Ändringar i arbetsmiljölagen
Betänkande 1993/94:AU15
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU15
Ändringar i arbetsmiljölagen
Innehåll
1993/94 AU15
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i proposition 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen. I betänkandet avstyrker utskottet motioner som väckts med anledning av lagförslaget och motioner från den allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker i detta sammanhang även en motion som väckts med anledning av regeringens proposition 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken.
Enligt förslaget görs vissa förändringar i de grundläggande bestämmelserna i Arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML) för att bl.a. lagens syfte skall framgå tydligare. Lagens ändamål uttrycks mindre kategoriskt. Genom förslaget tydliggörs också den intresseavvägning som i vissa fall skall ske mellan arbetsmiljön och arbetets natur. Utskottet avstyrker i detta avsnitt en motion från Vänsterpartiet.
Enligt lagförslaget preciseras samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen. Ett särskilt skyddsansvar införs för den som hyr in arbetskraft i sin verksamhet. Ett direkt skyddsansvar införs för den som råder över ett arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där utan att vara anställda av honom. Skyddsombud föreslås få tillträdesrätt till arbetsställe över vilket arbetsgivaren inte råder.
Utskottet avstyrker i denna del motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om att införa ett skyddsansvar även för den som anlitar entreprenörer samt att införa ett skyddsansvar för den som äger eller nyttjar bostadsfastighet.
Med anledning av åtaganden enligt EES-avtalet införs genom lagförslaget kompletterande tvångsmedel i AML varigenom en leverantör kan åläggas att återkalla en levererad produkt eller att lämna varningsinformation.
Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas i förslaget att föreskriva att en särskild sanktionsavgift skall betalas av en arbetsgivare som bryter mot vissa föreskrifter i AML.
Lagförslaget innebär slutligen att bemyndigandebestämmelserna i 4 kap. AML kompletteras med anledning av vissa tillägg till EES-avtalet och avser införlivande av direktiv som antagits efter den 31 juli 1991.
Till betänkandet har fogats reservationer och ett särskilt yttrande från Socialdemokraternas företrädare i utskottet. Vänsterpartiets företrädare har avgett en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1993/94:186 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:186
1993/94:A68 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förtydliga arbetsmiljölagen med avseende på arbetsmiljön för drifts- och underhållspersonal,
2. att riksdagen beslutar att skyddsansvar enligt 3 kap. 12 § även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer som anlitas under anställningsliknande former,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn i enlighet med vad som anförts i motionen om skyddet för gravida kvinnor och fostret.
1993/94:A69 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) beträffande 1 kap. 1 §,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) beträffande 3 kap. 2 §,
3. att riksdagen beslutar att 3 kap. 12 § även skall omfatta uppdragsgivare som anlitar entreprenörer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 3 kap. 12 § även skall omfatta ägare eller nyttjare av bostadsfastighet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopprätt för skyddsombud,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en framtida utvidgning av tillämpningsområdet för sanktionsavgifter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsställebegreppet.
1993/94:A70 av Björn Kaaling (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förtydliga arbetsmiljölagen med avseende på arbetsmiljön för drifts- och underhållspersonal.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:A237 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret för arbetsmiljöarbetet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för arbetsmiljöverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen.
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagregler om personalekonomiska redovisningar.
1993/94:So502 av Marianne Andersson och Gunhild Bolander (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tandvårdspersonalens arbetsmiljö.
1993/94:Jo649 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka inflytandet i miljöarbetet för anställda.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:147
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagregler om personalekonomiska redovisningar.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen jämte tre med anledning härav väckta motioner. Härutöver tar utskottet upp åtta motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 1994 och ett yrkande som väckts med anledning av proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar.
Till grund för propositionen ligger Arbetsmiljölagsutredningens översynsarbete som redovisats i betänkande SOU 1993:81 Översyn av arbetsmiljölagen. Lagförslaget grundar sig vidare på ett översynsarbete som utförts inom Arbetsmarknadsdepartementet beträffande behovet av ändringar i arbetsmiljölagstiftningen med anledning av de rättsakter på arbetsmiljöområdet som tillkommit efter EES-avtalets brytdatum den 31 juli 1991. Detta arbete redovisas i departementspromemorian Ds 1993:82 Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet.
Motionärerna ställer sig i huvudsak välvilliga till propositionens förslag men har invändningar på några punkter. Utskottet ger först en sammanfattning av lagförslaget och behandlar sedan de frågor som aktualiseras genom motionerna.
Propositionen
I de grundläggande bestämmelserna i 1--3 kap. AML föreslås vissa ändringar för att bl.a. lagens syfte skall komma till uttryck på ett tydligare sätt. Lagens ändamål uttrycks mindre kategoriskt vilket tillgodoser kritik som framförts av Lagrådet. Genom förslaget tydliggörs den intresseavvägning mellan kraven på arbetsmiljön och arbetets natur som i vissa fall skall ske.
Förslag läggs fram som rör arbete som utförs på arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren inte råder. Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen preciseras. Det föreslås vidare ett särskilt skyddsansvar för den som hyr in arbetskraft i sin verksamhet samt för den som råder över ett arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där utan att vara anställda av honom. Skyddsombud, som företräder arbetstagare som utför arbete på arbetsställe över vilket den egna arbetsgivaren inte råder, föreslås få tillträdesrätt till ett sådant arbetsställe.
Genom EES-avtalet sker i produktkontrollhänseende en övergång från förhandskontroll av produkter till marknadskontroll. Genom avtalet får Sverige en rätt och skyldighet att ingripa mot EG-märkta produkter på marknaden som är bristfälliga från skyddssynpunkt. Nödvändiga ändringar i AML har skett 1992 efter förslag i EES-propositionen. Det föreslås nu att det införs kompletterande tvångsmedel i AML så att den som marknadsfört eller levererat en produkt skall kunna åläggas att återkalla produkten eller att lämna varningsinformation.
Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas att föreskriva att en särskild sanktionsavgift skall betalas av en arbetsgivare som bryter mot vissa föreskrifter beträffande bl.a. provning och kontroll av tekniska anordningar. Har avgiften påförts arbetsgivaren skall straff inte kunna dömas ut för överträdelsen. Förslaget syftar till att effektivisera AML:s sanktionssystem.
Propositionen innehåller slutligen förslag om komplettering av bemyndigandebestämmelserna i 4 kap. AML. Ändringarna föranleds av vissa tillägg till EES-avtalet och avser införlivande av direktiv som antagits efter den 31 juli 1991.
I EG-rådets byggplatsdirektiv (92/57/EEG) och direktiven om utvinningsindustrin (92/91/EEG resp. 92/104/EEG) ställs krav på att dokumentation av visst slag skall upprättas. Skyldigheten att efterleva dokumentationskravet har i byggplatsdirektivet lagts på byggherren, ställföreträdaren för honom resp. samordningsansvarig. I de två andra direktiven har skyldigheten lagts på den arbetsgivare som råder över arbetsstället.
Enligt lagförslaget kompletteras således bemyndigandet i 4 kap. 8 § AML så att Arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva om skyldighet för andra skyddsansvariga än arbetsgivare att upprätta planer och liknande dokument.
De krav på skyddsåtgärder som ställs på ensamföretagare enligt byggplatsdirektivet är mera långtgående än vad som för närvarande gäller enligt AML. Enligt direktivet åläggs ensamföretagare ett direkt skyddsansvar vid byggnads- och anläggningsarbete på ett gemensamt arbetsställe för sin egen hälsa och säkerhet. Företagaren skall vara skyldig att bära personlig skyddsutrustning, använda endast sådan arbetsutrustning som uppfyller vissa krav samt även i övrigt vidta direkta skyddsåtgärder.
Enligt lagförslaget kompletteras alltså bemyndigandet i 4 kap. 10 § AML med ett nytt stycke som gör det möjligt för Arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om utvidgade skyldigheter för ensamföretagare.
AML:s grundläggande bestämmelser
Propositionen
AML:s tre inledande kapitel har bestämmelser om lagens ändamål och tillämpningsområde (kap. 1), arbetsmiljöns beskaffenhet (kap. 2) och allmänna skyldigheter för arbetsgivaren m.fl. (kap. 3).
Vissa av bestämmelserna i 1--3 kap. fick sin utformning genom ändringar i arbetsmiljölagen år 1991. I det lagstiftningsärendet framförde Lagrådet viss kritik som gick ut på att flera av bestämmelserna fått en alltför kategorisk utformning. Lagrådet framhöll att flera viktiga samhällsfunktioner inte kan fullgöras utan att arbetstagare utsätts för någon form av risk för ohälsa eller olycksfall. Av lagtexten borde enligt Lagrådet kunna utläsas att kravet på en god arbetsmiljö kan behöva vägas mot andra viktiga intressen. Frågorna, menade Lagrådet, borde tas upp i samband med en kommande översyn av arbetsmiljölagen.
Andra kapitlet i AML, som handlar om arbetsmiljöns beskaffenhet, inleddes ursprungligen med en bestämmelse om "att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället". Innebörden av bestämmelsen var att en intresseavvägning av den art som Lagrådet pekat på skulle kunna ske. I samband med 1991 års ändringar överfördes den nämnda bestämmelsen från andra kapitlet till en ny ändamålsparagraf som kom att inleda det första kapitlet.
För att tydliggöra den intresseavvägning som i vissa fall skall ske föreslås i propositionen att denna del av ändamålsbestämmelsen flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats.
Regeringen föreslår vidare, i klargörande syfte, att det förs in en bestämmelse i 3 kap. AML som slår fast att skyldigheterna för arbetsgivare och andra enligt detta kapitel skall tillämpas med beaktande av kraven på arbetsmiljöns beskaffenhet enligt 2 kap. Hänvisningen kommer alltså att omfatta den sålunda återflyttade bestämmelsen om att en intresseavvägning skall ske i vissa fall.
Ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 1 § AML föreslås ändrad även så till vida att den nuvarande delen av bestämmelsen som föreskriver att lagens ändamål är "att främja att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god arbetsmiljö" utgår. I propositionen förklaras denna ändring med att samverkan inte kan sägas vara lagens ändamål utan ett medel att nå fram till en god arbetsmiljö. Med hänsyn till Lagrådets kritik av bestämmelsens alltför kategoriska utformning föreslås också att begreppet "säkerställa" tas bort. Lagens ändamål föreslås uttryckt med "att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö".
I bestämmelsen rörande den så kallade internkontrollen i 3 kap. 2 a § AML sägs att arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i arbetsmiljölagstiftningen. För att uppnå en bättre överensstämmelse med terminologin i övriga delar av kapitlet föreslås i propositionen att begreppet "säkerställa" ersätts med orden "leder till".
Motion
Vänsterpartiet yrkar i motion 1993/94:A69 avslag på regeringens förslag till lydelse av 1 kap. 1 § (yrk. 1) och 3 kap. 2 a § (yrk. 2). (Genom en uppenbar felskrivning i motionen har 3 kap. 2 a § benämnts 3 kap. 2 §.)
I motionen betonas vikten av att arbetsmarknadens parter också i fortsättningen uppmanas att samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö, inte minst för att lagen skall överensstämma med artikel 4 i ILO-konvention nr 155. Partiet motsätter sig vidare att orden "säkerställa" resp. "säkerställer" i ändamålsparagrafen 1 kap. 1 § och i 3 kap. 2 a § AML bytts ut mot "förebygga" resp. "leder till".
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas uppfattning vad gäller betydelsen av att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Syftet med lagförslaget är heller inte att AML skall ge uttryck för en ändrad ståndpunkt härvidlag. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i arbetsmiljöfrågor måste anses vara ett medel för att uppnå en god arbetsmiljö och inte ett mål i sig. Utskottet gör således i likhet med propositionen bedömningen att samverkansfrågan inte hör hemma i lagens ändamålsparagraf. En bestämmelse som innebär en uppmaning till arbetsgivare och arbetstagare att samverka i dessa frågor kommer alltjämt att finnas i lagens 3 kap. Med detta avstyrks motion A69 (yrk. 1).
Utskottet uppfattar att det ändrade ordvalet i 3 kap. 2 a §, där ordet "säkerställer" föreslås ändrat till "leder till", endast syftar till att åstadkomma en terminologi som bättre står i överensstämmelse med terminologin i övriga delar av kapitlet. Någon materiell ändring av paragrafen är alltså inte avsedd. Detsamma gäller motsvarande ändring i 1 kap. 1 §. Det är enligt utskottets bedömning inte särskilt troligt att de aktuella förändringarna kommer att ge upphov till problem i tolkningshänseende. Motion A69 (yrk. 2) avstyrks således.
Skyddsansvar för den som råder över ett arbetsställe och för den som hyr in arbetskraft
Propositionen
En bestämmelse om ett skyddsansvar för den som råder över arbetsställe finns i 7 kap. 8 § AML. Regeln är utformad på det viset att tillsynsmyndigheten kan rikta föreläggande eller förbud mot den som råder över arbetsställe, när denne inte är arbetsgivare för någon som utsätts för en risk på arbetsstället. Bestämmelsen infördes år 1973 i avsikt att möjliggöra ingripanden främst mot missförhållanden på fasta driftställen vid lastkajer och liknande där t.ex. transporter från andra företag tas emot.
I propositionen framhålls att det är angeläget att den som faktiskt kan påverka skyddsförhållandena för en arbetstagare som befinner sig utanför arbetsgivarens "rådighet" har ett tydligt ansvar för dessa förhållanden.
Enligt propositionen skall 7 kap. 8 § AML upphöra att gälla och ersättas av en ny bestämmelse i 3 kap. 12 § första stycket med ett direkt skyddsansvar (dvs. ett förbud som inte kräver föreläggande eller förbud av tillsynsmyndigheten) för den som råder över ett arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där utan att vara anställda av honom.
Skyddsansvaret begränsas enligt förslaget till fasta anordningar eller sådana anordningar som tillhandahålls på arbetsstället. För arbetsmiljöförhållandena i övrigt svarar arbetsgivaren i den mån de inte faller under samordningsansvaret enligt 3 kap. 7 § AML. Den som råder över ett arbetsställe kan således ha att samtidigt fullgöra både samordningsansvaret och ansvaret enligt den nu föreslagna bestämmelsen.
Genom lagstiftning år 1991 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skildes uthyrning av arbetskraft ut ur arbetsförmedlingsbegreppet och legaliserades. Därvid definierades arbetsgivarbegreppet så att det är uthyraren och inte inhyraren som är arbetsgivare för den uthyrda arbetskraften.
Med 1991 års lagstiftning har ett nytt rättsläge uppstått genom att arbetsgivaransvaret enligt AML för uthyrd arbetskraft alltid kommer att ligga på det uthyrande företaget.
I propositionen framhålls att inhyrd arbetskraft till skillnad från den som är anlitad som entreprenör är inordnad i verksamheten och står under arbetsledning på ett sätt som gör att de i mångt och mycket är att jämställa med arbetstagare i denna verksamhet. Det föreslås att det i 3 kap. 12 § andra stycket AML införs ett särskilt skyddsansvar för den som anlitar inhyrd arbetskraft i sin verksamhet.
Regeringen avvisar i propositionen tanken att i AML införa ett särskilt skyddsansvar för uppdragsgivare. Enligt propositionen bedöms det, med hänsyn till vissa uttalanden i förarbetena i samband med AML:s tillkomst, inte heller vara lämpligt att åstadkomma en ordning där uppdragstagare förs in under arbetsgivaransvaret genom att arbetstagarbegreppet utsträcks utöver det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.
Motioner
Socialdemokraterna begär i motion 1993/94:A68 (yrk. 2) att riksdagen skall besluta att skyddsansvaret enligt 3 kap. 12 § AML även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer som anlitas under anställningsliknande former.
Yrkandet motiveras med de konkurrensnackdelar som kan drabba ett företag som har vanliga anställda eller uthyrda entreprenadanställda i förhållande till ett företag som anlitar egenföretagare. Det finns vidare en risk för att "social dumpning" blir en konkurrensfaktor mellan entreprenörer som söker uppdragsgivare.
Liknande argumentation framförs av Vänsterpartiet. I motion 1993/94:A69 (yrk. 3) förordas således också att det i 3 kap. 12 § AML skall införas ett skyddsansvar för uppdragsgivare som anlitar entreprenörer. Härutöver hänvisar motionärerna bl.a. till vad de fackliga huvudorganisationerna anfört i sina remissvar, nämligen att arbetsgivarbegreppet bör vidgas och omfatta samtliga uppdragsgivare, oavsett om dessa hyr in andra företags personal eller egenföretagare.
Socialdemokraterna begär vidare i sin motion 1993/94:A68 (yrk. 1) ett tillkännagivande om en utvidgning och ett förtydligande av AML så att rådighetsansvaret i 3 kap. 12 § AML skall omfatta också ägare eller nyttjare av bostadsfastighet. Härigenom skulle arbetsmiljön för icke anställd drifts- och underhållspersonal kunna förbättras.
Yrkanden med samma innebörd framförs dels av Vänsterpartiet i motion 1993/94:A69 (yrk. 4), dels av Björn Kaaling (s) i motion 1993/94:A70.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar med tillfredsställelse att motionärerna ställt sig bakom huvuddelarna av propositionens förslag beträffande gemensamma arbetsställen.
Utskottet kan för sin del inte godta motionsförslagen om att införa ett skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer motsvarande vad som föreslås beträffande den som anlitar inhyrd arbetskraft.
Det finns som påpekas i propositionen avgörande skillnader mellan den som är anlitad som entreprenör och den som är inhyrd arbetskraft. En inhyrd arbetskraft är fysiskt sett inordnad i verksamheten på det främmande arbetsstället och står där under direkt arbetsledning. Arbetsförhållandena liknar mycket dem som gäller för den som är anställd i verksamheten. Det ter sig därför naturligt att inhyraren har ett ansvar från arbetsmiljösynpunkt som liknar arbetsgivarens. Entreprenören å andra sidan utför ofta ett arbete som är självständigt och som inte utgör ett led i uppdragsgivarens verksamhet. Entreprenören anlitas ofta för att uppdragsgivaren själv saknar kunskap om hur arbetet skall utföras och om vilken utrustning som behövs.
Utskottet beaktar i sammanhanget också att entreprenören till skillnad från den som hyrs ut som arbetskraft har möjlighet att påverka innehållet i uppdragsavtalet och därmed arbetsförhållandena. Härtill kommer att entreprenören enligt AML har ett eget skyddsansvar.
Med den inställning utskottet här redovisat i fråga om att införa ett skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer följer att utskottet heller inte kan acceptera det längre gående förslaget som förordas i motion A69, att utvidga arbetsgivarbegreppet till att omfatta även uppdragsgivare.
Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motionerna A68 (yrk. 2) och A69 (yrk. 3).
Regeringens förslag till direkt skyddsansvar i 3 kap. 12 § första stycket gäller den som råder över arbetsställe. Enligt förarbetena till AML menas med arbetsställe det lokala avgränsade område inom vilket arbetsgivare i och för sin verksamhet bedriver arbete, oavsett om detta utförs i arbetslokal, i det fria eller under jord.
En bostadsfastighet i vilken det utförs städning eller andra tillfälliga arbetsuppgifter är enligt utskottets bedömning i allmänhet inte att betrakta som ett arbetsställe. Ansvar för hur byggnader skall vara utformade bl.a. från arbetsmiljösynpunkt regleras i plan- och bygglagen och i föreskrifter till den.
I 7 kap. AML finns ett särskilt arbetsmiljöansvar för den som bl.a. upplåter en lokal för arbete. Bestämmelsen är utformad så att Yrkesinspektionen kan meddela förbud eller föreläggande om lokalen är behäftad med brister i skyddshänseende.
Utskottet kan inte förorda att det införs ett särskilt arbetsmiljöansvar för den som äger eller nyttjar en fastighet som går längre än det nämnda s.k. upplåtaransvaret och avstyrker därför bifall till motionerna A68 (yrk. 1), A69 (yrk. 4) och A70.
Sanktionsavgift
Propositionen
I propositionen föreslås att det i AML införs en möjlighet för Arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva att en särskild avgift (sanktionsavgift) skall betalas om en överträdelse skett av föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigande i 4 kap. 1--3 §§ eller 8 § första stycket. Härvid avses en konstruktion med strikt ansvar där avgift kan påföras den verksamhet där överträdelsen skett.
Sanktionsavgiften skall således bli aktuell när överträdelse skett av föreskrifter om bl.a. produktkontroll beträffande tekniska anordningar samt krav på tillstånd i vissa fall. Det rör sig vidare om föreskrifter bl.a. beträffande skyldighet att föra förteckning eller register och slutligen föreskrifter om skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter till en tillsynsmyndighet eller att förvara handlingar som har betydelse från skyddssynpunkt.
Syftet med förslaget är den effektivisering av sanktionssystemet som kan vinnas om man kan begränsa erforderlig utredning till att gälla endast själva överträdelsen. Man skall alltså inte behöva satsa resurser på att belägga hos vem inom en organisation uppsåtet eller oaktsamheten bakom överträdelsen funnits.
Motion
Vänsterpartiet godtar i motion 1993/94:A69 förslaget om sanktionsavgifter. Motionärerna begär emellertid (yrk. 6) ett tillkännagivande om att tillämpningsområdet för avgiften på sikt bör utvidgas t.ex. till internkontrollområdet vad gäller kravet på handlingsplaner och sammanställningar av ohälsa och arbetsskador.
Utskottets överväganden
Utskottet håller det inte för uteslutet att sanktionsavgifter kan komma att behöva införas för andra överträdelser av AML:s bestämmelser än de nu föreslagna. Frågan om ett eventuellt utvidgat tillämpningsområde och vilka nya områden i lagen som i så fall skulle kunna bli aktuella för avgiften bör anstå till dess någon erfarenhet vunnits av systemet. Utskottet kan således inte ställa sig bakom den begäran om tillkännagivande i frågan som framförs i motion A69 (yrk. 6) och avstyrker bifall till motionen i denna del.
Arbetsställebegreppet
Propositionen
I första hand samverkansbestämmelserna i 6 kap. AML, men även bestämmelserna i 3 kap. 2 a § om ansvar för arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet samt vissa bestämmelser om tillsyn i 7 kap. AML utgår från ett arbetsställebegrepp.
Enligt sina direktiv skall Arbetsrättskommittén se över samverkansreglerna i AML och deras förhållande till medbestämmandelagens inflytanderegler och föreslå de ändringar som föranleds av översynen.
I propositionen föreslås inte någon ändrad avgränsning av arbetsställebegreppet. Regeringen anser att frågan bör anstå till dess Arbetsrättskommittén sett över samverkansreglerna i AML.
Motion
Vänsterpartiet begär i motion 1993/94:A69 (yrk. 7) ett tillkännagivande om att regeringen antingen ger Arbetsrättskommittén i uppdrag att finna ett begrepp som kan ersätta "arbetsställe" eller att regeringen själv utreder frågan.
Utskottets överväganden
Utskottet delar den bedömning som framförs i propositionen att behovet av att göra ytterligare ändringar vad avser arbetsställebegreppet får övervägas efter att Arbetsrättskommittén har lämnat sina förslag rörande AML:s samverkansbestämmelser. Utskottet anser alltså att ett tillkännagivande i enlighet med vad som sägs i motion A69 (yrk. 7) för närvarande inte är aktuellt. Motionen i motsvarande del avstyrks med detta.
Skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet
Propositionen
De skyldigheter som åläggs genom EG-rådets direktiv 92/85/EEG om gravida kvinnor, den som nyligen fött barn och den som ammar kan enligt propositionen införlivas utan ändringar i AML.
Enligt regeringens uppfattning bör EG-direktivet tolkas så att den havande kvinnan och fostret skall ses som en enhet ur risksynpunkt. Det bör enligt regeringen, med hänsyn till bl.a. uttalanden i förarbetena till AML, vara möjligt att med stöd av gällande lydelse av 4 kap. 6 § utfärda föreskrifter till skydd för arbetstagare som är gravida, där föreskrifterna även tar hänsyn till riskerna för fostret.
Motion
Socialdemokraterna framhåller i motion 1993/94:A68 (yrk. 3) att även om Arbetarskyddsstyrelsen fått bemyndigande att utfärda föreskrifter som omfattar gravida kvinnor och fostret är det oklart i vilken utsträckning övriga lagregler är tillämpbara. Rätten till omplacering är angelägen. Motionärerna diskuterar kring en hygienisk gränsvärdeslista på det kemiska området, havandeskapspenning, föräldrapenning, arbetsmiljölagstiftningen, ledighetslagstiftningen och EG-direktivet vilket leder fram till slutsatsen att det finns behov av en förstärkning och ett förtydligande av bestämmelserna. Motionärerna förordar att det görs en översyn av frågan.
Utskottets överväganden
Det råder såvitt utskottet förstår av motionen inga delade meningar om de slutsatser som framförs i propositionen, nämligen att direktivet 92/85/EEG om gravida kvinnor, den som nyligen fött barn och den som ammar kan införlivas utan några ändringar i AML. Inte heller beträffande den särskilda frågan som tas upp i propositionen om Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter även kan ta hänsyn till fostret, tycks det finnas några skilda uppfattningar.
Motionärerna tar i sammanhanget upp frågor som inte omfattas av det aktuella lagstiftningsärendet och som hänför sig till andra utskotts beredningsområden. Det rör sig bl.a. om frågor om omplacering och olika ersättningar till gravida kvinnor från den allmänna försäkringen. Utskottet är inte berett att nu förorda en sådan översyn som motionärerna begär, varför motion A68 (yrk. 3) avstyrks.
Övriga delar av lagförslaget
Utskottet tillstyrker även det av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) i de delar som inte berörts ovan.
Propositionen innehåller slutligen också förslag till ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Utskottet biträder också detta lagförslag.
Övriga motionsyrkanden
Personalekonomiska redovisningar
Socialdemokraterna begär i två motioner, 1993/94:A254 (yrk. 27) och 1993/94:A40 (yrk. 13) ett tillkännagivande om behovet av att lagstifta om personalekonomiska redovisningar i enlighet med det utredningsförslag som föreligger. Motionärerna betonar vikten av att dokumentera kostnaderna för arbetsgivaren som uppkommer på grund av dålig arbetsmiljö. Dessa kostnader skall vara tydliga, inte bara för arbetsgivaren och företagsstyrelsen, utan även för myndigheter och allmänheten.
Vänsterpartiet menar i motion 1993/94:A237 att det är viktigt att löntagare och samhälle får bättre information om för- och nackdelar med olika arbetsplatser och arbetsuppgifter. Motionärerna förordar (yrk. 3) att det i detta syfte bl.a. införs information om arbetsmiljön och dess personaleffekter i företagens redovisning.
Utskottets överväganden
Frågan om personalekonomiska redovisningar berördes i proposition 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering med anledning av Arbetsmiljökommissionens förslag. I enlighet med vad som förutsattes i propositionen har frågan utretts vidare av en arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet. Arbetet redovisas i betänkande Ds 1991:45 Personalekonomisk redovisning -- Förslag till lagstiftning. Regeringen överlämnade i mars 1992 arbetsgruppens förslag och däröver avgivna remissyttranden till den av justitieministern tillkallade Redovisningskommittén (Ju 1991:7).
Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén ännu inte behandlat frågan om personalekonomisk redovisning. Utskottet har under 1991/92 års riksmöte ställt sig bakom uppfattningen att frågan bör beredas i ett större sammanhang. Enligt utskottets mening bör Redovisningskommitténs arbete avvaktas. Med det anförda avstyrks motionerna A237 (yrk. 3) i motsvarande del, A254 (yrk. 27) och A40 (yrk. 13).
Skyddsombud
Vänsterpartiet begär i motion 1993/94:A69 (yrk. 5) ett tillkännagivande om att skyddsombud enligt AML bör medges rätt att vid omedelbar eller allvarlig fara stoppa arbetet oavsett om de som arbetar på arbetsstället är anställda eller entreprenörer.
Utskottets överväganden
Regler om skyddsombud finns i 6 kap. AML. På arbetsställe där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts, skall bland arbetstagarna utses skyddsombud. Ombudet utses som regel av den lokala arbetstagarorganisationen. Skyddsombudets uppgift är att företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor, och han skall verka för en tillfredsställande arbetsmiljö.
Bestämmelsen i 6 kap. 7 § AML reglerar skyddsombudens s.k. stoppningsrätt. Denna rätt innebär att skyddsombuden kan bestämma att arbetet skall avbrytas om det medför omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa och rättelse inte genast kan nås genom hänvändelse till arbetsgivaren. Stoppet gäller till dess Yrkesinspektionen har tagit ställning till om arbetet skall fortsätta.
Rätten att avbryta arbete gäller endast beträffande sådant arbete som utförs av en arbetstagare som skyddsombudet företräder. Rätten gäller även när en arbetstagare arbetar på ett främmande arbetsställe, men endast i förhållande till arbetsgivaren för den aktuelle arbetstagaren.
Enligt utskottets mening är det att gå för långt att utvidga skyddsombudets stoppningsrätt till att gälla i förhållande till entreprenörer på arbetsstället. En sådan befogenhet skulle innebära en delegering av myndighetsutövning till skyddsombudet. En sådan utveckling är inte önskvärd, och utskottet avstyrker därför bifall till motion A69 (yrk. 5).
Ökat inflytande för de anställda
I Vänsterpartiets miljöpolitiska motion 1993/94:Jo649 (yrk. 4) begärs ett tillkännagivande om ett ökat inflytande för de anställda beträffande den inre och yttre miljön. Inom fackföreningsrörelsen finns en omfattande kunskap och erfarenhet av hur ämnen och processer påverkar både den inre och yttre miljön som kan bli till nytta för miljöskyddsarbetet i samhället. Rätten att stoppa ett arbete bör enligt motionärerna inte i första hand tillkomma skyddsombud utan det lokala facket, som sedan kan delegera rätten till skyddsombudet. Effektiva sanktioner förordas i motionen mot arbetsgivare som inte vidtar åtgärder när arbetet stoppats. Lagstiftning bör enligt motionärerna införas om stoppningsrätt för missförhållanden även i den yttre miljön.
Utskottets överväganden
Ett motsvarande yrkande framställdes av Vänsterpartiet i den miljöpolitiska motionen 1992/93:Jo707 som behandlades av utskottet så sent som i september 1993. I det av riksdagen godkända betänkandet 1993/94:AU2 sade sig utskottet inte vara berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder av det slag som förordades i motionen. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och avstyrker bifall till motion Jo649 (yrk. 4).
Tandvårdspersonalens arbetsmiljö
Marianne Andersson och Gunhild Bolander (båda c) begär i motion 1993/94:So502 (yrk. 7) ett tillkännagivande om tandvårdspersonalens arbetsmiljö. Motionärerna framhåller att arbetsmiljöproblem med anledning av kvicksilver i amalgam kommer att finnas kvar vid behandling av patienter med amalgamfyllningar även efter ett förbud för detta fyllnadsmaterial. Mätningar visar att höga koncentrationer långt över de hygieniska gränsvärdena uppstår i samband med amalgamarbeten.
Utskottets överväganden
Utskottet vill betona vikten av att tandvårdspersonalens kvicksilverbelastning minimeras. Det borde vara möjligt att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö i det aktuella hänseendet om de föreskrifter som utfärdats på området iakttas, bl.a. Arbetarskyddsstyrelsens år 1989 utfärdade allmänna råd om arbete med kvicksilver och amalgam inom tandvården.
Utskottet kan instämma i motionärernas bedömning att vinsterna ur belastningssynpunkt för tandvårdspersonalen av en avveckling av amalgam som tandersättningsmaterial inte nås omedelbart utan på längre sikt. Den slutsatsen kan dras bl.a. av vad Arbetsmiljöinstitutet anfört i sitt remissvar över departementspromemorian Ds 1992:95 Möjligheter att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial. Enligt utskottets bedömning kommer behovet av stränga föreskrifter vid hanteringen av amalgam i tandvården att kvarstå under en mycket lång tid.
Frågor kring användningen av amalgam som tandfyllningsmaterial har diskuterats under flera år, inte minst i riksdagen. Riskerna kring tandvårdspersonalens hantering av materialet har uppmärksammats av såväl regeringen som andra berörda myndigheter. Utskottet utgår från att frågan noga följs och anser därför att ett tillkännagivande från riksdagen i frågan inte är behövligt. Med det anförda avstyrks motion So502 (yrk. 7).
Företagshälsovård
Hans Andersson m.fl. (v) ger i motion 1993/94:A237 förslag till utveckling av en kvalificerad företagshälsovård där den förebyggande verksamheten prioriteras och där företagshälsovården ges en klar inriktning och en klar organisation. I de fall avtal inte kan träffas mellan parterna om hur organisationen skall se ut skall samhället komplettera med lagstiftning. Motionärerna vill (yrk. 1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i AML i enlighet med vad som anförts.
Motionärerna begär vidare lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en kunskapsbank (yrk. 3), lagstiftning om införande av ett övergripande ansvar för Arbetarskyddsstyrelsen för arbetsmiljöverksamheten (yrk. 4), lagstiftning om skyldighet för arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet (yrk. 5) samt lagstiftning om sekretess vid arbete med hälso- och sjukvård inom företagen (yrk. 6).
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare under riksmötet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU12 Arbetslivspolitik ställt sig bakom uppfattningen att man bör avvakta möjligheterna att få till stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess verksamhet och att det är för tidigt att dra upp riktlinjerna för hur en lagstadgad företagshälsovård bör utformas. Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker motion A237 (yrk. 1, 3 i motsvarande del, 4, 5 och 6).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande arbetsmiljölagens grundläggande bestämmelser att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A69 yrkandena 1 och 2 antar 1 kap. 1 § och 3 kap. 2 a § i regeringens enligt bilaga framlagda förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), men. (v) - delvis
2. beträffande skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A68 yrkande 2 och 1993/94:A69 yrkande 3, res. 1 (s)
3. beträffande rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av bostadsfastighet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A68 yrkande 1, 1993/94:A69 yrkande 4 och 1993/94:A70, res. 2 (s)
4. beträffande sanktionsavgift att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 6, men. (v) - delvis
5. beträffande arbetsställebegreppet att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 7, men. (v) - delvis
6. beträffande skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet att riksdagen avslår motion 1993/94:A68 yrkande 3, res. 3 (s)
7. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag dels till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1, dels till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
8. beträffande personalekonomiska redovisningar att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A237 yrkande 3 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40 yrkande 13, res. 4 (s) men. (v) - delvis
9. beträffande skyddsombud att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 5, men. (v) - delvis
10. beträffande ökat inflytande för de anställda att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo649 yrkande 4, men. (v) - delvis
11. beträffande tandvårdspersonalens arbetsmiljö att riksdagen avslår motion 1993/94:So502 yrkande 7,
12. beträffande företagshälsovård att riksdagen avslår motion 1993/94:A237 yrkandena 1, 3 i motsvarande del, 4, 5 och 6. men. (v) - delvis
Stockholm den 3 maj 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och Patrik Norinder (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer (mom. 2)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet noterar" och på s. 9 slutar med "och A69 (yrk. 3)" bort ha följande lydelse:
De förändringar som föreslås i propositionen i syfte att klargöra skyddsansvaret på gemensamma arbetsställen är angelägna och har i huvudsak fått en tillfredsställande utformning. Det viktigaste förslaget, som utskottet välkomnar, gäller utvidgningen av skyddsansvaret för den som anlitar inhyrd arbetskraft. Utskottet anser emellertid att även arbetsgivare som anlitar entreprenörer/egenföretagare under anställningsliknande former bör åläggas ett skyddsansvar för arbetsmiljön. Om så inte blir fallet befarar utskottet en utveckling mot att "social dumpning" blir en konkurrensfaktor mellan entreprenörer som söker uppdragsgivare. Risken för en sådan utveckling måste ses mot bakgrund av en förväntad ökning av egenföretagandet, i synnerhet om var och en som har F-skattesedel i framtiden skall betraktas som egenföretagare och om facket inte längre skall ha vetorätt när en arbetsgivare anlitar entreprenörer. Om anlitade egenföretagare utsätts för olämpliga arbetsförhållanden finns det enligt utskottets mening också en risk för att arbetsmiljön för anställd personal påverkas negativt. Utskottet menar därför med anledning av dels Socialdemokraternas motion A68 (yrk. 2), dels motion A69 (yrk. 3) att skyddsansvaret enligt 3 kap. 12 § andra stycket AML även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer. Regeringen bör därför snarast återkomma med ett förslag till lagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A68 yrkande 2 och 1993/94:A69 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av bostadsfastighet (mom. 3)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "och A70" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är en allvarlig brist i lagförslaget att ägare eller nyttjare av bostadsfastighet inte omfattas av det föreslagna rådighetsansvaret i 3 kap. 12 § första stycket AML. Av specialmotiveringen i betänkandet SOU 1993:81 Översyn av arbetsmiljölagen framgår att denna grupp inte skall omfattas av detta ansvar. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att den aktuella bestämmelsen utvidgas och förtydligas så att den kan bidra till att förbättra arbetsmiljön för drifts- och underhållspersonal som inte är anställd av den som äger eller nyttjar bostadsfastighet. Detta bör riksdagen med anledning av dels Socialdemokraternas motion A68 (yrk. 1), dels motionerna A69 (yrk. 4) och A70 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av bostadsfastighet att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A68 yrkande 1, 1993/94:A69 yrkande 4 och 1993/94:A70 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet (mom. 6)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Det råder" och på s. 12 slutar med "A68 (yrk. 3) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Även om Arbetarskyddsstyrelsen fått bemyndigande att utfärda föreskrifter som omfattar gravida kvinnor och foster, kvarstår enligt utskottets mening oklarheter i fråga om i vilken utsträckning övriga lagregler är tillämpbara. Lagen och de på lagen baserade föreskrifterna måste vara tydliga i fråga om vilka åtgärder som är möjliga att kräva. Ett bemyndigande i sig ger dessutom ingen garanti för att föreskrifter verkligen kommer att utfärdas. Rätten till omplacering är angelägen med hänsyn främst till att såväl den gravida kvinnan som fostrets hälsa riskeras, men även på grund av att sjukskrivning i alltför många fall blir den åtgärd som vidtas.
Den grundläggande författningen på det kemiska området, den hygieniska gränsvärdeslistan, upptar ett förhållandevis litet antal ämnen där reproduktionsrisk anges. Inte ens kvicksilver betecknas som en risk i detta hänseende.
Omkring en tredjedel av de kvinnor som årligen föder barn tvingas utnyttja havandeskapspenning enligt lagen om allmän försäkring. Havandeskapspenning kan utgå när arbetet är fysiskt krävande, vid dykeriarbete och vid blyexponering. Förmånen kan dock inte utnyttjas vid arbete där det föreligger strålningsrisker eller när det finns reproduktionsskadliga ämnen på arbetsplatsen.
Många gravida kvinnor som utsätts för arbetsmiljörisker tvingas att ta ut föräldrapenning i förtid. Rätten till omplacering har endast beträffande ett fåtal arbeten kunnat regleras i kollektivavtal. En kvinna har enligt ledighetslagen rätt till omplacering bara om Arbetarskyddsstyrelsen enligt AML meddelat förbud mot arbete eller arbetet är fysiskt påfrestande.
Enligt utskottets mening innebär det anförda att det finns ett stort hälsoproblem för kvinnor och foster som snarast måste åtgärdas. Kvinnor drabbas också ekonomiskt när ersättningsnivåerna sänks på ett sätt som utskottet finner oacceptabelt.
När man bedömer riskerna för gravida kvinnor och foster måste en rad olika miljöfaktorer beaktas -- fysiska, kemiska och psykosociala. Det är som utskottet bedömer det inte tillräckligt att hänvisa till gränsvärdeslistan och kemiska faktorer. Även fysikaliska och organisatoriska förhållanden kan vara riskfaktorer under en graviditet.
Utskottet menar att en lagstiftning bör utformas så att gränsvärden och övriga miljökrav anpassas så att inte de gravida kvinnorna, fostren eller männens reproduktiva funktioner äventyras. Samtidigt måste särregler undvikas som utestänger kvinnor från arbetsmarknaden. I de fall det finns risker i ett arbete och förebyggande lagstiftning och övriga insatser inte är tillräckliga måste det på arbetsplatsen vidtas anpassade åtgärder så att den gravida kvinnan kan omplaceras eller få ändrade arbetsuppgifter.
Vad utskottet nu anfört innebär att det behövs en grundlig översyn av den berörda lagstiftningen. Detta bör riksdagen med anledning av motion A68 (yrk. 3) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A68 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Personalekonomiska redovisningar (mom. 8)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Frågan om" och slutar med "och A40 (yrk. 13)" bort ha följande lydelse:
En viktig del i arbetsmiljöarbetet skall vara att dokumentera de kostnader för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund av dålig arbetsmiljö. Utskottet menar att dessa kostnader skall vara tydliga inte bara för arbetsgivare och företagsstyrelser utan också för myndigheter och allmänhet. Utskottet förordar därför att riksdagen i enlighet med de socialdemokratiska motionerna A254 (yrk. 27) och A40 (yrk. 13) samt med anledning av motion A237 (yrk. 3) i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna att det finns behov av att införa en lagstiftning i enlighet med det förslag som lämnats i departementspromemorian Ds 1991:45 Personalekonomiska redovisningar.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande personalekonomiska redovisningar att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A237 yrkande 3 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Företagshälsovård (mom. 12)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser:
Socialdemokraterna framför i motionerna 1993/94:A254 och 1993/94:Sf261 krav på en obligatorisk företagshälsovård och lämnar också förslag om inriktningen av en sådan företagshälsovård. Motionerna har i de aktuella delarna behandlats av arbetsmarknadsutskottet tidigare under riksmötet i betänkande 1993/94:AU12 Arbetslivspolitik. Till betänkandet har fogats reservationer beträffande företagshälsovården av de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet. Vi hänvisar i frågan till våra ställningstaganden i de nämnda motionerna och reservationerna.
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag kan inledningsvis ansluta mig till vad som anförs av de socialdemokratiska företrädarna i utskottet i reservationerna rörande skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer, rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av bostadsfastighet och skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet.
När det gäller AML:s grundläggande bestämmelser har Vänsterpartiet utvecklat sin syn i motion A69 yrkandena 1 och 2. Vi anser, i likhet med LO, TCO och SACO i sina remissvar, att det är viktigt att behålla den gällande lydelsen av ändamålsparagrafen i 1 kap. 1 § och bestämmelsen i 3 kap. 2 a §. Arbetsmarknadens parter bör även fortsättningsvis uppmanas att samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö, inte minst för att lagen skall överensstämma med ILO-konventionen nr 155 artikel 4. Att byta ut den gällande ordalydelsen "säkerställa", "säkerställer" mot "förebygga" resp. "leder till", befarar vi kan komma att leda till tolkningstvister där den goda arbetsmiljön inte alltid kommer att segra.
Vänsterpartiet accepterar förslaget om att införa sanktionsavgifter i AML. Vi menar att tillämpningsområdet för avgifterna på sikt måste utvidgas exempelvis till internkontrollområdet beträffande bl.a. kravet på handlingsplaner och sammanställningar om ohälsa och arbetsskador.
I den föreliggande propositionen har regeringen inte föreslagit något begrepp som skulle kunna ersätta begreppet arbetsställe. Enligt vår mening är "arbetsställe" inte ett användbart begrepp inom t.ex. delar av byggsektorn. Vi förutsätter därför att regeringen ger Arbetsrättskommittén i uppdrag att lösa frågan eller att man utreder saken på annat sätt.
Vänsterpartiet tar i motion A237 upp frågan om att företagens redovisningar skall innehålla information om arbetsmiljön och dess personaleffekter. Informationen skall användas för att klassificera arbetsplatser i förhållande till branschen och yrket. Vi menar att om arbetsförmedlingarna använder sig av denna information kan det påverka de arbetssökandes val på marknaden vilket i sin tur tvingar företag till förbättringsåtgärder.
Enligt vår mening bör skyddsombud enligt AML ha rätt att stoppa arbetet vid omedelbar och allvarlig fara, oavsett om de som arbetar på platsen är anställda eller entreprenörer.
Som framhålls i vänsterns motion Jo649 behövs det ett ökat inflytande för de anställda beträffande både den inre och yttre miljön. Samhället bör enligt vår mening bättre ta till vara den kunskap och erfarenhet som de anställda besitter om de miljöproblem som arbetsplatsen ger uppphov till och om hur man löser problemen.
Arbetsmiljöarbetet bör vara en del av det fackliga arbetet. Stoppningsrätten vid hälsovådliga arbeten bör därför som vi ser det tillkomma det lokala facket som sedan kan delegera rätten till skyddsombudet. Effektiva sanktionsåtgärder måste finnas när arbetsgivare inte vidtar åtgärder sedan ett arbete stoppats. Slutligen menar vi att en stoppningsrätt måste finnas även vid missförhållanden i den yttre miljön.
Företagshälsovården bör som vi utvecklat i motion A237 ges en klar inriktning och en klar organisation. I de fall kollektivavtal inte träffas skall samhället komplettera med lagstiftning så att alla arbetstagare får tillgång till företagshälsovård.
För att göra arbetsmarknaden effektivare och skapa drivkrafter till förändring av produktionen behövs lagstiftning om en kunskapsbank med information om bl.a. arbetsskador, sjukfrånvaro och personalomsättning på arbetsplatserna. Tillsynen och utvecklingen av arbetsmiljöverksamheten och därmed företagshälsovården bör enligt vår mening odelat handhas av Arbetarskyddsstyrelsen.
Vi förordar vidare en komplettering av AML så att arbetsgivaren får ett ansvar för att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbete.
En komplettering av AML slutligen som skulle gagna företagshälsovården är en tydlig bestämmelse om sekretess vid arbete med hälso- och sjukvård i företagen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till lagstiftning i de frågor om företagshälsovården som här berörts.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 4, 5, 8--10 och 12 borde ha hemställt:
1. beträffande arbetsmiljölagens grundläggande bestämmelser att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A69 yrkandena 1 och 2 avslår regeringens enligt bilaga framlagda förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), såvitt avser 1 kap. 1 § och 3 kap. 2 a §,
4. beträffande sanktionsavgift att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. beträffande arbetsställebegreppet att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. beträffande personalekonomiska redovisningar att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A237 yrkande 3 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. beträffande skyddsombud att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. beträffande ökat inflytande för de anställda att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo649 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. beträffande företagshälsovård att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A237 yrkandena 1, 3 i motsvarande del, 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Propositionens lagförslag
Bilaga
Förslag till Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)