Anslag inom utgiftsområde 21 Energi
Betänkande 1997/98:NU2
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU02
Utgiftsområde 21 Energi
Innehåll
1997/98 NU2 Ärendet I detta betänkande behandlas dels proposition 1997/98:1 (budgetpropositionen) såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi, dels - helt eller delvis - 29 motioner från allmänna motionstiden, dels - delvis - en motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:176 om lag om kärnkraftens avveckling. Sistnämnda proposition jämte motioner behandlas i betänkande 1997/98: NU5, som avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande.
Sammanfattning
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det energipolitiska program för omställningen av det svenska energisystemet som riksdagen beslutat om våren 1997. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa förutsättningarna för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Enligt beslutet skall de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck ställas av. Ett omställningsprogram som avser tiden fram t.o.m. år 2004 och har en kostnadsram på sammanlagt 9 miljarder kronor skall påbörjas. Programmet omfattar dels insatser för forskning och utveckling under sju år om totalt 5,6 miljarder kronor, dels åtgärder för att kompensera bortfallet av elproduktion från kärnkraftverket i Barsebäck på 3,1 miljarder kronor. Åtgärderna syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. En ny energimyndighet med ansvar att genomföra huvuddelen av omställningsprogrammet skall inrättas. Särskilda insatser genomförs för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. I betänkandet avstyrker utskottet ett flertal motioner med yrkanden om en principiellt annan inriktning på energipolitiken. Motionerna följs upp i reservationer (m; fp; mp; kd). Innehållet i reservationerna överensstämmer i allt väsentligt med dem som framfördes i utskottets betänkande (bet. 1996/97: NU12) våren 1997 när regeringens förslag (prop. 1996/97:84) om en uthållig energiförsörjning behandlades. Riksdagen har i november 1997 godkänt (bet. 1997/98:FiU1) den i budgetpropositionen föreslagna ramen för utgiftsområdet för år 1998 till 1 583 miljoner kronor. För år 1999 beräknas ramen till 1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603 miljoner kronor. I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till fördelning av utgiftsramen på anslag. Likaså tillstyrks övriga förslag till riksdagsbeslut som regeringen framlägger under utgiftsområdet. Företrädarna i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna deltar inte i beslutet om anslag. De erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag som framlagts av respektive parti.
Propositionen
I proposition 1997/98:1 föreslås under utgiftsområde 21 Energi att riksdagen 1. godkänner förslaget till ekonomisk planeringsram för verksamheten under perioden 1998-1999 (avsnitt B 9), perioden 1998-2002 (avsnitten B 1-B 3) och perioden 1998-2004 (avsnitten B 4-B 7), 2. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtaganden om högst 400 miljoner kronor för år 1999, högst 350 miljoner kronor för år 2000, högst 350 miljoner kronor för år 2001 och högst 245 miljoner kronor för år 2002, 3. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor innebärande åtaganden om högst 215 miljoner kronor för år 1999, högst 215 miljoner kronor för år 2000, högst 180 miljoner kronor för år 2001 och högst 95 miljoner kronor för år 2002, 4. godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till den kommunala energirådgivningen, 5. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet in-nebärande åtaganden om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 60 miljoner kronor för år 2000, högst 40 miljoner kronor för år 2001, högst 30 miljoner kronor för år 2002, högst 20 miljoner kronor för år 2003 och högst 10 miljoner kronor för år 2004, 6. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 90 miljoner kronor för år 2000, högst 50 miljoner kronor för år 2001, högst 50 miljoner kronor för år 2002, högst 50 miljoner kronor för år 2003 och högst 50 miljoner kronor för år 2004, 7. medger att fullföljande av de åtaganden som gjorts med stöd av förordningen (1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle skall finansieras med medel från det nya energiteknikbidraget, 8. medger att anslagssparande från anslaget A 3 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförs till anslaget B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, 9. som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000, 10. godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts beredskapsåtgärder, 11. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad som anförts, 12. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i bilaga.
Motionerna
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny energipolitik. 1997/98:Fi510 av Anne Wibble m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning (tkr):
-------------------------------------------------------- |Anslag | Regeringens |Anslagsförändring| | | förslag | | -------------------------------------------------------- |A 1 | | | |Energimyndighet: | 138 000 | - 138 000 | |Förvaltningskostnader| | | -------------------------------------------------------- |A 2 Kostnader för | | | |bildande av en ny | | | |energimyndighet | 25 000 | ( 25 000 | -------------------------------------------------------- |B 1 Bidrag för | | | |att minska | 290 000 | ( 140 000 | |elanvändningen | | | -------------------------------------------------------- |B 2 Bidrag till | | | |investeringar i | | | |elproduktion från | | | |förnybara | 215 000 | ( 103 000 | |energikällor | | | -------------------------------------------------------- |B 3 Åtgärder för | | | |effektivare | 90 000 | ( 43 000 | |energianvändning | | | -------------------------------------------------------- |B 4 | 320 000 | ( 120 000 | |Energiforskning | | | -------------------------------------------------------- |B 5 Bidrag till | | | |Energiteknikfonden| 90 000 | ( 34 000 | -------------------------------------------------------- |B 6 Introduktion | 160 000 | | |av ny | | ( 60 000 | |energiteknik | | | -------------------------------------------------------- |B 9 Åtgärder för | | | |el- och | 200 000 | | |värmeförsörjningen| | ( 200 000 | |i Sydsverige | | | -------------------------------------------------------- |Summa för | | | |utgiftsområdet | 1 583 041 | ( 863 000| --------------------------------------------------------
1997/98:U412 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ge en oberoende utredning i uppdrag att specificera användningen av uran i det svenska energisystemet, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ för en kärnkraftsavveckling internationellt. 1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett hållbart energisystem och behovet av en fri forskning kring detta. 1997/98:N203 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen och förklara forskningen kring fusionsenergi fri i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:N210 av Eva Björne (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bidrag inte skall utgå till investeringar i biobränslebaserade kraftvärmeverk, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bidrag till småskalig vattenkraft och vindkraftverk samt s. k. miljöbonus tas bort. 1997/98:N211 av Jan Backman m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftsproduktionen i Barsebäck skall behållas. 1997/98:N216 av Dan Ericsson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer för energipolitiken, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiska insatser på klimatområdet, såväl nationellt som internationellt, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska elanvändningen, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljökonsekvensanalys om effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen, 5. beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om investeringsbidrag för vindkraft och småskalig vattenkraft, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på anslaget för information och utbildning, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av teknik för framtidens energisystem, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av Delegationen för åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återta tillstånden för naturgaseldade kraftverk i Malmö och Göteborg, 12. med ändring av regeringens förslag för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning (tkr):
-------------------------------------------------------- |Anslag | Regeringens | Anslagsändring| | | förslag | | -------------------------------------------------------- |B 2 Bidrag till | | | |investeringar i | | | |elproduktion från | | | |förnybara | 215 000 | +30 000 | |energikällor | | | -------------------------------------------------------- |B 9 Åtgärder för | | | |el- och | | | |värmeförsörjningen| 200 000 | ( 180 000 | |i Sydsverige | | | -------------------------------------------------------- |Totalt | | | | | 415 000 | ( 150 000 | -------------------------------------------------------- 1997/98:N220 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bidraget till kommunal energirådgivning bör utgå till både energi- och miljörådgivning. 1997/98:N221 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3) i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:N222 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (båda m) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär en bred miljökonsekvensanalys av vad den aviserade kärnkraftsavvecklingen innebär för miljön i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i Sverige. 1997/98:N223 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens betydelse för den ekonomiska utvecklingen, 2. beslutar godkänna riktlinjer för energipolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivisering och hushållning med energi, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt användning av s.k. avkopplingsbara elpannor, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de energipolitiska programmen, 6. beslutar slopa investeringsstöd för ny energiproduktion i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiforskningens betydelse, 9. beslutar upphäva det s.k. tankeförbudet i 6 § kärntekniklagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållens energikostnader, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om industrins elkostnadsläge, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens regionalpolitiska effekter, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utslagning av arbetsplatser vid en förtida avveckling av kärnkraften, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utslaget i 1980 års folkomröstning bör följas, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens nya förutsättningar på en avreglerad elmarknad, 16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ?naturlig? utfasning av den svenska kärnkraften, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskerna för kärnsäkerheten vid en förtida avveckling av svensk kärnkraft, 19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kärnkraftens kostnader, 20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av en offensiv klimatpolitik, 21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöeffekterna av ökad elimport, 22. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt drift vid kärnkraftverket i Barsebäck, 23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om storskalig biobränsleanvändning, 24. hos regeringen begär en utredning av miljökonsekvenserna vid en storskaligt ökad biobränsleanvändning i enlighet med vad som anförts i motionen, 26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en storskalig fossilgasintroduktion i Sverige, 31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vattenfalls oberoende och affärsmässighet, 32. hos regeringen begär förslag om breddning av ägandet i Vattenfall AB i enlighet med vad som anförts i motionen, 33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ny energimyndighet ej skall inrättas, 35. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av besked rörande de långsiktiga förutsättningarna för att investera i industriell verksamhet i Sverige. 1997/98:N224 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillgången till billig energi är avgörande för de värmländska företagens livskraft, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om glesbygdens beroende av billig energi, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den förtida avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck har en negativ inverkan på miljön vad beträffar såväl koldioxidutsläpp som försurande ämnen, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de enskilda hushållen inte bör drabbas av kostnader för elkonvertering, 5. avslår regeringens förslag om en förtida avveckling av kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:N226 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en särskild miljöbonus för solvärme enligt vad som anförts i motionen. 1997/98:N240 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär en utredning av substansen i regeringens plan för att ersätta den el som bortfaller om Barsebäcksverket stängs i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. hos regeringen begär en utredning av vilka ekonomiska effekter den förtida kärnkraftsavvecklingen får för staten, hushållen och kraftbolagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den förtida kärnkraftsavvecklingen. 1997/98:N244 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva industrins konkurrenssituation. 1997/98:N245 av Bo Nilsson och Christin Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt forskning om biobaserade drivmedel. 1997/98:N253 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftsavvecklingen skall fortsätta i jämn takt, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydliga instruktioner till Vattenfall AB och den nya energimyndigheten. 1997/98:N258 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fullständig klarhet skall råda över ansvarsförhållandena för ett avstängt kärnkraftverk. 1997/98:N260 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som innebär att vattenkraft och andra elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens avfallshanteringskostnader. 1997/98:N266 av Carin Lundberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att tillgodose basindustrins behov av god tillgång till elkraft till konkurrenskraftiga priser, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småskalig kraftvärmeproduktion, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar för företag som arbetar med miljövänlig teknik. 1997/98:N269 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till precisering och skärpning av kärntekniklagen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beräkningsunderlaget för skärpning av kärntekniklagen skall redovisas. 1997/98:N272 av Dan Ericsson (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva frågan om stimulansåtgärd för tilläggsisolering, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modifiering av dagens bidrag till installation av biobränslekälla. 1997/98:N273 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hindra framställning av MOX-bränsle efter upparbetning av det utbrända kärnbränslet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stoppa införsel av MOX-bränsle, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aldrig producera eller använda MOX-bränsle i de svenska reaktorerna. 1997/98:N277 av Elving Andersson m.fl. (c, s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till energiomställning i allmänna samlingslokaler som har direktverkande el. 1997/98:N282 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. avslår regeringens förslag om anslag till ny energimyndighet i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. avslår regeringens förslag om medel till bidrag för minskad elanvändning i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. avslår regeringens förslag om medel till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. beslutar att under anslaget B 3 Åtgärder för effektivare energianvändning inom utgiftsområde 21 anvisa ett anslag om 32 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. beslutar att under B 4 Energiforskning inom utgiftsområde 21 anvisa ett anslag om 290 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. avslår regeringens förslag om medel för åtgärder för el- och värmeförsörjningar i Sydsverige i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:N283 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiken, 2. avslår propositionens förslag om Svenska kraftnät såvitt avser Polen kabeln i enlighet med vad i motionen anförts, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag för konvertering från elvärme samt bidrag till fjärrvärmeanslutning, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biobränslebaserad kraftvärme, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraft, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småskalig vattenkraft, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphandlingsförfarande för ny elproduktionsteknik med förnybara energislag, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teknikupphandling av energieffektiv teknik, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal energirådgivning m.m., 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motoralkoholproduktion från skogsråvara, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletterande användning av anslaget för introduktion av ny energiteknik, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsstöd för solvärme, 13. beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt Miljöpartiets förslag i den i motionen redovisade tabellen enligt uppställning på följande sida (mkr), 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 21 Energi för åren 1999 och 2000 enligt förslag i den i motionen redovisade tabellen enligt följande uppställning (mkr), --------------------------------------------------------- |Anslag |Regeringens förslag |Miljöpartiet | --------------------------------------------------------- | |Förslag|Beräknat|Beräknat|Avvikelse från| | | | | |regeringen | ------------------------------------------------------- | |1998 | 1999 | 2000 |1998|1999|2000| ------------------------------------------------------- |Totalt | 1 |1 842 |1 604 |+433|+470|+455| |utgiftsområdet |583 | | | | | | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |A 1 | | | | | | | |Energimyndighet: | | 125 | | | | | |Förvaltningskostnader|138| | 128 | | | | ------------------------------------------------------- |A 2 Kostnader för | | | | | | | |bildande av en ny | | | | | | | |energimyndighet | | 0 | | | | | | | 25 | | 0 | | | | ------------------------------------------------------- |B 1 Bidrag för | | | | | | | |att minska | | 400 | |+80 |+110|+95| |elanvändningen |290 | | 350 | | | | ------------------------------------------------------- |B 2 Bidrag till | | | | | | | |investeringar i | | | | | | | |elproduktion från | | | | | | | |förnybara | | 215 | |+160|+157|+157| |energikällor |215 | | 215 | | | | ------------------------------------------------------- |B 3 Åtgärder för | | | | | | | |effektivare | 90 | | |+65 |+65 |+65| |energianvändning | | 90 | 90 | | | | ------------------------------------------------------- |B 4 | | 398 | |+10 |+13 |+13| |Energiforskning |320 | | 405 | | | | ------------------------------------------------------- |B 5 Bidrag till | | | | | | | |Energiteknikfonden| | 130 | |+13 |+20 |+20| | | 90 | | 130 | | | | ------------------------------------------------------- |B 6 Introduktion | | | | | | | |av ny | | 230 | |+55 |+55 |+55| |energiteknik |160 | | 230 | | | | ------------------------------------------------------- |B 7 | | | | | | | |Energipolitiskt | | | | | | | |motiverade | | | | | | | |internationella | 50 | 50 | 50 | | | | |klimatinsatser | | | | | | | ------------------------------------------------------- |B 8 Täckande av | | | | | | | |förluster i | | | | | | | |anledning av | | | | | | | |statliga | 5 | | | | | | |garantier inom | | 5 | 5 | | | | |energiområdet | | | | | | | ------------------------------------------------------- |B 9 Åtgärder för | | | | | | | |el- och | | | | | | | |värmeförsörjningen| | 200 | | | | | |i Sydsverige |200 | | | | | | ------------------------------------------------------- |B 10 Nytt anslag: | | | | | | | |Bidrag till | | | | | | | |investeringar i | | | | | 50 | 50| |solvärme | | | |50 | | | -------------------------------------------------------
15. godkänner ekonomiska planeringsramar för verksamheten avseende anslagen B 1, B 2, B 3, B 4, B 5, B 6 och ett nytt anslag B 10 i enlighet med vad i motionen anförts, 16. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtagande om högst 510 miljoner kronor för år 1999, högst 445 miljoner kronor för år 2000, högst 390 miljoner kronor för år 2001 och högst 385 miljoner kronor för år 2002, 17. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor innebärande åtaganden om högst 385 miljoner kronor för år 1999, högst 385 miljoner kronor för år 2000, högst 275 miljoner kronor för år 2001 och högst 270 miljoner kronor för år 2002, 18. godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till den kommunala energirådgivningen med tillägg av vad i motionen anförts i denna del, 19. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om högst 115 miljoner kronor för år 1999, högst 115 miljoner kronor för år 2000, högst 60 miljoner kronor för år 2001, högst 60 miljoner kronor för år 2002, högst 60 miljoner kronor för år 2003 och högst 60 miljoner kronor för år 2004, 20. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i solvärme innebärande åtaganden om högst 50 miljoner kronor för vart och ett av åren 1999 t.o.m. 2002. 1997/98:N286 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt naturgasutbyggnad. 1997/98:Bo517 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gasnät och klimatkonventionen.
Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:176 och som behandlas här är 1997/98:N6 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för kärnkraftsavvecklingen, 6. hos regeringen begär förslag till precisering och skärpning av kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
Allmänt om energipolitiken
Mål- och resultatstyrning I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 21) hänvisar regeringen till riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 (prop. 1996/97: 84, bet. NU12). Det påpekas att resultaten av 1991 års energipolitiska program redovisades vid detta tillfälle. I propositionen som låg till grund för nämnda beslut framhölls (s. 31) att det är av central betydelse att resultaten av de åtgärder som vidtas för att minska elanvändningen och öka tillförseln av el fortlöpande kan mätas, sammanställas och avrapporteras. Det är viktigt, underströks det, att resultatuppföljningen utvecklas så att den kan utgöra underlag för kommande utvärderingar. Metoder borde utvecklas som gör det möjligt att utvärdera effektiviteten hos och mäta resultaten av åtgärderna. Vidare betonades vikten av att ett system för uppföljning och utvärdering planeras så att det kan användas redan när de energipolitiska åtgärderna börjar tillämpas. I propositionen sades också att resultaten bör belysas utifrån en systemsyn, där också indirekta ekonomiska och tekniska effekter kan inkluderas. Riksdagen och regeringen skall ha möjlighet att regelbundet bedöma resultaten av de energipolitiska åtgärderna, framhölls det. Resultatet från utvärderingarna skall - tillsammans med erfarenheterna från stängningen av reaktorerna i Barsebäcksverket - utgöra underlag för kommande beslut om hur den fortsatta omställningen skall genomföras. Av propositionen framgick att det är en uppgift för regeringen att utfärda närmare anvisningar om hur utvärderingarna av det energipolitiska programmet skall läggas upp. Regeringens avsikt är, sades det, att årligen informera riksdagen om de resultat som har uppnåtts. Den första redovisningen kommer att lämnas i budgetpropositionen för år 1999. Utskottet vill först - oavsett inställning till energipolitiken - välkomna den ambition som regeringen har gett uttryck för beträffande redovisningen till riksdagen av resultaten från 1997 års omställningsprogram. En slutsats som utskottet dragit från egen uppföljningsverksamhet av 1991 års energiomställningsprogram är att det behövs en bättre redovisning av energiomställningens resultat i förhållande till insatta resurser. En förutsättning för detta är en tydlig verksamhetsindelning med väl formulerade målsättningar - nedbrutna från de övergripande energipolitiska riktlinjerna - som gör det lättare att följa hur resurserna används och de resultat som blir följden av statens insatser. Det är t.ex. viktigt att bidragen från Energiteknikfonden - som är en finansieringskälla och inte ett verksamhetsområde - inordnas i en sådan verksamhetsstruktur som möjliggör en tydligare resultatredovisning från fondens verksamhet. I vissa fall kan också konstateras att det funnits resultat-information tillgänglig, men som inte använts i Regeringskansliets beredningsarbete och därmed inte kommit riksdagen till del. Ett annat förhållande som utskottet har uppmärksammat gäller förekomsten av anslagsreservationer inom vissa delar av 1991 års omställningsprogram som successivt hade byggts upp utan att något klarläggande om orsakerna till detta lämnades till riksdagen. I det energipolitiska betänkandet våren 1997 med anledning av den inledningsvis nämnda propositionen (bet. 1996/97:NU12 s. 40) underströks vikten av att omställningsprogrammen blir föremål för en kontinuerlig och ingående uppföljning. I uppföljningen skall uppnådda resultat ställas mot de anvisade resurserna och de uppställda målen för åtgärderna. Vidare betonades det önskvärda i att denna redovisning görs i samlad form och att den ger information dels om hur insatta medel har använts, dels - på sikt - om åtgärdernas effekter. Bakom detta önskemål ligger iakttagelsen att de årsvisa rapporter som togs fram under det förra omställningsprogrammet endast redovisade vissa delar till förfång för en mer energipolitiskt motiverad, heltäckande bild av insatserna. Utskottet menar att det i inledningsskedet, men även fortsättningsvis, av det nya omställningsprogrammet är viktigt att riksdagen får del av en relevant uppföljningsinformation - uppdelad på berörda verksamhetsområden - som visar på t.ex. antalet beviljade ansökningar, påbörjade forskningsprojekt, beräknade sparnivåer, etc. Först på längre sikt inställer sig frågan om vilka effekter som insatserna har medfört. Detta talar för, enligt utskottets uppfattning, att den nämnda redovisningen inledningsvis bör byggas upp kring ett antal lämpliga s.k. nyckeltal på en för riksdagen anpassad nivå. I budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 7.7) sägs att det för den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen är av stor vikt att riksdagen och regeringen kontinuerligt för en dialog ur ett styrningsperspektiv om de beslutsunderlag som regeringen redovisar. Denna dialog bör utvecklas, framhålls det, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå. Regeringens strävan i årets budgetproposition har varit, uttalas det i samma del (avsnitt 6.1), att utveckla resultatbedömningarna på utgiftsområdes- och verksamhetsområdesnivå och fokusera på de viktigaste målen. Ambitionen i utvecklingsarbetet är att skapa bättre förutsättningar för riksdagens och regeringens prövning och prioritering av verksamheter. Utskottets bedömning är att dessa strävanden från regeringens sida kommer att ha stor betydelse för riksdagens möjligheter att inom ramen för en ordnad budgetdialog erhålla en god resultatinformation. Den metodutveckling av resultatstyrningen som nu pågår och den utbyggda budgetdialog som planeras mellan regering och riksdag skapar förutsättningar för en förbättrad uppföljning av det energipolitiska programmet. Det bör i detta sammanhang erinras om den bestämmelse i lagen (1996:1059) om statsbudgeten där (2 §) en skyldighet föreskrivs för regeringen att för riksdagen redovisa mål och resultat på olika verksamhetsområden. Ett av motiven bakom bestämmelsen är att den skall underlätta för riksdagens utskott att i ökad utsträckning ägna sig åt uppföljning och utvärdering av resultaten av den verksamhet som riksdagen beslutat om.
Riktlinjer för energipolitiken
Propositionen På basis av en överenskommelse i februari 1997 mellan företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet och en senare framlagd proposition i ärendet (prop. 1996/97:84) beslutade riksdagen i juni 1997 om nya riktlinjer för energipolitiken (bet. 1996/97:NU12). Enligt beslutet är målet för den svenska energipolitiken att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Syftet är att främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Enligt riktlinjerna för energipolitiken skall en reaktor i Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Den andra reaktorn i Barsebäck skall ställas av före den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. Innan en stängning av den andra reaktorn kan genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva att förutsättningen för stängningen av kärnkraftsreaktorn är uppfylld. I budgetpropositionen erinras om det i proposition 1996/97:176 framlagda lagförslaget om kärnkraftens avveckling. I denna proposition föreslås en lag enligt vilken regeringen får besluta att rätten att driva en kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi skall upphöra vid en viss tidpunkt. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Under förutsättning att riksdagen antar lagförslaget avser regeringen att besluta om att en reaktor i Barsebäcksverket skall ställas av den 1 juli 1998. Nämnda proposition jämte motioner behandlar utskottet i betänkande 1997/98:NU5, som avlämnas samtidigt med detta betänkande. Regeringen förordnade i juni 1997 f.d. generaldirektören Kaj Janérus att vara statens förhandlare för avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck. Förhandlaren skall fortlöpande redovisa resultaten av sitt uppdrag samt därmed sammanhängande ersättningsfrågor till chefen för Närings- och handelsdepartementet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i ersättningsfrågan när ytterligare information finns att redovisa, påpekas det i budgetpropositionen. Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull, långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering. Bortfallet av el skall kompenseras genom effektivare energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt tillförsel av el från andra energikällor. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är, som nyss nämnts, att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. De energipolitiska riktlinjerna innebär att investeringsbidrag kommer att ges under ytterligare en femårsperiod för att stimulera en fortsatt utbyggnad av ekologiskt uthållig elproduktion. Sammanlagt löper energiomställningsprogrammet över en sjuårsperiod fram t.o.m. år 2004. Kostnaden beräknas totalt komma att uppgå till ca 9 miljarder kronor. Den nya centrala energimyndigheten, som skall inrättas den 1 januari 1998, kommer att ha huvudansvaret för att verkställa merparten av det energipolitiska programmet. Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att Sveriges medlemskap i EU har skapat delvis nya förutsättningar för energipolitiken. Fullbordandet av den inre marknaden för el och gas, liksom strävandena att utvidga EU, ställer ökade krav på att de energipolitiska åtgärder som vidtas i Sverige står i samklang med utvecklingen i vår omvärld. Utgiftsområde 21 omfattar frågor avseende tillförsel, distribution och användning av energi samt det energipolitiska omställnings- och utvecklingsprogram som godkändes av riksdagen våren 1997. Till utgiftsområdet hör också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, innefattande ett program för utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Riksdagen har ställt sig bakom att lägga samman myndigheten Statens oljelager med Sveriges geologiska undersökning (prop. 1996/97:150, bet. FiU20). Från och med år 1998 anvisas därför medel för den fortsatta avvecklingen av oljelager och lagringsanläggningar m.m. under utgiftsområde 24 Näringsliv.
Motionerna I det följande refereras inledningsvis framförda yrkanden om energipolitiska riktlinjer i parti- och kommittémotioner. Därefter behandlas motsvarande yrkanden i enskilda motioner.
I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:N223 sägs att en god ekonomisk och social utveckling blir omöjlig om inte energiförsörjningen är långsiktigt tryggad till konkurrenskraftiga priser. Riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 är mot den bakgrunden djupt olyckligt och skadar Sverige som industrination, menar motionärerna. En förtida kärnkraftsavveckling strider uppenbart mot utslaget i 1980 års folkomröstning, anför motionärerna och framhåller att det innebär en kapitalförstöring som saknar motstycke i historien och som kommer att medföra välfärdsförluster. Fossila bränslen kommer att ersätta kärnkraften med ökade luftföroreningar och utsläpp av koldioxid som följd. Enligt motionärerna tas ingen hänsyn till påverkan på sysselsättning och välfärd. Dagens svenska reaktorer har föga gemensamt med dem som var föremål för folkomröstningen för 17 år sedan, sägs det. Det är säkra reaktorer som stängs vid en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige. Om Sverige frivilligt avhänder sig egna elproduktionsresurser ökar därför avsättningsmöjligheterna för el från produktionsanläggningar i vår omvärld, bl.a.från ryska kärnkraftverk. En paradoxal och djupt oroande effekt av en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige kan bli en försämrad kärnsäkerhet i hela norra Europa, sägs det. En stängning av den första reaktorn i Barsebäcksverket får omedelbara och direkta konsekvenser för statens finanser, menar motionärerna. Budgetpropositionen innehåller ingen bedömning av vilken kostnad som en stängning åsamkar staten, och därmed de svenska skattebetalarna. Det har inte heller klargjorts hur den åsyftade stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck egentligen skall gå till. Den mest närliggande slutsatsen är enlig motionärerna att regeringen med hjälp av den nya lagstiftningen skall försöka tvinga Sydkraft AB till en skenbart frivillig förhandlingsuppgörelse. Detta sätt att använda den lagstiftande makten inger oro, heter det. I motionen riktas vidare kritik mot att regeringen i förhandlingar med övriga EU-länder utverkat en rätt för Sverige att öka utsläppen av koldioxid med 5 % till år 2010 i stället för att minska utsläppen som de flesta andra EU-länder kommer att göra. Växthusgasernas klimatpåverkan har karaktären av en global överlevnadsfråga, varnar motionärerna. De hänvisar till att Sverige under år 1996 nettoimporterade drygt 5 TWh elkraft, vilket motsvarar mer än halva årsproduktionen vid Barsebäcksverket. Runt om Sveriges gränser finns ledig elproduktionskapacitet. Den har det gemensamt att produktionen sker i former som vi av miljöskäl inte vill acceptera i vårt land. Allvarligt är enligt motionärerna också att kärnkraftsavvecklingen snabbt bygger upp ett motiv för att introducera naturgasen (fossilgasen) i stor skala i Sverige. Om naturgas ersätter kärnkraft för elproduktion blir resultatet kraftigt ökade utsläpp av såväl koldioxid som kväveoxider. Motionärerna fruktar också att en storskalig gasintroduktion snabbt skulle slå ut biobränsleanvändningen i kraftvärme- och fjärrvärmeproduktion. Dessutom, hävdas det, är uppbyggnaden av ett gasnät utomordentligt kapitalkrävande. Om vi även framgent vill slå vakt om den svenska basindustrin finns det inte något utrymme för en energipolitik som försämrar konkurrenskraften ytterligare, fortsätter motionärerna. Svensk basindustri är elintensiv och känslig för en energipolitik som höjer priserna. En kärnkraftsavveckling hotar inte bara elintensiv basindustri, utan också ett stort antal underleverantörer och serviceföretag. I många regioner är den offentliga sektorn helt beroende av att den tunga industrin har en framtid. Det framhålls också att en förtida kärnkraftsavveckling leder till att boendekostnaderna ökar. Skall den elintensiva industrins konkurrenskraft skyddas får hushållen bära den största delen av bördan. De investeringar i elvärme som staten tidigare har uppmuntrat kommer nu att stå hushållen dyrt, hävdas det. Regeringens förslag att hindra användningen av avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmesystemen leder inte till en ökad hushållning med el, anförs det vidare i motionen. Om elpannorna fasas ut ur fjärrvärmesystemen blir alternativet att producera motsvarande energimängd genom förbränning av främst olja, sägs det. Motionärerna vill erinra om att det på den avreglerade elmarknaden råder fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med tidigare. Prissättningen, investeringsbesluten och planeringen sker nu på grundval av den information som elmarknaden förmedlar till konsumenter och producenter. De nya förutsättningarna måste tillvaratas i stället för att man återfaller i ett traditionellt plantänkande. Den fortlöpande omställningen, miljöanpassningen och förnyelsen av energisystemet gagnas bäst om statsmakterna kan ge långsiktigt stabila förutsättningar för kraftföretagen, industrin och hushållen, hävdas det i motionen. Kraftbranschen får då själv ta det fulla ansvaret för sin utveckling. Motionärerna menar att avregleringen av elmarknaden innebär att ansvaret för förnyelse, utveckling och omställning av produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv. Följden blir att en reaktor kan drivas så länge ägaren anser det vara kommersiellt lönsamt att årligen reinvestera de belopp som behövs för att svara upp till säkerhetskrav och driftssäkerhet. När lönsamheten i dessa reinvesteringar är tveksam kommer annan produktion att fasas in och reaktorn läggs ned. I motionen framhålls också vikten av att Vattenfall AB skall vara ett strikt affärsmässigt bolag som deltar i konkurrensen på jämbördiga villkor med andra kraftproducenter. Motionärerna uppfattar det som ett stort steg tillbaka när nu Vattenfall AB tilldelas en ?strategisk roll i omställningsarbetet? och menar att företagets ledning politiseras. Bolagets fortsatta utveckling hämmas, sägs det, när politiska skäl lägger hinder i vägen för ett affärsmässigt agerande. I stället borde Vattenfall AB även fortsättningsvis bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga grunder. Därutöver bör, anser motionärerna, ägandet i bolaget breddas. I motionen anförs att de nya energipolitiska omställningsprogrammen utgör väsentligen en upprepning av de program som infördes i samband med 1991 års energipolitiska uppgörelse. Olika utvärderingar av dessa program har alla påvisat allvarliga brister, menar motionärerna. Programmens struktur har ansetts vara svåröverskådlig och resultatuppföljningen bristfällig. Programmen har gripit in i varandra på ett osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att utvärdera kostnadseffektiviteten i de enskilda programmen. Energisystemet måste ställas om globalt för att bli ekologiskt hållbart, är budskapet i Folkpartiet liberalernas partimotion 1997/98:Jo785. Energiframställning genom fossila bränslen som kol, olja och naturgas samt kärnkraften skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av ekologiskt hållbara energikällor, som inte förorsakar skadliga utsläpp eller avfall och inte förbrukar ändliga resurser. Samtliga fossila bränslen kommer att utgöra parenteser i mänsklighetens energiförsörjning, heter det i motionen. En successiv omställning av energisystemet är dock att föredra framför kortsiktiga beslut som leder till snabba och kraftiga energiprishöjningar. I motionen framförs farhågor för att kortsiktiga beslut riskerar att kullkasta förutsättningarna för viktiga delar av industrin, försämra sysselsättning och välfärd, urholka de offentliga finanserna och försvåra för hushållen. Förnybara energislag måste ges tid att utvecklas och erbjudas till konkurrenskraftiga priser. Enligt motionärerna bör staten använda sig av ekonomiska styrmedel i energipolitiken och därigenom sätta pris på miljöförstöringen från de fossila energikällorna. Utöver ekonomiska styrmedel som miljöavgifter behövs aktiva insatser som teknikupphandling, utveckling av biobränsleteknik och annan miljövänlig energiproduktion samt forskning. Motionärernas förhoppning är att framtiden kan komma att erbjuda nya energikällor och ny teknik som är ekologiskt hållbar. För att nå dithän måste forskningen kring energiförsörjningen vara fri, påpekas det. I Miljöpartiet de grönas partimotion 1997/98:N283 framträder ett annat synsätt vad gäller hur de energipolitiska riktlinjerna bör utformas. Här sägs det att Sveriges energipolitik inte är inriktad på en omställning av energisys-temet, utan leder i bästa fall till en stängning av två kärnkraftsreaktorer. Miljöpartiets energipolitik, understryks det, innebär däremot en total omställning av energisystemet till elproduktion med förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010. Den strategi för vilken det pläderas i motionen går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Utgångspunkten för motionärerna är att alla energislag skall betala sina fulla kostnader. En avvecklingslag bör emellertid utnyttjas i inledningen som komplement till de ekonomiska styrmedlen i syfte att påskynda nedtrappningen av kärnkraftsproduktionen. Enligt motionärernas strategi skall en minskad andel kärnkraftsel kompenseras av dels en minskad elanvändning genom konvertering från eluppvärmning, effektivare elanvändning och hushållning, dels en utbyggnad av ny elproduktion med förnybara energislag. I motionerna 1997/98:K715 och 1997/98:N216 från företrädare för Kristdemokraterna argumenteras ävenledes för att en ny energipolitik skall utarbetas. Långsiktigt, sägs det i den sistnämnda motionen, bör Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och bränslen. På så sätt byggs det ekologiskt uthålliga energisystemet. Industri och hushåll skall, understryks det, tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser. Strävan skall vara att möjliggöra en successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom elsparande och nyproduktion av el från förnybara energikällor. Utgångspunkten, anser motionärerna, skall vara eleffektivisering och utveckling av förnybar elproduktion som skall göra kärnkraft obehövlig, liksom energisystem som bygger på fossila bränslen. Partiets uppfattning är att den första kärnkraftsreaktorn kan tas ur produktion när motsvarande mängd el kan kompenseras med ny tillförsel och sparande. Motionärerna anser det vara en oansvarig politik att fatta beslut om att stänga en reaktor utan vetskap om hur detta skall gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser detta får och vilka samhällsekonomiska kostnader detta medför. Motionärerna uppmärksammar också att regeringen gett tillstånd till både Malmö Energi AB och Göteborg Energi AB om att få uppföra naturgaseldade kraftvärmeverk. Det är helt uppenbart, anför motionärerna, att regeringen nu avser att storskaligt satsa på naturgas - eller riktigare benämnt fossilgas - för att ersätta kärnkraft. Motionens budskap i denna del är att en politik som går ut på att ersätta biobränslen med naturgas är ett direkt hot mot strävan att ställa om energisystemet till det ekologiskt hållbara. Motionärerna riktar kritik mot avsaknaden av ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram från regeringens sida och påpekar att denna brist är anmärkningsvärd. Regeringen och de partier som står bakom energiuppgörelsen bidrar nu dessvärre till en negativ utveckling vad gäller växthuseffekten, anförs det. Utskottet övergår nu till att referera övriga motioner med bäring på riktlinjerna för energipolitiken. Motionerna är grupperade partivis. Elanvändningen inom industrin i Sundsvalls kommun är lika stor som inom industrin i Södermanlands län inklusive Stockholm, påpekas det i motion 1997/98:N244 (s). De tre största elintensiva företagen i Sundsvall svarar - inräknat indirekta sysselsättningseffekter - för 17 % av den totala sysselsättningen i kommunen. Den höjda elbeskattningen har medfört en försämrad konkurrenssituation för bl.a. landets enda aluminiumsmältverk, understryker motionärerna. Ett liknande budskap framförs i motion 1997/98:N266 (s). Näringslivet i skogslänen är starkt beroende av att ha god tillgång till energi till internationellt konkurrenskraftiga priser. Motionärerna välkomnar att det i överenskommelsen om kärnkraftsavveckling som träffats slås fast att basindustrin skall garanteras tillräcklig tillgång på elkraft till konkurrenskraftiga priser och att ersättningskraft till konkurrenskraftiga priser skall finnas framme innan ytterligare steg tas i kärnkraftsavvecklingen. I motion 1997/98:N286 (s) argumenteras för en utbyggnad av naturgasen i syfte att åstadkomma ett långsiktigt hållbart energisystem. Motionären pekar på att naturgasen i dag har en marknadsandel på endast 3 % i den svenska energiförsörjningen. Mot denna bakgrund är en fortsatt naturgasutbyggnad från Syd- och Västsverige mot Mälardalen och Bergslagen motiverad, lyder slutsatsen i motionen. Naturgasprojektet är dessutom identifierat som ett samarbetsprojekt mellan Östersjöns stater och de nordiska länderna, heter det. I motion 1997/98:N211 (m) anförs att Barsebäcksverket fortsatt kan producera stora mängder elektricitet på ett kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. I motionen argumenteras på ett flertal teman för denna ståndpunkt. Det hänvisas till att verket har en hög säkerhetsnivå och en lång återstående livslängd samt åsamkar omgivningen en mycket liten miljö- och strålningspåverkan. Det erinras också om att personalen vill bevara kraftverket och att produktionen vid Barsebäck skapar många arbetstillfällen i Skåne. I motionen framhålls att en stängning leder till en sämre miljö i Skåne och att det är förknippat med stora kostnader att stänga kärnkraftverket. Sverige klarar inte uppställda mål för minskade koldioxidutsläpp vid en avveckling av den svenska kärnkraften, hävdas det i motion 1997/98:N222 (m). Därför begärs en bred miljökonsekvensanalys av en kärnkraftsavveckling i Sverige, betraktat såväl i ett kort som i ett längre perspektiv. Ett budskap som tar sikte på effekterna för Värmlands vidkommande framförs i motion 1997/98:N224 (m). Det sägs att stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck kan få mycket allvarliga konsekvenser för Värmlands län som i hög grad är beroende av sina basindustrier. Flera av dessa basindustrier är belägna i glesbygdsområden. Om elpriserna stiger kraftigt, vilket blir följden av en kärnkraftsnedläggning, hotas flera orter av stigande arbetslöshet, orter som redan i dagsläget är hårt drabbade av arbetslöshet. Var är nu de stolta deviserna om att hela Sverige skall leva, lyder en fråga i motionen. Även enskilda hushåll kommer att påverkas då många värmländska familjer bor i småhus med eluppvärmning, konstaterar motionärerna. De påpekar vidare att utsläppen av försurande ämnen som svavel och kväveoxider kommer att öka och att detta i första hand drabbar sydvästra Sverige. Energiuppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet möter kritik också i motion 1997/98:N240 (m). Innebörden i denna uppgörelse, anförs det, är att Sverige inleder en nedläggning av världens kanske säkraste kärnkraftverk baserat på politiska och inte på ekonomiska eller säkerhetsmässiga grunder. Motionären betraktar det som en ren kapitalförstöring och misshushållning med landets resurser. En förtida avveckling av kärnkraften kommer att ge höjda elpriser och det är hushållen som kommer att få bära bördorna, sägs det. I motionen begärs att en utredning skall genomföras som skall visa på hur den bortfallande elproduktionen skall ersättas om Barsebäcksverket stängs och hur ersättningskraften påverkar nivån på koldioxidutsläppen. Vidare påpekas att investeringar i existerande teknik för alternativ elproduktion tar tid att planera och genomföra, vilket talar emot regeringens tidsplan för avveckling av de båda reaktorerna i Barsebäck. Den sammanlagda tiden för tillståndsprövning, projektering och byggande av nya anläggningar kan uppskattas till fyra-sex år, anförs det. Diametralt motsatta ståndpunkter jämfört med de sistnämnda motionerna förs till torgs i motion 1997/98:N253 (c). Här välkomnas den förestående avvecklingen av kärnkraften. Det är oerhört glädjande att riksdagen nu äntligen beslutat inleda avvecklingen av kärnkraften, menar motionärerna. Tanken på en ny, energipolitiskt motiverad, roll för Vattenfall AB får ett oreserverat stöd i motionen. Enligt motionärerna är det väsentligt att den nya inriktningen på energipolitiken tydligt avspeglar sig i regeringens instruktioner till de statliga aktörerna på elmarknaden. För dem borde det vara en prioriterad uppgift att verkställa omställningen bort från olje- och kärnkraftssystemet till ett kretsloppsinriktat energisystem som bygger på effektivisering och förnybara energikällor. Detta bör, anser motionärerna, framgå av ett tillägg i bolagsordningen för Vattenfall AB. Polenlänken är inte en isolerad företeelse utan den är en i raden av stora energipolitiskt motiverade infrastrukturprojekt, lyder ett kritiskt konstaterande i motion 1997/98:Bo517 (mp). Gasnät byggs ut för att knyta samman de europeiska el- och energinäten för en gemensam energimarknad och elbörs. Motionärernas slutsats är att förbindelser av den typ som Polenlänken och gasnätet representerar måste stoppas.
Vissa kompletterande uppgifter En översyn av energibeskattningssystemet har nyligen påbörjats i Regeringskansliet genom en arbetsgrupp med företrädare för vissa departement samt Riksskatteverket. Översynen skall, med hänsynstagande till det inom EU pågående arbetet med ett nytt energibeskattningsdirektiv, beakta riktlinjerna för energibeskattningen i 1997 års energiöverenskommelse. I uppdraget ingår vidare att analysera och precisera den energiskattemodell som presenterats i Skatteväxlingskommitténs betänkande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11) och att behandla Alternativbränsleutredningens förslag som framlagts i betänkandet Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU 1996:184). Tidsplanen för arbetsgruppens arbete är att skriftligen redovisa resultatet av sitt arbete under hösten 1998 och att regeringen efter sedvanlig remissbehandling kan lägga fram en proposition i ämnet under våren 1999. Den övergripande uppgiften för arbetsgruppen är att göra en i huvudsak lagteknisk översyn och skapa ett väl fungerande energibeskattningssystem. En ökad miljörelatering av skattesystemet skall därvid eftersträvas och ambitionen är att skapa ett enklare och mer överskådligt system med en klarare uppdelning mellan skatternas fiskala och miljöstyrande roller. Inom denna ram skall behandlas uformningen av beskattningen för industrin, trädgårds- och jordbruksnäringarna samt energiproduktionen inom fjärr- och kraftvärmesektorerna. En fråga som kommer att tas upp är beskattningen av biobränslen. Hur naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall beaktas i energibeskattningen skall också prövas. De samhällsekonomiska konsekvenserna samt möjligheten att genom skattesystemet styra mot de mål som uttalats i den energipolitiska propositionen kommer att analyseras. Frågan om användningen av elpannor i fjärrvärmesystemet tas upp i budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 8). Enligt riksdagens beslut skall energiskatten höjas från den 1 januari 1998 med 1,4 öre per kWh. Elanvändningen i fjärrvärmesystemet bör enligt regeringen minskas främst när så är ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån driftsförhållanden i det samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Under sommarmånaderna, anför regeringen, då det normalt finns god tillgång på vattenkraft, fyller elpannorna en viktig reglerande funktion. En förhöjd skattesats bör därför inte gälla under den perioden. Därmed kan, sägs det, vattenkraften fortsätta att användas effektivt under s.k. våtår, då vattentillrinningen under vårfloden inte kan tas till vara i vattenmagasinen. Höjningen bör därför inskränkas till att gälla endast under perioden november-april. Av administrativa skäl bör endast pannor med en installerad effekt överstigande 1 MW omfattas. Regeringen avser att under våren 1998 presentera ett förslag till beskattning av el som används i fjärrvärmesystemets elpannor med ikraftträdande den 1 juli 1998. Frågan om sammankoppling av naturgas- och elnäten i Östersjöregionen behandlas i 1997 års energipolitiska överenskommelse. Där understryks att en förbättrad infrastruktur på energiområdet avsevärt skulle öka försörjningstryggheten i Sverige och övriga Europa. Enligt överenskommelsen skall Sverige aktivt verka för en integrering av de nationella energisystemen i Norden och Östersjöregionen. Sverige har ställt sig bakom en förstudie om den s.k. nordiska gasaxeln (en ledning från Finland genom Mellansverige till Nordsjön). Lönsamheten för den nordiska gasaxeln är starkt beroende av att naturgas kan avsättas på den svenska marknaden. En nordisk studie om naturgasanvändning och miljöpåverkande utsläpp i Norden och Baltikum har nyligen genomförts. I studien har man bl.a. försökt att uppskatta möjligheterna att genom ökad naturgasanvändning minska utsläppen av koldioxid. Slutsatsen är att en ökad användning av naturgas - under vissa förutsättningar - skulle kunna bidra väsentligt till att minska miljöpåverkande utsläpp i de nordiska länderna och i närområdet. I ett gemensamt uttalande i Bergen i Norge i juni 1997 underströk de nordiska statsministrarna att de är eniga om att arbeta för att förverkliga visionen om en uthållig energiförsörjning i Östersjöregionen. Viktiga inslag i ett sådant försörjningssystem är ökade satsningar på förnybara energikällor och utvecklingen av ett integrerat gasnät som kan leverera gas till länderna runt Östersjön. De nordiska energiministrarna har av statsministrarna fått i uppdrag att lämna en rapport om vissa förutsättningar av betydelse för en sådan utveckling. I uppdraget ingår att ta inledande kontakter med övriga länder i Östersjöregionen och övriga intressenter för att belysa möjligheten till utveckling av el- och gasnäten. Enligt preliminära uppgifter för år 1996 uppgick utsläppen i Sverige av koldioxid till 63,5 miljoner ton, metangas 6,2 miljoner ton och lustgas 3,1 miljoner ton. Av koldioxidutsläppen svarar biltrafiken för ca 20 miljoner ton. Av återstoden på drygt 40 miljoner ton koldioxid kommer drygt 14 miljoner ton från kraftvärme- och fjärrvärmeverk samt raffinaderier, drygt 14 miljoner ton från förbränning inom industri m.m., medan ca 11 miljoner härrör från bostäder och service.
Utskottets ställningstagande Riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 är av väsentlig betydelse för omställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Energipolitiken skall medverka till en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör utnyttjas effektivare. Energipolitiken skall även främja ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Härutöver är energipolitikens mål att tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el till internationellt konkurrenskraftiga priser. Stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv, liksom för en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Utskottets uppfattning är att en energiomställning i riktning mot de mål som finns uppsatta i 1997 års omställningsprogram inte kommer till stånd med mindre än att staten aktivt påverkar aktörerna. Enligt utskottets mening måste aktörerna på energimarknaden få en bestämd signal från staten att kärnkraftsavvecklingen skall inledas och att en övergång till elproduktion med nya energikällor skall ske. Om inte en sådan viljeyttring tydligt manifesteras tar det mycket längre tid att åstadkomma den önskvärda förändringen i produktionsapparatens sammansättning. Det åligger riksdag och regering att hitta en lämplig avvägning i den målkonflikt som på kort sikt föreligger mellan strävan att snabbt finna nya former för en mer ekologiskt uthållig energiförsörjning och kraven på att främja en effektiv elproduktion som kan tillhandahålla industri och hushåll låga elpriser. Det energipolitiska beslut som har träffats innebär, menar utskottet, att den nämnda målkonflikten hanteras på ett ändamålsenligt sätt. Bestämda steg tas i riktning mot att bygga upp en ny elproduktion under samtidigt hänsynstagande till utvecklingen av nivån på elpriserna i syfte att säkra industrins internationella konkurrenskraft och därmed vidmakthålla resursbasen för finansiering av den svenska välfärden. Enligt det energipolitiska beslutet skall, som tidigare beskrivits, de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra under vissa villkor - ställas av. Detta kraftverk är olämpligt lokaliserat till ett mycket tätbefolkat område. Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el genom effektivare energianvändning, konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Samtidigt gäller inte längre år 2010 som s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen. Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen. Frågan om den fortsatta omställningen av energisystemet skall baseras på resultaten av de energipolitiska programmen och på erfarenheterna av stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck. Före nästkommande mandatperiods utgång skall beslut fattas avseende hur den fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer skall genomföras. De invändningar som riktas mot det energipolitiska beslutet i motionerna 1997/98:N223 (m), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N224 (m) och 1997/98: N240 (m) är enligt utskottets mening våldsamt överdrivna. I beslutet framhålls vikten av att omställningen till en mer ekologiskt hållbar produktion av elektricitet sker på sådant sätt att svensk industri och samhällslivet i övrigt tillförsäkras el till internationellt konkurrenskraftiga priser. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck är, som tidigare beskrivits, att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. Innan en stängning av den reaktorn kan genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva om förutsättningarna för en stängning av reaktorn är uppfyllda (se bet. 1996/97:NU12 s.39). I det energipolitiska beslutet behandlades också energipolitikens inverkan på Sveriges internationella åtaganden inom klimatpolitiken. I motionerna 1997/98:N222 (m) och 1997/98:N223 (m) riktas kritik mot att Sverige med de nya energipolitiska riktlinjerna går ifrån sina internationella förpliktelser beträffande koldioxidmålet. Med anledning av dessa invändningar vill utskottet redovisa följande. I det energipolitiska betänkandet våren 1997 (bet. 1997/98:NU12 s. 81) ställde sig utskottet bakom regeringens bedömning att stängningen av den första reaktorn i Barsebäck inte innebär någon avgörande förändring av Sveriges möjligheter att bidra till att uppnå sådana långsiktiga mål som kan komma att beslutas om inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, den s.k. klimatkonventionen. 1997 års energipolitiska beslut innebär inte någon förändring av den nationella strategin - uttalad i riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) - att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen skall stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. EU har inom ramen för de pågående globala klimatförhandlingarna - som just nu pågår i Japan (Kyoto) - beslutat att föreslå att industriländerna skall minska sina sammanvägda utsläpp av koldioxid, metan och lustgas med 15 % till år 2010 jämfört med nivån år 1990. En första indikativ fördelning inom unionen av medlemsländernas andelar av detta åtagande har gjorts. Enligt denna varierar de olika ländernas beting från en minskning med 25 % till en ökning med 40 % av utsläppen till år 2010 jämfört med nivån år 1990. För Sveriges del finns enligt fördelningen ett utrymme att öka utsläppen med 5 % till år 2010. Beträffande användningen av de avkopplingsbara elpannorna i fjärrvärmesystemen - som berörs i motion 1997/98:N223 (m) - vill utskottet hänvisa till det som sägs härom i budgetpropositionen. Avsikten är att differentierade skattesatser skall tillämpas för sådana pannor med en förhöjd skatt under perioden november-april och lägre uttag under årets övriga månader. Regeringen ämnar, som nämnts, under våren 1998 presentera ett förslag till beskattning av el som används i fjärrvärmesystemets elpannor med ikraftträdande den 1 juli 1998. Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört avstyrker utskottet motionerna 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98: N224 (m) och 1997/98:N240 (m) i här berörda delar. Utskottet konstaterar att ett i långa stycken likartat resonemang förs i motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd). I motionerna förordas en energipolitik som skall främja en energiförsörjning baserad på ekologiskt hållbara energikällor. Energiframställning genom kärnkraft och fossila bränslen som kol, olja och naturgas skall enligt motionärerna på sikt fasas ut ur produktionen. Utskottet ser i den delen ingen principiell skillnad mellan dessa ståndpunkter och det synsätt som ligger bakom det energipolitiska beslut som riksdagen fattade våren 1997. Ett väl planerat omställningsarbete, som beaktar de faktorer som utskottet nyss nämnt, kommer att förhindra att de hot mot sysselsättning, välfärd och uppsatta miljömål som målas upp i motionerna blir verklighet. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de aktuella motionerna i här berörda delar. De frågor som tas upp i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) om effekterna för den elintensiva industrin behandlade utskottet i sitt betänkande våren 1997. Där betonade utskottet (bet. 1996/97:NU12 s. 39) att en säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken måste utformas så att denna förutsättning bevaras. Elanvändningen för industrins produktion ges möjlighet att öka under det närmaste decenniet. Parallellt med detta måste emellertid en effektiv elanvändning främjas såväl i industrin som i andra samhällssektorer. Utskottet vill alltså understryka att detta är viktiga mål i energiomställningen och att de ingår som centrala delar i den uppföljning som kommer att ske efter avställningen av Barsebäcksverket. De framställda yrkandena i de två nämnda motionerna om den elintensiva industrins konkurrenssituation bör därmed inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. Frågan om naturgasutbyggnad i den omfattning som aktualiseras i motion 1997/98:N286 (s) och som möter kritik i motion 1997/98:Bo517 (mp) utreds fortfarande i olika sammanhang. Ett omfattande beredningsarbete pågår inom ramen för det nordiska samarbetet, det framväxande Östersjösamarbetet och det arbete inom EU som ser på möjligheterna till investeringar i ett nordiskt Trans-European Network (TEN) på gasområdet. Utskottet erinrar om att det i 1997 års energipolitiska beslut uttalas att naturgasen är det fördelaktigaste fossila bränslet och att det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas på ett effektivare sätt. Innan slutliga underlag har presenterats från de nyssnämnda aktiviteter som för närvarande pågår saknar utskottet anledning att i nuläget närmare gå in på denna fråga. Utskottet avstyrker därmed de två motionerna; den sistnämnda avstyrks i här berörd del. Det synsätt som ligger bakom 1997 års energipolitiska riktlinjer innebär att den strategi om en snabbare kärnkraftsavveckling för vilken pläderas i motion 1997/98:N283 (mp) måste avvisas. Det finns betydande risker förknippade med att beträda den väg som utpekas från Miljöpartiets sida. Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt att omställningen och utvecklingen av energisystemet sker under tillräckligt lång tid så att inte problem uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö. Med det sagda avstyrker utskottet den berörda motionen i här aktuell del. Det nyssnämnda innebär också att utskottet avstyrker yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) i vilket sägs att kärnkraftsavvecklingen skall fortsätta i jämn takt. Här vill utskottet erinra om att det inte har förutsatts någon mekanisk avveckling av kärnkraften med bestämda tidsintervaller i 1997 års energipolitiska beslut. Tillsammans med erfarenheterna från stängningen av reaktorerna i Barsebäck skall resultaten av energiomställningsprogrammen utgöra underlag för kommande beslut om hur den fortsatta omställningen skall genomföras. Om den energipolitiska roll som Vattenfall AB bör spela framöver anförde utskottet i det tidigare nämnda betänkandet våren 1997 (bet. 1996/97: NU12 s. 46) att bolagets aktiva medverkan är av avgörande betydelse för omställningen av energisystemet. Bolaget, som svarar för ungefär 50 % av elproduktionen, borde enligt utskottet ges en strategisk roll i detta omställningsarbete. I Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner borde, menade utskottet, utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i el- och värmeproduktion från förnybara energislag spela framträdande roller. Men samtidigt, underströks det, är det för ett företag som Vattenfall som verkar på en konkurrensutsatt marknad, och som har i huvuduppgift att på ett effektivt sätt producera och leverera el till sina kunder, viktigt att nu nämnda insatser görs inom ramen för kraven på affärsmässighet. Bolagets beslut om satsningar på utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i el- och värmeproduktion från förnybara energislag borde därför baseras på att Vattenfall kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och utdelningskrav i sin verksamhet, sades det. Vad beträffar ägarfrågan ansåg utskottet att Vattenfall borde förbli i statlig ägo. Mot denna bakgrund torde enligt utskottets uppfattning något tillägg i bolagsordningen för Vattenfall AB på det sätt som begärs i motion 1997/98:N253 (c) inte vara erforderligt, och det aktuella yrkandet avstyrks. Av det sagda framgår vidare att någon breddning av ägandet i Vattenfall AB i enlighet med ett yrkande i motion 1997/98:N223 (m) inte är aktuellt; även denna motion avstyrks i här berörd del. Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det anförda samtliga här behandlade motionsyrkanden.
Vissa kärnkraftsfrågor
Forskning och kärntekniklagen
Motionerna Riksdagen måste upphäva den bestämmelse (6 §) i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk forskning - ?tankeförbudet? - begärs det i motion 1997/98:N223 (m). Det handlar ytterst om att slå vakt om den akademiska friheten, sägs det. Förbudet kan därtill få skadliga effekter genom att försvåra forskning kring effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering av avfallsmängder, transmutation av befintligt kärnavfall m.m., menar motionärerna. Ett identiskt yrkande framförs i motion 1997/98:N221 (m, fp, kd). Det kan ifrågasättas, menar motionärerna, om det över huvud taget är möjligt - utan lagbrott - att presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten. Den omständigheten att principiell kritik mot tankeförbudet numera framförs helt oberoende av inställningen till kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde möjliggöra en omprövning av tankeförbudet utan ovidkommande hänsynstaganden, lyder motionärernas slutsats. I motion 1997/98:N203 (m) riktas uppmärksamheten mot kärnfusionen som enligt motionären kan bli en mycket viktig framtida, outtömlig energikälla. För att Sverige skall kunna delta i den tekniska utvecklingen krävs, understryks det, att förbudet i kärntekniklagen upphävs och att forskning i energifrågor kan bedrivas fritt.
Vissa kompletterande uppgifter Enligt den berörda lagbestämmelsen, som infördes i kärntekniklagen den 1 februari 1987, får ingen utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka att personer inom en viss begränsad krets föranstaltar om resurskrävande förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. I näringsutskottets betänkande (bet. 1996/97:NU12 s. 48) våren 1997 lämnades upplysningar om införandet av den aktuella lagparagrafen. Av redogörelsen framgår att det aktuella förbudet mot vissa förberedande åtgärder tillkom samtidigt som det i kärntekniklagen infördes en bestämmelse om att tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop. 1986/87:24, bet. NU13). Vid behandlingen av förslaget om förstnämnda förbud diskuterade utskottet först utformningen och innebörden av förslaget. Härvid klargjorde utskottet att förbudets funktion skulle vara att motverka att personer i en åsyftad begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som reaktorinnehavare - vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Utskottet underströk (enhälligt) att förbudet inte skulle förhindra personer i nämnda krets att t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och ökad kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat. Det skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete på det kärntekniska området och till svenskt deltagande i internationellt samarbete inom detta område. Därefter tog utskottet ställning till frågan om införande av förbudet. Med vissa redaktionella förändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i en reservation (m, fp). I utredningsbetänkandet Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) föreslogs att den berörda paragrafen (6 §) i kärntekniklagen om förbud mot vissa förberedande åtgärder skulle avskaffas. Enligt utredningen kunde bestämmelsen inte anses vara motiverad av säkerhetsskäl och borde därför inte höra hemma i nämnda lag, vilken är att betrakta som en säkerhetslag. Huvuddelen av förslagen i utredningsbetänkandet låg till grund för de ändringar i kärntekniklagen som riksdagen på regeringens förslag beslutade om i december 1992 (prop. 1992/93:98, bet. NU11). Utredningens förslag beträffande 6 § berördes dock inte i den aktuella propositionen. Energikommissionen - som tillsattes år 1994 - kom inte att beröra frågan om förbudet i sina överväganden och förslag (SOU 1995:139). Dock anförde representanterna för Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet i Energikommissionen i ett särskilt yttrande att den aktuella bestämmelsen innebär en inskränkning i medborgerliga fri- och rättigheter. Denna begränsning står inte i rimlig proportion till motiven, sades det, och lagstiftningen borde därför ändras på denna punkt. I samband med det energipolitiska beslutet våren 1997 anförde företrädarna i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna i en reservation (bet. 1997/98:NU12 s. 105) att det nämnda förbudet om inte direkt så indirekt kan verka hämmande på den tekniska utvecklingen inom kärnteknikområdet. Förbudet utgör, sades det, ett artfrämmande inslag i kärntekniklagen och borde därför utmönstras ur lagen. De nämnda partiföreträdarna framhöll att förbudet i praktiken inte har någon egentlig funktion, då det enligt kärntekniklagen gäller att tillstånd för att uppföra nya kärnkrafts-aggregat inte får lämnas. I stället är bestämmelsen, sades det, ett uttryck för förmyndartänkande från statens sida; förbudet hör inte hemma i en demokrati och bör tas bort.
Utskottets ställningstagande Utskottet vidhåller sin uppfattning att det saknas skäl för riksdagen att ompröva det nu aktuella förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa förberedande åtgärder. Förbudet skall ses som ett komplement till bestämmelsen i lagen (5 §) om att tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte får lämnas. Som redan nämnts är dess funktion att motverka att personer i en åsyftad begränsad krets vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Av den tidigare redogörelsen framgår att bestämmelsen inte inkräktar vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet, forskningsverksamheten eller på möjligheterna till fri opionsbildning. Att bestämmelsen skulle vara ett hot mot den akademiska friheten är sålunda helt felaktigt. Möjligheten till forskningsverksamhet och energitekniskt utvecklingsarbete, inklusive fusionsforskning, inom kärnkrafts- och kärnteknikområdet begränsas alltså inte av den aktuella paragrafen i kärntekniklagen. Med det sagda avstyrker utskottet samtliga här aktuella yrkanden.
Säkerhetskrav i kärntekniklagen
Motionerna Det är inte ekonomiska utan försäkringstekniska skäl som i praktiken förhindrar reaktorägarna att teckna fulla ansvarsförsäkringar för sin verksamhet, sägs det i motion 1997/98:N223 (m). Motionärerna bejakar dock en ordning där varje energislag bär sina egna kostnader. Det är bra, anförs det, om olika s. k. externa kostnader som kan uppstå vid produktionen av en vara, t.ex. i form av miljöförstöring, också återspeglas i dess pris. Om kärnkraftens kostnader hänvisas i motionen till rapporter framtagna dels av EU-kommissionen, dels på uppdrag av energidepartementet i Förenta staterna, som indikerar genomgående låga externa kostnader för kärnkraftsproducerad el i jämförelse med motsvarande kostnader för olja, kol och bioenergi. En annorlunda syn på kärnkraftens kostnadstäckning anmäls i motion 1997/98:N6 (mp). Här intas ståndpunkten att kärnkraften är subventionerad; ett förhållande som motionärerna anser snarast måste upphöra. Två slags subventioner uppfattas i motionen komma reaktorägarna till godo: dels står de inte i sin helhet för de riskkostnader som är förknippade med verksamheten, dels svarar de inte fullt ut för de miljö- och hälsokostnader som uppstår som följd av produktionen. Den bedömning som görs i motionen är att kärnkraften i princip skulle avveckla sig själv om kärnkraftsproducenterna ålades att fullständigt täcka kostnaderna i nämnda hänseenden. I samma motion ifrågasätts också om säkerhetskravet i kärntekniklagen i praktiken är uppfyllt. Det faktum, säger motionärerna, att riksdagen aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå som krävs av den svenska kärnkraften talar för att kärntekniklagen borde preciseras och skärpas så att den mer detaljerat uttrycker vilken säkerhetsnivå som skall krävas av de svenska kärnkraftverken. Den begäran som framförs i motionen är att denna säkerhetsnivå bör definieras i vetenskapliga termer och uttryckas i lagform. Formuleringarna i lagen på denna punkt borde entydigt uttrycka riksdagens värdering i säkerhetsfrågan. Motionärernas uppfattning är att säkerhet är en fråga om värdering och skall komma till uttryck genom politiska beslut. I motion 1997/98:N269 (mp) begärs likaledes en skärpning av säkerhetskraven i kärntekniklagen. Den nya kunskapen och medvetenheten om de risker kärnkraften medför gör det nödvändigt att kärntekniklagen uppdateras, lyder budskapet.
Vissa kompletterande uppgifter I kärntekniklagen läggs allt ansvar för säkerheten på den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet. I lagen anges vilka säkerhetsåtgärder som skall vidtas. Villkoren för det enskilda tillståndet bygger på säkerhetskrav, och verksamheten som omfattas av tillståndet står under fortlöpande kontroll och tillsyn av berörda myndigheter. För att uppnå kravet på säkerhet och strålskydd krävs en sammanhållen bedömning - ett systemtänkande - av verksamheten. Säkerheten bestäms inte bara av utformningen av tekniska system m.m. utan även av organisatoriska, administrativa och personella faktorer. Avsikten är att en avvägning skall göras av samtliga ingående komponenter i verksamhetskedjan i syfte att uppnå en optimal säkerhetsnivå. Även om kunskaperna om de risker som är förbundna med användningen av kärnenergi har fördjupats och utvecklats, anses det inte möjligt att enkelt och i kvantitativa termer ange en godtagbar säkerhetsnivå som kan infogas i lagstiftningen. Bestämmelserna om säkerhetskrav har mot den bakgrunden getts en mera allmän formulering i kärntekniklagen som tar hänsyn till utvecklingen i säkerhetstänkande och säkerhetskrav. I en nyligen avlämnad departementspromemoria (Ds 1997:55) om ändringar i atomansvarighetslagen (1968:45) (utredare: kammarrättslagmannen Harald Dryselius) föreslås att det i denna lag införs bestämmelser med ett obegränsat skadeståndsansvar för innehavare av anläggningar i Sverige. Promemorian skall remitteras och en proposition avses enligt uppgift att föreläggas riksdagen under våren 1998.
Utskottets ställningstagande Utskottet vill med hänvisning till den nyss lämnade redogörelsen beträffande uppbyggnaden av kärntekniklagen erinra om de komplikationer som ansetts vara förknippade med att i lagen ange de säkerhetsnivåer som efterlyses i motionerna 1997/98:N6 (mp) och 1997/98:N269 (mp). De berörda yrkandena med krav på skärpning av kärntekniklagen bör enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motion 1997/98:N223 (m) om kärnkraftens externa kostnader. Det går aldrig - vilket utskottet framhöll våren 1997 (bet. 1996/97:NU12 s. 38) - att bortse från kärnkraftens risker. Ett reaktorhaveri skulle kunna få förödande konsekvenser för människor och miljö under lång tid. Vidare ger kärnkraften upphov till restprodukter som är farliga för människor i hundratals generationer. Utskottet konstaterar vidare att den departementspromemoria som nyligen avlämnats innehåller förslag om ett obegränsat skadeståndsansvar enligt atomansvarighetslagen för anläggningsinnehavare. Regeringens avsikt är, som nämnts, att efter avslutad remissbehandling lägga en proposition till riksdagen i ärendet. Med det sagda avstyrker utskottet samtliga under detta avsnitt framlagda motionsyrkanden.
Kärnkraftens avfallshanteringskostnader
Motionerna I motion 1997/98:N260 (c) beskrivs principerna bakom lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (den s.k. finansieringslagen). Motionären pekar på att finansieringen av kostnaderna för hantering och slutförvaring av kärnkraftens avfall sker med fondmedel och förvaltas av en särskild myndighet, Kärnavfallsfonden. Finansieringen av en del av de beräknade avfallshanteringskostnaderna, som tidigare täckts av inbetalade avgifter till fonden, har ersatts med garantier och säkerheter. Fondmedlen skall, påpekas det, täcka de kostnader som med stor säkerhet kan beräknas. De kostnader som kan uppstå därutöver skall täckas genom att kärnkraftsföretagen lämnar säkerheter eller garantier. I motionen erinras om att garantierna inte får utgöras av säkerheter eller inteckningar i kärnkraftsanläggningar. Ett inte osannolikt antagande är, menar motionären, att det i stället är vattenkraftsanläggningar och andra anläggningar för elproduktion som kommer att intecknas. Slutsatsen i motionen är att en sådan övervältring av kostnaderna för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att kärnkraften skall bära sina egna kostnader. Motionären yrkar därför att lagen ändras så att utnyttjande av sådana säkerheter förhindras. I motion 1997/98:N258 (mp) - med rubriken Övergivna kärnkraftverk - varnas för att den höjning av havsytans nivå som orsakas av växthuseffekten innebär risk för en långsam vatteninträngning i kärnkraftverkens byggnader. Även grundförhållandena kan försvagas och resultera i mark- och nivåförändringar. Motionärerna frågar sig om riskerna har analyserats och kontrollerats så att även avställda kärnkraftverks säkerhet kan garanteras om havsytan höjs.
Vissa kompletterande uppgifter Enligt finansieringslagen skall reaktorinnehavarna ställa fullgoda säkerheter till Kärnavfallsfonden. Med fullgoda säkerheter avses till exempel borgen, kreditförsäkringar och fastighetsinteckningar. Av en bestämmelse i finansieringslagen framgår att en fastighet på vilken det bedrivs kärnteknisk verksamhet inte får utgöra säkerhet. Det är regeringen som prövar säkerheterna. Denna prövning äger rum varje år sedan kostnadsberäkningen fullgjorts enligt lagens bestämmelser. I denna prövning ligger att bedöma om säkerheterna som sådana är godtagbara, tillräckliga till belopp och om den beräkning som lämnas av reaktorinnehavarna kan godtas. Riksgäldskontoret skall årligen till regeringen yttra sig i frågan om de säkerheter som har ställts är fullgoda. Regeringen beslutade i juni 1997 - i samband med nyssnämnda prövning - att uppdra åt Riksgäldskontoret att utarbeta förslag på hur säkerheter som motsvarar de kostnader som anges i finansieringslagen bör utformas. Syftet är att med fullgod uthållighet kunna trygga finansieringen av framtida utgifter för använt kärnbränsle. Riksgäldskontoret skall särskilt inrikta sig på de säkerheter som skall ställas med avseende på de kostnader som anges i finansieringslagen. I uppdraget ingår även att utarbeta förslag till sådana rapporteringsrutiner som kan behövas för att staten skall kunna följa de faktorer som påverkar säkerheternas värde. Förslag till författningsändringar som förslagen föranleder skall lämnas. Under utredningsarbetet skall samråd ske med Statens kärnkraftinspektion och reaktorinnehavarna. Förslagen skall redovisas senast i maj 1998. I kärntekniklagen anges att den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall svara för att åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Lagen föreskriver vidare att tillståndshavaren på ett säkert sätt skall avveckla och riva anläggningar i vilka verksamhet inte längre bedrivs. I kärntekniklagen anges att om ett tillstånd återkallas eller ett tillstånds giltighetstid går ut kvarstår skyldigheterna enligt lagen till dess de fullgjorts eller befrielse från dem medgivits. Befrielse kan medges av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
Utskottets ställningstagande Utskottet kan konstatera att den fråga som tas upp i motion 1997/98:N260 (c) beträffande säkerheter för att täcka kostnaderna för kärnkraftens avfallshanteringskostnader är under övervägande i form av ett uppdrag till Riksgäldskontoret. I avvaktan på slutförandet av denna utredning är inte utskottet berett att nu närmare gå in på frågan huruvida vattenkrafts- och andra elproduktionsanläggningar bör få utgöra säkerheter enligt finansieringslagen. Med det sagda avstyrker utskottet motionen. Utskottet avstyrker också motion 1997/98:N258 (mp). Enligt utskottets mening föreligger ingen oklarhet om ansvarsförhållandena. Som framgått av den nyss lämnade redogörelsen kvarstår de skyldigheter som enligt kärntekniklagen följer med det lämnade tillståndet till kärnteknisk verksamhet till dess de fullgjorts eller befrielse från dem medgivits. De av motionären påtalade omständigheterna omfattas alltså av de nämnda skyldigheterna.
Vissa bränslefrågor
Motionerna I motion 1997/98:N273 (mp) framläggs starkt kritiska synpunkter på användningen av s.k. MOX-bränsle (mixed oxide fuel). MOX-bränsle består av 5 % plutonium och 95 % uran. Enligt ett avtal från år 1980 skall ca 140 ton använt kärnbränsle från Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG AB) upparbetas vid Sellafieldanläggningen i England. Vid denna upparbetning kommer enligt motionärerna ca 900 kg plutonium att produceras. I motionen sägs att OKG AB planerar att söka myndigheternas tillstånd att få använda plutoniet till MOX-bränsle. Det är mycket farligt att utnyttja MOX-bränsle, anför motionärerna och framhåller att många länder ser en möjlighet att göra goda affärer med detta bränsle. Skälet till detta är att man räknar med att minska plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle. Men sanningen är, anför motionärerna, att det i slutändan blir mer plutonium i omlopp beroende på att i en bränsleblandning där MOX-bränsle ingår är dess andel endast en tredjedel medan två tredjedelar är vanligt kärnbränsle. Visserligen minskar plutoniumhalten i MOX-bränslet, men samtidigt växer detta ämne i det andra bränslet, förklarar motionärerna. I motion 1997/98:U412 (mp) kritiseras användningen av uran i det svenska energisystemet. Uranet används i Sverige för kärnbränsleproduktion och inom EU för kärnvapenprov. Det enda sättet att bli av med denna miljöförstöring är att stoppa all kärnkraft och stoppa importen av uran, argumenterar motionärerna. I motionen begärs en utredning utförd av oberoende expertis med uppdrag att specificera användningen av uran i det svenska energisy-stemet, i synnerhet i den svenska kärnbränsleproduktionen. Utredningen bör, menar motionärerna, omfatta mängden använd uran, inblandade uranbrytningsföretag, urankällor specificerade enligt ursprungsland samt miljö- och hälsoriskbedömningar från uranbrytning till aska. I samma motion yrkas att Sverige skall ta initiativ för en kärnkraftsavveckling internationellt. Skälet till detta är att IAEA, det internationella atomenergiorganet, verkar aktivt för att sprida kärnkraften i världen. Det är felaktigt och ologiskt, anser motionärerna, att Sverige okritiskt deltar i IAEA:s verksamhet. I stället bör Sverige verka för inrättandet av en solenergikommission inom FN, heter det.
Vissa kompletterande uppgifter Beträffande MOX-bränslet har miljöminister Anna Lindh i ett frågesvar (1996/97:740) i riksdagen redogjort för bakgrunden till OKG AB:s använda bränsle i upparbetningsanläggningen i Sellafield i England. Av svaret framgår att regeringens inställning är att MOX-bränsle i princip inte skall användas i svenska reaktorer. OKG AB har alltså inte tillstånd att använda MOX-bränsle i sina reaktorer. För att kunna göra det krävs särskilt tillstånd av regeringen. Även för överlåtelse av plutoniet för att låta något annat kärnkraftföretag tillverka MOX-bränsle krävs regeringens tillstånd. OKG AB har att inkomma med en ansökan om tillstånd om man skulle vilja använda MOX-bränsle i någon av Oskarshamnsreaktorerna eller om man vill överlåta plutoniet. En ansökan om tillstånd kommer att beredas av Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI) samt prövas av regeringen. I frågesvaret nämns också att regeringen har föreskrivit i tidigare meddelade regeringstillstånd om utförsel att OKG AB skall samråda med SKI innan direktiv ges till British Nuclear Fuel Limited (BNFL) - som förestår upparbetningsanläggningen i Sellafield - angående förflyttning av det använda bränslet eller därur utvunnet uran eller plutonium.
Utskottets ställningstagande Utskottet anser att det av nyssnämnda frågesvar framgår att användningen av MOX-bränsle i Sverige är omgärdad med hårda restriktioner. Den berednings- och kontrollprocess som utövas av de svenska kontrollmyndigheterna är enligt utskottets mening till fyllest. Principen är, som framgått av den tidigare lämnade redogörelsen, att MOX-bränsle inte skall användas i svenska reaktorer. Om avsikt finns att använda ifrågavarande bränsle i svenska reaktorer, skall en ansökan därom inlämnas till regeringen som har att pröva frågan efter en noggrann beredning utförd av SKI och SSI. De aktuella yrkandena i motion 1997/98:N273 (mp) avstyrks med det sagda. Vidare avstyrker utskottet här behandlade yrkanden i motion 1997/98: U412 (mp). I motionen efterfrågas en utredning med uppdrag att specificera användningen av uran i det svenska energisystemet. Utskottet vill påminna om att det nyligen genomförts en internationell utvärdering av tillsynen i Sverige av kärnteknisk verksamhet (SOU 1996:73). Denna utvärdering gav ett gott betyg till de svenska tillsynsmyndigheterna SSI och SKI. Utskottets slutsats av utvärderingen är att de berörda tillsynsmyndigheterna har en god överblick över urananvändningen i svenska kärntekniska anläggningar och att en särskild utredning om detta framstår som obehövlig. Mot denna bakgrund ser utskottet ingen anledning att tillmötesgå denna begäran i motionen. Beträffande det svenska deltagandet i IAEA, det internationella atomenergiorganet, ser utskottet ingen anledning att ompröva detta deltagande. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att det finns en effektiv internationell organisation som syftar till att säkerheten vid kärnkraftens fredliga användning skall främjas och spridning av kärnenergi för militära ändamål motverkas.
Vissa biobränslefrågor
Användning av skogsråvara
Motionen Omställningen av energisystemet skapar möjligheter att utnyttja skogsråvara för uppvärmning, värme- och elproduktion samt framställning av fordonsbränslen, förutses det i motion 1997/98:N266 (s). Det är viktigt för både skogslänen och Sveriges ekonomi och sysselsättning att skogsråvaran utnyttjas maximalt. Ur miljösynpunkt torde det vara bättre att använda skogsråvaran till papper och träprodukter innan den eldas upp, framhålls det. För att eldningen av biomassa skall ge maximalt utbyte är det viktigt med ökade forsknings- och utvecklingsinsatser inom området småskalig elproduktion. Motionärerna understryker vikten av att det satsas på ny teknik som gör småskalig elproduktion konkurrenskraftig, vilket är en förutsättning för att många mindre orter i skogslänen skall få acceptabel ekonomi i sina fjärrvärmenät. En mängd företag och forskningsinstitutioner i skogslänen arbetar nu för att utveckla energiteknik som är baserad på eller nära knuten till skogsråvara, sägs det. Det är viktigt, fortsätter motionärerna, att stödet till utveckling och installation av ny energiteknik utformas på ett sådant sätt att konkurrensen mellan olika tekniker blir rättvis. Risken är annars att det uppstår en minskad efterfrågan i väntan på politiska besked om stödens utformning.
Utskottets ställningstagande I det omställningsprogram som regeringen föreslagit och som riksdagen godkände våren 1997 ingår förstärkta insatser för utveckling av teknik för framtidens energisystem. Det är viktigt för att Sverige skall kunna upprätthålla en hög teknisk kompetens på energiområdet och för att en ny miljöanpassad teknik med utsikter till lönsamhet skall kunna introduceras på marknaden. Det arbete som nu har påbörjats i skogslänen, som omnämns i motion 1997/98:N266 (s), för att utveckla energiteknik som är baserad på eller nära knuten till skogsråvara är enligt utskottets uppfattning värdefullt. De statliga insatserna bör stödja ny teknik, genom att bl.a. medverka till en reducerad risk för företagen när det gäller att utveckla ny teknik i full skala och demonstrera den inför kommersiell användning. Enligt utskottets uppfattning är ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet en grundläggande förutsättning för att de statliga insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt uthålliga resultat. Utskottet vill också erinra om det nya energiteknikbidraget som skall användas för att reducera risken för företag som vill prova ny teknik i större skala inför kommersiell användning. Med det anförda avstyrker utskottet i detta avsnitt berörda yrkanden i den nämnda motionen.
Storskalig biobränsleanvändning
Motionerna Biobränsleanvändning har en stor fördel eftersom den inte bidrar till växthuseffekten, påpekas det i motion 1997/98:N223 (m). Emellertid går det inte att bortse från att biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande, polyaromatiska kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga substanser, anför motionärerna. Om bioenergi motsvarande elproduktionen vid kärnkraftverket i Barsebäck skulle odlas i Sydsverige skulle nästan hela åkerarealen i Skåne behöva tas i anspråk. Enligt motionärerna framförs det farhågor för att den biologiska mångfalden i de svenska skogarna kan komma att hotas vid en forcerad, storskalig användning av biobränsle. Alla slag av energiproduktion har sina fördelar men också nackdelar. I motionen yrkas därför att riksdagen hos regeringen skall begära en miljökonsekvensbeskrivning av en storskaligt ökad biobränsleanvändning. Även i motion 1997/98:N216 (kd) begärs en miljökonsekvensanalys om effekterna av ett kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen. Ett sådant uttag måste, menar motionärerna, ske på sådant sätt att den biologiska mångfalden också fortsättningsvis garanteras.
Utskottets ställningstagande När utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden i det energipolitiska betänkandet (bet. 1996/97:NU12 s. 79) våren 1997 framhölls att det behövs ökad kunskap om de begränsningar av uttaget av biobränslen som krävs för att miljömålen i skogen skall kunna uppnås. Som exempel på viktiga forskningsområden nämndes frågorna om resurser, ekonomi och miljöpåverkan i delar av biobränslekedjan, inklusive hantering och nyttiggörande av askor. Enligt utskottets bedömning är det viktigt att ökningen av biobränsleanvändningen i energisektorn kan ske i en sådan takt att miljö- och hälsomässiga konsekvenser kan beaktas. Utskottet menar att den utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme som ingår i omställningsprogrammet skall kunna genomföras på ett miljöacceptabelt sätt. Den lagstiftning och de regler som i dag finns för den aktuella typen av anläggningar bedömer utskottet som en god grund för att utbyggnaden kan ske miljöanpassat. Någon särskild miljökonsekvensutredning finner utskottet inte påkallad; den miljöbevakning som från olika utgångspunkter utförs av tillsynsmyndigheter inom miljö- och skogsområdet, t.ex. Statens naturvårdsverk, Skogsstyrelsen, länsstyrelser etc., samt från forskarsamhället t.ex. Sveriges lantbruksuniversitet, säkerställer att den bevakning av effekterna på skogen som motionärerna efterlyser kommer att bli utförd. Med det sagda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
Inledning Riksdagen har nyligen på finansutskottets förslag (prop. 1997/98:1, bet. FiU1) fastställt ramarna för de olika utgiftsområdena. För utgiftsområde 21 Energi innebär det att utgiftsramen för år 1998 är fastställd till ca 1 583 miljoner kronor. I ett yttrande till finansutskottet (1997/98:NU1y) förordades minskningar av utgiftsramen av företrädarna för Moderata samlingspartiet (med 956 miljoner kronor), Folkpartiet (863 miljoner kronor) och Kristdemokraterna (150 miljoner kronor). En höjning av ramen (med 433 miljoner kronor) förespråkades av Miljöpartiets representant i utskottet. I det följande redovisas regeringens förslag till olika anslag inom utgiftsområdet och motsvarande förslag i aktuella motioner. Därefter redovisas utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande avsnitt. En sammanställning av regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag inom utgiftsområdet redovisas i bilaga.
Energimyndighet: Förvaltningskostnader (A 1)
Propositionen Förslag Beräknat 1998 1999 2000 138,0 125 128 (milj. kr.) Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat att en ny central energimyndighet skall inrättas. Härigenom tydliggörs och förstärks myndighetsfunktionen inom energiområdet. Till energimyndigheten förs myndighetsuppgifterna inom tillförsel- och distributionsområdet, energiberedskapen och den kommunala energiplaneringen samt vissa myndighetsuppgifter med anknytning till naturresursplaneringen. Energimyndigheten skall svara för planering och utredningsverksamhet inom områdena energimarknaderna och energisystemets utveckling. Vidare skall det ingå i uppgifterna att delta i internationellt arbete och allmänt följa den internationella utvecklingen inom verksamhetsområdet. Myndigheten skall stödja svenskt deltagande i det internationella samarbetet samt hjälpa regeringen med faktaunderlag och expertkunnande i det energipolitiska samarbetet. Ett annat ansvarsområde gäller utformning och genomförande av programmet för forskning, utveckling och demonstration av ekologiskt och ekonomiskt uthållig energiteknik. I uppdraget ingår också att erbjuda information och utbildning på energiområdet, vilket även innebär ett ansvar att samordna myndigheternas information till allmänheten. Energimyndigheten skall inom miljöområdet ha sektorsansvaret för frågor som rör energi. Ett viktigt område är klimatfrågorna, vilket motiverar insatser från myndigheten såväl internationellt som nationellt. Huvudansvaret för att verkställa merparten av de energipolitiska programmen och ta ett samordningsansvar för omställningsåtgärderna ligger hos den nya myndigheten. Den skall följa programmens genomförande och ta fram metoder och underlag för utvärdering av åtgärderna och redovisning av effekterna. Energimyndigheten kommer också att helt eller delvis ansvara för förvaltningen av följande anslag på 1998 års statsbudget som ingår i programmet för en omställning till en hållbar energiförsörjning: B 1 Bidrag för att minska elanvändningen; B 2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor; B 3 Åtgärder för effektivare energianvändning; B 4 Energiforskning; B 5 Bidrag till Energiteknikfonden; B 6 Introduktion av ny energiteknik; B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser; B 8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet. Den 1 juli 1994 inrättades en särskild myndighetsfunktion (Nätmyndig-heten) vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) med uppgift att dels pröva ärenden om koncessionshavarnas skyldigheter, dels utöva tillsyn över att föreskrifterna i ellagen följs utom i frågor som rör elsäkerhet. Medel för verksamheten har för budgetåret 1997 anvisats över statsbudgeten via NUTEK:s förvaltningsanslag (utgiftsområde 24). Verksamheten finansieras genom en årlig nätövervakningsavgift som betalas av innehavare av nätkoncession. Avgiften tas ut enligt förordningen (1995:1296) om vissa avgifter på elområdet och motsvarar den årliga beräknade kostnaden för verksamheten som uppgår till ca 20 miljoner kronor. Organisationsutredningen om en ny energimyndighet har föreslagit att nätverksamheten inom den nya myndigheten skall ges ställning som en avdelning inom energimyndigheten samtidigt som beslutsfattandet i ärenden som innebär lagtillämpning regleras i myndighetens instruktion. Regeringen avser med inrättandet av den nya energimyndigheten att genomföra en sådan ordning, meddelas det i budgetpropositionen. Regeringen beräknar energimyndighetens kostnader för myndighetsuppgifter och programanknuten verksamhet till ca 169 miljoner kronor för år 1998. Regeringen föreslår att ca 138 miljoner kronor anvisas för år 1998 till anslaget A1 Energimyndighet: Förvaltningskostnader. Detta nya anslag på statsbudgeten finansieras genom att ca 108 miljoner kronor överförs till energimyndigheten från NUTEK:s förvaltningsanslag och att 30 miljoner kronor av den ekonomiska ramen för de energipolitiska programmen utnyttjas. Regeringen meddelar att den avser att noga följa förvaltningskostnaderna för att tillse att anslaget i största möjliga utsträckning långsiktigt kan användas för programverksamheten.
Kostnader för bildande av en ny energimyndighet (A 2)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 25,0 - - (milj. kr.) Anslaget disponeras för täckande av kostnader i samband med inrättandet av den nya energimyndigheten. Inrättandet av en ny myndighet är förenat med vissa kostnader av tillfällig karaktär, främst beroende på utökade ansvarsområden föranledda av 1997 års energipolitiska överenskommelse, påpekas det. Vidare kan i övergångsskedet extraordinära kostnader för bl.a. lokaler och personal komma att uppstå. Riksdagen har i beslutet om 1997 års ekonomiska vårproposition anvisat 30 miljoner kronor för budgetåret 1997 för bildande av en ny energimyndighet (prop. 1996/97:150, bet. FiU20).
Motionerna Några egentliga skäl för att bryta sönder NUTEK har aldrig redovisats, sägs det i motion 1997/98:N223 (m). De statliga myndighetsinsatserna inom energipolitiken ställer krav på kompetens inte bara inom energiområdet, utan också när det gäller teknisk forskning, utveckling och demonstration, företagsutveckling och transportfrågor. Sådan kompetens finns samlad hos NUTEK, menar motionärerna. Att organisera en ny myndighet innebär en ökad politisk styrning, vilket energisektorn inte är betjänt av. Motionärernas uppfattning är att myndighetsuppgifterna på energiområdet fortsättningsvis kan och även bör skötas av NUTEK. Från samma utgångspunkt yrkas i motionerna 1997/98:N282 (m) och 1997/98:Fi510 (fp) avslag på regeringens förslag om medel till den nya energimyndigheten över anslagen A 1 och A 2. Motionärernas motsvarande yrkanden om ökade anslag till NUTEK behandlar utskottet i betänkande 1997/98:NU1, där anslagen inom utgiftsområde 24 Näringsliv tas upp.
Bidrag för att minska elanvändningen (nytt anslag) (B 1)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 290,0 400 350 (milj. kr.) Anslaget disponeras för stöd enligt förordningen (1997:635) om statligt bidrag till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler samt förordningen (1997:634) om statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Stöd lämnas i form av bidrag. Boverket är ansvarigt för stöd enligt den förstnämnda förordningen. Länsstyrelsen prövar ärenden om bidrag. NUTEK är ansvarigt för stöd enligt den andra förordningen om statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Detta ansvar skall fr.o.m. år 1998 övertas av den nya energimyndigheten. Länsstyrelsen prövar ärenden om bidrag. Förutom bidrag för anslutning av fastigheter till fjärrvärmen bör enligt regeringen även stöd kunna ges som kan bidra till ett ökat kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till sammankoppling av fjärrvärmenät. Avsikten är att ett förslag till förordning med detta innehåll skall anmälas till Europeiska kommissionen för granskning av stödets förenlighet med statsstödsreglerna. Med ny teknik med lägre kostnader beräknas det under vissa förhållanden vara möjligt att ansluta områden med lägre värmetäthet till fjärrvärme, bl.a. småhusområden, påpekas det i propositionen. Konvertering av eluppvärmda hus till fjärrvärme medför att elbehovet minskar och att underlaget för elproduktion i kraftvärmeverk ökar. Målet är att under en femårsperiod minska den årliga elanvändningen med 1,5 TWh genom konvertering till fjärrvärme. Förutsättningar bör enligt regeringen även skapas för att minska elanvändningen i den eluppvärmda bebyggelse där fjärrvärmeanslutning inte är möjlig. Genom att bidrag betalas ut till konvertering från elvärme i småhus till annan uppvärmning som inte kan fjärrvärmeanslutas kan elanvändningen minskas ytterligare. För den aktuella verksamheten föreslår regeringen en ekonomisk planeringsram för perioden 1998-2002 om sammantaget 1 650 miljoner kronor. Regeringen föreslås vidare få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden med 400 miljoner kronor år 1995, 350 miljoner kronor år 2000 och 595 miljoner kronor år 2001 och senare.
Motionerna Regeringen föreslår att bidrag skall införas för investeringar som minskar elanvändningen i bostäder och vissa lokaler, konstateras det i motion 1997/98:N282 (m). Motionärerna framhåller att förslaget är en del i planerna på en förtida avveckling av kärnkraften, som bl.a. leder till kraftigt ökade kostnader för hushållen. I motionen yrkas att anslaget skall minskas med 290 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. I motion 1997/98:N277 (c, s) understryks att bland de allmänna samlingslokalerna finns åtskilliga lokaler som ?lockats in? i ett stort elberoende då det vid tidpunkten för installationen ansågs klokt med direktverkande el. Samlingslokalföreningar som har bundit upp sig för sådan eluppvärmning har inte några reella möjligheter att ta sig ur detta förhållande med mindre än att ekonomiskt stöd tas emot, sägs det. De allmänna samlingslokalerna bör få samma möjlighet till stöd som bostadsfastigheter, menar motionärerna. I motion 1997/98:Fi510 (fp) sägs att energiomställningsprogrammen bör genomföras. Programmen behöver dock inte fullföljas i den takt som regeringen föreslår, eftersom motionärerna motsätter sig stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck. De anser i stället att programmen kan utsträckas i åtminstone två år, vilket minskar de årliga utgifterna. För detta anslag innebär denna ståndpunkt en besparing på 140 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. För den närmaste femårsperioden bör inriktningen vara att konvertera 2 TWh elvärme, huvuddelen till fjärrvärme, anförs det i motion 1997/98:N283 (mp). I motionen beräknas detta motsvara ca 100 000 småhus. Om en grov uppskattning görs, fortsätter motionärerna, med utgångspunkt i att investeringar på i genomsnitt 70 000 kr per hus genomförs, blir den totala kostnaden för konverteringen 7 miljarder kronor under femårsperioden. För en bidragsnivå på 30 % fordras en planeringsram på 2 800 miljoner kronor, konstateras det. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998, vilket omfattar en skatteväxling, föreslås att 370 miljoner kronor, dvs. 80 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall tillföras det aktuella anslaget. För åren 1999 och 2000 beräknar motionärerna att anslaget behöver tillföras 510 respektive 445 miljoner kronor, dvs. 110 respektive 95 miljoner kronor utöver regeringens beräkning. I motionen yrkas också att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen på högre nivåer än enligt förslaget i propositionen. Sådana åtaganden borde uppgå till högst 510 miljoner kronor för år 1999, högst 445 miljoner kronor för år 2000, högst 390 miljoner kronor för år 2001 och högst 385 miljoner kronor för år 2002. I motion 1997/98:N216 (kd) rekommenderas en metod som går ut på att med ekonomiska incitament stimulera elbolag och leverantörer att hjälpa hushåll och industrier att spara el. Ju mer företagen får konsumenten att spara, ju mer skulle elleverantörerna premieras. Motionärerna efterlyser även förslag - som regeringen bör redovisa för riksdagen - om möjligheten att installera solpaneler för att spara elvärme. Tilläggsisolering ger en stark effekt vad gäller energibesparing, påpekas det i motion 1997/98:N272 (kd). Regeringen bör i det fortsatta arbetet med energiomställningsprogrammet pröva frågan om stimulansåtgärd för tilläggsisolering på motsvarande sätt som gäller för konvertering från elvärme till annan uppvärmning. I motionen hänvisas också till att det nya bidraget för installation av biobränsleeldad källa i småhus är villkorat med att denna måste vara miljögodkänd och eldas mot ackumulatortank. På denna punkt anser motionären att fullt bidrag bör betalas ut till de anordningar som har lägst utsläpp av exempelvis stoft, koldioxid och tjärämnen.
Vissa kompletterande uppgifter Enligt den tidigare nämnda förordningen om statligt bidrag för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme - som avses träda i kraft den 1 januari 1998 - får ett bidrag per bostadslägenhet eller lokal utgå med högst 50 % av bidragsunderlaget motsvarande högst 30 000 kr för di-rektelvärmda byggnader och högst 8 000 kr för byggnader med vattenburen elvärme. En förutsättning för bidrag är att det sker en fullständig konvertering. En annan bestämmelse är att regelverket inte omfattar lokaler som används för kommersiella eller industriella ändamål. I överensstämmelse med förordningen om statligt bidrag till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler - som även den avses träda i kraft den 1 januari 1998 - får bidrag lämnas dels för eleffektminskande åtgärder (engångsbidrag), dels för konvertering från elvärme i bostäder som används för permanent bruk. Stöd kan betalas även till vissa lokaler som inte används för kommersiella eller industriella ändamål. Vad gäller bidrag för effektminskande åtgärder får sådant lämnas för effektvakt (regleranordning som håller uttaget från elnätet inom ramen för mätarsäkringens belastningsförmåga) med 4 000 kr, sekundär värmeproduktionsanläggning (kakelugn, kamin, insats i öppen spis eller andra anordningar för uppvärmning som komplement till elvärme) med 6 000 kr och utrustning för värmeackumulering med 6 000 kr. Bidrag till sekundär värmeproduktionsanläggning eller utrustning för värmeackumulering förutsätter att effektvakt installeras samtidigt eller att en sådan finns i lägenheten eller i lokalen. Om bidrag lämnas för flera åtgärder får det totala bidrag som utgår inte överstiga 10 000 kr per bostadslägenhet eller lokal. Vad gäller bidrag för konvertering från elvärme får bidrag lämnas för konvertering till individuell bränsleeldning baserad på ett vattenburet eller luftburet system om åtgärden genomförs i småhus eller flerbostadshus. Bidrag får även lämnas om åtgärderna utförs i bostadsanknuten lokal som inte används för kommersiella eller industriella ändamål. Storleken på bidraget får uppgå till högst 30 % av bidragsunderlaget motsvarande 30 000 kr per bostadslägenhet eller lokal. Enligt Boverket, som utfärdar detaljbestämmelser, gäller att den utrustning som installeras skall vara typgodkänd eller uppfylla de av Boverket rekommenderade högsta värdena på utsläpp av förbränningsgaser. Bidrag kan alltså utgå till omställning i lokaler. NUTEK och Boverket har till uppgift att utforma närmare föreskrifter om förordningarnas tillämpning och att behandla frågan om bidragens avgränsning avseende typ av lokal. Mot bakgrund av att användningen av föreningslokaler kan ha olika karaktär kommer bidragsberättigande i det enskilda fallet att avgöras av länsstyrelsen.
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor (B 2)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 215,0 215 215 (milj. kr.) Anslaget skall disponeras för bidrag till vissa investeringar inom energiområdet. Stödet lämnas i form av bidrag till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft samt för utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag. Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om sammantaget 920 miljoner kronor för perioden 1998-2002. Ramen fördelas enligt följande: 405 miljoner kronor avser biobränslebaserad kraftvärme, 270 miljoner kronor avser vindkraftverk, 145 miljoner kronor avser småskalig vattenkraft och 100 miljoner kronor avser utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag. I propositionen föreslås härutöver att riksdagen bemyndigar regeringen att göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över femårsperioden med 215 miljoner kronor vartdera åren 1999 och 2000 samt 275 miljoner kronor år 2001 och senare.
Motionerna Det är olyckligt med statliga bidrag som tenderar att bli en löpande subvention av gammal, befintlig teknik, framhålls det i motion 1997/98:N223 (m). Staten bör heller inte subventionera en vattenkraftsutbyggnad som regelmässigt leder till konflikt med viktiga miljöintressen, anförs det. I stället bör riksdagen dra slutsatserna av gjorda utvärderingar och slopa investeringsstöden helt, är motionärernas slutsats. I motion 1997/98:N282 (m) föreslås att det nu aktuella anslaget skall minskas med 215 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. I dag belastas svensken av höga priser på el genom elskatter av olika slag och moms, heter det i motion 1997/98:N210 (m). Vi betalar också via skattsedeln bidrag till vindkraftverk, småskalig vattenkraft och biobaserad kraftvärme, sägs det vidare. Kostnaden för att producera småskalig vattenkraftsel liksom vindkraftsel är betydligt högre än för produktion av vattenkrafts- och kärnkraftsel, hävdar motionären. Subventioner sätter alla sunda marknadsprinciper ur spel, lyder en slutsats i motionen. Innan införandet av olika elproducerande tekniker uppmuntras, skall de enligt motionärens uppfattning vara utvecklade och kunna konkurrera med etablerad elteknik. I motionen yrkas att bidrag inte skall utgå till investeringar i biobränslebaserade kraftvärmeverk och att bidrag till småskalig vattenkraft och vindkraftverk samt s.k. miljöbonus skall tas bort. I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare redovisats - att anslaget minskas med 103 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Biobränslebaserad kraftvärme är en miljöacceptabel energiproduktion som ger ett effektivt energiutnyttjande, eftersom den värme som bildas direkt kan tas till vara i fjärrvärmenäten, anförs det i motion 1997/98:N283 (mp). Det finns möjlighet, hävdas det, att öka produktionen av el och värme i biobräns- lebaserad kraftvärme med ca 33 TWh, varav 13 TWh är elproduktion. Med föreslagna bidragsnivåer och utbyggnadstakt beräknar motionärerna för biobränslebaserad kraftvärme en planeringsram på 600 miljoner kronor under femårsperioden. Motionärernas bedömning av vindkraften är en ökad årlig elproduktion om ca 1,5 TWh över en femårsperiod. Totalt bedöms i motionen att potentialen är 12 TWh ökad elproduktion för att ersätta kärnkraftselen. Miljöpartiet föreslår i motionen - under förutsättning av att en skatteväxling genomförs - en stödnivå för vindkraft om 10 % samt ett anslag på 80 miljoner kronor per år, dvs. en planeringsram om totalt 400 miljoner kronor över fem år. Däremot accepteras inte regeringens utbyggnadsplaner beträffande småskalig vattenkraft. Som en konsekvens av detta undantas 145 miljoner kronor som regeringen avsatt för utbyggnad av småskalig vattenkraft från planeringsramen. Vidare anser motionärerna att anslaget skall kunna tillämpas på all ny produktionsteknik för förnybara energislag, och inte bara ny elproduktionsteknik. I motionen föreslås att 375 miljoner kronor, dvs. 160 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall tillföras anslaget. För åren 1999 och 2000 bör anslaget, enligt motionärerna, beräknas till 372 miljoner kronor för respektive år. Härutöver yrkas att riksdagen får bemyndiga regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor innebärande åtaganden om högst 385 miljoner kronor för år 1999, högst 385 miljoner kronor för år 2000, högst 275 miljoner kronor för år 2001 och högst 270 miljoner kronor för år 2002. Riksdagens beslut att sänka investeringsbidraget till vindkraft från 35 % till 15 % betraktas i motion 1997/98:N216 (kd) vara en felaktig signal om syftet är att få till stånd en massiv vindkraftsutbyggnad. Investeringsbidraget borde i stället vara 25 %. Likaså bör investeringsstödet till småskalig vattenkraft höjas till 25 %. Mot denna bakgrund anser motionärerna att anslaget bör höjas med 30 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Regeringen bör lämna förslag till riksdagen om förändringar i lagstiftning och regelverk som möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av vindkraften i Sverige, anser motionärerna.
Åtgärder för effektivare energianvändning (B 3)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 90,0 90 90 (milj. kr.) Anslaget disponeras för åtgärder för en effektivare energianvändning i enlighet med riktlinjerna för 1997 års energipolitiska beslut. En slutsats som framkommit genom de utvärderingar som gjorts är enligt regeringen att det finns behov av att ytterligare utveckla rutiner för resultatmätning och utvärdering av denna typ av energipolitiska åtgärder. Enligt riksdagens beslut skall de tidigare årens insatser för effektivare energianvändning fortsätta i delvis nya former. Anslaget avser åtgärder för effektivare energianvändning och skall i kombination med ett utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering bidra till att ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med energi. Ett förslag till förordning med detta innehåll avses anmälas till Europeiska kommissionen för granskning av dess förenlighet med statsstödsreglerna. I programmet ingår åtgärder avseende information och utbildning, teknik- upphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt kommunal energirådgivning. Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om sammantaget 446 miljoner kronor för perioden 1998-2002. Ramen fördelas enligt följande: 60 miljoner kronor avser information och utbildning, 100 miljoner kronor avser teknik-upphandling av energieffektiv teknik, 40 miljoner kronor avser provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning samt 250 miljoner kronor avser kommunal energirådgivning. Enligt de riktlinjer som riksdagen tidigare har godkänt skall bidragssystemet avseende kommunal energirådgivning träda i kraft den 1 januari 1998, men avse verksamhet som har påbörjats tidigast den 1 juli 1997. Stödet bör enligt regeringen utformas så att det bidrar till att underlätta för kommunerna att ge en objektiv, lokalt och regionalt anpassad information och rådgivning både till enskilda och till lokala organisationer. Den nya energimyndigheten skall ansvara för bidragssystemet. Alla kommuner skall ges möjlighet, efter ansökan till energimyndigheten, att få bidrag. Bidrag lämnas i form av dels ett grundbidrag, dels ett invånarrelaterat bidrag. En utgångspunkt är att alla kommuner har rätt till ett grundbidrag på minst 150 000 kr per år under femårsperioden. Regeringen anser vidare att kommuner med fler än 30 000 invånare bör ha rätt till ett tilläggsstöd. Stödet skall fördelas schablonmässigt med hänsyn till kommunernas folkmängd.
Motionerna I motion 1997/98:N282 (m) understryks att satsningar på informationsåtgärder bör genomföras för att minska sökkostnaderna för hushåll och företag. Motionärerna vill att NUTEK:s verksamhet med upphandling av energieffektiv teknik också bör ges ett fortsatt stöd. I motionen yrkas ett anslagsbelopp på 32 miljoner kronor, vilket innebär ett minskat anslag med 58 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare redovisats - att anslaget minskas med 43 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Helt andra ståndpunkter förs till torgs i motion 1997/98:N283 (mp). Här sägs inledningsvis att den nya energimyndigheten i det fortsatta teknikupphandlingsprogrammet bör hålla fast vid det gamla programmets inriktning och tilldela det rimliga resurser motsvarande 60 miljoner kronor per år, dvs. en total planeringsram om 300 miljoner kronor över fem år. Den kommunala energirådgivningen bör vidare få stöd från central nivå med specialkompetens och resurser för att stödja kommunerna utifrån deras varierande förutsättningar. Motionärerna föreslår inledningsvis 75 miljoner kronor per år, totalt 375 miljoner kronor över perioden 1998-2002, till kommunal energirådgivning. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås ett anslag på 155 miljoner kronor, vilket innebär 65 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För åren 1999 och 2000 beräknas ett oförändrat anslag, dvs. 155 miljoner kronor. I motion 1997/98:N220 (mp) framförs uppfattningen att det vid sidan av energirådgivning inför den stora energiomställningen finns ett lika stort behov av kompetent miljörådgivning. En sådan kommunal energi- och miljörådgivning, byggd på försiktighets- och substitutionsprinciperna samt på kommunens eget Agenda-21 arbete, skulle innebära en snabbare kunskapsspridning, anser motionären. I motionen yrkas därför att bidraget till kommunal energirådgivning skall utgå till både energi- och miljörådgivning. Tydliga anvisningar måste ges, sägs det i motion 1997/98:216 (kd), om att de som är direkt involverade i arbetet med effektivare energianvändning och som bäst bör kunna bedöma användningsområdet får del av anslaget.
Energiforskning (B 4)
Propositionen Förslag Beräknat 1998 1999 2000 320,0 398 405 (milj. kr.)
Anslaget disponeras för bidrag till stöd för forskning och utveckling på energiområdet. Insatserna för forskning och utveckling skall bidra till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som den grundläggande energiforskningen ges därför större resurser. Resurser avsätts för att bevaka den internationella forskningen och för att utnyttja resultaten nationellt. I programmet ingår stöd till energiforskning, forskning om energisystemet och forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen samt forsknings- och utvecklingsinsatser avseende etanolproduktion från skogsråvara. Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om sammantaget 2 800 miljoner kronor för perioden 1998-2004. Ramen fördelas enligt följande: 2 310 miljoner kronor avser energiforskning, 210 miljoner kronor avser forskning om energisystemet, 70 miljoner kronor avser forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen och 210 miljoner kronor avser insatser avseende etanolproduktion från skogsråvara. Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret. Sådana bemyndiganden föreslås även för år 1998 för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsarbetet. Regeringen beräknar behovet av åtaganden inom energiforskningsområdet för åren 1999-2004 till 90, 60, 40, 30, 20 respektive 10 miljoner kronor.
Motionerna Statens stöd till utvecklingen på energiområdet bör koncentreras till de områden där få andra aktörer har möjlighet att ta ansvar, anförs det i motion 1997/98:N223 (m). Forskning och utveckling är ett mycket långsiktigt och tålamodsprövande arbete. Regeringen behandlar fusionsforskningen alltför lättvindigt, kritiserar motionärerna. Denna forskning präglas av mycket långa tidsperspektiv och kräver långsiktigt internationellt samarbete för att nå framgång. Fortsatta ansträngningar i samarbete med andra stater är motiverade, och Sveriges medverkan inom fusionsforskningen bör därför säkerställas, understryks det. Statligt stöd till energiforskning bör finnas även fortsättningsvis, framhålls det i motion 1997/98:N282 (m). Dock vill motionärerna lyfta ur satsningarna på etanolproduktion ur den sjuåriga ekonomiska planeringsramen. Därför föreslås att anslaget minskas med 30 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare redovisats - att anslaget minskas med 120 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Det behövs ny kunskap inom hela området för biobaserade drivmedel, slås det fast i motion 1997/98:N283 (mp). Såväl miljöeffekter som produktionsteknik och distributionssystem behöver utredas och utvecklas. Den största resursbasen för ett svenskt förnybart drivmedelssystem är skogen. Därför är det av största vikt att forskning och utveckling avseende drivmedel från skogsråvara intensifieras, argumenterar motionärerna. De föreslår att en planeringsram om 300 miljoner kronor, dvs. 90 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall beräknas för utveckling av ny teknik för motoralkoholproduktion från skogsråvara under en sjuårsperiod fr o m år 1998. I fråga om övriga planeringsramar under anslaget för energiforskningen ansluter sig motionärerna till regeringens förslag. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås 340 miljoner kronor till anslaget, villket innebär en nivå som ligger 10 miljoner kronor över regeringens förslag. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 411 respektive 418 miljoner kronor, dvs. 13 miljoner kronor årligen utöver regeringens beräkning. I motion 1997/98:N216 (kd) uttalas stöd för regeringens uppfattning om programmen Energiforskning, Bidrag till Energiteknikfonden och Introduktion av ny energiteknik. Nödvändigheten av demonstrationsanläggningar för att i full skala pröva förgasningsteknik för biobränslen betonas. En framgångsrik utveckling av solceller kan, enligt motionärerna, bli av betydelse för energiförsörjningen i Sverige.
Bidrag till Energiteknikfonden (B 5)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 90,0 130 130 (milj. kr.) Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och branscher. Forskningsinsatser som är strategiska för teknikutvecklingen skall genomföras i samverkan mellan staten och näringslivet. Verksamheten innebär en fortsatt användning och förstärkning av det stöd som hittills givits för branschgemensam forskning. Energiteknikfonden bör även fortsättningsvis bidra till att främja konkurrensneutralt samarbete, menar regeringen. I propositionen sägs att medel från Energiteknikfonden bör kunna användas för att täcka upp till 50 % av kostnaden för investeringar eller forskningssamarbete. Regeringen avser att bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för verksamheten och samordna den med berörda sektorsmyndigheter. Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram om sammantaget 870 miljoner kronor avseende perioden 1998-2004 för Energiteknikfondens finansieringsverksamhet.
Motionerna I motion 1997/98:N245 (s) påpekas att Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har fått regeringens uppdrag att genomföra ett s k FUD-program (Forsknings-, Utvecklings- och Demonstrationsprogram) inom området biobaserade drivmedel. Programmets resultat, sägs det, pekar på att biodrivmedel har stor potential för förbättring av emissioner. Det är enligt motionärerna angeläget att nu ägna uppmärksamhet åt bl a utveckling av motorer och demonstration av fordon. Motionärerna anser att FUD-insatserna inom KFB bör fortsätta inom områdena ren etanol, blandbränsle och biogas. Förslagsvis kan, heter det i motionen, en del av de energimedel som avsätts i budgeten för år 1998 till Energiteknikfonden anvisas till en fortsättning av biodrivmedelsprogrammet hos KFB. I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare redovisats - att anslaget minskas med 34 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. I motion 1997/98:N283 (mp) anläggs en mer expansiv syn på Energiteknikfondens verksamhet. Motionärerna anser att en ekonomisk planeringsram om sammantaget 1 miljard kronor behövs för förstärkning av Energiteknikfonden under perioden 1998-2004. Detta motiveras i motionen bl a med behovet av en kraftig satsning på demonstrationsanläggningar i full skala för ny biobränslebaserad kraftvärmeteknik och nya tillämpningar av vindkraft. I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslås att 103 miljoner kronor, dvs 13 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall tillföras anslaget. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 150 miljoner kronor, dvs 20 miljoner kronor utöver regeringens beräkning.
Introduktion av ny energiteknik (B 6)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 160,0 230 230 (milj. kr.) Anslaget disponeras för stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag. Energiteknikbidraget inrättas för att stödja ny teknik som, med reducerad risk för företagen, kan utvecklas i full skala och demonstreras inför kommersiell användning. I budgetpropositionen sägs att energiteknikbidrag skall kunna lämnas med högst 50 % av investeringen. Det blir en uppgift för den nya energimyndigheten att i samarbetet med industrin komma fram till områden som skall prioriteras. Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram om sammantaget 1 610 miljoner kronor för perioden 1998-2004 för introduktion av ny energiteknik. Våren 1992 beslöt riksdagen att anvisa 625 miljoner kronor till ett anslag för utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle under en femårsperiod t.o.m. första halvåret 1997 (prop. 1991/92:97, bet. NU25). Kvarvarande, ej utbetalda, medel på anslaget drogs in efter årsskiftet 1996/97 i enlighet med bestämmelserna i lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Regeringen beslöt senare i maj 1997 att föreskriva att NUTEK fr.o.m. budgetåret 1997 skulle kunna rekvirera och använda högst 380 miljoner kronor ur Energiteknikfonden för att fullfölja gjorda åtaganden samt för beslut om stöd före utgången av juni månad 1997 till nya projekt enligt förordningen (1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle. Därefter har beslut fattats bl.a. om ett projekt i Piteå för förgasning av svartlut på totalt 237 miljoner kronor. De åtaganden som NUTEK har gjort med stöd av förordningen om stöd för att främja användningen av biobränsle, och som leder till anslagsbelastning fr.o.m. den 1 januari 1998, bör enligt regeringens förslag finansieras med medel från det nu aktuella anslaget. Därigenom kan, anför regeringen, stödet till utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle utvidgas till ett generellt stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Medel ur Energiteknikfonden bör därför inte längre disponeras för detta ändamål. För att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det industriella forsknings- och utvecklingsarbetet är det nödvändigt att åtaganden kan göras även efter det aktuella budgetåret, heter det. Regeringen beräknar behovet av åtaganden för åren 1999-2004 till 90, 90, 50, 50, 50 respektive 50 miljoner kronor eller totalt 380 miljoner kronor och föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Motionerna I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare redovisats - att anslaget minskas med 60 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. För att minska risken för det energiföretag som står bakom en demonstrationsanläggning med ny energiteknik bör vissa garantier kunna ställas som kan täcka kostnader för driftsavbrott m.m., anförs det i motion 1997/98: N283 (mp). Medel för detta borde kunna tas ur det nu aktuella anslaget. Motionärerna anser att anslaget bör ges en planeringsram om sammantaget 2 000 miljoner kronor för perioden 1998-2004, vilket är 390 miljoner kronor utöver regeringens förslag. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås 215 miljoner kronor, ett belopp som överstiger regeringens förslag med 55 miljoner kronor. För vartdera åren 1999 och 2000 beräknas anslaget i detta budgetalternativ till 285 miljoner kronor, en nivå som innebär en ökning med 55 miljoner kronor jämfört med regeringens beräkningar. I motionen yrkas också att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om högst 115 miljoner kronor för år 1999, högst 115 miljoner kronor för år 2000, högst 60 miljoner kronor för år 2001, högst 60 miljoner kronor för år 2002, högst 60 miljoner kronor för år 2003 och högst 60 miljoner kronor för år 2004.
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser (B 7)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 50,0 50 50 (milj. kr.) Anslaget disponeras för energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser. Sådana insatser ingår som en viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen inriktas på bilateralt och multilateralt samarbete avseende s.k. gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen. Ett exempel som nämns i propositionen gäller fortsättningen och utvecklingen av programmet för svenska klimatpolitiskt motiverade insatser - inriktat på energieffektivisering och förnybara energislag - i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Ansvarig myndighet i detta fall är NUTEK, som har utarbetat rapporter i fråga om flertalet av de projekt som hittills genomförts i de baltiska länderna. Av rapporteringen framgår att insatserna hittills resulterat i en minskning av koldioxidutsläpp på drygt 300 000 ton per år. Enligt det energipolitiska beslutet skall inriktningen av det nyssnämnda programmet för insatser i Baltikum och Östeuropa omprövas inför budgetåret 1999. I det sammanhanget skall också myndighetsansvaret för de statliga svenska insatserna på energiområdet i Baltikum och Östeuropa ses över. Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om sammantaget 350 miljoner kronor för perioden 1998-2004.
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet (B 8)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 5,0 5 5 (milj. kr.) Anslaget disponeras för utgifter för förluster i samband med lånegarantier som har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol och förordningen (1988:805) om statligt stöd ur Energiteknikfonden, m.m. Förluster i garantisystemet t.o.m. år 1995/96 uppgår till sammantaget ca 93,8 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen visar att inga garantier beräknas behöva bli infriade under innevarande budgetår. Beräknade förluster uppgår till 5 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998, 1999 och 2000.
Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige (B 9)
Propositionen
Förslag Beräknat 1998 1999 2000 200,0 200 - (milj. kr.) Anslaget disponeras för åtgärder som stärker el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Regeringen beslöt i juni 1997 att inrätta en delegation med uppgift att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Delegationen skall redovisa sitt arbete till regeringen senast den 1 oktober 1999. Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el från de bägge reaktorerna i Barsebäck genom effektivare energianvändning, konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Även om de föreslagna insatserna innebär en full kompensation med avseende på energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, anför regeringen. I delegationens uppdrag ligger att initiera åtgärder som stärker regionens el- och värmeförsörjning. Åtgärderna skall kunna gälla såväl energihushållning och minskad elanvändning som utbyggnad av el- och värmeproduktion. Delegationen skall bidra med planerings- och projekteringsstöd och utreda behovet av investeringar i infrastruktur. Effektivare energianvändning och en ökad användning av förnybara energislag är angelägna mål liksom ett bättre utnyttjande av det befintliga naturgasnätet. Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram för verksamheten om sammantaget 400 miljoner kronor för åren 1998 och 1999.
Motionerna I motion 1997/98:N282 (m) betraktas förslaget om ett särskilt åtgärdsprogram för Sydsveriges energiförsörjning som en följd av den planerade, förtida avvecklingen av Barsebäcksverket. Åtgärden, fortsätter motionärerna, får till följd att elproduktion motsvarande 60 % av elbehovet i Skåne bortfaller. Mot denna bakgrund avvisas regeringens förslag till anslag för detta ändamål. I motion 1997/98:Fi510 (fp) framförs i sak samma yrkande - mot bakgrund av att Folkpartiet motsätter sig stängningen av Barsebäcksverket - att anslaget inte skall uppföras på statsbudgeten. Den särskilda delegation som nu tillsätts för Sydsverige är enligt vad som sägs i motion 1997/98:N216 (kd) obehövlig. I motionen föreslås att delegationen skall avvecklas. De särskilda insatser som kan komma att behövas för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige kan hanteras av den nya energimyndigheten, sägs det. Mot denna bakgrund yrkas att det föreslagna beloppet för ändamålet minskas med 180 miljoner kronor för år 1998.
Bidrag till investeringar i solvärme (B 10)
Motionen Miljöpartiet står fast vid sin uppfattning att det är nödvändigt med fortsatt stimulans till solvärmeutbyggnaden, framhålls det i motion 1997/98:N283 (mp). Motionärerna anser att det även fortsättningsvis bör finnas ett investeringsstöd om 25 % av investeringskostnaden för utbyggnad av solvärme i bostäder och andra tillämpningar. För att finansiera denna bidragsnivå föreslår motionärerna att 50 miljoner kronor per år - en total planeringsram om 250 miljoner kronor över perioden 1998-2001 - avsättes till investeringsbidrag för solvärme. Motionärerna yrkar också att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i solvärme innebärande åtaganden om högst 50 miljoner kronor för vart och ett av åren 1999 fram till 2002. Vid byggande av ett hållbart energisystem kommer solenergin att utgöra en viktig del, understryks det i motion 1997/98:N226 (mp). Ändå, fortsätter motionärerna, nämns inte solvärmen i diskussionen om den svenska energiomställningen. Att det statliga stödet, som funnits i olika former sedan 1970-talet, tagits bort är mycket negativt för branschens utveckling, heter det. Stödet har på ett effektivt sätt medverkat till att svensk solvärme blivit världsledande. Investeringsbidraget har under de senaste åren legat på 25 %. I motionen sägs att subventionen var det incitament som skapade extra intresse för långsiktig och mindre sårbar energiförsörjning. Tekniken och marknaden måste få möjlighet att utvecklas, lyder budskapet. Solvärmen, som mycket begränsat påverkar miljön, har nu ett sämre konkurrensläge än andra energislag, hävdar motionärerna. I motionen yrkas därför att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till särskild miljöbonus för solvärmen.
Utskottets ställningstagande Riksdagen beslöt våren 1997 om riktlinjer för energipolitiken. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det energipolitiska program för omställningen av det svenska energisystemet som beslutats av riksdagen (prop. 1996/97:84, bet. NU12). Detta program omsluter totalt ca 9 miljarder kronor och avser tiden fram t.o.m. år 2004. Det nämnda beloppet omfattar dels insatser för forskning och utveckling under sju år om totalt 5,6 miljarder kronor, dels åtgärder för att kompensera bortfallet av elproduktion från kärnkraftverket i Barsebäck på 3,1 miljarder kronor. Åtgärderna syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. Särskilda åtgärder planeras för att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Energipolitiska insatser på klimatområdet planeras. En ny central energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. Riksdagen har godkänt (bet. 1997/98:FiU1 s. 197) den i budgetpropositionen för år 1998 föreslagna ramen för utgiftsområdet om 1 583 miljoner kronor. För år 1999 beräknas ramen till 1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603 miljoner kronor. Utskottet har i det föregående motiverat sin principiella syn på energipolitiken. Mot denna bakgrund finner utskottet regeringens förslag till fördelning av utgiftsramen på anslag välavvägd. Anslagen har grovt delats upp på två verksamhetsområden inom utgiftsområdet: energisystemfrågor och anslag för omställning och utveckling av energisystemet. I det följande kommer utskottet att behandla några särskilda frågor som aktualiserats i olika motioner och sedan samlat ta ställning till de av regeringen föreslagna anslagsbeloppen. Både Moderata samlingspartiet och Folkpartiet motsätter sig inrättandet av den nya energimyndigheten; regeringens förslag till anslagsbelopp för denna myndighet avvisas av de två partierna. I stället yrkas att NUTEK även fortsättningsvis skall vara ansvarigt för omställningsarbetet på energiområdet. Utskottet kan inte dela denna syn; en renodlad energimyndighet med ett uttalat uppföljnings- och utvärderingsansvar mot regering och riksdag kan vara till stor fördel i energipolitiken. Utskottets bedömning är att kraven på den nya myndigheten beträffande resultatinformation till regering och riksdag kommer att vara mer omfattande än de som gällt för NUTEK:s vidkommande. I övrigt vad gäller de synpunkter som framförs från företrädarna för Moderata samlingspartiet är dessa kopplade till den principiella syn på kärnkraftsavvecklingen som utskottet tidigare har behandlat i betänkandet. Det anslag som föreslås för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige skall enligt företrädarna för de nämnda två partierna, men även Kristdemokraterna, inte anslås. Även här är kritiken kopplad till det som utskottet tidigare diskuterat beträffande synen på konsekvenserna av kärnkraftsavvecklingen och takten i omställningsarbetet. Utskottet kan konstatera att Kristdemokraterna stöder regeringens förslag till anslag, förutom avstyrkan av anslaget till åtgärder i Sydsverige och krav på ytterligare resurser till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor. Miljöpartiet föreslår kraftiga ökningar på samtliga anslag inom omställningsprogrammet. Partiet föreslår ett nytt anslag för bidrag till investeringar i solvärme; här vill utskottet anföra, i likhet med vad som sades våren 1997, att stödet på området lett till att marknadssituationen för solvärme påtagligt förbättrats under de senaste åren. Den prioritering som gäller är att åtgärder som medför ett eltillskott eller en direkt elbesparing går före t.ex. satsningar på solvärme som ger minst energitillskott under den del av året när behovet av en effektminskning i elnätet är som störst. Med det anförda tillstyrker utskottet de av regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 1998 inom utgiftsområde 21 Energi (se bilaga). Likaså tillstyrks de övriga här aktuella förslagen till riksdagsbeslut som lagts fram i budgetpropositionen. Samtliga nu berörda motionsyrkanden avstyrks därmed.
Affärsverket svenska kraftnät
Propositionen Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det svenska stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91: 87, bet. NU38). Svenska kraftnät är enligt förordningen (1994:1806) om systemansvaret för elektrisk ström sedan den 1 januari 1995 systemansvarig myndighet enligt den s.k. ellagen (1902:71 s. 1). Svenska kraftnät skall enligt riksdagens beslut ansvara för driften av stamnätet, den löpande momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet. Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras helt genom intäkterna från verkets affärsverksamhet, med undantag för elberedskapsverksamheten som täcks med anslag på statsbudgeten. Enligt Svenska kraftnäts årsredovisning för år 1996 har verksamheten under året präglats främst av ikraftträdandet av det nya regelverket för elmarknaden och tillkomsten av den gemensamma svensk-norska elmarknaden. I juni 1996 ansökte verket om koncession för den s.k. Polenlänken, en likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen. Regeringen har genom beslut i juli 1997 med stöd av ellagen beviljat Svenska kraftnät koncession för Polenlänken. Svenska kraftnäts omsättning under år 1996 uppgick till ca 2 279 miljoner kronor, varav ca 2 192 miljoner kronor utgjordes av nät- och systemintäkter. Intäkterna var något lägre än år 1995, då intäkterna uppgick till ca 2 300 miljoner kronor. Detta beror på minskade överföringar på stamnätet till följd av den låga vattenkraftproduktionen under år 1996. Resultatet år 1996 uppgick till ca 592 miljoner kronor. Räntabiliteten på justerat kapital efter skatt var 10,3 % och soliditeten 46,8 %. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen över Svenska kraftnäts årsredovisning för år 1996. Regeringen bedömer att verksamheten vid Svenska kraftnät har bedrivits i enlighet med de mål och den inriktning som verket ålagts. Regeringen har fastställt årsredovisningen och Svenska kraftnäts förslag till utdelning. Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren 1998-2000 för affärsverkskoncernen bygger på verkets långsiktiga investeringsplanering för stamnätet inklusive utlandsförbindelserna. De planerade investeringarna inom affärsverkskoncernen under perioden beräknas beloppsmässigt till ca 4 400 miljoner kronor. Planen omfattar dels investeringar i stamnätet och utrustning för telekommunikation (inklusive optofibrer) om ca 1 680 miljoner kronor, dels investeringen i Polenlänken om ca 2 720 miljoner kronor. Investeringarna i stamnätet avser enligt förslaget dels åtgärder i befintliga anläggningar (s.k. reinvesteringar) om sammanlagt ca 510 miljoner kronor, dels nyinvesteringar om sammanlagt ca 590 miljoner kronor. Reinvesteringarna syftar i första hand till att behålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten i elsystemet och till att uppfylla gällande säkerhetskrav i befintliga anläggningar. Enligt Svenska kraftnät ökar förnyelsebehovet under de kommande åren till följd av en stigande åldersstruktur i anläggningarna i det svenska stamnätet. Investerings- och finansieringsplanen omfattar även åtgärder till följd av avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Dessa beräknas uppgå till sammanlagt 360 miljoner kronor, varav 240 miljoner kronor utfaller under perioden 1998-2000. Svenska kraftnät bedömer att det inom affärsverket inte uppkommer något ytterligare lånebehov under perioden 1998-2000. Affärsverkets investeringsverksamhet kommer att finansieras med egna medel. Investeringarna i Polenlänken, som är avsedda att genomföras i dotterbolaget SwePol Link AB, planeras att finansieras dels genom extern upplåning om ca 2 040 miljoner kronor, dels genom delägarlån om sammanlagt ca 680 miljoner kronor. Svenska kraftnäts andel av delägarlånen beräknas till ca 347 miljoner kronor. Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren 1998-2000 sammanfattas i tabellen på nästa sida. Svenska kraftnäts verksamhetsplan för åren 1998-2000 innebär ett budgeterat resultat på 563, 453 respektive 468 miljoner kronor. Därvid beräknas en avkastning på justerat eget kapital på 9 % år 1998 och 7 % åren 1999 och 2000. Svenska kraftnät föreslår en oförändrad ram på 2 500 miljoner kronor för affärsverkets upplåning. Därutöver föreslår verket att det får disponera en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om 100 miljoner kronor. Svenska kraftnät föreslår inga förändringar av det nuvarande soliditetsmålet på lägst 38 %. Svenska kraftnät hemställer i verksamhetsplanen att verket även fortsättningsvis skall bemyndigas att dels bilda aktiebolag med ett aktiekapital om högst 10 miljoner kronor, dels att inom en sammanlagd ram om 10 miljoner kronor få besluta om förvärv av aktier och andelar i bolag. Vidare föreslås att det i bemyndigandet skall ingå en rätt att avyttra aktier och andelar i bolag i vilka Svenska kraftnät för statens räkning förvaltar sådana tillgångar.
Affärsverkskoncernens svenska kraftnäts investeringar m.m. åren 1998-2000 (miljoner kronor)
------------------------------------------------------------- | |Totalt |Utbetalt|Prognos|Budget| Beräknat|Beräknat| | |1998 - |1996 |1997 |1998 |1999 |2000 | | |2000 | | | | | | ------------------------------------------------------------- |Investeringar| | | | | | | |- Stamnätet | 1 | 449 | 203 | 259 | 433 | 407| | | 099 | | | | | | ------------------------------------------------------------- |- Telekom- | | | | | | | |munikationer | 300 | 15 | 47 | 119 | 64 | 117| ------------------------------------------------------------- |- | 280 | 89 | 850 | 110 | 70 | 100| |Optofibrer | | | | | | | ------------------------------------------------------------- |- | 2 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0| |Polenlänken | 720 | | | 122 | 598 | | ------------------------------------------------------------- |- Övrigt | 0 | 54 | 0 | 0 | 0 | 0| ------------------------------------------------------------- |Summa | | | | | | | |investeringar| 4 | 607 | 335 | 1 | 2 | 624| | | 399 | | | 610 | 165 | | ------------------------------------------------------------- |Finansiering | | | | | | | |- egna medel | 2 | 607 | 335 | 631 | 771 | 624| | | 026 | | | | | | ------------------------------------------------------------- |- extern | | | | | | | |upplåning | 2 | 0 | 0 | 979 | 1 | 0| | | 373 | | | | 394 | | ------------------------------------------------------------- |Summa | | | | | | | |finansiering | 4 | 607 | 335 | 1 | 2 | 624| | | 399 | | | 610 | 165 | | -------------------------------------------------------------
Regeringen har inget, meddelas det i budgetpropositionen, att erinra mot de överväganden och de förslag om verksamhetens mål och inriktning som presenteras i Svenska kraftnäts treårsplan och anser att den nu redovisade investerings- och finansieringsplanen för treårsperioden 1998-2000 bör godkännas. Riksdagens bemyndigande till regeringen att ta upp lån till staten regleras i lagen (1988:1387) om statens upplåning. Regeringen har i annan del av budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 6.2) föreslagit att det i lagen skall tas in bestämmelser som ger regeringen möjlighet att efter bemyndigande av riksdagen låta affärsverken ta upp lån och lämna garantier. Dessa bemyndiganden skall lämnas för varje affärsverk och för ett år i taget. Riksdagen har i november 1997 godkänt lagändringen (bet. 1997/98:FiU1 s. 214). Regeringen föreslår mot bakgrund härav att Svenska kraftnät under år 1998 skall få rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd ram om 2 500 miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på den nuvarande upplåningen i Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår vidare i budgetpropositionen att verket därutöver i enlighet med vad som gäller för närvarande får disponera en rörlig kredit i Riksgäldskontoret inom en ram av 100 miljoner kronor. Regeringen har riksdagens bemyndigande att för år 1997 teckna borgen för och lämna kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier och andelar, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor. Nivån är beräknad på förutsättningen att Svenska kraftnät skall lämna borgen eller kreditgarantier till bolaget för Polenlänken. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1998. Regeringen har vidare av riksdagen bemyndigats att under år 1997 inom en total ram om 135 miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde. Regeringen föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1998. Vidare har regeringen bemyndigats att ge Svenska kraftnät rätt att under år 1997 besluta om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en ram av högst 10 miljoner kronor. Regeringen föreslår att även detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1998. Vad gäller placering av likvida medel föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 låta Svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret.
Motionen Likströmsförbindelsen mellan Sverige och Polen måste stoppas, framhålls det i motion 1997/98:N283 (mp). Motionärerna ser en stor risk för att ett ännu större behov av kärnkraft uppstår för att tillgodose marknaden nere på kontinenten. Vidare kommer kabeln, menar motionärerna, att leda till ökade svavelutsläpp som en följd av att elproduktionen i Polen domineras av kolkondenskraft samt kraftvärme baserad på olja och gas. I motionen yrkas därför avslag på regeringens förslag om Svenska kraftnät såvitt avser Polen-länken.
Vissa kompletterande uppgifter Regeringen gav i juli 1997 Svenska kraftnät tillstånd enligt ellagen att anlägga den s.k. Polenkabeln. Regeringen angav också att kabelns miljöpåverkan i den aktuella sträckningen inte kunde anses vara av den omfattningen att en prövning enligt 4 kap. i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. - den s.k. naturresurslagen (NRL) - var nödvändig. Regeringsprövning enligt 4 kap. 1 § i NRL är obligatorisk för vissa anläggningar med stor miljö- eller omgivningspåverkan. Sjökabelförbindelser ingår inte bland dessa. Enligt 4 kap. 2 § i NRL kan dock regeringen i det enskilda fallet besluta att även andra anläggningar än de som nämns i förstnämnda paragraf skall prövas enligt 4 kap. NRL. Det gäller anläggningar som kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet. I ett skriftligt svar på en fråga (1997/98:89) av Eva Goës (mp) i riksdagen i november 1997 sade näringsminister Anders Sundström bl.a. att en förutsättning för Polenkabeln är att ett utbyte av el kommer att ske mellan länderna, vilket kommer att innebära att Sverige under vissa tider kommer att importera el från Polen. Enligt den bedömning som näringsministern gjorde kommer Sverige att exportera mer el via kabeln än vad som importeras. Därmed kommer, fortsatte statsrådet, den fossilbaserade energiproduktionen i Polen att minska. Det finns inte heller några förutsättningar för import av rysk kärnkraftsbaserad el via Polenkabeln eftersom det inte finns någon ledningsförbindelse mellan ryska eller baltiska kärnkraftverk och Polen.
Utskottets ställningstagande Utskottet vill understryka att det för närvarande pågår ett beredningsarbete på kommunal nivå beträffande den s.k. Polenkabeln. Ett stort antal motions- yrkanden från den allmänna motionstiden har remitterats för beredning till bostadsutskottet, under vars ansvarsområde frågor som har anknytning till tillämpning av naturresurslagen hör. Med det sagda avstyrker utskottet det aktuella motionsyrkandet. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag som berör verksamheten vid Svenska kraftnät.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande riktlinjer för energipolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98: Jo785 yrkande 7, 1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N222, 1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224, 1997/98:N240, 1997/98:N244, 1997/98:N253, 1997/98:N266 yrkande 1, 1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5, res. 1 (m) res. 2 (fp) res. 3 (mp) res. 4 (kd) 2. beträffande forskning och kärntekniklagen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N203, 1997/98:N221 och 1997/98:N223 yrkande 9, res. 5 (m, fp, kd) 3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6, 1997/98:N223 yrkande 19 och 1997/98:N269, res. 6 (m, fp) res. 7 (mp) 4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N258 och 1997/98:N260, res. 8 (c) res. 9 (mp) 5. beträffande vissa bränslefrågor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U412 yrkandena 3 och 6 och 1997/98:N273 yrkandena 1-3, res. 10 (mp) 6. beträffande användning av skogsråvara att riksdagen avslår motion 1997/98:N266 yrkandena 3 och 4, res. 11 (m) - motiv. 7. beträffande storskalig biobränsleanvändning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N216 yrkande 4 och 1997/98:N223 yrkandena 23 och 24, res. 12 (m, fp, kd) 8. beträffande anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten 1-8 och 12 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi510 yrkande 5, 1997/98:N210 yrkandena 1 och 2, 1997/98:N216 yrkandena 3, 5-9 och 12, 1997/98:N220, 1997/98:N223 yrkandena 6, 7 och 33, 1997/98:N226, 1997/98:N245, 1997/98:N272 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N277, 1997/98:N282 och 1997/98:N283 yrkandena 3-20 a) godkänner förslaget till ekonomisk planeringsram dels för verksamheten under åren 1998 och 1999 avseende anslaget B 9, dels för verksamheten under perioden 1998-2002 avseende anslagen B 1-B 3, dels för verksamheten under perioden 1998-2004 avseende anslagen B 4-B 7, b) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtaganden om högst 400 miljoner kronor för år 1999, högst 350 miljoner kronor för år 2000, högst 350 miljoner kronor för år 2001 och högst 245 miljoner kronor för år 2002, c) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor innebärande åtaganden om högst 215 miljoner kronor för år 1999, högst 215 miljoner kronor för år 2000, högst 180 miljoner kronor för år 2001 och högst 95 miljoner kronor för år 2002, d) godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till den kommunala energirådgivningen, e) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet innebärande åtaganden, inräknat redan fattade beslut, om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 60 miljoner kronor för år 2000, högst 40 miljoner kronor för år 2001, högst 30 miljoner kronor för år 2002, högst 20 miljoner kronor för år 2003 och högst 10 miljoner kronor för år 2004, f) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 90 miljoner kronor för år 2000, högst 50 miljoner kronor för år 2001, högst 50 miljoner kronor för år 2002, högst 50 miljoner kronor för år 2003 och högst 50 miljoner kronor för år 2004, g) medger att fullföljande av de åtaganden som gjorts med stöd av förordningen (1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle skall finansieras med medel från det nya energiteknikbidraget, h) medger att anslagssparande från anslaget A 3 Åtgärder för energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförs till anslaget B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser, i) för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens förslag i bilaga, dock att anslaget A 1 skall benämnas Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader, 9. beträffande Affärsverket svenska kraftnät att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten 9-11 och med avslag på motion 1997/98:N283 yrkande 2 a) som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000 i enlighet med vad som anges i propositionen, b) godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts beredskapsåtgärder i enlighet med vad som anges i propositionen, c) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad som anges i propositionen. res. 13 (mp)
Stockholm den 2 december 1997
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m)*, Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m)*, Barbro Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Marie Granlund (s), Chris Heister (m)*, Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m)*, Eva Goës (mp)*, Göran Hägglund (kd)*, Laila Bäck (s) och Torsten Gavelin (fp)*. *) Har ej deltagit i beslutet under moment 8.
Reservationer
1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1) Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för energipolitiken bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N223 (m) står riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 i strid med utslaget i 1980 års folkomröstning om kärnkraften. Riktlinjerna avviker också ifrån 1991 års energipolitiska beslut, enligt vilket resultatet av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att behålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser skall avgöra när kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan genomföras. Med utgångspunkt i såväl folkomröstningen som 1991 års energipolitiska beslut finns det enligt utskottets mening inga sakliga skäl för att fatta beslut om stängning av kärnkraftverk i förtid. I likhet med vad som sägs i nyssnämnda motion, men som också framförs i motionerna 1997/98:N224 (m) och 1997/98:N240 (m), innebär en nedläggning av världens kanske säkraste kärnkraftverk en kapitalförstöring som är unik i svensk industrihistoria. Den nya inriktningen på energipolitiken kan komma att skada Sverige som industrination och i en omfattning som utskottet känner stor oro inför. Utskottet konstaterar vidare att regeringens budgetförslag inte närmare behandlar hur den förtida avvecklingen skall finansieras. I fråga om Barsebäcksverket ansluter sig utskottet till den uppfattning som, förutom i de nyssnämnda motionerna, redovisas i motion 1997/98:N211 (m). Verket är en energiproducerande kärnkraftsanläggning med hög säkerhetsnivå som innebär att verket fortsatt kan producera stora mängder elektricitet på ett kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. Utskottets bedömning är att reaktorerna i Barsebäck har en lång återstående livslängd. En förtida avstängning leder till att Sverige återfår den fossilanvändning som vi undgick när kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades. Bortfallet av el kommer till väsentlig del att kompenseras med import av kolbaserad el från Danmark. Avställningen av de två Barsebäcksreaktorerna kommer att leda till ökade utsläpp av koldioxid, men också förorsaka ökade utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider som bidrar till en ökad försurning. Med hänsyn till de alltmer sammankopplade elnäten i Östersjöregionen kommer avvecklingen att öka underlaget för elproduktion vid kärnkraftverk i Östeuropa. Enligt utskottets mening leder detta till en försämrad kärnsäkerhet i hela norra Europa. Även kärnsäkerheten vid de svenska reaktorerna kan komma att påverkas. Det faktum att förslaget om avställning av reaktorerna i Barsebäck uppfattas som godtyckligt och irrationellt motverkar det aktiva ansvarstagande och säkerhetstänkande hos personalen som är ett bärande inslag i det svenska säkerhetskonceptet. Utskottet vill erinra om att det på den avreglerade elmarknaden råder fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med tidigare. Prissättningen, inve-steringsbesluten och planeringen sker nu på grundval av den information som elmarknaden förmedlar till konsumenter och producenter. Det finns anledning att framhålla den bristande överensstämmelse som föreligger mellan 1997 års energipolitiska riktlinjer - som bygger på ett planmässigt tänkande - och den nyligen avreglerade svenska elmarknaden; den otillfredsställande kongruensen blir ännu större med hänsyn till att en öppnare europeisk elmarknad är på väg att etableras. Energipolitiken i stort måste enligt utskottets mening bygga på samma principer som dem som gäller för elmarknaden. Den fortlöpande omställningen, miljöanpassningen och förnyelsen av energisystemet gagnas bäst om statsmakterna kan ge långsiktigt stabila förutsättningar för kraftföretagen, industrin och hushållen. Kraftbranschen får då själv ta det fulla ansvaret för sin utveckling och miljöanpassning. Utskottet menar att avregleringen av elmarknaden innebär att ansvaret för förnyelse, utveckling och omställning av produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv. En reaktor kan därmed drivas vidare så länge ägaren anser det vara kommersiellt lönsamt att årligen reinvestera de belopp som behövs för att svara upp till säkerhetskrav och driftssäkerhet. När lönsamheten i dessa reinvesteringar är tveksam kommer annan produktion in som ersättning och reaktorn läggs ned. Utskottet finner också väl grundad anledning till farhågor - vilka också kommer till uttryck i samtliga nyssnämnda motioner men även i motion 1997/98:N222 (m) - för att riktlinjerna för klimatpolitiken nu i praktiken har övergivits. Enligt riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU förhandlat till sig en möjlighet att öka de svenska utsläppen med 5 % till år 2010. I detta sammanhang bör betonas att utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas på det sätt som föreslås i motion 1997/98:N286 (s). En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet. Därigenom skulle Sverige tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi själva bidragit till och undertecknat. Denna politik - att motivera en ogenomtänkt, förtida avveckling av en fungerande energiproduktion med en övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik leder till kraftigt höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att välmotiverat karakteriseras som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka att en sådan otydlig hållning i energipolitiken i längden inte låter sig försvaras. I likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:N223 (m) och 1997/98:N224 (m) - och i linje med vad som anförs i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) - vill utskottet härutöver erinra om att svensk basindustri är elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder till höjda elpriser. Även om det i riksdagens beslut påstås att industrin skall skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge för den elintensiva industrin. Detta får negativa effekter för de olika regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även ett stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas av kärnkraftsavvecklingen. Utskottet anser vidare att regeringen knyter orealistiska förhoppningar till möjligheterna att undvika de negativa effekter som en kärnkraftsavveckling för med sig genom att minska elförbrukningen i hushållssektorn. Att bygga om ett småhus med direktverkande elvärme till annan uppvärmningsform beräknas kosta mellan 80 000 och 150 000 kr enligt vad utskottet erfarit. Trots statliga investeringsstöd kommer de berörda husägarna därmed att tvingas att betala upp till ca 100 000 kr för att ersätta sin nuvarande, oftast fullt funktionsdugliga, elvärme. Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden. Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri överhängande. Som påpekas i motion 1997/98:N223 (m) kan det bli mer lönsamt att släppa vattnet förbi kraftverken än att ta till vara det för att producera el. Om fjärrvärmebolagen hindras att använda sina elpannor - genom skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den omedelbara konsekvensen att bli en ökad användning av olja med de negativa konsekvenser för miljön och handelsbalansen som detta för med sig. Enligt utskottets uppfattning är det också motsägelsefullt att på det sätt som sker lägga fast energipolitiska riktlinjer som i så hög grad avviker från 1991 års riktlinjer och samtidigt i väsentlig omfattning hålla fast vid de omställningsprogram som infördes vid 1991 års energipolitiska uppgörelse. På initiativ av bl.a. utskottet har olika delar av 1991 års energipolitiska omställningsprogram utvärderats. Dessa utvärderingar har alla påvisat allvarliga brister. Programmens struktur har ansetts vara svåröverskådlig och resultat-uppföljningen bristfällig. Programmen har gripit in i varandra på ett osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att utvärdera kostnadseffektiviteten i de enskilda programmen. Utskottet kan inte finna att de i budgetpropositionen föreslagna programmen innebär någon förbättring i dessa avseenden. Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om Vattenfalls framtida roll. Det är ingen tvekan om att en politisk styrning av bolaget skadar förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och utomlands. En sådan styrning riskerar också att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Enligt utskottets uppfattning - som överensstämmer med ett yrkande i motion 1997/98:N223 (m) - bör Vattenfall även i fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga grunder. Utskottet ansluter sig också till vad som sägs i nyssnämnda motion om att ägandet av Vattenfall måste breddas. Med det anförda tillstyrker utskottet de nu aktuella yrkandena i motionerna 1997/98:N223 (m), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N224 (m) och 1997/98:N240 (m). Det sagda ligger också delvis i linje med de i detta avsnitt berörda yrkandena i motionerna 1997/98:N244 (s), 1997/98: N266 (s), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd). Av de nyss redovisade ställningstagandena framgår att utskottet bestämt avvisar den syn som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp) om hur ekonomiska styrmedel skall användas inom energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte realistiskt. En sådan energipolitik skulle få förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och därmed för sysselsättning, välfärd och konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till följd en drastiskt försämrad miljö med negativ klimatpåverkan. Slutligen avstyrker utskottet även det aktuella yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) beträffande takten i kärnkraftsavvecklingen; ett bestämt schema för kärnkraftsavvecklingen utan hänsynstagande till effekterna på samhällsekonomin och påverkan på industrins internationella konkurrenskraft - som utskottet i det föregående har redogjort för - kan inte bilda utgångspunkt för energipolitiken inför 2000-talet. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för energipolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N211, 1997/98:N222, 1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224 och 1997/98:N240, med anledning av motionerna 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N244 och 1997/98:N266 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:N253, 1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1) Torsten Gavelin (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för energipolitiken bort ha följande lydelse: I likhet med vad som anförs i bl.a. motion 1997/98:Jo785 (fp) vill utskottet understryka vikten av att utformningen av den framtida energipolitiken anpassas till de nya omständigheter som tillkommit under senare år: energifrågornas mer tydliga globala karaktär, den förändrade bedömningen av de svenska kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd och avregleringen av den svenska elmarknaden, som innebär att elkunderna fått större makt att påverka de produkter och de tjänster som erbjuds. De energipolitiska besluten bör enligt utskottets uppfattning begränsas till att fastställa övergripande mål och de styrmedel som behövs för att målen skall nås. Enligt utskottets uppfattning bör staten använda sig av ekonomiska styrmedel i energipolitiken. Med ekonomiska styrmedel kan man sätta pris på miljöförstöringen från de fossila energikällorna. I tillämpningen av styrmedlen måste hänsyn tas till att förnybara energislag kräver tid för att utvecklas och erbjudas på marknaden till konkurrenskraftiga priser. Med rådande höga arbetslöshet och instabila offentliga finanser är en långsiktig energipolitik som syftar till en successiv omställning av energisystemet att föredra framför en kortsiktig politik som leder till snabba och kraftiga elprishöjningar. Riksdagens beslut våren 1997 att snabbavveckla kärnkraften kommer med stor sannolikhet att medföra en försämrad miljö. Likaså riskerar det långsiktiga investeringsklimatet att fördärvas i sådan omfattning att det innebär ett direkt hot mot arbetstillfällena och välfärden. Mot denna bakgrund beklagar utskottet avsaknaden av bedömningar och analyser av konsekvenserna av den förordade avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck - inte minst de budgetära effekterna. De medel som är kopplade till stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck borde i stället användas för en kraftfull satsning på kärnsäkerhet i Östeuropa. Enligt utskottets mening skall energipolitiken långsiktigt vara inriktad på att underlätta och medverka till att fossila bränslen som kol, olja och naturgas (riktigare benämnt fossilgas) samt kärnkraft byts ut i energiframställningen. De skall ersättas av ekologiskt hållbara energikällor, som inte förorsakar skadliga utsläpp eller avfall och inte förbrukar ändliga resurser. Denna omställning av energisystemet måste ske med hänsyn tagen till Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning. Den kortsiktighet som enligt utskottet präglar 1997 års energipolitiska riktlinjer riskerar att kullkasta förutsättningarna för viktiga delar av industrin att upprätthålla sin konkurrenskraft. Följderna blir ytterligare försämrad sysselsättning och välfärd, urholkade offentliga finanser samt krympande ekonomiska ramar för hushållen. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att 1993 års beslut om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Enligt detta uttalande av riksdagen (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU erhållit en möjlighet att öka de svenska utsläppen med 5 % till år 2010. I detta sammanhang bör betonas att utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas - på det sätt som föreslås i motion 1997/98:N286 (s) - för att ersätta kärnkraften. En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av koldioxidutsläppen, omintetgöra koldioxidmålet samt allvarligt försämra konkurrensförutsättningarna för biobränslet. Därigenom skulle Sverige tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi själva bidragit till och undertecknat. Denna dubbla politik - att motivera en ogenomtänkt, förtida avveckling av en fungerande energiproduktion med en övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik leder till kraftigt höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att med rätta karakteriseras som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka att en sådan otydlig hållning i energipolitiken i längden inte låter sig försvaras. I den utvärdering som kommer att företas i början av 2000-talet måste denna tydliga målkonflikt få en tydlig genomlysning. Utskottet vill - delvis i överensstämmelse med vad som anförs i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) - erinra om att svensk basindustri är elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder till höjda elpriser. Även om det i 1997 års energipolitiska beslut sägs att industrin skall skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge för den elintensiva industrin. Detta leder till negativa effekter för de olika regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även ett stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas av kärnkraftsavvecklingen. Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden. Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri överhängande. Det kan bli mer lönsamt att släppa vattnet förbi kraftverken än att ta till vara det för att producera el. Om fjärrvärmebolagen hindras att använda sina elpannor - genom skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den omedelbara konsekvensen att bli en ökad användning av olja med de negativa konsekvenser för miljön och handelsbalansen som detta för med sig. Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om Vattenfalls framtida roll. Enligt utskottets uppfattning kan inte bolaget både medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från statlig utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet. Ett sådant tillvägagångssätt innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall. Det kan befaras att Vattenfall inte längre kommer att drivas som ett företag utan som ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. En politisk styrning riskerar att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Det kan skada förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och utomlands, och försvåra Vattenfalls upplåning på kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall även i fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga grunder, och en breddning av ägandet i Vattenfall bör eftersträvas på sikt. Utskottet har i det föregående redovisat de fördelar som finns förknippade med att använda ekonomiska styrmedel i energipolitiken. Det bör framhållas att denna ståndpunkt avviker från den syn på ekonomiska styrmedel som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp). Att använda ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte realistiskt. Detta kommer att kräva ett mycket högt skatteuttag på kärnkraftsel för att uppnå den styreffekt som krävs för att nå en sådan måluppfyllelse. Följdverkningarna av en sådan tillämpning av ekonomiska styrmedel kommer att bli mycket kraftiga. En sådan generell höjning av prisnivån på el leder till att industrins kostnadsläge kommer att stiga mycket brant, vilket riskerar att allvarligt urholka den internationella konkurrenskraften. Detta medför minskad sysselsättning och försvagade skattebaser vilket påverkar finansieringen av den gemensamma sektorn. Det aktuella yrkandet avstyrks. Även det här berörda yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) avvisas av utskottet; ett bestämt schema för kärnkraftsavvecklingen utan hänsynstagande till effekterna på samhällsekonomin och påverkan på industrins internationella konkurrenskraft kan inte bilda utgångspunkt för energipolitiken inför 2000- talet. Med det anförda tillstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i motion 1997/98:Jo785 (fp). Det sagda ligger också delvis i linje med berörda yrkanden i motionerna 1997/98:K715 (kd), 1997/98:N216 (kd), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m), 1997/98: N240 (m), 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo785 yrkande 7, med anledning av motionerna 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N222, 1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224, 1997/98:N240, 1997/98:N244 och 1997/98:N266 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:N253, 1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för energipolitiken bort ha följande lydelse: Utskottet vill ansluta sig till den principiella syn på energipolitikens utformning som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp). Energisystemet måste genomgå en total omställning som innebär en elproduktion med förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010. Detta år bör återinföras som slutår för kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste fem åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som koldioxidutsläppen från energisektorn minskar. Utskottet anser att den svenska energipolitikens mål skall vara att inom ramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa förutsättningar för att förse landet med förnybar energi på ett sätt som medför att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga totalkostnader. En skatteväxling med högre skatter på energi och miljöutsläpp och lägre skatter på arbete bör genomföras. Den allmänna energiskatten, som bör utgå med en enhetlig skatt per kWh, bör kompletteras med produktions- och miljörelaterade skatter. Enligt utskottets mening bör den i budgetpropositionen för år 1998 aviserade översynen av energibeskattningen göras utifrån vad utskottet nu anfört. Med utgångspunkt i nyssnämnda mål för energipolitiken bör såväl kärnkraften som fossila bränslen avvecklas ur det svenska energisystemet. Kärnkraften bör avvecklas helt, medan målsättningen för fossila bränslen bör vara att användningen skall minska med minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att bortfallet av energi inte skall ersättas fullt ut. En minskad andel kärnkraftsel bör kompenseras av dels en minskad elanvändning genom konvertering från eluppvärmning samt effektivare elanvändning och hushållning, dels en utbyggnad av ny elproduktion med förnybara energislag. Även för miljövänliga energislag gäller det att finna en optimal snarare än en maximal nivå på användningen. Sålunda får t.ex. biobränslen inte användas i en sådan omfattning att skogen och den biologiska mångfalden utarmas. Inte heller får energigrödor drivas fram med hjälp av ett intensivt jordbruk baserat på konstgödsel och kemikalier. Vikten av en effektivisering av energianvändningen kan därför inte nog understrykas. Utskottet förordar mot denna bakgrund en strategi som går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Alla energislag skall betala sina fulla kostnader. Effekterna av dessa styrmedel kommer emellertid inte att nås så fort att de kan utnyttjas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen. För att åstadkomma en påbörjad avveckling av kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen sker i en jämn och rimlig takt behövs därför en kompletterande lagstiftning i form av en avvecklingslag. Med utnyttjandet av ekonomiska styrmedel och införandet av en avvecklingslag - vars utformning utskottet behandlar i ett parallellt betänkande (bet. 1997/98:NU5) - är det utskottets uppfattning att tre kärnkraftsreaktorer kan stängas under de närmaste fem åren. De farhågor som uttrycks i motionerna 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m) och 1997/98:N240 (m) för sysselsättningen, den industriella framtiden i Sverige och effekter på miljön menar utskottet vara överdrivna. Det finns utomordentligt goda förutsättningar för att genomföra en radikal omställning av vårt energisystem. De effekter på miljö, sysselsättning och välfärd som beskrivs i de nämnda motionerna - som delvis också återfinns i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) om den elintensiva industrin - kommer inte att uppstå om omställningsarbetet är väl planerat och uppbyggt kring miljöprövade prisrelationer som ger de rätta incitamenten för energiföretagen att satsa resurser på ny och på sikt mycket lönsam energiproduktion. Den miljöskadliga energiproduktion som skulle hota Sveriges åtaganden inom ramen för det internationella klimatarbetet kommer, enligt utskottets uppfattning, vid en sådan tillämpning av ekonomiska styrmedel inte till stånd. De energialternativ som leder till ökade koldioxidutsläpp skulle beläggas med så höga avgifter att någon lönsamhet aldrig skulle kunna förknippas med att investera i sådan produktion. Den storskaliga introduktion av naturgas som beskrivs i motion 1997/98:N286 (s) kommer alltså enligt utskottets mening aldrig att bli aktuell att införa för svenskt vidkommande. Det kunnande som finns i Sverige inom det energitekniska området och den goda nivån på vår energiforskning är faktorer som gör att utskottet med tillförsikt räknar med att strategin för avvecklingen av kärnkraften i den takt som här nämnts kan realiseras. Detta låter sig göras utan att konsekvenserna för den konkurrensutsatta industrin och sysselsättningen skulle bli - av de skäl som utskottet nu har anfört - sådana som beskrivs av företrädarna för Moderata samlingspartiet i de nyss nämnda motionerna. Utskottet anser vidare att den långsamma takt i omställningen som förordas i motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd) inte är acceptabel; en sådan inriktning på energipolitiken leder inte till en omställning av energisystemet, utan i bästa fall till en stängning av två kärnkraftsreaktorer. En långt större kraft krävs i energipolitiken för att de högt ställda målsättningarna skall kunna nås och göra Sverige till ett ekologiskt föregångsland inom denna sektor. Även i dessa motioner talas om att mycket svåra effekter väntar det svenska samhället av energiomställningen; av de skäl som nyss nämndes har utskottet mycket svårt att ta dessa svarta profetior på allvar. Tvärtom menar utskottet att regeringens tillvägagångssätt för energiomställningen är alltför försiktig; en långt mer målmedveten och kraftfull strategi måste utformas för att åstadkomma ett förändrat beteende på marknaden bland såväl producenter som konsumenter. Det är utomordentligt viktigt, anser utskottet, att Sverige står fast vid den hittills förda internationella klimatpolitiken och att Sverige som ett föregångsland kraftfullt skall verka för en skärpning av insatserna mot växthuseffekten inom Nordiska rådet, EU och FN. För att nå det av riksdagen uppsatta målet att stabilisera utsläppen av koldioxid till 1990 års nivå år 2000, varefter utsläppen skall minska, behövs krafttag inom både energisektorn och transportsektorn. I enlighet med vad utskottet nyss anfört krävs för detta stora satsningar på utbyggnad av kraft- och värmeproduktion från förnybara energikällor. Utskottet menar, med anledning av det som sägs i motion 1997/98:N253 (c), att Vattenfall AB av regeringen bör få tydliga instruktioner att det är en prioriterad uppgift för bolaget att verkställa omställningen bort från olje- och kärnkraftsbaserad energiproduktion till ett kretsloppsinriktat energisystem. En strävan skall också vara, anser utskottet, att på sikt föra över bolagets vattenkraftstillgångar till respektive region och där förvaltas av någon form av länsparlament. Därigenom kan den demokratiska kontrollen över vattenkraften behållas samtidigt som en ökad konkurrens på elmarknaden kan uppnås. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1997/98:N283 (mp) och 1997/98:Bo517 (mp) i här berörda delar. Vad utskottet anfört om takten i kärnkraftsavvecklingen och instruktioner till Vattenfall AB ligger också i linje med vad som sägs i motion 1997/98:N253 (c). Övriga här aktuella yrkanden avstyrks av utskottet. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för energipolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N283 yrkande 1 och 1997/98:Bo517 yrkande 5, med anledning av motion 1997/98:N253 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N222, 1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224, 1997/98:N240, 1997/98:N244, 1997/98:N266 yrkande 1 och 1997/98:N286 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1) Göran Hägglund (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för energipolitiken bort ha följande lydelse: I likhet med vad som anförs i motionerna 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd) anser utskottet att en ny energipolitik skall utarbetas. Långsiktigt skall Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och bränslen. Strävan skall vara att möjliggöra en successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom elsparande och nyproduktion av el från förnybara energikällor. Den första kärnkraftsreaktorn bör alltså tas ur produktion först när motsvarande mängd el kan kompenseras med ny tillförsel och sparande. Eleffektivisering och utveckling av förnybar elproduktion skall på sikt göra kärnkraft obehövlig, liksom energisystem som bygger på fossila bränslen. På så sätt byggs ett ekologiskt uthålligt energisystem upp. Inom ramen för en sådan principiell inriktning på energipolitiken skall industri och hushåll tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser. Mot bakgrund av vad som sägs i de nyssnämnda motionerna finner utskottet det vara nästintill oansvarigt att fatta beslut om att stänga en reaktor utan vetskap om hur det skall gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser det får och vilka samhällsekonomiska kostnader det medför. Som utskottet nyss påpekade kan den första kärnkraftsreaktorn fasats ut först när motsvarande el tillförts eller sparats bort. Utskottet vill påminna om att de ökade koldioxidutsläppen med påföljande växthuseffekt är det allt överskuggande miljöhotet för vårt jordklot. Om elproduktionen i en reaktor i kärnkraftverket i Barsebäck skulle kompenseras med import av kolbaserad el från Danmark av samma storlek, skulle utsläppen av koldioxid öka med motsvarande ca 5 % av nivån på Sveriges totala koldioxidutsläpp. För att förhindra växthuseffekten måste alla länder - också Sverige - ta ansvar för att minska utsläppen av koldioxid. Att gå i motsatt riktning och öka utsläppen är definitivt att gå i fel riktning. Varken inom energi- eller transportsektorn kan ökade utsläpp tillåtas - tvärtom måste kraftfulla handlingsprogram upprättas som minskar utsläppen. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att 1993 års beslut om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Enligt detta uttalande av riksdagen (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU erhållit en möjlighet att öka de svenska utsläppen med 5 % till år 2010. I detta sammanhang bör betonas att utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas - på det sätt som föreslås i motion 1997/98:N286 (s) - för att ersätta kärnkraften. En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet. Därigenom skulle Sverige tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi själva bidragit till och undertecknat. Denna dubbla politik - att motivera en ogenomtänkt, förtida avveckling av en fungerande energiproduktion med en övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik leder till kraftigt höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att med rätta karakteriseras som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka att en sådan otydlig hållning i energipolitiken i längden inte låter sig försvaras. I den utvärdering som kommer att företas i början av 2000-talet måste denna tydliga målkonflikt få en tydlig genomlysning. Utskottet vill - delvis i överensstämmelse med vad som anförs i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) - erinra om att svensk basindustri är elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder till höjda elpriser. Även om det i 1997 års energipolitiska beslut sägs att industrin skall skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge för den elintensiva industrin. Detta kommer att få negativa effekter för de olika regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även ett stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas av kärnkraftsavvecklingen. Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden. Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri överhängande. Det kan bli mer lönsamt att släppa vattnet förbi kraftverken än att ta till vara det för att producera el. Om fjärrvärmebolagen hindras att använda sina elpannor - genom skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den omedelbara konsekvensen att bli en ökad användning av olja med de negativa konsekvenser för miljön och handelsbalansen som detta för med sig. Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om Vattenfalls framtida roll. Enligt utskottets uppfattning kan inte bolaget både medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från statlig utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet. Ett sådant tillvägagångssätt innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall. Det kan befaras att Vattenfall inte längre kommer att drivas som ett företag utan som ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. En politisk styrning riskerar att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Det kan skada förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och utomlands, och försvåra Vattenfalls upplåning på kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall även i fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga grunder, och en breddning av ägandet i Vattenfall bör eftersträvas på sikt. Utskottets avvisar den syn som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp) om hur ekonomiska styrmedel skall användas inom energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte realistiskt. Detta kommer att kräva ett mycket högt skatteuttag på kärnkraftsel för att uppnå den styreffekt som krävs för att nå en sådan måluppfyllelse. Följdverkningarna av en sådan tillämpning av ekonomiska styrmedel kommer att bli mycket kraftiga. En sådan generell höjning av prisnivån på el leder till att industrins kostnadsläge kommer att stiga mycket brant, vilket riskerar att allvarligt urholka den internationella konkurrenskraften. Detta medför minskad sysselsättning och försvagade skattebaser vilket påverkar finansieringen av den gemensamma sektorn. Det aktuella yrkandet avstyrks alltså av utskottet. Även yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) beträffande takten i kärnkraftsavvecklingen avstyrks. Ett bestämt schema för kärnkraftsavvecklingen innan motsvarande mängd el har kompenserats på det sätt som tidigare har förordats och utan hänsynstagande till effekterna på samhällsekonomin och påverkan på industrins internationella konkurrenskraft kan inte bilda utgångspunkt för energipolitiken inför 2000-talet. Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1997/98: K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd). Det sagda ligger också delvis i linje med berörda yrkanden i motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m), 1997/98:N240 (m), 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för energipolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K715 yrkande 6 och 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, med anledning av motionerna 1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:N211, 1997/98:N222, 1997/98: N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98: N224, 1997/98:N240, 1997/98:N244 och 1997/98:N266 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:N253, 1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Forskning och kärntekniklagen (mom. 2) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om forskning och kärntekniklagen bort ha följande lydelse: Utskottets bestämda uppfattning är att riksdagen måste upphäva den bestämmelse i kärntekniklagen (6 §) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk forskning - tankeförbudet. Som anförs i motion 1997/98:N223 (m) handlar det ytterst om att slå vakt om den akademiska friheten. Utskottet hyser farhågor för att tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter genom att försvåra forskning kring effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering av avfallsmängder, transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Som påpekas i motion 1997/98:N221 (m, fp, kd) kan det ifrågasättas, vilket utskottet finner allvarligt, om det över huvud taget är möjligt att utan lagbrott presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten. Samtidigt öppnar sig nya forskningsfält. Det är i dag omöjligt att veta hur forskningen inom kärnteknikområdet kommer att utveckla sig sett på några decenniers sikt. Ett exempel som nämns i motion 1997/98:N203 (m) gäller forskning kring kärnfusionen, där också svenska forskare deltar i internationellt samarbete. I detta perspektiv är en bestämmelse som inskränker handlingsfriheten i forsknings- och utvecklingsarbetet inte av godo. Med det sagda tillstyrker utskottet nu berörda yrkanden i här nämnda motioner. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande forskning och kärntekniklagen att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N203, 1997/98:N221 och 1997/98:N223 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 3) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och Torsten Gavelin (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om säkerhetskrav i kärntekniklagen bort ha följande lydelse: De internationella konventionernas begränsning av reaktorägares ansvarsförsäkringar utgör enligt utskottet inte en dold subventionering av kärnkraften, utan har försäkringstekniska orsaker. De strikta begränsningarna av försäkringsbolagens möjligheter att göra åtaganden mot en och samma kund leder till att det saknas nödvändigt utrymme på den kommersiella försäkringsmarknaden. Det är dock möjligt att teoretisk beräkna vad försäkrings-premierna skulle ha varit på försäkringsmarknaden om detta utrymme hade funnits. Utskottet delar bedömningen i motion 1997/98:N223 (m) att det handlar om jämförelsevis blygsamma belopp och att en sådan, tänkt försäkringspremie ryms flera gånger om inom ramen för den särskilda produktionsskatt som staten redan tar ut på kärnkraftsproducerad el. Utskottets sammantagna bedömning blir att de externa kostnaderna för kärnkraftsproducerad el är låga jämfört med andra energislag. Detta sammanhänger främst med att det vid kärnkraftsproduktion inte avges några miljöfarliga utsläpp av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider. Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1997/98:N223 (m) och avstyrker övriga nu behandlade motionsyrkanden. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N223 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6 och 1997/98:N269 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 3) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om säkerhetskrav i kärntekniklagen bort ha följande lydelse: Utskottet kan i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N6 (mp) konstatera att riksdagen aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå den kräver av den svenska kärnkraften. Mot denna bakgrund anser utskottet att kärntekniklagen måste skärpas så att den mer detaljerat uttrycker vilken säkerhetsnivå som skall krävas för de svenska kärnkraftverken. Kraven på reaktorsäkerhet skall alltså framgå av lagen. Vid en sådan lagändring är det viktigt att, som begärs i motion 1997/98:N269 (mp), beräkningsunderlaget som ligger till grund för lagskärpningen öppet redovisas. Därigenom ges riksdagen möjlighet att klargöra sin värdering av riskerna med reaktordrift och de oerhörda konsekvenser som kan följa av ett reaktorhaveri. Det sagda innebär att utskottet vänder sig mot det synsätt som redovisas i motion 1997/98:N223 (m). En korrekt riskbedömning ger vid handen att kärnkraften är en av de mest förödande produktionsformer av energi som förekommit. Uranbrytning ger upphov till miljö- och strålningsskador. Ett reaktorhaveri får under olyckliga omständigheter förödande konsekvenser för människor och miljö under lång tid. Vidare ger kärnkraften upphov till restprodukter som är farliga för människor i hundratals generationer. Plutonium är redan i mycket små doser direkt dödande, samtidigt som denna restprodukt används för kärnvapenframställning. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört tillstyrks här berörda yrkanden i motionerna 1997/98:N6 (mp) och 1997/98:N269 (mp) och avstyrks det aktuella yrkandet i motion 1997/98:N223 (m). dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6 och 1997/98:N269 och med avslag på motion 1997/98:N223 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mom. 4) Kjell Ericsson (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnkraftens avfallshanteringskostnader bort ha följande lydelse: I likhet med vad som sägs i motion 1997/98:N260 (c) anser utskottet det ur principiella synpunkter vara högst betänkligt om vattenkraftsanläggningar och andra anläggningar för elproduktion intecknas som säkerheter i enlighet med finansieringslagen. En sådan övervältring av kostnaderna för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att kärnkraften skall bära sina egna kostnader. Utskottet anser mot den bakgrunden att det i uppdraget till Riksgäldskontoret bör framgå att de nämnda typerna av säkerheter inte får användas av reaktorinnehavarna. Detta bör ges regeringen till känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1997/98:N260 (c). Vad beträffar motion 1997/98:N258 (mp) menar utskottet att de skyldigheter som kärntekniklagen föreskriver för tillståndshavarna för kärnteknisk verksamhet även omfattar de av motionärerna påtalade omständigheterna. Något särskilt initiativ från riksdagens sida i denna del är därför inte erforderligt. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N260 och med avslag på motion 1997/98:N258 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mom. 4) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnkraftens avfallshanteringskostnader bort ha följande lydelse: I enlighet med vad som sägs i motion 1997/98:N258 (mp) vill utskottet ifrågasätta om de skyldigheter som åligger tillståndshavarna enligt kärntekniklagen är anpassade till de effekter som följer av växthuseffekten. En höjning av havsytans nivå är en sådan effekt och utskottet kan konstatera att denna omständighet inte var förutsedd vid lagens tillblivelse. De synpunkter som framförs i motionen bör enligt utskottets uppfattning bli föremål för närmare juridiskt övervägande. Detta bör ges regeringen till känna. Med anledning av det som sägs i motion 1997/98:N260 (c) anser utskottet vidare att det ur principiella synpunkter vara högst betänkligt om vattenkraftsanläggningar och andra anläggningar för elproduktion intecknas som säkerheter i enlighet med finansieringslagen. En sådan övervältring av kostnaderna för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att kärnkraften skall bära sina egna kostnader. Utskottet utgår ifrån att Riksgäldskontoret i sitt uppdrag beaktar den nu aktuella aspekten på ställda säkerheter. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N258 och med anledning av motion 1997/98:N260 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Vissa bränslefrågor (mom. 5) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om vissa bränslefrågor bort ha följande lydelse: Utskottet vill för sin del konstatera - i likhet med det som sägs i motion 1997/98:N273 (mp) - att riskerna med att använda det s.k. MOX-bränslet är uppenbara. Det är en felsyn att tro, vilket vissa länder gör, att plutoniumberget kan minskas genom att använda detta bränsle. I stället blir effekten att mer plutonium kommer i omlopp. Utskottet finner också anledning att erinra om - vilket också påpekas i den nämnda motionen - att det ligger 24 ton utländskt MOX-avfall i mellanlagret i Oskarshamn. Inga förslag finns hur detta avfall skall lagras, och det bör uppmärksammas att MOX-avfallet har en många gånger kraftigare neutronstrålning än vanligt kärnavfall. Plutoniuminnehållet gör det farligare att hantera än vanligt uranbränsle. Utskottet ansluter sig också till begäran i motion 1997/98:U412 (mp) om att en utredning skall tillsättas, bestående av oberoende expertis, med uppdrag att specificera användningen av uran i det svenska energisystemet. I utredningsuppdraget skall ingå att kartlägga och värdera mängden använd uran, inblandade uranbrytningsföretag, urankällor specificerade enligt ursprungsland samt miljö- och hälsoriskbedömningar från uranbrytning till aska. Utskottet finner det också motiverat att Sverige tar ett kraftfullt internationellt initiativ för att påbörja en global kärnkraftsavveckling. Med hänsyn till den omställning av energisystemet som nu skall påbörjas i Sverige - även om den är alltför försiktig - är det inkonsekvent av Sverige att vara medlem av IAEA, det internationella atomenergiorganet. Denna organisation verkar aktivt för att sprida kärnkraften i världen, och det är felaktigt att Sverige okritiskt deltar i IAEA:s verksamhet. I linje med den ekologiskt motiverade omställning av energisystemet som nu skall inledas är det mer logiskt att Sverige verkar för inrättandet av en solenergikommission inom FN. Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i de två motionerna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande vissa bränslefrågor att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:U412 yrkandena 3 och 6 och 1997/98:N273 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Användning av skogsråvara (mom. 6, motiveringen) Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om användning av skogsråvara bort ha följande lydelse: De problem med konkurrens om skogsråvaran som antyds i motion 1997/98:N266 (s) sammanhänger i huvudsak med den utformning av energipolitiken som regeringen - tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet - har genomdrivit. Utskottet instämmer i och för sig i bedömningen om vikten av att det satsas på ny teknik för bl.a. småskalig elproduktion. Med den utformning av energipolitiken som utskottet förordar saknar emellertid de aktuella yrkandena i nyssnämnda motion aktualitet. De avstyrks följaktligen.
12. Storskalig biobränsleanvändning (mom. 7) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om storskalig biobränsleanvändning bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning kan en ökad biobränsleanvändning ha påtagliga fördelar, särskilt om användningen innebär en ersättning av olja i värmeproduktionen. Utskottets uppfattning är dock att en storskalig satsning på biobränsle förutsätter att en ingående analys av biobränsleanvändningens miljöpåverkan genomförs innan den påbörjas. Utskottet ser med oro på att det saknas överväganden om effekterna på den biologiska mångfalden av ett ökat hyggesuttag. Även direkt påverkan på människan kan komma att uppstå; biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande, polyaromatiska kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga substanser. Dessutom kan en ökad användning av biobränsle få mycket allvarliga konsekvenser för bl.a. den svenska pappers- och trävaruindustrin, eftersom en brist på råvara kan uppstå. Tillsammans med följderna av stigande elpriser vid en kärnkraftsavveckling skulle en sådan utveckling leda till att denna för Sverige centrala näringsgren tvingas att förlägga nyinvesteringarna till andra länder. Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen - i linje med vad som föreslås i motionerna 1997/98:N223 (m) och 1997/98:N216 (kd) - hos regeringen bör begära en miljökonsekvensanalys av att öka tillförseln av el från biobränslebaserad produktion samt en analys av effekterna på den svenska pappers- och trävaruindustrin i enlighet med vad utskottet anfört. Med det sagda tillstyrker utskottet de yrkanden i de nämnda motionerna som aktualiserats under detta avsnitt. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande storskalig biobränsleanvändning att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N216 yrkande 4 och 1997/98:N223 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Affärsverket svenska kraftnät (mom. 9) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om Affärsverket svenska kraftnät bort ha följande lydelse: I likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N283 (mp) anser utskottet att projektet med likströmsförbindelsen mellan Sverige och Polen skall stoppas. Utskottet ser med denna förbindelse betydande risker för att ett ännu större behov av kärnkraft uppstår för att tillgodose marknaden nere på kontinenten. Vidare kommer kabeln, menar utskottet, att leda till ökade svavelutsläpp som en följd av att elproduktionen i Polen domineras av kolkondenskraft samt kraftvärme baserad på olja och gas. Utskottet tillstyrker därmed det aktuella yrkandet i den nämnda motionen och avstyrker regeringens förslag beträffande Svenska kraftnät i de delar som avser Polenlänken. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande Affärsverket svenska kraftnät att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten 9-11 och med bifall till motion 1997/98:N283 yrkande 2 a) som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000 i enlighet med vad utskottet anfört, b) godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts beredskapsåtgärder i enlighet med vad utskottet anfört, c) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Forskning och kärntekniklagen (mom. 2) Eva Goës (mp) anför: Vad gäller frågan om förbudet i kärntekniklagen mot vissa förberedande åtgärder framgår av betänkandet att den aktuella bestämmelsen inte inkräktar vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet eller på möjligheterna till fri opinionsbildning. Detta hindrar inte att jag anser att förbudet kan tas bort när varje energislag - och alltså även kärnkraften - får bära sina fulla miljö- och riskkostnader.
2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8) Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anför: En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998. Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000. Vi har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har varit styrande för den anslagsfördelning som Moderata samlingspartiet ansett bör gälla inom utgiftsområdet. I den avvikande mening som företrädarna för Moderata samlingspartiet stod bakom i yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes att förslaget till ett femårigt omställningsprogram med stöd till investeringar på energiområdet är betingat av den förtida avvecklingen av kärnkraften. I likhet med vad som anförs i motionerna 1997/98:N223 (m) och 1997/98:N282 (m) har vi motsatt oss det energipolitiska omställningsprogrammet. Detta innebär att vi ansett att anslaget (B 9) Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige kan utgå, liksom de två anslagen som avser inrättande av en ny energimyndighet (A 1 och A 2). Härutöver sades i det nämnda yttrandet till finansutskottet att 15 miljoner kronor avsedda för energiforskning borde föras till Naturvetenskapliga forskningsrådet inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning samt att ca 40 miljoner kronor borde föras från det här aktuella utgiftsområdet till utgiftsområde 24 Näringsliv för att möjliggöra fortsatt verksamhet vid NUTEK:s energienhet. Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda motiveringar under berörda anslag i detta betänkande - en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi med 956 miljoner kronor för år 1998, med 1 028 miljoner kronor för år 1999 och med 981 miljoner kronor för år 2000.
3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8) Torsten Gavelin (fp) anför: En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998. Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000. Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har varit styrande för den anslagsfördelning som Folkpartiet ansett bör gälla inom utgiftsområdet. I den avvikande mening som företrädaren för Folkpartiet stod bakom i yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes - som här har berörts i motion 1997/98:Fi510 (fp) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi bör minskas med 863 miljoner kronor för år 1998, med 694 miljoner kronor för år 1999 och med 488 miljoner kronor för år 2000. Jag menar att någon snabbstängning av kärnkraftverket i Barsebäck inte får komma i fråga. Mot denna bakgrund anser jag - med de motiveringar som anförs i motion 1997/98:Jo785 (fp) om energipolitiken och den tidigare nämnda motionen - att det beslutade energiomställningsprogrammet, avseende anslagen B1-B 6, inte skall genomföras i den forcerade takt som regeringen föreslagit, utan det kan utsträckas över ytterligare åtminstone två år. Vidare borde en ny energimyndighet inte inrättas, och de särskilda åtgärderna för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige slopas.
4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8) Eva Goës (mp) anför: En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998. Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000. Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har varit styrande för den anslagsfördelning som Miljöpartiet ansett bör gälla inom utgiftsområdet. I den avvikande mening som företrädaren för Miljöpartiet stod bakom i yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes - som här har berörts i motionerna 1997/98:N283 (mp) och 1997/98:N226 (mp) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi borde ökas med 433 miljoner kronor för år 1998, med 470 miljoner kronor för år 1999 och med 455 miljoner kronor för år 2000. Genom de föreslagna anslagsökningarna som framgår av detta betänkande skulle möjliggöras ökade satsningar på vindkraft och solvärme samt ökade insatser för att minska elanvändningen, effektivisera energianvändningen och främja introduktionen av ny energiteknik.
5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8) Göran Hägglund (kd) anför: En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998. Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000. Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har varit styrande för den anslagsfördelning som Kristdemokraterna ansett bör gälla inom utgiftsområdet. I den avvikande mening som jag stod bakom i yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes - som här har berörts i motionerna 1997/98:K715 (kd), 1997/98: N216 (kd) och 1997/98:N272 (kd) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi borde minskas med 150 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000. Regeringens beslut - i samverkan med Centerpartiet och Vänsterpartiet - om att stänga en reaktor utan att veta hur det skall gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser det får och vilka samhällsekonomiska kostnader det medför är en oansvarig politik som inte bör genomföras. Mot bakgrund härav har jag föreslagit att den särskilda delegationen för energiförsörjningen i Sydsverige skall avvecklas. För att påskynda omställningen av energisystemet har Kristdemokraterna ansett att ytterligare 30 miljoner kronor borde anvisas för ökat investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 1998 Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------------------------------- |Anslag |Regeringens| m| | | | mp | | | |förslag | |c | fp |v | | kd | ------------------------------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------------------------------- |A 1 |Energimyndighet: |138 041 | (138 | |(138 000| | | | | |Förvaltningskostnader | | 041 | | | | | | ------------------------------------------------------------------------------- |A 2 |Kostnader för bildande av en ny |25 000 |(25 000| |(25 000 | | | | | |energimyndighet | | | | | | | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 1 |Bidrag för att minska |290 000 | (290 | |(140 000| |+80 000 | | | |elanvändningen | | 000 | | | | | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 2 |Bidrag till investeringar i | | | | | | | | | |elproduktion från |215 000 | (215 | |(103 000| | +160 | +30 000 | | | förnybara energikällor | | 000 | | | | 000 | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 3 |Åtgärder för effektivare |90 000 |(58 000| |(43 000 | |+65 000 | | | |energianvändning | | | | | | | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 4 |Energiforskning |320 000 |(30 000| |(120 000| |+10 000 | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 5 |Bidrag till Energiteknikfonden |90 000 | | |(34 000 | |+13 000 | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 6 |Introduktion av ny energiteknik |160 000 | | |(60 000 | |+55 000 | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 7 |Energipolitiskt motiverade | | | | | | | | | |internationella |50 000 | | | | | | | | | klimatinsatser | | | | | | | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 8 |Täckande av förluster i anledning| | | | | | | | | |av statliga |5 000 | | | | | | | | | garantier inom energiområdet | | | | | | | | ------------------------------------------------------------------------------- |B 9 |Åtgärder för el- och | | | | | | | | | |värmeförsörjningen i |200 000 | (200 | |(200 000| | | (180 | | | Sydsverige | | 000 | | | | | 000 | ------------------------------------------------------------------------------- |B 10 |Nytt anslag: Bidrag till | | | | | |+50 000 | | | |investeringar i solvärme | | | | | | | | ------------------------------------------------------------------------------- |Summa |1 583 | (956 | |(863 000| | +433 | (150 | | | 041 | 041 |±0 | |±0 | 000 | 000 | -------------------------------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1 Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motionerna............................................3 Utskottet............................................11 Allmänt om energipolitiken.........................11 Mål- och resultatstyrning........................11 Riktlinjer för energipolitiken...................13 Propositionen..................................13 Motionerna.....................................14 Vissa kompletterande uppgifter.................20 Utskottets ställningstagande...................21 Vissa kärnkraftsfrågor.............................25 Forskning och kärntekniklagen....................25 Motionerna.....................................25 Vissa kompletterande uppgifter.................25 Utskottets ställningstagande...................27 Säkerhetskrav i kärntekniklagen..................27 Motionerna.....................................27 Vissa kompletterande uppgifter.................28 Utskottets ställningstagande...................28 Kärnkraftens avfallshanteringskostnader..........29 Motionerna.....................................29 Vissa kompletterande uppgifter.................29 Utskottets ställningstagande...................30 Vissa bränslefrågor..............................30 Motionerna.....................................30 Vissa kompletterande uppgifter.................31 Utskottets ställningstagande...................32 Vissa biobränslefrågor.............................32 Användning av skogsråvara........................32 Motionen.......................................32 Utskottets ställningstagande...................33 Storskalig biobränsleanvändning..................33 Motionerna.....................................33 Utskottets ställningstagande...................34 Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi...........34 Inledning........................................34 Energimyndighet: Förvaltningskostnader ..........34 Propositionen..................................34 Kostnader för bildande av en ny energimyndighet .36 Propositionen..................................36 Motionerna.....................................36 Bidrag för att minska elanvändningen ............37 Propositionen..................................37 Motionerna.....................................37 Vissa kompletterande uppgifter.................39 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor 39 Propositionen..................................39 Motionerna.....................................40 Åtgärder för effektivare energianvändning .......41 Propositionen..................................41 Motionerna.....................................42 Energiforskning .................................43 Propositionen..................................43 Motionerna.....................................43 Bidrag till Energiteknikfonden ..................44 Propositionen..................................44 Motionerna.....................................45 Introduktion av ny energiteknik .................45 Propositionen..................................45 Motionerna.....................................46 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 47 Propositionen..................................47 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet 47 Propositionen..................................47 Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige 48 Propositionen..................................48 Motionerna.....................................48 Bidrag till investeringar i solvärme ............49 Motionen.......................................49 Utskottets ställningstagande.....................49 Affärsverket svenska kraftnät......................51 Propositionen..................................51 Motionen.......................................54 Vissa kompletterande uppgifter.................54 Utskottets ställningstagande...................55 Hemställan.........................................55 Reservationer........................................57 1. Riktlinjer för energipolitiken (m)..............57 2. Riktlinjer för energipolitiken (fp).............61 3. Riktlinjer för energipolitiken (mp).............64 4. Riktlinjer för energipolitiken (kd).............66 5. Forskning och kärntekniklagen (m, fp, kd).......69 6. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (m, fp).........69 7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mp)............70 8. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (c).....71 9. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mp)....71 10. Vissa bränslefrågor (mp).......................72 11. Användning av skogsråvara (m)..................73 12. Storskalig biobränsleanvändning (m, fp, kd)....73 13. Affärsverket svenska kraftnät (mp).............74 Särskilda yttranden..................................74 1. Forskning och kärntekniklagen (mp)..............74 2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (m)....75 3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (fp)...75 4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mp)...76 5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (kd)...76 Bilaga Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 1998