Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m.
Betänkande 1994/95:JuU17
Justitieutskottets betänkande
1994/95:JUU17
Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m.
Innehåll
1994/95 JuU17
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m. för budgetåret 1995/96 jämte ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats tio reservationer, varav fyra från (m), en från (c), två från (v) och tre från (kds) samt ett särskilt yttrande från (m).
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att riksdagen
till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr (A 5, s. 18--19),
till Bidrag till brottsförebyggande arbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 800 000 kr (A 6, s. 19),
till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 37 708 000 kr (G 5, s. 84--85).
Motionerna
1994/95:Ju601 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödinsatser till brottsoffren i lokala trygghetsplaner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av kommunala brottsförebyggande trygghetsplaner.
1994/95:Ju801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalpolitikens allmänna riktlinjer vad gäller normbildning samt att förhindra och beivra brott och stödja brottsoffer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens och skolans ansvar samt social kontroll i syfte att förebygga brott,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brottsförebyggande arbete och om ett nationellt brottsförebyggande program.
1994/95:Ju802 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens ansvar för att förebygga brott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans ansvar för att förebygga brott,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationellt brottsförebyggande program.
1994/95:Ju803 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om BRÅ:s arbete med framtids- och omvärldsanalys.
1994/95:Ju804 av Rolf Åbjörnsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett skyndsamt informationsprogram till föräldrar och andra, som arbetar med barn och ungdom, om betydelsen av att bygga upp en inre självkontroll hos barn och ungdom i brottspreventivt syfte.
1994/95:Ju805 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anslår 15 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om överföring av kriminologisk forskning till universiteten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad inriktning av Brottsförebyggande rådets verksamhet.
1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets insatser mot våld,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala trygghetsplaner.
1994/95:K410 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred haverikommission mot våld.
1994/95:Kr3 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att större vikt skall läggas på brottsförebyggande åtgärder.
1994/95:Kr4 av Inger Davidson och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brottsförebyggande projekt som fått stöd genom Civildepartementet utvärderas och följs upp för att sedan spridas.
Utskottet
Inledning
Inledningsvis vill utskottet anmärka att enligt riksdagens beslut om ändring i riksdagsordningen (förs. 1993/94:TK2, 1993/94:KU18, rskr. 425, 1994/95:KU2, rskr. 4, SFS 1994:1471) löper budgetåret 1995/96 fr.o.m. den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 december 1996.
Information och upplysning om ekonomisk brottslighet
Regeringen har föreslagit att riksdagen till anslaget A 5. Information och upplysning om ekonomisk brottslighet anslår ett reservationsanslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
Regeringen har föreslagit att riksdagen till anslaget A 6. Bidrag till brottsförebyggande arbete anslår ett reservationsanslag på 10 800 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelstilldelning.
Utskottet vill i sammanhanget understryka att ett brett brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och organisationer som arbetar brottsförebyggande har också en viktig brottsofferstödjande funktion. Det kan också i vissa fall vara lämpligt att inrikta det brottsförebyggande arbetet på stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer.
Brottsförebyggande rådet
Inledning
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) inrättades år 1974. Avsikten var att rådet skulle fungera som ett samordnande aktions- och informationsorgan (prop. 1974:1, JuU10, rskr. 183). Redan från början har dock vid rådet bedrivits en omfattande forskning. I 1993 års forskningsproposition (prop. 1992/93:170) angav regeringen att BRÅ borde utvecklas till ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under regeringen. Samtidigt skulle uppbyggnaden av den kriminalvetenskapliga forskningen vid universiteten intensifieras. Utskottet och riksdagen instämde i regeringens uppfattning (1992/93:JuU30, rskr. 395).
Den nya inriktningen av verksamheten framgår av BRÅ:s instruktion (SFS 1993:669). Den innebär att BRÅ fått en delvis ny roll i fråga om utvecklingsarbete, utvärdering och tillämpad forskning. BRÅ skall förutom att fokusera på utveckling och utvärdering inom det kriminalpolitiska fältet även i fortsättningen sammanställa och förmedla för rådets verksamhetsområde relevant information om kriminalvetenskaplig forskning till myndigheter, andra organisationer och enskilda. En annan än mer betydelsefull uppgift är att under regeringen ansvara för övergripande utredningar och analyser av samhällets samlade resurser inom det kriminalpolitiska fältet och därigenom ge underlag för statsmakternas kriminalpolitiska åtgärder.
Enligt årsredovisningen för budgetåret 1993/94 har BRÅ:s verksamhet förskjutits från mer grundläggande, långsiktig forskning till mer tillämpad forskning, utvärdering, statistiska översikter och analyser samt kunskapssammanställningar. Tyngdpunkten ligger på sakområdena brottsprevention och samhällets reaktioner mot brott. Verksamheten har det senaste budgetåret dominerats av arbetet med den kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalysen samt av de s.k. pilotprojekten som syftar till att utveckla modeller för lokalt brottsförebyggande arbete. En undersökning om rättsmedvetandet i Sverige pågår. Regeringen har också gett BRÅ i uppdrag att ta fram underlag för ett nationellt brottsförebyggande program; till den frågan återkommer utskottet i det följande. Under det senaste året har BRÅ vidare redovisat en utvärdering av försöksverksamheten med samhällstjänst och har även i uppdrag att utvärdera 1990 och 1994 års trafikbrottsreformer och 1991 års ändringar om onykterhet till sjöss. Från den 1 juli 1994 har BRÅ fått beställaransvaret för den officiella statistiken inom rättsväsendet.
I motion Ju805 (v) begärs en ändrad inriktning av BRÅ:s verksamhet. Denna bör, enligt motionärerna, inriktas på ett mera fältnära arbete där BRÅ i samverkan med myndigheter på riks-, läns- och lokalnivå kan arbeta för att minska brottsligheten. BRÅ:s huvudinriktning bör vara att sedan sprida kunskap och idéer till skolor och organisationer.
Utskottet är för sin del inte berett att nu föreslå en ändring av den inriktning som BRÅ:s verksamhet nyligen fått. Utskottet delar också regeringens bedömning att det övergripande målet för det kommande budgetåret bör ligga fast. BRÅ skall således utvecklas till ett kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju805 i nu berörd del.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att BRÅ för budgetåret 1995/96 anvisas ett ramanslag på 37 708 000 kr. Mot bakgrund av vad som angavs i 1993 års forskningsproposition (prop. 1992/93:170) har beräknats att för nästa budgetår skall 2 500 000 kr föras över från BRÅ:s anslag till anslaget E 3. Forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel för att användas för stöd till kriminalvetenskaplig forskning.
I motion Ju805 (v) begärs att anslaget till BRÅ minskas med 15 miljoner kronor. I motionen anförs att den kriminologiska forskningen bör koncentreras till universitet och högskolor.
I den ovan nämnda forskningspropositionen anfördes bl.a. att tyngdpunkten och därmed resurserna vad avser grundforskningen borde koncentreras till universitet och högskolor, och för att ge den samlade forskningen på det kriminalvetenskapliga området bättre förutsättningar att utvecklas på ett positivt sätt borde en del av resurserna för BRÅ under en treårsperiod föras över till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Utskottet och riksdagen delade regeringens ståndpunkt (1992/93:JuU30, rskr. 395).
Utskottet, som i konsekvens härmed godtar regeringens nu föreliggande förslag till överföring av medel till anslaget för forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel för nästa budgetår, godtar även i övrigt regeringens förslag till medelsberäkning för BRÅ. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Ju805 i nu behandlad del.
Inriktningen av kriminalpolitiken
I budgetpropositionen (s. 6--8) anger regeringen grunderna för inriktningen av kriminalpolitiken. Målet för verksamheten är att minska brottsligheten. Regeringen redovisar bl.a. sin syn på inriktningen av verksamheten vid polisen och kriminalvården, frågor som utskottet behandlar i annat sammanhang (se 1994/95:JuU14 och 1994/95:JuU16).
När det gäller inriktningen av kriminalpolitiken är det enligt vad som anförs fyra frågor som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet under den närmaste tiden, nämligen
det brottsförebyggande arbetet,
kampen mot narkotikabrottsligheten,
en kraftsamling mot våldet,
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet vill när det gäller det kriminalpolitiska arbetet som helhet anföra följande. Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att straffsystemet är av stor betydelse för samhällets förmåga att upprätthålla respekten för givna normer och regler. Men för att uppnå målet för det kriminalpolitiska arbetet -- att minska brottsligheten -- måste också den allmänna politiken ha en inriktning som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och ett människovänligt samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan. En ekonomisk politik och en familjepolitik som syftar till att minska klyftorna i samhället och andra åtgärder som motverkar segregation och utslagning är därför av största betydelse. Eftersom brottsligt beteende ofta grundläggs tidigt är det särskilt viktigt att det på alla områden skapas förutsättningar för barn och unga att växa upp och utvecklas till mogna, trygga och ansvarskännande individer. Att på detta sätt skapa bättre levnadsvillkor, inte minst för barn och ungdomar, är naturligtvis i första hand en allmän välfärds- och rättvisefråga, och därmed något som främst ankommer på andra än Justitiedepartementet och dess myndigheter. Exempelvis är samhällets förmåga att motverka alkohol- och narkotikamissbruk central i det kriminalpolitiska arbetet. Likaså är den allmänna normbildningen -- bl.a. genom en diskussion kring etik och moral -- betydelsefull. Men givetvis har också rättsväsendet här viktiga uppgifter. För att i praktiken uppnå det kriminalpolitiska målet är det direkt brottsförebyggande arbete som polisen svarar för av avgörande betydelse, men naturligtvis är också de insatser som görs inom kriminalvården och på andra håll inom rättsväsendet viktiga.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör stärkas.
Utskottet kan alltså ställa sig bakom den av regeringen i budgetpropositionen aviserade inriktningen av den framtida kriminalpolitiken, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju801 där en kriminalpolitik med en delvis annan inriktning förespråkas.
Insatser mot våldet
I två motioner tas upp frågan om särskilda insatser mot våldet. Här yrkas i motion Ju809 (c) att de brottsförebyggande insatserna måste prioriteras. I motion K410 (fp) begärs att det tillsätts en bred haverikommission mot våld.
Alltsedan år 1950, från vilket år uppgifter om antalet polisanmälda brott finns att tillgå, och fram till början av 1990-talet har antalet anmälda brott ökat. Trots att det under de senaste tre åren skett en minskning ligger den anmälda brottsligheten på en nivå som är alltför hög. Den totala våldsbrottsligheten har dessutom ökat stadigt även under den senaste treårsperioden. Särskilt allvarlig är utvecklingen av den grova våldsbrottsligheten. En annan allvarlig typ av brott som fått alltmer uppmärksamhet under den senaste tiden är hot mot vittnen, målsägande, åklagare och polispersonal som delvis systematiskt framförts av mer eller mindre löst organiserade grupper i de fall någon tillhörande gruppen misstänks för brott.
Regeringen anför i budgetpropositionen att uppgiften att komma till rätta med våldsbrottsligheten kommer att vara central under de kommande åren. Enligt regeringen krävs det nu en kraftsamling för att engagera allmänheten i kampen mot den fara för rättsstaten som våldsbrottsligheten utgör. Enligt regeringen måste kampen mot våldet föras på flera plan, och insatser krävs här av statsmakterna, t.ex. i form av skärpningar av vapenlagstiftningen och ökade insatser mot rånbrottsligheten. Här måste, anförs det, vidtas åtgärder för att påtagligt minska såväl tillgången på illegala vapen som möjligheten att uppträda beväpnad bland andra människor. Det yttersta målet bör, enligt regeringen, vara att skapa ett så vapenfritt samhälle att endast legitim hantering av vapen förekommer. Emellertid är, anför regeringen, den enskilda människans engagemang den viktigaste beståndsdelen i kampen mot våldet, och statsmakternas kanske främsta uppgift i detta sammanhang är därför att på olika sätt underlätta för folkrörelserna, skolan, fritidsförvaltningar och liknande att samordna sina insatser mot våldskulturen och våldet i samhället över huvud taget. Enligt regeringen krävs särskilda insatser mot barn- och ungdomsvåld och våldsbrott riktade mot kvinnor, och den förändrade inriktningen av polisens arbete mot närpolisverksamhet borde ge goda förutsättningar för detta. Här pekas på att centrala frågor i arbetet inom Kvinnovåldskommissionen och Prostitutionsutredningen utgör samlade åtgärder mot kvinnovåldet och bekämpande av prostitutionen. Här pekas vidare på att skärpningar av lagstiftningen angående sexualbrott mot barn antagits under hösten 1994 (se prop. 1994/95:2, JuU5, rskr. 58), och att en översyn av bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken kommer äga att rum. Vidare anmärks att direktiv till en utredning om samlade åtgärder mot barnpornografi nyligen beslutats (dir. 1994:117).
I sammanhanget bör också anmärkas att det inom regeringskansliet tillsatts en statsrådsgrupp som ansvarar för samordningen av dessa insatser. Som ett led i det arbetet skall nu en kartläggning ske av samhällets samlade insatser mot våldet.
När det gäller regeringens aviserade åtgärder mot förekomsten av illegala vapen i samhället kan följande noteras. Vapenlagsutredningen redovisade i januari 1994 sitt betänkande (SOU 1994:4) Vapenlagen och EG. Utredningen har haft i uppdrag bl.a. att göra en språklig och systematisk modernisering av regelverket samt att föreslå de ändringar som föranleds av ett medlemskap i EU. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Vapenlagsutredningen har inte haft som huvuduppgift att se över vapenlagstiftningen från en brottsförebyggande synpunkt. En sådan översyn företogs senast av 1987 års vapenutredning, vilken bl.a. ledde fram till de skärpta krav på förvaring av skjutvapen som trädde i kraft den 1 juli 1992. Regeringen har nu för avsikt att inom ramen för arbetet med att motverka våldet i samhället se över frågan om huruvida vapenlagstiftningen i tillräcklig utsträckning är ägnad att motverka att vapen kommer till användning vid brott. Här skall samtidigt utvärderas de åtgärder som genomfördes på förslag av 1987 års vapenlagsutredningen. I det sammanhanget skall också den slutliga utvärderingen av lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål ske (jfr bet. 1989/90:JuU35).
Försvarsministern har vidare nyligen tillsatt en arbetsgrupp rörande säkerheten kring militära skjutvapen m.m. Arbetsgruppen har till uppgift att arbeta fram ett underlag för regeringens ställningstaganden till behovet av ytterligare åtgärder för att förbättra säkerheten vid förvaring, transport och handhavande av militära skjutvapen m.m. Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete i en rapport senast den 30 juni 1995.
Även chefen för Försvarsmakten har nyligen tagit initiativ till ett särskilt arbete med avseende på säkerheten kring militära skjutvapen.
Den redan nämnda Prostitutionsutredningen har nyligen avlämnat sitt huvudbetänkande (SOU 1995:15) Könshandeln där en kriminalisering av prostitution föreslås. Betänkandet skall nu remissbehandlas. Kvinnovåldskommissionen avser att avlämna sitt slutbetänkande vid halvårsskiftet.
När det gäller den under detta avsnitt inledningsvis upptagna frågan om hot mot vittnen och målsägande m.fl. kan upplysas att Riksåklagaren givit en särskild utredare i uppdrag att se över vissa aktuella frågor kring säkerhet och skydd för vittnen m.m. Uppdraget skall redovisas vid utgången av maj månad 1995.
Här bör också nämnas att regeringen tillkallat en kommitté (dir. 1994:157) med uppgift att genomföra en ungdomskampanj mot främlingsfientlighet och rasism under åren 1994--1996: Kommittén skall därvid utgöra nationell kommitté för de svenska insatserna i samband med Europarådets ungdomskampanj mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans. Kommitténs huvuduppgift skall vara att initiera, leda och samordna den svenska ungdomskampanjen. Den nu tillkallade kommittén inledde sitt arbete redan i april 1994, då i arbetsgruppens form.
Regeringen har också tillsatt en särskild utredare som skall se över användningen av TV-kameror i brottsförebyggande syfte (dir. 1995:18). I direktiven sägs att utgångspunkten för uppdraget är att rätten att använda övervakningskameror bör utvidgas i sådana fall där intresset av att bekämpa brott och att förhindra olyckor eller tillgodose därmed jämförliga ändamål väger särskilt tungt. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av maj månad 1996. Vidare pågår inom Justitiedepartementet en översyn av rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i belysning av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet och av att telemarknaden har öppnats för fler operatörer genom den nya telelagen (1993:597).
När det gäller polisens arbete föreslås också i årets budgetproposition att bl.a. bekämpningen av våldsbrotten även i fortsättningen skall prioriteras. Både utredningar av våldsbrott och brottsförebyggande åtgärder måste vidtas, anges det. Som exempel på ett brottsförebyggande arbete som inte bara förhindrar brott utan också skapar trygghet anges synlig övervakning på tider och platser där riskerna för våldsbrott är stora. Ett problemorienterat arbetssätt bör också, anförs det vidare, kunna ge förbättrade möjligheter härvidlag.
Inledningsvis vill utskottet i likhet med motionärerna uttrycka sin oro över våldet i samhället. Frågan har också under den senaste tiden varit föremål för stor uppmärksamhet i den allmänna debatten och har även debatterats i riksdagen (se Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:58). Även enligt utskottets uppfattning måste en central uppgift under de kommande åren vara att komma till rätta med våldsbrottsligheten. Detta arbete måste, som regeringen anför, föras på flera plan, och resultatet är beroende av framgång när det gäller att bekämpa arbetslöshet, bostadssegregation och annat som bidrar till att föra in barn och ungdomar i riskzonen för att utveckla ett kriminellt beteende. Utskottet vill särskilt uppmärksamma sambandet mellan våld och alkohol och andra droger.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning att en kraftsamling mot våldet bör ske, vill också framhålla att den kriminologiska forskningen har visat att många unga människor som fastnar i missbruk och kriminalitet har vuxit upp i familjer där viktiga fostrande inslag har saknats. Det är en gemensam uppgift att stödja barn och föräldrar i familjer där föräldrarna inte rår med sin svåra uppgift. Familjen har avgörande betydelse då det gäller att förhindra unga människor att begå brott. Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig att känna respekt för andra människor. Bästa sättet att förebygga brottslighet är att barn och ungdomar redan i unga år får lära sig att ta ansvar för sig själva och sina medmänniskor. Som föräldrar eller i annan vuxenroll har alla en skyldighet att dels fungera som goda förebilder för de unga, dels "lägga sig i" så fort det upptäcks att unga i vår närhet signalerar att de är på väg att spåra ur. Utskottet har särskilt noterat regeringens avsikt att polisen genom bl.a. särskilda brottsförebyggande insatser skall försöka förhindra våldsbrottslighet och skapa trygghet i samhället. Utskottet vill i sammanhanget uttala att försök med frivillig föräldrasamverkan för att hindra ungdomar från att ägna sig åt fylleri, förstörelse och våld också är av mycket stort värde. Aktioner av slaget "farsor och morsor på stan" är värda uppmuntran och stöd.
Mot bakgrund av de aviserade åtgärderna från regeringens sida saknas det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att göra några sådana uttalanden som eftersträvas i motion Ju809 om olika brottsförebyggande insatser mot våldet. Inte heller anser utskottet det nödvändigt att det tillsätts en kommission mot våldet, vilket eftersträvas i motion K410. Motionerna avstyrks.
Kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys
I motion Ju803 begärs att arbetet inom BRÅ med en kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys skall få fortsätta.
Enligt ett regeringsuppdrag har BRÅ i samverkan med Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska verksamhetsområdet under tiden fram till sekelskiftet. Målet för analysen var att ta fram ett underlag för fortsatta överväganden inom regeringskansliet när det gäller reformarbetet inom kriminalpolitikens område. Analysen tog särskilt sikte på den förväntade brottsutvecklingen och den utveckling som till följd bl.a. härav kan förutses när det gäller arbetsbelastningen inom rättsväsendet. Mot denna bakgrund har gjorts en bedömning av vilka krav som kommer att ställas på kriminalpolitiken för att kunna uppnå det övergripande målet att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
BRÅ redovisade uppdraget i november 1993. Därefter erhöll BRÅ ett uppföljningsuppdrag bl.a. med avseende på brottslighetens framtida utveckling och struktur. Uppdraget, som ingick i det övergripande arbetet med ett nationellt brottsförebyggande program, har redovisats till regeringen. I sin anslagsframställning anför BRÅ att framtids- och omvärldsanalysen även i övrigt kontinuerligt bör följas upp och arbetet med denna planeras fortsätta inom BRÅ med fördjupade studier i olika delar.
Enligt vad utskottet erfarit från regeringskansliet finns det inget som hindrar att BRÅ på eget initiativ utför ett sådant uppföljningsarbete. Motion Ju803 får därmed anses tillgodosedd.
Nationellt brottsförebyggande program
I motionerna Ju801 (m) och Ju802 (m) begärs att ett förslag till nationellt brottsförebyggande program läggs fram för riksdagen snarast möjligt.
BRÅ:s slutsats av arbetet med den ovan nämnda kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalysen blev att det krävs en nationell brottspreventiv strategi som samordnar rättsväsendets brottsförebyggande arbete med det brottsförebyggande arbete som sker inom andra samhällssektorer som skolan, socialtjänsten, frivilligorganisationer m.fl. Enligt BRÅ borde en nationell strategi läggas fast av regering och riksdag och innefatta bl.a. frågor om huvudmannaskap för den brottsförebyggande verksamheten, lokala brottsförebyggande program, en årlig förbättrad brottsofferundersökning samt förbättringar av brottsstatistiken. De regionala skillnaderna i fråga om brottslighet var också enligt BRÅ en viktig utgångspunkt för en nationell brottspreventiv strategi.
Den förutvarande regeringen gav i mars 1994 mot den ovan nämnda bakgrunden BRÅ i uppdrag att utarbeta underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 1995, och i uppdraget angavs att målsättningen var att ett förslag till nationellt brottsförebyggande program skulle föreläggas riksdagen under hösten 1995.
Enligt vad utskottet erfarit planerar regeringen att till hösten för riksdagen lägga fram förslag till ett nationellt brottsförebyggande program. Motionerna Ju801 och Ju802 får därmed anses tillgodosedda i denna del.
Lokala trygghetsplaner
I två motioner tas upp frågan om lokala trygghetsplaner. I motion Ju601 (c) förespråkas att varje kommun i samarbete med polisen utarbetar en lokal brottsförebyggande trygghetsplan och att BRÅ och Rikspolisstyrelsen bör medverka vid upprättandet av sådana planer. I motionen begärs vidare ett uttalande om att trygghetsplanerna bör inbegripa stödinsatser till brottsoffer. I motion Ju809 (c) begärs ett uttalande om att det bör vara varje kommuns skyldighet att upprätta en kommunal trygghetsplan.
Trygghetsutredningen (dir. 1993:37) har enligt sina direktiv bl.a. haft att se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar.
I sitt delbetänkande (SOU 1994:122) Trygghet mot brott i lokalsamhället konstaterar utredningen (s. 184 f) att det är angeläget att kommunerna bedriver ett planmässigt och effektivt trygghetsskapande arbete i samverkan mellan olika kommunala förvaltningar och mellan dessa och andra aktörer, i första hand allmänheten och polisen. En sådan utveckling pågår enligt utredningen redan på flera håll. Utredningen anser att denna utveckling bör fortsätta med målet att polis och kommun skall samverka med varandra och med enskilda utifrån en gemensam strategi i fråga om hur tryggheten skall ökas. Utredningen anser att sådan lokal trygghetsplanering bör ske i kommunal regi, i nära samråd mellan kommunen och polisen. Här betonas att förutsättningar för en lokal trygghetsplanering varierar från kommun till kommun. Det anses som självklart att både form och innehåll beträffande brottsförebyggande och trygghetsskapande verksamhet blir annorlunda exempelvis i en storstad jämfört med i glesbygden. Allt efter varierande förhållanden bör en lokal trygghetsplanering kunna ta sig uttryck i exempelvis övergripande strategier, mer detaljerade "trygghetsplaner", handlingsprogram för olika brottsförebyggande projekt etc. Utredningen har övervägt om kommunerna genom lagstiftning bör åläggas att svara för upprättande av lokala trygghetsplaner i överensstämmelse med den skisserade ordningen. Här har emellertid utredningen avstått från att nu lägga fram något sådant förslag. I stället bör, anför utredningen, väljas en väg där kommuner, de lokala polisorganisationerna och andra stimuleras till en målinriktad samverkan genom att det sprids kunskaper och erfarenheter om "goda exempel". Utvecklingen mot en ökad lokal trygghetsplanering bör också, anförs det, kunna drivas vidare bl.a. inom ramen för BRÅ:s arbete med att ta fram underlag för en nationell brottsförebyggande strategi. Utvecklingen bör också, sägs det, kunna stimuleras genom insatser av Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och BRÅ m.fl., i form av t.ex. utbildning och seminarier m.m.
Trygghetsutredningens nyssnämnda betänkande har remissbehandlats och bereds nu i departementet. Tanken är att förslagen från Trygghetsutredningen och förslagen från BRÅ om ett nationellt brottsförebyggande program skall ge underlag för regeringen att ytterligare utveckla ett planmässigt och sammanhållet handlande från samhällets sida när det gäller brottsförebyggande arbete.
I rådande beredningsläge saknas det enligt utskottets mening anledning för något riksdagens ställningstagande när det gäller inrättande av kommunala trygghetsplaner. Som framgått pågår redan sådan verksamhet ute i landet på sina håll, och frågan är föremål för beredning inom regeringskansliet. När det gäller trygghetsplaner med särskild inriktning på stöd till brottsoffer kan utskottet i likhet med regeringen, vilket utskottet anmärkt tidigare i detta betänkande, konstatera att ett brett brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och organisationer som arbetar brottsförebyggande har också en viktig brottsofferstödjande funktion. Det kan vidare i vissa fall vara lämpligt att inrikta det brottsförebyggande arbetet på stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer. Möjligheterna att samordna vissa insatser i de brottsförebyggande och brottsofferinriktade verksamheterna bör också kunna övervägas. Sådana samordningsfrågor kan givetvis tas upp i en lokal trygghetsplan. Detta torde emellertid böra avgöras på kommunal nivå.
Mot bakgrund av vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju601 och Ju809 i berört hänseende.
Brottsförebyggande åtgärder för barn och ungdomar
I flera motioner tas upp frågan om brottsförebyggande åtgärder för barn och ungdomar. Bl.a. begärs i motionerna Ju801 (m) och Ju802 (m) tillkännagivanden om familjens och skolans brottsförebyggande betydelse.
Utskottet har när det gäller familjens betydelse tidigare vid flera tillfällen behandlat liknande motioner. Senast behandlade utskottet frågan år 1991 (1990/91:JuU19 s. 10). Utskottet delade då motionärernas uppfattning att familjens betydelse knappast kan överskattas när det gäller att ge barn och ungdom en trygg uppväxt och konstaterade att det inte torde råda någon oenighet om att goda uppväxtförhållanden är en brottsförebyggande faktor av mycket stor betydelse. Utskottet ansåg dock inte att det fanns behov av något särskilt uttalande i saken från riksdagens sida.
Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning. Utskottet vill dock i likhet med regeringen anföra att en ekonomisk politik och en familjepolitik som syftar till att minska klyftorna i samhället och andra åtgärder som motverkar segregation och utslagning är av största betydelse när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Motionerna Ju801 och Ju802 i nu berörda delar avstyrks.
Även när det gäller skolans betydelse i det brottsförebyggande arbetet har utskottet tidigare behandlat en liknande motion (se 1989/90:JuU29 s. 17). Utskottet uttalade då att det inte heller här torde råda någon oenighet om att ett sådant arbete är av stor betydelse. Här erinrades om den undervisning i lag och rätt som polisen sedan lång tid bedriver i skolorna. Det lokala samarbetet regleras i cirkulär (1970:513) om intensifierat samarbete mellan polis, socialtjänst och skola.
BRÅ har för brottsförebyggande åtgärder bland barn och ungdom en särskild arbetsgrupp -- Barn- och ungdomsgruppen -- som har som uppgift att med skolan som utgångspunkt fortlöpande studera och främja det brottspreventiva arbetet. I gruppen ingår företrädare för Elevorganisationen i Sverige, Riksförbundet Hem och Skola, Kommunförbundet, Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Skolverket och Ungdomsstyrelsen. Två forskningscirklar bedrivs nu under gruppens ledning. Cirklarna bedrivs i två kommundelar i Linköping för att utveckla modeller för lokalt förebyggande samarbete. I cirklarna ingår representanter för skolan, socialtjänsten, polisen, fritidsgårdar m.fl. Syftet med cirklarna är att från praktikernivå belysa och få fördjupade kunskaper om förutsättningar, behov och hinder när det gäller det lokala brottsförebyggande samarbetet. Cirklarnas arbete kommer att utgöra underlag för ett servicematerial till den nya läroplanen för grundskolan och utarbetas i samarbete med Skolverket.
En förstudie av hur lag- och rättundervisningen bedrivs i skolan har genomförts. Studien skall ligga till grund för barn- och ungdomsgruppens ställningstagande till utformningen av ett undervisningsmaterial. Syftet är att förnya och stödja skolans undervisning i lag och rätt med hjälp av ett interaktivt undervisningsmaterial.
Enligt vad utskottet inhämtat håller Rikspolisstyrelsen för närvarande på att utarbeta en ny handbok för polisens lag- och rättundervisning i skolan. Materialet skall därefter spridas till landets polismyndigheter.
BRÅ har också nyligen tillsammans med Polishögskolans forskningsenhet genomfört ett idéseminarium på temat Våld i skolan -- omfattning, orsaker och åtgärder. Vid seminariet presenterades bl.a. inhemsk och internationell forskning på området. I seminariet deltog företrädare för berörda fackliga organisationer och ansvariga myndigheter, praktiker och forskare. Seminariet kommer att dokumenteras under kommande budgetår.
Utskottet anser i likhet med regeringen att en tyngdpunkt i det brottsförebyggande arbetet måste vara att förhindra att ungdomar dras in i kriminalitet. Forskningen har visat att kriminellt beteende inte sällan grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de första skolåren eller dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja barn med särskilda behov kan därför vara av avgörande betydelse för att förhindra att ungdomar hamnar i ett kriminellt livsmönster. Skolan har således, enligt utskottets uppfattning, en mycket viktig roll i detta sammanhang. Som anförs ovan är frågan om brottsförebyggande arbete i skolan på olika sätt uppmärksammad, och utskottet utgår från att ansträngningar görs på detta område utan något särskilt uttalande i saken från riksdagens sida. Motionerna Ju801 och Ju802 i nu berört hänseende avstyrks.
I motion Kr3 (mp) begärs mer brottsförebyggande åtgärder för ungdomar, och i motion Ju804 (kds) förespråkas ett i motionen närmare redovisat handlingsprogram i brottspreventivt syfte för föräldrar och de som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdom.
Som utskottet ovan anfört måste en tyngdpunkt i det brottsförebyggande arbetet vara att förhindra att ungdomar dras in i kriminalitet. Härom torde heller inte råda någon oenighet, och det görs också betydande insatser från flera håll. Inom BRÅ pågår flera projekt som rör barn och ungdom och kopplingen till droger, våld m.m. Även inom det ovan nämnda arbetet med framtagandet av underlag för ett nationellt brottsförebyggande program är barn- och ungdomsfrågorna av stor betydelse enligt vad som framgår av regeringsuppdraget. Här sägs bl.a. att en central fråga är vilka åtgärder som krävs för att förhindra att barn och unga människor dras in i kriminalitet och missbruk. Vidare anförs i uppdraget att det i olika sammanhang gjorts gällande att vissa i och för sig mindre allvarliga brott, som ofta begås av ungdomar, många gånger är det första steget mot en allvarligare brottslighet. Enligt uppdraget finns det anledning att bl.a. undersöka om det går att identifiera sådana s.k. strategiska brott och vad som i så fall kan göras för att öka möjligheterna att ingripa i större utsträckning mot dessa. Uppdraget skall, som tidigare nämnts, vara redovisat före den 1 maj 1995.
BRÅ har också ett pågående forskningsprojekt om ungdomsbrottslighetens socialpsykologi. Projektet omfattar sammanställning och diskussion av teori och forskning om orsakerna till antisocialt beteende och brottslighet bland barn och ungdomar. BRÅ skall vidare inom kort i sin tidskrift APROPÅ avrapportera en studie om våld av barn och mot barn. BRÅ skall också anordna en rikstäckande konferens i Kalmar i april 1995 i samarbete med Kalmar kommun. Deltagande myndigheter är Ungdomsstyrelsen, Barnombudsmannen, Skolverket, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet samt Kommunförbundet. Utgångspunkten för konferensen är att brottsförebyggande åtgärder till stor del måste vidtas inom områden utanför rättsväsendet i de ungas vardagliga miljöer. Det anses därför som viktigt att beakta de ungas allmänna uppväxtvillkor i ett brottsförebyggande perspektiv. BRÅ anser att med en ökad samordning av olika insatser över yrkes- och sektorsgränser skulle flera unga kunna få den hjälp som behövs för att förhindra att en kriminell karriär inleds.
Utskottet vill som tidigare peka på att det självklara målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten. En central uppgift för samhället är att försöka förebygga brott, och det bästa sättet är givetvis att försöka förhindra att unga människor kommer in i ett kriminellt livsmönster. Tidigare i detta betänkande har redovisats olika insatser och projekt med den inriktningen. Utskottet återkommer också nedan till ytterligare ett sådant projekt. Utskottet ser positivt på den inslagna vägen men anser att det också behövs en nationell strategi för det brottsförebyggande arbetet. BRÅ skall inom kort redovisa ett underlag härför.
Utskottet anser att det i detta beredningsläge saknas anledning för riksdagen att göra några särskilda uttalanden i anledning av motionerna Kr3 och Ju804 där olika brottsförebyggande åtgärder för ungdomar förespråkas.
I motion Kr4 begärs att vissa brottsförebyggande projekt som finansierats via medel ur Allmänna arvsfonden skall utvärderas.
Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett beslut av 1928 års riksdag. Den 1 juli 1994 trädde en ny lag om Allmänna arvsfonden i kraft (prop. 1993/94:124, SoU23, rskr. 250, SFS 1994:243). Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Den övergripande beslutanderätten beträffande stöd ur fonden ligger hos regeringen, men en särskild ny myndighet, Arvsfondsdelegationen, har inrättats. Delegationen, eller i vissa fall annan myndighet, skall besluta om stöd ur fonden inom de ramar och efter de riktlinjer som regeringen bestämmer. Allmänna arvsfonden förvaltas som hittills av Kammarkollegiet.
Regeringen skall varje år före januari månads utgång lämna redovisning till riksdagen för hur medel från Allmänna arvsfonden har fördelats under föregående budgetår samt ange den kommande inriktningen av stödet (se senast skr. 1994/95:138). Av nyssnämnda skrivelse framgår att varje mottagare av stöd ur Allmänna arvsfonden inom en bestämd tid skall komma in med en redogörelse för eller utvärdering av den verksamhet som angetts i ansökan samt en ekonomisk redovisning av hur det beviljade beloppet har använts. I fråga om flerårsprojekt skall i samband med ansökan för det följande året ges in en lägesrapport och en ekonomisk redovisning. Mottagare av större projektstöd skall göra mera ingående utvärderingar av effekterna av beviljat stöd. Särskilda satsningar blir, anförs det, vanligen föremål för mer omfattande utvärderingar. Arvsfondsdelegationen har som uppgift att utveckla metoder för utvärdering och effektmätning utifrån övergripande mål och syften (jfr prop. 1993/94:124 s. 35).
Enligt vad utskottet inhämtat görs inte sådana utvärderingar som efterlyses i motionen i alla projekt som finansieras via medel från Allmänna arvsfonden. För vissa stora projekt anvisas dock medel för utvärdering. Här skall redovisas för ett sådant projekt, nämligen Projektet för Lokal Utveckling och Samverkan, det s.k. Plus-projektet.
Plus-projektet är en treårig satsning på allmänna förebyggande och individinriktade insatser för ungdomar i tolv bostadsområden i Storstäderna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall. Flera av de medverkande bostadsområdena är eftersatta och har svåra sociala problem -- inte minst bland ungdomar. Totalt har under treårsperioden 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden ställts till projektets förfogande. Syftet med insatserna har dels varit att stimulera till nya idéer för att förebygga problem, dels att stödja enskilda ungdomar som är på väg att hamna snett i samhället. Projekten har förutsatt ett omfattande lokalt samarbete över förvaltningsgränserna samt mellan förvaltningar och fristående föreningar. Särskilt har framhållits åtgärder för att förstärka och utveckla det lokala samarbetet mellan polisen, socialtjänsten, skolan och fritidssektorn. Som grund för varje lokalt Plus-projekt har legat en gemensam handlingsplan som dessa intressenter samlats kring. Ansvarig för projektet är en särskild arbetsgrupp inom Civildepartementet, den s.k. Plus-gruppen. I arbetsgruppen ingår bl.a. företrädare för Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Skolverket och Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen har fått förlängt uppdrag t.o.m. den 31 december 1995. Arbetsgruppen skall särskilt inrikta sitt arbete på att sprida erfarenheterna från de lokala projekten till föreningsliv och offentlig förvaltning.
Plus-projekten har dokumenterats och utvärderats genom utvärderare som engagerats från projektstarten. I juni 1994 överlämnades en lägesrapport till regeringen. Under våren 1995 kommer en central utvärdering att presenteras.
Som framgår ovan förekommer utvärdering och spridning av erfarenheterna från vissa projekt som finansieras via medel från Allmänna arvsfonden, och frågan om utvecklandet av metoder för utvärdering diskuteras nu inom Arvsfondsdelegationen. De i motionen direkt efterlysta utvärderingarna om läktarvåld och videovåld har skett till viss del. Utskottet ser positivt på att utvärderingar kommer till stånd, men frågan om huruvida det finns anledning att införa en generell sådan ordning undandrar sig utskottets bedömning -- utskottet har inte beredningsansvaret för frågor om stöd ur Allmänna arvsfonden. Motion Kr4 avstyrks i nu behandlad del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:bilaga 3 till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr,
2. beträffande anslag till Bidrag till brottsförebyggande arbete att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till brottsförebyggande arbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 800 000 kr, res. 1 (m) - motiv.
3. beträffande BRÅ:s inriktning att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju805 yrkande 3, res. 2 (v)
4. beträffande anslag till Brottsförebyggande rådet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1994/95:Ju805 yrkande 2 till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 37 708 000 kr, res. 3 (v)
5. beträffande inriktningen av kriminalpolitiken att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju801 yrkande 1, res. 4 (c) - motiv. res. 5 (kds) - motiv. res. 6 (m)
6. beträffande brottsförebyggande insatser mot våldet att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju809 yrkande 1,
7. beträffande haverikommission mot våld att riksdagen avslår motion 1994/95:K410 yrkande 2,
8. beträffande kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju803,
9. beträffande Nationellt brottsförebyggande program att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 17 och 1994/95:Ju802 yrkande 5,
10. beträffande lokala trygghetsplaner att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju601 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:Ju809 yrkande 13,
11. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 3 i denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 1, res. 7 (m)
12. beträffande skolans brottsförebyggande betydelse att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 3 i denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 2, res. 8 (m)
13. beträffande brottsförebyggande åtgärder för ungdomar att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr3 yrkande 2,
14. beträffande handlingsprogram i brottspreventivt syfte att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju804, res. 9 (kds)
15. beträffande utvärdering av brottsförebyggande projekt att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr4 yrkande 8. res. 10 (kds)
Stockholm den 28 mars 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).
Reservationer
1. Anslag till Bidrag till brottsförebyggande arbete (mom. 2, motiveringen)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe Johnsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "presumtiva brottsoffer" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i sammanhanget understryka att även om det brottsförebyggande arbetet har beröringspunkter med brottsinriktad verksamhet, och många myndigheter och organisationer som arbetar brottsförebyggande också har en viktig brottsofferstödjande funktion, är utgångspunkterna olika för det brottsförebyggande och det brottsofferstödjande arbetet. Det förstnämnda syftar till att hindra brott, och metoderna för detta arbete måste anpassas därefter. Det sistnämnda arbetet kommer in när brott är begånget och förutsätter därför ett annat angreppssätt. Utskottet anser att det är väsentligt att framhålla denna skillnad för att nå framgång både i det brottsförebyggande och det brottsofferstödjande arbetet.
2. BRÅ:s inriktning (mom. 3)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet är" och på s. 5 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med vad som framförs i motion Ju805 understryka att de utvärderingar av gjorda lagändringar m.m. som BRÅ gör är viktiga och bör fortsätta. Utskottet anser dock som motionärerna att verksamheten bör inriktas på ett mer fältnära arbete där BRÅ i samverkan med myndigheter på riks-, läns- och lokalnivå kan arbeta för att minska brottsligheten. BRÅ:s huvudinriktning bör därefter vara att sprida kunskap och idéer till skolor, organisationer m.m. Med ett sådant verksamhetssätt kan BRÅ fylla en angelägen funktion i det brottsförebyggande arbetet. Det får ankomma på regeringen att föranstalta om att BRÅ får den verksamhetsinriktning som utskottet nu skisserat. Vad utskottet här med anledning av motion Ju805 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande BRÅ:s inriktning att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju805 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Anslag till Brottsförebyggande rådet (mom. 4)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med vad som framförs i motion Ju805 understryka att den verksamhet med utvärdering av gjorda lagändringar m.m. som BRÅ bedriver är viktig. Forskningen bör dock breddas genom samarbete med annan forskningsverksamhet. Utskottet anser som motionärerna att basen för den grundläggande kriminologiska forskningen skall ligga på universitet och högskolor. Forskningsverksamheten vid BRÅ bör därför minskas, och i konsekvens härmed bör till BRÅ för nästa budgetår anslås 15 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande anslag till Brottsförebyggande rådet att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion 1994/95:Ju805 yrkande 2 till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 22 708 000 kr,
4. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5, motiveringen)
Görel Thurdin (c) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet vill avslutningsvis" och slutar med "inriktning förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill också framhålla att till rättsstatens viktigaste uppgifter hör att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället. Detta skall utgöra grunden för en konsekvent och tydlig kriminalpolitik. För att öka människors trygghet mot brott krävs både lagändringar och en effektiv organisation på brottsbekämpningens områden. En av de absolut största framtidsutmaningarna för samhället är att förhindra att normlösheten breder ut sig och att i stället återupprätta ett samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar. Bristen på klara och tydliga normer leder i sin förlängning till ökad brottslighet. Familjens och skolans roll är här central. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att unga människor möts av en omedelbar reaktion när de begår brott.
Utskottet anser att kriminalpolitiken måste ha sin utgångspunkt i att det är den enskilde medborgaren som själv har det yttersta ansvaret för sina handlingar. Denna inriktning kombinerad med en politik som syftar till social trygghet och ett människovänligt samhälle krävs för att nå målet -- minskad brottslighet. Här spelar naturligtvis också arbetsmarknadspolitiken sin roll.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör stärkas.
Utskottet utgår från att regeringen utan något särskilt uttalande från riksdagens sida beaktar vad utskottet nu anfört om inriktningen av den framtida kriminalpolitiken. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju801.
5. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5, motiveringen)
Rolf Åbjörnsson (kds) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet vill när" och på s. 6 slutar med "inriktning förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill när det gäller det kriminalpolitiska arbetet som helhet anföra följande. Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att straffsystemet är av stor betydelse för samhällets förmåga att upprätthålla respekten för givna normer och regler. Men för att uppnå målet för det kriminalpolitiska arbetet -- att minska brottsligheten -- måste också den allmänna politiken ha en inriktning som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och ett människovänligt samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan.
Till rättsstatens viktigaste uppgifter hör att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället. Detta skall utgöra grunden för en konsekvent och tydlig kriminalpolitik. För att öka människors trygghet mot brott krävs både lagändringar och en effektiv organisation på brottsbekämpningens områden. En av de absolut största framtidsutmaningarna för samhället är att förhindra att normlösheten breder ut sig och att i stället återupprätta ett samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar. Bristen på klara och tydliga normer leder i sin förlängning till ökad brottslighet. Familjens och skolans roll är här central och även arbetsplatserna spelar en stor roll. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att unga människor möts av en omedelbar reaktion när de begår brott.
Utskottet anser att kriminalpolitiken måste ha sin utgångspunkt i att det är den enskilde medborgaren som själv har det yttersta ansvaret för sina handlingar. Denna inriktning kombinerad med en politik som syftar till social trygghet och ett människovärdigt samhälle krävs för att nå målet -- minskad brottslighet. Här spelar naturligtvis också arbetsmarknadspolitiken sin roll.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör stärkas.
Utskottet utgår från att regeringen utan något särskilt uttalande från riksdagens sida beaktar vad utskottet nu anfört om inriktningen av den framtida kriminalpolitiken. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju801.
6. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet vill när" och på s. 6 slutar med "inriktning förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill när det gäller det kriminalpolitiska arbetet som helhet anföra följande. Till rättsstatens viktigaste uppgifter hör att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället. Detta skall utgöra grunden för en konsekvent och tydlig kriminalpolitik. För att öka människors trygghet mot brott krävs både lagändringar och en effektiv organisation på brottsbekämpningens områden. En av de absolut största framtidsutmaningarna för samhället är att förhindra att normlösheten breder ut sig och att i stället återupprätta ett samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar. Bristen på klara och tydliga normer leder i sin förlängning till ökad brottslighet. Familjens och skolans roll är här central. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att unga människor möts av en omedelbar reaktion när de begår brott. Utskottet anser att det är inhumant att låta unga människor slippa ifrån ansvaret för brottsliga handlingar -- inhumant mot såväl de unga som mot brottsoffren.
Utskottet anser att kriminalpolitiken måste ha sin utgångspunkt i att det är den enskilde medborgaren som själv har det yttersta ansvaret för sina handlingar. Denna inriktning kombinerad med en politik som syftar till social trygghet och ett människovänligt samhälle krävs för att nå målet -- minskad brottslighet.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör stärkas.
När det gäller inriktningen av den framtida kriminalpolitiken kan utskottet sålunda ställa sig bakom vad härom anförts i motion Ju801. Det får ankomma på regeringen att bedriva en kriminalpolitik i denna riktning och återkomma till riksdagen med förslag i de delar detta krävs. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju801 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande inriktningen av kriminalpolitiken att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju801 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Familjens brottsförebyggande betydelse (mom. 11)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet saknar" och på s. 13 slutar med "delar avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna anför har familjen en avgörande betydelse då det gäller att förhindra att unga människor begår brott. Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig att känna respekt för andra människor. Att barnen får handlingsmönster och uppfostras till att ta ansvar för sig själva och sina medmänniskor är bästa vägen att förebygga brottslighet. Familjens ställning måste således stärkas och föräldrarna ges vidgade möjligheter att själva bestämma över sina villkor. Möjligheterna att välja om en eller om båda föräldrarna skall yrkesarbeta är därvid av mycket stor betydelse. I detta hänseende bör observeras bl.a. de möjligheter som vårdnadsbidraget innebar. Minst lika viktig är möjligheten att välja skola och boendeform, och skattesystemets utformning är också av stor betydelse. Även härvidlag måste sålunda förändringar företas i det rådande systemet i syfte att öka familjens valfrihet. Föräldrarna är en av de mest betydelsefulla resurserna i det brottsförebyggande arbetet. Det är enligt utskottets mening absolut nödvändigt att skapa så goda förutsättningar som möjligt för föräldrarna att fylla sin fostrarroll. Kraftfulla insatser måste göras i nu berörda hänseenden, och regeringen bör snarast lägga fram förslag för riksdagen i enlighet med vad utskottet anfört. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 3 i denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Skolans brottsförebyggande betydelse (mom. 12)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet anser" och på s. 14 slutar med "hänseende avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna anför är det skolan som efter familjen har den viktigaste uppgiften då det gäller att förebygga brott. Barnen måste tidigt lära sig att respektera de grundläggande rättsregler som råder. I skolan bör också eleverna mötas av en reaktion om de inte följer givna regler, i annat fall undergrävs den normförmedling som familj och lagstiftare bedriver. Det är emellertid här inte endast fråga om att skolan skall förmedla grundläggande kunskaper om vad som är tillåtet och otillåtet i samhället. Det gäller i lika hög grad att se till att skolarbetet fungerar. Från bl.a. brottsförebyggande synpunkt är det förödande när unga människor lämnar skolan med bristfälliga kunskaper och dåliga betyg och därmed en i princip stängd arbetsmarknad framför sig. Skolans betydelse och ansvar för unga människors utveckling kan därför inte nog betonas. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder så att skolan kan spela sin betydelsefulla roll i det brottsförebyggande arbetet. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju801 och Ju802 anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skolans brottsförebyggande betydelse att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 3 i denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Handlingsprogram i brottspreventivt syfte (mom. 14)
Rolf Åbjörnsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "ungdomar förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan här helt ställa sig bakom det i motion Ju804 närmare redovisade handlingsprogrammet i brottspreventivt syfte för föräldrar och de som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdom, och som går ut på att bygga upp en inre självkontroll hos barn och ungdom i brottspreventivt syfte. Utskottet anser att detta handlingsprogram bör utgöra en grundläggande del i det nationella brottsförebyggande program som regeringen skall presentera för riksdagen i höst. Redan nu bör emellertid arbetet igångsättas. Det får ankomma på regeringen att inledningsvis omedelbart starta ett informationsprogram om handlingsprogrammet i den riktning som föreslås i motionen. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju804 anfört bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av vad tidigare anförts i detta betänkande avstyrker utskottet bifall till motion Kr3.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande handlingsprogram i brottspreventivt syfte att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju804 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utvärdering av brottsförebyggande projekt (mom. 15)
Rolf Åbjörnsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Som framgår" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan förekommer utvärdering och spridning av erfarenheterna från vissa projekt som finansieras via medel från Allmänna arvsfonden, och frågan om utvecklandet av metoder för utvärdering diskuteras nu inom Arvsfondsdelegationen. Utskottet anser emellertid i likhet med vad som framförs i motion Kr4 att en sådan ordning bör gälla regelmässigt för brottsförebyggande projekt som finansierats genom medel från fonden. Det får ankomma på regeringen att se till att så sker. Vad utskottet nu med anledning av motion Kr4 anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utvärdering av brottsförebyggande projekt att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Kr4 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Nationellt brottsförebyggande program (mom. 9)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe Johnsson (alla m) anför:
För att uppnå de kriminalpolitiska målen räcker det inte med traditionella kriminalpolitiska åtgärder inom rättsväsendet. Det krävs också andra åtgärder. Mot denna bakgrund beslutade den förutvarande regeringen i mars 1994 att ge BRÅ i uppdrag att utarbeta underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. Uppdraget är ännu inte redovisat. Tanken var att programmet skulle läggas fram för riksdagen hösten 1995. Enligt vad som framgår av detta betänkande har även den nuvarande regeringen för avsikt att till hösten för riksdagen lägga fram ett förslag till ett nationellt brottsförebyggande program. Vi har valt att nu avvakta regeringens åtgärder. Läggs inte programmet fram för riksdagen i höst har vi emellertid för avsikt att återkomma i frågan.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 3 Inledning 3 Information och upplysning om ekonomisk brottslighet 3 Bidrag till brottsförebyggande arbete 3 Brottsförebyggande rådet 4 Inledning 4 Medelsanvisningen 5 Inriktningen av kriminalpolitiken 5 Insatser mot våldet 6 Kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys 10 Nationellt brottsförebyggande program 10 Lokala trygghetsplaner 11 Brottsförebyggande åtgärder för barn och ungdomar 12 Hemställan 16 Reservationer 18 1. Anslag till Bidrag till brottsförebyggande arbete (mom. 2, motiveringen) 18 2. BRÅ:s inriktning (mom. 3) 18 3. Anslag till Brottsförebyggande rådet (mom. 4) 19 4. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5, motiveringen) 19 5. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5, motiveringen) 20 6. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5) 21 7. Familjens brottsförebyggande betydelse (mom. 11) 22 8. Skolans brottsförebyggande betydelse (mom. 12) 22 9. Handlingsprogram i brottspreventivt syfte (mom. 14) 23 10. Utvärdering av brottsförebyggande projekt (mom. 15) 24 Särskilt yttrande 24 1. Nationellt brottsförebyggande program (mom. 9)24