Ändringar i minerallagen
Betänkande 1992/93:NU33
Näringsutskottets betänkande
1992/93:NU33
Ändringar i minerallagen
Innehåll
1992/93 NU33
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1992/93:238 om ändringar i minerallagen m.m., dels fem motioner som har väckts med anledning av propositionen.
Sammanfattning
I propositionen framläggs förslag om vissa ändringar i minerallagen m.m. Regeringen föreslår bl.a. att giltighetstiden för en bearbetningskoncession skall förlängas från tio till femton år. Utskottet anser dock, med instämmande i vad som krävs i två motioner (s; m), att giltighetstiden bör förlängas till tjugofem år.
Övriga förslag i propositionen tillstyrks av utskottet. Ett av dessa innebär att institutet kronoandel, enligt vilket staten har rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt, skall avvecklas. Likaså godtar utskottet regeringens förslag om ett avskaffande av lämplighetskravet vid bearbetningskoncession; utskottet delar regeringens uppfattning att sökandens lämplighet styrks redan genom kravet på s.k. malmbevisning. I en reservation (s) -- till vilken även suppleanten från Vänsterpartiet ansluter sig -- anförs att också i fortsättningen bör det krävas att sökanden bedöms vara allmänt lämplig att utvinna det aktuella mineralet och därtill lämplig i övrigt.
Likaså tillstyrker utskottet regeringens förslag om att bestämmelser införs i minerallagen för att skyddet för nationalparker m.m. vid undersökningsarbete och bearbetning skall stärkas. När det gäller naturreservat och obrutna fjällområden betonar utskottet vikten av en enhetlig tolkning och tillämpning av reglerna för dispens; därmed avstyrks en motion (s) i vilken det framförs farhågor för att alltför stora mineralrika områden skulle skyddas genom lagändringen.
Propositionen
I proposition 1992/93:238 (Näringsdepartementet) föreslås att riksdagen antar av Lagrådet granskade förslag till 1. lag om ändring i minerallagen (1991:45), 2. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Lagförslagen återges i bilaga 1. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:
1992/93:N55 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i minerallagen.
1992/93:N56 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att bearbetningskoncession meddelas för tjugofem år om inte sökanden begär kortare tid.
1992/93:N57 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återupptagande av statlig prospektering, 2. avslår regeringens förslag till ändring av minerallagen 4kap. 2§ avseende lämplighetskriteriet, 3. avslår regeringens förslag till ändring av bestämmelserna om kronoandel i 1kap. 6§ och 11kap. minerallagen och 12§ lagen om vissa torvfyndigheter, 4. avslår regeringens förslag om ändring av bestämmelserna om bearbetningskoncessionens längd i [4kap.] 7§ minerallagen.
1992/93:N58 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lämplighetskriteriet i 4kap. 2§ bör kvarstå, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad koncessionstid till 25 år med en förlängningsmöjlighet på 10 år, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kronoandelssystemet, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispensregler vad gäller undersökningsarbete på skyddade områden.
1992/93:N59 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett borttagande av karenstiden efter tio års undersökningstillstånd.
Utskottet
Inledning
I proposition 1992/93:238 framläggs förslag om ändringar i minerallagen (1991:45) och i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Ändringarna i minerallagen har huvudsakligen till syfte att gruvdriften i landet skall främjas. Propositionen innefattar också förslag som går ut på att skyddet för nationalparker m.m. skall stärkas genom att bestämmelser härom införs även i minerallagen.
För att generellt bättre förutsättningar skall skapas för prospektering och gruvdrift i landet föreslår regeringen att bestämmelserna i minerallagen ändras i följande tre avseenden. Kravet på sökandens lämplighet för att få bearbetningskoncession tas bort. Giltighetstiden för bearbetningskoncession förlängs från tio till femton år. Vidare avvecklas institutet kronoandel, dvs. statens rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt.
För att skyddet för nationalparker m.m. skall utökas förordar regeringen att det i minerallagen införs förbud mot undersökningsarbete och bearbetning i sådana områden.
Ändringen i lagen om vissa torvfyndigheter innebär att statens rätt att i meddelade koncessioner för energitorv föreskriva om produktionsavgifter m.m. tas bort.
Den nuvarande ordningen enligt minerallagen bör behållas då den är till fyllest, anförs i motion 1992/93:N55 (-). Motionären föreslår därför att riksdagen skall avslå det framlagda förslaget till ändringar i denna lag.
Utskottet, som konstaterar att motionären inte har utvecklat något närmare motiv för sitt förslag, avstyrker nyssnämnda motion.
Minerallagen
Undersökningstillstånd
Minerallagen innehåller bestämmelser avseende vissa mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Tillståndsgivning görs i två etapper, nämligen för undersökningsarbete och för bearbetning. Med undersökningsarbete avses arbete för att dels påvisa en fyndighet av ett sådant mineral, dels utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i övrigt. Giltighetstiden, som är tre år, kan förlängas med högst tre år och därefter med ytterligare högst fyra år. Sammantaget kan giltighetstiden alltså uppgå till tio år.
I lagen finns bestämmelser om karenstid. Dessa innebär att när ett undersökningstillstånd -- eller en bearbetningskoncession -- har upphört att gälla kan en ansökan från tillstånds- eller koncessionshavaren om ett nytt undersökningstillstånd beträffande mark inom samma område inte prövas förrän tre år har förflutit från det att tillståndet eller koncessionen upphörde att gälla. Om det finns synnerliga skäl får Bergmästaren -- den regionala förvaltningsmyndigheten -- medge undantag från bestämmelsen. I lagens förarbeten (prop. 1988/89:92 s. 94) anges exempel på sådana skäl. Det betonas dock att stor restriktivitet bör iakttas vid medgivande om undantag.
Trots ett intensivt arbete kan det behövas tid för undersökningsarbete utöver maximalt tillåtna tio år, hävdas det i motion 1992/93:N59 (kds). Om innehavaren kan visa att arbete fortfarande pågår efter tio år och att orsaken härtill är förenlig med kravet på seriöst företagande borde en förlängning kunna medges utan någon karenstid. Motionären påpekar att en ny sökande -- t.ex. en konkurrent till den förre tillståndshavaren -- inte drabbas av bestämmelsen.
Enligt utskottets uppfattning är kravet på en viss karenstid motiverat med hänsyn till risken för kringgående av reglerna om giltighetstid. Utskottet erinrar härvid om den möjlighet till dispens som lagen medger. Några negativa erfarenheter av bestämmelsens tillämpning i den nya minerallagen har av naturliga skäl ännu inte redovisats; lagen har varit i kraft i knappt ett år. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N59 (kds).
Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession
Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral. Tre krav för bearbetningskoncession uppställs i minerallagen. Fyndigheten skall sannolikt kunna tillgodogöras ekonomiskt; detta innebär att s.k. malmbevisning skall företes. Vidare skall sökanden vara lämplig att bearbeta fyndigheten. Slutligen skall fyndighetens belägenhet och art inte göra det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen.
Härutöver krävs att det inte finns något hinder enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (den s.k. naturresurslagen).
Lämplighetskravet tar sikte på de förhållanden som rör sökanden. Något förenklat innebär kravet att sökanden skall antas ha dels förmåga -- i form av såväl teknisk kompetens som ekonomiska resurser -- att bedriva bearbetning, dels en seriös avsikt att fullfölja projektet.
Regeringen föreslår nu att kravet på lämplighet för att få bearbetningskoncession tas bort. Två motiv härför redovisas. Det ena går ut på att kravet är överflödigt. Lämplighetskravet kan nämligen, anför regeringen, anses vara uppfyllt redan genom kravet på malmbevisning, eftersom detta förutsätter att sökanden besitter såväl kompetens som omfattande ekonomiska resurser. Även sökandens avsikt att få till stånd utvinning visas genom företedd malmbevisning, framhålls det. Det andra motivet är att ett lämplighetskrav kan minska prospekteringsviljan.
I två fall bör dock lämplighetskravet behållas, anser regeringen. Det ena är då någon genom överlåtelse från koncessionshavaren förvärvar en koncession; förvärvaren har ju inte presterat någon malmbevisning. Det andra fallet är vid koncession för utvinning av olja och gasformiga kolväten. I detta fall bör ett fortsatt krav på lämplighet gälla eftersom utvinning av sådana fyndigheter är förenad med särskilda risker med avseende på miljön och arbetarskyddet. Vidare kan fyndigheten äventyras genom oskicklig bearbetning, påpekar regeringen.
Det är av största vikt att sökanden av en bearbetningskoncession är lämplig att exploatera en fyndighet, framhålls det i motion 1992/93:N58 (s). Motionärerna motsätter sig därför att lämplighetskravet slopas.
I samma riktning går kravet i motion 1992/93:N57 (v). All internationell erfarenhet visar att lämplighetsprövningen är ett bra instrument, anförs det.
Utskottet anser -- i likhet med regeringen -- att lämplighetskravet inte fyller någon självständig funktion. Som regeringen anför kan kravet på malmbevisning tillgodose samma syfte. Det kan heller inte uteslutas att ett uttryckligt lämplighetskrav inverkar hämmande på företagens intresse för att driva prospekteringsverksamhet i landet. Risken finns att krav på sökandens lämplighet begränsar antalet aktörer till dem som redan är etablerade när det gäller prospektering och gruvdrift.
Utskottet delar uppfattningen att lämplighetskravet bör gälla även i fortsättningen vid förvärv av koncession och vid utvinning av olja och gasformiga kolväten. I det senare fallet är -- som regeringen påpekar -- en exploatering av fyndigheten förenad med risker av en helt annan karaktär än vid övriga koncessionsmineral. Utskottet vill särskilt betona hänsynen till miljön och arbetarskyddet som skäl för att lämplighetskravet bör vara kvar i detta fall.
Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag. Härav följer att motionerna 1992/93:N58 (s) och 1992/93:N57 (v) avstyrks, båda i nu aktuellt avseende.
Giltighetstiden för bearbetningskoncession
För närvarande uppgår giltighetstiden för bearbetningskoncession till tio år. Regeringen anser att en förlängning är motiverad och föreslår att tiden skall vara femton år om inte sökanden begär kortare tid. Vidare skall giltighetstiden därefter förlängas med tio år i sänder om inte koncessionshavaren begär kortare tid. Det anges också att mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete -- som utförs i syfte att möjliggöra utvinnning av fyndigheten -- skall kvalificera för rätt till förlängning av koncessionstiden utan föregående intresseavvägning enligt naturresurslagen.
I tre motioner aktualiseras frågan om giltighetstiden för bearbetningskoncession.
En förlängning som går utöver regeringens förslag -- nämligen till 25 år -- förordas i motion 1992/93:N58 (s). Motionärerna betonar att mineralutvinning är en mycket långsiktig och kapitalkrävande verksamhet.
Motsvarande förslag om en tjugofemårig giltighetstid förs fram i motion 1992/93:N56 (m) med hänvisning bl.a. till vad som gäller i flertalet andra länder.
En motsatt uppfattning redovisas i motion 1992/93:N57 (v). Upphovsmännen till denna motion anser att redan den förlängning som förespråkas i propositionen -- från tio till femton år -- minskar statens möjligheter att förhindra passivitet när det gäller viktiga fyndigheter. De yrkar därför avslag på regeringens förslag.
Inledningsvis vill utskottet konstatera att kritik mot nuvarande giltighetstid på tio år har förts fram i olika sammanhang. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att giltighetstiden bör förlängas.
Enligt vad utskottet har erfarit är de beviskrav -- bl.a. när det gäller borresultat -- som Sveriges geologiska undersökning (SGU) uppställer mycket höga. Kostnaderna för att kunna motsvara kraven är oftast avsevärda. Mot denna bakgrund kan även den förlängning som regeringen föreslår te sig alltför begränsad. Det finns, anser utskottet, vägande skäl för att giltighetstiden skall uppgå till 25 år om inte sökanden begär kortare tid. En sådan tidsrymd skulle bättre kunna tillgodose företagens behov av att kunna säkra en malmbas som långsiktigt tryggar verksamheten. Det är vidare angeläget med långsiktiga spelregler för en bransch av det slag som gruvnäringen representerar. Utskottet vill vidare framhålla att en tjugofemårig giltighetstid ligger mer i linje med vad som gäller i många andra länder. Det förtjänar också att påpekas att en sådan giltighetstid som utskottet nu förordar innebär en återgång till vad som gällde enligt 1974 års gruvlag, en av föregångarna till minerallagen.
Med hänvisning till det nu anförda bör riksdagen ansluta sig till utskottets förslag om en förlängning av giltighetstiden för bearbetningskoncession till 25 år. Genom ett sådant beslut blir motionerna 1992/93:N58 (s) och 1992/93:N56 (m) tillgodosedda, den förra i berörd del. Det aktuella yrkandet i motion 1992/93:N57 (v) kan utskottet -- som framgått -- inte instämma i; det avstyrks sålunda.
Avveckling av kronoandelsinstitutet
I en bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten har staten rätt till andel med hälften. En sådan kronoandel får helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Staten kan även avstå från kronoandel.
Regeringen föreslår nu att kronoandelsinstitutet avvecklas.
I motion 1992/93:N58 (s) förklarar sig motionärerna vilja godta detta förslag. De anser emellertid att två villkor bör kunna uppställas i anslutning till en sådan avveckling. Staten bör i fortsättningen kunna kräva att företagen ökar sin prospektering i den utsträckning som motsvarar värdet av kronoandelen, sägs det. Vidare anförs att staten -- liksom hittills -- utan ersättning bör få en redovisning för företagens undersökningsarbete. Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett uttalande i linje härmed.
För ett bibehållande fullt ut av kronoandelsinstitutet pläderas däremot i motion 1992/93:N57 (v). Motionärerna anger tre motiv för att propositionen bör avslås i denna del. Staten bör ha möjlighet att påverka att en fyndighet verkligen bryts, anförs det. Vidare är det rimligt att statens inflytande bevaras när det gäller detta speciella slag av naturresurser. Det tredje skälet har anknytning till ett annat förslag i motionen som går ut på att den statliga prospekteringsverksamheten bör återinföras (utskottet behandlar detta förslag i ett följande avsnitt). Enligt motionärernas uppfattning kan intäkterna från kronoandelssystemet bidra till finansieringen av sådan prospekteringsverksamhet.
Enligt minerallagen är den som har utfört undersökningsarbeten skyldig att lämna redovisning för dessa till Bergmästaren om insatserna inte har resulterat i någon bearbetningskoncession. Av redovisningen skall framgå vem som har utfört undersökningen, vilken typ av undersökningsarbete som har utförts, hur omfattande undersökningen har varit och vem som förvarar undersökningsresultaten. Det bör noteras att själva resultatet av undersökningsarbetet däremot inte behöver redovisas för staten.
I samband med riksdagens behandling av den nya minerallagen (prop. 1988/89:92, bet. 1990/91:NU7) avslogs en motion (m) som gick ut på att SGU skulle söka få till stånd frivilliga överenskommelser med det begränsade antalet företag som bedriver prospekteringsarbete i Sverige om redovisning för gjorda undersökningsarbeten; någon lagreglering behövdes alltså inte enligt motionärerna. Utskottet motiverade sin ståndpunkt med att en lagbestämmelse i sak inte är mera betungande än en genomförd ordning med frivilliga överenskommelser.
Utskottet anser att förslaget om avveckling av kronoandelsinstitutet är välmotiverat.
Detta system, som infördes genom 1938 års gruvlag, innebär de facto en extra beskattning på gruvverksamheten i Sverige. Det minskar således företagens ekonomiska utrymme. Ett slopande av institutet kronoandel främjar prospekteringen i landet och kommer därmed att bidra till utvecklingen av en livskraftig mineralindustri i Sverige. Utskottet vill samtidigt framhålla att ett slopande av systemet innebär att gruvnäringen i detta hänseende får samma villkor som gäller i många av Sveriges konkurrentländer; någon motsvarighet till kronoandelsinstitutet finns i princip inte i dessa länder.
Utskottet förutsätter att det ekonomiska utrymme som tillskapas genom slopandet av kronoandelsinstitutet kommer prospekteringen till del. Det ligger i företagens egna intressen att bedriva en prospekteringsverksamhet som medger långsiktighet i företagens verksamhet. Någon mer formaliserad ordning för att återföra de slopade arrendeavgifterna till prospekteringsverksamhet, i enlighet med vad som krävs i motion 1992/93:N58 (s), är utskottet emellertid inte berett att nu föreslå.
Vad härefter gäller frågan om redovisning av företagens undersökningsarbete -- en nyhet i 1991 års minerallag -- vill utskottet påminna om att någon ändring i detta avseende inte föreslås. Utskottet anser för sin del att bestämmelserna härom är av värde, eftersom de syftar till att underlätta för aktörerna inom den yrkesmässiga prospekteringsverksamheten att få kännedom om huruvida undersökningsarbete har utförts inom ett visst område och på vilket sätt det har skett.
Utskottet kan sålunda instämma i den grundläggande syn som kommer till uttryck i motion 1992/93:N58 (s) och som går ut på att prospekteringsverksamheten i landet på olika sätt skall stimuleras. Utskottet tillstyrker att institutet kronoandel avvecklas. Genom en sådan åtgärd och med hänvisning till vad utskottet i övrigt har anfört i denna fråga torde motionen bli i huvudsak tillgodosedd; den avstyrks därför i berörd del. Av det sagda följer även att motion 1992/93:N57 (v) avstyrks såvitt här är i fråga.
Utökat skydd för nationalparker m.m.
För närvarande finns bestämmelser i minerallagen om att undersökningsarbete och bearbetning inte får äga rum inom vissa angivna områden, exempelvis befästningsområden och i närheten av vägar, bostadshus etc.
Regler om nationalparker och naturreservat finns i naturvårdslagen (1964:822) och i nationalparksförordningen (1987:938). I naturresurslagen finns bestämmelser till skydd för obrutna fjällområden. Kritik har emellertid i olika sammanhang -- bl.a. i riksdagsmotioner -- riktats mot att minerallagens nyssnämnda bestämmelser om hinder mot undersökningsarbete och bearbetning inte innefattar nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden.
För att skyddet för dessa naturområden ytterligare skall säkerställas föreslår regeringen att det i minerallagen införs ett förbud mot undersökningsarbete dels i nationalpark och område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark, dels i naturreservat, dels ock i obrutna fjällområden.
När det gäller dispens från det föreslagna förbudet i minerallagen föreslås följande gälla. Ingen dispens skall kunna medges när det gäller intrång i nationalpark; sådant får inte ske utan riksdagens godkännande. Beträffande naturreservat kan dispens utverkas hos länsstyrelsen enligt gällande bestämmelser i naturvårdslagen. Även för obrutna fjällområden föreslås länsstyrelsen kunna meddela dispens från förbudet.
Frågan om dispens från de nya skyddsreglerna aktualiseras i motion 1992/93:N58 (s). Regeringens förslag innebär att mycket stora områden i Sverige kommer att vara undantagna från möjligheten att utföra undersökningsarbeten, heter det. Eftersom den svenska berggrunden har en mycket hög potential av mineral -- och ur ett europeiskt perspektiv är mycket intressant -- bör även de nu aktuella områdena kunna undersökas.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om att regler för ett utökat skydd för nationalparker m.m. bör införas i minerallagen. Såvitt gäller de farhågor som framförs i motion 1992/93:N58 (s) vill utskottet hänvisa till de möjligheter till dispens som lagstiftningen medger såvitt gäller naturreservat och obrutna fjällområden. Frågan om dispens skall prövas av berörd länsstyrelse. I detta sammanhang vill utskottet betona vikten av att dispensreglerna ges en enhetlig tolkning och tillämpning. När det gäller undersökningsarbete m.m. i nationalparker erinrar utskottet om att endast riksdagen kan godkänna intrång i sådana områden.
Utskottet tillstyrker alltså propositionen i denna del och avstyrker nyssnämnda motion i aktuellt avseende.
Minerallagen i övrigt
I propositionen förslås också att det nu gällande kravet i minerallagen på att gruvföreståndare skall vara svensk medborgare slopas med hänvisning till EES-avtalet. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet tillstyrker även detta förslag i propositionen liksom de övriga förslag som gäller minerallagen och som inte har behandlats i det föregående.
Lagen om vissa torvfyndigheter
Som inledningsvis har nämnts föreslår regeringen även en ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. Förslaget går ut på att statens möjlighet att i koncession föreskriva om statligt deltagande i verksamheten eller om avgift till staten tas bort.
I linje med sin invändning mot slopandet av kronoandelssystemet avvisar upphovsmännen till motion 1992/93:N57 (v) även detta förslag.
Bestämmelsen om produktionsavgifter m.m. syftar bl.a. till att tillförsäkra staten ett visst ekonomiskt utbyte av undersökning och brytning av energitorv. Utskottet delar regeringens uppfattning att bestämmelsen bör tas bort. Härigenom åstadkoms en parallellitet till avvecklingen av kronoandelssystemet, som har ett motsvarande syfte. Genom slopandet av bestämmelsen om produktionsavgiften ökas samtidigt förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan torv och andra inhemska bränslen när det gäller statliga pålagor. Av det sagda följer att utskottet avstyrker det berörda yrkandet i motion 1992/93:N57 (v).
Statlig prospekteringsverksamhet
Till skillnad från många andra länder har Sverige avvecklat sin statliga prospekteringsverksamhet, anförs det i motion 1992/93:N57 (v). Motionärerna begär att riksdagen uttalar sig till förmån för ett återupptagande av denna verksamhet.
Riksdagen har nyligen avslagit en motion (s) vari krävdes att statliga insatser för prospektering skulle återinföras och att 100 miljoner kronor skulle anslås för ändamålet. Utskottet erinrade (bet. 1992/93:NU26) om att riksdagens beslut från våren 1992 om ändrad inriktning av statens insatser inom mineralområdet syftar till att skapa generellt förbättrade förutsättningar för prospekteringen. Utskottet hänvisade bl.a. till utökade insatser inom baskarteringen. Motionen följdes upp i en reservation (s), i vilken betonades att statligt stöd är av vikt främst när det gäller s.k. fältprospektering och industrimineral.
Utskottet intar samma ståndpunkt som då frågan om statliga prospekteringsinsatser nyligen behandlades. Motion 1992/93:N57 (v) avstyrks alltså i detta avseende.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motion 1992/93:N55,
2. beträffande undersökningstillstånd att riksdagen avslår motion 1992/93:N59,
3. beträffande lämplighetskravet vid bearbetningskoncession att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N57 yrkande 2 och 1992/93:N58 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 4 kap. 2§, res. 1 (s)
4. beträffande giltighetstiden för bearbetningskoncession att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N56 och 1992/93:N58 yrkande 2 och med avslag på motion 1992/93:N57 yrkande 4 antar det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 4kap. 7§ och punkt 7 b i övergångsbestämmelserna, dock med ändrad lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2, men. (v) - delvis
5. beträffande avveckling av kronoandelsinstitutet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N57 yrkande 3 i ifrågavarande del och 1992/93:N58 yrkande 3 antar det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 1 kap. 6§, 11 kap. och 12 kap. 1§, men. (v) - delvis
6. beträffande utökat skydd för nationalparker m.m. att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N58 yrkande 4 antar det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 3kap. 6§,
7. beträffande minerallagen i övrigt att riksdagen antar det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under momenten 3--6,
8. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N57 yrkande 3 i ifrågavarande del antar det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, men. (v) - delvis
9. beträffande statlig prospekteringsverksamhet att riksdagen avslår motion 1992/93:N57 yrkande 1. res. 2 (s)
Stockholm den 18 maj 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession (mom.3)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har inga sakligt bärande motiv presenterats för att lämplighetskravet vid bearbetningskoncession bör slopas. Den prövning som görs enligt nuvarande bestämmelser är inriktad på sökandens förhållanden, vilket är av stor vikt i de sammanhang det här är fråga om. Sökanden skall bedömas allmänt lämplig att utvinna det aktuella mineralet och därtill vara lämplig i övrigt, dvs. företaget skall vara seriöst i mer allmän mening.
Utskottet vill påminna om att bearbetningsskedet många gånger innebär avsevärt mycket större ingrepp i naturen än undersökningsarbetet. Vidare måste utskottet ifrågasätta den åtskillnad som regeringen gör mellan exploatering av olja och gas och exploatering av övriga koncessionsmineral. Enligt utskottets uppfattning borde arbetarskyddet och miljöskyddet vara lika angelägna oavsett vilket slags fyndighet som bearbetas. Utskottet kan inte heller undgå den reflexionen att prospekteringsviljan torde påverkas redan av den indirekta lämplighetsprövning som följer av malmbevisningen.
Med stöd av de överväganden som nu har redovisats föreslår utskottet att lämplighetskravet vid bearbetningskoncession i minerallagen inte mönstras ut. Genom ett beslut av riksdagen av denna innebörd blir motionerna 1992/93:N58 (s) och 1992/93:N57 (v) tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande lämplighetskravet vid bearbetningskoncession att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 2 och 1992/93:N58 yrkande 1 avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 4 kap. 2§.
2. Statlig prospekteringsverksamhet (mom.9)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Utskottet intar" och slutar med "detta avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad företrädarna för Socialdemokraterna anförde när denna fråga senast behandlades av utskottet (bet. 1992/93:NU26 res. 1, s.10). Med hänvisning härtill anser utskottet att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ökat statligt engagemang i prospekteringsverksamheten. Med ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed skulle motion 1992/93:N57 (v) i nu aktuell del bli väsentligen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande statlig prospekteringsverksamhet att riksdagen med anledning av motion 1992/93:N57 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Under följande punkter har jag en annan uppfattning än utskottet.
Lämplighetskravet vid bearbetningskoncession
Jag instämmer i vad som anförs i reservation 1 (s) om att lämplighetskravet vid bearbetningskoncession bör bibehållas.
Giltighetstiden för bearbetningskoncession
För närvarande är giltighetstiden för bearbetningskoncession tio år. Varje förlängning av denna tid innebär motsvarande mindre möjligheter för staten att förhindra passivitet när det gäller utvinning av viktiga fyndigheter. Jag anser därför att varken regeringens förslag om en femtonårig eller utskottets förslag om en tjugofemårig giltighetstid bör genomföras. Giltighetstiden skall alltså även i fortsättningen vara tio år, och någon lagändring behövs därmed inte. Med det sagda tillstyrker jag således motion 1992/93:N57 (v) i berörd del och avstyrker övriga berörda motionsyrkanden.
Avveckling av kronoandelsinstitutet
Systemet med kronoandelar ger staten en möjlighet att vidta åtgärder, t.ex. för att påverka att brytningen av en fyndighet verkligen kommer till stånd. Det är samtidigt rimligt att bevara ett samhällsinflytande över naturresurser av detta speciella slag. Arrendeavgifterna utgör en mycket måttlig inkomstkälla för staten; likväl kan de bidra till finansieringen av den statliga prospekteringsverksamhet som jag anser skall återupptas. Regeringens förslag i nu aktuell del bör alltså avslås av riksdagen. Härigenom tillstyrks motion 1992/93:N57 (v) i denna del.
Lagen om vissa torvfyndigheter
I det föregående har jag uttryckt inställningen att kronoandelsinstitutet i minerallagen inte bör avskaffas. På motsvarande sätt anser jag att statens möjligheter enligt lagen om vissa torvfyndigheter att föreskriva om produktionsavgifter m.m. skall vara kvar.
Statlig prospekteringsverksamhet
Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för Socialdemokraterna för fram i reservation 2 beträffande det angelägna i att den statliga prospekteringsverksamheten återupptas.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 4, 5 och 8 bort ha följande lydelse:
4. beträffande giltighetstiden för bearbetningskoncession att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1992/93:N56 och 1992/93:N58 yrkande 2 avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 4 kap. 7§ och punkt 7b i övergångsbestämmelserna,
5. beträffande avveckling av kronoandelsinstitutet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1992/93:N58 yrkande 3 avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) såvitt gäller 1 kap. 6§, 11 kap. och 12 kap. 1§,
8. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N57 yrkande 3 i ifrågavarande del avslår det i proposition 1992/93:238 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45) Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
4 kap. 7§ En bearbetningskoncession En bearbetningskoncession skall meddelas för femton skall meddelas för tjugofem år. Om sökanden begär år. Om sökanden begär det, får kortare tid det, får kortare tid bestämmas. bestämmas.
[Övergångsbestämmelser]
7.b.
Ansökningen skall prövas Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. utan tillämpning av 4 kap. 2§ nya lagen. 2§ nya lagen. Koncessionstiden skall Koncessionstiden skall bestämmas till femton bestämmas till tjugofem år. Om sökanden begär år. Om sökanden begär det skall dock kortare tid det skall dock kortare tid bestämmas. bestämmas.