Ändringar i vissa lagar på jordbruksområdet i anledning av EES-avtalet
Betänkande 1992/93:JoU6
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU06
Ändringar i vissa lagar på jordbruksområdet i anledning av EES-avtalet
Innehåll
1992/93 JoU6
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet de delar av proposition 1992/93:119 som avser bl.a. EES-anpassning av vissa lagar inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde, med undantag av livsmedelslagen. Sistnämnda del av propositionen behandlas av lagutskottet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel. Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden som tar upp användningen av handelsgödsel resp. kadmiumhalten i handelsgödsel.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (s) och en meningsyttring (v).
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:119, såvitt avser jordbruksutskottets beredningsområde,
2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
4. att riksdagen antar förslaget till lag om provtagning på djur,
5. att riksdagen antar förslaget till lag om EEG-handelsgödsel.
6. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel.
Avsnitt 2 i propositionen och det lagförslag som anges i mom. 1 i regeringens hemställan bereds av lagutskottet (LU11). Lagförslaget under 6 ovan har av jordbruksutskottet överlämnats till skatteutskottet för beredning.
Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.
Lagförslagen under 2--5 ovan bifogas detta betänkande.
Motionerna
1992/93:L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsvärde för kadmium.
1992/93:Jo12 av Jan Jennehag (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att komma med förslag om hur användningen av handelsgödsel skall minska,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att komma med förslag om ett lägre gränsvärde än 100 g kadmium per ton fosfor med målet att kadmiuminnehållet i handelsgödsel skall minska till en oskadlig nivå.
Utskottet
Lagförslagen m.m.
I propositionen föreslås ändringar i livsmedelslagen (1971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Dessutom föreslås två helt nya lagar, en lag om provtagning på djur och en lag om EEG-handelsgödsel. Förslagen är i huvudsak föranledda av EES-avtalet. Ändringarna i livsmedelslagen innebär bl.a. att detaljbestämmelserna om märkning i lagen utmönstras.
Ändringarna i foderlagen innebär bl.a. att tillämpningsområdet för lagen vidgas, att som allmänt krav på foder skall gälla att detta inte får ha skadlig inverkan på miljön och att förbudet att använda självdöda djur till foder förtydligas till att omfatta också hela djur eller djurdelar. Generellt undantag görs för foder som framställs av fisk, och Jordbruksverket ges möjlighet att medge undantag för foder till djur i djurparker och liknande anläggningar om det finns särskilda skäl. Bemyndigandet i foderlagen för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Jordbruksverket att meddela föreskrifter om användningen av foder som innehåller antibiotika eller kemoterapeutiska medel vidgas till att gälla också importen, tillverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt av sådant foder. Vidare införs en bestämmelse som innebär att endast fodertillsatser som tillåts enligt EES-avtalet får användas.
Ändringarna i utsädeslagen innebär bl.a. att växtförädlingsavgiften slopas och att de nuvarande möjligheterna att ställa krav och villkor på utsäde som skall exporteras tas bort. Terminologin i lagen anpassas till den som gäller på utsädesområdet inom EG. Det innebär bl.a. att begreppet "överlämnande till annan" i 2 och 3 §§ byts ut mot orden "släppas ut på marknaden" samt att ordet "statsplombering" i 1--3 §§ byts ut mot "certifiering".
Den nya lagen om provtagning på djur innebär att lagstöd införs som möjliggör provtagning på eller undersökning av djur dels för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att kontrollera användningen av läkemedel och liknande. Provtagning eller undersökning som rör djursjukdomar skall kunna avse djur, djurkroppar, mjölk som levereras till mejeri och annat material som regeringen eller Jordbruksverket eller Livsmedelsverket föreskriver. Med stöd av lagen skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet för den som föder upp djur att göra anmälan om sin verksamhet och om misstanke om djursjukdom samt att föra anteckningar om sin verksamhet. Föreskrifterna skall också kunna gälla vilka krav som från hygienisk synpunkt skall beaktas i djurhållningen.
Med stöd av lagen skall vidare kunna föreskrivas eller beslutas i enskilda fall att djur får säljas som livdjur eller flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom. Föreskrifter skall kunna meddelas om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och undersökning enligt lagen.
Den nya lagen om EEG-handelsgödsel slutligen innebär att lagstöd införs som möjliggör ett införlivande av vissa EG-direktiv om handelsgödsel. Lagen är utformad som en bemyndigandelag. Kostnaden för kontrollen av EEG-handelsgödsel skall uttas genom avgifter.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt som det avsedda EES-avtalet.
Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda lagförslagen i de delar förslagen remitterats till utskottet för beredning.
Införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel
Propositionen
Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne, men någon akut risk för folkhälsan föreligger inte med nuvarande svenska nivåer. Samtidigt finns det studier som visar att negativa hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än vad man tidigare haft anledning att räkna med. Slutmålet måste därför vara att minska kadmiumhalterna i marken till garanterat ofarliga nivåer. Mängden av kadmium som tillförs genom handelsgödsel har under de senaste åren minskat kraftigt. Ett skäl till detta är att den totala användningen av handelsgödsel har minskat. Ett annat skäl är att lantbruksnäringen själv har agerat för att sänka halterna av kadmium. Detta har skett frivilligt och har inneburit att kadmiumtillförseln har sjunkit från ca 3,3 g kadmium per hektar år 1970 till ca 0,6 g kadmium per hektar år 1991.
EES-avtalet medger nationella särbestämmelser för kadmium i handelsgödsel om sådana redan finns i respektive lands nationella lagstiftning när EES-avtalet träder i kraft. Som styrmedel är både miljöavgift och gränsvärde möjliga. Sverige har ansökt om medlemskap i EG, och detta innebär enligt jordbruksministern att ett införande av en miljöavgift blir komplicerat. Regeringen har i olika sammanhang framhållit att nya miljöskatter eller avgifter i Sverige måste utformas så att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör varuhandeln enligt EG:s regler.
Sveriges åtgärder för att begränsa halterna av kadmium i handelsgödsel bör därför få formen av ett gränsvärde för högsta tillåtna halt kadmium per ton fosfor. Såväl Finland, Norge, Schweiz som Danmark har relativt nyligen infört sådana gränsvärden. Dessa gränsvärden varierar mellan 50 och 150 g kadmium per ton fosfor.
Enligt propositionen bör Sverige fr.o.m. den 1 januari 1993 införa ett gränsvärde på 100 g kadmium per ton fosfor. Ett sådant gränsvärde kommer framför allt att eliminera riskerna för att Sverige blir ett dumpningland för gödselmedel med höga kadmiumhalter. Ett gränsvärde tillsammans med det frivilliga arbete som bedrivs för att nedbringa kadmiumhalterna bör enligt jordbruksministern leda till att halterna av kadmium i gödselmedel ytterligare minskas. Det framhålls som väsentligt att Sverige i internationella sammanhang agerar kraftfullt för att få till stånd lägre kadmiumhalter. I samband med att EES-avtalet i denna del skall omförhandlas år 1995 bör en utvärdering göras över hur kadmiumhalterna har utvecklats. I det sammanhanget bör också prövas om ytterligare styrmedel kan anses nödvändiga.
Föreskrifter om ett gränsvärde för kadmium bör meddelas med stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter. Tillsynen bör handhas av Jordbruksverket.
Motionerna
I motion L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) yrkas ett tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om gränsvärde för kadmium (yrkande 3). Det påpekas att EES-avtalet medger nationella särbestämmelser för kadmium i handelsgödsel om sådana finns i respektive lands lagstiftning när avtalet träder i kraft. Med underlåtenheten att lägga förslag om miljöavgift på kadmium har regeringen åter tagit ett steg bakåt i miljöarbetet. I motiveringen till detta yrkande framförs dock inga krav på några konkreta åtgärder från regeringens sida.
I motion Jo12 av Jan Jennehag (v) anförs att den aktuella propositionen i förening med andra förslag kan göra handelsgödsel billigare att använda i Sverige. Detta leder till ökad användning av handelsgödsel, vilket inte är acceptabelt om vi skall åstadkomma ett mer ekologiskt jordbruk med mindre näringsläckage och större biologisk mångfald. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att komma med förslag om hur användningen av handelsgödsel skall minska, t.ex. med hjälp av ökade miljöavgifter på handelsgödsel. Vidare anförs att kadmium är ett av våra allvarligaste gifter från miljö- och hälsosynpunkt. Det gränsvärde som regeringen föreslår är oacceptabelt högt. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag om ett lägre gränsvärde med målet att få ner kadmiuminnehållet i handelsgödsel till en oskadlig nivå.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne och att fortsatta ansträngningar måste göras för att minska kadmiumhalterna i marken till garanterat ofarliga nivåer. Detta gäller såväl handelsgödsel, som står för knappt hälften av kadmiumtillförseln till åkrarna, som andra källor för kadmium. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning att gränsvärdet till en början kan sättas till 100 g kadmium per ton fosfor. Som jordbruksministern anfört är det emellertid också viktigt att Sverige agerar kraftfullt både nationellt och internationellt för att få till stånd ännu lägre kadmiumhalter. Den utvärdering som aviseras i propositionen bör kunna ge underlag för fortsatta överväganden i frågan. Med det anförda får yrkande 2 i motion Jo12 anses till stor del tillgodosett.
I anslutning till yrkande 1 i motion Jo12 erinrar utskottet om att riksdagen beslutat om ett åtgärdsprogram mot jordbrukets miljöeffekter. Häri ingår bl.a. en minskning av användningen av handelsgödsel under åren 1986--2000 med 20%. Utskottet hänvisar härvidlag till redovisningen i sitt betänkande 1992/93:JoU9 om vissa jordbrukspolitiska frågor. Motionen påkallar i denna del ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller förutsättningarna för införande av en miljöavgift delar utskottet den bedömning som görs i motion L10 att EES-avtalet i och för sig medger även en sådan nationell särbestämmelse om den existerar när avtalet träder i kraft. Detta framgår av proposition 1991/92:170 om europeiska ekonomiska samarbetsområdet, del IV s. 407 (bilaga II kap. XIV Gödselmedel). Efter angivna tidpunkt finns i princip inget utrymme för nationella särregler som begränsar tillträdet till EFTA-ländernas marknader. Motionen innehåller emellertid i denna del inga yrkanden om några verkställbara åtgärder på regerings- eller myndighetsnivå och kan därför inte läggas till grund för någon framställning från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således motion L10 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1985:295) om foder, b) lag om ändring i utsädeslagen (1976:298), c) lag om provtagning på djur, d) lag om EEG-handelsgödsel,
2. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m.
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel och avslår motionerna 1992/93:L10 yrkande 3 och 1992/93:Jo12.
men. (v)
Stockholm den 3 december 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Pehr Löfgreen (m) och Jan-Olof Franzén (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Miljöavgift på kadmium i handelsgödsel
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla s) anför:
Som framgår av motion L10 utgör EES-avtalet inget hinder mot att Sverige inför en miljöavgift på kadmium, om bestämmelser härom införs innan avtalet träder i kraft. Det är från många synpunkter olyckligt att propositionen inte innehåller något förslag om miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne. Det sprids bl.a. via handelsgödsel i naturen och förs vidare till människan via livsmedel såsom bröd, rotfrukter och grönsaker. Kadmium lagras i njurarna och kan ge genetiska skador. Färska studier visar att negativa hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än man hittills haft anledning att räkna med. Av den anledningen beslutade den socialdemokratiska regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda förutsättningarna för att införa en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. Utredningens uppdrag var att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att införa ett avgiftssystem för handelsgödsel när nuvarande prisregleringssystem inom jordbruksområdet upphör. Avgiftssystemet skulle enligt direktiven kombineras med ett gränsvärde för högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel. Vi kan nu konstatera att regeringen redan i slutet av november beslutat avskaffa prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Det finns en påtaglig risk att användningen av dessa medel ökar. Vi hänvisar i denna fråga till våra reservationer och särskilda yttranden i betänkandet 1992/93:JoU9.
Trots att regeringen har haft möjlighet att lägga förslag om införande av en miljöavgift på kadmium i god tid före den 1 januari 1993 har något sådant förslag inte presenterats. Vi anser att regeringen med denna underlåtenhet åter tagit ett steg bakåt i miljöarbetet.
Eftersom det enligt vår bedömning inte är praktiskt möjligt för riksdagen att nu begära ett förslag från regeringen om miljöavgift på kadmium som skulle träda i kraft före den 1 januari 1993 avstår vi från att framföra något direkt yrkande om en sådan avgift.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m. (mom. 2)
Som framgår av utskottets betänkande 1992/93:JoU9 har regeringen nyligen beslutat avskaffa prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Det finns en risk att detta leder till ökad användning av handelsgödsel i Sverige. Det är därför ytterst viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och ser till att riksdagens beslut i fråga om jordbrukets miljöeffekter verkligen genomförs. I likhet med vad som anförs i motion Jo12 anser jag att kadmium är ett synnerligen hälsovådligt ämne. Det ackumuleras i våra marker och i levande organismer. Det gränsvärde som föreslås i propositionen är oacceptabelt högt; t.ex. Finland har ett gränsvärde på 50 g per ton fosfor. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om ett lägre gränsvärde med målet att få ner kadmiuminnehållet i handelsgödsel till en oskadlig nivå. Det bör närmast ankomma på Statens naturvårdsverk att utreda och lämna förslag i frågan. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om detta med anledning av motion Jo12 yrkande 2.
Jag anser därför att riksdagen under mom. 2 borde ha hemställt
2. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:L10 yrkande 3 och med anledning av motion 1992/93:Jo12 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts samt lämnar motion 1992/93:Jo12 yrkande 1 utan vidare åtgärd.
Bilaga