Ändring i Studsvikslagen
Betänkande 1993/94:NU10
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU10
Ändring i Studsvikslagen
Innehåll
1993/94 NU10
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1993/94:63 om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., dels två motioner som väckts med anledning av propositionen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av avgiften enligt den s.k. Studsvikslagen från 0,1 till 0,15 öre per kWh. Därmed avstyrks motioner i vilka krävs avslag på regeringens förslag resp. en högre höjning. Motionerna följs emellertid upp i en reservation (nyd) resp. en meningsyttring (v).
Propositionen
I proposition 1993/94:63 föreslås -- efter föredragning av miljöminister Olof Johansson -- att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Lagförslaget återges i bilaga 1.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1993/94:N3 av Bo G Jenevall och Christer Windén (båda nyd) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om att höja avgiften enligt den s.k. Studsvikslagen till 0,15 öre för varje levererad kilowattimme elström.
1993/94:N4 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att avgiften enligt 3 § lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. höjs från 0,1 till 0,2 öre för varje levererad kilowattimme elström.
Utskottet
Enligt lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) betalar de fyra reaktorinnehavarna i Sverige en avgift till staten som ett bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivits vid Studsvik AB och som har ett samband med framväxten av det svenska kärnkraftsprogrammet. Avgiften skall täcka kostnader för bl.a. dekontaminering och nedläggning av forskningsreaktorerna i Studsvik, kraftvärmereaktorn i Ågesta och vissa andra kärntekniska anläggningar i Studsvik. Vidare avser avgiften kostnader för hantering och slutförvaring av kärnavfall och bränslerester som härrör från samarbetet med kärnkraftsföretagen.
Avgiften utgår enligt lagen med 0,1 öre per levererad kilowattimme elström. Medlen sätts in på ett räntebärande konto i Riksbanken. Statens kärnkraftinspektion (SKI) beslutar om utbetalningar från detta konto. De betalningsskyldiga skall varje år lämna in en beräkning till SKI över kostnaderna för den verksamhet som lagen avser. SKI skall sedan senast den 1 september varje år anmäla till regeringen om avgiften behöver ändras. Reaktorinnehavarna har gemensamt bildat AB SWAFO för att ansvara för hanteringen av den aktuella verksamheten.
I proposition 1993/94:63 föreslås nu -- efter förslag från SKI -- att avgiften skall höjas från 0,1 till 0,15 öre per kWh eller med 50 %. Höjningen skall genomföras den 1 januari 1994. Regeringens förslag baseras på en kostnadsberäkning av AB SWAFO samt på en bedömd elproduktion från varje reaktor under 25 år och ett antagande om en realränta på 2,5 %. Mot bakgrund av den kostnadsberäkning som upprättats har regeringen funnit att de framtida kostnaderna inte kommer att kunna täckas av avgiftsmedel om avgiften behålls på nuvarande nivå. Regeringen anser därför att en höjning av avgiften är nödvändig.
AB SWAFO har avstyrkt att avgiften höjs. Företaget anser att den föreslagna höjningen är baserad på en för kort driftstid och en för låg realränta. AB SWAFO har anfört att reaktorerna är byggda för att drivas i 40 år samt att det är rimligt att räkna med en framtida real förräntning på 3--4 %.
Med hänvisning till AB SWAFO:s bedömning avvisas regeringens förslag i motion 1993/94:N3 (nyd). Motionärerna menar att det nu saknas anledning för en höjning av avgiften.
En motsatt uppfattning kommer till uttryck i motion 1993/94:N4 (v). Där krävs att avgiften skall fördubblas från 0,1 till 0,2 öre per kWh. En sådan höjning är enligt motionären motiverad mot bakgrund av att den faktiska kostnaden för omhändertagandet av det aktuella avfallet är okänt och att antagandet om en 25-årig driftstid är osäkert med hänsyn till de senaste årens avställningar av vissa kärnkraftsreaktorer. I motionen åberopas också den allmänna prisutvecklingen sedan den nuvarande avgiftsnivån fastställdes.
Avgiften enligt Studsvikslagen har varit oförändrad sedan den 1 januari 1989 då lagen trädde i kraft. Under denna period har konsumentprisindex ökat med ca 36 %.
Reaktorinnehavarna har därutöver att enligt lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (den s.k. finansieringslagen) betala en avgift för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar, m.m. Denna avgift har sedan år 1984 legat på i genomsnitt 1,9 öre per kWh. Dock gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften varierar mellan de olika kärnkraftverken från 1,7 till 2,2 öre per kWh. I samband med att regeringen i december 1992 tog ställning till avgiftens nivå under år 1993 uttalade regeringen att SKI:s bedömning om en 25-årig intjänandetid under vilken reaktorerna betalar sin andel av kostnaderna var en riktig utgångspunkt för beräkningen av avgiftens storlek. SKI hade föreslagit en höjning av avgiften med 0,2 öre per kWh. Med hänvisning till en då aviserad utredning om bl.a. förvaltningen av medlen från avgiften beslutade regeringen om oförändrade avgifter i avvaktan på utredningens resultat. Denna utredning har senare tillsatts och skall enligt sina direktiv (dir. 1993:61) bl.a. klarlägga vilka principer som bör gälla beträffande den realränta som ligger till grund för avgiftsberäkningen enligt finansieringslagen.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en höjning av avgiften enligt Studsvikslagen är erforderlig. Den föreslagna höjningens storlek finner utskottet rimlig; de båda aktuella motionerna avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:N3 och 1993/94:N4 antar det i proposition 1993/94:63 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. res. (nyd) men. (v)
Stockholm den 23 november 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s) och Bo G Jenevall (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till AB SWAFO:s uppfattning och menar att det inte är erforderligt med någon höjning av avgiften enligt Studsvikslagen. Som konstateras i motion 1993/94:N3 (nyd) är kärnkraftsreaktorerna byggda för att drivas i 40 år. Detta bör självfallet slå igenom vid beräkningen av avgiftens storlek. Enligt utskottets mening är det vidare rimligt att räkna med en högre framtida realränta än 2,5 %.
Det sagda innebär att utskottet tillstyrker kravet i nyssnämnda motion på att regeringens förslag om en höjning av avgiften skall avslås av riksdagen. Härigenom avstyrks även motion 1993/94:N4 (v).
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N3 avslår proposition 1993/94:63 och motion 1993/94:N4.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Under de senaste åren har flera av kärnkraftsreaktorerna varit avställda på grund av reaktorfel under långa perioder. T.ex. har den äldsta reaktorn, Oskarshamn 1, -- som togs i drift år 1971 -- varit avstängd sedan september 1992. Utvecklingen med allt fler reaktorfel talar enligt min mening för att antagandet om en 25-årig driftstid som en grund för beräkningen av avgiftens storlek är mycket osäkert. Därtill kommer att den faktiska kostnaden för det slutliga omhändertagandet av det aktuella avfallet m.m. är okänd.
Dessa förhållanden motiverar, anser jag, en högre höjning av avgiften enligt Studsvikslagen än den regeringen har föreslagit. Jag tillstyrker alltså kravet i motion 1993/94:N4 (v) på en fördubbling av avgiften till 0,2 öre per kWh. Om det senare -- mot all förmodan -- skulle visa sig att avgiften genererar ett överskott bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om att de insamlade medlen skall kunna användas också som bidrag till utvecklingen av miljöanpassade energikällor och ny energiteknik.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N4 och med avslag på motion 1993/94:N3 antar det i proposition 1993/94:63 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., dock med ändring att 3 § erhåller lydelse enligt Alternativt förslag i bilaga 2. Regeringens lagförslag
Bilaga 1
I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. Bilaga 2
Regeringens förslag Alternativt förslag
3 §
Avgiften är 0,15 öre Avgiften är 0,2 öre
för varje levererad för varje levererad
kilowattimme elström. kilowattimme elström.
Avgiften skall betalas till Statens kärnkraftinspektion.