Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)
Betänkande 1990/91:LU19
Lagutskottets betänkande
1990/91:LU19
Ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)
Innehåll
1990/91 LU19
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett av regeringen framlagt förslag till ändring i växtförädlarrättslagen (prop. 1990/91:74). Förslaget innebär en viss utvidgning av möjligheterna till skydd för nya växtsorter. Vidare behandlas en motion med yrkande om avslag på regeringsförslaget.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och förordar att motionen avslås. En reservation (mp) har avgivits till förmån för motionen.
Propositionen
I proposition 1990/91:74 föreslår regeringen (justitiedepartementet) att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392).
Lagförslaget har intagits i bilaga till betänkandet.
Motionen
1990/91:L16 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens prop. 1990/91:74.
Utskottet
Enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) kan den som har tagit fram en ny växtsort genom registrering få en ensamrätt till sorten. Skyddet är ett rent produktskydd och ger förädlaren rätt att yrkesmässigt framställa och marknadsföra förökningsmaterial av sorten samt också i vissa fall en rätt att använda sorten för framställning av förökningsmaterial av en annan sort. Också växtsorter som frambragts genom gentekniska och andra bioteknologiska förfaranden kan skyddas enligt lagen. Växtförädlarrättslagen bygger på 1961 års konvention om skydd av växtförädlingsprodukter, vilken Sverige tillträtt. Genom konventionen har de anslutna staterna åtagit sig bl.a. att inte tillämpa både patent och växtförädlarrätt på samma växtsort. I den svenska patentlagen har också införts ett förbud mot patent på uppfinningar som avser växtsorter. Konventionen innebär vidare att staterna bildar en union för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV).
För att en ny växtsort skall kunna registreras krävs att sorten tillhör någon växtsläkt eller växtart som anges i en bilaga till växtförädlarrättslagen. Bilagan omfattar för närvarande ca 90 släkten och arter, indelade i lantbruksväxter, trädgårdsväxter och skogsträd. Trädgårdsväxterna i sin tur är indelade efter sina användningsområden.
I propositionen föreslås att växtförädlarrättslagen ändras så att vissa ytterligare växtsläkten kommer att omfattas av lagen samt att den nuvarande indelningen av de skyddade släktena och arterna slopas och att dessa i stället förs upp i alfabetisk ordning. Den ändrade indelningen motiveras enligt propositionen av att nuvarande ordning kan hindra växtförädlarrätt till en sort av ett släkte eller en art som visserligen finns upptagen i bilagan men som placerats under ett annat användningsområde än det för vilket den nya sorten är avsedd.
I motion L16 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) yrkas avslag på propositionen. Enligt motionärerna finns det starka etiska skäl som talar mot att någon skall kunna få ensamrätt till levande organismer. En ensamrätt kan också äventyra den genetiska mångfalden och leda till att jordbrukets och tredje världens intressen sätts på spel. Motionärerna hänvisar till att de i annat sammanhang begärt en utredning om skyddet för biologiska uppfinningar och att en utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att levande organismer inte skall omfattas av immaterialrättsligt skydd. Mot denna bakgrund anser motionärerna att någon utvidgning av möjligheterna till växtsortsskydd inte bör genomföras.
Utskottet vill erinra om att frågor rörande det immaterialrättsliga skyddet för uppfinningar inom växtriket och på det biologiska området i övrigt tagits upp i ett flertal motioner under senare år och att därvid förts fram synpunkter liknande dem i motion L16. Motionerna har avslagits av riksdagen på hemställan av utskottet. Senast behandlades frågan av utskottet i mars 1991 (se bet. 1990/91:LU15) med anledning av bl.a. en under allmänna motionstiden samma år väckt motion, vari begärdes en utredning av det immaterialrättsliga regelsystemet med syfte att uppfinningar som avser levande materia inte skall omfattas av patent och andra former av ensamrätt. Utskottet ansåg att de då aktuella motionerna inte borde föranleda någon riksdagens vidare åtgärd och hänvisade till att regeringen år 1990 tillkallat en parlamentarisk beredning för frågor rörande användningen av gentekniken och att ett huvudområde för översynen är bl.a. övergripande immaterialrättsliga frågor.
Enligt utskottets mening kan det pågående beredningsarbetet inte anses utgöra något hinder mot att man inom ramen för gällande lagstiftning genomför en begränsad utvidgning av möjligheterna till växtförädlarrätt. Med hänsyn härtill och då utskottet finner att sakliga skäl talar för de i propositionen föreslagna ändringarna tillstyrker utskottet bifall till propositionen och avstyrker bifall till motion L16.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motion 1990/91:L16 antar regeringens förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392). res. (mp)
Stockholm den 26 mars 1991
På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (v), Gunilla Andersson (s), Lola Björkquist (fp) och Kaj Nilsson (mp).
Reservation
Kaj Nilsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motion L16" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna framhåller finns det starka etiska skäl som talar mot att någon skall kunna få ensamrätt till levande materia vare sig det sker i form av patent eller växtförädlarrätt. Enligt utskottets mening finns det emellertid också flera andra anledningar till att en sådan ensamrätt inte bör godtas. Sålunda kan ensamrätten äventyra den genetiska mångfalden och sätta tredje världens intressen på spel. Det förhåller sig också så att ensamrätten är en pådrivande faktor när det gäller den nuvarande utvecklingen mot att allt flera växtsorter manipuleras. Ensamrätten är nämligen en förutsättning för de stora kommersiella satsningar som görs på ny teknik för växtförädling. De stora investeringarna i ny växtteknik leder i sin tur till att allt större multinationella företag bildas och att små företag och jordbruk får svårare att överleva. En annan nackdel är att den moderna biotekniken gör det möjligt för i-länderna att framställa produkter, som tidigare varit förbehållna u-länderna och som ofta utgjort deras enda inkomstkälla. Eftersom ensamrätten är en förutsättning för den biotekniska utvecklingen bidrar den således till att u-länderna blir fattigare och i-länderna rikare.
Belysande för de negativa konsekvenserna av ensamrätten är de exempel som anges i motionen. Enligt motionärerna har växtförädlingsföretag tagit traditionella, tåliga växter som ger rik skörd och länge odlats i ett u-land och sedan hävdat att företaget genom biologisk manipulation framställt en ny sort till vilken man har ensamrätt. Företagets agerande har inneburit att odlarna i växtens hemland inte längre får ta utsäde ur sin egen skörd utan måste köpa utsädet från företaget.
Med hänsyn till de olika skäl som starkt talar mot en ensamrätt till levande materia har i en reservation till utskottets nyligen avgivna betänkande 1990/91:LU15 begärts att en utredning skall komma till stånd beträffande det immaterialrättsliga skyddet i sin helhet för bioteknologiska uppfinningar. Utredningsarbetet bör bedrivas under särskilt hänsynstagande till sociala och ekologiska aspekter samt till tredje världens intressen samt ske med utgångspunkt i att levande organismer inte bör omfattas av något immateriellt rättsskydd. Utskottet har för sin del den uppfattningen att en sådan utredning bör genomföras. I avvaktan härpå anser utskottet i likhet med motionärerna att förslaget i propositionen om utökade möjligheter till växtförädlarrätt inte bör genomföras. Utskottet tillstyrker således bifall till motion L16 och avstyrker propositionen.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:L16 avslår regeringens förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392).
I proposition 1990/91:74 framlagt lagförslag Bilaga