Ändring i upphovsrättslagen
Betänkande 1992/93:LU44
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU44
Ändringar i upphovsrättslagen
Innehåll
1992/93 LU44
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen. I propositionen föreslås dels ändringar som syftar till att stärka skyddet för upphovsmännen, dels ändringar som är avsedda att lösa vissa problem som de nu gällande reglerna har medfört. För att stärka upphovsmännens ställning föreslås att det inte längre skall vara tillåtet att anlita utomstående vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk. Vidare föreslås att den nuvarande rätten att utan upphovsmännens tillstånd i vissa fall framföra utgivna verk offentligt i allmännyttigt syfte avskaffas, liksom rätten att utan upphovsmännens tillstånd hyra ut exemplar av litterära verk till allmänheten. Rätten att återge konstverk föreslås bli inskränkt.
I propositionen föreslås vidare att det i princip skall vara tillåtet att spela in och framföra vad som sägs vid utfrågningar om allmänna angelägenheter i radio och TV, att det skall införas en s.k. avtalslicensbestämmelse för att möjliggöra kopiering för undervisningsändamål av radio- och TV-program samt att det skall vara tillåtet för sjukhus, servicehem och liknande institutioner att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framförande inom institutionen.
De nya bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft den 1 januari 1994.
I betänkandet behandlar utskottet vidare sex motioner som väckts med anledning av propositionen och fyra motioner som väckts under den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte. Fem motionsyrkanden rör frågan om en rätt för konstnärer till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av konstverk (droit de suite) och i fyra motioner begärs en upphovsrättslig ersättning vid försäljning av tomkassetter. I tre motioner begärs en integrering av fotografiskyddet i upphovsrättslagen. De övriga motionsyrkandena gäller spörsmål om rätten att fritt framföra utgivna verk vid gudstjänst, rätten att fritt avbilda konst på offentlig plats utomhus, det upphovsrättsliga skyddet för byggnadsverk, återgivande av konstverk i kataloger m.m., rätten att kopiera ur tidningar och tidskrifter och en fortsatt översyn av upphovsrätten.
Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen och motionerna från kulturutskottet. Yttrandet är fogat som bilaga 2 till betänkandet.
I ärendet har inkommit skrivelser från Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Bild Ord Not Upphovsrättslig Samarbetsförening (BONUS), Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS), Kungl. Akademien för de fria konsterna, Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Journalistförbundet, mediabevakningsföretagen Pressurklipp och Imedia samt Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR).
Företrädare för KLYS, BONUS och de nämnda mediabevakningsföretagen har inför utskottet framfört synpunkter på propositionen. KLYS har därvid framhållit behovet av en upphovsrättslig tomkassettersättning, en avgift vid vidareförsäljning av konstverk och integreringen av fotografirätten i upphovsrättslagen. KLYS har i det sammanhanget också framhållit att rätten att utan hinder av upphovsrätten framföra musikaliska verk vid gudstjänster bör avskaffas. BONUS har framhållit att mer ändamålsenliga lagregler behövs med hänsyn till vad den tekniska utvecklingen har betytt för möjligheterna att mångfaldiga och sprida kopior av skyddade verk. Pressklipp och Imedia har kritiserat propositionens utformning när det gäller begränsningen i den föreslagna rätten att återge vad som anförs vid offentliga utfrågningar om allmänna angelägenheter.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. Med anledning av motionsyrkandena om en integrering av fotografiskyddet i upphovsrättslagen förordar utskottet ett tillkännagivande om att fotografier som kan anses som verk i upphovsrättslig mening snarast möjligt bör ges fullt upphovsrättsligt skydd. Utskottet avstyrker bifall till övriga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats tre reservationer, varav två (s) och en (m, fp, c och kds) samt en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1992/93:214 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1992:1687) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
3. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,
4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1992/93:L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett avgifts- och ersättningssystem vid vidareförsäljning av konstverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en total integrering av fotoskyddet i upphovsrättslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för återgivning av konst som är fast anbragt på offentlig plats utomhus.
1992/93:L18 av Bo Bernhardsson och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av avtalslicensbestämmelser för att reglera kopiering ur tidningar och tidskrifter inom företag, myndigheter och organisationer.
1992/93:L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om tomkassettersättning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om en vidareförsäljningsavgift på bildkonst (droit de suite) i enlighet med upphovsrättsutredningens förslag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om integrering av fotografiskyddet i upphovsrättslagen,
4. att riksdagen beslutar att i proposition 1992/93:214 föreslagen lydelse till ny 21 § i lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk under punkt 2 stryka orden "eller gudstjänst".
1992/93:L20 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en total integrering av fotoskyddet i upphovsrättslagen.
1992/93:L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om införande av tomkassettersättning,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om vidareförsäljningsavgift på bildkonst,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar avskaffa inskränkningen beträffande offentligt framförande av verk vid gudstjänst,
4. att riksdagen beslutar om ändring i upphovsrättslagen beträffande inskränkningar i bildkonstnärernas rättigheter i enlighet med vad som angetts i motionen under punkterna 4--5,
5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära fortsatt översyn och utredning rörande bestämmelserna om de utövande konstnärernas rättigheter enligt punkt 6.
1992/93:L22 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att upphovsrättslagen ändras i enlighet med utredningens förslag avseende upphovsmannens rättsliga skydd för byggnadsverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att efterhöra upphovsmannens synpunkter vid bygglovsgranskningen.
1992/93:L801 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till ersättning vid vidareförsäljning av konst,
2. att riksdagen beslutar om införande av en droit de suite i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag (SOU 1990:30),
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om avgift på all vidareförsäljning av konst enligt vad i motionen anförts.
1992/93:L803 av Ingela Mårtensson och Stina Gustavsson (fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en upphovsrättslig "droit de suite",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konstnärernas rätt till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av konst när skyddstiden har gått ut.
1992/93:L804 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ersättningssystem för tomkassetter.
1992/93:L806 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en upphovsrättslig tomkassettersättning.
Utskottet
Allmän bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär att den som skapat verket har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används. Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har var och en av dem upphovsrätt.
Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk, både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och journalfilmer.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning av verket på band eller annan anordning från vilken det kan återges.
Ett verk framförs offentligt när det presenteras för allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i ljudradio eller televisionen. Ett framförande är offentligt när det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed jämställs det fallet att framförandet anordnas i förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på en större arbetsplats (s.k. industrimusik).
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.
Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat från upphovsmannens död.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående rättigheter. Dessa regler ger musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Sådana framföranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jämställs videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.) eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De får inte heller utan rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande. Vidare gäller att utövande konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar används vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Också för de utövande konstnärerna gäller en 50-årig skyddstid, räknad från framförandet.
Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan sådan anordning såvida inte företaget samtycker.
Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen.
Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas utge skadestånd.
Fotografers rättigheter till sina bilder regleras inte i upphovsrättslagen utan i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild. Lagen gäller alla typer av fotografiska bilder och således inte bara bilderna i en film. Liksom upphovsrättslagen har den nuvarande fotografilagen tillkommit i samarbete med Danmark, Finland och Norge och bygger på internationella konventioner.
Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en fotografisk bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden liksom att visa den offentligt. Fotografen har således en förfoganderätt till bilden, något som i huvudsak skyddar det ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen innehåller också regler om ett ideellt skydd av bilden.
För ett beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt 14 § fotografilagen tillkommer rätten till sådan bild beställaren, om inte annat uttryckligen har avtalats. Fotografen får dock på sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om inte beställaren förbjuder det. Även om fotografen har förbehållit sig rätten till ett beställt porträtt får beställaren ta in porträttet i en tidning eller tidskrift eller i skrift med biografiskt innehåll, förutsatt att fotografen inte har gjort särskilt förbehåll mot det.
I sammanhanget kan nämnas att upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk enligt upphovsrättslagen från början alltid tillhör den som har skapat verket. Detta gäller såväl den ekonomiska rätten att mångfaldiga verket m.m. som den ideella rätten. Den ekonomiska rätten kan emellertid enligt 27 § upphovsrättslagen överlåtas till annan. I fråga om beställd porträttbild gäller dock att upphovsmannen inte får överlåta rätten till bilden utan tillstånd av beställaren eller dennes arvingar. Att exemplar av ett verk överlåts innebär inte att upphovsrätten överlåts.
Skyddstiden är enligt fotografilagen i regel 25 år från det år då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt eller vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som enligt upphovsrättslagen, dvs. under fotografens livstid och 50 år därefter.
Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika internationella konventioner har Sverige förpliktat sig att ge skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort antal andra länder. Den svenska lagstiftningen bygger liksom motsvarande lagar i andra nordiska länder på innehållet i dessa konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års internationella konvention om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen). Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en konventionsstat är förpliktad att garantera de andra konventionsstaternas verk och prestationer ett visst minimiskydd.
Den svenska upphovsrättslagstiftningen har varit föremål för en allmän översyn av Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02). Också i de övriga nordiska länderna har liknande utredningsarbeten kommit till stånd. Upphovsrättsutredningen har bedrivit sitt arbete i etapper och har lagt fram fyra delbetänkanden samt två promemorior med lagstiftningsförslag innan den år 1990 avslutade arbetet med att lägga fram sitt slutbetänkande (SOU 1990:30).
De frågor som tagits upp i de tre första delbetänkandena och de två promemoriorna har i huvudsak behandlats i tidigare lagstiftningsärenden (se prop. 1979/80:132, prop. 1981/82:152, prop. 1982/83:40, prop. 1985/86:79, prop. 1986/87:49 och prop. 1988/89:85).
I det fjärde betänkandet, Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1988:31), omprövade utredningen sina tidigare framlagda förslag om rätten att kopiera för enskilt bruk, och delvis nya sådana förslag lades fram. Dessutom behandlades frågor om kopiering hos bl.a. myndigheter, företag och organisationer.
Slutbetänkandet, Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30), ägnades åt frågor om dels det rättsliga skyddet för fotografier, dels inskränkningarna i upphovsrätten. Dessutom behandlades vissa särskilda frågor om konstverk. Förslag lades fram bl.a. om att det skall införas en rätt för konstnären (och hans arvingar) till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av konstverk.
Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda rubriker ta upp de frågor som aktualiserats genom motionerna och som eljest har tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt 11 § första stycket upphovsrättslagen får enstaka exemplar av offentliggjorda verk framställas för enskilt bruk. Enligt andra stycket i samma paragraf medför detta dock inte rätt att för sådant bruk låta någon annan framställa bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk. Förslag läggs nu fram om en ytterligare inskränkning i rätten att framställa exemplar för enskilt bruk. Enligt förslaget skall utomstående inte få anlitas vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk.
Enligt gällande regler får bl.a. vad som anförs vid offentliga överläggningar om allmänna angelägenheter återges utan upphovsmannens samtycke. Enligt propositionen skall rätten att återge sådana överläggningar (debatter) utvidgas till att avse även offentliga utfrågningar om allmänna angelägenheter. Utfrågningarna skall dock inte få återges i radio eller TV med stöd av regeln.
När det gäller framställning av exemplar i undervisningsverksamhet föreslås införandet av en avtalslicensbestämmelse för kopiering av radio- och TV-program. Lagen om medling i vissa upphovsrättstvister föreslås bli tillämplig på bestämmelsen. Det föreslås vidare bli tillåtet för lärare och elever att för undervisningsändamål spela in egna framföranden av verk.
Det föreslås bli tillåtet på sjukhus och inrättningar med särskild vård eller service för äldre eller funktionshindrade att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framförande inom institutionen.
Arkiv och bibliotek som har regeringens tillstånd får framställa exemplar av verk genom fotografi för sin verksamhet. Framställningen får ske på de villkor som anges i tillståndet. Det föreslås nu att arkiven och biblioteken skall ges rätt att framställa exemplar även med andra metoder än fotografi.
Det nuvarande kravet på att kartor som är upprättade inom en myndighet skall vara officiella för att vanliga upphovsrättsliga regler skall gälla föreslås avskaffat.
Som ett undantag från regeln om att ett verk inte får ändras så att upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart kränks gäller att ägaren till en byggnad får ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd. Det föreslås att denna rätt för ägaren bibehålls.
Den nuvarande bestämmelsen om att en artikel om en religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga i en tidning eller en tidskrift får tas in i en annan tidning eller tidskrift om inte förbud mot eftertryck har angivits, "pressens lånerätt", föreslås upphävd.
Den gällande tvångslicensbestämmelsen med avseende på rätten att i ett samlingsverk för gudstjänstbruk återge vissa verk och delar av verk föreslås upphävd.
Den nuvarande rätten att utan upphovsmannens samtycke återge texten till musikaliska verk i konsertprogram och liknande avskaffas.
Regeln om att utgivna verk utom sceniska verk och filmverk får framföras offentligt vid gudstjänst och i undervisning samt i vissa fall i allmännyttigt syfte och vid tillfällen då framförandet inte är det huvudsakliga inslaget föreslås avskaffad, såvitt gäller framföranden i allmännyttigt syfte. Regeln behålls däremot såvitt gäller framföranden vid gudstjänster och i undervisning och vid tillfällen då framförandet inte är det huvudsakliga. I dessa fall föreslås en begränsning så till vida att regeln inte skall ge rätt att sända verk i radio eller TV.
Uthyrning (och därmed jämförliga förfoganden) av exemplar av litterära verk till allmänheten föreslås bli föremål för upphovsmännens ensamrätt.
Rätten att återge offentliga konstverk, dels i anslutning till texten i kritiska och vetenskapliga framställningar, dels i tidning eller tidskrift i samband med redogörelse för dagshändelse, begränsas på så sätt att det ställs krav på att återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och endast i den omfattning som motiveras av ändamålet. Den nuvarande tvångslicensbestämmelsen om återgivning av konstverk i populärvetenskaplig framställning föreslås upphävd.
Avgift på oinspelade band
Upphovsrättsutredningen har redan i sitt delbetänkande från 1983 konstaterat att reproduktionstekniken gör det möjligt för enskilda människor att framställa exemplar av verk i en omfattning och med en kvalitet som var helt otänkbar när de nuvarande reglerna om exemplarframställning kom till. Tekniken möjliggör ett massutnyttjande av skyddade verk som går vida utöver syftet med vissa av reglerna i upphovsrättslagstiftningen. Tekniken gör det möjligt att snabbt framställa ett stort antal exemplar, vilket tidigare reproduktionsteknik knappast medgav. Det är i dag också möjligt att framställa kopior som i många fall är av lika hög kvalitet som originalet.
De möjligheter som heminspelning och hemkopiering av både ljud och bild skapar har naturligtvis sina stora och givna fördelar. Musik och andra skyddade alster kan föras ut till allt fler människor. Däri ligger ett stort värde både för dem som skapat dessa alster och för de kulturella strävandena i stort. Den negativa sidan av saken är att de som skapat och producerat dessa verk och alster och de vilkas framföranden spelas in eller kopieras inte får den kompensation som det ökade användandet i och för sig skulle ge upphov till.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit vissa inskränkningar i rätten att framställa kopior för enskilt bruk, så till vida att det inte skall vara tillåtet att anlita utomstående vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk. Även med en sådan regel finns det enligt utredningens uppfattning en mycket vid sektor där det är tillåtet att för enskilt bruk ställa samman bl.a. ljud- och bildinspelningar. Ytterligare insatser måste därför till, enligt utredningen, om rättighetshavarnas berättigade krav på att få ekonomisk kompensation för det i och för sig vällovliga enskilda utnyttjandet av deras verk och alster skall kunna tillgodoses.
Utredningen har mot den bakgrunden föreslagit en avgift på bandmaterial som används vid ljud- och videoinspelningar. Avgiften föreslås konstruerad som en privaträttslig avgift som skall betalas av den som framställer eller importerar bandmaterialet till en organisation som representerar de olika kategorierna av rättighetshavare. Avsikten är att avgiftens storlek skall bestämmas genom förhandlingar mellan parterna eller i sista hand av domstol. Den som har betalat ersättning skall enligt förslaget ha rätt att återfå vad han har betalat om materialet, för vilken ersättning erlagts, använts för annat ändamål än för att framställa exemplar för enskilt bruk.
Några lagstiftningsåtgärder med anledning av utredningsförslaget i denna del föreslås inte i propositionen. Föredraganden framhåller dock att rättighetshavarna svårligen kan få skälig kompensation för privatkopieringen på annat sätt, och hon uttalar därför sitt principiella stöd för införandet av upphovsrättsliga avgifter på oinspelade band och liknande ljud- och bildbärare. I propositionen erinras om att det inom EG pågår arbete med regler om avgifter på oinspelade ljud- och videoband och på liknande ljud- och bildbärare. Ett preliminärt utkast har diskuterats på ministernivå och det finns anledning att räkna med att en preliminär direktivtext kan föreligga mot slutet av året. Även i detta sammanhang hänvisas till det pågående arbetet inom EG. Resultatet av det arbetet bör avvaktas innan definitiv ställning tas till utredningens förslag.
Ett särskilt skäl att i detta fall avvakta EG:s direktiv är enligt propositionen att det för de EG-länder som har infört avgifter har uppstått problem när det gäller möjligheterna att ordna en effektiv uppbörd. Tillskapandet av den inre marknaden med dess fria varurörelser har skapat särskilda problem i och med att vissa länder, såsom Storbritannien och Irland, helt saknar bestämmelser om bandavgifter. En viktig fråga i EG-arbetet är därför formerna för ett gemensamt uppbördssystem inom EG.
Enligt föredraganden är en förutsättning för införandet av bandavgifter att uppbörden blir effektiv. Skulle det visa sig möjligt att inom ramen för en nationell bandavgiftsordning åstadkomma en effektiv uppbörd kan det enligt föredraganden finnas skäl att för svenskt vidkommande införa en sådan ordning även om det slutliga resultatet av EG:s arbete vid den tidpunkten ännu inte är klart.
I två motioner som väckts med anledning av propositionen har behovet av lagstiftning om avgift på oinspelade band tagits upp. Gudrun Schyman m.fl. (v) har i motion L19 (yrkande 1) begärt att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om tomkassettersättning, och i motion L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) begärs att riksdagen skall besluta om att införa en tomkassettersättning (yrkande 1). Under den allmänna motionstiden innevarande riksmöte har krav på lagstiftning om avgifter på oinspelade band förts fram i två motioner, nämligen i L804 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) och i L806 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c).
Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till de överväganden som görs i propositionen men framhållit att utskottet förutsätter att regeringen, med hänsyn till de starka skäl som talar för införandet av ett ersättningssystem, snarast möjligt återkommer till riksdagen i frågan.
Även lagutskottet kan för sin del ansluta sig till den bedömning som görs i propositionen. Utskottet hälsar med tillfredsställelse föredragandens tydliga markering av frågans angelägenhetsgrad, och utskottet utgår från att regeringen så snart det är möjligt med beaktande av kraven på en effektiv uppbördsordning återkommer till riksdagen med lagstiftningsförslag.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L19 yrkande 1, L21 yrkande 1, L804 och L806.
Droit de suite
I upphovsrättslagen finns bestämmelser som inskränker upphovsmännens ensamrätt till spridning av exemplar av sina verk till allmänheten. För litterära och musikaliska verk finns bestämmelsen i 23 § och för konstverk i 25 §. Sistnämnda bestämmelse innebär bl.a. att exemplar av ett konstverk fritt kan spridas bland allmänheten om det överlåtits av konstnären eller är utgivet. Verkningarna av denna inskränkning i spridningsrätten är emellertid inte desamma som de som gäller för litterära och musikaliska verk.
För en författare är det främst framställningen av exemplar för spridning till allmänheten som är av ekonomisk betydelse. I den mån hans verk röner uppskattning bland allmänheten har han möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i princip likartade när det är fråga om utgivning av noter. Kompositörer och textförfattare har dessutom möjlighet att begära ersättning i samband med att deras verk framförs offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa upphovsmannakategorier kan således i betydande utsträckning dra nytta av den grundläggande ensamrätten. I vissa fall, t.ex. biblioteksutlåningen och hemkopieringen, har utnyttjandet av verken dock skett på grund av inskränkningarna i denna ensamrätt.
Bildkonstnärerna däremot kan, som följer av 25 §, inte på motsvarande sätt dra nytta av upphovsrättens elementära rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas rättigheter att utnyttja verket till överlåtelse av originalexemplaret eller, som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga. Inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare effekt när det gäller bildkonstnärerna. Att begränsa inskränkningarna i bildkonstnärernas spridningsrätt genom att ge dem rätt att styra vidarespridningen av sina verk kan av uppenbara skäl inte komma i fråga.
Mot bakgrund av den beskrivna situationen har Upphovsrättsutredningen ansett att det finns starka skäl, både rättspolitiska och andra, för att inom lagens ram förbättra bildkonstnärernas ekonomiska villkor. Utredningen har föreslagit ett ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst, s.k. droit de suite. Förslaget innebär att en ersättning om 5 % av försäljningspriset skall tillfalla upphovsmannen vid kommersiell försäljning av konst, dock ej vid konstnärens egen försäljning. Ersättningen skall tas ut under verkets skyddstid enligt reglerna i upphovsrättslagen. Rätten till ersättning skall inte kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död kan rätten dock övergå till efterlevande och den skall kunna testamenteras enligt vanliga regler. Om den ersättningsberättigade upphovsmannen inte efterlämnar några arvingar och inte har disponerat över rätten genom testamente skall ersättningen dock, i stället för att tillfalla Allmänna arvsfonden, gå till den organisation som skall förvalta ersättningarna och användas för kollektiva ändamål inom bildkonstområdet.
I propositionen föreslås inte några lagstiftningsåtgärder med anledning av Upphovsrättsutredningens förslag i denna del. Föredraganden framhåller i det sammanhanget att det inom EG varit en febril aktivitet på upphovsrättens område sedan utredningen lade fram sitt slutbetänkande. En rad olika projekt rörande harmonisering av medlemsstaternas upphovsrättslagar har inletts eller aviserats, och vissa av dessa projekt rör frågor som Upphovsrättsutredningen har lagt förslag om. Bl.a. pågår inom EG en studie av frågan om en reglering av rätt för konstnärerna till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning. Studien skall ligga till grund för beslut huruvida ett initiativ skall tas på området. Enligt föredragandens uppfattning bör förslag till lagändringar på grundval av Upphovsrättsutredningens arbete inte utan särskilda skäl läggas fram nu beträffande frågor som är föremål för behandling inom EG och som kan förväntas bli slutbehandlade inom kort. Om sådana förslag skulle läggas fram nu och antas, finns det nämligen enligt föredraganden en beaktansvärd risk för att de nya reglerna inom kort skulle behöva underkastas grundläggande förändringar till följd av resultatet av EG:s arbete och EES-avtalet. Skulle EG-kommissionen, sedan den pågående studien färdigställts, välja att inte ta något initiativ på området, bör enligt föredraganden frågan om en svensk lagstiftning om droit de suite tas upp på nytt.
I tre motioner som väckts med anledning av propositionen begärs att regeringen snarast lägger fram förslag om regler för ersättning vid vidareförsäljning av konst, nämligen i L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) (yrkande 1), i L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 2) och i L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) (yrkande 2). Motionsyrkanden med samma inriktning har väckts även under den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte. I motion L801 av Elisabeth Persson m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om rätten till ersättning vid vidareförsäljning av konst (yrkande 1), att riksdagen beslutar om införande av en droit de suite i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag (yrkande 2) samt att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om avgift även på försäljning av konst, för vilken skyddstiden löpt ut. Även i motion L803 av Ingela Mårtensson och Stina Gustavsson (fp, c) begärs förslag till lagstiftning om droit de suite (yrkande 1) och en avgift på konst som inte omfattas av upphovsrättsligt skydd (yrkande 2).
I de två senare motionerna framhåller motionärerna att intäkterna från en avgift på försäljningar av konst som inte är upphovsrättsligt skyddad kan tillfalla konstnärerna i form av stipendier m.m. Ersättningen kan i den delen helt riktas efter de kulturpolitiska mål som ställs upp. En ekonomisk bas skulle enligt motionärerna kunna skapas också för stöd till unga oetablerade konstnärer, stöd till verksamhet som inte är lönsam i dag och stöd till konstnärer som av andra skäl inte har möjlighet att försörja sig på sin verksamhet.
Kulturutskottet, som har avgett yttrande i ärendet, har i sitt yttrande förordat att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs. Starka skäl talar enligt utskottet för att, såsom föreslagits i motioner, ersättningssystemet skall kombineras med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst, där avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom området. Kulturutskottet föreslår att ett sådant avgiftssystem införs, och utskottet anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett ersättnings- och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst.
Kulturutskottet erinrar i sitt yttrande om att utskottet hösten 1988, efter hörande av lagutskottet, ingående behandlade frågan om ett ersättnings- och avgiftssystem som skulle ge konstnärerna del i det ekonomiska utbytet vid vidareförsäljning av konst (bet. 1988/89:KrU7). Utskottet konstaterade i det sammanhanget att kulturarbetarnas ekonomiska villkor inte är tillfredsställande trots de insatser som gjorts av stat, landsting och kommun. Det fanns, enligt utskottets mening, tungt vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna genom ett ersättnings- eller avgiftssystem skulle få del i det ekonomiska utbytet av yrkesmässig vidareförsäljning av konst. Utskottet ansåg emellertid att Upphovsrättsutredningens redovisning i frågan om införande av en droit de suite borde avvaktas. När denna förelåg borde frågan i hela dess vidd tas upp till prövning av regeringen. Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1988/89:78).
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande vidare till att regler om droit de suite redan finns i ett antal EG-länder och att det framstår som oklart huruvida något EG-direktiv i frågan kommer att antas. Utskottet framhåller vidare beträffande förhållandena i övriga Norden att regler om droit de suite redan finns i Danmark och i Island medan i Norge finns ett system med en offentligrättslig avgift. Enligt kulturutskottets mening utgör utvecklingen inom EG inte något hinder mot införandet av en rätt till ersättning till upphovsmännen i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag.
Lagutskottet kan för sin del konstatera att frågan om droit de suite är föremål för preliminära studier inom EG. Det framstår visserligen som osäkert om dessa studier kommer att leda till initiativ till en harmonisering av ersättningsregler inom EG. Enligt vad som framgår av propositionen finns det anledning att räkna med att klarhet på den punkten kan komma att vinnas relativt snart. Risken för att nya regler inom kort kan behöva underkastas grundläggande förändringar till följd av EG-arbetet bör undvikas. Som också föredragande statsrådet har framhållit i sammanhanget är det rent generellt angeläget att undvika täta lagändringar. Den principen förtjänar att särskilt beaktas när det gäller att introducera nya principer i den svenska lagstiftningen. Utskottet utgår från att frågan om införande av regler om droit de suite i Sverige -- såsom föredraganden förutskickar i propositionen -- kommer att tas upp på nytt om det visar sig att EG-kommissionen väljer att inte ta något initiativ i frågan.
Med hänsyn till det anförda är utskottet nu inte berett att tillstyrka införandet av regler om en upphovsrättslig ersättning vid vidareförsäljning av konst. Ett ställningstagande bör också anstå när det gäller den därmed sammanhängande frågan om en offentligrättslig avgift vid försäljning av konst.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L17 yrkande 1, L19 yrkande 2, L21 yrkande 2, L801 och L803.
Fotografirätten
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen regleras fotografirätten i en särskild lag, lagen om rätt till fotografisk bild. Lagen tillkom samtidigt med upphovsrättslagen. Skyddet för de fotografiska bilderna har beröringspunkter med det upphovsrättsliga skyddet av konstnärliga verk, och i vissa länder regleras skydden i samma lag. I Norden är detta dock fallet endast i Island. Vad som i första hand utmärker fotografirätten i förhållande till upphovsrätten är att fotografirätten endast för vissa särskilda fall uppställer en motsvarighet till det upphovsrättsliga verkshöjdskriteriet. Det som skyddas är den fotobild som en person har tagit. I motiven till lagen talas om "bild som har uppkommit genom inverkan av ljus på därför känsliga ämnen". Skyddet tillkommer alltså varje fotografisk bild på grundval av framställningssättet och helt oberoende av dess kvalitet, motiv eller annan bedömningsgrund. Enligt 10 § upphovsrättslagen exkluderas fotografier från lagens tillämpningsområde och fotografier kan därför aldrig få ett upphovsrättsligt skydd. Skyddet enligt fotolagen tillkommer den som framställt den fotografiska bilden, och denne tillerkänns en ensamrätt till att framställa exemplar av bilden genom fotografi, tryck, teckning eller på annat sätt samt att visa den offentligt. Ensamrätten liknar alltså den upphovsrättsliga, men den är betydligt snävare. Fotografen har ingen befogenhet att kontrollera hur hans bilder omsätts vidare. Ensamrätten rör endast den unika bilden, resultatet av tagningen. Fotolagen ger inte det skydd mot bearbetningar av bilden som gäller enligt 2 och 4 §§ upphovsrättslagen. Fotorättens praktiska innehåll, såvitt avser exemplarrätten, är därför skyddet mot ett otillåtet mångfaldigande av originalbilden. Fotografirätten innehåller liksom upphovsrätten en ideell del. Fotografen har sålunda en rätt att bli namngiven i enlighet med god sed när bilden visas offentligt och han kan kräva att bilden inte ändras eller visas offentligt på ett sådant sätt och i ett sådant sammanhang att det är kränkande för hans anseende som fotograf.
Fotolagen innehåller en viktig och omstridd regel om rätten till beställda bilder. I 14 § anges att rätten till en fotografisk bild som görs på beställning tillkommer beställaren, om inte annat har avtalats. Regeln är dispositiv, vilket innebär att fotografen i avtal med beställaren kan förbehålla sig sin fotografirätt. Görs inte detta, övergår fotorätten i sin helhet till beställaren, som därmed får den fullständiga nyttjanderätten. Från fotografhåll har framhållits att deras möjligheter att förbehålla sig fotografirätten i praktiken inte spelar någon större roll därför att de av konkurrensskäl ofta inte anser sig kunna åberopa regeln.
Upphovsrättsutredningen har ansett att rätten till fotografisk bild bör regleras i upphovsrättslagen. Utredningen har därför i sitt slutbetänkande föreslagit att fotolagen upphävs och att undantaget i 10 § upphovsrättslagen för fotografisk bild tas bort. Därigenom blir upphovsrättslagens regler tillämpliga på fotografiska bilder som är verk i upphovsrättslig mening. Av praktiska skäl bör dock enligt utredningens uppfattning alla fotografiska bilder åtnjuta skydd enligt upphovsrättslagen, oberoende av om de är verk eller inte. Detta bör enligt utredningen åstadkommas genom att ett nytt stycke fogas till 1 §, vari det uttryckligen anges att vad som i upphovsrättslagen föreskrivs om upphovsrätten till konstverk och andra alster av bildkonst även gäller i fråga om fotografisk bild, oavsett om bilden utgör verk eller inte.
Den viktigaste följden av förslaget är att alla fotografiska bilder jämställs med konstverk. Detta innebär bl.a. att det skydd mot eftergörande som gäller enligt upphovsrättslagen i fortsättningen kommer att gälla även för fotografier. En annan viktig följd av förslaget är att skyddstiden för alla fotografier kommer att löpa under upphovsmannens livstid och 50 år därefter. Enligt fotolagen gäller denna skyddstid endast fotografiska bilder av konstnärligt eller vetenskapligt värde. Skyddstiden för alla övriga fotografier är 25 år.
I två avseenden har utredningen ansett att en integration av fotografirätten i upphovsrättslagen kräver särregler för fotografier. Sålunda föreslås att vissa arkiv och museer genom en avtalslicensordning skall få en begränsad rätt att framställa exemplar av fotografier i sina samlingar. Vidare föreslås att till upphovsrättslagen överförs fotolagens bestämmelse om att fotografisk bild fritt får utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse.
Rätten till fotografiska bilder som utförts på beställning tillkommer som nämnts beställaren, om inte annat har avtalats. Den enda bestämmelsen om beställd bild i upphovsrättslagen är regeln i 27 § om beställd porträttbild. Denna kommer vid en integrering att gälla även fotografiskt porträtt.
Något förslag om fotografirättens integrering i upphovsrättslagen läggs inte fram i propositionen. Även i denna fråga hänvisas till arbete inom EG. Ett av de pågående projekt som rör harmoniseringen av medlemsstaternas upphovsrättslagar gäller förslag till direktiv om vilka skyddstider som skall gälla för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående rättigheterna. I propositionen antas att den tveklöst viktigaste konsekvensen av Upphovsrättsutredningens integrationsförslag är den längre skyddstid som enligt förslaget kommer att gälla för fotografierna. I det kommande EG-direktivet om skyddstider blir enligt propositionen av allt att döma fastslaget vilken skyddstid som -- även övergångsvis -- skall gälla för bl.a. fotografier. Arbetet med direktivet syftar nämligen till en total harmonisering och inte till att lägga fast vissa minimitider. Mot den bakgrunden vore det enligt föredragandens uppfattning mindre lämpligt att nu lägga fram förslag om ändrad skyddstid för fotografier. Mycket talar för att reglerna då inom kort skulle få ändras igen. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har det enligt propositionen dessutom rått enighet om att integreringen av fotografilagen i upphovsrättslagen inte bör genomföras förrän klarhet har vunnits när det gäller innehållet i direktivet om skyddstider.
Föredraganden ställer sig i propositionen positiv till en integrering av fotorätten i upphovsrättslagen, och hon utesluter inte att det kan bli möjligt att återkomma till riksdagen med ett förslag om integrering på ett så tidigt stadium att den kan genomföras samtidigt med att den lagstiftning som nu föreslås träder i kraft.
I motion L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) begärs att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med förslag till en integration av fotoskyddet i upphovsrättslagen (yrkande 2). I motion L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas samma yrkande upp (yrkande 3), liksom i motion L20 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s).
Kulturutskottet har i sitt yttrande framhållit att det finns starka motiv för att fotografiska bilder skall ha samma upphovsrättsliga skydd och samma skyddstid som övrig bildkonst. Utskottet har emellertid ansett sig böra godta de argument som förs fram i propositionen som skäl för att avvakta med ett ställningstagande i frågan.
Lagutskottet delar utredningens grundläggande uppfattning att det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för sina bilder. Däremot måste det sättas i fråga om det är lämpligt att, såsom Upphovsrättsutredningen har föreslagit, ge fullt upphovsrättsligt skydd under sedvanlig skyddstid -- också retroaktivt -- åt alla bilder, oavsett om de är verk eller inte. Det strider nämligen enligt utskottets mening mot hittills tillämpade rättsprinciper inom upphovsrätten att ge ett så omfattande skydd även till alster som inte uppfyller några som helst kvalifikationskrav.
I propositionen anses den förlängda skyddstiden vara den viktigaste konsekvensen av Upphovsrättsutredningens förslag om integration. Den nuvarande 25-åriga skyddstiden är visserligen ofta ett problem därigenom att skyddstiden i många fall löper ut redan under en fotografs yrkesverksamma liv. I de framställningar i integrationsfrågan som har gjorts till utskottet av representanter för de yrkesverksamma fotograferna har utskottet emellertid mött uppfattningen att dessa upplever den tidigare nämnda presumtionsregeln i fotolagen om rätten till en beställd bild som ett minst lika stort problem i deras verksamhet. Beställare, som ofta är reklambyråer och liknande användare med egna kontaktnät, uppges nämligen driva en egen omfattande handel med fotografernas bilder. Från fotografhåll har framhållits att detta problem nyligen har blivit särskilt akut i och med att tekniken numera medger enkel datalagring av stora mängder av bilder.
Enligt vad utskottet erfarit finns det anledning att räkna med att en s.k. common position beträffande EG-direktiv om de upphovsrättsliga skyddstiderna läggs fram inom kort. Direktivet väntas innebära en skyddstid om 70 år och omfatta fotografier som är verk i upphovsrättslig mening. Övriga fotografier, dvs. fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd, kommer då att falla utanför direktivets räckvidd och kan fritt regleras i nationell lagstiftning. Utskottet har vidare erfarit att man i Danmark avser att till hösten 1993 -- förutsatt att EG-arbetet då har fått en klar inriktning -- lägga fram förslag om integrering i upphovsrättslagen av reglerna om rätten till fotografier utan att invänta att det kommande EG-direktivet blir bindande för medlemsstaterna.
Utskottet anser det vara synnerligen angeläget att fotografier som kan anses som verk i upphovsrättslig mening snarast blir jämställda med annan bildkonst. Någon integrering av rätten till andra fotografier än sådana med verkshöjd anser sig utskottet dock inte böra förorda. En sådan integrering skulle nämligen onödigtvis försvåra hanteringen av det omfattande bildmaterial som finns i museers och andra institutioners arkiv.
Enligt utskottets mening bör förslag till erforderlig lagstiftning framläggas så snart det är möjligt att dra säkra slutsatser om huvuddragen i det kommande EG-direktivet.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motionerna L17 yrkande 2, L19 yrkande 3 och L20 som sin mening ge regeringen till känna.
Utfrågningar om offentliga angelägenheter
Enligt 24 § andra stycket upphovsrättslagen får det som muntligen eller skriftligen anförs vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter fritt återges utan upphovsmannens samtycke. Med offentlig överläggning avses offentliga debatter om politiska eller andra frågor som berör alla oavsett yrke eller specialintresse.
Föredragande statsrådet, som framhåller att gränsen mellan vad som normalt förstås med uttrycken debatt och utfrågning är flytande, anser för sin del att de flesta utfrågningar inte omfattas av bestämmelsen. Hon anser mot den bakgrunden att bestämmelsen är för restriktiv när det gäller möjligheterna för var och en att i efterhand ta del av vad som yttras i radio och TV om allmänna frågor. I den mån det som yttras vid utfrågningar över huvud taget är upphovsrättsligt skyddat talar enligt föredragandens uppfattning starka skäl för att de berörda rättighetshavarnas rättigheter bör stå tillbaka för det uttalade allmänintresset av att yttrandena får återges. I enlighet därmed föreslås i propositionen att en bestämmelse införs enligt vilken det är tillåtet att återge också vad som sägs vid offentliga utfrågningar om allmänna angelägenheter. Ett undantag från regeln bör enligt statsrådet emellertid göras så till vida att utfrågningarna med stöd av regeln inte skall kunna återges i radio eller TV. Det skulle nämligen gå utöver syftet med regeln om att radio- eller TV-företag fritt skulle kunna sända en intervju som producerats av ett annat sådant företag.
I propositionen diskuteras om inte också sådana offentliga uttalanden om allmänna frågor som görs utan att en debatt eller en intervju äger rum borde få återges. Föredraganden framhåller att en sådan utvidgning skulle föra för långt. Den skulle nämligen ge t.ex. tidningar rätt att återge radio- och TV-journalisters analyser och kommentarer avseende allmänna frågor, liksom många föredrag etc. som sänds i radio och TV. Detta skulle innebära att rättighetshavarnas rätt träds för när. Föredraganden pekar i det sammanhanget på att eftersom rättighetshavarna i dessa fall i regel utgörs av anställda vid och uppdragstagare hos radio- och TV-företagen bör avtal kunna träffas som möjliggör för dessa företag att lämna ut upptagningar av uttalandena. Någon inskränkning i ensamrätten är därför enligt föredraganden inte erforderlig för att i vart fall de flesta offentliga uttalandena skall kunna användas inom företag etc.
Mediabevakningsföretagen Pressurklipp och Imedia har i skrift och även muntligen inför utskottet kritiserat den föreslagna bestämmelsen. De har ansett att förslaget -- på grund av att det inte omfattar uttalanden -- innebär en icke acceptabel begränsning av möjligheterna att bevaka samhällsdebatten och nyhetsförmedlingen. De har anfört i huvudsak följande. Nyhetssändningar innehåller typiskt sett dels nyhetsmeddelanden, för vilka upphovsrätt inte gäller, dels intervjuer, där det genom den föreslagna ändringen blir tillåtet med återgivande, dels ock uttalanden av skilda slag, t.ex. analyser och kommentarer. Uttalanden av enskilda reportrar eller kommentatorer som förekommer i nyhetssändningar är en viktig del av det underlag näringsliv, myndigheter, organisationer och enskilda behöver för att i efterhand kunna ta del av nyhetsförmedlingen och delta i opinionsbildningen. Från upphovsrättslig synpunkt skulle därför återgivande av uttalanden inte innefatta något intrång i den ekonomiska rätt upphovsmannen har. Samhällsdebatten kan inte stanna vid enkla nyhetsmeddelanden. Därför bör allt som har sagts i nyhetssändningar kunna göras tillgängligt för återgivning.
Utskottet har dock förståelse för att den föreslagna bestämmelsen kan medföra vissa gränsdragningsproblem.
De praktiska situationer, på vilka den föreslagna bestämmelsen kan komma att tillämpas, kan på goda grunder antas vara så skiftande att det inte torde vara lämpligt eller ens möjligt för lagstiftaren att ge en exakt innebörd åt bestämmelsen. Det får i stället ankomma på rättstillämpningen att ge bestämmelsen dess närmare innebörd. Utan att föregripa rättstillämpningen vill utskottet som sin uppfattning dock framhålla att uttalanden som på ett eller annat sätt görs i anslutning till en offentlig utfrågning torde omfattas av bestämmelsen. Vad som däremot klart ligger utanför det som fritt får återges med stöd av bestämmelsen är uttalanden -- i den mån de över huvud taget är upphovsrättsligt skyddade -- som förekommer helt fristående från debatter eller utfrågningar.
Även Svenska Journalistförbundet har i en skrift till utskottet kritiserat den föreslagna rätten att återge vad som anförs vid offentliga utfrågningar om offentliga angelägenheter. Förbundet har ansett att propositionens förslag i den delen inte bör genomföras. Som stöd för sin ståndpunkt anför förbundet bl.a. att regelns undantagsbestämmelse vad gäller radio och TV enligt sin ordalydelse träffar inte bara offentliga utfrågningar i radio och TV utan alla sådana utfrågningar, t.ex. utfrågningar om allmänna angelägenheter som sker i samband med offentliga möten. Detta leder till att alla utom radio och TV får rätt att återge vad som sägs under sådana utfrågningar. Vidare blir det enligt den föreslagna regeln möjligt för bl.a. tidningar att fritt publicera vad som sägs under utfrågningar i radio och TV. Den valda lösningen på "snyltningsproblematiken" är enligt förbundets uppfattning inte konkurrensneutral mellan de olika mediaformerna.
Utskottet saknar underlag för att bedöma om förslaget kommer att leda till de påstådda negativa konsekvenserna. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen uppmärksamt följer den praktiska tillämpningen av den nya bestämmelsen och vid behov tar initiativ till de ändringar som förhållandena kan ge anledning till.
Utskottet kan avslutningsvis konstatera att propositionsförslaget i förevarande del innebär en lösning av en demokratisk fråga som flera gånger tidigare har behandlats i riksdagen (se senast 1991/92:LU5), nämligen rätten för enskilda att i efterhand få del av radio- och TV-intervjuer om samhällsfrågor m.m.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionsförslaget i denna del.
Kopiering av artiklar i tidningar och tidskrifter
Enligt 11 § upphovsrättslagen får enstaka exemplar av offentliggjorda verk framställas för enskilt bruk. I paragrafen anges att bestämmelsen inte medför rätt att för eget bruk låta någon annan framställa bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk. Därutöver finns vissa ytterligare inskränkningar i rätten att kopiera för enskilt bruk. Med enskilt bruk avses inte bara bruk inom den närmaste familje- och vänkretsen utan också, enligt förarbetsuttalanden till bestämmelsen, t.ex. kollegors bruk på arbetsplatsen. Endast enstaka kopior får göras med stöd av bestämmelsen. I princip är det tillåtet för var och en att -- med den nyss nämnda begränsningen -- låta någon annan, t.ex. en näringsidkare, utföra kopieringen för att därefter själv använda kopian för enskilt ändamål.
Upphovsrättsutredningen har framhållit att det förekommer en omfattande fotokopiering av skyddade verk inom bl.a. företag, organisationer och myndigheter. Denna kopiering faller delvis utanför området för kopiering för enskilt bruk och saknar därför delvis stöd i lagen. Det finns enligt utredningen en spridd uppfattning att företag, organisationer och myndigheter har ett legitimt intresse av en tämligen omfattande kopieringsrätt för att tillgodose behovet av intern information till anställda och andra med särskild anknytning till organisationen. En så omfattande kopiering inkräktar emellertid enligt utredningen på rättighetshavarnas rätt. Utredningen har därför föreslagit att en avtalslicensbestämmelse skall införas när det gäller kopieringen av artiklar och tidningar och tidskrifter.
Utredningsförslaget har inte heller i denna del lagts till grund för lagstiftningsförslag. Föredraganden har som skäl för sitt ställningstagande hänvisat bl.a. till att det på tidnings- och tidskriftsområdet finns en förening, Föreningen Presskopia, som upplåter rätt för bl.a. företag, organisationer och myndigheter att fotokopiera artiklar för intern information. Föreningen är ett organ för samarbete mellan rättighetshavarnas organisationer på området och den förvaltar de organiserade rättighetshavarnas rättigheter såvitt gäller den aktuella kopieringen. Föreningen upplåter kopieringsrätt avseende ca 400 svenska tidningar och tidskrifter och täcker därigenom nästan hela det svenska pressområdet. I de avtal föreningen träffar med användarna finns en bestämmelse av innebörd att föreningen -- upp till ett visst belopp -- svarar för ersättning även till rättighetshavare vars rätt inte omfattas av avtalet men ändå är knuten till en prestation, intagen i de tidningar och tidskrifter vilka föreningen upplåter rätt till kopiering ur.
Föredraganden anför att förslaget om en avtalslicensbestämmelse syftar till att ge Föreningen Presskopia laglig möjlighet att upplåta kopieringsrätt också såvitt avser de rättigheter som tillkommer alla rättighetshavare som står utanför organisationerna på pressområdet. Rätten blir genom den föreslagna regeln betydligt vidare än den är i dag när Föreningen Presskopia endast kan upplåta rätt i den utsträckning som följer av till föreningen utställda fullmakter. Bestämmelsen skulle ge föreningen möjlighet att upplåta rätt till alla svenska och utländska tidningar. Det kan enligt föredraganden antas att en så vid kopieringsrätt skulle påverka marknaden för tidningar och tidskrifter eftersom det kan förutses att företag, organisationer och myndigheter i viss utsträckning skulle skaffa sig kopieringsrätt för att framställa behövligt antal exemplar av relevanta artiklar i stället för att förvärva erforderligt antal exemplar av tidningarna och tidskrifterna. Från upphovsrättslig synpunkt synes det emellertid likgiltigt om kopieringsrätten påverkar marknaden på det sättet, förutsatt att ersättningen för kopieringen kan distribueras så att alla berörda rättighetshavare får kompensation för uteblivna prenumerationer etc. Det är dock enligt föredraganden för närvarande inte praktiskt möjligt att fördela av varje användare erlagd ersättning i enlighet med en utredning om vilka verk användare faktiskt kopierar. I det sammanhanget hänvisas till att på området för fotokopiering för undervisningsändamål har sådana svårigheter lett till att ersättningen i princip inte fördelas individuellt efter faktisk kopiering utan i stället kollektivt som stipendier m.m. Sammanfattningsvis finns det enligt föredraganden en beaktansvärd risk för att en stor del av ersättningen för den utvidgade kopieringsrätten enligt förslaget inte skulle komma att tillfalla de rättighetshavare vars rättigheter rent faktiskt berörs av kopieringen.
I motion L18 av Bo Bernhardsson och Kurt Ove Johansson (s) begärs att Upphovsrättsutredningens förslag om införande av avtalslicens skall genomföras. Motionärerna anser att de argument som förs fram i propositionen inte utgör skäl för att motsätta sig Upphovsrättsutredningens förslag.
Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning än den som ligger till grund för föredragandens ställningstagande att inte föreslå den av utredningen förordade avtalslicenslösningen. Utöver den generella försiktighet som bör råda när det gäller att införa nya särregler i upphovsrättslagen anser utskottet det vara av principiella skäl klart olämpligt att lagstifta om ett nytt ersättningssystem som kan innebära att en stor del av den uppburna ersättningen inte kan kanaliseras till berörda rättighetshavare.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L18.
Tidsförskjutet framförande av skyddade verk
När det gäller radio- och TV-program tillkommer den upphovsrättsliga ensamrätten den eller de som skapat programmet. Som en inskränkning i upphovsmännens rätt gäller som tidigare framhållits att privatpersoner har rätt att för sitt enskilda bruk framställa kopior av offentliggjorda verk. En enskild person har alltså rätt att spela in ett program som sänds i radio eller TV. I begreppet enskilt bruk ligger att en sådan inspelning endast får ske för användning inom den närmaste familje- och vänkretsen och inom mindre sammanslutningar av privat och personlig karaktär.
Även de utövande konstnärerna som uppträder i ett program samt radio- eller TV-företaget har en viss ensamrätt till programmet. Bl.a. får utsända program inte spelas in utan deras tillstånd. Även här gäller emellertid undantag då inspelningen sker för enskilt bruk.
Till följd av avgränsningen av regeln om kopiering för enskilt bruk kan t.ex. sjukhus och andra vårdinrättningar inte utan tillstånd från de olika rättighetshavarna spela in TV-program i syfte att senare visa programmen för patienterna. I praktiken torde det vara omöjligt för vårdinrättningarna att för varje enskilt program som avses bli inspelat införskaffa sådant samtycke, och upphovsrättslagen utgör därför ett hinder för vårdinrättningarna att ge patienterna del av programutbudet under annan tid än ordinarie sändningstid.
Utskottet har tidigare uppmärksammat denna fråga med anledning av motionsyrkanden (se bet. LU 1987/88:9 och LU 1987/88:28). Utskottet framhöll därvid att det är angeläget att det praktiska hinder som för närvarande finns för vårdinrättningar att ge patienterna del av TV-utbudet under annan tid än ordinarie sändningstid undanröjs. Utskottet konstaterade att denna fråga, liksom andra spörsmål om s.k. halvenskilt bruk, behandlades av Upphovsrättsutredningen. Utskottet, som utgick från att ett förslag på grundval av utredningens förslag skulle läggas fram för riksdagen så snart det var möjligt, fann att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna inte var påkallad.
I propositionen föreslås att det skall vara tillåtet för sjukhus och inrättningar med särskild service eller vård för äldre eller funktionshindrade att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framförande inom institutionen. Med det valda uttryckssättet avses att bl.a. servicehem för äldre och gruppbostäder för funktionshindrade skall omfattas av regeln. Bestämmelsen föreslås få den avgränsningen att upptagningarna som görs med stöd av den skall få användas endast inom kort tid efter upptagningen. Avsikten är nämligen inte att institutionerna skall ges rätt att behålla upptagningarna under en sådan tid att institutionerna kan skaffa sig en samling av upptagningarna med stöd av regeln.
Utskottet ser med tillfredsställelse att denna angelägna fråga nu får sin lösning. Enligt utskottets mening har den föreslagna bestämmelsen en ändamålsenlig utformning. Propositionens förslag tillstyrks därför i denna del.
Ändringar av byggnader
Som en inskränkning i upphovsmannens rätt gäller enligt 13 § upphovsrättslagen att en byggnad får ändras av ägaren utan upphovsmannens tillstånd. Av 26 § upphovsrättslagen följer att denna inskränkning i upphovsmannens principiella ensamrätt att förfoga över verket i ursprungligt eller ändrat skick upprätthålls även om en ändring skulle strida mot den del av upphovsmannens rätt som ibland kallas respekträtt (droit au respect), dvs. hans rätt enligt 3 § upphovsrättslagen att kräva att verket inte ändras så att hans konstnärliga anseende eller egenart kränks.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit att 13 § upphovsrättslagen skall ersättas med en regel enligt vilken en byggnad får ändras utan upphovsmannens samtycke om ändringen krävs av tekniska skäl eller för en ändamålsenlig användning av byggnaden. I övrigt skall enligt förslaget någon rätt att ändra en byggnad utan upphovsmannens samtycke inte föreligga, om ändringen är kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart.
En regel med samma innehåll som den av Upphovsrättsutredningen föreslagna finns i upphovsrättslagarna i de övriga nordiska länderna. Förslag om en sådan regel lades fram redan i 1960 års proposition till den nu gällande lagen. Förslaget i den delen antogs dock inte. På initiativ av första lagutskottet tillkom under riksdagsbehandlingen av lagstiftningsärendet den nu gällande regeln i 13 § upphovsrättslagen.
Första lagutskottet ansåg det vara i hög grad tveksamt om upphovsmannens ideella rätt beträffande ändring av verk bör gälla även byggnader, som är objekt med praktisk användning. Från ägarens synpunkt skulle enligt utskottet en sådan ordning innebära en begränsning i hans handlingsfrihet som kan vålla allvarliga olägenheter. Upphovsmannens rätt i detta avseende har i praktiken inte någon större betydelse. Det är dessutom högst ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för upphovsmannen.
I propositionen föreslås att utredningsförslaget inte skall genomföras och att den nuvarande rätten för ägaren till en byggnad att ändra byggnaden utan upphovsmannens tillsånd skall behållas. Som skäl för den ståndpunkten hänvisar föredraganden till den av första lagutskottet uttalade uppfattningen att det är högst ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för upphovsmannen och att behovet av skydd mot sådana ändringar därför är litet. Därutöver framhåller föredraganden bl.a. att det finns risk för att regleringen skulle bli svårtillämpad och att förslaget skulle få en menlig effekt från kostnads- och effektivitetssynpunkt.
I motion L22 av Bernt Ekholm (s) begärs att Upphovsrättsutredningens förslag till ändring i 13 § upphovsrättslagen genomförs och att upphovsmannens synpunkter på betydande ändringar av viktigare byggnadsverk skall efterhöras så långt det är möjligt vid byggnadslovsgranskningen.
I sitt yttrande ansluter sig kulturutskottet till uppfattningen som förs fram i propositionen att den av Upphovsrättsutredningen förordade ändringen inte bör genomföras.
Lagutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den som med kulturutskottets gillande förs fram i propositionen.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L22.
Framförande av verk vid gudstjänst
I upphovsrättslagen har de upphovsrättsliga befogenheterna förts samman i en allmän formel. Enligt 2 § första stycket upphovsrättslagen innefattar således upphovsrätt i princip en uteslutande rätt att förfoga över verket bl.a. genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Enligt tredje stycket i samma paragraf görs verket tillgängligt för allmänheten bl.a. när det framförs offentligt. Lika med offentligt framförande anses framförande som i förvärvssyfte anordnas inför en större sluten krets.
Den beskrivna ensamrätten till offentligt framförande inskränks bl.a. genom bestämmelser i 20 § upphovsrättslagen. Där anges att utgivna verk i vissa fall får framföras fritt, dvs. utan tillstånd av upphovsmannen och utan att ersättning utgår för utnyttjandet. Detta gäller framföranden vid gudstjänst, vid undervisning, vid tillfällen där framförandet inte är det huvudsakliga och vid välgörenhet m.m. Inskränkningarna i 20 § upphovsrättslagen gäller dock inte sceniska verk och filmverk. Detta innebär bl.a. att inskränkningarna inte gäller när musik som framförs utgör del av ett sceniskt verk eller filmverk eller ingår i en film som visas. Av hänsyn till upphovsmannens ideella intressen gäller inskränkningarna bara för utgivna verk, dvs. då exemplar av verket lovligen har förts ut i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit att de inskränkningar i upphovsrätten som anges i 20 § upphovsrättslagen skall upphävas, med undantag för framföranden vid undervisning som inte sker via radio eller TV.
I fråga om rätten till offentliga framföranden vid gudstjänst fann utredningen att det med nuvarande betraktelsesätt knappast anses rimligt att upphovsmän som skapar verk avsedda att användas vid gudstjänster och liknande förrättningar inte skall ha rätt att begära ersättning när deras verk framförs offentligt i just sådana sammanhang. Den nuvarande ordningen innebär enligt utredningen att dessa upphovsmän i praktiken berövas den huvudsakliga inkomstkällan för denna produktion. Det finns därför enligt utredningen starka skäl som talar för att gällande ordning ändras till förmån för upphovsmännen. Några allmänna skäl som talar mot en sådan ändring finns enligt utredningens mening inte.
I propositionen föreslås att de inskränkningar i upphovsrätten som regleras i 20 § upphovsrättslagen upphävs endast såvitt avser framföranden i allmännyttigt syfte. Däremot behålls enligt propositionsförslaget inskränkningarna när det gäller framföranden vid gudstjänster och undervisning och vid tillfällen då framförandet inte är det huvudsakliga. I dessa fall begränsas regeln dock så att den inte ger rätt att sända verk i radio eller TV.
När det gäller frågan om rätten till framföranden vid gudstjänst pekar föredragande statsrådet på att det enligt upphovsrättslagarna i Norden (utom i Island) sedan lång tid gäller att skyddade verk får framföras offentligt vid gudstjänst utan avtal med upphovsmännen och utan att upphovsmännen har rätt till ersättning. Frågan huruvida svensk rätt bör ändras på denna punkt har enligt justitieministern så stor principiell betydelse att en ändring inte bör vidtas utan att så sker även i övriga nordiska länder. Under det nordiska samrådet har framkommit att det i dessa länder torde komma att föreslås att radio- och TV-sändningar av gudstjänster skall omfattas av upphovsmännens ensamrätt men att regeln i övrigt skall behållas oförändrad. Redan av detta skäl bör enligt justitieministern utredningens förslag i nu diskuterad del inte följas.
Frågan om upphovsrätten med avseende på offentliga framföranden av verk vid gudstjänst har tagits upp i två motioner. I L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs (yrkande 4). Samma yrkande återfinns i L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) (yrkande 3).
Kulturutskottet delar i sitt yttrande de åsikter som ligger bakom ställningstagandet i propositionen att utredningens förslag inte bör genomföras i denna del. Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att det råder rättslikhet mellan de nordiska länderna i så många frågor som möjligt inom det upphovsrättsliga området.
Mot bakgrund av situationen i övriga nordiska länder enligt vad som redovisas i propositionen har lagutskottet ingen annan uppfattning i fråga om rätten till offentliga framföranden vid gudstjänst än vad som framgår av propositionen och av kulturutskottets ställningstagande.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker således bifall till motionerna L19 yrkande 4 och L22 yrkande 3.
Avbildning av konstverk
Enligt 25 § tredje stycket upphovsrättslagen får envar fritt avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt på eller vid allmän plats utomhus.
Redan med stöd av 11 § upphovsrättslagen och 5 § fotolagen kan envar för sitt eget enskilda bruk avbilda sådana konstverk. För denna stora icke kommersiella reproduktion som avser utnyttjanden inom den privata sfären är således regleringen i 25 § upphovsrättslagen utan betydelse. Enligt andra regler tillfredsställs pressens intresse av att kunna återge konstverk i samband med redogörelse för en dagshändelse och i anslutning till texten i en kritisk framställning. För återgivning i film och TV finns motsvarande särregler. Dessa regler innebär att bestämmelsen i 25 § främst tillgodoser fall där återgivningen sker i förvärvsverksamhet eller i situationer som, utan att sådan verksamhet kan anses föreligga, faller utanför den privata sfären och där det inte är fråga om illustration till en dagshändelse eller i kritisk eller vetenskaplig framställning.
Upphovsrättsutredningen behandlade frågan i sitt slutbetänkande. Utredningen fann därvid att andra bestämmelser än 25 § upphovsrättslagen som kan tillämpas vid återgivning av konstverk belägna utomhus redan reglerar de från allmän synpunkt angelägna fallen (enskilt bruk, dagshändelser, kritisk framställning etc.). Mot den bakgrunden borde enligt utredningen inskränkningen i upphovsmännens rätt göras mindre ingripande. Utredningen föreslog därför att konstverken skall fritt kunna avbildas endast om de inte utgör huvudmotivet på bilden.
I propositionen anför föredraganden att det inte finns tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när konstverk på eller vid allmän plats är huvudmotivet på t.ex. ett vykort. Under hänvisning till uttalanden i förarbetena till den gällande regeln och till remisskritik mot utredningsförslaget ansåg föredraganden att den föreslagna särregeln skulle bli svår att tillämpa. Ett särskilt skäl att inte införa den föreslagna regeln anges vara att behovet av särregler bör granskas kritiskt eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall -- som önskvärt -- kunna förenklas.
I två motioner, L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) (yrkande 3) och L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) (yrkande 4 delvis), begärs att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs.
Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till det ställningstagande som redovisas i propositionen. Lagutskottet har för sin del ingen annan uppfattning.
Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motionerna L17 yrkande 3 och L21 yrkande 4 i nu berörd del.
Återgivande av konstverk i kataloger m.m.
Konstverk som ingår i en samling eller som utställs eller utbjuds till försäljning får enligt 25 § upphovsrättslagen avbildas i en katalog eller ett meddelande om utställningen eller försäljningen.
Upphovsrättsutredningen har föreslagit en regel enligt vilken utställnings- och försäljningskataloger får säljas till allmänheten endast i samband med utställningen eller försäljningen. Utredningen har motiverat förslaget på i huvudsak följande sätt. Bestämmelsen om kataloger utnyttjas emellanåt så att kataloger säljs till allmänheten och så att det framställs kataloger som kan karaktäriseras som konstböcker. Bestämmelsen om meddelanden används ibland för att framställa affischer som lämpar sig att pryda väggar med. Lagtexten anger inte någon uttrycklig begränsning i dessa avseenden och förarbetena ger inte heller någon säker vägledning för att avgöra tillåtligheten av förfarandena. Det bör införas en regel enligt vilken det läggs fast i vilken utsträckning katalogerna och meddelandena får säljas till allmänheten. Det saknas skäl att tillåta att så sker beträffande kataloger över samlingar. Utställnings- och försäljningskataloger bör endast få säljas i samband med utställningen eller försäljningen. När det gäller meddelanden är skälet för den nuvarande rätten att återge konstverk i sådana att information om utställningen eller försäljningen skall kunna spridas. Det finns inte anledning att bestämmelsen skall ge rätt att framställa exemplar av konstverk för försäljning till allmänheten. Meddelandena bör alltså inte få säljas till allmänheten.
Föredraganden gör i propositionen följande överväganden i frågan. Bestämmelsen om kataloger och meddelanden tjänar syftet att underlätta spridning av information om bl.a. konstutställningar. Bestämmelsen kan bara åberopas beträffande sådan reproduktion av konstverk som sker i nämnda syfte. Framställningen kan inte stödjas på bestämmelsen om framställaren av en utställningskatalog eller av en affisch om en utställning producerar så många exemplar av katalogen eller affischen att produktionen går utöver vad som motiveras av det informationssyfte produkten skall tjäna. Bestämmelsen ger alltså rätt till endast ett tämligen begränsat utnyttjande. Mot den beskrivna bakgrunden anser föredraganden inte att det finns tillräcklig anledning att genomföra utredningens förslag. Ett ytterligare skäl för den intagna ståndpunkten anges vara att förslaget innebär en detaljreglering som bör undvikas.
Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) har i motion L21 (yrkande 4 delvis) begärt en begränsning i rätten att sälja utställningskataloger i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag.
Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till ställningstagandet i propositionen och ansett att det inte finns tillräckliga skäl att genomföra utredningsförslaget.
Lagutskottet kan för sin del instämma i propositionens bedömning att den nuvarande regleringen inte medger en så omfattande försäljning av kataloger och meddelanden som utredningen har förutsatt. Redan av det skälet saknas det enligt utskottets mening motiv för att införa den föreslagna regeln.
Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L21 yrkande 4 i denna del.
Fortsatt översyn av upphovsrätten
Upphovsrättsutredningen hann under sitt arbete inte med en allmän översyn av upphovsrättslagen. Särskilt har detta ansetts vara otillfredsställande vad gäller lagens tredje och femte kapitel som behandlar upphovsrättens övergång resp. de närstående rättigheterna. Föredraganden säger sig dela dessa åsikter och hon hänvisar till att reglerna i femte kapitlet kommer att bli föremål för en översyn i samband med införlivandet i svensk rätt av ett EG-direktiv om uthyrning och utlåning av skyddade verk och prestationer samt närstående rättigheter. När det gäller de delar av upphovsrätten som den svenska utredningen inte hann befatta sig med och vilka inte heller aktualiseras i samband med EG-arbetet är enligt föredraganden någon omedelbar översyn inte aktuell. Enligt hennes uppfattning bör emellertid en genomgång även av dessa delar komma till stånd i lämpligt sammanhang.
I motion L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) begärs att riksdagen hos regeringen skall begära en fortsatt översyn och utredning rörande bestämmelserna om de utövande konstnärerna (yrkande 5). Motionärerna framhåller att de utövande konstnärernas skydd är eftersatt och att den tekniska utvecklingen starkt har påverkat deras situation och arbetsmarknad. Möjligheter till vidareutnyttjande, mångfaldigande och kopiering av inspelningar liksom spridning av framföranden genom elektroniska medier utvecklas fortlöpande och nyttjandets omfattning ökar kraftigt. Enligt motionärerna är det inte rimligt att de utövande konstnärerna som enda grupp av rättsinnehavare saknar rätt till ersättning när audiovisuella upptagningar visas i television, blir föremål för vidaresändning i kabelnät eller används för offentliga framföranden.
I november 1992 antogs av EG ett harmoniseringsdirektiv om uthyrning och utlåning av skyddade verk och prestationer samt om närstående rättigheter. Inom ramen för EES-avtalet pågår förhandlingar mellan EG-kommissionen och EFTA-staterna beträffande frågan hur EFTA-staterna skall anpassa sin lagstiftning till direktivet. Sedan dessa förhandlingar avslutats kommer, enligt vad som anges i propositionen, frågan om vilka lagändringar som med anledning av förhandlingsresultatet visar sig nödvändiga att tas upp. De frågor som motionärerna tar upp kommer i vart fall delvis att aktualiseras i det sammanhanget. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med den anpassning av reglerna om de närstående rättigheterna som blir nödvändig till följd av EES-avtalet även tar upp andra angelägna reformbehov på området.
Utskottet vill därutöver särskilt framhålla att den tekniska utvecklingen som har accelererat i en allt snabbare takt under tiden efter upphovsrättslagens tillkomst i många hänseenden innebär att lagreglerna har tillkommit under delvis andra förhållanden än dem under vilka de numera skall tillämpas. Denna omständighet ger lagstiftaren ett särskilt ansvar att vaka över att det lagstadgade upphovsrättsliga skyddet inte urholkas på grund av i och för sig välkomna tekniska framsteg. Utskottet utgår från att regeringen kommer att uppmärksamt följa utvecklingen på området och ta de initiativ som är påkallade för att det upphovsrättsliga skyddet skall tjäna sina syften.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L21 yrkande 5.
Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har utskottet ingen erinran.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avgift på oinspelade band att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L19 yrkande 1, 1992/93:L21 yrkande 1, 1992/93:L804 och 1992/93:L806, men. (v)
2. beträffande droit de suite att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 1, 1992/93:L19 yrkande 2, 1992/93:L21 yrkande 2, 1992/93:L801 och 1992/93:L803, res. 1 (s)
3. beträffande fotografirätten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:L17 yrkande 2, 1992/93:L19 yrkande 3 och 1992/93:L20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (m, fp, c, kds)
4. beträffande ändringar av byggnader att riksdagen avslår motion 1992/93:L22,
5. beträffande framförande av verk vid gudstjänst att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:L19 yrkande 4 och 1992/93:L21 yrkande 3 antar 21 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, men. (v)
6. beträffande avbildning av konstverk att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 3 och 1992/93:L21 yrkande 4 i denna del, res. 3 (s)
7. beträffande återgivande av konstverk i kataloger m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:L21 yrkande 4 i denna del,
8. beträffande kopiering av artiklar inom företag, organisationer och myndigheter att riksdagen avslår motion 1992/93:L18,
9. beträffande fortsatt översyn av upphovsrätten att riksdagen avslår motion 1992/93:L21 yrkande 5,
10. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 5, dels lag om ändring i lagen om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild, dels lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Stockholm den 25 maj 1983
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Richard Ulfvengren (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Per Erik Granström (s) och Lars Stjernkvist (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Droit de suite (mom. 2)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Hans Stenberg, Carin Lundberg, Per Erik Granström och Lars Stjernkvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Lagutskottet kan" och på s. 14 slutar med "och L803." bort ha följande lydelse:
Lagutskottet kan för sin del konstatera att frågan om droit de suite är föremål för preliminära studier inom EG. Det framstår inte som sannolikt att dessa preliminära studier kommer att leda till initiativ till en harmonisering av ersättningsregler inom EG. Lagutskottet delar därför kulturutskottets uppfattning att utvecklingen inom EG inte utgör något hinder mot införandet av en rätt till ersättning till upphovsmännen i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag. Det finns enligt utskottets mening tungt vägande kulturpolitiska skäl för att ge konstnärerna och deras efterlevande rätt till en andel av det ekonomiska utbyte som handeln med deras verk ger upphov till. Upphovsrättsutredningens förslag bör således genomföras. Som kulturutskottet har framhållit talar starka skäl för att ersättningssystemet bör kombineras med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av upphovsrättsligt skydd. En sådan avgift skapar resurser för att ge stipendier och andra former av stöd åt utövande konstnärer. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionerna L17 yrkande 1, L19 yrkande 2, L21 yrkande 2, L801 och L803 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande droit de suite att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L17 yrkande 1, 1992/92:L19 yrkande 2, 1992/93:L21 yrkande 2, 1992/93:L801 och 1992/93:L803 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Fotografirätten (mom. 3)
Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m) och Stig Rindborg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Lagutskottet delar" och slutar på s. 17 med "till känna." bort ha följande lydelse:
Lagutskottet delar utredningens grundläggande uppfattning att det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för sina bilder.
I propositionen anses den förlängda skyddstiden vara den viktigaste konsekvensen av Upphovsrättsutredningens förslag om integration. Den nuvarande 25-åriga skyddstiden är visserligen ofta ett problem därigenom att skyddstiden i många fall löper ut redan under en fotografs yrkesverksamma liv. I de framställningar i integrationsfrågan som har gjorts till utskottet av representanter för de yrkesverksamma fotograferna har utskottet emellertid mött uppfattningen att dessa upplever den tidigare nämnda presumtionsregeln i fotolagen om rätten till en beställd bild som ett minst lika stort problem i deras verksamhet. Beställare, som ofta är reklambyråer och liknande användare med egna kontaktnät, uppges nämligen driva en egen omfattande handel med fotografernas bilder. Från fotografhåll har framhållits att detta problem nyligen har blivit särskilt akut i och med att tekniken numera medger enkel datalagring av stora mängder av bilder.
Enligt vad utskottet erfarit finns det anledning att räkna med att en s.k. common position beträffande EG-direktiv om de upphovsrättsliga skyddstiderna läggs fram inom kort. Direktivet väntas innebära en skyddstid om 70 år och omfatta fotografier som är verk i upphovsrättslig mening. Övriga fotografier, dvs. fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd, kommer då att falla utanför direktivets räckvidd och kan fritt regleras i nationell lagstiftning. Utskottet har vidare erfarit att man i Danmark avser att till hösten 1993 -- förutsatt att EG-arbetet då har fått en klar inriktning -- lägga fram förslag om integrering i upphovsrättslagen av reglerna om rätten till fotografier utan att invänta att det kommande EG-direktivet blir bindande för medlemsstaterna.
Enligt utskottets mening är det angeläget att en integrering av fotografirätten snarast kommer till stånd. Som ovan nämnts har dock föredragande statsrådet ställt sig positiv till en integrering och förklarat sig ha för avsikt att snarast återkomma i frågan, vilket kan bli möjligt redan till hösten innevarande år. Det saknas därför anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan.
Med anledning av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L17 yrkande 2, L19 yrkande 3 och L20.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande fotografirätten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 2, 1992/93:L19 yrkande 3 och 1992/93:L20.
3. Avbildning av konstverk (mom. 6)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Hans Stenberg, Carin Lundberg, Per Erik Granström och Lars Stjernkvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Kulturutskottet har" och slutar med "berörd del." bort ha följande lydelse:
Regeln i 25 § upphovsrättslagen, enligt vilken envar får fritt avbilda konstverk som är fast anbringat på offentlig plats utomhus, innebär en ytterligare inskränkning i upphovsmännens rätt utöver vad som redan enligt andra bestämmelser gäller för att tillgodose intresset av att kunna avbilda konstverk för enskilt ändamål, för illustration av en dagshändelse eller i en kritisk eller vetenskaplig framställning. Lagutskottet kan för sin del konstatera att regeln därigenom främst tillgodoser fall där återgivningen sker i förvärvssyfte. Som Upphovsrättsutredningen har funnit är det inte motiverat att upphovsrätten skall stå tillbaka för sådana mera omedelbart kommersiella utnyttjanden av konstnärernas alster. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad Upphovsrättsutredningen har föreslagit, dvs. att det inte längre skall vara fritt att avbilda ifrågavarande typ av konstverk om de utgör huvudmotivet för avbildningen.
Vad riksdagen sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionerna L17 yrkande 3 och L21 yrkande 4 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande avbildning av konstverk att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L17 yrkande 3 och 1992/93:L21 yrkande 4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
1. Avgift på oinspelade band
När det gäller frågan om en avgift på bandmaterial som används vid ljud- och videoinspelningar anser jag i enlighet med vad som anförs i motionerna L19, L21, L804 och L806 att regeringen snarast bör förelägga riksdagen förslag om en tomkassettersättning.
2. Droit de suite
Jag delar den uppfattning som förs fram av utskottets socialdemokratiska ledamöter i reservation 1.
3. Framförande av verk vid gudstjänst
När det gäller gudstjänstmusik anser jag i enlighet med vad som anförs i motion L19 att det inte finns skäl att från det upphovsrättsligt skyddade området upprätthålla undantaget för framföranden vid gudstjänst av i övrigt skyddade verk. Det kan, såsom Upphovsrättsutredningen har påpekat, med nutida betraktelsesätt knappast anses rimligt att upphovsmän som skapar verk avsedda att användas vid gudstjänster och liknande förrättningar inte skall ha rätt att begära ersättning när deras verk framförs offentligt i just sådana sammanhang. Den nuvarande ordningen, som innebär att dessa upphovsmän i praktiken berövas den huvudsakliga inkomstkällan för denna produktion, bör snarast ändras.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1 och 5 borde ha hemställt:
1. beträffande avgift på oinspelade band att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L19 yrkande 1, 1992/93:L21 yrkande 1, 1992/93:L804 och 1992/93:L806 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,
5. beträffande framförande av verk vid gudstjänst att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L19 yrkande 4 och 1992/93:L21 yrkande 3 antar 21§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk med den ändringen i punkt 2 att orden "eller gudstjänst" utgår.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Kulturutskottets yttrande 1992/93:KrU12y Bilaga 2 Ändringar i upphovsrättslagen
Till lagutskottet
Lagutskottet har genom beslut den 15 april 1993 berett kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen jämte de motioner som kunde komma att väckas med anledning av propositionen.
Med anledning av propositionen har motionerna 1992/93:L17--L22 väckts.
Under den allmänna motionstiden 1993 har följande motioner som avser upphovsrättsliga eller närliggande frågor väckts, nämligen 1992/93:L801, 1992/93:L803 och 1992/93:L806. Yrkande 3 i motion 1992/93:L801 och yrkande 2 i motion 1992/93:L803 har hänvisats till kulturutskottet medan motionerna i övrigt hänvisats till lagutskottet.
Kulturutskottet har -- under förutsättning att lagutskottet samtycker därtill -- beslutat att jämte eget yttrande till lagutskottet överflytta de båda motionsyrkanden som hänvisats till kulturutskottet. Utskottet yttrar sig vidare i vissa av de övriga frågor som tas upp i propositionen eller i motionerna.
I ärendet har utskottet uppvaktats av företrädare för Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Bildkonst upphovsrätt i Sverige (BUS), Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) och Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI).
Utskottet
Inledning
Utgångspunkten för den upphovsrättsliga lagstiftningen är redan i dag att upphovsmannen skall förbehållas rätt att -- bortsett från vissa inskränkningar -- ekonomiskt tillgodogöra sig alla sådana utnyttjanden av verket som har praktisk betydelse (prop. 1960:17 s. 60).
Det torde också vara allmänt erkänt i vårt land, anförs det i propositionen, att det är väsentligt att upphovsmän, utövande konstnärer och andra rättighetshavare tillförsäkras ett starkt rättsligt skydd för sina prestationer. Ett sådant skydd stimulerar till skapande och annan verksamhet på det litterära och konstnärliga området samt bidrar till att rättighetshavare får de ekonomiska förutsättningar som krävs för att de skall kunna verka.
Utskottet, som ansluter sig till de redovisade bedömningarna, hälsar med tillfredsställelse de förslag till förändringar som läggs fram i propositionen och som syftar till att förstärka skyddet för upphovsmännen.
Fortsatt översyn och utredning av upphovsrättslagen
I ett motionsyrkande begärs bl.a. att de utövande konstnärernas rättsliga skydd skall ses över ytterligare. Motionärerna anför att den tekniska utvecklingen har starkt påverkat konstnärernas situation och arbetsmarknad. Möjligheter till vidareutnyttjande, mångfaldigande och kopiering av inspelningar liksom spridning av framförande genom elektroniska medier utvecklas fortlöpande. Nyttjandets omfattning ökar kraftigt.
I propositionen anförs att när det gäller de delar av upphovsrättslagen som den svenska utredningen inte hann befatta sig med och vilka inte heller aktualiseras i samband med EG:s arbete (se därom prop. s. 45--49) är någon omedelbar översyn inte aktuell. Justitieministern anför dock att hon allmänt är av den uppfattningen att en genomgång av också övriga delar av upphovsrättslagen bör komma till stånd i lämpligt sammanhang.
Utskottet anser att det är angeläget att en översyn av upphovsrättslagen i ovan angivet avseende kommer till stånd snarast möjligt. Det får ankomma på lagutskottet att bedöma huruvida det är motiverat med något riksdagsinitiativ i frågan.
Vidareförsäljning av konst
Upphovsrättsutredningens slutbetänkande (SOU 1990:30) Översyn av upphovsrättslagstiftningen innefattar ett förslag om ett ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst.
Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. En ersättning om 5% tillfaller upphovsmannen. Denna individuella rätt, s.k. droit de suite, skall gälla under verkets skyddstid enligt reglerna i upphovsrättslagen. Rätten kan inte överlåtas. Efter upphovsmannens död kan rätten dock övergå till efterlevande make och arvingar och testamenteras enligt vanliga regler. Om konstnären inte efterlämnar några arvsberättigade och inte heller disponerar över rätten genom testamente skall dock ersättningen, i stället för att tillfalla Allmänna arvsfonden, övergå till den organisation som skall förvalta ersättningarna för att användas till kollektiva ändamål inom bildkonstområdet.
I ett antal motioner begärs att ett ersättningssystem i enlighet med utredningens förslag genomförs. I några av motionerna begärs dessutom att utredningens förslag skall kombineras med en lag om avgift på all vidareförsäljning av konst, där avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom området. Denna lag skall i princip träda in då konstverk säljs efter det att skyddstiden gått ut.
I propositionen anförs bl.a. att det inom EG pågår en studie av reglerna om rätt för konstnären till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning. Studien skall ligga till grund för beslut huruvida ett initiativ skall tas på området. Vidare anförs att arbetet bedrivs skyndsamt. Såvitt nu kan bedömas kommer klarhet om resultaten beträffande många frågor som utreds inom EG att vinnas relativt snart. Skulle kommissionen inte ta något initiativ på detta område får frågan om svensk lagstiftning i den aktuella frågan tas upp på nytt.
Enligt justitieministerns uppfattning bör förslag till lagändringar på grundval av Upphovsrättsutredningens arbete inte utan särskilda skäl läggas fram nu beträffande frågor som är föremål för behandling inom EG och som kan förväntas bli slutbehandlade inom kort. Om sådana lagförslag skulle läggas fram nu finns det, enligt ministern, en beaktansvärd risk för att de nya reglerna skulle behöva underkastas grundläggande förändringar till följd av resultatet av EG:s arbete samt EES-avtalet.
Utskottet behandlade hösten 1988, efter hörande av bl.a. lagutskottet, ingående frågan om ett ersättnings- och avgiftssystem som skulle ge konstnärerna del i det ekonomiska utbytet vid vidareförsäljning av konst (bet. 1988/89:KrU7). Utskottet framhöll därvid att kulturarbetarnas ekonomiska villkor inte är tillfredsställande trots de insatser som gjorts av stat, landsting och kommun. Det fanns, enligt utskottets mening, tungt vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna genom ett ersättnings- eller avgiftssystem skulle få del i det ekonomiska utbytet av yrkesmässig vidareförsäljning av konst. Utskottet ansåg emellertid att Upphovsrättsutredningens redovisning i frågan om införande av droit de suite borde avvaktas. När denna förelåg borde frågan i hela dess vidd tas upp till prövning av regeringen. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1988/89:78).
Härefter har utskottet vid två tillfällen, våren 1990 och 1991, avstyrkt motioner i frågan. Vid första tillfället förutsatte utskottet att regeringen skulle pröva frågan så snart som möjligt efter det att utredningen avgivit sitt betänkande. Vid sistnämnda tillfälle förutsatte utskottet att, eftersom remissbehandlingen avslutats i slutet av år 1990, regeringen snarast skulle pröva frågan (bet. 1989/90:KrU18 och 1990/91:KrU21).
Riksdagen har, som angetts i det föregående på förslag av utskottet, uttalat att regeringen -- sedan Upphovsrättsutredningens redovisning i frågan lagts fram -- borde ta upp frågan om införande av ett ersättnings- eller avgiftssystem som skulle ge konstnärerna del i det ekonomiska utbytet vid vidareförsäljning av konst. Det fanns enligt utskottets mening tungt vägande argument härför. När justitieministern nu presenterar sina ställningstaganden till utredningens förslag framgår att hon ej tar ställning i den aktuella frågan. Som skäl härför anges i huvudsak att det inom EG pågår en studie i frågan och att denna inte bör föregripas. Utskottet kan dock konstatera att det är oklart huruvida något direktiv i frågan kommer att läggas fram. Vidare kan anmärkas att regler om droit de suite redan finns i ett antal EG-länder. Beträffande förhållandet i Norden kan nämnas att en sådan rätt finns i Danmark och Island medan Norge har ett system med en offentligrättslig avgift. Enligt utskottets mening utgör därför utvecklingen inom EG inte något hinder för Sverige att införa en rätt till ersättning till upphovsmännen i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag. Inte heller det förhållandet att resultatet av EG:s arbete skulle kunna kräva förändringar i de nya reglerna motiverar att man avvaktar med ställningstagandet till de här aktuella frågorna. Utskottet förordar att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs. Starka skäl talar för att, som föreslagits i motioner, ersättningssystemet skall kombineras med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst, där avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom området. Utskottet föreslår att ett sådant avgiftssystem införs. I enlighet med det anförda anser utskottet att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett ersättnings- och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst.
Avgifter på oinspelade ljud- och videoband
I flera motioner framförs krav på att det i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag skall införas avgifter på tomkassetter.
Justitieministern anför i propositionen att hon rent principiellt är positiv till införandet av upphovsrättsliga avgifter på oinspelade ljud- och videoband och liknande ljud- och bildbärare. Skälet härför är, enligt ministern, dels att rättighetshavarna förlorar inkomster till följd av den privatkopiering som är tillåten, dels att den tekniska utvecklingen förbättrar förutsättningarna för privatkopieringen och dels att rättighetshavarna svårligen kan få skälig kompensation för denna kopiering på annat sätt än genom införandet av avgifter på tomkassetter.
I propositionen avvisas emellertid utredningsförslaget med hänvisning till att det inom EG pågår en översyn av bl.a. avgifter på oinspelade ljud- och videoband samt på liknande ljud- och bildbärare. EG-kommissionen har aviserat att det kommer ett förslag till direktiv i denna fråga. Som anförts i det föregående vill regeringen inte förekomma EG:s direktiv med förslag till lagändringar på grund av de risker detta för med sig.
Justitieministern har vidare, som skäl för att avvakta EG:s direktiv, tillagt följande. För de EG-länder som infört aktuella avgifter har problem uppstått när det gäller möjligheterna att ordna en effektiv uppbörd. Skälet härtill är tillskapandet av den inre marknaden med fria varurörelser i kombination med det faktum att vissa länder, t.ex. Storbritannien och Irland, helt saknar bestämmelser om bandavgifter. Enligt kommissionen bör därför en gemensam ordning för hela EG införas.
Enligt justitieministern är en förutsättning för införande av bandavgifter att uppbörden blir effektiv. Hon avser att följa utvecklingen på området. Skulle det visa sig att det är möjligt att åstadkomma en effektiv uppbörd redan inom ramen för en nationell bandavgiftsordning kan det för svenskt vidkommande finnas skäl att införa en sådan ordning, även om det slutliga resultatet av EG:s arbete vid den tidpunkten ännu inte är klart.
Utskottet ansluter sig till de överväganden som gjorts i propositionen och som mynnar ut i ställningstagandet att man i nuläget bör avvakta med ett förslag till reglering beträffande ett ersättningssystem för tomkassetter. Med hänsyn till de starka skäl som talar för införandet av ett sådant system förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen i frågan snarast möjligt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna.
Fotografirätten
I två motionsyrkanden begärs att Upphovsrättsutredningens förslag att fotografirätten skall integreras med upphovsrättslagen skall genomföras. En viktig konsekvens härav skulle bli att alla fotografier skyddas under en tid motsvarande den som gäller för upphovsrättsliga verk, dvs. 50 år efter fotografens dödsår.
Justitieministern anför i propositionen att hon är positiv till en sådan integrering men avvisar ändock utredningens förslag med hänvisning till ett kommande EG-direktiv som syftar till en total harmonisering av de skyddstider som gäller för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående rättigheterna. I direktivet blir av allt att döma exakt fastslaget vilken skyddstid som -- också övergångsvis -- skall gälla för bl.a. fotografier.
Mot bakgrund härav vore det, enligt ministern, mindre lämpligt att nu lägga fram förslag om ändrad skyddstid för fotografier. Mycket talar nämligen för att reglerna då inom kort skulle få ändras igen. Vid nordiska departementsöverläggningar har också enighet rått om att integreringen av fotografirätten i upphovsrättslagen inte bör genomföras förrän klarhet vunnits vad gäller innehållet i nämnda direktiv om skyddstider.
Enligt utskottets uppfattning är det starkt motiverat att fotografiska bilder har en lika lång skyddstid som gäller för annan bildkonst och även i övrigt samma upphovsrättsliga skydd som denna. Justitieministern har också uttalat sig för en integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen. Utskottet har dock funnit sig böra godta de argument som anförs i propositionen för att avvakta med ställningstagande i frågan. I konsekvens härmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Ändring av byggnader
En motionär har begärt att upphovsrättslagen ändras i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag om att en ägares frihet att ändra sin byggnad skall inskränkas. Utredningen har föreslagit att ägaren till en byggnad skall ha en ovillkorlig rätt att ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd endast om ändringen krävs av tekniska skäl eller för en ändamålsenlig användning av byggnaden. I övrigt skall rätten att företa ändringar utan upphovsmannens tillstånd saknas, om ändringen är kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart.
Förslaget avvisas i propositionen, och den nuvarande regeln där ägaren till en byggnad har rätt att ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd föreslås behållas.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att den föreslagna ändringen inte bör genomföras. Det anförs i propositionen att det är högst ovanligt att ändringar av byggnader är kränkande för upphovsmannen och att behovet av skydd mot sådana ändringar således är litet. Det finns vidare en risk för att regleringen skulle bli svårtillämpad. Vidare beaktas att förslaget skulle få en menlig effekt från kostnads- och effektivitetssynpunkt genom att ägaren till en byggnad kan tvingas anlita upphovsmannen vid om- och tillbyggnad för att inte utsätta sig för risken att upphovsrättsintrång påstås. Att den nuvarande regeln behålls ligger även i linje med strävan att åstadkomma en så enkel och lättillämpad upphovsrättslag som förhållandena medger.
Med hänvisning till det ovanstående avstyrker utskottet motionen och tillstyrker regeringens förslag.
Offentligt framförande av verk vid gudstjänst
I två motionsyrkanden vänder sig motionärerna mot den nuvarande ordningen att utgivna verk får framföras vid gudstjänst utan upphovsmannens tillstånd och utan att denne får ersättning för nyttjandet. De föreslår i konsekvens härmed att denna inskränkning i upphovsrättslagen skall avskaffas.
Motionärernas begäran överensstämmer med utredningens förslag. Förslaget i denna del avvisas i propositionen. Som huvudskäl för att inte föreslå förändringar på denna punkt anges följande.
Enligt upphovsrättslagarna i Norden (utom Island) gäller att skyddade verk får framföras offentligt vid gudstjänst utan avtal med upphovsmännen och utan att upphovsmännen har rätt till ersättning. Frågan huruvida svensk rätt bör ändras på denna punkt har så stor principiell betydelse att en ändring inte bör vidtas utan att så sker också i övriga nordiska länder. Under det nordiska samrådet har framkommit att det i dessa länder torde komma att föreslås att radio- och TV-sändningar av gudstjänster skall omfattas av upphovsmännens ensamrätt men att regeln i övrigt skall behållas oförändrad. Redan av detta skäl anses att utredningens förslag på denna punkt inte bör genomföras.
Beträffande radio- och TV-sändningar av gudstjänster föreslås emellertid, i linje med vad som torde komma att föreslås i övriga nordiska länder, att sådana sändningar bör vara undantagna från regeln om fritt offentligt framförande.
Utskottet delar de åsikter som ligger bakom ställningstagandet i propositionen att inte genomföra utredningens förslag i denna del. Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att det råder rättslikhet mellan de nordiska länderna i så många frågor som möjligt inom upphovsrättsområdet. Utskottet avstyrker därför motionerna i denna del och tillstyrker regeringens förslag.
Uthyrning av exemplar av litterära verk
I propositionen föreslås i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag att det skall krävas tillstånd av upphovsmännen vid uthyrning (och därmed jämförliga rättshandlingar) av exemplar av litterära verk till allmänheten.
Förslaget innebär att upphovsmannens tillstånd krävs i alla de fall där användaren direkt eller indirekt lämnar någon form av vederlag för att han eller hon under viss tid skall få disponera verket. Det är utan betydelse huruvida vederlaget tas upp vid varje tillfälle när exemplaret ställs till förfogande eller i form av en årsavgift eller liknande. Däremot får ett bibliotek ta ut beställningsavgift eller förseningsavgift utan upphovsmannens samtycke. Bibliotek som vill hyra ut exemplar av litterära verk får således på sedvanligt sätt träffa avtal om det med upphovsmännen. Sådana avtal kan ingås kollektivt. (Se prop. s. 93 och 114.)
Denna fråga har samband med frågan om biblioteksavgifter som utskottet behandlade våren 1992. Utskottet föreslog i sitt av riksdagen godkända betänkande enhälligt att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om kostnadsfria boklån vid folkbiblioteken. Utskottet anförde att det är en allmänt godtagen princip att boklån vid dessa bibliotek skall vara avgiftsfria och framhöll vikten av att denna princip upprätthålls även i framtiden (bet. 1991/92:KrU32, rskr. 1991/92:315).
Kulturutskottet tillstyrker förslaget i propositionen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att de önskemål om en bibliotekslag som framförts i olika sammanhang genomgående innefattat krav på att det i en sådan lag skulle stadgas att bibliotekslån skall vara avgiftsfria. Ett genomförande av förslaget i propositionen innebär att författarna får en lagstadgad rätt att själva avgöra huruvida deras böcker skall få lånas ut mot avgift. Kulturutskottet gör bedömningen att kravet på en lagreglering i vad avser för låntagarna avgiftsfria boklån på bibliotek därmed i praktiken blir tillgodosett. Vid denna bedömning beaktar utskottet bl.a. att Sveriges författarförbund starkt drivit kravet på en bibliotekslag innefattande en bestämmelse om avgiftsfria boklån.
Återgivning av konstverk
Två motionsförslag innehåller krav på att nuvarande regel om att konstverk, som är stadigvarande anbragt på eller vid offentlig plats utomhus, får återges skall inskränkas så att den inte gäller fall när konstverket är huvudmotivet på bilden. Motionskraven överensstämmer med Upphovsrättsutredningens förslag. Utredningen motiverar sitt förslag bl.a. med att det t.ex. vid vykortsproduktion inte torde finnas något allmänt intresse som motiverar att återgivning i förvärvssyfte kan ske utan konstnärens samtycke. När konstverket utgör huvudmotivet på bilden bör därför enligt utredningens mening konstnärens ensamrätt gälla.
Utredningens förslag på denna punkt avvisas i propositionen. Justitieministern anför att hon instämmer i de uttalanden som gjorts i förarbeten till nuvarande regel, nämligen att det inte finns tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när konstverk på allmän plats utomhus är huvudmotivet på t.ex. ett vykort. En sådan särregel skulle utgöra ett svårtillämpat stadgande eftersom det ofta är svårt att avgöra om konstverket är huvudmotivet på bilden. Ministern anger också som skäl för sin ståndpunkt att behovet av särregler bör granskas kritiskt eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall kunna förenklas, vilket är önskvärt.
Utskottet ansluter sig till det redovisade ställningstagandet i propositionen av innehåll att det saknas tillräcklig anledning att införa en särregel i aktuellt avseende. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Vidare yrkas i en motion -- likaledes i överensstämmelse med utredningens förslag -- att den nuvarande regeln om att konstverk, som ingår i en samling eller ställs ut eller bjuds ut till försäljning, får återges i kataloger eller meddelanden om utställningen eller försäljningen skall begränsas så att endast utställnings- och försäljningskataloger får säljas och att detta får ske endast i samband med utställningen eller försäljningen.
Utredningen har anfört i huvudsak följande. Bestämmelsen om kataloger utnyttjas emellanåt så att kataloger säljs till allmänheten efter en utställning och så att det framställs kataloger som kan karaktäriseras som konstböcker. Bestämmelsen om meddelanden används ibland för att framställa affischer som lämpar sig för att pryda väggar med. Varken lagtexten eller förarbeten anger någon begränsning i dessa avseenden, och det bör därför införas en regel som lägger fast i vilken utsträckning kataloger och meddelanden får säljas till allmänheten.
I propositionen anges att det inte finns tillräcklig anledning att genomföra utredningens förslag. Följande överväganden görs. Bestämmelsen om kataloger och meddelanden tjänar syftet att underlätta spridning av information om bl.a. konstutställningar. Bestämmelsen kan bara åberopas beträffande sådan reproduktion av konstverk som sker i nämnda syfte. Om framställaren av en utställningskatalog eller en affisch om en utställning producerar så många exemplar att produktionen går utöver vad som motiveras av det informationssyfte produkten skall tjäna, kan framställningen inte stödjas på bestämmelsen. Bestämmelsen ger alltså rätt till endast ett tämligen begränsat utnyttjande. Vidare anges att förslaget utgör en detaljreglering, som bör undvikas. Under det nordiska samrådet har det också rått enighet i denna fråga.
Utskottet ansluter sig till det redovisade ställningstagandet i propositionen av innehåll att det inte finns tillräcklig anledning att genomföra utredningens förslag i denna del. I konsekvens härmed avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet tillstyrker ett i propositionen framlagt förslag om vissa begränsningar i rätten att återge offentliggjorda konstverk.
Stockholm den 6 maj 1993
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Vidareförsäljning av konst
Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Göran Åstrand (m), Carl-Johan Wilson (fp), Anne Rehnman (nyd) och Alwa Wennerlund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Riksdagen har" och slutar med "vidareförsäljning av konst" bort ha följande lydelse:
Utskottet tvingas konstatera att -- eftersom frågan för närvarande ses över inom EG -- regeringen avvaktar med sitt ställningstagande till förslaget om införandet av en upphovsrättslig droit de suite. Av propositionen framgår att det är oklart huruvida ett initiativ till direktiv kommer att tas i frågan. I propositionen anförs dock att för det fall kommissionen inte kommer att ta något initiativ inom det aktuella området kommer frågan om en svensk lagstiftning att tas upp på nytt. Utskottet anser att även avgiftsfrågan bör behandlas i samband med frågan om införandet av en upphovsrättslig ersättning. Utskottet förutsätter därför att -- sedan EG:s studie är klar -- frågan i hela dess vidd får en så snar lösning som möjligt. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna.
2. Fotografirätten
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nu är dags att integrera fotografirätten med upphovsrättslagen för att fotografiska bilder skall erhålla lika lång skyddstid som övrig bildkonst samt även i övrigt samma upphovsrättsliga skydd som denna. Det är inte rimligt att den teknik varmed bilden är framställd skall vara avgörande för skyddets innehåll. I propositionen säger sig också justitieministern dela uppfattningen om önskvärdheten av en sådan integrering. Likväl avvisas utredningens förslag med hänvisning till EG:s utredning om skyddstider. Det är dock ovisst när ett EG-direktiv om skyddstider kan komma att antas. Enligt utskottets uppfattning utgör utvecklingen inom EG inte något skäl till att avvakta med att genomföra Upphovsrättsutredningens förslag i denna del. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandena.
3. Uthyrning av exemplar av litterära verk
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Kulturutskottet tillstyrker" och slutar med "avgiftsfria boklån" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker ett i propositionen framlagt förslag om att det skall krävas tillstånd av upphovsmännen vid uthyrning (och därmed jämförliga rättshandlingar) av exemplar av litterära verk till allmänheten.
Utskottet vill tillägga följande. Den omständigheten att det införs ett krav på biblioteken att träffa avtal med författarna om de vill ta ut avgifter för sina lån minskar inte behovet av att det införs en bibliotekslag som innehåller förbud mot biblioteksavgifter. Medborgarna bör nämligen vara garanterade en rätt att avgiftsfritt få låna böcker på folkbiblioteken. Möjligheterna för medborgarna att låna böcker avgiftsfritt bör således inte vara beroende av vilket ställningstagande författarna intar till avgiftsfrågan. Frågan om införandet av en bibliotekslag vari avgiftsfriheten garanteras bör prövas i den nyligen tillsatta utredningen om kulturpolitikens inriktning.
4. Återgivning av konstverk
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Utskottet delar" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att konst som är fast anbragt på offentlig plats utomhus inte fritt skall kunna avbildas för det fall konstverket är huvudmotivet på bilden. Den nuvarande regeln fungerar som en begränsning i upphovsrätten för den grupp bildkonstnärer som skapar konstverk för offentlig miljö. Vidare kan nämnas att det i övriga nordiska länder (utom Finland) i princip gäller en tvångslicensbestämmelse när konstverket är huvudmotivet på bilden. Utskottet föreslår i konsekvens härmed att lagutskottet skall tillstyrka de aktuella motionsyrkandena.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
1. Fotografirätten
Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i avvikande mening 2.
2. Offentligt framförande av verk vid gudstjänst
Jag delar motionärernas åsikt att det är rimligt att även upphovsmän som skapar verk avsedda att användas vid gudstjänster och liknande får rätt att begära ersättning när deras verk framförs offentligt. Kyrkomusik och sakrala texter bör upphovsrättsligt jämställas med profan musik och text. Andra tjänster och varor som behövs för en gudstjänsts genomförande är för övrigt något som kyrkan inte ifrågasätter att behöva betala för.
En upphovsrättslig ersättning skulle också bidra till att bättre frambringa goda kompositörer och textförfattare inom detta område. I konsekvens härmed tillstyrker jag motionsyrkandet.
3. Uthyrning av exemplar av litterära verk
Jag tillstyrker förslaget i propositionen men vill tillägga följande. Den omständigheten att det införs ett krav på biblioteken att träffa avtal med författarna om de vill ta ut avgifter för sina lån minskar inte behovet av att det införs en bibliotekslag som innehåller förbud mot låne- eller biblioteksavgifter. Människor bör nämligen vara garanterade en rätt att avgiftsfritt få låna böcker på biblioteken. Möjligheterna för medborgarna att låna böcker avgiftsfritt bör således inte vara beroende av vilket ställningstagande författarna intar till avgiftsfrågan. Jag vill erinra om att Vänsterpartiet under en följd av år drivit kravet på införandet av en bibliotekslag (se bl.a. men. i bet. 1992/93:KrU17).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 4 Allmän bakgrund 4 Propositionens huvudsakliga innehåll 8 Avgift på oinspelade band 9 Droit de suite 11 Fotografirätten 14 Utfrågningar om offentliga angelägenheter 17 Kopiering av artiklar i tidningar och tidskrifter 19 Tidsförskjutet framförande av skyddade verk 21 Ändringar av byggnader 22 Framförande av verk vid gudstjänst 23 Avbildning av konstverk 24 Återgivande av konstverk i kataloger m.m. 25 Fortsatt översyn av upphovsrätten 26 Hemställan 28 Reservationer 30 1. Droit de suite (s) 30 2. Fotografirätten (m, fp, c och kds) 30 3. Avbildning av konstverk (s) 31 Meningsyttring (v) 32 Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 34 Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1992/93:KrU12y 68