bedöms som misshandel av normalgraden. Av den anledningen anser utskottet det befogat med en höjning av maximistraffet vid sådana brott. Som anförs i motion Ju630 bör maximistraffet för misshandel bestämmas till fängelse fyra år. Regeringen bör få i uppdrag att snarast lägga fram ett sådant förslag för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande straffmaximum vid misshandel att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Ju630 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Straffmätningen vid misshandel i samband med prostitution (mom. 19)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet tar" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet tar upp den sista frågan först.
Som utskottet ser det är det självklart att offrets kön och sociala status inte kan tillåtas ha någon som helst betydelse när det gäller att bedöma hur allvarligt ett brott är. Utskottet har i och för sig inte heller kunnat finna belägg för att domstolarna skulle se på saken på något annat sätt, men det är uppenbart att sådana misstankar finns hos allmänheten. Av den anledningen är det befogat med en bred diskussion kring hithörande frågor, t.ex. i samband med den utbildning om våldsbrott mot kvinnor och barn som pågår på olika håll inom rättsväsendet. Regeringen bör få i uppdrag att ta initiativ i denna riktning. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande straffmätningen vid misshandel i samband med prostitution att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju805 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Straffmätningen vid misshandel i övrigt (mom.20)
Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Anders Svärd (c), Kjell Ericsson (c) och Birgit Henriksson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Det pågående" och slutar med "och Ju821" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först nämna att våldskommissionen konstaterar att påföljden vid misshandel blir annan än fängelse i drygt hälften av fallen. Utskottet delar uppfattningen att det är nödvändigt med en lagändring för att komma till rätta med denna straffmätningspraxis och är för sin del berett att redan nu ta ställning för våldskommissionens förslag i denna del. Regeringen bör alltså snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag som går ut på att tydligare markera att det vid vissa brott, t.ex. misshandel, endast undantagsvis kan komma i fråga att döma till annan påföljd än fängelse. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande straffmätningen vid misshandel i övrigt att riksdagen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju620 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Ju630 yrkande 4, 1990/91:Ju632 i denna del och 1990/91:Ju821 yrkande 25 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Nödvärnsrätten (mom. 22)
Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet gör" och slutar med "fängelsestraffkommitténs förslag" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör regeringens beredning av fängelsestraffkommitténs betänkande inte längre avvaktas. Utskottet är alltså numera berett att uttala sitt stöd för en sådan översyn av nödvärnsrätten som begärs i motion Ju610. Självklart skall kvinnornas situation särskilt uppmärksammas och informationsinsatser planeras. Regeringen bör få i uppdrag att genast påbörja detta arbete. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande nödvärnsrätten att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju610 och 1990/91:Ju829 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Kriminalisering av prostitutionskontakter (mom.23)
Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Yrkandet om" och slutar med "motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill nu, som en ledning för det departementala arbetet, uttala att inriktningen bör vara att ett förslag om kriminalisering av köparnas förfarande i prostitutionsförhållanden snarast bör läggas fram för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande kriminalisering av prostitutionskontakter att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju611, 1990/91:Ju614, 1990/91:Ju616, 1990/91:Ju617, 1990/91:Ju625, 1990/91:Ju645 yrkande 2 och 1990/91:Ju637 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Olaga våldsskildring (mom. 26)
Lars Sundin och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar i och för sig en sådan utvärdering även om utskottet misstänker att frågan om utvärdering kan vara för tidigt väckt -- lagstiftningen trädde som bekant i kraft den 1 januari 1989. Under alla omständigheter bör andra mer praktiskt inriktade åtgärder vidtas samtidigt. Utskottet tänker då framför allt på att en skärpt övervakning med all säkerhet skulle förbättra efterlevnaden av förbudet. Det handlar alltså i första hand om polisiära åtgärder. Regeringen bör få i uppdrag att ta upp saken med rikspolisstyrelsen i prioriteringssammanhang. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande olaga våldsskildring att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju832 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Underrättelse om besöksförbud (mom. 28)
Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 16 med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Häremot kan emellertid också invändas att kvinnan befinner sig i en utsatt position där hon behöver allt stöd hon kan få. Och risken finns att det blir henne övermäktigt att på egen hand underrätta olika myndigheter om skyddsbehovet som så påtagligt kommit till uttryck i besöksförbudet. Det kan också hävdas att skyddsbehovet är särskilt starkt i de fall saken blivit föremål för domstolsprövning -- i de fallen är ju konflikten mellan parterna uppenbar. Även om det som framgått kan riktas vissa principiella invändningar mot den ordning som föreslås i motion Ju821 anser utskottet därför att den bör prövas. Utskottet vill tillägga att de fall där besöksförbudet är den enda skyddsåtgärd som behövs med all sannolikhet är mycket få. Regeringen bör alltså få i uppdrag att överväga de sekretessfrågor och de frågor av administrativ natur som aktualiseras i motionen och snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande underrättelse om besöksförbud att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju821 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Uppföljning av besöksförbudslagen (mom. 27)
Göthe Knutson, Göran Ericsson och Birgit Henriksson (alla m) anför:
Vi vill ytterligare understryka vikten av att en uppföljning av besöksförbudslagen verkligen kommer till stånd. Först när det finns kunskap om utfallet av reglerna om besöksförbud är det möjligt att vidta effektiva åtgärder för att förbättra dem och stärka skyddet för de utsatta kvinnorna.