Socialförsäkringsutskottets betänkande2001/02:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Sammanfattning



Utskottet  behandlar i detta betänkande  regeringens
förslag  till  anslag  m.m.  inom  utgiftsområde  10
Ekonomisk   trygghet   vid  sjukdom  och  handikapp,
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande
frågor.
Inom   utgiftsområde  10   föreslås   inte   några
lagändringar  utan  endast fördelning av medel på de
olika  anslagen  samt att  100  miljoner  kronor  av
Dagmarmedlen inom  anslaget  19:1 inom utgiftsområde
10 skall få användas för finansiell samordning.
Inom  utgiftsområde  11  föreslår  regeringen  två
förbättringar  av bostadstillägget  för  pensionärer
(BTP), den första genom att ersättningsnivån för BTP
höjs  med en procentenhet  från  90  till  91  %  av
bostadskostnaden  upp till 4 500 kr, den andra genom
att åldersgränsen för  när  hemmavarande  barn skall
anses som självförsörjande, och därmed svara  för en
del  av  bostadskostnaden,  höjs från 18 till 20 år.
Förutom  för  pensionärer  som  uppbär  BTP  innebär
förslagen  förbättringar för vissa  änkor,  eftersom
änkepensionen   inkomstprövas   enligt   motsvarande
regler.  Ändringarna  föreslås träda i kraft  den  1
januari 2002. Vidare föreslår  regeringen fördelning
av medel på de olika anslagen.
Inom  utgiftsområde  12 föreslås  att  den  lägsta
ersättningsnivån för de dagar i föräldraförsäkringen
som kan ersättas med sjukpenningbelopp  höjs från 60
till 120 kr per dag fr.o.m. den 1 januari  2002. Det
föreslås  också  att  möjligheten  att få vårdbidrag
retroaktivt  före  ansökningsmånaden slopas  fr.o.m.
den  1  januari  2002.  Vidare  föreslår  regeringen
fördelning av medel på de olika anslagen.
Vad gäller utgiftsområde  10 tillstyrker utskottet
med   vissa  ändringar  regeringens   förslag   till
medelsfördelning.  Utskottet  föreslår att riksdagen
skall besluta att till anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. anvisa
100   miljoner  kronor  mindre  än  vad   regeringen
föreslagit.  Därmed  avsätts  inte  några  medel  av
anslaget   för   finansiell   samordning.  Utskottet
förslår vidare att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen  till  känna att regeringen  under  våren
2002  bör  återkomma   med   förslag  om  finansiell
samordning  mellan  socialförsäkringen,  hälso-  och
sjukvården,            socialtjänsten            och
arbetsmarknadsmyndigheterna.    Därmed   tillstyrker
utskottet  delvis  vissa  motionsyrkanden   som  rör
finansiell samordning. Utskottet föreslår vidare att
regeringens  förslag om medelsanvisning för anslaget
19:8  Allmänna   försäkringskassor   ökas   med  100
miljoner  kronor.   Motionsyrkandena  i  övrigt inom
utgiftsområde 10 avstyrks.
Beträffande utgiftsområde 11 tillstyrker utskottet
lagförslagen  och  förslagen  till  medelsfördelning
samt avstyrker motionsyrkandena.
Inom   utgiftsområde   12   tillstyrker  utskottet
lagförslagen med vissa redaktionella  ändringar samt
förslagen till medelsfördelning. Utskottet avstyrker
motionsyrkandena inom utgiftsområdet.
M-,  kd-,  c-  och fp-ledamöterna har i  särskilda
yttranden   redovisat   sina   respektive   partiers
budgetförslag.
I ärendet finns  54 reservationer och 13 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Socialförsäkringarna
1. Principerna för socialförsäkringarna
Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf235,
2001/02:Sf245 yrkandena  1  och 2, 2001/02:Sf310,
2001/02:Sf328 yrkande 5, 2001/02:Sf333 yrkande 5,
2001/02:Sf348 yrkandena 1-5 och 7, 2001/02:Sf378,
2001/02:Sf380   yrkandena   1-4,    2001/02:Sf393
yrkandena  2-6  och 9, 2001/02:Sf403 yrkandena  7
och 9 samt 2001/02:So637 yrkande 19.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (c)
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (mp)

2. Läkare utan gränser

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf384.
Reservation 5 (mp)

3. Homosexuella familjeförhållanden

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So495 yrkande
6.
Reservation 6 (v, mp)

4. EU-samarbetet och nationell
beslutanderätt

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Sf348  yrkande
6.

5. Öresundsregionen och
socialförsäkringssystemen

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:Sf214 och
2001/02:A390 yrkande 2.

Utgiftsområde 10

6. Sjuklön

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf231,
2001/02:Sf236, 2001/02:  Sf350  och  2001/02:N323
yrkande 4.
Reservation 7 (m, kd, c, fp)
Reservation 8 (v)

7. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp

a) Bemyndigande
Riksdagen  bemyndigar regeringen att under  2002,  i  fråga  om
ramanslaget   19:7   Riksförsäkringsverket,  ingå
ekonomiska förpliktelser  som  inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst  9 000 000 kr
efter 2002.
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslag inom utgiftsområde
10  Ekonomisk trygghet vid sjukdom och  handikapp
enligt utskottets förslag i bilaga 4.
Därmed  bifaller  riksdagen  delvis propositionen
och delvis motion 2001/02:Sf375  i denna del samt
avslår motionerna 2001/02:Sf245 yrkande 3 i denna
del,    2001/02:Sf256   yrkandena   1   och    5,
2001/02:Sf309     yrkande    5,    2001/02:Sf322,
2001/02:Sf328   yrkandena    1-3,   2001/02:Sf354
yrkandena 1 och 3-9, 2001/02:Sf367 yrkandena 1, 3
och  4,  2001/02:Sf380 yrkande 5,  2001/02:Sf382,
2001/02:Sf386,   2001/02:Sf391   yrkandena   1-3,
2001/02:Sf392  yrkande  30, 2001/02:Sf393 yrkande
1, 2001/02:Sf395 yrkandena 5 i denna del, 6-8 och
10,  2001/02:Sf401  yrkande   6   i   denna  del,
2001/02:Sf403  yrkandena  1  och 2, 2001/02:Fi293
yrkande 14, 2001/02:Fi294 yrkandena  14  i  denna
del   och   23,   2001/02:So620  yrkande  2  samt
2001/02:A204 yrkande 7.

8. Sjukpenninggrundande inkomst för
egenföretagare

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:Sf265,
2001/02:Sf268, 2001/02: Sf306 yrkandena  1 och 3,
2001/02:N267  yrkande 11 och 2001/02:N316 yrkande
1.
Reservation 9 (m, c)

9. Sjukpenninggrundande inkomst för
studerande

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:Sf258,
2001/02:Sf372 och 2001/02:Sf393 yrkande 7.
Reservation 10 (mp)

10. Sjukpenninggrundande inkomst i övrigt

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:Sf257  och
2001/02:Sf301.

11. Övriga sjukförsäkringsfrågor

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:Sf203,
2001/02:Sf237,   2001/02:  Sf253,  2001/02:Sf281,
2001/02:Sf290,   2001/02:Sf327,    2001/02:Sf329,
2001/02:Sf352,  2001/02:Sf369  och  2001/02:Sf403
yrkandena 3-6 och 8.
Reservation 11 (m)

12. Samverkan och finansiell samordning

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  utskottet  anfört  om att regeringen
under våren 2002 bör återkomma till riksdagen med
ett  förslag  om  finansiell  samordning   mellan
socialförsäkringen,    hälso-   och   sjukvården,
socialtjänsten  och  arbetsmarknadsmyndigheterna.
Därmed  bifaller  riksdagen   delvis   motionerna
2001/02:Sf262,    2001/02:Sf294,   2001/02:Sf314,
2001/02:Sf354 yrkande 2 och 2001/02:So628 yrkande
7  samt  avslår  motionerna    2001/02:Sf324  och
2001/02:So625 yrkande 4.
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (c, fp)

13. Kvinnors rehabilitering

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf213,
2001/02:Sf402 yrkande 4 och 2001/02:So626 yrkande
5.
Reservation 14 (kd, c)
Reservation 15 (mp)

14. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:Sf234,
2001/02:Sf328 yrkandena  4  och 6, 2001/02:Sf337,
2001/02:So240 yrkande 7, 2001/02:So303  yrkandena
24-27,   2001/02:A220   yrkande  1,  2001/02:A246
yrkande 7 samt 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och
5.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (kd)
Reservation 18 (c)
Reservation 19 (mp)

15. Förtidspensionsfrågor

Riksdagen avslår motionerna  2001/02:Sf272  och
2001/02:Sf395 yrkande 14.
Reservation 20 (fp)

16. Handikappersättning

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf220,
2001/02:Sf302, 2001/02: Sf312 och 2001/02:Sf316.
Reservation 21 (m)

17. Försäkringsläkare

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:Sf273,
2001/02:Sf367   yrkande   2   och   2001/02:Sf396
yrkandena 1-3 och 6.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (kd)

18. Dröjsmålsränta m.m.

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:Sf202 och
2001/02:Sf210.
Reservation 24 (m, fp)

19. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf227,
2001/02:Sf229,  2001/02:   Sf240,  2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.
Reservation 25 (m)
Reservation 26 (kd)
Reservation 27 (c)
Reservation 28 (fp)

Utgiftsområde 11

20. Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom

a) Lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
b) Anslag
Riksdagen   anvisar   för   budgetåret   2002   anslagen   inom
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet  vid ålderdom
enligt utskottets förslag i bilaga 4.
Därmed   bifaller  riksdagen  propositionen   och
avslår  motionerna  2001/02:Sf298,  2001/02:Sf308
yrkandena    1,    2    och   5,   2001/02:Sf346,
2001/02:Sf355,    2001/02:Sf380     yrkande    6,
2001/02:Sf381,  2001/02:Sf389  samt 2001/02:Fi294
yrkande 14 i denna del.

21. Utredning av pensionärernas ekonomiska
situation

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf207.

22. Pension till gift pensionär

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf217,
2001/02:Sf230 och 2001/02:L370 yrkande 5.

23. Änkepension

Riksdagen   avslår   motionerna    2000/01:Sf39
yrkande 1, 2000/01:Sf40 yrkande 2, 2001/02:Sf201,
2001/02:Sf206,    2001/02:Sf209,   2001/02:Sf219,
2001/02:Sf239,   2001/02:Sf276,    2001/02:Sf291,
2001/02:Sf303, 2001/02: Sf313, 2001/02:Sf331  och
2001/02:A228 yrkande 2.
Reservation 29 (m, kd, fp)

24. Änklingspension

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf299.

25. Bostadstillägg vid särskilt boende

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:Sf308 yrkande
3.
Reservation 30 (m, kd, fp)

26. Alternativ egen bostad inom
bostadstillägget

Riksdagen avslår motion  2001/02:Sf308  yrkande
4.
Reservation 31 (m)

27. Kvinnors beroende av bostadstillägg

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:Sf332 yrkande
9.
Reservation 32 (v)

28. Framtida ersättningsnivå inom
bostadstillägget

Riksdagen avslår motion  2001/02:Sf332  yrkande
10.
Reservation 33 (v)

Utgiftsområde 12

29. Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag
Riksdagen antar
1.  regeringens  förslag  till  lag om ändring  i
lagen (2001:142) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring med den ändringen  att 4 kap. 6
§ andra stycket samt övergångsbestämmelsen  skall
ha  som  utskottets  förslag  betecknade  lydelse
enligt bilaga 3,
2.  regeringens  förslag  till  lag om ändring  i
lagen (2001:141) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
3.  regeringens  förslag  till lag om  ändring  i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. av utskottet i bilaga 3  framlagt förslag till
lag    om    ändring   i   socialförsäkringslagen
(1999:799),
5. av utskottet  i bilaga 3 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen  (2001:497)  om  ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799),
6.  regeringens  förslag  till  lag om ändring  i
lagen   (1998:703)  om  handikappersättning   och
vårdbidrag.
Därmed bifaller  riksdagen  propositionen  såvitt
avser  lagförslag 2, 3 och 6 samt bifaller delvis
propositionen såvitt avser lagförslag 1, 4 och 5.
b) Anslag
Riksdagen   anvisar   för   budgetåret   2002   anslagen   inom
utgiftsområde  12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt utskottets förslag i bilaga 4.
Därmed  bifaller   riksdagen   propositionen  och
avslår  motionerna  2001/02:Sf204,  2001/02:Sf245
yrkande    3   i   denna   del,    2001/02:Sf305,
2001/02:Sf307,    2001/02:Sf323,   2001/02:Sf345,
2001/02:Sf387, 2001/02:  Sf390  yrkandena  1  och
4-8,  2001/02:Sf392  yrkandena 18, 28, 35 och 36,
2001/02:Sf395   yrkande    5    i    denna   del,
2001/02:Sf397   yrkandena   3,   4,   6  och  11,
2001/02:Sf401 yrkandena 1, 2, 4, 5, 6 i denna del
och  7-13,  2001/02:Fi294 yrkande 14 i denna  del
och 2001/02:A229 yrkande 20.

30. Barnomsorgskonto

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:Sf238,
2001/02:Sf390 yrkande 2, 2001/02:Sf392  yrkandena
26,   27   och   32,   2001/02:Sf397  yrkande  2,
2001/02:Sk288 yrkande 16, 2001/02:L370 yrkande 1,
2001/02:So304 yrkande 5,  2001/02:So637 yrkandena
2 och 17, 2001/02:Ub329, 2001/02:  Ub548  yrkande
10,   2001/02:A228  yrkande  8  och  2001/02:A229
yrkande 18.
Reservation 34 (m, kd, c, fp)

31. Familjepolitikens inriktning i övrigt

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Sf222
yrkandena  1  och 4, 2001/02:Sf275, 2001/02:Sf278
yrkandena   1,   2    och    4,    2001/02:Sf338,
2001/02:Sf392 yrkandena 1, 2, 7, 8,  19,  20  och
25,  2001/02:So496  yrkande  1  och  2001/02:A229
yrkande 16.
Reservation 35 (m, kd)

32. Inkomsttaket i föräldraförsäkringen
m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Sf249
yrkande 1 och 2001/02: Sf358.

33. Utbyggd föräldraförsäkring

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So495
yrkandena 1-3 och 2001/02:A392 yrkande 1.
Reservation 36 (mp)

34. Överlåtelse av föräldrapenning m.m.
till annan

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf304,
2001/02:Sf397 yrkande 5, och 2001/02:A229 yrkande
19.
Reservation 37 (fp)

35. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:Sf226,
2001/02:Sf274,  2001/02:  Sf349 yrkandena 2 och 3
samt 2001/02:Sf366.
Reservation 38 (v)
Reservation 39 (c)

36. Fördelningen mellan föräldrarna

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Sf222
yrkande    2,    2001/02:Sf249     yrkande     2,
2001/02:Sf250,  2001/02:Sf286  samt 2001/02:Sf349
yrkandena 1 och 4.
Reservation 40 (m)
Reservation 41 (v)

37. Pappamånad i efterhand

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Sf224  yrkande
2.
Reservation 42 (v)

38. Föräldrapenningadministrationen

Riksdagen  avslår   motionerna   2001/02:Sf221,
2001/02:Sf225 och
2001/02:Sf361.

39. Prematura barn

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:Sf223  och
2001/02:Sf359.
Reservation 43 (v, kd)

40. Tillfällig föräldrapenning

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:Sf267 och
2001/02:Sf392 yrkande 31.
Reservation 44 (kd)

41. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:Sf232  och
2001/02:Sf306 yrkande 2.
Reservation 45 (m, kd, c, fp)

42. Havandeskapspenning

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf351.

43. Samarbetsavtal

Riksdagen avslår  motion  2001/02:Sf392 yrkande
6.
Reservation 46 (kd)

44. Återbetalningsskyldighet

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Sf224  yrkande
1.

45. Underhållsstöd

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:L438,
2001/02:Sf215,    2001/02:   Sf218   yrkande   2,
2001/02:Sf247,  2001/02:Sf374   och  2001/02:A393
yrkande 6.
Reservation 47 (kd)
Reservation 48 (mp)

46. Adoptionsbidrag

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf243,
2001/02:Sf252,  2001/02:   L248   yrkande  6  och
2001/02:So304 yrkande 8.
Reservation 49 (c)

47. Vårdbidrag

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Sf218
yrkande 1, 2001/02:Sf330 och 2001/02:Sf356.
Reservation 50 (m)

Socialavgifter

48. Sänkta socialavgifter m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:Sf205,
2001/02:Sf368, 2001/02:  Sf385  samt 2001/02:N365
yrkande 13.
Reservation 51 (mp)

49. Företag med säsongsanställd personal

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Sf335
yrkande    2,   2001/02:Sk417   yrkande   6   och
2001/02:MJ340 yrkande 3.
Reservation 52 (m, c)
Reservation 53 (kd)

50. Avgiftsskyldighet för andra föreningar
än idrottsföreningar

Riksdagen  avslår  motionerna 2001/02:Sf261 och
2001/02:Kr422 yrkande 58.
Reservation 54 (mp)

Stockholm den 27 november 2001

På socialförsäkringsutskottets vägnar


Berit Andnor

Följande ledamöter har  deltagit i beslutet: Berit
Andnor  (s), Bo Könberg (fp),  Margit  Gennser  (m),
Maud  Björnemalm   (s),   Anita  Jönsson  (s),  Ulla
Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran  (kd),  Gustaf  von
Essen  (m),  Mariann  Ytterberg  (s), Göran Lindblad
(m), Lennart Klockare (s), Sven-Erik  Sjöstrand (v),
Fanny  Rizell  (kd),  Birgitta  Carlsson  (c),  Mona
Berglund  Nilsson  (s), Margareta Cederfelt (m)  och
Ingegerd Saarinen (mp).

2001/02

SfU1

Utskottets överväganden
Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motioner  om  allmänna
principer för socialförsäkringarna  och behov
av      socialförsäkringsreformer.     Jämför
reservationerna nr 1 (m), 2 (c), 3 (fp) och 4
(mp).

Nuvarande ordning

Centrala       delar       i       det       svenska
socialförsäkringssystemet    är    sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen,  arbetsskadeförsäkringen   och
det allmänna pensionssystemet.

I  såväl sjukförsäkringen som föräldraförsäkringen
är kompensationsnivån  80  %  av arbetsinkomster upp
till 7,5 prisbasbelopp. I föräldraförsäkringen finns
därtill en garantinivå om 60 kr  per dag. Denna nivå
föreslås nu höjas till 120 kr för de dagar som utges
med  sjukpenningbelopp. Förtidspensioneringen  ingår
för närvarande  som  en  del  i pensionssystemet men
kommer  fr.o.m. 2003 att tillhöra  sjukförsäkringen.
Ersättningsförmånerna        benämns        därefter
sjukersättning och, för personer i åldern 19-29  år,
aktivitetsersättning.          Förmånerna         är
inkomstrelaterade  men  garantiförmåner  kommer  att
finnas.
Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst
i form av livränta som i  princip  skall täcka 100 %
av  inkomstförlusten  till följd av en  arbetsskada.
Även   här   är  förmånstaket   7,5   prisbasbelopp.
Regeringen har aviserat att förändringar skall göras
i  arbetsskadeförsäkringen,   och   en   proposition
planeras att lämnas till riksdagen i december 2001.
Det    allmänna   pensionssystemet   har   nyligen
reformerats  med  omfattande övergångsregler. Syftet
har  varit  att  skapa  ett  pensionssystem  som  är
följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Enligt  de  helt  reformerade reglerna
kommer   inkomstgrundad   ålderspension   att   vara
avgiftsdefinierad  och grundas  på  de  under  livet
sammanlagda   förvärvsinkomsterna.    Pensionsrätten
motsvarar 18,5 % av den årliga förvärvsinkomsten upp
till  7,5  inkomstbasbelopp  (efter avdrag  för  den
allmänna  pensionsavgiften), vilket  f.n.  motsvarar
7,5 gånger  det förhöjda prisbasbeloppet. Förmånerna
i       det       reformerade        inkomstgrundade
fördelningssystemet anpassas bl.a. till den allmänna
inkomstutvecklingen,  men  avvikelse skall  ske  vid
ekonomisk obalans i systemet. Grundskyddet utgörs av
garantipension. Även efterlevandeförmånerna anpassas
2003 till det nya pensionssystemet.

Till  begreppet  socialförsäkring  hänförs  i  många
sammanhang  andra  förmånssystem  av  socialpolitisk
art. Någon definition  av begreppet finns inte i den
svenska  lagstiftningen.   I  socialförsäkringslagen
(1999:799), som trädde i kraft  den  1 januari 2001,
har  en  avgränsning  skett  utifrån  ett  praktiskt
betingat  synsätt.  Socialförsäkringslagen  omfattar
således  trygghetssystem  som administreras av  RFV,
försäkringskassorna  och  Premiepensionsmyndigheten.
Lagen omfattar dock inte förmåner  som  enbart avser
vissa  särskilda angivna persongrupper eller  ligger
under            den             landstingskommunala
självbestämmanderätten.         Förmåner        från
arbetslöshetsförsäkringen omfattas  inte  heller  av
socialförsäkringslagen   bl.a.   på   grund  av  att
arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga  delar  är
frivillig.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats
in  i  bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade
förmåner.  I  förhållande  till  andra EU/EES-länder
gäller förordning nr (EEG) 1408/71 om tillämpning av
systemen   för   social   trygghet   när  anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar  flyttar
inom gemenskapen. Ett flertal konventioner om social
trygghet  har  dessutom träffats mellan Sverige  och
andra länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också
bundet   av  avtal   om   social   trygghet   mellan
gemenskapen och tredje land.

Socialförsäkringarna         finansieras         med
arbetsgivaravgifter,    egenavgifter    och   allmän
pensionsavgift   när   det   gäller  inkomstgrundade
ålderspensioner, efterlevandepensioner, sjukpenning,
inkomstgrundad      del     av     förtidspensioner,
arbetsskadeersättningar och föräldrapenningförmåner.
Den  allmänna  pensionsavgiften  tas  endast  ut  på
inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp (sedan
avdrag  gjorts för  den  allmänna  pensionsavgiften)
medan arbetsgivar-  och  egenavgifter även tas ut på
inkomster över denna nivå. Däremot är det endast den
del   av   ålderspensionsavgiften    i    form    av
arbetsgivaravgift   och   egenavgift  som  motsvarar
inkomster   under   förmånstaket   som   förs   till
premiepensionssystemet  eller AP-fonderna. I den nya
socialavgiftslagen (2000:980), som trätt i kraft den
1   januari  2001,  har  skyldigheten   att   betala
socialavgifter anpassats till socialförsäkringslagen
så  att  avgifter  betalas  på  arbetsinkomster  för
personer   som   omfattas   av   den  arbetsbaserade
socialförsäkringen.   Bestämmelser  om   avgifternas
fördelning  har  samlats   i   lagen  (2000:981)  om
fördelning av socialavgifter.

Lagen om allmän försäkring (AFL)  intog tidigare den
centrala       platsen       i      det      svenska
socialförsäkringssystemet.      I      och       med
ålderspensionsreformen  och efterföljande anpassning
och     reformering     av     efterlevande-     och
förtidspensioneringen   har  dock  AFL:s   ställning
ändrats. En särskild utredare har fått i uppdrag att
göra   en   teknisk  översyn  av   AFL   och   andra
författningar   på   socialförsäkringsområdet  (dir.
2001:70). Huvudsyftet  med  översynen  är  att  göra
socialförsäkringslagstiftningen   mer   tydlig   och
överskådlig   och   därmed   lättare  att  tillämpa.
Uppdraget  skall redovisas senast  den  31  december
2003.

En särskild  utredare  har haft i uppdrag att göra
en  samlad  översyn  av de processuella  regler  som
gäller inom socialförsäkringen.  Utredningen  har  i
juni  2001  redovisat  sina förslag i betänkandet En
handläggningslag (SOU 2001:47).

Motioner

Moderaterna

I motion Sf310 av Margit Gennser m.fl. (m) redovisas
principer som bör vara vägledande  för  en reform av
socialförsäkringssystemen.

Motionärerna anser att välfärdssystemen bör byggas
upp     som    en    kombination    av    frivilliga
överenskommelser och offentliga system för att uppnå
väl  balanserade  försäkringslösningar  som  ger  en
rimlig   avvägning   mellan   social   trygghet  och
kostnaderna  för denna. Ett av de viktigaste  kraven
på socialförsäkringssystemen  är  att  den  enskilde
medborgaren har möjlighet att överblicka och förutse
konsekvenserna   och   sambanden   mellan  de  olika
offentliga och frivilliga lösningarna.  Höga skatter
under de senaste decennierna har inte gett människor
möjlighet  att  spara, och därmed skapa individuella
försäkringslösningar.          Därför          måste
socialförsäkringssystemen   under   en   överskådlig
framtid följa inkomstbortfallsprincipen.
Den   främsta  åtgärden  som  bör  vidtas  är  att
restaurera   försäkringsmässigheten  i  de  allmänna
försäkringssystemen, vilket innebär att avgifter och
ersättningar motsvarar  varandra.  Sambandet  mellan
avgifter          och         ersättningar         i
socialförsäkringssystemen    bör    redovisas    för
medborgarna   på   ett  tydligt  sätt  för  att  öka
solidariteten     med    systemet     och     minska
överutnyttjande.
Under senare år har  alltfler  löntagare lönedelar
som inte omfattas av socialförsäkringssystemet.  Det
innebär  däremot  inte  att ett inkomstbortfall över
förmånstaket 7,5 prisbasbelopp  är  oförsäkrat. Inom
sjukförsäkringen och på pensionsområdet har nämligen
sedan  länge  inkomstdelar  över  7,5  prisbasbelopp
varit   säkrade  genom  kollektivavtal.  I  motionen
redovisas  närmare  vilka  avtalsförmåner  som finns
inom    olika    avtalsområden.   När   det   gäller
avtalsförmåner vid  sjukdom  för  lönedelar över 7,5
prisbasbelopp   upp   till   20  prisbasbelopp   får
arbetstagaren i alla avtal utom  SAF-LO-avtalet 90 %
i  ersättning.  I konstruktionen av  trygghetssystem
behöver enligt motionärerna  således  inte  ett  val
göras   mellan  antingen  privata  eller  offentliga
försäkringar  utan  det offentliga trygghetssystemet
kan  kompletteras av avtal  mellan  arbetsmarknadens
parter.  Det  förhållandet att gruppen inkomsttagare
med löner över  7,5 prisbasbelopp vuxit under senare
år motiverar i stället  en  successiv  förändring av
SAF-LO-avtalen.
Motionärerna   anser   emellertid   att  taket   i
socialförsäkringssystemet  bör  göras  följsamt  mot
löneutvecklingen    och    därför    indexeras   med
inkomstbasbeloppet i stället för prisbasbeloppet.
Den    avgiftsdel    som    betalas    över    7,5
inkomstbasbelopp  skall  redovisas som en skatt, och
inte avgift, i statsbudgeten.  Därnäst  bör avgifter
över taket avskaffas.
När   ett  direkt  samband  mellan  avgifter   och
ersättningsnivåer            etablerats            i
socialförsäkringssystemet  bör  det därför redovisas
vid sidan av statsbudgeten i enlighet  med  vad  som
sker med det reformerade ålderspensionssystemet.
Efter     den     grundliga     förändringen    av
pensionssystemet  är  det  nu  mest  angeläget   att
reformera  sjukpenningförsäkringen  men i ett längre
perspektiv   är  det  också  viktigt  att  reformera
föräldraförsäkringen,  som  är  en social förmån och
bör baseras på andra regler.
Även  i motionerna Sf328 av Margit  Gennser  m.fl.
(m) yrkande  5 och Sf403 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkande   7  föreslås   tillkännagivanden   om   att
sambandet mellan avgifter och ersättningar i form av
sjukpenning  och  rehabiliteringspenning  tydliggörs
för medborgarna. Vidare begärs i yrkande 9  i motion
Sf403    tillkännagivande    om   sambandet   mellan
skatteuttaget och ersättningen  i  sjukförsäkringen.
Motionärerna anför att kombinationen  lägre  skatter
och  något  lägre  ersättningar  i försäkringar ökar
ansvaret  både för anställda och arbetsgivare  genom
att det ersätter  inkomstbortfall  tydligare.  Lägre
ersättningsnivå     i     en     försäkring    leder
erfarenhetsmässigt   till   lägre  utnyttjande.   En
anpassning  av ersättningsnivåerna  bör  utgöra  ett
andra  steg  vid  förbättringar  av  strukturen  hos
försäkringar som täcker inkomstbortfall.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna   har   inga   motionsyrkanden  om
allmänna principer för socialförsäkringssystemet som
är remitterade till utskottet. Partiet har däremot i
sin ekonomisk-politiska motion Fi292 av Alf Svensson
m.fl.  (kd) redovisat sin syn på en  reformerad  och
fonderad socialförsäkring.

Kristdemokraterna  hänvisar  till pensionsreformen
och anser att "rakare rör" mellan vad man betalar in
och vad man får ut behöver skapas  i  fler  delar av
socialförsäkringssystemet.  På sikt kan också  stora
vinster  göras  på att fondera  delar  av  systemet.
Sjukförsäkringen  bör ges en mer autonom utformning,
eventuellt med en egen  buffertfond  för att utjämna
inbetalningar  och  utbetalningar  över  tillfälliga
variationer mellan olika år. Villkoren för  en sådan
reformering borde diskuteras mellan i första hand de
partier som står bakom pensionsreformen.
På  grund  av  osäkerheten  i det statsfinansiella
läget  bör  taket  i  sjuk- och föräldraförsäkringen
ännu inte höjas.
Kristdemokraterna framhåller att skatte-, avgifts-
och   bidragssystem   samverkar.    Särskilt    höga
marginaleffekter  drabbar  i  dag  familjer med låga
inkomster.  För att minska bidragsberoendet  bör  de
partier som står  bakom  pensionsreformen  gemensamt
söka  finna  en bred och långsiktigt hållbar lösning
på   de   skadliga    marginaleffekterna   i   bl.a.
socialförsäkringssystemet.

Vänsterpartiet

I motion Sf348 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena
1-5  och 7 redovisas principer  för  det  ekonomiska
trygghetssystemet och utredningar som bör komma till
stånd.

Motionärerna      framhåller      att     Sveriges
välfärdssystem   omfördelar   ekonomiska    resurser
effektivt  över  människors  livstid, mellan kvinnor
och män samt mellan lågavlönade och högavlönade. Det
beror   på   att   systemet   beskattar    invånarna
progressivt  på  hela  inkomsten,  medan  förmånerna
erbjuder  inkomsttrygghet  upp till ett bestämt  tak
samt att vissa förmåner är lika  för alla, som t.ex.
barnbidraget.
Vänsterpartiet   anser  att  varje  förslag   till
införande av basinkomst  skall avvisas. I stället är
det   viktigt   att  inkomstbortfallsprincipen   och
arbetslinjen inom  systemet  för  ekonomisk trygghet
försvaras.
Regeringen bör tillsätta en utredning  i syfte att
åtgärda  brister  i  täckningsgraden  inom nuvarande
offentliga  system för ekonomisk trygghet  samt  för
att undersöka  möjligheter  till  förenkling  av  de
materiella reglerna.
Motionärerna   anser  att  individers  utanförskap
främst beror på orsaker  som dåliga möjligheter till
utbildning     och     annan    kompetensutveckling,
rehabilitering,  bristande  tilltro  till  den  egna
förmågan  och  få jobberbjudanden.  Aktiva  åtgärder
inom det ekonomiska  trygghetssystemet  skall därför
bedrivas   utifrån  målsättningen  att  stärka   den
enskildes arbetsförmåga.
En  marknadsekonomi   måste   kombineras  med  ett
generöst   offentligt   välfärdssystem    styrt   av
demokratiskt  valda  politiker  om  någon  form   av
jämlikhet skall kunna uppnås.
Motionärerna  vill  behålla  nuvarande ordning med
ett    samordnat    socialförsäkringssystem    under
statsbudgetens   utgiftstak,    men    vad    gäller
socialförsäkringssystemen  och budgetprocessen krävs
en förändring så att statens  inkomster kan användas
på  ett  effektivare  sätt  i  syfte  att  stimulera
prevention och rehabilitering.
Det  är  enligt  motionärerna viktigt  att  aktivt
motverka  att  människor   med   utländsk   bakgrund
indirekt   diskrimineras  inom  rådande  system  för
ekonomisk trygghet.  För  att  kunna  göra det krävs
bättre kunskap på området. Regeringen bör  tillsätta
en utredning som kartlägger vilka materiella  regler
inom  Sveriges ekonomiska trygghetssystem som i  dag
indirekt   diskriminerar   människor   med  utländsk
bakgrund.

Centerpartiet

Agne Hansson m.fl. (c) anför i motion Sf245  att det
behövs      en     total     översyn     av     hela
socialförsäkringssystemet (yrkande 1).

Många står utanför dagens socialförsäkringssystem.
De som inte kommit  in  på  arbetsmarknaden har vare
sig    rätt   till   sjukpenning,   a-kassa    eller
tjänstepension.  Socialförsäkringssystemen  är  inte
anpassade   till   de  tillfälliga  och  mer  osäkra
anställningsformer som  har  blivit  allt  vanligare
under    1990-talet.    Många   utrikes   födda   är
diskriminerade  på arbetsmarknaden.  Även  studenter
måste,   under   de   perioder    de    står    till
arbetsmarknadens    förfogande,    kunna    få    en
grundläggande   ekonomisk  trygghet.  Samtidigt  som
många      står      utanför       de      generella
transfereringssystemen         förekommer        ett
överutnyttjande.
En utredning bör göra en genomgripande  analys  av
framtidens  behov  och  ge  förslag  till nödvändiga
förändringar  för  att  socialförsäkringarna   skall
anpassas till den nya tiden.
Centerpartiet   anser  att  trygghetssystemet  bör
bygga på följande principer (yrkande 2):
En grundläggande ekonomisk trygghet bör garanteras
samtidigt som personen stimuleras att klara sin egen
försörjning. En stor del av tryggheten skall ligga i
systemets konstruktion,  med  enkelhet,  hållbarhet,
tydlighet  och  förutsägbarhet.  Motionärerna   vill
skapa  ett  långsiktigt och hållbart trygghetssystem
som ger människor stort utrymme att påverka sin egen
livssituation. Risker som inte går att påverka måste
spridas mellan  individer  så att alla människor kan
få en ekonomisk trygghet utifrån sina egna villkor.
Ett  långsiktigt  hållbart  trygghetssystem  skall
inte påverkas av hög- eller lågkonjunktur eller vara
känsligt  för  demografiska förändringar.  Detta  är
särskilt    viktigt     med    hänsyn    till    den
budgetlagstiftning som reglerar nivån på de statliga
utgifterna genom utgiftstaket.
För  att  ett framtida ekonomiskt  trygghetssystem
skall vara långsiktigt  hållbart förutsätter det att
det finns en bred politisk  majoritet  i  likhet med
den   överenskommelse  som  ingicks  i  samband  med
reformeringen av pensionssystemet.
Trygghetssystemet  skall bygga på arbetslinjen och
ställa  krav på att de  som  får  ersättning  aktivt
skall söka  arbete  för  egen försörjning. Det måste
skapas ekonomiska incitament för båda parter och den
nödvändiga aktiviteten måste  sättas in i ett tidigt
skede.  Genom  att renodla trygghetssystemets  olika
ersättningsnivåer  och  skapa  ett  enhetligt system
blir  det  också  mer  förutsägbart  för  såväl  den
enskilde som för staten.
Alla   människor  skall  garanteras  en  ekonomisk
grundtrygghet  som  kompletteras med en obligatorisk
inkomstbortfallsförsäkring.
Det  måste också finnas  en  koppling  mellan  den
insats i  form  av avgifter som den enskilde betalar
in i systemet och  den ersättning som man får ut när
man anlitar försäkringen.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  begär  i  motion  Sf380
yrkandena     1-4     tillkännagivanden     om    en
socialförsäkringsreform,    om    principerna    för
socialförsäkringarna   samt   om   behovet   av   en
blocköverskridande         överenskommelse        om
socialförsäkringarna.

Motionärerna   anser   att  försäkringsmässigheten
måste  upprätthållas inom socialförsäkringarna.  Det
skall finnas  ett  direkt  samband  mellan inbetalda
avgifter och förmåner.
Socialförsäkringarna skall vara utformade  på  ett
sätt    som    motverkar   utslagning   och   gynnar
rehabilitering.   Det  skall  alltid  löna  sig  att
arbeta. Försäkringarna  skall innehålla en självrisk
som motverkar överutnyttjande  och  stimulerar  till
arbete  och  till  en  så kort försäkringsperiod som
möjligt.
Försäkringarna skall vara autonoma och finansieras
med avgifter samt, för fördelningspolitiska  inslag,
med  direkta  statsbidrag. Försäkringssystemen skall
huvudsakligen finansieras  med  egenavgifter.  Detta
bidrar  till  att tydliggöra försäkringsmässigheten.
Genom att försäkringarna  lyfts  ut ur statsbudgeten
och särredovisas ökas försäkringarnas legitimitet.
Det  är  viktigt att  taket i socialförsäkringarna
sätts  så att  det  stora  flertalet  inkomsttagares
inkomster  ligger  under  taket.  En  övergång  till
"lönebasbelopp"    betyder    att    förmåns-    och
avgiftstaket  räknas  upp  med  standardstegringen i
samhället.
Motionärerna  menar att ett socialförsäkringsskydd
som byggs upp efter  dessa  principer får en inbyggd
följsamhet mot samhällsekonomin  av  samma  slag som
det nya pensionssystemet.
Missbruk  och  fusk  undergräver  stödet  för  den
generella välfärdspolitiken. Det är därför avgörande
för  systemens  fortsatta  legitimitet  att fusk och
missbruk  beivras  och  att  systemen  utformas  och
underhålls på ett sådant sätt som underlättar detta.
Taket  bör  höjas  till tio basbelopp för  att  så
många inkomsttagare som  möjligt  skall  omfattas av
socialförsäkringarna.  Då  minskar också behovet  av
egna privata försäkringar vid exempelvis sjukdom.
Motionärerna  anser  att  det   behövs   en   bred
uppgörelse   -  av  samma  dignitet  som  den  stora
pensionsreformen  -  mellan  de  partier som tror på
försäkrings-principen i välfärdspolitiken.
Motionärerna       föreslår       att       dagens
socialförsäkringar    utformas   som   tre   riktiga
försäkringar:  en  allmän   pensionsförsäkring  (nya
pensionssystemet),    en    allmän    sjukförsäkring
(inklusive   förtidspensionen)    och    en   allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Alla  tre blir obligatoriska, men fristående  från
statens budget.  Det blir "raka rör" mellan avgifter
och  förmåner.  Försäkringarnas   oberoende  tryggas
genom   fonder.   Administrationen   överlåts   till
autonoma styrelser. Finansinspektionen  kontrollerar
försäkringsmässigheten. Ändringar av avgifter  eller
förmåner   skall   bara   kunna   ske   när  det  är
försäkringsmässigt motiverat, aldrig för  att staten
behöver pengar. Reglerna utformas så att det  alltid
finns  incitament  att  återgå till arbete, delta  i
rehabilitering etc.
Även i motion So637 yrkande  19 av Lars Leijonborg
m.fl.   (fp)  föreslås  ett  socialförsäkringssystem
fristående från staten.

Miljöpartiet

I motion  Sf393  av  Kerstin Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs i yrkandena 2-6  och  9  tillkännagivanden om
socialförsäkringssystemen.

Motionärerna  påpekar att den starka  inriktningen
på  förvärvsarbete   och   inkomst   gör  att  många
människor faller utanför eller mellan stolarna i det
"generella   välfärdssystemet",   t.ex.  arbetslösa,
studenter,     föräldralediga,     projektanställda,
personer  med  sociala  problem,  alla som  är  utan
stadig  inkomst. Motionärerna menar  att  målet  med
socialförsäkringarna   bör  vara  att  ingen  lämnas
utanför. Rättigheten till  trygghet skall baseras på
att  vi  är  medlemmar  i  samhället,  inte  på  vår
position i arbetslivet.
Vidare         anförs         att        nuvarande
socialförsäkringssystem   bygger   på    ojämlikhet.
Arbetslivet          är         ojämlikt         och
inkomstbortfallsprincipen  följer  denna ojämlikhet.
Löneskillnader   finns  fortfarande  mellan   könen,
mellan  personer  av   olika  etnisk  bakgrund,  för
funktionshindrade och i olika samhällsklasser.
Miljöpartiet    vill    därför     ha    om    ett
grundtrygghetssystem    med    en    värdig    nivå.
Grundskyddet,   som   skall   gälla  sjukförsäkring,
föräldraförsäkring, pension och  arbetslöshet, delas
in  i  ett  kortvarigt - med en viss  koppling  till
inkomsten - och ett långvarigt.
I de kortvariga  försäkringarna,  upp till två år,
vill  motionärerna höja garantinivåerna  och  ha  en
högre procentuell  ersättning  vid låga än vid högre
inkomster,  ett  s.k. "brutet tak".  Den  kortvariga
försäkringen  är att  betrakta  som  en  omställning
efter det att man  har haft ett arbete och dragit på
sig kostnader som kanske  inte  med  kort varsel kan
minskas.
I   de   långvariga   försäkringarna,   dit   även
pensionerna  hör,  skall ersättningen vara lika  för
alla, oavsett tidigare  inkomst.  Motionärerna anger
att  det  nya  pensionssystemet  medför  en  olöslig
konflikt   mellan   målen  om  inkomstkoppling   och
grundtrygghet, vilket  lett  till dyrbara, krångliga
och svårbegripliga lösningar.
Vidare kommer ett samlat grundtrygghetssystem  att
förenkla   och   effektivisera  administrationen  av
socialförsäkringarna.

Enskilda motioner

I motion Sf235 av  Jonas  Ringqvist  och  Kjell-Erik
Karlsson (v) anförs att socialförsäkringssystemen är
anpassade  till ett samhälle där alla arbetar  eller
står   till   arbetsmarknadens   förfogande.   Detta
missgynnar dem  som  väljer  att  vara  lediga under
någon  längre period, utöver semestern. Motionärerna
begär ett  tillkännagivande om att möjligheterna att
utforma ett  försäkringssystem som omfattar även dem
som väljer en  alternativ  livsstil bör utredas. Det
handlar inte om att införa en  grundtrygghetsmodell,
vilket  vore  förödande, utan om att  inte  ständigt
kräva att en försäkrad  står  till  arbetsmarknadens
förfogande.

Under  rubriken  Fri  invandring begärs  i  motion
Sf333  av  Per  Bill  m.fl.  (m)   yrkande   5   ett
tillkännagivande  om  att  det, som ett av de första
stegen   i   att   öppna  Sverige  för   en   global
marknadsekonomi,        bör        skapas        ett
socialförsäkringssystem med en grundtrygghet för dem
som vill arbeta i Sverige  och  möjlighet att arbeta
sig  in  i socialförsäkringssystemet.  På  sikt  kan
detta  vara   ett   privat   försäkringssystem   som
konkurrerar   med   eller  kompletterar  en  statlig
grundtrygghet.
I motion Sf378 av Cinnika Beiming m.fl. (s) anförs
att studerande måste  ges  möjlighet  och ekonomiska
förutsättningar  att  bilda familj och skaffa  barn.
Motionärerna begär därför  ett  tillkännagivande  om
att           trygghetssystemens,           särskilt
föräldraförsäkringens,  funktionssätt  och  effekter
för Sveriges studenter bör ses över.

Utskottets ställningstagande

Målet  för  den  svenska  välfärdspolitiken  är  att
utjämna   skillnader  mellan  olika  samhällsgrupper
genom  en  solidariskt   finansierad   välfärd   med
generella  system.  Nedgången i den svenska ekonomin
och den höga arbetslösheten  som präglade 1990-talet
har dock fått effekter både på välfärdens nivåer och
dess  fördelning.  Detta har nyligen  bekräftats  av
Kommittén Välfärdsbokslut,  en  grupp  forskare  som
haft  regeringens uppdrag (dir. 1999:7) att göra ett
bokslut    över   1990-talet   för   att   förbättra
kunskapsunderlaget  kring  välfärdsutvecklingen  för
vägledning av den fortsatta socialpolitiken.

I  sitt  slutbetänkande  Välfärdsbokslut för 1990-
talet (SOU 2001:79) anger kommittén  bl.a. följande.
Befolkningens levnadsförhållanden har  genomgått ett
flertal  stora förändringar under 1990-talet.  Detta
kommer  främst   till   uttryck  i  att  andelen  av
befolkningen som har olika  former  av ofärdsproblem
har ökat. Vid sidan av ökad arbetslöshet och minskad
sysselsättning har också arbetets villkor förändrats
i    flera    avseenden.    Negativa    psykosociala
arbetsförhållanden  och tidsbegränsade anställningar
har  blivit  vanligare.   Allt  större  grupper  har
upplevt ekonomiska svårigheter  och  låga inkomster.
På   hälsans  område  finns  i  vissa  fall  tydliga
försämringar,  framför  allt när det gäller psykiskt
välbefinnande. I fråga om varaktig ofärd konstateras
att   det   långvariga  socialbidragstagandet   ökat
väsentligt.   Också    förbättringar    har   skett:
reallönerna har ökat snabbare, dödligheten  fortsatt
sjunka, spädbarnsdödligheten nästan halverats,  dock
från   en   redan   mycket   låg  nivå.  Vidare  har
utbildningsnivån   höjts.   På  andra   områden   är
välfärden  generellt  sett  på samma  nivå  som  vid
början   av   decenniet:   t.ex.  när   det   gäller
befolkningens disponibla inkomster.
Den viktigaste slutsatsen  vad  beträffar  kön och
individuella  välfärdsresurser  under 1990-talet  är
att de tydliga könsskillnaderna består.  Kvinnor har
sämre välfärd än män vad gäller ekonomi, arbete  och
hälsa.  Kvinnor har däremot längre livslängd, bättre
social  förankring   och  något  bättre  utbildning.
Sammantaget visar analyserna  att  kvinnor generellt
sett  inte  drabbats  hårdare än män av  1990-talets
ekonomiska     kris     och     förändringarna     i
välfärdssystemen.  Kommittén  anser  emellertid  att
ensamstående mödrar framstår som  en särskilt utsatt
grupp,   främst   gäller   detta  försörjningssidan.
Utrikes födda är en annan grupp  som  har haft stora
svårigheter  på  arbetsmarknaden  under  1990-talet.
Utrikes  födda  är  emellertid  en  mycket heterogen
grupp där välfärdsnivåerna till stor  del bestäms av
ursprungsland och vistelsetid i Sverige. Ungdomar är
en  tredje  grupp  där det redovisas en problematisk
utveckling. Kommitténs analyser visar också att barn
och  barnfamiljer har  missgynnats  av  utvecklingen
under   decenniet.   För  de  äldre  som  grupp  har
välfärden  ekonomiskt  sett   utvecklats  i  positiv
riktning  beroende på att nya pensionärsgrupper  har
relativt hög  ATP,  men ur ett individperspektiv har
de  äldres välfärdsutveckling  i  många  fall  varit
mindre  gynnsam.  I  befolkningen  som helhet har de
disponibla inkomsterna i stort sett inte ökat mellan
1991 och 1999 medan hushållsinkomsterna för personer
över  75  år  ökade med 20 % för män och  12  %  för
kvinnor. Det innebär samtidigt att skillnaden mellan
äldre mäns och  kvinnors  inkomster  har  ökat under
decenniet.
I  betänkandet diskuterar kommittén avslutningsvis
olika   handlingsalternativ   i   vägvalet  för  den
framtida välfärdspolitiken.
På      familjepolitikens      område     framstår
familjestödets dimensionering som ett viktigt vägval
mot bakgrund av barnfamiljernas försämrade  position
i  inkomstfördelningen. Kommittén pekar särskilt  på
svårigheten att upprätthålla en relativ standard för
barnfamiljerna  i  förhållande  till andra grupper i
samhället när bidragens nivå bestäms  i  kronor  och
inte  indexeras.  Ett  alternativt  sätt  att stödja
barnfamiljerna      går      via     skattesystemet.
Barnfamiljernas  ekonomiska  situation   beror  dock
framför allt på arbetsmarknadsdeltagandet.
När det gäller både arbetslöshetsförsäkringen  och
socialförsäkringarna  finns  enligt  kommittén såväl
golv- som takproblem. Golvproblemen innebär  att det
finns  arbetslösa,  gamla,  sjuka och föräldralediga
som saknar ersättning från de  allmänna systemen och
i  stället  får  förlita  sig  på det  behovsprövade
socialbidraget. Det som borde diskuteras är i vilken
utsträckning dessa problem kan lösas  inom ramen för
socialförsäkringssystemet och i vilken  utsträckning
detta är problem som kan hanteras inom ramen för den
aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Kommittén  pekar  också  på  att  det  faktum  att
alltfler   försäkrade   har   inkomster   över   det
förmånsgrundande  taket  innebär att alltfler saknar
adekvat  inkomstbortfallsskydd   från  den  allmänna
försäkringen.   Denna   brist   kan  få  långtgående
konsekvenser     för    medborgarnas    stöd     för
socialförsäkringen,  eftersom allt större grupper på
arbetsmarknaden kan komma  att  få  förlita  sig  på
privata,      individuella      eller     kollektiva
försäkringslösningar    för   att   få   ett    gott
inkomstbortfallsskydd. Det  faktum  att  den sociala
försäkringen   minskar  i  betydelse  kan  av  vissa
naturligtvis    ses     som     önskvärt     utifrån
värderingsmässiga  eller andra överväganden. Ur  ett
individperspektiv torde  det  vara  önskvärt  att de
långsiktiga   offentliga   åtagandena   under   alla
förhållanden klargörs Sammanfattningsvis konstaterar
kommittén  att  de  olika  alternativ som avhandlats
handlar om grundläggande och  strategiska  val i ett
socialpolitiskt  modellperspektiv. Det är frågan  om
ersättningarna   skall    vara    generella    eller
behovsprövade,  om  socialförsäkringarna skall följa
inkomstbortfallsprincipen      eller     bara     ge
grundtrygghet och om försäkringarna  för sjukdom och
arbetsskada    skall   bygga   på   generell   eller
yrkesspecifik      (korporativ)       riskspridning.
Handlingsalternativen  har  också  relevans  för  de
grundläggande    frågorna    om   fördelningen    av
välfärdstjänsternas tillgänglighet och kvalitet.

Utskottet   noterar  att  Välfärdsbokslutskommitténs
bedömning av  den  ekonomiska utvecklingen för äldre
är  i  linje  med  vad  som  tidigare  redovisats  i
departementspromemorian Sämre  för  mig - Bättre för
oss  (Ds  1999:5).  Pensionärerna som kollektiv  har
således  ökat  sin  inkomststandard,  både  i  reala
termer och i förhållande  till  andra grupper, medan
skillnaderna  i ekonomiskt utfall  för  de  enskilda
individerna är  stora.  Utskottet kan konstatera att
åtskilliga   förbättringar   -   särskilt   för   de
pensionärer som  har  de  lägsta  inkomsterna  - har
genomförts  under senare år, och även i årets budget
föreslås  förbättringar  för  dessa  grupper,  bl.a.
genom höjd  kompensationsnivå i bostadstillägget och
höjt särskilt  grundavdrag  vid beskattningen och en
särskild skattereduktion för  pensionärer  som skall
utformas  så  att också pensionärer som inte betalar
skatt kan få del  av  den.  Här kan också nämnas att
riksdagen nyligen beslutat att  personer  bosatta  i
Sverige  som är 65 år eller äldre fr.o.m. 2003 skall
garanteras  en viss lägsta levnadsnivå i form av ett
äldreförsörjningsstöd.      Med     anledning     av
reformeringen av förtidspensioneringen  fr.o.m. 2003
har  regeringen  aviserat  (prop.  2000/01:96)   att
frågan  om  ersättning till personer som på grund av
kraven på viss  försäkringstid  inte  har  rätt till
sjuk- eller aktivitetsersättning eller endast en låg
sådan  skall  utredas  och att regeringen avser  att
återkomma till riksdagen.

En särskild utredare har  haft  i uppdrag att göra
en analys av de samlade effekterna  av  de  allmänna
barnbidragen,  underhållsstödet  och bostadsbidraget
till barnfamiljerna samt pröva om  familjestödet kan
göras    mer    generellt,    dvs.    med   minskade
marginaleffekter   men   med   bevarad  eller   ökad
fördelningspolitisk                   träffsäkerhet.
Familjeutredningen,   vars   uppdrag  således   inte
omfattat  en analys av föräldraförsäkringen,  har  i
sitt   slutbetänkande   Ur   fattigdomsfällan   (SOU
2001:24)  understrukit  att  familjepolitiken  måste
grundas   på   en  helhetssyn  som  innefattar  både
skatter,  bidrag   och   avgifter.  Betänkandet  har
remissbehandlats och regeringen  avser  att lämna en
principproposition till riksdagen.
Här  kan  också  nämnas  att  en arbetsgrupp  inom
Socialdepartementet har haft till uppdrag att stödja
arbetet  med  att  öka  kunskaperna om  mekanismerna
bakom  födelsetalsutvecklingen.   Arbetsgruppen  har
nyligen  avgivit rapporten Barnafödande  i  fokus  -
från   befolkningspolitik   till   ett   barnvänligt
samhälle   (Ds   2001:57).  I  rapporten  anges  att
barnafödandet har  sjunkit  dramatiskt  under  1990-
talet  men  ändå  ligger  nära  genomsnittet för EU.
Barnafödandet har bara återhämtat sig marginellt det
allra senaste året trots att arbetsmarknaden  blivit
väsentligt   bättre  och  familjestöden  i  huvudsak
återställts. Det  är  till  stor del kvinnor med låg
utbildning    och    begränsad    anknytning    till
arbetsmarknaden som avstått från eller  skjutit  upp
barnafödandet.  Många av dem har valt att skaffa sig
mer  utbildning.  I  rapporten  anges  att  ett  väl
fungerande  familjestödssystem  förefaller  vara  en
nödvändig, men  inte  tillräcklig, förutsättning för
att kvinnor och män skall  få det antal barn de vill
ha.  Ett  stabilt jobb som ger  en  hygglig  inkomst
förefaller vara ett grundläggande krav för de flesta
för att vilja  skaffa  barn.  Även  jämställdhet  är
viktig för barnafödandet.
Utskottet,   som   nedan  under  utgiftsområde  12
återkommer     till    familjepolitikens     närmare
utformning, vill  dock  redan  här  erinra om att de
senaste  årens  ekonomiska  återhämtning   med  ökad
sysselsättning     och     reformer    har    gynnat
barnfamiljerna.       Härtill       kommer       att
föräldraförsäkringen  förlängs  med  ytterligare  en
månad på sjukpenningnivå fr.o.m. nästa år. Samtidigt
kommer  garantinivån  för sjukpenningdagarna  enligt
vad som föreslås i propositionen  att  höjas från 60
till  120  kr,  och  regeringen aviserar förslag  om
ytterligare höjningar av denna nivå till 150 kr 2003
och  till  180  kr  2004.  Också  vidtagna  åtgärder
utanför utgiftsområde  12  får  stor  betydelse  för
barnfamiljernas  ekonomi,  exempelvis  införandet av
maxtaxa,   dvs.   en   viss   högsta   avgift   inom
förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.
Till   följd   av   den   kraftiga   ökningen   av
sjukfrånvaron  under  senare  år  har flera åtgärder
vidtagits.       Här       kan       nämnas      att
Sjukförsäkringsutredningen  har haft i  uppdrag  att
göra en analys av sjukförsäkringen.  I  utredningens
slutbetänkande  Sjukfrånvaro  och  sjukskrivning   -
fakta  och  förslag  (SOU  2000:121)  föreslås bl.a.
följande.  Sjukförsäkringen,  som fortfarande  skall
vara   generell   och   offentlig,   ges    en   mer
försäkringsmässig    utformning    och   organiseras
fristående utanför den statliga budgeten. Ersättning
skall  grundas  på  inkomstbortfall, och  taket  bör
höjas  till 10 prisbasbelopp.  Kompensationsnivån  i
sjukförsäkringen  bör  även fortsättningsvis vara 80
%.
Vidare  har  utredningen   för   att  utarbeta  en
handlingsplan  för  ökad  hälsa i arbetslivet,  HpH-
utredningen, regeringens uppdrag  (dir. 2000:92) att
förutsättningslöst   se   över  effektiviteten   och
träffsäkerheten  i  sjukförsäkring,  rehabilitering,
förtidspension  och  arbetsskadeförsäkring   samt  i
administrationen  av  dessa  system. Utredaren skall
bl.a. föreslå hur försäkringssystem m.m. kan bli mer
effektiva  redskap  för att minska  sjukfrånvaron  i
arbetslivet.  HpH-utredningen   har   i  juni  i  år
delredovisat  sitt  uppdrag.  I  rapporten  föreslås
bl.a.  att  taket  för sjukpenninggrundande  inkomst
höjs till 10 prisbasbelopp. Vidare anser utredningen
att strukturella reformer  behövs  för  ett  stabilt
sjukförsäkringssystem, och utredningen kommer därför
i   det   fortsatta   arbetet   att  utgå  från  att
sjukförsäkringen  kan  ges  en mer försäkringsmässig
utformning  samt  finansieras utanför  den  statliga
budgeten.  Utredningen   skall   slutredovisa   sitt
uppdrag senast den 15 december 2001.

Vad  härefter  gäller  utskottets syn på principerna
för socialförsäkringarna  och de förslag som tas upp
i motionerna vill utskottet anföra följande.

Villkoren   på   arbetsmarknaden   utvecklas   och
förändras   liksom   samhället    i    övrigt,   och
trygghetssystemen  måste  därför ständigt  utvecklas
och  förnyas.  Socialförsäkringarna   skall   enligt
utskottet   vara  trygga,  rättvisa  och  effektiva,
vilket  bäst  uppnås  genom  en  generell  offentlig
försäkring.  Socialförsäkringarna   skall   dels  ge
standardtrygghet  genom  att ersätta inkomstbortfall
upp  till en viss nivå, dels  ge  ett  grundläggande
skydd  vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i
första hand  ersätter  bortfall av inkomst har stora
fördelar framför försäkringar  som  enbart bygger på
en       ren       grundtrygghetsprincip.      Genom
inkomstbortfallsprincipen  garanteras  individen  en
bestämd standardnivå när han eller hon av olika skäl
inte  kan försörja sig själv genom arbete, och denna
princip    bör   enligt   utskottets   mening   vara
utgångspunkten     för    försäkringsskyddet    även
framdeles. Förmåner  från socialförsäkringarna skall
ges  på  lika villkor för  alla  och  innehålla  ett
betydande mått av utjämning mellan grupper som löper
olika risk  att  drabbas  av  sjukdom och skada. Det
förhållandet  att  i  princip  alla   är   med   och
finansierar   försäkringsskyddet   möjliggör  enligt
utskottets   mening   omfördelningar  mellan   olika
grupper  och över livet.  Vidare  skall  det  finnas
möjligheter  att kontrollera och begränsa samhällets
kostnader för försäkringen. Arbetslinjen är central,
och utskottet  noterar att Kommittén Välfärdsbokslut
anger att incitamenten till arbete traditionellt har
varit  stora i det  svenska  transfereringssystemet,
eftersom kvalificering till ett flertal systembygger
på    arbetsmarknadsdeltagande     samtidigt     som
förmånernas     storlek     är    relaterade    till
arbetsinkomsten.    Angeläget    är     också    att
försäkringsskyddet  är  utformat  så  att  det  inte
motverkar jämställdhet mellan könen.

Beträffande frågan om socialförsäkringen skall  bestå av skilda
delar  eller  av en samlad försäkring vill utskottet
påpeka  att de olika  delarna  av  trygghetssystemet
samspelar med varandra vad gäller såväl finansiering
som regelverk.  Detta  har inte minst förändringarna
på arbetsmarknaden till  följd  av lågkonjunkturen i
början  av 1990-talet tydliggjort.  Kostnaderna  för
arbetslöshetsförsäkringen    ökade    då    kraftigt
samtidigt   som   kostnaderna  för  sjukförsäkringen
minskade. Vidare har  de besparingar som under denna
tid var nödvändiga att  göra  i  systemen  visat att
ingrepp   i   en   del  av  systemen  utan  samtidig
anpassning av regelverket  i andra delar kan medföra
överströmningseffekter.

Utskottet anser emellertid  att  det är nödvändigt
att    tydliggöra    gränserna    för    de    olika
försäkringssystemen  och  vad  som bör ersättas från
socialförsäkringen     respektive     från     andra
trygghetssystem,   t.ex.  arbetslöshetsförsäkringen.
Som ett led i renodlingen  har fr.o.m. den 1 januari
1997 kriterierna för sjukpenning  och förtidspension
skärpts  så  att sjukpenning och förtidspension  som
huvudregel endast  utges  vid arbetsoförmåga som har
sin  grund i medicinska orsaker.  Enligt  utskottets
mening    kan    mycket    vinnas    på   att   göra
socialförsäkringssystemet    tydligare    och    mer
lättöverskådligt. Det är också viktigt att samverkan
sker  mellan  dem  som administrerar olika delar  av
välfärdssystemen.

Vad  gäller förmånstaket  inom  socialförsäkringarna
har utskottet  tidigare  framhållit att utformningen
av intjänandetaket inte får  leda  till att alltfler
försäkrade genom en normal löneutveckling  med tiden
delvis hamnar utanför försäkringsskyddet. En höjning
av förmånstaket borde därför ske så snart det  finns
ekonomiskt  utrymme,  som inte behöver utnyttjas för
andra,     mer     angelägna     reformer.     Såväl
Sjukförsäkringsutredningen  och HpH-utredningen  som
nu Välfärdsbokslutskommittén  har påtalat behovet av
en   höjning  av  taket  i  försäkringssystemen.   I
budgetpropositionen  anges  nu  att  en  höjning  av
inkomsttaken   i  sjuk-  och  föräldraförsäkringarna
bereds.  Regeringen   anför  att  de  senaste  årens
reallöneökningar        har       luckrat        upp
inkomstbortfallsprincipen     och     privata    och
avtalsmässiga försäkringslösningar har  fått en allt
större  betydelse.  Enligt  regeringen  är  det   av
yttersta  vikt  att  de senaste årens utveckling med
allt större andel av inkomsterna  över taket hindras
genom att inkomsttaket höjs. En annan anledning till
att taket bör höjas är kritiken att den enskilde får
betala  två  gånger  för sin försäkring,  dvs.  både
genom   arbetsgivaravgiften    och   genom   privata
lösningar. Regeringens avsikt är  därför  att  taket
skall höjas till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli
2003,  om  det  statsfinansiella läget tillåter det.
Utskottet   välkomnar    detta.    En   höjning   av
förmånstaket kommer naturligtvis att få effekter för
utformningen  av avtalsförmåner som avser  lönedelar
över nuvarande  tak. Utskottet vill därför framhålla
att regeringens kommande  förslag  om  en höjning av
inkomsttaken i sjuk- och föräldraförsäkringarna  bör
läggas  fram  i så god tid så att det kan beaktas av
parterna i avtalsförhandlingarna.

Beträffande sambandet  mellan  förmåner och avgifter
vill  utskottet  påpeka att stora  förändringar  har
skett   i   strukturen    för   socialavgifter   och
avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet
mellan inkomster och utgifter  i socialförsäkringen.
Särskilt    har    genomförandet    av    det    nya
ålderspensionssystemet  medfört  stora förändringar.
Finansieringen  av de olika försäkringsgrenarna  har
blivit  mer  renodlad.   Genom   att  inkomster  och
utgifter för olika försäkringar lättare  kan  följas
ökar  trovärdigheten  för socialförsäkringssystemen.
Någon   exakt   samstämmighet    mellan   förväntade
inkomster  och  utgifter  för t.ex. sjukförsäkringen
har  inte  eftersträvats.  Smärre   och  tillfälliga
skillnader mellan inkomster och utgifter  bör  kunna
finnas   utan  att  det  föranleder  justeringar  av
avgiftsnivån.

Vad  gäller  frågan  om  socialförsäkringarna  skall
göras  fristående  från  statsbudgeten är det endast
det  nya inkomstgrundade ålderspensionssystemet  som
redovisas utanför statsbudgeten. För övriga delar av
försäkringen  gäller  numera  att  utgifterna  skall
bruttoredovisas  på  statsbudgeten.  Senast  gjordes
denna  förändring  för  arbetsskadeförsäkringen  och
delpensionsförsäkringen.  Det pågående reformarbetet
av olika delar av socialförsäkringssystemet kan dock
få betydelse i denna fråga. Utskottet noterar härvid
att   såväl  Sjukförsäkringsutredningen   som   HpH-
utredningen   har  föreslagit  att  sjukförsäkringen
finansieras vid sidan av statsbudgeten.

En  annan  fråga   som  behöver  övervägas  noga  är
socialförsäkringarnas  förhållande  till  utgiftstak
m.m.    i    budgetprocessen.    Frågan    om    hur
ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och
i förhållande till utgiftstaken har aktualiserats  i
och       med      att      det      inkomstgrundade
ålderspensionssystemet  gjorts  finansiellt  stabilt
genom  regler  för  automatisk  balansering.  Enligt
regeringen  (prop.  2000/01:70)  kräver  frågan  ett
helhetsperspektiv  på  den statliga budgetprocessen.
Regeringen hänvisade till  att  det  inom Regerings-
kansliet övervägs slutsatser och eventuella åtgärder
med  anledning av vad Utredningen om utvärdering  av
budgetprocessen  föreslagit  samt  att  det inom det
s.k. Vestaprojektet pågår ett arbete med att i vissa
avseenden    ändra    redovisningsprinciperna    för
statsbudgeten.  Hur  utgiftstak  och saldomål kommer
att anpassas till de nya principerna  är  ännu  inte
avgjort.  Mot  bakgrund av detta föreslog regeringen
ingen  förändring  av  nuvarande  ordning.  Här  kan
nämnas   att    Utredningen    om   utvärdering   av
budgetprocessen i betänkande SOU  2000:61 har ansett
att   såväl   ålderspensionssystemet   som    övriga
socialförsäkringar bör omfattas av utgiftstaket  och
det  av  utredningen  föreslagna  utgiftsmålet.  Vid
behandlingen av nämnda proposition tillade utskottet
(bet.  2000/01:SfU13)  i  denna  fråga  att  det nya
ålderspensionssystemet är ett s.k. avgiftsdefinierat
system,  som är fristående från statsbudgeten och  i
sin helhet  finansieras med en specialdestinerad och
fast pensionsavgift. Med föreslagna regler för auto-
matisk balansering  skulle  pensionssystemet därtill
bli  långsiktigt  finansiellt  stabilt.  Varken  den
allmänna ekonomiska utvecklingen  eller demografiska
förändringar   skulle   därutöver  kunna   föranleda
politiska  beslut som begränsar  pensionsutgifternas
storlek. Det  var  enligt  utskottets  mening därför
viktigt   att  osäkerhet  inte  i  något  sammanhang
uppkommer       om       det       inkomstrelaterade
ålderspensionssystemets  autonomi.  För den händelse
denna  del av pensionssystemet även fortsättningsvis
skulle ingå  under  ett  utgiftstak  var  det enligt
utskottet  viktigt  att  innebörden  av  ett  sådant
utgiftstak   i   förhållande  till  pensionssystemet
tydligt klargörs.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det i
många avseenden finns  en  samsyn  mellan  flera  av
riksdagens   partier  om  socialförsäkringssystemens
principiella utformning.  I  den  mån här behandlade
motioner  inte  är tillgodosedda med  vad  utskottet
ovan anfört avstyrker  utskottet  motionerna  Sf310,
Sf328  yrkande  5,  Sf403  yrkandena  7 och 9, Sf348
yrkandena 1-5 och 7, Sf245 yrkandena 1  och 2, Sf380
yrkandena 1-4, So637 yrkande 19, Sf393 yrkandena 2-6
och 9 samt Sf378. Vid behandlingen nedan av de olika
anslagen för 2002 återkommer utskottet i  vissa fall
till här berörda frågor, som t.ex. taket i sjuk- och
föräldraförsäkringen. Utskottet kan inte ställa  sig
bakom förslagen i motionerna Sf235 och Sf333 yrkande
5, varför motionerna bör avslås.

Socialförsäkringens personkrets


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
socialförsäkringens personkrets vad gäller
- Läkare utan gränser m.fl. organisationer
- homosexuella familjeförhållanden
Jämför reservationerna  nr  5  (mp) och 6 (v,
mp).

Gällande ordning

I  socialförsäkringslagen (1999:799),  som  trätt  i
kraft den 1 januari 2001, delas försäkringen in i en
bosättningsbaserad och en arbetsbaserad del. Den som
lämnar  landet  kommer  fortfarande att anses bosatt
här, om utlandsvistelsen  kan  antas vara längst ett
år. Beträffande några särskilda persongrupper kommer
socialförsäkringen  att ha utsträckt  giltighet  vid
utlandsvistelse. En person  som  är  anställd av ett
svenskt  trossamfund eller ett organ som  är  knutet
till  ett sådant  samfund  eller  en  svensk  ideell
organisation  som  bedriver biståndsverksamhet skall
vara   försäkrad   i  Sverige   såvitt   avser   den
bosättningsbaserade         försäkringen,         om
utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta
gäller  även  medföljande  make  samt  barn som inte
fyllt 18 år. Med make likställs sambo om de tidigare
har varit gifta eller gemensamt har eller  har  haft
barn.    I    dessa    fall   gäller   att   av   de
bosättningsbaserade       förmånerna       utbetalas
familjestödsförmåner  under   utlandsvistelsen.  För
arbetsbaserade  förmåner  finns en  överhoppningsbar
tid   på  fem  år  när  det  gäller   beräkning   av
sjukpenninggrundande  inkomst och försäkringsvillkor
för föräldrapenning.

Motioner

I  motion Sf384 av Lars  Ångström  (mp)  begärs  ett
tillkännagivande  om att lagstiftningen bör ses över
så att de som arbetar  åt organisationen Läkare utan
gränser samt andra organisationer  som inte omfattas
av  det  svenska sjukförsäkringssystemet  får  samma
sociala försäkringsskydd som volontärer från svenska
organisationer.  I motionen anges att organisationen
Läkare utan gränser  har  fem  centrum,  nämligen  i
Frankrike,  Belgien,  Holland,  Spanien och Schweiz,
vilka  står  som  arbetsgivare  när  de   sänder  ut
personer.

I  motion  So495  av  Matz Hammarström m.fl.  (mp)
yrkande  6  begärs  ett  tillkännagivande   om   att
socialförsäkringslagstiftningen  bör  anpassas  även
efter homosexuella familjeförhållanden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   fann  i  betänkande  1999/2000:SfU1  vad
gäller personer som lämnar Sverige för att arbeta åt
den utländska  organisationen  Läkare  utan gränser,
vars verksamhet enligt utskottets mening är av stort
värde, att de enligt huvudregeln omfattas  av svensk
socialförsäkring  om utlandsvistelsen är avsedd  att
vara längst ett år.  Detsamma skulle komma att gälla
fr.o.m.     år     2001     enligt      den      nya
socialförsäkringslagen.  Utskottet  ansåg  att,  när
inte  de  generella  reglerna  är tillämpliga, deras
skydd måste tillgodoses på annat  sätt  än genom den
svenska socialförsäkringen.

Utskottet    vidhåller   denna   uppfattning   och
avstyrker därmed motion Sf384.

Vad gäller socialförsäkringens  anpassning  till att
även  gälla  homosexuella  familjeförhållanden  vill
utskottet  liksom  vid  behandlingen av ett liknande
motionsyrkande   under   förra    riksmötet    (bet.
2000/01:SfU1)  hänvisa  till  att  det  i 3 kap. 1 §
lagen  (1994:1117) om registrerat partnerskap  anges
att   ett    registrerat   partnerskap   har   samma
rättsverkningar  som  ett  äktenskap. Bestämmelser i
lag  eller  annan författning  med  anknytning  till
äktenskap och makar tillämpas på motsvarande sätt på
registrerat partnerskap  och  registrerad partner om
inte  annat  följer  av undantagsregler  i  2-4  §§.
Undantagen i 2 § rör adoption, gemensam vårdnad samt
insemination eller befruktning utanför kroppen medan
4 § gäller internationella  rättsförhållanden. I 3 §
görs    däremot   ett   generellt   undantag    från
tillämpningen  av  regler som bygger på att makarnas
eller de tidigare makarnas  kön  är  av betydelse. I
förarbetena  till  detta  lagrum (bet. 1993/94:LU28)
anges  att  undantaget huvudsakligen  berör  sådana,
numera inte så  ofta  förekommande,  regler  som ger
ekonomiska  förmåner  åt  gifta kvinnor eller änkor.
Som exempel nämns bl.a. änkepension.

Enligt   utskottets   mening    omfattar   således
socialförsäkringarna, bortsett från nämnda undantag,
även  homosexuella  familjeförhållanden.   Med   det
anförda avstyrks motion So495 yrkande 6.

EU-samarbetet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkande  om EU-
samarbetet  och  nationell beslutanderätt  på
det sociala området.

Gällande ordning

Samordning av system för social trygghet

Grundprincipen med den fria rörligheten för personer
är att EU-medborgare  skall  behandlas  lika  i alla
medlemsländer.  För  att personer som flyttar mellan
medlemsländerna inte skall missgynnas när det gäller
rätten  till  social  trygghet   finns   regler  som
samordnar  de  nationella socialförsäkringssystemen.
EG-fördragets artikel 42 innehåller de grundläggande
principerna om sammanläggning  och exportabilitet av
sociala  förmåner  och är således  grunden  för  den
sekundära             lagstiftningen              på
socialförsäkringsområdet. Reglerna på gemenskapsnivå
om   samordning  återfinns  i  förordning  (EEG)  nr
1408/71  om  tillämpningen  av  systemen  för social
trygghet  när anställda, egenföretagare eller  deras
familjemedlemmar  flyttar  inom  gemenskapen  samt i
tillämpningsförordningen (EEG) nr 574/72.

En ny socialpolitisk dagordning

I juni 2000 presenterade kommissionen ett meddelande
om en ny socialpolitisk dagordning (KOM (2000) 379).
Dagordningen   är   tänkt   att   omfatta   samtliga
politikområden  som ligger inom ramen för rådet  för
sysselsättning och  socialpolitik  och  kan  närmast
beskrivas  som  en  handlingsplan  för  rådet för de
kommande  fem  åren. Frågor som berörs är i  princip
sysselsättning,       jämställdhet,      arbetsrätt,
arbetsmiljö,   arbetsliv,    samarbete   om   social
trygghet,  samarbete  om  social   utslagning,   fri
rörlighet och grundläggande rättigheter.

Vid  Europeiska  rådets  möte i Nice godkändes den
socialpolitiska dagordningen  som  skall  gälla fram
till 2005. Kommissionen skall varje år redogöra  för
de   framsteg   som   gjorts   i   tillämpningen  av
dagordningen.

Modernisering av social trygghet inom EU

I juli 1999 presenterade kommissionen ett meddelande
om en samordnad strategi för att modernisera  social
trygghet (KOM (1999) 347). Meddelandet syftade  till
att  fastställa  en  dagordning  för  ett  fördjupat
samarbete  på grundval av fyra viktiga mål, nämligen
att

- göra det lönsamt  att  arbeta och att arbete skall
ge en säker inkomst,
-   göra  pensionerna  säkra  och   pensionssystemen
hållbara,
- främja social integration,
- garantera  en  hållbar  hälso- och sjukvård av hög
kvalitet.
Rådet  godkände  i  november  1999  de  föreslagna
slutsatserna som syftar till att förstärka det redan
existerande samarbetet  mellan medlemsstaterna genom
att  skapa  ett  mer  strukturerat  och  regelbundet
utbyte  av  information  och  erfarenheter  när  det
gäller      social      trygghet     (den      öppna
samordningsmetoden).       Samtidigt        betonade
ministerrådet  att organisering och finansiering  av
social  trygghet   är   ett  nationellt  ansvar.  En
högnivågrupp (sedermera ombildad  till Kommittén för
social  trygghet)  bildades under ministerrådet  för
att  driva  arbetet. Samarbetet  skall  koncentreras
kring de fyra målen.

Motion

I motion Sf348 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6
hänvisar  motionärerna   till   att  EU  förespråkar
nationell beslutanderätt inom det  sociala  området,
samtidigt som man gärna talar om en europeisk social
modell. Det finns en uppenbar risk att samarbetet på
EU-nivå   kommer   att   motverka   den  i  motionen
föreslagna    inriktningen    på    socialpolitiken.
Riksdagen  bör därför ge regeringen till  känna  att
den  nationella   beslutanderätten  på  det  sociala
området måste försvaras  på  ett  mer offensivt sätt
inom EU.

Utskottets ställningstagande

För att främja personers fria rörlighet  finns,  som
nämnts,  regler  för  samordning av medlemsstaternas
sociala trygghetssystem. Förordning (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda,      egenföretagare      eller      deras
familjemedlemmar  flyttar inom gemenskapen innebär i
huvudsak att den anställde eller egenföretagaren och
hans eller hennes familj  har rätt att ta med sig de
sociala  förmåner  som intjänats  vid  arbete  i  en
medlemsstat när de flyttar  till  annan  medlemsstat
samt  att  de  har  rätt  till  sociala  förmåner  i
värdlandet.

Genom   Amsterdamfördraget  har  det  skapats   en
enhetlig    fördragsmässig     grund     för     EU-
medlemsstaternas  samarbete  på det sociala området.
Bestämmelser om en social dialog  finns i artiklarna
138   och  139  i  EG-fördraget.  Europeiska   rådet
uttalade  vid  det  extra  toppmötet  i Lissabon den
23-24 mars 2000 att grunden för en övergång  till en
kunskapsbaserad  ekonomi är dagens utvecklade system
för socialt skydd.  Dessa  system  måste  emellertid
anpassas för att säkerställa bl.a. att arbete  skall
löna  sig  och att systemen är hållbara på lång sikt
med   hänsyn  till   problemet   med   en   åldrande
befolkning. Det angavs också att dessa problem löses
effektivare  genom  samarbete. Det redan existerande
samarbetet  mellan  medlemsstaterna  bör  förstärkas
genom ett mer strukturerat och regelbundet utbyte av
information och erfarenheter  när  det gäller social
trygghet.
I     sitt     yttrande    1999/2000:SfU6y    till
utrikesutskottet  med   anledning   av   regeringens
skrivelse   om   verksamheten   i   EU   1999  angav
socialförsäkringsutskottet att principerna  om icke-
diskriminering  och  likabehandling av EU-medborgare
liksom krav på likabehandling  av  kvinnor  och  män
visserligen       påverkar      utformningen      av
socialförsäkringssystemen,  men utskottet underströk
att   själva  utformningen  av  och   innehållet   i
medlemsländernas   socialförsäkringssystem   är   en
nationell  fråga. Enligt utskottets mening finns, på
vissa håll inom  EU, tendenser att bitvis vilja föra
över   frågor   som  rör   de   nationella   sociala
trygghetssystemen    till    beslutsfattande    inom
gemenskapen. Utskottet betonade därför att frågor om
den  sociala  dimensionen när det gäller en gemensam
strategi för att modernisera social trygghet handlar
om ett samarbete mellan de enskilda medlemsstaterna.
I yttrandet angavs  vidare  att  regeringen  i olika
sammanhang  och  forum  inom  EU  bör  markera denna
inställning,  något  som  utskottet  i  samband  med
information   om   EU-frågor   även   framfört  till
Socialdepartementet.
Utskottet,   som   vidhåller   denna  uppfattning,
noterar  att  området  för  samarbete   rörande  den
sociala  tryggheten  inte ändras genom Nicefördraget
(prop. 2001/02:8) men  att  det i föreslagen artikel
137.4  uttryckligen anges att  artikeln  inte  skall
påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa
de grundläggande  principerna  för  sina  system för
social  trygghet  och  inte heller i väsentlig  grad
påverka den finansiella jämvikten i dessa.
Utskottet anser att motion  Sf348  yrkande  6  får
anses tillgodosedd med det anförda.

Öresundsregionen och socialförsäkringssystemen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
Öresundsregionen                          och
socialförsäkringssystemen m.m.

Gällande ordning

Förbindelserna   mellan   Sverige   och  Danmark  på
socialförsäkringsområdet regleras av EG-förordningar
samt  den nordiska konventionen om social  trygghet.
Den sistnämnda har i huvudsak betydelse för personer
som inte  omfattas  av EG-rätten om social trygghet,
dvs.  personer  som  inte  har  utnyttjat  den  fria
rörligheten, som inte  har  eller  har  haft arbete,
eller  som  inte är EES-medborgare och är bosatta  i
Norden.  Vissa   förmåner,   t.ex.   underhållsstöd,
omfattas  också  av  den  nordiska  konventionen  om
socialt bistånd och sociala tjänster.

Den EG-förordning som här främst är  av  intresse
är  den  i  föregående  avsnitt  nämnda förordningen
(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen  av  systemen  för
social  trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras  familjemedlemmar  flyttar  inom  gemenskapen.
Förordningen  skall  garantera att den som utnyttjar
rätten  till  fri rörlighet  mellan  medlemsländerna
omfattas av lagstiftningen  om social trygghet i ett
av dessa. I förordningen finns bestämmelser om bl.a.
likabehandling  av  EU-medborgare,   bestämmande  av
tillämplig    lagstiftning,    sammanläggning     av
kvalifikationstider,    export   av   förmåner   och
proportionell    beräkning    av    pensioner.    En
grundläggande   princip  är  att  den   för   vilken
förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen
i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.
Det ankommer på  den nationella lagstiftningen att
ange närmare villkor  för  att  tillhöra det landets
system för social trygghet och förutsättningarna för
att  få  förmåner.  I den nationella  lagstiftningen
fastställs  också villkor  för  tillgodoräknande  av
försäkringsperioder.  Den  nationella lagstiftningen
får   dock   inte  avvika  från  gemenskapsrättsliga
principer och regler.
Om en person enligt förordningen skall omfattas av
ett  visst  medlemslands   lagstiftning   om  social
trygghet  skall  också avgifter som hänför sig  till
dennes förvärvsinkomster  betalas enligt samma lands
lagstiftning.  Det  gäller  oberoende   av  var  den
anställde   eller  egenföretagaren  är  bosatt   och
oavsett var arbetsgivaren  bor  eller  företaget har
sitt säte.
För enskilda fall eller för definierade grupper är
det  möjligt för länderna att sluta överenskommelser
om undantag från de allmänna reglerna i EG-rätten om
vilket  lands  lagstiftning  om  social trygghet som
skall tillämpas i olika situationer.  Det  följer av
artikel  17 i förordning 1408/71, enligt vilken  två
eller flera  medlemsstater,  dessa  staters behöriga
myndigheter  eller  de  organ  som  utses  av  dessa
myndigheter  kan  komma  överens  om  undantag  från
bestämmelserna  i artiklarna 13-16 till  förmån  för
vissa grupper eller  för  vissa personer. Artiklarna
13-16  innehåller  bl.a. regler  om  bestämmande  av
tillämplig lagstiftning.
Enligt 1996 års dubbelbeskattningsavtal  mellan de
nordiska  länderna  skall  personer  i  Danmark  och
Sverige, som bor i ett av länderna och arbetar i det
andra,  beskattas  i arbetslandet för inkomsten där.
Danmark  beskattar  sådan   inkomst  enligt  vanliga
regler  medan  Sverige tar ut särskild  inkomstskatt
(SINK) med 25 %  på  bruttoinkomsten. I förhållandet
mellan  Sverige och övriga  nordiska  länder  gäller
däremot att  beskattning  sker  i bosättningslandet.
Under   hösten   1999   gjordes   den  ändringen   i
beskattningsreglerna  för  Sverige och  Danmark  att
anställda ombord på färjor och tåg i reguljär trafik
mellan nämnda länder i normalfallet beskattas endast
i ett land.

Motioner

I motion A390 av Ewa Thalén  Finné m.fl. (m) yrkande
2  begärs  ett  tillkännagivande  om  att  nuvarande
utformning av socialförsäkringssystemen utgör hinder
för  rörlighet av  arbetskraft  i  Öresundsregionen.
Olikheterna  gäller  t.ex.  arbetsgivaravgifter  och
skatter  men även att föräldrapenning och dagisplats
är dåligt synkroniserade och att olika regler gäller
för   pensionsintjänande    och    ersättning   till
långtidssjuka.

Även  i  motion  Sf214 av Maud Ekendahl  och  Inga
Berggren  (m)  påtalas   problemen   med   de  olika
regelverken  i  Danmark  och  Sverige.  Motionärerna
begär   ett   tillkännagivande   om  att  det  krävs
överenskommelser   mellan  länderna  om   samordnade
sjukpenningregler.

Utskottets ställningstagande

Sedan  1998  pågår ett  samarbete  på  regeringsnivå
mellan  Sverige  och  Danmark  för  att  identifiera
hinder och  problem  för  rörlighet  och integration
över Öresund. En rapport, "Öresund - en  region blir
till",  som  i  maj  1999  gemensamt getts ut av  de
svenska och danska regeringarna,  utgör  ett  första
steg i processen och startskottet för ett arbete som
i vissa delar kommer att sträcka sig över flera år.

I  rapporten  anförs  om det sociala området bl.a.
följande.
Reglerna  är desamma för  alla  gränsöverskridande
aktiviteter  i   hela  EU,  och  några  bestämmelser
särskilt anpassade  för förhållandena mellan Danmark
och  Sverige  finns  inte.   Reglerna  i  förordning
1408/71  får  enligt  rapporten  i  vissa  avseenden
särskilt komplicerade effekter i de  fall Danmark är
inblandat, eftersom Danmark skiljer sig  från övriga
medlemsstater  vad  gäller  den  sociala trygghetens
finansiering såtillvida att socialavgifter  knappast
existerar.  Företagen i det svenska systemet betalar
däremot sociala  avgifter till staten som då uppgick
till 33 % av den anställdes lön. I rapporten påpekas
att eftersom arbetstagare som arbetar i både Danmark
och   Sverige   med  anställning   hos   två   olika
arbetsgivare omfattas  av  socialförsäkringssystemet
där  han eller hon bor kan ett  danskt  företag  som
deltidsanställer  en  arbetstagare  som  är bosatt i
Sverige behöva betala 33 % av den anställdes  lön  i
avgift till den svenska staten.
I   rapporten   anges   att  när  det  gäller  EG-
förordningarnas           tillämpning            kan
tillämpningsföreskrifter   i  vissa  speciella  fall
saknas  eller  skilja  sig åt i  de  båda  länderna.
Dessutom kan man identifiera  problem för medborgare
som arbetar under mer flexibla  förutsättningar i de
båda länderna, t.ex. personer som  ofta byter arbete
mellan länderna eller personer med samtidigt  arbete
i  båda länderna. De danska och svenska regeringarna
kommer  att  utreda möjligheterna till undantag från
och/eller gemensamma  tolkningsmallar  av EG-förord-
ningarna   avseende   personer   som   ofta  skiftar
arbetsplats  mellan  länderna, har bisysslor  i  det
andra  landet  eller  arbetar  i  gränsöverskridande
tjänst. Sammanfattningsvis  skall regeringarna bl.a.
verka för att tillämpningen av  gällande  regler  så
långt   möjligt   sker   på  ett  sätt  som  främjar
integrationen och kommer att  ta  initiativ till att
utarbeta  en  gemensam  tolkning  av EG-reglerna  om
social trygghet.
Även  skattepolitik  behandlas  i  rapporten.  Det
anges att systemen för personbeskattning  i  de båda
länderna   kännetecknas   av   relativt  sett  lägre
skatteuttag men väsentligt högre  sociala avgifter i
Sverige och det omvända förhållandet  i Danmark. Den
samlade  belastningen  av personskatter och  sociala
avgifter  i  Danmark  och Sverige  är  dock  i  allt
väsentligt  ungefär  densamma.   Huvudprincipen   om
beskattning  i arbetslandet är enligt vad som anförs
i rapporten fast  förankrad  i  den  internationella
skatterätten,  och den står också i överensstämmelse
med de principer  som gäller i EG:s regler om social
trygghet.  I rapporten  konstateras  bl.a.  att  den
rådande ordningen  kan  påverka skatteunderlaget och
därmed förutsättningarna  för  en  allsidig kommunal
service. Regeringarna i Danmark och  Sverige  kommer
att  aktivt  följa  integrationsutvecklingen för att
bedöma vilka skillnader  i  skattesystemen  som  kan
verka     hämmande     eller     snedvridande    för
gränsöverskridande  arbetskraft  eller   yrkesmässig
verksamhet. I samband härmed skall bedömas  bl.a. om
det   finns   behov   av   och  möjlighet  till  ett
interregionalt utjämningssystem  för  inkomstskatter
och sociala avgifter samt andra skatter och avgifter
som  kan  vara  av  betydelse  för  integrationen  i
regionen.
Vidare framhålls i rapporten att, för att så långt
möjligt  säkra  att  de  som  bor i Öresundsregionen
framdeles  inte  upplever skillnader  i  de  sociala
systemen   som   ett   hinder    för    integration,
regeringarna kommer att ta initiativ till  såväl  en
omfattande  satsning  på  information  som  till  en
särskild  styrgrupp  för  Öresunds  integration, som
löpande skall ta sig an nya hinder och problem.

Utskottet  har  tidigare  behandlat  en  motion   om
problem  för  gränsgångare  i Öresundsregionen (bet.
1999/2000:SfU3) och därvid framhållit  att det är av
största     vikt,     inte    minst    vad    gäller
socialförsäkringssystemen,    att    dessa    frågor
uppmärksammas och får en lösning.

Frågor som kommer att utredas enligt vad som anges
i den nämnda rap-
porten   "Öresund   -   en   region  blir  till"  är
möjligheterna    till   undantag   från    och/eller
gemensamma tolkningar  av EG-förordningarna avseende
personer   som  ofta  skiftar   arbetsplats   mellan
länderna, har  bisysslor  i  det  andra landet eller
arbetar i gränsöverskridande tjänst.  Utskottet  har
erfarit  att  en fråga som särskilt uppmärksammats i
det svensk-danska  samverkansarbetet är när personer
som arbetar i Danmark och är bosatta i Sverige utför
viss  del  av arbetet  hemifrån.  Enligt  förordning
1408/71 skall  arbetstagaren  anses  arbeta  även  i
Sverige    och    således    omfattas    av   svensk
socialförsäkring,   vilket  medför  att  den  danske
arbetsgivaren    blir    skyldig     att     erlägga
socialavgifter    i   Sverige.   Som   ett   led   i
utredningsarbetet  har  Riksförsäkringsverket  (RFV)
fått i uppdrag att träffa en överenskommelse med sin
danska motsvarighet  om  att  man skall kunna bortse
från distansarbetet och låta den arbetstagare som så
önskar    även    fortsättningsvis    omfattas    av
lagstiftningen  i det land där arbetet huvudsakligen
utförs. RFV räknar  med att en överenskommelse skall
kunna träffas före årsskiftet.
Utskottet förutsätter  att  liknande  frågor  även
fortsättningsvis  uppmärksammas  och löses mellan de
båda länderna. De generella reglerna  om  samordning
av  socialförsäkringssystem  är emellertid en  fråga
för   samarbetet   på   EU-nivå.  Ett   arbete   med
modernisering av förordningen  pågår  för närvarande
inom  EU. Problem för gränsgångare är ofta  i  fokus
och  en   särskild  konferens  med  rubriken  Social
security for  frontier workers in Europe, arrangerad
av bl.a. kommissionen, har just hållits.
Utskottet kan  konstatera  att  samarbetet  mellan
Sverige    och    Danmark   fortfarande   pågår   på
regeringsnivå och att  ett  möte senast hölls den 29
oktober   2001.   Vid   detta   möte    diskuterades
beskattningsrätten   och   bl.a.   frågan   om   ett
utjämningssystem       för       att      kompensera
skattebortfallet. Vid mötet beslöts att utreda vilka
alternativa    möjligheter    som    finns,    vilka
konsekvenser  de för med sig samt vilket  alternativ
som  är  den  bästa  lösningen  för  att  tillgodose
integration,  kompensation   till   kommunerna  etc.
Utredningsarbetet skall vara klart till årsskiftet.
Utskottet vill understryka vikten av  att  möjliga
förändringar   för   att  förbättra  utvecklingen  i
Öresundsregionen genomförs  så  snart  som  möjligt.
Utskottet  förutsätter att erfarenheter av samarbete
inom andra gränsområden  inom  EU  därvid  tas  till
vara.    I   detta   sammanhang   kan   nämnas   att
Öresundskomiteen,  en  samarbetsorganisation  mellan
regionala och lokala politiker i Öresundsregionen, i
sitt     arbete    med    integrationsprocessen    i
Öresundsregionen   har  tagit  fram  en  rapport  om
erfarenheterna av det  gränsregionala  samarbetet  i
Oberrheinregionen.    Oberrheinregionen    är    det
gemensamma  gränsområdet  mellan Frankrike, Tyskland
och Schweiz. Regionen har ett  befolkningstal på 5,6
miljoner invånare, att jämföra med Öresundsregionens
ca 3,5 miljoner invånare. Arbetspendlingen i området
till Schweiz är från Frankrike 33  000  personer och
från Tyskland 21 000 personer. Mellan Frankrike  och
Tyskland är pendlarantalet 27 000. Oberrheinregionen
är  intressant  som  exempel  på  grund  av  de höga
pendlingsvolymerna,  de  stora  skillnaderna  mellan
deltagande länders styrelseskick och en hög grad  av
funktionell      integration     genom     särskilda
överenskommelser mellan länderna.
För gränssamarbetet har organiserats institutioner
på såväl lokal, regional  som nationell nivå. På det
nationella  planet  finns Oberrheinkonferensen,  som
består    av    verkställande     myndigheter    och
administrativa  enheter  till  vilka är  knutet  ett
parallellt råd av folkvalda.
Vad  gäller  arbetsmarknads-  och  skattefrågor  i
Oberrheinregionen anges bl.a. att  regeländringar  i
regel  initieras  av  lokala myndigheter och aktörer
som identifierat problem  och  sedan  för  upp dessa
till    lagstiftande   nivå   i   respektive   land.
Grundregeln i avtalen mellan ifrågavarande länder är
att man som  gränsgångare  betalar skatt där man bor
under förutsättning att man  bor  och  arbetar  inom
"gränsområdet". Senare betalas en del av bruttolönen
tillbaka  t.ex.  till  den  kanton där arbetsplatsen
ligger  som en form av kompensation  för  offentliga
lokalt motiverade omkostnader.
Beträffande  sociala  förmåner  anges  att  man är
sjukförsäkrad i arbetslandet men endast så länge man
är  anställd. Vid anställningens upphörande återförs
man till  sitt eget lands sjukförsäkringssystem, och
detta även  vid  uppsägning. Arbetslöshetsförsäkring
betalas från boendelandet på ett underlag som svarar
mot en referensinkomst  som  svarar mot en likvärdig
anställning i boendelandet.
I rapporten om Oberrheinregionen  anges vidare att
det fortsatt återstår löpande problem  kopplade till
de   stora   pendlingsvolymerna   med   transporter,
infrastrukturella  satsningar  och harmonisering  av
socialförsäkringar på hälso- och sjukvårdsområdet.
Med  det  anförda  avstyrker utskottet  motionerna
A390 yrkande 2 och Sf214.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp


Utgiftsområdet  omfattar  politikområdet  Ersättning
vid    arbetsoförmåga.    Politikområdet    omfattar
sjukpenning,    rehabilitering,   närståendepenning,
förtidspension, ersättning vid handikapp och arbets-
och kroppsskador,  kostnader  för  sysselsättning av
vissa  förtidspensionärer  samt  socialförsäkringens
administration,    dvs.    RFV   och   de   allmänna
försäkringskassorna.

Riksdagen har för budgetåret  2002  i enlighet med
regeringens    förslag    fastställt    ramen    för
utgiftsområde  10  till  108  357  018  000 kr (bet.
2001/02:FiU1, rskr. 2001/02:34-35).

Sjuklön


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden om att
minska företagens kostnader  för  sjuklön, om
arbetsgivares ansvar för arbetsmiljön och
om     sjuklöneperiodens     längd.    Jämför
reservationerna  nr 7 (m, kd, c,  fp)  och  8
(v).

Gällande bestämmelser

Enligt  lagen  (1991:1047)  om  sjuklön  (SjLL)  har
arbetstagare under  de  första  14  dagarna  av  ett
sjukfall   rätt  till  sjuklön  från  arbetsgivaren.
Rätten till  sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen
av    anställningstiden.     Är     den     avtalade
anställningstiden kortare än en månad inträder  dock
rätten   till   sjuklön   endast   om  arbetstagaren
tillträtt anställningen och därefter  varit anställd
14 kalenderdagar, i princip i följd.

För  den  första dagen i sjuklöneperioden  betalas
ingen ersättning  (karensdag).  För  de  återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod  (allmänt högriskskydd).  För  en
arbetstagare som lider  av  sjukdom  som  kan  antas
medföra  ett  större  antal sjukperioder med sjuklön
under  en tolvmånadersperiod  kan  försäkringskassan
besluta  om  s.k.  särskilt  högriskskydd.  Då utges
sjuklön  för  första  dagen  och  arbetsgivaren  får
ersättning från sjukförsäkringen. Från och med den 1
januari 1998 gäller ett utökat särskilt högriskskydd
som  omfattar den som har en sjukdom som medför risk
för en  eller  flera  längre  sjukperioder  under en
tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall  dock
inte   för   karensdag.   Även   i  dessa  fall  får
arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen.
Företag med en viss högsta lönekostnad  har enligt
17   §   SjLL   möjlighet   att   försäkra  sig  hos
försäkringskassan  mot sjuklönekostnader.  Rätt  att
teckna  en sådan försäkring  har  arbetsgivare  vars
sammanlagda  lönekostnader  under  ett  kalenderår -
exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt  -
inte  beräknas överstiga 130 gånger prisbasbeloppet.
Försäkringen  ersätter försäkringstagarens kostnader
för  sjuklön  fr.o.m.  den  tredje  ersättningsdagen
liksom  kostnaderna   för   socialavgifter,   allmän
löneavgift och särskild löneskatt. Avgiften för 2001
är 1,4 % av de sammanlagda lönekostnaderna.

Motioner

Kenth  Skårvik  m.fl.  (fp, m, kd, c) begär i motion
Sf231 yrkande 1 ett tillkännagivande  om  behovet av
att minska företagens kostnader för sjuklön. I samma
motion,  yrkande  2, begärs ett tillkännagivande  om
behovet   av   att  genomföra   förslaget   om   ett
högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Motionärerna
anser att AGRA-utredningens  förslag bör genomföras.
Förslaget,  som är tänkt att gälla  företag  med  en
årslönesumma upp till 160 prisbasbelopp, innebär att
om  sjuklönekostnadens   andel  av  årslönekostnaden
överstiger motsvarande andel för alla arbetsgivare i
riket skall ersättning utges  för del som överstiger
riksandelen jämte socialavgifter.  Ett sådant system
innebär    enligt    motionärerna   en   effektivare
riskspridning och är ett  bättre alternativ till den
offentliga  försäkring  mot  sjuklönekostnader   som
företagen erbjuds i dag.

Marie  Engström  m.fl.  (v)  begär  i motion Sf236
yrkande   1   ett   tillkännagivande  om  ekonomiska
drivkrafter  för  att få  arbetsgivare  att  ta  ett
större ansvar för arbetsmiljö  och  minskad  ohälsa.
Enligt  motionärerna  är  en förlängd sjuklöneperiod
inte rätt metod för att åstadkomma  detta.  I  samma
motion,    yrkande   2,   begär   motionärerna   ett
tillkännagivande   om  att  ett  sjuklönesystem  med
restitutionsförfarande  för  företag  med  högst tio
anställda bör utredas. Motionärerna anser att sådana
företag  bör  kunna få tillbaka inbetalt belopp  via
avdrag   vid   upprättande    av    den    månatliga
skattedeklarationen.
Viviann  Gerdin  och  Birgitta Sellén (c) begär  i
motion  N323  yrkande  4  ett   tillkännagivande  om
översyn   av   sjuklöneperioden  för  småföretagare.
Motionärerna anser att redan en sjuklöneperiod på 14
dagar är mycket  betungande för de minsta företagen.
Det  finns  därför  skäl   att   befria   dem   från
sjuklönekostnaderna.
Lena  Sandlin-Hedman  och  Lars  Lilja (s) begär i
motion     Sf350     ett     tillkännagivande     om
sjuklöneperioden    i    sjukförsäkringen.    Enligt
motionärerna   är   det   angeläget   att   avskaffa
sjuklöneperioden  för  små  och  medelstora företag.
Motionärerna  anser  att  sjuklöneperioden   snarare
bidragit  till  ökad  utslagning  än  till  att föra
arbetsmiljöarbetet framåt.

Utskottets ställningstagande

Som  närmare redovisas i det följande har regeringen
presenterat ett åtgärdsprogram för att främja hälsan
i arbetslivet.  Programmet  i  elva punkter omfattar
bl.a.  ekonomiska drivkrafter för  arbetsgivare  att
förebygga   ohälsa.   Enligt  propositionen  är  ett
förtydligat     och     i    vissa     fall     ökat
finansieringsansvar  för  arbetsgivaren   en  av  de
grundläggande förutsättningarna för att den negativa
utvecklingen av sjukfrånvaron skall kunna brytas. En
möjlighet som har lyfts fram och diskuterats  är  en
förlängning    av   sjuklöneperioden.   Även   andra
möjligheter    att     förtydliga     arbetsgivarens
finansieringsansvar  kan enligt regeringen  komma  i
fråga,  t.ex. ett visst  medfinansieringsansvar  för
den sjukpenningutbetalning som kan bli aktuell efter
sjuklöneperioden,                    differentierade
arbetsgivaravgifter  utifrån  den  variation   i  de
anställdas  ohälsa  som finns hos olika arbetsgivare
eller att ge en arbetsgivare som satsar extra på sin
arbetsmiljö   någon   form    av    nedsättning   av
arbetsgivaravgiften.  Arbetsgivarnas  kostnader  för
förändringarna  av finansieringsansvaret  förutsätts
bli   balanserade   av    minskade   avgifter   till
sjukförsäkringen. Enligt regeringen är det dock ännu
för tidigt att avgöra vilken kombination av åtgärder
som har bäst förutsättningar att verka sjukdoms- och
skadeförebyggande.  Dessa  frågor   behöver   därför
beredas vidare.

Utskottet    har   tidigare   uttalat   (se   bet.
2000/01:SfU1 s. 38) att sjuklöneperioden på 14 dagar
numera ingår som  en naturlig och väl fungerande del
av  välfärdssystemet.   Genom  sjuklöneperioden  har
försäkringskassorna  avlastats   arbetet  med  korta
sjukfall och kan därmed koncentrera sig på de längre
sjukfallen.  Genom det särskilda högriskskyddet  har
arbetsgivarens  kostnader  begränsats när det gäller
sjukersättning till personer  med  sjukdomar som kan
väntas   medföra   visst   mått   av   sjukfrånvaro.
Sjuklönesystemet  kan således inte sägas  hindra  en
arbetsgivare att anställa  en sådan person. I övriga
fall har arbetsgivare med begränsat  antal anställda
möjlighet   att   teckna   en   återförsäkring   för
sjuklönekostnader.
Enligt utskottets mening är det  viktigt  att  det
finns  ekonomiska  drivkrafter  för arbetsgivare att
genom        förebyggande        insatser        och
rehabiliteringsåtgärder   minska   sjukfrånvaron  på
arbetsplatsen.     Genom    sjuklöneperioden     har
arbetsgivaren  också   fått   ett   ansvar  för  och
möjlighet att påverka kostnaderna för  sjukfrånvaron
på arbetsplatsen. Som redan nämnts ingår  inom ramen
för  elvapunktsprogrammet bl.a. frågor om ekonomiska
drivkrafter  för arbetsgivare att förebygga ohälsa i
arbetet. Utskottet  anser  med  hänsyn  härtill  att
regeringens  arbete  med  åtgärdsprogrammet inte bör
föregripas  t.ex.  genom  att   riksdagen   nu   tar
ställning  till  frågan  om  sjuklöneperiodens längd
eller   till  förslag  om  att  minska   de   mindre
företagens  kostnader  för  sjuklön. Som framhålls i
propositionen  är  det ännu för  tidigt  att  avgöra
vilken  kombination  av   åtgärder   som   har  bäst
förutsättningar     att    verka    sjukdoms-    och
skadeförebyggande.
Med  det  anförda avstyrker  utskottet  motionerna
Sf231, Sf236, N323 yrkande 4 och Sf350.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  med  ändring  av  regeringens
förslag om medelsanvisning till anslaget 19:1
Sjukpenning  och  rehabilitering m.m. besluta
att för budgetåret  2002 till anslaget anvisa
100 miljoner kronor mindre  än vad regeringen
föreslagit.   Några   medel   för  finansiell
samordning   avsätts   därmed  inte.   Därmed
bifalls delvis motion Sf375  i  denna del och
avslås    motionsyrkanden   dels   om   annan
medelsanvisning  till  anslaget 19:1, dels om
andra villkor för användning  av anslaget för
2002.
Riksdagen  bör  även  som  sin mening  ge
regeringen  till  känna att regeringen  under
våren  2002  bör  återkomma  med  förslag  om
finansiell         samordning          mellan
socialförsäkringen,  hälso-  och  sjukvården,
socialtjänsten                            och
arbetsmarknadsmyndigheterna.  Därmed  bifalls
delvis  motionerna  Sf294,  Sf354 yrkande  2,
Sf314, Sf262 och So628 yrkande 7.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om   bl.a.   sjukpenninggrundande    inkomst,
sjukförsäkringsfrågor     i     övrigt    och
rehabiliteringsfrågor.
Jämför reservationerna nr 9 (m, c),  10 (mp),
11  (m), 12 (kd), 13 (c, fp), 14 (kd, c),  15
(mp), 16 (m), 17 (kd), 18 (c) och 19 (mp).

Gällande bestämmelser

Från  anslaget  bekostas  utgifter  för sjukpenning,
rehabilitering och närståendepenning.

Som  tidigare  nämnts  har en arbetstagare  enligt
SjLL  rätt  att  under sjuklöneperioden  få  sjuklön
motsvarande  en  viss   del   av   lönen  och  andra
anställningsförmåner. Vad gäller reglerna om sjuklön
i övrigt hänvisas till redovisningen ovan.
Efter  sjuklöneperioden  utges sjukpenning  enligt
AFL.    Sjukpenningen   utgör   80    %    av    den
sjukpenninggrundande  inkomsten.  För  den  som inte
omfattas   av   SjLL,   t.ex.   egenföretagare   och
uppdragstagare,  utges  sjukpenning  enligt AFL från
sjukperiodens  början. Sjukpenning utges  dock  inte
för den första dagen i sjukperioden (karensdag). För
tid därefter utges  sjukpenning  med  80  %  av  den
sjukpenninggrundande  inkomsten. Antalet karensdagar
är    begränsat   till   högst    tio    under    en
tolvmånadersperiod.
Den  sjukpenninggrundande   inkomsten   är  enligt
reglerna  i AFL den årliga inkomst i pengar  som  en
försäkrad kan  antas  komma  att tills vidare få för
eget  arbete, antingen såsom arbetstagare  i  allmän
eller enskild  tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en sjukpenninggrundande  inkomst som uppgår till
24   %   av   prisbasbeloppet.   Vid  beräkning   av
sjukpenninggrundande  inkomst  bortses   från  sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete  som
överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Rehabiliteringsersättning    utges   under   vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till  följd  av  sjukdom  är nedsatt  med  minst  en
fjärdedel,    deltar    i    en   arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning  består av
rehabiliteringspenning,  som  utges med 80 % av  den
sjukpenninggrundande  inkomsten,  och  ett  särskilt
bidrag.     För     köp    av    arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster  och  arbetshjälpmedel  m.m.
liksom  för rehabiliterings- och behandlingsinsatser
inom hälso-  och  sjukvården avsätts särskilda medel
(s.k. Dagmarmedel).
Närståendepenning  utges  enligt lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för  närståendevård  till
den som avstår från förvärvsarbete för att vårda  en
närstående  svårt  sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker  på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar  är begränsat  till  60  dagar  för
varje person som vårdas. Närståendepenning utges med
80  %  av  den  sjukpenninggrundande  inkomsten  för
samtliga dagar i  ersättningsperioden  och kan utges
som hel, halv eller fjärdedels förmån.
Med    stöd   av   lagen   (1992:863)   om   lokal
försöksverksamhet  med  finansiell samordning mellan
socialförsäkring  och hälso-  och  sjukvård  bedrevs
under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå
inom  fem  försöksområden   (Finsam).   Syftet   med
försöksverksamheten  var  att skapa drivkrafter inom
systemen för socialförsäkring  respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma
resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med  finansiell samordning mellan  socialförsäkring,
hälso-   och   sjukvård  och  socialtjänst  får,  om
regeringen  medger  det,  en  försäkringskassa,  ett
landsting och  en  kommun  som har kommit överens om
det  bedriva  sådan försöksverksamhet  i  syfte  att
pröva möjligheterna  till  en effektivare användning
av       tillgängliga       resurser       (Socsam).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden,  startade den 1 juli 1994 och  skall
avslutas senast vid utgången av 2002.
Sedan  den 1 januari  1998  får  försäkringskassan
träffa överenskommelse  med  kommun,  landsting  och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare   användning  av  tillgängliga  resurser
(Frisam).

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret  2002  till anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m.  anvisar ett ramanslag på 45 805
miljoner kronor.

Under  anslagsposten   Rehabilitering   redovisas,
förutom  rehabiliteringsersättning,  de ovan  nämnda
Dagmarmedlen,  som  2001  uppgår  till 235  miljoner
kronor,  och särskilda medel, bl.a.  ersättning  vid
köp av arbetslivsinriktade  rehabiliteringstjänster,
merkostnader i form av bidrag  till arbetshjälpmedel
samt administration.
Enligt  vad  som anges i propositionen  fortsätter
ökningen  av  ohälsan   i   arbetslivet.  Det  är  i
synnerhet de långa sjukskrivningarna som ökar. Drygt
100 000 personer, varav 65 000  kvinnor  hade  i maj
2001  varit  sjukskrivna under längre tid än ett år.
Ungefär en tredjedel  av  dem hade varit sjukskrivna
under  mer  än  två  år. Sjukförsäkringsutredningens
kartläggning  av  1999 års  förhållanden  visar  att
sjukfrånvaron är relativt sett högre bland anställda
i  kommuner  och  landsting   (ca 7 %)  jämfört  med
sjukfrånvaron bland anställda inom  staten (4 %) och
det  privata näringslivet (4 %). Det ökande  antalet
sjukskrivningar   har  medfört  att  utgifterna  för
sjukpenning   har  ökat   dramatiskt.   Under   1998
utbetalades ca 20 miljarder kronor. År 2002 beräknas
utgifterna uppgå till närmare 50 miljarder kronor.
Regeringen anser mot denna bakgrund att kraftfulla
åtgärder behövs  för  att  motverka  den  ogynnsamma
utvecklingen.  Ett  brett  spektrum av förslag  till
åtgärder har därför tagits fram  inom  ramen  för en
sammanhållen  strategisk  satsning  för  förbättrade
arbetsvillkor och för hälsa i arbetslivet.  Det s.k.
elvapunktsprogrammet    omfattar   arbetsmiljö,   en
förnyelse   av   rehabiliteringen   och   ekonomiska
incitament för att  minska  sjukskrivningar.  Vidare
ingår justeringar av den gällande lagstiftningen för
att  höja kvaliteten i rehabiliteringsarbetet liksom
formerna  för sjukskrivningsprocessen. Syftet med de
föreslagna  åtgärderna är att sätta den försäkrade i
centrum  och  att  göra  arbetsgivarens  ansvar  för
ohälsan  tydligare.   En   särskild   utredare   har
tillsatts  för  att  utarbeta förslag till en samlad
handlingsplan för ökad  hälsa  i  arbetslivet,  HpH-
utredningen. Utredningen, som lämnat en delrapport i
juni  2001,  skall  senast  i december 2001 redovisa
förslag till åtgärder på längre sikt.
Beträffande den del av åtgärdsprogrammet som avser
förnyelse av rehabiliteringen anförs i propositionen
bl.a. följande. De utvärderingar av verksamheten som
gjorts        på       området       visar       att
socialförsäkringsadministrationen saknar en enhetlig
metodik i handläggningen  av  långa sjukfall och att
yrkesrollen    för   rehabiliteringssamordnare    är
otydlig. För den  sjukskrivne  har  detta  inneburit
bl.a. långa handläggningstider och att ansvaret  för
rehabiliteringen  upplevs  vara  otydligt.  För  att
förhindra  passivisering  och för att underlätta för
den sjukskrivne att komma tillbaka  till  arbete  är
det    enligt   regeringen   nödvändigt   dels   att
välfungerande                       individanpassade
rehabiliteringsåtgärder sätts in i tid,  dels att en
tydlig  ansvarsuppdelning  görs.  För att åstadkomma
detta  krävs  en  förnyelse  av  den  administrativa
hanteringen av sjukfall som bedöms ligga i riskzonen
för     långtidssjukskrivning     samt     av    den
arbetslivsinriktade   rehabiliteringen.   Regeringen
avser  att  i  början  av  2002  inleda  ett  sådant
förnyelsearbete. Syftet med verksamheten skall  vara
att  genom  nya  metoder och förändrade regler finna
nya  och  effektivare   former  för  hanteringen  av
sjukskrivningsprocessen och  den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Ett annat syfte  är  att  finna en
effektivare   organisation   för  denna  verksamhet.
Förnyelsearbetet    innebär    i    huvudsak     att
försäkringskassans arbetsmetoder skall utvecklas och
kompetensen  förstärkas  för att möjliggöra en tidig
bedömning   av  den  enskildes   arbetsförmåga   och
eventuella  rehabiliteringsbehov.   Underlaget  från
arbetsgivaren  utgör  en  viktig  förutsättning  för
denna  bedömning.  Vidare skall arbetsgivarens  roll
tydliggöras,  bl.a. genom  att  denne  alltid  skall
lämna förslag till  åtgärder  på  arbetsplatsen samt
ange förväntad tidpunkt då den försäkrade kan återgå
i  arbete. Sanktionsmöjligheter bör  vidare  införas
för    passiva   arbetsgivare.   I   de   fall   där
arbetsgivaren    inte    kan    bidra    till    den
arbetslivsinriktade  rehabiliteringen har den lokala
arbetsmarknadsmyndigheten en viktig roll.
När   det   gäller   justeringar    av    gällande
lagstiftning    för    att    höja    kvaliteten   i
rehabiliteringsarbetet anförs bl.a. att  den översyn
som  har  gjorts bl.a. av HpH-utredningen visar  att
lagstiftningen   i  vissa  delar  kan  försvåra  för
försäkringskassan  att  genomföra snabba åtgärder av
hög kvalitet. Regeringen  har  därför  i proposition
2001/02:9    föreslagit    att    bestämmelsen    om
försäkringskassans     fördjupade    bedömning    av
sjukpenningrätten  skall   upphöra  att  gälla.  Att
själva bestämmelsen upphävs  innebär  dock  inte att
regeringens  uppfattning  har förändrats beträffande
värdet  och  behovet  av  tidiga  och  kontinuerliga
insatser   både   när   det   gäller    att    pröva
sjukpenningrätten,  utreda  rehabiliteringsbehov och
initiera  rehabiliteringsåtgärder.  Genom  ändringen
ges  försäkringskassan   möjlighet  att  rikta  sina
insatser  på ett mer flexibelt  och  individanpassat
sätt. (Förslaget  behandlas  i utskottets betänkande
2001/02:SfU5.)
Bestämmelsen  att  arbetsgivaren   skall   påbörja
rehabiliteringsutredningar om det inte framstår  som
obehövligt   är   enligt   HpH-utredningen  otydlig.
Utredningen  har  därför  föreslagit   att  reglerna
skärps,  så  att  arbetsgivaren  alltid  senast  den
sextionde dagen i ett pågående sjukfall skall  lämna
ett  rehabiliteringsunderlag  samt ett yttrande från
företagshälsovården.    Enligt    förslaget    skall
sanktionsmöjligheter   finnas   vid   underlåtenhet.
Regeringen  avser  att  återkomma  med  förslag   om
arbetsgivarens       skyldighet       att      lämna
rehabiliteringsunderlag under våren 2002.
Såvitt  gäller långa sjukskrivningar är  problemen
särskilt  stora   inom   den   offentliga   sektorn.
Regeringen avser därför att inleda särskilda  försök
hos  några av de stora offentliga arbetsgivarna  för
att förebygga  och  minska sjukfrånvaron. Regeringen
har på tilläggsbudget  föreslagit  att  50  miljoner
kronor  avsätts  till  denna  verksamhet redan under
2001.
I   samband   med   behandlingen  av   regeringens
proposition  1999/2000:149  Nationell  handlingsplan
för utveckling  av  hälso-  och  sjukvården  begärde
riksdagen   på   förslag  av  socialutskottet  (bet.
2000/01:SoU5)  att   regeringen   skyndsamt   skulle
återkomma   till   riksdagen   med  ett  förslag  om
finansiell  samordning  mellan olika  myndigheter  i
syfte   att   öka   hälsan   och    minska   antalet
sjukskrivningar.   Mot   bakgrund   härav   föreslår
regeringen  att  200 miljoner kronor av Dagmarmedlen
skall få användas  för  finansiell  samordning under
2002.  Av  medlen  under  anslaget 19:1 används  100
miljoner kronor och av medlen  under  anslaget  13:3
Bidrag till hälso- och sjukvård inom utgiftsområde 9
används  100  miljoner kronor. Regeringen, som avser
att  återkomma  om   den  finansiella  samordningens
närmare   utformning,   är   även   beredd   att   i
tilläggsbudget      under     2002      eller      i
budgetpropositionen för  2003  pröva  om ytterligare
medel skall göras tillgängliga för denna verksamhet.
De  senaste  årens  reallöneökningar  har   enligt
regeringen luckrat upp inkomstbortfallsprincipen och
privata  och avtalsmässiga försäkringslösningar  har
fått en allt  större betydelse. Enligt regeringen är
det av yttersta vikt att de senaste årens utveckling
med allt större  andel  av  inkomsterna  över  taket
hindras   genom  att  inkomsttaket  höjs.  En  annan
anledning till  att  taket bör höjas är kritiken att
den  enskilde  får  betala   två   gånger   för  sin
försäkring, dvs. både genom arbetsgivaravgiften  och
genom   privata  lösningar.  Regeringens  avsikt  är
därför att höja taket från 7,5 till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. 1 juli  2003  om  det statsfinansiella läget
tillåter   det.  Utgiftsökningen   för   sjuk-   och
föräldraförsäkringen    beräknas   uppgå   till   ca
1 miljard  kronor  2003 och  ca  2 miljarder  kronor
2004.  Genom  denna  förändring   beräknas   andelen
personer med inkomster överstigande taket att  uppgå
till 8 %.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf382
yrkande 12 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002  till  anslaget  19:1  anvisa  10  068 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I  samma  motion begärs tillkännagivanden  om  att
ersättningsnivån i rehabiliteringspenningen bör vara
80 % av sjukpenninggrundande  inkomst  (yrkande  1),
att    ytterligare    en   karensdag   den   åttonde
frånvarodagen   införs   (yrkande    2)    och   att
sjukpenninggrundande   inkomst   beräknas   på   ett
genomsnitt   av  de  två  föregående  årens  inkomst
(yrkande   3).  I   yrkandena   4   och   5   begärs
tillkännagivanden      om      att     sjuk-     och
rehabiliteringsersättning skall  utges för lönedelar
upp till 7,5 inkomstbasbelopp och att det s.k. taket
i  sjukpenningen indexeras med inkomstbasbelopp  som
grund.  I  yrkande  6  begärs  avslag på regeringens
strategi för att motverka ohälsa i arbetslivet och i
yrkande    7    ett    tillkännagivande    om    att
havandeskapspenningen flyttas till utgiftsområde 10.
I  yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande
om att sjukskrivningar på grund av trafikolyckor bör
överföras       från      sjukförsäkringen      till
trafikskadeförsäkringen.
Även i motion Sf401  yrkande  6  i  denna  del  av
Margit Gennser m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
om  att  havandeskapspenningen  förs  till  anslaget
19:1.
I motion Sf328 av Margit Gennser m.fl. (m)  begärs
tillkännagivanden om att rehabiliteringspenning  bör
utges  med  80  %  av  sjukpenninggrundande  inkomst
(yrkande   1),   att   rehabiliteringspenning  skall
beräknas  på ett genomsnitt  av  de  två  föregående
årens inkomst  (yrkande  2)  och  att  en  karensdag
införs   i   rehabiliteringspenningen   den  åttonde
frånvarodagen (yrkande 3).
Även  i  motion Sf403 av Margit Gennser m.fl.  (m)
begärs i yrkandena  1 och 2 tillkännagivanden om att
sjukpenninggrundande    inkomst    för   sjuk-   och
rehabiliteringspenning  skall  beräknas  på  de  två
föregående årens inkomst och att  en karensdag skall
införas  i  sjuk-  och rehabiliteringspenningen  den
åttonde frånvarodagen.

Kristdemokraterna

Désirée Pethrus Engström  m.fl.  (kd) begär i motion
Sf354  yrkande 9 i denna del att riksdagen  beslutar
att för  budgetåret 2002 till anslaget 19:1 anvisa 5
175  miljoner   kronor   mindre  än  vad  regeringen
föreslagit.

I samma motion, yrkande  1,  begärs  beslut om att
införa en ny rehabiliteringsförsäkring fr.o.m. den 1
juli 2002 i enlighet med Gerhard Larssons  förslag i
betänkandet    Rehabilitering   till   arbete   (SOU
2000:78). I yrkande 3 begärs beslut om att införa en
ny modell för trafikförsäkringen. Motionärerna anser
att personskador  på  grund av trafik bör föras till
trafikförsäkringen. I yrkande  4  begärs  beslut att
införa  en  andra  karensdag i sjukförsäkringen  med
bibehållet högkostnadsskydd om högst tio karensdagar
per år. I yrkande 5  begärs  ett tillkännagivande om
behovet    av   regeländringar   i   karenssystemet.
Motionärerna  framhåller  att  personer  med deltid,
skiftarbete,  timanställning eller fler arbetsgivare
i praktiken kan  få  fler  karensdagar.  I yrkande 6
begärs  ett  beslut  om  en  ny beräkningsgrund  för
sjukpenninggrundande  inkomst.  Enligt  motionärerna
bör   sjukpenninggrundande   inkomst   beräknas   på
snittinkomsten   de   senaste   24   månaderna   och
skattepliktiga förmåner och semesterersättning göras
sjukpenninggrundande.  I  yrkande 7 begärs beslut om
avskaffa de fasta stegen i  sjukersättningen och att
ersättning i stället skall kunna lämnas i proportion
till nedsättningen av arbetsförmågan.
Även i motion Sf392 yrkande  30  av  Alf  Svensson
m.fl. (kd) begärs beslut att skattepliktiga förmåner
och        semesterersättning       skall       vara
sjukpenninggrundande.
I motion Sf391  av  Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd)  begärs  i  yrkandena   1-3  beslut  om  en  ny
rehabiliteringsförsäkring fr.o.m.  den  1  juli 2002
och  att  regeringen  dels  påbörjar  det nödvändiga
lagstiftningsarbetet,     dels     tillsätter     en
organisationskommitté med ansvar för genomförandet.
Även  Maria Larsson m.fl. (kd) begär i motion A204
yrkande 7 att regeringen lägger fram förslag till en
ny rehabiliteringsförsäkring.

Centerpartiet

Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c)  begär i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2002  till anslaget 19:1  anvisa  2  140
miljoner kronor mindre  än vad regeringen förslagit.
Motionärerna anser att deras  satsningar  på  aktiva
åtgärder  i  stället  för  passiva kommer att minska
kostnaderna för sjukpenning.  Vidare kan kostnaderna
minska genom att den sjukpenninggrundande  inkomsten
baseras på historisk inkomst.

I    samma   motion,   yrkande   2,   begärs   ett
tillkännagivande  om  att  3,3  miljarder  kronor av
anslaget      19:1      skall      användas     till
rehabiliteringsersättning  och  rehabiliteringsstöd,
och i motsvarande grad skall sjukpenningen  minskas.
I  yrkande  3 begärs att riksdagen beslutar att  500
miljoner  kronor   av   anslaget  19:1  avsätts  för
finansiell samordning (eller  motsvarande)  och  för
rehabiliteringsutredningar m.m.
I  motion  Sf245  yrkande  3  i  denna del av Agne
Hansson m.fl. (c) begärs förslag om  en  höjning  av
grundnivån   till   200   kr   per   dag   i   bl.a.
sjukpenningen.
I  motion  Fi293  yrkande  14  i denna del av Agne
Hansson     m.fl.     (c)    begärs    beslut    att
försäkringskassorna från 2002 får disponera upp till
10  %  av  anvisade  medel   för   sjukpenning   och
rehabiliteringsersättning  på  det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.

Folkpartiet

Lars  Leijonborg  m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret 2002 till  anslaget  19:1  anvisa  4  185
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Ett  likalydande  yrkande  återfinns  i motion Fi294
yrkande  14  i  denna  del av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp).

I  motion Fi294 yrkande  23  begärs  förslag  till
lagändring  så  att  sjukförsäkringens kostnader för
trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen.
I  motion Sf256 av Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs  i  yrkandena  1  och  5  dels förslag om att
förlänga rätten till närståendepenning  och ledighet
för  vård  av  närstående  till 120 dagar, dels  att
riksdagen  beslutar  att  för budgetåret  2002  till
anslaget  19:1  anvisa  50 miljoner  kronor  mer  än
regeringen.
I  motion  Sf395  av Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs   i  yrkandena  5   i   denna   del   och   7
tillkännagivanden  dels  om  att  höja taket bl.a. i
sjukförsäkringen till 10 prisbasbelopp,  dels  om en
begränsning av sjukskrivningsperioden till ett år. I
yrkande 8 i denna del begärs ett tillkännagivande om
att  Finsamregler  skall  få tillämpas i hela riket.
Motionärerna  anser  att  försäkringskassan  fr.o.m.
2002 skall få disponera upp  till  10  % av anvisade
medel  för  sjukpenning, arbetsskadesjukpenning  och
rehabiliteringsersättning  på  det sätt som gällde i
Finsam-  och  Socsamförsöken.  I  yrkande  10  begär
motionärerna    ett    tillkännagivande    om     en
rehabiliteringsgaranti.  Senast  efter  fyra veckors
sjukskrivning    skall   enligt   motionärerna   den
försäkrade   få   en   rehabiliteringsutredning   av
försäkringskassan.

Övriga motioner

Bo Könberg m.fl. (fp, c och mp) begär i motion Sf386
i  denna  del  beslut  om  att   försäkringskassorna
fr.o.m. 2002 får disponera upp till 10 % av anvisade
medel  för sjukpenning och rehabiliteringsersättning
för finansiell  samordning  på det sätt som gällde i
Finsam-  och  Socsamförsöken. Motionärerna  hänvisar
till den uppgörelse  som  träffades  i november 2000
mellan regeringen, c, fp och mp.

Jan Bergqvist m.fl. (s, v och mp) begär  i  motion
Sf375   i   denna  del  beslut  om  att  medlen  för
finansiell samordning  återförs  till  i  detta fall
utgiftsområde 10. Enligt motionärerna är landstingen
under hårt tryck och behovet av sjukvård ökar.
Kerstin-Maria  Stalin  m.fl.  (mp)  begär i motion
Sf393   yrkande   1  ett  tillkännagivande  om   att
samordningsprojektet  Finsam enligt överenskommelsen
mellan s, mp, c och fp i november 2000 bör införas i
hela  landet. Motionärerna  yrkar  att  samordningen
införs med det snaraste.

Övriga motioner om sjukpenning och
rehabilitering m.m.

Sjukpenninggrundande inkomst

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf306
yrkande    1    förslag   till   sådan   ändring   i
sjukförsäkringen    att    egenföretagare   får   en
inkomsttrygghet som är likvärdig  den som gäller för
löntagare.  I samma motion, yrkande  3,  begärs  ett
tillkännagivande   om   att   regeln   om   att   en
arbetstagare  skall åtnjuta inkomst av eget arbete i
minst sex månader  i  följd  skall avskaffas. Kravet
missgynnar  enligt motionärerna  egenföretagare  och
tillfälligt   anställda   om   uppdraget   inte   är
tillräckligt långt.

I motion N316  yrkande  1  av  Göran  Lindblad (m)
begärs ett tillkännagivande om att trygghetssystemen
även  bör omfatta företagare. Enligt motionären  bör
man  inte   göra  någon  skillnad  på  anställd  och
företagare.
Maria  Larsson  (kd)  begär  i  motion  Sf257  ett
tillkännagivande   om   att   jämställa   ägare   av
aktiebolag med ägare i andra bolagsformer vad gäller
rätten  till  sjukförsäkring.  Motionären framhåller
att den som startar handelsbolag eller enskild firma
får räkna en normal inkomst som sjukpenninggrundande
inkomst    under   ett   uppbyggnadsskede.    Enligt
motionären är  det fel att detta inte gäller den som
startar aktiebolag.
I  motion  Sf258   av  Maria  Larsson  och  Ragnwi
Marcelind (kd) begärs  ett  tillkännagivande  om att
möjliggöra    studier    vid   deltidssjukskrivning.
Motionärerna påpekar att studiemedlet minskar med 50
%  vid  t.ex.  halvtidssjukskrivning.  Eftersom  den
sjukpenninggrundande   inkomsten  är  vilande  under
studietiden - och inte aktiveras  med  mindre än att
studierna  avbryts - kan sjukpenning inte  utbetalas
på den andra  halvan,  om  man  inte dessutom har en
studietids-SGI.
Sofia Jonsson och Lena Ek (c) begär i motion Sf268
ett    tillkännagivande    om    en    översyn    av
trygghetssystemen  för  småföretagare.  Motionärerna
anser  att  företagare  bör  ha  samma  villkor  som
anställda.
Eva Flyborg m.fl. (fp) begär i motion N267 yrkande
11  ett  tillkännagivande  om  socialförsäkringarnas
regelsystem.      Motionärerna      påpekar      att
beräkningsunderlaget   varierar   i  olika   system,
konsekvent till företagarens nackdel.
I motion Sf265 av Helena Bargholtz (fp) begärs ett
tillkännagivande   om   att  förutsättningarna   bör
utredas för att arbetstagare  över 55 års ålder, som
på   grund  av  permittering  valt  att   bli   egen
företagare,    ej    skall    behandlas    sämre   i
sjukförsäkrings-  och  pensionshänseende  än om  han
valt    att    leva    på   arbetslöshetsersättning,
omskolningsbidrag m.m.
Kerstin-Maria Stalin m.fl.  (mp)  begär  i  motion
Sf393  yrkande  7 ett tillkännagivande om att dagens
studiemedelssystem  är  för  dåligt  integrerat  med
främst   sjukförsäkringen   och   föräldrapenningen,
vilket påkallar åtgärd och översyn.
Britt-Marie  Lindkvist  och  Christina  Nenes  (s)
begär   i  motion  Sf301  ett  tillkännagivande   om
fördelarna med en mer schabloniserad beräkningsgrund
vid fastställande  av sjukpenninggrundande inkomst i
samband     med     kollektiva     löneförändringar.
Motionärerna framhåller  att  det  är  krångligt för
försäkringskassan,  arbetsgivare  och löntagare  att
hantera alla intyg om löneändringar.
I  motion  Sf372  av  Lilian  Virgin och  Birgitta
Ahlqvist  (s)  begärs  ett tillkännagivande  om  att
regeringen     följer     utvecklingen      angående
sjukpenninggrundande  inkomst  och vidtar nödvändiga
åtgärder.        Enligt       motionärerna       bör
sjukpenninggrundande  inkomst  vara vilande så länge
studiebidragsberättigade studier  bedrivs,  även  om
studiebidrag inte uppbärs.

Sjukförsäkringsfrågor i övrigt

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf403
yrkande 3 ett tillkännagivande om en begränsning  av
sjukpenningtiden  till  ett  år  med  kompletterande
övergångsregler  som klart anger att svåra  fall  av
medicinsk rehabilitering  som  kräver  längre tid än
ett år skall vara berättigade till ersättning  under
längre  tid  och  att övergångsvis samma skall gälla
för  patienter  som  varit   utsatta  för  förödande
passiva sjukskrivningsperioder. Motionärerna påpekar
att begränsningen till ett år  inte  innebär att den
försäkrade   inte  har  rätt  till  ersättning.   Om
nedsättningen  av  arbetsförmågan kan antas bestå en
avsevärd tid skall sjukbidrag  eller  förtidspension
(eller  motsvarande enligt nya regler fr.o.m.  2003)
kunna utges.  I  samma  motion,  yrkandena  4 och 5,
begärs  tillkännagivanden  om  att införa ett bättre
definierat             sjukdomsbegrepp             i
sjukförsäkringslagstiftningen  och  om  åtgärder för
att minska de regionala skillnaderna i nyttjandet av
sjukpenningen.  I  yrkande 6 begär motionärerna  ett
tillkännagivande om att forskningen och utbildningen
i    försäkringsmedicin     förstärks.    För    att
sjukskrivningen skall bli ett i medicinsk mening bra
instrument   fordras   enligt   motionärerna    dels
utbildning      i      försäkringsmedicin      under
läkarutbildningen, dels att de yrkesverkamma läkarna
vidareutbildas  i  försäkringsmedicin.  Motionärerna
hänvisar  till  en  utbildningsmodell som använts  i
Sörmland och Västmanland  med en utbildning i första
hand  inriktad  på  AT- och ST-läkare.  Utbildningen
syftar   bl.a.  till  att   förbättra   sjukintygens
medicinska  information  och att stimulera samverkan
mellan  läkaren,  försäkringskassans   handläggaren,
försäkrings-    och    företagsläkare   samt   övrig
vårdpersonal.  Vidare bör  man  enligt  motionärerna
inrätta  en  försäkringsmedicinsk   institution  vid
universitet/högskola med läkarutbildning.  I yrkande
8 begärs ett tillkännagivande om incitament  för att
minska den oproportionerligt stora sjukskrivningen i
den offentliga sektorn.

I motion Sf281 av Marietta de Pourbaix-Lundin  (m)
begärs   ett  tillkännagivande  om  behovet  av  att
förbättra  möjligheterna  för  funktionshindrade och
kroniskt sjuka att få arbete. Motionären  anser  att
det  bör  övervägas  om  högkostnadsskyddet för både
arbetsgivare och enskilda kan utvidgas.
Lars  Gustafsson  (kd) begär  i  motion  Sf329  en
översyn av sjukförsäkringen  i  syfte  att  förändra
sjukförsäkringssystemet   vad   gäller   rätt   till
sjukpenning efter 65 år.
Helena  Bargholtz  (fp)  begär  i motion Sf253 ett
tillkännagivande    om    vissa    förändringar    i
socialförsäkringen. Motionären anser  att  en person
som  är  sjukskriven  till  25  %  i vissa lägen kan
behöva arbeta heltid för att därefter  få  en längre
tids hel ledighet för återhämtning.
Lilian  Virgin m.fl. (s) begär i motion Sf352  ett
tillkännagivande   om   sjukpenning  vid  retroaktiv
utbetalning  av  lön.  Retroaktiv   sjukpenning  bör
enligt motionärerna utges från den tidpunkt ett nytt
löneavtal  gäller  och inte som i dag från  den  dag
avtalet skrivs under.
Även i motion Sf369  av  Sinikka Bohlin (s) begärs
ett tillkännagivande om sjukpenning  vid  retroaktiv
utbetalning av lön. Motionären anser att en  översyn
behövs  på  grund  av  att  sjukpenning  bara  utges
retroaktivt från löneavtalets underskrivande.

Ansvarsfördelningen   mellan  försäkringskassan  och
arbetsmarknadsmyndigheterna m.m.

Carl-Axel Johansson (m) begär i motion Sf203 yrkande
1  beslut  om  att  ett  gemensamt   regelverk   för
försäkringskassan   och  arbetsförmedlingen  införs.
Motionären påpekar att  en arbetslös person som inte
längre  uppfyller kraven för  att  vara  sjukskriven
ändå kan  anses  ha  medicinska arbetshinder som gör
att   han   eller   hon   inte    anses   stå   till
arbetsmarknadens förfogande. I ett  sådant  läge kan
arbetslöshetsersättning  förvägras.  I samma motion,
yrkande  2,  begärs  beslut  om att sjukskrivningens
värde som instrument i rehabiliteringen  utvärderas.
Ingen  utvärdering har enligt motionären gjorts  som
visar        att        sjukskrivning        minskar
sjukförsäkringskostnaderna      eller     förbättrar
förutsättningarna för rehabilitering.  I  yrkande  3
begär     motionären     beslut     om     att    en
rehabiliteringspenning  tillskapas. Sjukpenning  och
arbetslöshetsersättning         bör         benämnas
rehabiliteringspenning.

I motion Sf237 av Marietta de Pourbaix-Lundin  (m)
begärs   ett   tillkännagivande  om  behovet  av  en
sammanhållen rehabiliteringsprocess  med  gemensamma
mål för försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Ann-Marie Fagerström och Agneta Ringman (s)  begär
i  motion Sf290 ett tillkännagivande om undanröjande
av hinder  vid rehabilitering. Motionärerna  påpekar
att försäkringskassans ansvar sträcker sig fram till
dess  att den  försäkrade  är  arbetsförmögen  medan
arbetsförmedlingen  kräver  att  vederbörande  skall
vara anställningsbar.
Även  i  motion  Sf327  av  Lars  Lilja  och Carin
Lundberg   (s)   kritiseras   det  förhållandet  att
försäkringskassans  ansvar sträcker  sig  fram  till
dess  att den försäkrade  är  arbetsförmögen,  medan
arbetsförmedlingen  kräver  att  han eller hon skall
vara anställningsbar.

Samverkan och finansiell samordning

Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) begär  i  motion Sf294
ett  tillkännagivande  om  behovet  av ett tydligare
lagstöd  för  samordning  av myndigheters  insatser.
Enligt   motionärerna   bör  myndigheterna   ha   en
lagstadgad   skyldighet   att    efter    individens
godkännande  samordna  sina insatser. Individen  bör
kunna  överklaga  om inte  en  fungerande  samverkan
kommer till stånd.

I motion Sf324 av  Owe  Hellberg  (v)  begärs  ett
tillkännagivande   om   ett  försök  med  finansiell
samordning mellan Försäkringskassan  och Landstinget
i  Gävleborg. Motionären vill att en ny  period  med
Finsam inleds i hela Gävleborg under tre år.
Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begär i motion
Sf354  yrkande 2 ett tillkännagivande om finansiella
samverkansfrågor.  Motionärerna  anser  att  det  är
mycket  viktigt  att  länsarbetsnämnden deltar i det
nuvarande   samverkansarbetet    inom    ramen   för
Socsamförsöken.    De    framhåller    att   en   ny
rehabiliteringsorganisation  inte  innebär  att  den
kraftfullare  rollen för försäkringsgivaren  minskar
övriga huvudmäns ansvar att samverka.
I motion Sf314 av Annelie Enochson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  en  lagstiftning som möjliggör
finansiell samordning mellan transfereringssystemen.
Lena Ek och Rigmor Stenmark  (c)  begär  i  motion
Sf262  ett tillkännagivande om ett permanentande  av
Socsamförsöket   i   Finspång  inom  ramen  för  den
framtida samordningen av lokal social verksamhet
I motion So625 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c) begärs i yrkande 4  ett  tillkännagivande om att
en  finansiell  samordning  mellan  landstingen  och
försäkringskassan    bör    ske    för    att    öka
smärtvårdsinsatserna.    Motionärerna   anser    att
finansiell samordning bör omfatta även smärtvården.
Lars Leijonborg m.fl. (fp)  begär  i  motion So628
yrkande   7  ett  tillkännagivande  om  Finsam   och
liknande  samarbete.   En   friare   användning   av
försäkringspengar    minskar   enligt   motionärerna
lidande och spar pengar  bl.a. genom att köerna till
vård och behandling minskar.

Rehabiliteringsfrågor

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf328
yrkande 4 ett tillkännagivande  om  att  tidsgränsen
för framtagandet av en rehabiliteringsplan inom åtta
veckor  kan vara dåligt situationsanpassad  för  det
enskilda  fallet, och att det därför bör föreskrivas
att förslag  på rehabiliteringsåtgärder skall lämnas
inom  rimlig  tid   med   hänsyn  tagen  till  bl.a.
medicinska och arbetsmässiga  skäl.  I samma motion,
yrkande  6,  begärs  ett  tillkännagivande   om  att
privata      vårdentreprenörer      som     bedriver
rehabiliteringsverksamhet bör uppmuntras i syfte att
reducera köerna till rehabilitering.

Maria  Larsson  m.fl.  (kd)  begär  i motion  A246
yrkande  7  ett  tillkännagivande  om tillgång  till
snabba     insatser     med    rehabilitering    vid
arbetsrelaterad ohälsa. Motionärerna  anser  att det
behövs fler platser och mer resurser inom vården.
I  motion Sf213 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
i yrkandena  1  och  2 tillkännagivanden om åtgärder
mot    kvinnors    långa   sjukfrånvaro    och    om
rehabilitering i ett tidigare skede.
Kenneth Johansson  m.fl.  (c) begär i motion So240
yrkande 7 ett tillkännagivande  om  alla  människors
rätt till rehabilitering. Motionärerna anser att den
enskilde      skall      ha      inflytande     över
rehabiliteringsprocessen och att en individuell plan
skall utarbetas.
I motion So303 av Agne Hansson m.fl.  (c) begärs i
yrkande 24 ett tillkännagivande om att myndigheterna
samordnas så att den enskilde får en handläggare att
hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är
huvudfinansiär. I samma motion, yrkandena 25 och 26,
begärs  tillkännagivanden om att växla passivt  stöd
mot  rehabiliteringsersättning   senast   efter  tre
månaders sjukskrivning och att förlänga gränsen  för
rehabiliteringsersättning.  Motionärerna  anser  att
den  nuvarande ettårsgränsen bör tas bort. I yrkande
27 begärs  ett  tillkännagivande  om  en individuell
behandlingsplan  för  rehabilitering genom  lagfästa
rättigheter.
I motion Sf234 av Gunnel  Wallin  (c)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att  hörselskadades  anhörigas
deltagande  i  kommunikationskurser finansieras  via
socialförsäkringen.
I motion So626  av  Viviann Gerdin och Lena Ek (c)
begärs   i   yrkande  5  ett   tillkännagivande   om
rehabilitering     och     kvinnors     rätt    till
socialförsäkringsskyddet.   Motionärerna  framhåller
att kvinnor får vänta längre  på  rehabilitering  än
män.  De  får  dessutom rehabilitering under kortare
tid och till ett lägre pris än män.
I motion A247  av  Margareta  Andersson  m.fl. (c)
begärs i yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden dels om
en  kartläggning  av vilka faktorer som bidrar  till
skillnader i ökningen  av  sjukfrånvaro mellan olika
regioner, dels om en översyn  av  vilka faktorer som
bidrar till att vissa yrkesgrupper  och  regioner är
mer  långtidsfriska än andra. I samma motion  begärs
tillkännagivanden om att utreda kriterier för en god
arbetsmiljö  och  nedsättning av arbetsgivaravgifter
för företag som uppfyller  dessa  (yrkande 4) och om
att utreda förutsättningarna för att  ge alternativa
aktörer möjlighet att administrera arbetsskade-  och
sjukförsäkringen (yrkande 5).
Lotta  Nilsson  Hedström m.fl. (mp) begär i motion
Sf402  yrkande 4 ett  tillkännagivande  om  att  det
finns behov  av att bättre analysera de faktorer som
styr utgiftsutvecklingen  och  framför  allt  ur ett
genderperspektiv.
I  motion A220 yrkande 1 av Matz Hammarström m.fl.
(mp)  begärs   ett   tillkännagivande  om  att  göra
företagen  ekonomiskt  ansvariga   för   den   ökade
sjukfrånvaron  i  särskilda fall. Motionärerna anser
att  detta  bör  gälla  när  sjukfrånvaron  hos  ett
företag når oacceptabla nivåer.
Eva  Arvidsson m.fl.  (s)  begär  i  motion  Sf337
yrkandena  1  och  2  tillkännagivanden  om behov av
utbildning   och   kunskap   om   hur   vi   minskar
stressrelaterade   sjukskrivningar   och  om  bättre
samverkan mellan försäkringskassa, arbetsgivare, den
sjukskrivne och vårdgivare.

Utskottets ställningstagande

Sjukförsäkringen m.m.

Som      framgår      av      propositionen      har
sjukpenningkostnaderna   ökat   kraftigt   under  de
senaste  åren.  Mellan  åren  1998  och  1999  ökade
kostnaderna  med ca 30 %. Därefter har ökningstakten
minskat,  men  en  jämförelse  mellan  utfallet  för
perioden  januari-september   2000  med  motsvarande
period 2001 visar ändå en kostnadsökning på ca 20 %.
För närvarande finns det inte något som tyder på att
antalet    långtidssjukskrivna    och    nybeviljade
förtidspensioner kommer att minska under de närmaste
åren.

Utskottet  anser  att  kostnadsutvecklingen   inom
sjukförsäkringen  är  alarmerande  och  att åtgärder
måste   vidtas   för  att  hejda  framför  allt  den
fortgående ökningen  av  antalet långtidssjukskrivna
och    nybeviljade    förtidspensioner.    Utskottet
konstaterar  med tillfredsställelse  att  regeringen
har intensifierat  sitt  arbete för att öka hälsan i
arbetslivet.  Arbetet  med att  samordna  åtgärderna
leds av berörda statsråd  i  Finans-,  Närings-  och
Socialdepartementen.  Som ett led i detta arbete har
olika utredningsinsatser genomförts eller påbörjats.
Exempel på sådana är Sjukförsäkringsutredningen  och
Utredningen      om      den     arbetslivsinriktade
rehabiliteringen  samt  det  arbete  som  sker  inom
Regeringskansliet med att  ta  fram en handlingsplan
för åtgärder på arbetsmiljöområdet.  Vidare  har  en
särskild  utredare  tillsatts  för  att sammanställa
förslag,  faktaunderlag och uppslag till  en  helhet
samt utarbeta  förslag  till en samlad handlingsplan
för  ökad  hälsa  i  arbetslivet  (HpH-utredningen).
Senast  den  15  december   2001  skall  utredningen
redovisa förslag till åtgärder på längre sikt.
Det       i       propositionen       presenterade
elvapunktsprogrammet  syftar  till  att  sätta   den
försäkrade  i  centrum  och  att göra arbetsgivarens
ansvar för ohälsan tydligare.  Det betonas samtidigt
att det är särskilt viktigt att  i  en  strategi för
hälsa  i  arbetslivet  uppmärksamma kvinnors  hälsa.
Eftersom  problemen  med  långa  sjukskrivningar  är
särskilt  stora  bland anställda  i  den  offentliga
sektorn, där en stor  del  av de anställda utgörs av
kvinnor,  innefattar  programmet  också  försök  att
minska  ohälsan hos några  av  de  stora  offentliga
arbetsgivarna.   Regeringen  har  på  tilläggsbudget
föreslagit att 50 miljoner kronor avsätts till denna
verksamhet   redan   under   2001.   Utskottet   har
tillstyrkt regeringens  förslag  (prot.  2001/02:4).
Utskottet  anser att åtgärden är väl motiverad  inte
minst mot bakgrund  av en av RFV nyligen presenterad
rapport   Långtidssjukskrivna   -   diagnos,   yrke,
arbetsgivare   och   återgång  i  arbete.  Rapporten
redovisar en studie av  långvarigt  sjukskrivna  (60
dagar  eller  längre)  1999  och  2000. Av rapporten
framgår    att    den    stora    förändringen    av
sjukskrivningsmönstren under senare  delen  av 1990-
talet   framför  allt  berör  kvinnorna.  Resultaten
understryker   den  negativa  utveckling  som  många
tidigare studier  av sjukskrivningarna pekat på. Det
är främst bland kvinnorna  som sjukskrivningarna har
ökat, och andelen kvinnor med  psykisk  diagnos  har
ökat  drastiskt. Enligt rapporten är det troligt att
utvecklingen, åtminstone delvis, har ett samband med
den  försämring   av   många  kvinnors  psykosociala
arbetsmiljö  som  har skett  under  1990-talet  inom
främst den offentliga sektorn.
Som    redan    nämnts    ingår    formerna    för
sjukskrivningsprocessen     som     en     del     i
elvapunktsprogrammet.  Enligt  regeringen  skall det
bl.a. uppmärksammas att den behandlande läkaren  för
sin medicinska bedömning i ökad utsträckning behöver
stöd  av andra kompetenser när det gäller att bedöma
och ta  hänsyn  till  patientens arbetsförhållanden.
Enligt  utskottets  mening   är   den  sjukskrivande
läkaren en betydelsefull faktor när  det  gäller att
komma  till  rätta  med  problemen  med  den  ökande
sjukfrånvaron.    Utskottet    anser   det   närmast
självklart att denne vid sin bedömning  antingen har
god  egen  kunskap  om patientens arbetsförhållanden
eller har möjlighet att genom annan skaffa sig denna
kunskap.
Eftersom det inte finns  någon  enskild faktor som
kan förklara den stora ökningen av  sjukfrånvaron är
det som utskottet nyligen framhöll i  sitt  yttrande
till finansutskottet (2001/02:SfU1y) nödvändigt  med
en  bred  satsning  på  flera  fronter.  Regeringens
åtgärdsprogram  utgör  en sådan satsning som  enligt
utskottet på sikt har förutsättningar  att leda till
att  alltfler  sjukskrivna  kan komma tillbaka  till
arbetslivet och att sjukskrivningar kommer att kunna
förebyggas. Det torde vara ofrånkomligt  att  det av
regeringen  inledda  arbetet  kommer  att ta tid och
också   måste  få  ta  tid.  I  linje  härmed  anser
utskottet  att  det  inte  finns  skäl att föregripa
detta arbete genom att föreslå att  riksdagen nu tar
ställning   i   skilda   frågor   t.ex.  vad  gäller
sjukdomsbegreppet   och   ansvarsfördelning   mellan
försäkringskassan  och  arbetsmarknadsmyndigheterna.
Inte heller finner utskottet  att  olika  förslag  i
partiernas  anslagsmotioner,  t.ex.  om införande av
ytterligare  en  karensdag i sjukersättningssystemen
och om överföring av kostnader från sjukförsäkringen
till trafikförsäkringen,  bör föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
När det däremot gäller frågan  om  förmånstaket  i
bl.a. sjukförsäkringen delar utskottet uppfattningen
att  det  är  nödvändigt  att taket höjs. Emellertid
saknas det ekonomiska förutsättningar  för  att  som
Folkpartiet  föreslagit  höja  taket redan nästa år.
Utskottet   anser  därför  att  det  av   regeringen
aviserade förslaget  att  -  om det statsfinansiella
läget   tillåter   det   -   höja  taket   till   10
prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli  2003 bör avvaktas.
Som utskottet redan påpekat bör regeringens  förslag
om  en höjning av förmånstaket läggas fram i så  god
tid   att    det   kan   beaktas   av   parterna   i
avtalsförhandlingarna.
I två av motionerna  kritiseras  det  förhållandet
att sjukpenning inte utges från tidpunkten  för  ett
nytt  löneavtal  utan  först  från  den  dag avtalet
skrevs  under.  Enligt  3  kap.  5  § AFL skall  den
försäkrades sjukpenningförsäkring gälla  fr.o.m. den
dag   då   anledning  till  ändring  uppkommit.  Den
försäkrades  nya  sjukpenninggrundande  inkomst  får
dock  läggas  till  grund  för  ersättning  tidigast
fr.o.m. den första dagen i den ersättningsperiod som
inträffar  i  anslutning  till att försäkringskassan
fått  kännedom  om  inkomständringen.  Härav  följer
enligt RFV:s allmänna  råd  om  sjukpenninggrundande
inkomst (1996:13, ändring 1997-07-01)  att löneavtal
som innebär att lönen höjs retroaktivt påverkar  den
sjukpenninggrundande   inkomsten   tidigast  fr.o.m.
avtalets undertecknande. I de fall löneavtal träffas
under   pågående   sjukpenningperiod   och   avtalet
samtidigt  ger  rätt till retroaktiv utbetalning  av
lön  för  kanske en  avsevärd  tid  kan  sjukpenning
grundad på det nya avtalet endast utges från det att
avtalet  undertecknades.   I   grunden  beror  detta
förhållande på att löneförhandlingarna  dragit ut på
tiden. Utskottet har förståelse för att den  som  är
sjukskriven  invänder  mot  en  sådan  ordning, inte
minst eftersom bl.a. sjukförsäkringsavgiften  tas ut
på löneutbetalningar för hela den retroaktiva tiden.
Om  det  finns  möjlighet  rent  administrativt  för
försäkringskassorna  att  hantera  en sådan ordning,
anser  utskottet att det är rimligt att  sjukpenning
utges retroaktivt  från  den tidpunkt avtalet börjar
gälla. Utskottet anser att  regeringen lämpligen bör
överväga en sådan ändring i samband  med  frågan  om
höjning   av  taket  i  sjukförsäkringen.  Utskottet
förutsätter  att  detta  sker  utan  något  särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida.

Med  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna
Sf306  yrkandena  1  och 3, N316 yrkande  1,  Sf257,
Sf258, Sf268, N267 yrkande  11, Sf265, Sf393 yrkande
7, Sf301, Sf372, Sf403 yrkandena  3-6  och 8, Sf281,
Sf329, Sf253, Sf203, Sf237, Sf290 och Sf327.
Motionerna Sf352 och Sf369 får anses tillgodosedda
med  vad  utskottet anfört om retroaktiv utbetalning
av sjukpenning och avstyrks därmed.
Såvitt  gäller   förslagen   i  motioner  som  har
betydelse för medelsanvisningen återkommer utskottet
senare i detta avsnitt.

Samverkan och finansiell samordning

Försäkringskassan  har  som  nämnts   möjlighet  att
träffa  överenskommelse  med  kommun, landsting  och
länsarbetsnämnd  om  samverkan  för   att  uppnå  en
effektivare  användning  av  tillgängliga   resurser
(Frisam).   Denna  möjlighet,  som  infördes  den  1
januari 1998,  syftar till att fördjupa och utveckla
rehabiliteringsarbetet   genom  en  ökad  samverkan.
Genom  denna samverkan mellan  flera  parter  skapas
möjligheter    att    utifrån    det    individuella
perspektivet  åstadkomma  en lösning som tar  hänsyn
till helheten i individens  situation. I samband med
riksdagens  behandling  av  förslaget  om  en  sådan
friare   samverkan  mellan  olika   huvudmän   (bet.
1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om
att den s.k.  Finsammodellen  skulle  införas i hela
landet. Utskottet framhöll dock att det är angeläget
att  insikterna  om  förbättrad metodutveckling  och
effektivare administration  från  Finsamförsöken tas
till    vara   och   får   genomslag   i   det   nya
samverkansarbetet.  Utskottet  påtalade också vikten
av att det fastställs ett gemensamt mål om samverkan
för de berörda myndigheterna.

Som  redovisas ovan har riksdagen  på  förslag  av
socialutskottet  och  efter en överenskommelse i det
utskottet mellan representanter  för s, c, fp och mp
begärt att regeringen skyndsamt skall  återkomma med
förslag om finansiell samordning mellan  hälso-  och
sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen  i
syfte  att  underlätta  samarbete för att åstadkomma
ökad hälsa och minskade sjukskrivningar.  I  samband
med behandlingen av budgetpropositionen för 2001 och
motionsyrkanden  om finansiell samordning förutsatte
socialförsäkringsutskottet i betänkande 2000/01:SfU1
att regeringen i sitt  beredningsarbete  även skulle
väga in de förslag som lagts fram av Utredningen  om
den    arbetslivsinriktade    rehabiliteringen   och
Sjukförsäkringsutredningen.
Med anledning av riksdagens begäran  om finansiell
samordning har regeringen nu lämnat förslag  om  att
200   miljoner   kronor  av  Dagmarmedlen  skall  få
användas  för  finansiell   samordning,   varav  100
miljoner kronor avser anslaget 19:1. Regeringen, som
avser  att  återkomma  beträffande  den  finansiella
samordningens närmare utformning, har förklarat  sig
beredd  att  i  tilläggsbudget  under  2002  eller i
budgetpropositionen  för  2003  pröva om ytterligare
medel skall göras tillgängliga för denna verksamhet.
Utskottets uppfattning är att samhällets  resurser
måste  utnyttjas mer effektivt för att bättre  kunna
tillgodose   enskilda   människors  behov  av  stöd,
särskilt   när  det  är  fråga   om   personer   med
sammansatta problem. Många människor riskerar annars
att hamna i  en  gråzon, när problembilden inte ryms
inom en enda myndighets ram. Det kan då leda till en
rundgång mellan olika  myndigheter.  Det  är  därför
angeläget   att   samarbete   mellan   alla  berörda
myndigheter kommer till stånd vid rehabilitering  av
personer    med    sammansatta    behov.   Utskottet
konstaterar att frågan om samverkan  i  form  av att
bl.a. sjukförsäkringsmedel ställs till förfogande på
det  sätt  som gäller för Socsamförsöken eller genom
en sådan frivillig  samverkan som bedrivs inom ramen
för   Frisam   för   närvarande   är   föremål   för
utvärdering. RFV och Socialstyrelsen  har  i uppdrag
att följa upp och utvärdera såväl Socsamförsöken som
den verksamhet som bedrivs inom Frisam.
Under   åren   1993-1997  genomfördes  försök  med
finansiell  samordning  (s.k.  Finsammodell)  mellan
sjukförsäkring  och  hälso-  och  sjukvård. Försöken
bedrevs  i  fem  försöksområden  med tolv  kommuner.
RFV:s och Socialstyrelsens gemensamma utvärdering av
Finsamförsöken  från  våren  1997  visade    på   en
sammanlagd  besparing  det  tredje  året  på ca 9 %.
Detta  ekonomiska resultat var skillnaden mellan  de
faktiska    kostnaderna    för    sjukpenning    och
rehabiliteringsersättning  i  försöksområdena och de
beräknade  kostnader  som  skulle   ha  uppstått  om
försöket inte hade bedrivits.
Såvitt  gäller  Socsamförsöken  vilar   de  på  en
gemensam  grund  i  form  av  försökslagstiftningen.
Försöken bedrivs emellertid under helt olika villkor
och förutsättningar när det gäller  dels  behov  hos
respektive befolkning, dels lokala strukturer hos de
samverkande myndigheterna. Detta har fått till följd
att  försöken  sinsemellan  har  olika  karaktär och
innehåll.  Detta  kan  illustreras  av exempel  från
Västra Götaland. I Stenungsund och Grästorp  arbetar
man  med ett helhetsperspektiv som inkluderar ansvar
även   för   den   reguljära   verksamheten,   medan
Deltaprojektet på Hisingen är en projektorganisation
för att utveckla samverkan.
Försöksverksamheten  i Stenungsund (4S) har pågått
sedan hösten 1994 och i den finansiella samordningen
ingår  kostnader  för  kommunens   socialtjänst  med
äldreomsorg,     individ-     och     familjeomsorg,
handikappomsorg samt invandrar- och flyktingservice.
I   den   finansiella   samordningen   ingår   också
försäkringskassan  med  kostnader  för  sjukpenning,
rehabiliteringspenning   och   medel   för  köp   av
arbetslivsinriktade   rehabiliteringstjänster   samt
regionens    kostnader    för     primärvård     och
öppenvårdsdelar   av   vuxen-   och  barnpsykiatrin.
Dessutom  ingår folkhälsoarbetet.  Länsarbetsnämnden
deltar  genom  ett  särskilt  samverkansavtal  sedan
1995. Syftet  är  att genom samverkan och samordning
av de sammantagna resurserna bl.a. i form av pengar,
kompetens  och  engagemang,   erbjuda   befolkningen
förbättrad  service vad gäller hälso- och  sjukvård,
försörjning och  livskvalitet samt att verka för ett
aktivt deltagande  av  befolkningen i samhällslivet.
Försöket  har  alltsedan  starten   utvärderats   av
oberoende  forskare. Inför 1999 gjordes en analys av
4S-projektet   och   man   beslöt   att  lyfta  bort
länssjukvården   ur  den  finansiella  samordningen.
Samtidigt   poängterades    att    fokuseringen   på
beställarrollen skulle tonas ner och utvecklingen av
samverkan  skulle få en mer framträdande  roll.  Ett
femtiotal aktiviteter  har initierats sedan starten.
Av  dessa  har  ca  15  avslutats.   4S-verksamheten
omsluter ca 360 miljoner kronor 2001.
Försöksverksamheten  i  Grästorp (5S)  har  pågått
sedan 1997 och vänder sig till hela befolkningen, ca
6 000 personer. I den finansiella samordningen ingår
kommunens kostnader för individ-  och familjeomsorg,
handikappomsorg,    psykiatri    och    äldreomsorg,
försäkringskassans    kostnader   för   sjukpenning,
rehabiliteringspenning        och       köp       av
arbetslivsinriktade   rehabiliteringstjänster   samt
regionens       kostnader      för       primärvård.
Länsarbetsnämnden har deltagit i samverkan genom ett
särskilt   avtal   sedan    starten   av   försöket.
Målgrupperna är personer med  långa sjukskrivningar,
personer med besvär från rörelseorganen,  arbetslösa
personer  med låg utbildning, personer med begränsad
arbetslivserfarenhet, missbruksproblem samt personer
med  psykiska   problem   eller   andra   former  av
funktionshinder.  Syftet  med försöket är bl.a.  att
verka  för  ett  bättre  utnyttjande  av  de  totala
resurserna  som  står  till huvudmännens  förfogande
samt att ta initiativ till  nya former av samverkan,
samordning och metodutveckling.  Totalt  pågår ca 15
aktiviteter/uppdrag inom 5S i Grästorp. Budgeten för
2001 omsluter drygt 92 miljoner kronor.
Deltasamverkan vänder sig till åldersgruppen 16-64
år, ca 80 000 av Hisingens knappt 120 000  invånare.
I  den  finansiella  samordningen ingår primärvården
samt socialtjänsten som deltar med socialbidrag samt
förvaltningskostnader      för      hantering     av
socialbidraget.  I  försäkringskassans   del   ingår
sjukpenning,  rehabiliteringspenning  och  medel för
köp  av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster.
Länsarbetsnämnden  har  deltagit  i  samverkan genom
avtal  sedan  starten den 1 januari 1997.  På  samma
sätt deltar psykiatrin vid länssjukvården sedan 1998
och kommunens vuxenutbildningsverksamhet sedan 2000.
Målgruppen för  samverkan  är  personer som inte får
det stöd och den hjälp de behöver inom de befintliga
verksamheterna. Arbetet har lett  till att ett antal
aktiviteter    har    startats.    Huvuddelen     av
myndigheternas  verksamheter  berörs  inte direkt av
samverkansinsatserna. Syftet med försöket  är  bl.a.
att  öka välfärden hos utsatta grupper och att verka
för  ett   bättre   resursutnyttjande  samt  att  ta
initiativ till nya former  av  samverkan, samordning
och   metodutveckling.   Totalt   pågår   drygt   20
insatser/aktiviteter  fördelade på socialmedicinska,
arbetslivsinriktade    och    förebyggande/främjande
aktiviteter. Dessa är föremål  för  omfattande lokal
utvärdering enligt principen självvärdering med stöd
från   olika  högskoleinstitutioner.  Deltasamverkan
omsluter  ca  60  miljoner  kronor finansierat genom
omfördelningar inom den finansiella  ramen  på  ca 1
miljard kronor.
Utskottet har vid sammanträde den 13 november 2001
erhållit  information  av  företrädare  för  RFV  om
resultatet  av  den  utvärdering om Socsam som skall
överlämnas  till regeringen  i  slutet  på  november
2001. Samtidigt  skall  en  motsvarande  rapport  om
Frisam  överlämnas.  Enligt  RFV  har Socsamförsöken
inte  gett  några  tydliga  ekonomiska  resultat  på
totalnivå.  Däremot  har  positiva  effekter  kunnat
uppmätas     på     individnivå.     Vidare      har
försöksverksamheten medfört att en gemensam struktur
skapats för i försöken ingående verksamheter, vilket
i  sin  tur  främjat  både  en  helhetssyn  och  ett
gemensamt ansvarstagande för gemensamma resurser.
Såvitt avser den form av finansiell samordning som
Socsammodellen innebär anser utskottet att det är en
brist     att     samordningen    inte    inkluderar
arbetsmarknadsmyndigheterna.  För  att  åtgärder för
arbetslösa   ändå  skall  bli  ett  inslag  i  denna
försöksverksamhet     har     ledningsorganet    för
försöksverksamheten i sju av de åtta försöksområdena
tecknat samverkansavtal med länsarbetsnämnden.
Den samverkan som bedrivs inom ramen för Frisam är
inte    begränsad    på    samma    sätt    eftersom
försäkringskassan  kan  träffa  överenskommelse  med
kommun, landsting och länsarbetsnämnd  om att stödja
personer  som  är i behov av särskilda insatser.  En
nackdel med denna  fyrpartssamverkan  är  emellertid
att  den  är  frivillig,  vilket innebär att berörda
parter när som helst kan dra sig ur samarbetet.
Även  om slutrapporten avseende  Socsamförsöken  i
princip  är   klar  återstår  ett  analysarbete  där
utvärderingen av  såväl  försöksverksamheterna  inom
Socsam   och  Finsam  som  Frisamverksamheten  måste
beaktas      för       att      samverkans-      och
finansieringsformerna skall  kunna utformas på bästa
sätt.
Riksdagen har tagit ställning  för  en finansiell
samordning som skall omfatta tre parter.  För att en
samordning  skall  kunna  ge  erforderligt  stöd  åt
enskilda  individer  med sammansatta problem är  det
enligt utskottets mening  bra  om  den omfattar även
arbetsmarknadsmyndigheterna.
Med hänsyn härtill anser utskottet  att regeringen
under  våren  2002 bör återkomma till riksdagen  med
förslag  om en finansiell  samordning  som  omfattar
socialförsäkringen,     hälso-    och    sjukvården,
socialtjänsten    och   arbetsmarknadsmyndigheterna.
Denna möjlighet till samordning skall vara permanent
och rikstäckande men  utformas med utgångspunkt från
bestämmelserna   i   lagen   (1994:566)   om   lokal
försöksverksamhet med  finansiell  samordning mellan
socialförsäkring,    hälso-    och   sjukvård    och
socialtjänst.   Det  är  angeläget  att   finansiell
samordning kommer  till  stånd  i  syfte  att  skapa
möjligheter   för   en   effektivare  användning  av
tillgängliga resurser och  att  berörda  parter  som
kommer   överens  får  denna  möjlighet.  Utskottets
förslag innebär  att  riksdagens tidigare begäran om
en finansiell samordning  mellan  tre  parter  skall
kompletteras   så   att   det   blir   möjligt   för
arbetsmarknadsmyndigheterna  att  ingå  i  en  sådan
samverkan. Utskottet föreslår att riksdagen som  sin
mening  ger  regeringen  detta till känna. Utskottet
vill  samtidigt  påpeka  att   de  möjligheter  till
samverkan  som  i  dag finns inom ramen  för  Frisam
skall fortsätta att gälla.
Med det anförda anser  utskottet  att  det inte nu
bör  avsättas  medel av anslaget 19:1 för finansiell
samordning. Det  utrymme  som  därigenom frigörs bör
enligt utskottets mening användas  för att förstärka
socialförsäkringsadministrationen.         Utskottet
återkommer   med  förslag  härom  i  avsnittet  19:7
Riksförsäkringsverket      och     19:8     Allmänna
försäkringskassor.
Utskottet  tillstyrker  med   det  anförda  delvis
motionerna Sf294, Sf354 yrkande 2,  Sf314, Sf262 och
So628 yrkande 7. Motionerna Sf324 och  So625 yrkande
4 avstyrks därmed.
Såvitt   gäller  förslagen  i  motioner  som   har
betydelse för medelsanvisningen återkommer utskottet
senare i detta avsnitt.

Rehabilitering

Försäkringskassan    ansvarar    sedan    1992   års
rehabiliteringsreform  för  att  samordna samhällets
resurser  för rehabilitering så att  de  tillsammans
skall bilda en väl fungerande enhet.

RFV har som riksmål fastställt att 65 % av dem som
varit föremål  för samordnad rehabilitering skall ha
ökat sin arbetsförmåga  ett  halvår  efter  avslutad
rehabilitering.   Enligt   propositionen  fick  dock
endast 58 % av de försäkrade som genomgick samordnad
rehabilitering en ökad arbetsförmåga,  vilket  är en
försämring   jämfört   med   både   1999  och  1998.
Förklaringen är det ökande antalet sjukfall,  vilket
negativt  påverkat  försäkringskassornas möjligheter
att    förbättra   sina   resultat.    Vidare    kan
försäkringskassornas  ansträngda  arbetssituation ha
gjort att sannolikheten för återgång  i arbete efter
åtgärd inte utretts tillräckligt eller  att  alltför
begränsade  insatser  gjorts. Även avsaknaden av  en
enhetlig   metodik   i   handläggningen    och   att
yrkesrollen    för   rehabiliteringssamordnarna   är
otydlig påverkade måluppfyllelsen negativt.
Utredningen     om     den     arbetslivsinriktade
rehabiliteringen har  i  betänkandet  Rehabilitering
till arbete - En reform med individen i centrum (SOU
2000:78)  konstaterat  att det finns en rad  orsaker
till  att rehabiliteringsreformen  1992  inte  nådde
sitt fulla  syfte.  Bland  annat  var arbetsgivarens
ansvar för rehabiliteringen otydligt,  vilket  ledde
till  att  ansvaret  försköts  till  den  offentliga
sektorn   med   den   statliga   socialförsäkringen,
arbetsförmedlingen, den kommunala socialtjänsten och
landstingets hälso- och sjukvård. Andra faktorer som
utredningen pekat på är förändringar  i  arbetslivet
och  på  arbetsmarknaden  såsom  förändrade och  mer
"slimmade"     arbetsorganisationer.     Utredningen
föreslår  en  ny reform inom den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen som innebär en offentlig modell med
bl.a.  en  offentlig   huvudaktör   (en  ny  statlig
myndighet),  en  kraftfullare  försäkring   via   en
sammanhållen  rehabiliteringsförsäkring  och stärkta
förebyggande  insatser.  Utredningens förslag  utgör
enligt  direktiven till HpH-utredningen  en  del  av
underlaget    vid    utarbetandet   av   en   samlad
handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet.
Utskottet kan konstatera  att det således finns en
rad          förklaringar          till          att
rehabiliteringsverksamheten inte har fungerat, t.ex.
förändringar    på    arbetsmarknaden   liksom   det
förhållandet   att   arbetsgivarnas    ansvar    för
rehabilitering  är otydligt. Dessutom har de senaste
årens  ökning  av antalet  sjukfall  lett  till  att
rehabiliteringsarbetet blivit eftersatt. Regeringens
åtgärdsprogram innefattar som nämnts en förnyelse av
rehabiliteringen.    Enligt    regeringen   är   det
nödvändigt       både      att      individanpassade
rehabiliteringsåtgärder  sätts  in  i tid och att en
tydlig  ansvarsuppdelning  görs. För att  åstadkomma
detta krävs en förnyelse både  av den administrativa
hanteringen av sjukfall som bedöms ligga i riskzonen
för     långtidssjukskrivning     och     av     den
arbetslivsinriktade   rehabiliteringen.   Regeringen
avser  att  i  början  av  2002  inleda  ett  sådant
förnyelsearbete.
Genom    regeringens    planerade    åtgärder   på
rehabiliteringsområdet med dess breda ansats bör det
enligt utskottets mening finnas förutsättningar  för
att  komma  till  rätta  med många av de brister som
dagens rehabiliteringsverksamhet  är  behäftad  med.
Visserligen  kommer  arbetet  med  åtgärdsprogrammet
sannolikt  att  ta  tid  innan  det  till  fullo  är
genomfört  men  det  utgör enligt utskottets  mening
ändå en nödvändig förutsättning  för  att åstadkomma
en          behövlig          reformering         av
rehabiliteringsverksamheten. Utskottet  ser positivt
på det förhållandet att regeringen avser  att inleda
förnyelsearbetet  redan  under  2002  och anser  att
resultatet  härav  bör  avvaktas.  Utskottet   anser
således att det saknas skäl att nu ta ställning till
t.ex.  en ny rehabiliteringsförsäkring av den modell
som förordas  av  Kristdemokraterna  eller  till  en
sådan   rehabiliteringsgaranti   som   föreslås   av
Centerpartiet  och  Folkpartiet.  Inte  heller anser
utskottet att riksdagen i övrigt bör ta ställning  i
skilda delfrågor.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna
Sf328  yrkandena  4  och 6, A246 yrkande  7,  Sf213,
So240 yrkande 7, So303 yrkandena 24-27, Sf234, So626
yrkande 5, A247 yrkandena  1  och  2  och  4-5 Sf402
yrkande 4, A220 yrkande 1 och  Sf337.
Såvitt   gäller   förslagen  i  motioner  som  har
betydelse för medelsanvisningen återkommer utskottet
i nästa avsnitt.

Förslag rörande medelsanvisningen  till  anslag 19:1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande  regeringens  förslag till medelsanvisning  noterar
utskottet  att  utgifterna  för   sjukpenningen  har
fortsatt  att  stiga  även  under  2001.  Trots  att
ökningstakten avtagit finns det för närvarande inget
som tyder på att utgifterna kommer att  minska under
de   närmaste   åren.   Utskottet   utgår  från  att
regeringen  noga följer utvecklingen av  kostnaderna
för   sjukpenningförsäkringen   och   genomför   det
redovisade åtgärdsprogrammet på avsett sätt.

I enlighet med vad utskottet ovan anfört bör medel
inom  detta  anslag  inte  avsättas  för  finansiell
samordning. Med denna ändring av regeringens förslag
till  medelsanvisning  för  anslaget  19:1  föreslår
utskottet  att  anslaget  minskas  med  100 miljoner
kronor eller till 45 705 022 000 kr.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna
Sf395 yrkande 8 i denna del, Sf382 yrkandena 1-8 och
12,  Sf401  yrkande 6 i denna del,  Sf328  yrkandena
1-3, Sf403 yrkandena 1-2, Sf354 yrkandena 1, 3-7 och
9 i denna del,  Sf392  yrkande  30,  Sf391 yrkandena
1-3, A204 yrkande 7, Sf322 yrkandena 1  i  denna del
och  2  och  3,  Sf245  yrkande 3 i denna del, Fi293
yrkande 14 i denna del, Sf380 yrkande 5 i denna del,
Fi294  yrkandena  14  i  denna  del  och  23,  Sf256
yrkandena 1 och 5, Sf395 yrkandena  5 i denna del 7,
8 och 10, Sf386 i denna del och Sf393 yrkande 1.
Motion   Sf375  i  denna  del  får  anses   delvis
tillgodosedd med det anförda.

19:2 Förtidspensioner


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    19:2
Förtidspensioner. Därmed bör riksdagen  avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget 19:2.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om          unga          förtidspensionärers
försörjningssituation och om åtgärder för att
få  förtidspensionärer att återgå  i  arbete.
Jämför reservation nr 20 (fp).

Gällande bestämmelser

Från  anslaget bekostas utgifter för tilläggspension
och  folkpension   i   form  av  förtidspension  och
pensionstillskott      och     barntillägg      till
förtidspension samt statlig ålderspensionsavgift.

Enligt 7 kap. 1 § AFL  utges  förtidspension  till
försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad  då
han  eller  hon  fyller  65  år om arbetsförmågan på
grund  av  sjukdom  eller annan nedsättning  av  den
fysiska   eller  psykiska   prestationsförmågan   är
nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan
anses varaktig.  Kan nedsättningen av arbetsförmågan
inte anses varaktig  men kan den antas bli bestående
för avsevärd tid har den  försäkrade  rätt  till ett
tidsbegränsat  sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag
utges  som  hel,  tre   fjärdedels,  halv  eller  en
fjärdedels förmån, alltefter graden av nedsättningen
av arbetsförmågan. Motsvarande  regler  finns  i  13
kap. AFL i fråga om förtidspension från ATP.
Den  1  januari  2000  infördes  regler om vilande
förtidspension      (prop.     1999/2000:4,     bet.
1999/2000:SfU5, rskr. 1999/2000:97). Reglerna syftar
till att stimulera till  återgång  i arbetslivet och
ett i övrigt aktivt liv.
Ett nytt sjukersättningssystem träder  i kraft den
1  januari  2003 och innebär att förtidspension  och
sjukbidrag  ersätts   av   aktivitetsersättning  och
sjukersättning. De nya förmånerna  skall kunna utges
till  personer  som  drabbats  av  långvarig   eller
varaktig    medicinskt    grundad   nedsättning   av
arbetsförmågan. Reglerna innebär  att försäkrade som
är  under 30 år skall få aktivitetsersättning,  dock
tidigast  fr.o.m.  den  1  juli det år de fyller 19.
Ersättningen skall kunna beviljas för som längst tre
år i taget. Försäkringskassan skall vara skyldig att
erbjuda   den   som  beviljats  aktivitetsersättning
möjlighet att delta  i  aktiviteter.  Sjukersättning
skall kunna utges till personer i åldern  30-64  år.
Både  sjukersättning  och aktivitetsersättning skall
kunna utges i form av en inkomstrelaterad ersättning
och ett grundskydd i form  av  garantiersättning för
den  som  inte  har  haft  några  förvärvsinkomster.
Förmånerna   skall   kunna   utges   som  hel,   tre
fjärdedels,   halv   eller   en   fjärdedels  förmån
(prop. 2000/01:96,    bet.   2000/01:SfU15,    rskr.
2000/01:257).

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret 2002 till  anslaget 19:2 Förtidspensioner
anvisar ett ramanslag på 47 838,4 miljoner kronor.

Enligt    propositionen    är    situationen    på
förtidspensionsområdet  otillfredsställande  med  en
utveckling som pekar på en fortsatt successiv ökning
under  de  närmaste åren av antalet förtidspensioner
och sjukbidrag. Den förväntade ökningen är främst en
följd   av   de   demografiska   förhållandena   och
utvecklingen med  alltfler  långa  sjukfall.  Mycket
talar   för   att   antalet   personer   som  uppbär
förtidspension  eller  sjukbidrag  kommer  att   öka
successivt  från  nuvarande  ca  445 000  till drygt
480 000 i slutet av 2003. Möjligheterna att motverka
denna  negativa utveckling bedöms på kort sikt  vara
begränsade.   För   att  kunna  påverka  situationen
fr.o.m.  2003 krävs enligt  regeringen  åtgärder  på
olika områden inom ohälsoområdet. Utgångspunkten för
detta  är  det  pågående  arbetet  med  att  utforma
förslag till  en  handlingsplan  för  ökad  hälsa  i
arbetslivet.  En  sådan  plan  bör  innehålla  bl.a.
åtgärder  för  att  få  till stånd en väl fungerande
rehabilitering och effektiva  försäkringssystem. Det
är också angeläget att olika åtgärder vidtas som kan
påverka utvecklingen på kortare sikt. Regeringen har
i   2001   års   ekonomiska  vårproposition   (prop.
2000/01:100)  angett   att  alla  förtidspensionärer
skall kunna utnyttja sin  återstående  arbetsförmåga
fullt  ut och att en aktiv uppföljning av  beviljade
förtidspensioner       bör       göras.       Sådana
uppföljningsinsatser  skall  enligt  regeringen inte
enbart ses som ett sätt att kontrollera  rätten till
förmånen.   De   skall   även  ses  som  ett  led  i
rehabiliteringsarbetet.
En    uppföljning   av   reglerna    om    vilande
förtidspension     visar    att    avsevärt    färre
förtidspensionärer  än   förväntat   har   utnyttjat
möjligheten  att  pröva att förvärvsarbeta utan  att
förlora rätten till sin pension. Mycket talar enligt
regeringen för att  informationen om denna möjlighet
inte har varit tillräcklig.  RFV  har  därför fått i
uppdrag   att   senast  den  1 januari  2002  inleda
informationsinsatser  om vilande förtidspension på i
första hand lokal nivå.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf382
yrkande 13 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 till anslaget 19:2 anvisa 2 300 miljoner kronor
mindre  än  vad regeringen  förslagit.  Motionärerna
anser att de  av  dem  föreslagna åtgärderna för att
förbättra rehabiliteringen  kommer  att leda till en
minskning av  antalet förtidspensionärer.

Kristdemokraterna

Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begär  i  motion
Sf354  yrkande  9 i denna del att riksdagen beslutar
att för budgetåret  2002  till  anslaget 19:2 anvisa
737   miljoner  kronor  mindre  än  vad   regeringen
föreslagit.  Besparingen  är  enligt motionärerna en
följd  av den nya rehabiliteringsförsäkring  som  de
föreslår  skall  införas  fr.o.m.  den  1 juli 2002.
Partiets  företrädare  i  utskottet har upplyst  att
avsikten varit att anslaget  19:2  skall minskas med
725 miljoner kronor jämfört med regeringens  förslag
och  att  resterande  belopp - 12 miljoner kronor  -
avser  en  minskning  av  anslaget   19:8   Allmänna
försäkringskassor.

Centerpartiet

Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c)  begär i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2002  till anslaget 19:2  anvisa  1  160
miljoner kronor mindre  än vad regeringen förslagit.
Motionärerna   anser   att   deras   satsningar   på
rehabilitering  ger  en  lägre  ökning   av  antalet
förtidspensioner.

Folkpartiet

Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär i motion  Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2002  till  anslaget  19:2   anvisa  440
miljoner  kronor mindre än vad regeringen förslagit.
Motionärerna  anser  att  ett  aktivt  användande av
finansiell  samordning  ger  lägre sjukfrånvaro  och
därmed minskade kostnader för  förtidspensioner. Ett
likalydande yrkande finns i motion  Fi294 yrkande 14
i denna del.

Övriga motioner om förtidspension

Margareta  Viklund  (kd)  begär i motion  Sf272  ett
tillkännagivande om att regeringen  skall arbeta för
att i de nya reglerna om förtidspension  hänsyn  tas
till  att unga förtidspensionärer och deras familjer
skall kunna leva så normala liv som möjligt utan att
bli hänvisade till socialvården.

Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) begär i motion Sf395
yrkande 14 ett tillkännagivande  om åtgärder för att
få förtidspensionerade att återgå  till arbetslivet.
Motionärerna  anser  att  det bör utredas  på  vilka
villkor en redan beviljad förtidspension skall kunna
omprövas.

Utskottets ställningstagande

Enligt  utskottets  mening  måste   det  finnas  ett
rimligt  ekonomiskt  skydd  vid  långvarigt  nedsatt
arbetsoförmåga av medicinsk art. Människor  som till
följd  av  varaktiga sjukdomar eller funktionshinder
inte kan arbeta  bör  ha  rätt  till  en  långsiktig
trygghet   i   fråga  om  sin  försörjning.  De  nya
förmånerna sjuk-  och  aktivitetsersättning  fr.o.m.
2003 skall kunna utges i form av en inkomstrelaterad
ersättning  och ett grundskydd. Utskottet anser  att
de reformerade  reglerna väl fyller kravet på att ge
en långsiktig ekonomisk trygghet.

Att det finns ett  rimligt  ekonomiskt  skydd  vid
långvarigt   nedsatt   arbetsoförmåga   är   således
viktigt.   Emellertid   är   det   enligt  utskottet
otillfredsställande   med  en  utveckling   mot   en
fortsatt     successiv     ökning     av     antalet
förtidspensioner och sjukbidrag.  Möjligheterna  att
på  kort  sikt  motverka denna utveckling synes dock
mycket begränsade. Regeringens åtgärdsprogram i elva
punkter  som  bl.a.   innefattar   en  förnyelse  av
rehabiliteringen  bör  enligt utskottets  mening  på
sikt   kunna   få   positiva   effekter   också   på
förtidspensionsområdet. Det av regeringen  aviserade
arbetet   med   att   aktivt   följa  upp  beviljade
förtidspensioner bör också kunna  få  betydelse  vad
gäller  antalet  förtidspensionärer. Utskottet anser
att  resultatet  av  regeringens  arbete  med  bl.a.
åtgärdsprogrammet   bör   avvaktas.  Utskottet  vill
tillägga att Riksdagens revisorer  har  granskat  om
försäkringskassornas efterkontroller i sin nuvarande
form    är   en   effektiv   åtgärd   för   att   få
förtidspensionerade  tillbaka  i  arbete och för att
uppdaga eventuellt fusk inom förmånen.  Ett  förslag
till riksdagen beräknas lämnas under december 2001.
Utskottet  avstyrker  med  det  anförda motionerna
Sf272 och Sf395 yrkande 14.
Vad     gäller     regeringens     förslag    till
medelsanvisning  till  anslaget  19:2 har  utskottet
inte  något  att erinra. Utskottet avstyrker  därmed
motionerna Sf382 yrkande 13, Sf354 yrkande 9 i denna
del, Sf322 yrkande  1 i denna del, Sf380 yrkande 5 i
denna del och Fi294 yrkande 14 i denna del.

19:3 Handikappersättningar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla  regeringens förslag om
medelsanvisning     till    anslaget     19:3
Handikappersättningar.  Därmed  bör riksdagen
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om
-     en     lägre     ersättningsnivå    för
handikappersättning,
-  en  schabloniserad bedömning  vid  vanligt
förekommande    mer-    kostnader   och   ett
förenklat      omprövningsförfarande      vid
oförändrat funktionshinder samt
- slopande av 65-årsgränsen.
Jämför reservation nr 21 (m).

Propositionen

Enligt lagen (1998:703)  om  handikappersättning och
vårdbidrag, som trätt i kraft  i den 1 januari 2001,
utges handikappersättning till försäkrad  som  fyllt
16  år  och  som  före 65 års ålder för avsevärd tid
fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning
att han eller hon i  sin  dagliga livsföring behöver
mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp
av annan för att förvärvsarbeta  eller har betydande
merutgifter på grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas med  belopp  som per
år   motsvarar   69   %,   53 %   eller   36   %  av
prisbasbeloppet,  alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek.
I  propositionen  föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret      2002      till     anslaget     19:3
Handikappersättningar anvisar  ett  ramanslag  på  1
098,4 miljoner kronor.

Motioner som ej har anslagseffekt budgetåret
2002

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf220
ett  tillkännagivande  om  behovet  av en översyn av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.
Enligt  motionären bör det vara en självklarhet  att
handikappersättning  utbetalas  oavsett  när i livet
funktionsnedsättningen inträffar.

Catherine  Persson  (s)  begär i motion Sf302  ett
tillkännagivande   om   handikappersättning.   Många
kroniskt sjuka har enligt  motionären  kostnader som
ligger  strax  under  den  nedre gränsen, och  andra
ersättningsnivåer bör därför övervägas.
I motion Sf312 av Sonja Fransson  (s)  begärs  ett
tillkännagivande om nödvändigheten av en förbättring
av  handikappersättningen.  Motionären anser att det
bör    övervägas    att    införa   en   ny    lägre
ersättningsnivå,  en  schabloniserad  bedömning  vid
vanligt  förekommande  merkostnader,  ett  förenklat
omprövningsförfarande vid oförändrat funktionshinder
och att slopa 65-årsgränsen.
I motion Sf316 av Laila  Bjurling  (s)  begärs ett
tillkännagivande om att en lägre ersättningsnivå bör
införas för att ge dem med merkostnader strax  under
nuvarande      lägsta      gräns      rätt      till
handikappersättning.

Utskottets ställningstagande

Avsikten  med  denna  form av handikappersättning är
att  ge kompensation för  hjälpbehov  som  uppkommit
till följd  av sjukdom eller skada, medan hjälpbehov
som hänför sig  till  åldrandet  inte  bör  ersättas
genom  handikappersättning.  Av det skälet finns  en
bestämmelse    som   innebär   att   den    nedsatta
funktionsförmågan  skall  ha  uppkommit  före 65 års
ålder.  Om 65-årsgränsen slopades skulle svårigheter
sannolikt  uppstå  att  skilja  ut sjukdomar som hör
till det normala åldrandet från andra sjukdomar. Med
hänsyn härtill kan utskottet inte  ställa  sig bakom
förslaget om att slopa 65-årsgränsen.

Eftersom  förhållandena  i till synes enkla  eller
likartade  ärenden  kan variera  är  utskottet  inte
heller berett att ställa  sig  bakom förslagen om en
schabloniserad  bedömning  vid vanligt  förekommande
merkostnader        eller        ett       förenklat
omprövningsförfarande         vid        oförändrade
funktionshinder.
Såvitt gäller förslaget om att  införa en ny lägre
nivå i handikappersättningen anser utskottet att det
inte är aktuellt att införa någon ny nivå.
Utskottet tillstyrker regeringens  förslag  till
medelsanvisning  till  anslaget  19:3  och avstyrker
motionerna Sf220, Sf302, Sf312 och Sf316.

19:4 Arbetsskadeersättningar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning     till     anslaget    19:4
Arbetsskadeersättningar. Därmed bör riksdagen
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning till anslaget 19:4 och om att
använda    viss    del    av    medlen    för
arbetsskadesjukpenning     för     finansiell
samordning.

Gällande bestämmelser

Den  som  förvärvsarbetar  här  i  riket  är  enligt
socialförsäkringslagen   (1999:799)  försäkrad   för
arbetsskada.  Försäkringen  omfattar  även  den  som
genomgår  utbildning   i  den  mån  utbildningen  är
förenad  med särskild risk  för  arbetsskada.  Lagen
(1976:380)  om  arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar
skador till följd  av olycksfall eller annan skadlig
inverkan i arbetet.  Även  olycksfall  vid färd till
och från arbetet räknas som olycksfall i arbetet, om
färden  föranleddes  av och stod i nära samband  med
arbetet.

Reglerna  för  ersättning   enligt  LAF  genomgick
omfattande förändringar under 1993. Från och med den
1  januari  1993  har  kravet på skadlighet  hos  en
arbetsmiljöfaktor höjts  från  sannolikhet  till hög
grad  av sannolikhet. Även den s.k. bevisregeln  har
skärpts  så  att  orsakssamband  numera  skall anses
föreligga  mellan en skada och ett olycksfall  eller
annan skadlig inverkan i arbetet om övervägande skäl
talar för ett  sådant samband. Vidare gäller fr.o.m.
den    1    juli    1993     att     rätten     till
arbetsskadesjukpenning  har  slopats  för den som är
försäkrad enlig AFL. Från samma tidpunkt  gäller att
ersättning         för         kostnader        från
arbetsskadeförsäkringen bara utges för sjukvård utom
riket,  tandvård och särskilda hjälpmedel,  och  att
frågan  om   en   försäkrad   har   ådragit  sig  en
arbetsskada endast prövas i den mån det  behövs  för
att  bestämma  ersättning  enligt  LAF.  För den som
ådragit  sig  en arbetsskada utges således numera  i
regel     endast    ersättning     i     form     av
arbetsskadelivränta.  Livränta  utges  vid bestående
nedsättning   av  arbetsförmågan,  och  ersättningen
skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst
som den försäkrade kan antas ha haft som oskadad och
den inkomst som  han  eller  hon  trots  skadan  kan
beräknas    få.    Livräntan   ersätter   en   årlig
inkomstförlust   upp   till    7,5    prisbasbelopp.
Arbetsskadeförsäkringen        finansieras       med
arbetsgivaravgifter.

Propositionen

I   propositionen   föreslås   att   riksdagen   för
budgetåret     2002    till    anslag    19:4    Ar-
betsskadeersättningar  anvisar  ett  ramanslag  på 7
607,4 miljoner kronor.

Antalet  anmälda  arbetsskador fortsätter att öka.
En tydlig förändring  av  anmälningsfrekvensen kunde
noteras   1997,  och  ökningen   fortsätter.   Högre
förvärvsfrekvens,          arbetsmiljön          och
demografiförändringar har i olika grad betydelse för
arbetsskadeområdet.   För  närvarande  minskar  dock
beståndet livräntor, eftersom antalet som tillkommer
fortfarande  beräknas  vara  lägre  än  antalet  som
upphör.
Det är något fler kvinnor än män som får avslag på
sitt yrkande om livränta.  Skillnaden  kan till stor
del  förklaras  med  att män i större omfattning  än
kvinnor råkar ut för svårare  olycksfall  i arbetet.
Kvinnor  anmäler  i  första  hand  sjukdomar i rygg,
leder  och muskler. Vid tillämpningen  av  nuvarande
bevisregel   i   arbetsskadeförsäkringen   är  dessa
sjukdomar svårare att hänföra till skadliga faktorer
i arbetet.
Enligt  propositionen  har arbetsskadeförsäkringen
de   senaste   åren   varit  föremål   för   kritik.
Försäkringen  anses inte  i  tillräcklig  omfattning
ersätta inkomstförlust vid arbetsskada. Kritiken har
särskilt   inriktat    sig    på    bedömningen   av
belastningsskador    och   psykiska   besvär    samt
kvinnornas   situation   när    det   gäller   dessa
svårbedömda  skador.  Vidare har försäkringsläkarnas
roll  i arbetsskadeärenden  ifrågasatts.  Regeringen
har med anledning av detta arbetat med en översyn av
arbetsskadeförsäkringen,  där även en översyn av hur
livräntan  skall  värdesäkras   och   systemet   med
karensdagar skall ingå.
Som grund för ett förändringsarbete gav regeringen
hösten  2000  RFV  i  uppdrag  bl.a.  att  analysera
arbetsskadeförsäkringen    och    förbereda    vissa
stödfunktioner.  Verket  lämnade  i  april  2001  en
delrapport  om  behovet av ändringar i regelsystemet
och      en      förändrad      organisation      av
arbetsskadehandläggningen. Vidare har en arbetsgrupp
inom Socialdepartementet  granskat  tillämpningen av
bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen  och  lämnat
förslag  till förändring av reglerna. En proposition
om ändring  av  arbetsskadeförsäkringen  är planerad
till december 2001.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf382
yrkande 14 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002  till  anslaget 19:4 anvisa 800 miljoner kronor
mindre än vad  regeringen förslagit. I samma motion,
yrkande 9, avvisas  regeringens  förslag  om ändrade
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen.

Även  i  motion Sf309 av Margit Gennser m.fl.  (m)
begärs  i yrkande  5  ett  tillkännagivande  om  att
regeringen    inte   bör   ändra   bevisreglerna   i
arbetsskadeförsäkringen.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson  m.fl.  (c)  begär  i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2002  till  anslaget  19:4  anvisa   500
miljoner  kronor mindre än vad regeringen förslagit.
Motionärerna   anser   att  regeringens  förslag  om
ändrade   regler   i   arbetsskadeförsäkringen   bör
avvisas.

I motion Fi293 yrkande  14  i  denna  del  av Agne
Hansson     m.fl.     (c)    begärs    beslut    att
försäkringskassorna från 2002 får disponera upp till
10    %    av    anvisade    medel     för     bl.a.
arbetsskadesjukpenning  på  det  sätt  som  gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.

Folkpartiet

Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begär  i motion Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2002  till  anslaget  19:4  anvisa   100
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Ett likalydande yrkande finns i motion Fi294 yrkande
14  i  denna del. Motionärerna anser att besparingen
kan      uppnås       genom       en      reformerad
arbetsolycksfallsförsäkring.

I  motion  Sf395  av  Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs i yrkande 8 i denna  del ett tillkännagivande
om att Finsamregler skall få tillämpas i hela riket.
Motionärerna  anser  att  försäkringskassan  fr.o.m.
2002 skall få disponera upp  till  10  % av anvisade
medel för bl.a. arbetsskadesjukpenning på  det  sätt
som gällde i Finsam- och Socsamförsöken.

Flerpartimotion

Bo Könberg m.fl. (fp, c och mp) begär i motion Sf386
i   denna  del  beslut  om  att  försäkringskassorna
fr.o.m. 2002 får disponera upp till 10 % av anvisade
medel    för    bl.a.   arbetsskadesjukpenning   för
finansiell samordning  på  det  sätt  som  gällde  i
Finsam-  och  Socsamförsöken.  Motionärerna hänvisar
till den uppgörelse som träffades  i  november  2000
mellan regeringen, c, fp och mp.

Utskottets ställningstagande

Som   framgår   av   redovisningen  ovan  pågår  ett
berednings-  och utredningsarbete  i  syfte  att  på
olika       sätt      företa       ändringar       i
arbetsskadeförsäkringen.  Regeringen  har  förklarat
sin avsikt att förelägga riksdagen en proposition  i
december   2001   med   förslag   bl.a.  om  ändrade
bevisregler  i  arbetsskadeförsäkringen.   Utskottet
delar  mycket  av  den  kritik  som  har riktats mot
arbetsskadeförsäkringen i dess nuvarande  utformning
och ser därför positivt på att regeringen avser  att
förelägga  riksdagen  en  proposition med förslag om
ändringar i arbetsskadeförsäkringen.

Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag  till
medelsanvisning  till anslaget  19:4  och  avstyrker
motionerna Sf382 yrkandena  9  och 14, Sf309 yrkande
5, Sf322 yrkande 1 i denna del,  Sf380  yrkande  5 i
denna del och F294 yrkande 14 i denna del.
Motionerna  Sf386  i denna del, Fi293 yrkande 14 i
denna del och Sf395 yrkande  8  i denna del avstyrks
med  hänvisning till vad utskottet  ovan  anfört  om
samverkan  och finansiell samordning under avsnittet
19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning  till anslaget 19:5 Kostnader
för vissa förtidspensionärer.

Propositionen

Försäkringsstödet  infördes fr.o.m. 1999 i syfte att
finansiera ersättning  som  i  vissa  fall enligt en
särskild  lag utges till arbetsgivare som  anställer
personer som  står  till arbetsmarknadens förfogande
med avseende på resterande  arbetsförmåga  på  25 %.
Det skall i första hand vara fråga om ersättning för
anställning   på   den   ordinarie  arbetsmarknaden,
eventuellt med hjälp av lönebidrag.  Om  inte  detta
kan  ske  inom  sex  månader  skall berörda personer
kunna beredas anställning vid Samhall AB.

Regeringen föreslår att riksdagen  för  budgetåret
2002 till anslaget 19:5 anvisar ett ramanslag  på  5
miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens  förslag  till  medelsanvisning har inte
föranlett    några    motionsyrkanden.     Utskottet
tillstyrker förslaget.


19:6 Ersättning för kroppsskador


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:6 Ersättning
för kroppsskador.

Propositionen

Från anslaget  bekostas  ersättningar  enligt  lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en
skada inträffar under militär verksamhet.

I   propositionen   föreslås   att  riksdagen  för
budgetåret  2002  till  anslaget  19:6  anvisar  ett
ramanslag på 58,9 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens  förslag till medelsanvisning  har  inte
föranlett    några     motionsyrkanden.    Utskottet
tillstyrker förslaget.

Utskottet   vill   tillägga   att   regeringen   i
proposition   2001/02:11    Bättre    villkor    för
totalförsvarspliktiga    har   lämnat   förslag   om
förbättringar     av    de    totalförsvarspliktigas
personskadeskydd.   Bland    annat    föreslås   att
livränteunderlaget   för   den   som   skadas  under
grundutbildning  eller  repetitionsutbildning  skall
utgöra minst fem prisbasbelopp.  Förslaget  om  höjt
livränteunderlag   medför   ökade   kostnader   inom
utgiftsområde   10.   Med   anledning   härav  avser
regeringen  att  på  tilläggsbudget  i  samband  med
vårpropositionen  föra  medel  från utgiftsområde  6
Totalförsvar till utgiftsområde 10.

19:7 Riksförsäkringsverket och 19:8 Allmänna
försäkringskassor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    19:7
Riksförsäkringsverket.
Riksdagen bör vidare bifalla  förslaget om
medelsanvisning  till anslaget 19:8  Allmänna
försäkringskassor   med   den  ändringen  att
anslaget   ökas  med  100  miljoner   kronor.
Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om
annan medelsanvisning  till anslagen 19:7 och
19:8.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om
- försäkringsläkare,
- avlämnande av delårsrapport,
-     utbetalningsdagar     för      statliga
ersättningar,
- utredningscentrum och
- dröjsmålsränta.
Jämför reservationerna nr 22 (m), 23 (kd), 24
(m, fp), 25 (m), 26 (kd), 27 (c) och 28 (fp).

Propositionen

Socialförsäkringens administration utgörs av RFV och
de  allmänna  försäkringskassorna.  RFV skall  bl.a.
utöva  tillsyn över de allmänna försäkringskassorna,
vara ansvarig  systemägare  för  de  gemensamma  IT-
systemen,  utarbeta normer för regeltillämpning samt
svara för ekonomistyrningen inom verksamheten.

Försäkringskassorna  har  ansvar  för handläggning
och utbetalning av socialförsäkringsersättningar och
bidrag samt har att förebygga och minska ohälsa.
I   propositionen  föreslås  att  riksdagen   till
anslaget   19:7  Riksförsäkringsverket  anvisar  ett
ramanslag på 754,4 miljoner kronor.
I propositionen  anges  att  RFV  sedan budgetåret
1999 har fått ekonomiskt utrymme för  att stödja och
medverka till att forskning bedrivs inom området för
socialförsäkring.  Med anledning härav föreslås  att
regeringen bemyndigas  att under år 2002, i fråga om
ramanslaget    19:7   Riksförsäkringsverket,    ingå
ekonomiska  förpliktelser   som  inklusive  tidigare
åtaganden  innebär  utgifter  om  högst  9  miljoner
kronor efter 2002.
Vidare föreslås att riksdagen  till  anslaget 19:8
Allmänna försäkringskassor anvisar ett ramanslag  på
5 189,1 miljoner kronor.
Enligt       propositionen       har       antalet
sjukpenningärenden stigit kraftigt de senaste  åren.
Regeringen    förstärkte    därför    anslaget   med
100 miljoner kronor temporärt för 2001 i samband med
2001   års   ekonomiska  vårproposition.  Regeringen
föreslår  nu  att   anslaget   höjs   permanent  med
25 miljoner kronor fr.o.m. 2002.

Motioner med anslagseffekt 2002

Moderaterna

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf382
yrkande 15 att riksdagen beslutar att för budgetåret
2002 till anslaget 19:8 anvisa 1 000 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkandena 10 och 11 begärs dels att
försäkringskassorna tillförs resurser för  att kunna
tillsätta   ca   500   heltidstjänster,   dels   att
försäkringskassorna får det finansiella ansvaret för
rehabilitering  tillbaka  till  arbetslivet.  Enligt
motionärerna    skall    försäkringskassorna   kunna
upphandla rehabiliteringstjänster  även  utanför det
egna landstinget, av privata företag eller vid behov
utomlands.
I motion Sf367 av Margit Gennser m.fl. (m)  begärs
i  yrkande  1 ett tillkännagivande om att regeringen
lägger  fram  förslag   till   sådan   ändring   att
försäkringskassan  får  det finansiella ansvaret för
rehabiliteringsutredningar   och  rehabilitering.  I
samma motion yrkande 3 begärs  ett  tillkännagivande
om att regeringen lägger fram förslag  i  syfte  att
förbättra       rehabiliteringen      och      korta
sjukskrivningstiderna.   I   yrkande  4  begärs  ett
tillkännagivande    om    att   samarbetet    mellan
försäkringskassor  och  övriga   berörda   parter  i
rehabiliteringsprocessen skall uppmuntras.
I motion So620 av Chris Heister m.fl. (m) begärs i
yrkande  2 beslut att låta försäkringskassorna  köpa
vård. Motionärerna  vill  förstärka  den  nationella
vårdgarantin  genom att  under de kommande tre  åren
ge  försäkringskassorna   möjlighet  och  medel  att
upphandla  vård  i  de  fall  landstinget  inte  kan
erbjuda vård inom tre månader från  det  att behovet
fastställts.  Försäkringskassan  bör  få  rätt   att
upphandla  vården  där den erbjuds inom tre månader,
privat, offentligt, inom eller utom landet.

Kristdemokraterna

Désirée Pethrus Engström  m.fl.  (kd) begär i motion
Sf354  yrkande 9 i denna del att riksdagen  beslutar
att för  budgetåret  2002  till anslaget 19:7 anvisa
10 miljoner  kronor  mer  än regeringen  föreslagit.
Motionärernas     förslag     att     lägga      ned
Integrationsverket  från  den  1  juni 2002 påverkar
RFV,  som  därigenom får uppgiften att  administrera
den utvecklingspeng  som  skall  följa individen och
utbetalas av försäkringskassan. I anslagsberäkningen
ingår även ett sparkrav på RFV med 2,5 %.

I    samma    motion   yrkande   8   begärs    ett
tillkännagivande  om  att  regeringens  ökade anslag
till  försäkringskassan  bör specialdestineras  till
att  anställa  rehabiliteringssamordnare   som   kan
avveckla sjukskrivningsköerna.

Centerpartiet

Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c)  begär i motion Sf322
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2002  till  anslaget  19:7   anvisa   70
miljoner  kronor  mindre  än  regeringen föreslagit.
Anslaget minskas till följd av en besparing.

Folkpartiet

Lars  Leijonborg  m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf380
yrkande 5 i denna del att riksdagen beslutar att för
budgetåret  2002  till   anslaget  19:8  anvisa  550
miljoner kronor mer än regeringen föreslagit för att
handla  upp  rehabiliteringsinsatser   och  för  att
påskynda   försäkringskassornas   utredningar.   Ett
likalydande yrkande  finns i motion Fi294 yrkande 14
i denna del.

I  motion  Sf395  av  Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs   i   yrkande   6  ett  tillkännagivande   om
rehabilitering     och    rehabiliteringsförsäkring.
Motionärerna  vill tillföra  resurser  i  syfte  att
handla  upp  rehabiliteringsinsatser   och  påskynda
försäkringskassornas utredningar.

Övriga motioner om
socialförsäkringsadministrationen

Försäkringsläkare

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf367
yrkande    2    ett    tillkännagivande    om    att
kvalifikationskraven  för försäkringsläkare utformas
mer enhetligt än vad som  är fallet i dag för att på
så sätt främja patientens intresse.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf396
yrkande   1   ett  tillkännagivande   om   krav   på
försäkringsläkarnas bedömningar. Enligt motionärerna
skall  dessa  grundas   på  vetenskap  och  beprövad
erfarenhet. I samma motion  yrkandena 2 och 3 begärs
tillkännagivanden     om    vidareutbildning     för
försäkringsläkarna och  om  att på något sätt ställa
dessa under myndighetskontroll.  I  yrkande 6 begärs
ett  tillkännagivande  om att grundligt  utreda  ett
reformerat försäkringsmedicinskt system.
I motion Sf273 av Margareta  Viklund (kd) begärs i
yrkande  1  ett tillkännagivande om  att  regeringen
skall arbeta  för  att  försäkringsläkarens funktion
ses  över och fastställs.  Enligt  motionärerna  bör
försäkringsläkaren antingen fungera som en medicinsk
översättare  eller  ges  en  medbedömandefunktion. I
sistnämnda fall bör försäkringsläkaren undersöka den
försäkrade.   I   yrkandena   2   och    3    begärs
tillkännagivanden om att regeringen skall arbeta för
att  försäkringsläkares  bedömningar  kan  prövas av
Hälso-  och  sjukvårdens  ansvarsnämnd  och för  att
rättssäkerheten        vid       försäkringskassorna
vidmakthålls.

Dröjsmålsränta m.m.

Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) begär i motion
Sf202 ett tillkännagivande  om  dröjsmålsränta  från
försäkringskassan  till  den  enskilde  vid felaktig
handläggning. Eftersom försäkringskassan  kan  ta ut
dröjsmålsränta  på  belopp som en enskild är skyldig
att    betala    borde   den    som    drabbas    av
försäkringskassans    försenade    eller   felaktiga
hantering kunna få ränta på sina pengar.

Helena Bargholtz (fp) begär i motion Sf210 yrkande
1 ett tillkännagivande om att försäkringskassan  bör
betala dröjsmålsränta på pengar som av olika skäl ej
utbetalats  i  tid.  Den  enda möjligheten som i dag
står  den  försäkrade  till  buds   är   att  begära
skadestånd   av  staten.  I  yrkande  2  begärs  ett
tillkännagivande  om  preskriptionstiden vid löpande
utbetalningar  från  försäkringskassan.   Motionären
kritiserar  det  förhållandet att tiden räknas  från
dagen  för försäkringskassans  beslut  och  att  det
därmed inte  går  att söka skadestånd för en enskild
utbetalning.

Frågor om socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Marietta de Pourbaix-Lundin  och Henrik S Järrel (m)
begär i motion Sf229 ett tillkännagivande om behovet
av att ändra berörd lagstiftning  så  att avlämnande
av   delårsrapport   för   allmän   försäkringskassa
förenklas. Enligt motionärerna bör det räcka med att
presidiet      och      direktören      undertecknar
delårsrapporten i stället för som nu hela  styrelsen
och direktören.

Ingrid  Burman m.fl. (v) begär i motion Sf347  ett
tillkännagivande   om   behovet   av   en   översyn.
Motionärerna  påpekar  att  försäkringskassans långa
handläggningstider många gånger  leder  till att den
försäkrade   i   väntan   på  beslut  måste  uppbära
försörjningsstöd. Vid ett positivt  beslut  sker  en
retroaktiv  utbetalning, varefter försörjningsstödet
skall återbetalas. Resultatet kan emellertid bli att
den försäkrade sedan skatten är betald drabbas av en
förlust.
Kenneth  Lantz  (kd)  begär  i  motion  Sf240  ett
tillkännagivande  om  behovet av en utredning om hur
försäkringskassans   kunskap    om   sjukdomar   och
arbetsskador  kan  komma till nytta  i  förebyggande
arbete.
I motion Sf241 av  Kenneth  Lantz  (kd) begärs ett
tillkännagivande  om att lansera ett gemensamt  namn
inom socialförsäkringssystemet. Motionären anser att
dagens olika benämningar  på  den  försäkrade, t.ex.
försäkrad, kund eller medborgare, skapar osäkerhet.
Eskil Erlandsson och Viviann Gerdin  (c)  begär  i
motion  Sf227  ett  tillkännagivande  om  att sprida
utbetalningsdagar av statliga ersättningar över hela
månaden. Det förhållandet att statliga utbetalningar
och löneutbetalningar ofta sammanfaller leder enligt
motionärerna     till    en    koncentration    inom
detaljhandeln av stora  belopp  till en kort period.
Detta ökar risken för rån.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär  i  motion  Sf395
yrkande      12      ett     tillkännagivande     om
utredningscentrum.  Dessa   centrum   bör   motsvara
nuvarande    försäkringsmedicinska    centrum    men
kompletteras med arbetslivskompetens.

Utskottets ställningstagande

Anslagen för socialförsäkringsadministrationen

Utskottet konstaterar att det fortfarande föreligger
en     rad    brister    inom    socialförsäkringens
administration. Enligt vad som anges i propositionen
är de brister  som framkommit i granskningar utförda
av RFV, JO och Riksrevisionsverket  m.fl. allvarliga
och  arbetet  inom  administrationen måste  kraftigt
koncentreras till att uppnå en acceptabel kvalitet i
verksamheten. Regeringen anser att tre stora problem
framträder,  nämligen   brister   i   kvalitet   och
effektivitet  inom  verksamheten  och en arbetsmiljö
som  leder  till  en  ökad långtidssjukfrånvaro.  De
områden där stora förbättringar  är  nödvändiga  för
att  lösa  dessa  problem  är  ledning, kontroll och
styrning.  Regeringen  anser  att förbättringar  kan
uppnås    genom    en    ökad   medvetenhet    kring
resultatstyrning,     ökad     koncentration      av
handläggningen     av     vissa     ärenden,    ökad
resultatmedvetenhet  på  respektive försäkringskassa
och ökad fokusering på ärendehantering.

Utskottet   delar   regeringens    bedömning   att
försäkringskassorna    inte    uppvisar   acceptabla
resultat     bl.a.     i     den     meningen    att
handläggningstiderna   i   alltför  många  fall   är
alldeles för långa och att alltför  många försäkrade
får  beslut  som  är behäftade med fel och  brister.
Därtill kommer att  de senaste årens kraftiga ökning
av   sjukfrånvaron  har   ställt   stora   krav   på
försäkringskassornas personal.
Den   tillfälliga  förstärkning  av  anslaget  med
100 miljoner kronor under innevarande år motiverades
med att den  kraftigt  ökade sjukfrånvaron hade lett
till   att  kostnaderna  för   att   handlägga   och
kontrollera  ärendena  hade  ökat.  I  propositionen
föreslås  nu  en  permanent höjning av anslaget  med
25 miljoner kronor fr.o.m. 2002.
Socialförsäkringens  administration  står inför en
period  med  stora omställningar. Under de  kommande
åren genomförs  ålderspensionsreformen som får sägas
vara  en  av  de största  reformerna  någonsin  inom
socialförsäkringen.  Samtidigt  genomförs till följd
härav anpassningar på flera områden t.ex. vad gäller
efterlevandepensioneringen,  bostadstillägget   till
pensionärerna och förtidspensioneringen, som ersätts
av  ett  system  med sjuk- och aktivitetsersättning.
Därtill    kommer    försäkringskassornas     övriga
verksamhet där speciellt den ökande sjukfrånvaron är
ett      bekymmer      liksom     den     eftersatta
rehabiliteringsverksamheten.  Som regeringen påpekar
i  propositionen  är försäkringskassans  möjligheter
att   bromsa   utvecklingen   av   sjukskrivningarna
begränsade  eftersom   inflödet  i  sjukförsäkringen
bestäms    av    externa    faktorer.     För    att
administrationen  skall  få en rimlig möjlighet  att
klara sitt åtagande anser  utskottet  att det utöver
den  av  regeringen  föreslagna  höjningen   på   25
miljoner kronor krävs att ytterligare medel tillförs
försäkringskassorna     under    2002.    Även    om
förstärkningen  under 2001  endast  var  tillfällig,
innebär det faktum  att administrationen tillförs 25
miljoner  kronor  fr.o.m.   2002   i  realiteten  en
neddragning av resurserna jämfört med  2001. Därtill
kommer att det s.k. utvecklingsprogrammet, som bl.a.
innefattar  utveckling  av  ett modernt IT-stöd  för
administrationen,   har   inneburit    problem   med
försenade    eller   bristande   leveranser.   Detta
försvårar för  försäkringskassorna  att  möta  ökade
ärendevolymer med rationaliseringar. Med hänsyn till
vad     nu     anförts     anser    utskottet    att
försäkringskassorna  bör tillföras  ytterligare  100
miljoner kronor budgetåret  2002.  Genom  ett sådant
tillskott anser utskottet att förutsättningar skapas
för försäkringskassorna både att höja ambitionsnivån
vad   gäller   kvaliteten   och   effektiviteten   i
handläggningen  och  att  bättre  hantera  det stora
antalet      långa      sjukfall.      Frågan     om
försäkringskassornas resurser för kommande  budgetår
får  prövas  i  det vanliga budgetarbetet. Utskottet
förutsätter  dock   att   regeringen   noga   prövar
försäkringskassornas behov framför allt mot bakgrund
av  kravet  på  en högre kvalitet i verksamheten och
det förhållandet  att de långa sjukfallen kommer att
fortsätta att ligga på en hög nivå.
Utskottet har ovan  funnit att regeringens förslag
att av anslaget 19:1 Sjukpenning  och rehabilitering
m.m.  använda  100  miljoner  kronor för  finansiell
samordning  inte  bör genomföras.  Det  utrymme  som
därigenom  frigörs  bör   enligt  utskottets  mening
användas   för   att  på  angivet   sätt   förstärka
socialförsäkringsadministrationen.         Utskottet
föreslår  därför  att  anslaget  19:8  ökas  med 100
miljoner kronor och bestäms till 5 289 175 000 kr.
Med    denna    ändring    tillstyrker   utskottet
regeringens   förslag   till  medelsanvisning   till
anslagen   19:7   och   19:8.  Utskottet   avstyrker
motionerna Sf382 yrkandena  10,  11  och  15,  Sf367
yrkandena  1,  3  och  4,  So620  yrkande  2,  Sf354
yrkandena  8  och  9  i denna del, Sf322 yrkande 1 i
denna  del,  Sf380 yrkande  5  i  denna  del,  Fi294
yrkande 14 i denna del och Sf395 yrkande 6.

Övriga     motioner      om      socialförsäkringens
administration

I  flera  av  motionerna  berörs försäkringsläkarens
roll och de krav som rimligen bör ställas på denne.

Enligt  18  kap.  15  §  AFL  skall   det   i   en
försäkringskassa     finnas     en    eller    flera
försäkringsläkare. De skall biträda  kassan i frågor
som kräver medicinsk sakkunskap samt verka  för gott
samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare
som är verksamma inom kassans område.
Utskottet   har   vid  flera  tillfällen  avstyrkt
motioner om försäkringsläkare,  senast  i betänkande
1999/2000:SfU1 (s. 54). Utskottet utgick då från att
såväl  RFV  som försäkringskassorna gör vad  på  dem
ankommer för  att öka kunskapen och informationen om
försäkringsläkarnas roll och att öka förståelsen för
de åtgärder som  försäkringskassorna  vidtar  och de
beslut  som  fattas.  Utskottet förutsatte också att
vikten  av  vidareutbildning   och   kompetens   hos
försäkringsläkarna     beaktas     av     RFV    och
försäkringskassorna.
En   översyn  av  de  processuella  reglerna  inom
socialförsäkringen   m.m.  har  därefter  gjorts.  I
kommittébetänkandet    En     handläggningslag     -
förfarandet  hos  försäkringskassorna  (SOU 2001:47)
lämnas    förslag    bl.a.    till    en    särskild
handläggningslag   för   försäkringskassorna.  Lagen
föreslås  reglera  grunddragen   för  förfarandet  i
socialförsäkringsärenden,   med   syfte    att   öka
enhetligheten  i  tillämpningen. Det föreslås  också
ett enhetligt, förenklat system för överklagande och
omprövning av socialförsäkringsärenden. Såvitt avser
handläggningen  av  förtidspensionsärenden  föreslås
inte  någon ändring vad  gäller  försäkringsläkarens
roll. Denne  skall  enligt  förslaget alltjämt ha en
hos försäkringskassan rådgivande  funktion  och inte
ha   till  uppgift  att  undersöka  den  försäkrade.
Försäkringsläkarbedömningen  bör dock vara skriftlig
och utformas enhetligt över hela landet.
Vidare  har  Sjukförsäkringsutredningen   i   sitt
slutbetänkande  (SOU 2000:121) föreslagit att en mer
målinriktad          och          situationsanpassad
sjukskrivningsprocess  skall ersätta  den  nuvarande
starkt   regelstyrda   generella    hanteringen   av
sjukanmälningar.  Ett  väsentligt  inslag   är   att
läkarintyg  utfärdat  av  behandlande  läkare, om så
bedöms  nödvändigt, skall kompletteras med  underlag
från  företagshälsovård  eller  motsvarande.  Därmed
försvinner  enligt utredningen den formella roll som
försäkringsläkaren  har  i dag som expertgranskare i
samband   med   den   fördjupade    bedömningen   av
sjukpenningrätten.     Däremot    kvarstår    enligt
utredningen behovet av intern medicinsk sakkunskap.
Mot bakgrund av att frågan  om försäkringsläkarens
roll  och  funktion  m.m. är föremål  för  beredning
anser utskottet att det  för  närvarande  inte finns
skäl  för  riksdagen  att  göra  något  uttalande  i
frågan. Utskottet avstyrker därmed motionerna  Sf367
yrkande 2, Sf396 yrkandena 1-3 samt 6 och Sf273.
I  två  av motionsyrkandena tas frågan upp om inte
försäkringskassan bl.a. vid försenad utbetalning bör
betala dröjsmålsränta till den försäkrade. Utskottet
konstaterar   att  försäkringskassan  saknar  laglig
möjlighet att betala  sådan ränta men att ersättning
för  ränteförlust kan utges  i  form  av  skadestånd
enligt  skadeståndsrättsliga  principer.  Staten kan
åläggas  skadeståndsansvar  för  skada  som  vållats
genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i
verksamhet   för  vars  fullgörande  staten  svarar.
Enligt förordningen  (1995:1301)  om handläggning av
skadeståndsanspråk     mot     staten     handlägger
Justitiekanslern  anspråk på ersättning om anspråket
grundas på ett påstående  om  felaktigt beslut eller
underlåtenhet  att meddela beslut.  Utskottet  anser
inte att det finns  skäl  att  ändra  den  nuvarande
ordningen och avstyrker därmed motionerna Sf202  och
Sf210 yrkande 1.
Enligt   18   kap.   20   och   21  §§  AFL  skall
försäkringskassans styrelse upprätta  årsredovisning
och  delårsrapport.  Dessa  skall skrivas  under  av
samtliga styrelseledamöter och  av  direktören  samt
lämnas till RFV. Bland annat för att RFV skall kunna
få  in  de  olika  underlagen och redovisningarna på
lämpligt sätt och i  tid  har  regeringen  eller den
myndighet  som regeringen bestämmer givits möjlighet
att meddela  närmare  föreskrifter om redovisningen.
Av  RFV:s föreskrifter (RFFS  1998:20)  framgår  att
delårsrapport skall inges senast den 8 augusti varje
år.  Syftet   med  förslagen  till  förändringar  av
socialförsäkringsadministrationen   var   att  bl.a.
stärka   och   tydliggöra   styrelsens   ansvar  för
verksamheten  (prop.  1997/98:41 Socialförsäkringens
administration    m.m.).   Vid    behandlingen    av
propositionen      uttalade       utskottet      att
försäkringskassorna  helt finansieras  med  statliga
medel varför redovisningen borde styras enligt samma
principer som gäller för  statliga myndigheter (bet.
1997/98:SfU8). Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker motion Sf229.
Utskottet anser inte att motionsyrkandena i övrigt
påkallar   någon   åtgärd  från   riksdagens   sida.
Utskottet avstyrker  därmed motionerna Sf347, Sf240,
Sf241, Sf227, Sf395 yrkande 12 och Sf210 yrkande 2.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom


Utgiftsområdet  omfattar   politikområdet  Ekonomisk
äldrepolitik. I politikområdet ingår samtliga anslag
inom utgiftsområdet. Anslagen innefattar folkpension
till     ålderspensionärer    som    inte     uppbär
tilläggspension,  folkpension  och tilläggspension i
form av efterlevandepension, pensionstillskott  till
såväl    ålderspension    som   efterlevandepension,
bostadstillägg  till  pensionärer  samt  delpension.
Folkpension och pensionstillskott  kommer  2003  att
ersättas av garantipension. Från och med 2003 kommer
utgiftsområdet        också        att       omfatta
äldreförsörjningsstöd. Målet för utgiftsområdet, som
lades   fast   år   2001   (prop.  2000/01:1,   bet.
2000/01:SfU1, rskr. 2000/01:101),  är  att  personer
med  låg eller ingen inkomstrelaterad pension  skall
garanteras  ett värdesäkrat grundskydd. För att mäta
graden  av  måluppfyllelse  gör  Socialdepartementet
regelbundet    uppföljningar    av    pensionärernas
ekonomiska levnadsstandard.

I  budgetpropositionen   anges   bl.a.   att   det
statsfinansiella   saneringsprogrammet  under  1990-
talet innebar att den reala disponibla inkomsten för
det     övervägande    antalet     ålderspensionärer
reducerades.  Statens  svaga  finanser innebar bl.a.
att det dåvarande basbeloppet inte skrevs upp helt i
linje med inflationen, vilket påverkade  pensionerna
åren 1993-1998. Emellertid vidtogs åtgärder  för att
skydda   de   sämst   ställda   pensionärerna  genom
förbättringar  såsom  högre  pensionstillskott   och
bostadstillägg.   Det   på   senare  år  förbättrade
statsfinansiella   läget  har  givit   utrymme   för
ytterligare förbättringar.  År  2001  kan  nämnas de
generösare   reglerna   för   bostadstillägget   och
höjningen av det särskilda grundavdraget.
Enligt regeringen har inriktningen av verksamheten
under  2000  överensstämt  med de mål som uppställts
för  utgiftsområdet.  Framför  allt  har  politikens
inriktning  varit  att  skydda  de  ekonomiskt  mest
utsatta pensionärerna.
Det   nya   ålderspensionssystemet   innebär   att
kommande generationer  kommer  att få en pension som
är   anpassad  till  vad  ekonomin  och   demografin
tillåter.   Regeringens   ambition   är   att  genom
omfattande    informationsinsatser    ge    alltfler
människor  bättre  kunskaper om hur pensionssystemet
fungerar och därmed  bättre  möjligheter att planera
för sin pensionering redan tidigt  i  livet. Det nya
ålderspensionssystemet           bygger           på
livsinkomstprincipen,  men har ett grundskydd i form
av en beskattad garantipension som enligt regeringen
ger  god  ekonomisk trygghet  för  alla.  Så  kallad
automatisk      balansering      av      det     nya
ålderspensionssystemet som införs årsskiftet 2001/02
är  en  metod  som  syftar till att säkerställa  att
pensionsskulden    inte     överstiger     systemets
tillgångar.    Balanstal    skall    första   gången
fastställas    för    2003.   Efterlevandeförmånerna
anpassas 2003 till det nya pensionssystemet.
I budgetpropositionen  framhålls  att  dagens ATP-
pensionärer     kommer     att     få     del     av
standardutvecklingen  i  samhället  genom  att  ATP-
pensionerna   för   ålderspensionärer  fr.o.m.  2002
följsamhetsindexeras.   Detta   innebär   att   ATP-
pensionerna      huvudsakligen      skall      följa
inkomstutvecklingen i stället för prisutvecklingen.
I budgetpropositionen föreslår regeringen även att
pensionärer  skall  ges  skattelättnader  genom höjt
särskilt   grundavdrag  och  en  utvidgning  av  den
särskilda skattereduktionen.
Riksdagen  har  för budgetåret 2002 i enlighet med
regeringens    förslag    fastställt    ramen    för
utgiftsområde 11 till 33 534,5 miljoner kronor (bet.
2001/02:FiU1, rskr. 2001/02:34-35).


20:1 Ålderspensioner


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   bifalla    regeringens    förslag   om
medelsanvisning     till     anslaget    20:1
Ålderspensioner.  Därmed bör riksdagen  avslå
motionsyrkanden om  annan medelsanvisning för
anslaget 20:1.
Riksdagen  bör avslå  motionsyrkanden  om
utredning   av   pensionärernas    ekonomiska
situation och pension till gift pensionär.

Gällande ordning

Anslaget       omfattar      ålderspension      från
folkpensioneringen  för  de pensionärer som inte har
ATP,    pensionstillskott    till     ålderspension,
barntillägg  till  ålderspension  och  hustrutillägg
samt särskilt pensionstillägg för långvarig  vård av
sjukt eller handikappat barn.

Ålderspension   i   form   av   folkpension  utges
övergångsvis för personer födda 1937  eller tidigare
enligt  5  och  6  kap.  lagen (1962:381) om  allmän
försäkring   (AFL).   Som   tilläggsförmåner    till
folkpension  utges särskilda folkpensionsförmåner  i
form av pensionstillskott  och  bostadstillägg  till
pensionärer.
Hel  folkpension i form av ålderspension utges med
96 % av  prisbasbeloppet  eller, för gift försäkrad,
med 78,5 % av prisbasbeloppet.  Ålderspensionär  med
låg  eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott
enligt   lagen   (1969:205)   om  pensionstillskott.
Pensionstillskott till ålderspension utges med högst
56,9 % av prisbasbeloppet.
Om pension börjar tas ut före  respektive efter 65
års ålder minskar respektive ökar pensionsbeloppet.
För personer födda 1938 eller senare har regler om
garantipension  inom  ålderspensioneringen  trätt  i
kraft 2001. Garantipension kan dock inte tas ut före
65 års ålder.

Propositionen

Regeringen  föreslår att  riksdagen  för  budgetåret
2002 till anslag  20:1  Ålderspensioner  anvisar ett
ramanslag på 9 579 miljoner kronor.

Enligt     budgetpropositionen     har     antalet
ålderspensionärer  ökat  något de senaste åren trots
att antalet personer i befolkningen  som  är  65  år
eller  äldre har minskat något. Enligt propositionen
förklaras  denna  ökning av att antalet personer som
tar ut ålderspension  före  65 år har ökat något och
att antalet ålderspensionärer  som bor utomlands har
ökat. Antalet personer utan ATP  minskar stadigt. År
2000 fanns det ungefär 233 000 ålderspensionärer som
inte uppbar ATP. Antalet personer  utan ATP beräknas
fortsätta  att  minska för åren 2001 och  2002  till
219 000  respektive  207 000.  Till  följd  av  ATP-
systemets  mognad  är den genomsnittliga ATP:n högre
för nyblivna pensionärer  än  för  dem som redan har
pension.  Antalet  personer  vars  pensionstillskott
helt eller delvis reduceras av ATP ökar därmed.
Vad avser ATP-poängens fördelning  mellan  kvinnor
och  män  anges  i  propositionen att det antal ATP-
poäng som inkomsttagarna  i  genomsnitt  uppnått  år
1999 var lägre för kvinnor (3,45) än för män (4,48).
Ökningen  av  den genomsnittliga pensionspoängen var
dock något större för kvinnor än för män.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf381
yrkande 1 att riksdagen beslutar att folkpensionerna
under   år   2002   skall   beräknas   utifrån   ett
prisbasbelopp förhöjt med två procentenheter för dem
som uppbar  folkpension  under  perioden  1993-1998.
Även  i  motion  Sf308  yrkande  5 av Margit Gennser
m.fl. (m) framställs denna begäran.  I  motion Sf381
yrkande 5 begär motionärerna att riksdagen  beslutar
att   för   budgetåret   2002   till  anslaget  20:1
Ålderspensioner anvisa 300 miljoner  kronor  mer  än
vad regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

Kenneth  Lantz  m.fl.  (kd)  begär  i  motion  Sf355
yrkande   3   att   riksdagen   beslutar   att  höja
pensionstillskottet  med  2  400  kr för år 2002.  I
motionen     anförs     att     en     höjning    av
pensionstillskottet  omgående  skulle  förbättra  de
sämst ställda pensionärernas situation.  I yrkande 5
i  denna del begärs att riksdagen beslutar  att  för
budgetåret  2002  till anslaget 20:1 Ålderspensioner
anvisa 1 100 miljoner  kronor  mer än vad regeringen
föreslagit.

Centerpartiet

Motionärerna  i  motion Sf389 i denna  del  Birgitta
Carlsson m.fl. (c) vill i stället för den höjning av
ersättningsnivån av bostadstillägget för pensionärer
som    har   föreslagits    av    regeringen    höja
pensionstillskottet  med 3 000 kr för år 2002. Detta
gynnar pensionärer med  låg pension, däribland många
kvinnor. Motionärerna begär  att för budgetåret 2002
ytterligare 1 450 miljoner kronor  tillförs anslaget
20:1 Ålderspensioner.

Övriga motioner om ålderspension

I  motion  Sf207  av Sten Andersson (m)  begärs  ett
tillkännagivande om  en  utredning av pensionärernas
ekonomiska situation, framför  allt  mot bakgrund av
att   alltför   många   pensionärer   efter  svenska
förhållanden lever fattigt.

I  motion Sf217 av Henrik Westman (m)  begärs  att
regeringen   lägger   fram   förslag  om  att  gifta
pensionärer eller motsvarande  skall  betraktas  som
enskilda individer i det statliga pensionssystemet.
I  motion Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs  ett  tillkännagivande  om  att pension skall
utgå oberoende av civilstånd.
I  motion  L370  av Tuve Skånberg (kd)  yrkande  5
begärs ett tillkännagivande  om  att man, i enlighet
med  policyn  i  proposition 1973:32  Om  äktenskaps
ingående   och   upplösning,    i    framtiden   vid
utformningen  av  sociala  förmåner, som  exempelvis
folkpensionen,  skall  undvika  att  ge  regler  ett
sådant innehåll att människor  förlorar på att gifta
sig eller vinner på att skilja sig.

Utskottets bedömning

Anslag 20:1 Ålderspensioner

De  insatser  som  gjorts under 1990-talet  för  att
sanera   statens   finanser    har    även   drabbat
pensionärerna.  Som har angetts ovan har  emellertid
åtgärder vidtagits  för  att skydda de sämst ställda
pensionärerna   genom  förbättringar   såsom   högre
pensionstillskott     och     bostadstillägg    samt
skattelättnader. Minskningen av  prisbasbeloppet vid
beräkning  av  pensioner  har  även slopats  fr.o.m.
budgetåret 1999.

I  sitt slutbetänkande Välfärdsbokslut  för  1990-
talet  (SOU 2001:79) anger Kommittén Välfärdsbokslut
bland annat  att  de  äldres välfärd ekonomiskt sett
har utvecklats i positiv riktning som grupp beroende
på att nya pensionärsgrupper  har  relativt hög ATP,
men      ur      ett      individperspektiv      har
välfärdsutvecklingen   i  många  fall  varit  mindre
gynnsam. Utskottet noterar  att kommitténs bedömning
av den ekonomiska utvecklingen  för äldre är i linje
med     vad     som     tidigare     redovisats    i
departementspromemorian Sämre för mig  -  Bättre för
oss  (Ds  1999:5).  Pensionärerna  har som kollektiv
ökat sin inkomststandard, både i reala  termer och i
förhållande till andra grupper, medan skillnaderna i
ekonomiskt  utfall  för  de enskilda individerna  är
stora.
Utskottet    kan   konstatera    att    åtskilliga
förbättringar har  genomförts  under  senare  år och
särskilt  för  de  pensionärer  som  har  de  lägsta
inkomsterna.    Även   i   årets   budget   föreslås
förbättringar för  dessa  grupper, bland annat genom
höjd  kompensationsnivå  i bostadstillägget  och  en
utvidgning   av  den  särskilda   skattereduktionen.
Följsamhetsindexeringen,  som  skall börja tillämpas
från  årsskiftet  på tilläggspensionen,  medför  att
tilläggspensionen nästa  år  för personer födda 1936
eller tidigare har föreslagits  räknas  upp med 3,28
%.  Enbart  prisindexering  hade  annars medfört  en
uppräkning  med  2,71  %. Det kan också  nämnas  att
riksdagen nyligen har beslutat  att personer bosatta
i  Sverige  som  är 65 år eller äldre  fr.o.m.  2003
skall garanteras en  viss  lägsta levnadsnivå i form
av ett äldreförsörjningsstöd.
Utskottet  anser  att  det  är  av  vikt  att  det
tillgängliga  utrymmet för ekonomiska  förbättringar
används selektivt,  så  att  de  pensionärer som har
lägst  inkomster får en förbättrad  standard,  t.ex.
genom förbättringar  av  bostadstillägget. Utskottet
kan  inte  tillstyrka  en  ytterligare   höjning  av
pensionstillskottet  och inte heller att pensionerna
skall beräknas utifrån ett prisbasbelopp med tillägg
av två procentenheter,  men  vill dock framhålla att
det    är    väsentligt   att   ålderspensionärernas
ekonomiska förhållanden  fortlöpande  uppmärksammas.
Utskottet  vill  också  framhålla  att  nedan  under
anslag  20:2 och 20:3 kommer utskottet att  behandla
regeringens  förslag  till  förbättringar vad gäller
änkepensionen och bostadstillägget.
Utskottet   har   inte   något  att   erinra   mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna  Sf308  yrkande  5,
Sf355 yrkandena 3 och 5 i denna del, Sf381 yrkandena
1 och 5 samt Sf389 i denna del.

Övriga motioner om ålderspensioner

Beträffande frågan om en utredning av pensionärernas
ekonomiska   och  sociala  situation  har  en  sådan
nyligen      gjorts       inom       ramen       för
Välfärdsbokslutskommitténs  arbete.  Som  framgår av
budgetpropositionen      gör     Socialdepartementet
regelbundet    uppföljningar    av    pensionärernas
ekonomiska levnadsstandard.  Med  hänsyn härtill och
även till de förbättringar som har gjorts och som nu
föreslås  för  denna  grupp,  finner utskottet  inte
anledning att ta initiativ till  en  sådan  särskild
utredning.

Frågan  om  storleken  på  gifta respektive ogifta
pensionärers   pensioner  har  utskottet   behandlat
senast i betänkande  2000/01:SfU1  och därvid anfört
följande. Den lägre pensionsnivån för gifta infördes
redan då folkpensionen infördes år 1913.  Före den 1
januari 1996 gällde den lägre nivån endast för gifta
vars  make  också  uppbar folkpension. Från och  med
nämnda tidpunkt ändrades  reglerna  så att den lägre
nivån  utges  till  alla  som  är gifta och  således
oavsett om maken har folkpension.  Utskottet noterar
dock  att  i det nya ålderspensionssystemet  kommer,
när  det  gäller   inkomstpensionens  storlek,  inga
skillnader  att  förekomma   på   den   grunden  att
vederbörande  är gift eller ogift. Vid beräkning  av
tilläggspension    enligt    lagen   (1998:674)   om
inkomstgrundad ålderspension (LIP)  kommer dock, för
dem    som    är    födda   1953   eller   tidigare,
tilläggspensionen till  den  del  den  är avsedd att
ersätta pensionsgrundande inkomster motsvarande  det
första basbeloppet (förhöjt prisbasbelopp) att utges
med  olika  belopp  för den som är ogift eller gift.
Liksom  enligt  bestämmelserna   i  AFL  saknar  det
betydelse om maken uppbär ålderspension  eller inte.
Vidare  skall  liksom nu med gift pensionsberättigad
likställas  den  som   stadigvarande  sammanbor  med
annan, med vilken den pensionsberättigade  har varit
gift  eller  har  eller  har  haft  barn.  Med ogift
pensionsberättigad skall likställas den som  är gift
men  stadigvarande  lever åtskild från sin make,  om
inte särskilda skäl föranleder  annat.  För  den som
kommer   att  uppbära  enbart  garantipension  eller
kompletterande garantipension kommer också denna att
utges  med   olika   stora  belopp  beroende  på  om
vederbörande är gift eller  ogift.  Även för dem som
uppbär övergångsvis garantipension, dvs.  de  som är
födda  1937  eller tidigare, utges pension med olika
stora belopp beroende  på  om  pensionären  är  gift
eller ogift.
Att i det nya pensionssystemet likställa pensionen
för  gifta med pension för dem som är ogifta, vilket
således  skulle beröra pensionärer som är födda 1953
eller   tidigare    och   pensionärer   som   uppbär
garantipension, har tidigare beräknats kosta drygt 5
miljarder kronor. I fempartiöverenskommelsen  om det
nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel
borde   användas   till   mer   angelägna  delar  av
grundskyddet i pensionssystemet.
Skillnaderna   i   pensionsnivåerna    motiverades
ursprungligen    med   att   gifta   har   ekonomisk
hushållsgemenskap   och   därmed   lägre  gemensamma
utgifter.  Ekonomisk  hushållsgemenskap   kan  också
föreligga  för  sambor.  Det  är dock, som utskottet
framhöll  i  sistnämnda  betänkande,   på  grund  av
integritetsskäl   och   med   risk   för  subjektiva
bedömningar, vanskligt att fastslå om  två  personer
lever under äktenskapsliknande former och därmed har
ekonomisk hushållsgemenskap. Två vuxna personer  som
är folkbokförda på samma adress har inte automatiskt
något  ansvar  för  varandras  försörjning medan det
omvända gäller för gifta eller motsvarande.
Utskottet bedömde i nämnda betänkande  att pension
under mycket lång tid i flera avseenden skulle komma
att  utges  med  olika stora belopp beroende  på  om
vederbörande  pensionär   var   gift   eller  ogift.
Utskottet vill nu även erinra om att det  ekonomiska
utrymme som har varit tillgängligt för förbättringar
för  pensionärer  i  första  hand använts selektivt,
särskilt genom förbättringar av bostadstillägget och
det   särskilda   bostadstillägget,    så   att   de
pensionärer   som  haft  lägst  inkomster  fått   en
förbättrad standard.
Med  hänvisning   till   det   anförda   avstyrker
utskottet  motionerna  Sf207, Sf217, Sf230 och  L370
yrkande 5.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   bifalla   regeringens    förslag    om
medelsanvisning     till     anslaget    20:2
Efterlevandepensioner till vuxna.  Därmed bör
riksdagen   avslå  motionsyrkanden  om  annan
medelsanvisning för anslaget 20:2.
Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden  om
änkepension   och   änklingspension.   Jämför
reservation nr 29 (m, kd, fp).

Gällande ordning

Efterlevandeförmåner

Omställningspension och särskild efterlevandepension
utges   till  efterlevande  make  oavsett  kön   och
omfattar såväl folkpension som ATP.

Omställningspension   utges   under   en  tid  som
begränsats  till  sex månader från dödsfallet  (före
den 1 april 1997 var  tiden  tolv månader). Därefter
utges omställningspension endast om den efterlevande
har  vårdnaden  om och stadigvarande  sammanbor  med
barn under tolv år  som vid dödsfallet stadigvarande
vistades   i  makarnas  hem.   Sedan   rätten   till
omställningspension  upphört  kan  efterlevande make
med   nedsatt   förvärvsförmåga  beviljas   särskild
efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans
nedsättning utges  som  hel,  tre  fjärdedels,  halv
eller en fjärdedels förmån.
På  förslag  av  regeringen  har  riksdagen fattat
beslut om nya regler för efterlevandepensioneringen;
lagen   (2000:461)   om   efterlevandepension    och
efterlevandestöd till barn (prop. 1999/2000:91, bet.
1999/2000:SfU13,   rskr.   1999/2000:235).  Reglerna
innebär     en     anpassning    till    det     nya
ålderspensionssystemet och skall träda i kraft den 1
januari 2003. Från och  med nämnda tidpunkt förlängs
omställningspensionen till  tio  månader.  I  nämnda
proposition   uppges   att   regeringen   avser  att
återkomma      med     förslag     som     förlänger
omställningspensionen   till  tolv  månader  fr.o.m.
2005.
Före den 1 januari 1990  fanns i 8 och 14 kap. AFL
bestämmelser om folk- och tilläggspension  i form av
änkepension.     Till     följd     av    omfattande
övergångsbestämmelser   kommer  änkepension   enligt
dessa äldre bestämmelser  att nybeviljas och betalas
ut under en lång tid framöver.
Sedan den 1 april 1997 gäller  att  folkpension  i
form av änkepension och pensionstillskott till denna
skall  inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således
omfattar   även   de   pensioner   som   utgavs  vid
ikraftträdandet,  skall  dock  inte  göras under  de
första  sex  månaderna  efter  dödsfallet  och  inte
heller  så länge änkan vårdar barn  under  tolv  år.
Prövningen  görs  enligt  de  regler  som gäller för
bostadstillägg  för pensionärer och sker  integrerat
på   så   sätt   att   inkomsten   först   reducerar
bostadstillägget  och  därefter  änkepensionen.  Vid
inkomstprövningen    fastställs    en    årsinkomst.
Årsinkomsten innefattar  i  princip  alla  inkomster
utom    folkpension    samt    vissa    bidrag   och
kostnadsersättningar.  Annan  pensionsförsäkring  än
tjänstepensionsförsäkring      och      individuellt
pensionssparkonto  skall  dock  sedan den 1  januari
1998  inte  räknas  med i årsinkomsten.  Inkomst  av
förmögenhet beräknas  som en schablonmässigt bestämd
procentuell  andel  av varje  förmögenhetsslag.  Vid
beräkning  av  förmögenhetens  avkastning  ökar  den
procentuella  andelen   då  det  gäller  förmögenhet
överstigande visst belopp.  Pensionen minskas med 30
%   av   årsinkomsten   utöver   folkpensions-   och
pensionstillskottsnivå     som     inte    reducerat
bostadstillägget.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  riksdagen för  budgetåret
2002  till  anslag  20:2 Efterlevandepensioner  till
vuxna  anvisar  ett ramanslag  på  13  525  miljoner
kronor.

Antalet  kvinnor   med   änkepension   i  form  av
folkpension var under år 2000 ungefär 13 500 och med
änkepension  i form av ATP 390 800. Antalet  kvinnor
med änkepension  har  minskat  sedan 1998, och denna
utveckling  beräknas  fortsätta  de  närmaste  åren.
Medelbeloppet för änkepension i form  av folkpension
och pensionstillskott minskar bland annat  på  grund
av  inkomstprövningen.  Behovet av pensionstillskott
minskar också till följd  av  att  de genomsnittliga
ATP-nivåerna höjs.
I    budgetpropositionen    föreslår    regeringen
förbättringar  av  bostadsstödet, bland annat  genom
att  åldersgränsen för  när  ett  hemmavarande  barn
skall  anses  som självförsörjande, och därmed svara
för en del av bostadskostnaden, höjs från 18 till 20
år. Denna ändring  innebär  en förbättring för vissa
änkor, eftersom änkepensionen  inkomstprövas  enligt
motsvarande  regler.  Regeringen  har  anfört  att i
budgeten  har  satts  av  30  miljoner  kronor  till
förbättringar  i  reglerna  för  inkomstprövning  av
änkepensionerna och att det här lämnade förslaget om
höjd  åldersgräns  innebär  förbättringar  för vissa
änkor. Kostnadsberäkningen är dock behäftad med viss
osäkerhet.  Förslag  till  ytterligare förbättringar
som  ryms  inom  ramen för de 30  miljoner  kronorna
kommer att lämnas under januari 2002.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf381
yrkande 2 att inkomstprövningen  av  änkepensionerna
skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 2002.  I yrkande
6 begär motionärerna att riksdagen beslutar  att för
budgetåret      2002      till     anslaget     20:2
Efterlevandepensioner till vuxna anvisa 500 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Även Bo Lundgren m.fl. begär  i  motion  Sf346 att
riksdagen    beslutar   att   inkomstprövningen   av
änkepensionerna  skall upphöra fr.o.m. den 1 januari
2002.

Kristdemokraterna

I motion Sf355 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) yrkande 1
begärs  att  inkomstprövningen   av  änkepensionerna
skall upphöra fr.o.m. den 1 januari  2002. I yrkande
2 begärs att omställningspensionen redan fr.o.m. den
1  januari 2002 skall förlängas från sex  till  tolv
månader.   I  yrkande  5  i  denna  del  begärs  att
riksdagen beslutar  att  för  budgetåret  2002  till
anslaget   20:2   Efterlevandepensioner  till  vuxna
anvisa 900 miljoner  kronor  mer  än  vad regeringen
föreslagit.

Folkpartiet

Även i motion Fi294 yrkande 14 i denna  del  av Lars
Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs att inkomstprövningen
av   änkepensionerna   skall    upphöra    och   att
omställningspensionen   skall  förlängas  till  tolv
månader  fr.o.m.  den 1 januari  2002.  Motionärerna
begär att riksdagen beslutar att för budgetåret 2002
till anslaget 20:2  Efterlevandepensioner till vuxna
anvisa 770 miljoner kronor  mer  än  vad  regeringen
föreslagit.  Sistnämnda  begäran  framställs även  i
motion Sf380 6 i denna del av Lars  Leijonborg m.fl.
(fp)

Även  Bo Könberg m.fl. (fp) begär i  motion  Sf298
att  riksdagen  beslutar  att  inkomstprövningen  av
änkepensionerna  skall upphöra fr.o.m. den 1 januari
2002.

Övriga motioner om efterlevandepensioner

Inkomstprövningen  av  änkepensionen tas upp i flera
motioner. I motionerna Sf219  av  Elizabeth  Nyström
och Maud Ekendahl (m), Sf331 av Inger René och  Kent
Olsson  (m)  samt  A228 yrkande 2 av Mikael Odenberg
m.fl. (m) begärs att riksdagen beslutar att avskaffa
inkomstprövningen av  änkepensionerna.  I motionerna
2000/01:Sf39  yrkande  1  av Bo Könberg m.fl.  (fp),
2000/01:Sf40 yrkande 2 av Kenneth  Lantz m.fl. (kd),
Sf201  av  Rolf  Gunnarsson  (m),  Sf206  av  Stefan
Hagfeldt (m), Sf209 av Anita Sidén och  Anne-Katrine
Dunker  (m),  Sf239  av Ingvar Eriksson och  Carl  G
Nilsson (m), Sf276 av  Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Sf291  av  Olle  Lindström  (m),  Sf303  av  Cecilia
Magnusson  och Berit  Adolfsson  (m)  och  Sf313  av
Annelie Enochson (kd) begärs tillkännagivande om att
inkomstprövningen  bör  avskaffas.  I  nämnda motion
Sf291   begärs  dessutom  tillkännagivande  om   att
återbetalning skall ske av de belopp som pensionerna
har reducerats med.

I motion Sf299 av Karl-Göran Biörsmark (fp) begärs
tillkännagivande  om  att  utöver  den  könsneutrala
omställningspensionen   under   en   övergångsperiod
införa en änklingspension.

Utskottets bedömning

Anslag 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottet  har  tidigare vid ett flertal  tillfällen
påpekat att också  inom  detta område har omfattande
åtgärder varit nödvändiga  för  att  sanera  statens
finanser. Utskottet ser positivt på förslaget om den
aktuella höjningen av åldersgränsen för hemmavarande
barn,  vilket  således  innebär  en  förbättring för
vissa änkor. Även den höjda kompensationsnivån  inom
bostadstillägget     påverkar    till    viss    del
inkomstprövningen    av   änkepensionen    positivt.
Utskottet  vill  dock peka  på  att  regeringen  har
uppgivit att förslag  till ytterligare förbättringar
för änkor skall lämnas  under  januari  2002.  Några
ytterligare åtgärder för att förbättra änkepensionen
kan enligt utskottets mening inte göras nu.

Som      redogjorts      för      ovan      kommer
omställningspensionen  att  förlängas  från sex till
tio  månader  fr.o.m.  2003.  Regeringen har  vidare
aviserat sin avsikt att återkomma  med  förslag  som
förlänger  omställningspensionen  till  tolv månader
2005.  Utskottet vill i sammanhanget erinra  om  att
utskottet i betänkande 1999/2000:SfU13, och senast i
yttrande 2001/02:SfU1y, har förutsatt att regeringen
återkommer  med  förslag till riksdagen om det visar
sig  ekonomiskt  möjligt   att   tidigarelägga   den
aviserade förlängningen till tolv månader.
Utskottet   har   inte   något   att   erinra  mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf298, Sf346, Sf355
yrkandena 1, 2 och 5 i denna del, Sf380 yrkande  6 i
denna  del,  Sf381  yrkandena  2  och  6  samt Fi294
yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner angående efterlevandepensioner

Med  beaktande  av  vad utskottet ovan anfört  anser
utskottet  att  något beslut  eller  uttalande  från
riksdagens  sida  om   ytterligare  förändringar  av
inkomstprövningen av änkepensionen  inte  bör  göras
nu.

Utskottet    avstyrker   motionerna   2000/01:Sf39
yrkande 1, 2000/01:Sf40  yrkande  2,  Sf201,  Sf206,
Sf209,  Sf219,  Sf239,  Sf276,  Sf291, Sf303, Sf313,
Sf331 och A228 yrkande 2.
Av proposition 1987/88:171 om reformering  av  den
allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m.m. och
betänkande   SfU   1987/88:29   framgår  att  det  i
propositionen      föreslagna      systemet      för
efterlevandepensionering  innebar en  relativt  stor
förändring   i   förhållande  till   den   dåvarande
familjepensioneringen.    Det    var   därför   inte
realistiskt att låta de nya reglerna  direkt ersätta
de  gällande  och  ge dem full verkan från  en  viss
bestämd tidpunkt inom den närmaste framtiden. Hänsyn
måste tas till de generationer som inrättat sina liv
efter hitillsvarande  lagstiftning  och som förlitat
sig på fortbeståndet därav. Reformtakten  måste även
bestämmas  på  ett  sätt  som  gjorde att ekonomiskt
svagare  kategorier  gavs ett fortsatt  skydd  också
under lång tid framöver  enligt  det regelsystem som
således  hade  tillkommit för att bereda  dem  deras
försörjning  och   ekonomiska   standard.  Till  den
reformerade efterlevandepensioneringen  måste därför
knytas        långtgående        och        generösa
övergångsbestämmelser.
Med   beaktande  av  de  motiv  som  föranlett  nu
bestående   regler   inom   änkepensionen  avstyrker
utskottet   motion   Sf299   om  införande   av   en
änklingspension.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta  regeringens   förslag   att   höja
ersättningsnivån  för BTP med en procentenhet
från  90  till 91 % av  bostadskostnaden  upp
till 4 500  kr,  samt  att höja åldersgränsen
för  när hemmavarande barn  skall  anses  som
självförsörjande, och därmed svara för en del
av bostadskostnaden, från 18 till 20 år.
Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag
om   medelsanvisning   till   anslaget   20:3
Bostadstillägg  till  pensionärer. Därmed bör
riksdagen  avslå  motionsyrkanden   om  annan
medelsanvisning för anslaget 20:3.
Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden  om
bostadstillägg    vid    särskilt     boende,
alternativ egen bostad inom bostadstillägget,
kvinnors  beroende av bostadstillägg och  den
framtida        ersättningsnivån         inom
bostadstillägget.  Jämför  reservationerna nr
30 (m, kd, fp), 31 (m), 32 (v) och 33 (v).

Gällande ordning

Det  kommunala  bostadstillägget   till  pensionärer
ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP).  BTP regleras
i    lagen   (1994:308)   om   bostadstillägg   till
pensionärer.

I samband  med  att  BTP infördes gavs kommunerna,
under  en övergångstid på  fyra  år,  möjlighet  att
komplettera    med    ett    kommunalt   finansierat
bostadstillägg. Denna möjlighet  har  förlängts  att
gälla t.o.m. år 2002.
BTP  är en inkomstprövad förmån som kan utges till
den som  uppbär  folkpension i form av ålderspension
(från      65     år),     förtidspension      eller
efterlevandepension.   Den  1  januari  1999  höjdes
ersättningsnivån från 85  till  90  % av den i lagen
angivna bostadskostnaden. Under 2000  utgavs BTP med
högst  90 %  av bostadskostnaden mellan 100  kr  och
4 000 kr per månad. Från januari 2001 togs den undre
gränsen på 100  kr  bort och den övre gränsen höjdes
till 4 500 kr. BTP reduceras med 40 % av inkomster -
utöver folkpensions-  och  pensionstillskottsnivå  -
upp  till ett och ett halvt prisbasbelopp och med 45
% av inkomster  däröver. Avkastning av förmögenheten
beräknas till 5 %  av  förmögenheten upp till 60 000
kr för den som är gift och  upp  till  75 000 kr för
annan.   Överstiger   förmögenheten   dessa   belopp
beräknas  avkastningen till 15 % av det överstigande
beloppet.
Från   den    1   januari   1991   beaktades   vid
inkomstprövningen  av  bostadstillägget inte inkomst
av privatbostad eller privatbostadsfastighet.  Detta
gällde  oavsett  om  bostaden användes för permanent
boende eller inte. Inte heller beaktades skulder och
skuldräntor som var hänförliga till sådana bostäder.
Från   den  1  april  1997   gäller   att   endast
privatbostadsfastighet  eller  privatbostadsrätt som
permanent  bebos  av  den pensionsberättigade  skall
vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta
innebär att även innehav  av  bl.a. fritidsfastighet
kan påverka bostadstilläggets storlek.
Förutom  BTP kan förmånen särskilt  bostadstillägg
(SBTP) betalas  ut  som  en  utfyllnad  om inkomsten
understiger  summan av en skälig bostadskostnad  och
en skälig levnadsnivå.  Från  och  med den 1 januari
2001 höjdes den skäliga bostadskostnaden  från högst
5  200  kr  till  högst  5  700 kr per månad. Vidare
höjdes den skäliga levnadsnivån med 6 procentenheter
till 129,4 % av prisbasbeloppet för ensamstående och
till 108,4 % för gift pensionär.
I   lagen   om  bostadstillägg  till   pensionärer
regleras inte hur  bostadskostnaden  skall  beräknas
när  en  pensionär  bor tillsammans med barn. Sådana
regler  finns  istället   i   Riksförsäkringsverkets
föreskrifter   (RFFS   1998:9)   om   beräkning   av
bostadskostnad.  Enligt 31 § i föreskrifterna  skall
en förälder anses  svara för även hemmavarande barns
andelar av bostadskostnaden  under förutsättning att
barnet  är under 18 år eller får  studiehjälp  eller
förlängt   barnbidrag.   Detta   gäller  dock  under
förutsättning att barnet inte är självförsörjande.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att riksdagen  för  budgetåret
2002   till   anslag   20:3   Bostadstillägg    till
pensionärer   anvisar  ett  ramanslag  på  10  210,5
miljoner kronor.

I propositionen anförs att antalet pensionärer som
uppbär BTP stadigt  har minskat de senaste åren. Det
är framför allt antalet  ålderspensionärer  med  BTP
som  sjunker.  Enligt  regeringen  kan  utvecklingen
förklaras  med  att pensionsinkomsterna i genomsnitt
är högre bland nyblivna  pensionärer jämfört med dem
som redan uppbär pension. Trenden väntas hålla i sig
de närmaste kommande åren.
Regeringen föreslår att  ersättningsnivån  för BTP
fr.o.m. den 1 januari 2002 skall vara 91 procent  av
bostadskostnaden    upp   till   4 500   kr.   Denna
ersättningsnivå  är  densamma   som   föreslagits  i
propositionen  Reformerade regler för bostadstillägg
till  pensionärer  m.fl.;  proposition  2000/01:140.
Förändringen  innebär en förbättring för pensionärer
med BTP med i genomsnitt  ca  400  kr per år och med
som  mest  540  kr  per  år.  Förslaget innebär  att
kostnaderna för BTP beräknas öka  med  160  miljoner
kronor per år.
Vidare  föreslår  regeringen att vid fastställande
av bostadskostnad, för  beräkning  av bostadstillägg
till  pensionärer  m.fl.,  skall hemmavarande  barns
andel av bostadskostnaden ingå  om barnet inte fyllt
20  år,  i  stället för nuvarande 18  år,  eller  om
barnet får studiehjälp eller förlängt barnbidrag. En
ytterligare förutsättning  är  att  barnet  inte  är
självförsörjande.  Förbättringen berör i första hand
personer med änkepension  eller  förtidspension  och
endast  i begränsad omfattning ålderspensionärer. De
nya reglerna  skall  tillämpas fr.o.m. den 1 januari
2002.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I motionerna Sf308 yrkande  1 och Sf381 yrkande 3 av
Margit Gennser m.fl. (m) avvisas regeringens förslag
till   ändring   i  lagen  om  bostadstillägg   till
pensionärer med hänvisning  till att utformningen av
det    generella   bostadstillägget    har    verkat
kostnadsdrivande  på  kommunernas  hyressättning  av
äldreboenden och att fastighetsskatten bör sänkas. I
stället  föreslår  motionärerna  att  det  generella
bostadstillägget    skall   återställas   till   den
ersättningsnivå som gällde  före den 1 januari 2001,
dvs. till 90 % för boendekostnader mellan 100 kr och
4 000 kr i månaden. Vidare föreslår  motionärerna  i
yrkande  2  respektive yrkande 4 i motionerna att en
del av de medel  som  frigörs skall användas för att
förbättra  levnadsvillkoren   för   de  allra  sämst
ställda  pensionärerna  genom  en  höjning   av  den
skäliga     levnadsnivån     i     det     särskilda
bostadstillägget  från  129,4  %  av prisbasbeloppet
till  135,4 % för ensamstående och från  108,4 %  av
prisbasbeloppet  till  114,4 % för gift pensionär. I
motion  Sf381  yrkande  7  begär   motionärerna  att
riksdagen  beslutar  att  för budgetåret  2002  till
anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer anvisa
620  miljoner  kronor  mindre   än   vad  regeringen
föreslagit.

Kristdemokraterna

Motionärerna  i  Sf355,  Kenneth  Lantz m.fl.  (kd),
begär  i  yrkande  4  att  riksdagen  beslutar   att
fritidsfastighet  inte  skall  ingå i underlaget för
inkomstprövning  av BTP. I yrkande  5  i  denna  del
föreslås att riksdagen  beslutar  att  till anslaget
20:3  Bostadstillägg  till  pensionärer  anvisa   90
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta  Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf389
i  denna  del   att   riksdagen   beslutar  att  för
budgetåret  2002  till anslaget 20:3  Bostadstillägg
till pensionärer anvisa 1 860 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit.  Motionärerna  avvisar
regeringens förslag till höjning av bostadstillägget
och  föreslår i stället att 80 % av bostadskostnaden
upp till  4 000 kr per månad skall kunna läggas till
grund för BTP. Motionärerna menar att den i motionen
under  anslaget   20:1   Ålderspensioner  föreslagna
höjningen av pensionstillskottet  bättre tillgodoser
de sämst ställda pensionärernas behov.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslår  i  motion Fi294
yrkande  14  i denna del att riksdagen beslutar  att
för   budgetåret    2002    till    anslaget    20:3
Bostadstillägg  till  pensionärer anvisa 90 miljoner
kronor    mer   än   vad   regeringen    föreslagit.
Motionärerna  anser  att fritidsfastighet inte skall
ingå i underlaget för inkomstprövning av BTP. Även i
motion  Sf380  yrkande  5   i   denna  del  av  Lars
Leijonborg m.fl. (fp) föreslås att sistnämnda belopp
skall anvisas till anslaget.

Övriga motioner angående bostadstillägg

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sf308
yrkande 3 ett tillkännagivande om att regeringen bör
återkomma  med  en  redogörelse  om utvecklingen  av
boendestrukturen i särskilt boende.  Vidare begärs i
motionen yrkande 4 ett tillkännagivande  om  att vid
beräkningen  av  förmögenhetstillägget  skall avdrag
kunna  göras  för förmögenhet i alternativt  nyttjad
bostad  med  den   begränsningen   att   endast  ett
alternativ får dras av per avdragstillfälle.

I motion Sf332 av Gudrun Schyman m.fl. (v)  begärs
i yrkande 9 ett tillkännagivande om en utredning  om
kvinnors stora beroende av bostadstillägg. I yrkande
10  begärs  ett  tillkännagivande  om  att  95  % av
bostadskostnaden  upp  till  ett  tak  bör  vara ett
framtida  inriktningsmål  för ersättningsnivån  inom
BTP.

Utskottets bedömning

Anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Den   1  januari  1999  höjdes  ersättningsnivån   i
bostadstillägget  till pensionärer från 85 till 90 %
Det innebar att de  pensionärer  som  hade de lägsta
inkomsterna   sattes   i   främsta  rummet.  Då   en
övervägande  del  av BTP-tagarna  var  kvinnor  hade
höjningen även den  effekten  att  kvinnor  med låga
pensioner gynnades. Den 1 januari 2001 höjdes  taket
i BTP från 4 000 kr till 4 500 kr och golvet om  100
kr togs bort. Vidare höjdes den skäliga levnadsnivån
i   SBTP  med  6  procentenheter  till  129,4  %  av
prisbasbeloppet  för  ensamstående  och till 108,4 %
för  gift  pensionär.  Regeringen  anförde  i  detta
sammanhang   att   det   fanns   skäl   att  föreslå
ytterligare åtgärder som i första hand tog  sikte på
de pensionärer som hade lägst inkomster och att  det
i  den gruppen i hög utsträckning återfanns kvinnor.
Enligt  regeringen hade undersökningar visat att det
i   första    hand    var   pensionärer   med   höga
boendekostnader som fanns  representerade  i gruppen
med  lägst  inkomster. Genom att förbättra villkoren
för    bostadsstöd     uppnåddes     således     ett
tillfredsställande    resultat   för   de   aktuella
pensionärsgrupperna.   Utskottet    delade   de   av
regeringen framförda uppfattningarna.

Regeringen föreslår en höjning av ersättningsnivån
från 90 till 91 % av bostadskostnaden upp till 4 500
kr.  Utskottet noterar att denna förbättring  kommer
att gynna  den  grupp  pensionärer,  däribland många
kvinnor,  som  har  de  lägsta inkomsterna  och  ser
således positivt på det nu  lämnade  förslaget,  som
tillstyrks.
Beträffande     den    aktuella    höjningen    av
åldersgränsen för hemmavarande  barn  har  utskottet
ovan under anslaget 20:2 Efterlevandepensioner  till
vuxna  förklarat sig positivt till denna förbättring
som  således   i  första  hand  berör  personer  med
änkepension eller  förtidspension  och  i  begränsad
utsträckning ålderspensionärer.
Beträffande  frågan om innehav av fritidsfastighet
skall påverka inkomstprövningen av bostadstillägget,
anser utskottet  att  det är rimligt att inte enbart
kapitalavkastningen    utan    att    även    själva
förmögenhetsinnehavet          påverkar          den
bidragsberättigades     rätt     till    BTP.     En
fritidsfastighet   inbringar   inte  någon   verklig
inkomst för den bidragsberättigade,  även  om den är
en  tillgång  som  kan omvandlas till likvida medel.
För   att  uppnå  det  s.k.   saneringsmålet   ansåg
regeringen   att   det   var   nödvändigt  att  även
förmögenhet i form av fritidsfastighet beaktades vid
inkomstberäkningen.  Detta  blev  också   riksdagens
beslut  (prop.  1996/97:1, bet. 1996/97:SfU1,  rskr.
1996/97:126).
I den av riksdagen nyligen beslutade nya BTP-lagen
(bet.  2001/02:SfU3,  rskr.  2001/02:10)  är  stödet
utformat    som    ett   individinriktat   stöd   av
grundskyddskaraktär,   där  bidragstagarens  samlade
ekonomi skall vara avgörande  för  rätten till stöd.
Värdet  av  fritidsfastighet är inte undantaget  vid
beräkningen av förmögenhetstillägget.
Mot bakgrund  av  det  anförda anser utskottet att
det   inte   finns  skäl  att  undanta   värdet   av
fritidsfastighet vid beräkningen av årsinkomsten.
Vad avser höjning  av  den  skäliga levnadsnivån i
SBTP anser utskottet att generella  höjningar av BTP
i första hand är att föredra. Utskottet  har  därför
tillstyrkt  höjningen  av ovannämnda ersättningsnivå
till 91 %. Utskottet kan dessutom konstatera att den
skäliga  levnadsnivån i SBTP  nyligen  höjts  med  6
procentenheter.  Likaledes höjdes gränsen för skälig
bostadskostnad från  5  200  kr  till  5  700 kr per
månad.  Det  kan  också nämnas att riksdagen nyligen
har beslutat att personer  bosatta  i Sverige som är
65  år eller äldre fr.o.m. år 2003 skall  garanteras
en  skälig   lägsta   levnadsnivå   i  form  av  ett
äldreförsörjningsstöd. Ett sådant stöd är avsett att
tillförsäkra    den    stödberättigade   en   skälig
levnadsnivå och medel för att täcka boendekostnader.
Nivåerna   för   skälig   levnadsnivå   och   skälig
bostadskostnad är desamma som för SBTP.
Mot bakgrund av nu redovisade  förbättringar, både
genomförda och kommande, anser utskottet att det för
närvarande  inte finns skäl att föreslå  ytterligare
förbättringar av SBTP.
Utskottet  har   inte   något   att   erinra   mot
regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet  avstyrker  motionerna Sf308 yrkandena 1
och 2, Sf355 yrkandena 4  och  5  i denna del, Sf380
yrkande 5 i denna del, Sf381 yrkandena  3,  4 och 7,
Sf389 i denna del samt Fi294 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner angående bostadstillägg

Utskottet har redan vid riksmötet 1993/94 ifrågasatt
om  boende i tvåbäddsrum skall kunna berättiga  till
BTP.  Av  proposition 2000/01:140 Reformerade regler
för bostadstillägg  till  pensionärer m.fl., som har
behandlats  av utskottet i betänkande  2001/02:SfU3,
framgår att regeringen  delar  denna uppfattning och
att  frågan  därför skall övervägas  i  samband  med
beredningen av  betänkandet  Pension  på institution
(SOU  2000:112).  Utskottet förutsätter således  att
regeringen därvid beaktar vad utskottet tidigare har
anfört i frågan.

Mot bakgrund av vad  som  anförts ovan i frågan om
fritidsfastighet är utskottet inte heller berett att
ställa   sig   bakom   förslaget   att    låta    en
bidragsberättigad  välja  om permanentbostaden eller
fritidsfastigheten skall tas  med vid beräkningen av
BTP eller att ge en bidragsberättigad  som permanent
bor   i   lägenhet   möjlighet   att   undanta   sin
fritidsfastighet.
Regeringens  mål med jämställdhetspolitiken är att
kvinnor  och  män   skall   ha   samma  möjligheter,
rättigheter  och  skyldigheter  inom   livets   alla
områden. Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra
alla  delar  av regeringens politik. Resultaten mäts
bland  annat genom  att  de  ekonomiska  resursernas
fördelning  mellan kvinnor och män fortlöpande följs
(jfr   i  budgetpropositionen   utgiftsområde   14:5
Jämställdhetspolitik).  Utskottet finner därför inte
anledning att förorda att riksdagen skall uttala sig
om  en  utredning  om  kvinnors  stora  beroende  av
bostadstillägg.
Utskottet anser inte heller att riksdagen nu skall
uttala  sig  om  det  framtida   målet   vad   avser
ersättningsnivån inom BTP.
Utskottet  avstyrker motionerna Sf308 yrkandena  3
och 4 och Sf332 yrkandena 9 och 10.

20:4 Delpension


Riksdagen bör  bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    20:4
Delpension.

Gällande ordning

Delpensionen  är  under  avveckling   eftersom   det
reformerade  ålderspensionssystemet  ger  ett  stort
utrymme  för  partiellt uttag av ålderspension såväl
före som efter  65  års  ålder.  Delpension har inte
kunnat  beviljas  efter  december  2000.   De  sista
utbetalningarna kommer att göras i december 2004.

Rätt  till  delpension förelåg från den månad  den
försäkrade fyllde 61 år. Syftet med pensionen är att
möjliggöra en successiv övergång från förvärvsarbete
till pension för de personer som är mellan 61 och 64
år.

Propositionen

Regeringen föreslår  att  riksdagen  för  budgetåret
2002   till   anslag  20:4  Delpension  anvisar  ett
ramanslag på 220 miljoner kronor.

Utskottets bedömning

Utskottet  har  inget  att  erinra  mot  regeringens
förslag till medelsanvisning.


Utgiftsområde12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn


Politikområdet  Ekonomisk   familjepolitik  omfattar
förutom utgiftsområde 12 anslaget 21:1 Bostadsbidrag
inom   utgiftsområde  18.  Statens   utgifter   inom
politikområdet  beräknas  år  2002  uppgå  till 53,8
miljarder  kronor.  Statens  övriga ekonomiska  stöd
till   barnfamiljerna   är   studiebidragen,   under
utgiftsområde 15, samt maxtaxa i barnomsorgen, under
utgiftsområde  16. Statens totala  familjeekonomiska
stöd beräknas uppgå  till  ca  61  miljarder  kronor
2002.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn    omfattar   allmänna   barnbidrag   inklusive
flerbarnstillägg     och     förlängt    barnbidrag,
föräldraförsäkring   inklusive  havandeskapspenning,
underhållsstöd,    bidrag    till    internationella
adoptioner, barnpension  i  form  av folkpension och
allmän      tilläggspension,     vårdbidrag      för
funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår.

Riksdagen har  för  budgetåret 2002 i enlighet med
regeringens    förslag    fastställt    ramen    för
utgiftsområdet  till 49 841  miljoner  kronor  (bet.
2001/02:FiU1, rskr. 2001/02:34-35).

Familjepolitikens inriktning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå   motionsyrkanden   om
införande   av    barnomsorgskonto   och   om
familjepolitikens inriktning i övrigt. Jämför
reservationerna nr  34  (m, kd, c, fp) och 35
(m, kd).

Propositionen

Målet  för den ekonomiska  familjepolitiken  är  att
inom  ramen   för  den  generella  välfärden  stödja
barnfamiljerna   och  därmed  minska  de  ekonomiska
skillnaderna mellan familjer med och utan barn.

I propositionen  anges  att  det familjeekonomiska
stödet  bör utformas så att barnfamiljerna  får  ett
ökat handlingsutrymme  och  bättre  möjligheter  att
själva påverka sin ekonomiska situation. Stödet till
de   mest   utsatta  familjerna  måste  dock  enligt
regeringen fortsättningsvis  vara  starkt  samtidigt
som  det  utformas  på ett sådant sätt att det  inte
hindrar  dessa  hushåll   från   att  på  egen  hand
förbättra sin ekonomiska situation.
Av propositionen framgår att regeringen  överväger
en   strukturell   omläggning  av  familjepolitiken.
Ambitionen   är  att  kombinera   en   politik   för
sysselsättning  och  tillväxt  med  en  politik  för
rättvisa.  Inriktningen är att skapa förutsättningar
för  jämlika  uppväxtvillkor  för  barn.  Detta  kan
åstadkommas  dels  genom  att stödja föräldrarna att
klara de ekonomiska åtaganden  som  är  viktiga  för
barnens  välfärd  under deras uppväxttid, dels genom
att erbjuda möjligheter  att  kombinera föräldraskap
med förvärvsarbete eller studier.  Vidare  anges att
stöden  bör  vara  utformade så att de ger ekonomisk
trygghet vid stor försörjningsbörda och att resurser
omfördelas över livscykeln  och  mellan familjer med
och utan barn.
I   propositionen   anförs   att   den   generella
välfärdspolitiken  utjämnar ekonomiska resurser  och
levnadsförhållanden.   Genom  mer  generella  bidrag
kommer   systemens   långsiktiga    stabilitet   och
effektivitet att öka, vilket har stor  betydelse för
systemens   långsiktiga  trovärdighet.  Det   skapar
enligt regeringen  trygghet  och förutsättningar för
ett ökat barnafödande.
Vidare anges i propositionen  att de senaste årens
ekonomiska återhämtning med en ökad  sysselsättning,
reformer   och   sänkta   skatter   för   låg-   och
medelinkomsttagare    har   gynnat   barnfamiljerna.
Höjningen av barnbidragen, införandet av maxtaxa och
utbyggnaden  av föräldraförsäkringen  kan  förväntas
medföra att den positiva trenden fortsätter.
Enligt   regeringen   medför   konstruktionen   av
barnomsorgsavgifterna,  där  statsbidrag lämnas till
de  kommuner som tillämpar den  s.k.  maxtaxan,  att
marginaleffekterna  för  barnfamiljerna  kommer  att
minska.

Motioner

Moderaterna

I  motionerna  Sf390  av  Margit  Gennser  m.fl. (m)
yrkande  2  och  A228  av Mikael Odenberg m.fl.  (m)
yrkande  8  begärs  tillkännagivanden   om  att  ett
särskilt barnomsorgskonto skall inrättas  för barn i
förskoleåldern.     Kontot    skall    omfatta    ej
skattepliktiga 40 000 kr per barn med en begränsning
av uttaget på maximalt 20 000 kr per år.

Också i motionerna  Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 16 och Ub329 av  Cristina  Husmark  Pehrsson
och Jan-Evert Rådhström (m) begärs tillkännagivanden
om ökad valfrihet och barnomsorgskonto.
I  motion  Sf222 av Sten Tolgfors (m) yrkandena  1
och 4 anförs att  de grundläggande förutsättningarna
för familjebildning  måste återupprättas. Motionären
anser  att skatterna tvingar  båda  föräldrarna  att
heltidsarbeta.  Skulle  pressen  på familjen minska,
skulle även fler barn födas. Motionären  vill ha ett
tillkännagivande     om    detta    och    om    att
bostadsbidraget, underhållsstödet  och  barnbidraget
skall  följa  barnen  vid  växelvis  boende.  Enligt
motionären  är  det olyckligt att fäder som har sina
barn 40 % av tiden  betraktas som "umgängesförälder"
på grund av  folkbokföringen  och därmed inte kan få
del av stöden.

Kristdemokraterna

I  motionerna  Sf392  av  Alf  Svensson  m.fl.  (kd)
yrkande 32, L370 av Tuve Skånberg (kd) yrkande 1 och
Ub548  av Gunilla Tjernberg m.fl.  (kd)  yrkande  10
begärs beslut om att införa ett barnomsorgskonto som
omfattar alla barn.

Alf Svensson  m.fl.  (kd)  pekar  i  motion  Sf392
yrkandena  1, 2, 7, 8, 19, 20 och 25-27 på familjens
oersättliga  ställning  och uppgift i samhället samt
familjepolitiken som basen  för hela samhällsbygget.
Motionärerna   anser   att  familjepolitiken   måste
utformas  för att ge förutsättningar  för  föräldrar
att tillbringa  mer tid med barnen och att man genom
politiska   beslut    och    attitydbildning   måste
uppvärdera  föräldrarollen.  Hänsyn   bör  tas  till
föräldrarnas önskemål om att få mer tid  för barnen,
och  föräldraförsäkringen liksom barnomsorgen  måste
konstrueras  så att familjen kan hitta lösningar som
passar  de  egna   behoven.  I  motionen  anges  att
subsidiaritetsprincipen  skall  vara  utgångspunkten
för  familjepolitiken.  Så många beslut som  möjligt
skall  fattas av familjen  själv,  stat  och  kommun
skall enligt  motionärerna  underlätta,  inte  styra
familjerna.   Motionärerna   betonar  att  begreppet
barnomsorg även innefattar föräldrarnas omsorg i det
egna   hemmet   och   anser  att  hemarbetet   måste
uppvärderas. I dag ger det arbete som utförs utanför
den etablerade arbetsmarknaden låg grundtrygghet och
registreras  inte  i  den   ekonomiska  statistiken.
Nuvarande   system   har   såväl   valfrihets-   som
fördelningsbrister varför motionärerna  vill  ha  en
familjepolitisk  reform,  där  man skapar ekonomiska
och praktiska förutsättningar för  val  mellan olika
flexibla   barnomsorgsformer.   Enligt  motionärerna
leder dagens riktade subventioner  till  att bara de
mest  välbeställda  kan  välja  den  barnomsorg  som
passar bäst. I motionen begärs tillkännagivanden  om
detta.
Också  i  motionerna Sf275 av Rosita Runegrund och
Kenneth Lantz  (kd),  Sf278  av  Tuve  Skånberg (kd)
yrkandena  1,  2  och  4  samt  Sf338  av Ulla-Britt
Hagström   och   Margareta   Viklund   (kd)   begärs
tillkännagivanden  om att tillgodose barns behov  av
trygghet, om att stödja  flerbarnsidealet, om stöden
till  barnfamiljerna  genom   bl.a.   bostadsbidrag,
barnbidrag  och barnomsorgskonto och en  höjning  av
garantibeloppet  i föräldraförsäkringen, om att låta
konsekvenspröva regeringens  och  riksdagens  beslut
för  att se hur de gagnar och påverkar familjen  och
slutligen   om   att  regeringen  bör  tillsätta  en
utredning i syfte  att  utarbeta  ett  välfungerande
transfereringssystem för ensamstående föräldrar  som
har hela försörjningsbördan.

Centerpartiet

I motion Sf238 av Rigmor Stenmark och Viviann Gerdin
(c)  begärs ett tillkännagivande om en utredning för
att belysa hur mer tid skall kunna ges till barnen.

Agne  Hansson  m.fl.  (c)  begär  i  motion  So304
yrkande  5  ett  tillkännagivande  om  principer för
valfrihet,     flexibilitet     och    rättvisa    i
familjepolitiken.  I motionen anges  bl.a.  att  ett
barnomsorgskonto på  till  en  början  40 000 kr per
barn i förskoleåldern ger föräldrarna möjlighet  att
välja  barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna
hemma under barnens uppväxt.

Folkpartiet

Lars Leijonborg  m.fl. (fp) begär i motionerna Sf397
yrkande  2, A229 yrkande  18  och  So637  yrkande  2
beslut om  inrättande  av  ett obeskattat barnkonto,
lika för alla förskolebarn.

I motionerna So637 yrkande  17 och A229 yrkande 16
begärs  tillkännagivanden  om  ökad   egenmakt   för
kvinnor  bl.a.  genom  vidgad valfrihet i barnomsorg
och hushållstjänster till  överkomligt pris. Kvinnor
måste   få   mer   makt   över   sin  vardag   anser
motionärerna.

Vänsterpartiet

Ingrid Burman m.fl. (v) begär i motion So496 yrkande
1 ett tillkännagivande om att utjämna klasskillnader
som drabbar barn. Motionären anser att barnens hälsa
många  gånger  beror  på  familjens  socioekonomiska
situation  och  att många barn lever i familjer  med
något  ekonomiskt  problem.  Dessa  barn  har  sämre
förutsättningar vid livets start.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet  tidigare  uttalat (bet. 2000/01:SfU1)
är föräldrarna i regel de  viktigaste  personerna  i
barnens liv och barnens välbefinnande påverkas i hög
grad av hur föräldrarna mår och hur deras ekonomiska
situation    ser    ut.    Samhällets    stöd   till
barnfamiljerna  såväl ekonomiskt som när det  gäller
själva föräldraskapet  är  därför grundläggande. Det
är också viktigt att barnen  sätts i centrum och att
samhällets insatser inriktas på  att  skapa  jämlika
uppväxtvillkor   för  barn.  Det  sistnämnda  uppnås
enligt  utskottets  mening  dels  genom  att  stödja
föräldrarna att klara de ekonomiska åtaganden som är
väsentliga  för  barns välfärd, dels genom att skapa
möjligheter för dem  att  kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete eller studier.

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är också
att  inom ramen för den generella  välfärden  stödja
barnfamiljerna   och  därmed  minska  de  ekonomiska
skillnaderna mellan familjer med och utan barn.
Utskottet  anser   att   barnbidraget   med   dess
omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är  en
viktig  del  av  stödet  till  barnfamiljerna.  Även
föräldraförsäkringen  har en god fördelningspolitisk
effekt samtidigt som den  ger  utrymme  för flexibla
lösningar      för     olika     familjesituationer.
Familjestöden är  utformade  så att de ger ekonomisk
trygghet   vid   stor  försörjningsbörda.   Resurser
omfördelas över livscykeln  och  mellan familjer med
och utan barn.
Som  utskottet  framhöll  i  sitt  yttrande   till
utbildningsutskottet    (2000/01:    SfU2y)   kommer
maxtaxereformen,  som träder i kraft den  1  januari
2002 och är fullt genomförd  2004,  att  utgöra  ett
viktigt    komplement   till   nuvarande   delar   i
familjepolitiken.
Utskottet  vill  liksom tidigare år (senast i bet.
2000/01:SfU1)   framhålla   att   en   väl   utbyggd
familjepolitik är  ett  viktigt  medel också för att
uppnå  jämställdhet  mellan  kvinnor  och  män.  Ett
verksamhetsmål        för        socialförsäkringens
administration är också att bidra till att en större
andel  av  männen  tar ut fler föräldrapenningdagar.
Införandet av ytterligare  en  mamma/pappamånad  och
den    aviserade   höjningen   av   inkomsttaket   i
föräldraförsäkringen kommer enligt utskottets mening
att stärka familjepolitikens betydelse som ett medel
för att uppnå jämställdhet mellan könen.
En viss  förbättring av barnfamiljernas ekonomiska
situation inträffade  under  senare  delen  av 1990-
talet  och  utvecklingen  pekar på att förbättringen
fortsätter. Enligt utskottets  mening  följer  detta
inte   bara   av   de   senaste   årens   ekonomiska
återhämtning  med  en  ökad sysselsättning, reformer
och sänkta skatter för låg-  och  medelinkomsttagare
utan också höjningen av barnbidragen,  införandet av
maxtaxa och utbyggnaden av föräldraförsäkringen  kan
förväntas   medföra   att   den   positiva   trenden
fortsätter.
Som   utskottet   tidigare  påpekat  är  det  låga
barnafödandet ett bekymmer  i  sammanhanget. Antalet
födda barn i Sverige har efter en  kraftig minskning
under  1990-talet ökat under år 2000.  Denna  ökning
prognostiseras fortsätta under 2001.
En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har haft i
uppdrag   att  systematisera  befintliga  fakta  och
kunskaper om de faktorer som påverkar barnafödandet.
I arbetsgruppens  rapport  Barnafödandet  i  fokus -
från   befolkningspolitik   till   ett   barnvänligt
samhälle  (Ds 2001:57) framkommer att antalet  födda
barn i Sverige  sjunkit  markant  under  1990-talet.
Arbetsgruppen     konstaterar    att    trots    att
arbetsmarknaden blivit  väsentligt  gynnsammare  och
familjestöden   i  stort  sett  återställts  så  har
barnafödandet ökat endast marginellt.
Utskottet noterar att arbetsgruppen funnit att det
till stor del är  kvinnor  med  låg  utbildning  och
begränsad   anknytning   till   arbetsmarknaden  som
avstått från eller skjutit upp barnafödandet.  Många
av dem har valt att skaffa sig mer utbildning.
Enligt   utskottets   mening   kan   nedgången   i
barnafödande  under  1990-talet hänga samman med den
ekonomiska krisen under  perioden  som  i  hög  grad
drabbade  ungdomar  och  kortutbildade.  Många yngre
valde att studera och vänta med barnafödandet. Trots
att  sysselsättningen  nu  ökar  och  de  ekonomiska
familjestöden  förstärkts  kan  den  relativt  stora
andelen  tillfälliga  jobb  och  den stora osäkerhet
sådana   anställningar  innebär  för  den   framtida
försörjningen  vara  en orsak till att barnafödandet
inte ökat mer.
Som redan nämnts har  Familjeutredningens  uppgift
varit   att   göra   en  översyn  av  de  ekonomiska
familjestöden, allmänna  barnbidrag,  underhållsstöd
och  bostadsbidrag till barnfamiljerna.  Utredningen
har funnit  att  barnfamiljernas ekonomiska standard
har   utvecklats   svagare   under   1990-talet   än
standarden   för   många    andra   grupper.   Många
ensamföräldrar,   särskilt   kvinnor,    har    höga
marginaleffekter  eftersom  de i högre grad än andra
hushåll   mottar   inkomstprövade    bidrag,   bl.a.
bostadsbidrag   och   socialbidrag.  I  utredningens
slutbetänkande  Ur  fattigdomsfällan  (SOU  2001:24)
påtalas vikten av att familjepolitiken grundas på en
helhetssyn som innefattar  både  skatter, bidrag och
avgifter.   Betänkandet  har  remissbehandlats   och
regeringen  avser  att  lämna  en  proposition  till
riksdagen.
I   budgetpropositionen   anges   att   regeringen
överväger     en     strukturell    omläggning    av
familjepolitiken  där det  familjeekonomiska  stödet
bl.a. bör utformas  så  att  barnfamiljerna  får ett
ökat  handlingsutrymme  och  bättre  möjligheter att
själva påverka sin ekonomiska situation. Stödet till
de    mest    utsatta    familjerna    måste    dock
fortsättningsvis vara starkt.
Den  strukturella omläggningen av familjepolitiken
som  regeringen   överväger   samt   föreslagna  och
aviserade åtgärder och reformer på familjepolitikens
område kommer enligt utskottets mening  att innebära
både  en  påtaglig  förbättring  av  barnfamiljernas
ekonomi och gynnsammare förutsättningar för ett ökat
barnafödande. Detta tillgodoser motion So496 yrkande
1.  Någon  anledning  att  införa  ett  system   med
barnomsorgskonto finns inte.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna
Sf222  yrkandena  1  och  4,  Sf238,  Sf275,   Sf278
yrkandena  1, 2 och 4, Sf338, Sf390 yrkande 2, Sf392
yrkandena 1, 2, 7, 8, 19, 20, 25-27 och 32, Sf397 av
yrkande 2, A228 yrkande 8, A229 yrkandena 16 och 18,
L370 yrkande  1,  Sk288 yrkande 16, So304 yrkande 5,
So637 yrkandena 2 och  17,  Ub329 samt Ub548 yrkande
10.

21:1 Allmänna barnbidrag


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning  till  anslaget 21:1 Allmänna
barnbidrag.

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas barnbidrag,  flerbarnstillägg
och  förlängt  barnbidrag. Barnbidrag utges  fr.o.m.
den 1 januari 2001  med  11  400  kr per barn och år
(950 kr/mån). Flerbarnstillägg utges  fr.o.m.  den 1
januari  2001  med  3  048  kr per år för det tredje
barnet, 9 120 kr för det fjärde barnet och 11 400 kr
för det femte och varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget fr.o.m. kvartalet  efter det att barnet
har  fyllt 16 år om barnet studerar  vid  grundskola
eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

I propositionen  anges  att  barnbidragen väl fyller
målet  att,  utan att skapa marginaleffekter,  bidra
till utjämningen  av  de ekonomiska levnadsvillkoren
mellan  familjer med respektive  utan  barn.  Stödet
omfördelar   också   inkomster   mellan   hög-   och
låginkomsttagare,   genom   att   inkomstskatten  är
progressiv  och  barnbidrag utges med  samma  belopp
till alla barn.

Regeringen har förbättrat  barnfamiljernas ekonomi
genom  att höja barnbidragen och  flerbarnstilläggen
under åren  2000  och 2001. Sammantaget uppgår dessa
satsningar till ca 4,4 miljarder kronor.
Under budgetåret  2000  uppgick  utgifterna för de
allmänna  barnbidragen till 18 932 miljoner  kronor.
Det  innebär   att   utgifterna  detta  år  översteg
anslaget  med  ca 100 miljoner  kronor.  Orsaken  är
enligt  propositionen   ett  ökat  antal  barn.  För
innevarande budgetår beräknas  utgifterna till ca 21
109 miljoner kronor, vilket är 195  miljoner  kronor
högre än anvisat anslag.
Bedömningen    av    anslagsbehovet   utgår   från
Statistiska     centralbyråns      (SCB)     senaste
befolkningsprognos från juni 2001.
Regeringen föreslår att riksdagen  för  budgetåret
2002  till  anslag  21:1 Allmänna barnbidrag anvisar
ett ramanslag på 20 994 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till  medelsanvisning  har  inte
föranlett     några    motionsyrkanden.    Utskottet
tillstyrker förslaget.


21:2 Föräldraförsäkring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla  regeringens förslag om
höjning av den lägsta ersättningsnivån för de
dagar som kan ersättas med  sjukpenningbelopp
från 60 till 120 kr per dag.
Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag
om   medelsanvisning   till   anslaget   21:2
Föräldraförsäkring.   Därmed   bör  riksdagen
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning för anslaget 21:2.
Riksdagen  bör även avslå motionsyrkanden
om
- inkomsttaket m.m.,
- utbyggd föräldraförsäkring,
- överlåtelse av  föräldrapenning  m.m.  till
annan,
- beräkningsunderlag och 2,5-års regeln,
- fördelning mellan föräldrarna,
- pappamånad i efterhand,
- föräldrapenningadministrationen,
- prematura barn,
- tillfällig föräldrapenning,
-      tillfällig     föräldrapenning     för
egenföretagare och
- havandeskapspenning.
Jämför reservationerna  nr  36 (mp), 37 (fp),
38 (v), 39 (c), 40 (m), 41 (v),  42  (v),  43
(v, kd), 44 (kd) och 45 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För  barn  födda fr.o.m. den 1 januari 2002 förlängs
föräldrapenningen  i  anslutning  till barns födelse
eller adoption med 30 dagar och kommer  således  att
utges  under  480  dagar.  När  båda  föräldrarna är
vårdnadshavare har de rätt till hälften  var  av det
totala  antalet  ersättningsdagar.  En  förälder kan
överlåta rätten till föräldrapenning till  den andre
föräldern  med  undantag av för närvarande 30  dagar
med  sjukpenningsbelopp,   den   s.k.   mamma/pappa-
månaden.  För barn födda fr.o.m. den 1 januari  2002
kommer ytterligare  en  mamma/pappamånad  att finnas
och   således   kommer   60   dagar   undantas  från
möjligheten  att  överlåta  föräldrapenning   mellan
föräldrarna.

Ersättning    utges    med    80    %    av    den
sjukpenninggrundande  inkomsten under 360 dagar. För
barn  födda  fr.o.m  den  1   januari   2002   utges
ersättning  under  390  dagar.  En  förutsättning är
dock,     såvitt     gäller     de     första    180
ersättningsdagarna,  att föräldern under  minst  240
dagar  i  följd  före  barnets   födelse  eller  den
beräknade tidpunkten härför har varit  försäkrad för
en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit
det   om   försäkringskassan   känt   till  samtliga
förhållanden.  Ersättning  utges  dock alltid  lägst
enligt  garantinivån,  som  är  60 kr per  dag.  För
resterande  90  dagar  är  ersättningen   lika   med
garantinivån.
Vid  flerbarnsfödsel  utges  föräldrapenning under
ytterligare  180  dagar för varje  barn  utöver  det
första, varav 90 dagar enligt garantinivån. Från och
med   den   1   januari   2000   gäller   dock   att
föräldrapenning  för  varje barn  utöver  det  andra
utges med belopp motsvarande  förälderns sjukpenning
för samtliga tillkommande dagar.
Föräldrapenning  kan  utges  som  hel,  halv,  tre
fjärdedels, en fjärdedels och en åttondels förmån.

Tillfällig   föräldrapenning  kan  utges   till   en
förälder som behöver  avstå  från förvärvsarbete för
att tillfälligt vårda sjukt barn  under  tolv  år, i
vissa  fall  även  vid  vård  av  barn över tolv år.
Tillfällig  föräldrapenning  kan  också   utges  när
barnets  ordinarie  vårdare är sjuk, när en förälder
behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m.
samt  till någon av föräldrarna  vid  vårdbehov  som
uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med
ett annat barn.

En    förälder     får     överlåta     tillfällig
föräldrapenning  till en annan försäkrad som  avstår
från förvärvsarbete  för  att vårda barnet om det är
sjukt eller om den ordinarie  vårdaren är sjuk. Från
och med den 1 juli 2001 har en  utvidgning  skett så
att även en ensamstående förälder som själv är  sjuk
kan  låta  en  annan  person  vårda  barnet  och  få
tillfällig föräldrapenning.
Tillfällig  föräldrapenning  kan  utges  under 120
dagar  per  barn  och år. Tillfällig föräldrapenning
vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan dock
utges med högst 60 dagar per år.
Föräldrar skall fr.o.m. den 1 januari 2002 ha rätt
till  tillfällig  föräldrapenning   i   form  av  en
kontaktdag  per  barn  och år fr.o.m. det kalenderår
under  vilket  barnet  fyller   sex  år  t.o.m.  det
kalenderår under vilket det fyller elva år för besök
i barns skola eller fritidshem.
Fadern  har  en  särskild  rätt  till   tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar i samband  med
barns födelse eller adoption.
Tillfällig  föräldrapenning  utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande   inkomsten  och   kan   liksom
föräldrapenning utges som hel, halv, tre fjärdedels,
en fjärdedels och en åttondels förmån.

Havandeskapspenning kan  utges  till blivande mödrar
som  under  graviditetens  senare del  på  grund  av
arbetets  art  inte  kan fortsätta  i  sitt  vanliga
arbete  och  inte heller  kan  omplaceras.  Förmånen
utges  tidigast  fr.o.m.  den  sextionde  dagen  och
längst t.o.m.  den  elfte  dagen  före den beräknade
förlossningen. Havandeskapspenning utges också om en
kvinna  inte får sysselsättas i sitt  förvärvsarbete
på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under
havandeskap,  som  har meddelats med stöd av bl.a. 4
kap. 6 § arbetsmiljölagen  (1977:1160),  om hon inte
kan omplaceras till annat arbete.

Även  havandeskapspenning  utges med 80 %  av  den
sjukpenninggrundande inkomsten.

Propositionen

Enligt   propositionen  syftar  föräldraförsäkringen
till att ge  båda  föräldrarna  möjlighet att förena
förvärvsarbete  eller studier med  föräldraskap  och
att  bidra  till  att   minska   skillnaderna  i  de
ekonomiska villkoren mellan familjer  med respektive
utan barn.

Under    år    2000    uppgick    utgifterna   för
föräldraförsäkringen  till  drygt  16  844  miljoner
kronor.   Det   innebär   att  utgifterna  understeg
anslaget med 85 miljoner kronor.  För innevarande år
beräknas utgifterna till 18 254 miljoner kronor. Det
innebär  en  ökning av utgifterna med  227  miljoner
kronor jämfört  med  anvisade medel. Orsaken härtill
är enligt propositionen  framför  allt  att  antalet
uttagna  dagar för den tillfälliga föräldrapenningen
bedöms öka.
I propositionen  anges  att  regeringen  avser att
föreslå  en  höjning  av  inkomsttaket  i  sjuk- och
föräldraförsäkringen  till  10  prisbasbelopp den  1
juli  2003, om det statsfinansiella  läget  tillåter
det.
Andelen  män som uppburit föräldrapenning har ökat
från 26,1 %  1990 till 37,7 % 2000. Männens andel av
de utbetalda dagarna  har  också  ökat.  År 1990 var
männens  andel  7,1  % och år 2000 uppgick den  till
12,4 %. Enligt propositionen är det emellertid långt
kvar  innan  en tillfredsställande  jämställdhet  på
detta     område     uppnåtts.     Införandet     av
mamma/pappamånaden  1995  har  enligt  propositionen
tydligt     påverkat    männens     nyttjande     av
föräldrapenningen.
Regeringen  föreslår  att riksdagen för budgetåret
2002 till anslag 21:2 Föräldraförsäkring anvisar ett
ramanslag på 19 617 miljoner kronor.
Vidare  föreslår  regeringen   att   den   nivå  i
föräldraförsäkringen  som  ersätter dagar med belopp
motsvarande  förälderns  sjukpenning  höjs  från  60
kronor till 120 kronor per dag fr.o.m. den 1 januari
2002.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I  motionerna  Sf390  av Margit  Gennser  m.fl.  (m)
yrkandena 1 och 4-8 samt  Sf401  av  Margit  Gennser
m.fl. (m) yrkandena 1, 4, 6 i denna del och 9  anges
att med anledning av att det borgerliga alternativet
med    barnomsorgskonto    och    avdragsrätt    för
barnomsorgskostnader  tar  vid när barnet fyller ett
år  bör  föräldraförsäkringen   begränsas  till  360
dagar,   och   garantidagarna   alltså    avskaffas.
Motionärerna  anser  att  en  extra  pappamånad  och
kontaktdagar  inte  bör införas. Ersättningsnivån  i
föräldraförsäkringen   bör   vara   80   %   av  den
sjukpenninggrundande    inkomsten    och   taket   i
föräldraförsäkringen  begränsas  till  lönedelar  på
maximalt  7,5  inkomstbasbelopp. Motionärerna  anser
att  havandeskapspenningen   bör   föras  över  till
anslaget  19:1  Sjukpenning och rehabilitering  m.m.
Motionärerna begär  att riksdagen till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring anvisar  2  420  miljoner  kronor
mindre än regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

Alf   Svensson  m.fl.  (kd)  begär  i  motion  Sf392
yrkandena  18,  28  och 36 i denna del beslut om att
garantibeloppet i föräldraförsäkringen  höjs och två
kontaktdagar per år och barn, för barn mellan  4 och
12  år  införs.  Vidare  anges  att  kostnaderna för
föräldrapenningen  kan  minska  genom  motionärernas
förslag    om    en    ändrad   beräkning   av   den
sjukpenninggrundande inkomsten.  Motionärerna  begär
att  riksdagen till anslaget 21:2 Föräldraförsäkring
anvisar  1  010 miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit.

Även i motion  Sf204  av Amanda Agestav och Magnus
Jacobsson (kd) begärs en  höjning av garantibeloppet
i föräldraförsäkringen.

Centerpartiet

I motionerna Sf323 av Birgitta  Carlsson  m.fl.  (c)
och  Sf245  av  Agne  Hansson  m.fl. (c) yrkande 3 i
denna  del  begärs  att  regeringen  återkommer  med
förslag    om    en   höjning   av   grundnivån    i
föräldraförsäkringen  till  200  kr  per dag. Vidare
anges  att  kostnaderna  för  föräldrapenningen  kan
minska  genom  motionärernas förslag  om  en  ändrad
beräkning  av  den  sjukpenninggrundande  inkomsten.
Motionärerna begär  att riksdagen till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring anvisar 1 800 miljoner kronor mer
än regeringen föreslagit budgetåret 2002.

Folkpartiet

I motionerna Fi294 av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande  14  i  denna  del,  Sf387 i denna del av Bo
Könberg  och  Johan  Pehrson  (fp),  Sf397  av  Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena  3,  4,  6  och 11 i
denna  del  och  A229  av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 20 begärs en höjd  ersättningsnivå, 90 % med
ett tak på 10 prisbasbelopp,  för mamma/pappamånaden
samt     att     de     s.k.    garantidagarna     i
föräldraförsäkringen skall avskaffas. Garantinivån i
föräldraförsäkringen bör  enligt  motionärerna höjas
till 150 kr. Motionärerna begär att  riksdagen  till
anslaget   21:2  Föräldraförsäkring  anvisar  1  000
miljoner kronor  mindre än regeringen föreslagit för
budgetåret 2002.

I motion Sf395 Lars  Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
5  i denna del begärs ett  tillkännagivande  om  att
taket    i   föräldraförsäkringen   höjs   till   10
prisbasbelopp.

Övriga motioner

Inkomsttaket m.m.

Lars U Granberg  och  Birgitta  Ahlqvist (s) anser i
motion Sf358 att pappornas uttag av föräldraledighet
bör stimuleras genom en höjning av det s.k. taket.

Catharina Elmsäter-Svärd (m) anför  i  motion  Sf249
yrkande 1 att grundtrygghetsprincipen bör införas  i
föräldraförsäkringen.

Utbyggd föräldraförsäkring

Matz Hammarström m.fl. (mp) anger i motionerna So495
yrkandena    1-3    och    A392    yrkande   1   att
föräldraförsäkringen bör förlängas till  15  månader
och  kunna tas ut tills barnet är tolv år. Föräldrar
bör även  enligt motionärerna få rätt till hel eller
partiell ledighet  utan lön till dess barnet är tolv
år.

Överlåtelse av föräldrapenning m.m. till annan

I motionerna Sf397 av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande  5  och  A229  av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande  19  begärs  tillkännagivanden   om  att  en
överlåtelsemöjlighet    av    föräldrapenning    och
tillfällig    föräldrapenning    i    enlighet   med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag bör införas.
Motionärerna anser att föräldraförsäkringen bör vara
mer flexibel. Det är enligt motionärerna  en nackdel
att  föräldrapenning endast får tas ut när föräldern
är  hemma.   Det   bör   vara  möjligt  att  använda
föräldrapenning   för   att   betala    någon    för
barntillsynen.

Christina  Nenes och Britt-Marie Lindkvist (s) anger
i motion Sf304  att  kommunen  exempelvis  bör ha en
personalpool  kopplad till förskoleverksamheten  och
att föräldern bör  kunna  överlåta  den  tillfälliga
föräldrapenningen till någon annan namngiven person.
Ett tillkännagivande härom begärs i motionen.

Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln

I  motion  Sf226  av Lena Ek och Margareta Andersson
(c)   anförs   att   den    föräldrapenninggrundande
inkomsten bör kunna sparas i tre år.

Mikael Oscarsson (kd) begär i  motion  Sf274 förslag
till ändring av reglerna när det gäller  rätten  att
behålla  föräldrapenning  även  om  det andra barnet
föds efter 2,5 år.

Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)  anför  i  motion  Sf349
yrkandena 2 och 3 att, så snart det statsfinansiella
läget tillåter, bör regeringen återkomma med förslag
till  ändring  av föräldraförsäkringen. Motionärerna
anser att "240-dagar  regeln" skall tas bort och att
båda föräldrarnas sjukpenninggrundande inkomst skall
skyddas   under  fyra  år  från   barnets   födelse.
Motionärerna   vill   vidare  att  regeringen  skall
tillsätta en utredning  som  ser  över regeln om att
den sjukpenninggrundande inkomsten  skall fastställs
med  hänsyn  till  arbetsinkomst  som beräknas  pågå
under  minst  sex  månader  eller  som  är   årligen
återkommande. Detta för att underlätta ett inträde i
föräldraförsäkringen för arbetstagare med korta  och
osäkra anställningsförhållanden.

Stefan  Attefall (kd) påtalar i motion Sf366 behovet
av   förenkling   av   reglerna   för   sjukpenning-
respektive  föräldrapenninggrundande inkomst. Enligt
motionären   bör   förälderns   sjukpenninggrundande
inkomst kunna  vara  vilande  i  2,5  år  oavsett om
föräldern  deltidsarbetar  eller  om ett andra  barn
föds.

Fördelningen mellan föräldrarna

Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)  begär  i  motion  Sf349
yrkandena  1  och  4 att en utredning bör tillsättas
som utifrån ett feministiskt  perspektiv  prövar mer
genomgripande förändringar inom föräldraförsäkringen
i   syfte   att   utjämna   vårdnadsansvaret  mellan
föräldrarna  för barnets skull.  Motionärerna  anser
att föräldrapenning inte bör kunna överlåtas och att
den bör individbaseras.  Vidare  menar  motionärerna
att  socialförsäkringens  administration  bör  bidra
till att öka mäns föräldraledighet genom att RFV och
försäkringskassorna prioriterar detta mål.

I motion Sf222 av Sten Tolgfors (m) yrkande  2 anges
att  föräldrar  själva  skall  kunna  avgöra  av vem
föräldraförsäkringen   tas   ut  och  att  särskilda
pappamånader därmed bör avskaffas.

Också Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m)
begär  i motion Sf250, och Catharina  Elmsäter-Svärd
(m) i motion  Sf249  yrkande 2, ett tillkännagivande
om att pappamånaderna  bör  avskaffas  för att ge en
ökad      valfrihet      och      jämställdhet     i
föräldraförsäkringen.

I motion Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl.  (v) yrkande 2
påtalas  behovet  av  en  "pappamånad" när faderskap
fastställs eller ändras sent i ett barns liv.

Anders Ygeman och Annika Nilsson  (s)  vill i motion
Sf286 ge båda föräldrarna möjlighet att under en tid
samtidigt vara hemma tillsammans med barnet.

I   motionerna  Sf221  och  Sf225  av  Marietta   de
Pourbaix-Lundin  (m)  begärs  en  utredning  om  hur
föräldrapenningadministrationen      skall     kunna
förenklas  genom  att bl.a. schablonisera  systemet.
Föräldrapenning bör enligt motionären kunna utgå med
genomsnittet av föräldrarnas  förvärvsinkomst  under
hela ledighetsperioden. Vidare vill motionären ha en
översyn   av   reglerna   för   föräldrapenning  för
separerade  föräldrar  som  har  gemensam   vårdnad.
Motionären  anser att föräldrapenningdagar tvångsvis
skall kunna överföras mellan föräldrarna.

I  motion Sf361  av  Margareta  Sandgren  (s)  anför
motionären        att       papporna       överlåter
föräldrapenningdagar  på  mammorna  på  ett  alltför
tidigt  stadium  av  föräldraledigheten.  Motionären
anser  att  reglerna för överlåtelse bör ändras  för
att förhindra detta.

Prematura barn

Ulla Hoffmann  m.fl.  (v)  begär  i  motion Sf223 en
översyn  av möjligheten att utöka föräldraledigheten
för föräldrar  till prematurbarn födda före den 28:e
veckan. Motionärerna  anser  att  en  förlängning av
föräldraledigheten är motiverad mot bakgrund  av den
förlängda spädbarnstiden i dessa fall.

Även  i  motion Sf359 av Rune Berglund (s) yrkas  en
förlängd  föräldrapenning  eller  möjlighet  att  få
vårdbidrag   för   att   underlätta  den  ekonomiska
situationen för familjer med prematura barn.

Tillfällig föräldrapenning

I motion Sf267 av Tuve Skånberg  (kd) begärs förslag
till  ändring av lagen om allmän försäkring  så  att
föräldrapenning  utgår  vare sig behandling sker vid
öppenvårdsavdelning   i   kommunens    regi    eller
landstingets regi.

Alf Svensson m.fl. (kd) anser i motion Sf392 yrkande
31  att  regeringen  bör  utreda  hur  systemet  med
tillfällig föräldrapenning fungerar för familjer med
barn som är sjuka ofta och/eller under lång tid.

I  flerpartimotionen  Sf232  av  Marianne  Andersson
m.fl. (c, m, kd, fp) begärs ett tillkännagivande  om
behovet  av  att skapa regler i föräldraförsäkringen
som  ger egenföretagare  rätt  till  ersättning  vid
tillfällig  föräldraledighet  på  samma  villkor som
anställda.

Margit  Gennser  m.fl.  (m)  anser  i  motion  Sf306
yrkande  2  att  arbetstiden skall beräknas på samma
sätt  för  egenföretagare   som  för  löntagare  vid
beräkning  av  dagersättningen   i  den  tillfälliga
föräldrapenningen.     Motionärerna    anser     att
dagersättningen bör beräknas  på  årsarbetstiden för
båda grupperna.

Havandeskapspenning

Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) påtalar i motion Sf351
behovet av en översyn av kriterierna  för  bedömning
vid ansökan om havandeskapspenning.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Riksdagen  har  nyligen  beslutat  om  en  rad förbättringar  i
föräldraförsäkringen    (prop.    2000/01:44,   bet.
2000/01:SfU10,  rskr.  2000/01:169).   Bland   annat
förlängs   föräldrapenningen   med   30   dagar  med
ersättning   motsvarande   förälderns   sjukpenning.
Antalet  dagar  som reserveras för modern respektive
fadern ökas från 30 till 60 dagar.

Inom den tillfälliga  föräldrapenningen  införs en
ny  förmån  motsvarande  faderns  särskilda dagar  i
samband med barns födelse eller adoption.  En  annan
försäkrad än fadern skall i vissa fall kunna få rätt
till  tillfällig  föräldrapenning under dessa dagar.
Dessutom  kan fr.o.m.  den  1  juli  2001  en  annan
försäkrad  som   avstår   från   förvärvsarbete   få
tillfällig  föräldrapenning  för att vårda ett sjukt
barn  om föräldern på grund av  egen  sjukdom  eller
smitta  inte  kan  vårda  barnet. Därmed kan även en
ensamstående  förälder som själv  är  sjuk  låta  en
annan person vårda  barnet  och  uppbära  tillfällig
föräldrapenning.
Förlängningen    av   föräldrapenningen   och   ny
förmånsnivå inom föräldraförsäkringen träder i kraft
den 1 januari 2002.  Övriga delar trädde i kraft den
1 juli 2001.
Utskottet       välkomnar        förslaget       i
budgetpropositionen om att garantinivån  avseende de
dagar  som ersätts med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning  skall höjas från 60 till 120 kr per dag
fr.o.m. den 1  januari  2002.  Utskottet  kan  också
konstatera  att ytterligare höjningar aviseras, till
150 kr per dag 2003 och till 180 kr per dag 2004.
Vad gäller  de frågor som tas upp i motionerna kan
konstateras  att   flertalet  åtminstone  vid  något
tidigare  tillfälle  har  behandlats  av  utskottet,
senast i betänkande 2000/01:SfU1.  Många yrkanden är
också att se som en del av förslagen  om  att införa
ett barnomsorgskonto.
Utskottet  anser  emellertid  att med de beslutade
och        föreslagna        förbättringarna       i
föräldraförsäkringen  uppfyller   försäkringen   väl
målen  att underlätta för båda föräldrarna att kunna
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete liksom att
inom  ramen   för  den  generella  välfärden  stödja
barnfamiljerna   och  därmed  minska  de  ekonomiska
skillnaderna mellan  familjer  med  och  utan  barn.
Utskottet kan således inte ställa sig bakom krav  på
en  begränsning  av  föräldraförsäkringen  till  360
dagar    med    sjukpenningbelopp    och    med   en
mamma/pappamånad  samt  att  kontaktdagar inte skall
finnas. Inte heller kan utskottet  ställa  sig bakom
förslag   om  att  garantidagarna  skall  avskaffas.
Utskottet anser  dessutom  att för förvärvsarbetande
föräldrar fungerar garantidagarna som en förlängning
av  den  tid  som de kan vara hemma  i  samband  med
barnets födelse.  Det  är  inte  heller ovanligt att
dagarna  sparas  för  att  användas  under   barnets
uppväxt,   bl.a.   i   samband   med   inskolning  i
barnomsorgen eller i skolan.
Enligt  utskottets mening är det inte möjligt  att
höja garantinivån  utöver vad regeringen nu föreslår
eller att införa en  andra kontaktdag redan från den
1 januari   2002.   Inte   heller    bör   en   höjd
ersättningsnivå för mamma/pappa-månaden  till  90  %
med  ett  tak på 10 prisbasbelopp införas. Utskottet
anser att den  av  regeringen aviserade höjningen av
inkomsttaket till 10  prisbasbelopp  från den 1 juli
2003 och den nu föreslagna höjningen av garantinivån
på  ett  bra  sätt  bidrar  till  ett ökat uttag  av
pappornas föräldraledighet.
I   fråga   om  att  beräkna  sjukpenninggrundande
inkomst  på ett  genomsnitt  av  tidigare  inkomster
liksom frågan  om  att återinföra regeln om att även
inräkna      skattepliktiga       förmåner       och
semesterersättning    i   den   sjukpenninggrundande
inkomsten har utskottet  ovan under utgiftsområde 10
avvisat sådana förslag.
En   överföring   av  havandeskapspenningen   till
sjukförsäkringen skulle  enligt utskottets mening få
till  följd  att  gravida  kvinnor   som   av  olika
anledningar inte kan utföra sina arbetsuppgifter men
som   i   övrigt   inte  är  arbetsoförmögna  skulle
missgynnas i förhållande till andra gravida kvinnor.
Eftersom arbetsförmågan  i dessa fall inte kan anses
nedsatt på grund av sjukdom  är  de inte berättigade
till sjukpenning. De är i stället hänvisade till att
använda  sig  av  möjligheten  att vara  lediga  med
föräldrapenning. Med hänsyn till  att  en samordning
av havandeskapspenning och sjukpenning skulle minska
antalet föräldrapenningdagar efter det att barnet är
fött  kan utskottet inte ställa sig bakom  en  sådan
lösning.
Med det  anförda  tillstyrker  utskottet förslaget
till medelsanvisning och avstyrker motionerna Sf204,
Sf245 yrkande 3 i denna del, Sf323,  Sf387  i  denna
del, Sf390 yrkandena 1, 4-8, Sf392 yrkandena 18,  28
och  36  i  denna  del, Sf395 yrkande 5 i denna del,
Sf397 yrkandena 3, 4,  6  och  11 i denna del, Sf401
yrkandena 1, 4, 6 i denna del och 9, A229 yrkande 20
och Fi294 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om föräldraförsäkringen

Ersättningen     i     föräldraförsäkringen      bygger      på
inkomstbortfallsprincipen    kombinerad    med    en
grundnivå,   som   nu   föreslås   kraftigt   höjas.
Målsättningen är att fler personer skall omfattas av
det   skydd   som   finns   idag.   Inkomsttaket   i
socialförsäkringen har varit 7,5 prisbasbelopp sedan
mitten  av  1970-talet.  Tanken  var  att  det stora
flertalet   skulle  försäkras  inom  den  offentliga
allmänna försäkringen. I takt med stigande reallöner
har emellertid  allt  fler löntagare kommit upp till
årsinkomster       överstigande        inkomsttaket.
Inkomstbortfallsprincipen   har  luckrats  upp   och
socialförsäkringssystemets legitimitet  minskat. Mot
denna bakgrund välkomnar utskottet den av regeringen
aviserade     höjningen     av     inkomsttaket    i
föräldraförsäkringen  till 10 prisbasbelopp  i  juli
2003, om det statsfinansiella läget så tillåter. Med
det  anförda  avstyrker utskottet  motionerna  Sf249
yrkande 1 och Sf358.

I  ett par motioner  ställs  krav  på  en  utbyggd
föräldraförsäkring till 15 månader och med möjlighet
till uttag  till  dess  barnet  fyller 12 år. Enligt
utskottets mening saknas nu ekonomiskt  utrymme  att
förlänga   föräldrapenningen   utöver   den  nyligen
genomförda   förlängningen   till   13  månader   på
sjukpenningnivå. Vidare anser utskottet  att  det är
angeläget  att  merparten  av föräldrapenningdagarna
utnyttjas under den tid barnen  är  små.  Det  är  i
första  hand  då  ett  barn  är  litet som föräldern
behöver vara ledig från sitt arbete  för  att  vårda
barnet.   Med   det   anförda   avstyrker  utskottet
motionerna A392 yrkande 1 och So495 yrkandena 1-3.
I  fråga  om  överlåtelse av föräldrapenning  till
annan anser utskottet  att  föräldrapenningen  skall
vara  knuten  till föräldraskapet. Någon överlåtelse
av  föräldrapenning,   som   ersättning   för  t.ex.
barntillsyn,  och  oavsett om föräldern avstår  från
arbete eller inte kan utskottet därför inte förorda.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sf397
yrkande 5 och A229 yrkande 19.
När   det   gäller   överlåtelse   av   tillfällig
föräldrapenning kan utskottet  konstatera  att detta
redan  är  möjligt  och  att reglerna härför nyligen
vidgats. Vid sjukdom eller  smitta  hos barnet eller
barnets  ordinarie  vårdare  kan en förälder  i  dag
överlåta  sin  rätt till tillfällig  föräldrapenning
till annan försäkrad.  Från  och med den 1 juli 2001
har en utvidgning skett så att  även en ensamstående
förälder som själv är sjuk kan låta  en annan person
vårda  barnet  och  få  tillfällig  föräldrapenning.
Utskottet är positivt till denna utvidgning  men kan
inte ställa sig bakom ett yrkande om att överlåtelse
också  skall kunna ske till en namngiven person  vid
t.ex.     en      personalpool      kopplad     till
förskoleverksamheten.  Utskottet  avstyrker   därmed
motion Sf304.
I ett antal motioner berörs den SGI-skyddade tiden
och den s.k. 2,5-årsregeln.
Föräldrapenning  beräknas  med  utgångspunkt  i en
förälders   sjukpenninggrundande  inkomst.  I  vissa
situationer  kan   en   förälder   få   behålla   en
sjukpenninggrundande inkomst trots att han eller hon
inte  förvärvsarbetar.  Bland annat får en förälders
sjukpenninggrundande inkomst  inte  sänkas under den
tid  föräldern  är  helt  eller  delvis  ledig  från
förvärvsarbete för vård av barn till dess att barnet
fyller ett år (SGI-skyddad tid). Vid ettårsperiodens
utgång  fastställs  förälderns  sjukpenninggrundande
inkomst  med  hänsyn  till  den  beräknade  framtida
inkomsten      av     förvärvsarbete.     Om     den
sjukpenninggrundande  inkomsten  sänkts  vid barnets
ettårsdag    har    föräldern    ändå    rätt   till
föräldrapenning  beräknad  lägst  efter den tidigare
sjukpenninggrundande  inkomsten  eller   den   högre
inkomst som löneutvecklingen medför till dess barnet
fyller  två år. Får föräldrarna ytterligare ett barn
kan  det  tvååriga   SGI-skyddet   förlängas   under
förutsättning  att  kvinnan  blir  gravid  innan det
första barnet har uppnått en ålder av ett år och nio
månader.  Föräldrapenningen  beräknas  för  det  nya
barnet  efter  den sjukpenninggrundande inkomst  som
gällde när föräldrarna  fick  det  tidigare  barnet.
Denna regel, den s.k. 2,5-årsregeln, innebär att  en
förälder       behåller       den       ursprungliga
föräldrapenningnivån även om föräldern valt att inte
arbeta    mellan    två    barns   födelser,   under
förutsättning att barnen föds inom två och ett halvt
år.
Utskottet kan inte för närvarande ställa sig bakom
krav  på att förlänga den SGI-skyddade  tiden  eller
att  utsträcka  den  tid  som  en  förälder  kan  få
föräldrapenning beräknad på den sjukpenninggrundande
inkomst  som gällde före det första barnets födelse.
Med det anförda  avstyrks  motionerna  Sf226, Sf274,
Sf349 yrkandena 2 och 3 samt Sf366.
När  det  gäller  männens vilja och möjlighet  att
utnyttja föräldraförsäkringen  anser  utskottet  att
förlängningen  av  antalet dagar i föräldrapenningen
inklusive  den  ytterligare  mamma/pappamånaden  som
nyligen beslutats  torde  positivt påverka pappornas
uttag  av föräldraförsäkringsförmåner.  En  kommande
höjning  av  inkomsttaket i föräldraförsäkringen kan
också uppmuntra  till  ett  mellan  könen  mer jämnt
fördelat  uttag av föräldrapenningen. Utskottet  kan
inte förorda  en individbaserad föräldrapenning utan
någon möjlighet  för  föräldrarna att själva fördela
uttaget. Utskottet avstyrker  med det anförda motion
Sf349 yrkandena 1 och 4.
Utskottet kan med det anförda  inte  heller ställa
sig bakom yrkanden om att mamma/pappamånaderna skall
avskaffas.  Utskottet  avstyrker  motionerna   Sf222
yrkande 2, Sf249 yrkande 2 och Sf250.
I en motion påtalas behovet av en pappamånad i  de
fall  faderskapet  har  fastställts sent i ett barns
liv. Enligt utskottets mening  är det viktigt med en
bra relation mellan pappan och barnet även i de fall
där  faderskapet  fastställs  sent  i  barnets  liv.
Utskottet anser emellertid att  det  inte är möjligt
att    anpassa   föräldraförsäkringen   till    alla
livssituationer.  Utskottet  avstyrker  motion Sf224
yrkande 2.
Båda  föräldrarna kan i vissa situationer  uppbära
föräldrapenningförmån  för samma barn samtidigt. Det
gäller  t.ex. i samband med  föräldrautbildning  och
besök i förskoleverksamhet  samt vid uttag av de tio
dagarna med tillfällig föräldrapenning i samband med
barns födelse. Vidare kan tillfällig föräldrapenning
utges till båda föräldrarna om  de  följer  med  ett
barn  till  läkare  när  barnet  lider  av allvarlig
sjukdom  eller  om  båda  som  en del i behandlingen
behöver delta i läkarbesök eller  i  någon av läkare
ordinerad   behandling.   Vid  flerbarnsfödsel   har
föräldrarna rätt att ta ut föräldrapenning samtidigt
för vård av var sitt barn. Om rätten för föräldrarna
att    samtidigt   uppbära   föräldrapenningförmåner
utvidgades   -   inom   ramen   för   den  nuvarande
föräldraförsäkringen - skulle det enligt  utskottets
mening  i många fall leda till att tiden tillsammans
med  barnet  minskar.  Med  hänsyn  härtill  och  då
möjligheten att ta ut föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning  samtidigt  för  båda föräldrarna är
förhållandevis väl tillgodosedd avstyrker  utskottet
motion Sf286.
I       tre       motioner      framhålls      att
föräldrapenningadministrationen  bör förenklas bl.a.
genom ett schabloniserat system eller  att  reglerna
för överföring av föräldrapenningdagar bör ses över.
Enligt   utskottets   mening   är   komplexiteten  i
föräldraförsäkringen ett resultat av  statsmakternas
ambition att göra föräldraförsäkringen  så  flexibel
som möjligt och säkerställa att försäkringen  täcker
många  tänkbara  behov  för föräldern att vara ledig
från arbetet för att ta hand  om  barnet.  Utskottet
utgår från att regeringen fortlöpande tar till  vara
möjligheterna  att förenkla reglerna och även följer
utvecklingen för att vid behov återkomma med förslag
till ändringar.  Skulle  det  uppstå stora problem i
samband   med  överlåtelse  av  föräldrapenningdagar
måste detta  givetvis uppmärksammas. Med det anförda
avstyrker  utskottet  motionerna  Sf221,  Sf225  och
Sf361.
Ett par motioner tar upp situationen för föräldrar
till prematura  barn.  Som  utskottet anfört ovan är
det  inte  möjligt att anpassa  föräldraförsäkringen
till alla livssituationer.  Utskottet vill i stället
peka på den möjlighet som finns  för förälder att få
tillfällig föräldrapenning när han eller hon behöver
avstå från arbete för att besöka ett barn som vårdas
på sjukhus. I samband med beslut om  att  tillfällig
föräldrapenning inte skulle kunna utges för  vård av
sjukt  barn  under  barnets  första 240 levnadsdagar
uttalades (prop. 1987/88:100 bil.  7)  att  det  bör
göras  undantag för barn som vårdas på sjukhus bl.a.
på grund  av  den  särskilda betydelse detta har för
föräldrar med för tidigt födda barn. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf223 och Sf359.
I    en    motion    föreslås    att    tillfällig
föräldrapenning skall utges  oavsett  om  behandling
sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i
landstingets  regi.  Utskottet har tidigare avstyrkt
ett  likadant  yrkande  varvid   redovisades   vilka
möjligheter    som    finns    att   få   tillfällig
föräldrapenning   (se  senast  bet.   2000/01:SfU1).
Utskottet konstaterade  i betänkandet att tillfällig
föräldrapenning   kan   utnyttjas    i    åtskilliga
situationer för att tillgodose en förälders behov av
att vara ledig från arbetet av skäl som har  samband
med  sjukdom  eller funktionshinder hos barnet.  Den
fråga som tas upp  i  motionen  torde  således  inte
innebära  några  problem. Skulle så ändå vara fallet
förutsatte  utskottet   att  RFV  uppmärksammar  och
påtalar detta. Utskottet vidhåller denna inställning
och avstyrker motion Sf267. Utskottet avstyrker även
motion  Sf392  yrkande  31 om  att  den  tillfälliga
föräldrapenningen bör utredas  särskilt  med  hänsyn
till hur systemet fungerar för familjer med barn som
är sjuka ofta och/eller länge.
Tidigare beräknades tillfällig föräldrapenning per
kalenderdag  för alla. 1987 ändrades reglerna och  i
dag gäller enligt huvudregeln tim- eller dagberäknad
tillfällig föräldrapenning för försäkrad med inkomst
av       anställning.       För       egenföretagare
kalenderdagberäknas          den         tillfälliga
föräldrapenningen.  I praktiken  innebär  detta  att
företagare oftast får  en  lägre ersättning per dag.
1987 års ändring motiverades  bl.a.  med att den som
arbetar   som   egenföretagare   inte  omfattas   av
arbetstidslagen och han eller hon  därför  själv har
möjlighet  att  förlägga  sina  arbetstider  på  ett
lämpligt sätt.
Utredningen  för  översyn av inkomstbegreppet inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen  angav i sitt
betänkande  Förmån  efter inkomst (SOU 1997:85)  att
tillfällig  föräldrapenning   till  egna  företagare
enbart utges för dagar då föräldern annars skulle ha
förvärvsarbetat  varför bl.a. någon  utjämning  över
tiden inte kan göras.  Utredningens  uppfattning var
att  det  inte finns någon möjlighet att  timberäkna
ersättningen  till  egna  företagare  av de skäl som
motiverade  1987  års  ändring.  Utredningen   ansåg
emellertid  att  kalenderdagberäkningen skulle kunna
ersättas  med  s.k.   dagberäkning.   Med  en  sådan
beräkning   skulle   ersättningen   anpassas   efter
årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter
en  femdagarsvecka.  Med hänsyn till de  besparingar
utredningen skulle göra  inom sjukförsäkringen ansåg
sig utredningen inte kunna föreslå några ytterligare
förändringar som medförde kostnadsökningar.
Med  hänsyn till det anförda  avstyrker  utskottet
motionerna Sf232 och Sf306 yrkande 2.
Utskottet  anser att det för närvarande inte finns
skäl att föreslå  en översyn av kriterierna för rätt
till havandeskapspenning. Utskottet avstyrker motion
Sf351.

Lagtekniska frågor om föräldraförsäkringen

Enligt  gällande  bestämmelser   måste  en  förälder  ha  varit
försäkrad för ett belopp över 60 kr  under 240 dagar
i  följd  före  barnets  födelse  för  att  komma  i
åtnjutande av föräldrapenning motsvarande förälderns
sjukpenning   för   de   första   180  dagarna.  Det
förhållandet att den lägsta ersättningsnivån  för de
dagar som kan ersättas med sjukpenningbelopp nu höjs
från  60  kr  till  120  kr skall inte medföra någon
skärpning av 240-dagarsvillkoret. Utskottet föreslår
därför att kvalifikationskravet  i  4 kap. 6 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring  skall
anges  som  "en  sjukpenning  över  lägstanivån".  I
förtydligande syfte bör i övergångsbestämmelsen till
lagen  (2001:142)  om  ändring  i  lagen  om  allmän
försäkring  anges  att  beträffande  ersättning  för
dagar    före    ikraftträdandet   tillämpas   äldre
bestämmelser.

Den som är bosatt  i  Sverige kommer med förslaget
till  ändring  i  3 kap. 1 §  socialförsäkringslagen
(1999:799),   SofL,   att    vara    försäkrad   för
föräldrapenning på lägstanivå (60 kr)  och grundnivå
(120 kr). Den som arbetar i Sverige har i dag enligt
3  kap.  4 §  SofL  rätt  till föräldrapenning  över
garantinivå. Det innebär att en förälder som arbetar
i Sverige men inte är bosatt  här,  och  som  har en
sjukpenningrundande  inkomst  på 60 kr (garantinivå)
eller  lägre,  inte  kan  få  föräldrapenning.   Har
föräldern en sjukpenninggrundande inkomst över 60 kr
utges    föräldrapenning    motsvarande   förälderns
sjukpenning, detta förutsatt att föräldern uppfyller
det nämnda 240-dagarsvillkoret.
Förslaget i budgetpropositionen  har  utformats så
att  den som arbetar i Sverige skall vara  försäkrad
för en  föräldrapenning  över  ett  belopp om 120 kr
(grundnivån).  Det  skulle  innebära  att   den  som
arbetar här men inte anses bosatt i Sverige och  som
har  en sjukpenninggrundande inkomst om 120 kr eller
mindre   inte   får   någon   föräldrapenning  alls.
Utskottet har erfarit att detta  inte  varit  syftet
med  regeringens  förslag. Utskottet föreslår därför
att den som arbetar i Sverige och som uppfyller 240-
dagarsvillkoret    skall    vara    försäkrad    för
föräldrapenning över  60 kr (lägstanivån). Detta kan
lämpligen regleras i 4  kap.  6  §  lagen  om allmän
försäkring.     Det     innebär     att    om    den
sjukpenninggrundande  inkomsten  är mer  än  120  kr
utges föräldrapenning motsvarande  sjukpenningen. Om
den sjukpenninggrundande inkomsten ligger  mellan 61
kr och 120 kr utges föräldrapenning med 120  kr.  Om
den  sjukpenninggrundande  inkomsten  är 60 kr eller
lägre  utges  ingen  föräldrapenning.  Detta  skulle
kunna  innebära  ett  visst  avsteg  från  nuvarande
avgränsning   att   den   arbetsbaserade   delen  av
socialförsäkringen  inte skall avse garantiförmåner.
Föräldrapenning enligt grundnivån utges i dessa fall
dock inte oberoende av  arbete  utan  kräver att det
arbetsrelaterade     kvalifikationsvillkoret      är
uppfyllt.   Förslaget   är  därför  i  enlighet  med
principerna   för   indelningen    av   förmåner   i
socialförsäkringslagen.          Enligt          vad
Socialdepartementet   uppgivit  är  kostnaderna  för
reformen beräknade utifrån denna ändring.
Utskottet   lägger   även    fram   förslag   till
följdändringar i 3 kap. 8 § och 4 kap. 6 § SofL.
Med  hänsyn  till  dessa ytterligare  lagändringar
väljer utskottet att i sina förslag till ändringar i
SofL använda den mer normala  lagstiftningstekniken,
nämligen att göra en särskild lag  för  de ändringar
som har ett tidigare ikraftträdande, den  1  januari
2002,  och  anpassa den nuvarande ändringslagen  SFS
2001:497, som  träder  i  kraft  den 1 januari 2003,
härtill. Enligt utskottets mening kan ett lagförslag
med  den  i  propositionen  valda tekniken  bli  mer
svåröverskådligt  och  medföra   större   risk   för
felskrivningar m.m.

21:3 Underhållsstöd


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslaget    21:3
Underhållsstöd.  Därmed  bör riksdagen  avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning  för
anslaget 21:3.
Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden om
samarbetsavtal, återbetalningsskyldighet  och
underhållsstödets      utformning.     Jämför
reservationerna nr 46 (kd),  47  (kd)  och 48
(mp).

Gällande bestämmelser

Ett barn har rätt till underhållsstöd om föräldrarna
inte  bor  tillsammans och barnet bor varaktigt  hos
endast en av  föräldrarna  och  är  folkbokfört  hos
denna  förälder. Ett barn som bor varaktigt hos båda
föräldrarna (växelvis boende) och är folkbokfört hos
en av dem har också rätt till underhållsstöd. Vidare
lämnas  underhållsstöd   om  den  ena  föräldern  är
avliden såvida inte barnet har rätt till barnpension
enligt   AFL   efter  en  bidragsskyldig   förälder.
Underhållsstöd lämnas  med  högst 1 173 kr per månad
och barn.

För det underhållsstöd som  lämnas  till barnet är
den  förälder  som  inte bor tillsammans med  barnet
återbetalningsskyldig        gentemot        staten.
Återbetalningsskyldigheten är dock begränsad till  1
173  kr  per  barn  och månad och är utformad som en
viss  procent av den återbetalningsskyldiges  årliga
bruttoinkomst  efter ett avdrag med 72 000 kr. Såväl
grundavdraget som  procentsatserna höjdes i fråga om
återbetalningsskyldighet  som  avser tid fr.o.m. den
1 februari 2000. Grundavdraget höjdes från 24 000 kr
till  72  000  kr  och  procentsatserna   per   barn
bestämdes  till  14  %  för ett barn, 11,5 % för två
barn och 10 % för tre barn.  Som  tidigare  ökar den
totala  procentsatsen med en procentenhet för  varje
ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten  omprövas  årligen  och
fastställs utifrån senast tillgängliga taxering.
En  bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala
fastställt   återbetalningsbelopp   kan   ansöka  om
anstånd     med     betalningen.     För    obetalda
återbetalningsbelopp   skall   den   bidragsskyldige
betala ränta (3,1 % för år 2001).
Vad  gäller  umgängesavdrag  får en bidragsskyldig
förälder   som   haft  barnet  hos  sig   under   en
sammanhängande tid  av  minst  fem  hela  dygn eller
under en kalendermånad haft barnet hos sig  i  minst
sex  hela dygn, vid återbetalning av underhållsstöd,
göra avdrag med 1/40 av stödet för varje helt dygn.
Ändrade  regler  för  beräkning  och fördelning av
underhållsstöd  när  barn till särlevande  föräldrar
bor varaktigt hos båda föräldrarna (växelvis boende)
tillämpas i fråga om underhållsstöd  som  avser  tid
efter  den  31  mars 2001. Var och en av föräldrarna
vid  växelvis  boende   ges   rätt  till  ett  halvt
underhållsstöd,  586  kr per barn  och  månad.  Från
detta    belopp    skall    avräknas    halva    det
återbetalningsbelopp som skulle  ha  fastställts  om
föräldern  hade  varit  återbetalningsskyldig enligt
lagen om underhållsstöd.

Propositionen

I    propositionen    anges    att     syftet    med
underhållsstödet  är  att  barn som inte sammanlever
med båda sina föräldrar skall  garanteras  en rimlig
ekonomisk  standard  samtidigt  som  systemet  skall
bidra  till  att  båda  föräldrarna  skall  ta  sitt
ekonomiska ansvar gentemot sina barn.

I  maj 2001 fanns det totalt 333 746 barn, 200 800
boföräldrar  och 229 026 bidragsskyldiga föräldrar i
underhållsstödssystemet.  305  516  barn  fick fullt
bidrag,   1  173  kronor  per  månad,  13  083  fick
underhållsstöd  vid  växelvis boende och 14 653 fick
endast utfyllnadsbidrag.
Familjeutredningen  redovisar   i  betänkandet  Ur
fattigdomsfällan  (SOU  2001:24)  en utvärdering  av
underhållsstödet.   I   propositionen   anförs   att
utredningens     samlade     bedömning     är    att
underhållsstödet  uppfyller sina syften. Utredningen
anser dock att det  finns  vissa  brister, som bl.a.
hänger  samman  med  de dubbla syftena  att  reglera
föräldrarnas inbördes  relationer  och  att  ge  ett
visst  statligt  ekonomiskt  stöd.  Stödet uppfyller
också  flertalet  av utredningens krav  på  ett  väl
fungerande system, anges det i propositionen. Vidare
framgår av propositionen  att  enligt utredningen är
återbetalningskraven betungande  för  föräldrar  som
betalar  för  många  barn,  vilket  i  sin  tur  kan
försvåra  för  dessa föräldrar att hålla regelbunden
kontakt  med  sina   barn.  Skuldsättningen  för  de
bidragsskyldiga till underhållsstöd  är  omfattande.
Nästan  en  tredjedel av de bidragsskyldiga  hade  i
september      2000       underhållsskulder      hos
kronofogdemyndigheten. Drygt  80  %  hade även andra
skulder,  varav  hälften  hade  andra  skulder   hos
kronofogden  redan  när den första underhållsskulden
lämnades över. Ökningen  av  antalet bidragsskyldiga
hos kronofogden var störst åren efter det att stödet
trädde i kraft, men har därefter  avtagit  avsevärt.
Utredningen  ansåg också att de samarbetssamtal  som
kommunerna erbjuder  föräldrarna  även  bör  omfatta
ekonomiska  frågor.  Regeringen  har  för avsikt att
göra vidare analyser av underhållsstödet  inom ramen
för beredningen av Familjeutredningens betänkande.
Av   propositionen   framgår  att  under  år  2000
understeg  utgifterna  för  underhållsstöd  anvisade
medel med 3,9 %. För innevarande  budgetår  beräknas
utgifterna till ca 2 515 miljoner kronor, vilket  är
ca 100 miljoner kronor högre än anvisade medel.
Regeringen  föreslår  att riksdagen för budgetåret
2002  till  anslag 21:3 Underhållsstöd  anvisar  ett
ramanslag på 2 441 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I motionerna  Sf305  av  Margit  Gennser  m.fl.  (m)
yrkandena 1-6 samt Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m)
yrkande  5 begärs tillkännagivanden enligt följande.
Underhållsstödet     bör     ersättas     av     ett
ensamståendestöd    där    grundprincipen   är   att
särlevande  föräldrar  i  normalfallet  skall  sköta
underhållsbetalning direkt  till varandra i enlighet
med föräldrabalkens regler. Underhållsstödet utgår i
de fall där fadern är okänd,  en förälder är avliden
och barnpension inte utgår, underhållsföräldern inte
sköter     sina    betalningsförpliktelser     eller
föräldrarna  är  särlevande  och  har  en sammanlagd
inkomst som understiger en viss nivå, vilket innebär
att    motionärerna    förespråkar    en   form   av
inkomstprövning       av      båda      föräldrarna.
Försäkringskassan skall  kunna  vara  behjälplig med
att    betala    ut   förskott   på   det   avtalade
underhållsstödet  till  boföräldern  för  att  sedan
kräva  in underhållsstödet  av  den  bidragsskyldige
föräldern i de fall den underhållsskyldige föräldern
missköter  sina åtaganden. Underhållsstöd skall inte
betalas  ut  vid   växelvis   boende.   Motionärerna
föreslår   att   regeringen   utreder  och  därefter
återkommer  med ett förslag enligt  det  anförda.  I
motion Sf401  av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 10
begärs   att   riksdagen    till    anslaget    21:3
Underhållsstöd anvisar 400 miljoner kronor mindre än
regeringen föreslagit för budgetåret 2002.

Folkpartiet

I  motionerna  Sf387  i  denna del av Bo Könberg och
Johan Pehrson (fp), Sf397  av  Lars Leijonborg m.fl.
(fp)  yrkande  11  i  denna del och  Fi294  av  Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande  14  i denna del begär
motionärerna   att  riksdagen  till  anslaget   21:3
Underhållsstöd anvisar 220 miljoner kronor mindre än
regeringen   föreslagit   budgetåret   2002.   Genom
markering  av det  gemensamma  föräldraansvaret  kan
utgifterna hållas tillbaka.

Övriga motioner

Alf Svensson m.fl. (kd) anser i motion Sf392 yrkande
6   att   dagens    samarbetsavtal   bör   utvecklas
ytterligare.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion Sf224 yrkande
1  att  återbetalningsskyldighet  endast  bör  kunna
fastställas från det att faderskap fastställts.

Kenneth  Lantz  m.fl.  (kd)  anger  i  motion  Sf247
yrkandena   1-4  att  en  prövning  av  boförälderns
ekonomi bör göras innan statligt stöd utbetalas, och
när   det  gäller   umgängesavdrag   hämtande-   och
lämnandedagen  bör  räknas  som  ett  helt dygn samt
umgängesavdrag  får  göras  med  1/20 samtidigt  som
avdraget för boföräldern ändå får  göras med 1/40 av
underhållsstödet. Motionärerna vill ha en ändring av
återbetalningsreglerna       med      bl.a.      ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning, och de
anser   att   fordran   inte   bör  överföras   till
kronofogdemyndigheten  förrän  den   är  minst  tolv
månader gammal eller uppgår till minst  5  000 kr. I
motionen begärs tillkännagivanden härom.

I  motion  Sf218  av  Rigmor Stenmark (c) yrkande  2
begärs en översyn av underhållsstöd vid delat ansvar
för gemensamma barn. Enligt  motionären  är det inte
bra  att  den som vårdar barnet mindre än 50  %  får
betala till  den  andre föräldern men själv inte får
något stöd för sin del av vårdåtagandet.

I motion 2000/01:L438  av Marie Engström (v) påtalas
behovet  av  att  man  i  Familjeutredningen   också
analyserar  regelsystemens  utformning med beaktande
av den lagstiftning som säger  att  föräldrar, under
vissa  förutsättningar,  är  underhållsskyldiga  för
hemmavarande barn upp till 21 års ålder.

I motion A393 av Lars Ångström  m.fl. (mp) yrkande 6
begärs  att regeringen tillsätter  en  utredning  om
särlevande föräldrars ekonomi.

Christer  Skoog  m.fl.  (s) anför i motion Sf374 att
underhållsstödet bör beräknas  på  mer  näraliggande
inkomst.

I motion Sf215 av Inger Lundberg m.fl. (s) yrkandena
1  och 2 påtalas behovet av åtgärder för att  minska
ökningen   av   antalet  hushåll  som  på  grund  av
underhållsstöd skuldförts hos Kronofogdemyndigheten.
Motionärerna anser  att regeringen bör lägga förslag
som minskar bördan för  underhållsskyldiga med många
barn.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:3 Underhållsstöd

I samband med behandlingen av budgeten för 2001 fann
utskottet   inte   skäl   att  föreslå   några   mer
genomgripande   förändringar    i    systemet    med
underhållsstöd  (bet. 2000/01:SfU1) med anledning av
den  pågående  Familjeutredningen,   som   har  till
uppgift   att   göra  en  analys  av  de  ekonomiska
familjestöden.  Utskottet   kan  nu  konstatera  att
utredningen lämnat betänkandet  Ur  fattigdomsfällan
(SOU  2001:24).  Utskottet anser att den  analys  av
underhållsstödet som  regeringen  avser  att  göra i
samband   med   beredningen  av  Familjeutredningens
betänkande bör avvaktas.

Med det anförda  tillstyrker utskottet regeringens
förslag   till   medelsanvisning    och    avstyrker
motionerna  Sf305 yrkandena 1-6, Sf387 i denna  del,
Sf397 yrkande  11 i denna del, Sf401 yrkandena 5 och
10 samt Fi294 yrkande 14 i denna del.

Övriga motioner om underhållsstöd

Beträffande  samarbetsavtal  anser  utskottet  liksom  tidigare
(senast i bet.  2000/01:SfU7) att samarbetssamtal är
något  i grunden positivt  och  att  det  finns  all
anledning  för  bl.a.  domstolar  att  verka för att
sådana  kommer  till  stånd.  Utskottet  anser   att
hållbara  helhetslösningar, som inte enbart bör röra
frågor om vårdnad,  boende  och  umgänge, därvid bör
eftersträvas.   Samtalen   bör   dock   inte   göras
obligatoriska, främst med hänsyn till att  ett tvång
att delta i sådana samtal knappast kan leda till att
fler  tvister  löses.  Vidare  anfördes  att det  är
lämpligt  att  försäkringskassan  får i uppdrag  att
informera  föräldrar  om  att  kommunerna   erbjuder
samarbetssamtal  och  även  har  att  sörja  för att
föräldern  får  hjälp att träffa avtal i frågor  som
rör vårdnad, boende och umgänge. Utskottet vidhåller
sin tidigare inställning.  Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf392 yrkande 6.

Enligt reglerna i föräldrabalken  får  talan  om att
underhållsbidrag skall fastställas inte bifallas för
längre   tid   tillbaka  än  tre  år,  om  inte  den
bidragsskyldige medger det.

Enligt lagen om  underhållsstöd  kan återkrav inte
riktas  mot  den  bidragsskyldige  för  längre   tid
tillbaka   än   tre   år,   räknat   från   det  att
underrättelse om att underhållsstöd sökts sänts till
den  bidragsskyldige.  Om det finns synnerliga  skäl
med   hänsyn   till  personliga   eller   ekonomiska
förhållanden   har    försäkringskassan   emellertid
möjlighet  att  helt eller  delvis  efterge  statens
fordran avseende återbetalningsskyldighet.
I  en  motion yrkas  att  återbetalningsskyldighet
skall  kunna  åläggas  tidigast  från  det  att  ett
faderskap fastställts. Utskottet har erfarit att det
inom Regeringskansliet  pågår ett arbete i syfte att
fr.o.m.  den  1  juli  2002  införa  en  ändring  av
reglerna  om  återbetalningsskyldighet,  innebärande
att pappan bör kunna bli återbetalningsskyldig först
i  samband  med  att   han  informerats  om  barnets
existens. Med det anförda  är motion Sf224 yrkande 1
tillgodosedd och avstyrks.

I  motionerna  begärs  tillkännagivanden   om  bl.a.
prövning  av  boförälderns  ekonomi, beräkningen  av
umgängesavdraget,            återbetalningsreglerna,
underhållsstöd vid delat ansvar för gemensamma barn,
särlevande  föräldrars  ekonomi,  beräkning  på  mer
näraliggande inkomst, bördan  för underhållsskyldiga
med    många    barn    och    lagstiftningen     om
underhållsskyldighet för hemmavarande barn.

Utskottet  anser  att  också dessa motionsyrkanden
som   rör   förändringar   i  underhållsstödet   bör
avstyrkas mot bakgrund av den inom Regeringskansliet
pågående    beredningen    av    Familjeutredningen.
Utskottet vill dock peka på den i  många  fall svåra
situation  som  vissa  bidragskyldiga föräldrar  med
många barn har. Enligt Familjeutredningen kan de som
är skyldiga att återbetala  underhållsstöd för många
barn   ha   en  pressad  ekonomi  även   i   vanliga
inkomstlägen   för   heltidsarbetande.   Utredningen
lämnar  utöver  de  övergripande  förslagen  om  ett
ekonomiskt   familjestöd   även   ett  förslag  inom
underhållsstödet     i     syfte     att    begränsa
marginaleffekterna        och       att       mildra
återbetalningsskyldigheten  i  dessa fall. Utskottet
utgår  från  att regeringen återkommer  med  förslag
härom  så snart  som  möjligt.  Utskottet  avstyrker
motionerna  2000/01:L438,  Sf215  yrkandena 1 och 2,
Sf218 yrkande 2, Sf247 yrkandena 1-4, Sf374 och A393
yrkande 6.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning  till  anslaget  21:4  Bidrag
till     kostnader     för    internationella
adoptioner.   Därmed   bör  riksdagen   avslå
motionsyrkanden om annan  medelsanvisning för
anslaget 21:4.
Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden  om
bidrag till kostnader  vid  adoption.  Jämför
reservation nr 49 (c).

Gällande bestämmelser

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
utges   enligt  lagen  (1988:1463)  om  bidrag   vid
adoption   av  utländska  barn.  Bidrag  lämnas  för
närvarande med  40  000 kronor per barn vid adoption
av barn upp till tio års ålder.

Propositionen

I propositionen anges  att  antalet  adoptivbarn som
kommer  till Sverige från utlandet beräknas  till  1
000 barn under 2002.

Regeringen  föreslår  att riksdagen för budgetåret
2002  till  anslag 21:4 Bidrag  till  kostnader  för
internationella  adoptioner anvisar ett ramanslag på
40 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

I motionerna Sf307  av  Margit Gennser m.fl. (m) och
Sf401 av Margit Gennser m.fl.  (m)  yrkande  7 yrkas
att  bidraget  till  kostnader  för  internationella
adoptioner bör höjas till 50 % av kostnaden,  enligt
en  schablon  grundad  på varifrån barnet adopteras,
dock högst 55 000 kr per  barn.  I  motion  Sf401 av
Margit  Gennser  m.fl.  (m)  yrkande  11  begärs att
riksdagen  till  anslaget 21:4 Bidrag till kostnader
för internationella  adoptioner  anvisar  8 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit budgetåret 2002.

Övriga motioner

Sten Tolgfors (m) anför i motion L248 yrkande  6 att
adoptionskostnadsbidragets    storlek    bör   följa
kostnadsutvecklingen.    I   motionen   begärs   ett
tillkännagivande härom.

I motion Sf243 av Per-Samuel  Nisser  (m)  begärs en
översyn  av  adoptionsbidraget  vid  internationella
adoptioner  vad avser adoptionskostnader,  oberoende
rådgivning, pensionsfrågor  vid  adoptioner och stöd
till adoptivfamiljer efter adoption.

Agne Hansson m.fl. (c) begär i motion  So304 yrkande
8       förslag      om      en      översyn      av
adoptionskostnadsbidraget.  Motionärerna  anser inte
att   höjningen   till   40  000  kr  per  barn  var
tillräcklig.

Bengt Silfverstrand och Anders  Karlsson (s) anför i
motion  Sf252 att åldersgränsen för  adoptionsbidrag
bör höjas till att gälla även adoption av barn äldre
än tio år.

Utskottets ställningstagande

Anslaget    21:4    Bidrag    till   kostnader   för
internationella adoptioner

Efter att adoptionsbidraget varit  oförändrat  sedan
1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001 till  40
000  kr.  Utskottet  finner  inte  anledning  att nu
föreslå ytterligare höjning av bidraget.

Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag  till
medelsanvisning  och  avstyrker motionerna Sf307 och
Sf401 yrkandena 7 och 11.

Övriga motioner om adoptionsbidrag

I några motioner begärs  tillkännagivanden  om  en  översyn  av
bl.a.  adoptionsbidragets  storlek och en höjning av
åldersgränsen på tio år. Utskottet  anser  inte  att
det  för närvarande är aktuellt med någon ändring av
adoptionsbidraget.  Utskottet noterar emellertid att
regeringen avser att  se  över  kostnader och regler
för    internationella   adoptioner.   Vad    gäller
pensionsrätt vid adoptioner framgår av propositionen
att  regeringen   avser   att   under  januari  2002
förelägga    riksdagen    förslag    om   förbättrad
barnårsrätt för adoptivföräldrar.

Med  det  anförda  avstyrker utskottet  motionerna
L248 yrkande 6, Sf243, So304 yrkande 8 och Sf252.

21:5 Barnpensioner


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla  regeringens förslag om
medelsanvisning    till     anslaget     21:5
Barnpensioner.

Gällande bestämmelser

Barnpensioner utges till barn under 18 år  vars  ena
eller  båda  föräldrar  avlidit.  För barn som går i
grundskola,    gymnasium    eller    liknande    kan
barnpensionen  förlängas, längst t.o.m.  juni  månad
det år barnet fyller 20 år.

Barnpension  från   folkpension  och  ATP  ersätts
fr.o.m.  2003  med  inkomstgrundad  barnpension  och
efterlevandestöd till  barn.  De  barnpensioner  som
beviljats t.o.m. år 2002 omfattas av övergångsregler
som överensstämmer med de gamla reglerna.

Propositionen

I   propositionen   anges   att   ungefär   28   900
barnpensioner  i  form  av  folkpension  och  28 100
barnpensioner   i  form  av  allmän  tilläggspension
beräknas   betalas    ut    under    2001.   Antalet
barnpensioner har sjunkit under ett flertal  år, och
denna trend kan enligt propositionen antas fortsätta
de kommande åren.

Under   budgetåret  2000  uppgick  utgifterna  för
barnpension   i   form  av  folkpension  och  allmän
tilläggspension  till  drygt  941  miljoner  kronor.
Detta innebär enligt  propositionen  att  utgifterna
understeg  anslaget  med ca 44 miljoner kronor.  För
innevarande budgetår beräknas utgifterna till ca 949
miljoner kronor.
Regeringen föreslår  att  riksdagen för budgetåret
2002  till  anslag  21:5 Barnpensioner  anvisar  ett
ramanslag på 972 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till  medelsanvisning  har  inte
föranlett     några    motionsyrkanden.    Utskottet
tillstyrker förslaget.


21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla  regeringens förslag om
att   vårdbidrag  inte  skall   kunna   utges
retroaktivt före ansökningsmånaden.
Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag
om   medelsanvisning   till   anslaget   21:6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn. Därmed
bör riksdagen  avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget 21:6.
Riksdagen bör  avslå  motionsyrkanden  om
vårdbidrag. Jämför reservation nr 50 (m).

Gällande bestämmelser

Vårdbidrag   utges   enligt   lagen   (1998:703)  om
handikappersättning och vårdbidrag till förälder med
hemmavarande  barn  under  16 år som är i  behov  av
särskild tillsyn eller vård.  Vid  bedömning av rätt
till vårdbidrag beaktas även merkostnader  på  grund
av  barnets  sjukdom eller funktionshinder. För barn
som vistas på  institution  eller  enskilt hem genom
samhällets  försorg  kan  ferievårdbidrag  utbetalas
under  vissa  förutsättningar  för  den  tid  barnet
vistas hemma.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels  förmån.  Vårdbidraget relateras
till  prisbasbeloppet. Hel förmån  utgör  250  %  av
prisbasbeloppet.  Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18
%  av prisbasbeloppet  kan  betalas  ut  utöver  det
annars  gällande  maximibeloppet för helt vårdbidrag
om vård- och tillsynsbehovet  för  ett  barn  är  så
stort  att  det räcker för att grunda rätt till helt
vårdbidrag. Den  del  av  vårdbidraget som motsvarar
merkostnader      är     skattefri     och      inte
pensionsgrundande.

Propositionen

Under  budgetåret  2000   uppgick   utgifterna   för
vårdbidraget till ca 1 986 miljoner kronor, varav ca
110   miljoner   kronor   bestod   av   merkostnads-
ersättningar.  Det innebär enligt propositionen  att
utgifterna detta  år understeg anslaget med drygt 20
miljoner kronor.

I propositionen anges  att  den övre åldersgränsen
för  rätt  till  vårdbidrag  höjs från  16  år  till
halvårsskiftet  det  år barnet fyller  19  år  genom
riksdagens    beslut    om    Sjukersättning     och
aktivitetsersättning  i  stället  för förtidspension
(prop.   2000/01:96,   bet.   2000/01:SfU15,   rskr.
2000/01:257). Den höjda åldersgränsen träder i kraft
den  1  januari  2003.  En  höjning   av   den  övre
åldersgränsen  anknyter enligt propositionen  bättre
till det särskilda  vårdansvar  som  föräldrar har i
dag.
RFV,   som   under   våren   2000   har  genomfört
tillsynsinsatser på samtliga försäkringskassor,  gör
enligt    propositionen    den    bedömningen    att
försäkringskassornas  handläggning  av vårdbidrag är
bristfällig, speciellt avseende ärenden som rör barn
med svåra beteendestörningar och diagnoser  inom det
spektrum   som   DAMP/ADHD/Tourettes  syndrom  m.fl.
representerar.  Av  propositionen  framgår  att  RFV
avser   att  arbeta   för   att   försäkrings-   och
konsultläkare  på  försäkringskassorna  skall  komma
fram till gemensamma kriterier och kvalitetskrav med
avseende    på    det    medicinska   underlaget   i
vårdbidragsärenden.
Regeringens bedömning är  att  antalet  vårdbidrag
kommer  att  öka under de närmaste åren beroende  på
att   regelverket   utvecklats,   att   föräldrarnas
kännedom  om  förmånen  har  ökat samt att det finns
fler  barn som är berättigade till  förmånen,  bl.a.
som     ett      resultat      av      den      s.k.
avinstitutionaliseringen.
Anslagsbehovet  har  grundats  på utbetalning av i
genomsnitt  ca  18  400 hela vårdbidrag  2002.  Till
detta läggs en uppräkning  på  grund  av retroaktiva
utbetalningar   och  ferievårdbidrag  samt   statlig
ålderspensionsavgift.
För innevarande  budgetår beräknas utgifterna till
ca 2 058 miljoner kronor,  jämfört med anslaget på 2
127 miljoner kronor. Med hänsyn  till  att  det från
2000 finns ett ingående underskott på ca 93 miljoner
kronor beräknas anslagskrediten vid utgången av 2001
belastas med ca 23 miljoner kronor.
Regeringen  föreslår  att riksdagen för budgetåret
2002    till    anslag    21:6    Vårdbidrag     för
funktionshindrade  barn  anvisar  ett  ramanslag  på
2 108 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2002

Moderaterna

I  motionerna  Sf345 av Margit Gennser m.fl. (m) och
Sf401 av Margit  Gennser  m.fl. (m) yrkande 8 begärs
avslag  på  regeringens  förslag   om  att  avskaffa
möjligheten  att  få  vårdbidrag retroaktivt  i  tre
månader. Motionärerna anser att det bör vara möjligt
att  få vårdbidrag en månad  retroaktivt.  I  motion
Sf401  av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 12 begärs
att riksdagen  till  anslaget  21:6  Vårdbidrag  för
funktionshindrade  barn  anvisar  12 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit för budgetåret 2002.

Kristdemokraterna

I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 35
begärs  beslut  om att vårdbidrag bör  införas  till
barn till biståndsarbetare. I yrkande 36 i denna del
begärs att riksdagen  till  anslaget 21:6 Vårdbidrag
för  funktionshindrade  barn  anvisar  6,5  miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit  för  budgetåret
2002.

Övriga motioner

I  motion  Sf356  av Lars U Granberg (s) anförs  att
vårdbehovet bedöms olika i olika delar av landet och
att det därför krävs  bättre  rekommendationer eller
en schablon knuten till diagnos  för  att underlätta
bedömning av rätt till vårdbidrag.

Berit Adolfsson och Anne-Katrine Dunker  (m) anför i
motion  Sf330  att vårdbidraget bör följa barnet.  I
motionen begärs ett tillkännagivande härom.

I motion Sf218 av  Rigmor  Stenmark  (c)  yrkande  1
begärs   ett   tillkännagivande  om  en  översyn  av
vårdbidraget.  Motionären   anser  att  vårdbidraget
skall  fördelas  på  visst  sätt  mellan  frånskilda
föräldrar beroende på vårdansvaret.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottet godtar regeringens förslag att möjligheten
att få vårdbidrag retroaktivt före ansökningsmånaden
slopas.

Socialförsäkringslagen  (1999:799),   som  trädde  i
kraft den 1 januari 2001, innehåller bestämmelser om
dels förmåner som grundas på bosättning  i  Sverige,
dels  förmåner  som  är  beroende  av  arbete  här i
landet.  Den  bosättningsbaserade försäkringen avser
garantibelopp och  bidrag,  och  den  arbetsbaserade
försäkringen      avser     inkomstförlust.     Båda
försäkringarna skall  gälla  lika  för  alla  som är
bosatta respektive arbetar i Sverige.

Beträffande    några   särskilda   grupper   skall
socialförsäkringen   ha   utsträckt   giltighet  vid
utlandsvistelse.   Bland   annat   föreskrivs    att
biståndsarbetare  m.fl.  som  av svenskt trossamfund
eller  svensk  ideell  organisation,   som  bedriver
biståndsverksamhet,   sänds   ut   för  tjänstgöring
utomlands  skall  vara  försäkrade i Sverige  såvitt
avser  den  bosättningsbaserade   försäkringen,   om
utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta
gäller även medföljande familjemedlemmar.
När  det gäller utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner  vid  vistelse  i  ett  land  som varken är
medlem  i  EU  eller  omfattas av EES-avtalet  finns
vissa begränsningar. Som bosatt i Sverige räknas den
som har sitt hemvist i  landet.  Vidare  gäller  för
bl.a.  biståndsarbetare  att  dessa skall anses vara
bosatta  här  om  utlandsvistelsen  kan  antas  vara
längst  fem  år.  För  vårdbidrag  gäller  dock  att
förmånen får utges  vid  utlandsvistelse  endast  om
denna kan antas vara längst sex månader.
Utskottet har tidigare avslagit motionsyrkanden om
att  vårdbidrag för funktionshindrade barn bör kunna
utges  till  biståndsarbetare.  Senast  i betänkande
2000/01:SfU1 fann utskottet inte skäl att  ändra det
ställningstagande utskottet gjort i samband  med att
socialförsäkringslagen  antogs  (prop.  1998/99:119,
bet. 1999/2000:SfU3, rskr. 1999/2000:12).  Utskottet
finner inte anledningen att nu göra annan bedömning.

Med  det  anförda  tillstyrker utskottet regeringens
förslag  till  medelsanvisning   och   förslag  till
ändring  i  lagen  (1998:703) om handikappersättning
och  vårdbidrag  samt  avstyrker  motionerna  Sf345,
Sf401 yrkandena 8 och 12 samt Sf392 yrkandena 35 och
36 i denna del.

Övriga motioner om vårdbidrag

Vad  först gäller frågan  om  bedömning  av  vårdbidragsärenden
vidhåller  utskottet  sitt  tidigare uttalande (bet.
2000/01:SfU1) att många ärenden är både komplicerade
och  svårbedömda.  Att  t.ex. schablonmässigt  knyta
bidraget  till en diagnos  skulle  enligt  utskottet
kunna förkorta handläggningstiden och underlätta för
försäkringskassans personal. Utskottet kan ändå inte
ställa  sig   bakom   ett  sådant  förslag  eftersom
förhållandena även i till  synes  likartade fall kan
variera. Utskottet vill emellertid  nu  även peka på
att det av budgetpropositionen framgår att RFV avser
att arbeta för att försäkrings- och konsultläkare på
försäkringskassorna skall komma fram till gemensamma
kriterier  och  kvalitetskrav  med avseende  på  det
medicinska    underlaget    i    vårdbidragsärenden.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf356.

När  det  gäller frågan om att vårdbidraget  skall
följa barnet eller att fördelning skall ske på visst
sätt  när  föräldrarna   separerar   gäller   enligt
nuvarande  regler  att  föräldrar  som  har gemensam
vårdnad  om barnet får dela vårdbidraget mellan  sig
om båda tar  del  i  vården  av  barnet samt om båda
begär   det.   En   delning   av  utbetalningen   av
vårdbidraget  innebär  dock inte  någon  delning  av
rätten   till   bidraget   utan    det   är   endast
utbetalningen  som  delas  mellan  föräldrarna.  Vid
oenighet  får den förälder som har den  huvudsakliga
vården om barnet hela vårdbidraget. Någon omprövning
av rätten till vårdbidrag krävs inte om en och samma
förälder  både   före   och   efter   en  separation
ombesörjer vården av barnet och därmed  uppbär  hela
vårdbidraget.  Om  däremot  en  ändring  av  barnets
boende  eller  byte  av vårdare är aktuell i samband
med en separation kommer  av  naturliga skäl saken i
ett  annat  läge. Vidare gäller att  om  föräldrarna
efter en separation  skall  kunna  dela vårdbidraget
krävs att båda föräldrarna begär det. Utskottet, som
tidigare avstyrkt motionsyrkande om att vårdbidraget
bör följa barnet (bet. 2000/01:SfU1),  anser att det
får  ankomma  på  regeringen  att  överväga  lämplig
åtgärd om de nu aktuella frågorna medför problem  av
större   omfattning.   Utskottet   avstyrker  därmed
motionerna Sf218 yrkande 1 och Sf330.

21:7 Pensionsrätt för barnår


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning     till     anslaget    21:7
Pensionsrätt för barnår.

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande  belopp  för  barnår  skall  kunna
tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m.
det år då barnet fyller tre år eller,  om  barnet är
fött  under någon av månaderna juli t.o.m. december,
fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m.
det år då barnet fyller fyra år.

Föräldrarna  kan själva välja vem av dem som skall
tillgodoräknas det  pensionsgrundande  beloppet, som
tillgodoräknas     för     inkomster     upp    till
intjänandetaket.
För     den     förälder     som    tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår  skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Sådan fiktiv inkomst
kan  beräknas på tre sätt, antingen genom  utfyllnad
till förälderns  pensionsgrundande inkomst året före
barnets födelse, genom  utfyllnad  till  75 % av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten  för alla
försäkrade  under  65  år  eller  med  ett  för alla
försäkrade enhetligt belopp. Det alternativ som  ger
det förmånligaste utfallet för ett givet år används.
Utifrån   det   pensionsgrundande  beloppet  skall
pensionsrätt beräknas  med 18,5 % av underlaget. För
dessa  pensionsgrundande  belopp  skall  en  statlig
ålderspensionsavgift     om    18,5    %    betalas.
Ålderspensionsavgiften betalas  inte av den enskilde
utan    av    staten    och   kallas   för   statlig
ålderspensionsavgift.

Propositionen

I propositionen anges att  syftet  med  pensionsrätt
för barnår är att stödja den förälder i familjen som
har  lägst  inkomst  och/eller tagit störst  del  av
vårdnaden  av  barnet. Regeringen  avser  att  under
januari   2002  förelägga   riksdagen   förslag   om
förbättrad barnårsrätt för adoptivföräldrar.

Under 2000 uppgick utgifterna för pensionsrätt för
barnår till  3  240 miljoner kronor. För innevarande
budgetår beräknas  utgifterna  till  3  276 miljoner
kronor.
Avgiftsunderlaget,    på    vilket    en   statlig
ålderspensionsavgift  skall  betalas,  beräknas  för
2002 till 18 382 miljoner kronor.
Regeringen  föreslår att riksdagen för  budgetåret
2002  till  anslag   21:7  Pensionsrätt  för  barnår
anvisar ett ramanslag på 3 669 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till  medelsanvisning  har  inte
föranlett     några    motionsyrkanden.    Utskottet
tillstyrker förslaget.


Andra anslagsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om anslag
för barnomsorgskonto.

Motioner om anslag för barnomsorgskonto

I motion Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena
2   och   13   begärs    införande   av   dels   ett
barnomsorgskonto fr.o.m. den  1  januari  2002, dels
ett nytt anslag, 21:8 Barnomsorgskonto, till  vilket
riksdagen   anvisar   3 500   miljoner   kronor  för
budgetåret 2002.

I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 36
i  denna  del  begärs  att  ett  nytt  anslag,  21:8
Barnomsorgskonto,   införs   till  vilket  riksdagen
anvisar 3 600 miljoner kronor budgetåret 2002.

Lars  Leijonborg  m.fl. (fp) begär  i  motion  Fi294
yrkande 14 i denna  del  liksom Bo Könberg och Johan
Persson (fp) i motion Sf387 i denna del att ett nytt
anslag, 21:8 Barnomsorgskonto,  införs  till  vilket
riksdagen   anvisar   3 400   miljoner   kronor  för
budgetåret 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    har    ovan    under    avsnittet    om
familjepolitikens         inriktning        avstyrkt
motionsyrkanden om att införa  ett barnomsorgskonto.
Utskottet    hänvisar    till   sitt   där    gjorda
ställningstagande  och avstyrker  därmed  motionerna
Sf387 i denna del, Sf392  yrkande  36  i  denna del,
Sf401  yrkandena  2  och 13 och Fi294 yrkande  14  i
denna del.


Socialavgifter


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
- allmän pensionsavgift för ungdomar under 16
år,
- sänkta socialavgifter,
-  avgifter för företag  med  säsongsanställd
personal och
- viss  avgiftsbefrielse för andra föreningar
än idrottsföreningar.  Jämför reservationerna
nr 51 (mp), 52 (m, c), 53 (kd) och 54 (mp).

Gällande bestämmelser

Socialförsäkringarna    finansieras     av    allmän
pensionsavgift,        socialavgifter,       statlig
ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.

Allmän  pensionsavgift   tas   ut   enligt   lagen
(1994:1744)    om    allmän    pensionsavgift    för
finansiering  av försäkringen för inkomstpension och
tilläggspension    enligt    lagen   (1998:674)   om
inkomstgrundad ålderspension och  tilläggspension  i
form  av  ålderspension  enligt  lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Avgiften betalas  av den enskilde
och beräknas på ett underlag som består  av  inkomst
av  anställning  och inkomst av annat förvärvsarbete
till den del summan  av  inkomsterna inte överstiger
8,07 förhöjda prisbasbelopp.  Avgiften, som  utgör 7
% av avgiftsunderlaget, är till viss del avdragsgill
vid   taxeringen   och   till   viss   del    medges
skattereduktion.  Avgiften  betalas inte av den vars
inkomster   för   året   understiger    27    %   av
prisbasbeloppet.
Den  nya socialavgiftslagen (2000:980), som trädde
i kraft  den  1  januari  2001,  innebär  främst  en
lagteknisk  och  språklig bearbetning av de tidigare
bestämmelserna om  socialavgifter samt en anpassning
till  den  nya  socialförsäkringslagen   (1999:799).
Socialavgifter  utgörs  av  arbetsgivaravgifter  och
egenavgifter och tas ut för att  finansiera systemen
för social trygghet.
Arbetsgivaravgifter  skall i huvudsak  betalas  på
avgiftspliktig ersättning  för arbete i Sverige. Med
arbete i Sverige avses förvärvsarbete  i  verksamhet
här  i landet. Vissa undantag från avgiftsskyldighet
finns    liksom    vissa   regler   om   avgiftsfria
ersättningar. Avgift  skall  t.ex.  inte  betalas på
ersättning  till en person om ersättningen till  den
personen under  året understigit 1 000 kr. Vidare är
ersättning  till  idrottsutövare   från   en  ideell
förening som har till huvudsakligt syfte att  främja
idrottslig  verksamhet  avgiftsfri  om  ersättningen
under    året    inte   uppgått   till   ett   halvt
prisbasbelopp.
Arbetsgivaravgifter  beräknas  på ett underlag som
består av lön och andra skattepliktiga  förmåner som
en  arbetsgivare  utger  till anställda. Den  totala
avgiftssumman   för   år  2001   är   30,13   %   av
avgiftsunderlaget,   varav   sjukförsäkringsavgiften
utgör 8,80 % och ålderspensionsavgiften 10,21 %.
Egenavgifter betalas på ett underlag som består av
inkomst av annat förvärvsarbete.  En  egenföretagare
betalar för närvarande socialavgifter med 28,32 % av
avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgift  9,53
%    och   ålders-pensionsavgift   10,21   %.   Även
egenavgifter  betalas  i  huvudsak på avgiftspliktig
inkomst av arbete i Sverige.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna  gäller att
en arbetsgivare varje månad får göra avdrag  med 5 %
av  avgiftsunderlaget,  dock  högst  med  3  550 kr,
vilket motsvarar en lönesumma om 852 000 kr. När det
gäller  beräkning  av  egenavgifter får avdrag göras
med 5 % av avgiftsunderlaget,  dock  högst med 9 000
kr  per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag  om
180 000 kr.
Därtill gäller att en statlig ålderspensionsavgift
tas  ut   enligt   lagen   (1998:676)   om   statlig
ålderspensionsavgift     för     finansiering     av
försäkringen  för  inkomstgrundad  ålderspension och
att  arbetsgivare  och egenföretagare  enligt  lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift skall betala allmän
löneavgift med 2,69 %.

Motioner

Sänkta socialavgifter m.m.

Elizabeth Nyström och  Maud  Ekendahl  (m)  begär  i
motion  Sf205  ett  tillkännagivande om egenavgifter
för ungdomar under 16  år.  Motionärerna  anser inte
att  ungdomar  skall tvingas betala egenavgift  utan
att få tillgodoräkna sig avgiften.

I  motion  Sf368   av  Per  Bill  (m)  begärs  ett
tillkännagivande om en  halvering  av egenavgifterna
för egenföretagare.
Barbro Feltzing (mp) begär i motion  Sf385 yrkande
1   ett   tillkännagivande   om   att   låta  utreda
möjligheten           till           differentierade
sjukförsäkringsavgifter för små företag,  som en del
i   att   kunna   få   ned  ohälsotalet.  Motionären
framhåller att småföretag  har  färre sjukskrivna än
större  företag men betalar i förhållande  till  sin
storlek  en  högre  sjukförsäkringsavgift.  I  samma
motion, yrkande 2, begärs ett tillkännagivande om en
utredning   om   lägre  sjukförsäkringsavgifter  för
småföretag.
I  motion N365 av  Ingegerd  Saarinen  m.fl.  (mp)
begärs  i  yrkande 13 ett tillkännagivande om sänkta
arbetsgivaravgifter  och höjda energiskatter. Enligt
motionärerna  är  arbetskraftskostnaden   ofta   den
största  utgiften för de mindre företagen. Att sänka
avgifterna  är  därmed  den enklaste metoden för att
sänka  beskattningen för företagen.  I  gengäld  bör
energiskatten höjas.

Företag med säsongsanställd personal

Göte Jonsson  m.fl.  (m)  begär  i  motion  Sk417 yrkande 6 ett
tillkännagivande     om    att    trädgårdsnäringens
säsongsmässiga arbetskraftsförhållanden bör ses över
i en särskild utredning.  Det är enligt motionärerna
svårt  att  klara  säsongsmässiga  arbetstoppar  med
uteslutande svensk arbetskraft.  Därför  anställs  i
ökande omfattning tillfällig arbetskraft från länder
utanför  EU/EES-området.  I  flera  EU-länder  finns
lättnader  i avgiftsuttaget för tillfälligt anställd
skördearbetskraft.  I  Sverige  finns  en avgiftsfri
lönegräns  på  1  000  kr. Både denna gräns  och  en
särskild  nedsättning  av   avgifterna   bör  enligt
motionärerna prövas.

Johnny Gylling (kd) begär i motion Sf335 yrkande 2
ett  tillkännagivande  om  lägre arbetsgivaravgifter
för   säsongsanställd   personal.    Kostnaden   för
tillfälligt    anställda    är   enligt   motionären
betydande. Dessutom kan företag med säsongsanställda
inte   utnyttja   den  generella  nedsättningen   av
arbetsgivaravgifterna på 5 %.
I motion MJ340 av  Caroline  Hagström  m.fl.  (kd)
begärs   i   yrkande   3   ett  tillkännagivande  om
arbetsgivaravgifter   och   sociala   avgifter   för
säsongsanställd  personal.  Motionärerna  anser  att
arbetsgivaravgifterna  för säsongsanställd  personal
måste  minska och företag  med  sådan  personal  ges
möjlighet  att  utnyttja den generella nedsättningen
av arbetsgivaravgifterna  på  5 %. De framhåller att
en regel om en årlig avstämning av avgifterna skulle
göra  det  möjligt för dessa företag  att  fullt  ut
utnyttja nedsättningen.

Avgiftsskyldighet    för    andra    föreningar   än
idrottsföreningar

Willy  Söderdahl m.fl. (v) begär i motion  Sf261  en
utredning     av     möjligheterna     att     ändra
skattelagstiftningen       så       att      ideella
ungdomsorganisationer  omfattas  av de  skatteregler
som  i  dag  gäller  för  ideella  föreningar   inom
idrotten.

Matz  Hammarström  m.fl. (mp) begär i motion Kr422
yrkande 58 förslag om  förändrade  skatteregler inom
kulturområdet.    Motionärerna    framhåller     att
ersättning  till  ledare inom idrottsföreningar inte
beskattas  när  arvodet   är   lägre  än  ett  halvt
prisbasbelopp. Motionärerna anser  att  samma regler
bör införas inom hela kultursektorn.

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller allmän pensionsavgift för  ungdomar
under  16  år  har  utskottet  i  sitt  av riksdagen
godkända betänkande 2000/01:SfU13 (s. 31)  behandlat
ett liknande motionsyrkande. Utskottet hänvisade  då
till  en  av utskottet anordnad offentlig utfrågning
den 22 mars  2001  vid vilken framkom att regeringen
avser att i samråd med  de  partier  som  står bakom
pensionsreformen lägga fram förslag för riksdagen om
att pensionsrätt skall kunna tjänas in före  16  års
ålder.   Pensionsrätt  skall  enligt  uppgift  kunna
tillgodoräknas fr.o.m. 1999. Utskottet anser att det
aviserade   förslaget  bör  avvaktas  och  avstyrker
därmed motion Sf205.

När  det  gäller   krav   på  sänkta  egenavgifter
generellt  för egenföretagare  är  detta  något  som
regelmässigt  prövas  i  samband  med det sedvanliga
budgetarbetet.  Utskottet anser med  hänsyn  härtill
att det inte finns  skäl  för  riksdagen att nu göra
något  uttalande i denna fråga. Utskottet  avstyrker
därmed motionerna Sf368 och N365 yrkande 13.
I     fråga     om     förslaget     att     sänka
sjukförsäkringsavgiften för småföretag som ett led i
arbetet att få ned ohälsotalet vill utskottet erinra
om att det  ovan redovisade åtgärdsprogrammet i elva
punkter för förbättrade  arbetsvillkor och för hälsa
i    arbetslivet    bl.a.   innefattar    ekonomiska
drivkrafter för arbetsgivare  att  förebygga ohälsa.
Som    nämnts   diskuteras   t.ex.   differentierade
arbetsgivaravgifter   utifrån  den  variation  i  de
anställdas ohälsa som finns  hos  olika arbetsgivare
eller att ge en arbetsgivare som satsar extra på sin
arbetsmiljö    någon   form   av   nedsättning    av
arbetsgivaravgiften.  Således  pågår  ett arbete med
sådan  inriktning  som  efterlyses  i motion  Sf385.
Utskottet   anser   att   regeringens   arbete   med
åtgärdsprogrammet bör avvaktas och avstyrker  motion
Sf385.
Beträffande  företag med säsongsanställd personal,
t.ex. trädgårdsnäringen,  vill  utskottet  erinra om
sitt  yttrande till finansutskottet (2001/02:SfU1y),
vari utskottet bl.a. avstyrkte ett motionsyrkande om
ökad nedsättning  av  socialavgifterna  i  Norrland.
Utskottet  hänvisade  till  en  lagrådsremiss den  4
oktober 2001 med förslag om en regional  nedsättning
av  socialavgifterna i stödområde A. Utskottet,  som
ansåg  att  regeringens  proposition borde avvaktas,
framhöll som sin principiella  inställning  att  det
bör   finnas   ett   tydligt   samband   mellan   de
socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som
dessa  avgifter skall finansiera. Utskottet framhöll
att en regional nedsättning av socialavgifter avsedd
att bl.a.  stimulera  småföretagandet i det aktuella
stödområdet   måste  betraktas   som   en   del   av
regionalpolitiken    och    att   det   därför   kan
ifrågasättas om det är lämpligt  att  för  en  sådan
regional åtgärd ta i anspråk avgifter som är avsedda
att  finansiera  vissa preciserade sociala förmåner,
t.ex. sjukpenning och föräldrapenningförmåner.
I  linje med vad  nyss  sagts  är  utskottet  inte
berett  att  ställa  sig  bakom  en  nedsättning  av
socialavgifterna  i  syfte  att komma till rätta med
t.ex.  konkurrensproblem inom  en  särskild  bransch
eller för  särskilda personalkategorier. Inte heller
är  utskottet  berett  att  föreslå  en  ändring  av
gränsen  på 1 000 kr. Utskottet konstaterar dock att
de   särskilda    reglerna    om    nedsättning   av
socialavgifterna  med  5  % innebär en viss  lättnad
även  för  företag  med  säsongsanställd   personal.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sk417
yrkande 6, Sf335 yrkande 2 och MJ340 yrkande 3.
Utskottet   noterar   att   regeringen   numera  i
propositionen  2001/02:45  Sänkt  mervärdesskatt  på
böcker och tidsskrifter, m.m. har lämnat  förslag om
en   regional  nedsättning  av  socialavgifterna   i
stödområde A.
Beträffande   förslaget   att   nedsättningen   av
socialavgifterna  med  5  %  skall  beräknas  på den
årliga  lönesumman  har utskottet i sitt nyss nämnda
yttrande till finansutskottet  avstyrkt ett liknande
motionsyrkande.   Utskottet  hänvisade   till   sitt
betänkande 2000/01:SfU5 (s. 14) vari utskottet ansåg
att  bestämmelserna   om   månadsvis  beräkning  och
betalning av arbetsgivaravgifterna av administrativa
skäl  inte kunde ändras. Utskottet  vidhåller  denna
uppfattning.
Utskottet  har  vid  flera  tillfällen haft att ta
ställning  till  frågan  om  att i  avgiftshänseende
likställa  ersättningar  från idrottsföreningar  med
ersättningar  från  andra  ideella   föreningar.   I
betänkandet   2000/01:SfU5   (s.   10  ff.)  lämnade
utskottet  en  utförlig  redogörelse för  bakgrunden
till  den  nuvarande  bestämmelsen   och  utskottets
tidigare ställningstagande i frågan, bl.a. i samband
med    behandlingen   av   regeringens   proposition
1997/98:151    med   förslag   om   ett   reformerat
ålderspensionssystem.  Utskottet  ansåg att undantag
från   avgiftsskyldigheten   riskerar  att   urholka
pensionsskyddet   och   att  det  är   viktigt   att
upprätthålla principen om  att inkomster som grundar
rätt  till socialförsäkringsförmåner  bör  föranleda
att socialavgifter  erläggs. Utskottet, som erinrade
om  att  undantaget  från  skyldigheten  att  betala
arbetsgivaravgifter hade uppkommit i första hand för
att    förenkla   möjligheten    till    avdrag    i
avgiftssammanhang         för        idrottsutövares
kostnadsersättningar, kunde  inte  ställa  sig bakom
ett förslag till utvidgning av undantaget. Utskottet
finner   inte   skäl   att   frångå   sitt  tidigare
ställningstagande  och  avstyrker  med  det  anförda
motionerna Sf261 och Kr422 yrkande 58.

Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av  Margit  Gennser,  Gustaf  von  Essen,   Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/01:Sf310,   2001/01:Sf328
yrkande 5  och  2001/01:Sf403 yrkandena 7 och 9 samt
avslår   motionerna   2001/01:Sf235,   2001/01:Sf245
yrkandena   1  och  2,  2001/01:  Sf333  yrkande  5,
2001/01:Sf348  yrkandena  1-5  och 7, 2001/01:Sf378,
2001/01:Sf380 yrkandena 1-4, 2001/01:Sf393 yrkandena
2-6 och 9 samt 2001/01:So637 yrkande 19.

Ställningstagande

Följande principer bör vara vägledande för en reform
av socialförsäkringssystemen.

Välfärdssystemen bör byggas upp som en kombination
av frivilliga överenskommelser och offentliga system
för  att  uppnå väl balanserade försäkringslösningar
som ger en  rimlig  avvägning mellan social trygghet
och  kostnaderna för denna.  Ett  av  de  viktigaste
kraven   på  socialförsäkringssystemen  är  att  den
enskilde medborgaren  har  möjlighet  att överblicka
och förutse konsekvenserna och sambanden  mellan  de
olika  offentliga  och  frivilliga lösningarna. Höga
skatter under de senaste  decennierna  har inte gett
människor  möjlighet  att  spara  och  därmed  skapa
individuella   försäkringslösningar.  Därför   måste
socialförsäkringssystemen   under   en   överskådlig
framtid följa inkomstbortfallsprincipen.
Den   främsta  åtgärden  som  bör  vidtas  är  att
restaurera   försäkringsmässigheten  i  de  allmänna
försäkringssystemen, vilket innebär att avgifter och
ersättningar motsvarar  varandra.  Sambandet  mellan
avgifter          och         ersättningar         i
socialförsäkringssystemen    bör    redovisas    för
medborgarna   på   ett  tydligt  sätt  för  att  öka
solidariteten     med    systemet     och     minska
överutnyttjande.
Under senare år har  alltfler  löntagare lönedelar
som inte omfattas av socialförsäkringssystemet.  Det
innebär    inte   att   ett   inkomstbortfall   över
förmånstaket  7,5  prisbasbelopp är oförsäkrat. Inom
sjukförsäkringen och på pensionsområdet har nämligen
sedan  länge  inkomstdelar  över  7,5  prisbasbelopp
varit säkrade genom  kollektivavtal.  I motion Sf310
redovisas  närmare  vilka avtalsförmåner  som  finns
inom   olika   avtalsområden.    När    det   gäller
avtalsförmåner  vid sjukdom för lönedelar  över  7,5
prisbasbelopp  upp   till   20   prisbasbelopp   får
arbetstagaren i alla avtal utom SAF-LO-avtalet 90  %
i  ersättning.  I  konstruktionen av trygghetssystem
behöver således inte  ett  val göras mellan antingen
privata  eller  offentliga  försäkringar   utan  det
offentliga  trygghetssystemet  kan  kompletteras  av
avtal    mellan    arbetsmarknadens   parter.    Det
förhållandet  att gruppen  inkomsttagare  med  löner
över  7,5  prisbasbelopp   vuxit   under  senare  år
motiverar  i  stället  en  successiv  förändring  av
SAF-LO-avtalen.  Att  däremot  höja  taket   i   den
offentliga  sjukförsäkringen  till  10 prisbasbelopp
som  regeringen  aviserar  kommer att skapa  en  rad
olika  problem.  För  det första  skulle  det  kräva
omförhandlingar av ett  stort  antal  kollektivavtal
både på den offentliga och privata sektorn.  För det
andra  skulle  ett  höjt tak i sjukförsäkringen inte
korrespondera med taket  i det nya pensionssystemet.
Samma   takkonstruktion   i   pensionssystemet   och
sjukförsäkringen bör eftersträvas  för  att  undvika
nya problem vid övergång från långtidssjukskrivning,
förtidspension och därefter ålderspension. Vi  anser
därför  att  det  nuvarande taket i sjukförsäkringen
bör göras följsamt mot löneutvecklingen och liksom i
pensionssystemet indexeras  med inkomstbasbeloppet i
stället för prisbasbeloppet.  Detta kommer också att
underlätta en anpassning av SAF-LO-avtalen  till att
även  omfatta  lönedelar  över  förmånstaket  i  den
allmänna sjukförsäkringen.
Den    avgiftsdel    som    betalas    över    7,5
inkomstbasbelopp  skall  redovisas som en skatt, och
inte avgift, i statsbudgeten.  Därnäst  bör avgifter
över taket avskaffas.
När   ett  direkt  samband  mellan  avgifter   och
ersättningsnivåer            etablerats            i
socialförsäkringssystemet   bör  det  redovisas  vid
sidan av statsbudgeten i enlighet  med  vad som sker
med det reformerade ålderspensionssystemet.
Efter     den     grundliga     förändringen    av
pensionssystemet  är  det  nu  mest  angeläget   att
reformera  sjukpenningförsäkringen. Därvid bör också
beaktas att  kombinationen  lägre  skatter och något
lägre ersättningar i försäkringar ökar ansvaret både
för  anställda  och  arbetsgivare  genom   att   det
ersätter     inkomstbortfall     tydligare.    Lägre
ersättningsnivå     i     en     försäkring    leder
erfarenhetsmässigt   till   lägre  utnyttjande.   En
anpassning  av ersättningsnivåerna  bör  utgöra  ett
andra  steg  vid  förbättringar  av  strukturen  hos
försäkringar som täcker inkomstbortfall.
I ett längre  perspektiv  är det viktigt att också
reformera föräldraförsäkringen,  som  är  en  social
förmån och därför bör baseras på andra regler.

2. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:Sf245  yrkandena 1 och 2 samt
avslår   motionerna  2001/02:Sf235,   2001/02:Sf310,
2001/02:Sf328  yrkande  5,  2001/02:Sf333 yrkande 5,
2001/02:Sf348  yrkandena 1-5 och  7,  2001/02:Sf378,
2001/02:Sf380 yrkandena 1-4, 2001/02:Sf393 yrkandena
2-6 och 9, 2001/02:Sf403  yrkandena  7  och  9  samt
2001/02:So637 yrkande 19.

Ställningstagande

Det    behövs    en    total    översyn    av   hela
socialförsäkringssystemet.

Många står utanför dagens socialförsäkringssystem.
De  som  inte kommit in på arbetsmarknaden har  vare
sig   rätt   till    sjukpenning,    a-kassa   eller
tjänstepension.  Socialförsäkringssystemen  är  inte
anpassade  till  de   tillfälliga   och  mer  osäkra
anställningsformer  som  har  blivit allt  vanligare
under   1990-talet.   Många   utrikes    födda    är
diskriminerade  på  arbetsmarknaden.  Även studenter
måste,    under    de    perioder   de   står   till
arbetsmarknadens    förfogande,    kunna    få    en
grundläggande  ekonomisk   trygghet.  Samtidigt  som
många       står      utanför      de      generella
transfereringssystemen     så     förekommer     ett
överutnyttjande.
En  utredning  bör göra en genomgripande analys av
framtidens  behov och  ge  förslag  till  nödvändiga
förändringar   för  att  socialförsäkringarna  skall
anpassas till den nya tiden.
Trygghetssystemet bör bygga på följande principer:
En grundläggande ekonomisk trygghet bör garanteras
samtidigt som personen stimuleras att klara sin egen
försörjning. En stor del av tryggheten skall ligga i
systemets konstruktion,  med  enkelhet,  hållbarhet,
tydlighet  och  förutsägbarhet. Ett långsiktigt  och
hållbart  trygghetssystem   bör   skapas   som   ger
människor   stort   utrymme  att  påverka  sin  egen
livssituation. Risker som inte går att påverka måste
spridas mellan individer,  så att alla människor kan
få en ekonomisk trygghet utifrån sina egna villkor.
Ett  långsiktigt  hållbart  trygghetssystem  skall
inte påverkas av hög- eller lågkonjunktur eller vara
känsligt  för  demografiska förändringar.  Detta  är
särskilt    viktigt     med    hänsyn    till    den
budgetlagstiftning som reglerar nivån på de statliga
utgifterna genom utgiftstaket.
För  att  ett framtida ekonomiskt  trygghetssystem
skall vara långsiktigt  hållbart förutsätter det att
det finns en bred politisk  majoritet  i  likhet med
den   överenskommelse  som  ingicks  i  samband  med
reformeringen av pensionssystemet.
Trygghetssystemet  skall bygga på arbetslinjen och
ställa  krav på att de  som  får  ersättning  aktivt
skall söka  arbete  för  egen försörjning. Det måste
skapas ekonomiska incitament för båda parter och att
den nödvändiga aktiviteten  sätts  in  i  ett tidigt
skede.  Genom  att renodla trygghetssystemets  olika
ersättningsnivåer  och  skapa  ett  enhetligt system
blir  det  också  mer  förutsägbart  för  såväl  den
enskilde som för staten.
Alla   människor  skall  garanteras  en  ekonomisk
grundtrygghet  som  kompletteras med en obligatorisk
inkomstbortfallsförsäkring.
Det  måste också finnas  en  koppling  mellan  den
insats i  form  av avgifter som den enskilde betalar
in i systemet och  den ersättning som man får ut när
man anlitar försäkringen.

3. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  3.  Riksdagen bifaller
därmed  motionerna 2001/02:Sf380 yrkandena  1-4  och
2001/02:So637  yrkande  19  samt  avslår  motionerna
2001/02:Sf235,  2001/02:Sf245  yrkandena  1  och  2,
2001/02:Sf310,      2001/02:Sf328     yrkande     5,
2001/02:Sf333 yrkande 5, 2001/02:Sf348 yrkandena 1-5
och 7, 2001/02:Sf378,  2001/02:Sf393  yrkandena  2-6
och 9 samt 2001/02:Sf403 yrkandena 7 och 9.

Ställningstagande

Försäkringsmässigheten   måste   upprätthållas  inom
socialförsäkringarna.  Det skall finnas  ett  direkt
samband mellan inbetalda avgifter och förmåner.

Socialförsäkringarna skall  vara  utformade på ett
sätt    som    motverkar   utslagning   och   gynnar
rehabilitering.   Det  skall  alltid  löna  sig  att
arbeta. Försäkringarna  skall innehålla en självrisk
som motverkar överutnyttjande  och  stimulerar  till
arbete  och  till  en  så kort försäkringsperiod som
möjligt.
Försäkringarna skall vara autonoma och finansieras
med avgifter samt, för fördelningspolitiska  inslag,
med  direkta  statsbidrag. Försäkringssystemen skall
huvudsakligen finansieras  med  egenavgifter.  Detta
bidrar  till  att tydliggöra försäkringsmässigheten.
Genom att försäkringarna  lyfts  ut ur statsbudgeten
och särredovisas ökas försäkringarnas legitimitet.
Det  är  viktigt att  taket i socialförsäkringarna
sätts  så att  det  stora  flertalet  inkomsttagares
inkomster  ligger  under  taket.  En  övergång  till
"lönebasbelopp"    betyder    att    förmåns-    och
avgiftstaket  räknas  upp  med  standardstegringen i
samhället.
Ett  socialförsäkringsskydd som  byggs  upp  efter
dessa  principer   får  en  inbyggd  följsamhet  mot
samhällsekonomin  av   samma   slag   som   det  nya
pensionssystemet.
Missbruk  och  fusk  undergräver  stödet  för  den
generella välfärdspolitiken. Det är därför avgörande
för  systemens  fortsatta  legitimitet  att fusk och
missbruk  beivras  och  att  systemen  utformas  och
underhålls på ett sätt som underlättar detta.
Taket i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör höjas
till  tio  basbelopp  för att så många inkomsttagare
som möjligt skall omfattas  av socialförsäkringarna.
Då   minskar   också   behovet   av   egna   privata
försäkringar mot exempelvis sjukdom.
Det behövs en bred uppgörelse - av samma  dignitet
som  den  stora pensionsreformen - mellan de partier
som     tror     på      försäkringsprincipen      i
välfärdspolitiken.
Dagens  socialförsäkringar  bör  utformas  som tre
riktiga  försäkringar:  en allmän pensionsförsäkring
(nya  pensionssystemet),  en  allmän  sjukförsäkring
(inklusive   förtidspensionen)    och    en   allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Alla  tre blir obligatoriska, men fristående  från
statens budget.  Det  blir  raka rör mellan avgifter
och  förmåner.  Försäkringarnas   oberoende  tryggas
genom   fonder.   Administrationen   överlåts   till
autonoma styrelser. Finansinspektionen  kontrollerar
försäkringsmässigheten. Ändringar av avgifter  eller
förmåner   skall   bara   kunna   ske   när  det  är
försäkringsmässigt motiverat, aldrig för  att staten
behöver pengar. Reglerna utformas så att det  alltid
finns  incitament  att  återgå till arbete, delta  i
rehabilitering etc.

4. Principerna för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  4.  Därmed  bifaller
riksdagen motion  2001/02:Sf393  yrkandena 2-6 och 9
samt avslår motionerna 2001/02:Sf235,  2001/02:Sf245
yrkandena  1  och  2,  2001/02:Sf310,  2001/02:Sf328
yrkande  5,  2001/02:Sf333  yrkande 5, 2001/02:Sf348
yrkandena  1-5  och 7, 2001/02:Sf378,  2001/02:Sf380
yrkandena 1-4, 2001/02:Sf403  yrkandena 7 och 9 samt
2001/02:So637 yrkande 19.

Ställningstagande

Den   starka  inriktningen  på  förvärvsarbete   och
inkomst gör att många människor faller utanför eller
mellan  stolarna i det "generella välfärdssystemet",
t.ex.   arbetslösa,    studenter,    föräldralediga,
projektanställda, personer med sociala problem, alla
som    är    utan    stadig   inkomst.   Målet   med
socialförsäkringarna  bör   vara  att  ingen  lämnas
utanför. Rättigheten till trygghet  skall baseras på
att  vi  är  medlemmar  i  samhället,  inte  på  vår
position i arbetslivet.

Nuvarande   socialförsäkringssystem   bygger    på
ojämlikhet.     Arbetslivet    är    ojämlikt    och
inkomstbortfallsprincipen  följer  denna ojämlikhet.
Lön  skiljer  sig  fortfarande  mellan  kön,  mellan
etnisk bakgrund, för funktionshindrade och  i  olika
samhällsklasser.
Vi vill därför ha ett grundtrygghetssystem med  en
värdig   nivå.   Grundskyddet,   som   skall   gälla
sjukförsäkring,   föräldraförsäkring,   pension  och
arbetslöshet,  delas  in i ett kortvarigt -  med  en
viss koppling till inkomsten - och ett långvarigt.
I de kortvariga försäkringarna,  upp  till två år,
skall garantinivåerna vara högre än i dag  och ha en
högre  procentuell ersättning vid låga än vid  högre
inkomster,  ett  s.k.  "brutet  tak". Den kortvariga
försäkringen  är  att  betrakta som  en  omställning
efter det att man har haft  ett arbete och dragit på
sig kostnader som kanske inte  med  kort  varsel kan
minskas.
I   de   långvariga   försäkringarna,   dit   även
pensionerna  hör,  skall  ersättningen vara lika för
alla,    oavsett   tidigare   inkomst.    Det    nya
pensionssystemet  medför  en olöslig konflikt mellan
målen om inkomstkoppling och  grundtrygghet,  vilket
lett  till  dyrbara,  krångliga  och  svårbegripliga
lösningar.
Ett   samlat   grundtrygghetssystem   kommer   att
förenkla   och  effektivisera  administrationen   av
socialförsäkringarna.

5. Läkare utan gränser (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation 5. Riksdagen bifaller
motion 2001/02:Sf384.

Ställningstagande

Biståndsarbetare som  arbetar  för  en svensk ideell
organisation   kvarstår  i  svensk  socialförsäkring
under en utlandsvistelse  som  kan antas vara längst
fem  år.  Samma socialförsäkringsskydd  har  däremot
inte den som  arbetar  åt organisationen Läkare utan
gränser. De volontärer som reser ut i fält för denna
organisation får endast  en  symbolisk ersättning av
organisationen för att täcka vissa kostnader, och de
arbetar under extrema förhållanden  för  att  hjälpa
människor i största nöd. Lagstiftningen bör ses över
så   att  de  som  arbetar  åt  denna  och  liknande
organisationer  får  samma  sociala försäkringsskydd
som volontärer från svenska organisationer.


6. Homosexuella familjeförhållanden (punkt 3)

av Ulla Hoffmann (v), Sven-Erik Sjöstrand (v) och
Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 6. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So495 yrkande 6.

Ställningstagande

I motion  So495 Barnens situation i samhället anförs
att  socialförsäkringslagstiftningen   bör  anpassas
även    efter    homosexuella   familjeförhållanden.
Utskottet  delar denna  uppfattning  och  anser  att
riksdagen som  sin  mening  bör  ge regeringen detta
till känna.


7. Sjuklön (punkt 6)

av  Bo  Könberg (fp), Margit Gennser  (m),  Rose-
Marie Frebran  (kd),  Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad   (m),  Fanny  Rizell   (kd),   Birgitta
Carlsson (c) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  7.  Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:Sf231 samt avslår  motionerna
2001/02:Sf236,    2001/02:Sf350   och   2001/02:N323
yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening finns  det  ett stort behov av att
minska  företagens  kostnader för  sjuklön.  Det  är
självfallet också viktigt  att minska den omfattande
sjukskrivningen.  Även om sjukskrivningarna  minskar
kvarstår  dock  det  förhållandet   att   de  mindre
företagen   har   ett   orimligt  stort  ansvar  för
sjuklönekostnaderna.  Det   finns   visserligen   en
försäkring  mot  sjuklönekostnader  men premierna är
för många företag alltför höga. Ett förslag  om  att
minska  sjuklönekostnaderna  för  de  värst drabbade
företagen   har   tagits  fram  av  den  s.k.  AGRA-
utredningen.  Förslaget,  som  är  tänkt  att  gälla
företag   med   en   årslönesumma   upp   till   160
prisbasbelopp,  innebär  att  om  sjuklönekostnadens
andel  av  årslönekostnaden  överstiger  motsvarande
andel för alla arbetsgivare i riket skall ersättning
utges för den  del  som överstiger riksandelen jämte
socialavgifter.  Ett  sådant   system   innebär   en
effektivare   riskspridning   och   är   ett  bättre
alternativ   till  den  offentliga  försäkring   som
företagen  erbjuds   i   dag.  Vi  anser  att  AGRA-
utredningens   förslag   bör  genomföras   och   att
riksdagen  som sin mening bör  ge  regeringen  detta
till känna.


8. Sjuklön (punkt 6)

av Ulla Hoffmann  och  Sven-Erik  Sjöstrand (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 8. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:Sf236  och avslår motionerna
2001/02:Sf231,   2001/02:Sf350   samt   2001/02:N323
yrkande 4.

Ställningstagande

Det  är  enligt vår mening viktigt att  utforma  ett
system som  ger den enskilde arbetsgivaren möjlighet
att ta ett större ansvar för arbetsmiljö och minskad
ohälsa.  Enligt   vår  uppfattning  är  en  förlängd
sjuklöneperiod inte  rätt  metod  för att åstadkomma
detta. Vi förordar i stället ett sjuklönesystem  med
ett restitutionsförfarande för företag med högst tio
anställda.  Ett  sådant system innebär att företagen
får  tillbaka  inbetalt   belopp   via   avdrag  vid
upprättande av den månatliga skattedeklarationen. Vi
anser  att  frågan om ett sådant system bör  utredas
och  föreslår  att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen detta till känna.


9. Sjukpenninggrundande inkomst för
egenföretagare (punkt 8)

av  Margit  Gennser  (m),  Gustaf  von Essen (m),
Göran  Lindblad  (m), Birgitta Carlsson  (c)  och
Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  9.  Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:Sf268,  2001/02:   Sf306
yrkandena  1  och  3 samt 2001/02:N316 yrkande 1 och
avslår  motionerna 2001/02:Sf265  samt  2001/02:N267
yrkande 11.

Ställningstagande

Under de första åren som egen företagare handlar det
mycket  om   att   etablera  sig  på  marknaden.  Om
företagaren skulle bli  sjuk,  eller välja att bilda
familj under de första åren kan det slå mycket hårt.
Företaget    befinner    sig    i    ett    känsligt
uppbyggnadsskede  samtidigt  som det är ett bekymmer
att ersättningen beräknas annorlunda för företagaren
än  för en anställd. Det är viktigt  att  det  finns
både  en ekonomisk trygghet och en rättssäkerhet för
företagaren  och  det kan åstadkommas om företagaren
får förmåner på lika villkor som anställda.

Att  fastställa sjukpenninggrundande  inkomst  för
löntagare  erbjuder  i  regel  inga svårigheter. Det
enklaste  sättet  att fastställa en  egenföretagares
inkomst är att utgå från den taxerade inkomsten. Vad
som då inte beaktats  är  att lönen till en anställd
och  en  företagares taxerade  inkomster  är  mycket
olika till  sin  natur. Om egenföretagaren blir sjuk
särskilt    under    en     längre     tid    består
inkomstbortfallet  av  intäkter,  som  skall  betala
såväl fasta kostnader i företaget som motsvarigheten
till lön.
En  egenföretagare  som redovisat hög inkomst  får
som sjukpenninggrundande inkomst ändå inte räkna med
högre  avlöning  än  vad  som   är  skäligt  för  en
anställd.   Skulle  däremot  en  egenföretagare   ha
taxerats för  en  lägre  inkomst  än  som  motsvarar
jämförelseinkomsten    (en    skälig   inkomst   vid
motsvarande       anställning)       skall       den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas  med ledning
av de tre senaste årens taxering vilket oftast leder
till att den beräknas på det lägre beloppet.  Enligt
vår    mening   måste   reglerna   ändras   så   att
egenföretagare   får   en   inkomsttrygghet  som  är
likvärdig den som gäller för löntagare.
Vi anser dessutom att regeln  att  en arbetstagare
skall  åtnjuta  inkomst av eget arbete i  minst  sex
månader i följd skall  avskaffas.  Kravet missgynnar
egenföretagare och tillfälligt anställda  i  de fall
uppdraget inte är tillräckligt långt.

10. Sjukpenninggrundande inkomst för studerande
(punkt 9)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:Sf258  och 2001/02:Sf393
yrkande 7 och avslår motion 2001/02:Sf372.

Ställningstagande

Studerande  är  en  grupp som är särskilt  värd  att
värna om. Studiemedelssystemet  är  dessvärre mycket
dåligt  integrerat  med främst sjukförsäkringen  och
föräldraförsäkringen.   De  studenter  som  har  ett
regelbundet  arbete  vid  sidan   av  studierna  får
sjukersättning  grundad  på  ferieinkomsterna.   För
många extraknäckande studenter är sjukpenningen dock
endast  en  teoretisk  möjlighet.  Den  som  arbetar
oregelbundet  har  mycket  svårt  att  samla  in  de
arbetsgivarintyg  om förvärvsarbetets omfattning som
försäkringskassan  begär.   Dessutom   är   det  som
studerande inte möjligt att vara halvt sjukskriven.

Regeringen  bör  göra  en översyn av reglerna  och
återkomma till riksdagen med förslag.

11. Övriga sjukförsäkringsfrågor (punkt 11)

av  Margit  Gennser,  Gustaf   von  Essen,  Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:Sf403 yrkandena   3-6 och  8
samt avslår motionerna 2001/02:Sf203, 2001/02:Sf237,
2001/02:Sf253,     2001/02:Sf281,     2001/02:Sf290,
2001/02:Sf327,  2001/02:  Sf329,  2001/02:Sf352  och
2001/02:Sf369.

Ställningstagande

I   likhet   med   Sjukförsäkringsutredningen   (SOU
2001:121) anser vi att  långa  sjukskrivningar  ökar
riskerna för livslång arbetsoförmåga och vi föreslår
därför  att sjukpenning skall begränsas till ett år.
Det innebär dock inte att den försäkrade inte kommer
att ha rätt  till  ersättning.  Om  nedsättningen av
arbetsförmågan kan antas bestå en avsevärd tid utges
sjukbidrag   eller,   om   ohälsan  kan  antas   bli
bestående, förtidspension. Från och med 2003 ersätts
sjukbidrag   och   förtidspension   av   sjuk-   och
aktivitetsersättning.      En     begränsning     av
sjukpenningen  till  ett år ökar  drivkrafterna  att
snabbt   återkomma   till    arbetet.    Vid   svåra
sjukdomstillstånd  kan  dock farhågor för ekonomiska
problem  försena  tillfrisknandet.   Därför   behövs
regler  som  klart anger att svåra fall av medicinsk
rehabilitering  skall  berättiga till sjukersättning
även om sjukperioden varar  längre  än ett år. Samma
sak  bör  under en övergångstid gälla för  patienter
som varit utsatta för förödande långa passiviserande
sjukskrivningsperioder.

Olikheter  i  sjuktalen tyder på att sjukskrivning
för olika smärttillstånd inte alltid står i samklang
med   medicinsk  vetenskap.   För   att   dels   öka
rättssäkerheten       och      skapa      likvärdiga
försäkringsförhållanden över landet, dels underlätta
för de sjukskrivande läkarna  bör  sjukdomsbegreppet
preciseras  så  att  det  klart  anges  vad  som  är
försäkringsberättigad sjukdom.
Utvecklingen av de senaste årens sjukfrånvaro  kan
hänföras  till  många olika faktorer. Bland annat är
de regionala skillnaderna  stora. Vidare har kvinnor
högre  sjukfrånvaro än män. Anmärkningsvärt  är  att
kommunalanställda  kvinnor  haft  ett ökat ohälsotal
medan  kvinnor  i  enskild  tjänst  haft   sjunkande
sjuktal.  Det  behövs därför åtgärder för att  komma
till   rätta  med  de   regionala   skillnaderna   i
nyttjandet  av  sjukpenning  och  för att minska den
oproportionerligt   stora  sjukskrivningen   i   den
offentliga sektorn.
För att bättre kunna  använda  sjukskrivningen som
medicinskt    verktyg    fordras    utbildning     i
försäkringsmedicin både av kliniskt verksamma läkare
och  under  läkarutbildningen.  Ökade  kostnader för
längre konsultationer, för ett andra expertutlåtande
och för den försäkringsmedicinska utbildningen måste
enligt   vår  mening  accepteras.  Kostnaderna   för
utbildning  och vidareutbildning är dock små jämfört
med effekterna  av  en sådan utbildning. En satsning
på försäkringsmedicinsk  utbildning  av  läkare, som
beräknas kosta ca 50 miljoner kronor, leder  på sikt
till en besparing på ca 4 miljarder kronor.
Den   utbildningsmodell  som  använts  i  Sörmland
respektive  i  Västmanlands län har gett mycket goda
resultat. Utbildningen  inriktades  i första hand på
AT- och ST-läkare men bör enligt vår  mening  vidgas
till  privatpraktiker och specialister. Utbildningen
syftar   bl.a.   till   att  förbättra  sjukintygens
medicinska information och  att  stimulera samverkan
mellan   läkaren,  försäkringskassans   handläggare,
försäkrings-    och    företagsläkare   samt   övrig
vårdpersonal. Det är också  viktigt  att läkarna har
kunskap    om   de   fysiska   och   psykiska   krav
arbetsplatserna  ställer. Företagsläkaren har här en
viktig roll att spela.
För att få till  stånd  en  utbyggd  utbildning  i
försäkringsmedicin     krävs     dock     att     en
försäkringsmedicinsk    institution   inrättas   vid
universitet och högskolor  med  läkarutbildning  och
adekvata forskningsresurser.

12. Samverkan och finansiell samordning
(punkt 12)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:Sf354 yrkande 2 och bifaller
delvis    motionerna    2001/02:262,    2001/02:294,
2001/02:Sf314   och  2001/02:So628  yrkande  7  samt
avslår motionerna  2001/02:Sf324  och  2001/02:So625
yrkande 4.

Ställningstagande

Med  hänvisning  till  vad  som  anges i  utskottets
betänkande  om  samverkan och finansiell  samordning
föreslår vi ett tillkännagivande  om  att regeringen
under våren 2002 skall återkomma med förslag  om  en
samordning  som  omfattar socialförsäkringen, hälso-
och       sjukvården,       socialtjänsten       och
arbetsmarknadsmyndigheterna.  Eftersom det är mycket
viktigt   att   länsarbetsnämnden   deltar   i   den
finansiella samordningen är Kristdemokraternas  krav
härom  i motion Sf354 yrkande 2 tillgodosett i denna
del.

Vi         föreslår          emellertid         ny
rehabiliteringsorganisation enligt  Gerhard Larssons
modell     (SOU    2000:78)    som    innebär    att
samverkansfrågorna  får  lösas  i särskild ordning i
samband med att en ny organisation  införs.  Den nya
och  kraftfullare rollen för försäkringsgivaren  som
vi föreslår  innebär  dock  inte att övriga huvudmän
får  ett  mindre  ansvar.  Snarare   kan   en  stark
försäkringsgivare  bli  en  bra samordningspart  som
tillsammans med övriga aktörer  kan  hitta effektiva
samverkansmodeller  utifrån  lokala förutsättningar.
Detta  bör  riksdagen som sin mening  ge  regeringen
till känna.

13. Samverkan och finansiell samordning
(punkt 12)

av Bo Könberg (fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2001/02:So625   yrkande  4  och
2001/02:So628   yrkande  7  samt  avslår  motionerna
2001/02:Sf262,     2001/02:Sf294,     2001/02:Sf314,
2001/02:Sf324 och 2001/02:Sf354 yrkande 2.

Ställningstagande

Under  åren 1993-1997  genomfördes  försök  i  några
kommuner   med  s.k.  finansiell  samordning  mellan
försäkringskassan    och   hälso-   och   sjukvården
(Finsam). Finsamförsöken  tillät försäkringskassorna
att  disponera  upp  till  10 %   av   utgifterna  i
försöksområdet            för           sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
för  olika  vårdinsatser. För  snart  fem  år  sedan
redovisade Socialstyrelsen och RFV en mycket positiv
utvärdering av försöken. Besparingarna var större än
vad  t.o.m.  entusiasterna  hade  vågat  hoppas  på.
Tyvärr avbröts  försöken  och i stället presenterade
regeringen  en  mycket  mindre  långtgående  modell,
Frisam,  som  inte har något  inslag  av  finansiell
samordning.  I  samband  med  regeringens  Nationell
handlingsplan för  hälso- och sjukvården hösten 2000
nåddes emellertid en uppgörelse med regeringen bl.a.
om att fr.o.m. 2002  tillåta finansiell samordning i
hela landet. I regeringens  budgetproposition  finns
emellertid  ingenting  som  liknar  uppgörelsen  med
regeringen.  Detta  är beklagligt eftersom en friare
användning av försäkringspengar  skulle kunna minska
lidande  och  spara  pengar.  Köerna till  vård  och
behandling   och  bristande  rehabilitering   kostar
försäkringskassan pengar i form av sjukpenning och i
värsta  fall  onödiga  förtidspensioner.  Finansiell
samordning mellan  försäkringskassan  och hälso- och
sjukvården kan ändra på detta.


14. Kvinnors rehabilitering (punkt 13)

av Rose-Marie Frebran (kd), Fanny Rizell (kd) och
Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:Sf213  och 2001/02:So626
yrkande  5 samt avslår motion 2001/02:Sf402  yrkande
4.

Ställningstagande

De  senaste   årens  ekonomiska  åtstramningar  inom
vården, omsorgen  och  skolan  har speciellt drabbat
kvinnorna.  Förslitningsskador, som  kvinnor  oftast
drabbas av, blir  sällan  godkända  som arbetsskada.
Studier visar också att kvinnor får vänta  längre på
rehabiliteringsinsatser  än  män.  Dessutom  får  de
rehabilitering  under  en  kortare  tid och till ett
lägre    pris.    Därtill   har   kvinnornas   långa
sjukfrånvaro har ökat  dramatiskt.  Fram  till 1980-
talets      början      hade      kvinnor      lägre
sjukskrivningsfrekvens  än  män.  I  dag  är antalet
kvinnor  med  en  sjukskrivning  längre  än 30 dagar
nästan dubbelt så många som männen. En stor  del  av
orsakerna   till  de  höga  sjukskrivningstalen  för
kvinnor   ligger    i   den   starkt   könsuppdelade
arbetsmarknaden  Samtidigt   har  försäkringskassans
resurser dragits ned med 25 %  under  de senaste fem
åren.       En       större      samordning      med
arbetsmarknadsmyndigheterna måste ske så att byte av
arbetsuppgifter    underlättas.     Vidare     måste
försäkringskassans  organisation  ses  över  så  att
resurserna  räcker till både för att hantera de allt
längre sjukskrivningsperioderna  och  för  att klara
rehabiliteringsarbetet.     Rätt    till    likartad
ersättning   och  rehabilitering   borde   vara   en
självklarhet  liksom  att  rehabilitering  sätts  in
tidigare än som sker i dag.


15. Kvinnors rehabilitering (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:Sf402  yrkande  4 samt avslår
motionerna  2001/02:Sf213 och 2001/02:So626  yrkande
5.

Ställningstagande

Sjukförsäkringen  är  en  viktig  del  av  skyddet i
händelse av att en person drabbas av sjukdom.  Detta
skydd  borde utgå från att kvinnor och män har olika
livs-  och  arbetsvillkor  och  därmed  också  olika
behov. Kvinnors sjukfrånvaro är t.ex. högre än mäns.
Kvinnor anställda inom kommuner och landsting har en
väsentligt högre sjukfrånvaro än andra kvinnor. Inom
kommun  och  landsting  är  80  %  av  de  anställda
kvinnor.  Sjukpenningkostnaderna  har  ökat kraftigt
sedan  1998  och  prognoserna  tyder  på  att  denna
utveckling  fortsätter.  Mot  bakgrund  av  vad   nu
anförts  finns det ett behov av att bättre analysera
de faktorer  som styr utgifterna och då framför allt
ur ett genderperspektiv.


16. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av  Margit  Gennser,   Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  16. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf328 yrkandena  4  och 6 samt
avslår   motionerna   2001/02:Sf234,  2001/02:Sf337,
2001/02:So240  yrkande  7,  2001/02:So303  yrkandena
24-27, 2001/02: A220 yrkande 1, 2001/02:A246 yrkande
7 och 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och 5.

Ställningstagande

Den tidsgräns som finns i  dag  -  åtta veckor - för
arbetsgivare att ta fram en rehabiliteringsplan  kan
vara   dåligt  anpassad  för  det  enskilda  fallet.
Gränsen  kan i det enskilda fallet vara antingen för
lång eller  för  kort och vi menar att det i stället
bör      föreskrivas      att       förslag       på
rehabiliteringsåtgärder skall lämnas inom rimlig tid
med   hänsyn   tagen   till   bl.a.  medicinska  och
arbetsmässiga skäl. Vidare anser  vi  att  sambandet
mellan     avgifter    och    ersättningsnivåer    i
rehabiliteringspenningen   måste   tydliggöras   för
medborgarna  och  att  privata vårdentreprenörer som
bedriver rehabiliteringsverksamhet  bör uppmuntras i
syfte att reducera köerna till rehabilitering.


17. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:A246  yrkande  7 samt avslår
motionerna 2001/02:Sf234, 2001/02:Sf328  yrkandena 4
och  6,  2001/02:Sf337,  2001/02:So240  yrkande   7,
2001/02:So303  yrkandena 24-27, 2001/02:A220 yrkande
1 och 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och 5.

Ställningstagande

Den  nuvarande  tendensen   med   allt   fler  långa
sjukskrivningar visar att det tar alltför  lång  tid
från       insjuknandet      till      dess      att
rehabiliteringsåtgärder  sätts in. Den situation som
råder  med  långa  köer  på många  vårdinstitutioner
spolierar  människors möjligheter  till  ett  snabbt
återhämtande.      Rehabiliteringstiden     förlängs
väsentligt ju längre  patienten  får  vänta på vård.
Trots  att antalet långtidssjukskrivningar  över  30
dagar  har  fördubblats  de  senaste  fyra  åren  är
antalet  rehabiliteringsinsatser oförändrade. Enligt
vår uppfattning behövs fler platser och mer resurser
inom vården.


18. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed    motionerna    2001/02:So240   yrkande   7,
2001/02:So303  yrkandena  24-27   och   2001/02:A247
yrkandena  1,  2,  4  och  5  samt avslår motionerna
2001/02:Sf234,  2001/02:Sf328  yrkandena  4  och  6,
2001/02:Sf337,    2001/02:A220   yrkande    1    och
2001/02:A246 yrkande 7.

Ställningstagande

Det är viktigt att rehabiliteringsinsatser ges högre
prioritet och dessutom kommer i gång i ett så tidigt
skede som möjligt. Försäkringskassorna bör därför få
tydliga direktiv att  arbeta med rehabilitering. Den
nuvarande  uppdelningen  av  olika  myndigheter  och
skilda   sektorer    försvårar   för   en   effektiv
rehabiliteringsverksamhet.  På  sikt  är det rimligt
att myndigheterna samordnas så att den  enskilde får
en  handläggare att hålla kontakt med, oberoende  av
vilken sektor som är huvudfinansiär.

Den  enskilde  har  rätt  till sjukpenning men små
möjligheter att påverka val av  aktiva  insatser som
finansieras   med   allmänna   medel.  För  att  den
enskildes     rätt    skall    stärkas    bör     en
rehabiliteringsgaranti   införas   som   innebär  en
växling         från         sjukpenning        till
rehabiliteringsersättning senast  efter tre månaders
sjukskrivning.  En  växling från passivt  stöd  till
aktiva insatser innebär  ökade  möjligheter  för den
enskilde  att  påverka.  Den  som inte är beredd att
medverka   i  rehabilitering  bör  dock   få   lägre
sjukersättning.   Den  nuvarande  ettårsgränsen  för
rehabiliteringsersättning bör samtidigt tas bort.
Rehabiliteringsinsatserna skall inte vara beroende
av ålder, kön, funktionshinder  eller  var  personen
bor.  Det är också av yttersta vikt att individen  i
rehabiliteringsprocessen    får    en    individuell
behandlingsplan genom lagfästa rättigheter.
Vidare  är  det  viktigt  att  öka  kunskapen   om
sjukfrånvaron.  En  kartläggning  behövs  därför  av
vilka faktorer som bidrar till skillnader i ökningen
av  sjukfrånvaro  mellan olika regioner liksom vilka
faktorer som bidrar  till att vissa yrkesgrupper och
regioner  är  mer långtidsfriska  än  andra.  Vidare
behöver   man  utreda   kriterierna   för   en   god
arbetsmiljö, möjligheterna för företag som uppfyller
dessa att få  nedsättning av arbetsgivaravgifter och
förutsättningarna  för  att  ge  alternativa aktörer
möjlighet   att   administrera   arbetsskade-    och
sjukförsäkringen.

19. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 14)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:A220  yrkande  1  och avslår
motionerna 2001/02:Sf234, 2001/02:Sf328 yrkandena  4
och   6,  2001/02:Sf337,  2001/02:So240  yrkande  7,
2001/02:So303  yrkandena 24-27, 2001/02:A246 yrkande
7 och 2001/02:A247 yrkandena 1, 2, 4 och 5.

Ställningstagande

Arbetsgivare behandlar i många fall sin personal som
om  de  vore utbytbara  maskindelar.  De  delar  som
förbrukats  tar  företagen  inte  ansvar för. Det är
inte  rimligt  att  detta  förhållande  får  fortgå.
Regeringen bör därför utreda hur företagen kan göras
ansvariga,  eventuellt  ekonomiskt   belastas,   när
sjukfrånvaron i företaget når oacceptabla nivåer.


20. Förtidspensionsfrågor (punkt 15)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:Sf395  yrkande 14 och avslår
motion 2001/02:Sf272.

Ställningstagande

Det finns behov av att utreda om  och  i  så fall på
vilka villkor en beviljad förtidspension skall kunna
omprövas.        Regeringens       förslag       att
förtidspensionerade  på  goda  villkor  skulle kunna
pröva  att  återgå till arbetslivet har inte  slagit
väl ut. Detta  misslyckande  får  dock inte innebära
att ambitionen att uppmuntra förtidspensionärer  att
återgå i arbete ges upp. Diskussionen får emellertid
inte  begränsas till nya förtidspensioner utan måste
också beröra redan beviljade förtidspensioner.


21. Handikappersättning (punkt 16)

av  Margit   Gennser,  Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf220  samt  avslår motionerna
2001/02:Sf302, 2001/02:Sf312 och 2001/02:Sf316.

Ställningstagande

Handikappersättning  kan  ges  till  den   som   för
avsevärd  tid  före  65  års  ålder har fått nedsatt
funktionsförmåga.     Merkostnaderna      för     en
funktionsnedsättning  som  uppkommer  efter  65  års
ålder  är  dock  inte  mindre  än  om  samma  typ av
funktionsnedsättning     uppstår     innan     denna
åldersgräns.      Inte     heller     beror     alla
funktionsnedsättningar  som uppkommer efter 65 år på
åldrande. Det borde därför  vara en självklarhet att
handikappersättning utbetalas  oavsett  när  i livet
funktionsnedsättningen   inträffar.  Regeringen  bör
därför se över lagstiftningen i syfte att möjliggöra
också   för   personer   över   65    år    att   få
handikappersättning.


22. Försäkringsläkare (punkt 17)

av   Margit  Gennser,  Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf367  yrkande  2  samt avslår
motionerna 2001/02:Sf273 och 2001/02:Sf396 yrkandena
1-3 samt 6.

Ställningstagande

Systemet med försäkringsläkare innebär att  en  till
försäkringskassan  knuten försäkringsläkare granskar
intyget  från  den sjukskrivande  läkaren,  varefter
försäkringskassans    handläggare   med   hjälp   av
försäkringsläkarens  bedömning  avgör   rätten  till
sjukpenning.  Försäkringsläkarna,   som   deltar   i
beslutsprocesser som omfattar mångmiljardbelopp, har
förhållandevis  skiftande bakgrund. Det borde därför
vara ett naturligt  krav  att försäkringsläkarna har
någon  form  av  utbildning inom  försäkringsmedicin
samt  att kvalifikationskraven  är  likvärdiga  över
hela landet.  Vi  anser  således  att det bör finnas
nationellt tillämpade kriterier och rekommendationer
vid nyanställning av försäkringsläkare.


23. Försäkringsläkare (punkt 17)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:Sf396 yrkandena 1-3 och 6 samt
bifaller  delvis  motion  2001/02:Sf273  och  avslår
motion 2001/02:Sf367 yrkande 2.

Ställningstagande

En   stor   del   av   kritiken   mot  systemet  med
försäkringsläkare    riktar    in    sig   på    att
försäkringsläkarnas   yttranden  ofta  strider   mot
vetenskap  och  beprövad   erfarenhet.   Enligt  vår
uppfattning  måste  försäkringsläkarna tillförsäkras
en kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning.

En  annan kritik är  att  försäkringsläkarna  inte
står under tillsyn av någon myndighet. Som anställda
och uppdragstagare  hos  försäkringskassan utvecklar
försäkringsläkarna lätt ett  arbetssätt  som innebär
att  de  ensidigt  företräder  kassan.  Förhållandet
förstärks genom att vederbörande när han  eller  hon
utövar  funktionen  som  försäkringsläkare  inte  är
underställd  Socialstyrelsen  som tillsynsmyndighet.
Inte  heller  kan  försäkringsläkaren  i  denna  sin
egenskap ställas till ansvar enligt lagen (1994:954)
om disciplinpåföljd  m.m.  på hälso- och sjukvårdens
område.  Som  rådgivare  till  försäkringskassor  är
försäkringsläkarna  inte heller ansvariga  för  sina
bedömningar  inför  JO.   Läkarna  kan  alltså  göra
bedömningar mycket fritt och  godtyckligt,  utan att
dessa  kan  bli  föremål  för sedvanlig vetenskaplig
värdering, kritik eller ansvar.  Detta är en brist i
systemet som inte är acceptabel.
Det  är  två delvis motstridiga uppfattningar  som
utkristalliserar     sig     i     debatten    kring
försäkringsläkarens  uppgifter.  Vissa   anser   att
bristerna  finns  hos  försäkringsläkarna,  som  man
menar  skriver yttranden som är under all kritik och
går emot  vetenskap  och  beprövad erfarenhet. Andra
däremot menar att försäkringsläkarna är utlämnade åt
att   tolka  de  behandlande  läkarnas   intyg   och
utlåtanden.  Om  intygen är undermåligt skrivna blir
försäkringsläkarens  bedömning  mer  osäker. Oavsett
hur     det    förhåller    sig    är    situationen
otillfredsställande.  Av  det  skälet bör regeringen
tillsätta en utredning som ser över  de  problem som
finns  inom  det  försäkringsmedicinska området  och
lämnar förslag på en reformering av systemet.

24. Dröjsmålsränta m.m. (punkt 18)

av Bo Könberg (fp),  Margit  Gennser  (m), Gustaf
von  Essen  (m), Göran Lindblad (m) och Margareta
Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna 2001/02:Sf202  och  2001/02:Sf210
yrkande 1 och avslår motion 2001/02:Sf210 yrkande 2.

Ställningstagande

Försäkringskassan  har  sedan år 1994 rätt att ta ut
dröjsmålsränta på de belopp som en person är skyldig
att återbetala till kassan.  Därmed  borde  även  de
personer    som   drabbats   av   försäkringskassans
försenade   eller    felaktiga   hantering   erhålla
dröjsmålsränta. Försenas  ett  beslut om utbetalning
beroende  på  förhållanden som mottagaren  inte  kan
råda  över  bör  dröjsmålsränta  utbetalas.  Om  ett
beslut om avslag i  ett ärende överklagas och ändras
helt  eller delvis till  den  klagandes  fördel  bör
dröjsmålsränta utges från den dag då avslagsbeslutet
fattades  av  försäkringskassan.  En  sådan  ordning
skulle   också   tydliggöra  kostnaden  för  långsam
handläggning   och   bidra    till    att   förkorta
försäkringskassans handläggningstider.


25. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av  Margit  Gennser,  Gustaf  von  Essen,   Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:Sf229  och avslår motionerna
2001/02:Sf227,     2001/02:Sf240,     2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.

Ställningstagande

Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring  gäller
att  delårsrapport för de första sex månaderna skall
upprättas   och   lämnas   till  RFV.  Vidare  skall
delårsrapporten    skrivas   under    av    samtliga
styrelseledamöter  och   direktören.   I   praktiken
innebär  detta  att  delårsrapporten skall föreligga
för   undertecknande   mitt   under   semestertiden.
Beslutad delårsrapport skall  vara  RFV till handa i
början av augusti. Detta medför en hel del praktiska
problem   och   innebär  kostnader  inte  bara   för
försäkringskassan utan inte sällan även för enskilda
styrelseledamöter.  Enligt  vår  mening bör det vara
fullt tillräckligt om delårsrapporten  skrivs  under
av   styrelsens   presidium  och  försäkringskassans
direktör.


26. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  26. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:Sf240 och  avslår  motionerna
2001/02:Sf227,     2001/02:Sf229,     2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.

Ställningstagande

Försäkringskassorna samlar in uppgifter  om  var och
en som utnyttjar socialförsäkringen bl.a. vad gäller
sjukdom   och,  vid  skada,  händelseförlopp.  Denna
information  har  ett  stort värde i och med att den
tydligt   visar   sjukdomstrender   i   vårt   land.
Uppgifterna   som  försäkringskassan   får   av   de
försäkrade borde  vara  en stor tillgång i forskning
och utveckling av såväl socialförsäkringen  som inom
sjukvård och förebyggande hälsovård. Beklagligt  nog
finns  det  med  dagens lagstiftning ingen möjlighet
att  sammanställa  denna   kunskap.   Vi  anser  att
regeringen bör få i uppdrag att utreda och återkomma
med  förslag om hur kunskapen inom försäkringskassan
skall  kunna  tas till vara bl.a. i det förebyggande
arbetet.


27. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:Sf227  och  avslår motionerna
2001/02:Sf229,     2001/02:Sf240,     2001/02:Sf241,
2001/02:Sf347 och 2001/02:Sf395 yrkande 12.

Ställningstagande

Arbetsbelastningen  i butiker och banker  är  mycket
intensiv sista veckan i varje månad när alla får sin
lön och det samtidigt  sker  utbetalningar i form av
barnbidrag  och pensioner. För  att  få  en  jämnare
fördelning av inköpen över månaden och minimera rån-
och  överfallsrisker  bör  regeringen  överväga  att
ändra  utbetalningsdagarna  av statliga ersättningar
så  att dessa inte sammanfaller  med  de  vanligaste
löneutbetalningsdagarna i slutet av månaden.


28. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 19)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:Sf395  yrkande 12 och avslår
motionerna       2001/02:Sf227,       2001/02:Sf229,
2001/02:Sf240, 2001/02:Sf241 och 2001/02:Sf347.

Ställningstagande

De försäkringsmedicinska centra som finns  i dag bör
kompletteras med kompetens för arbetslivsområdet. På
ett    sådant   utredningscentrum   skall   samtliga
sjukskrivna  kunna  genomgå  en  utredning  så snart
behovet  konstaterats.  Genom  en komplettering  med
arbetslivskompetens  får  den sjukskrivne  en  snabb
bedömning av sin eventuella funktionsnedsättning och
får samtidigt möjlighet till  en snabb eller långsam
återkomst till arbetslivet.


29. Änkepension (punkt 23)

av  Bo  Könberg (fp), Margit Gennser  (m),  Rose-
Marie Frebran  (kd),  Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad  (m), Fanny Rizell  (kd)  och  Margareta
Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  29.  Därmed bifaller
riksdagen   motionerna   2000/01:Sf39   yrkande   1,
2000/01:Sf40      yrkande      2,     2001/02:Sf201,
2001/02:Sf206,     2001/02:Sf209,     2001/02:Sf219,
2001/02:Sf239,     2001/02:Sf276,     2001/02:Sf291,
2001/02:  Sf303,  2001/02:Sf313,  2001/02:Sf331  och
2001/02:A228 yrkande 2.

Ställningstagande

Änkepensionen infördes för att ge änkorna  garantier
för  ekonomisk  trygghet  vid makens frånfälle.  Det
förelåg  en  tydlig  överenskommelse  om  att  änkor
skulle erhålla änkepension  till den månad de fyllde
65 år. Riksdagsmajoriteten bröt  detta  löfte  genom
sitt   beslut   i  december  1996  som  innebar  att
änkepensionens  folkpensionsdel   i   fortsättningen
skulle inkomstprövas. Genom beslutet har inte enbart
enskilda människors ekonomiska planering  slagits  i
spillror  utan förtroendet för staten som garant för
tryggheten  har också skadats. Många änkor har genom
detta förfarande  gått  miste  om stora belopp varje
månad.

I      socialförsäkringsutskottets      betänkande
(1999/2000:SfU13)   konstateras   under   utskottets
bedömning  att  frågan  om  änkepension bereds  inom
Regeringskansliet och att regeringen ämnar återkomma
i  frågan.  Detta  har  dock  inte  skett  varken  i
proposition  2000/01:140  Reformerade   regler   för
bostadstillägg   till   pensionärer  m.fl.  eller  i
föreliggande  proposition,  mer  än  vad  som  avser
bostadstilläggets  påverkan  på  änkepensionerna. Vi
begär  att  regeringen  skyndsamt  lägger  fram  ett
förslag   om   att  avskaffa  inkomstprövningen   av
änkepensionen. Det  anförda  bör ges regeringen till
känna.

30. Bostadstillägg vid särskilt boende
(punkt 25)

av  Bo Könberg (fp), Margit  Gennser  (m),  Rose-
Marie  Frebran  (kd), Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad (m), Fanny  Rizell  (kd)  och  Margareta
Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf308 yrkande 3.

Ställningstagande

Bostadstillägg   utges   för   kostnaden   för   den
permanenta bostaden. Principen  att jämställa boende
i tvåbäddsrum med egen lägenhet är enligt vår mening
inte hållbar. Bostadstillägget riskerar  därmed  att
bli ett kommunalt bidrag och inte ett grundskydd för
pensionärer.  Detta  kan  i  sin  tur bidra till att
mindre  lämpliga vårdmiljöer permanentas.  Vi  anser
att regeringen  bör  återkomma  snarast, dock senast
inom två år, med en redogörelse för  utvecklingen av
boendestrukturen  i  särskilt  boende  med  särskild
tonvikt   på   tvåbäddsrum.  Det  anförda  bör   ges
regeringen till känna.


31. Alternativ egen bostad inom
bostadstillägget (punkt 26)

av  Margit  Gennser,   Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  31.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf308 yrkande 4.

Ställningstagande

Förmögenhet  nedlagd  i  den  egna permanentbostaden
skall inte beaktas vid beräkningen  av  årsinkomsten
inom  bostadstillägget. Tidigare gällde detta  också
fritidsfastighet.  Vi  anser  att  det  bör vara den
enskildes  ensak  om han eller hon väljer att  bo  i
hyreslägenhet kombinerad med fritidsfastighet, i ett
permanent småhus eller  i  bostadsrätt. Reglerna bör
därför ändras så att vid beräkningen av årsinkomsten
avdrag   kan   göras  för  förmögenhet   nedlagd   i
alternativt egen nyttjad bostad. Dock bör endast ett
avdrag  få  göras   för  ett  alternativ  vid  samma
tillfälle.  Det  anförda  bör  ges  regeringen  till
känna.


32.   Kvinnors   beroende   av   bostadstillägg
(punkt 27)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation  32.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf332 yrkande 9.

Ställningstagande

När det gäller låginkomstpensionärer med BTP  är det
viktigt  att  följa  utvecklingen  av  andelen  BTP-
mottagare   bland  män  respektive  kvinnor.  Enligt
diagram i budgetpropositionen  uppbar  1991  39 % av
kvinnorna  och  16  %  av  männen BTP. Tio år senare
uppbar 31 % av kvinnorna och  9  %  av  männen  BTP.
Utvecklingen i detta avseende måste följas noggrant.
Speciellt  viktigt  är  det  att följa och analysera
varför  det  går så sakta för kvinnorna  att  minska
sitt beroende  av  BTP, trots att förvärvsfrekvensen
har  ökat  bland  kvinnor.   Det   anförda  bör  ges
regeringen till känna.


33. Framtida ersättningsnivå inom
bostadstillägget (punkt 28)

av  Ulla  Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand  (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  33.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf332 yrkande 10.

Ställningstagande

Det  framtida inriktningsmålet inom bostadstillägget
bör vara  att ersättningsnivån skall uppgå till 95 %
av den enligt  reglerna  godtagna  bostadskostnaden.
Detta kommer framför allt att gynna kvinnor eftersom
de är den största gruppen BTP-mottagare. Det anförda
bör ges regeringen till känna.


34. Barnomsorgskonto (punkt 30)

av  Bo  Könberg (fp), Margit Gennser  (m),  Rose-
Marie Frebran  (kd),  Gustaf von Essen (m), Göran
Lindblad   (m),  Fanny  Rizell   (kd),   Birgitta
Carlsson (c) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:Sf238,   2001/02:Sf390
yrkande 2,  2001/02:Sf392  yrkandena  26, 27 och 32,
2001/02:Sf397 yrkande 2, 2001/02:Sk288  yrkande  16,
2001/02:L370  yrkande  1,  2001/02:So304  yrkande 5,
2001/02:So637  yrkandena  2  och  17, 2001/02:Ub329,
2001/02:Ub548 yrkande 10, 2001/02:A228 yrkande 8 och
2001/02:A229 yrkande 18.

Ställningstagande

Nuvarande   system   har   såväl   valfrihets-   som
fördelningsbrister    varför    vi   vill   ha    en
familjepolitisk  reform,  där man skapar  ekonomiska
och praktiska förutsättningar  för  val mellan olika
flexibla barnomsorgsformer.

Familjepolitiken skall enligt vår mening  bygga på
principerna om valfrihet, flexibilitet och rättvisa.
Alla  föräldrar  måste  ges  bättre  möjligheter att
förena familje- och yrkesliv på ett bra sätt. Det är
av  avgörande  betydelse för både kvinnor  och  män.
Detta  kräver enligt  vår  mening  att  föräldrarnas
valfrihet   ökar  och  att  utrymme  skapas  för  en
mångfald  barnomsorgsformer.   Genom   våra  förslag
lägger vi en grund för att familjerna skall  få lika
möjligheter,   men  lösningarna  behöver  inte  vara
likadana.  Vi anser  att  ett  barnomsorgskonto  som
omfattar alla  barn  i  förskoleåldern  bör  införas
fr.o.m.   2002.  Som  ett  första  steg  införs  ett
barnomsorgskonto  på  40  000  kr per barn. Maximalt
20 000 kr per barn skall få tas  ut  per  år. Vidare
skall styrkta barnomsorgskostnader vara avdragsgilla
i  den  kommunala beskattningen. Rätten till  avdrag
skall  gälla   för   samtliga   barnomsorgskostnader
oavsett tillsynsform, och avdrag  skall få göras med
maximalt  50  000 kr per barn och år.  Avdragsrätten
skall kunna utnyttjas  under  hela förskoleperioden.
Vi  anser  att  barnomsorgskontot   ger  föräldrarna
möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid
eller stanna hemma under en del av barnens uppväxt.

35. Familjepolitikens inriktning i övrigt
(punkt 31)

av Margit Gennser (m), Rose-Marie  Frebran  (kd),
Gustaf  von  Essen (m), Göran Lindblad (m), Fanny
Rizell (kd) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:Sf222   yrkande   1  och
2001/02:Sf392  yrkandena  1, 2, 7, 8, 19, 20 och  25
samt  avslår  motionerna  2001/02:Sf222  yrkande  4,
2001/02:Sf275, 2001/02:Sf278  yrkandena  1, 2 och 4,
2001/02:Sf338,    2001/02:So496    yrkande   1   och
2001/02:A229 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi  anser  att familjen har en oersättlig  ställning
och uppgift  i  samhället  och  att familjepolitiken
utgör     basen     för     hela     samhällsbygget.
Familjepolitikens      utformning      måste      ge
förutsättningar för föräldrar att tillbringa mer tid
med   barnen   och   genom   politiska   beslut  och
attitydbildning  måste  föräldrarollen  uppvärderas.
Enligt   vår   mening   bör   man   ta  hänsyn  till
föräldrarnas önskemål om att få mer tid  för barnen.
Subsidiaritetsprincipen bör vara utgångspunkten  för
familjepolitiken.  Därmed  bör  så  många beslut som
möjligt  fattas  av  familjen  själv, och  stat  och
kommun bör underlätta för och inte styra familjerna.
Vi  anser  att  hemarbetet  måste  uppvärderas   och
begreppet  barnomsorg  innefatta  även  föräldrarnas
omsorg  i det egna hemmet. I dag ger det arbete  som
utförs utanför  den  etablerade  arbetsmarknaden låg
grundtrygghet och registreras inte  i den ekonomiska
statistiken. Enligt vår mening leder  dagens riktade
subventioner till att bara de mest välbeställda  kan
välja den barnomsorg som passar bäst.


36. Utbyggd föräldraförsäkring (punkt 33)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So495 yrkandena 1-3  och
2001/02:A392 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi  ser  en  utbyggd föräldraförsäkring  som  mycket
viktig. Det ger  barn  och  föräldrar  möjlighet att
verkligen knyta an till varandra, framför allt under
den     viktiga    första    tiden.    Därför    bör
föräldrapenningen  förlängas till 15 månader. Det är
emellertid inte bara  under barnets tidiga levnadsår
som  föräldrar behövs utan  också  under  skoltiden.
Därför  anser  vi  att föräldrapenningen skall kunna
tas ut till dess barnet  fyller  12 år. Vidare anser
vi  att  föräldrarna  bör  få  rätt till  hel  eller
partiell ledighet utan lön till  dess barnet är tolv
år.


37. Överlåtelse av föräldrapenning m.m. till
annan (punkt 34)

av Bo Könberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  34
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  37. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:Sf397   yrkande   5  och
2001/02:A229   yrkande   19   samt   avslår   motion
2001/02:Sf304.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringen bör enligt vår mening göras mer
flexibel.  Det  är  en  nackdel  att föräldrapenning
endast får tas ut när föräldern är  hemma och avstår
från   arbete.  Ett  sådant  krav  gör  försäkringen
styrande    och   oflexibel.   Vi   anser   att   en
överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning bör införas.
Exempelvis  bör   det   vara   möjligt  att  använda
föräldrapenning    för   att   betala   någon    för
barntillsynen.


38. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln
(punkt 35)

av Ulla Hoffmann  och  Sven-Erik  Sjöstrand (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Riksdagen  bifaller
därmed  motion 2001/02:Sf349 yrkandena 2 och 3  samt
avslår motionerna  2001/02:Sf226,  2001/02:Sf274 och
2001/02:Sf366.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening bör dels "240-dagarsregeln"  tas
bort,      dels      bör      båda      föräldrarnas
sjukpenninggrundande inkomst  skyddas  under fyra år
från barnets födelse. Vidare anser vi att regeringen
skall tillsätta en utredning som ser över  regeln om
att   den   sjukpenninggrundande   inkomsten   skall
fastställas  med  hänsyn till inkomst för arbete som
beräknas pågå under  minst  sex månader eller som är
årligen återkommande. Detta för  att  underlätta ett
inträde i föräldraförsäkringen för arbetstagare  med
korta  och osäkra anställningsförhållanden. Vi anser
att regeringen  så  snart det statsfinansiella läget
tillåter bör återkomma  med  förslag till ändring av
föräldraförsäkringen.


39. Beräkningsunderlag och 2,5-årsregeln
(punkt 35)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf226  och  avslår  motionerna
2001/02:Sf274, 2001/02:Sf349 yrkandena 2 och  3 samt
2001/02: Sf366.

Ställningstagande

För  att  inte  kvinnor  av  ekonomiska  skäl  skall
tvingas  att föda barn med för korta mellanrum anser
vi att den  föräldrapenninggrundande  inkomsten  bör
kunna sparas i tre år.


40. Fördelningen mellan föräldrarna (punkt 36)

av   Margit  Gennser,  Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2001/02:Sf222    yrkande   2,
2001/02:Sf249  yrkande  2  och  2001/02:Sf250   samt
avslår  motionerna  2001/02:Sf286  och 2001/02:Sf349
yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Vi  anser  att  det  krävs  en  ökad  valfrihet  och
jämställdhet i föräldraförsäkringen. Föräldrar skall
själva  kunna  avgöra  vem  av dem som skall  ta  ut
föräldrapenning.  Särskilda  mamma/pappamånader  bör
därmed enligt vår mening avskaffas.


41. Fördelningen mellan föräldrarna (punkt 36)

av  Ulla Hoffmann och Sven-Erik  Sjöstrand  (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:Sf349  yrkandena 1 och 4 samt
avslår   motionerna   2001/02:Sf222    yrkande    2,
2001/02:Sf249    yrkande    2,   2001/02:Sf250   och
2001/02:Sf286.

Ställningstagande

En   utredning  bör  tillsättas  som   utifrån   ett
feministiskt  perspektiv  prövar  mer  genomgripande
förändringar inom föräldraförsäkringen i  syfte  att
utjämna   vårdnadsansvaret  mellan  föräldrarna  för
barnets  skull.  Vi  anser  att  socialförsäkringens
administration   bör   bidra   till   att  öka  mäns
föräldraledighet      genom      att     RFV     och
försäkringskassorna prioriterar detta mål.


42. Pappamånad i efterhand (punkt 37)

av  Ulla Hoffmann och Sven-Erik  Sjöstrand  (båda
v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf224 yrkande 2.

Ställningstagande

Pappor som  först efter ett antal år får reda på att
de är pappor kan förmodligen i praktiken ha förlorat
möjligheten    att     utnyttja    pappamånaden    i
föräldraförsäkringen.

Vi anser att den "nyblivne"  pappan  borde få rätt
till en pappamånad inom föräldraförsäkringen i syfte
att etablera en god kontakt med barnet. Barnet måste
ha en ovillkorlig rätt till bästa möjliga  start med
den "nya" pappan.
Möjligheten  till  en pappamånad i dessa fall  bör
ses över i samband med  arbetet  med  den  aviserade
familjepolitiska propositionen.

43. Prematura barn (punkt 39)

av  Ulla  Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran  (kd),
Sven-Erik Sjöstrand (v) och Fanny Rizell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 43. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:Sf223   och   avslår  motion
2001/02:Sf359.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  krävs en översyn av möjligheten
att  utöka  föräldraledigheten  för  föräldrar  till
prematurbarn  födda  före  den 28:e veckan. Vi anser
att en förlängning av tiden  med  föräldrapenning är
motiverad    mot    bakgrund    av   den   förlängda
spädbarnstiden i dessa fall.


44. Tillfällig föräldrapenning (punkt 40)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf392 yrkande  31  och  avslår
motion 2001/02:Sf267.

Ställningstagande

Den  tillfälliga  föräldrapenningen är en ersättning
som man kan få t.ex.  när  barnet är sjukt. Familjer
som har barn som är sjuka ofta  eller  en längre tid
kan   få   det   svårt   rent   ekonomiskt.  För  en
ensamstående  kan situationen dessutom  bli  än  mer
bekymmersam. Vidare  anser  vi  att  regeringen  bör
utreda  hur  systemet med tillfällig föräldrapenning
fungerar för familjer  med  barn  som  är sjuka ofta
eller under lång tid.


45. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare (punkt 41)

av  Bo  Könberg  (fp), Margit Gennser (m),  Rose-
Marie Frebran (kd),  Gustaf  von Essen (m), Göran
Lindblad   (m),   Fanny  Rizell  (kd),   Birgitta
Carlsson (c) och Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  45. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna 2001/02:Sf232  och  2001/02:Sf306
yrkande 2.

Ställningstagande

I   många   sammanhang    brukar   det   sägas   att
lagstiftningen  bör  underlätta   företagande.  Ändå
finns  det  fortfarande  områden där företagare  har
sämre villkor än anställda.  Ett  exempel  på  sämre
villkor  för  företagare  är  reglerna  om rätt till
ersättning när föräldern måste avstå från arbete för
att ta hand om sjuka barn.

För den som driver sitt företag i en enskild firma
eller  i ett handelsbolag, egenföretagare,  beräknas
den    tillfälliga    föräldrapenningen    så    att
årsinkomsten fördelas på årets alla dagar, inte bara
på de dagar  då  egenföretagaren  skulle ha arbetat.
Ersättning betalas ut bara för dagar  då  man skulle
ha  arbetat,  inte  för  helger  eller  andra lediga
dagar.   För   den  som  är  anställd  beräknas  den
tillfälliga föräldrapenningen  så  att  årsinkomsten
fördelas på årsarbetstiden. Även den som driver sitt
företag  i  ett  aktiebolag räknas som anställd  och
omfattas alltså av samma regler som andra anställda.
Ersättning betalas  också  här ut i förhållande till
den tid man skulle ha arbetat.
Vi anser att egenföretagare diskrimineras genom de
olika beräkningsreglerna. Det  är helt enkelt dyrare
för dem att vara hemma och ta hand om barn än det är
för anställda.
Det finns enligt vår mening på  grund  av  en  rad
orsaker    behov    av    att    skapa    regler   i
föräldraförsäkringen  som  ger  egenföretagare  rätt
till  ersättning vid tillfällig föräldraledighet  på
samma villkor som anställda.

46. Samarbetsavtal (punkt 43)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf392 yrkande 6.

Ställningstagande

Det är enligt  vår  mening  viktigt  att ge stöd och
hjälp för att om möjligt kunna undvika en skilsmässa
eller   separation.  Vi  anser  därför  att   dagens
samarbetsavtal bör utvecklas ytterligare.


47. Underhållsstöd (punkt 45)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 47. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf247  och  avslår  motionerna
2000/01:L438,  2001/02:Sf215, 2001/02:Sf218  yrkande
2, 2001/02:Sf374 och 2001/02:A393 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi förespråkar en  rad ändringar i underhållsstödet.
För  det  första  bör  det   göras  en  prövning  av
boförälderns ekonomi innan statligt  stöd utbetalas.
Vidare bör, när det gäller umgängesavdrag, hämtande-
och  lämnandedagen  räknas  som ett helt  dygn  samt
umgängesavdrag  få  göras  med  1/20  samtidigt  som
avdraget för boföräldern ändå får  göras med 1/40 av
underhållsstödet. Enligt vår mening  krävs  dessutom
en ändring av återbetalningsreglerna, med bl.a.  ett
förbehållsbelopp   och   möjlighet   till  jämkning.
Slutligen anser vi att en fordran inte bör överföras
till kronofogdemyndigheten förrän den  är minst tolv
månader gammal eller uppgår till minst 5 000 kr.


48. Underhållsstöd (punkt 45)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  45
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48.  Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:A393 yrkande  6  och  avslår
motionerna       2000/01:L438,        2001/02:Sf215,
2001/02:Sf218    yrkande   2,   2001/02:Sf247    och
2001/02:Sf374.

Ställningstagande

Många personer hamnar  på  grund  av  bl.a.  obetalt
underhåll         hos         kronofogden        med
betalningsanmärkningar. De ekonomiska  problemen gör
att många av de män som vill vara bra pappor  hamnar
i  en näst intill omöjlig situation där de inte  har
råd  att  ha  barnen  boende  hos  sig eller bo i en
lägenhet så pass stor att barnen kan  bo  där  flera
dagar  i  sträck.  Vi  anser att det finns ett stort
behov  av att se över hur  ekonomin  för  särlevande
föräldrar  skall  ordnas  samt  hur  detta  påverkar
barnens  rätt  till  båda sina föräldrar. Regeringen
bör  därför  tillsätta en  utredning  om  särlevande
föräldrars ekonomi.


49. Adoptionsbidrag (punkt 46)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  46
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So304  yrkande  8 och avslår
motionerna    2001/02:Sf243,    2001/02:Sf252    och
2001/02:L248 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi  anser  att  den  nyligen genomförda höjningen av
adoptionskostnadsbidraget  till  40  000 kr per barn
inte    var    tillräcklig.   En   ny   översyn   av
kostnadsbidraget bör enligt vår mening göras.


50. Vårdbidrag (punkt 47)

av  Margit  Gennser,   Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Margareta Cederfelt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  50. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:Sf330 samt  avslår  motionerna
2001/02:Sf218 yrkande 1 och 2001/02:Sf356.

Ställningstagande

Vårdbidrag   skall   utges  till  barn  som  behöver
speciell vård och tillsyn i sin vardag. Vi anser att
vårdbidraget alltid bör  följa  barnet  så  att  det
tillförsäkras   ett   stöd   som   ger   en  så  hög
livskvalitét som möjligt.


51. Sänkta socialavgifter m.m. (punkt 48)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  48
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 51.  Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:Sf385  och  2001/02:N365
yrkande 13 samt avslår motionerna 2001/02:Sf205  och
2001/02:Sf368.

Ställningstagande

Om man studerar socialavgifterna närmare framgår det
tydligt     att    småföretagens    kostnader    för
sjukfrånvaron  är  2-3 gånger högre i procent räknat
av lönesumman än vad den är för de större företagen.
Småföretag har dock  oftare  färre antal sjukskrivna
än  storföretagen  och den offentliga  sektorn.  Det
beror i regel på att  företagaren  själv  arbetar  i
företaget  och  därför  snabbare ser problem som kan
uppstå.  Om differentierade  sjukförsäkringsavgifter
infördes  skulle   företag   med   ett   lågt  antal
sjukskrivna   premieras  samtidigt  som  det  skulle
innebära en stimulans att förbättra arbetsmiljön.

Under alla förhållanden  är det inte förenligt med
ett    småföretagarvänligt   klimat    att    tvinga
småföretagen  att betala de stora företagens och den
offentliga sektorns  bristande arbetsmiljö. Dessutom
är arbetskraftskostnaden oftast den största utgiften
för de mindre företagen. Socialavgifterna bör därför
sänkas, och i gengäld bör energiskatten höjas.

52. Företag med säsongsanställd personal
(punkt 49)

av  Margit Gennser (m),  Gustaf  von  Essen  (m),
Göran  Lindblad  (m),  Birgitta  Carlsson (c) och
Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 52. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2001/02:Sf335   yrkande   2,
2001/02:Sk417 yrkande 6 och 2001/02:MJ340 yrkande 3.

Ställningstagande

Kostnaden  för  arbetskraften  utgör  vid  sidan  av
kapitalkostnader,      och     i     växthusodlingen
energikostnader, den största enskilda kostnadsposten
i trädgårdsproduktionen.  Kostnaden  för tillfälligt
anställd arbetskraft är den ur strukturell  synpunkt
mest betydelsefulla kostnaden. En jämförelse  mellan
kostnaderna  för  skördearbetskraften  i EU-länderna
visar  att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal
är reducerade  i  de flesta länder. En utredning har
påpekat    att   andra   länders    reducering    av
arbetskraftskostnaden   för   säsongsarbete   är  en
betydande    konkurrensnackdel   för   den   svenska
trädgårdsnäringen och att en reducering av kostnaden
för den svenska  trädgårdsodlingen skulle ge en både
positiv konkurrenseffekt  och  öka förutsättningarna
för att rekrytera svensk arbetskraft.

I flera EU-länder tillämpas betydande  lättnader i
avgiftsuttaget      på      tillfälligt     anställd
skördearbetskraft.  I Sverige  finns  en  avgiftsfri
lönegräns  på  1  000  kr   för   ett   år.  Gränsen
fastställdes senast 1985.
Den nuvarande nedsättningen av arbetsgivaravgiften
på 5 % som syftar till att stimulera nyanställningar
inom  framför  allt  små och medelstora företag  kan
inte   fullt   ut   utnyttjas    av    företag   med
säsongssysselsättning.   Att  möjliggöra  en   årlig
avstämning  skulle enligt vår  uppfattning  innebära
att företag med  säsongssysselsättning  skulle kunna
fullt ut utnyttja nedsättningen.
Mot  bakgrund  av  vad  nu  anförts  anser vi  att
regeringen bör återkomma med förslag om  att  minska
arbetsgivaravgifterna  för  säsongsanställd personal
samt   att   ge  företag  med  säsongssysselsättning
möjlighet    att     utnyttja    nedsättningen    av
arbetsgivaravgifterna. Vi anser vidare att det nu är
dags att se över gränsen om 1 000 kr.

53. Företag med säsongsanställd personal
(punkt 49)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  53. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:Sf335   yrkande   2  och
2001/02:MJ340   yrkande   3   samt   avslår   motion
2001/02:Sk417 yrkande 6.

Ställningstagande

Kostnaden  för  arbetskraften  utgör  vid  sidan  av
kapitalkostnader,      och     i     växthusodlingen
energikostnader, den största enskilda kostnadsposten
i trädgårdsproduktionen.  Kostnaden  för tillfälligt
anställd arbetskraft är den ur strukturell  synpunkt
mest betydelsefulla kostnaden. En jämförelse  mellan
kostnaderna  för  skördearbetskraften  i EU-länderna
visar  att arbetsgivaravgifterna för säsongspersonal
är reducerade  i  de flesta länder. En utredning har
påpekat    att   andra   länders    reducering    av
arbetskraftskostnaden   för   säsongsarbete   är  en
betydande    konkurrensnackdel   för   den   svenska
trädgårdsnäringen och att en reducering av kostnaden
för den svenska  trädgårdsodlingen skulle ge en både
positiv konkurrenseffekt  och  öka förutsättningarna
för att rekrytera svensk arbetskraft.

Den nuvarande nedsättningen av arbetsgivaravgiften
på    5   %,   som   syftar   till   att   stimulera
nyanställningar inom framför allt små och medelstora
företag,  kan inte fullt ut utnyttjas av företag med
säsongssysselsättning.   Att   möjliggöra  en  årlig
avstämning  skulle  enligt vår uppfattning  innebära
att företag med säsongssysselsättning  skulle  kunna
fullt ut utnyttja nedsättningen.
Mot  bakgrund  av  vad som nu anförts anser vi att
regeringen bör återkomma  med  förslag om att minska
arbetsgivaravgifterna  för säsongsanställd  personal
samt   att  ge  företag  med   säsongssysselsättning
möjlighet     att    utnyttja    nedsättningen    av
arbetsgivaravgifterna.

54. Avgiftsskyldighet för andra föreningar
än idrottsföreningar (punkt 50)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 54. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:Kr422  yrkande  58 och avslår
motion 2001/02:Sf261.

Ställningstagande

De kommunala bidragen till föreningar  har minskat
eller  avskaffats helt. Minskningen av resurser  har
lett till färre aktiviteter och att föreningar lagts
ned.  För   att   motverka   denna   utveckling  bör
kulturföreningar   ges   samma   avgiftsregler   som
idrottsföreningar. Det förhållandet att ersättningar
från idrottsföreningar är avgiftsfria när arvodet är
lägre än ett halvt prisbasbelopp har  bidragit  till
att  stärka  idrottens  roll i samhället. Samma goda
resultat  kan  nås  om  samma   regler  införs  inom
kulturområdet. Regeringen bör återkomma  med förslag
som ger kultursektorn regler liknande dem  som finns
inom idrottsområdet.
Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Principer för socialförsäkringarna (punkt 1)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Vi anser att följande principer  bör  gälla  för det
ekonomiska trygghetssystemet.

Sveriges   välfärdssystem   omfördelar  ekonomiska
resurser effektivt över människors  livstid,  mellan
kvinnor   och   män   samt  mellan  lågavlönade  och
högavlönade. Det beror  på  att  systemet  beskattar
invånarna   progressivt  på  hela  inkomsten,  medan
förmånerna erbjuder  inkomsttrygghet  upp  till  ett
bestämt tak samt att vissa förmåner är lika för alla
som t.ex. barnbidraget.
Vi  anser  att  varje  förslag  till  införande av
basinkomst  skall avvisas. I stället är det  viktigt
att inkomstbortfallsprincipen  och arbetslinjen inom
systemet för ekonomisk trygghet försvaras.
Regeringen bör tillsätta en utredning  i syfte att
åtgärda  brister  i  täckningsgraden  inom nuvarande
offentliga  system för ekonomisk trygghet  samt  för
att undersöka  möjligheter  till  förenkling  av  de
materiella reglerna.
Individers utanförskap beror främst på orsaker som
dåliga   möjligheter   till   utbildning  och  annan
kompetensutveckling,    rehabilitering,    bristande
tilltro    till   den   egna   förmågan    och    få
jobberbjudanden. Aktiva åtgärder inom det ekonomiska
trygghetssystemet   skall  därför  bedrivas  utifrån
målsättningen    att    stärka     den     enskildes
arbetsförmåga.
En   marknadsekonomi   måste  kombineras  med  ett
generöst   offentligt   välfärdssystem    styrt   av
demokratiskt  valda  politiker  om  någon  form   av
jämlikhet skall kunna uppnås.
Nuvarande     ordning     med     ett    samordnat
socialförsäkringssystem     under     statsbudgetens
utgiftstak    bör    behållas    men    vad   gäller
socialförsäkringssystemen och budgetprocessen  krävs
en  förändring så att statens inkomster kan användas
på  ett  effektivare  sätt  i  syfte  att  stimulera
prevention och rehabilitering.
Det  är  viktigt att aktivt motverka att människor
med utländsk  bakgrund  indirekt  diskrimineras inom
rådande system för ekonomisk trygghet. För att kunna
göra det krävs bättre kunskap på området. Regeringen
bör  tillsätta  en  utredning  som kartlägger  vilka
materiella    regler   inom   Sveriges    ekonomiska
trygghetssystem  som  i  dag  indirekt diskriminerar
människor med utländsk bakgrund.

2. Principerna för socialförsäkringarna (punkt
1)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Vi  har följande syn på en reformerad  och  fonderad
socialförsäkring.

På   liknande   sätt   som   i   det   reformerade
pensionssystemet behöver "rakare rör" mellan vad man
betalar in och vad man får ut skapas i fler delar av
socialförsäkringssystemet. Vi anser att det  på sikt
också  kan  göras stora vinster på att fondera delar
av systemet. Sjukförsäkringen bör ges en mer autonom
utformning, eventuellt  med  en egen buffertfond för
att  utjämna  inbetalningar och  utbetalningar  över
tillfälliga variationer  mellan  olika år. Villkoren
för  en  sådan reformering bör diskuteras  mellan  i
första   hand    de    partier    som   står   bakom
pensionsreformen.
På  grund  av  osäkerheten  i det statsfinansiella
läget  bör  taket i sjuk- och föräldraförsäkringarna
ännu inte höjas.
Skatte-,  avgifts-  och  bidragssystem  samverkar.
Särskilt  höga   marginaleffekter   drabbar   i  dag
familjer   med   låga   inkomster.  För  att  minska
bidragsberoendet  bör  de  partier  som  står  bakom
pensionsreformen gemensamt söka  finna  en  bred och
långsiktigt   hållbar   lösning   på   de   skadliga
marginaleffekterna              i              bl.a.
socialförsäkringssystemet.

3. EU-samarbetet och nationell beslutanderätt
(punkt 4)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

EU  förespråkar  nationell  beslutanderätt  inom det
sociala området, samtidigt som man gärna talar om en
europeisk social modell. Det finns en uppenbar  risk
att samarbetet på EU-nivå kommer att motverka den  i
motionen föreslagna inriktningen på socialpolitiken.
Den   nationella  beslutanderätten  på  det  sociala
området  måste  försvaras  på ett mer offensivt sätt
inom EU. Vi anser att utskottet  i  flera sammanhang
och på ett tydligt sätt har markerat  detta,  vilket
också redovisas i betänkandet.


4. Moderaternas anslagsförslag (punkterna 7, 20
och 29)

av   Margit   Gennser,  Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Cecilia
Magnusson (alla m).

Riksdagsmajoriteten - bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister  och  miljöpartister  -  har  genom
beslut  om ramar för de olika utgiftsområdena ställt
sig bakom  en  annan inriktning av politiken vid det
första rambeslutet om statsbudgeten för 2002 samt om
preliminära utgiftsramar för åren 2003 och 2004.

Moderata  samlingspartiet   har   i   parti-   och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken   och   budgetpolitiken.  Ett
övergripande  mål för den ekonomiska  politiken  bör
vara en sänkt utgiftskvot.  För detta krävs såväl en
moderniserad  arbetsmarknad  och  avregleringar  som
sänkta skatter och lägre offentliga utgifter.
Våra   förslag   syftar  också  till   att   skapa
förutsättningar för  ett  ekonomiskt, kulturellt och
socialt  växande  Sverige.  Vi   vill  satsa  på  en
utbildning som ger alla större möjligheter  till ett
rikare  liv. Genom en större enskild sektor och  ett
starkare   civilt  samhälle  kan  både  företag  och
människor växa.  Ännu  fler  kan  komma  in  på  den
ordinarie  arbetsmarknaden.  Den  sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom  att  hushållen
får  en  större  ekonomisk självständighet. Friheten
att  välja  bidrar både  till  mångfald,  en  bättre
kvalitet  och   en   större  trygghet.  De  enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi  har  föreslagit en  långtgående  växling  från
subventioner     och    bidrag    till    omfattande
skattesänkningar   för   alla,   främst   låg-   och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter  att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt  kunna genomföra de uppgifter  som  måste  vara
gemensamma.  Avsevärda  resurser  tillförs t.ex. för
att  bryta  den  ökade sjukfrånvaron och  de  ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ  -  med  våra  förslag  till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
-  bör  ses som en helhet där inte någon eller några
delar kan  brytas  ut och behandlas isolerat från de
andra.
Vi har i parti- och  kommittémotioner  förordat en
annan  inriktning  av  den ekonomiska politiken  och
budgetpolitiken än regeringen  och  dess stödpartier
föreslår.  Därför  redovisar  vi  i detta  särskilda
yttrande (i stället för i en reservation) den del av
vår politik som rör utgiftsområdena 10, 11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk  trygghet vid
sjukdom och handikapp

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområde  10
bör  minskas  med 12 168 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi  föreslår  en   minskning  av  anslaget  19:1  på
sammanlagt 10 068 miljoner kronor.

Den  av oss föreslagna  utgiftsminskningen  uppnås
bl.a.   genom   att   sjukpenninggrundande   inkomst
beräknas  på  ett  genomsnitt  av  de två föregående
årens     inkomst,     att    ersättningsnivån     i
rehabiliteringspenningen  bestäms  till  80 % av den
sjukpenninggrundande  inkomsten  och att ytterligare
en karensdag den åttonde frånvarodagen  införs  både
vad        gäller        sjukersättningen        och
rehabiliteringspenningen.  I våra anslagsberäkningar
ingår  också att sjuk- och rehabiliteringsersättning
skall   utges    för    lönedelar   upp   till   7,5
inkomstbasbelopp   och  att   det   s.k.   taket   i
sjukpenningen   skall    således    indexeras    med
inkomstbasbelopp  som grund. I övrigt ställer vi oss
avvisande till regeringens strategi för att motverka
ohälsa    i    arbetslivet     samt     anser    att
havandeskapspenningen     skall     flyttas     till
utgiftsområde  10.  Anslaget  påverkas vidare av att
sjukskrivningar  på grund av trafikolyckor  överförs
från sjukförsäkringen till trafikskadeförsäkringen.


19:2 Förtidspensioner

Vi  föreslår  en  minskning   av  anslaget  19:2  på
sammanlagt 2 300 miljoner kronor.

Vi  anser  att  kostnaderna  för  förtidspensioner
kommer  att  minska  genom  våra  förslag   om   att
försäkringskassan  dels får det finansiella ansvaret
för den arbetslivsinriktade  rehabiliteringen,  dels
får  möjlighet att upphandla rehabiliteringstjänster
på annat håll än i det egna landstinget.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi  föreslår   en  minskning  av  anslaget  19:4  på
sammanlagt 800 miljoner kronor.

Vi  motsätter  oss  det  av  regeringen  aviserade
förslaget     om     ändrade      bevisregler      i
arbetsskadeförsäkringen.  Vi  vill  i  stället se en
reformprocess där ett arbetsskadeobligatorium införs
för arbetsgivare. En arbetsgivare kan då  teckna  en
privat  arbetsskadeförsäkring  som premiesätts efter
aktuariska villkor. På detta sätt kan utgifterna för
arbetsskador minskas.

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslaget 19:8 på sammanlagt
1 000 miljoner kronor.

Försäkringskassorna   bör   ha   det   finansiella
ansvaret    för    rehabilitering   tillbaka    till
arbetslivet. För att  detta skall kunna förverkligas
bör   socialförsäkringsadministrationen    tillföras
ytterligare medel så att försäkringskassorna kan öka
sina  arbetsinsatser  vad gäller rehabilitering  och
samordning. För detta ändamål anvisar vi ytterligare
765 miljoner kronor för  köp  av  tjänster  och  235
miljoner  kronor  för  att  försäkringskassan  skall
kunna  tillsätta  fler  rehabiliteringstjänster.  Vi
anser  att försäkringskassorna skall kunna upphandla
rehabiliteringstjänster  inom  tre  månader från det
behovet    därav    har    fastställts    och    att
rehabiliteringstjänster   skall   kunna   upphandlas
utanför  det  egna  landstinget,  av privata företag
eller vid behov utomlands.
Vi vill vidare att regeringen lägger  fram förslag
för   att   förbättra   rehabiliteringen  och  korta
sjukskrivningstiderna  samt  att  samarbetet  mellan
försäkringskassor  och  övriga   berörda   parter  i
rehabiliteringsprocessen skall uppmuntras.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet  vid
ålderdom

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande  till regeringens förslag, bör tillföras
ytterligare 180 miljoner kronor enligt nedan angiven
fördelning på anslagen inom utgiftsområdet.

20:1 Ålderspensioner

Vi föreslår en  utgiftsökning inom anslaget 20:1 med
300 miljoner kronor.

Vi anser att det nu är dags att betala tillbaka en
del av folkpensionen  som  innehölls av staten under
perioden   1993-1998   genom  att   pensionerna   då
beräknades på ett basbelopp  minskat  med  2  %.  Vi
anser  därför  att  pensionerna  för  dem som uppbar
folkpension under den nämnda perioden skall beräknas
utifrån  ett prisbasbelopp som är förhöjt  med  2  %
under 2002.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Vi föreslår  en utgiftsökning inom anslaget 20:2 med
500 miljoner kronor.

Vi vidhåller  vår tidigare framförda kritik av den
inkomstprövning av  änkepensionerna  som infördes år
1997.   Inkomstprövningen   måste  upphöra   snarast
möjligt och nivåerna återställas till vad som gällde
före den 1 april 1997. På så  sätt  säkras  änkornas
ekonomiska trygghet och tilltron till det offentliga
pensionssystemet urholkas inte.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vi  föreslår besparingar inom anslaget 20:3 med  620
miljoner kronor.

Vi  avvisar  regeringens  förslag  till  ändring i
lagen   om   bostadstillägg   till  pensionärer  med
hänvisning till att utformningen  av  det  generella
bostadstillägget  har  verkat  kostnadsdrivande   på
kommunernas  hyressättning  av  äldreboenden och att
fastighetsskatten bör sänkas. I stället  föreslår vi
att det generella bostadstillägget skall återställas
till  den  ersättningsnivå  som  gällde  före den  1
januari  2001,  dvs.  till  90  % av boendekostnader
mellan  100  kr  och  4 000  kr i månaden.  Vi  vill
använda en del av de medel som  därmed  frigörs till
att  förbättra villkoren för de allra sämst  ställda
pensionärerna    genom    att   höja   den   skäliga
levnadsnivån i det särskilda  bostadstillägget med 6
procentenheter till 135,4 % av  prisbasbeloppet  för
ensamstående och till 114,4 % för gift pensionär.

Anslag  inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Moderata  samlingspartiet  anser  att utgiftsområdet
bör ökas med 700 miljoner kronor för budgetåret 2002
i förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning på  anslag  21:2  på
sammanlagt 2 420 miljoner kronor.

Med  anledning  av att det borgerliga alternativet
med    barnomsorgskonto    och    avdragsrätt    för
barnomsorgskostnader  tar  vid när barnet fyller ett
år bör föräldraförsäkringen begränsas till 360 dagar
och garantidagarna bör avskaffas.  Vi  anser  att en
extra  pappamånad och kontaktdagar inte bör införas.
Ersättningsnivån  i föräldraförsäkringen bör vara 80
% av den sjukpenninggrundande  inkomsten och taket i
föräldraförsäkringen  begränsas  till  lönedelar  på
maximalt   7,5   inkomstbasbelopp.  Vi   anser   att
havandeskapspenningen  bör  föras över till anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning  på  anslag  21:3 på
sammanlagt 400 miljoner kronor.

Underhållsstödet     bör     ersättas    av    ett
ensamståendestöd   där   grundprincipen    är    att
särlevande  föräldrar  i  normalfallet  skall  sköta
underhållsbetalning  direkt till varandra i enlighet
med föräldrabalkens regler.  Underhållsstödet  utgår
därvid i de fall där fadern är okänd, en förälder är
avliden      och     barnpension     inte     utgår,
underhållsföräldern       inte      sköter      sina
betalningsförpliktelser   eller    föräldrarna    är
särlevande   och   har  en  sammanlagd  inkomst  som
understiger en viss  nivå, vilket innebär en form av
inkomstprövning      av      båda       föräldrarna.
Försäkringskassan  skall  kunna vara behjälplig  med
att    betala   ut   förskott   på   det    avtalade
underhållsstödet  till  boföräldern  för  att  sedan
kräva  in  underhållsstödet  av  den bidragsskyldige
föräldern i de fall den underhållsskyldige föräldern
missköter sina åtaganden. Underhållsstöd  skall inte
betalas   ut  vid  växelvis  boende.  Vi  anser  att
regeringen bör utreda och därefter återkomma med ett
förslag enligt det anförda.

21:4  Bidrag   till  kostnader  för  internationella
adoptioner

Vi  föreslår  en utgiftsökning  på  anslag  21:4  på
sammanlagt 8 miljoner kronor.

Vi  anser  att   bidraget   till   kostnader   för
internationella  adoptioner  bör  höjas till 50 % av
kostnaden,  enligt en schablon grundad  på  varifrån
barnet adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi  föreslår en  utgiftsökning  på  anslag  21:4  på
sammanlagt 12 miljoner kronor.

Vi  anser  att regeringens förslag om att avskaffa
möjligheten att  få  vårdbidrag  retroaktivt  i  tre
månader  bör  avslås. Enligt vår mening bör det vara
möjligt att få vårdbidrag en månad retroaktivt.

Andra anslagsfrågor

Vi   föreslår   att    ett    nytt    anslag,   21:8
Barnomsorgskonto  införs fr.o.m. den 1 januari  2002
till vilket riksdagen  anvisar 3 500 miljoner kronor
budgetåret 2002.


5. Kristdemokraternas anslagsförslag (punkterna
7, 20 och 29)

av Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd).

Kristdemokraterna har i  parti- och kommittémotioner
förordat  en  annan  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken och budgetpolitiken  än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ  tar  sikte på
att       långsiktigt       förbättra       Sveriges
tillväxtförutsättningar  genom strukturella reformer
och  strategiska  skattesänkningar   på  arbete  och
sparande. Därigenom skapas förutsättningar  för  att
sysselsättningen   skall   kunna   öka  i  en  sådan
utsträckning att välfärden tryggas för alla.
Det  handlar bl.a. om arbetsmarknaden,  som  måste
göras mer  flexibel  och  där  den  kraftigt  ökande
sjukfrånvaron   måste   mötas   med   en  förbättrad
arbetsmiljö  och  rehabilitering.  Det  handlar   om
skatterna på arbete och företagande som måste sänkas
och på sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre
skattetryck.    Det    handlar    om   det   svenska
konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste
den offentliga sektorn förnyas för  att  bättre möta
konsumenternas/brukarnas behov och bättre tillvarata
personalens  kompetens  och  idéer.  Dessutom  måste
valfriheten inom familjepolitiken öka, rättsväsendet
återupprättas,  pensionärernas ekonomiska  situation
stärkas och infrastrukturen förbättras.
Målet med våra  reformer  på  dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt,
där  sysselsättningen kan öka utan  att  inflationen
tar fart,  där  den  enskildes valfrihet, personliga
ansvar   och   välfärd   kan   öka   utan   politisk
detaljstyrning,  där  den  offentliga   sektorn  kan
vitaliseras och möta ökande behov utan att  jagas av
krympande skattebaser och där statens finanser  inte
kollapsar vid nästa lågkonjunktur.
Riksdagsmajoriteten       -      bestående      av
socialdemokrater,        vänsterpartister        och
miljöpartister - har nu genom beslut om ramar för de
olika  utgiftsområdena ställt  sig  bakom  en  annan
inriktning  av politiken i det första rambeslutet om
statsbudgeten. Därför redovisar vi i detta särskilda
yttrande (i stället för i en reservation) den del av
vår politik som  rör  utgiftsområdena  10, 11 och 12
och  som  vi  skulle  ha  yrkat bifall till om  vårt
förslag till ramar hade vunnit  riksdagens  bifall i
första beslutsomgången.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet  vid
sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna  anser  att  utgiftsområde  10 bör
minskas  med  5  902  miljoner  kronor  jämfört  med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi   föreslår  en  minskning  av  anslaget  19:1  på
sammanlagt 5 175 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom en
ny beräkningsgrund  för sjukpenninggrundande inkomst
och genom införandet  av  ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen  med  bibehållet  högriskskydd.  Vi
anser att sjukpenninggrundande  inkomst bör beräknas
på snittinkomsten under de senaste två åren samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall
vara  sjukpenninggrundande. Den besparing  företagen
gör till  följd  av  vårt  förslag om ytterligare en
karensdag   reglerar   vi   med   en    höjning   av
arbetsgivaravgiften.   Vi   anser   dock   att   det
förhållandet  att  personer med deltid, skiftarbete,
timanställning eller  fler  arbetsgivare i praktiken
kan  få fler karensdagar är otillfredsställande  och
att  regeländringar   behövs   för  att  lösa  detta
problem. Vi vill också avskaffa  de  fasta  stegen i
sjukersättningen och att ersättning i stället  skall
kunna  lämnas  i  proportion  till  nedsättningen av
arbetsförmågan.  Enligt vår uppfattning  bör  vidare
samtliga   personskadekostnader    i   samband   med
trafikolyckor  föras  över  till  trafikförsäkringen
fr.o.m. den 1 januari 2002. En sådan  ordning skulle
leda till att samhällets kostnader minskar.
Vi     begär    vidare    beslut    om    en    ny
rehabiliteringsorganisation  från  den  1 juli 2002.
Denna bör utformas enligt de förslag som Utredningen
om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen lämnat i
betänkande   SOU   2000:78.   En  ny  myndighet  bör
emellertid  inte  inrättas. För genomförandet  krävs
enligt      vår      mening     dels      nödvändigt
lagstiftningsarbete,   dels   tillsättande   av   en
organisationskommitté med  ansvar för genomförandet.
Vårt förslag får konsekvenser på såväl kostnads- som
intäktssidan. Kostnaden beräknas  uppgå  till  1 300
miljoner kronor och intäkter och kostnadsminskningar
kan beräknas till 1 450 miljoner kronor. De följande
åren   blir   intäkterna  och  kostnadsminskningarna
betydligt större än kostnaderna.

19:2 Förtidspensioner

Vi föreslår en  minskning  av  anslaget  19:2 på 725
miljoner kronor.

Vi anser att den effektivare rehabilitering som en
ny   rehabiliteringsorganisation  ger  upphov   till
kommer    att    innebära    lägre   kostnader   för
förtidspensioner.

19:7 Riksförsäkringsverket

Vi  föreslår  en  ökning  av anslaget  19:7  med  10
miljoner kronor.

Vi  anvisar  10  miljoner  kronor   för   de   nya
arbetsuppgifter  som  RFV  bör få fr.o.m. den 1 juni
2002  med att administrera en  s.k.  utvecklingspeng
som  skall   följa   individen   och   utbetalas  av
försäkringskassan.   Dessutom   har   beaktats   ett
sparbeting för RFV om 2,5 %.

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi  föreslår  en minskning av anslaget 19:8  med  12
miljoner kronor.

Besparingen är  en  följd av vårt förslag om en ny
rehabiliteringsförsäkring som möjliggör en besparing
på detta anslag fr.o.m. den 1 juli 2002.
Regeringen   föreslår   att   försäkringskassornas
anslag  permanent ökas med 25  miljoner  kronor.  Vi
anser att dessa extra resurser bör specialdestineras
till att  anställa rehabiliteringssamordnare som kan
avveckla sjukskrivningsköerna.

Anslag inom  utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom

Kristdemokraterna   anser   att   utgiftsområdet,  i
förhållande till regeringens förslag,  bör tillföras
ytterligare  2  090  miljoner  kronor  enligt  nedan
angiven fördelning på anslagen inom utgiftsområdet.

20:1 Ålderspensioner

Vi föreslår en utgiftsökning inom anslaget  20:1 med
1 100 miljoner kronor.

Vi  anser att pensionstillskottet bör höjas med  200
kr per  månad.  Antalet  pensionärer  med  behov  av
pensionstillskott  har under 1990-talet positivt nog
minskat med ungefär  240  000 personer, från ca 36 %
till  ca 20 %. Vårt förslag  innebär  att  de  sämst
ställda     pensionärernas     situation    omgående
förbättras.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Vi föreslår en utgiftsökning inom  anslaget 20:2 med
900 miljoner kronor.

Vi  anser  att  änkepensionerna måste  återställas
till den nivå som gällde  före  den 1 april 1997. De
förändringar som regeringen nu har  föreslagit måste
anses som små. Det principiellt orättfärdiga  i  att
staten  undanhåller  änkorna  pengar som deras makar
har arbetat in och haft en försäkring  för kvarstår.
Vidare  anser  vi  att  omställningspensionen,   med
hänsyn  till  många  enskildas situation, redan från
2002 bör förlängas från sex  till tolv månader.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vi föreslår en utgiftsökning  inom anslaget 20:3 med
90 miljoner kronor.

Vi anser det glädjande att allt  färre pensionärer
är  i behov av bostadstillägg. De äldre  som  saknar
ekonomisk  kraft att själva finansiera en rimlig och
normal   boendestandard    får   dock   under   inga
omständigheter glömmas bort.  Regeringens förslag om
en höjning av ersättningsnivån i bostadstillägget är
därför positivt. Vi står dock fast vid vårt tidigare
krav på att fritidsfastigheter  inte  skall  ingå  i
inkomstprövningen  av  bostadstillägget. Det är inte
ovanligt att dagens pensionärer  i  unga  år skaffat
sig   en   fritidsfastighet   och  att  dagens  höga
taxeringsvärden medför en så hög beräknad avkastning
att    pensionärerna,   för   att   kunna    erhålla
bostadstillägg,   tvingas   sälja   fastigheten  med
försämring av livskvaliteten som följd.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk  trygghet för
familjer och barn

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet  bör  ökas med 2 591
miljoner  kronor  för  budgetåret 2002 i förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning  på  anslag  21:2 på
sammanlagt 1 010 miljoner kronor.

Vi      anser      att      garantibeloppet      i
föräldraförsäkringen  bör  höjas till 150 kr per dag
från den 1 januari 2002. Vidare bör två kontaktdagar
per år och barn, för barn mellan  fyra  och  tolv år
införas.  Med  vårt  förslag  till  barnomsorgskonto
behöver  enligt vår mening en extra pappamånad  inte
införas och de 90 s.k. garantidagarna kan avskaffas.
Genom     en     ändrad     beräkning     av     den
sjukpenninggrundande inkomsten kan en besparing inom
anslaget göras.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi  föreslår  en utgiftsökning  på  anslag  21:6  på
sammanlagt 500 miljoner kronor.

Vi anser att  vårdbidrag bör kunna utges till barn
till biståndsarbetare.

Andra anslagsfrågor

Vi   föreslår   att   ett    nytt    anslag,    21:8
Barnomsorgskonto,  införs fr.o.m. den 1 januari 2002
till vilket riksdagen  anvisar 3 600 miljoner kronor
budgetåret 2002.


6. Centerpartiets anslagsförslag (punkterna 7,
20 och 29)

Birgitta Carlsson (c).

Anslag inom utgiftsområde  10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Centerpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med  3 870 miljoner kronor jämfört  med  regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi  föreslår  en  minskning  av  anslaget  19:1   på
sammanlagt 2 140 miljoner kronor.

De  av  oss  föreslagna  besparingarna  uppnås bl.a.
genom  vårt förslag om att övergå från passivt  stöd
till     aktiva     insatser     och     att     den
sjukpenninggrundande   inkomsten  skall  baseras  på
historisk inkomst. Genom  anslagsvillkor föreslår vi
att av anslag 19:1 skall dels  3 300 miljoner kronor
användas    till    rehabiliteringsersättning    och
rehabiliteringsstöd,     och    räknar    med    att
sjukpenningkostnaden   i  motsvarande   grad   skall
minska, dels 500 miljoner  kronor  få  användas  för
finansiell               samordning              och
rehabiliteringsutredningar.

Centerpartiet, som länge  har drivit frågan om att
samverkan  av  Finsam-modell eller  motsvarande  bör
tillåtas  i  hela   landet,   kan   konstatera   att
regeringen  trots en överenskommelse i november 2000
med Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet inte
har uppfyllt  sin  del av överenskommelsen. Vi anser
att den finansiella  samordningen  bör påskyndas och
utökas   och  att  de  projekt  som  nu  pågår   bör
permanentas. Vi anser därför att försäkringskassorna
från 2002  skall  få  disponera  upp  till  10  % av
anvisade        medel        för        sjukpenning,
arbetsskadesjukpenning och rehabiliteringsersättning
på det sätt som gällde i Finsam- och Socsamförsöken.
Vi   anser   vidare   att   grundnivån   i   bl.a.
sjukpenningen skall höjas till 200 kr per dag.

19:2 Förtidspensioner

Vi   föreslår  en  minskning  av  anslaget  19:2  på
sammanlagt 1 160 miljoner kronor.

Vi anser  att  våra  satsningar  på rehabilitering
kommer  att  innebära  en  lägre ökning  av  antalet
förtidspensioner och därmed  en  lägre  kostnad  för
förtidspensionerna.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi  föreslår  en  minskning av anslaget 19:4 med 500
miljoner kronor.

Vi anser att det av  regeringen  aviserade förslaget
om  ändrade  regler  i  arbetsskadeförsäkringen  bör
avvisas.   Som   nämnts   ovan    anser    vi    att
försäkringskassorna från 2002 skall få disponera upp
till  10  % av vissa medel för finansiell samordning
på det sätt som gällde i Finsam- och Socsamförsöken.
Vårt förslag  innefattar  även  anvisade  medel  för
arbetsskadesjukpenning.

19:7 Riksförsäkringsverket

Vi  föreslår  en  minskning  av anslaget 19:7 med 70
miljoner kronor.

Anslaget minskas till följd av en besparing.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk  trygghet vid
ålderdom

Centerpartiet anser att utgiftsområdet bör tillföras
410  miljoner  kronor  mindre än vad regeringen  har
föreslagit enligt nedan angiven fördelning på anslag
inom utgiftsområdet.

Vi    avvisar   regeringens   förslag    att    höja
ersättningsnivån  inom bostadstillägget och föreslår
i stället att 80 %  av  bostadskostnaden  upp till 4
000  kr per månad skall kunna läggas till grund  för
detta  stöd.  Vi  anser  att det är viktigare med en
generell höjning av pensionstillskottet med 3 000 kr
under 2002. Detta gynnar fler  pensionärer  med  låg
pension,   däribland  många  kvinnor.  Centerpartiet
föreslår därför  en  utgiftsökning  av anslaget 20:1
med  1  450  miljoner  kronor och en besparing  inom
anslaget 20:3 med 1 860 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde  12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn

Centerpartiet  anser att utgiftsområdet  bör  ökas  med  1  800
miljoner kronor  för  budgetåret  2002 i förhållande
till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi  föreslår  en  utgiftsökning  på anslag  21:2  på
sammanlagt 1 800 miljoner kronor.

Vi  anser att grundbeloppet i föräldraförsäkringen
bör höjas  till  200 kr per dag. Vidare anser vi att
en  extra pappamånad  inte  bör  införas.  Genom  en
ändrad   beräkning   av   den   sjukpenninggrundande
inkomsten kan en besparing inom anslaget göras.

7. Folkpartiets anslagsförslag (punkterna 7, 20
och 29)

Bo Könberg (fp).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk  trygghet vid
sjukdom och handikapp

Folkpartiet  liberalerna anser att utgiftsområde  10
bör minskas med   4  175 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag, främst beroende på förslaget om
att  sjukförsäkringens  kostnader  för  trafikskador
förs över till trafikförsäkringen.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi  föreslår   en  minskning  av  anslaget  19:1  på
sammanlagt 4 185 miljoner kronor.

Genom finansiell  samordning kan försäkringspengar
aktiveras  i  syfte  att   förkorta   vårdköer   och
förbättra  rehabiliteringen. En friare användning av
försäkringskassans   medel  skulle  leda  till  både
mindre lidande och sparade  pengar. Köerna till vård
och behandling och bristande rehabilitering kostar i
dag   stora   pengar  i  form  av  sjukpenning   och
förtidspensioner.  Folkpartiet, som länge har drivit
frågan  om  att  samordning   av   Finsammodell  bör
tillåtas   i   hela   landet,  kan  konstatera   att
regeringen trots en överenskommelse  i november 2000
med Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet inte
har uppfyllt sin del av överenskommelsen.  Vi  anser
att  den  finansiella  samordningen  bör  genomföras
omgående och att försäkringskassorna från 2002 skall
få  disponera  upp  till 10 % av anvisade medel  för
sjukpenning,       arbetsskadesjukpenning        och
rehabiliteringsersättning  på  det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.
Enligt   vår   mening   måste   taket    bl.a.   i
sjukförsäkringen höjas till 10 prisbasbelopp fr.o.m.
den 1 juli 2002. Det är helt nödvändigt för att inte
socialförsäkringssystemets trovärdighet skall  hotas
och  dess  legitimitet  undergrävas.  Vi  vill också
införa  en  rehabiliteringsgaranti, som innebär  att
den   försäkrade    senast    efter   fyra   veckors
sjukskrivning  skall  få en rehabiliteringsutredning
av       försäkringskassan,       och       begränsa
sjukskrivningsperioden till ett år.  Syftet  är  att
påskynda försäkringskassans rehabiliteringsarbete.
Vi anser vidare att sjukförsäkringens kostnader på
grund   av   trafikolyckor   bör   föras  över  till
trafikförsäkringen och att en förbättring  bör göras
av  närståendepenningen  och  den  därtill  kopplade
rätten  till  ledighet  för  vård  av  en svårt sjuk
person.  Rätten  till  ersättning  och ledighet  bör
enligt vår mening förlängas från 60  till  120 dagar
samtidigt  som  den  berättigade kretsen vidgas.  En
sådan  åtgärd  ger både  humanitära  och  ekonomiska
vinster  och  innebär   en   minskad  belastning  på
vårdplatser inom landstingen.

19:2 Förtidspensioner

Vi  föreslår en minskning av anslaget  19:2  på  440
miljoner kronor.

Enligt   vår   uppfattning   kommer   ett   aktivt
användande  av  finansiell  samordning  att ge lägre
sjukfrånvaro  och  därmed  minskade  kostnader   för
förtidspensioner.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi  föreslår  en  minskning  av anslaget 19:4 på 100
miljoner kronor.

Vi  anser  att  besparingen kan  uppnås  genom  en
reformerad arbetsolycksfallsförsäkring.
Som nämnts ovan anser  vi  att försäkringskassorna
från 2002 skall få disponera upp  till 10 % av vissa
medel  för  finansiell samordning på  det  sätt  som
gällde i Finsam-  och  Socsamförsöken.  Vårt förslag
innefattar      även      anvisade     medel     för
arbetsskadesjukpenning.

19:8 Allmänna försäkringskassor

Vi  föreslår  en  ökning  av anslaget  19:8  på  550
miljoner kronor.

Resursförstärkningen, som innebär en storsatsning på
rehabiliteringen, skall användas  för att handla upp
rehabiliteringstjänster   och   för   att   påskynda
försäkringskassornas utredningar.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk  trygghet vid
ålderdom

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet bör
tillföras 860 miljoner kronor mer än vad  regeringen
har  föreslagit  enligt nedan angiven fördelning  på
anslag inom utgiftsområdet.

Vi  anser  att  inkomstprövningen  av  änkepensioner
skall  slopas och  att  omställningspensionen  redan
2002 skall  förlängas  från  sex  till tolv månader.
Folkpartiet   föreslår  därför  att  anslaget   20:2
tillförs   ytterligare    770    miljoner    kronor.
Folkpartiet  anser  även  att  fritidsfastighet inte
skall     omfattas    av    inkomstprövningen     av
bostadstillägget  och  föreslår  därför att anslaget
20:3 tillförs ytterligare 90 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk  trygghet för
familjer och barn

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet bör ökas med 2
180   miljoner   kronor   för   budgetåret   2002  i
förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi  föreslår  en utgiftsminskning på anslag 21:2  på
sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

Vi anser att  en extra pappamånad inte bör införas
och   att   ersättningsnivån    i    den   nuvarande
mamma/pappamånaden bör höjas till 90 %  med  ett tak
på  10  prisbasbelopp  fr.o.m.  den  1 januari 2002.
Dessutom     anser    vi    att    inkomsttaket    i
föräldraförsäkringen  i  övrigt  bör  höjas  till 10
prisbasbelopp  fr.o.m.  den  1 juli 2002. De 90 s.k.
garantidagarna i föräldraförsäkringen bör avskaffas.
Vidare  bör  enligt  vår  mening  garantibeloppet  i
föräldraförsäkringen  höjas  till 150  kr  per  dag.
Genom     insatser     mot     felutnyttjande      i
föräldraförsäkringen   kan  besparingar  göras  inom
anslaget.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning  på  anslag  21:3 på
sammanlagt 220 miljoner kronor.

Genom markering av det gemensamma föräldraansvaret
kan utgifterna för underhållsstödet hållas tillbaka.

Andra anslagsfrågor

Vi    föreslår    att    ett   nytt   anslag,   21:8
Barnomsorgskonto, införs fr.o.m.  den 1 januari 2002
till vilket riksdagen anvisar 3 400  miljoner kronor
budgetåret 2002.


8. Samverkan och finansiell samordning (punkt
12)

Birgitta Carlsson (c).

Att   leva   med   ständig  värk  är  ett  smärtsamt
tillstånd.  Utöver  smärtproblemen  så  möter  också
patienterna oförståelse från omgivningen, vilket kan
leda till att patienten mår ännu sämre. Patienternas
behov  av  smärtlindring   är   i  dag  långt  ifrån
tillfredsställande. Trots att fler  än tidigare är i
behov  av  hjälp  har  inte  smärtvården byggts  ut.
Långsiktigt innebär det att smärtpatienterna tillhör
den  grupp  som ofta vandrar runt  inom  vården.  De
anses ha fem  gånger  högre  vårdkonsumtion än andra
sjukvårdsgrupper.     För    att    skapa     bättre
förutsättningar  för  en   utbyggd   smärtvård   bör
finansiell  samordning  mellan sjukvårdens huvudmän,
landstingen och försäkringskassan  utökas  till  att
även omfatta smärtvården. För den enskilde som är  i
behov  av  hjälp, men även för samhället, medför det
vinster om samarbetet mellan de båda huvudmännen kan
öka.  Att korta  sjukskrivningstiderna  medför  ökat
ekonomiskt utrymme för övriga sjukvårdsinsatser.


9. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

(punkt 19)
av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Det finns  många funktionshindrade som i avvaktan på
beslut av försäkringskassan om förtidspension uppbär
försörjningsstöd.      Av     olika     skäl     kan
handläggningstiden stundtals  bli lång. Vid positivt
besked  från  försäkringskassan sker  en  retroaktiv
utbetalning    av     förtidspension.     Om     den
funktionshindrade   under   handläggningstiden   har
uppburit    försörjningsstöd,    och   kanske   även
bostadsbidrag,      är     den     funktionshindrade
återbetalningsskyldig     när     den    retroaktiva
ersättningen utbetalas. Efter att skatt  dragits  på
det  retroaktiva beloppet och efter återbetalning av
försörjningsstödet  kan resultatet dessvärre bli att
den försäkrades ekonomi  går  på  minus.  Det  är en
oacceptabel  situation  eftersom detta är långt från
vad    som    var    syftet   med   det    generella
försäkringssystemet. Vi anser med hänsyn härtill att
det krävs en översyn med  syfte  att  åtgärda  dessa
problem.


10. Pension till gift pensionär (punkt 22)

av   Margit   Gennser,  Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Cecilia
Magnusson (alla m).

Det är riktigt som  utskottet  påpekat  att  de  fem
samverkande   partierna   inte   ansåg   sig   kunna
finansiera   borttagandet  av  den  nu  ålderdomliga
regeln att gifta pensionärer födda 1953 och tidigare
skall erhålla  lägre  pension  genom  att det första
basbeloppet      i     ATP-pensionen     fortfarande
differentieras  för   gifta/ogifta   samt  att  även
garantipensionen differentieras på liknande sätt.

I  arbetet  med  pensionsreformen  gjordes  aldrig
avvägningar mellan den nu ålderdomliga och orättvisa
regeln   och   utformningen   av   bostadstillägget.
Bostadstillägget  har nämligen aldrig  omfattats  av
fempartiöverenskommelsen.
Att den nu nämnda regeln i pensionssystemet blivit
starkt föråldrad hänger  i hög grad samman med stora
förändringar som infördes  1970  i  beskattningen av
makar. Före 1970 sambeskattades makars inkomster som
en enhet enligt en lägre skala. Endast för gifta med
höga   inkomster   blev   sambeskattningen   väldigt
oförmånlig.  För tid därefter  betraktades  makar  i
skattehänseende   som  självständiga  individer  och
särbeskattades för  inkomster.  Detta  har inneburit
betydande skatteskärpningar för den äldre generation
som dessutom diskrimineras i pensionssystemet,  inte
minst i förhållande till sambor som erhåller pension
som  om  de inte är gifta fastän de i realiteten har
hushållsgemenskap.   Att  förändra  de  nu  aktuella
reglerna för pensionärer  som  är  födda  1953 eller
tidigare    och    för    pensionärer   som   uppbär
garantipension  skulle  innebära  ett  mycket  stort
finansiellt  ingrepp i pensionssystemet.  Ett  annat
sätt  att  minska   orättvisorna  vore  att  snarast
avskaffa  sambeskattningen   av   förmögenheten  för
gifta.

11. Pension till gift pensionär (punkt 22)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

I  det  tidigare  pensionssystemet  erhöll  samtliga
pensionärer folkpension motsvarande ett  basbelopp i
botten.    Folkpensionens    storlek    var,   sedan
folkpensionen    infördes,    olika    beroende   på
pensionärens civilstånd, dvs. den var lägre  för den
pensionär som var gift eller därmed jämställd sambo.
Den pensionär som var gift eller sambo med en person
som     inte    var    pensionär    betraktades    i
pensionshänseende  som  ogift.  Från  och  med  1996
ändrades  reglerna så att den lägre nivån utges till
alla  som  är   gifta   oavsett   om   makan  uppbär
folkpension.    Skillnaderna    i   pensionsnivåerna
motiverades med att det är billigare att leva två än
en person i ett hushåll eftersom man därmed erhåller
lägre gemensamma utgifter.

Systemet   med   olika  grundpension   för   gifta
respektive ogifta har  i  vissa delar överförts till
det nya pensionssystemet. Det  innebär  att  det  är
pensionärer som uppbär tilläggspension, vilket berör
personer  som  är  födda  1953  eller tidigare, samt
pensionärer som uppbär garantipension till någon del
som får sin pension bedömd utifrån  civilstånd.  Med
tanke på att undersökningar visar att en stor del av
befolkningen    kommer    att    bli   beroende   av
garantipension  och  de  som  är  födda  1953  eller
tidigare   inkluderar  större  årskullar,   är   det
förhållandet  att  reglerna  inte  i  sin helhet har
överförts  till  det  nya pensionssystemet  en  klen
tröst.
Vänsterpartiet delar  förvisso  uppfattningen  att
det  ur ekonomiskt hänseende är mer fördelaktigt att
dela  hushållskostnaderna.   Äktenskapsbalken  säger
dock att makar har ansvar för varandras försörjning,
men det är märkligt att den principen  endast gäller
pensionärer.  Om  den  principen  skulle gälla  alla
skulle  det innebära att även lönesättningen  skulle
skilja sig beroende på civilstånd. Vi har förståelse
för de höga kostnader en sådan reform skulle medföra
men vi menar  ändock  att  inriktningen bör vara att
pension  skall utgå med lika  stort  belopp  oavsett
civilstånd för att därför i detta avseende jämställa
pensionärer med övriga i samhället.

12. Inkomsttaket i föräldraförsäkringen m.m.
(punkt 32)

av  Margit   Gennser,   Gustaf  von  Essen,  Göran
Lindblad och Cecilia
Magnusson (alla m).

Vi  anser  att  olika  principer   skall  gälla  för
sjukpenning  respektive föräldraförsäkring  eftersom
de  två stöden  är  till  för  att  lösa  två  olika
problem.  Vi anser att föräldrapenningen bör ses som
en social förmån  till  skillnad från sjukpenningen,
som även i fortsättningen  skall vara en försäkring,
dvs. en trygghet för något oförutsägbart.

Det   kan  enligt  vår  mening   ifrågasättas   om
inkomstbortfallsprincipen  bör gälla beträffande den
ekonomiska  tryggheten  för  föräldrar   och   deras
nyfödda  barn. Ett exempel som påvisar det önskvärda
särskiljandet mellan sjukpenning och föräldrapenning
är nyckeltalen  som  dessa ekonomiska stöd räknas ut
med. Det är angeläget  att sjukpenning baseras på de
två  föregående  årens  inkomster   medan  en  sådan
lösning är olycklig i föräldraförsäkringen.

13. Återbetalningsskyldighet (punkt 43)

av Ulla Hoffmann och Sven-Erik Sjöstrand (båda v).

Återbetalningsskyldighet   för   en   bidragsskyldig
förälder kan i dag fastställas för tre  år  tillbaka
från   den   dag   försäkringskassan   meddelar  den
återbetalningsskyldige  att  han  eller  hon   skall
betala underhållsstöd för barnet. Även en pappa  som
först  efter  ett  antal  år  får reda på sitt barns
existens  kan således bli återbetalningsskyldig  för
mycket stora belopp. Vi anser att detta är orimligt.
Den möjlighet  till  eftergift  som  finns  är  inte
heller tillräcklig i dessa fall.

Regeringen  har nu aviserat en ändring av reglerna
för återbetalningsskyldighet  inom underhållsstödet.
Vi  anser att detta är positivt  och  menar  att  en
kommande  ändring  bör  utformas så att pappan skall
kunna bli återbetalningsskyldig  tidigast  från  den
dag då han via ett faderskapstest får vetskap om att
han är pappa.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen


Regeringen  (Socialdepartementet)  har i proposition
2001/02:1  Budgetpropositionen  för  2002   volym  6
föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels bemyndiga regeringen att under 2002, i fråga om
ramanslaget    19:7    Riksförsäkringsverket,   ingå
ekonomiska  förpliktelser   som  inklusive  tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kronor
efter 2002 (avsnitt 2.11.7),

dels för budgetåret 2002 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt följande uppställning: (tusental
kronor)
- 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.;
ramanslag; 45 805 022,
- 19:2 Förtidspensioner; ramanslag; 47 838 490,
- 19:3 Handikappersättningar; ramanslag; 1 098 465,
- 19:4 Arbetsskadeersättningar; ramanslag; 7 607
476,
- 19:5 Kostnader för sysselsättning av vissa
förtidspensionärer; ramanslag;    5 000,
- 19:6 Ersättning för kroppsskador; ramanslag; 58
900,
- 19:7 Riksförsäkringsverket; ramanslag; 754 490,
- 19:8 Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 5 189
175.

under utgiftsområde 11

dels anta regeringens förslag  till lag om ändring i
lagen (1994:308) om bostadstillägg  till pensionärer
(avsnitt 2.1),

dels för budgetåret 2002 anvisa anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt följande uppställning: (tusental kronor)
- 20:1 Ålderspensioner; ramanslag; 9 579 000,
- 20:2 Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag;
13 525 000,
- 20:3 Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag;
10 210 500,
- 20:4 Delpension; ramanslag; 220 000.

under utgiftsområde 12

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2001:142)  om  ändring  i
lagen  (1962:381)  om  allmän  försäkring (avsnitt
2.1),

2. lag om ändring i lagen (2001:141)  om  ändring  i
lagen  (1962:381)  om  allmän  försäkring (avsnitt
2.2),

3.  lag  om  ändring  i lagen (1962:381)  om  allmän
försäkring i (avsnitt 2.3),

4. lag om ändring i lagen  (2001:497)  om  ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799) (avsnitt 2.4),

5.   lag   om   ändring   i   socialförsäkringslagen
(1999:799) (avsnitt 2.5),

6.   lag   om   ändring   i   lagen  (1998:703)   om
handikappersättning och vårdbidrag (avsnitt 2.6),

dels för budgetåret 2002 anvisa anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt följande uppställning: (tusental kronor)
- 21:1 Allmänna barnbidrag; ramanslag; 20 994 000,
- 21:2 Föräldraförsäkring; ramanslag; 19 617 000,
- 21:3 Underhållsstöd; ramanslag; 2 441 000,
- 21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner; ramanslag; 40 000, - 21:5 Barnpensioner;
ramanslag; 972 000,
- 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn;
ramanslag; 2 108 000,
- 21:7 Pensionsrätt för barnår; ramanslag; 3 669
000.

Lagförslagen   återfinns   som   bilaga    2    till
betänkandet.


Motioner


Motion väckt under den allmänna motionstiden
2000


2000/01:L438 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  att man i
utredningen Översyn av ekonomiska familjestöd  också
analyserar  regelsystemens  utformning med beaktande
av den lagstiftning som säger  att  föräldrar, under
vissa  förutsättningar,  är  underhållsskyldiga  för
hemmavarande barn upp till 21 års ålder.


Motioner väckt under den allmänna motionstiden
2001


2001/02:Sf201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om änkepensionerna.

2001/02:Sf202 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  dröjsmålsränta   från
försäkringskassan  till  den  enskilde  vid felaktig
handläggning.

2001/02:Sf203 av Carl-Axel Johansson (m):

1.  Riksdagen  beslutar  att ett gemensamt regelverk
för försäkringskassan och  arbetsförmedlingen införs
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att sjukskrivningens värde som
instrument i rehabiliteringen  utvärderas i enlighet
med vad som anförs i motionen.

3.  Riksdagen beslutar att en rehabiliteringspenning
tillskapas i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf204 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som   i   motionen  anförs  om  en  höjning  av
garantibeloppet i föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf205 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  egenavgifter för ungdomar
under 16 år.

2001/02:Sf206 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  återställande   av
änkepensionen.

2001/02:Sf207 av Sten Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  en  utredning   av
pensionärers   ekonomiska  och  sociala   situation,
framför allt mot  bakgrund av det faktum att alltför
många  pensionärer lever  efter  svenska  mått  mätt
fattigt.

2001/02:Sf209 av Anita Sidén och Anne-Katrine Dunker
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen    anförs   om   att   återställa
änkepensionen enligt 1990 års regler.

2001/02:Sf210 av Helena Bargholtz (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
försäkringskassan   bör   betala  dröjsmålsränta  på
pengar som av olika skäl ej utbetalats i tid.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om preskriptionstiden
vid löpande utbetalningar från försäkringskassan.

2001/02:Sf213 av Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  åtgärder  mot
kvinnors långa sjukfrånvaro.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering i ett
tidigare skede.

2001/02:Sf214 av Maud Ekendahl och Inga Berggren
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn och viss samordning
av sjukpenningreglerna i Sverige och Danmark.

2001/02:Sf215 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet  av åtgärder
för att minska ökningen av antalet hushåll,  som  på
grund     av     underhållsstöd    skuldförts    hos
kronofogdemyndigheten.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om underhållsskyldiga
med många barn.

2001/02:Sf217 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
till  ändring som slår fast  att  gifta  pensionärer
eller  motsvarande   ska   betraktas   som  enskilda
individer i det statliga pensionssystemet i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf218 av Rigmor Stenmark (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  en  översyn  av
vårdbidrag till handikappade barn.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  översyn av
underhållsstöd vid delat ansvar för gemensamma barn.

2001/02:Sf219 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen av
änkepensioner.

2001/02:Sf220 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet av en översyn  av
reglerna för handikappersättning efter 65 års ålder.

2001/02:Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet  av  att  utreda
kraftiga               förenklingar               av
föräldrapenningsadministrationen.

2001/02:Sf222 av Sten Tolgfors (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om   att   de
grundläggande  förutsättningarna för familjebildning
måste återupprättas.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i motionen anförs om att föräldrar
själva ska kunna avgöra  av vem föräldraförsäkringen
tas  ut  och att särskilda pappamånader  därmed  bör
avskaffas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
bostadsbidraget, underhållsstödet och barnbidraget
ska följa barnen vid växelvis boende.

2001/02:Sf223 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen  begär  att  regeringen  gör en översyn av
möjligheten   att   utöka   föräldraledigheten   för
föräldrar  till  prematurbarn födda  före  den  28:e
veckan enligt vad i motionen anförs om den förlängda
spädbarnstiden i dessa fall.

2001/02:Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen   anförs   om  att
återbetalningsskyldighet     endast     ska    kunna
fastställas från det att faderskap fastställts.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som i  motionen  anförs  om behovet av en
"pappamånad" när faderskap fastställs  eller  ändras
sent i ett barns liv.

2001/02:Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet av en översyn  av
dagens  regler   för  föräldrapenning  och  gemensam
vårdnad.

2001/02:Sf226 av Lena Ek och Margareta Andersson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i motionen  anförs  om  förlängd  tid  för
tillgodoräknande   av   inkomst   till   grund   för
ersättning i föräldraförsäkring.

2001/02:Sf227 av Eskil Erlandsson och Viviann Gerdin
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om    att   sprida
utbetalningsdagar av statliga ersättningar över hela
månaden.

2001/02:Sf229 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att ändra berörd
lagstiftning så att avlämnande av delårsrap-
port för allmän försäkringskassa förenklas.

2001/02:Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att pension skall  utgå
oberoende av civilstånd.

2001/02:Sf231 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av att
minska företagens kostnader för sjuklön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av att
genomföra  förslaget  om  ett  högkostnadsskydd  mot
sjuklönekostnader.


2001/02:Sf232 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd,
fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skapa regler
i  föräldraförsäkringen som ger egenföretagare  rätt
till  ersättning  vid tillfällig föräldraledighet på
samma villkor som anställda.

2001/02:Sf234 av Gunnel Wallin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om   att   hörselskadades
anhörigas    deltagande    i    kommunikationskurser
finansieras via socialförsäkringen.

2001/02:Sf235 av Jonas Ringqvist och Kjell-Erik
Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att utreda  möjligheterna
att utforma  ett försäkringssystem som omfattar även
dem som väljer en alternativ livsstil.

2001/02:Sf236 av Marie Engström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  ekonomiska
drivkrafter  för  att  få arbetsgivare  att  ta  ett
större ansvar för arbetsmiljö och minskad ohälsa.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om en utredning som
redovisar   förslag   om   ett  sjuklönesystem   med
restitutionsförfarande  för företag  med  högst  tio
anställda.

2001/02:Sf237 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet av en sammanhållen
rehabiliteringsprocess.

2001/02:Sf238 av Rigmor Stenmark och Viviann Gerdin
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning för att belysa
hur mer tid ska kunna ges till barnen.

2001/02:Sf239 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rättvisa åt änkorna.

2001/02:Sf240 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet  av en utredning om
hur  försäkringskassans  kunskap  om  sjukdomar  och
arbetsskador  kan  komma  till  nytta i förebyggande
arbete.

2001/02:Sf241 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att lansera  ett  gemensamt
namn inom socialförsäkringssystemet.

2001/02:Sf243 av Per-Samuel Nisser (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   anförs  i  motionen  om  internationella
adoptioner,      adoptionskostnader,       oberoende
rådgivning,  pensionsfrågor vid adoptioner och  stöd
till adoptivfamiljer efter adoption.

2001/02:Sf245 av Agne Hansson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av hela
socialförsäkringssystemet.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om principerna för
trygghetssystemen.

3.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
förslag om en höjning av  grundnivån till 200 kr per
dag i den tillfälliga föräldra- och sjukpenningen.

2001/02:Sf247 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en prövning av
boförälderns ekonomi innan statligt stöd utbetalas.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  ny modell för
umgängesavdrag.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  en  ändring  av
återbetalningsreglerna       med      bl.a.      ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att fordran inte
överförs till kronofogdemyndigheten  förrän  den  är
minst  tolv månader gammal eller uppgår till minst 5
000 kr.

2001/02:Sf249 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som i motionen anförs om betydelsen  av
att reformera föräldraförsäkringen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i motionen anförs om vikten av att
införa jämställdhet i föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf250 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén
Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen  anförs  om  vikten  av en större
valfrihet i föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf252 av Bengt Silfverstrand och Anders
Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  åldersgräns   för
adoptionsbidrag.

2001/02:Sf253 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  vissa  förändringar  i
socialförsäkringen.

2001/02:Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag     om     att    förlänga    rätten    till
närståendepenning och  den  därtill  kopplade rätten
till  ledighet  från  nuvarande  60 dagar  till  120
dagar.

5.  Riksdagen  anvisar  till utgiftsområde  10  19:1
Sjukpenning och rehabilitering  m.m.  för budgetåret
2002  50  miljoner  kronor  mer  än  vad  regeringen
föreslagit.

2001/02:Sf257 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att jämställa ägare  av
aktiebolag med ägare i andra bolagsformer vad gäller
rätten till sjukförsäkring.

2001/02:Sf258 av Maria Larsson och Ragnwi Marcelind
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  möjliggöra studier vid
deltidssjukskrivning.

2001/02:Sf261 av Willy Söderdahl m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna
att  ändra  skattelagstiftningen   så   att  ideella
ungdomsorganisationer  omfattas  av  de skatteregler
som  i  dag  gäller  för  ideella  föreningar   inom
idrotten enligt vad i motionen anförs.

2001/02:Sf262 av Lena Ek och Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   permanentande  av
Socsamförsöket  i  Finspång  inom  ramen   för   den
framtida samordningen av lokal social verksamhet.

2001/02:Sf265 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att förutsättningarna för
att arbetstagare  över 55 års ålder, som på grund av
permittering valt att  bli  egen  företagare, ej ska
behandlas     sämre    i    sjukförsäkrings-     och
pensionshänseende   än  om  han  valt  att  leva  på
arbetslöshetsersättning,  omskolningsbidrag m.m. bör
utredas.

2001/02:Sf267 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
till  ändring av lagen om allmän försäkring  så  att
föräldrapenning  utgår  vare sig behandling sker vid
öppenvårdsavdelning i kommunens  eller  landstingets
regi.

2001/02:Sf268 av Sofia Jonsson och Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   en   översyn   av
trygghetssystemen för småföretagare.



2001/02:Sf272 av Margareta Viklund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen skall arbeta
för  att  i  de nya regler för förtidspension som är
under utarbetande  hänsyn  måste  tas  till att unga
förtidspensionärer och deras familjer ska kunna leva
så  normala  liv som möjligt utan att bli  hänvisade
till socialvården.

2001/02:Sf273 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen skall
arbeta för att försäkringsläkarens funktion ses över
och fastställs.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen skall
arbeta  för  att försäkringsläkares bedömningar  kan
prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen skall
arbeta      för      att     rättssäkerheten     vid
försäkringskassorna vidmakthålls.

2001/02:Sf274 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
till  ändring  enligt  vad  i  motionen  anförs   om
föräldrapenningen.

2001/02:Sf275 av Rosita Runegrund och Kenneth Lantz
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barns behov av trygghet.

2001/02:Sf276 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  att  änkepensionens
övergångsregler  skall   återställas  till  vad  som
gällde före den 1 april 1997, dvs. 1990 års regler.

2001/02:Sf278 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  stödja
flerbarnsidealet.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  resurser  till
barnfamiljerna  genom  bostadsbidrag, barnbidrag och
vårdnadsbidrag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
konsekvenspröva varje beslut från regering och
riksdag för att se hur det gagnar och påverkar
familjen.



2001/02:Sf281 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet  av  att förbättra
möjligheterna  för  funktionshindrade  och  kroniskt
sjuka att få arbete.

2001/02:Sf286 av Anders Ygeman och Annika Nilsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  möjligheten  för  båda
föräldrarna att under en tid tillsammans vara  hemma
med barnet.

2001/02:Sf290 av Ann-Marie Fagerström och Agneta
Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om undanröjande av hinder  vid
rehabilitering.

2001/02:Sf291 av Olle Lindström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  att  änkepensionens
övergångsregler   återställs   och   att   förlorade
änkepensioner återbetalas.

2001/02:Sf294 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet  av ett tydligare
lagstöd för samordning av myndigheters insatser.

2001/02:Sf298 av Bo Könberg m.fl. (fp):

Riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen av
änkepensionen fr.o.m. den 1 januari 2002.

2001/02:Sf299 av Karl-Göran Biörsmark (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   att   under   en
övergångsperiod införa en änklingspension.

2001/02:Sf301 av Britt-Marie Lindkvist och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  fördelarna med att öppna
för   en  mer  schabloniserad  beräkningsgrund   vid
fastställande  av sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
i samband med kollektiva löneförändringar.

2001/02:Sf302 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handikappersättning.

2001/02:Sf303 av Cecilia Magnusson och Berit
Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs    om   att   återställa
änkepensionen till 1990 års regler.

2001/02:Sf304 av Christina Nenes och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om en utvidgning  av  rätten
till tillfällig föräldrapenning.

2001/02:Sf305 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att särlevande
föräldrar  i  normalfallet  avtalar  om underhåll  i
enlighet med föräldrabalkens regler.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att det nuvarande
underhållsstödet    ersätts    med    ett   särskilt
ensamståendestöd.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
försäkringskassan  skall  kunna  vara behjälplig med
att    betala    ut   förskott   på   det   avtalade
underhållsstödet  till  boföräldern  för  att  sedan
kräva  in underhållsstödet  av  den  bidragsskyldige
föräldern i de fall den underhållsskyldige föräldern
missköter sina åtaganden.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att särlevande
föräldrar   kan   få  ensamståendestöd  i  de   fall
föräldrarnas inkomster  är  för låga, vilket innebär
att  vi  förespråkar en form av  inkomstprövning  av
båda föräldrarna.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att regeringen
utreder och därefter återkommer med ett  förslag  på
en  modell  för  inkomstbegränsning  för  särlevande
föräldrar   med   låga   inkomster  som  skall  vara
berättigade till ensamståendestöd.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att underhållsstöd
inte betalas ut vid växelvis boende.

2001/02:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag till sådan ändring  i  sjukförsäkringen  att
egenföretagare   får   en   inkomsttrygghet  som  är
likvärdig den som gäller för löntagare.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att arbetstiden
skall beräknas på samma sätt för egenföretagare  som
för  löntagare  vid  beräkning av dagsersättningen i
den tillfälliga föräldrapenningen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeln om att en
arbetstagare skall åtnjuta inkomst av eget arbete  i
minst sex månader i följd skall avskaffas.

2001/02:Sf307 av Margit Gennser m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bidraget till kostnader
för internationella adoptioner höjs till maximalt 55
000 kr.

2001/02:Sf308 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  det  generella
bostadstillägget  för pensionärer skall ersätta 90 %
av boendekostnaden  mellan  100  kr  och  4 000 kr i
månaden.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs om  att  den  "skäliga
levnadsnivån"  i  det särskilda bostadstillägget för
pensionärer   (SBTP)    höjs   till   135,4   %   av
prisbasbeloppet för ensamstående  och  114,4  %  för
gifta.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  regeringen  bör
återkomma  med  en  redogörelse  om  utvecklingen av
boendestrukturen i särskilt boende.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  avdrag  vid
beräkningen  av  förmögenhetstillägget  skall  kunna
göras  för  förmögenhet i alternativt nyttjad bostad
med begränsning  för  att ett alternativ får dras av
per avdragstillfälle.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att folkpensionerna,
för   dem   som   var   pensionärer  under  perioden
1993-1998, kompenseras genom  att  de räknas upp med
två extra procent av prisbasbeloppet under 2002.

2001/02:Sf309 av Margit Gennser m.fl. (m):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att regeringen inte
ändrar  bevisreglerna  i  arbetsskadeförsäkringen  i
enlighet med vad som aviserats i budgetmotionen.

2001/02:Sf310 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
socialförsäkringarna   så   långt  som  möjligt  bör
utformas på ett försäkringsmässigt  sätt  med vilket
avses   ett   direkt  samband  mellan  avgifter  och
ersättningar.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att finansieringen
av  de  offentliga   socialförsäkringssystemen  görs
tydligare   genom   att   öka    sambandet    mellan
obligatoriska    avgifter    och    den    enskildes
försäkringsskydd.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om   det   s.k.
inkomstbasbeloppet som  grund för att ersättningarna
skall följa med löneutvecklingen.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att den lönesumma
som betalas för ersättningsnivåer  överstigande  7,5
inkomstbasbelopp  redovisas  i  statsbudgeten som en
skatt och inte som en avgift.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att avgifter över
det s.k. taket på sikt avskaffas.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen   anförs   om   att   ett
socialförsäkringssystem   med   ett  direkt  samband
mellan  avgifter  och  ersättningar   skulle   kunna
redovisas vid sidan av statsbudgeten i enlighet  med
vad     som     sker     med     det     reformerade
ålderspensionssystemet.

2001/02:Sf312 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  nödvändigheten  av  en
förbättring av handikappersättningen.

2001/02:Sf313 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   att   avskaffa
inkomstprövningen i änkepensionen.

2001/02:Sf314 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om   en  lagstiftning  som
möjliggör      finansiell     samordning      mellan
transfereringssystemen.

2001/02:Sf316 av Laila Bjurling (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handikappersättningen.

2001/02:Sf322 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  anvisar   med  följande  ändringar  i
förhållande till regeringens  förslag anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet  vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning: (se motionen)

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att av anslaget 19:1
Sjukpenning och  rehabilitering  skall 3 300 000 000
kr   användas  till  rehabiliteringsersättning   och
rehabiliteringsstöd,  och  i  motsvarande grad skall
sjukpenningen minskas.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att till anslaget
19:1    Sjukpenning    och   rehabilitering    skall
500 000 000 kr avsättas  för  finansiell  samordning
(eller          motsvarande)         och         för
rehabiliteringsutredningar m.m.

2001/02:Sf323 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen   anvisar   med   följande   ändringar   i
förhållande till  regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf324 av Owe Hellberg (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  ett försök med finansiell
samordning mellan Försäkringskassan  i Gävleborg och
Landstinget Gävleborg.

2001/02:Sf327 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  ansvarsfördelning  vid
rehabilitering.

2001/02:Sf328 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
rehabiliteringspenningen  bör  utgå  med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
rehabiliteringspenningen  beräknas på ett genomsnitt
av de två föregående årens inkomst.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att en karensdag bör
införas   i   rehabiliteringspenningen  den  åttonde
frånvarodagen.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att den enligt
gällande    lag    stipulerade    tidsgränsen    för
framtagandet  av  en  rehabiliteringsplan  inom åtta
veckor  kan  vara dåligt situationsanpassad för  det
enskilda  fallet,   och  därför  borde  lagtexten  i
stället      föreskriva     att      förslag      på
rehabiliteringsåtgärder skall lämnas inom rimlig tid
med hänsyn tagen  till  medicinska och arbetsmässiga
skäl, eller andra vidkommande förhållanden.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att sambandet mellan
avgifter        och        ersättningsnivåer       i
rehabiliteringspenningen tydliggörs för medborgarna.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  privata
vårdentreprenörer            som            bedriver
rehabiliteringsverksamhet bör uppmuntras i syfte att
reducera köerna till rehabilitering.

2001/02:Sf329 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen  begär  att  regeringen gör en översyn  av
sjukförsäkringen     i    syfte     att     förändra
sjukförsäkringssystemet   i  enlighet  med  vad  som
anförs i motionen.

2001/02:Sf330 av Berit Adolfsson och Anne-Katrine
Dunker (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vårdbidraget.

2001/02:Sf331 av Inger René och Kent Olsson (m):

Riksdagen  beslutar  avskaffa  inkomstprövningen  av
folkpensionsdelen och  återgå  till  vad  som gällde
före den 1 april 1997 i enlighet med vad som  anförs
i motionen.

2001/02:Sf332 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9.  Riksdagen  tillkännager  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs  om  kvinnors stora beroende av BTP
(bostadstillägg för pensionärer).

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  95  %  av
boendekostnaden bör vara framtida inriktningsmål för
nivån på BTP.

2001/02:Sf333 av Per Bill m.fl. (m):

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om  att  skapa  ett
system  där  det  är  möjligt  att  arbeta  sig in i
socialförsäkringssystemen.

2001/02:Sf335 av Johnny Gylling (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad    i   motionen   anförs   om    lägre
arbetsgivaravgifter för säsongsanställd personal.

2001/02:Sf337 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behov av utbildning
och  kunskap  om  hur  vi  minskar  stressrelaterade
sjukskrivningar.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om bättre samverkan
mellan    försäkringskassa,    arbetsgivare,     den
sjukskrivne och vårdgivare.

2001/02:Sf338 av Ulla-Britt Hagström och Margareta
Viklund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  att  regeringen  bör
tillsätta en  utredning  i  syfte  att  utarbeta ett
välfungerande  transfereringssystem för ensamstående
föräldrar som har hela försörjningsbördan.

2001/02:Sf345 av Margit Gennser m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   att   en   månads
retroaktivitet behålls vid ansökan om vårdbidrag för
funktionshindrade barn.

2001/02:Sf346 av Bo Lundgren m.fl. (m):

Riksdagen      beslutar      att      änkepensionens
övergångsregler  skall  återställas   till  vad  som
gällde före den 1 april 1997, fr.o.m. den  1 januari
2002.

2001/02:Sf347 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
behovet av en översyn enligt vad i motionen anförs.

2001/02:Sf348 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om  att  det är viktigt
att    försvara    inkomstbortfallsprincipen     och
arbetslinjen i det ekonomiska trygghetssystemet.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning    i   syfte   att   åtgärda   brister   i
täckningsgraden inom nuvarande offentliga system för
ekonomisk   trygghet    samt   för   att   undersöka
möjligheter  till  förenkling   av   de   materiella
reglerna.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  att  aktiva  åtgärder  inom  det  ekonomiska
trygghetssystemet     skall     bedrivas     utifrån
målsättningen att stärka den enskildes arbetsförmåga
och inte med hänvisning till förmånstagares påstådda
bristande arbetsmoral.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  att  de  sociala   försäkringarna   även   i
fortsättningen bäst drivs i offentlig regi.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  att budgetprocessen måste förändras  så  att
statens inkomster  kan  användas  på ett effektivare
sätt till prevention och rehabilitering.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att den nationella  beslutanderätten  på  det
sociala området måste försvaras på ett mer offensivt
sätt inom EU.

7.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning  som  kartlägger  vilka materiella  regler
inom Sveriges ekonomiska trygghetssystem  som  i dag
indirekt   diskriminerar   människor   med  utländsk
bakgrund.

2001/02:Sf349 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning som prövar mer genomgripande  förändringar
inom   föräldraförsäkringen   i  syfte  att  utjämna
vårdnadsansvaret  mellan  föräldrarna   för  barnets
skull.

2. Riksdagen begär att regeringen, så snart  som det
statsfinansiella   läget  tillåter,  återkommer  med
förslag  till ändring  av  föräldraförsäkringen  som
innebär att "240-dagarsregeln" tas bort och att båda
föräldrarnas  sjukpenninggrundande  inkomst  skyddas
under fyra år från barnets födelse.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning   som   ser   över   regeln   om  att  den
sjukpenninggrundande inkomsten fastställs med hänsyn
till arbetsinkomst som beräknas pågå under minst sex
månader  eller som är årligen återkommande  i  syfte
att underlätta  inträde  i  föräldraförsäkringen för
arbetstagare      med      korta      och     osäkra
anställningsförhållanden.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att socialförsäkringens  administration skall
bidra  till att öka mäns föräldraledighet  samt  att
Riksförsäkringsverket  och försäkringskassorna skall
prioritera detta mål och relaterade insatser.

2001/02:Sf350 av Lena Sandlin-Hedman och Lars Lilja
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om   sjuklöneperioden   i
sjukförsäkringen.

2001/02:Sf351 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet av en översyn av
kriterierna   för   bedömning   vid    ansökan    om
havandeskapspenning.

2001/02:Sf352 av Lilian Virgin m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om sjukpenning vid retroaktiv
utbetalning av lön.

2001/02:Sf354 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd):

1.   Riksdagen    beslutar    att   införa   en   ny
rehabiliteringsförsäkring  i enlighet  med  vad  som
anförs i motionen.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  finansiella
samverkansfrågor.

3. Riksdagen beslutar  att  införa  en ny modell för
trafikförsäkringen  i  enlighet med vad  i  motionen
anförs.

4. Riksdagen beslutar att  införa en andra karensdag
i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  behovet  av
regeländringar i karenssystemet.

6. Riksdagen beslutar  om  en ny beräkningsgrund för
den sjukpenninggrundande inkomsten  (SGI) i enlighet
med vad i motionen anförs.

7.   Riksdagen  beslutar  att  de  fasta  stegen   i
sjukersättningen  avskaffas  och  att  de  i stället
skall  kunna  lämnas i proportion till nedsättningen
av arbetsförmågan,  i  enlighet med vad som anförs i
motionen.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att regeringens
ökade    anslag    till    försäkringskassan     bör
specialdestineras       till       att      anställa
rehabiliteringssamordnare.

9.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar   i
förhållande  till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde  10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf355 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att återställa änkepensionen i
folkpensionen, i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

2.      Riksdagen      beslutar     att     förlänga
omställningspensionen till  12  månader,  i enlighet
med vad som anförs i motionen.

3.    Riksdagen    beslutar   om   en   höjning   av
pensionstillskottet  med  2  400  kr  för år 2002, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

4.  Riksdagen  beslutar  att  fritidshus inte  skall
medräknas    i    underlaget    för    inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer.

5.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar   i
förhållande  till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde  11  Ekonomisk  trygghet  vid ålderdom
enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf356 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bedömning av vårdbidrag.

2001/02:Sf358 av Lars U Granberg och Birgitta
Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om uttag av föräldraledighet.

2001/02:Sf359 av Rune Berglund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om den ekonomiska situationen
för familjer med prematurer.

2001/02:Sf361 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i    motionen   anförs   om   förändringar   i
föräldraförsäkringen.

2001/02:Sf366 av Stefan Attefall (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet av förenkling av
reglerna       för      sjukpenning-      respektive
föräldrapenninggrundande inkomst.

2001/02:Sf367 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag till sådan ändring att försäkringskassan får
det         finansiella         ansvaret         för
rehabiliteringsutredningar och rehabilitering.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
kvalifikationskraven   för   försäkringsläkare   bör
utformas  mer  enhetligt  än vad som är fallet i dag
för att på så sätt främja patientens intresse.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  i syfte att förbättra rehabiliteringen  och
korta sjukskrivningstiderna.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att samarbetet
mellan försäkringskassor och övriga berörda parter i
rehabiliteringsprocessen skall uppmuntras.

2001/02:Sf368 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  en  halvering  av
egenavgifterna för egenföretagare.

2001/02:Sf369 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjukpenning vid  retroaktiv
utbetalning av lön.

2001/02:Sf372 av Lilian Virgin och Birgitta Ahlqvist
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att  regeringen följer
utvecklingen  angående  SGI  och  vidtar  nödvändiga
åtgärder.

2001/02:Sf374 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen   anförs   om   beräkning    av
underhållsstöd.

2001/02:Sf375 av Jan Bergqvist m.fl. (s, v, mp):

Riksdagen  beslutar   att   medlen   för  finansiell
samordning  återförs  till  respektive utgiftsområde
och anslag enligt vad som anförs  i motionen (såvitt
avser utgiftsområde 10).

2001/02:Sf378 av Cinnika Beiming m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen   anförs   om   att   se   över
trygghetssystemens,  särskilt föräldraförsäkringens,
funktionssätt och effekter för Sveriges studenter.

2001/02:Sf380 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om    en
socialförsäkringsreform.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om principerna  för
socialförsäkringarna.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att motverka fusk
och överutnyttjande i socialförsäkringarna.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  son  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av en
blocköverskridande         överenskommelse        om
socialförsäkringarna.

5.  Riksdagen  beslutar  om ändring  av  regeringens
förslag under utgiftsområde  10  Ekonomisk  trygghet
vid  sjukdom  och  handikapp   och utgiftsområde  11
Ekonomisk     trygghet    vid    ålderdom     enligt
uppställningar: (se motionen)

6.  Riksdagen  anvisar   med  följande  ändringar  i
förhållande till regeringens  förslag anslagen under
utgiftsområde  11  Ekonomisk trygghet  vid  ålderdom
enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf381 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att folkpensionerna
skall beräknas  på  102  %  av prisbasbeloppet under
2002 för dem som var folkpensionärer  under perioden
1993-1998.

2.    Riksdagen    beslutar    att    änkepensionens
övergångsregler  skall  återställas  till   vad  som
gällde  före den 1 april 1997, fr.o.m. den 1 januari
2002, i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att det generella
bostadstillägget  för  pensionärer skall återställas
till  den  tidigare ersättningsnivån  om  90  %  för
boendekostnader mellan 100 och 4 000 kr i månaden.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att den s.k. skäliga
levnadsnivån  i  det särskilda bostadstillägget  för
pensionärer höjs till 135,4 % av prisbasbeloppet för
ensamstående och till 114,4 % för gifta.

5.  Riksdagen  anvisar   till   politikområde   20:1
Ålderspensioner  för  budgetåret 2001 300 000 000 kr
utöver  vad  regeringen  föreslagit   eller  således
9 879 000 000 kr.

6.   Riksdagen   anvisar  till  politikområde   20:2
Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2002
500  000  000 kr utöver  vad  regeringen  föreslagit
eller således 14 025 000 000 kr.

7.  Riksdagen   anvisar   till   politikområde  20:3
Bostadstillägg till pensionärer för  budgetåret 2002
9 591 000 000 kr

2001/02:Sf382 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att ersättningsnivån
i rehabiliteringspenningförsäkringen  bör  vara 80 %
av den sjukpenninggrundande inkomsten.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om  att  ytterligare en
karensdag den åttonde frånvarodagen införs.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen   anförs   om   att   den
sjukpenninggrundande   inkomsten   beräknas  på  ett
genomsnitt av de två föregående årens inkomst.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att ersättning från
sjuk- och rehabiliteringspenningförsäkring utgår för
lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket i
sjukpenningen  indexeras  med  inkomstbasbelopp  som
grund.

6.  Riksdagen  avslår  regeringens  strategi för att
motverka ohälsa i arbetslivet.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
havandeskapspenningen  flyttas från utgiftsområde 12
Ekonomisk  trygghet  för  familjer   och  barn  till
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid  sjukdom och
handikapp, anslag 19:1.

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om    att
sjukskrivningarna  på  grund  av  trafikolyckor  kan
överföras  från  den allmänna sjukförsäkringen  till
den obligatoriska trafikskadeförsäkringen.

9. Riksdagen avslår  regeringens  förslag om ändrade
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
försäkringskassorna tillförs resurser för att  kunna
tillsätta ca 500 heltidstjänster.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om    att
försäkringskassorna får det finansiella ansvaret för
rehabilitering tillbaka till arbetslivet.

12.  Riksdagen anvisar till anslag 19:1  Sjukpenning
och rehabilitering  för  budgetåret  2002 35 737 000
000 kr.

13.    Riksdagen    anvisar    till    anslag   19:2
Förtidspensioner för budgetåret 2002 45  538 490 000
kr.

14.    Riksdagen    anvisar    till    anslag   19:4
Arbetsskadeersättningar  för budgetåret 2002  6  807
476 000 kr.

15.  Riksdagen  anvisar till  anslag  19:8  Allmänna
försäkringskassor  för budgetåret 2001 1 000 000 000
kr utöver vad regeringen  föreslagit eller således 6
189 175 000 kr.

2001/02:Sf384 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  se över lagstiftningen
så    att   Läkare   utan   gränser,   samt    andra
organisationer  som  eventuellt inte omfattas av det
svenska sjukförsäkringssystemet,  får  samma sociala
försäkringsskydd  som volontärer från andra  svenska
organisationer.

2001/02:Sf385 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att låta utreda
möjligheten           till           differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag, som en del i
att kunna få ned ohälsotalet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  utredning  om
lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2001/02:Sf386 av Bo Könberg m.fl. (fp, c, mp):

Riksdagen  beslutar  att försäkringskassorna fr.o.m.
år 2002 får disponera  upp  till  10  %  av anvisade
medel  för  sjukpenning, arbetsskadesjukpenning  och
rehabiliteringsersättning  för finansiell samordning
på  det  sätt  som  gällde  i de  s.k.  Finsam-  och
Socsamförsöken.

2001/02:Sf387 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp):

Riksdagen beslutar om ändring i förhållande till
regeringens förslag om nedanstående anslag under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)



2001/02:Sf389 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen   anvisar   med   följande   ändringar   i
förhållande till regeringens  förslag anslagen under
utgiftsområde  11  Ekonomisk trygghet  vid  ålderdom
enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf390 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att det s.k. taket i
föräldraförsäkringen  begränsas  till  lönedelar  på
maximalt 7,5 inkomstbasbelopp.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  ett  särskilt
barnomsorgskonto  inrättas för barn i förskoleåldern
fr.o.m. den 1 januari  2002  om ej skattepliktiga 40
000 kr per barn.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
föräldraförsäkringen  begränsas  till 360 dagar  med
anledning  av  att  det borgerliga barnomsorgskontot
och avdragsrätten för  barnomsorgskostnader  tar vid
när barnet fyller ett år.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  den  extra
pappamånaden inte införs.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att kontaktdagarna
inte införs.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att garantidagarna
avskaffas.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
havandeskapspenningen  förs  över till utgiftsområde
10     politikområde     19:1    Sjukpenning     och
rehabilitering, i enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

2001/02:Sf391 av Désirée Pethrus Engström m.fl.
(kd):

1.        Riksdagen       beslutar       om       ny
rehabiliteringsförsäkring  från  den  1 juli 2002, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  påbörjar  det
nödvändiga lagstiftningsarbetet, i enlighet  med vad
som anförs i motionen.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
organisationskommitté  med ansvar för genomförandet,
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  familjens
oersättliga ställning och uppgift i samhället.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  att  ha  ett
barnperspektiv.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  dagens
samarbetsavtal bör utvecklas ytterligare.

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om  att  uppvärdera
föräldrarollen.

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om föräldrar önskemål
att få mer tid för barnen.

18. Riksdagen  beslutar  införa två kontaktdagar per
år och barn för barn mellan  4 och 12 år, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening      vad     i     motionen     anförs     om
subsidiaritetsprincipen    som    utgångspunkt   för
familjepolitiken.

20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  begreppet
barnomsorg även innefattar föräldrarnas omsorg i det
egna hemmet.

25.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  uppvärdera
hemarbete.

26. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen  av  en
familjepolitisk reform.

27.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skapa ekonomiska
och praktiska förutsättningar för  val  mellan olika
flexibla barnomsorgsformer.

28.  Riksdagen  beslutar att höja garantibeloppet  i
föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

30. Riksdagen beslutat  att  skattepliktiga förmåner
samt semesterersättning skall vara sgi-grundande.

31.  Riksdagen  begär  att  regeringen  utreder  hur
systemet  med  tillfällig föräldrapenning  slår  mot
familjer med barn  som är sjuka ofta och/eller under
lång tid.

32. Riksdagen beslutar  införa  ett barnomsorgskonto
som omfattar alla barn i enlighet med vad som anförs
i motionen.

35. Riksdagen beslutar införa vårdbidrag  till  barn
till  biståndsarbetare i enlighet med vad som anförs
i motionen.

36.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar  i
förhållande  till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf393 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   att   samordningsprojektet   Finsam  enligt
överenskommelsen mellan s, mp, c och fp  i  november
2000 bör införas i hela landet.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om  att  tydliggöra att
målen   för   socialförsäkringarna   de  facto   har
förskjutits från "generell välfärd" till  att stärka
arbetslinjen.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening att målet med socialförsäkringarna  dock  bör
vara  att  ingen lämnas utanför, och att rätten till
trygghet skall  baseras  på  att  vi  är medlemmar i
samhället, inte på vår position i arbetslivet.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  att  socialförsäkringssystemet   inte  skall
befästa   bristande   jämlikhet,   utan   utgå  från
principen om ett grundtrygghetssystem, vilket  skall
ge en värdig levnadsnivå för var och en av oss.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  att  socialförsäkringssystemet  i  framtiden
skall  utformas   som   ett  grundskydd.  Det  skall
inkludera    sjukförsäkring,     föräldraförsäkring,
pension och arbetslöshetsförsäkring.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening behovet av  ett  skifte i socialförsäkringens
grundläggande  policy  och   människosyn   från  ett
kontrollbaserat    synsätt   till   individstödjande
insatser i en anda av hjälp till självhjälp.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  att  dagens studiemedelssystem är för dåligt
integrerat   med    främst    sjukförsäkringen   och
föräldrapenningen,   vilket  påkallar   åtgärd   och
översyn.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening att ett samlat grundtrygghetssystem förenklar
och      effektiviserar     administrationen     för
socialförsäkringarna.

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om höjt tak i sjuk- och
föräldraförsäkringen.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om rehabilitering  och
rehabiliteringsförsäkring.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  begränsning av
sjukskrivningsperioden.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att Finsams regler
skall få tillämpas i hela riket.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om    en
rehabiliteringsgaranti.

12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredningscentrum.

14. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om åtgärder för att få
förtidspensionerade att återgå till arbetslivet.

2001/02:Sf396 av tredje vice talman Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   krav  på
försäkringsläkarnas bedömningar.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om vidareutbildning för
försäkringsläkarna.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att på något sätt
ställa försäkringsläkarna under myndighetskontroll.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att grundligt utreda
ett reformerat försäkringsmedicinskt system.

2001/02:Sf397 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om inrättande  av  ett
obeskattat barnkonto för förskolebarn.

3.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag    om    en   höjd    ersättningsnivå    för
pappa/mammamånaden  i  enlighet med vad som anförs i
motionen.

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag     om     ett    höjt    garantibelopp    i
föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om införande av en
överlåtelsemöjlighet    av    föräldrapenning    och
tillfällig    föräldrapenning    i   enlighet    med
Tjänstebeskattningsutredningens förslag.

6.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  om  att  avskaffa de s.k. garantidagarna  i
föräldraförsäkringen.

11. Riksdagen beslutar om ändring i förhållande till
regeringens  förslag   vad   avser   anslagen  under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning: (se motionen)

2001/02:Sf401 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att ersättningsnivån
i  föräldraförsäkringen   bör   vara  80  %  av  den
sjukpenninggrundande inkomsten.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  ett särskilt
barnomsorgskonto  inrättas för barn i förskoleåldern
fr.o.m. den 1 januari  2002  om ej skattepliktiga 40
000  kr per barn med en begränsning  av  uttaget  på
maximalt 20 000 kr per år.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
föräldraförsäkringen  begränsas  till 360 dagar  mot
bakgrund av att det borgerliga barnomsorgskontot och
avdragsrätten för barnomsorgskostnader  tar  vid när
barnet fyller ett år.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underhållsstödet
ersätts  av ett ensamståendestöd där  grundprincipen
är att särlevande  föräldrar  i  normalfallet  skall
sköta  underhållsbetalning  direkt  till  varandra i
enlighet   med   föräldrabalkens   regler   och  att
underhållsstödet  utgår  i  de  fall  där  fadern är
okänd,  en förälder är avliden och barnpension  inte
utgår,   underhållsföräldern    inte   sköter   sina
betalningsförpliktelser    eller   föräldrarna    är
särlevande  och  har  en  sammanlagd   inkomst   som
understiger en viss nivå.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening      vad     i     motionen     anförs     om
havandeskapspenningen  till  utgiftsområde 10 anslag
19:1 Sjukpenning och rehabilitering.

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att bidraget till
kostnader för internationella  adoptioner  höjs till
50 %  av  kostnaden  enligt en schablon för varifrån
barnet adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

8.  Riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om  att
avskaffa retroaktiviteten på tre månader för ansökan
om vårdbidraget för funktionshindrade barn.

9.    Riksdagen    anvisar    till    anslag    12:2
Föräldraförsäkring för budgetåret  2002  17  207 000
000 kr.

10.    Riksdagen    anvisar    till    anslag   12:3
Underhållsstöd för budgetåret 2002 2 041 000 000 kr.

11.  Riksdagen anvisar till anslag 21:4 Bidrag  till
kostnader   för   internationella   adoptioner   för
budgetåret  2001  8 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 48 000 000 kr.

12. Riksdagen anvisar  till  anslag  12:6 Vårdbidrag
för  funktionshindrade barn för budgetåret  2002  12
000 000  kr  utöver  vad regeringen föreslagit eller
således 2 120 000 000 kr.

13.    Riksdagen   anvisar    till    anslag    12:8
Barnomsorgskonto  för  budgetåret 2002 3 500 000 000
kr.

2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om sjukskrivningar.

2001/02:Sf403 av Margit Gennser m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att   den
sjukpenninggrundande inkomsten - för sjukpenning och
rehabiliteringspenning   -   beräknas   på  de   två
föregående årens inkomst.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  en karensdag
införs  för  sjukpenning  och rehabiliteringspenning
den åttonde frånvarodagen.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag om begränsning av sjukpenningtiden  till ett
år  med  kompletterande  övergångsregler  som  klart
anger att svåra fall av medicinsk rehabilitering som
kräver  längre  tid än ett år skall vara berättigade
till   ersättning   under   längre   tid   och   att
övergångsvis det samma skall gälla för patienter som
varit     utsatta     för     förödande      passiva
sjukskrivningsperioder.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  ett  bättre
definierat sjukdomsbegrepp införs i sjukförsäkrings-
lagstiftningen.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att åtgärder vidtas
för  att  minska   de   regionala   skillnaderna   i
nyttjandet av sjukpenningen.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  forskningen och
utbildningen i försäkringsmedicin förstärks.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att sambandet mellan
avgifter   och  ersättningar   i   sjukpenning   och
rehabiliteringspenning tydliggörs för medborgarna.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att incitament  för
att    minska     den     oproportionerligt    stora
sjukskrivningen   i  den  offentliga   sektorn   bör
införas.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om sambandet mellan
skatteuttaget och ersättningen i sjukförsäkringen.

2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c):

14. Riksdagen beslutar att  försäkringskassorna från
2002 får disponera upp till 10  %  av anvisade medel
för    sjukpenning,    arbetsskadesjukpenning    och
rehabiliteringsersättning  på  det sätt som gällde i
Finsam- och Socsamförsöken.

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen anvisar för budgetåret  2002  anslagen
(under  utgiftsområde  8 Invandrare och flyktingar),
utgiftsområde 10 Ekonomisk  trygghet vid sjukdom och
handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk  trygghet  vid
ålderdom  samt  utgiftsområde  12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn enligt uppställningen i bilaga
2.

23.  Riksdagen  begär  hos regeringen  förslag  till
lagändring  så att sjukförsäkringens  kostnader  för
trafikolyckor  förs  över från sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av att
anpassa barnomsorgen och öka valfriheten efter olika
familjers behov.

2001/02:Sk417 av Göte Jonsson m.fl. (m):

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
trädgårdsnäringens                    säsongsmässiga
arbetskraftsförhållanden bör ses över i  en särskild
utredning.

2001/02:L248 av Sten Tolgfors (m):

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad    som    i    motionen   anförs    om
adoptionskostnadsbidragets storlek.

2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening      vad     i     motionen     anförs     om
vårdnadsbidrag/barnkonto.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att bekräfta policyn
som  kom  till  uttryck  i  proposition  1973:32  Om
äktenskaps   ingående   och  upplösning  att  man  i
framtiden vid utformningen  av regler om skatter och
sociala förmåner skall undvika  att  ge  regler  ett
sådant  innehåll att människor förlorar på att gifta
sig eller vinner på att skilja sig.

2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om alla människors rätt
till rehabilitering.

2001/02:So303 av Agne Hansson m.fl. (c):

24.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att myndigheterna
samordnas så att den enskilde får en handläggare att
hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är
huvudfinansiär.

25.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att växla passivt
stöd mot rehabiliteringsersättning  senast efter tre
månaders sjukskrivning.

26.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att förlänga gränsen
för rehabiliteringsersättning.

27. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en  individuell
behandlingsplan  för rehabilitering  genom  lagfästa
rättigheter.

2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  principer  för
valfrihet,     flexibilitet     och    rättvisa    i
familjepolitiken.

8.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag om en översyn av adoptionskostnadsbidraget i
enlighet med motionen.

2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    att
föräldraförsäkringen  förlängs till 15 månader under
nästa mandatperiod.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  att  föräldrapenningen  skall  kunna  tas ut
tills barnet är tolv år.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening att föräldrar skall få rätt  till  hel  eller
partiell  ledighet utan lön till dess barnet är tolv
år.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  att socialförsäkringslagstiftningen anpassas
även efter homosexuella familjeförhållanden.

2001/02:So496 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  utjämna
klasskillnader som drabbar barn.

2001/02:So620 av Chris Heister m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar  att  låta försäkringskassorna
köpa vård i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:So625 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c):

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att en finansiell
samordning mellan  landstingen och försäkringskassan
bör ske för att öka smärtvårdsinsatserna.

2001/02:So626 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om rehabilitering och
kvinnors rätt till socialförsäkringsskyddet.

2001/02:So628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om Finsam och liknande
samarbete.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  införandet  av
barnkonto, lika för alla barn.

17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  ökad  egenmakt  för
kvinnor,  bl.a.  genom vidgad valfrihet i barnomsorg
och hushållstjänster till överkomligt pris.

19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att öka friheten och
tryggheten      för      den      enskilde      inom
socialförsäkringssystemen  genom  att  göra systemen
fristående från staten.

2001/02:Kr422 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

58.  Riksdagen  begär att regeringen återkommer  med
förslag    om    förändrade     skatteregler    inom
kulturområdet.

2001/02:Ub329 av Cristina Husmark Pehrsson och Jan-
Evert Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  familjens   rätt  till
barnomsorgskonto.

2001/02:Ub548 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

10. Riksdagen beslutar införa ett barnomsorgskonto i
enlighet med vad i motionen anförs.

2001/02:MJ340 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om  arbetsgivaravgifter
och sociala avgifter för säsongsanställd personal.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening      vad     i     motionen     anförs     om
socialförsäkringarnas regelsystem,

2001/02:N316 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
trygghetssystemen även bör omfatta företagare.

2001/02:N323 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c):

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om  en  översyn  av
sjuklöneperioden för småföretagare.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i   motionen   anförs   om   sänkta
arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

7.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag till en ny rehabiliteringsförsäkring.

2001/02:A220 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att göra företagen
ekonomiskt ansvariga  för  den ökade sjukfrånvaron i
särskilda fall.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen
av änkepensionen.

8.  Riksdagen beslutar införa  ett  barnomsorgskonto
med 40  000 kr per år och barn som fyller ett år och
20 000 kr per år och barn som fyller två år.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  i motionen anförs om  att  kvinnor
måste få mer makt över sin vardag.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om  generellt
barnstöd i kontanter, s.k. barnkonto.

19.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad som i  motionen anförs om en mer flexibel
föräldraförsäkring.

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om ersättningsnivån
i mamma- och pappamånaden.

2001/02:A246 av Maria Larsson m.fl. (kd):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång till snabba
insatser   med  rehabilitering  vid  arbetsrelaterad
ohälsa.

2001/02:A247 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att en kartläggning
bör göras  kring  vilka  faktorer  som  bidrar  till
skillnader  i  ökningen av sjukfrånvaro mellan olika
regioner.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att en översyn bör
göras av vilka  faktorer  som  bidrar till att vissa
yrkesgrupper och regioner är mer  långtidsfriska  än
andra.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda kriterier
för   en   god   arbetsmiljö   och  nedsättning   av
arbetsgivaravgifter för företag som uppfyller dessa.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  utreda
förutsättningarna  för  att  ge  alternativa aktörer
möjlighet   att   administrera   arbetsskade-    och
sjukförsäkringen.

2001/02:A390 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hinder för rörlighet
av  arbetskraft  i  Öresundsregionen  på   grund  av
nuvarande utformning av socialförsäkringssystemet.

2001/02:A392 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om    utbyggd
föräldraförsäkring.

2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):

6.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning om särlevande föräldrars ekonomi.


Motioner väckta med anledning av proposition
2000/01:140 Reformerade regler för
bostadstillägg till pensionärer m.fl.


2000/01:Sf39 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag   om   att   avskaffa  inkomstprövningen  av
änkepensionen.

2000/01:Sf40 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  avskaffa
inkomstprövningen av änkepension.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag



Lagförslag utgiftsområde 11

Lagförslag utgiftsområde 12


Bilaga 3

Utskottets lagförslag



Av utskottet framlagda lagförslag


Ändrad lydelse  av 4 kap. 6 § andra stycket lagen om
allmän försäkring  samt  övergångsbestämmelsen  till
lagen (2001:142) om ändring i nämnda lag

-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
Föräldrapenning   för  de  Föräldrapenning för de
första 180 dagarna  utges  första  180 dagarna utges
med   belopp  motsvarande  med   belopp  motsvarande
förälderns   sjukpenning,  förälderns   sjukpenning,
beräknad   enligt   femte  beräknad   enligt   femte
stycket,   om   föräldern  stycket,   om   föräldern
under  minst  240 dagar i  under  minst  240 dagar i
följd     före    barnets  följd     före    barnets
födelse     eller     den  födelse     eller     den
beräknade  tidpunkten för  beräknade  tidpunkten för
födelsen     har    varit  födelsen     har    varit
försäkrad      för     en  försäkrad      för     en
sjukpenning    över   ett  sjukpenning          över
belopp    om    120    kr  lägstanivån och skulle ha
(grundnivå) och skulle ha  varit        det       om
varit        det       om  försäkringskassan    känt
försäkringskassan    känt  till             samtliga
till             samtliga  förhållanden.
förhållanden.   I   annat  Föräldrapenning   för  de
fall                utges  första  180 dagarna utges
föräldrapenning       med  dock alltid lägst med ett
belopp enligt grundnivån.  belopp       för      hel
föräldrapenning om 120 kr
(grundnivå).    För    en
förälder  som  endast  är
försäkrad enligt 3 kap. 4
§  socialförsäkringslagen
(1999:799)  gäller  detta
under  förutsättning  att
_____________             föräldern       uppfyller
villkoren     i    första
Denna lag träder i kraft  meningen.
den   1   januari   2002.
Beträffande
bestämmelserna om antalet
ersatta  dagar  tillämpas   Denna lag träder i kraft
lagen i sin äldre lydelse  den   1   januari   2002.
i  fråga  om  barn som är  Beträffande    ersättning
födda,  eller  i fråga om  för       dagar      före
adopterade          barn,  ikraftträdandet tillämpas
adopterade           före  äldre       bestämmelser.
ikraftträdandet.           Beträffande
bestämmelserna om antalet
ersatta  dagar  tillämpas
lagen i sin äldre lydelse
i  fråga  om barn som  är
födda, eller  i  fråga om
adopterade          barn,
adopterade           före
ikraftträdandet.
-----------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)



Härigenom föreskrivs att 3 kap.  1, 4 och 8 §§ samt
4  kap. 6 § socialförsäkringslagen (1999:799)  skall
ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 kap.
1  §
-----------------------------------------------------
Den  som  är  bosatt  i  Sverige  är  försäkrad  för
följande  förmåner  som  anges i lagen (1962:381) om
allmän försäkring:
1.  ersättning  för  sjukvård  m.m. enligt 2 kap. i
fråga  om  förmåner  som  beslutas  av  de  allmänna
försäkringskassorna,
-----------------------------------------------------
2.   föräldrapenning   på   2.   föräldrapenning  på
garantinivå,               lägstanivå och grundnivå,
-----------------------------------------------------
3.   folkpension   i   form  av  förtidspension  och
efterlevandepension beräknad  i förhållande till det
antal år som har tillgodoräknats  som bosättningstid
i Sverige, samt
4.  rehabilitering  och  särskilt  bidrag enligt 22
kap. i fråga om förmåner som beslutas av de allmänna
försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
4  §
-----------------------------------------------------
Den  som arbetar i Sverige är försäkrad för följande
förmåner   enligt   lagen   (1962:381)   om   allmän
försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
-----------------------------------------------------
2.  föräldrapenning  över   2.  föräldrapenning över
garantinivå           och  lägstanivå och tillfällig
tillfällig                 föräldrapenning,
föräldrapenning,
-----------------------------------------------------
3.  tilläggspension  i  form  av  förtidspension och
efterlevandepension,
4.   folkpension   i  form  av  förtidspension  och
efterlevandepension beräknad  i förhållande till det
antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för
tilläggspension, samt
5.   rehabilitering  och  rehabiliteringsersättning
enligt  22  kap. i fråga om förmåner som beslutas av
de allmänna försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
8  §
-----------------------------------------------------
Försäkringen          för   Försäkringen         för
pensioner           eller  pensioner           eller
skadeersättningar     som  skadeersättningar     som
avses  i 4 § 3 och 4 samt  avses  i 4 § 3 och 4 samt
5  §  1 och 3 skall gälla  5  §  1 och 3 skall gälla
när rätten till en förmån  när rätten till en förmån
enligt de lagar som anges  enligt de lagar som anges
där kan härledas från ett  där kan härledas från ett
arbete     i     Sverige.  arbete     i     Sverige.
Detsamma           gäller  Detsamma           gäller
försäkringen          för  försäkringen          för
föräldrapenning      över  föräldrapenning      över
garantinivå enligt 4 § 2.  lägstanivå enligt 4 § 2.
-----------------------------------------------------
Försäkringen  för  pensioner  enligt  första stycket
skall  också  gälla i det fall rätten till  förmånen
kan härledas från  sådan  ersättning  som anges i 12
och 13 §§.
-----------------------------------------------------
4 kap.
6  §
-----------------------------------------------------
Pensionsförmåner      och   Pensionsförmåner     och
skadeersättningar  enligt  skadeersättningar  enligt
3 kap. 4 § 3 och 4 samt 5  3 kap. 4 § 3 och 4 samt 5
§  1  och 3 utges för tid  §  1  och 3 utges för tid
då  den försäkrade vistas  då  den försäkrade vistas
utomlands så länge rätten  utomlands så länge rätten
till   förmånen   består.  till   förmånen   består.
Detta   gäller   också  i  Detta   gäller   också  i
fråga  om föräldrapenning  fråga  om föräldrapenning
över garantinivå enligt 3  över  lägstanivå enligt 3
kap. 4 § 2,                kap. 4 § 2,
-----------------------------------------------------
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2.  om  försäkringskassan  medger det, när ett barn
hämtas i samband med adoption.
-----------------------------------------------------
___________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.



Förslag till lag om ändring i  lagen  (2001:497)  om
ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)



Härigenom  föreskrivs att 3 kap. 1, 4 och 8 §§ samt
4  kap.  6  §  socialförsäkringslagen  (1999:799)  i
stället för dess  lydelse enligt lagen (2001:497) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
3 kap.
1  §
-----------------------------------------------------
Den  som  är  bosatt  i  Sverige  är  försäkrad  för
följande  förmåner  som  anges i lagen (1962:381) om
allmän försäkring:
1.  ersättning  för  sjukvård  m.m. enligt 2 kap. i
fråga  om  förmåner  som  beslutas  av  de  allmänna
försäkringskassorna,
-----------------------------------------------------
2.    föräldrapenning  på   2.   föräldrapenning  på
garantinivå,               lägstanivå och grundnivå,
-----------------------------------------------------
3.  sjukersättning  och  aktivitetsersättning i form
av garantiersättning, samt
-----------------------------------------------------
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap.
i  fråga  om  förmåner  som  beslutas av de allmänna
försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
4  §
-----------------------------------------------------
Den  som arbetar i Sverige är försäkrad för följande
förmåner   enligt   lagen   (1962:381)   om   allmän
försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
-----------------------------------------------------
2.  föräldrapenning  över   2.  föräldrapenning över
garantinivå           och  lägstanivå och tillfällig
tillfällig                 föräldrapenning,
föräldrapenning,
-----------------------------------------------------
3.      inkomstrelaterad      sjukersättning     och
inkomstrelaterad aktivitetsersättning, samt
-----------------------------------------------------
4.   rehabilitering   och  rehabiliteringsersättning
enligt 22 kap. i fråga  om  förmåner som beslutas av
de allmänna försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
8  §
-----------------------------------------------------
Försäkringen          för   Försäkringen         för
pensioner           eller  pensioner           eller
skadeersättningar     som  skadeersättningar     som
avses  i  5  § 1, 3 och 4  avses  i  5  § 1, 3 och 4
skall  gälla  när  rätten  skall  gälla  när  rätten
till  en förmån enligt de  till  en förmån enligt de
lagar  som  anges där kan  lagar  som  anges där kan
härledas  från ett arbete  härledas  från ett arbete
i    Sverige.    Detsamma  i    Sverige.    Detsamma
gäller  försäkringen  för  gäller  försäkringen  för
föräldrapenning      över  föräldrapenning      över
garantinivå enligt 4 § 2.  lägstanivå enligt 4 § 2.
-----------------------------------------------------
Försäkringen  för  pensioner  enligt  första stycket
skall  också  gälla i det fall rätten till  förmånen
kan härledas från  sådan  ersättning  som anges i 12
och 13 §§.
-----------------------------------------------------
4 kap.
6  §
-----------------------------------------------------
Förmåner              och   Förmåner             och
skadeersättningar  enligt  skadeersättningar  enligt
3  kap. 4 § 3 samt 5 § 1,  3  kap. 4 § 3 samt 5 § 1,
3  och 4 utges för tid då  3  och 4 utges för tid då
den   försäkrade   vistas  den   försäkrade   vistas
utomlands så länge rätten  utomlands så länge rätten
till   förmånen   består.  till   förmånen   består.
Detta   gäller   också  i  Detta   gäller   också  i
fråga  om föräldrapenning  fråga  om föräldrapenning
över garantinivå enligt 3  över  lägstanivå enligt 3
kap. 4 § 2,                kap. 4 § 2,
-----------------------------------------------------
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2.  om  försäkringskassan  medger det, när ett barn
hämtas i samband med adoption.
-----------------------------------------------------

Bilaga 4

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena
10, 11 och 12


10  Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp

Belopp i 1000-tal kronor

----------------------------------------------------------
Politikområde         Regeringens UtskottetsAvvikelse
anslag                    förslag    förslag
-------------------------------------------------------------

19  Ersättning vid arbetsoförmåga
------------------------------------------------------------------
1    Sjukpenning och
rehabilitering m.m. (ram)
45 805 022  45 705 022  - 100 000
------------------------------------------------------------------
2    Förtidspensioner (ram)     47 838 490  47 838 490
------------------------------------------------------------------
3    Handikappersättningar       1 098 465   1 098 465
(ram)
------------------------------------------------------------------
4    Arbetsskadeersättningar     7 607 476   7 607 476
(ram)
------------------------------------------------------------------
5    Kostnader för
sysselsättning av vissa
förtidspensionärer (ram)        5 000       5 000
------------------------------------------------------------------
6    Ersättning för                 58 900      58 900
kroppsskador (ram)
------------------------------------------------------------------
7    Riksförsäkringsverket         754 490     754 490
(ram)
------------------------------------------------------------------
8    Allmänna                    5 189 175   5 289 175  + 100 000
försäkringskassor (ram)
------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet  108 357 018 108 357 018
------------------------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Belopp i 1 000-tal kronor

Utskottets  förslag överensstämmer  med  regeringens
förslag till anslagsfördelning.

-----------------------------------------------------
Politikområde                        Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag                                  förslag
-----------------------------------------------------

20   Ekonomisk äldrepolitik
-----------------------------------------------------
1    Ålderspensioner (ram)                 9 579 000
-----------------------------------------------------
2    Efterlevandepensioner
till vuxna (ram)
13 525 000
-----------------------------------------------------
3    Bostadstillägg till                  10 210 500
pensionärer (ram)
-----------------------------------------------------
4    Delpension (ram)                        220 000
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet             33 534 500
-----------------------------------------------------

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Belopp i 1 000-tal kronor

Utskottets förslag  överensstämmer med regeringens förslag
till anslagsfördelning.

-----------------------------------------------------
Politikområde                        Utskottets
-----------------------------------------------------
Anslag                                  förslag
-----------------------------------------------------

21   Ekonomisk familjepolitik
-----------------------------------------------------
1    Allmänna barnbidrag (ram)            20 994 000
-----------------------------------------------------
2    Föräldraförsäkring (ram)             19 617 000
-----------------------------------------------------
3    Underhållsstöd (ram)                  2 441 000
-----------------------------------------------------
4    Bidrag till kostnader för
internationella
adoptioner (ram)                         40 000
-----------------------------------------------------
5    Barnpensioner (ram)                     972 000
-----------------------------------------------------
6    Vårdbidrag för
funktionshindrade barn
(ram)                                 2 108 000
-----------------------------------------------------
7    Pensionsrätt för barnår               3 669 000
(ram)
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet             49 841 000
-----------------------------------------------------