Ändringar i minerallagen
Betänkande 1991/92:NU28
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU28
Ändringar i minerallagen
Innehåll
1991/92 NU28
Ärendet
I detta betänkande behandlas proposition 1991/92:161 om ändringar i minerallagen. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
En skrivelse i ärendet har inkommit från Svenska kommunförbundet.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i minerallagen (1991:45). Den ena ändringen innebär att då tillåtligheten av ett mineralföretag prövas enligt de lagar som är anknutna till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) skall en intresseavvägning enligt NRL endast ske i ärendet om bearbetningskoncession enligt minerallagen. Enligt en annan ändring skall en ansökan om koncession åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning. Vidare införs enligt en ytterligare ändring möjlighet att förordna om utredning då ett mineralföretag kan leda till väsentliga skador på jord- eller skogsbruket.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen -- efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen antar förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Lagförslaget finns på s. 2--4 i propositionen.
Utskottet
Riksdagen antog i december 1990 (prop. 1988/89:92, bet. 1990/91:NU7) en ny minerallag (1991:45), som träder i kraft den 1 juli 1992. Den nya lagen ersätter gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.
Minerallagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av ett antal i lagen angivna mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Med undersökning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i övrigt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral.
För att få bedriva bearbetning krävs bearbetningskoncession. Sådan skall meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har påträffats, om sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och om fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen. Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession prövas av bergmästaren i distriktet; bergsstaten -- den regionala förvaltningsmyndigheten för frågor om landets mineralhantering -- är uppdelad i två sådana distrikt.
En huvudpunkt i den nya minerallagen är att den anknyts till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL). Detta sker genom en bestämmelse i 4 kap. 2 § minerallagen, där det föreskrivs att NRL skall tillämpas i ärenden om beviljande av bearbetningskoncession.
Mineralföretag kräver koncession inte bara enligt minerallagen. I de flesta fall krävs tillstånd också enligt miljöskyddslagen (1969:387), vattenlagen (1983:291), plan- och bygglagen (1987:12) samt naturvårdslagen (1964:822). Samtliga dessa lagar är anknutna till NRL, vilket innebär att en avvägning enligt NRL skall ske i ärenden om tillstånd enligt alla dessa lagar.
I proposition 1988/89:92 anfördes att det skulle påverka mineralindustrin negativt i en omfattning som inte är acceptabel om ytterligare en prövning av markanvändningen för det avsedda ändamålet måste göras utöver den som sker i koncessionsärendet. Därför föreslogs att den NRL-avvägning som vidtas i samband med prövningen av bearbetningskoncession skulle vara bindande, på så sätt att det inte på nytt skall krävas någon avvägning enligt NRL när ett mineralföretag senare prövas enligt andra lagar.
I nyssnämnda proposition framhölls vidare att en rad andra anläggningar, utöver mineralföretag, kräver tillstånd enligt flera av de lagar som är anknutna till NRL. En industri eller en flygplats kan t.ex. kräva tillstånd enligt såväl plan- och bygglagen som miljöskyddslagen. Inte heller i sådana fall, sades det i propositionen, fanns det några bärande skäl för att tillåtligheten av ett projekt skulle prövas flera gånger från naturresurssynpunkt.
Enligt regeringens förslag skulle det i 1 kap. 2 § NRL införas en bestämmelse med innebörd att om tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag, t.ex. mineralföretag, eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skulle en avvägning enligt NRL göras endast vid den prövning som först äger rum.
I anslutning till behandlingen av propositionen i riksdagen anförde statens naturvårdsverk och boverket i en skrivelse till näringsutskottet betänkligheter mot tillägget i NRL och föreslog att det skulle utgå eller alternativt knytas endast till minerallagen. Bostadsutskottet anförde i ett yttrande (1989/90:BoU6y) till näringsutskottet att det föreslagna tillägget inte borde införas och ansåg att ytterligare överväganden borde göras. Näringsutskottet anslöt sig till bostadsutskottets uppfattning, men uttalade samtidigt att det fann den av regeringen föreslagna bestämmelsen i NRL lämplig såvitt gäller exploateringsföretag på mineralområdet (bet. 1990/91:NU7 s.18). Riksdagen beslutade i enlighet härmed.
I samband med behandlingen av den nämnda propositionen gjorde riksdagen också ett tillkännagivande till regeringen om en komplettering av minerallagen i ett annat avseende. Enligt detta tillägg skulle lantbruksstyrelsen (numera statens jordbruksverk) ges befogenhet att förordna om särskild utredning om ett mineralföretag kan befaras medföra väsentlig skada på jord- och skogsbruket.
Med anledning av riksdagens beslut återkommer regeringen i den nu aktuella propositionen (prop. 1991/92:161) med förslag till ändringar i minerallagen. Det ena förslaget innebär att den NRL-avvägning som skall göras i samband med ärenden om bearbetningskoncession enligt minerallagen skall vara bindande vid de prövningar som senare kan bli aktuella för ett mineralföretag enligt andra NRL-anknutna lagar. Såvitt avser mineralföretag är den sakliga innebörden av detta förslag densamma som enligt vad som föreslogs i proposition 1988/89:92. För andra exploateringsföretag föreslås inte nu någon ändring, vilket innebär att de på samma sätt som hittills kan bli föremål för NRL-avvägning vid flera tillfällen. Regeringen föreslår vidare att ansökan om bearbetningskoncession skall åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning.
Utskottet vill understryka att en utgångspunkt för mineralpolitiken är att det skall skapas förutsättningar för att industrin och andra avnämare långsiktigt skall kunna få sitt metall- och mineralbehov tillgodosett. Samtidigt skall en avvägning ske mot olika skyddsintressen. NRL syftar till att underlätta en beslutssamordning mellan olika konkurrerande intressen om hur mark- och vattenområden skall användas. Utskottet finner att regeringens förslag tillgodoser de synpunkter som utskottet tidigare har framfört beträffande kopplingen mellan minerallagen och NRL. Genom en bindande NRL-avvägning i samband med behandlingen av en ansökan om bearbetningskoncession minskar osäkerheten för den enskilde prospektören och den ekonomiska planeringen av ett mineralföretag underlättas. Innebörden av att den NRL-avvägning som görs i ärenden om bearbetningskoncession enligt minerallagen skall vara bindande när mineralföretaget senare skall prövas enligt andra lagar är att markanvändningsfrågan har avgjorts. Vid den efterkommande prövningen enligt andra NRL-anknutna lagar skall det alltså inte på nytt prövas om marken skall få användas för mineralbrytning eller inte. I övrigt skall mineralföretaget emellertid underkastas en fullständig prövning och uppfylla de villkor som andra myndigheter kan ställa upp i samband med att erforderliga tillstånd beviljas. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att, såsom regeringen framhåller, mineralbearbetningen sker med beaktande av alla de krav som ställts upp till skydd för miljön och naturvården.
Utskottet anser sålunda att det är angeläget att miljöaspekterna får en grundlig belysning och att de beaktas vid beslut om bearbetningskoncession. Därför tillstyrker utskottet regeringens förslag om att en miljökonsekvensbeskrivning skall fogas till ansökan om koncession. Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivning finns i NRL. Beskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
I enlighet med riksdagens tidigare beslut föreslås vidare i propositionen att det i minerallagen skall införas en möjlighet att förordna om behövlig utredning om det kan befaras att ett mineralföretag kan medföra väsentlig skada på jord- eller skogsbruket. Efter samråd med länsstyrelsen kan sådant förordnande meddelas av statens jordbruksverk i fråga om jordbruket och av skogsstyrelsen i fråga om skogsbruket. Förordnande får meddelas i ärenden om beviljande av bearbetningskoncession. Myndigheternas beslut kan överklagas hos kammarrätten.
Utskottet tillstyrker sålunda de i propositionen framlagda förslagen till ändringar i minerallagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar det i proposition 1991/92:161 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Stockholm den 28 april 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Gudrun Norberg (fp) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.