Ändringar i aktiebolagslagen m.m.
Betänkande 1992/93:LU14
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU14
Ändringar i aktiebolagslagen m.m.
Innehåll
1992/93 LU14
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1992/93:68 om ändringar i aktiebolagslagen m.m. I propositionen föreslås att aktiebolagslagens, bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna aktier upphävs. Vidare föreslås att kravet på bosättning i Sverige för vissa befattningshavare i bl.a. aktiebolag ändras till att gälla krav på bosättning inom EES. Det föreslås även att juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom EES under vissa förutsättningar skall kunna vara stiftare av bl.a. aktiebolag. Dessa förslag är en följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Som en konsekvens av förslaget om liberalisering av bosättningskravet föreslås att ett bolag som inte har någon här i landet bosatt behörig ställföreträdare skall vara skyldigt att bemyndiga en här bosatt person att för bolagets räkning ta emot delgivning. En juridisk person som saknar registrerad behörig företrädare skall vidare kunna delges genom kungörelse.
Bestämmelserna om bundna aktier skall enligt förslaget upphöra att gälla den 1 januari 1993. Befintliga förbehåll i bolagens bolagsordningar om bundna aktier föreslås automatiskt upphöra att gälla vid ikraftträdandet. De nya reglerna om delgivning genom kungörelse skall också enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1993. Övriga lagändringar avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
I betänkandet behandlar utskottet vidare sju motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden under riksmötet 1991/92. Två av dessa yrkanden avser frågor som också behandlas i propositionen, nämligen förbättrade möjligheter till delgivning med juridiska personer samt fristdagen i konkurs efter likvidation. De övriga motionsyrkandena gäller spörsmål om ansvarsgenombrott i aktiebolag, konkursförvaltning, ett centralt konkursregister och kungörelse av näringsförbud.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med viss justering i fråga om ikraftträdandet av lagen om ändring i delgivningslagen. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandena.
Till betänkandet har fogats två reservationer (båda s) om ansvarsgenombrott resp. konkursregister m.m.
Propositionen
I proposition 1992/93:68 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 2. lag om ändring i lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385), 3. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), 4. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), 5. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619), 6. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620), 7. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 8. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 9. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 10. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827), 11. lag om ändring i lagen (1990:830) om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, 12. lag om ändring i lagen (1990:827) om ändring i fondkommissionslagen (1979:748), 13. lag om ändring i lagen (1989:831) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 14. lag om ändring i lagen (1992:546) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 15. lag om ändring i lagen (1992:554) om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), 16. lag om ändring i lagen (1990:1307) om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), 17. lag om ändring i lagen (1990:822) om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), 18. lag om ändring i lagen (1989:832) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 19. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, 20. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428).
Över lagförslagen 1--12 samt 19 och 20 har Lagrådets yttrande inhämtats.
Lagförslagen 3, 4 och 5 har överlämnats till näringsutskottet för behandling i samband med proposition 1992/93:89 om ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet, m.m.
Övriga lagförslag i propositionen återfinns i bilaga till betänkandet.
Motionerna
1991/92:L203 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en ändring av delgivnings- och konkurslagarna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:L204 av Bengt Silfverstrand och Ingvar Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lagreglering av ansvarsgenombrott.
1991/92:L301 av Britta Bjelle och Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att tillsätta en utredning som studerar möjligheterna till effektivare utnyttjande av konkursförvaltare vid förundersökning i brottmål samt av konkursförvaltarens ställning, ansvar och skyldigheter vid sådana förfaranden.
1991/92:Ju832 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att alltid kunna delge ett aktiebolag och om att alltid kunna finna någon som är behörig att företräda ett aktiebolag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av andra ändringar av aktiebolagslagen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta konkursutredningen slutföra sitt arbete samt om åtgärder för att effektivare utreda misstanke om ekobrottslighet i samband med konkurs,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kungöra beslut om näringsförbud och om att upprätta ett centralt konkursregister.
Utskottet
Inledning
För att underlätta företagens verksamhet och samarbete inom den gemensamma marknaden har man inom EG infört vissa gemensamma, grundläggande bolagsrättsliga regler. Ett syfte med reglerna är att det skall skapas ett likvärdigt skydd för olika intressenter i företagen såsom delägare, borgenärer och anställda. Tillhopa rör det sig om elva direktiv och en förordning. Fyra av direktiven avser redovisningsfrågor. De bolagsrättsliga reglerna har sin bakgrund i principerna om den fria etableringsrätten och den fria rörligheten för kapital. Även principen om fri rörlighet för tjänster samt direktiv inom området finansiella tjänster, vilka omfattar bl.a. börsrättens område, är relevanta för bolagsrätten.
Riksdagen har nyligen godkänt avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1, rskr. 18 ). Avtalet innehåller bl.a. bestämmelser som motsvarar EG:s regler om fri etableringsrätt och fri rörlighet för kapital. För EES innebär den fria etableringsrätten ett förbud mot restriktioner som hindrar medborgare från andra stater inom EES att etablera sig i en EES-stat. Detta gäller även i fråga om en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i en EG- eller EFTA-stat och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet belägen inom EES. Det får vidare inte finnas några restriktioner beträffande rörligheten för kapital som tillhör personer bosatta inom EES och inte heller förekomma någon diskriminering härvidlag som grundas på parternas nationalitet eller bostadsort eller kapitalets placeringsort. Bestämmelserna om fri etableringsrätt och fria kapitalrörelser införlivas med svensk rätt genom en särskild EES-lag som riksdagen antagit i samband med godkännandet av EES-avtalet. Genom EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna vidare att anpassa sin lagstiftning till EG:s direktiv på bl.a. bolags- och börsrättens område.
År 1990 tillkallades Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08) för att göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommitténs uppgifter är bl.a. att i samarbete med motsvarande kommittéer i Finland och Norge föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen. Kommittén avlämnade i februari 1992 delbetänkandet Bundna aktier (SOU 1992:13). Betänkandet har remissbehandlats.
Som ett led i anpassningen till EG:s regler om fri etableringsrätt har inom Justitiedepartementet utarbetats en departementspromemoria den 10 april 1992 om avskaffande av bosättningskraven för vissa befattningshavare i aktiebolag m.m. Promemorian har remissbehandlats.
I en skrivelse den 19 september 1991 till Justitiedepartementet har Riksskatteverket föreslagit vissa ändringar i delgivningslagen och konkurslagen i syfte att förhindra missbruk av aktiebolagsformen. Skrivelsen har remissbehandlats.
I propositionen behandlas de förslag som lämnats i delbetänkandet om bundna aktier, departementspromemorian om avskaffande av bosättningskraven för vissa befattningshavare i aktiebolag m.m. och Riksskatteverkets skrivelse.
Utskottet behandlar nedan under skilda rubriker de olika förslagen i propositionen samt sju motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.
Bundna aktier m.m.
En av grundprinciperna i den svenska aktiebolagsrätten är att aktierna i ett aktiebolag skall kunna överlåtas fritt. Från denna grundprincip kan det enligt aktiebolagslagen (1975:1385) göras undantag på två sätt genom särskilda bestämmelser i ett bolags bolagsordning. Sålunda kan det i bolagsordningen föreskrivas dels om lösningsrätt vid aktiers övergång till ny ägare, dels om förbehåll att alla eller vissa aktier skall vara bundna, dvs. att dessa aktier inte får förvärvas av vissa rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse.
De bestämmelser som gör det möjligt att ta in förbehåll i bolagsordningen om bundna aktier återfinns i 17 kap. aktiebolagslagen. Bestämmelserna innebär att ett aktiebolag har frihet att självt besluta om att samtliga eller vissa aktier skall vara bundna. Det är möjligt att utforma förbehållet så att det hindrar endast vissa slags associationer eller stiftelser att förvärva aktierna. Ett förbehåll kan också avse utländska medborgare eller enbart medborgare i vissa länder. Ett förvärv i strid med ett förbehåll i bolagsordningen är ogiltigt.
I övrigt regleras i 17 kap. aktiebolagslagen vad som skall gälla om bundna aktier vid bolagsbildning och vid ökning och nedsättning av aktiekapitalet. Vidare finns bl.a. bestämmelser om att det av varje aktiebrev som avser bunden aktie skall framgå att aktien är bunden och att uppgift skall lämnas i aktieboken huruvida en aktie är bunden eller fri.
Bestämmelser motsvarande reglerna i 17 kap. aktiebolagslagen förekommer för bankaktiebolag i 12 kap. bankaktiebolagslagen (1987:618) och för försäkringsaktiebolag i 18 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713).
I den förevarande propositionen föreslås att aktiebolagslagens, bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens bestämmelser om bundna aktier skall upphävas.
I propositionen anförs att principen att aktier kan överlåtas fritt utgör ett viktigt led i aktiebolagsrättens minoritetsskydd och är av betydelse för aktiebolagets kapitalförsörjning. Det bör enligt propositionen krävas starka skäl för begränsningar i rätten att överlåta eller förvärva aktier. Genom att lagstiftningen om utländska förvärv av svenska företag har upphävts har själva grunden för de bestämmelser som möjliggör förbehåll i bolagsordningen om bundna aktier i allt väsentligt fallit bort. Härtill kommer enligt propositionen att Sverige genom EES-avtalet har åtagit sig att i väsentliga delar ansluta sig till EG:s regelverk om upprättande av en gemensam marknad.
I propositionen pekas särskilt på att inom EG reglerna om fri etablering har tolkats så att bolagsordningar inte får ges ett innehåll som hindrar rättssubjekt från andra stater inom EES att starta och driva företag på samma villkor som gäller för svenska rättssubjekt. Vid bedömningen av frågan huruvida det är förenligt med EES-avtalet att behålla bestämmelserna om bundna aktier bör enligt propositionen också den sekundära EG-rätten beaktas. Av särskild betydelse är det s.k. kapitalliberaliseringsdirektivet, som förbjuder i princip varje form av hinder mot kapitalets fria rörlighet, vari inbegrips förvärv av aktier.
I propositionen görs vidare den bedömningen att förvärvsrestriktioner bör slopas även gentemot stater som står utanför EES-avtalet. Sverige har nämligen på grund av sitt medlemskap i OECD en förpliktelse att vidta liberaliserande åtgärder i princip likformigt gentemot alla OECD-länder.
Utskottet konstaterar för sin del att en regel som till sitt primära ändamål har att begränsa utländska rättssubjekts möjligheter att förvärva företag här i landet strider mot såväl diskrimineringsförbudet som principerna om fri etableringsrätt och fri rörlighet för kapital i EES-avtalet. Ett avskaffande av bestämmelserna om bundna aktier i aktiebolagslagen innebär att grundprincipen om aktiers fria överlåtbarhet förstärks. Därmed framhålls betydelsen av minoritetsskyddet och bolagets kapitalförsörjning. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu behandlad del.
Krav på bosättning inom EES m.m.
I den svenska bolagsrätten uppställs i fråga om vissa befattningshavare krav på bosättning i Sverige. Enligt 2 kap. 1 § aktiebolagslagen skall stiftare av aktiebolag vara bosatt i Sverige eller vara svensk juridisk person. Om stiftaren är ett handelsbolag, skall varje obegränsat ansvarig bolagsman vara bosatt i Sverige. Vidare gäller enligt huvudregeln i 8 kap. 4 § aktiebolagslagen att verkställande direktör och minst hälften av styrelseledamöterna i ett aktiebolag skall vara bosatta i Sverige, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Bestämmelserna gäller i tillämpliga delar även för styrelsesuppleant, vice verkställande direktör och likvidator. Lagregler som i sina huvuddrag motsvarar de nu redovisade bestämmelserna gäller även i fråga om försäkringsbolag, bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, ekonomiska föreningar samt utländska filialer.
I propositionen anförs att EG-domstolens tolkning av etableringsrätten innebär att kraven på bosättning i Sverige för vissa befattningshavare i bl.a. aktiebolag inte är förenliga med EES-avtalets regler om fri etableringsrätt. Den nyligen av riksdagen godkända Luganokonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (bet. 1991/92:LU36, rskr. 294) innebär att möjligheten att erhålla en verkställbar dom kommer att vara begränsad till personer med hemvist inom EES. Enligt propositionen föranleder detta -- med hänsyn främst till borgenärsintressena -- att en liberalisering av bosättningskraven bör begränsas till EES.
Med hänvisning till det anförda föreslås i propositionen att aktiebolagslagens nuvarande krav på bosättning i Sverige för stiftare, verkställande direktör, vice verkställande direktör samt minst hälften av styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna och likvidatorerna ersätts med ett motsvarande krav på bosättning inom EES. En juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom EES och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom EES skall kunna vara stiftare av ett aktiebolag.
Motsvarande lagändringar föreslås i den associationsrättsliga lagstiftning som gäller för banker, försäkringsbolag, ekonomiska föreningar och utländska filialer.
De nuvarande kraven på svenskt medborgarskap och bosättning i Sverige enligt försäkringsrörelselagen m.fl. lagar i fråga om sådana revisorer som varken är auktoriserade eller godkända bör enligt propositionen ersättas med krav på bosättning inom EES.
I propositionen föreslås vidare att sådana juridiska personer som inte har någon här i landet bosatt behörig ställföreträdare skall vara skyldiga att bemyndiga en i Sverige bosatt person att ta emot delgivning samt att för registrering anmäla den person som sålunda utsetts.
Utskottet delar bedömningen i propositionen att kraven på bosättning i Sverige för vissa befattningshavare i bl.a. aktiebolag, liksom kravet att en juridisk person som stiftare skall vara svensk juridisk person, inte är förenliga med EES-avtalets regler om fri etableringsrätt. Till följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet måste därför nuvarande bosättningskrav ersättas med ett motsvarande krav på bosättning inom EES. Även när det gäller kraven på medborgarskap och bosättning i Sverige enligt försäkringsrörelselagen m.fl. lagar i fråga om vissa revisorer måste motsvarande ändringar göras.
Utskottet har inte heller något att erinra mot förslaget om att sådana juridiska personer som inte har någon här i landet bosatt ställföreträdare skall vara skyldiga att bemyndiga en i Sverige bosatt person att ta emot delgivning. Utskottet kan dock konstatera att det inte föreskrivs några sanktioner för underlåtenhet att utse en person med nu angiven uppgift. Som Lagrådet har påpekat kan det ifrågasättas om systemet blir effektivt så länge en sanktionsmöjlighet saknas. I propositionen framhålls dock att det ingår i Aktiebolagskommitténs uppgifter att göra en översyn av sanktionssystemet i aktiebolagsrätten. I direktiven (1990:46) till kommittén anförs sålunda att det kan finnas anledning att mera generellt överväga om sanktionssystemet är utformat på ett sådant sätt att lagens materiella regler får det genomslag som har varit avsett. Även valet av påföljd för olika åsidosättanden av lagens regler kan enligt direktiven behöva övervägas på nytt. Kommittén bör förutsättningslöst analysera dessa frågor och lägga fram de förslag till lagändringar som kommittén anser vara motiverade. Utskottet förutsätter att frågan om sanktion vid åsidosättande av skyldigheten att utse en här i landet behörig person att ta emot delgivning övervägs i detta sammanhang.
Det anförda leder till att utskottet tillstyrker propositionen i nu behandlade delar.
Delgivning med juridiska personer m.m.
Enligt 8 kap. 11 § aktiebolagslagen företräder styrelsen ett aktiebolag och tecknar dess firma. Styrelsen kan dock bemyndiga enskild styrelseledamot, verkställande direktör eller annan att företräda bolaget och teckna dess firma såvida inte förbud häremot intagits i bolagsordningen.
Ett aktiebolag skall enligt 8 kap. 15 § aktiebolagslagen för registrering anmäla vem som utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör, suppleant och firmatecknare samt av vilka och hur bolagets firma tecknas. Anmälan görs första gången när bolaget anmäls för registrering och därefter genast efter det att ändring inträtt i de ifrågavarande förhållandena. Vidare skall ett aktiebolag varje år efter den ordinarie bolagsstämman till registreringsmyndigheten sända in en aktuell förteckning över bolagets ledamöter, verkställande direktör, suppleanter och firmatecknare (8 kap. 15 § sista stycket aktiebolagslagen). Registreringsmyndighet för aktiebolag är Patent- och registreringsverket.
Ett nybildat aktiebolag blir särskilt rättssubjekt i och med att det registreras. Aktiebolaget upphör vanligen att vara rättssubjekt genom likvidation. Under likvidationen är bolaget ett rättssubjekt, där styrelsen ersatts av likvidatorer. I vissa fall föreligger en likvidationsplikt. Ett sådant fall är då bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet (13 kap. 2 § aktiebolagslagen). Skyldighet att träda i likvidation föreligger också bl.a. då bolaget saknar till Patent- och registreringsverket anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör (13 kap. 4 § 3 p.). Om bolagsstämman inte tar konsekvenserna av den föreliggande situationen och beslutar att bolaget skall träda i likvidation finns möjlighet för rätten att besluta om tvångslikvidation. Om delgivning skall ske av handling i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet skall delgivningen ske enligt bestämmelserna i delgivningslagen (1970:428). Därvid gäller att delgivning med annan juridisk person än staten sker genom att handlingen överlämnas till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. För aktiebolag innebär regleringen att varje styrelseledamot är behörig att ta emot delgivning på bolagets vägnar, oavsett om han är firmatecknare eller ej. Som framgått av redovisningen ovan anger i regel aktiebolagsregistret vilka personer som ingår i ett bolags styrelse och som alltså är behöriga att ta emot delgivning med bolaget. Styrelsens sammansättning kan emellertid ha ändrats utan att detta hunnit återspeglas i registret. I sådant fall får (se Högsta domstolens avgörande NJA 1979 s. 655) anses gälla att delgivning skall ske med någon som vid tillfället faktiskt tillhör bolagets styrelse eller eljest är behörig att företräda bolaget, oavsett om registrering ägt rum eller ej. I rättsfallet uttalade Högsta domstolen att det emellertid måste ställas stora krav på bevisningen när det hävdas att vad som finns antecknat i aktiebolagsregistret inte överensstämmer med de verkliga förhållandena.
Möjligheten att tillgripa kungörelsedelgivning beträffande en juridisk person regleras i 15 § delgivningslagen. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter att det finns en bestämd person, t.ex. en styrelseledamot i ett bolag, med vilken delgivning skall ske och som det av angivna skäl inte går att nå för delgivning i annan ordning. Om det inte finns någon uppgift om vem som är behörig att motta handlingar för den juridiska personens räkning saknas det därför möjlighet att delge ansökningen genom kungörelse med stöd av 15 §.
I motion L203 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s), om åtgärder mot missbruk av aktiebolagslagstiftningen, anförs bl.a. att det allt oftare visar sig att bolag inte kan delges t.ex. betalningsföreläggande eller lagsökning eftersom bolaget saknar registrerad styrelse och det i övrigt inte finns någon som är behörig att ta emot handlingar för bolagets räkning. I sådana fall ser sig borgenärerna ofta nödsakade att starta en tidsödande likvidationsprocess för att få en likvidator utsedd, vilket leder till stora förluster för dem. Detsamma gäller när en konkursansökan av angiven anledning inte kan delges med gäldenären. Härigenom försvåras enligt motionärerna möjligheterna till återvinning i konkursen, eftersom gäldenären på detta sätt kan förhala fristdagen, dvs. den dag från vilken återvinningsfristerna räknas (normalt dagen då ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in till rätten, 4 kap. 2 § första stycket konkurslagen). I motionen anförs att vissa lagändringar snarast måste vidtas för att komma till rätta med de angivna problemen. Sålunda bör delgivningslagen ändras så att delgivning kan ske med såväl behörig företrädare som registrerad företrädare för en juridisk person. Kungörelsedelgivning bör få användas när en juridisk person saknar registrerad företrädare. Vidare bör fristdagen i konkurs efter likvidation vara dagen för ansökan om likvidation.
Även i motion Ju832 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) anförs att det är en allvarlig brist i aktiebolagslagen att ett bolag kan ställas utan någon som är behörig att företräda bolaget. Genom att underlåta att anmäla styrelse och firmatecknare till registreringsmyndigheten gör man det närmast omöjligt att försätta bolaget i konkurs eller att på annat sätt komma åt bolagets tillgångar. Motionärerna anser det därför mycket angeläget att regeringen snarast tar initiativ till att undanröja dessa svagheter i lagstiftningen (yrkande 11).
Riksskatteverket har i sin inledningsvis nämnda skrivelse framhållit att det allt oftare förekommer att aktiebolagslagstiftningen missbrukas av oseriösa personer i syfte att undvika delgivning och därmed undgå de förpliktelser som åvilar bolaget. Ett sätt att försvåra delgivningen är enligt Riksskatteverket att underlåta att till Patent- och registreringsverket anmäla ändringar i styrelsens sammansättning. Ett annat sätt att försvåra delgivning är att ge in en ofullständig ansökan om registrering av ny styrelse till Patentverket. Verkets begäran om komplettering följs sedan inte utan ärendet blir liggande oavslutat. Enligt Riksskatteverket uppkommer problem bl.a. när en borgenär som vill komma till sin rätt skall utverka en exekutionstitel mot en gäldenär liksom i samband med ansökan om konkurs och vid exekutiv försäljning av fast egendom. Mot bakgrund av det anförda föreslår Riksskatteverket att den som är registrerad företrädare för en juridisk person alltid skall vara behörig att för den juridiska personens räkning ta emot handlingar som skall delges denna. Saknar en juridisk person registrerad behörig företrädare skall delgivning få ske genom kungörelse.
Riksskatteverket föreslår vidare -- i överensstämmelse med motion L203 -- att en ny bestämmelse införs i 4 kap. 2 § konkurslagen. Enligt denna blir fristdagen i konkurs dagen för ansökan om likvidation. Detta skall gälla under förutsättning att konkursansökan görs inom tre veckor från den dag då beslutet om likvidation vann laga kraft.
I propositionen ställer sig regeringen bakom grundtanken i Riksskatteverkets förslag om kungörelsedelgivning. Därvid anförs att det får anses rimligt att t.ex. ett aktiebolag som i strid med aktiebolagslagens regler underlåter att till bolagsregistret anmäla behörig företrädare skall kunna delges genom kungörelse. Det bör emellertid inte vara möjligt att använda kungörelsedelgivning om delgivning med den juridiska personen kan ske på vanligt sätt. För kungörelsedelgivning bör det krävas att uppgifter saknas i bolagsregistret om vem som är behörig att företräda bolaget eller att uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga och det av den anledningen inte går att fastställa vem som är behörig att företräda bolaget. Kungörelsedelgivning får enligt förslaget inte heller ske om den juridiska personen har bemyndigat och anmält någon i Sverige bosatt person att ta emot delgivning på den juridiska personens vägnar. I propositionen föreslås sålunda en ändring i delgivningslagen med den angivna innebörden.
Föredragande statsrådet är dock kritisk till Riksskatteverkets förslag, att den som är registrerad företrädare för en juridisk person alltid skall vara behörig att för den juridiska personens räkning ta emot handlingar som skall delges denna. Med hänvisning till negativa synpunkter som framkommit under remissbehandlingen av förslaget anför statsrådet att det är tydligt att en delgivning enligt förslaget i vissa situationer skulle kunna leda till att den handling som delgivits aldrig når den verkliga adressaten. Man måste, anförs det, räkna med att en sådan ordning ibland kan leda till skada även för seriösa juridiska personer som lojalt har fullgjort sin registreringsskyldighet. Enligt föredragande statsrådet gör de nu berörda svagheterna med förslaget i skrivelsen att hon inte är beredd att föreslå den lösning som Riksskatteverket förordat. Det alternativ som statsrådet kan tänka sig är att frågan i stället tas upp av Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). Kommittén kommer att behandla olika problem med anknytning till aktiebolag som saknar företrädare och frågor som gäller registrering av bolagets företrädare. Enligt föredragande statsrådet bör man i frågan avvakta de förslag kommittén lämnar innan man slutligt tar ställning till vilka åtgärder som bör sättas in för att förhindra det missbruk som påtalas i Riksskatteverkets skrivelse.
Även när det gäller Riksskatteverkets förslag om fristdagen i konkurs efter likvidation är föredragande statsrådet kritisk. Hon anför att, om det blir möjligt att på det sätt som föreslås i propositionen genom kungörelse delge juridiska personer som saknar registrerad behörig företrädare, kommer den betydligt omständligare vägen över ett likvidationsförfarande sannolikt inte alls att utnyttjas eller utnyttjas endast undantagsvis. Det finns enligt statsrådet redan av detta skäl anledning att ställa sig tveksam till behovet av en lagändring i enlighet med Riksskatteverkets förslag. Vidare genomförs likvidation många gånger av annan anledning än att bolaget saknar behörig ställföreträdare. Den föreslagna bestämmelsen i konkurslagen gör emellertid inte undantag för dessa fall, utan skall gälla generellt. I skrivelsen finns, anförs det, dock inte underlag för att bedöma om det finns behov av att förändra fristdagen i konkurs även i dessa senare fall. Med hänsyn till det anförda är föredragande statsrådet inte beredd att föreslå en sådan ändring i konkurslagen som Riksskatteverket föreslagit.
Regeringen gav den 11 april 1991 Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd undersöka vilka åtgärder som bör vidtas för att statsmakternas prioriteringar och riktlinjer i fråga om bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten skall förverkligas. Uppdraget har den 7 januari 1992 slutredovisats till regeringen i form av en rapport med förslag till förändringar i syfte att öka effektiviteten i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. I rapporten lämnas förslag till bl.a. åtgärder mot missbruk av aktiebolagsformen. I rapporten anförs att en mycket stor del av den ekonomiska brottsligheten sker genom missbruk av aktiebolagsformen. Ett spörsmål som särskilt tas upp är frågan om registrering av ändringar i sammansättningen av styrelsen för ett bolag. En vanlig invändning mot straffansvar är, anförs det, att den misstänkte personen lämnat bolaget för länge sedan och att utträdet inte anmälts till registreringsmyndigheten. Enligt rapporten bör man överväga skärpta regler om registrering på det sättet att en ändring i styrelsens sammansättning som inte anmälts inom viss tid normalt inte skall registreras.
Utskottet har inhämtat att rapporten överlämnats till Aktiebolagskommittén för att beaktas av denna i det fortsatta arbetet.
Utskottet konstaterar att missbruk av aktiebolagsformen utgör ett väsentligt inslag i ekonomisk brottslighet. Åtgärder i syfte att motverka sådant missbruk framstår som angelägna och övervägs för närvarande också av Aktiebolagskommittén. De förbättrade möjligheter till kungörelsedelgivning med juridiska personer som nu föreslås har efterfrågats av bl.a. skattemyndigheterna och de brottsbekämpande myndigheterna. Även utskottet välkomnar förslaget och anser i likhet med propositionen att det är rimligt att kungörelsedelgivning, under de angivna förutsättningarna, får användas då t.ex. ett aktiebolag i strid med aktiebolagslagens regler underlåter att till aktiebolagsregistret anmäla behörig företrädare. Härigenom torde det bli betydligt svårare för ett bolag att underlåta att fullgöra sina förpliktelser. Därmed förbättras också borgenärers, myndigheters och andras intressen av att bolaget är tillgängligt för olika ändamål. Utskottet tillstyrker därför förslaget om kungörelsedelgivning, vilket också ligger i linje med önskemålen i de aktuella motionerna. I detta avseende får alltså motionerna anses tillgodosedda.
Som anförs i propositionen måste lagändringen beträffande kungörelsedelgivning anses minska behovet av den av Riksskatteverket föreslagna -- och i motion L203 berörda -- ändringen beträffande fristdagen i konkurs. Med hänsyn härtill och till de tveksamheter som enligt propositionen vidlåder förslaget anser inte heller utskottet att förslaget bör genomföras. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen nyligen beslutat om en ändring i ackordslagen (1970:847) som syftar till att förbättra möjligheterna till återvinning i konkurs (se bet. 1992/93:LU1, rskr. 8).
Utskottet delar vidare den kritiska bedömning som i propositionen görs från främst rättssäkerhetssynpunkt beträffande Riksskatteverkets förslag att den som är registrerad företrädare för en juridisk person alltid skall vara behörig att ta emot delgivning för dess räkning. Som anförs i propositionen bör man avvakta Aktiebolagskommitténs överväganden i hithörande frågor.
Ändringarna i delgivningslagen med anledning av den föreslagna utvidgade möjligheten till kungörelsedelgivning föreslås i propositionen träda i kraft den 1 januari 1993. Härtill vill utskottet anföra följande. Som en av flera förutsättningar för att få använda kungörelsedelgivning enligt förslaget anges att det inte har utsetts någon i Sverige bosatt person att på den juridiska personens vägnar ta emot delgivning. Bemyndigande av en sådan person regleras i en ny bestämmelse i 8 kap. 11 § aktiebolagslagen. Denna ändring, liksom ett flertal av de övriga ändringar som föreslås i aktiebolagslagen, skall enligt förslaget träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Med hänsyn till beröringspunkterna mellan ändringarna i delgivningslagen och den nyssnämnda ändringen i aktiebolagslagen föreslår utskottet den ändringen av regeringens förslag, att också lagen om ändring i delgivningslagen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Riksdagen har nyligen beslutat vissa ändringar i bl.a. föreningsbankslagen (1987:620) (prop. 1992/93:69, NU7, rskr. 19). Lagen om ändring i föreningsbankslagen (SFS 1992:1058) trädde i kraft den 1 december 1992, och innebar bl.a. att ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer bytts ut mot "Finansinspektionen" i motsvarande form i ett antal paragrafer i lagen, däribland 6kap. 3,4 och 14§§. Med anledning härav bör motsvarande ändring göras i regeringens nu aktuella förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet, med nämnda justeringar, propositionen i nu berörda delar och avstyrker motionerna L203 och Ju832 yrkande 11.
Personligt ansvar för styrelseledamöter m.fl.
Aktiebolag är från sina ägare fristående rättssubjekt. Som ett grundstadgande i aktiebolagslagen är inskrivet att delägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Från denna princip finns några i lag angivna undantag. Sålunda gäller enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen under vissa förutsättningar ett personligt betalningsansvar för styrelseledamöter och andra -- t.ex. aktieägare -- som inte iakttar sina förpliktelser då förutsättningar för likvidation av bolaget föreligger. Aktiebolagslagen innehåller vidare bestämmelser om skadeståndsansvar för bland andra styrelseledamöter och aktieägare gentemot bolaget och dess borgenärer. För bolagets obetalda skatter kan den som företräder bolaget bli personligen ansvarig enligt särskilda författningar. Härjämte finns bestämmelser om skyldighet att återbära från bolaget olovligt utdelad vinst.
Vid sidan av de nämnda lagreglerna har i rättspraxis ett personligt betalningsansvar ålagts aktieägare.
Betalningsansvarskommittén tillkallades hösten 1984 på begäran av riksdagen (bet. LU 1982/83:16) med uppdrag att utreda frågor om betalningsansvar för skulder i aktiebolag och ekonomiska föreningar m.m. Kommittén avlämnade sitt betänkande (SOU 1987:59) Ansvarsgenombrott m.m. i december 1987 och föreslog därvid bestämmelser i aktiebolagslagen som innebar att det skulle bli möjligt att i vissa undantagssituationer göra avsteg -- ansvarsgenombrott -- från principen om personlig ansvarsfrihet.
Något förslag till lagstiftning om ansvarsgenombrott har dock inte framlagts för riksdagen. För att om möjligt precisera förutsättningarna för ansvarsgenombrott ytterligare beslutade den dåvarande regeringen i september 1991 om tilläggsdirektiv med denna innebörd till Aktiebolagskommittén (dir. 1991:89).
Den nuvarande regeringen har genom ytterligare tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén beslutat att frågan om ansvarsgenombrott inte längre skall ingå i kommitténs uppdrag (dir. 1991:98). Som motivering anges att i rättspraxis godtagits ansvarsgenombrott i några få, mycket speciella fall då det inte har ansetts acceptabelt att upprätthålla principen om frihet från personligt betalningsansvar. Det finns, anförs det vidare, för närvarande inget som tyder på att det skulle föreligga behov av att införa särskilda lagregler om ansvarsgenombrott.
I ett svar i riksdagen den 4 maj 1992 på en interpellation om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten hänvisade justitieministern i frågan om ansvarsgenombrott till att regeringen, såsom framgår av tilläggsdirektiven till Aktiebolagskommittén (dir. 1991:98), funnit att det för närvarande inte finns något behov av att införa särskilda lagregler om ansvarsgenombrott. I ett interpellationssvar i samma ämne den 20 november 1992 har justitieministern uttalat att regeringen härvidlag inte ändrat uppfattning.
I motion L204 av Bengt Silfverstrand och Ingvar Johnsson (s) om solidariskt betalningsansvar för delägare i aktiebolag anförs att rättsläget beträffande ansvarsgenombrott är oklart eftersom antalet rättsfall där ansvarsgenombrott konstituerats är litet. Enligt motionärerna bör förutsättningarna för ansvarsgenombrott preciseras i lag så att en enhetlig rättstillämpning kan komma till stånd. Skälen för att överväga frågan om ansvarsgenombrott har enligt motionärerna blivit starkare genom utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. I motionen föreslås därför att Aktiebolagskommittén ånyo, i enlighet med tidigare meddelade tilläggsdirektiv, får i uppdrag att utreda spörsmålet. Detsamma föreslås i motion Ju832 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 12).
Utskottet vill för sin del understryka grundsatsen om personlig ansvarsfrihet för bolagets förpliktelser och dess betydelse för företagen och näringslivet. De undantag som finns från principen är också begränsade och preciserade i lag. De fall då regeln genombrutits i rättspraxis är få till antalet och avser speciella situationer. Någon rättsosäkerhet kan enligt utskottets mening knappast anses föreligga, och utskottet delar den bedömning regeringen gjort att behov för närvarande saknas att införa särskilda lagregler om ansvarsgenombrott. Motionerna L204 och Ju832 (yrkande 12) avstyrks således.
Konkursförvaltningen
Enligt 1 kap. 2 § konkurslagen skall en gäldenär som är på obestånd efter egen eller en borgenärs ansökan försättas i konkurs. Ansökan om konkurs görs hos tingsrätt, som har att pröva konkursansökan och meddela beslut om gäldenärens försättande i konkurs om förutsättningar för det föreligger.
Genom konkursbeslutet förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet. Rådigheten tillkommer i stället förvaltaren, som utses av rätten efter hörande av tillsynsmyndigheten. Förvaltarens allmänna åligganden är enligt 7 kap. 8 § första stycket konkurslagen att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet. Om förvaltaren finner det nödvändigt får han anlita ett sakkunnigt biträde för viss förvaltningsåtgärd. Det kan gälla t.ex. hjälp med bokföringsgranskningen. Förvaltaren har bl.a. att snarast upprätta en s.k. förvaltarberättelse, innehållande bl.a. uppgifter om boets tillstånd och orsakerna till gäldenärens obestånd. Berättelsen skall också innehålla uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses i 11 kap. brottsbalken (brott mot borgenärer m.m.) anmälts till åklagare.
Förvaltningen skall stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheter är vissa kronofogdemyndigheter som av regeringen utsetts därtill. Tillsynsmyndighetens uppgift är enligt 7 kap. 27 § konkurslagen allmänt att övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med konkurslagen och andra författningar. Kompletterande bestämmelser i lagrummet anger att myndigheten särskilt skall tillse att avvecklingen av konkursen inte fördröjs i onödan och att myndigheten, när den finner det lämpligt, får inventera boets kassa och övriga tillgångar samt fordra redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter motiverar det får myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigt. Vid sidan av de sålunda angivna riktlinjerna finns en mängd bestämmelser som mera preciserat anger tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter i särskilda hänseenden.
En närmare redogörelse för reglerna om konkursförvaltningen och konkursförvaltarens åligganden och uppgifter finns i lagutskottets betänkande 1991/92:LU6.
Enligt motion L301 av Britta Bjelle och Lars Sundin (fp) finns det skäl att överväga en klarare och effektivare rollfördelning mellan åklagare och konkursförvaltare vid utredning om ekonomisk brottslighet. Staten skulle kunna finansiera den ytterligare utredning som konkursförvaltaren finner nödvändig för att presentera ett bättre beslutsunderlag för de rättsvårdande myndigheterna. En regel som ger möjlighet att särskilt förordna konkursförvaltare för ytterligare utredning i alla slags konkurser bör enligt motionärerna övervägas. Konkursförvaltarens ställning med avseende på tjänstemannaansvar, handlingsoffentlighet och sekretess i en sådan utvidgad roll bör också utredas.
Liknande synpunkter anförs i motion Ju832 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) där det också görs gällande att tillsynsmyndigheternas verksamhet bör effektiviseras. Vidare bör enligt motionen det förslag som framställs i Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet om att konkursförvaltare och åklagare gemensamt skall kunna utnyttja vissa externa revisorer genomföras (yrkande 13).
En motion med samma innebörd som den nu aktuella motionen L301 behandlades av riksdagen under hösten 1991 (bet. 1991/92:LU6). I det av riksdagen godkända betänkandet uttalade utskottet bl.a. att det skulle rimma mindre väl med förvaltarens allmänna ställning och uppgifter att -- utöver den undersöknings- och anmälningsplikt beträffande brott som redan åligger förvaltaren -- införa en skyldighet för honom att närmare utreda ekonomisk brottslighet med anknytning till konkursen. Utskottet påpekade också att avvecklingen av konkursboet kan komma att avsevärt försinkas om förvaltaren i enlighet med motionärernas förslag skall bistå de rättsvårdande myndigheterna med utredningar. De problem som finns på området har, fortsatte utskottet, emellertid inte samband med det konkursrättsliga regelsystemet utan måste ses mot bakgrund av att det inom polis- och åklagarmyndigheterna inte i tillräcklig utsträckning finns personal med sådan utbildning som erfordras vid förundersökningar om ekonomiska brott. Utskottet hänvisade till att justitieministern vid besvarandet av en interpellation den 24 oktober 1991 om den ekonomiska brottsligheten framhållit att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att utreda olika frågor om sådan brottslighet. Justitieministern var inte beredd att föregripa Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens slutsatser och förslag men underströk samtidigt det angelägna i att den ekonomiska brottsligheten bekämpas. Utskottet ansåg med hänvisning till det anförda att den då aktuella motionen inte borde föranleda någon riksdagens vidare åtgärd och avstyrkte bifall till motionen.
I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens numera avlämnade rapport skisseras -- mot bakgrund av att konkursförvaltare ofta anlitar utomstående revisorer för biträde med granskningen av bokföringen -- en ordning där en ökad samordning mellan konkursutredningen och brottsutredningen äger rum. I rapporten anförs bl.a. att utredningar om ekonomisk brottslighet efter anmälan av konkursförvaltare skulle kunna effektiviseras om den granskning som förvaltarna låter privata revisorer utföra präglades av en större enhetlighet och om brottsaspekten beaktades i större omfattning än vad som nu är fallet. Detta torde, anförs det, framförallt kräva ett ökat samarbete mellan åklagaren och konkursförvaltaren. Enklast skulle enligt rapporten en sådan ordning kunna genomföras genom att tillsynsmyndigheten, förvaltarna samt åklagare och polis i huvudsak utnyttjar samma externa experter. Fördelen med förslaget är enligt rapporten att man undviker det dubbelarbete som består i att samma granskning görs vid olika tillfällen. Enligt rapporten bör Riksåklagaren och Riksskatteverket överväga tillsättandet av en arbetsgrupp med uppdrag att närmare utreda den skisserade ordningen och ta fram ändamålsenliga rutiner för de fall då konkursförvaltare anlitar ett sakkunnigt biträde för att granska bokföringen.
Regeringen har nyligen, med hänvisning till att det av Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport framgår att det finns flera åtgärder som kan vidtas av myndigheterna själva inom ramen för den ordinarie verksamheten, uppdragit åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. En preliminär redovisning skall lämnas senast den 1 december 1992 och en slutlig före utgången av maj 1993.
Utskottet kan till en början konstatera att ekonomisk brottslighet ligger bakom en stor del av konkurserna och att det ofta är i samband med konkurser som sådan brottslighet uppdagas. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning (se bet. 1991/92:LU6) att det skulle rimma mindre väl med förvaltarens allmänna ställning och uppgifter att -- utöver den undersöknings- och anmälningsplikt beträffande brott som redan åligger förvaltaren -- införa en skyldighet för honom att närmare utreda ekonomisk brottslighet med anknytning till konkursen. Utskottet framhöll därvid också att de problem som finns beträffande bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten inte har något samband med det konkursrättsliga regelsystemet utan måste ses mot bakgrund av att det inom polis- och åklagarmyndigheterna inte i tillräcklig utsträckning finns personal med sådan utbildning som erfordras vid förundersökningar om ekonomiska brott.
Det sagda innebär emellertid inte att effektiviteten i fråga om utredning av ekonomisk brottslighet i samband med konkurs inte skulle kunna förbättras. Förslag med denna inriktning har också framlagts i den ovan redovisade rapporten från Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Som framgått av redogörelsen ovan har regeringen också gett Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas egen verksamhet. Utskottet vill i sammanhanget också hänvisa till att justitieministern i ett interpellationssvar den 20 november 1992 om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, som exempel på åtgärder som regeringen överväger, nämnt bl.a. tillsättandet inom departementet av en utredning om hur konkursförvaltarens kunskaper bättre skulle kunna tas till vara vid utredning av ekonomisk brottslighet.
Med hänvisning till de överväganden som sålunda sker i olika sammanhang av de i motionerna aktualiserade spörsmålen anser utskottet att någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av motionerna nu inte är erforderlig. Utskottet avstyrker således motionerna L301 och Ju832 (yrkande 13).
Konkursregister m.m.
En konkurs berör praktiskt taget alltid en mängd personer, som förutsätts i viss utsträckning själva bevaka sina intressen. Det är viktigt att de får tillräcklig information för att kunna göra detta. Konkurslagen innehåller också en mångfald bestämmelser om kungörelser, kallelser och underrättelser. De beslut och åtgärder som enligt lagen skall kungöras är t.ex. konkursbeslutet, beslut om bevakningsförfarande och utdelningsförslag. Kungörelsen sker, med visst undantag, genom införande i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning.
Vidare finns vissa uppgifter med anknytning till konkurs intagna i register, nämligen i det s.k redovisningssystemet för exekutionsväsendet, REX, som är ett gemensamt ADB-system för alla kronofogdemyndigheter. För närvarande registreras endast uppgifter om att konkursansökan skett, om konkursbeslutet, när bevakningsförfarande äger rum och då konkursen avslutats.
Ett annat register med viss anknytning till konkurs är det av Riksskatteverket förda registret över näringsförbud. Enligt lagen (1986:436) om näringsförbud skall näringsförbud, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare. Lagen innebär en utvidgning i förhållande till vad som gällde tidigare, då näringsförbud var kopplat till att näringsidkaren gått i konkurs. Den som har ålagts näringsförbud -- allmän domstol meddelar beslut härom -- får utom annat inte driva näringsverksamhet och inte vara ledamot av styrelsen för t.ex. ett aktiebolag. Näringsförbud skall meddelas för en viss tid, lägst tre och högst fem år. Anteckningarna i det s.k. näringsförbudsregistret förs manuellt på grundval av domstolarnas avgöranden om näringsförbud. Registret är offentligt och utdrag ur detsamma skall fortlöpande sändas till bl.a. aktiebolagsregistret.
I motion Ju832 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hänvisas till att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i en rapport angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet föreslagit att beslut om näringsförbud bör kungöras. Enligt motionärerna är förslaget välgrundat och bör genomföras. Vidare anser motionärerna att ett centralt konkursregister bör upprättas (yrkande 15).
Utskottet erinrar om att regeringen år 1988 gav Riksskatteverket i uppdrag att göra en översyn av utsökningsbalken. I uppdraget ingick bl.a. att överväga en förbättring av möjligheterna för kronofogdemyndigheterna att med utnyttjande av ADB-teknik göra efterforskningar i olika register. Denna del av uppdraget har redovisats i en delrapport (RSV Rapport 1991:1). Ett av de förslag som därvid förs fram är inrättandet av ett centralt konkursregister som förs med hjälp av ADB och som skulle vara tillgängligt inte bara för exekutionsväsendet utan även för t.ex. polis-, åklagar- och skattemyndigheter. Enligt förslaget bör det centrala REX-registret användas och därvid tillföras nya uppgifter såsom uppgifter om konkursförvaltare samt företrädare i aktiebolag och andra juridiska personer.
Riksskatteverkets rapport har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
I rapporten från Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet understryks -- med hänvisning till att ett centralt konkursregister enligt Riksskatteverkets förslag länge efterfrågats av de brottsbekämpande myndigheterna -- vikten av att ett sådant register införs. I rapporten anförs också att man bör överväga frågan om kungörelse av näringsförbud i enlighet med vad som gäller för andra beslut med anknytning till konkurs.
Utskottet har inhämtat att sistnämnda spörsmål överlämnats till näringsdepartementet för vidare överväganden.
Med hänsyn till att de av motionärerna aktualiserade spörsmålen sålunda är föremål för överväganden inom regeringskansliet anser utskottet att motion Ju832 yrkande 15 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslagen i propositionen att riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), dels lag om ändring i lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385), dels lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620) med den ändringen att i 6kap. 3,4 och 14§§ ordet "bankinspektionen" byts ut mot "Finansinspektionen", dels lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), dels lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, dels lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., dels lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827), dels lag om ändring i lagen (1990:830) om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, delslag om ändring i lagen (1990:827) om ändring i fondkommissionslagen (1979:748), dels lag om ändring i lagen (1989:831) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), dels lag om ändring i lagen (1992:546) om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), dels lag om ändring i lagen (1992:554) om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), dels lag om ändring i lagen (1990:1307) om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), dels lag om ändring i lagen (1990:822) om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), dels lag om ändring i lagen (1989:832) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), dels lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, dels lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) med den ändringen att lagen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer,
2. beträffande delgivning med juridiska personer m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:L203 och 1991/92:Ju832 yrkande 11,
3. beträffande ansvarsgenombrott att riksdagen avslår motionerna 1991/92:L204 och 1991/92:Ju832 yrkande 12, res. 1 (s)
4. beträffande konkursförvaltningen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:L301 och 1991/92:Ju832 yrkande 13,
5. beträffande konkursregister m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju832 yrkande 15. res. 2 (s)
Stockholm den 26 november 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Karin Pilsäter (fp) och Stina Eliasson (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Ansvarsgenombrott (mom. 3)
Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Lena Boström, Carin Lundberg och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks således." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka grundsatsen om personlig ansvarsfrihet för bolagets förpliktelser och dess betydelse för företagen och näringslivet. Det kan dock i vissa situationer av uppenbart missbruk vara befogat att personer som står bakom ett aktiebolag kan göras personligt betalningsansvariga för bolagets skulder. Högsta domstolen har också tillämpat principen om ansvarsgenombrott, och liknande regler finns i många andra länder. Det vore mycket värdefullt om förutsättningarna för ansvarsgenombrott preciserades och i viss mån utsträcktes när det gäller kvalificerat missbruk av aktiebolag. Enligt utskottets mening bör regeringen därför ge tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén att låta utreda frågan om ansvarsgenombrott. Vad utskottet sålunda anfört bör regeringen med bifall till motionerna L204 och Ju832 yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ansvarsgenombrott att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:L204 och Ju832 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Konkursregister m.m. (mom. 5)
Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Lena Boström, Carin Lundberg och Hans Stenberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "vidare åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att Riksskatteverket lagt fram ett förslag till regeringen om inrättande av ett centralt konkursregister (RSV Rapport 1991:1). Vidare har frågan om kungörelse av näringsförbud behandlats i Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet. Spörsmålen övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet anser att det är angeläget att ett centralt konkursregister i enlighet med Riksskatteverkets förslag inrättas och att det blir möjligt att kungöra näringsförbud. Regeringen bör därför snarast framlägga förslag till riksdagen om lagstiftning i dessa frågor. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion Ju832 yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande konkursregister m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ju832 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
Bilaga