Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Betänkande 1993/94:UU23
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU23
Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Innehåll
1993/94 UU23
Sammanfattning av betänkandet
Riksdagen godkände i november 1992 med anledning av regeringens proposition 1991/92:170 avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), bland dem Sverige, om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Till följd av utebliven ratifikation av Schweiz justerades avtalet genom särskilt protokoll den 17 mars 1993. Schweiz är därmed inte part i avtalet. EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.
De rättsakter som ingår i EES-avtalet är sådana som antagits och publicerats inom Europeiska gemenskaperna (EG) senast den 31 juli 1991, vilket datum enligt avtalsparterna av förhandlingstekniska skäl utgjort "brytpunkt" för integrering i avtalet.
EG:s regelverk utvecklas emellertid fortlöpande. Också EES-avtalet har en dynamisk karaktär i det att avtalet avses utvecklas parallellt med EG:s regelverk. Under tiden den 1 augusti 1991--den 31 december 1993 har EG antagit närmare 500 rättsakter som har relevans för EES-avtalet. Den genom avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars 1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att dessa rättsakter integreras i avtalet. Den gemensamma EES-kommittén har också beslutat om ändringar i vissa protokoll till EES-avtalet.
I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1993/94:203 om godkännande av dessa ändringar i EES-avtalet och avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet). De rättsakter som integreras i EES-avtalet täcker i stort alla de sakområden som ingår i avtalet. I fråga om övervakningsavtalet har vissa protokoll ändrats.
Betänkandet behandlar även propositionens förslag till de ändringar i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) som föranleds av ändringarna i EES-avtalet och i övervakningsavtalet. Vidare behandlas de i propositionen framlagda förslagen till ändringar i ytterligare ett antal lagar som anknyter till EES-avtalet. I propositionen föreslås att flertalet lagändringar skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
I anslutning till regeringens förslag behandlar utskottet en motion från Vänsterpartiet som väckts med anledning av propositionen.
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte den motion som väckts med anledning av regeringens förslag. Yttranden har avgivits av lagutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, trafikutskottet samt bostadsutskottet. Yttrandena har intagits i bilaga 1 till betänkandet. I bilaga 2 har intagits de i propositionen framlagda lagförslagen.
Lagutskottet behandlar i sitt yttrande förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen, förslaget till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem samt förslaget till lag om ändring i lagen om märkning av hushållsapparater. Socialförsäkringsutskottet behandlar i sitt yttrande förslaget till lag om ändring i lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom EES-området samt diskuterar i detta sammanhang även vissa andra konsekvenser av EES-anpassningen av den svenska trygghetslagstiftningen. Socialutskottet tillstyrker propositionen i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag till lag om upphävande av 1992 års lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart samt förslaget till lag om ändring i luftfartslagen.
I bostadsutskottets yttrande uppmärksammas särskilt frågan om införlivandet i svensk lagstiftning av ett direktiv om effektivitetskrav för vissa värmepannor.
I propositionen läggs även fram vissa andra lagförslag med anknytning till EES-avtalet, nämligen förslag till ändring i epizootilagen, i lagen om bekämpande av salmonella hos djur, i utsädeslagen samt förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens förslag till ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet). Utskottet förordar vidare att riksdagen antar de lagförslag som framläggs i propositionen.
Som framgått ovan gäller ett av de i propositionen framlagda förslagen en ny lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda. Med hänvisning till den vikt som riksdagen fäster vid utvecklingen av ekologisk odling föreslår utskottet att riksdagen ger regeringen till känna att de konsekvenser som den föreslagna lagen kan få noga bör följas samt att de åtgärder vidtas som är önskvärda och möjliga för att inte den nya lagstiftningen skall innebära svårigheter för svensk ekologisk odling.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats en meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.
Propositionen
I proposition 1993/94:203 hemställs
1. att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47 till EES-avtalet,
2. att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,
3. att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21 mars 1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol samt avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars om ändring i protokoll 4 till samma avtal,
4. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES),
5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter,
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,
8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
9. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369),
10. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,
11. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda,
12. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
13. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),
14. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem,
15. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater.
De i propositionen framlagda lagförslagen har intagits i bilaga 2 till betänkandet.
Motionen
1993/94:U11 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:203,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya propositioner med anledning av de förslag som aktualiserats i proposition 1993/94:203,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringsinitiativ för att integrera riksdagen i EES-beslutsmekanismen.
Ärendet och dess behandling i riksdagen
Riksdagen har i november 1992 med anledning av regeringens proposition 1991/92:170 godkänt avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), bland dem Sverige, om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) (bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18). Till följd av utebliven ratifikation av Schweiz har avtalet justerats genom protokoll den 17 mars 1993 (prop. 1992/93:225, bet. 1992/93:EU3, rskr. 1992/93:404). Protokollet innebär att Schweiz inte är part i avtalet. För furstendömet Liechtenstein gäller enligt protokollet vissa bestämmelser om ikraftträdande vid en senare tidpunkt. EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.
EES-avtalet omfattar en huvuddel med 129 artiklar, 48 protokoll och 22 bilagor. I bilagorna görs hänvisningar till ca 1 600 rättsakter som med nödvändiga anpassningar har integrerats i avtalet. Till avtalet är fogat ett antal protokollsanteckningar och förklaringar jämte viss skriftväxling.
De rättsakter som ingår i avtalet är sådana som antagits och publicerats inom Europeiska gemenskaperna (EG) senast den 31 juli 1991, vilket datum enligt avtalsparterna av förhandlingstekniska skäl utgjort "brytpunkt" för integrering i avtalet.
EG:s regelverk utvecklas emellertid fortlöpande. Också EES-avtalet har en dynamisk karaktär i det att avtalet avses utvecklas parallellt med EG:s regelverk. Under tiden den 1 augusti 1991--den 31 december 1993 har EG antagit närmare 500 rättsakter som har relevans för EES-avtalet. Den genom avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars 1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att dessa rättsakter integreras i avtalet.
Den gemensamma EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets bilagor omfattar också en ändring i protokoll 47 till EES-avtalet om avskaffande av tekniska handelshinder för vin. Ändringen innebär att det till EES-avtalets protokoll 47 har fogats en bilaga 2 om det ömsesidiga kontrollsamarbetet inom vinsektorn. Syftet med samarbetet är att se till att reglerna för handel med vin, dvs. alla regler som finns i protokoll 47, följs. De överträdelser som särskilt nämns är överträdelser i fråga om sammansättning och vissa egenskaper hos produkterna, märkning och presentation samt tillverkning och saluhållande. Varje land skall se till att lämpliga kontroller görs, antingen systematiskt eller stickprovsvis.
En sammanfattning av EES-relevanta rättsakter som antagits och publicerats inom EG under tiden den 1 augusti 1991--den 1 januari 1993 har genom Utrikesdepartementets försorg utgivits i en grönbok "EES-avtalet: aktuella nytillkomna rättsakter". Diskussioner och samråd rörande rättsakter m.m. som nu föreslås ingå i EES-avtalet har ägt rum inom ramen för de referensgrupper med företrädare för myndigheter och organisationer som upprättats inom regeringskansliet. I vissa fall har förslag till lagstiftning gjorts till föremål för särskild remissbehandling. Regeringen har, med förbehåll för ratifikation, genom beslut den 3 mars 1994 godkänt att den Gemensamma EES-kommittén beslutar om ändring av vissa bilagor till EES-avtalet samt protokoll 47 till EES-avtalet. Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats till propositionen i svensk och engelsk text (bilagorna 1 och 2). Till beslutet är fogat vissa gemensamma och enskilda uttalanden.
Därutöver har Gemensamma EES-kommittén den 8 februari 1994 beslutat om ändring i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet. Regeringen har, med förbehåll för ratifikation, genom beslut den 3 februari 1994 godkänt att Gemensamma EES-kommittén fattar nyssnämnda beslut. Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats till propositionen i svensk och engelsk text (bilagorna 3 och 4).
Besluten är upprättade på samma språk som EES-avtalet, dvs. de nio officiella EU-språken samt finska, isländska, norska och svenska. Alla språkversionerna äger lika giltighet. Besluten träder i kraft den 1 juli 1994 under förutsättning att de avtalsslutande parterna har anmält till EES-kommittén att de konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer ändringarna att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser i artikel 103 i EES-avtalet.
Vidare har avtal träffats mellan EFTA-länderna om ändring i protokoll 2, 3 och 4 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet). Avtalen har fogats till propositionen i svensk och engelsk språkdräkt (bilagorna 5 och 6). Avtalen är upprättade på engelska, franska, tyska samt finska, isländska, norska och svenska språken. Avtalen om ändringar i övervakningsavtalet träder i kraft samma dag som EES-kommitténs beslut om ändring i avtalets bilagor och protokoll 47 till EES-avtalet eller den dag då godkännandeinstrumenten deponerats, om den dagen är senare.
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte de motioner som väckts med anledning av regeringens förslag. Yttranden har avgivits av lagutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, trafikutskottet samt bostadsutskottet. Yttrandena har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
Sammanfattande redogörelse för ändringarna i EES-avtalets bilagor
EES-avtalet är ett folkrättsligt avtal som har särdrag vilka sammanhänger med dess nära samband med det EG-rättsliga systemet. De EG-regler som tas över genom avtalet rör främst de s.k. fyra friheterna, dvs. fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, men även vissa angränsande områden, t.ex. sociala frågor, konsumentskydd, miljö, forskning och utbildning.
Den fria rörligheten förutsätter även ett system för fri konkurrens. EES-avtalet innehåller också regler för institutionell uppbyggnad med gemensamma organ och procedurer för utveckling, administration, belutsfattande och tvistlösning.
De rättsakter som integrerats i avtalet fördelas på de 22 bilagorna till EES-avtalet för skilda sakområden, såsom Tekniska föreskrifter, Social trygghet, Etableringsrätt, Finansiella tjänster, Transport, Konkurrens och Offentlig upphandling.
Närmare redovisning av ändringarna lämnas i propositionens avsnitt 4--15 som behandlar rättsakterna under resp. departements verksamhetsområde.
De rättsakter som omfattas av Gemensamma EES-komitténs beslut har publicerats i en särskild utgåva, i 6 band, av EES-supplementet till Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT).
Sammanfattning av motionen
I motion U11 av Gudrun Schyman m.fl. (v), som väckts med anledning av regeringens förslag (prop. 1993/94:203), begärs att riksdagen skall avslå propositionen (yrkande 1). I motionen anförs att informationen om de rättsakter som genom de föreslagna ändringarna i EES-avtalets bilagor skall integreras i avtalet är alltför knapphändig för att riksdagen skall kunna fatta beslut. Vänsterpartiet menar att det är djupt otillfredsställande ur demokratisynpunkt att rättsakternas text endast vid senare tidpunkt kommer att bli fullständigt tillgänglig, i svensk språkdräkt, för riksdagens ledamöter. Mot bakgrund av en del rättsakters långtgående detaljreglering anser motionärerna att ett resonemang om hur den s.k. subsidiaritetsprincipen i framtiden skall utvecklas också hade varit på sin plats i propositionen.
I ljuset av ett eventuellt nej i folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU är det särskilt angeläget, anförs det vidare i motionen, att EES-processen förankras demokratiskt. Regeringen bör därför ges i uppdrag -- föreslås det i yrkande 2 -- att återkomma till riksdagen med mer lättbegripliga och pedagogiskt uppställda propositioner som behandlar de olika rättsakterna ämnes- eller departementsvis och på sådana villkor att riksdagens ledamöter har tillgång till samtliga rättsakter på svenska. Den nu föreliggande propositionen föreslås således återförvisad och uppdelad på mindre områden.
I motionen framhålls som angeläget att parlamentet så långt möjligt integreras i EES-avtalets beslutsmekanismer. Motionärerna menar att inga hinder torde föreligga för att EG-kommissionen redan under beredningsfasen av rättsakter låter EES-parlamenten få tillgång till förslag och basmaterial. Beslutstakten om cirka en rättsakt per dag borde inte föranleda någon större arbetsbelastning i parlamenten. Enligt motionen skulle en bredare politisk förankring och en mer demokratisk beslutsprocess kunna medföra ett hållbarare EES-avtal och sannolikt främja tillämpningen av avtalet. I yrkande 3 begärs att riksdagen, mot denna bakgrund, som sin mening skall ge regeringen till känna att regeringsinitiativ bör tas för att bättre integrera riksdagen i EES beslutsmekanism.
Utskottet
1. Allmänna överväganden
EES-avtalet och dess konsekvenser belystes ingående då riksdagen hösten 1992 tog ställning till frågan om Sverige skulle tillträda avtalet. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:EU1 bedömde EES-utskottet avtalet både från ett mera övergripande perspektiv och med utgångspunkt i de olika samarbetsområden som det omfattar. Med anledning av motioner ägnade utskottet särskild uppmärksamhet åt frågor om avtalets ekonomiska betydelse för Sverige och dess grundlagsenlighet, åt de regionalpolitiska konsekvenserna samt miljö- och konsumentskyddsaspekterna samt åt frågor rörande arbetsrätten, arbetsmiljön och jämställdheten. Till grund för EES-utskottets ställningstaganden låg bl.a. yttranden som avgivits av 15 andra utskott.
Sammanfattningsvis fann EES-utskottet att avtalet ger betydande fördelar för Sverige men att det inte är helt fritt från avigsidor. Bland fördelarna pekade utskottet på att den fria rörligheten för personer ger medborgarna i Sverige möjlighet till nya erfarenheter och kontakter över gränserna. Vidare kunde EES-samarbetet allmänt sett leda till en bättre ekonomisk utveckling i Sverige än vad som annars skulle vara möjligt. En öppen marknad för offentlig upphandling kunde bli av särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska näringslivet. Avskaffandet av handelshinder ökade enligt utskottet de små och medelstora företagens exportmöjligheter. En ökad effektivitet och konkurrens följde med ett EES-samarbete, och det gav konsumenterna vinster. En väsentlig fördel med EES-avtalet ansåg utskottet också vara att vi får nya och bättre förutsättningar att påverka miljöpolitiken i Västeuropa och världen i övrigt. Detta var av särskild betydelse, eftersom många miljöfaror är regionala eller globala.
Nackdelarna med avtalet fann EES-utskottet inte lika tungt vägande och påpekade att de ofta kan motverkas. Utskottet tog avstånd från sådana påståenden som att avtalet skulle inskränka allemansrätten och att kvinnornas situation skulle försämras. Också ur miljösynpunkt ansåg utskottet att de positiva effekterna av avtalet överväger. När det gällde arbetsrätten och arbetsmiljön fann utskottet inte några bärande skäl mot avtalet.
I ett par av de yttranden som avgivits av andra utskott berörs den kritik mot proposition 1993/94:203 som framförs i Vänsterpartiets motion U11.
Lagutskottet framhåller i sitt yttrande (1993/94:LU4y) att de lagförslag som berör lagutskottets beredningsområde, nämligen förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1640), förslaget till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem och förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater (lagförslagen 13--15), beretts i sedvanlig ordning. Sålunda har förslaget till ändringar i produktsäkerhetslagen föregåtts av en utredning, Produktsäkerhetsutredningen, som i september 1993 presenterat sitt arbete i delbetänkandet (SOU 1993:88) Produktsäkerhetslagen och EG. I utredningsdirektiven, som beslutades för över ett år sedan, finns en översiktlig presentation på svenska av EG:s produktsäkerhetsdirektiv. Betänkandet har remissbehandlats. Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att införliva EG:s miljömärkningsförordning med svensk rätt har på Civildepartementets uppdrag utretts av en särskild utredare. Uppdraget redovisades i en promemoria den 1 december 1993. Promemorian, som bl.a innehåller en genomgång på svenska av huvudpunkterna i förordningen, har remissbehandlats. När det gäller de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om märkning av hushållsapparater har i september 1993 inom Civildepartementet upprättas en promemoria med förslag till de ändringar i lagen som behövs för att införliva det nya s.k. energidirektivet i svensk rätt. Också denna promemoria har remissbehandlats.
Trafikutskottet delar den i v-motionen uttalade uppfattningen att regeringens redogörelser för riksdagen om de europeiska integrationsfrågorna kan förbättras så att t.ex. innebörd och konsekvenser av olika rättsakters införlivande med svensk rätt anges mer fullständigt än i föreliggande proposition. Utskottet, som förutsätter att fortsättningsvis så sker, anser emellertid att Sverige bör söka medverka till att tilläggsavtalet träder i kraft vid den avsedda tidpunkten, den 1 juli 1994. Något sådant uppskov som ett bifall till motion 1993/94:U11, yrkandena 1 och 2, skulle innebära, kan utskottet därför för sin del inte förorda. Trafikutskottet anser därför att utrikesutskottet bör avstyrka dessa motionsyrkanden.
Med anledning av vad som anförs i motion U11 (v) vill utrikesutskottet för sin del erinra om att beslutsproceduren inom EES och de konstitutionella aspekterna på den utförligt behandlades i betänkandet 1992/93:EU1. EES-utskottet slog därvid fast att EES-avtalet inte innebär att vi på något EES-organ överlåter befogenheten att besluta om föreskrifter som skall tillämpas här i landet. För att nya EES-regler skall bli gällande inom Sverige fordras det i varje särskilt fall ett efterföljande beslut från svensk sida varigenom bestämmelserna införlivas med svensk rätt. I likhet med konstitutionsutskottet konstaterade EES-utskottet att avtalet inte innehåller någon bestämmelse som innebär att framtida avtalsändringar får automatisk giltighet i Sverige. Utskottet framhöll vidare att beslut i EES-kommittén skall fattas i enhällighet och genom överenskommelse. När Sverige biträder ett sådant beslut blir det rättsligt sett jämställt med andra internationella avtal som Sverige ingår. Av EES-avtalet framgår, fortsatte EES-utskottet, att EES-kommitténs beslut inte blir folkrättsligt bindande för en part förrän konstitutionella krav uppfyllts. För Sveriges del innebär det att bestämmelserna i 10 kap. 1 och 2 §§ regeringsformen blir tillämpliga vid beslut i EES-kommittén.
Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen får regeringen ingå internationella överenskommelser. I 2 § föreskrivs att regeringen inte får ingå bindande överenskommelser utan att riksdagen har godkänt dem när överenskommelserna förutsätter att lagstiftningsåtgärder vidtas i Sverige eller om de i övrigt rör ämnen i vilka riksdagen skall besluta. Detsamma gäller i princip när det är fråga om överenskommelser av större vikt. I de fall EES-kommittén fattar beslut i en fråga som hör till riksdagens beslutsområde eller som eljest är av större vikt blir beslutet inte bindande för Sverige förrän riksdagen godkänt det. Rör beslutet ett ämne som endast hör till regeringens kompetensområde blir det däremot bindande för Sverige när det träder i kraft. I båda fallen måste beslutet, som tidigare sagts, sedan införlivas med svensk rätt för att de nya reglerna skall kunna tillämpas i Sverige.
Som framgår av det anförda tillämpas samma svenska konstitutionella regler på EES-kommitténs beslut om tilläggsavtalet (den s.k. skarvacquin) som på andra internationella överenskommelser. Om ett sådant beslut måste följas av lagändringar i Sverige skall det godkännas av riksdagen. Utskottet får i detta sammanhang även hänvisa till vad EES-utskottet tidigare uttalat om att regeringen bör informera riksdagen när EES-kommittén fattar beslut om nya EES-regler som är av större principiell betydelse men som inte kräver riksdagens godkännande. Som exempel på fall då det är lämpligt att riksdagen informeras har EES-utskottet nämnt ändringar eller tillägg på avtalsområden där särskilda övergångsarrangemang och andra särlösningar ansetts påkallade liksom införandet av nya regler beträffande vilka det kan finnas anledning att överväga liknande lösningar. Härutöver har som en allmän riktlinje angetts att information skall lämnas när väsentligt svenska intressen står på spel. EES-utskottet har vidare understrukit vikten av att informationen lämnas snarast möjligt efter det att besluten fattats och i vart fall innan erforderliga svenska föreskrifter utfärdas.
Utskottet vill också erinra om EES-utskottets uttalanden om samråd mellan regering och riksdag. Även om det inte finns någon formell skyldighet härtill, bör regeringen inför beslut i EES-kommittén om nya EES-regler informera och samråda med riksdagen i den utsträckning och omfattning som har varit vanlig när det gällt förhandlingarna inför EES-avtalet. Utskottet utgår från att regeringen under det förfarande som föregår beslutsfattandet i Gemensamma EES-kommittén även fortsättningsvis kommer att informera och samråda med riksdagen i samma utsträckning som tidigare. Sådant samråd rörande tilläggsavtalet (den s.k. skarvacquin) har också kommit till stånd i riksdagens EFTA-delegation. EES-utskottet redovisade i sitt betänkande (1992/93:EU1, s. 141--152) utförligt EES-samarbetets institutionella struktur och ordningen för beslutsfattande, övervakning och tvistlösning. Bl.a. med anledning av motioner som väckts härom behandlade utskottet vidare frågor rörande Sveriges medverkan i de nya institutionerna.
Arbetet med tilläggsavtalet har omfattats av särskilda konsultations- och beslutsarrangemang eftersom EES-avtalets institutionella struktur och ordning för beslutsfattande m.m. inte varit formellt gällande före avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994. Dessa arrangemang, som fastställdes i en skriftväxling mellan förhandlingsordförandena för EFTA- respektive EG-sidan, innebar i praktiken att de strukturer och förfaranden som fastställdes under förhandlingarna om EES-avtalet bibehölls för interimsperioden fram till ikraftträdandet. Även arbetet med tilläggsavtalet har således letts på tjänstemannanivå av en särskild gemensam chefsförhandlargrupp, High Level Negotiating Group (HLNG) till vilken fem arbetsgrupper (Interim Working Groups/IWGs) varit knutna. Arbetsfördelningen mellan grupperna har motsvarat den som gällde också under förhandlingarna om EES-avtalet, dvs. en grupp har förhandlat om varor, en om tjänster och kapital, en om personers rörlighet, en om s.k. angränsande politikområden samt en femte grupp som förhandlat om rättsliga och institutionella frågor. Under arbetsgrupperna har funnits ett antal expertgrupper. I regeringens proposition om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1991/92:170, Bil. 1) gavs en utförligare beskrivning av uppläggningen av förhandlingarna om EES-avtalet.
EFTA-länderna (Schweiz undantaget) har, liksom tidigare under förhandlingarna om EES-avtalet, försökt att så långt möjligt agera samordnat. Det EFTA-interna organet i förhandlingarna om tilläggsavtalet, den s.k. Interim Standing Committee (ISC), sammanträdde vid ca 12 tillfällen under 1993 med den gemensamma chefsförhandlargruppen (HLNG). Sammanträdesfrekvensen för de olika arbetsgrupperna och expertgrupperna har varierat kraftigt beroende på sakområde. Mer än hälften av de nytillkomna EG-reglerna inom ramen för tilläggsavtalet rör varors rörlighet och tekniska frågor med anknytning till detta område, varför den första arbetsgruppen och dess betydande antal expertgrupper sammanträtt särskilt ofta.
Enligt vad utskottet erfarit har EFTA-sidan under interimsperioden fram till EES-avtalets ikraftträdande i praktiken haft goda möjligheter till konsultationer med EG-sidan om nytillkomna EES-relevanta regler. EES-avtalet innebär dock självfallet större möjligheter och rättigheter till insyn och delaktighet, inte minst vad gäller de tidiga faserna av EU:s beslutsprocess.
På svensk sida har riksdagen, fackdepartement och förvaltningsmyndigheter varit engagerade i arbetet med tilläggsavtalet på samma sätt som tidigare varit fallet i själva EES-förhandlingarna. Riksdagen har även regelbundet erhållit information från regeringen om förhandlingsarbetets gång. Detta innebär att Sverige under förhandlingarna har kunnat framföra väl avstämda synpunkter i alla angelägna frågor. Utskottet konstaterar att det stora flertalet av de närmare 500 rättsakterna i tilläggsavtalet för svensk del befunnits vara oproblematiska. Övriga frågor har kunna lösas successivt på ett för svenskt vidkommande huvudsakligen tillfredsställande sätt.
Mot denna bakgrund anser utskottet att den uppfattning som uttrycks i motion U11 (v), nämligen att EES-processen skulle sakna fast politisk förankring i den svenska riksdagen, är ogrundad. Något särskilt tillkännagivande i enlighet med motionärernas önskemål (yrkande 3) är enligt utskottets uppfattning inte erforderligt.
Ett av de exempel som framförs av motionärerna som grund för deras kritik av propositionen rör frågan om förändrade bestämmelser för gentekniken på grund av EES-avtalet. I motionen anförs att propositionen inte redovisar vad förändringarna kommer att innebära. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om gentekniken för närvarande föremål för behandling i jordbruksutskottet. Regeringen har i proposition 198 föreslagit en lag om genetiskt modifierade organismer. Genom lagen införlivas regler i två EG-direktiv om genteknik vilka omfattas av EES-avtalet. Enligt planerna kommer riksdagen att fatta beslut i ärendet under innevarande vår.
Med anledning av motionärernas åsikt att propositionen, med hänsyn till en del av de aktuella rättsakternas långtgående detaljreglering, även borde ha inbegripit ett resonemang om hur den s.k. subsidiaritetsprincipen skall utvecklas i framtiden, vill utskottet erinra om att denna fråga fått utförlig behandling i konsekvensutredningen Suveränitet och demokrati (SOU 1994:12). Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut inte skall fattas på högre politisk nivå än nödvändigt. I utredningen redogörs för principens uppkomst, innebörd, allmänna funktion och tillämpning mot bakgrund av bl.a. EU:s klart uttalade ambition att begränsa de gemensamma besluten till politikområden som inte kan hanteras på nationell nivå på ett effektivt sätt. En fråga som debatterats av experter på senare tid har gällt hur EG-domstolen kan tänkas tillämpa principen, framför allt vad avser avvägningen mellan gemenskapens kompetens och den nationella kompetensen. Utredningen anser det emellertid inte meningsfullt att närmare spekulera i domstolens framtida tolkning av principen. I utredningens betänkande diskuteras vidare bl.a. EG-kommissionens kontinuerliga översyn av och strävan att förenkla och modernisera det europeiska integrationsarbetets regelverk, särskilt i beaktande av subsidiaritetsprincipen.
Mot bakgrund av vad som anförs i motionen (U11 (v)) beträffande rättsakternas tillgänglighet vid tidpunkten för riksdagens behandling av proposition 1993/94:203, får utskottet i denna fråga avslutningsvis konstatera att de rättsakter som omfattas av Gemensamma EES-kommitténs beslut finns publicerade, på svenska, i en särskild utgåva, i 6 band, av EES-supplementet till Europeiska gemenskapens officiella tidning (EGT). Detta förhållande hindrar emellertid inte att utskottet också delar den uppfattning som uttrycks i trafikutskottets yttrande, nämligen att regeringens redovisning för riksdagen om t.ex. innebörd och konsekvenser av olika rättsakters införlivande med svensk rätt kunde göras mer fullständig än vad som är fallet i föreliggande proposition.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U11 (v) yrkandena 1--3.
2. Utrikesdepartementets verksamhetsområde
2.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor
Avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994. EES-avtalet är -- som framhölls i bl.a. utrikesutskottets yttrande till EES-utskottet (1992/93:UU1y) -- ett mycket betydelsefullt avtal i sig men utgör samtidigt ett viktigt steg på vägen till ett svenskt medlemskap i EU. Avtalet ger oss den väsentliga frihet och rörlighet som förknippas med europeisk integration, samtidigt som det ger oss möjlighet att samarbeta med EU på en rad angränsande områden som inom forskning och utveckling, utbildning, miljöfrågor, sociala frågor och konsumentfrågor.
Som nämnts inledningsvis innebär EES-avtalet att omkring 1 600 rättsakter, som antagits och publicerats inom EG, blir gällande för svenskt vidkommande. Det är rättsakter som antagits på de områden, som avtalet omfattar, fram till den 1 augusti 1991. Under tiden därefter fram till avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994 har på samma områden inom EU antagits närmare 500 nya rättsakter. Gemensamma EES-kommittén har den 21 mars i år beslutat att ändra EES-avtalet genom att de rättsakter som nyss nämnts tas in i avtalets olika bilagor. Regeringen har, med förbehåll för ratifikation, inledningsvis godkänt att Gemensamma EES-kommittén fattat beslutet. En översiktlig redovisning av de nu aktuella rättsakterna ges i inledningen till föreliggande proposition i den ordning som bilagorna till EES-avtalet visar. En närmare redovisning av rättsakternas innehåll finns i propositionens avsnitt om resp. departements verksamhetsområde.
Bland dessa nya rättsakter finns flera som är viktiga på de fyra friheternas områden. Sålunda finns vissa väsentliga ändringar i de centrala reglerna för social trygghet för anställda m.fl. som flyttar inom EES. Vidare finns i fråga om produktsäkerhet ett direktiv vars syfte är att åstadkomma att endast produkter som är säkra släpps ut på EU-marknaden. Dessutom finns EG-regler om ett europeiskt miljömärkningssystem och om hushållsapparaters energiförbrukning.
Den Gemensamma EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets bilagor omfattar också en ändring i protokoll 47 till EES-avtalet om avskaffandet av tekniska handelshinder för vin. Ändringen i protokoll 47 behandlas under Jordbruksdepartementets verksamhetsområde (avsnitt 10 i propositionen).
I propositionen anförs att den utveckling som dessa rättsakter representerar tydligt visar avtalets dynamiska karaktär.
Att integrera dessa rättsakter i EES-avtalet är en nödvändig förutsättning för att uppfylla EES-avtalets målsättning om ett homogent EES, där enskilda och företag kan konkurrera på lika villkor.
Enligt proposition 1993/94:203 utgör de nya EES-reglerna sammantaget en viktig utveckling av EES-avtalet som är av stor betydelse för enskilda och för näringslivet i Sverige. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor.
2.2 Övriga ändringar i EES-avtalet
2.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet
Som tidigare påpekats omfattar EES-avtalet för närvarande närmare 1 600 rättsakter som antagits av EG. Dessa rättsakter föreskriver i sin ursprungliga form rättigheter och skyldigheter för EG:s medlemsstater. Rättsakterna har i EES-avtalet anpassats till EES-förhållanden. Protokoll 1 till EES-avtalet om övergripande anpassningar anger sålunda hur rättsakterna skall anpassas för EES-förhållanden. Protokollet innehåller bestämmelser som bl.a. rör inledningen till rättsakterna, bestämmelser om EG-kommittéer, informationsutbyte och anmälningsförfaranden. I punkten 4 a föreskrivs att i de fall en rättsakt som det hänvisas till i EES-avtalet anger att en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG-kommissionen, en EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till EFTA:s övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för EFTA-staterna.
Genom EES-kommitténs beslut nr 2 av den 8 februari 1994 ändras punkt 4 a i protokoll 1 till EES-avtalet. Ändringen innebär att uppgifter i fortsättningen av EFTA-staterna skall lämnas endast till EFTA:s övervakningsmyndighet som skall vidarebefordra uppgifterna till den ständiga kommittén. Syftet med ändringen är att förenkla dokumentflödet från EFTA-staterna genom att ifrågavarande uppgifter endast skall lämnas till övervakningsmyndigheten. Därigenom undviks dubbelarbete.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 2 av den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet.
2.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet
Genom EES-avtalet upprättas en ordning varigenom det är möjligt att kontrollera att reglerna i EES-avtalet följs. Detta skall ske enligt ett s.k. tvåpelarsystem. EES-reglernas efterlevnad skall övervakas av kommissionen såvitt avser EU:s medlemsstater och av EFTA:s övervakningsmyndighet såvitt avser EFTA-staterna. Dessa två myndigheter kan också inom sina resp. behörighetsområden ingripa mot företag som handlar i strid mot EES-avtalets konkurrensregler. I protokoll 21 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet befogenheter och funktioner motsvarande kommissionens för tillämpning av konkurrensreglerna i gemenskapsrätten. För detta ändamål omnämns i protokoll 21 (art. 3) de rättsakter på konkurrensområdet varigenom kommissionen anförtrotts befogenheter och funktioner inom gemenskapen. Genom övervakningsavtalet och särskilt protokoll 4 därtill har EFTA:s övervakningsmyndighet anförtrotts motsvarande befogenheter och funktioner.
Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om nya rättsakter antas inom gemenskapen, som ger kommissionen nya befogenheter och funktioner, avses också protokoll 21 ändras. Motsvarande ändringar skall då även göras i övervakningsavtalet.
Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr 2410/92 om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn. Förordningen innebär i sak att kommissionen får rätt att utreda eventuella överträdelser av Romfördragets konkurrensregler även på nationella lufttransporter mellan flygplatser inom gemenskapen. Tidigare fick detta ske endast på internationella lufttransporter.
EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994 innebär att den inom gemenskapen antagna rättsakten tas upp i protokoll 21. Som har framgått inledningsvis har regeringen genom beslut den 3 februari 1994, med förbehåll för ratifikation, godkänt att Gemensamma EES-kommittén fattar beslut. Motsvarande ändring görs i övervakningsavtalet vad avser befogenheterna för EFTA:s övervakningsmyndighet (se 4.3.2).
Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 21 till EES-avtalet.
2.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar i EES-avtalets protokoll
Utöver de ändringar i EES-avtalets protokoll som angetts ovan har EES-kommittén fattat beslut om ett antal ytterligare ändringar i EES-avtalets protokoll. Således har EES-kommittén fattat beslut om ändring i protokoll 4 om EES-avtalets ursprungsregler. EES-kommittén har vidare fattat beslut om ändring i protokoll 30 om samarbetet på statistikområdet. EES-kommittén har slutligen också fattat beslut om ändring i protokoll 37 om EFTA-staternas medverkan i ett antal EG-kommittéer. Bestämmelserna i dessa protokoll är av sådant innehåll att det har ankommit på regeringen att, utan förbehåll för ratifikation, godkänna EES-kommitténs beslut.
2.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll
2.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till övervakningsavtalet
Med undantag för att det i artikel 65.1 hänvisas till bilagan XVI till avtalet, innehåller EES-avtalets huvuddel inte någon bestämmelse som särskilt behandlar frågan om offentlig upphandling. Bilagan innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om offentlig upphandling. I bilagan görs hänvisning till de EG-rättsakter om offentlig upphandling som med nödvändiga anpassningar har integrerats i EES-avtalet.
Övervakningsavtalet innehåller i artikel 23 en bestämmelse om att EFTA:s övervakningsmyndighet skall tillförsäkra att EES-avtalets bestämmelser om offentlig upphandling tillämpas av EFTA-länderna. I protokoll 2 till övervakningsavtalet föreskrivs särskilt om övervakningsmyndighetens uppgifter i fråga om offentlig upphandling. Bestämmelserna i protokoll 2, som motsvarar vissa bestämmelser i rådsdirektivet 89/665/EEG, innebär i korthet att övervakningsmyndigheten enligt ett särskilt förfarande kan vända sig till en EFTA-stat under en pågående upphandling med begäran om rättelse för det fall myndigheten anser att en klar och konkret överträdelse av upphandlingsbestämmelserna föreligger. Även den upphandlande enheten skall underrättas. Övervakningsmyndigheten skall ange de skäl som ligger till grund för dess begäran. EFTA-staten har att inom 21 dagar från mottagandet av övervakningsmyndighetens begäran lämna en bekräftelse på att överträdelsen korrigerats, en motiverad inlaga om varför någon rättelse inte gjorts eller en uppgift om att upphandlingen har ställts in tills vidare. Som anförts i regeringens proposition 1991/92:170 lämnar förfarandet utrymme för staterna att själva avgöra vilka åtgärder en begäran från övervakningsmyndigheten föranleder i det enskilda fallet (s. 156).
Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya uppgifter och befogenheter på upphandlingsområdet avses motsvarande ändringar med avseende på EFTA:s övervakningsmyndighet göras i protokoll 2 till övervakningsavtalet.
Den 25 februari 1992 antogs rådsdirektivet 92/13/EEG om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (de s.k. försörjningssektorerna). Direktivet innebär att ett rättelseförfarande införs även för upphandling inom försörjningssektorerna. Den tid inom vilken den berörda EFTA-staten skall svara på en begäran om rättelse från övervakningsmyndigheten är dock här utsträckt till 30 dagar. I direktivet 92/13/EEG finns vidare bestämmelser om ett särskilt medlingsförfarande vid offentlig upphandling inom försörjningssektorerna.
EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den inom gemenskapen antagna rättsakten 92/13/EEG tas upp i bilaga XVI till EES-avtalet (se propositionens avsnitt 8, Finansdepartementets verksamhetsområde). EFTA-staterna har med anledning av ändringen i bilaga XVI till EES-avtalet den 21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i protokoll 2 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av EFTA-staterna i enlighet med deras resp. konstitutionella krav.
Ändringarna innebär, som ovan framgått, att ett rättelseförfarande införs även inom försörjningssektorerna. Vidare inrättas ett medlingsförfarande. Detta förfarande, som beskrivs i sina huvuddrag i propositionen (1993/94:203, s. 124) kan när som helst avbrytas av någondera deltagaren. Medlarna skall avlämna en rapport till övervakningsmyndigheten om sina slutsatser och om utgången av medlingsförfarandet. Vardera deltagaren skall, om inte annat avtalas, bära sina egna kostnader. Förfarandet inverkar inte på åtgärder som övervakningsmyndigheten eller någon EFTA-stat kan komma att vidta enligt övervakningsavtalet eller i övrigt på sökandens, den upphandlande enhetens eller annan persons rättigheter i något avseende.
För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet som EG-kommissionen.
Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 2 till övervakningsavtalet.
Bestämmelserna om medling i rådsdirektivet 92/13/EEG har införlivats med svensk rätt genom vissa föreskrifter i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (7 kap. 10--12 §§).
I protokoll 26 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet uppgifter och befogenheter motsvarande kommissionens beträffande tillämpningen av statsstödsreglerna i gemenskapsrätten. Övervakningsmyndighetens befogenheter skall även omfatta statligt stöd med avseende på produkter som faller inom ramen för fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen i enlighet med protokoll 14 till EES-avtalet. Övervakningsavtalet innehåller i artikel 24 en bestämmelse om att EFTA:s övervakningsmyndighet skall tillförsäkra att EES-avtalets bestämmelser om statsstöd tillämpas av EFTA-länderna. I protokoll 3 till övervakningsavtalet föreskrivs särskilt om övervakningsmyndighetens uppgifter i fråga om statsstöd.
Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya uppgifter och befogenheter i fråga om statsstöd skall motsvarande ändringar med avseende på EFTA:s övervakningsmyndighet göras i protokoll 3 till övervakningsavtalet.
Den 27 november 1991 antogs kommissionens beslut (EKSG) 3855/91 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin. Beslutet innebär att vissa särskilda bestämmelser införs för övervakningen av stöd till stålindustrin.
EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den inom gemenskapen antagna rättsakten (EKSG) 3855/91 tas upp i bilaga XV till EES-avtalet (se propositionens avsnitt 13, Näringsdepartementets verksamhetsområde).
EFTA-staterna har med anledning av ändringen i bilaga XV till EES-avtalet den 21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i protokoll 3 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av EFTA-staterna i enlighet med deras resp. konstitutionella krav.
För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet som EG-kommissionen.
Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 3 till övervakningsavtalet.
2.3.2 Ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet
I protokoll 21 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet befogenheter och funktioner motsvarande kommissionens för tillämpning av konkurrensreglerna i gemenskapsrätten. För detta ändamål omnämns i protokoll 21 (art. 3) de rättsakter på konkurrensområdet varigenom kommissionen anförtrotts befogenheter och funktioner inom gemenskapen. Genom övervakningsavtalet, och särskilt protokoll 4 till detta, har EFTA:s övervakningsmyndighet anförtrotts motsvarande befogenheter och funktioner.
Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om nya rättsakter antas inom gemenskapen, som ger kommissionen nya befogenheter och funktioner, avses också protokoll 21 ändras. Motsvarande ändringar skall då göras även i övervakningsavtalet.
Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr 2410/92 om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn. EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994 innebär att den inom gemenskapen antagna rättsakten tas upp i protokoll 21 (se betänkandets avsnitt 2.2.2).
Motsvarande ändring skall enligt artikel 3 i protokoll 21 till EES-avtalet införas i övervakningsavtalet för att säkerställa att EFTA:s övervakningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner motsvarande dem som tillkommer EG-kommissionen.
EFTA-staterna har den 7 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring av protokoll 4 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av EFTA-staterna i enlighet med deras resp. konstitutionella krav.
Ändringen i protokoll 4 i övervakningsavtalet innebär att EFTA:s övervakningsmyndighet får rätt att utreda eventuella överträdelser av EES-avtalets konkurrensregler även på nationella lufttransporter mellan flygplatser inom EES. Tidigare fick detta ske endast på internationella lufttransporter. För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet som EG-kommissionen.
Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet.
2.4 Förslag till ändring i EES-lagen
Protokoll 1 till EES-avtalet har inkorporerats genom lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-lagen). Ändringen i punkt 4 a i protokoll 1 om förenkling i uppgiftslämnande (se betänkandets avsnitt 2.2.1) medför således att även lagen bör ändras i denna del.
Protokoll 21 till EES-avtalet har inkorporerats genom EES-lagen. Ändringen i artikel 3 i protokoll 21 om uppräknandet av kommissionens behörigheter och funktioner inom gemenskapen (se betänkandets avsnitt 2.2.2) medför således att även lagen bör ändras i denna del.
Protokoll 2 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom EES-lagen. Ändringen i protokoll 2 om övervakningsmyndighetens utökade behörighet på upphandlingsområdet (se betänkandets avsnitt 2.3.1) medför således att även lagen bör ändras i denna del.
Protokoll 3 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom EES-lagen. Ändringen i protokoll 3 om övervakningsmyndighetens utökade behörighet på statsstödsområdet (se betänkandets avsnitt 2.3.1) medför således att även lagen bör ändras i denna del.
Protokoll 4 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom EES-lagen. Ändringen i protokoll 4 om övervakningsmyndighetens utökade behörighet på konkurrensområdet (se betänkandets avsnitt 2.3.2) medför således att även lagen bör ändras i denna del.
Ändringarna i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet skall träda i kraft den 1 juli 1994 under förutsättning att de avtalsslutande parterna före den dagen enligt artikel 103 i EES-avtalet har anmält till EES-kommittén att de konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer ändringarna att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser i artikel 103 i EES-avtalet.
Avtalen om ändringar i protokollen 2 och 3 samt protokoll 4 till övervakningsavtalet träder i kraft samma dag som EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets bilagor och i protokoll 47 till EES-avtalet eller den dag då de avtalsslutande parterna till övervakningsavtalet har deponerat sina godkännandeinstrument, beroende på vilken av dessa dagar som är den senare.
Enligt propositionen är strävan att de nu aktuella ändringarna i EES-avtalet och i övervakningsavtalet skall kunna träda i kraft den 1 juli 1994. Detta kan emellertid för närvarande inte med säkerhet fastslås. Med anledning härav föreslås i propositionen att det bör få ankomma på regeringen att besluta om ikraftträdande av de nu föreslagna ändringarna i EES-lagen.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund att riksdagen godkänner det i proposition 1993/94:203 framlagda förslaget till ändringar i EES-lagen. Utskottet tillstyrker vidare förslaget att det bör få ankomma på regeringen att besluta om ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i EES-lagen.
3. Övriga departements verksamhetsområden
Lagutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett yttrande (1993/94:LU4y) över propositionen jämte den motion som väckts med anledning av propositionen. Lagutskottet anför däri bl.a. följande:
Av de i propositionen framlagda lagförslagen berör tre lagutskottets beredningsområde, nämligen förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1640), förslaget till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem och förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater (lagförslagen 13--15). Förslagen behandlas i propositionen i avsnitt 14 (Civildepartementet). I den mån annan lagstiftning inom utskottets beredningsområde inte redan är anpassad till vad som skall gälla enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut förutsätter utskottet att sådana förslag kommer att läggas fram i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske inom Justitiedepartementets verksamhetsområde redovisas i avsnitt 5 i propositionen.
Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker ta upp de för utskottets del aktuella lagförslagen.
Produktsäkerhet (avsnitt 14.2)
Bland de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet hör produktsäkerhetsdirektivet (92/59/EEG). Genom direktivet åläggs medlemsländerna att genomföra vissa åtgärder för att införa enhetliga regler om produktsäkerhet i syfte att främja fri rörlighet av säkra produkter på den gemensamma marknaden. Direktivet beslutades av EG:s ministerråd år 1992 och träder i kraft den 29 juni 1994.
I Sverige regleras produktsäkerhet i produktsäkerhetslagen (1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:23, bet. LU13, rskr. 61). Lagen syftar till att motverka att farliga varor och tjänster orsakar person- och egendomsskador. Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenterna i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. För att motverka att farliga varor och tjänster förorsakar person- och sakskador kan en näringsidkare med stöd av lagen åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i fråga, åläggas att lämna varningsinformation samt åläggas att återkalla produkten. Återkallelse av varor kan ske i tre olika former, nämligen som rättelse, utbyte eller återgång (8 §). I fråga om tjänster kan endast rättelse eller ersättning för rättelse komma i fråga (9 §). Ett åläggande om återkallelse kan endast omfatta återkallelse från den som innehar varan eller egendom som tjänsten avsett för att bruka den.
I propositionen gör regeringen bedömningen att produktsäkerhetslagen i förening med viss annan lagstiftning i huvudsak uppfyller de krav som produktsäkerhetsdirektivet ställer upp. På en punkt anser regeringen dock att lagen behöver ändras för att bättre överensstämma med direktivet, nämligen när det gäller möjligheterna till återkallelse. I propositionen framläggs därför förslag om ändringar i 8 och 9 §§ produktsäkerhetslagen.
Till skillnad från produktsäkerhetslagen innehåller EG-direktivet inte någon begränsning i fråga om från vem eller vilka återkallelse kan ske. Direktivet anger endast att det skall vara fråga om varor "på marknaden" (artikel 6). Enligt regeringens mening kan direktivet inte läsas på annat sätt än att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat tillverkaren eller importören, dvs. även om den befinner sig i ett senare säljled och inte hunnit ut till konsumenten. När det gäller återkallelse av en vara som inte är säker är således de svenska reglerna mer restriktiva än direktivets. Direktivet ger således, enligt regeringens bedömning, i detta avseende på sitt sätt ett starkare konsumentskydd.
Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att produktsäkerhetslagen (8 §) ändras så att det blir möjligt att återkalla varor även från andra än brukarna. Förslaget innebär att det blir möjligt att återkalla varor även från t.ex. detaljister. Eftersom en likartad reglering om återkallelse finns beträffande tjänster som avser egendom och för att undvika gränsdragningsproblem bör, enligt regeringens mening, en motsvarande ändring göras också för tjänster (9 §), trots att detta inte påkallas av direktivet. Förslaget innebär således att det blir möjligt att återkalla tjänster som avser egendom även om den egendom som tjänsten avser inte nått brukaren. Lagändringen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utskottet förordar att det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen tillstyrks.
Miljömärkning (avsnitt 14.3)
Sedan hösten 1989 finns det i Sverige ett system för frivillig och enhetlig positiv miljömärkning. Systemet har tillkommit i nordisk samverkan och bygger på enhetliga nordiska kriterier, vilka fastställs av ett särskilt samordningsorgan under Nordiska ministerrådet (prop. 1989/90:25, bet. LU13, rskr. 81). Medel för verksamheten tillhandahålls i viss del över statsbudgeten. Utöver detta miljömärkningssystem -- svanmärkningen -- finns numera också andra frivilliga system för miljömärkning, t.ex. Bra Miljöval, som sedan år 1989 drivs av Naturskyddsföreningen i samarbete med representanter för handeln.
Inom EG gäller sedan våren 1992 ett gemensamt miljömärkningssystem. Systemet har införts genom rådets förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke. Förordningen är en av de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet. EG:s miljömärkningsförordning syftar till att skapa ett enhetligt och effektivt miljömärkningssystem som skall främja tillverkning av och efterfrågan på de produktalternativ som är minst miljöbelastande. Syftet skall uppnås genom att produkter som i jämförelse med andra liknande produkter är mindre skadliga för miljön kan tilldelas ett miljömärke i form av en stiliserad blomma. Miljömärket kan efter ansökan tilldelas produkter som uppfyller vissa fastställda miljökriterier. Även om målet för EG-förordningen är att på sikt skapa ett enhetligt system för miljömärkning hindrar den inte förekomsten av andra system.
Till följd av EES-avtalet och EES-lagen (1992:1317) är Sverige förpliktat att införa EG-förordningar i den nationella rättsordningen genom inkorporering. I propositionen föreslås därför att den aktuella EG-förordningen inkorporeras genom en särskild lag -- lag om ett europeiskt miljömärkningssystem -- som avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer. I likhet med vad som gjorts i andra liknande fall föreslås att inkorporeringslagen skall innehålla regler om vilka anpassningar som skall göras för att EG-reglerna skall kunna tillämpas inom EES. Vidare föreslås att regeringen i lagen bemyndigas att meddela föreskrifter om de kriterier som skall vara uppfyllda för att en produkt skall få märkas med EG:s miljömärke (5 §) samt utse ett behörigt organ i Sverige (4 §).
Vad gäller förslaget till 4 § konstaterar utskottet att artikel 9.1 i förordningen möjliggör att fler än ett organ utses. För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan artikel 9.1 och 4 § i lagförslaget förordar utskottet att lagrummet får följande lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1 bestäms för Sveriges del av regeringen."
I övrigt finns det från lagutskottets utgångspunkter inte några hinder mot att förslaget till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem antas i enlighet med vad som föreslås i proposition 1993/94:203.
När det gäller kostnadskonsekvenserna bedömer regeringen att kostnaderna för själva tilldelningen av EG:s miljömärke bör kunna täckas med avgifter. Däremot förutsätts att kostnaderna för Sveriges deltagande i utvecklingen av EG:s system i fråga om nya produktgrupper och kriterier bör täckas av staten inom ramen för anslaget C 5 -- Stöd till miljömärkning av produkter (se bet. 1993/94:LU21). Hur stora resurser som bör avsättas för det statliga engagemanget kommer regeringen att överväga senare.
Utskottet konstaterar att vad som föreslås i propositionen i vart fall inte omedelbart påverkar det nordiska miljömärkningssystemet eller andra inhemska system. Nationella miljömärkningssystem kommer att få finnas parallellt med EG:s åtminstone fram till år 1997, då EG:s system skall utvärderas. En särskild fråga inför den närmaste framtiden blir emellertid hur de statliga medel som utgår som stöd till miljömärkning av produkter skall fördelas mellan det nordiska och det europeiska systemet. Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger denna fråga liksom att regeringen snarast möjligt utser det eller de organ som enligt artikel 9.1 bl.a. skall ansvara för fullgörande av de uppgifter som anges i förordningen.
Märkning av hushållsapparater (avsnitt 14.4)
Genom lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater har i enlighet med EES-avtalet bl.a. rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning införlivats i svensk rätt (prop. 1992/93:34, bet. LU13, rskr. 49). Direktivet har emellertid hösten 1992 ersatts av ett nytt direktiv i samma ämne, nämligen rådets direktiv den 22 september 1992 om märkning och annan produktinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser. Gemensamma EES-kommittén har beslutat att det nya direktivet skall omfattas av EES-avtalet.
Det nya direktivet innebär en del ändringar och en rad skärpningar i fråga om kraven på information. Medan det gamla direktivet omfattade endast information om hushållsapparaters energiförbrukning omfattar det nya direktivet också information om andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier. Vidare införs genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på information i de avseenden och på det sätt som anges i särskilda genomförandedirektiv för olika slag av apparater. Innebörden av direktivet är närmare redovisat i propositionen (avsnitt 14.4.2).
I propositionen föreslås att lagen om märkning av hushållsapparater ändras så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs för att det nya direktivet skall kunna införlivas i svensk rätt. Förslaget innebär ändringar i 1--4 och 6 §§.
Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från utskottets sida. Den föreslagna ordningen för den ytterligare normgivning som nu behövs överensstämmer med vad utskottet godtagit i samband med lagens tillkomst och med vad som gäller på andra konsumentområden (se bl.a. bet. 1992/93:LU12 om märkning av textiler och bet. 1992/93:LU11 om ändringar i livsmedelslagen med anledning av EES-avtalet).
Med det anförda förordar utskottet att propositionen också i nu behandlad del tillstyrks.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts har utskottet från sina utgångspunkter ingen erinran mot att riksdagen godkänner att EES-avtalet ändras på sätt som föreslås i propositionen.
I socialförsäkringsutskottets yttrande till utrikesutskottet (1993/94:SfU6y) anförs följande:
Propositionen berör utskottets område i den del av avsnitt 6:2 (Socialdepartementet) Social trygghet för personer som flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avser social trygghet genom socialförsäkringar.
Propositionen innehåller i denna del förslag om att två rättsakter som tillkommit efter den 31 juli 1991 skall införlivas i den svenska rättsordningen genom ändringar i lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). De rättsakter det är fråga om är förordningarna (EEG) nr 1247/92 och 1248/92. Genom den förstnämnda förordningen klargörs vilka folkpensionsförmåner som endast behöver betalas ut vid bosättning i Sverige och genom den senare förordningen hur pensionsförmåner som utbetalas från flera medlemsstater kan samordnas.
Utskottet har ingen erinran mot förslagen.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp vissa andra konsekvenser av EES-anpassningen av den svenska trygghetslagstiftningen, vilka enligt utskottets uppfattning kan komma att vålla betydande problem i framtiden om de inte åtgärdas.
Genom inkorporeringen av förordningen (EEG) nr 1408/71 och rättsakter till denna medförde de nya principerna för samordning av pensionsförmåner mellan EES-länderna att medborgare i samtliga EES-länder tillförsäkrades samma rättigheter till pension som svenska medborgare. Sverige ändrade därför sina bestämmelser om folkpension så att folkpensionsförmåner fr.o.m. den 1 januari 1993 beräknas antingen i förhållande till bosättningstid eller i förhållande till intjänandetid (prop. 1992/93:7, bet. SfU4, rskr. 69). För full folkpension krävs numera 40 års bosättning i Sverige eller 30 års ATP-poäng eller därmed jämställda år. Vid mindre antal bosättnings- eller intjänandeår reduceras pensionen proportionellt. Det nya systemet är försett med en rad undantagsregler, bl.a. vad gäller personer som fått asyl i Sverige. Dessa får som bosättningsår även räkna vissa år i det tidigare hemlandet.
Med anledning av motioner, vari framhölls att folkpensionen genom det nya systemet skulle falla bort eller inskränkas för många svenska och utländska medborgare, vidtog utskottet vissa justeringar i de föreslagna övergångsbestämmelserna som gynnade framför allt äldre personer som inte skulle hinna komplettera sitt försäkringsskydd med privata försäkringar. Utskottet ansåg emellertid att det även med dessa vidgade möjligheter till oreducerad pension, fanns anledning för regeringen att göra en närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när det gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension. Utredningen borde också undersöka om det, utan att en sådan förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än genom socialbidrag. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Av de personer som erhåller uppehållstillstånd i Sverige får majoriteten uppehållstillstånd av andra skäl än asylskäl, främst humanitära skäl eller på grund av anknytning till personer som redan finns i Sverige. Så t.ex. har den stora mängd uppehållstillstånd som beviljats till följd av förhållandena i det forna Jugoslavien i huvudsak grundats på humanitära skäl. Beträffande anknytningsfallen kan framhållas att endast i de fall det rör sig om en anhörig till en person som fått uppehållstillstånd som flykting betraktas även den senare anlände familjemedlemmen som mottagen på samma grund.
De ekonomiska problemen för såväl de enskilda invandrade personerna som för landets kommuner kan mot denna bakgrund inom en inte alltför avlägsen framtid bli betydande. Eftersom omfattningen av problemen f.n. kartläggs och frågan ännu inte blivit föremål för utredning, anser socialförsäkringsutskottet att det finns anledning för utrikesutskottet att understryka angelägenheten av att så snarast sker.
På ytterligare två områden förutsåg utskottet att det kunde bli stora problem med anledning av de ändrade folkpensionsreglerna. Det ena rör rätten till förtidspension för unga personer. Utskottet ansåg att beräkningen av bosättningstiden för svenska ungdomar över 18 år, som lämnade landet för några års utlandsstudier, fick konsekvenser som inte kunde accepteras när det gällde deras förtidspensionsskydd. Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att studerande ungdomar under 26 år som lämnat Sverige för en längre tids studier än ett år skulle få ett provisoriskt skydd genom regler som regeringen bemyndigades utfärda i avvaktan på resultatet av en fortsatt utredning i frågan. Den andra frågan rörde rätten till barnpension som i vissa fall kunde falla bort på grund av de ändrade reglerna. Utskottet föreslog att frågan om vilka andra möjligheter som kunde finnas att kompensera ett barn för bortfallet av försörjningsstödet borde utredas.
Inte heller på dessa områden har någon utredning påbörjats varför utskottet anser att utrikesutskottet även i dessa fall bör understryka angelägenheten av att frågorna snarast får en lösning.
Socialutskottet, som begränsar sitt yttrande (1993/94:SoU5y) till utrikesutskottet till de delar av punkterna 1, 5 och 6 i förslagen till riksdagsbeslut som berör socialutskottet, tillstyrker propositionen i dessa delar.
Trafikutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett yttrande (1993/94:TU4y) över propositionen jämte den motion som väckts med anledning av propositionen. Trafikutskottet anför bl.a. följande i sitt yttrande:
Regeringens förslag enligt propositionen kan sägas i huvudsak innebära att riksdagen bör godkänna det nu aktuella tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet anser att de skäl som det år 1992 anförde till stöd för ett svenskt godkännande av EES-avtalet även gäller tilläggsavtalet. I det ursprungliga avtalet saknades den nu redovisade rättsakten om "tillträde till marknaden för godstransporter på väg i den europeiska gemenskapen till eller från en medlemsstat eller i transit genom en eller flera medlemsstater". Genom rättsaktens införlivande med tilläggsavtalet -- och dettas ikraftträdande -- utvidgas tillämpningsområdet för de villkor som nu gäller för den gränsöverskridande lastbilstrafiken inom EU-området till att gälla hela EES-området. Därmed tas ett viktigt steg på vägen i riktning mot en alltmer liberaliserad, europeisk transportmarknad. Utvidgningen synes utskottet tillgodose ett väsentligt önskemål hos den svenska åkerinäringen.
Utskottet kan konstera att EU ännu inte till alla delar nått det till år 1992 uppställda målet -- en fri inre transportmarknad. Den från principiella och praktiska synpunkter betydelsefulla cabotagerätten gäller sålunda ännu inte i full utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller godstransporterna på väg. Sådan rätt införs emellertid gradvis för alla dessa transportslag och avses komma att gälla utan inskränkningar inom överskådlig tid. Den utveckling av cabotagerätten som skett kommer -- utom såvitt avser sjöfarten, däri inbegripet transporterna på inre vattenvägar -- genom tilläggsavtalet hela EES-området till del.
Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del att riksdagen godkänner tilläggsavtalet till EES-avtalet. Slutligen tillstyrker utskottet för sin del att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av 1992 års lag om tillämpning av det nämnda luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EEG samt till lag om ändring i luftfartslagen.
Till trafikutskottets yttrande har fogats en meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.
Bostadsutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett yttrande (1993/94:BoU7y) över propositionen. I yttrandet anför Bostadsutskottet följande:
De delar av propositionen som rör bostadsutskottets beredningsområde avser
Socialdepartementets verksamhetsområde i vad avser social trygghet för personer som flyttar inom EES-området såvitt rör lagen (1993:737) om bostadsbidrag (prop. s. 142--143),
Näringsdepartementets verksamhetsområde i vad avser effektivitetskrav för vissa värmepannor (prop. s. 205).
Sistnämnda förslag rör ett av unionsrådet den 21 maj 1992 antaget direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG).
Bostadsutskottet delar regeringens mening om att direktivet om värmepannor bör införlivas i svensk lagstiftning.
I propositionen anges att de produkter som omfattas av direktivet är av sådan beskaffenhet att det bör införlivas i byggproduktlagen. I en i mars 1994 avlämnad proposition (prop. 1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m. föreslås att byggproduktlagen (1992:1535) ersätts med en lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk. Denna lag föreslås träda i kraft den 1 januari 1995 då byggproduktlagen föreslås upphöra att gälla. I den proposition som behandlas i detta yttrande (prop. 1993/94:203) anförs att regeringen genom den nya lagen ges möjlighet att genom bemyndigande införliva direktivet om värmepannor i den föreslagna lagen, givetvis under den underförstådda förutsättningen att riksdagen beslutar anta den.
Bostadsutskottet behandlar för närvarande proposition 1993/94:178. Avsikten är att riksdagen skall besluta i ärendet den 1 juni 1994. I några av de motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på den och därmed alltså också på den föreslagna nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader. För det fall att dessa motioner vinner riksdagens gehör bör ändringar istället göras i byggproduktlagen så att det blir möjligt att införliva direktivet med svensk lagstiftning.
Osäkerhet råder alltså för närvarande om genom vilken lag införlivandet bör ske. Denna fråga blir en följd av riksdagens beslut senare i vår med anledning av bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU18 Ändring i plan- och bygglagen m.m.
I avsikt att uppnå syftet att införliva direktivet med svensk lagstiftning föreslår bostadsutskottet att utrikesutskottet genom ett tillkännagivande gör regeringen uppmärksam på att det kan bli aktuellt för regeringen att hösten 1994 förelägga riksdagen förslag till ändring i byggproduktlagen. Så blir fallet om riksdagen med anledning av det ovan nämnda betänkandet från bostadsutskottet beslutar att någon lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. inte skall införas. Om riksdagen å andra sidan beslutar att denna lag skall införas saknas skäl anmoda regeringen att återkomma i ärendet.
Vad i övrigt anförts i proposition 1993/94:203 om ändringar i EES-avtalet såvitt rör bostadsutskottets beredningsområde har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utrikesutskottet föreslår, med anledning av vad lagutskottet framför i sitt yttrande (1993/94:LU4y) angående förslaget till 4 § i förslaget till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem, att lagrummet får den lydelse som lagutskottet förordar.
Utrikesutskottet noterar de önskemål som socialförsäkringsutskottet gett uttryck för i sitt yttrande (1993/94:SfU6y) och förutsätter att dessa beaktas av regeringen.
Utrikesutskottet noterar vidare vad bostadsutskottet framför i sitt yttrande (1993/94:BoU7y) angående införlivandet med svensk lagstiftning av direktivet om värmepannor och förutsätter att regeringen i förekommande fall återkommer i ärendet.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som i övriga avseenden gjorts i utskottens yttranden.
Vad gäller regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda får utskottet anföra följande:
Riksdagen har nyligen på förslag av jordbruksutskottet hemställt att regeringen utarbetar ett program med målsättningen att 10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000 (prop. 1993/94:157, bet. 1993/94:JoU22, rskr. 1993/94:272). En sådan inriktning ligger enligt jordbruksutskottet väl i linje med riksdagens beslut om miljömålet i jordbrukspolitiken. Allt fler inser att ekologisk odling inte bara är en nischproduktion för ett fåtal intresserade konsumenter utan att denna odling bör ses som en del i en strategisk satsning för svenskt jordbruk. Utskottet anförde vidare att Sverige har goda naturliga förutsättningar för ekologisk produktion och tillade att förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap, vilka avslutades den 1 mars 1994, gett ett resultat som bör ge goda möjligheter att öka den ekologiskt odlade arealen genom att Sverige får tillgång till EG:s stöd för ekologisk odling och miljövänliga produktionsmetoder, under förutsättning av svensk medfinansiering.
Under beredningen av föreliggande proposition har utrikesutskottet erfarit att näringen hyser farhågor för att anpassningen till den nya lagstiftningen skall innebära svårigheter för svensk ekologisk odling i vissa avseenden. Med hänvisning till den vikt som riksdagen enligt det refererade beslutet fäster vid utvecklingen av ekologisk odling bör riksdagen hemställa att regeringen noga följer de konsekvenser som den föreslagna lagen kan få, och vidtar de åtgärder som är önskvärda och möjliga. Det är i detta sammanhang bl.a. viktigt med övergångsregler som förhindrar att onödiga praktiska svårigheter uppstår för den ekologiska odlingen. Kontrollsystemet måste utformas så att smidigheten och effektiviteten i den tidigare etablerade ordningen -- genom KRAV (Kontrollföreningen för Ekologisk Odling) och Svenska Demeterförbundet -- kan bibehållas. Vad utskottet anfört om ekologisk odling bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda.
Utöver vad utskottet anfört ovan föranleder propositionen inte några uttalanden från utskottets sida. Utskottet tillstyrker således de i proposition 1993/94:203 framlagda förslagen till ändringar i ett antal lagar med anknytning till EES-avtalet.
4. Ordningen för riksdagens beslut i ärendet
Enligt 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen får rättskipning- eller förvaltningsuppgift som inte direkt grundar sig på regeringsformen genom beslut av riksdagen överlåtas till bl.a. mellanfolklig organisation eller till internationell inrättning eller samfällighet. Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall riksdagens förordnande ske genom beslut varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.
De uppgifter som enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet ankommer på EFTA:s övervakningsorgan och på EFTA-domstolen innefattar sådan myndighetsutövning som avses i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen. Då riksdagen hösten 1992 (bet. 1992/93:EU1) godkände avtalen och antog EES-lagen tillämpades därför den särskilda beslutsordning som föreskrivs i stadgandet. Med hänsyn till vikten av att avtalen kunde träda i kraft snarast utnyttjade riksdagen möjligheten att avgöra ärendet genom ett beslut med kvalificerad majoritet.
Den ändring i protokoll 4 i övervakningsavtalet som nu överenskommits innebär att EFTA:s övervakningsmyndighet beträffande konkurrensreglerna på luftfartsområdet utvidgas till att avse även nationella lufttransporter mellan flygplatser inom EES. Tidigare omfattade myndighetens övervakningsuppgifter endast internationella lufttransporter. Bestämmelserna i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen om överlåtelse av myndighetsutövning är således tillämpliga. Med hänsyn till vikten av att EFTA-staternas överenskommelse om ändring i protokoll 4 träder i kraft snarast möjligt anser utskottet att riksdagen även nu bör utnyttja möjligheten att genom beslut med kvalificerad majoritet godkänna överenskommelsen och anta förslaget till ändring i EES-lagen i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande protokoll 4 till övervakningsavtalet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del,
dels godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars 1994 om ändring i protokoll 4 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) såvitt avser ändringen i protokoll 4 i bilaga 2 till nämnda lag, men. (v) - delvis
2. beträffande ändringar i EES-avtalet och protokollen 2 och 3 till övervakningsavtalet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del och yrkande 2,
dels godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47 till EES-avtalet,
dels godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,
dels godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21 mars 1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under moment 1,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter,
dels antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369),
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,
dels antar regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),
dels antar regeringens förslag till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem med den ändringen att 4 § erhåller följande lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1 bestäms för Sveriges del av regeringen."
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, men. (v) - delvis
3. beträffande initiativ för integrering av riksdagen i EES beslutsmekanism att riksdagen avslår motion 1993/94:U11 yrkande 3, men. (v) - delvis
4. beträffande ekologisk odling att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 19 maj 1994
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Inger Koch (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Birgitta Hambraeus (c), Lena Boström (s), Sonia Karlsson (s) och Richard Ulfvengren (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
EES-avtalet har stressats igenom i riksdagen. Riksdagen fattade beslut om att godkänna avtalet innan detta var ordentligt analyserat och belyst. Vänsterpartiet riktade en befogad kritik mot avtalet och dess konstruktion.
Förvisso finns i avtalet vissa fördelar -- men också betydande avigsidor. Fördelarna ligger främst på handelns och det internationella utbytets område, men nackdelarna är att avtalet ger en betydande övermakt för EU.
Avtalets konstruktion innebär en begränsning i den nationella suveräniteten i så måtto att vi, om vi skall följa avtalet, måste anpassa vår lagstiftning -- på avtalets områden -- till EU-rätten. I händelse av ett nej till EU-medlemskap i folkomröstningen kommer vi att ha EES-avtalet, men det bör revideras så att det mera får karaktär av ett utvidgat frihandelsavtal.
Proposition 1993/94:203, den s.k. skarvacquin, innebär att vi nu skall införliva lagstiftning som beslutats inom EU i skarvperioden mellan avtalets godkännande och ikraftträdande. Som påpekats i motion l993/94:U11 (v) innebär detta en oacceptabelt summarisk behandling av lagstiftningsärenden. Även om vissa lagar behandlats i vederbörlig ordning gäller det långt ifrån om alla, och först i motionstidens slutskede blev stora delar av lagtexterna tillgängliga -- men på grund av textmängden i praktiken ännu otillgängliga för riksdagen.
Vänsterpartiet anser därför att riksdagen i enlighet med yrkandena i motion l993/94:U11 (v) bör ge regeringen i uppdrag att presentera lagändringarna i nya ämnesavgränsade propositioner samt komma med initiativ för att framdeles bättre integrera riksdagen i EES beslutsmekanismer.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 1--3 bort ha följande lydelse:
1. beträffande protokoll 4 till övervakningsavtalet att riksdagen med anledning av motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del
dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars 1994 om ändring i protokoll 4 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) såvitt avser ändringen i protokoll 4 i bilaga 2 till nämnda lag,
2. beträffande ändringar i EES-avtalet och protokollen 2 och 3 till övervakningsavtalet att riksdagen med anledning av motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del och yrkande 2
dels inte godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47 till EES-avtalet,
dels inte godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,
dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21 mars 1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under moment 1,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter,
dels avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369),
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,
dels avslår regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),
dels avslår regeringens förslag till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater.
3. beträffande initiativ för integrering av riksdagen i EES beslutsmekanism att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U11 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Lagutskottets yttrande 1993/94:LU4y
Bilaga 1
Ändringar av EES-avtalet m.m.
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 14 april 1994 berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:203 om ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m. i de delar som har samband med resp. utskottsområde jämte motioner.
Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande i ärendet, får anföra följande.
Inledning
I propositionen läggs fram förslag om bl.a. godkännande av ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) som har fattats av Gemensamma EES-kommittén. Besluten innebär dels ändringar i ett flertal bilagor till EES-avtalet, dels ändringar i ett par av avtalets protokoll. Ändringarna i bilagorna innebär att ytterligare ett antal rättsakter tas in i EES-avtalet. Dessa rättsakter har antagits av EG under tiden den 1 augusti 1991--den 31 december 1993. Rättsakterna uppgår till närmare femhundra och täcker i stort alla de sakområden som ingår i EES-avtalet. I fråga om övervakningsavtalet har vissa protokoll ändrats.
Vidare läggs i propositionen fram förslag till de ändringar i lagen (1992:1317) om ett europeiskt samarbetsområde (EES) som föranleds av ändringarna i EES-avtalet och i övervakningsavtalet. Förslag till ändringar i ett ytterligare antal lagar som anknyter till EES-avtalet läggs också fram. Flertalet ändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Av de i propositionen framlagda lagförslagen berör tre lagutskottets beredningsområde, nämligen förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1640), förslaget till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem och förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater (lagförslagen 13--15). Förslagen behandlas i propositionen i avsnitt 14 (Civildepartementet). I den mån annan lagstiftning inom utskottets beredningsområde inte redan är anpassad till vad som skall gälla enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut förutsätter utskottet att sådana förslag kommer att läggas fram i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske inom Justitiedepartementets verksamhetsområde redovisas i avsnitt 5 i propositionen.
Med anledning av den kritik som framförts av Gudrun Schyman m.fl. (v) i den med anledning av propositionen väckta motionen vill utskottet inledningsvis framhålla att de ovan angivna lagförslagen beretts i sedvanlig ordning. Sålunda har förslaget till ändringar i produktsäkerhetslagen föregåtts av en utredning, Produktsäkerhetsutredningen, som i september 1993 presenterat sitt arbete i delbetänkandet (SOU 1993:88) Produktsäkerhetslagen och EG. I utredningsdirektiven, som beslutades för över ett år sedan, finns en översiktlig presentation på svenska av EG:s produktsäkerhetsdirektiv. Betänkandet har remissbehandlats. Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att införliva EG:s miljömärkningsförordning med svensk rätt har på Civildepartementets uppdrag utretts av en särskild utredare. Uppdraget redovisades i en promemoria den 1 december 1993. Promemorian, som bl.a. innehåller en genomgång på svenska av huvudpunkterna i förordningen, har remissbehandlats. När det gäller de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om märkning av hushållsapparater har i september 1993 inom Civildepartementet upprättats en promemoria med förslag till de ändringar i lagen som behövs för att införliva det nya s.k. energidirektivet i svensk rätt. Också denna promemoria har remissbehandlats.
Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker ta upp de för utskottets del aktuella lagförslagen.
Produktsäkerhet (avsnitt 14.2)
Bland de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet hör produktsäkerhetsdirektivet (92/59/EEG). Genom direktivet åläggs medlemsländerna att genomföra vissa åtgärder för att införa enhetliga regler om produktsäkerhet i syfte att främja fri rörlighet av säkra produkter på den gemensamma marknaden. Direktivet beslutades av EG:s ministerråd år 1992 och träder i kraft den 29 juni 1994.
I Sverige regleras produktsäkerhet i produktsäkerhetslagen (1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:23, bet. LU13, rskr. 61). Lagen syftar till att motverka att farliga varor och tjänster orsakar person- och egendomsskador. Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenterna i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. För att motverka att farliga varor och tjänster förorsakar person- och sakskador kan en näringsidkare med stöd av lagen åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i fråga, åläggas att lämna varningsinformation samt åläggas att återkalla produkten. Återkallelse av varor kan ske i tre olika former, nämligen som rättelse, utbyte eller återgång (8 §). I fråga om tjänster kan endast rättelse eller ersättning för rättelse komma i fråga (9 §). Ett åläggande om återkallelse kan endast omfatta återkallelse från den som innehar varan eller egendom som tjänsten avsett för att bruka den.
I propositionen gör regeringen bedömningen att produktsäkerhetslagen i förening med viss annan lagstiftning i huvudsak uppfyller de krav som produktsäkerhetsdirektivet ställer upp. På en punkt anser regeringen dock att lagen behöver ändras för att bättre överensstämma med direktivet, nämligen när det gäller möjligheterna till återkallelse. I propositionen framläggs därför förslag om ändringar i 8 och 9 §§ produktsäkerhetslagen.
Till skillnad från produktsäkerhetslagen innehåller EG-direktivet inte någon begränsning i fråga om från vem eller vilka återkallelse kan ske. Direktivet anger endast att det skall vara fråga om varor "på marknaden" (artikel 6). Enligt regeringens mening kan direktivet inte läsas på annat sätt än att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat tillverkaren eller importören, dvs. även om den befinner sig i ett senare säljled och inte hunnit ut till konsumenten. När det gäller återkallelse av en vara som inte är säker är således de svenska reglerna mer restriktiva än direktivets. Direktivet ger således, enligt regeringens bedömning, i detta avseende på sitt sätt ett starkare konsumentskydd.
Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att produktsäkerhetslagen (8 §) ändras så att det blir möjligt att återkalla varor även från andra än brukarna. Förslaget innebär att det blir möjligt att återkalla varor även från t.ex. detaljister. Eftersom en likartad reglering om återkallelse finns beträffande tjänster som avser egendom och för att undvika gränsdragningsproblem bör, enligt regeringens mening, en motsvarande ändring göras också för tjänster (9 §), trots att detta inte påkallas av direktivet. Förslaget innebär således att det blir möjligt att återkalla tjänster som avser egendom även om den egendom som tjänsten avser inte nått brukaren. Lagändringen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utskottet förordar att det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen tillstyrks.
Miljömärkning (avsnitt 14.3)
Sedan hösten 1989 finns det i Sverige ett system för frivillig och enhetlig positiv miljömärkning. Systemet har tillkommit i nordisk samverkan och bygger på enhetliga nordiska kriterier, vilka fastställs av ett särskilt samordningsorgan under Nordiska ministerrådet (prop. 1989/90:25, bet. LU13, rskr. 81). Medel för verksamheten tillhandahålls i viss del över statsbudgeten. Utöver detta miljömärkningssystem -- svanmärkningen -- finns numera också andra frivilliga system för miljömärkning, t.ex. Bra Miljöval, som sedan år 1989 drivs av Naturskyddsföreningen i samarbete med representanter för handeln.
Inom EG gäller sedan våren 1992 ett gemensamt miljömärkningssystem. Systemet har införts genom rådets förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke. Förordningen är en av de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet. EG:s miljömärkningsförordning syftar till att skapa ett enhetligt och effektivt miljömärkningssystem som skall främja tillverkning av och efterfrågan på de produktalternativ som är minst miljöbelastande. Syftet skall uppnås genom att produkter som i jämförelse med andra liknande produkter är mindre skadliga för miljön kan tilldelas ett miljömärke i form av en stiliserad blomma. Miljömärket kan efter ansökan tilldelas produkter som uppfyller vissa fastställda miljökriterier. Även om målet för EG-förordningen är att på sikt skapa ett enhetligt system för miljömärkning hindrar den inte förekomsten av andra system.
Till följd av EES-avtalet och EES-lagen (1992:1317) är Sverige förpliktat att införa EG-förordningar i den nationella rättsordningen genom inkorporering. I propositionen föreslås därför att den aktuella EG-förordningen inkorporeras genom en särskild lag -- lag om ett europeiskt miljömärkningssystem -- som avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer. I likhet med vad som gjorts i andra liknande fall föreslås att inkorporeringslagen skall innehålla regler om vilka anpassningar som skall göras för att EG-reglerna skall kunna tillämpas inom EES. Vidare föreslås att regeringen i lagen bemyndigas att meddela föreskrifter om de kriterier som skall vara uppfyllda för att en produkt skall få märkas med EG:s miljömärke (5 §) samt utse ett behörigt organ i Sverige (4 §).
Vad gäller förslaget till 4 § konstaterar utskottet att artikel 9.1 i förordningen möjliggör att fler än ett organ utses. För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan artikel 9.1 och 4 § i lagförslaget förordar utskottet att lagrummet får följande lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1 bestäms för Sveriges del av regeringen."
I övrigt finns det från lagutskottets utgångspunkter inte några hinder mot att förslaget till lag om ett europeiskt miljömärkningssystem antas i enlighet med vad som föreslås i proposition 1993/94:203.
När det gäller kostnadskonsekvenserna bedömer regeringen att kostnaderna för själva tilldelningen av EG:s miljömärke bör kunna täckas med avgifter. Däremot förutsätts att kostnaderna för Sveriges deltagande i utvecklingen av EG:s system i fråga om nya produktgrupper och kriterier bör täckas av staten inom ramen för anslaget C 5 -- Stöd till miljömärkning av produkter (se bet. 1993/94:LU21). Hur stora resurser som bör avsättas för det statliga engagemanget kommer regeringen att överväga senare.
Utskottet konstaterar att vad som föreslås i propositionen i vart fall inte omedelbart påverkar det nordiska miljömärkningssystemet eller andra inhemska system. Nationella miljömärkningssystem kommer att få finnas parallellt med EG:s åtminstone fram till år 1997, då EG:s system skall utvärderas. En särskild fråga inför den närmaste framtiden blir emellertid hur de statliga medel som utgår som stöd till miljömärkning av produkter skall fördelas mellan det nordiska och det europeiska systemet. Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger denna fråga liksom att regeringen snarast möjligt utser det eller de organ som enligt artikel 9.1 bl.a. skall ansvara för fullgörande av de uppgifter som anges i förordningen.
Märkning av hushållsapparater (avsnitt 14.4)
Genom lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater har i enlighet med EES-avtalet bl.a. rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning införlivats i svensk rätt (prop. 1992/93:34, bet. LU13, rskr. 49). Direktivet har emellertid hösten 1992 ersatts av ett nytt direktiv i samma ämne, nämligen rådets direktiv den 22 september 1992 om märkning och annan produktinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser (92/75/EEG). Gemensamma EES-kommittén har beslutat att det nya direktivet skall omfattas av EES-avtalet.
Det nya direktivet innebär en del ändringar och en rad skärpningar i fråga om kraven på information. Medan det gamla direktivet omfattade endast information om hushållsapparaters energiförbrukning omfattar det nya direktivet också information om andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier. Vidare införs genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på information i de avseenden och på det sätt som anges i särskilda genomförandedirektiv för olika slag av apparater. Innebörden av direktivet är närmare redovisat i propositionen (avsnitt 14.4.2).
I propositionen föreslås att lagen om märkning av hushållsapparater ändras så att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs för att det nya direktivet skall kunna införlivas i svensk rätt. Förslaget innebär ändringar i 1--4 och 6 §§.
Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från utskottets sida. Den föreslagna ordningen för den ytterligare normgivning som nu behövs överensstämmer med vad utskottet godtagit i samband med lagens tillkomst och med vad som gäller på andra konsumentområden (se bl.a. bet. 1992/93:LU12 om märkning av textilier och bet. 1992/93:LU11 om ändringar i livsmedelslagen med anledning av EES-avtalet).
Med det anförda förordar utskottet att propositionen också i nu behandlad del tillstyrks.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts har utskottet från sina utgångspunkter ingen erinran mot att riksdagen godkänner att EES-avtalet ändras på sätt som föreslås i propositionen.
Stockholm den 3 maj 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m), Per Erik Granström (s), Maud Ekendahl (m), Stina Eliasson (c) och Kenneth Lantz (kds).
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1993/94:SfU6y Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:203 Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Propositionen berör utskottets område i den del av avsnitt 6:2 (Socialdepartementet) Social trygghet för personer som flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avser social trygghet genom socialförsäkringar.
Propositionen innehåller i denna del förslag om att två rättsakter som tillkommit efter den 31 juli 1991 skall införlivas i den svenska rättsordningen genom ändringar i lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). De rättsakter det är fråga om är förordningarna (EEG) nr 1247/92 och 1248/92. Genom den förstnämnda förordningen klargörs vilka folkpensionsförmåner som endast behöver betalas ut vid bosättning i Sverige och genom den senare förordningen hur pensionsförmåner som utbetalas från flera medlemsstater kan samordnas.
Utskottet har ingen erinran mot förslagen.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp vissa andra konsekvenser av EES-anpassningen av den svenska trygghetslagstiftningen, vilka enligt utskottets uppfattning kan komma att vålla betydande problem i framtiden om de inte åtgärdas.
Genom inkorporeringen av förordningen (EEG) nr 1408/71 och rättsakter till denna medförde de nya principerna för samordning av pensionsförmåner mellan EES-länderna att medborgare i samtliga EES-länder tillförsäkrades samma rättigheter till pension som svenska medborgare. Sverige ändrade därför sina bestämmelser om folkpension så att folkpensionsförmåner fr.o.m. den 1 januari 1993 beräknas antingen i förhållande till bosättningstid eller i förhållande till intjänandetid (prop. 1992/93:7, bet. SfU4, rskr. 69). För full folkpension krävs numera 40 års bosättning i Sverige eller 30 år med ATP-poäng eller därmed jämställda år. Vid mindre antal bosättnings- eller intjänandeår reduceras pensionen proportionellt. Det nya systemet är försett med en rad undantagsregler, bl.a. vad gäller personer som fått asyl i Sverige. Dessa får som bosättningsår även räkna vissa år i det tidigare hemlandet.
Med anledning av motioner, vari framhölls att folkpensionen genom det nya systemet skulle falla bort eller inskränkas för många svenska och utländska medborgare, vidtog utskottet vissa justeringar i de föreslagna övergångsbestämmelserna som gynnade framför allt äldre personer som inte skulle hinna komplettera sitt försäkringsskydd med privata försäkringar. Utskottet ansåg emellertid att det även med dessa vidgade möjligheter till oreducerad pension fanns anledning för regeringen att göra en närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när det gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension. Utredningen borde också undersöka om det, utan att en sådan förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än genom socialbidrag. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Av de personer som erhåller uppehållstillstånd i Sverige får majoriteten uppehållstillstånd av andra skäl än asylskäl, främst humanitära skäl eller på grund av anknytning till personer som redan finns i Sverige. Så t.ex. har den stora mängd uppehållstillstånd som beviljats till följd av förhållandena i det forna Jugoslavien i huvudsak grundats på humanitära skäl. Beträffande anknytningsfallen kan framhållas att i de fall det rör sig om en anhörig till en person som fått uppehållstillstånd som flykting betraktas även den senare anlände familjemedlemmen som mottagen på samma grund.
De ekonomiska problemen för såväl de enskilda invandrade personerna som för landets kommuner kan mot denna bakgrund inom en inte alltför avlägsen framtid bli betydande. Eftersom omfattningen av problemen för närvarande kartläggs och frågan ännu inte blivit föremål för utredning anser socialförsäkringsutskottet att det finns anledning för utrikesutskottet att understryka angelägenheten av att så snarast sker.
På ytterligare två områden förutsåg utskottet att det kunde bli stora problem med anledning av de ändrade folkpensionsreglerna. Det ena rör rätten till förtidspension för unga personer. Utskottet ansåg att beräkningen av bosättningstiden för svenska ungdomar över 18 år, som lämnade landet för några års utlandsstudier, fick konsekvenser som inte kunde accepteras när det gällde deras förtidspensionsskydd. Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att studerande ungdomar under 26 år som lämnat Sverige för en längre tids studier än ett år skulle få ett provisoriskt skydd genom regler som regeringen bemyndigades utfärda i avvaktan på resultatet av en fortsatt utredning i frågan. Den andra frågan rörde rätten till barnpension som i vissa fall kunde falla bort på grund av de ändrade reglerna. Utskottet föreslog att frågan om vilka andra möjligheter som kunde finnas att kompensera ett barn för bortfallet av försörjningsstödet borde utredas.
Inte heller på dessa områden har någon utredning påbörjats varför utskottet anser att utrikesutskottet även i dessa fall bör understryka angelägenheten av att frågorna snarast får en lösning.
Stockholm den 3 maj 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Gustaf von Essen (m), Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s) och Rinaldo Karlsson (s).
Socialutskottets yttrande 1993/94:SoU5y Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har beslutat bereda vart och ett av riksdagens övriga utskott tillfälle att senast den 3 maj 1994 yttra sig över proposition 1993/94:203 Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m. i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde jämte motioner.
Socialutskottet, som begränsar sitt yttrande till de delar av punkterna 1, 5 och 6 i förslagen till riksdagsbeslut som berör socialutskottet, tillstyrker propositionen i dessa delar.
Stockholm den 3 maj 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s) och Barbro Westerholm (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Trafikutskottets yttrande 1993/94:TU4y Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 14 april 1994 berett samtliga övriga utskott tillfälle att senast den 3 maj 1994 avge yttrande över proposition 1993/94:203 om ändringar av EES-avtalet m.m. i de delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde jämte motioner. Trafikutskottet avger med anledning härav följande yttrande.
1. Trafikutskottets yttrande år 1992 om godkännande av EES-avtalet
I sitt yttrande 1992/93:TU1y den 31 augusti 1992 över proposition 1991/92:170 om godkännande av EES-avtalet tillstyrkte utskottet för sin del ett sådant godkännande. Utskottet framhöll bl.a. vikten av att transportföretagen i Sverige och andra europeiska länder får arbeta under så likvärdiga villkor som möjligt. I sammanhanget påpekades "att EES-avtalet synes ägnat att i betydande utsträckning säkerställa det år 1988 fastställda förhandlingsmålet -- likvärdiga villkor för utförande av de internationella transporterna för svenska och andra länders transportföretag." I fråga om de nationella transporterna konstaterade utskottet att det av EG självt uppsatta målet att till år 1992 nå en fri inre transportmarknad inte till alla delar hade uppnåtts. Som exempel angavs att cabotage i full utsträckning inom EG-staterna inte skulle införas för vare sig luftfarten eller sjöfarten och kanske inte heller för lastbilstrafiken i och med att den inre marknaden trädde i kraft den 1 januari 1993. (Cabotage innebär rätt att utföra inrikes transporter med transportmedel som är registrerade utomlands.) I yttrandet erinrades vidare om att EES-avtalet inte omfattade rättsakter som hade antagits av EG efter den 31 juli 1991. Efter den tidpunkten och fram till i juni år 1992 hade man inom EG -- framhöll trafikutskottet -- antagit rättsakter, eller fattat beslut om sådana, som var av betydelse för att ytterligare liberalisera transportmarknaden.
2. Tilläggsavtal till EES-avtalet enligt propositionen
Av den nu aktuella propositionen framgår att EG under tiden den 1 augusti 1991--den 31 december 1993 antagit närmare 500 rättsakter av betydelse för EES-avtalet. Den genom avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars 1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att dessa rättsakter integreras i avtalet. Avsikten är att det tilläggsavtal som dessa och vissa andra ändringar innebär skall träda i kraft den 1 juli 1994. En förutsättning härför är dock att de avtalsslutande parterna dessförinnan till EES-kommittén anmäler att de konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer tilläggsavtalet att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser i artikel 103 i EES-avtalet.
3. Propositionens huvudsakliga innehåll såvitt avser Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
Bland de nytillkomna rättsakterna märks -- framhålls det inledningsvis i det avsnitt av propositionen som avser Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde -- de som behandlar cabotage. Regler om sådant marknadstillträde har enligt propositionen antagits inom EG för vägtransporter, transporter på sjöar och floder, sjöfart och luftfart. Avsnittet innehåller i övrigt huvudsakligen en uppräkning av de för transport- och kommunikationsområdet relevanta rättsakterna med angivande av de åtgärder som kan komma att krävas för att de skall kunna införlivas med svensk rätt. I flertalet fall bedöms sådana åtgärder kunna underlåtas, eftersom Sverige redan uppfyller rättsakternas krav, eller kunna vidtas genom regeringsförordning, alternativt myndighetsföreskrifter. I vissa fall krävs dock lagstiftning. Framställningen omfattar fem huvudavsnitt med rubrikerna Tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering, Teletjänster, Transporter, Konkurrens samt Hälsa och säkerhet i arbetet. Inom transportavsnittet, som intar en dominerande plats i framställningen, synes det delavsnitt som avser vägtransporter vara av särskilt intresse mot bakgrund av vad utskottet anförde i sitt ovan nämnda yttrande år 1992. Under rubriken Tillträde till marknaden (varor) i sistnämnda delavsnitt nämns rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg i den europeiska gemenskapen till eller från en medlemsstat eller i transit genom en eller flera medlemsstater. Förordningen inför -- framhålls det i propositionen -- ett system med gemenskapstillstånd för godstransporter mellan medlemsstaterna utan kvantitativa restriktioner. Med ändring och anpassning enligt tilläggsavtalet avses den införlivas med svensk rätt dels genom ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), dels genom en regeringsförordning. Regeringen säger sig ha för avsikt att återkomma till riksdagen i frågan. Under rubriken Tillträde till marknaden (varor) nämns bl.a. också rådets förordning (EEG) nr 3118 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter i en medlemsstat där de inte är etablerade. Rättsakten innebär att cabotage i en till en början begränsad omfattning får bedrivas inom EES-området. Fr.o.m. den 1 juli 1998 tillåts cabotage i full utsträckning. I ett avsnitt av propositionen om civil luftfart framhålls att vissa rättsakter har tillkommit som nästan alla redan har införlivats med svensk rätt till följd av avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. Detta avtal, i det följande benämnt "luftfartsavtalet", syftar till att på luftfartsområdet ge Sverige och Norge samma ställning i förhållande till EG som Danmark. De viktigaste av de nya rättsakterna ingår i EG:s tredje luftfartspaket, som behandlades i proposition 1992/93:202 om ändring av luftfartsavtalet (bet. TU32, rskr. 444). Genom att rättsakterna nu tas med i tilläggsavtalet till EES-avtalet utvidgas det tredje luftfartspaketets geografiska tillämpningsområde till att omfatta hela EES-området. Lufttrafikföretag med säte inom detta område får härigenom rätt att fritt bedriva kommersiell luftfart mellan de flygplatser inom området som är öppna för civil luftfart. Rätten till cabotage införs dock stegvis för att den 1 april 1997 bli i princip obegränsad. Luftfartsavtalet förutsätts upphöra att gälla den dag EES-avtalet innehåller de bestämmelser som också ingår i luftfartsavtalet och båda avtalen sålunda omfattar samma regler på luftfartens område. Detta kommer att ske genom att tilläggsavtalet till EES-avtalet träder i kraft. Då bör -- enligt vad som förutskickades i det nämnda riksdagsbeslutet med anledning av proposition 1992/93:202 -- lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart upphöra att gälla. Detsamma gäller vissa bestämmelser i luftfartslagen (1957:297). Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen en lag om upphävande av 1992 års lag och en lag om ändring i luftfartslagen, som båda bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Under rubriken Transport på inre vattenvägar och underrubriken Tillträde till marknaden nämns rådets förordning (EEG) nr 392/91 av den 16 december 1991 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en medlemsstat där de inte är hemmavarande. Förordningen bör enligt propositionen införlivas med svensk rätt genom en regeringsförordning. Rådets förordning blir dock inte tillämplig beträffande Sverige förrän vi har tillgång till EU:s inre vattenvägar på samma villkor som medlemmarna i EU. Detta blir fallet först sedan en uppgörelse nåtts om sjöfarten på Rhen, som styrs av en särskild konvention. Åtgärder för införlivande av rättsakten bör därför anstå tills vidare. Den ovan nämnda uppgiften att de nu aktuella ändringarna i EES-avtalet omfattar cabotage på sjöfartsområdet är, enligt vad utskottet under hand inhämtat från regeringskansliet, felaktig. Den förklaras av att den rättsakt som reglerar cabotagerätten för EU:s medlemsstater på tillskyndan från EU-sidan i slutskedet av förhandlingarna om tilläggsavtalet oväntat undantogs från dettas tillämpningsområde. I sammanhanget bör nämnas att cabotagerätten enligt rättsakten i fråga för närvarande är begränsad. Avsikten är dock att begränsningarna skall avvecklas gradvis för att helt upphöra den 1 januari 2004.
4. Motionen
I motion 1993/94:U11 (v) yrkas att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1). Vidare framhålls bl.a. (yrkande 2) att regeringen bör återkomma till riksdagen med mer lättbegripliga och pedagogiskt uppställda propositioner, som behandlar de olika rättsakterna ämnes- eller departementsvis och under sådana villkor att ledamöterna har tillgång till samtliga rättsakters text på svenska.
5. Trafikutskottets ställningstagande
Regeringens förslag enligt propositionen kan sägas i huvudsak innebära att riksdagen bör godkänna det nu aktuella tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet anser att de skäl som det år 1992 anförde till stöd för ett svenskt godkännande av EES-avtalet även gäller tilläggsavtalet. I det ursprungliga avtalet saknades den nu redovisade rättsakten om "tillträde till marknaden för godstransporter på väg i den europeiska gemenskapen till eller från en medlemsstat eller i transit genom en eller flera medlemsstater". Genom rättsaktens införlivande med tilläggsavtalet -- och dettas ikraftträdande -- utvidgas tillämpningsområdet för de villkor som nu gäller för den gränsöverskridande lastbilstrafiken inom EU-området till att gälla hela EES-området. Därmed tas ett viktigt steg på vägen i riktning mot en alltmer liberaliserad, europeisk transportmarknad. Utvidgningen synes utskottet tillgodose ett väsentligt önskemål hos den svenska åkerinäringen. Utskottet kan konstera att EU ännu inte till alla delar nått det till år 1992 uppställda målet -- en fri inre transportmarknad. Den från principiella och praktiska synpunkter betydelsefulla cabotagerätten gäller sålunda ännu inte i full utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller godstransporterna på väg. Sådan rätt införs emellertid gradvis för alla dessa transportslag och avses komma att gälla utan inskränkningar inom överskådlig tid. Den utveckling av cabotagerätten som skett kommer -- utom såvitt avser sjöfarten, däri inbegripet transporterna på inre vattenvägar -- genom tilläggsavtalet hela EES-området till del. Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del att riksdagen godkänner tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet delar den i v-motionen uttalade uppfattningen att regeringens redogörelser för riksdagen om de europeiska integrationsfrågorna kan förbättras så att t.ex. innebörd och konsekvenser av olika rättsakters införlivande med svensk rätt anges mer fullständigt än i föreliggande proposition. Utskottet, som förutsätter att fortsättningsvis så sker, anser emellertid att Sverige bör söka medverka till att tilläggsavtalet träder i kraft vid den avsedda tidpunkten, den 1 juli 1994. Något sådant uppskov som ett bifall till motion 1993/94:U11, yrkandena 1 och 2, skulle innebära, kan utskottet därför för sin del inte förorda. Utrikesutskottet bör sålunda avstyrka dessa motionsyrkanden. Slutligen tillstyrker utskottet för sin del att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av 1992 års lag om tillämpning av det nämnda luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EEG samt till lag om ändring i luftfartslagen.
Stockholm den 5 maj 1994
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s), Ulrica Messing (s) och Birgitta Wistrand (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Som framhålls i motion 1993/94:U11 (v) är det angeläget att EES-avtalets beslutsmekanismer är godtagbara från demokratisk synpunkt. Den beslutsordning som förutsätts för godkännande av det nu föreliggande tilläggsavtalet till EES-avtalet uppfyller inte detta krav. Riksdagen bör därför avslå propositionen och ge regeringen i uppdrag att komma tillbaka till riksdagen med mer lättbegripliga och pedagogiskt uppställda propositioner, som behandlar de olika rättsakterna ämnes- eller departementsvis och under sådana villkor att ledamöterna i god tid har tillgång till samtliga rättsakters text på svenska. Vidare bör utrikesutskottet tillstyrka yrkande 3 i motion 1993/94:U11 (v) om att regeringen bör verka för att riksdagen på ett bättre sätt än för närvarande integreras i EES-samarbetets beslutsmekanism.
Bostadsutskottets yttrande 1993/94:BoU7y Ändringar av EES-avtalet m.m. i vad avser bostadsutskottets beredningsområde
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har beslutat bereda samtliga utskott tillfälle att senast den 3 maj 1994 yttra sig över proposition 1993/94:203 Ändringar av EES-avtalet i vad avser respektive utskotts beredningsområde jämte motioner.
Utskottet
De delar av propositionen som rör bostadsutskottets beredningsområde avser
Socialdepartementets verksamhetsområde i vad avser social trygghet för personer som flyttar inom EES-området såvitt rör lagen (1993:737) om bostadsbidrag (prop. s. 142--143).
Näringsdepartementets verksamhetsområde i vad avser effektivitetskrav för vissa värmepannor (prop. s. 205).
Sistnämnda förslag rör ett av Unionsrådet den 21 maj 1992 antaget direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG).
Bostadsutskottet delar regeringens mening om att direktivet om värmepannor bör införlivas i svensk lagstiftning.
I propositionen anges att de produkter som omfattas av direktivet är av sådan beskaffenhet att det bör införlivas i byggproduktlagen. I en i mars 1994 avlämnad proposition (prop. 1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m. föreslås att byggproduktlagen (1992:1535) ersätts med en lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Denna lag föreslås träda i kraft den 1 januari 1995 då byggproduktlagen föreslås upphöra att gälla. I den proposition som behandlas i detta yttrande (prop. 1993/94:203) anförs att regeringen genom den nya lagen ges möjlighet att genom bemyndigande införliva direktivet om värmepannor i den föreslagna lagen, givetvis under den underförstådda förutsättningen att riksdagen beslutar anta den.
Bostadsutskottet behandlar för närvarande proposition 1993/94:178. Avsikten är att riksdagen skall besluta i ärendet den 1 juni 1994. I några av de motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på den och därmed alltså också på den föreslagna nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader. För det fall att dessa motioner vinner riksdagens gehör bör ändringar i stället göras i byggproduktlagen så att det blir möjligt att införliva direktivet med svensk lagstiftning.
Osäkerhet råder alltså för närvarande om genom vilken lag införlivandet bör ske. Denna fråga blir en följd av riksdagens beslut senare i vår med anledning av bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU18 Ändring i plan- och bygglagen m.m.
I avsikt att uppnå syftet att införliva direktivet med svensk lagstiftning föreslår bostadsutskottet att utrikesutskottet genom ett tillkännagivande gör regeringen uppmärksam på att det kan bli aktuellt för regeringen att hösten 1994 förelägga riksdagen förslag till ändring i byggproduktlagen. Så blir fallet om riksdagen med anledning av det ovan nämnda betänkandet från bostadsutskottet beslutar att någon lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. inte skall införas. Om riksdagen å andra sidan beslutar att denna lag skall införas saknas skäl anmoda regeringen att återkomma i ärendet.
Vad i övrigt anförts i proposition 1993/94:203 om ändringar i EES-avtalet såvitt rör bostadsutskottets beredningsområde har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Stockholm den 3 maj 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Harry Staaf (kds) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).
Innehållsförteckning
Sammanfattning av betänkandet1 Propositionen3 Motionen4 Ärendet och dess behandling i riksdagen4 Sammanfattande redogörelse för ändringarna i EES-avtalets bilagor6 Sammanfattning av motionen6 Utskottet7 1. Allmänna överväganden7 2. Utrikesdepartementets verksamhetsområde12 2.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor12 2.2 Övriga ändringar i EES-avtalet13 2.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet13 2.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet13 2.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar i EES-avtalets protokoll14 2.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll15 2.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till övervakningsavtalet15 2.3.2 Ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet17 2.4 Förslag till ändring i EES-lagen18 3. Övriga departements verksamhetsområden19 4. Ordningen för riksdagens beslut i ärendet26 Hemställan27 Meningsyttring av suppleant29 Bilaga 1. Yttranden från andra utskott31 Lagutskottets yttrande 1993/94:LU4y31 Socialförsäkringsutskottets yttrande 1993/94:SfU6y37 Socialutskottets yttrande 1993/94:SoU5y40 Trafikutskottets yttrande 1993/94:TU4y41 Bostadsutskottets yttrande 1993/94:BoU7y46 Bilaga 2. I proposition 1993/94:203 framlagda lagförslag48 I proposition 1993/94:203 framlagda lagförslag Bilaga 2