Ändring i socialtjänstlagen
Betänkande 1996/97:SoU18
Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU18
Ändringar i socialtjänstlagen
Innehåll
1996/97 SoU18
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen och 68 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I promemorian behandlas också ett 70-tal motionsyrkanden om olika socialtjänstfrågor från den allmänna motionstiden 1996. Enligt propositionen skall socialtjänstlagens (SoL) övergripande mål och grundläggande värderingar ligga fast. I syfte att stärka barnperspektivet föreslås dock att portalparagrafen skall kompletteras med en bestämmelse att när åtgärder rör barn det särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Även en bestämmelse om barns rätt att komma till tals vid åtgärder som rör dem samt nya regler för skydd, vård och behandling av barn och ungdom föreslås. När det gäller placeringar av barn utanför hemmet anser utskottet med anledning av ett antal motioner att det i första hand bör övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Barnets bästa skall dock alltid beaktas. Detta föranleder en ändring av regeringens förslag till 22 § SoL. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag i dessa delar. Utskottet ställer sig positivt även till de förslag som läggs fram rörande äldre och funktionshindrade. Regeringen föreslår att en bestämmelse införs som reglerar möjligheterna för människor med ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser att flytta till en annan kommun. Vidare föreslås en bestämmelse om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör stödja dem som vårdar närstående. I propositionen föreslås att 6 § SoL kompletteras med tilläggsbestämmelser som preciserar dels rätten till försörjningsstöd, dels rätten till annat bistånd. Försörjningsstödet består dels av en för hela riket gällande schabloniserad del som fastställs av regeringen (riksnormen), dels av vissa andra preciserade kostnadsposter som ersätts med skäligt belopp. Med annat bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende för äldre eller funktionshindrade. Beslut om försörjningsstöd och annat bistånd skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Socialnämnden skall ha möjlighet att ge bistånd utöver eller i annan form än vad som följer av bestämmelserna om försörjningsstöd och annat bistånd. Detta stöd kan exempelvis omfatta flyttningskostnader, möbler, husgeråd, TV, skuldsanering m.m. samt vård, stöd och behandlingsinsatser. Beslut härom kan överklagas genom kommunalbesvär. Sammanfattningsvis anser utskottet att dessa förslag utgör en bra avvägning mellan kommunens självbestämmanderätt och den enskildes behov av att få hjälp och stöd och ställer sig därför bakom förslagen. Vad gäller bistånd föreslås vidare ändringar för att förtydliga socialtjänstens skyldighet att i större utsträckning bistå med aktiva åtgärder samt den enskildes eget ansvar att göra vad han eller hon kan för att försörja sig själv. Regeringen föreslår också nya bestämmelser som ger kommunen rätt att begära att bl.a. ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Även detta ställer sig utskottet bakom. Utskottet tillstyrker även propositionens förslag att införa regler om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet och att personalen skall ha lämplig utbildning och erfarenhet samt förslagen rörande enskild verksamhet och dokumentation. Även i övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker övriga motioner. Till betänkandet har fogats 50 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1996/97:124 föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård 4. lag om ändring i rättegångsbalken 5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1996/97:So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utvärdera hur ändringarna i socialtjänstlagen mottas av kommunerna enligt vad i motionen anförts om behovet av åtgärder, 2. att riksdagen beslutar att umgängesresor för barn liksom barns rätt till vård och behandling skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av förvaltningsbesvär, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en boskillnad mellan äldre och funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om deras olika behov, 4. att riksdagen beslutar att möbler, husgeråd, TV m.m. skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som ett grundläggande konsumtionsbehov och skall kunna prövas i form av förvaltningsbesvär, 5. att riksdagen beslutar att tandvård skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd i form av vård och skall kunna prövas i form av förvaltningsbesvär, 6. att riksdagen beslutar att psykologisk behandling/psykoterapi skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av förvaltningsbesvär, 7. att riksdagen beslutar att avlösar- och ledsagarservice skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av förvaltningsbesvär, 8. att riksdagen beslutar att vård och behandling av missbrukare skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av förvaltningsbesvär, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i 11 § SoL föra in en bestämmelse om att socialnämnden aktivt skall stödja anhöriga till missbrukare, 10. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande Socialtjänstutredningen får i uppdrag att se över möjligheten att vid en placering av barn först pröva möjligheten hos anhöriga och i närmiljön, 11. att riksdagen beslutar att 6 § c, d, e i regeringens förslag utgår enligt vad i motionen anförts om att avvakta Arbetsmarknadsstyrelsens och Socialstyrelsens förslag till åtgärder för ungdomar under 25 år samt kravet på arbetsplikt, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende i enlighet med 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken och 6 a § SoL, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i 19 § socialtjänstlagen bibehålla formuleringen "en aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra", 14. att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån ges i uppgift att utforma direktiv för hur könsuppdelad statistik skall utformas för olika myndigheter, 15. att riksdagen hos regeringen begär att den kommande Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utreda hur staten kan överta kostnadsansvaret för kommunernas ekonomiska bistånd till medborgarna, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringsprincipen. 1996/97:So41 av Tomas Högström och Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen beslutar komplettera 6 f § socialtjänstlagen med en skrivning om avlösning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So42 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "Stödet till anhöriga", 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ledsagarservice. 1996/97:So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att beslut om omhändertagande enligt socialtjänstlagen och lagen om vård av unga (LVU) skall fattas av den nämnd som är ansvarig för socialtjänstfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar om utbetalning av pension eller bostadsbidrag till kommuner för täckande av hyresskuld i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So44 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för socialtjänsten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den enskildes ansvar, 3. att riksdagen avslår förslaget om en riksnorm i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen avslår förslaget att avgift till fackförening skall ingå i försörjningsstödet i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att överklagande av socialbidrag endast skall kunna omfatta rätten till bidrag i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar komplettera 6 § socialtjänstlagen med en formulering om villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av rutinerna vid tvångsomhändertagande av barn, 8. att riksdagen beslutar ändra det nya tredje stycket till 22 § socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar ändra 14 kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar att socialtjänstlagen kompletteras vad avser valfrihet för äldre i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen beslutar att länsstyrelsen skall ha tillsynsansvaret för enskild verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So45 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudregeln vid familjehemsplaceringar. 1996/97:So46 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny utredning, 2. att riksdagen yrkar avslag på regeringens förslag om en riksnorm, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av 6 § SoL vad gäller den enskildes rätt till bistånd och grunderna för hur biståndets nivå skall fastställas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 6 a § SoL om att den enskilde skall tillförsäkras social grundtrygghet och att biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att ta ansvar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 6 b § SoL om försörjningsstödets innehåll, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiva åtgärder, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns bästa vid familjehemsplaceringar, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föreskrifter vid enskild verksamhet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet inom äldreomsorgen. 1996/97:So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om förslag om utformningen av 6 a § socialtjänstlagen (social grundtrygghet), 2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om utformningen av 6 b § socialtjänstlagen (kommunalt självstyre), 3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om komplettering av 6 f § socialtjänstlagen (personligt stöd, vård och behandling samt anhörigstöd), 4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om tillägg i 5 § socialtjänstlagen (barn- och ungdomsplaner), 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om släktingars rätt till förtur för vård av barn vid omhändertagande, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjerådslag. 1996/97:So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en korttidsnorm, 2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c § socialtjänstlagen att även de som uppbär försörjningsstöd och är över 25 år skall delta i kompetenshöjande eller anvisad praktik, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tydligare lagtext när det gäller 6 f och g §§ så att rättssäkerheten är garanterad för utsatta grupper som funktionshindrade och en del äldre som är beroende av en väl fungerande socialtjänst, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiera konkreta utbildningssatsningar för att höja berörda personalgruppers barnkompetens, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetenshöjande utbildning för yrkesgrupper med specialistkompetens inom olika områden med betydelse för äldres hälsa och välbefinnande, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att införa en äldreombudsman, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan socialtjänsten och olika samhällssektorer för att åstadkomma bästa möjliga insatser för den enskilde, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av frivilligt socialt arbete och om förbättrade villkor för närståendevård, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn- och ungdomsfrågor, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänsten i första hand skall pröva om släktplacering kan vara aktuell, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för arbetet med äldre människor, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ändrad lagstiftning avseende avgiftssättningen för äldre- och handikappomsorg i kommunerna, 13. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur ett system för kvalitetskontroll av behandlingshem utomlands kan utarbetas, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om missbrukare. 1996/97:So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut fattade med stöd av socialtjänstlagen skall kunna överklagas, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om aktiva åtgärder för erhållande av försörjningsstöd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om praktik eller kompetenshöjande verksamhet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att släktplacering i första hand skall prövas om inget annat talar däremot och att det införs i lagen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens rätt till familjerådslag, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering av ingripanden och utredningar för att garantera rättssäkerheten.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 1996/97:So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierade insatser mot narkotika och andra droger som alkohol. 1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spelberoende (avsnitt 33). 1996/97:So414 av Chatrine Pålsson och Ingrid Näslund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anhörigstöd och stöd i form av frivilliga insatser skall beaktas i samband med utformandet av den nya socialtjänstlagen. 1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av missbrukare i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet. 1996/97:So604 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjehemsplaceringar, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att släkt och närstående skall utredas i första hand vid en eventuell omplacering av barn och ungdomar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projektet Familjerådslag i Sverige. 1996/97:So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om socialbidragen som generellt stöd i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunalt självbestämmande och metodutveckling inom socialtjänsten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av de generella trygghetssystemen, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nära släktingars möjlighet att fungera som fosterföräldrar i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So608 av Inger Davidson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av uppföljning med hjälp av individuella kontaktpersoner efter en vistelse på s.k. § 12-hem. 1996/97:So610 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i socialtjänstlagens vistelsebegrepp i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So611 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om ändring i socialtjänstlagen, så att samråd med släkten alltid sker vid behov av fosterhemsplacering av barn och så att placering hos släktingar prioriteras. 1996/97:So615 av Inger Davidson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i socialtjänstlagen med innebörden att barnets närmaste släktingar i första hand bör tilldelas vårdnaden om barn som omhändertas av samhället om inte särskilda skäl talar emot det i det enskilda fallet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av försöksverksamheten med s.k. familjrådslag. 1996/97:So623 av Ulla Rudin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återigen ompröva behovet av kvalitetsgaranti för den enskilde klienten genom att statligt reglera socionomernas yrkesutövning. 1996/97:So625 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av regler och tillämpning beträffande 6 och 11 §§ socialtjänstlagen om bistånd och fastställelse av missbrukarvård. 1996/97:So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att släkt och närstående i första hand skall utredas vid en placering av barn utanför hemmet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barn skall placeras där det har sina rötter om inte tungt vägande skäl talar däremot, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att modellen med familjerådslag skall kunna användas i större omfattning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla konfliktfall när det gäller placering av barn vid omprövning ges möjlighet att använda sig av modellen med familjerådslag, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialsekreterarnas utbildning och kompetens bör ses över och att legitimation bör införas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall krävas utbildning av de blivande familjehemsföräldrarna för att ett hem skall kunna klassas som familjehem, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till medborgarvittne eller stödperson för den som kallas till överläggningar hos socialförvaltningen eller länsrätten, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förhandlingar i länsrätten skall vara öppna om de som berörs av målet så önskar, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kontrollbesök i ett familjehem skall ske oanmälda, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över och komma med förslag till förändringar i lagstiftningen och se över dess tillämpning för att skapa ett humanare omhändertagande av barn. 1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av försöksverksamheten med familjerådslag, 1996/97:So641 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens skyldighet att finnas på plats där icke straffmyndiga ungdomar kan agera ordningsstörare. 1996/97:So643 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av familjeråd. 1996/97:So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag. 1996/97:So651 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur vården skall utformas för unga med missbruksproblem så att de får vård och behandling efter egna behov. 1996/97:So652 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av vården av unga. 1996/97:So653 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om om dödsbon, 2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen så att dödsbon ej alls omfattas eller att krav på dödsbodelägarnas ekonomiska medverkan först ställs i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So654 av Ulla Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksnorm införs i det nya socialbidragssystemet i syfte att förhindra rättsosäkerhet. 1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare. 1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utvärderingar av behandlingen och rehabiliteringen av alkoholmissbrukare, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabiliteringen av missbrukare, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mot ungas missbruk, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård av missbrukare, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att skyndsamt utreda villkoren för metadonbehandlingsprogrammen. 1996/97:So661 av Dan Ericsson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vidta åtgärder så att kommunerna tar ansvar för att missbrukare kommer under professionell behandling, 2. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram i syfte att säkerställa driften vid behandlingshem för missbrukare. 1996/97:So664 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksnorm och kostnadsansvar för socialbidragen. 1996/97:So665 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att undantag kan göras för vad som kan beskrivas som "skälig levnadsstandard" vid socialbidrag. 1996/97:So667 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spelberoende och genusperspektiv. 1996/97:So803 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av den modell för kompetensutveckling inom vård, utbildning och omsorg som avses i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den beskrivna modellen för kompetensutveckling inom vård, utbildning och omsorg och dess syften. 1996/97:So809 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt utreda hur de olika förändringarna i välfärdssystemet sammantaget påverkar de mest utsatta människornas välfärd. 1996/97:K211 av Margit Gennser (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om precisering av 35 § socialtjänstlagen. 1996/97:K527 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att alla som bor i Sverige har rätt att bosätta sig i vilken kommun de önskar. 1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av socialbidragsberoendets orsaker. 1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delat finansieringsansvar för socialbidrag (avsnitt 2.5.). 1996/97:Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att program för förebyggande arbete för att identifiera ungdomar i riskzonen utarbetas. 1996/97:Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen fattar beslut om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt. 1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänstens ansvar för brottsförebyggande arbete bör regleras i socialtjänstlagen, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skadestånd för lidande samt kränkning och socialtjänstlagen. 1996/97:Sf224 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en levnadsnivåutredning. 1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en riksnorm för socialbidragen. 1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av riktlinjerna för socialbidrag mot aktiva åtgärder. 1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av socialtjänstlagens vistelsebegrepp. 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens personal bör ha gemensam fortbildning om kvinnomisshandelns och barnmisshandelns orsaker och konsekvenser samt om hur de kan förebyggas.
Ärendets beredning i utskottet Utskottet har den 24 april 1997 hållit en sluten utfrågning i ärendet med representanter för Socialdepartementet, Svenska Kommunförbundet, Akademikerförbundet SSR, Föreningen Sveriges Socialchefer (FSS), Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO) och Aktionsgruppen för social rättvisa - mot utslagning.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag Regeringen föreslår att 6 § socialtjänstlagen (SoL) skall kompletteras med tilläggsbestämmelser som preciserar dels rätten till försörjningsstöd, dels rätten till annat bistånd. Försörjningsstödet skall enligt förslaget delas upp i en för hela riket gällande norm (riksnorm) samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för ett antal andra behovsposter. Med annat bistånd avses färdtjänst, hjälp i hemmet, särskilt boende för äldre eller funktionshindrade. Beslut om försörjningsstöd och annat bistånd skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Därutöver föreslås att socialnämnden skall få ge bistånd även i andra fall. Detta stöd kan exempelvis omfatta flyttningskostnader, möbler, husgeråd, TV, skuldsanering, semesterresor m.m. Beslut härom får överklagas genom kommunalbesvär. Vidare föreslås ändringar i förtydligande syfte när det gäller socialtjänstens skyldighet att i högre utsträckning bistå med aktiva åtgärder och den enskildes egna ansvar att göra vad hon kan för att bli självförsörjande. I socialtjänstlagen bör också nya regler införas vilka ger kommunen rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. I syfte att stärka barnperspektivet inom socialtjänsten föreslås att lagens inledande paragraf kompletteras med en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3 i FN:s barnkonvention. Tillägget innebär att när åtgärder rör barn det särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Vidare föreslås en bestämmelse om barns rätt att komma till tals vid åtgärder som rör dem samt nya regler för skydd, vård och behandling av barn och ungdomar. I propositionen föreslås även vissa ändringar som rör äldre och funktionshindrade. Bl.a. föreslås en ny bestämmelse om stöd till anhöriga. I anslutning till 6 § SoL införs en bestämmelse som reglerar möjligheten att flytta till en annan kommun för människor som på grund av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård och omsorg och därför inte kan flytta utan att den andra kommunen erbjuder detta. Vissa regeländringar och nya bestämmelser föreslås också beträffande enskild verksamhet och dokumentation i socialtjänsten, liksom när det gäller placeringskommuns och folkbokföringskommuns ansvar i vissa fall.
Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten
Allmänt om socialtjänstreformen I juni 1980 beslöt riksdagen (SoU1979/80:44, rskr. 385) att anta en ny sociallagstiftning - socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Hösten 1981 antogs lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Dessa tre lagar som trädde i kraft 1982 ersatte de tidigare vårdlagarna - socialhjälpslagen, barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen. Sedan lagens tillkomst har nya skyldighetsbestämmelser tillförts vid olika tidpunkter för barn och ungdomar samt för äldre, funktionshindrade och missbrukare. En ny LVM och LVU trädde i kraft i januari 1989 respektive juli 1990. Tillkomsten av socialtjänstlagen (SoL) innebar ett uppbrott från de tidigare vårdlagarnas detaljerade reglering med starka inslag av kontroll. I stället poängterades vikten av att främja trygghet och likvärdiga levnadsvillkor liksom tilltron till människors förmåga att utvecklas efter sina förutsättningar om möjligheter ges och erforderligt stöd från samhället tillhandahålls. Socialtjänsten skall enligt SoL särskilt inriktas på att frigöra och utveckla enskildas egna resurser. Från att tidigare i många avseenden ha haft en överordnad och kontrollerande funktion i förhållande till den enskilde skall socialtjänsten vara en serviceinriktad och hjälpande funktion. De övergripande målen för all verksamhet inom socialtjänsten och som kommer till uttryck i lagens inledande målparagraf, är demokrati, jämlikhet och solidaritet och trygghet. Socialtjänstreformen innebar också en genomgripande förändring av de vägledande principerna för socialtjänsten. I förarbetena till SoL betonades särskilt att den nya socialtjänsten skall utformas som en servicebetonad samhällstjänst. Ingen skall behöva dra sig för att söka hjälp och råd. Den sökande skall vidare behandlas som en jämställd individ med eget ansvar och med rätt att kräva respekt för sina åsikter. Detta synsätt förstärktes genom de i socialtjänstpropositionen angivna principerna som angavs som vägledande för allt arbete inom socialtjänsten. En vägledande princip är att socialtjänsten skall präglas av en helhetssyn i stället för symtomtänkande. Helhetssynen innebär bl.a. att en enskilds eller en grupps sociala situation och de problem han eller gruppen har skall ses i förhållande till hela den sociala miljön. Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden. Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om han eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss social tjänst eller inte. Av detta följer också att det är den enskilde som avgör valet - dock inom ramen för befintliga resurser - då det finns flera olika alternativ att välja mellan. Till socialtjänstens uppgifter hör även att försöka påverka den enskilde genom att argumentera, försöka skapa insikt, ställa krav eller på annat sätt motivera för en viss insats. Motivationsarbete är därför ett viktigt inslag i socialtjänstens verksamhet. Andra principer som genom socialtjänstreformen skall vara vägledande inom socialtjänsten är kontinuitetsprincipen, normaliseringsprincipen, flexibilitet i det sociala arbetet, närhetsprincipen och valfrihet. En annan nyhet i socialtjänstreformen var att socialtjänsten ålades en skyldighet att utöver det individinriktade sociala arbetet även arbeta strukturinriktat. Avsikten var att genom socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen sociala problem skulle förebyggas eller motverkas.
Propositionen I propositionen anförs att de förändringar som kom till uttryck i socialtjänstlagen hade sin bakgrund i samhällsförändringarna under efterkrigstiden som ytterst går tillbaka till demokratins genombrott i Sverige. Ett mer jämlikt samhälle, allmänt höjd utbildningsnivå, respekt för människors lika värde samt ökade ekonomiska möjligheter nödvändiggjorde och möjliggjorde ett annat förhållningssätt inom socialtjänsten. Samtidigt medförde den snabba samhällsutvecklingen under 1960- och 1970-talen krav på ett bredare arbetssätt, med ökad tonvikt på strukturer och förebyggande arbete i förhållande till individer och behandling. En fråga som ställs i propositionen är om det i dag finns skäl till motsvarande omläggning mot bakgrund av den utveckling som ägt rum sedan lagens tillkomst. I propositionen ges en beskrivning av de utvecklingstendenser i samhället som regeringen anser vara av betydelse för socialtjänstens framtida roll och uppgifter. Dessa har sammanfattas enligt följande. - Det ekonomiska utrymmet för socialtjänsten i reala termer kommer inte att öka ens om tillväxten skulle bli betydligt bättre än under det senaste decenniet. Blir den sämre kommer kraftiga nedskärningar att krävas. - Andelen mycket gamla kommer att fortsätta att öka fram till sekelskiftet. - Fortsatt invandring ter sig sannolik med hänsyn till befolkningstrycket i vår omvärld och anknytningsinvandring som följd av tidigare höga invandringstal. Invandrarnas situation i Sverige har på senare år försämrats. - Det finns sedan 1980-talet en tendens till att klyftorna ökar i det svenska samhället när det gäller situationen på arbetsmarknaden och möjligheterna till egen försörjning. Under 1990-talets krisår har ungdomar, ensamstående och invandrare i högre grad än andra grupper drabbats av en allmän marginaliseringstendens. - Det sker en allmän höjning av utbildningsnivån, men personer med låg utbildning riskerar att halka efter. Alltmer av kompetensutveckling kommer att äga rum fördelad över livstiden. - Hög ekonomisk tillväxt kan förväntas utlösa önskemål om arbetstidsförkortning. Kortare arbetstid innebär dock bl.a. en relativ fördyring av yrkesmässig vård och omsorg. - Det kan bli nödvändigt att mer stödja den informella omsorgen. Ideellt arbete kan också bli ett viktigt komplement till socialtjänsten och ett stöd för anhöriginsatserna. - Den växande internationaliseringen kommer att resultera i att det i allt högre grad kommer att fattas beslut utanför landet vilka rör Sverige. - Krav på individanpassning kan förväntas öka. Detta kan bl.a. leda till krav på ökad valfrihet i socialtjänsten samt mer information och inflytande över vård och behandling. Regeringen betonar att grundtankarna bakom 1980 års socialtjänstreform fortfarande står sig och att de utvecklingstendenser som i dag kan skönjas inte motiverar något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i nu gällande socialtjänstlag. De överväganden som ligger till grund för de förslagna ändringarna i socialtjänstlagen är enligt propositionen följande:
Vårt samhälle vilar på demokratisk grund. Regeringsformens principer har oförändrad giltighet som allmän utgångspunkt inom alla samhällsområden. Den allmänna utbildningsnivån har ytterligare höjts och människors förväntningar om valfrihet och självbestämmande har snarare markerats ytterligare i förhållande till situationen under 1970-talet. Inte heller finns det i dag någon anledning att misstro människors vilja och förmåga att, när möjligheter erbjuds, aktivt förändra sin situation. Snarare har människors vilja till inflytande och ansvarstagande ökat. Det grundläggande synsättet för socialtjänsten måste därmed förbli oförändrat. En annan fråga är att medlen för att uppnå dessa mål kanske i många fall kan behöva omprövas. Den dramatiskt ökade arbetslösheten och tendenserna till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt starkare krav på aktiva insatser från socialtjänstens sida för att verka för människors ekonomiska och sociala trygghet. - - - Svårast att leva upp till har utan tvekan varit ambitionen att socialtjänsten i avgörande moment skulle kunna påverka samhällsplaneringen. I övrigt kan konstateras att socialtjänsten under de 15 år som nuvarande lagstiftning varit i kraft tydligt har förändrats i den riktning som var avsedd. - - - Arbetslösheten, de neddragna kommunala resurserna, förändringarna i socialförsäkringssystemen och en omfattande systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är några av de förändringar som präglar socialtjänstens verklighet i dag. Fler människor än tidigare är utsatta för olika sociala problem. Brottsutvecklingen, med en kraftig ökning av antalet anmälda brott, påverkar också socialtjänstens arbetsvillkor. Samtidigt är resurserna för att ge stöd och hjälp mer begränsade än tidigare. Det är i detta läge enligt regeringens uppfattning allt mer angeläget att åter slå fast socialtjänstlagens grundläggande målsättningar och värderingar samt att hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet i det sociala arbetet. Utöver dessa mer allmänna iakttagelser bör dock några mer speciella förhållanden påtalas. En viktig utvecklingstendens är familjens successivt förändrade roll. Denna förändring, som ytterst sammanhänger med individens ökade frihet i det moderna samhället och kvinnornas förändrade ekonomiska situation (att separera är i dag socialt accepterat och ekonomiskt möjligt), kan emellertid ställa barnen i en mer utsatt position och gör det angeläget att socialtjänsten mer än tidigare inriktas på att verka med barnens bästa för ögonen. Förslag om att i socialtjänstlagens första paragraf införa ett stycke som tydligt markerar detta bör ses mot denna bakgrund. Genom det växande trycket på äldreomsorgen har också de anhörigas insatser inom vård och omsorg alltmer kommit att uppmärksammas. Det har blivit tydligt bl.a. genom olika forskningsresultat att de anhöriga svarar för en huvuddel av insatserna inom äldreomsorgen och betydande delar inom andra områden. Förslaget om att socialtjänsten genom stöd och avlösning bör underlätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med handikapp är till en del avsett att skydda och stödja den viktiga resurs som de anhörigas insatser utgör. Men en annan viktig aspekt är också att detta i högre grad skall möjliggöra ökad valfrihet och kontinuitet i omsorgen. Av samma skäl bör socialtjänsten stödja frivilligt socialt arbete, som kan utgöra ett viktigt komplement och i vissa fall tillföra omsorgen kvaliteter som annars kommer att vara svåra att uppnå. - - - Det är viktigt att socialtjänsten i ökad utsträckning får stöd av och samverkar med andra samhälleliga verksamheter; psykiatrin, den öppna sjukvården, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kriminalvården, familjerådgivningen, mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan och polisen. Det finns ett stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose människors behov av stödåtgärder. Många människor med långvarig arbetslöshet, psykosociala eller hälsomässiga problem hamnar lätt i en rundgång mellan olika välfärdssystem, eftersom de inte renodlat faller inom en viss myndighets ansvarsområde. Ett synsätt där individens problem och behov betraktas snävt utifrån endast den egna myndighetens perspektiv har alltför länge präglat en stor del av den offentliga sektorn. Detta synsätt måste ändras. Socialtjänstreformen var i väsentliga delar en kodifiering av en förändring som i varierande former skett under 70-talet i de flesta av landets kommuner. Man gick över till en social centralnämnd, man arbetade mer förebyggande, man prövade former för förenklad socialbidragshantering. I olika försöksprojekt utvecklades former för strukturinriktade och samhällspåverkande arbete. Inom narkomanvården utvecklades frivilliga behandlingsformer. I vissa delar har utvecklingen under 1980- och 90-talen inneburit ett fullföljande av detta förändringsarbete och av de ambitioner som socialtjänstreformen angav. I andra delar har dock utvecklingen stannat upp eller gått i en helt annan riktning. Helhetsprincipen har på vissa områden ersatts av specialisering. Socialbidraget skall vara en social rättighet. Det skall visserligen vara ett stöd som ges efter prövning och först när andra resurser är uttömda eller otillräckliga. Men socialbidraget skall inte behöva kännas förnedrande. Människor som behöver socialbidrag för sin försörjning skall bemötas med respekt och ha samma rättigheter som andra. I Sverige av i dag skall ingen behöva känna sig som en andra klassens medborgare. Kravet på respekt och fullvärdiga rättigheter står inte i strid med eget ansvar. Den enskilde skall heller inte behöva överklaga till domstol för att vid varje tillfälle få sina rättigheter tillgodosedda. Lagen måste vara tydlig. Förslagen till en precisering av rätten till bistånd skall ses i detta perspektiv. Att fattigdom och växande klyftor är ofrånkomliga i ett modernt samhälle är en uppgiven och passiverande inställning som enligt olika undersökningar främst förekommer bland de grupper som från snävt egoistisk synpunkt gynnas av en sådan utveckling. Majoriteten av befolkningen ser nu liksom tidigare fattigdom och sociala problem främst som uttryck för orättvisor i arbetslivet och samhället och folkmajoritetens stöd för välfärdspolitiken har, generellt sett, inte försvagats. Däremot finns en utbredd samhälls- och människosyn som säger att man skall ta eget ansvar. Man skall göra rätt för sig. Det är en människosyn som regeringen fullt ut delar. Samhällets åtgärder skall inte försvaga utan förstärka den enskildes ansvar och självbestämmande. - - - Andelen hushåll som behöver socialbidrag för att klara försörjningen har ökat kraftigt under 1990-talet. Huvudorsaken är givetvis arbetslösheten. Den negativa tillväxten och den vikande sysselsättningen har tvingat fram nedskärningar i det sociala trygghetssystemet. Minskade barnbidrag, höjda avgifter för bland annat sjukvård och läkemedel samt minskade boendesubventioner har varit nödvändiga för att sanera statens finanser. Men dessa förändringar har slagit hårt på ekonomin för många hushåll. Ungdomar och småbarnsfamiljer samt ensamföräldrar har drabbats särskilt hårt. Socialbidragen är det yttersta skyddsnätet i vårt sociala trygghetssystem och skall så förbli. Den senaste tidens utveckling har inneburit ett starkt ökat tryck på detta yttersta skyddsnät. Utvecklingen under framför allt 1990-talet har inneburit att fler människor än tidigare ställts utanför det generella välfärdssystemet och tvingats att ansöka om socialbidrag. Socialbidraget har i massarbetslöshetens spår alltmer blivit en allmän inkomstgaranti under allt längre tider för allt fler människor, vilkas enda problem är arbetslöshet. Detta är en utveckling som måste vändas. Socialbidraget måste återgå till att vara ett sista skyddsnät och tillfälligt stöd i en - åtminstone för de flesta - tillfällig situation. - - - Socialbidragets syfte är att stärka den enskildes resurser att forma sitt liv. Alla övriga delar av det sociala trygghetssystemet är utformade som rättigheter, vilka anges i lag och kan överklagas till domstol. Regeringen ser det som viktigt att det yttersta skyddet mot fattigdom som gäller för de mest utsatta grupperna i samhället också skall ha karaktären av en sådan överklagningsbar social rättighet. Analysen av de sociala förändringar som inträffat och de förändringar som kan förutses har inte alla koppling till de förslag som socialtjänstkommittén fört fram. Regeringen anser det därför vara viktigt att fortsätta utredningsarbetet på en rad, för socialtjänsten, viktiga områden. Det gäller bl.a. att belysa förändringarna i transfereringssystemen och påverkan på socialtjänsten, att se över socialtjänstlagens struktur och konstruktion, att utreda avgränsningar mellan rättighetslagstiftning och skyldighetslagstiftning, att se över socialtjänstlagens gränssnitt mot arbetsmarknadsförberedande verksamhet och att se över tillsynen av socialtjänstens verksamhet. Den ekonomiska krisen har visat på svagheter i finansieringen av socialtjänsten. Socialtjänstens finansiering bör därför belysas ytterligare. Utöver förslagen till ändringar och tillägg i nuvarande SoL anser regeringen att ytterligare utredningsarbete behövs på bl.a. de områden som redovisats ovan. Regeringen avser därför att tillsätta en ny utredning vars arbete skall vara slutfört till våren 1998. I detta sammanhang skall nämnas att Socialstyrelsen analyserar orsakerna till att människor blir beroende av socialbidrag i rapporten Socialbidragstagare och socialbidragens utveckling (1995:4). Socialstyrelsen har också gjort specialbearbetningar av bl.a. undersökningen om hushållens inkomster (HINK), undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) och undersökning av hushållens utgifter (HUT) för att analysera och jämföra levnadsförhållandena mellan socialbidragstagare och andra grupper i samhället. En sammanfattning återfinns i propositionen s. 64-65. I Socialstyrelsens rapport Socialbidragsnormen - en översyn redovisas hur socialbidragsnormen förändrats under de senaste tio åren. Normens utveckling jämförs med ekonomiskt svaga gruppers inkomstförändring 1985-1995 och prisutvecklingen för olika poster som ingår i den s.k. normen.
Motioner I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om socialtjänsten (yrkande 1). Motionärerna anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och tidigt kan hanteras. En lag kan aldrig ersätta dessa naturliga nätverk. Rätt utformad kan lagen dock utgöra ett stöd och en vägledning. Grunden för SoL måste enligt motionärerna vara att aktivera i stället för att passivera. Lagen måste vidare bygga på närhet i stället för distans. Krav och resultat måste vara centrala begrepp. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och långsiktigt hållbara värderingar. Enligt motionärerna har viktiga grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt väl fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att byggas efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig fria från ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala ingenjörskonsten har lett till mängder av bidragssystem med många gånger höga bidragsnivåer. I många fall har det varit mer lönsamt att söka få maximala bidrag än att arbeta och spara. Skattetrycket har begränsat den enskildes möjligheter att själv klara sin ekonomi och sin livssituation. Makten har i stället flyttas till socialnämndens sammanträdesrum eller riksdagens plenisal. När sedan den offentliga ekonomin sviktar blir de människor som förlitat sig på de offentliga systemen lidande. Motionärerna anser att den enskilde skall ha möjlighet att påverka sin situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Vad som är ett mer individuellt ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse måste bli tydligare. Låg skatt är med denna utgångspunkt god socialpolitik, anser motionärerna.
I motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om en utredning om socialbidragen som generellt stöd (yrkande 1), om innehållet i en ny socialtjänstlag (yrkande 3), om kommunalt självbestämmande och metodutveckling inom socialtjänsten (yrkande 4) och om samordning av de generella trygghetssystemen (yrkande 5). Motionärerna anser det viktigt att slå fast att socialbidragen inte skall ses som en generell socialförsäkring. I samband med hög arbetslöshet, utförsäkringar och förändringar i den generella trygghetssystemen måste särskilt risken för generalisering av det ekonomiska biståndet uppmärksammas. Regeringen måste ingående analysera problemet kring generaliseringen av det ekonomiska biståndet och återkomma till riksdagen. Enligt motionärerna har socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå vissa viktiga mål. I många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom individ- och familjeomsorgen satts in för sent. En ingående analys måste därför göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten och hur arbetet med förnyelse av socialtjänsten måste fortgå. I dagens ekonomiska läge är det också helt nödvändigt att se över de generella trygghetssystemen. Vid denna översyn är det angeläget att en besparing inom de generella statligt finansierade systemen inte medför ökade kostnader för den kommunala socialtjänsten. I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att den kommande Socialtjänstutredningen får i uppdrag att utvärdera hur ändringarna i socialtjänstlagen mottas av kommunerna (yrkande 1). Motionärerna menar att många tycks bäva inför att förvandla fattighjälpen till en social rättighet. Regeringens förslag till ändringar i SoL är till viss del ett steg framåt, dvs. bort från fattigvårdstänkandet, men också ett steg tillbaka i förhållande till nuvarande regler. (Detta utvecklas närmare under andra hemställanspunkter.) Förslaget präglas av ett kompromisstänkande som kan bli till men för helheten när den nya socialtjänstlagen utformas. Motionärerna föreslår att den aviserade utredningen om en ny socialtjänstlag bör få i uppgift att noggrant följa kommunernas agerande i förhållande till de ändringar i socialtjänstlagen som nu föreslås. En sådan utvärdering bör prioriteras av kommittén så att hänsyn kan tas till om en del av det bistånd som skall prövas endast genom kommunalbesvär måste växlas över till förvaltningsbesvär. I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en ny utredning (yrkande 1). Motionärerna är positiva till regeringens förslag om en ny socialtjänstutredning. Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande som presenterades hösten 1994 kunde inte i alla delar förutse de stora förändringar som samhället och välfärdssystemen skulle genomgå under en kortare period. En ny översyn är därför nödvändig. Utredningen bör dock få ett vidare uppdrag än som föreslås i propositionen. Motionärerna pekar på att den allt dominerande uppgiften för socialtjänsten under 1990-talet har blivit den ekonomiska biståndsgivningen. Det visar enligt motionärerna att de ekonomiska välfärdssystemen inte är heltäckande och att många människor - framför allt ungdomar - står utanför de generella trygghetssystemen. Ändringarna i socialförsäkringssystemen som varit omfattande under de senaste åren har särskilt hårt drabbat personer som aldrig varit etablerade på arbetsmarknaden. Motionärerna har i en motion till riksdagen presenterat ett förslag om en allmän arbetslivsförsäkring. Detta förslag kommer inte att ersätta socialtjänstens uppgift om att ge förutsättningar för rimliga levnadsförhållanden och att ge bistånd till enskilda personer. Men det innebär att socialtjänsten kan ägna mer tid åt den grundläggande uppgiften att vara ett samhällets yttersta skyddsnät för människor med svåra sociala problem. Motionärerna föreslår att den kommande utredningen skall få i uppgift att göra en bedömning av vilka övergripande förändringar som bör göras för att skapa ett enklare och mer överskådligt transfereringssystem som bygger på principen om grundtrygghet. I tre motioner från den allmänna motionstiden 1996 framförs krav på en utredning om bl.a. orsakerna till socialbidragsberoende och om förändringarna i välfärdssystemen. I motion So809 av Ola Ström (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om en skyndsam utredning av hur de olika förändringarna i välfärdssystemet påverkar de mest utsatta människornas välfärd. Motionären pekar på att en rad förändringar i välfärdssystemen har gjorts för att bringa ned obalanserna i de offentligt finansierade verksamheterna. En del förändringar och korrigeringar har varit nödvändiga men enligt motionären saknas en samlad bild av effekterna och över hur förändringarna slår. I motion Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en analys av socialbidragsberoendets orsaker (yrkande 15). Motionärerna anser att det är nödvändigt att kartlägga vilka de huvudsakliga skälen till socialbidragsberoende är liksom orsakerna till ökningen av socialbidragstagare. Analysen bör sedan tjäna som underlag för beslut rörande välfärdsfrågor. I motion Sf224 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av en levnadsnivåutredning (yrkande 2). Motionärerna anför att den ekonomiska situationen är mycket svår för dem som är beroende av socialbidrag. Ofta lever dessa människor helt utanför trygghetssystemen och har obefintlig kontakt med arbetsmarknaden. Motionärerna anser att de socialbidragsberoendes situation och levnadsförhållanden bör bli föremål för en utredning.
Utskottets bedömning Socialtjänsten är en central del i samhällets välfärdssystem. De övergripande målen och grundläggande värderingarna för samhällets socialtjänst - demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet - anges i socialtjänstlagens inledande paragraf. Enligt portalparagrafen skall socialtjänsten, på demokratins och solidaritetens grund, främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation skall socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten skall med andra ord inte inriktas på att ta över den enskildes ansvar utan på att frigöra och utveckla den enskildes egna resurser. Verksamheten skall vidare bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet. De övergripande målen utgör grunden för delmålen för de olika målgrupper och verksamheter som anges i lagen. Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för en positiv tilltro till den enskildes egen förmåga och vilja att påverka sin situation. I likhet med regeringen anser utskottet att de övergripande målen och grundläggande värderingarna för all verksamhet inom socialtjänsten skall ligga fast. Portalparagrafen bör dock som regeringen föreslår kompletteras med en bestämmelse som syftar till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Denna fråga behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i betänkandet. Enligt utskottets mening finns det i dag inte heller något skäl att göra avsteg från de principer som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall vara vägledande för det individinriktade arbetet inom socialtjänsten. En vägledande princip är att verksamheten skall präglas av en helhetssyn i stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att en enskilds eller en grupps sociala situation och de problem han eller gruppen har skall ses i förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara familjen och närmiljön hör hit utan också den enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör bl.a. frågor om möjlighet att få arbete och bostad och att undvika utslagning, segregation och fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete över sektorsgränserna. Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden. Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om han eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss social tjänst. Det är den enskilde som gör valet dock inom ramen för befintliga resurser. Frivillighet och självbestämmande innebär inte att socialtjänsten skall vara kravlös. Till socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt försöka motivera den enskilde för en viss insats. Andra vägledande principer inom socialtjänsten är att stöd- och hjälpinsatser skall ?normaliseras? så att människor inte känner sig stämplade eller utpekade, att insatser i hemmet går före vård utanför hemmet och att vården skall anordnas så nära hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går förlorad. Insatserna måste anpassas till den enskildes aktuella förutsättningar och behov, vilket betyder att socialtjänsten måste förfoga över ett brett register av handlingsalternativ när det gäller individuellt inriktade insatser. Som anförs i propositionen finns det inte anledning att misstro människors vilja och förmåga att aktivt förändra sin situation och utvecklas enligt sina förutsättningar om möjligheter erbjuds och erforderligt stöd från samhällets sida tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för socialtjänsten bör därför förbli oförändrat. Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen för att uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva omprövas. Den ökade arbetslösheten och tendenserna till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt större krav på aktiva insatser från socialtjänstens sida för att verka för människors ekonomiska och sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna kommunala resurserna, förändringarna i socialförsäkringssystemen och en omfattande systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är några av de nya förutsättningar som präglar socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för att ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det är nödvändigt att hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet i det sociala arbetet. När det gäller målen för arbetet med vissa grupper i samhället skall socialtjänsten även i framtiden verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, att äldre människor kan leva och bo självständigt, att människor med funktionshinder kan delta i samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt beroende och att människor som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning. I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att socialtjänstens arbete mer än tidigare inriktas på att verka med barnens bästa för ögonen. De anhörigas insatser inom vård och omsorg har alltmer kommit att uppmärksammas. Socialtjänsten bör därför underlätta för närstående som vårdar äldre, långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också i högre grad möjliggöra ökad valfrihet och kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också i högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete. Ökad samverkan mellan socialtjänsten och andra samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram som särskilt angeläget i propositionen. Utskottet, som menar att det finns ett stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose människors behov av stödåtgärder och förhindra att människor hamnar i en rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar denna inställning. Individens problem och behov får inte snävt betraktas endast ur den egna myndighetens perspektiv vilket under en lång tid präglat delar av den offentliga sektorn. En helhetssyn skall som tidigare anförts prägla arbetet inom socialtjänsten. Socialbidragets syfte är inte att fungera som en långsiktig försörjningskälla utan skall vara samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i princip alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-talet har andelen socialbidragstagare kraftigt ökat och fler har blivit beroende av socialbidrag för sin försörjning under allt längre tid till följd av bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga besparingarna inom välfärdssystemen. Utskottet delar regeringens inställning att socialbidraget måste återgå till att vara ett sista skyddsnät, för tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd. Utskottet är därför mycket positivt till att regeringen avser att tillsätta en ny utredning som bl.a. skall få till uppgift att granska samspelet mellan socialbidraget och förändringarna i de statliga bidrags- och försäkringssystemen nu och i framtiden. Detta är helt nödvändigt eftersom förändringarna i de generella trygghetssystemen i viss mån givit socialtjänsten en roll som allmän inkomstgarant. Den ekonomiska krisen har också visat på svårigheter i finansieringen av socialtjänsten. Utredningen skall därför även granska socialtjänstens finansiering och möjligheterna att få långsiktig stabilitet i resurserna på omsorgsområdet så att höjda socialbidragskostnader till följd av besparingar i socialförsäkringssystemen inte tränger undan resurserna för äldre-, handikapp- och barnomsorgen. Det finns vissa grupper som det enligt utskottet borde vara möjligt att finna andra stödformer för än socialbidrag, t.ex. arbetslösa med en svag förankring på arbetsmarknaden och vissa pensionärsgrupper som inte är berättigade till svensk eller utländsk pension. Utskottet anser att orsakerna till ökade socialbidragskostnader skall angripas - inte socialbidragstagarna. Människor som behöver socialbidrag har rätt att bemötas med respekt och utan förutfattade meningar. Utskottet anser inte att det finns skäl att misstro socialbidragstagarnas vilja att klara sig själva, särskilt inte i tider av hög arbetslöshet och olika socialpolitiska sparåtgärder. Obestridligt är dock att utredningar om behovet av socialbidrag måste innefatta vissa krav och kontrollmoment men det får inte kännas förnedrande att ansöka om socialbidrag. Utskottet anser att de tendenser till ökade klyftor i samhället mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa, mellan dem som kan försörja sig själva och dem som behöver samhällets hjälp och mellan svenskar och invandrare måste motverkas på alla sätt. Att bekämpa arbetslösheten förblir därför som regeringen anför det viktigaste målet också för det socialpolitiska området. Den höga arbetslösheten har kommit att förändra socialtjänstens arbete i riktning mot att bli en arbetsmarknadsförberedande verksamhet för främst ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar. Det är därför välkommet att den nya utredningen även skall se över behovet av att anpassa socialtjänstlagen efter de nya förutsättningarna på arbetsmarknaden. I propositionen betonas vikten av att socialtjänsten bistår den enskilde med aktiva insatser som skall syfta till att hjälpa den enskilde att på kort eller lång sikt klara sin försörjning utan socialbidrag. I lagförslaget finns också ett förtydligande av den enskildes eget ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Utskottet återkommer i det följande till detta förslag samt till förslag om att precisera socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd. Även övriga kompletteringar av nuvarande lagstiftning som regeringen föreslår behandlas i det följande. Andra uppgifter för den kommande utredningen är att ytterligare granska avgränsningen mellan rättighets- och skyldighetslagstiftning i SoL samt att analysera rättssäkerhetsaspekterna och kostnadskonsekvenserna för kommunerna när det gäller förvaltningsbesvär. Även lagens struktur och konstruktion skall ses över. Utskottet instämmer häri och delar också uppfattningen att det är angeläget att tillsynen över socialtjänsten effektiviseras och att utredningen får till uppgift att lämna förslag härom. Mot bakgrund av det nu anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkandena 1 och 3-5. Motionerna So40 (v) yrkande 1, So46 (c) yrkande 1, So809 (fp), Fi210 (c) yrkande 15 och Sf224 (c) yrkande 2 får anses tillgodosedda och avstyrks därför.
Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen
Gällande reglering Den enskildes rätt till bistånd framgår av 6 § socialtjänstlagen (1980:620) (SoL). Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv. Rätten till bistånd begränsas inte till några i lag särskilt angivna insatser. I SoL anges heller inte vilka som kan komma i fråga för bistånd. Enligt socialtjänstpropositionen (prop. 1979/80:1) skall syftet med rätten till bistånd vara att tillförsäkra den enskilde en rätt till stöd och hjälp av samhället när han eller hon på grund av bristande arbetsförmåga, handikapp, ålder eller annan liknande omständighet behöver sådana insatser. Rätten till bistånd enligt 6 § SoL avser således inte enbart ekonomisk hjälp till försörjningen utan även insatser för livsföringen i övrigt, t.ex. när äldre eller människor med funktionshinder behöver andra insatser för sin dagliga livsföring. I rätten till bistånd kan vidare ingå färdtjänst, social hemhjälp, vård och behandling av barn eller av missbrukare. Biståndet skall anpassas till den enskildes behov. Som ytterligare förutsättning för rätten till bistånd gäller att den enskilde själv saknar förmåga att tillgodose behovet. När rätten till bistånd prövas skall det vägas in i vilken omfattning den enskilde själv genom egna åtgärder och egna medel kan tillgodose sina behov. Vid bedömningen måste också hänsyn tas till det ansvar som kan vila på annan huvudman. Om den enskildes behov kan tillgodoses genom annan huvudmans försorg föreligger inte någon rätt till bistånd. Innebörden i begreppet skälig levnadsnivå har inte närmare angivits i lagen eller lagens förarbeten. I socialtjänstpropositionen framhålls att begreppet skälig levnadsnivå måste bedömas bl.a. med utgångspunkt i den tid och de förhållanden under vilka den hjälpbehövande lever och att det i första hand måste överlämnas till kommunerna att fastställa vilken levnadsnivå som skall anses skälig. Det ansågs önskvärt att rätten till bistånd blir så enhetlig som möjligt. I samband med lagens tillkomst uppdrogs åt Socialstyrelsen att i samråd med Kommunförbundet utarbeta allmänna råd om socialtjänstlagens tillämpning och ett system med bl.a. basbeloppsreglerade bruttonormer. Socialstyrelsen utarbetade 1985 en vägledande norm för socialbidrag. Socialstyrelsens bruttonormer har vägts mot Konsumentverkets hushållsbudgetar och mot förbehållsbeloppet enligt utsökningsbalken. Normerna har knutits till gällande basbelopp och hänsyn har även tagits till konsekvenserna av skatteomläggningen år 1992. (För en närmare redogörelse över Socialstyrelsens bruttonormer hänvisas till s. 67-70 i nu föreliggande proposition.) När det gäller skälig levnadsnivå för bistånd till försörjningen har Regeringsrätten slagit fast att Socialstyrelsens bruttonormer bör läggas till grund för bedömningen av vad som är skälig levnadsnivå, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Samtidigt framhöll Regeringsrätten att det är nödvändigt att vid en jämförelse mellan en viss kommuns och Socialstyrelsens bruttonormer beakta lokala skillnader vad gäller de kostnader som normerna avser att täcka (RÅ 1993 ref. 11). Regeringsrätten har därefter i en dom (RÅ 1994 ref. 58) medgivit att normposter, som kommunerna på objektiva grunder kan hävda är mindre väl lämpade att schablonisera i en bruttonorm, kan brytas ut ur normen för att i stället prövas särskilt när faktiskt behov uppkommer. Vad som kan ingå i skälig levnadsnivå för bistånd till livsföringen i övrigt har också prövats av Regeringsrätten i ett stort antal mål. Dessa gäller vitt skilda frågor, såsom godtagbar nivå för boendekostnad, miljöombyte och rekreationsresor, ledsagare vid rekreationsresa utomlands, färdtjänst och andra resor bl.a. för att möjliggöra vårdnad och umgänge med barn, skuldsanering, vård av olika slag, begravningskostnader m.m. Regeringsrätten har därvid lagt särskild vikt vid den enskildes behov och personliga förhållanden. Det kan, som också Socialtjänstkommittén anfört, vara svårt att dra allmänna slutsatser av rättsfall som avser livsföringen i övrigt eftersom helhetssynen på den enskildes sociala situation bestämt insatsernas art och utformning.
Försörjningsstöd (6 b §) Rätten till bistånd skall enligt propositionen även fortsättningsvis regleras i 6 § SoL, som kompletteras med tilläggsbestämmelser om dels rätten till försörjningsstöd (6 b §), dels rätten till annat bistånd (6 f §). Som skäl för förslaget anförs att socialbidragssystemet utsatts för stora påfrestningar till följd av bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga besparingar som skett inom välfärdssystemen. Socialbidragets syfte är inte att fungera som en långsiktig försörjningskälla utan skall endast behöva träda in tillfälligtvis vid kortare perioder av försörjningsproblem. Biståndsparagrafens vaga lydelse i kombination med möjligheten till förvaltningsbesvär har successivt medfört att bestämmandet av dess konkreta innehåll i allt högre grad förskjutits från de valda politiska församlingarna till statliga myndigheter och förvaltningsdomstolar. I propositionen framhålls också att antalet besvärsärenden kraftigt har ökat till följd av att vissa kommuner tillämpar lägre normer än vad Socialstyrelsen rekommenderar. Majoriteten av besvärsärendena har numera kommit att gälla kommunernas socialbidragsnormer. Det är också otillfredsställande att många som tillhör de mest utsatta grupperna i samhället inte begagnar sig av möjligheten att överklaga kommunens beslut och därigenom får socialbidrag som ligger under den rekommenderade normen. Vidare anförs att det nuvarande systemet också försvårar kommunernas möjligheter till långsiktig ekonomisk planering. Riksdagen beslutar i dag om villkor och nivåer för andra ekonomiska trygghetssystem, bl.a. i fråga om sjukförsäkringar och pensioner, ersättning från arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, studiebidrag och bostadsbidrag. Utformningen av de ekonomiska trygghetssystemen är en av de faktorer som påverkar andelen biståndsberoende. Eftersom det endast är riksdagen som kan samordna och justera de olika trygghetssystemens inbördes förhållanden till varandra anser regeringen att det är rimligt att riksdagen även till viss grad beslutar om nivåerna för det ekonomiska stödet enligt socialtjänstlagen. När det gäller bistånd för livsföringen i övrigt (annat bistånd) i form av bl.a. färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende anser regeringen att en detaljreglering på det sätt som föreslås för försörjningsstödet varken är lämplig eller möjlig att göra. Det finns dock enligt regeringen skäl att i lagen avgränsa och tydliggöra rätten till sådant bistånd. Utskottet återkommer i det följande till frågan om s.k. annat bistånd. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt skall enligt propositionen ha rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och livsföring i övrigt (annat bistånd). 6 § i lagförslaget har utformats i enlighet härmed. Det ekonomiska stödet till försörjning föreslås delas upp i en för hela riket gällande norm (riksnorm) samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för ett antal andra behovsposter (6 b §). Försörjningsstöd skall lämnas för skäliga kostnader för 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien, förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens, 2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård, glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Skäliga kostnader för de poster som anges under punkt 1 skall beräknas enligt en för hela landet gällande riksnorm som skall grunda sig på officiella prisundersökningar rörande olika hushållstypers baskonsumtion. Normen skall fastställas av regeringen, dvs. nivån för de olika kostnadposterna bör preciseras genom förordning som regeringen bestämmer. Om särskilda skäl föreligger i ett enskilt fall skall riksnormen kunna frångås och biståndet beräknas till en högre nivå. Ett sådant fall kan enligt författningskommentarerna i propositionen vara när sökanden av medicinska skäl har behov av särskild kost som är dyrare än vanlig kost. Ett annat fall kan vara om en person på grund av rörelsehinder eller andra skäl har svårigheter att upprätthålla kontakter med andra. Nivån kan i sådana fall behöva höjas för att täcka extra utgifter för telefon och tidningar om dessa extra utgifter inte täcks av annat särskilt stöd, t. ex. handikappersättning. En sänkning av nivån föreslås också komma i fråga om särskilda skäl föreligger i det enskilda fallet. Som exempel anges att en person råkat i akut nödsituation eller akut nödläge och är aktuell för bistånd endast av detta skäl. Ett annan fall kan vara att det är uppenbart att den enskilde inte har vissa kostnader som ingår i riksnormen. Beslut om bistånd av det slag som anges ovan kan överklagas genom förvaltningsbesvär, dvs. domstol kan sätta ett helt eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. I propositionen föreslås att kommunen enligt 6 g § skall ha rätt att ge bistånd utöver vad som omfattas av ?försörjningsstöd? om det finns skäl för det. Kommunen ges således en befogenhet men inte en skyldighet att ge bistånd i andra fall än vad som följer av 6 b § SoL. Sådant bistånd skall kunna ges bl.a. som ett komplement till försörjningsstödet och exempelvis omfatta kostnader för flyttning, komplettering eller nyanskaffning av möbler, husgeråd, TV m.m., skuldsanering, alternativ medicinsk behandling, psykoterapikostnader, mer omfattande tandvårdsbehandling, rekreations- eller semesterresor. Enligt nuvarande ordning kan beslut om bistånd som prövas enligt 6 § SoL överklagas genom förvaltningsbesvär, således även sådant bistånd som enligt propositionen skall rymmas under 6 g §. Beslut om bistånd om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd skall enligt propositionen i fortsättningen inte kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Detta innebär att den förvaltningsdomstol som skall pröva det överklagade beslutet inte kan pröva skäligheten i det enskilda fallet eller sätta ett helt eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. Överklagande föreslås i stället ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen (1991:900). Ett överklagat beslut kan då upphävas av domstolen om beslutet inte tillkommit i laga ordning, om beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen, om det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller om beslutet strider mot lag eller annan författning. I propositionen sägs vidare att kommunen även i fortsättningen bör ha som riktmärke att den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå i fråga om de behov som biståndet är avsett att täcka och att stödet utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. Lagrådet har i detta sammanhang påpekat att upphävandegrunden i 10 kap. 8 § första stycket 4 i kommunallagen, dvs. att beslutet strider mot lag eller annan författning, inte kan åberopas av den som anser att han genom det vägrade biståndet inte tillförsäkrats en skälig levnadsnivå.
Motionerna I ett flertal motioner från allmänna motionstiden yrkas att en riksnorm skall införas. I motion Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om införandet av en riksnorm för socialbidrag (yrkande 7). Motionärerna anser att en för hela riket enhetlig riksnorm för socialbidrag bör införas. I motion So654 av Ulla Rudin (s) begärs ett tillkännagivande om införande av en riksnorm i socialbidragssystemet. I syfte att förhindra godtycke och rättsosäkerhet anser motionären att en riksnorm för socialbidrag bör införas. Den enskildes rättigheter och trygghet måste väga tyngre än kommunernas rätt till självstyre. Även i motion So664 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om riksnorm. Motionären anser att en riksnorm bör införas för att garantera rätten till en skälig levnadsnivå (yrkande delvis).
I tre motioner (m, c och kd) som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på regeringens förslag om en riksnorm. I motionerna föreslås också att 6, 6 a och 6 b §§ skall utformas enligt motionärernas önskemål. I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget om en riksnorm (yrkande 3). Motionärerna anser att socialbidragens storlek skall avgöras av de enskilda kommunerna. I grunden handlar frågan om riksnorm eller ej om tilltron till det kommunala självstyret. Skälet till att låta kommunerna fastställa normnivån är enligt motionärerna bl.a. att såväl kostnadsnivån som lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet. Det bistånd som skall utbetalas bör överensstämma med vad man i den enskilda kommunen som socialtjänstansvarig finner rimligt. Detta är grundläggande för den kommunala demokratin. Socialbidragsnivåer som saknar folkligt stöd är enligt motionärerna nedbrytande för den gemenskap som är nödvändig i samhället. Vidare yrkas att riksdagen skall besluta att det skall vara möjligt att överklaga beslut om rätten till socialbidrag men däremot inte socialbidragens nivå (yrkande 5). Vad gäller de poster som skall ingå i försörjningsstödet anser motionärerna att det är oskäligt att stöd skall utgå för medlemsavgift till fackförening (yrkande 4). I samma motion (m) yrkas att riksdagen skall besluta om att 6 § SoL skall kompletteras med en bestämmelse om villkorat bistånd (yrkande 6). Motionärerna menar att socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa krav på motprestationer från den som tar emot bistånd. När det gäller arbetslösa bidragstagare bör kravet i första hand vara att dessa aktivt skall söka arbete. I andra fall t.ex. när det gäller rehabiliterings- och normaliseringsarbete anser motionärerna att socialtjänsten skall ha möjlighet att villkora biståndet, t.ex. ställa krav på att en missbrukare skall delta i visst rehabiliteringsprogram. Motionärerna föreslår att 6 § kompletteras med följande bestämmelse: ?Socialnämnden har rätt att ställa skäligt krav på motprestation om det bedöms aktivt kunna bidraga till att stärka den enskildes möjligheter att leva ett normalt liv.? Även i motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att en möjlighet till s.k. villkorat bistånd skall införas i socialtjänstlagen (yrkande 6). I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår förslaget om en riksnorm (yrkande 2) och som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en ny utformning av paragraferna 6, 6 a och 6 b SoL (yrkandena 3, 4 och 5). Enligt motionärerna innebär regeringens förslag att riksnormen blir ett tak i stället för ett golv. Socialbidragen kommer med den utformning som regeringen föreslår att sänkas i flera kommuner eftersom det bara är ?om det i det enskilda fallet finns särskilda skäl? som socialnämnden kan beräkna kostnaderna till en högre nivå. Förslaget kommer också att leda till en ökad arbetsbelastning för socialtjänsten. Motionärerna anser vidare att förslaget undergräver principen om att det politiska ansvaret skall ligga på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma bidragsnivåerna bör också staten stå för hela eller i vart fall delar av kostnaderna för det ekonomiska biståndet. Kommuner skall enligt motionärernas mening ges stor frihet att bestämma normerna för socialbidraget. Det är kommunernas politiker som skall ha ansvaret för bedömningarna baserade på de lokala förutsättningarna. Det är dock angeläget att socialbidragens konstruktion når en större enhetlighet i sitt innehåll och inte enbart i fråga om den yttre strukturen. Den föreslagna riksnormen kommer att leda till att biståndet i vissa delar av landet är otillräckligt medan det i andra delar kan uppfattas som alltför generöst. Motionärerna föreslår att den nuvarande 6 § SoL delas upp i dels en paragraf som preciserar försörjningsstödet, dels en paragraf som reder ut vad som avses med ?livsföring i övrigt?, dvs. det som i propositionen benämns ?annat bistånd?. Enligt motionärerna bör 6 § SoL ges följande lydelse: ?Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och sin livsföring i övrigt (annat bistånd), om hans eller hennes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Närmare föreskrifter om försörjningsstödet meddelas i 6 b och 6 c §§ samt om annat bistånd i 6 f §. Grunderna för biståndets nivå fastställs av kommunfullmäktige.? Paragraferna 6 a och 6 b bör enligt motionärerna lyda enligt följande: ?Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras social grundtrygghet. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att ta ansvar och leva ett självständigt liv.? ?Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift, 2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård, glasögon samt medlemskap i arbetslöshetskassa.? I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar att 6 a och 6 b §§ SoL skall utformas i enlighet med vad som föreslås i motionen (yrkandena 1 och 2). Motionärerna anser att ingen skall behöva sakna bostad, kläder, livsmedel etc. I ett välfärdssamhälle skall det finnas en socialtjänst som skjuter till de medel som behövs för att nå denna grundtrygghet. Denna grundinställning får dock enligt motionärerna inte innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar över andra trygghetssystem inom socialpolitiken. Syftet med socialtjänsten är och bör även framdeles vara att fler människor blir oberoende av ekonomiskt bistånd och inte tvärtom. Motionärerna föreslår att riksdagen skall anta följande lydelse till 6 a § SoL: ?Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras social grundtrygghet. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att ta ansvar och leva ett självständigt liv.? Vidare anser motionärerna att det är angeläget att normerna för socialbidragen vad gäller konstruktion och innehåll kommer till tydligt uttryck i lagen. Kommunerna skall ges stor frihet att bestämma normerna för socialbidragen. Detta är i grunden en fråga om tilltron till den kommunala självstyrelsen. Riksdagen bör anta följande förslag till 6 b § SoL. ?Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift, 2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård, glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Skäliga kostnader enligt första stycket 1 utgår i enlighet med en av kommunfullmäktige fastställd norm beräknad per år i procent av det basbelopp om enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för året. Försörjningsstödet enligt andra stycket 2 beräknas till belopp motsvarande den enskildes skäliga kostnader för utgiftsposterna.? I en motion begärs ett tillkännagivande om en korttidsnorm. I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om en korttidsnorm (yrkande 1). Motionärerna anser att begreppet riksnorm leder tanken fel och därför bör ersättas med begreppet miniminivå. Den s.k. riksnormen är enligt motionärerna också för högt satt vid vissa förhållanden. Hur mycket som skall utgå i socialbidrag måste i varje enskilt fall baseras på om behovet avser en kortare eller längre tid. Studerande som lever på studie- bidrag och studielån under terminerna och som behöver socialbidrag under sommaruppehållet har t.ex. inte samma behov av stöd som en person som saknar inkomster under kanske ett helt år. Mot denna bakgrund anser motionärerna att de kommuner som så önskar skall ha möjlighet att tillämpa en lägre norm för de personer som har behov av stöd endast under en kortare tid. I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att möbler, husgeråd, TV m.m. skall betraktas som grundläggande konsumtionsbehov enligt socialtjänstlagen och att beslut om sådant bistånd skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär, detsamma bör enligt motionärerna gälla kostnader för all tandvård (yrkandena 4 och 5). Motionärerna välkomnar regeringens förslag till införandet av en riksnorm och en i lag angiven miniminivå för försörjningsstöd. Motionärerna anser dock att fler poster bör ingå i försörjningsstödet och att avslag därigenom skall kunna överprövas genom förvaltningsbesvär. Möbler, husgeråd, TV m.m. skall prövas efter behov på det sätt som sker i dag. Likaså bör skäliga kostnader för all tandvård preciseras och kunna bli föremål för överprövning i den för förvaltningsbesvär stadgade ordningen. Psykologisk behandling och psykoterapi kan öppna för en fullständig rehabilitering av en person. Psykiatrisk behandling skall enligt motionärerna därför tillhöra den omsorg och vård som den enskilde vid behov har rätt att få och som vid avslag kan prövas i form av förvaltningsbesvär (yrkande 6). Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) riktas kritik mot att vissa beslut om bistånd inte skall kunna överklagas (yrkande 1 delvis). Motionärerna anser att beslut om bistånd till tandvård, psykoterapeutisk behandling och alternativ medicinsk behandling skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Regeringens bedömning att olika uppfattningar mellan den biståndssökande och kommunen i fråga om val och utformning av insatser inte lämpar sig för juridisk prövning är enligt motionärerna verklighetsfrämmande. Det höga antalet överklaganden i sådana mål talar tydligt i motsatt riktning. Den föreslagna inskränkningen av besvärsrätten är helt oacceptabel. Detta bör ges regeringen till känna. Frågor om kostnadsansvaret för socialbidrag tas upp i följande tre motioner. I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om behovet av att utreda hur staten kan överta kostnadsansvaret för socialbidragen och vad som anförts om finansieringsprincipen (yrkandena 15 och 16). Motionärerna anser att kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas över från kommunerna till staten. Överflyttningen bör i största möjliga utsträckning vara kostnadsneutral. Detta torde kunna åstadkommas genom att de generella statsbidragen till kommunerna minskar i motsvarande mån. Motionärerna anser det också viktigt att finansieringsprincipen upprätthålls. Ett beslut om ändringar i socialtjänstlagen som kan leda till merkostnader för kommunerna måste åtföljas av en reglering av statsbidragen så att kommunerna kompenseras för merkostnaden. I motion Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delat finansieringsansvar för socialbidrag (yrkande 17). Motionärerna pekar på att kostnaderna för socialbidrag ökat dramatiskt under senare år och förordar att stat och kommun delar ansvaret för dessa kostnader. I motion So664 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om kostnadsansvar för socialbidragen (yrkande delvis). Kostnaderna för socialbidragen bör enligt motionären föras över på staten och finansieras genom en åtföljande skatteväxling mellan kommunerna. Följande motioner behandlar frågor om bl.a. inkomster som kan reducera bidraget och bidrag till visst ändamål. I motion Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättning för lidande och kränkning inte skall räknas som inkomst enligt socialtjänstlagen (yrkande 32). Motionärerna anför att många människor som har utsatts för brott inte klarar av att återgå till studier eller arbete direkt efter brottet. Vissa brottsoffer blir beroende av bistånd enligt socialtjänstlagen. Skadestånd för lidande och kränkning bör enligt motionärerna inte räknas som inkomst vid prövningen av rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. I motion So653 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) hemställs dels om tillkännagivanden om vad i motionen anförts om dödsbon, dels om att riksdagen skall besluta om en sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen att dödsbon ej omfattas eller att krav på dödsbodelägarnas ekonomiska medverkan ställs i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandena 1 och 2). Socialnämnden kan bli skyldig att utge socialbidrag till begravningskostnader i de fall dödsboet saknar tillräckliga medel därtill. Begravningar kan bli mycket dyra och oansvariga dödsbodelägare skall inte kunna förlita sig på socialnämnden i slutändan, anser motionärerna. I motion So665 av Göthe Knutson (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att undantag kan göras för vad som kan beskrivas som ?skälig levnadsnivå? vid socialbidrag. Såvitt utskottet förstår menar motionären att bistånd till utlandsresor inte skall ingå i skälig levnadsnivå enligt SoL och att ett avslag på en ansökan om bistånd till utlandsresor inte skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. I en motion tas frågan om beräkning av ekonomisk behovsprövning och hushållsgemenskap upp. I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om vikten av att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende (yrkande 12). Motionärerna menar att det råder en diskrepans mellan den föreslagna 6 a § SoL och 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken. Enligt föräldrabalken upphör föräldrarnas skyldighet när barnet fyller 18 år. Underhållsskyldigheten utsträcks dock om barnet går i skolan dock längst till dess barnet fyller 21 år. Motionärerna pekar på att vissa kommuner i dag tillämpar en lägre norm för livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar mellan 18 och 20 år samt för hemmaboende vuxna från 20 år och uppåt. En 25-åring som på grund av arbetslöshet hyr ett rum hos sina föräldrar får t.ex. lägre ekonomiskt bistånd än om han eller hon hyrt rum hos en granne. Enligt motionärerna är det av största vikt att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende vid bestämmande av socialbidrag för ovan nämnda poster.
Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd (6 c-e §§) Regeringen anser att socialtjänsten i högre utsträckning än i dag aktivt skall verka för att förstärka och utveckla den enskildes egna resurser. Särskilt viktigt är det att kommunerna bistår med aktiva insatser som hjälper den enskilde att på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning. Socialtjänsten bör därvid samverka med andra berörda myndigheter, framför allt med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ för att åstadkomma en samordning och bättre effektivitet av insatserna. Rätten till bistånd enligt 6 § förutsätter att den hjälpsökandes behov inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom inkomst av arbete. Det har därför krävts och i rättpraxis slagits fast att en arbetslös person som söker bistånd till sin försörjning i regel bör vara skyldig att söka arbete enligt socialtjänstens anvisningar och att anta erbjudanden om lämpligt arbete. Denna skyldighet för den enskilde omfattar också arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete eller arbetsrehabiliterande åtgärder. Däremot har socialtjänsten inte rätt att kräva motprestation i form av oavlönad sysselsättning som inte är att betrakta som arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I nuvarande socialtjänstlag och gällande rättspraxis saknas således stöd för att villkora ekonomiskt bistånd t.ex. genom att kräva att den enskilde deltar i arbete eller sysselsättning som inte ryms inom den vanliga arbetsmarknaden eller arbetsmarknadspolitiken och inte är förenad med lön eller andra sedvanliga anställningsförmåner. Regeringen anser att ett förtydligande måste göras när det gäller den enskildes egna ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Det förutsätts dock att en individuell bedömning av den enskildes förutsättningar att klara ett visst arbete görs i varje enskilt ärende. Den enskildes ansvar kommer till uttryck i den föreslagna lydelsen till 6 § SoL. Där stadgas att bistånd kan erhållas först om den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Därutöver anser regeringen att nya bestämmelser bör införas i SoL som ger kommunen rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som utvecklar hans eller hennes möjligheter att i framtiden försörja sig själv (6 c-6 e §§ SoL). Den föreslagna 6 c § tar i första hand sikte på ungdomar under 25 år som är arbetslösa eller som inte kommit in på någon reguljär utbildning och heller inte har kunnat beredas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Syftet är att förhindra att yngre människor fastnar i ett passivt socialbidragsberoende. För att bryta en sådan utveckling anser regeringen att socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa vissa krav. Bestämmelsen skall även kunna tillämpas för personer som fyllt 25 år och som är i särskilt behov av kompetenshöjande insatser. I dessa fall måste dock socialnämnden genom samråd med länsarbetsnämnden förvissa sig om att denna typ av åtgärd är den lämpligaste för den enskilde. Även studerande som har studielån men som under studieuppehåll behöver försörjningsstöd skall enligt propositionen omfattas av bestämmelsen. För denna grupp får åtgärderna utformas med hänsyn till att försörjningsstöd i första hand söks för att t.ex. feriearbete saknas. Enligt propositionen är bestämmelsen inte tillämplig i de fall den enskildes problem är av annan mer personlig natur, såsom allvarliga missbruksproblem eller beteendemässiga störningar. I ett sådant fall måste socialtjänsten först hantera dessa grundläggande problem innan ställning kan tas till hur man på bästa sätt kan stärka den enskildes förmåga att i framtiden försörja sig själv. Praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet skall således inte ersätta vård- och behandlingsinsatser. Enligt den föreslagna 6 d § skall den som utan godtagbart skäl avböjer att delta i praktik eller kompetenshöjande verksamhet eller utan godtagbart skäl uteblir från sådan verksamhet kunna vägras fortsatt försörjningsstöd eller få utgående stöd nedsatt. Socialnämndens beslut om att begära att den biståndssökande skall delta i viss praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet skall enligt propositionen inte kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Detsamma gäller beslut rörande innehållet i sådan praktik eller verksamhet. Däremot skall ett beslut om vägran eller nedsättning av försörjningsstöd på grund av att den enskilde undandrar sig att medverka i praktiken eller verksamheten kunna överklagas ( 6 d § och 73 § första stycket). Regeringen har givit Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder som syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller i utbildningssystemet. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15 juni innevarande år. Därefter avser regeringen att senare under året återkomma till riksdagen med förslag. Förslaget skall avse ungdomar mellan 20 och 25 år som står till arbetsmarknadens förfogande och som är berättigade till ekonomiskt bistånd enligt SoL. Avsikten är bl.a. att kommunerna skall ges möjlighet att erbjuda träning, utbildning eller annan kompetensutveckling i stället för socialbidrag. Till åtgärdssystemet skall knytas en särskild ersättning till dem som deltar i åtgärderna. Ersättningen skall minst motsvara vad personen skulle vara berättigad till i socialbidrag.
Motionerna I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår 6 c, d och e §§ i avvaktan på Socialstyrelsens och Arbetsmarknadsstyrelsens kommande förslag till åtgärder för ungdomar under 25 år (yrkande 11). Motionärerna är positiva till regeringens satsningar för att ge arbetslösa ungdomar en meningsfull sysselsättning och till ökad samverkan mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Socialstyrelsens och Arbetsmarknadsstyrelsens utredning bör enligt motionärernas mening avvaktas innan bestämmelser införs i socialtjänstlagen om att kommunerna skall ha rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i kompetenshöjande verksamhet. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna för denna typ av verksamhet måste klargöras. Vidare bör det klart och tydligt anges att den ersättning som ungdomarna får för utfört arbete skall betraktas som lön och att den lagstiftning som gäller på arbetsmarknaden skall gälla. Motionärerna anser också att sådan verksamhet, sysselsättning och kompetenshöjande åtgärder som avses bör ske inom ramen för arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde. Därmed behåller också socialbidragen sitt syfte att vara ett tillfälligt stöd. Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas avslag på regeringens förslag om s.k. aktiva åtgärder för erhållande av socialbidrag (yrkande 2). I motionen begärs också ett tillkännagivande om vad som anförts om praktik eller kompetenshöjande verksamhet (yrkande 3). Motionärerna anser att man på frivillig väg, i dialog mellan socialtjänst och klient kan nå mycket längre än med tvång att delta i praktik och annan kompetenshöjande verksamhet som regeringen föreslår. Det är inte kommunens företrädare som skall bestämma vad som är kompetenshöjande för en mottagare av ekonomiskt bistånd, menar motionärerna. Kommunerna bör ha en skyldighet att erbjuda någon form av sysselsättning för såväl unga som äldre, men individen själv måste bestämma vad som är kompetenshöjande och utvecklande för just honom eller henne. I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om den enskildes ansvar (yrkande 2). Den enskildes ansvar för sin egen situation måste enligt motionärerna komma till klart uttryck i lagen. I grunden har alla människor en vilja och en önskan att ta personligt ansvar för sig själv och sina närmaste. Denna vilja och önskan har alltför länge åsidosatts, menar motionärerna. Det har mer och mer kommit att handla om att samhället skall ta över ansvaret, vilket lett till passivitet och ökat bidragsberoende. Motionärerna anser därför att förslaget till 6 § SoL skall kompletteras med en formulering som betonar den enskildes egna ansvar. I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om aktiva åtgärder (yrkande 6). Motionärerna är positiva till regeringens förslag om att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet och till att förslaget även omfattar studerande ungdomar som under studieuppehåll behöver försörjningsstöd. Den kompetenshöjande verksamheten måste kunna ges ett annat innehåll för studerande än för övriga grupper. I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 c § att även personer över 25 som uppbär försörjningsstöd skall delta i kompetenshöjande verksamhet (yrkande 2). Enligt motionärerna bör arbetslösa socialbidragstagare delta i olika aktiva insatser som bidrar till att underlätta en återgång till arbetslivet. Detta krav bör inte som regeringen föreslår enbart ställas på ungdomar under 25 år. Den i 6 c § föreslagna åldersgränsen bör därför tas bort, menar motionärerna. I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förändring av riktlinjerna för socialbidrag mot aktiva åtgärder (yrkande 1). Motionären anser att bidragssystemen inte får vara utformade så att de hindrar människor från att ta ansvar för sina egna och sina närmastes liv och framtid. I riktlinjerna för socialbidrag bör det ingå att försöka göra något åt den egna situationen genom studier, praktik etc.
Annat bistånd (6 f §) Socialtjänstlagens karaktär av målinriktad ramlag innebär att kommunerna har en betydande frihet att utforma verksamheten utifrån skiftande lokala förutsättningar och behov. Bestämmelsen om den enskildes rätt till bistånd preciseras inte vad gäller personkrets eller typ av insatser. Av förarbetena till SoL framgår att det inte ansågs förenligt med den helhetssyn som skall prägla det sociala arbetet att knyta rätten till bistånd till vissa angivna situationer eller insatser. Enligt propositionen har under senare år kritiken mot den opreciserade regleringen av rätten till bistånd ökat, både från brukare och från kommunerna. Handikapputredningen visade att bestämmelserna om biståndsrätt inte tillförsäkrar svårt funktionshindrade erforderligt stöd och service. Från kommunnivå har man kritiserat uttrycket ?skälig levnadsnivå? och även tagit upp frågan om den enskildes rätt att välja biståndsinsats och frågan om avgränsning mot landstingens ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatser. Socialtjänstkommitténs förslag gick ut på att biståndsformen ?annat bistånd? skulle omfatta hemtjänst, färdtjänst, boende i särskilda fall, barnomsorg i vissa fall, personligt stöd, vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt visst ekonomiskt bistånd. Enligt regeringen bör emellertid endast färdtjänst, hjälp i hemmet (hemtjänst) och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller bostad med särskild service för funktionshindrade ingå i vad som avses med ?annat bistånd? (6 f §). I propositionen anges att begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i lagen och att avsikten inte är att ifrågasätta den hittillsvarande tolkningen av ambitionsnivåer och kvalitet på stödinsatser. Socialtjänstens arbete och utformning av insatser skall alltid utgå från den enskildes behov och livssituation. Målsättningen för socialtjänstens verksamheter är enligt portalparagrafen att främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Färdtjänsten är ett komplement till den allmänna trafikförsörjningen och utgör ett stöd för personer som har betydande svårigheter att förflytta sig på egen hand eller använda allmänna kommunikationer. Regelsystemet för färdtjänst varierar från kommun till kommun, bl.a. vad gäller kriterier för färdtjänsttillstånd, avgiftskonstruktion och begränsningar av exempelvis antalet resor per tidsperiod. För människor som på grund av sjukdom, fysiska, psykiska och/eller sociala funktionshinder eller annan orsak har behov av hjälp kan olika slags insatser från hemtjänsten underlätta den dagliga livsföringen och i många fall också möjliggöra ett kvarboende i det egna hemmet. De flesta undersökningar visar att människor så länge som möjligt vill bo kvar i sin invanda miljö och där få den omsorg och vård som behövs. Enligt propositionen kan hemtjänstens traditionella innehåll indelas i dels uppgifter av servicekaraktär, dels uppgifter som mer inriktas mot personlig omvårdnad. Med serviceuppgifter kan avses bl.a. praktisk hjälp med hemmets skötsel och hjälp med inköp, ärenden på post och bank och med tillredning av måltider eller distribution av färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses de insatser som därutöver behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov, exempelvis hjälp med att äta och dricka, klä sig, förflytta sig och sköta personlig hygien samt insatser för att bryta isolering och för att känna trygghet och säkerhet i det egna hemmet. Enligt propositionen är huvudinriktningen när det gäller omsorger om äldre och personer med olika slags funktionshinder att förstärka möjligheterna till eget boende. Detta gäller även i de fall den enskilde har omfattande behov av tillsyn, omvårdnad och vård. När behovet av tillsyn eller kraven på trygghet och säkerhet inte längre kan tillgodoses i det egna hemmet bör det finnas möjligheter att flytta till en särskild boendeform. I det särskilda boendet skall kunna erbjudas en god vård som beaktar den enskildes behov av självbestämmande, integritet, trygghet och livskvalitet. Avsikten med förslaget är varken att utvidga eller begränsa rätten till dessa stödinsatser i förhållande till vad som redan i dag omfattas av rätten till bistånd. Enligt förslaget till ändring i 73 § SoL får socialnämndens beslut i fråga om annat bistånd överklagas genom förvaltningsbesvär. Vad gäller den närmare utformningen av en insats enligt 6 f § anges i propositionen att det vid prövningen bör beaktas hur den berörda kommunen arbetar med den aktuella typen av frågor och vilka åtgärder kommunen normalt erbjuder för att tillgodose ifrågavarande behov. Om den av kommunen erbjudna insatsen tillgodoser biståndsbehovet har den enskilde ingen rätt att få insatsen utformad på ett visst annat sätt, anförs det. I 3 § SoL stadgas att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt 5 § SoL hör det till socialtjänstens uppgifter att bl.a. svara för omsorg och service, råd, stöd och vård och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det. Genom regeringens förslag till tillägg i 5 § tredje stycket betonas särskilt att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för anhörigvårdarna. I 10 § SoL i tredje stycket stadgas att socialnämnden kan utse kontaktperson eller kontaktfamilj. Enligt 11 § SoL skall socialnämnden aktivt sörja för att missbrukare får den hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån missbruket. Nämndens ansvar för omsorgen om barn och unga behandlas i 12 § SoL. I 22-24 §§ finns bestämmelser om vård i familjehem och i hem för vård eller boende. Enligt 20 § SoL skall socialnämnden verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. I 21 § anges bl.a. att nämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Även lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ålägger kommunerna ett ansvar för funktionshindrade. Handikapputredningens arbete resulterade i LSS som trädde i kraft år 1994. Lagen innehåller preciserade bestämmelser om insatser för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder eller med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Insatserna för särskilt stöd och service är enligt 9 § rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet inte täcks av assistansersättning, ledsagarservice, biträde av kontaktperson, avlösarservice i hemmet, korttidsvistelse utanför det egna hemmet, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet, boende i familjehem eller bostad med särskild service eller anpassning samt daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder. Kommunen är huvudman för samtliga former av stöd med undantag för rådgivning och annat personligt stöd, vilket är en uppgift för landstinget. LSS innebär ingen inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag, exempelvis SoL. Enligt lagen (1993:389) om assistansersättning utges sådan ersättning till personer under 65 år som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig och som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Ersättningen är avsedd att täcka kostnaden för personlig assistent. Frågor om assistansersättning handläggs av försäkringskassorna. Som ovan anförts föreslås att kommunen med stöd av 6 g § skall ha rätt att ge bistånd utöver vad som omfattas av försörjninsstöd enligt 6 b §. Kommunen har enligt den föreslagna 6 g § även möjlighet att ge bistånd utöver vad som omfattas av bestämmelsen om ?annat bistånd? om det finns skäl för det. Kommunen ges således en befogenhet men inte en skyldighet att ge bistånd i andra fall än vad som följer av 6 f § SoL. Sådant bistånd skall kunna ges bl.a. i form olika av stöd, vård- och behandlingsinsatser. Enligt nuvarande ordning kan beslut om bistånd som prövas enligt 6 § SoL överklagas genom förvaltningsbesvär, således även sådant bistånd som enligt propositionen skall rymmas under 6 g §. Beslut om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd eller om bistånd i form av sådana stöd, vård och behandlingsåtgärder som inte omfattas av 6 f § skall enligt propositionen i fortsättningen inte kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Detta innebär att den förvaltningsdomstol som skall pröva det överklagade beslutet inte kan pröva skäligheten i det enskilda fallet eller sätta ett helt eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. Överklagande föreslås i stället ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen (1991:900). Ett överklagat beslut kan då upphävas av domstolen om beslutet inte tillkommit i laga ordning, om beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen, om det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter eller om beslutet strider mot lag eller annan författning. Skälen till att beslut om sådant bistånd som rör olika former av stöd- vård- och behandlingsinsater inte bör överklagas genom förvaltningsbesvär är enligt propositionen följande. Vilka möjligheter som finns att överklaga olika beslut av socialnämnden har ingen betydelse för kommunens skyldighet att erbjuda sådana insatser när det behövs. Kommunens skyldighet härvidlag framgår av bl.a. 10, 11 och 12 §§ SoL samt av LVU och LVM. Vidare anförs att den enskilde enligt 9 § SoL är tillförsäkrad ett inflytande över insatserna. Enligt 9 § skall socialnämndens insatser för den enskilde utformas och genomföras tillsammans med honom. Det sociala arbetet har också, menar regeringen, allt sedan socialtjänstlagens ikraftträdande präglats av detta synsätt och utvecklats i riktning mot en arbetsmetod som går ut på att tillvarata och stärka den enskildes egna resurser. Behovet av att få ett beslut om i detta sammanhang aktuella åtgärder överprövat genom förvaltningsbesvär blir därmed enligt propositionen mindre framträdande än tidigare. Enligt regeringens bedömning är det dessutom ytterst osannolikt att en person som är i verkligt behov av stöd, vård eller behandling skulle vägras detta av kommunen. Att den enskilde och kommunen kan ha olika uppfattningar om valet eller utformningen av insatsen i fråga är enligt propositionen knappast något som lämpar sig för juridisk överprövning. Regeringen vill dock betona kommunens ansvar för att det finns lämpliga åtgärder att sätta in för bl.a. utsatta barn och ungdomar och för personer med missbruksproblem. I propositionen sägs vidare att kommunen även i fortsättningen bör ha som riktmärke att den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå i fråga om de behov som biståndet är avsett att täcka och att stödet utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. Lagrådet har i detta sammanhang påpekat att upphävandegrunden i 10 kap. 8 § första stycket 4 i kommunallagen, dvs. att beslutet strider mot lag eller annan författning inte kan åberopas av den som anser att han genom det vägrade biståndet inte tillförsäkrats en skälig levnadsnivå.
Motionerna I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att umgängesresor för barn liksom barns rätt till vård och behandling (yrkande 2) skall omfattas av rätten till bistånd och överklagas genom förvaltningsbesvär. I samma motion yrkas att avlösar- och ledsagarservice skall ingå i det som i socialtjänstlagen betraktas som annat bistånd och kunna prövas i form av förvaltningsbesvär (yrkande 7). Att avlösar- och ledsagarservice i lagförslaget anges som en frivillig insats för kommunerna kommer att drabba bl.a. föräldrar till funktionshindrade barn och alla som inte tillhör LSS personkrets. Avlösar- och ledsagarservice måste enligt motionärerna kunna prövas på samma sätt som hemtjänst och färdtjänst, dvs. genom förvaltningsbesvär. Motionärerna yrkar även ett beslut om att vård och behandling av missbrukare skall betraktas som annat bistånd enligt SoL och att beslut om sådant bistånd skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär (yrkande 8). Motionärerna anser att vård- och behandlingsinsatser som kommunen erbjuder en missbrukare måste kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. En motsättning mellan den enskilde och kommunen om valet av insatser eller utformningen av insatserna är en fråga som i allra högsta grad lämpar sig för ?juridisk överprövning?, menar motionärerna. Avgörande för en lyckad rehabilitering av en person med missbruksproblem är att missbrukarens önskemål om behandlingsform respekteras. Enligt motionärerna strider regeringens förslag också mot socialtjänstlagens portalparagraf om att ?verksamheten skall bygga på respekt för människans självbestämmande och integritet?. I motion So41 av Tomas Högström och Mikael Odenberg (m) yrkas att riksdagen beslutar komplettera 6 f § socialtjänstlagen med en skrivning om avlösning i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att regeringens förslag till 5 § socialtjänstlagen innebär en klar försämring för familjer med funktionshindrade barn jämfört med vad som gäller i dag då stöd till t.ex. avlösning ingår som en naturlig del i socialtjänstens åtagande gentemot dessa familjer. Motionärerna anför att regeringen enligt uppgift kommer att föreslå ytterligare inskränkningar vad gäller stödet enligt LSS och LASS samt påpekar att dessa lagar inte omfattar alla handikappgrupper, exempelvis inte barn som är synskadade eller lider av MBD/Damp. Avlösning är i dag ofta själva förutsättningen för att barn med funktionshinder skall kunna bo kvar hemma hos sina föräldrar. En reducering av detta stöd innebär att familjer splittras och kostnaderna ökar genom dyra placeringar för kommunerna, anförs det. Motionärerna anser att den föreslagna 6 f § socialtjänstlagen skall kompletteras med en fjärde punkt rörande rätten till avlösning. I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till tydligare lagtext när det gäller 6 f och g §§ så att rättssäkerheten är garanterad för utsatta grupper som funktionshindrade och en del äldre som är beroende av en väl fungerande socialtjänst (yrkande 3). Motionärerna anför att det i förslaget till 6 f § SoL räknas upp vilka behov som skall tillgodoses men inte hur det skall ske. Exempelvis framgår det inte om begreppet hjälp i hemmet omfattar ledsagning och nattpatrull. Oklart är enligt motionärerna också om avlösning och tillgång till kontaktfamilj omfattas av begreppet hjälp i hemmet eller om dessa insatser utgör bistånd i andra fall enligt 6 g §, vilket inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Den oklart formulerade lagtexten innebär enligt motionärerna att utsatta människor kan mista sina möjligheter att påverka och bestämma över sin egen situation, vilket inte står i samklang med portalparagrafen i socialtjänstlagen om att den sociala verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Motionärerna anser att regeringen måste återkomma med tydligare lagtext beträffande 6 f och g §§. Även i motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) riktas kritik mot att beslut om bistånd till vård och behandling av missbrukare inte skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Regeringens bedömning att olika uppfattningar mellan den biståndssökande och kommunen i fråga om val och utformning av insatser inte lämpar sig för juridisk prövning är enligt motionärerna verklighetsfrämmande. Det höga antalet överklaganden i sådana mål talar tydligt i motsatt riktning. Den föreslagna inskränkningen av besvärsrätten är helt oacceptabel. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1 delvis). I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om komplettering av socialtjänstlagens 6 f § (personligt stöd, vård och behandling samt anhörigstöd) (yrkande 3). Motionärerna anför att regeringens förslag till 6 f § avviker markant från de synsätt och förslag som redovisades i Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande (SOU 1994:139). Det anmärkningsvärda är att man i paragrafen inte tar upp personligt stöd (inkluderande avlösning och ledsagning) samt vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL, anförs det. Motionärerna påpekar att anhöriga och närstående svarar för merparten av omsorgsinsatserna till äldre och till personer med olika slag av funktionshinder. De anhöriga behöver stöd och avlastning men också information, kunskap om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. Enligt motionärerna bör 6 f § kompletteras på så sätt att med annat bistånd skall avses även personligt stöd, vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL samt stöd och avlastning för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående. I motion So414 av Chatrine Pålsson och Ingrid Näslund (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om anhörigstöd och stöd i form av frivilliga insatser. Motionärerna anser det angeläget att socialtjänstlagen kompletteras med en paragraf med följande lydelse: ?Socialtjänsten skall tillhandahålla insatser i form av stöd och avlastning för enskilda och familjer med ansvar för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående?. En sådan markering är av stor betydelse för att lyfta upp anhörigstödet och tydliggöra att det ingår bland socialtjänstens grundläggande stödformer, menar motionärerna. I motion So625 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn av 6 och 11 §§ i socialtjänstlagen. Enligt motionärerna får den enskilde missbrukarens önskemål om vårdinsatser ofta företräde framför kommunernas syn på vad som skall anses vara lämplig vård vid ett överklagande. Motionärerna anser att en sådan ordning kan få besvärande konsekvenser för missbrukarvården. Det finns t. ex. inget som verifierar att dyra vårdformer på institution alltid är den bästa vårdformen för den enskilde missbrukaren. Snarare bekräftar Socialstyrelsens utvärdering - Kursändring i missbrukarvården - motsatsen. För att undvika att nuvarande ordning leder till att allt färre får vård i framtiden är en översyn av gällande lagstiftning och tillämpning angelägen. Det bör ankomma på regeringen att göra en sådan översyn. Kommunernas synpunkter på lämplig vårdform måste ges lika stor tyngd som den enskildes.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens inställning att det finns skäl att komplettera nuvarande SoL med bestämmelser som preciserar rätten till försörjningsstöd och rätten till annat bistånd. Det är dock viktigt att i detta sammanhang understryka vad som sägs i propositionen om att grundtankarna i socialtjänstreformen från 1980 fortfarande gäller och att kompletteringarna inte innebär något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i SoL. I likhet med regeringen (och Socialtjänstkommittén) anser utskottet att det finns behov av en mer preciserad socialbidragsnorm. Det är angeläget att det råder en överensstämmelse mellan kommunerna vad gäller socialbidragsnormernas konstruktion och innehåll. För den enskilde är det också av stor betydelse att det finns klara riktlinjer för vilka levnadskostnader som skall täckas genom biståndet. Det ekonomiska stödet till försörjning bör som regeringen föreslår delas i en schabloniserad del och i en rätt till ersättning för skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter. Utskottet har inget att invända mot de behovsposter som föreslås ingå i den schabloniserade delen av försörjningsstödet. Dessa avser att täcka hushållens normala kostnader för livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygienartiklar, förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens. Vid kortvariga hjälpbehov uppkommer i regel inte vissa utgifter. Stora variationer i utgifter kan också förekomma beroende på den enskildes behov och var i landet han eller hon är bosatt. I propositionen har därför föreslagits att kostnader för boende, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor, läkarvård, akut tandvård, glasögon, och avgifter till fackförening och arbetslöshetskassa skall omfattas av försörjningsstödet men inte ingå i den schabloniserade delen. Utskottet delar regeringens inställning att sådana kostnader bör behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under den period hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda ärendet. Vid skälighetsbedömningen bör en jämförelse göras mellan den enskildes kostnader och en låginkomsttagares. Utskottet anser det angeläget att nivån på det ekonomiska stödet till försörjning inte varierar alltför mycket mellan kommunerna. Den enskilde bör tillförsäkras en rätt till ett grundstöd för sin försörjning i de fall han inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget i propositionen om att den schabloniserade delen av försörjningsstödet bör beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm. Nivån på försörjningsstödet i denna del skall fastställas av regeringen och liksom hittills grunda sig på de konsumtions- och prisstudier som Konsumentverket gör avseende olika hushålls baskonsumtion. Nivån bör också som för närvarande delas upp på olika hushållstyper och åldersintervaller. En riksnorm innebär en begränsning av kommunernas inflytande över socialbidragens nivå och innehåll. Utskottet anser dock att staten måste ha ett ansvar för att den enskilde garanteras en miniminivå för de mest grundläggande behoven. Beslut i fråga om bistånd till försörjningsstöd enligt 6 b § skall som regeringen föreslår även i fortsättningen kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Överklagandemöjligheten gäller både beslut om bistånd till sådana kostnader som ingår i riksnormen och beslut om bistånd till kostnader som ligger utanför riksnormen och som skall bedömas utifrån vad som är skäligt i det enskilda ärendet. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (m) yrkande 3 och So46 (c) yrkande 2 om avslag på förslaget om en riksnorm. Motionerna Sf241 (v) yrkande 7, So654 (s) och So664 (s) delvis om tillkännagivanden om att införa en riksnorm är tillgodosedda och avstyrks därmed. I likhet med regeringen anser utskottet det rimligt att riksnormen skall kunna frångås och bistånd lämnas med högre eller lägre belopp om särskilda skäl föreligger i det enskilda fallet. Motion So48 (fp) yrkande 1 får därmed i allt väsentligt anses tillgodosedd och avstyrks. I vissa fall finns behov av ekonomiskt stöd utöver vad som omfattas av försörjningsstödet. Det kan röra sig om behov av mer tillfällig karaktär och som därför inte bör ingå i försörjningsstödet. I propositionen föreslås att kommunen skall ges en befogenhet men inte en skyldighet att utge bistånd utöver vad som följer av 6 b §. Som exempel anges kostnader för flyttning, komplettering och nyanskaffning av möbler, husgeråd, TV, skuldsanering, alternativ medicinsk behandling, psykoterapikostnader, mer omfattande tandvårdsbehandling, rekreations- och semesterresor. Kommunen kan också besluta att anta normer som utgör ett tillägg till det lagreglerade försörjningsstödet. Utrymme måste enligt utskottet skapas för lokala kommunala bedömningar. Utskottet anser således, i likhet med regeringen, att sådana poster bör ligga utanför rätten till försörjningsstöd och att kommunerna i varje enskilt fall får bestämma om bistånd skall utgå. Detta innebär att nuvarande möjlighet att anföra förvaltningsbesvär slopas och att beslut om ekonomiskt bistånd till andra ändamål än som anges i 6 b § får ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen (1991:900). Utskottet utgår dock från att kommunerna även framdeles ser till att den enskilde (genom biståndet) tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Utskottet delar således inte inställningen i motionerna So40 (v) yrkandena 4-6 samt So49 (mp) yrkande 1 delvis att ytterligare poster bör ingå i försörjningsstödet. Motionerna So653 (m) yrkandena 1 och 2 och So665 (m) från den allmänna motionstiden är tillgodosedda genom förslagen i propositionen och avstyrks därmed. Utskottet delar inte intställningen i motionerna So44 (m) yrkande 6 och So607 (m) yrkande 6 om att socialtjänstens rätt att ställa krav i samband med biståndsprövningen skall omfatta krav på att t.ex. en missbrukare skall delta i ett visst rehabiliteringsprogram eller att införa lagregler som utöver vad som följer av 6 c-e §§ (utskottet återkommer till dessa bestämmelser nedan) vidgar socialtjänstens möjligheter att ställa krav på den enskilde när han eller hon ansöker om bistånd. Det finns i detta sammanhang skäl att erinra om socialtjänstens ansvar att aktivt sörja för att en person med missbruksproblem får erforderlig hjälp och vård för att komma ifrån sitt missbruk. I detta ligger bl.a. att söka motivera missbrukaren att genomgå behandling. Sammanfattningsvis anser utskottet att förslagen i propositionen utgör en bra avvägning mellan kommunens självbestämmande och den enskildes behov av trygghet att få sina behov tillgodosedda när andra möjligheter inte står till buds. Utskottet tillstyrker förslagen till 6, 6 a och 6 b §§ i SoL och avstyrker motionerna So40 (v) yrkandena 4-6, So49 (mp) yrkande 1 delvis, So44 (m) yrkandena 4-6, So607 (m) yrkande 6 So46 (c) yrkandena 3-5 och So47 (kd) yrkandena 1 och 2. Enligt regeringens och statskontorets bedömning kommer förslagen som rör rätten till bistånd inte att förorsaka ökade kostnader för kommunerna. Den preciserade rätten till bistånd kommer att innebära att förvaltningsdomstolarnas och kommunernas arbetsbelastning minskar till följd av att antalet överklaganden kraftigt kommer att reduceras. Utskottet avstyrker motionerna So40 (v) yrkande 15, Fi212 (v) yrkande 17 och So664 (s) delvis om att kostnadsansvaret för socialbidragen skall flyttas från kommunerna till staten. Utskottet anser det viktigt att regeringen noga följer utvecklingen av de kommunala kostnaderna för socialbidragen. Som tidigare nämnts har regeringen för avsikt att tillkalla en ny utredning som bl.a. skall granska och ytterligare belysa socialtjänstens finansiering, i synnerhet frågan om det är möjligt att genom förändringar i lagstiftning och andra centralt fastställda regelverk tillskapa ett utrymme för omprioriteringar inom ramen för de resurser som anslås till socialtjänsten. Motionen So40 (v) yrkande 16 får därmed i allt väsentligt anses tillgodosedd och avstyrks. För att en sökande skall ha rätt till bistånd gäller att denne har ett faktiskt behov och att biståndet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det senare villkoret kommer även att beröras i det följande under avsnittet ?Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd?. När det gäller principer för hänsynstagande till inkomster och tillgångar vid beräkning av socialbidrag har Socialstyrelsen i Allmänna råd om socialbidrag, 1992:4, uttalat bl.a. följande.
Vid beräkning av socialbidrag läggs normalt normbeloppet för de familjemedlemmar som ingår i hushållet ihop till ett bruttobehov.- - - Därefter dras familjens alla inkomster från denna summa varefter familjens nettobehov täcks genom socialbidrag. - Lön eller annan inkomst efter skatt skall avräknas, liksom andra inkomster t.ex. räntor, arvoden, underhållsbidrag och bidragsförskott. Livränta från arbetssskadeförsäkring räknas också som inkomst och avräknas från bruttobehovet. Som inkomst räknas enligt de allmänna råden även utdömt skadestånd till den del det inte utgör ersättning för extra kostnader för vård och behandling. Socialtjänstkommittén har inte funnit anledning att föreslå någon ändring när det gäller de principer för hänssynstagande till inkomster och tillgångar som finns angivna i Socialstyrelsens allmänna råd. I propositionen föreslås heller inte någon ändring i detta avseende. Utskottet vill inte föreslå någon förändring avseende vilka inkomster som kan reducera socialbidragets nivå. Motionen Ju903 (c) yrkande 32 avstyrks därmed. När det gäller den ekonomiska behovsprövningen delar utskottet regeringens bedömning att det liksom enligt nuvarande praxis inte skall finnas något hinder att beakta den samlade ekonomiska förmågan hos dem som lever i en hushållsgemenskap. Detta bör enligt propositionen gälla både i fråga om makar och andra som lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Ekonomiskt bistånd till en person som bor ihop med en annan men under andra förhållanden, t.ex. en mor och ett vuxet barn, syskon, kamrater etc. berörs inte i propositionen. Utskottet anser att med hushållsgemenskap även bör avses den situationen att två eller flera personer stadigvarande bor i samma bostad på ett sådant sätt att flerpersonshushållets ekonomiska fördelar kan utnyttjas. Det behöver således inte vara fråga om sådan ekonomisk hushållsgemenskap som förutsätter att parterna har någon form av ekonomiskt ansvar för varandra. Riksnormen skall som tidigare anförts fastställas av regeringen och beräknas med ledning av officiella prisundersökningar rörande olika hushålls baskonsumtion. Utskottet anser det angeläget att Socialstyrelsen ser över behovet av nya allmänna råd och lämnar information om den nya lagstiftningen. Utskottet avstyrker motion So40 (v) yrkande 12. Som tidigare anförts förutsätter rätten till bistånd att den hjälpsökandes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Det har därför krävts och i rättspraxis slagits fast att en arbetslös person som söker bistånd till sin försörjning i regel bör vara skyldig att söka arbete enligt socialtjänstens anvisningar och att anta erbjudanden om lämpligt arbete. Detta krav på den enskilde omfattar också deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete eller arbetsrehabiliterande åtgärder. Socialtjänsten har i dag däremot inte rätt att kräva motprestation av en hjälpsökande i form av oavlönad sysselsättning som inte är att betrakta som arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utskottet delar regeringens bedömning att ett förtydligande i lag måste göras dels när det gäller den enskildes eget ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande, dels beträffande socialtjänstens skyldighet att i högre utsträckning bistå med aktiva åtgärder. Utskottet ställer sig därför bakom förslagen i propositionen om att bistånd skall kunna erhållas först om den biståndssökande inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. I detta ligger att den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds. Det är först när den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov som samhällets insatser kan komma i fråga. I motion So44 (m) yrkande 2 begärs tillkännagivande om att socialtjänstlagen skall kompletteras med en formulering som betonar den enskildes eget ansvar. Utskottet anser att yrkandet får anses tillgodosett genom det förtydligande av den enskildes ansvar som föreslås i propositionen och som kommer till uttryck i 6 §. Yrkandet avstyrks. Utskottet ställer sig också bakom förslagen i propositionen som ger socialtjänsten möjlighet att ställa krav på yngre personer som uppbär försörjningsstöd att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som utvecklar hans möjligheter att i framtiden försörja sig själv. I de fall den enskilde har allvarliga missbruksproblem måste socialtjänsten först hantera detta problem innan ställning kan tas till hur hans förmåga att i framtiden försörja sig själv på bästa sätt kan stärkas. Praktik- eller annan kompetenshöjande verksamhet kan dock i vissa fall användas som ett led i socialnämndens arbete för att bryta ett begynnande missbruk eller som ett komplement til andra insatser mot missbruket. För att socialtjänsten skall kunna bidra med aktiva insatser för att förstärka och utveckla den enskildes egna resurser att i framtiden klara sig själv bör socialtjänsten samverka med andra berörda myndigheter, framför allt med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ. Utskottet vill understryka vad som sägs i propositionen om att insatserna skall utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar. Däremot delar utskottet inte inställningen i motion So49 (mp) yrkande 3. Utskottet ser positivt på det uppdrag regeringen givit till Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen och som syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller utbildningssystemet. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So40 (v) yrkande 11 och So49 (mp) yrkande 2 om avslag på regeringens förslag om deltagande i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet, samt yrkande 3 i motion So49 (mp). Möjligheten för socialtjänsten att ställa vissa krav på personer som uppbär försörjningsstöd tar i första hand sikte på ungdomar under 25 år som inte fått fäste på arbetsmarknaden eller kommit in på någon reguljär utbildning. Den nya bestämmelsen (6 c § punkt 2) omfattar också personer som fyllt 25 år men som av särskilda skäl är i behov av kompetenshöjande insatser. I motion So48 (fp) yrkas att den föreslagna åldersgränsen skall tas bort och att kravet på att delta i kompetenshöjande verksamhet skall gälla även personer över 25 år. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är särskilt angeläget att se till att yngre människor inte fastnar i ett passivt socialbidragsberoende och att socialtjänstens möjligheter att ställa krav i första hand skall ta sikte på ungdomar under 25 år. För äldre arbetslösa personer är det självfallet också viktigt att kommunerna bistår med insatser som hjälper den enskilde att på kort eller lång sikt klara sin egen försörjning. Motionen So48 (fp) yrkande 2 avstyrks. Motion Ub247 (fp) yrkande 1 får anses tillgodosedd och avstyrks också. Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen till 6 c-6 e §§ SoL. När det gäller studerande som under studieuppehåll behöver försörjningsstöd anförs i propositionen att åtgärderna får utformas med hänsyn till att bistånd i första hand söks därför att andra alternativ, t.ex. feriearbete saknas. Utskottet har inte någon annan uppfattning. Motionen So46 (c) yrkande 6 som, enligt utskottet, inte står i någon egentlig motsättning till vad som anförs i propositionen, får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därför. Utskottet delar regeringens uppfattning att en detaljreglering på samma sätt som för försörjningsstödet av vad som skall ingå i ?annat bistånd? varken är lämplig eller möjlig. Det finns emellertid skäl att i lagen avgränsa och tydliggöra också denna rätt till bistånd. Utskottet anser liksom regeringen att rätten till ?annat bistånd? enligt 6 f § SoL skall omfatta färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller bostad med särskild service för funktionshindrade. Dessa slags insatser utgör grundläggande delar av den kommunala äldre- och handikappomsorgen. För det fall den enskilde har behov av stöd, vård eller omsorg i annan form än de insatser som omfattas av rätten till bistånd enligt 6 f § har socialnämnden möjlighet att utge bistånd med stöd av 6 g §. I motionerna So40 (v) yrkande 7, So 41 (m) och So47 (kd) yrkande 3 delvis yrkas att 6 f § SoL skall kompletteras att omfatta även avlösning, ledsagning och personligt stöd. I motion So414 (kd) begärs ett tillkännagivande av kommunens skyldighet att tillhandahålla bl.a. anhörigstöd. Dessa slags insatser kan enligt regeringens förslag endast bli föremål för prövning i domstol i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunerna bör ges större utrymme än i dag att besluta hur den enskildes behov av stöd, vård eller behandling skall tillgodoses. Kommunerna har kostnadsansvaret och goda möjligheter att utforma insatserna efter individuella behov och lokala förutsättningar. Många i behov av avlösning och ledsagning och liknande stödinsatser känner stor oro inför regeringens förslag att lägga dessa insatser utanför rätten till bistånd och därmed inskränka möjligheten till prövning av kommunala beslut i domstol. Utskottet har full förståelse för detta men utgår liksom regeringen från att den enskilde även fortsättningsvis kommer att få behovet av stöd, vård eller behandling tillgodosett av socialnämnden, även om han inte har möjlighet att få beslutet omprövat genom förvaltningsbesvär. Regeringens förslag innebär inte att kommunernas ansvar enligt 10 § SoL eller enligt bestämmelserna om omsorger om äldre människor och om människor med funktionshinder i 19-21 §§ SoL minskar. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det i propositionen föreslås ett tillägg i 5 § SoL som stadgar att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående. Nämndens insatser skall vidare enligt 9 § SoL utformas och genomföras i samråd med den enskilde. Utskottet vill även betona att begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i lagen och att någon ändrad tolkning av dess innebörd inte är avsedd vad gäller insatsernas kvalitet och omfattning. I hemtjänsten kan för övrigt ingå vissa inslag av avlösning och ledsagning. I motionerna So40 (v) yrkande 8 och So47 (kd) yrkande 3 delvis yrkas en motsvarande ändring av 6 f § beträffande vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL, dvs. bl.a. missbrukarvård. I motion So49 (mp) yrkande 1 delvis begärs ett tillkännagivande rörande den inskränkta besvärsrätten avseende vård och behandling av missbrukare. Utskottet anser även beträffande dessa former av sociala insatser att det är rimligt att utvidga kommunens självbestämmanderätt. Kommunen har ett ansvar enligt 11 § SoL för att bl.a. förebygga och motverka missbruk samt aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen. Regeringen betonar i propositionen särskilt kommunens ansvar för att det finns lämpliga åtgärder att sätta in för personer med missbruksproblem. Även i denna del utgår utskottet från att de med behov av vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL får erforderligt stöd av kommunen för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. I motion So40 (v) yrkande 2 begärs ett beslut om att umgängesresor för barn liksom barns rätt till vård och behandling skall omfattas av rätten till bistånd och kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Utskottet har inte heller någon invändning mot att dessa poster läggs utanför rätten till bistånd enligt 6 f §. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att socialnämnden enligt förslaget till ändring i 1 § SoL i alla ärenden som rör barn särskilt skall beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver. Utskottet anser att även nu ifrågavarande förslag utgör en lämplig avvägning mellan kommunens självbestämmanderätt och den enskildes behov av att få hjälp och stöd. Utskottet tillstyrker 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL och avstyrker motionerna So40 (v) yrkandena 2, 7 och 8, So41 (m) och So47 (kd) yrkande 3. Även motionerna So49 (mp) yrkande 1 delvis och So414 (kd) avstyrks. Regeringens förslag innebär att beslut angående missbrukarvård inte längre kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Motion So625 (c) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks därför. I motion So48 (fp) yrkande 3 efterlyses tydligare lagtext avseende 6 f och 6 g §§ SoL. Annat bistånd enligt 6 f § omfattar i paragrafen uppräknade insatser. Hjälp i hemmet enligt denna paragraf avser vad som normalt utförs av hemtjänsten, exempelvis viss ledsagning och avlösning. Bistånd utöver vad som avses i 6 f §, t.ex. i form av kontaktfamilj, kan erhållas enligt 6 g §. Någon anledning att ytterligare precisera ovannämnda paragrafer föreligger enligt utskottets mening inte. Motionen avstyrks därför. Mot bakgrund av vad ovan anförts tillstyrker utskottet även förslaget till 6 g § SoL.
Socialnämndens uppgifter (5 §) I 5 § SoL anges de uppgifter som åvilar socialnämnden. Uppgifterna kan delas in i strukturinriktade insatser, som syftar till en god samhällsmiljö, allmänt inriktade insatser, varmed åsyftas generellt utformade sociala insatser inom exempelvis barnomsorgen och äldreomsorgen samt individuellt inriktade insatser, vilka avser sociala tjänster direkt anpassade till den enskilde individens behov. Av paragrafen framgår att socialnämnden bl.a. skall svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det. Allmänna riktlinjer om det sätt på vilket socialnämnden skall fullgöra sina uppgifter ges i 7-10 §§ SoL. I propositionen föreslås att ett nytt sista stycke förs in i 5 § socialtjänstlagen om att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande. Anhöriga svarar för betydande hjälp- och stödinsatser till äldre och personer med funktionshinder. Det kan handla om allt från socialt stöd, tillsyn och praktisk hjälp med hushållssysslor till omfattande hjälp med personlig omvårdnad och uppgifter av sjukvårdskaraktär. Studier av omfattningen av anhörigas insatser tyder på att dessa är två till tre gånger större än samhällets hjälpinsatser. Det finns mycket som tyder på att anhöriga inte får det stöd som krävs i situationer med ett ofta ensamt och psykiskt påfrestande vårdansvar. Även när samhället går in med mycket stora hjälpinsatser till hemmaboende äldre och funktionshindrade personer täcker hjälpen endast en begränsad del av dygnet. Åtskilliga anhöriga till långvarigt sjuka och funktionshindrade personer lever under fysiskt, psykiskt och socialt påfrestande förhållanden. Regeringen anser mot denna bakgrund att det är viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till anhörigvårdarna. Genom den nya bestämmelsen markeras vikten av att socialtjänsten tar ansvar för att ge stöd till dem som vårdar långvarigt sjuka, äldre personer eller människor med funktionshinder. Genom att det i lagtexten talas om ?närstående? i stället för ?anhöriga? omfattas även situationer där exempelvis grannar och vänner träder i anhörigas ställe. Stödet till anhöriga skall enligt propositionen ses som en frivillig verksamhet för kommunen som också får stort inflytande över utformningen av stöd-insatserna. Den preventiva ansatsen är därvid en viktig utgångspunkt. Det handlar om att hjälpa den anhörige innan också denne blir fysiskt eller psykiskt utsliten. Regeringen framhåller i detta sammanhang vikten av tidiga och förebyggande insatser. En av de viktigaste förebyggande insatserna på äldreområdet är just stödet till de anhöriga. Enligt regeringen föreligger behov av ett förbättrat anhörigstöd även för föräldrar med barn som har missbruksproblem eller lider av psykisk sjukdom. I motion So42 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ?Stödet till anhöriga? respektive om ledsagarservice (yrkandena 1 respektive 2). Motionärerna anför att anhöriga gör ett fantastiskt arbete som många gånger innebär att finnas till hands dygnet runt. Om de inte får avlösning sliter de ut sig i förtid och kommunen får två personer att ta ansvar för i stället för en. Det finns enligt motionärerna en uppenbar risk att kommunerna i dagens ekonomiskt trängda läge väljer att se kortsiktigt på problemet och reducerar eller avskaffar anhörigstödet. Motionärerna föreslår därför att ordet ?bör? i regeringens förslag till 5 § socialtjänstlagen byts ut mot ?skall?. Ledsagarservice, som är en förutsättning för att vissa gravt funktionshindrade skall kunna delta i samhällslivet, berörs enligt motionärerna inte alls i propositionen. Motionärerna föreslår att denna insats också i fortsättningen ?skall? vara kommunens uppgift att tillhandahålla. I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om värdet av frivilligt socialt arbete och om förbättrade villkor för närståendevård (yrkande 8). Enligt motionärerna är den nya bestämmelsen i socialtjänstlagen om närståendevård vagt utformad. Det är vidare viktigt att understryka att närståendevård måste vara frivillig, både för vårdaren och för den som vårdas. Enligt motionärerna bör regeringen ta initiativ till överläggningar med kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ske. Reformförslag som bör tas upp vid överläggningarna är en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård, förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt en förlängd ledighetsperiod för dem som vårdar. I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om tillägg i socialtjänstlagens 5 § (barn- och ungdomsplaner) (yrkande 4). Motionärerna anför att socialtjänstens möjligheter att bedriva förebyggande arbete bland barn och ungdomar är beroende av samverkan mellan kommunala förvaltningar och frivilliga organisationer. För att nå en sådan samordning bör enligt motionärerna 5 § socialtjänstlagen kompletteras med följande tillägg: ?Till stöd och som riktlinjer för kommunens förebyggande verksamhet för barn och ungdomar skall socialnämnden upprätta en särskild plan?.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens inställning att det är viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till dem som vårdar närstående. De anhöriga svarar för betydande hjälp- och stödinsatser till äldre, sjuka och personer med funktionshinder och det är enligt utskottets mening angeläget att deras ofta mycket påfrestande situation förbättras. Utskottet ser mycket positivt på regeringens förslag att införa en bestämmelse i 5 § SoL om att socialnämnderna genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. Utskottet har inget att invända mot att stödet till anhöriga blir en frivillig verksamhet för kommunerna och att kommunerna får ett avgörande i hur insatserna skall utformas. Genom den nya bestämmelsen markeras dock vikten av att socialtjänsten tar ansvar för att ge stöd till anhöriga som vårdar långvarigt sjuka, äldre personer eller människor med handikapp. Tidiga och förebyggande insatser, ett förbättrat och utvecklat innehåll i olika stödinsatser och en medveten strategi för att organisera stödet till anhöriga är viktiga förutsättningar för att syftet med bestämmelsen skall kunna uppnås. I detta sammanhang finns också skäl att erinra om att kommunerna har möjlighet att ge bistånd i form av anhörigstöd och ledsagarservice med stöd av 6 g § SoL. Motion So42 (s) yrkandena 1 och 2 avstyrks. Som anförs i motion So48 (fp) yrkande 8 vill utskottet framhålla att avsikten med bestämmelsen om anhörigstöd inte är att öka trycket på de anhöriga utan att stödja och underlätta för dem som själva väljer att vårda närstående. Frågan om överläggningar mellan de båda kommunförbunden och staten om förbättrade förutsättningar för bl.a. närståendevården har nyligen behandlats av utskottet (bet. 1996/97:SoU13). Utskottet ansåg att det var väsentligt att de anhörigas insatser uppmärksammas och att kommunernas samarbete med de anhöriga utvecklas. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen för budgetåret 1997 hade fått ett särskilt utvecklings- och stimulansbidrag för att stödja projekt som syftar till att utveckla stödet till de anhöriga och samverkan kring den enskilde vårdtagaren. Detta var enligt utskottet ett värdefullt instrument för att påskynda att kommunerna utvecklar en policy för stöd till anhöriga. Ifrågavarande yrkande liksom övriga motioner om anhörigvård ansågs delvis tillgodosedda och avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. Utskottet vidhåller denna inställning. Motion So48 (fp) yrkande 8 avstyrks. Enligt propositionen bör samarbetet mellan frivilliga organisationer och samhället ytterligare utvecklas. Socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete. Enligt utskottet är samverkan mellan kommunala förvaltningar och frivilligorganisationer av stor betydelse för socialtjänstens förebyggande arbete bland barn och ungdomar. Som regeringen anför i propositionen bör det allmänt förebyggande arbetet i kommunen ingå i en sammanhållen strategi inom ramen för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Handlingsplanen bör tas fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan, frivilliga organisationer och polisen m.fl. Däremot anser utskottet inte att det i lag bör föreskrivas en skyldighet för kommunerna att upprätta särskilda planer avseende denna förebyggande verksamhet och avstyrker därför motion So47 (kd) yrkande 4. Utskottet tillstyrker 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL.
Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd
Nuvarande ordning Enligt 33 § SoL får socialnämnden återkräva ekonomisk hjälp som den enskilde har erhållit enligt 6 §, dvs. bistånd till försörjningen, endast om den har lämnats som förskott på en förmån eller ersättning eller till den som är indragen i arbetskonflikt. Ekonomisk hjälp som givits i annat fall än som avses i 6 § SoL får krävas åter enbart om den har getts under villkor om återbetalning. En vanlig form av förskott på förmån enligt 33 § SoL, är socialbidrag som utbetalas till någon som väntar på ett beslut av försäkringskassan om t.ex. förtidspension/sjukbidrag, sjukpenning eller bidragsförskott. Förmåner utgår ofta retroaktivt. Socialnämndens rätt att få ersättning för sådant bidrag från försäkringskassan regleras i lagen om allmän försäkring (AFL) och i lagen om bidragsförskott.
I 17 kap. 1 § andra stycket AFL stadgas att om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom socialbidrag enligt 6 § SoL får socialnämnden genom försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes samt hans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser. Om en pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv ha hand om sin pension, får enligt 16 kap. 12 § AFL allmän försäkringskassa besluta att pensionen helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make eller annan person för att användas till den pensionsberättigades och hans familjs nytta. Enligt 23 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag får på begäran av sökanden besluta att bostadsbidraget skall betalas ut till någon annan än sökanden. Om det finns synnerliga skäl, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden betala ut bidraget till lämplig person eller till nämnden att användas för hushållets bästa.
Propositionen Vad gäller bistånd i form av försörjningsstöd enligt de nya reglerna finner regeringen inte skäl att frångå huvudprincipen att sådant stöd skall ges utan villkor om återbetalning (33 § första stycket SoL). Kontant arbetsmarknadsstöd, arbetslöshetsersättning, socialförsäkringsförmåner och bostadsbidrag utges vanligen utan skyldighet för den enskilde att återbetala vad han erhållit. Att införa en generell återbetalningsskyldighet för ekonomiskt bistånd skulle ge socialtjänsten en funktion av låneinstitut, vilket enligt regeringens mening bl.a. skulle vara oförenligt med biståndets principiella funktion som en rättighet. En kravverksamhet kräver vidare alltför stora resurser för kommunerna. Regeringen finner att nuvarande undantagsregler om återkrav av ekonomiskt bistånd till försörjningen skall kvarstå men att lagen bör kompletteras med bestämmelser om att återkrav kan ske även då den enskilde på grund av förhållanden som han inte har kunnat råda över hindrats att förfoga över sina inkomster eller tillgångar. Regeringen anser det inte rimligt att enskilda med tillräckliga medel till sin försörjning och som erhållit ekonomiskt bistånd på grund av exempelvis bankkonflikt eller tekniska fel i löneutbetalningssystem skall slippa återbetala biståndet. Den nya 6 g § SoL ger den enskilde möjlighet att få ekonomiskt stöd t.ex. i rehabiliterande syfte eller för tillfälliga eller akuta hjälpbehov även om rätt till försörjningsstöd inte föreligger. Att den enskilde, när den sociala och ekonomiska situationen så medger, återbetalar stödet är enligt regeringen en naturlig konsekvens. Bestämmelsen i 33 § andra stycket SoL om kommunens möjlighet att återkräva ekonomiskt stöd som utgivits på andra grunder än rätten till bistånd bör behållas, anförs det. I 33 § tredje stycket SoL införs formella bestämmelser om beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att återkrävas. Regeringen föreslår även en ny bestämmelse som möjliggör för socialnämnden att återkräva ekonomiskt bistånd enligt 6 b § eller 6 g § som utgått obehörligen eller med för högt belopp på grund av att någon exempelvis lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter (33 a § SoL). En sådan bestämmelse saknas i SoL, vilket regeringen anser otillfredsställande. Socialtjänsten är i dag hänvisad till att föra skadeståndstalan mot den enskilde i allmän domstol. De nya reglerna möjliggör återkrav oavsett uppsåt eller vårdslöshet hos den enskilde. I paragrafens andra stycke införs en regel som medger återkrav av en felaktig utbetalning som förorsakats av socialtjänsten men där den enskilde skäligen borde ha insett misstaget. Talan om återkrav enligt 33 a § väcks, liksom beträffande återkrav enligt 33 §, vid länsrätt (36 §). Socialnämnden får helt eller delvis efterge ersättningsskyldigheten (37 §).
Motionen I motion So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar om utbetalning av pension eller bostadsbidrag till kommuner för täckande av hyresskuld i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). Motionärerna anför att det i dag inte är möjligt för en kommun som betalar en äldre persons hyra att från försäkringskassan erhålla en del av pensionen som skall täcka hyran, såvida inte den enskilde samtycker till det. Kommunerna, som har det yttersta ansvaret för att den enskilde har tak över huvudet, tvingas att betala hela hyresskulden. Ett större problem är personer som uppbär bostadsbidrag och inte betalar sin boendekostnad. Motionärerna anser att det skall vara möjligt för kommunen att hos försäkringskassan erhålla en del av pensionen eller bostadsbidraget för täckande av hyresskulden i de fall en person konsekvent och regelmässigt underlåter att betala sin hyra.
Utskottets bedömning Försäkringskassan kan enligt 16 kap. 12 § AFL och 23 § lagen om bostadsbidrag besluta att under vissa angivna förutsättningar betala ut en enskilds pension eller bostadsbidrag till socialnämnden för täckande av exempelvis dennes hyra. Detta gäller oavsett om den enskilde samtycker härtill eller ej. Bestämmelserna är avsedda att tillämpas endast i vissa undantagsfall. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att utvidga möjligheterna för socialnämnderna att direkt från försäkringskassorna erhålla pension eller bostadsbidrag. Motion So43 (m) yrkande 2 avstyrks. Utskottet tillstyrker 33, 33 a, 36 och 37 §§ i förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen. Regeringens förslag (om ändrad lydelse av biståndsparagraferna) föranleder även en följdändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till ändring av 17 kap. 1 § andra stycket AFL i bilaga 2.
Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen I motion A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om förändring av socialtjänstlagens vistelsebegrepp (yrkande 3). Motionärerna framhåller att ett allvarligt problem för många skärgårdskommuner är att de tvingas betala t.ex. hemtjänst också för människor som inte är skrivna i kommunen utan bara bor där under sommaren. Äldre och handikappade skall självfallet ha möjlighet att vistas i sina fritidshus när de så önskar, men det vore rimligt att deras hemkommun betalar för den eventuella service som krävs för att göra vistelsen möjlig, anser motionärerna. Socialtjänstlagens vistelsebegrepp bör således ändras så att hemkommunen och inte vistelsekommunen får stå för kostnaderna. Även i motion So610 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Jerry Martinger (m) tas vistelsebegreppet upp och motionärerna yrkar att regeringen skall återkomma med förslag till ändringar i socialtjänstlagens vistelsebegrepp i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna tar sikte på vistelsebegreppets betydelse i förhållande till hemtjänsten och anser det orimligt att vistelsekommunen skall stå för samtliga hemtjänstkostnader. Särskilt som kommunalskatten betalas i folkbokföringskommunen. Med nuvarande ordning riskerar kommuner med stor fritidshusbebyggelse att drabbas av stora extra kostnader. En bättre ordning vore att låta hemkommunen/folkbok-föringskommunen svara för kommuninnevånarnas grundläggande behov av hemtjänst, menar motionärerna. Enligt nuvarande ordning har vistelekommunen enligt 3 § SoL ansvaret för att den enskilde får den hjälp och det stöd som han eller hon behöver. Med vistelsekommun avses den kommun där den enskilde befinner sig när hjälpbehovet inträder. Vissa begränsningar i vistelsekommunens ansvar gäller dock. Vistelsekommunen är t.ex. inte skyldig att vidta alla de åtgärder som kan behövas när den enskilde är bosatt i en annan kommun. I ett sådant fall bör ärendet kunna flyttas över till hemkommunen om den enskildes hjälpbehov lämpligen kan tillgodoses där. Möjligheten att överflytta ett ärende gäller i princip endast ärenden där den enskilde under en längre tid har behov av insatser inom socialtjänsten. Vidare krävs att den andra kommunen samtycker till överflyttningen. Socialnämnden i vistelsekommunen är dock ensam ansvarig för att behövliga åtgärder kommer till stånd till dess socialnämnden i den andra kommunen har samtyckt till att ta över ärendet. I propositionen föreslås att vistelsekommunens ansvar för stöd och hjälp enligt socialtjänstlagen ligger fast. Från dessa regler görs vissa undantag. Undantagen gäller beslut om placeringar som verkställts utanför hemkommunen. I dessa fall har placeringskommunen, dvs. den kommun som fattat beslut om vistelse i familjehem, hem för vård eller boende eller särskild boendeform i annan kommun, ansvaret för det bistånd som den enskilde behöver. Placeringskommunens ansvar skall enligt förslaget även gälla betalningsansvar enligt lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Ett annat undantag gäller personer som vistas på kriminalvårdsinrättning, sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning i en annan kommun än hemortskommunen. Någon placeringskommun finns inte i dessa fall eftersom beslut om intagning på kriminalvårdsanstalt eller initiativ till eller beslut om vård på viss sjukvårdsinrättning fattats av annan huvudman än kommunen. I dessa fall bör biståndsansvaret grundas på formella kriterier som gör det möjligt att snabbt och enkelt slå fast vilken kommun som skall vara ansvarig, anförs det. Regeringen anser att folkbokföringskommunen bör vara ansvarig kommun när den enskilde genom beslut av annan huvudman vårdas på sjukhus, annan sjukvårdsinrättning eller avtjänar fängelsestraff.
Utskottets bedömning Kommunens ansvar, enligt 3 § SoL, för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver skall ligga fast. Det bör dock som regeringen föreslår finnas möjlighet att göra vissa undantag från denna regel. Ansvaret för att personer som efter beslut av en kommun vistas i familjehem, hem för vård eller boende eller i särskild boendeform i en annan kommun får erforderlig hjälp och stöd bör åvila den kommun som fattat beslut om vistelsen. När det gäller personer som vistas på kriminalvårdsinrättning, sjukhus eller i enskilt sjukhem i en annan kommun än hemortskommunen och där initiativet till vistelsen fattats av annan huvudman än kommun bör ansvaret för att dessa personer får stöd och hjälp åvila folkbokföringskommunen. Utskottet tillstyrker förslaget till 72 a § SoL. I två motioner (fp) och (m) begärs tillkännagivanden om att hemkommunen eller folkbokföringskommunen skall svara för kostnader för hemtjänst och annan service för personer som vistas i t.ex. fritidshus belägna i en annan kommun. Socialtjänstkommittén anförde i sitt delbetänkande (SOU 1993:30) att undersökningar gjorda av Svenska Kommunförbundet inte visade att attraktiva turistkommuner drabbats av stora kostnader till följd av bestämmelsen om vistelsekommunens ansvar. Vidare anfördes att vistelsekommunens ansvar för hemtjänst i samband med fritidsboende accepterats av de flesta kommuner. Mot denna bakgrund ansåg Sociatjänstkommittén inte att det förelåg något behov av ändrade lagregler i detta fall. Utskottet är inte nu berett att föreslå något ytterligare undantag från principen om vistelsekommunens ansvar. Det är dock angeläget att regeringen följer utvecklingen på området. Motionerna A433 (fp) yrkande 3 och So610 (m) får därmed anses delvis tillgodosedda och avstyrks.
Kompetens och kvalitet
Personal och kompetens I propositionen föreslås att en ny bestämmelse (7 a § andra stycket) införs i SoL där det föreskrivs att det för utförande av uppgifterna inom socialtjänsten skall finnas den personal som behövs och som har lämplig utbildning och erfarenhet. Frågan om kompetens och kunskapsutveckling är enligt regeringens uppfattning av central betydelse för socialtjänstens möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Socialtjänsten, med sina vitt skilda uppgifter, behöver personal med skiftande utbildning och erfarenhet. Med kompetens förstås bl.a. förmåga att klara olika krav som ställs i en viss organisation och i en viss verksamhet. Enligt propositionen syftar begreppet inte bara till formell behörighet utan innefattar även kvalifikation, kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdighet. Beroende på omständigheterna kan någon aspekt överväga. I takt med förändringarna i samhället påverkas också inriktningen av socialtjänstens uppgifter. Enligt regeringens mening måste kompetensutvecklingen ske ute i verksamheterna och vara en integrerad del i en ständigt pågående underhålls- och förnyelseprocess. Samhällets utbildningssystem lägger dock grunden för den långsiktiga kompetens- och kunskapsutvecklingen. Grund- och vidareutbildningarna är därmed av betydelse även för den senare interna kompetensutvecklingen. Det är därför, anser regeringen, av stor vikt att samhällets utbildningssatsningar följer de nya krav som verksamheter i ständig förändring ställer. Socialtjänstkommittén har i betänkandet Kompetens och kunskapsutvecklingom - yrkesroller och arbetsfält inom socialtjänsten (SOU 1995:58) berört dels den statliga högskolans utbildning för socionomexamen, dels vårdhögskolornas utbildning till social omsorgsexamen och som förbereder för yrkesverksamhet som arbetsledare och handläggare på äldre- och handikappområdet. Enligt regeringen utgör betänkandet ett värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen mellan utbildningshuvudmännen och kommunerna kring behov av förändringar av dessa båda grundutbildningar. Förändringarna kan handla om utformningen av det centrala utbildningsuppdraget, om kraven på kunskaper för att få ut examina enligt högskoleförordningen och om resurstilldelningen, anförs det. I betänkandet lämnas också en översyn av arbetsfält, yrkesroll och utbildning av arbetsledare och handläggare inom äldre- och handikappomsorgen. Enligt Socialtjänstkommittén bör vårdhögskolornas sociala omsorgsprogram överföras till de universitet och högskolor som i dag har utbildningsprogram i socialt arbete (socionomutbildningen) och integreras med denna utbildning. 1994 års behörighetskommitté, vars arbete slutfördes under hösten 1996, har i sitt huvudbetänkande (Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m., SOU1996:138) behandlat behörighetsfrågor inom socialtjänsten. I sina överväganden redovisar kommittén uppfattningen att det inte bör skapas ett legitimationsförfarande för yrken inom socialtjänsten. Enligt kommittén finns det goda skäl att ställa höga krav beträffande utbildning och lämplighet hos de personer som handlägger och beslutar i ärenden inom socialtjänsten. Någon motsvarighet till hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda ansvar för medicinska åtgärder finns inte inom socialtjänsten. Kommittén pekar också på variationerna i utbildningsbakgrund och erfarenheter hos personer verksamma inom socialtjänsten. Det är främst skillnaderna beträffande det personliga ansvaret i yrkesutövningen som föranlett kommitténs ställningstagande att ett legitimationsförfarande motsvarande det inom hälso- och sjukvården inte bör tillskapas för socialtjänstområdet. Kommittén har dock understrukit att denna ståndpunkt inte innebär att de tagit ställning mot en behörighetsreglering inom socialtjänsten. I propositionen anförs att den föreslagna bestämmelsen i SoL om att det skall finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet visserligen är allmänt formulerad, men syftar ändå till att framhålla hur viktigt det är att upprätthålla en hög kompetens och välja personer med lämplig bakgrund och personlighet för yrken inom socialtjänsten.
Kvalitet Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet (7 a § första stycket). Enligt propositionen är avsikten härmed att garantera kvalitet i den verksamhet som bedrivs och i de insatser som ges. Kravet på god kvalitet skall enligt propositionen gälla både privat och offentlig verksamhet inom socialtjänsten och omfatta såväl myndighetsutövning som övriga insatser. På central nivå och i kommunerna bedrivs ett omfattande arbete när det gäller att finna metoder för att utveckla och bedöma kvalitet. Länsstyrelserna och Socialstyrelsen ger stöd till lokal utveckling samt arbetar på uppdrag av regeringen med att ta fram mål och medel för socialtjänsten där kvalitetsaspekterna har en framskjuten position. En nationell initiativgrupp för kvalitetsutveckling har bildats i samarbete mellan Socialstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och Föreningen Sveriges socialchefer. Kvalitet är ett svårfångat begrepp och vad som är god kvalitet låter sig inte fastställas på ett entydigt och objektivt sätt, anförs det i propositionen. Eftersom socialtjänsten har betydelse för flera intressenter kan kvalitet inte enbart ses ur klientens/brukarens synvinkel utan bör även bedömas ur ett personal-, lednings- och medborgarperspektiv. För att uppnå god kvalitet i socialtjänsten krävs enligt regeringens bedömning rättssäkerhet för den enskilde, den enskildes medinflytande och en lätt tillgänglig vård och service. Andra faktorer av betydelse för att uppnå god kvalitet är en väl fungerande arbetsledning och en lämplig sammansättning av ett arbetslag. Att socialtjänsten använder sig av ett genomtänkt arbetssätt är en del av kvaliteten, vilket enligt regeringen understryker behovet av uppföljning och utvärdering av olika insatser. Klientarbetet är enligt propositionen kärnan i det sociala arbetet och då främst det som sker i mötet mellan socialarbetare och klient. En förtroendefull samverkan mellan den enskilde och personalen inom socialtjänsten samt respekten för den enskildes personliga integritet är därför av stor betydelse för kvaliteten. Svårigheten att på ett entydigt sätt precisera vad som kan anses vara god kvalitet inom socialtjänsten visar enligt regeringens mening att det finns behov av ett fortsatt utvecklingsarbete av såväl kvalitetskriterier som metoder för att mäta kvaliteten. En viktig förutsättning för att utveckla och bedöma kvaliteten är att kunskap tas till vara genom systematisk dokumentation. I detta sammanhang betonas Socialstyrelsens roll när det gäller att ge stöd till lokalt utvecklingsarbete, utveckla modeller för utvärdering och klargöra den begreppsapparat som används inom området.
Motionerna I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att initiera konkreta utbildningsinsatser för att höja barnkompetensen (yrkande 4) och om kompetenshöjande utbildning för yrkesgrupper med specialistkompetens inom olika områden med betydelse för äldres hälsa och välbefinnande (yrkande 5). Motionärerna anser att den i propositionen föreslagna bestämmelsen är för allmänt formulerad och otillräcklig för att framhäva behovet av hög kompetens hos de personalgrupper som arbetar med människor vilka ofta befinner sig i ett kristillstånd. Motionärerna pekar på att Socialstyrelsen i sin granskning av socialsekreterarnas handläggning av enskilda ärenden funnit att tillräckliga kunskaper om barns behov och utveckling saknas, att socialsekreterarna sällan för samtal med barnen, att föräldrarnas omsorgsförmåga inte dokumenteras och att bedömningar och motiveringar i stor utsträckning saknas. Socialsekreterare måste, anser motionärerna, vidareutbildas i frågor om barn och barns behov och utveckling. Samarbete måste etableras med psykologer och barnpsykiatriker. I annat fall kommer man inte att kunna leva upp till bestämmelsen om att barns bästa skall stå i centrum. Vidareutbildning behövs också när det gäller behoven hos äldre, funktionshindrade, invandrare och missbrukare. Liksom sättet att kunna tillgodose dessa gruppers särskilda behov. Här krävs ett samarbete med hälso- och sjukvården och ideella organisationer m.fl. Frågor om kompetensutveckling och behörighet tas även upp i följande motioner från den allmänna motionstiden. I motion So623 av Ulla Rudin m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om att reglera socionomernas yrkesutövning. Motionärerna anser att människor i kris och beroendeställning bör ha rätt att möta en socionom som har kompetens att handlägga ärendet och bli bemötta med empati, respekt och professionalism. Legitimation är ingen fullständig garanti men ett bra och nödvändigt instrument för att öka tryggheten för den enskilde klienten, anser motionärerna. I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om översyn av socialsekreterarnas utbildning och kompetens och införande av legitimation för yrkesgruppen (yrkande 5). Motionärerna anser att omhändertagande av barn inom socialtjänsten är ett så allvarligt ingripande att de socialsekreterare som handlägger sådana ärenden måste ha särskild kompetens för uppgiften och någon form av legitimation. Motionärerna föreslår att socionomer efter avslutad grundutbildning och viss tids socialt arbete skall kunna ansöka om legitimation. Socionomens arbete skall dessförinnan ha utförts under handledning. I motion A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens personal bör ha gemensam fortbildning om kvinnomisshandeln och barnmisshandelns orsaker och konsekvenser samt hur de kan förebyggas (yrkande 24). I motion So803 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) yrkas dels att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av en modell för kompetensutveckling inom vård, utbildning och omsorg, dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den bekrivna modellen för kompetensutveckling och dess syften (yrkandena 1 och 2). Motionärerna anser att en statlig fond skall tillskapas för köp av särskild kompetens inom vård, utbildning och omsorg. Modellen innebär i korthet att olika verksamheter inom vård och omsorg själva skall avgöra om de är i behov av särskild kompetens och sedan ansöka om medel ur fonden för att till en fast taxa (beroende på yrkeskategori) köpa ett antal timmar från en enskild företagare. På så sätt kommer olika verksamheter inom vård och omsorg att få tillgång till mycket viktig specialistkompetens som de annars på grund av begränsat ekonomiskt utrymme saknar, menar motionärerna. Modellen innebär inte att ordinarie tjänst byts ut mot projekttimmar men eftersatta sektorer får ett lyft. Fonden innebär inte att det kommunala självstyret kränks eftersom kommuner och landsting själva avgör i vilken utsträckning specialistkompetens skall köpas. Vidare anser motionärerna att fonden skall vara tidsbegränsad, förslagsvis på fem år. Ett tak bör sättas för hur många timmar som kan beviljas per uppdrag. Fonden skall därutöver vara öppen för insyn och kontroll av myndigheter, regering och riksdag. Fonden skall endast få användas till uppdrag som avser att lösa ett särskilt problem, eller avse förebyggande arbete eller för att tillföra särskilda kunskaper inom en viss verksamhet.
Utskottets bedömning I SoL saknas för närvarande allmänna bestämmelser om insatsernas kvalitet. Regeringen föreslår att en bestämmelse införs om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet. En närmare beskrivning av vad som avses med begreppet god kvalitet lämnas i propositionen. Avsikten med bestämmelsen är att garantera kvalitet i den verksamhet som bedrivs och i de insatser som ges. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 a § första stycket SoL. Kravet på kvalitet skall som anförs i propositionen gälla både privat och offentlig verksamhet inom socialtjänsten och omfatta såväl myndighetsutövning som övriga insatser. För att uppnå god kvalitet krävs enligt utskottets mening personal med lämplig utbildning och erfarenhet och med ett sådant förhållningssätt till de hjälpbehövande att dessa upplever trygghet i mötet med socialtjänsten och i den vård som ges. Kompetensen och kunskapsutvecklingen har stor betydelse för socialtjänstens möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Utskottet tillstyrker förslaget till 7 a § andra stycket SoL att det för utförande av uppgifterna inom socialtjänsten skall finnas den personal som behövs och att personalen skall ha lämplig utbildning. Bestämmelsen är allmänt hållen men syftet är att framhålla vikten av hög kompetens hos de olika personalgrupperna inom socialtjänsten. I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) finns liknande bestämmelser. Även i nuvarande 13 b § SoL finns krav på att personal skall finnas med sådan utbildning och erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk versamhet kan tillgodoses. Begreppet kompetens syftar enligt propositionen inte bara till formell behörighet utan innefattar även lämplighet, kvalifikation, kunskap, erfarenhet, förmåga och färdighet. Inriktningen av socialjänstens uppgifter påverkas också av förändringarna i samhället. Utskottet delar regeringens inställning om att kompetensutvecklingen måste ske ute i verksamheterna och utgöra en integrerad del i en pågående utvecklings- och förnyelseprocess. Det är också av stor vikt att samhällets utbildningssystem som lägger grunden för den långsiktiga kompetens- och kunskapsutvecklingen följer de nya krav som verksamheter i ständig förändring kräver. Utskottet delar också inställningen i motion So48 (fp) om vikten av kompetenshöjande utbildningsinsatser bland de grupper som arbetar med barn, äldre, funktionshindrade och invandrargrupper. Utskottet kan inte finna att regeringen har någon annan uppfattning än motionärerna i denna fråga. Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motion So48 (fp) yrkande 4 och 5 behövs därför inte. Motionsyrkandena avstyrks. När det gäller motionsyrkanden om att reglera socionomernas yrkesutövning genom införande av ett legitimationsförfarande konstaterar utskottet att frågan har behandlats av Behörighetskommittén i betänkandet Ny behörighetslag på hälso- och sjukvårdens område m.m. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. En proposition planeras till hösten 1997. Utskottet anser att regeringens kommande förslag inte bör föregripas med något uttalande från riksdagens sida. Motionerna So623 (s) och So628 (mp) yrkande 5 avstyrks. Utskottet är inte berett att tillmötesgå motionsyrkanden (mp) om att tillskapa en statlig fond för köp av särskild kompetens inom vård, utbildning och omsorg. Motion So803 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks. Regeringen har i propositionen betonat vikten av samarbete mellan olika myndigheter för att motverka kvinnomisshandel. Kvinnovåldskommissionen lämnade i juni 1995 sitt slutbetänkande. Utbildningsfrågor behandlas i ett särskilt kapitel i kommissionens betänkande. Kommissionens förslag beträffande socialtjänsten kommer att behandlas i en proposition som är aviserad till hösten 1997. Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta något initiativ med anledning av motion A821 (kd) yrkande 24. Motionen avstyrks.
Frågor rörande missbrukare
Nuvarande ordning Enligt 11 § SoL har socialnämnden ett särskilt ansvar både för insatser i syfte att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel och för att den som till följd av missbruk har behov av särskilda åtgärder får erforderligt stöd och hjälp. Nämnden skall också i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga beakta att planen fullföljs. LVM är ett komplement till socialtjänstlagen i de fall det inte går att anordna den vård som missbrukaren behöver i frivilliga former. Syftet med tvångsvården för missbrukare är att motivera missbrukaren att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån missbruket. Nuvarande LVM antogs av riksdagen våren 1988 (proposition 1987/88:147, SoU25). Kommunerna har från och med den 1 juli 1994 tagit över länsstyrelsernas hantering av LVM-ärenden (proposition 1993/94:97, SoU16). Beslut om tvångsvård meddelas av länsrätten.
Propositionen, m.m. I propositionen föreslås inga ändringar i nuvarande 11 § SoL. Regeringen vill dock markera socialtjänstens skyldighet att ägna människor som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel ökad uppmärksamhet. Mot bakgrund av den utvärdering och genomgång beträffande socialtjänstens insatser för missbrukare som redovisats i Socialtjänstkommitténs slutbetänkande konstaterar regeringen att det finns ett stort behov av kunskap om effekterna av olika insatser inom missbrukarvården. Det har också framkommit att socialtjänsten har stora svårigheter att bedöma vårdinnehåll och kvalitet inom missbrukarvården i relation till kostnaderna eftersom utvärderingar av behandlingsresultat är sällsynta. Ökade satsningar på utvärdering och forskning behövs enligt regeringens mening. Även dokumentation och kvalitetssäkring samt metoder för uppföljning och utvärdering av vården behöver utvecklas. Bristen på kvalitetstänkande gäller inte enbart missbrukarvården utan är ett generellt problem för flera verksamheter inom socialtjänsten. För att utveckla kvalitetstänkandet föreslår regeringen att en bestämmelse om kvalitet införs i lagen (7 §). Vidare anförs att de insatser och behandlingsformer som tillhandahålls inom missbrukarvården bör präglas av mångfald och flexibilitet. Vårdinsatserna bör kännetecknas av hög grad av differentiering. Regeringen ser positivt på det utvecklingsarbete som pågår i kommunerna för att finna nya och flexibla former för vård och behandling. Planmässighet och långsiktighet, dvs. ett vårdkedjetänkande, är en viktig utgångspunkt för de insatser som socialtjänsten erbjuder personer med missbruksproblem, anser regeringen. Principerna om frivillighet och självbestämmande bör även framdeles vara en utgångspunkt för socialtjänstens insatser för missbrukare. I propositionen betonas att detta inte innebär att socialtjänsten skall inta en passiv hållning. Socialtjänsten har en skyldighet att söka upp och motivera enskilda missbrukare till vård och behandling för att motverka och förhindra fortsatt missbruk. Regeringen delar Socialtjänstkommitténs bedömning att socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter. Inom missbrukarvården är betydelsen av att tidigt upptäcka och erbjuda insatser för att förebygga och motverka ett mer omfattande behov av vård väl känd. Alkoholrådgivningen fyller i detta sammanhang en viktig funktion, bland annat beroende på att människor anonymt kan vända sig dit för att få råd och stöd. I propositionen framhålls också vikten av att socialtjänsten samverkar med andra aktörer och samhällsorgan för att förebygga missbruk men också för att tidigt kunna upptäcka och få kontakt med personer som har ett begynnande missbruk. Sekretessreglerna har framhållits som ett hinder i samarbetet mellan olika myndigheter. Sekretessreglerna är grundläggande för socialtjänstens möjligheter att få till stånd ett förtroendefullt samarbete med den enskilde vilket är en förutsättning för ett lyckat samarbete. I propositionen anförs att sekretessfrågan har kunna lösas i en rad samverkansprojekt genom att den enskilde på olika sätt samtycker till att information får lämnas mellan olika myndigheter. Tidiga insatser förutsätter också ett flexibelt, differentierat och väl utbyggt utbud av insatser i öppna former. Regeringen anser att metoder behöver utvecklas som gör det möjligt att välja den vårdform som passar den enskildes behov. Utformningen av socialtjänstens information om missbrukets skadeverkningar och om de insatser som kan erbjudas har också stor betydelse för att nå missbrukare i ett tidigt skede av missbruket. När det gäller socialtjänstens insatser på samhälls- och gruppnivå för att förebygga och motverka missbruk delar regeringen Alkoholpolitiska kommissionens bedömning att arbetet främst bör inriktas på barn och ungdomar. Det krävs åtgärder både för att senarelägga debuten och minska användningen av alkohol och andra droger bland ungdomar. Regeringen anser därför att det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar i kommunerna även fortsättningsvis bör vara en lagreglerad uppgift. Enligt regeringens mening bör utgångspunkten i det allmänt förebyggande arbetet i kommunen ingå i en sammanhållen strategi inom ramen för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. En sådan handlingsplan bör tas fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan, de frivilliga organisationerna och polisen m.fl. där de olika aktörernas roller och uppgifter klargörs. Samordningsansvaret bör åvila kommunstyrelsen. När det gäller barn till missbrukare så har både internationella och svenska undersökningar visat att dessa barn oftare än andra får anpassnings- och missbruksproblem. I propositionen anförs att det är angeläget att barn och andra anhöriga till missbrukare tidigt uppmärksammas och ges erforderligt stöd. Genom tidiga stödinsatser kan framtida skador förebyggas. För en utförligare redogörelse över olika insatser när det gäller stöd och hjälp till barn och andra anhöriga till missbrukare hänvisas till utskottets betänkande 1996/97:SoU8 s. 28-31 samt s. 33-34. Statsbidraget till missbrukarvård var tidigare ett riktat kommunbidrag avsett att delvis täcka kostnader för insatser inom missbruks- och ungdomsområdet. Från och med år 1996 har dock huvuddelen av det riktade statsbidraget lagts in i det generella statsbidraget till kommunerna. Utöver statsbidraget till missbrukarvården har staten genom den verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse ett direkt ansvar för missbrukarvård och ungdomsvård, dvs. för tvångsvården. I budgetpropositionen 1996/97:1 har regeringen anfört att det finns ett starkt intresse för att det råder balans mellan den tunga institutionsvården och öppenvård, andra frivilliga vårdformer och förebyggande insatser som kommunerna ansvarar för. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning än tidigare byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan utsträckning att den minskade användningen av institutionsvård helt har kompenserats. Enligt regeringen finns det därför fortfarande stora behov av att utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Särskilda utvecklingsmedel skulle därför även fortsättningsvis avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla den öppna missbrukarvården samt för olika alkohol- och drogförebyggande insatser. Medlen skall som tidigare fördelas av länsstyrelserna. Länsstyrelserna, som är regional tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten och det alkoholpolitiska området, har god kännedom om de lokala förhållandena i kommunerna och vilka brister eller behov av särskilda utvecklingsinsatser som föreligger, anfördes det. Vidare anfördes (i budgetpropositionen) följande beträffande missbrukarvården.
Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att följa utvecklingen och sambanden mellan tvångsvård, frivillig institutionsvård och öppna kommunala insatser för missbrukare. Uppdraget har nyligen redovisats till regeringen i rapporten Kursändring i missbrukarvården, Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:3. Rapporten bygger på en bred kartläggning av hur kostnader, resurser och resursutnyttjande inom missbrukarvården utvecklats sedan slutet av 1980-talet.
Sammanfattningsvis konstateras att missbrukarna får vård på behandlingshem i betydligt mindre utsträckning i dag än i slutet av 1980-talet. Inom den frivilliga institutionsvården minskade antalet inskrivningar med en tredjedel, från knappt 19 000 år 1989 till knappt 13 000 år 1994. Minskningarna ägde främst rum mellan åren 1991 och 1993 och har framför allt gällt alkoholmissbrukare och inskrivna vid hem som arbetar med utredning, motivation och behandling. Den 31 december 1989 var ca 2 700 alkoholmissbrukare frivilligt inskrivna på behandlingshem jämfört med ca 1 400 vid samma tidpunkt 1994, dvs. nästan en halvering.
Antalet ansökningar om vård enligt LVM har minskat markant från 1989 och framåt. Det gäller också länsrätternas beslut om vård som under samma tid halverades från drygt 1 600 till ca 800. En allt större del av dem som får tvångsvård blir först omedelbart omhändertagna. Däremot har inte själva antalet omedelbara omhändertaganden ökat. Under 1989 gjordes ca 900 omedelbara omhändertaganden jämfört med 850 under 1995.
Minskningarna inom tvångsvården har främst skett efter år 1993 och sammanfaller i tiden med ovan nämnda huvudmannaskapsförändringar. Som förklaring anger Socialstyrelsen bl.a. att kraftigt höjda vårddygnsavgifter för delar av vården i kombination med kommunernas ökade inflytande över utrednings- och beslutsprocessen har givit kommunerna starkare motiv och ökade möjligheter att söka alternativ till LVM-vård. Som en följd av vikande efterfrågan har platsantalet vid LVM-hemmen nästan halverats åren 1989-1995. År 1989 fanns ca 1 200 platser, medan platsantalet år 1995 var 625. Studien visar dock att kommunernas totala resurser för missbrukarvård inte har minskat sedan år 1993. Både antalet missbrukare som fått vård och kostnaderna har i stället ökat något. Det gäller både institutionsvård (inklusive familjevård) och öppenvård.
Sammanlagt förbrukade kommunerna ca 2,3 miljarder för missbrukarvård år 1993 och ca 2,5 miljarder år 1994. Vård och behandling på institution svarar fortfarande för mer än hälften av kostnaderna. Den andel av de totala kostnaderna som avser specialiserad öppenvård och skyddat boende har ökat något under perioden.
Vilka konsekvenserna har blivit för de missbrukare som tidigare blev aktuella för tvångsvård går inte med säkerhet att uttala sig om på grundval av Socialstyrelsens studier. Det är därför angeläget att fortsatt följa de mest utsatta missbrukarnas situation.
Många kommuner har de senaste åren byggt upp specialiserade verksamheter på hemmaplan för missbrukare som upprepade gånger omhändertagits för LVM-vård. Det kan t.ex. handla om att erbjuda stödinsatser i boendet eller utveckla olika former av strukturerad daglig sysselsättning. De utvecklingsmedel som fördelas av länsstyrelserna har haft betydelse för denna utveckling.
Regeringen bedömer det som angeläget att även fortsättningsvis avsätta särskilda medel för att stimulera kommunerna att utveckla ett alkohol- och drogförebyggande arbete samt andra stöd- eller vårdinsatser. För att understödja ett mer långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete föreslår regeringen i tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1997 att 30 miljoner kronor anvisas till detta ändamål. I nu föreliggande proposition betonas att samarbetet mellan frivilliga organisationer och samhället bör utvecklas ytterligare och socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete. Det finns en bred enighet om att frivilliga organisationer inom det sociala området är ett viktigt komplement till kommunernas socialtjänst och att organisationerna i allmänhet utför ett värdefullt arbete. I propositionen betonas dock samhällets grundläggande ansvar för människors välfärd. Människor skall kunna lita till samhälleliga insatser när de behöver hjälp till ett värdigt liv. Vidare erinras om att kommunerna har det yttersta ansvaret för att den enskilde får den hjälp och det stöd han eller hon behöver. Kommunerna får inte stjälpa över ansvaret för t.ex. missbrukare på organisationerna, även om dessa utför ett bra arbete. I vilka former stödet till frivilligt socialt arbete skall ges bör, enligt propositionen, liksom i dag anpassas efter lokala förutsättningar och behov. Staten ger ett visst grundstöd till nationella frivilligorganisationer och fördelar också vissa projektmedel på nationell eller lokal nivå. På samma sätt fördelar kommuner och landsting medel till frivilligorganisationer som verkar inom deras område. Enligt socialtjänstkommittén har också samarbetet och dialogen mellan frivilligorganisationerna och kommunerna förbättrats, sägs det i propositionen. Av Socialstyrelsens rapport Kursändring i missbrukarvården (Social-styrelsen följer upp och utvärderar 1996:3) framgår bl.a. att antalet placeringar av missbrukare i frivillig institutionsvård minskade med en tredjedel under början av 1990-talet. Användningen av tvångsvård har halverats under de senaste åren och samtidigt har öppenvården byggts ut. Vidare anges att kommunerna i stället satsar alltmer på stödboende, daglig omvårdnad och arbetsträning. Enligt rapporten är ökande omsättning bland institutionerna en av de tydligaste effekterna av den minskade beläggningen. Den avgörande trenden hittills under 1990-talet, är enligt rapporten, att den renodlade privata ägandeformen stadigt har vuxit i omfattning, främst på bekostnad av vårdstiftelser och ideella organisationer som bedriver institutionsvård för missbrukare. Det är också tydligt att såväl kommuner som stiftelser och föreningar har avvecklat flera av sina stora institutioner och öppnat mindre hem, medan privata ägare har öppnat hem med större platsantal än de som lagts ned.
Motionerna I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur ett system för kvalitetskontroll av behandlingshem utomlands kan utarbetas, dels ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om missbrukare (yrkandena 13 och 14). Motionärerna anför att trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar med missbruksproblem har ökat. Kommunerna måste om de själva inte har egna platser köpa sådana på annat håll. Enligt motionärerna är det angeläget att påpeka risken med att okritiskt köpa platser utomlands. Socialstyrelsen har ansvaret för tillsynen av behandlingshem belägna i Sverige, men inte för behandlingshem som ligger utomlands. Det finns därmed, menar motionärerna, risk för att missbrukare skickas till behandlingshem där kvaliteten på behandlingen är mindre effektiv eller till och med skadlig. Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda hur man skall kunna skapa ett system för kvalitetskontroll också för behandling utomlands. När det gäller missbrukarvården inom landet krävs det ett kommunalt samarbete för att bättre utvärdera och mäta resultaten i vården. På så sätt kan kostnaderna kontrolleras bättre samtidigt som vårdkvaliteten kan förbättras. I motion So230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om intensifierade insatser mot narkotika och andra droger (yrkande 7). Motionärerna anser att insatser mot narkotika och andra droger som alkohol måste intensifieras. Ett förstärkt samarbete med frivilligorganisationerna är betydelsefullt när det gäller att nå ungdomar i riskzonen för missbruk och för att förebygga att fler hamnar i ett missbruk. Inte minst måste universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas. De utgör en riskgrupp med ökad alkoholkonsumtion under studietiden och en tämligen liberal syn på t. ex. cannabis. I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av missbrukare (yrkande 6). Motionärerna anser att lagen om vård av missbrukare (LVM) måste ändras så att det blir möjligt att ingripa i ett tidigt skede för att hjälpa missbrukare. Det måste i den nya lagen finnas möjligheter att kombinera frivilliga åtgärder och tvång. Motionärerna föreslår att stöd och behandling sker på tre nivåer. Dessa är frivilliga åtgärder inom ramen för socialtjänstens bestämmelser, övervakning av missbrukaren, andra föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren att följa och i sista hand frihetsberövande. Den nya lagen bör också ge möjlighet till s.k. kontraktsvård och längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör inriktas på missbrukare som befinner sig i början av ett missbruk. Därutöver kräver motionärerna ökat samarbete mellan polisen och de sociala myndigheterna. I samma motion begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet (yrkande 13). Motionärerna framhåller den stora betydelse som ideell verksamhet och enskilda vårdinitiativ har i kampen mot alla former av drogmissbruk. All erfarenhet visar enligt motionärerna att alternativa behandlingsformer bör stimuleras och uppvärderas. Väntetiderna är i dag alltför långa för de personer som behöver vård och rehabilitering. Bristerna kan delvis åtgärdas genom att stat och kommun regelbundet och konsekvent använder sig av de enskilda organisationernas möjligheter att erbjuda vård och behandlingsplatser. Dessa organisationer har också uppvisat goda rehabiliteringsresultat. I motion So651 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en översyn av vården och behandlingen av unga med missbruksproblem (yrkande 3). De humanitära och samhällsekonomiska kostnaderna för en nedrustad narkomanvård är mycket stora, menar motionärerna. Utebliven rehabilitering av de svåraste missbrukarna innebär att den dyra och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar, och missbrukare som inte får plats på ett behandlingshem eller i ett metadonprogram hamnar i stället ofta i fängelse. Motionärerna anser att denna utveckling är utomordentligt allvarlig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Motionärerna föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda hur man med riktade insatser och förändrade statsbidrag kan öka och effektivisera de drogförebyggande insatserna. I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om vad som anförts om behovet av utvärdering av behandlings- och rehabiliteringsinsatser av missbrukare (yrkande 3), om rehabiliteringen av missbrukare (yrkande 23), om samverkan mot ungas missbruk (yrkande 24), om vård av missbrukare (yrkande 25), och om en skyndsam utredning om villkoren för metadonbehandling (yrkande 27). Motionärerna vill understryka vikten av att de metoder som används inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten när det gäller behandling och rehabilitering av missbrukare utvärderas. En självklar utgångspunkt i rehabiliteringen av missbrukare måste vara att ingripa i ett tidigt skede, menar motionärerna. Vårdkedjan måste fungera smidigt och sekretessen får inte lägga onödiga hinder mellan olika samhällsfunktioner som behöver samverka. En översyn av sekretessbestämmelserna behövs för att utröna i vilken utsträckning sekretessen utgör ett hinder för en mer aktiv samverkan på lokal nivå. Vidare betonas vikten av samverkan för att motverka missbruk bland ungdomar. Sekretessbestämmelserna får inte utgöra ett hinder i kampen mot narkotikamissbruket bland ungdomar. När det gäller vården av unga missbrukare anser motionärerna att det krävs kommunalt samarbete för att bättre utvärdera och mäta resultaten av ungdomsvården. Ökad kunskap om vilka resultat som uppnås kan leda till att kommunerna blir mer villiga att satsa de resurser som krävs för att ge missbrukare erforderlig vård. Vidare pekar motionärerna på att antalet missbrukare som skulle vara hjälpta av metadonbehandling kraftigt har ökat. Samtidigt har landstingen, enligt motionärerna, inte råd att skicka patienter till Uppsala för behandling. Enligt motionärerna får detta allvarliga konsekvenser för fortsatt missbruk och spridning av hiv. Motionärerna anser att regeringen snarast bör utreda hur dessa patienter skall kunna få adekvat behandling. I motion So661 av Dan Ericsson och Göran Hägglund (kd) begärs tillkännagivanden om åtgärder för att missbrukare skall komma under professionell behandling och om ett åtgärdsprogram i syfte att säkerställa driften vid behandlingshem för missbrukare (yrkandena 1 och 2). Motionärerna är kritiska till de senaste årens nedskärningar inom missbrukarvården. Enligt motionärerna får många anhöriga i dag slåss för att deras barn eller andra familjemedlemmar skall få den vård de behöver. Läget är ytterst allvarligt utifrån såväl ekonomiska som humanistiska och etiska skäl. Motionärerna anser att regeringen nu måste ingripa för att neddragningarna skall hejdas och på olika sätt se till att kommunerna tar ansvar för att missbrukare kommer under professionell behandling. Frågan om staten skall bidra till finansieringen via direkta anslag till behandlingshem för missbrukare bör prövas. I följande motioner tas stödet till anhöriga till missbrukare upp. I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att 11 § SoL bör kompletteras med en bestämmelse om att socialnämnden aktivt skall stödja anhöriga till missbrukare (yrkande 9). Motionärerna föreslår att den nya utredning för översyn av socialtjänstlagen som regeringen avser att tillsätta skall undersöka möjligheten att ålägga socialnämnden att aktivt stödja den närmaste personkretsen kring en missbrukare. I motion So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om innehållet i en ny socialtjänstlag (yrkande delvis). Motionärerna anser att barn till missbrukare skall ha laglig rätt till stöd och hjälp. Såväl vuxna anhöriga som barn till missbrukare är grupper som har svårt att göra sig hörda. Förnekande och skuldkänslor kring familjens problem är ofta starka. Det krävs stöd, kunskap, samarbete och metodutveckling inom kommunerna för att man skall kunna nå ut och hjälpa barn till missbrukare och övriga anhöriga. I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare (yrkande 14). Motionärerna framhåller barnens utsatthet i missbrukarfamiljer. Dessa barn får tidigt ta ett vuxenansvar och blir många gånger berövade sin barndom. Att växa upp i en familj där missbruk förekommer innebär en betydande riskfaktor för en rad problem senare i livet. Barn till missbrukare utvecklar oftare än andra barn ett eget missbruk, gifter sig med en missbrukare, blir utsatta för våld i hemmet, sexuellt utnyttjade och hemfaller oftare åt brottsligt beteende. Tidiga insatser av förebyggande och stödjande karaktär är viktiga för att bidra till en mer gynnsam utveckling för dessa barn och för att minska problemen senare i livet. Alla tillgängliga resurser bör enligt motionärerna sättas in för att hjälpa barnen i familjer med missbruksproblem.
Utskottets bedömning Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet på lokal och regional nivå. Utskottet välkomnar beslutet om att den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter och organisationer. Ledningsgruppens uppgift skall vara att bygga upp ett långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik för Sverige. Ledningsgruppen skall engagera lämpliga aktörer i det förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av olika insatser kommer till stånd. Vidare skall ledningsgruppen stimulera och stödja en lokal och regional mobilisering för ökade insatser inom området. Utskottet är också positivt till förslaget i tilläggsbudgeten för år 1997 om att ytterligare 30 miljoner kronor skall anvisas för att förstärka och understödja det alkohol- och drogförebyggande arbetet. För 1998 föreslås också 30 miljoner kronor. Regeringen har även beslutat att ställa 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika ideella organisationers arbete med att förebygga missbruk bland barn och ungdomar. Utskottet delar också inställningen i propositionen om att det allmänt förebyggande arbetet i kommunen bör ingå i en sammanhållen strategi inom ramen för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Handlingsplanen bör tas fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan, frivilliga organisationer och polisen m.fl. Motion So230 (c) yrkande 7 är enligt utskottets mening tillgodosedd och avstyrks. Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att socialtjänsten arbetar förebyggande för att motverka alkohol- och narkotikamissbruk och aktivt sörjer för att den enskilde får den hjälp och det stöd som behövs i kampen mot missbruket. Detta följer redan av socialtjänstlagen. Vården av missbrukare skall enligt utskottets mening så långt som möjligt ges i frivilliga former, vilket samtidigt innebär en skyldighet för socialtjänsten att aktivt söka upp och motivera enskilda missbrukare för insatser. Mycket talar enligt utskottet för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte kan möta behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala insatserna är otillräckliga finns det en risk för att fler utvecklar så allvarliga problem att till sist bara tvångsvård återstår. Utskottet delar därför regeringens och vissa motionärers inställning att det är viktigt att det råder balans mellan de kommunala insatserna, såsom öppenvård och andra frivilliga vårdformer, och tvångsvården. Den institutionella vården har under de senaste åren minskat. Detta gäller såväl frivillig institutionsvård som vård enligt LVM. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning än tidigare byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan utsträckning att den minskade användningen av institutionsvård helt har kompenserats. Det är därför enligt utskottet viktigt att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och vid behov vidtar åtgärder. De mest utsatta missbrukarnas situation bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet ser positivt på att särskilda utvecklingsmedel avsatts i årets budget för att stimulera den öppna missbrukarvården samt för olika alkohol- och drogförebyggande insatser. Medlen disponeras av länsstyrelsen. Länsstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsfunktion till uppgift att följa utvecklingen inom missbrukarvården och ge kommunerna erforderligt stöd samt bevaka den enskildes rättssäkerhet. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att något tillkännagivande till regeringen inte behövs med anledning av motionerna So651 (v) yrkande 3 och So661 (kd) yrkandena 1 och 2. Motionerna avstyrks. LVM kompletterar socialtjänstlagen i situationer när de frivilliga insatser som kan ges med stöd av socialtjänstlagen är otillräckliga. Grundtanken är att det är den enskildes behov av vård som skall vara avgörande. Vård enligt LVM skall vara ett medel att bryta en destruktiv utveckling och vården skall syfta till att ge missbrukaren motivation till fortsatt behandling och stöd i frivilliga former. Tvångsvården skall ses som ett led i en längre tids behandling där huvuddelen av insatserna sker inom ramen för frivillig vård. Vården skall därför inriktas på att tillsammans med den enskilde planera behandling och andra rehabiliteringsinsatser som i många fall måste fortgå en längre tid efter det att vården enligt LVM avslutats. Beträffande vårdtidens längd sägs i LVM att vården skall upphöra när syftet med vården är uppnått, dvs. när missbrukaren är villig att medverka till fortsatt behandling och stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Den maximala vårdtiden är sex månader. Enbart det förhållandet att den intagne själv förklarar sig motiverad att ta emot frivillig vård är inte tillräckligt. Det måste göras en noggrann prövning i varje enskilt fall. I lagen har klargjorts socialnämndens skyldighet att se till att den enskilde efter vårdtiden får fortsatt stöd. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund förslagen i motion So603 (m) yrkande 6. I likhet med vad som framförs i motion So603 (m) yrkande 13 anser utskottet att de ideella organisationerna utför ett värdefullt arbete inom det sociala området. Denna inställning delas också av regeringen som i propositionen anför att samarbetet mellan frivilliga organisationer och samhället ytterligare bör utvecklas och att socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete. Utskottet anser i likhet med regeringen att formerna för stödet till frivilligorganisationerna liksom i dag bör anpassas efter lokala förutsättningar och behov. Med hänsyn härtill och till vad utskottet i det föregående uttalat att kommunernas självbestämmande bör få större utrymme när det gäller valet av behandlingsinsatser, kan utskottet inte ställa sig bakom förslaget i motionen om att kommunerna regelbundet och konsekvent skall använda sig av ideella organisationers möjligheter att erbjuda behandlingsplatser. Yrkandet avstyrks. Socialnämnden har ansvar för att vården oberoende om den ges i frivilliga former eller med stöd av LVM får en långsiktig stödjande inriktning. En sådan inriktning av arbetet förutsätter att socialnämnden fungerar som samordnare i en kedja av vårdorgan och myndigheter som missbrukaren kan ha kontakt med. Socialnämnden bör därför följa missbrukaren oavsett var i vårdkedjan han befinner sig. Inte minst viktigt är det att institutionsvistelser följs upp genom väl planerade insatser i den öppna vården. Det finns som anförs i motion So656 (fp) ett stort behov av att följa upp och utvärdera olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser inom missbrukarvården. Att det finns ett stort behov av kunskap om effekterna av olika insatser inom missbrukarvården konstateras också i propositionen. Regeringen anser att även dokumentation och kvalitetssäkring samt metoder för uppföljning och utvärdering av vården behöver utvecklas. Utskottet utgår från att metoderna för att följa upp och utvärdera missbruksvården även kommer att innefatta sådan vård som köps utomlands. Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So48 yrkandena 13 och 14 och So656 (fp) yrkande 3 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks. Med hänsyn till att vårdbehovet kan variera starkt mellan olika missbrukare bör utbudet av vårdinsatserna kännetecknas av hög grad av differentiering. Det utvecklingsarbete som pågår i kommunerna för att finna nya och flexibla former för vård och behandling för olika grupper med missbruksproblem är därvid värdefullt och bör fortsätta. Som ovan anförts bör insatserna präglas av planmässighet och långsiktighet, dvs. ett vårdkedjetänkande. I likhet med regeringen och motionärerna (So656 fp) anser utskottet att socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter. Inom missbrukarvården är detta av stor betydelse för att förebygga och motverka ett mer omfattande behov av vård. I propositionen framhålls att tidiga insatser förutsätter ett flexibelt, differentierat och väl utbyggt utbud av insatser i öppna former och att metoder behöver utvecklas som gör det möjligt att välja den vårdform som bäst passar den enskildes behov. Frågan om metadonbehandling följs av Socialstyrelsen och kan komma att beröras av kommittén för översynen av smittskyddslagen. Såväl i propositionen som i motion So656 (fp) framhålls vikten av att socialtjänsten samverkar med andra aktörer och samhällsorgan för att förebygga missbruk men också för att tidigt kunna upptäcka och få kontakt med personer som har ett begynnande missbruksproblem. Utskottet delar denna inställning. Åtgärder mot ungdomars missbruk är som utskottet tidigare uttalat (bet. 1996/97:SoU10) en viktig del i det brottsförebyggande arbetet. Ett nytt nationellt brottsförebyggande program har tagits fram och kunskapen om det brottsförebyggande arbetet sprids samtidigt som stöd ges till olika projekt. Genom närpolisreformen har bättre förutsättningar skapats för polisen att bekämpa bl.a. gatulangning och att arbeta förebyggande, t.ex. genom att identifiera och få kontakt med ungdomar i riskzonen för missbruk och kriminalitet. Utskottet anser att det är av avgörande betydelse att tidigt upptäcka och reagera vid tecken på en negativ utveckling hos en ung människa. Med det anförda anser utskottet att motion So656 (fp) yrkandena 23-25 och 27 i allt väsentligt får anses tillgodosedd. Motionen avstyrks. Utskottet anser det angeläget att socialtjänsten också stödjer och hjälper anhöriga till missbrukare. Genom tidiga stödinsatser för barn och andra anhöriga till missbrukare kan framtida skador, bl.a. i form av eget misssbruk och ohälsa bland de anhöriga förebyggas. Såväl internationella som svenska studier har visat att barn som växer upp med missbrukande föräldrar oftare än andra får beteendestörningar, skolproblem samt anpassnings- och missbruksproblem. Det är därför enligt utskottets mening särskilt angeläget att missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges stöd. Utskottet menar att ett gott samarbete behövs mellan socialtjänsten och mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan, barnpsykiatrin, polisen m.fl. aktörer för att tidigt kunna upptäcka och stödja barn som lever i familjer med missbruk. Utskottet vill också betona vikten av att socialtjänsten fullgör sina åligganden enligt socialtjänstlagen att noga följa barn som lever i utsatta miljöer och sörjer för att barnen får det skydd och det stöd som de kan behöva. Utskottet ser positivt på att antalet verksamheter som riktar sig till barn till missbrukare ökar. Barn i fokusprojektet har prioriterat barn till missbrukare. Av slutrapporten framgår att antalet verksamheter för barn till alkoholmissbrukare ökat kraftigt under senare år. Socialstyrelsen har i samarbete med Rädda Barnen ordnat en gruppledarutbildning för personal som vill arbeta med barn till missbrukare i grupp. Socialstyrelsen har vidare gett bidrag till bl.a. en tvåårig försöksverksamhet i Göteborg som erbjuder gruppverksamhet för barn till alkoholister. Rädda Barnen driver ett projekt som tar sikte på att få de professionella i kommunen att samverka kring familjer med missbruk. 64 kommuner eller projekt har deltagit i Rädda Barnens verksamhet. Av Folkhälsoinstitutets kartläggning av gruppverksamheter för barn och ungdomar med missbrukande föräldrar framgår att samtliga verksamheter har till syfte bl.a. att ge barnen möjlighet att möta andra barn med liknande levnadsvillkor. I propositionen föreslås en vidgning av den personkrets som är skyldig att underrätta socialnämnden om barn som far illa. Utskottet återkommer till detta förslag i det följande. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So40 (v) yrkande 9, So645 delvis (m, s, c, fp, v, kd) och So655 (mp) yrkande 14.
Barn- och ungdomsfrågor
Införande av ett barnperspektiv i socialtjänstlagen (1 och 9 §§ SoL) Regeringen anser att socialtjänstlagen bör tillföras ett uttryckligt barnper- spektiv och föreslår därför i propositionen två nya bestämmelser som syftar till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Portalparagrafen kom- pletteras med en bestämmelse som svarar mot artikel 3 i barnkonventionen och som innebär att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Regeringen föreslår vidare att en bestämmelse om barns rätt att komma till tals införs i 9 § SoL. När en åtgärd rör barn skall barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Bestämmelsen överensstämmer med artikel 12 i konventionen. Regeringen anser att varje beslut som rör ett barn måste grunda sig på en bedömning av vad som är bäst för just det barnet. Olika förslag till lösningar behöver analyseras och vägas mot varandra i en beslutssituation. Barnets bästa är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas men skall alltid beaktas, utredas och redovisas. Socialarbetare som kommer i kontakt med barn och föräldrar ställs dagligen inför svåra avgöranden när det gäller att fatta beslut om lämpliga insatser. Detta kräver gedigna kunskaper. Genom Barn i fokus-projektet påbörjades ett enligt regeringen välbehövligt metodutvecklingsarbete inom socialtjänsten med syfte att sätta barnet mer i centrum i det sociala arbetet. Socialstyrelsen konstaterar i den avslutande rapporten att det krävs ytterligare insatser för att den påbörjade utvecklingen inte skall avstanna. Regeringen anser att fortsatt metodutveckling inom detta område är nödvändig för att barnkonventionens intentioner skall uppfyllas. I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn- och ungdomsfrågor (yrkande 9). Enligt motionärerna är det viktigt att alla inom socialtjänsten och andra offentliga verksamheter får kännedom om FN:s barnkonvention och tillämpar den. Barns rättigheter och barnkonventionen måste därför vara ett inslag i all utbildning för personalkategorier som arbetar med barn. Ut- och fortbildning av dessa yrkesgrupper bör ses över för att säkerställa att idéer om barnets rättigheter förankrats och vidareutvecklats, anförs det. Enligt motionärerna måste alla som handlägger ärenden där barn är inblandade dels själva öka sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig, dels anlita sakkunniga med reell kompetens när deras egen kunskap inte räcker till. Motionärerna anser att regeringen bör initiera konkreta utbildningsinsatser för att höja berörda personalgruppers barnkompetens.
Utskottets bedömning Utskottet ser mycket positivt på att socialtjänstlagen nu tillförs ett uttalat barnperspektiv och tillstyrker 1 och 9 §§ förslaget till lag om ändring i SoL. Utskottet behandlade ett likartat yrkande som det i motion So48 i betänkande 1996/97:SoU8. Utskottet anförde bl.a. att Sverige, genom att ha ratificerat barnkonventionen, åtagit sig att göra konventionsbestämmelserna allmänt kända och att arbete med detta syfte redan pågick. Utskottet påpekade att det bl.a. är en viktig uppgift för Barnombudsmannen att sprida kunskap om barnkonventionen och dess grundläggande principer. En särskild informationskampanj för att öka kunskapen om konventionen hos förtroendevalda och anställda ute i kommunerna hade nyligen startat. Utskottet konstaterade vidare att Socialstyrelsen hade påbörjat ett arbete med syfte att höja kompetensen hos socialarbetare och andra yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn samt att möjligheterna till ut- och fortbildning på området hade ökat. Utskottet förutsatte att arbetet med att öka kompetensen hos dem som handlägger ärenden som rör barn skulle fortsätta och avstyrkte yrkandet. Riksdagen följde utskottet. Arbetet med att sprida kunskap om barnkonventionen och om barns rättigheter pågår sålunda på bred front. Socialstyrelsens Barn i fokus-projekt syftade till att höja barnkompetensen och utveckla ett barnperspektiv hos bl.a. socialarbetare. Regeringen är väl medveten om behovet av en fortsatt metodutveckling inom området för att konventionens intentioner skall uppfyllas. I propositionen framhålls vikten av kompetens och kunskapsutveckling hos socialtjänstens personal. Något initiativ med anledning av motion So48 (fp) yrkande 9 behövs inte enligt utskottet. Motionen avstyrks därför.
Vård och omsorg om unga
Nuvarande ordning Enligt 12 § SoL skall socialnämnden bl.a. verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden och med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling. Nämnden skall i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför hemmet. LVU kompletterar socialtjänstlagen i situationer när de frivilliga insatser som kan ges med stöd av socialtjänstlagen inte är tillräckliga. Enligt 1-4 §§ LVU skall insatser för barn och ungdom göras i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen. Beslut om vård oberoende av samtycke skall fattas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Sådan vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Beslut om vård enligt LVU meddelas av länsrätten efter ansökan av socialnämnden. Socialnämnden får enligt 6 § LVU under vissa förutsättningar besluta om omedelbart omhändertagande. I 22 § LVU stadgas att socialnämnden under vissa angivna förhållanden får besluta att den unge skall hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten (s.k. mellantvång).
Propositionen I propositionen föreslås ingen ändring av 12 § SoL vad gäller socialtjänstens ansvar eller i LVU. Regeringen betonar dock socialtjänstens skyldighet att med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling. Det är angeläget att socialnämnden inte utan vidare släpper kontakten med dessa ungdomar i situationer när förutsättningarna för vård enligt LVU inte är uppfyllda och samtycke till insatser inte har kunnat erhållas, anförs det. Regeringen ställer sig bakom socialtjänstkommitténs bedömning att socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga insatser inom alla verksamheter för både vuxna, barn och ungdomar. I regeringens nationella brottsförebyggande program understryks också behovet av tidiga insatser i syfte att förhindra eller i vart fall begränsa en ogynnsam utveckling. Bristande kontakt och en otrygg relation mellan föräldrar och barn kan försvåra en god social utveckling för barnen och leda till kriminalitet. Särskilt stöd bör enligt propositionen ges åt barn som tidigt uppvisar problembeteenden eller som har föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. Arbetet för att utveckla vård och behandling av unga som kommit in i en kriminell utveckling är också av stor betydelse, anförs det. När ungdomar begår brott skall samhället snabbt ingripa med tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder. Huvudansvaret för dessa åtgärder ligger enligt regeringen hos socialtjänsten. I propositionen anges vidare att en utvecklad samverkan, såväl på en övergripande nivå som i enskilda ärenden, ur många aspekter är en förutsättning för att socialtjänsten skall kunna lösa sina åligganden och uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Ambitionen att på ett tidigare stadium få kontakt med familjer vars barn och ungdomar är i behov av särskilt stöd kan lättare förverkligas om socialtjänsten har ett gott samarbete med mödra- och barnhälsovård, barnomsorg och skola, barnpsykiatri, polis osv. I vissa fall framhålls sekretessreglerna som ett hinder i samarbetet mellan olika myndigheter. Bestämmelserna om sekretess är grundläggande för socialtjänstens möjligheter att få till stånd ett förtroendefullt och därmed lyckat samarbete med den enskilde. I en rad samverkansprojekt har man kunnat lösa sekretessfrågan genom att den enskilde samtycker till att information lämnas mellan myndigheter. För att socialtjänsten skall kunna ingripa med åtgärder för ett utsatt barn måste den tidigt få kännedom om förhållandena. 71 § SoL innehåller bestämmelser om anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa. Var och en som får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet eller annars behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa eller utveckling bör anmäla detta till socialnämnden. I propositionen föreslås att paragrafen ändras för att på ett tydligare sätt markera att en anmälan inte förutsätter att det i det enskilda fallet står klart att barnet misshandlas eller annars utsätts för skadlig behandling. Enligt förslaget bör anmälan ske om man får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd, dvs. om man har grundad anledning att misstänka missförhållanden. En annan ändring i förhållande till nuvarande ordning är att uppmaningen inte som för närvarande inskränks till fall när den unge far illa i hemmet utan även avser när den unge t.ex. vistas i olämpliga miljöer eller prostituerar sig. En skyldighet att göra anmälan till socialtjänsten föreligger i dag för myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Regeringen föreslår att anmälningsskyldigheten utvidgas till att även avse personer som är verksamma inom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller inom annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. Regeringen föreslår vidare en utvidgning av vittnesplikten enligt rättegångsbalken 36 kap. 5 § för bättre överensstämmelse med de nya reglerna om anmälningsskyldighet. Undantag från tystnadsplikten föreslås införas dels i samtliga fall som avses i 14 kap. 2 § sekretesslagen, dvs. i mål om brott mot underårig enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken, dels beträffande mål enligt 25 och 27 §§ SoL samt samtliga mål enligt LVU.
Motionerna I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga (LVU) i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 5). Barn som växer upp i missbrukarhem är ofta mycket utsatta. Det är väsentligt att dessa barns situation uppmärksammas och åtgärdas på ett så tidigt stadium som möjligt. Motionärerna föreslår att en motsvarighet till 26 § i gamla barnavårdslagen införs i LVU. Bestämmelsen innebar att de sociala myndigheterna i samarbete med familjen hade en reell möjlighet att på ett tidigt stadium hjälpa och stötta familjer där barnen riskerade att råka illa ut fysiskt eller psykiskt. Åtgärderna vidtogs stegvis och inleddes med att de sociala myndigheterna i samarbete med familjen planerade åtgärder som syftade till att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet för barnavårdsnämnden att komma med förmaningar och eventuellt varningar till familjen. Ledde inte dessa åtgärder till önskat resultat kunde de sociala myndigheterna lämna föreskrifter. Som ytterligare ett steg kunde nämnden beordra övervakning av det enskilda barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli aktuellt. Nu kommer socialtjänstens åtgärder och agerande ofta överraskande och för sent, menar motionärerna. I motion So652 av Alice Åström m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande av vad som anförts om inriktningen av vården av unga (yrkande 1). Motionärerna menar att det s.k. mellanvårdstvånget, vilket nästan alltid sker i inledningsskedet, undantagslöst skapar avstånd och vanmakt hos den som berörs av åtgärden. Detta bör i stället ersättas med en möjlighet till ett frivilligt kontraktsförfarande mellan myndighet och föräldrar, vilket skulle kunna bidra till bättre relationer med föräldrarna och markera deras betydelse vid ett omhändertagande. Ombuden bör också ges en starkare ställning. Familjen och/eller den unge bör kunna begära och själva få välja ett ombud eller en kontaktperson som stöd. Vidare anser motionärerna att vårdens kvalitet skall vara av överordnad betydelse. Vårdens innehåll måste kvalitetssäkras så att en differentiering och individanpassning kommer till stånd. I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra 14 kap. 2 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 9). Enligt motionärerna är uppgiften att minska ungdomsbrottsligheten och förhindra att unga människor fastnar i kriminalitet en av de mest prioriterade. Ett sätt att utveckla socialtjänstens och polisens brottsförebyggande arbete vad gäller insatser för barn och ungdomar är att mjuka upp sekretessreglerna, vilka nu försvårar ett effektivt samarbete mellan myndigheterna. I en utredningspromemoria från Justitiedepartementet, Ju1994:E, föreslogs en komplettering av 14 kap. 2 § sekretesslagen innebärande att socialtjänstsekretess inte skall hindra att uppgifter om ungdomar och deras närstående lämnas till polisen om det föreligger en påtaglig risk att den unge skall begå brott och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra brott. Enligt motionärerna bör riksdagen besluta om en komplettering av ovannämnda lagrum i enlighet med förslaget i promemorian.
I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan socialtjänsten och olika samhällssektorer för att åstadkomma bästa möjliga insatser för den enskilde (yrkande 7). Motionärerna anser att goda exempel vad gäller samverkan skall förmedlas till de olika inblandade samhällsorganen på ett effektivare sätt än hittills. På några ställen i landet görs försök där mödrahälsovården, barnhälsovården och skolhälsovården samlokaliseras och tidigt samverkar kring riskbarn. Enligt motionärerna bör sådana försök stimuleras och resultaten ligga till grund för nya organisationsformer och arbetssätt.
Utskottets bedömning Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning om vikten av tidiga insatser inom alla verksamheter för barn och ungdomar. Ett väl fungerande samarbete med andra myndigheter underlättar för socialtjänsten att ingripa på ett tidigt stadium. Utskottet instämmer i regeringens förslag att bl.a. skärpa skyldigheten att göra anmälan till socialtjänsten om barn som far illa och tillstyrker därför 71 § förslaget till lag om ändring i SoL. Utskottet tillstyrker även förslaget om ändring i 36 kap. 5 § fjärde stycket rättegångsbalken. Vid genomförandet av ändringen bör beaktas att femte stycket har givits ny lydelse genom riksdagens beslut den 14 maj 1997 (prop. 1996/97:97, KU18, rskr. 207, SFS 1997:000). Utskottet behandlade senast i betänkande 1994/95:SoU26 motioner om att en motsvarighet till 26 § barnavårdslagen bör föras in i LVU. Enligt utskottet hade dessa åtgärder som enligt barnavårdslagen var möjliga kommit att sakna praktisk betydelse långt innan lagen upphörde att gälla. Utskottet ansåg att de möjligheter till förebyggande åtgärder som stadgas i LVU fick anses tillräckliga och avstyrkte motionerna. Riksdagen följde utskottet. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker motion So603 (m) yrkande 5. När det gäller vård av unga skall frivilliga överenskommelser mellan socialtjänsten och vårdnadshavarna och/eller den unge prövas i första hand. Först när frivilliga insatser anses otillräckliga blir bestämmelserna i LVU om exempelvis s.k. mellantvång tillämpliga. Enligt utskottets mening saknas anledning att ta bort möjligheten att besluta om mellantvång. Som regel beviljas rättshjälp genom offentligt biträde i ärende hos socialnämnd och i mål hos allmän domstol angående bl.a. beredande av vård enligt LVU. Stora möjligheter finns för den enskilde att välja biträde. I propositionen föreslås att en bestämmelse införs i SoL om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet. Regeringen uttalar bl.a. att en förtroendefull samverkan mellan den enskilde och socialtjänstens personal är av stor betydelse för kvaliteten samt att det är väsentligt att den enskilde har ett reellt inflytande över de insatser som ges. Utskottet avstyrker motion So652 (v) yrkande 1. Såväl socialutskottet som justitieutskottet har nyligen behandlat motionsyrkanden om ändringar i sekretesslagen i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens samarbete (1996/97:SoU10 respektive 1996/97:JuU12). Båda utskotten avstyrkte motionerna med hänvisning till att Justitiedepartementets promemoria Ju 1994:E fortfarande är under beredning i departementet. Riksdagen följde utskotten. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker därför motion So44 (m) yrkande 9. I propositionen betonas vikten av en utvecklad samverkan för att socialtjänsten skall kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. I arbetet med barn är ett väl fungerande samarbete mellan socialtjänsten och bl.a. mödra- och barnhälsovård, barnomsorg, skola och barnpsykiatri ofta en förutsättning för att tidiga och förebyggande åtgärder skall kunna vidtas. Utskottet förutsätter att goda exempel på samverkan mellan samhällsorganen sprids. Regeringen har i olika sammanhang krävt att de centrala myndigheterna samverkar över myndighetsgränserna och kommer enligt propositionen fortsättningsvis att mer konkret underlätta och främja samarbete på olika nivåer inom välfärdsområdet. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So48 (fp) yrkande 7 är enligt utskottets mening inte påkallat. Utskottet avstyrker motionen. Regeringen föreslår i propositionen några smärre ändringar av 12 § SoL, bl.a. ett tillägg med innebörd att socialnämnden skall tillgodose barns och ungdomars behov av stöd och hjälp efter att ett mål eller ärende om adoption har avgjorts av en domstol. Med anledning av att utländska adoptionsbeslut kan meddelas även av andra organ än domstolar föreslår utskottet att riksdagen antar 12 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL med den ändringen att orden ?av en domstol? utgår.
Socialtjänstens utredningsskyldighet Enligt 47 § SoL får uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar ges åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden bl.a. i ärenden som avser medgivande till att ett barn tas emot i ett enskilt hem för stadigvarande vård och fostran (25 § socialtjänstlagen), omprövning av sådana frivilliga placeringar (28 § samma lag) samt omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU. Om nämndens beslut enligt den sistnämnda paragrafen inte kan avvaktas får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. Någon ändring i detta avseende föreslås inte i propositionen. I propositionen föreslås att reglerna om socialtjänstens allmänna utredningsskyldighet i 50 § SoL kompletteras med särskilda bestämmelser för ärenden som rör underårigas behov av skydd eller stöd. För bedömningen av behovet av insatser får socialnämnden konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet och inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet. Den som berörs skall underrättas om att en utredning inleds. Utredningen skall bedrivas skyndsamt och, om inte särskilda skäl föreligger, vara slutförd inom fyra månader (50 a § SoL). Socialtjänsten skall vara skyldig att slutföra en utredning även om den underårige byter vistelseort, dock inte om den nya kommunen samtycker till att ta över utredningen av ärendet (50 b § SoL). Regeringen anför att det under flera år har riktats kritik i olika avseenden mot socialtjänstens utredningar i barnavårdsärenden. Socialstyrelsen har vid sin granskning funnit betydande svagheter i utredning och dokumentation. Enligt styrelsen krävs det särskilda, långsiktiga utvecklingsinsatser för att bygga upp och vidmakthålla en hög kompetens inom området. Genom Socialstyrelsens projekt Barn i fokus har en sådan utvecklingsprocess inletts på många håll i landet. Ifrågavarande förslag till lagbestämmelser syftar enligt propositionen till att skapa en struktur i utredningsarbetet. Utredningar som gäller barn som kan behöva skydd bör ha högsta prioritet inom socialtjänsten och skall inledas utan dröjsmål. Hur utredningsarbetet genomförs beror mer på utredarens kompetens och mindre på lagregler. Enligt regeringen kan ändå de regler som nu föreslås avhjälpa vissa förekommande brister. Det får inte råda något tvivel om att en utredning pågår. Familjen skall alltid informeras om nämndens beslut och avsikter. Regeringen förutsätter vidare att eventuella konsulter informeras om i vilket syfte de anlitas, vilka frågeställningar socialtjänsten vill ha besvarade osv. Ett tydligare utredningsförfarande skapar bättre förutsättningar för ett ökat förtroende för socialtjänstens arbete hos allmänhet och hos andra myndigheter, anförs det. I propositionen föreslås vidare att ytterligare bestämmelser om dokumentation införs i socialtjänstlagen, främst i förtydligande syfte och som komplement till förvaltningslagens regler (51-52 §§ SoL). Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Vidare skall dokumentationen ske med respekt för den enskildes integritet. Den enskildes rätt till insyn markeras genom att det skall antecknas om han eller hon anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig. Genom förslaget till 70 a § SoL görs bestämmelserna i 51-52 §§ tillämpliga även för sådan enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn. I 70 b § SoL föreslås bestämmelser om hur den enskilde kan få ta del av en socialtjänsthandling i en personakt hos den som bedriver sådan enskild verksamhet.
Motionerna I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om rutinerna vid tvångsomhändertagande av barn (yrkande 7). Motionärerna anför att det vid flera tillfällen framkommit kritik mot socialtjänsten i anslutning till omhändertaganden av barn. Enligt motionärerna är det av central betydelse att rättssäkerheten för den enskilda familjen förstärks. Endast mycket starka skäl skall kunna föranleda socialtjänsten att rycka upp ett barn från sin hemmiljö. Samtidigt måste beaktas att socialtjänsten har till uppgift att värna de barn som riskerar att fara illa. Den gamla barnavårdslagens konstruktion bör studeras. Motionärerna anser att frågorna kring tvångsomhändertagande av barn måste bli föremål för en djupare analys samt att regeringen bör tillkalla en utredning som skall se över de nuvarande reglerna härom och föreslå nödvändiga ändringar. Även i motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs om ett tillkännagivande av att en kommitté bör tillsättas med uppdrag att se över lagstiftningen och dess tillämpning samt lämna förslag för att skapa ett mer humant omhändertagande av barn (yrkande 10). I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering av hur ingripanden och utredningar skall genomföras för att garantera rättssäkerheten (yrkande 6). Ingripanden, omhändertaganden och utredningar som utförs av socialtjänsten är enligt motionärerna så allvarliga ingrepp att den enskilde måste ges samma tydliga och lagliga garantier för rättssäkerhet som är fallet i brottmål. Lika litet som vi kan acceptera att en oskyldig människa straffas för brott kan vi acceptera att bristfälliga utredningar leder till att barn eller ungdomar skiljs från anhöriga, anförs det. Förslaget till skärpta regler för dokumentation och journalhantering är enligt motionärerna bra men regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder som ytterligare förstärker rättssäkerheten för den enskilde i mål av denna karaktär. I motion So43 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att beslut om omhändertagande enligt socialtjänstlagen och lagen om vård av unga (LVU) skall fattas av den nämnd som är ansvarig för socialtjänstfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Enligt motionärerna är de ärenden som rör omhändertaganden, särskilt när det gäller barn, de allra svåraste och känsligaste inom socialtjänstens område. De kräver stor kompetens och livserfarenhet. I många fall har omhändertagandena visat sig vara grundade på felaktiga uppgifter och resulterat i familjetragedier. Motionärerna anser att delegationsrätten för beslut om omhänder-tagande enligt såväl socialtjänstlagen som LVU bör försvinna och att det således alltid skall vara socialnämnden eller annan nämnd i kommunen som har ansvar för socialtjänstfrågor som skall fatta dessa beslut. I motion Ju512 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, v, mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen fattar beslut om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt (yrkande 5). Enligt motionärerna fattar socialsekreterarna oftast beslut om fosterhemsplacering utan hörande av barnpsykologisk expertis med kunskaper om barnets behov och utveckling. Vid anstaltsplacering bör hänsyn tas till hur viktigt det är att vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren, arbetskamraterna och andra resurspersoner, anförs det. I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till medborgarvittne eller stödperson för den som kallas till överläggningar hos socialförvaltningen eller länsrätten (yrkande 7). Denna rätt bör enligt motionärerna alltid föreligga. Vidare begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att förhandlingar i länsrätten skall vara öppna om de som berörs av målet så önskar (yrkande 8). Enligt motionärerna ifrågasätts ofta rättssäkerheten i sociala mål av de parter som varit inblandade. Vid begäran om öppna dörrar måste hänsyn tas till barnets bästa. Motionärerna begär även ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att kontrollbesök i familjehem skall ske oanmälda (yrkande 9). I motion So608 av Inger Davidson och Rolf Åbjörnsson (kd) begärs ett tillkännagivande av vad som anförts om uppföljning med hjälp av individuella kontaktpersoner efter en vistelse på ett s.k. § 12-hem. Enligt motionärerna återfaller en stor del av de ungdomar som vistas på LVU-hem i missbruk och kriminalitet. I de flesta fall utses visserligen en kontaktman till utskrivna ungdomar men av kostnadsskäl ofta inte någon på samma ort. I motion So40 av Gudrun Schyman (v) m.fl. yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån ges i uppdrag att utforma direktiv för hur könsbaserad statistik skall utformas för olika myndigheter (yrkande 14). Enligt motionärerna har den könsbaserade statistiken betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män och för att kunna göra konsekvensanalyser. Könsbaserad statistik på individnivå är också viktig för forskningen inom det sociala området. Därigenom kan avslöjas om t.ex. kvinnliga pensionärer får mindre hemtjänst än manliga, om kvinnor får mindre ekonomiskt bistånd än män, om kvinnor eller män över huvud taget behandlas diskriminerade inom socialtjänsten.
Utskottets bedömning Regeringen konstaterar att kritik har riktats mot socialtjänstens utredningar i ärenden rörande barn och ungdom. Utskottet anser det angeläget att ingripanden när det gäller barn sker med barnets bästa som målsättning. I propositionen föreslås nya bestämmelser om att socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet samt att dess personal skall ha lämplig utbildning och erfarenhet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med syfte att höja kompetensen hos yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till ut- och fortbildning på området har också utökats. De föreslagna bestämmelserna i 50-52 samt 70 a och 70 b §§ SoL om utredningar och dokumentation på socialtjänstens område och om den enskildes rätt till insyn i dokumentationen stärker enligt utskottets mening såväl rättssäkerheten för familjen och den enskildes integritet som skyddet för barnet i fråga. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen vid sin tillsyn av socialtjänsten även fortsättningsvis uppmärksamt följer utvecklingen av kvaliteten i utredningsarbetet rörande vård av barn och unga. Utskottet avstyrker med det sagda motionerna So44 (m) yrkande 7, So628 (mp) yrkande 10 och So49 (mp) yrkande 6. Vid en utredning huruvida socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd eller stöd får nämnden enligt förslaget till 50 a § SoL konsultera sakkunniga, exempelvis barnpsykologisk expertis. Utskottet anser det angeläget att nämnderna utnyttjar rätten att ta hjälp av sakkunniga i dessa ärenden. Genom förslaget till 22 § SoL framhålls vidare betydelsen av att främja samhörigheten mellan barnet och dess anhöriga och andra närstående vid vård i annat hem än det egna. Detta är inte minst viktigt när en förälder tas in på anstalt. Motion Ju512 (kd, s, m, c, v, mp) är tillgodosedd och avstyrks därför. Utskottet tillstyrker 50-52 samt 70 a och 70 b §§ i förslaget till lag om ändring i SoL. Utskottet anser inte att socialnämndens möjlighet att delegera beslutsrätten till annan bör tas bort. Självklart är det angeläget att så långt som möjligt minimera risken för felaktiga beslut i ärenden om omhändertagande av barn. I propositionen föreslås därför att utredningarna skall förbättras och att kompetensen hos socialarbetarna stärks. Utskottet avstyrker motion So43 (m) yrkande 1. I ärenden eller mål angående bl.a. beredande av vård och omedelbart omhändertagande av barn enligt LVU förordnas regelmässigt ett offentligt biträde för såväl vårdnadshavarna som den unge. Enligt utskottet får den enskildes behov av stöd under sammanträden och förhandlingar hos socialförvaltningen och i länsrätten därmed anses tillgodosett. Vid förhandlingar i mål enligt LVU får rätten förordna om stängda dörrar om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift för vilken hos domstolen gäller sekretess enligt sekretesslagen. Om de som berörs av målet så önskar finns möjlighet att hålla förhandlingen inför öppna dörrar. Vad gäller socialtjänstens besök i familjehem är detta en fråga som bör avgöras av socialnämnden efter en bedömning i det enskilda fallet. Utskottet avstyrker motion So628 yrkandena 7-9. I propositionen betonas socialtjänstens skyldighet att med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdomar som har visat tecken till en ogynnsam utveckling och att sörja för att de får det skydd och stöd som de behöver. Enligt utskottet är det angeläget att socialtjänsten behåller kontakten med barn och ungdomar som varit föremål för vård enligt LVU. Ett bra sätt är att utse en kontaktperson för att följa den unges utveckling genom regelbundna kontakter. Motion So608 (kd) bör inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motionen. Arbetsmarknadsutskottet behandlade i betänkande 1996/97:AU8 ett yrkande om att SCB skall få i uppgift att utforma direktiv om hur könsindelad stati-stik skall utformas för olika myndigheter. Utskottet uttalade att möjligheten att göra riktiga jämställdhetsanalyser kommer att öka genom den förändring av SCB:s instruktion som innebär att all officiell individbaserad statistik skall vara könsuppdelad. Denna statistik kommer, anförde utskottet, givetvis att vara till hjälp för alla berörda instanser. Utskottet förutsatte att de statliga myndigheterna kommer att ta fram den statistik som de behöver för att fullgöra sina skyldigheter i jämställdhetsavseende. Motionen avstyrktes. Enligt utskottet är det angeläget att socialtjänstens dokumentation motsvarar socialforskningens krav. Socialtjänstens insatser och situationen på varje område måste kunna beskrivas så att det blir möjligt att analysera informationen, exempelvis vad gäller vem eller vilka som tar socialtjänstens resurser i anspråk. SCB:s ändrade instruktion ökar möjligheten att göra jämställdhets-analyser, vilka i sin tur kommer att vara till ledning för övriga berörda instanser. Motion So40 (v) yrkande 14 avstyrks.
Familjehemsvård
Propositionen Regeringen föreslår beträffande vård och boende utanför det egna hemmet att nuvarande bestämmelse i 22 § SoL bör kompletteras. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet även med andra närstående än dem som räknas som anhöriga. De krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön handlar enligt propositionen inte bara om geografisk närhet. Att språkliga och kulturella skillnader i synsätt och bakgrund beaktas och att man väljer ett hem som kan samarbeta med barnets biologiska föräldrar är av största vikt vid alla placeringar och i synnerhet vid placeringar av invandrarbarn. Socialtjänstens personal måste vara lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan att för den skull ge avkall på den professionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det enskilda barnet. I propositionen nämns att socialtjänsten har fått stark kritik för att inte vara tillräckligt lyhörd för möjligheterna att placera barn hos släktingar. Ändå visar både internationell och svensk forskning att sådana placeringar kan vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Det finns många skildringar av hur barn, som under flera år varit placerade i ett ?främmande? familjehem, känner sig övergivna av både familjehemmet och de biologiska föräldrarna när de närmar sig vuxenlivet. Det är dock enligt regeringen inte möjligt att slå fast en princip som innebär att släktingplaceringar eller andra placeringar inom nätverket alltid skall prövas i första hand. Det finns inga garantier för att en sådan placering tillförsäkrar barnet god vård. Något försteg för t.ex. barnets släktingar bör inte föreskrivas i lagen. Regeringen anser emellertid att en av de vägledande principerna i socialtjänstlagstiftningen, kontinuitetsprincipen, bör tolkas så att socialnämnden inte förbiser möjligheten att hitta en bra placering i barnets naturliga nätverk. Att barnet inte onödigt flyttas från trygga och invanda förhållanden är en viktig ledstjärna vid familjehemsplaceringar. Det betyder att socialtjänsten i varje enskilt fall i första hand bör utreda möjligheterna att placera barnet i det naturliga nätverket. Även något äldre personer, t.ex. mor- och farföräldrar, kan enligt regeringen komma i fråga som familjehemsföräldrar. Det betyder också att man regelmässigt bör undersöka släktens möjligheter att stödja barnet även om det placeras i ett ?främmande? familjehem. De flesta barn och ungdomar som placeras utanför hemmet hamnar i familjehem. Många av dem har svåra problem och behöver kvalificerad vård. Regeringen anser det vara av största vikt att den vård dessa barn och ungdomar erhåller är av hög kvalitet. Familjehemmen måste få utbildning och handledning anpassad till det uppdrag de åtagit sig, såväl före som under pågående uppdrag. Uppdraget bör formaliseras och tydliggöras genom ett avtal mellan socialtjänsten och familjehemmet, anförs det. I detta sammanhang skall också nämnas att Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a. genom utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna. Fem rapporter har publicerats. I styrelsens rapport Utbildningsfrågor och utvecklingsprojekt inom familjehemsvården från mars 1995 angavs att de kartläggningar som hade gjorts om utbildning, stöd och handläggning till familjehem visade att detta var ett eftersatt område. En orsak härtill kunde enligt rapporten vara 1980-talets strävan att decentralisera det sociala arbetet, varvid kunskap splittrats och blivit uttunnad. Socialstyrelsen konstaterade bl.a. att intresset för rekryterings- och utbildningsfrågor hade ökat, att en ny metod för rekrytering/utbildning av familjehem höll på att introduceras, att det pågick olika försöksprojekt inom familjehemsvården i syfte att höja kvaliteten samt att kommunerna behövde samverka för att bättre utnyttja varandras resurser. I Socialstyrelsens rapport Sammanbrott i familjehem (SoS-rapport 1995:9) redovisades en studie av ett antal familjehemsplaceringar. Studien visade att placeringar av barn hos släktingar misslyckades mer sällan än placeringar utanför släkten (26 respektive 47 % av fallen).
Motionerna I ett flertal motioner anförs att vid omhändertagande av barn bör om möjligt barnet placeras hos släktingar eller andra närstående. I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra det nya tredje stycket till 22 § socialtjänstlagen i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 8). Motionärerna föreslår att en bestämmelse tas in i 22 § tredje stycket socialtjänstlagen varav det framgår att utgångspunkten skall vara att placering av barn utanför hemmet alltid skall ske hos släktingar eller andra närstående till familjen. Kommunerna har vid familjehemsplacering av barn som huvudregel skäl att utgå från att barns fostran och vård utanför hemmet i första hand bäst tillgodoses av släktingar eller andra anhöriga som står barnet nära. En placering hos t.ex. barnets mor- eller farföräldrar innebär inte någon absolut garanti för att barnet får god omvårdnad, men den positiva känslomässiga relation som oftast finns mellan nära släktingar är av större betydelse för barnets utveckling än t.ex. fostrarens ålder, familjesammansättning eller andra mätbara faktorer, anförs det. Enligt motionärerna är det av stor vikt att lagstiftningen utformas så att de som i första hand kommer att beröras av bestämmelserna inte skall behöva uppleva att lagstiftaren i onödan ifrågasätter deras förmåga att vara viktiga för barn som står dem nära. Motionärerna anser att deras lagförslag även står i bättre samklang med de tankar som ligger bakom verksamheten med familjerådslag. I motion So604 av Sigrid Bolkéus (s) begärs dels ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om familjehemsplaceringar (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att släkt och närstående skall utredas i första hand vid en eventuell omplacering av barn och ungdomar (yrkande 2). Motionären anför att släktens betydelse vid val av familjehem framhålls i olika sammanhang men att det inte beaktas i praktiken. Socialstyrelsen har konstaterat att 44 % av familjehemsplaceringarna avbryts oplanerat. Studier visar emellertid att släktingplaceringar sällan avbryts. Enligt motionären skall barnets bästa vara en ledstjärna och då är kärlek och någon som bryr sig viktigare än rätt ålder hos fostraren, bra ekonomi, andra barn i familjen, rymlig bostad osv. Riksdagen har tillräckligt med fakta för att uttala att släkt och närstående skall, inte bör, utredas i första hand vid en eventuell omplacering av barn och ungdomar, anförs det. I motion So607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om nära släktingars möjlighet att fungera som fosterföräldrar i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). Motionärerna anser att det är fel att diskriminera far- och morföräldrar eller andra släktingar i barnets omedelbara närhet som farbröder, mostrar eller liknande som fosterföräldrar. Det borde enligt motionärerna snarare vara naturligt att så nära anhöriga får förtur om inga hinder föreligger. Det nära släktskapet och ?den lilla världens? utvidgade gemenskap kan i många sådana fall vara till stor trygghet för barnet. Motionärerna anser att detta sociala nätverk skall tillvaratas. I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om barns bästa vid familjehemsplaceringar (yrkande 7). Enligt motionärerna visar både internationell och svensk forskning att en placering av ett barn hos släktingar kan vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Barnets bästa skall sättas i första rummet. Barn som måste omhändertas får inte ryckas upp från den eventuella trygghet som finns. Enligt motionärerna är det därför ofta bäst för barnen att bli placerade hos släktingar eller andra närstående. Liknande synpunkter har framförts i motion So45 av Marianne Andersson (c). I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänsten i första hand skall pröva om släktplacering kan vara aktuell (yrkande 10). Socialtjänsten måste vid familjehemsplacering av barn alltid utgå från barnets bästa, men bör i första hand placera barnet hos personer som barnet redan har en relation till och som barnet också i framtiden kommer att räkna till sin familj, anförs det. I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att släktplacering i första hand skall prövas om inget annat talar däremot och att det införs i lagen (yrkande 4). Enligt motionärerna innebär socialtjänstlagens målsättning om normalisering att barnet vid placering utanför hemmet i högsta möjliga grad skall kunna upprätthålla kontakten med sina nära och kära. Barnet skall kunna fortsätta att leva sitt vardagsliv på ett sätt som liknar dess tidigare liv så mycket som möjligt bortsett från de problematiska förhållanden som gjorde ett boende i ursprungshemmet omöjligt. I vardagslivet har ofta ingått mor- och farföräldrar som tagit ett stort och tungt ansvar och som bör få fortsätta ha sitt barnbarn hos sig, anförs det. Även i motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden av vad i motionen anförts om att släkt och närstående i första hand skall utredas vid en placering av barn utanför hemmet (yrkande 1), och om att barn skall placeras där det har sina rötter om inte tungt vägande skäl talar däremot (yrkande 2). I motion So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om släktingars rätt till förtur för vård av barn vid omhändertagande (yrkande 5). Motionärerna anför att det borde vara en självklar utgångspunkt när ett barn skall omplaceras att hitta personer som redan tidigare står barnet nära. Enligt motionärerna bör en regel införas i socialtjänstlagen med innebörd att mor- och farföräldrar, andra släktingar och betydelsefulla personer i barnets närhet i första hand skall komma i fråga när ett barn skall placeras utanför sitt hem, om inte särskilda skäl föreligger häremot. Ett likartat yrkande framförs i motion So615 av Inger Davidson och Chatrine Pålsson (kd) yrkande 1. Även i motion So645 av Margareta E Nordenvall m.fl. (m, s, c, fp, v, kd) (delvis) anförs att anhöriga, som mor- och farföräldrar, bör få förtur vid fosterhemsplaceringar om det visar sig att inga hinder föreligger. I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den kommande socialtjänstutredningen får i uppdrag att se över möjligheten att vid en placering av barn först pröva möjligheten hos anhöriga och i anhörigmiljön (yrkande 10). Motionärerna ser det som självklart att socialtjänsten i varje läge skall ha barns bästa för ögonen vid en placering och först söka få till stånd en familjehemsplacering hos anhöriga och i det nära nätverket. I motion So611 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om ändring i socialtjänstlagen, så att samråd med släkten alltid sker vid behov av fosterhemsplacering av barn och så att placering hos släktingar prioriteras. I en motion tas frågan om utbildning av familjehemsföräldrar upp. I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall krävas utbildning av de blivande familjehemsföräldrarna för att ett hem skall kunna klassas som familjehem (yrkande 6). Motionärerna anför att det för familjehemsföräldrar inte är lätt att efter flera års placering lämna ett barn ifrån sig. Det kan enligt motionärerna också vara svårt att klara andra konflikter som uppstår. Motionärerna anser att utbildning av blivande familjehemsföräldrar liksom handledning därför är ett måste vid såväl frivilliga placeringar som vid tvångsplaceringar. Utbildning och handledning skall enligt motionärerna vara obligatoriskt och även erbjudas släktingar som har barn placerade hos sig.
Utskottets bedömning Barnets bästa skall enligt utskottet vara en ledstjärna i arbetet med barn. Svensk och utländsk forskning visar att placeringar av barn hos släktingar kan vara att föredra om man ser placeringen ur ett livsperspektiv. Risken för att en placering skall misslyckas är vidare enligt Socialstyrelsen nästan dubbelt så stor i ett ?främmande? familjehem som när placeringen sker hos släktingar. Det är angeläget att socialtjänsten i varje enskilt fall prövar möjligheterna att placera barnet i ?det naturliga nätverket?. Det finns dock inga garantier för att en sådan placering tillförsäkrar barnet god vård. Utskottet anser emellertid att 22 § SoL bör kompletteras med ett nytt fjärde stycke med följande lydelse. Vid placering av barn bör i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. Enligt 1 § skall dock barnets bästa alltid beaktas. En sedvanlig utredning av det tilltänkta familjehemmet skall alltid göras. Om personerna i barnets nätverk inte kan tillförsäkra barnet en god vård skall placeringen givetvis inte ske där utan i ett annat familjehem. I dessa fall bör socialtjänsten som föreslås i propositionen utreda anhörigas och närståendes möjligheter att på andra sätt stödja barnet. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v) yrkande 10, So44 (m) yrkande 8, So45 (c), So46 (c) yrkande 7, So47 (kd) yrkande 5, So48 (fp) yrkande 10, So49 (mp) yrkande 4, So604 (s) yrkandena 1 och 2, So607 (m) yrkande 7, So611 (c), So615 (kd) yrkande 1, So628 (mp) yrkandena 1 och 2, och So645 (m, s, c, fp, v, kd) antar det av utskottet utarbetade förslaget till 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen i bilaga 3. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen till ändrad lydelse av 22 § tredje stycket samma lag. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av största vikt att de familjehemsplacerade barnen och ungdomarna erhåller vård av hög kvalitet och att familjehemsföräldrarna därför måste få utbildning och handledning, såväl före som under pågående uppdrag. Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a genom utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna. Utskottet anser det angeläget att detta arbete fortsätter. Motion So628 (mp) yrkande 6 får anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Familjerådslag
Propositionen Som exempel bland flera projekt för att göra familjen mer delaktig i planeringen av socialtjänstens insatser rörande barn nämns i propositionen de s.k. familjerådslag som sedan hösten 1995 pågår i Kommunförbundets regi. Modellen går ut på att familjen själv kommer fram till bra och hållbara förslag till beslut om hur deras barn skall fostras och växa upp. Föräldrar, barn, släktingar och eventuellt också vänner, grannar och andra i familjens nätverk träffas, diskuterar och gör en handlingsplan. Familjerådslaget förbereds och genomförs av en samordnare som skall vara fristående från socialtjänsten och oberoende av familjen. Socialtjänsten skall godkänna familjens plan och därefter stödja och hjälpa familjen att genomföra planen. Socialtjänsten har också uppföljningsansvaret. Regeringen anser att den utvärdering som Socialstyrelsen genomför av modellen med familjerådslag bör avvaktas innan ytterligare satsningar görs på den.
Motionerna I motion So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av försöksverksamheten med familjerådslag (yrkande 3). Motionärerna anför att familjens kapacitet kan tas till vara även när det finns svåra problem inom familjen, vilket försöket med s.k. familjerådslag som pågår i några kommuner visar. Motionärerna anser att försöksverksamheten bör utvidgas så att alla kommuner som vill får möjlighet att pröva modellen med familjerådslag. Liknande synpunkter framförs i motionerna 1996/97:So47 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) (yrkande 6) och 1996/97:So615 av Inger Davidson och Chatrine Pålsson (kd) (yrkande 2). I motion So604 av Sigrid Bolkéus (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projektet Familjerådslag i Sverige (yrkande 3). Motionären anför att fler kommuner än de utvalda har visat intresse för projektet och att det därför bör utvidgas för att få i gång det nödvändiga förändringsarbetet. Ett utvidgat projekt skulle ge bättre underlag för utredningen om unga lagöverträdare där familjekonferenser är en viktig del av de förändringar som övervägs, anför motionären. I motion So643 av Siw Persson (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om införande av familjeråd. Enligt motionären är det viktigt att lösa problemen med barn och ungdomar som far illa så tidigt som möjligt och att försöka lösa problemen på ett sådant sätt att hela familjen känner sig delaktig och har en praktisk möjlighet att påverka situationen till det bättre. Motionären anser att det familjerådssystem som införts på Nya Zeeland bör påbörjas på försök inom någon region i Sverige, förslagsvis i Skåne. I motion So49 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens rätt till familjerådslag (yrkande 5). Enligt motionärerna bör modellen med familjerådslag kunna prövas i alla de ?gamla placeringsärenden? där både socialnämndens företrädare och barnets föräldrar upplever att dialogen sedan länge tystnat och där parterna inte längre når varandra. Familjerådslag skulle kunna äga rum i samband med att placeringarna var sjätte månad ändå måste omprövas enligt LVU, anförs det. I motion So628 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att modellen med familjerådslag skall kunna användas i större omfattning (yrkande 3), dels om att i alla konfliktfall när det gäller placering av barn vid omprövning ges möjlighet att använda sig av modellen med familjerådslag (yrkande 4).
Utskottets bedömning Svenska Kommunförbundet har ansökt om och beviljats medel från Socialdepartementet till att genomföra ett tvåårigt projekt för att pröva modellen med familjerådslag i Sverige. Modellen har utvecklats i Nya Zeeland och är baserat på den maoriska kulturens sätt att lösa konflikter. Försöksverksamhet med familjerådslag pågår för närvarande i tio svenska kommuner. Projektet pågår till september 1997. En av Socialstyrelsen utsedd forskargrupp har påbörjat arbetet med att utvärdera projektet och kommer att avlämna en rapport under 1998. Även i England, där modellen prövas i ett 30- tal projekt, har man inspirerats av arbetet i Nya Zeeland Utskottet delar regeringens bedömning att arbetsmetoden med familjerådslag bör utvärderas innan ytterligare satsningar på modellen görs. Utskottet avstyrker därför motionerna So636 (kd) yrkande 3, So47 (kd) yrkande 6, So615 (kd) yrkande 2, So604 (s) yrkande 3, So49 (mp) yrkande 5 och So628 (mp) yrkandena 3 och 4. Motion So643 (fp) är tillgodosedd och avstyrks på den grunden.
Frågor rörande äldre och funktionshindrade
Propositionen Regeringen föreslår att målbestämmelsen för arbetet med äldre människor delvis skall formuleras om. Socialnämnden skall i sitt arbete verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under trygga förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet. Nuvarande 19 § SoL föreskriver att äldre människor skall ha möjlighet att leva och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Enligt propositionen har denna lydelse sannolikt sin bakgrund i att förarbetena till socialtjänstlagen lyfte fram ensamhet och sysslolöshet som påtagliga problem för äldre. Regeringen anser att denna föreställning om en passiv och ömkansvärd åldring i behov av aktivering och sällskap i stor utsträckning har reviderats under senare år. Det stora flertalet äldre behåller hälsan högt upp i åren, är aktiva och vitala och välintegrerade inom familjekretsen och i samhällslivet. Det finns dock människor bland ålderspensionärerna som är ofrivilligt ensamma, som upplever sig obehövda och som sällan besöks av någon annan än hemtjänsten. Enligt regeringen är det självklart en viktig uppgift för socialtjänsten att stödja människor i situationer där känslor av ensamhet och isolering innebär risk för den fysiska och psykiska hälsan. Det kan dock knappast vara socialtjänstens uppgift att verka för att äldre människor i generell mening ges en aktiv och meningsfull tillvaro. Regeringen vill slå fast att äldres självbestämmande och integritet måste respekteras och vara utgångspunkten både för planering och organisation av omsorg och vård och i mötet med människor. Rätten till en trygg vård måste också tillgodoses. I propositionen Äldreomsorgen inför 90-talet (1987/88:176) betonades tre grundläggande principer för äldreomsorgen: integritet, trygghet och valfrihet. Valfriheten lyftes fram som ett sätt att markera äldres rätt att utforma sitt eget liv, att kunna välja bostad och kunna påverka innehållet i och utformningen av vård och omsorg. Enligt propositionen skulle äldre i ökad utsträckning kunna välja att bo kvar hemma, och för dem som ville flytta till ett särskilt boende skulle det finnas ett varierat utbud. Enligt regeringens mening uttrycker dessa exempel respekten för den enskildes rätt att få bestämma själv över sin livssituation i olika sammanhang. Kommunerna bör fortsatt sträva efter ökade valmöjligheter genom ett varierat utbud av omsorg och vård, anförs det. I propositionen föreslås vidare en bestämmelse som underlättar för äldre och vårdbehövande att flytta till en annan kommun. Den enskilde kan i dag enligt reglerna i 3 § socialtjänstlagen om vistelsekommunens ansvar inte hävda någon rätt till bistånd i en annan kommun än där han eller hon vistas. När frågan uppkommer om flyttning till en annan kommun är i de flesta fall det faktiska behovet av bistånd redan tillgodosett i hemkommunen genom att personen exempelvis bor i ett särskilt boende. Gällande lagstiftning och praxis kommer här i konflikt med gamla och vårdbehövande människors önskan att flytta närmare sina anhöriga. Regeringen föreslår därför en ny bestämmelse, 6 h § SoL, som innebär att en person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att den andra kommunen erbjuder sådana insatser, har rätt att hos den kommunen ansöka om annat bistånd i form av hjälp i hemmet eller särskilt boende. En sådan ansökan skall behandlas som om den enskilde var bosatt i den andra kommunen. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid en sådan prövning. I proposition 1992/93:129 om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen betonades bland annat vikten av att den enskilde måste förbehållas tillräckliga medel för att kunna bekosta sådana sociala tjänster som inte inryms i ett kommunalt åtagande samt övriga personliga behov. I propositionen behandlades också samboende och makars ekonomiska villkor när den ena parten permanent flyttar till en särskild boendeform. Föredragande statsråd framhöll att avgiftsreglerna inte får utformas så att samboende eller makar tvingas till skilsmässa eller till att avstå från nödvändig vård av ekonomiska skäl. Socialstyrelsen konstaterar i rapporten Äldreomsorgens avgifter (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6) att det finns brister framför allt i den enskildes skydd mot för höga avgifter. Kartläggningen visar bl.a. att hälften av kommunerna inte tar hänsyn till makars/samboendes ekonomiska situation när den ena parten bor i särskild boendeform. Regeringen uttalar att det är viktigt att kommunerna följer de allmänna riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor som redovisades i propositionen om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Inom ramen för sitt tillsynsansvar skall länsstyrelserna följa upp utvecklingen på avgiftsområdet med utgångspunkt dels i rättssäkerhetsaspekter, dels i den enskildes rätt till en skälig levnadsnivå även vid behov av omsorg och vård, anförs det.
Motionerna I motion So40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en boskillnad mellan äldre och funktionshindrade enligt vad som anförts om deras olika behov (yrkande 3). Motionärerna anser att de båda grupperna bör särskiljas och att regeringen bör ge den kommande socialtjänstutredningen i uppdrag att komma med förslag till en sådan förändring. Unga funktionshindrade har exempelvis helt annorlunda behov än vad äldre och även äldre funktionshindrade har. Motionärerna begär även ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att i socialtjänstlagens 19 § behålla formuleringen ?en aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra? (yrkande 13). Motionärerna delar inte regeringens uppfattning att uttrycket frammanar en bild av en passiv och ömkansvärd åldring i behov av aktivering och sällskap utan anser att den nuvarande skrivningen är ett uttryck för den strävan vi har efter en god samhällsgemenskap för äldre människor. Paragrafens nuvarande lydelse lyfter även fram kommunernas ansvar för bland annat rehabilitering av äldre som har skrivits ut från sjukvården. Motionärerna föreslår att till den av regeringen föreslagna lagtexten läggs en formulering om ?en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra? som mål för arbetet med äldre människor. I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att socialtjänstlagen kompletteras vad avser valfrihet för äldre i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 10). Motionärerna anser att det är dags att ge de äldre samma lagstadgade rätt till valfrihet som inom barnomsorgen vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. Äldrevårdens allmänna inriktning skall vara att de som önskar så långt som möjligt erbjuds vård i det egna hemmet. Om vård på institution är nödvändig skall den ges vid små enheter nära hemorten eller där den äldre så önskar, anförs det. Motionärerna anser att man i socialtjänstlagen bör renodla de olika boendeformerna ålderdomshem, sjukhem och gruppboende och ge den enskilde valfrihet och inflytande i valet av boende och vårdform. I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om valfrihet inom äldreomsorgen (yrkande 9). Även dessa motionärer anser att den enskilde skall ha lagstadgad rätt att, inom ramen för tilldelade resurser, få välja vårdgivare på samma sätt som nu sker inom barnomsorgen. Den kommunala ekonomiska ersättningen kan grundas på liknande principer, anförs det. Enligt motionärerna kommer alternativen att öka om rätten att välja lagregleras. I motion So48 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av att införa en äldreombudsman (yrkande 6). Enligt motionärerna bör kommunerna känna ett eget ansvar för att självkritiskt granska sin egen verksamhet och utan dröjsmål rätta till fel och brister. En äldreombudsman bör därför införas, dvs. oberoende personer som ständigt bevakar och följer det som sker inom verksamheterna och till vilka enskilda kan vända sig med synpunkter, klagomål och förslag utan att riskera att ?stöta sig? med den personal som ger dem omsorg. Motionärerna yrkar vidare att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om mål för arbetet med äldre människor (yrkande 11). Motionärerna anser att de äldres boende skall utvecklas och att rätten till eget rum för den som så önskar skall slås fast. Genom gruppboende och dagverksamhet förbättras verksamheten i omsorgen för de dementa. Motionärerna understryker vikten av näringsriktig mat, god tandhälsa och åtgärder för att förebygga olycksfall. Rehabiliteringen av äldre måste bli bättre, anförs det vidare. Motionärerna vill införa ett välfärdskontrakt som stärker den enskildes rättigheter och möjligheter att bo kvar i det egna hemmet samt en hjälpmedelsgaranti som ger äldre rätt till hjälpmedel inom en angiven tidsperiod. I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av en ändrad lagstiftning avseende avgiftssättningen för äldre- och handikappomsorg i kommunerna (yrkande 12). Enligt motionärerna är det viktigt att kommunerna vid avgiftssättningen avseende äldre- och handikappomsorgen fullt ut tar hänsyn till om personen i fråga har en hemmavarande maka/make. Trots att detta uttalas tydligt i förarbetena till nuvarande lagstiftning är det inte alla kommuner som tar hänsyn till hemmavarande maka/make. Motionärerna anser därför att det är nödvändigt med en tydligare lagstiftning i detta avseende. I motion K211 av Margit Gennser (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om precisering av 35 § socialtjänstlagen (yrkande 1). Motionären anser att den konflikt som i dag finns mellan kommunallagen och socialtjänstlagen inte är acceptabel. Kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna som anges i specialmotiveringen till kommunallagen ger enligt motionären inte något utrymme för inkomstfördelande verksamhet. Motionären föreslår att regler införs som mer precist anger vad som menas med skäliga avgifter i 35 § socialtjänstlagen. I motion K527 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen att alla som bor i Sverige har rätt att bosätta sig i vilken kommun de önskar (yrkande 4). Enligt motionärerna är det helt oacceptabelt att exempelvis gamla människor med behov av specialboende inte får flytta till en annan kommun för att t.ex. komma närmare sina barn. Motionärerna anser att det måste bli en laglig rättighet att bo där man vill.
Utskottets bedömning Utskottet ställer sig bakom de grundläggande principer för äldreomsorgen som regeringen för fram i propositionen. Den enskildes rätt till självbestämmande och integritet, trygghet och valfrihet måste respekteras. Äldres självbestämmande och integritet måste vara utgångspunkten både för planering och organisation av omsorg och vård och i mötet mellan människor. Varje människa skall betraktas som en unik individ, inte ett vårdobjekt. Detta är särskilt viktigt i de situationer där den enskilde är mer eller mindre beroende av andras hjälp för att klara den dagliga livsföringen, vari kan ingå djupt personliga behov. Det är vidare angeläget att de äldre känner sig trygga med den vård och omsorg som de erhåller, inte minst om den sker i det egna hemmet. De äldres rätt till valfrihet måste också respekteras. De skall kunna påverka innehållet i och utformningen av vård och omsorg, bl.a. genom att i största möjliga utsträckning kunna välja att bo kvar hemma. För dem som inte vill eller kan göra detta skall det finnas ett varierat utbud av särskilda boendeformer. Utskottet ser positivt på att möjligheterna för vård i det egna hemmet har förbättrats bl.a. genom en kraftig utbyggnad av hemtjänsten och utveckling av kvälls- och nattpatruller samt instämmer med regeringen i att kommunerna fortsatt bör sträva efter ökade valmöjligheter vad gäller vård och omsorg för äldre. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på regeringens förslag till tillägg i 5 § SoL. Bestämmelsen markerar vikten av att socialtjänsten stöder anhörigvårdarna, vars arbete ofta möjliggör för äldre att kunna bo kvar hemma. Utskottet avstyrker med det sagda motionerna So44 (m) yrkande 10 och So46 (c) yrkande 9. Regeringen föreslår att det i 19 § SoL som ny övergripande målformulering när det gäller arbetet med äldre skall anges följande. Socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under trygga förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet. Det första ledet överensstämmer med paragrafens nuvarande lydelse. Bestämmelsen ger uttryck för grundprincipen att äldre människor skall ges förutsättningar att bo kvar i sitt eget hem så länge som möjligt. Andra ledet i paragrafen är nytt och betonar vikten av att socialtjänsten i sitt arbete med äldre respekterar deras rätt till trygghet, självbestämmande och integritet. Utskottet delar regeringens uppfattning att även dessa grundläggande principer särskilt bör anges. Senare års studier av ålderspensionärernas livssituation visar en övervägande ljus bild. De allra flesta behåller hälsan högt upp i åren och är aktiva, vitala och välintegrerade inom familjekretsen och i samhällslivet. Flertalet äldre klarar sig utan särskilda insatser från samhällets sida. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget att ta bort formuleringen i 19 § SoL om att socialtjänsten skall verka för att äldre människor får möjlighet till en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Ändringen skall inte uppfattas så att socialnämndens ansvar för en god samhällsgemenskap för de äldre minskar. Det är givetvis angeläget att socialnämnderna stöder människor som är ensamma och isolerade. Det behöver dock inte anges som mål för socialtjänstens arbete att verka för att äldre människor generellt sett får en aktiv och meningsfull tillvaro, eftersom flertalet äldre är aktiva och lever i gemenskap med andra. Utskottet tillstyrker 19 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL och avstyrker motion So40 (v) yrkande 13. Personer med omfattande vård- och omsorgsbehov som vill flytta till en annan kommun, t.ex. för att komma närmare sina anhöriga, stöter i dag ofta på svårigheter. Den enskilde kan enligt gällande regler inte hävda någon rätt till bistånd i en annan kommun än där han vistas. I de flesta fall är också det faktiska behovet av bistånd redan tillgodosett i hemkommunen. Den enskildes möjligheter att flytta är i stället beroende av frivilliga överenskommelser mellan kommunerna. Ofta tvistar inflyttningskommunen och hemkommunen om kostnadsansvar för särskilt boende eller tillämpas prioriteringsregler som ställer höga krav på anknytning till inflyttningskommunen. Enligt utskottet är det angeläget att hindren för äldre och funktionshindrade att flytta så långt som möjligt undanröjs. Utskottet ställer sig därför bakom regeringens förslag till ny 6 h § SoL. Bestämmelsen innebär att en person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att den andra kommunen erbjuder sådana insatser, har rätt att hos den kommunen ansöka om annat bistånd i form av hjälp i hemmet eller särskilt boende. Ansökan skall behandlas som om den enskilde var bosatt i den andra kommunen. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid prövningen. Den nya bestämmelsen står i full samklang med principerna om den enskildes rätt till självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Utskottet tillstyrker 6 h § och 3 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL. Motion K527 (fp) yrkande 4 är tillgodosedd och avstyrks därför. Utskottet behandlade i betänkande 1996/97:SoU13 ett antal motionsyrkanden rörande inrättandet av en äldreombudsman. Utskottet ansåg enhälligt att tillsynen över äldreomsorgen borde förbättras. Tillsynen måste enligt utskottet skärpas samt inriktas på frågor om laglighet och rättssäkerhet och på att säkra kvaliteten och kompetensen i vården och omsorgen för att säkra de äldres rätt till självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet. Utskottet ansåg det vidare angeläget att skapa en tydligare organisation för att undanröja tveksamheter om vart den enskilde skall vända sig med sina synpunkter och klagomål. Enligt utskottets mening borde regeringen överväga om tillsynen kan läggas på en och samma statliga myndighet för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en slagkraftigare organisation. Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1996/97:185). Utskottet konstaterar att den nya socialtjänstutredningen enligt propositionen bl.a. kommer att få till uppgift att granska hur en mer slagkraftig regional tillsyn med samma statliga huvudman för både socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan utvecklas. Utskottet avstyrker motion So48 (fp) yrkande 6. I betänkande 1996/97:SoU7 diskuterade utskottet olika brister inom äldreomsorgen. Utskottet konstaterade bl.a. att många av de sjukhemsboende inte kan sägas ha en egen bostad, dvs. eget rum eller egen privat sfär. Utskottet anförde att valfrihet och integritet är ett par av huvudprinciperna för äldreomsorgen samt att en förutsättning för att dessa principer skall kunna genomföras är att den som så önskar skall kunna få bo i eget rum. Utskottet konstaterade vidare brister på hjälpmedelsområdet och inom rehabiliteringen av äldre. Utskottet ansåg enhälligt det angeläget att de olika bristerna snarast åtgärdas och att detta borde ges regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:4). Motion So48 (fp) yrkande 11 avstyrks. Enligt 35 § SoL får kommunen för plats i bl.a. särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd och i bostäder med särskild service för funktionshindrade ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Avgifter för bl.a. boende får heller inte, tillsammans med vissa vårdavgifter enligt HSL, uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Utskottet delar regeringens oro för de brister i handläggning och rättssäkerhet som enligt Socialstyrelsens kartläggning alltjämt finns i kommunerna vad gäller avgifter för särskilt boende. Det är mycket allvarligt att endast hälften av kommunerna vid bestämmandet av avgift för en person som flyttar till en särskild boendeform beaktar vederbörandes makes eller samboendes ekonomiska situation. Utskottet anser att det är viktigt att kommunerna följer de allmänna riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor som redovisades i proposition 1992/93:129 och utskottets betänkande 1992/93:SoU12 om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Utvecklingen av avgifterna måste, som också framhålls av regeringen, följas med största uppmärksamhet. Länsstyrelserna bör inom ramen för sitt tillsynsansvar följa upp utvecklingen på avgiftsområdet med utgångspunkt dels i rättssäkerhetsaspekter, dels i den enskildes rätt till en skälig levnadsnivå även vid behov av omsorg och vård. Riksdagen gav hösten 1996 (bet. 1996/97:SoU7; rskr. 1996/97:4) regeringen till känna att den på lämpligt sätt bör överväga boendebegreppet i boendeformer för äldre samt avgifterna och deras effekter. I betänkande 1996/97:SoU13 behandlade utskottet ett par motioner om att det vid avgiftssättningen för äldreboende måste tas hänsyn till kvarvarande make/makas ekonomiska situation. Utskottet konstaterade att avgifterna inom de särskilda boendeformerna medför problem för många äldre men hänvisade till behandlingen av frågan hösten 1996 och avstyrkte motionerna. Något nytt initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motion So48 (fp) yrkande 12 avstyrks därför. Likställighetsprincipen kräver beträffande myndighetsutövande uppgifter en objektiv och rättvis behandling av alla kommunmedlemmar, oavsett hur den kommunala verksamheten är organiserad. Principen ger inte utrymme för någon inkomstfördelande verksamhet. Annat kan dock när så är motiverat följa av speciallagstiftning. I socialtjänstlagen har undantag från likställighetsprincipen gjorts. Kommunerna har enligt 35 § SoL rätt att ta ut differentierade avgifter relaterade till de hjälpbehövandes ekonomiska villkor. Någon anledning att nu precisera vad som avses med skäliga avgifter i paragrafen föreligger inte enligt utskottets mening. Motion K211 (m) yrkande 1 avstyrks därför. I motion So40 (v) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att boskillnad skall göras mellan äldre och människor med funktionshinder. I socialtjänstlagen görs detta också. Så t.ex. finns särskilda bestämmelser rörande omsorg om äldre människor i 19-20a §§ och om människor med funktionshinder i 21 och 21a §§. Den nya socialtjänstutredningen kommer enligt propositionen att få till uppgift att särskilt granska socialtjänstlagens struktur och konstruktion, bl.a. med avseende på lagens karaktär av dels social behandlingslag, dels en lag om social service. Motion So40 (v) yrkande 3 avstyrks.
Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet
Propositionen Socialtjänstkommittén har gjort en noggrann genomgång av de förändringar som i flera avseenden inträffat i den kommunala verksamheten sedan socialtjänstlagen tillkom. Dessa förändringar har bl.a. skapat oklarheter om nu gällande definitioner av tillståndspliktig verksamhet. Regeringen föreslår att de verksamheter som skall omfattas av tillståndsplikt preciseras och avgränsas i 69 § SoL. Enligt förslaget skall krav på tillstånd av länsstyrelsen krävas för yrkesmässigt bedriven enskild heldygnsverksamhet i form av hem för vård eller boende, särskilda boendeformer för äldre eller funktionshindrade samt hem för viss annan heldygnsvård. Krav på tillstånd skall också gälla för enskilt bedrivet hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet. Behovet av insyn och kontroll bör enligt regeringen utgöra skäl för krav på tillstånd för dagvård för utsatta grupper med omfattande vårdbehov när vården ges i en särskilt anpassad lokal. Undantagen från krav på tillstånd skall vara sådan socialtjänstverksamhet som kommunen med stöd av ett entreprenadavtal överlämnat till en enskild vårdgivare att utföra. Regeringen anser att en förstärkt tillsyn över enskild verksamhet är nödvändig för att de utsatta grupperna skall garanteras rättssäkerhet och god kvalitet i den enskilda verksamheten. Länsstyrelserna skall liksom i dag utöva tillsyn över hem för vård eller boende, såväl när hemmen drivs av kommunen som av ett enskilt rättssubjekt. Enligt regeringens förslag till 69 b § får länsstyrelserna nu tillsynsansvar även för enskilt bedriven verksamhet enligt 69 § första stycket 2-4 samt entreprenadverksamhet som bedrivs enligt avtal med kommunen enligt 4 § tredje stycket och annan enskild verksamhet som kommunen har upphandlat för att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. Enligt nuvarande reglering har socialnämnden den löpande tillsynen över de hem för vård eller boende som drivs av enskilda. Socialtjänstkommitténs förslag gick ut på att socialtjänsten inte längre skulle utöva tillsyn över tillståndspliktig enskild verksamhet i kommunen utan endast ha en underrättelseskyldighet gentemot länsstyrelsen beträffande missförhållanden i verksamheten. Regeringen föreslår emellertid i propositionen att socialnämnderna fortlöpande skall utöva tillsyn över all den verksamhet som drivs av enskilda inom kommunens område och som kräver länsstyrelsens tillstånd (69 c §). Detta har ansetts mest lämpligt med hänsyn till att kommunen rent praktiskt har störst möjlighet till det. Regeringen föreslår vidare att det i paragrafens andra stycke införs en skyldighet för socialnämnden att underrätta länsstyrelsen om missförhållanden i enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn.
Motionerna
I motion So46 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om föreskrifter vid enskild verksamhet (yrkande 8). Enligt motionärerna kan regeringens förslag att det skall krävas tillstånd från länsstyrelsen även för hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet medföra vissa avgränsningsproblem. Motionärerna anser att tillstånd inte bör krävas för denna typ av verksamhet utan att det bör vara tillräckligt att verksamheten står under tillsyn.
I motion So44 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att länsstyrelsen skall ha tillsynsansvaret för enskild verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 11). Motionärerna anser i likhet med Socialtjänstkommittén att länsstyrelserna skall stå för den löpande tillsynen över sådan enskild verksamhet som kräver tillstånd från länsstyrelsen. Socialtjänsten skall däremot vara rapporteringsskyldig för missförhållanden i verksamheten. Eftersom den enskilda verksamheten bedrivs som alternativ till den kommunala är det enligt motionärerna inte tillfredsställande att kommunens socialtjänst skall stå för den löpande tillsynen av denna verksamhet. Länsstyrelsen måste betraktas som en mer neutral part i sammanhanget, anförs det.
Utskottets bedömning Utskottet instämmer i regeringens förslag att de verksamheter som skall omfattas av tillståndsplikt preciseras i lag. All enskild heldygnsverksamhet som yrkesmässigt tillhandahåller vård, behandling, omvårdnad och tillsyn för barn, ungdomar eller vuxna bör ha tillstånd för att få bedrivas. Även när det gäller verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet bör tillståndsplikt gälla. Enligt nuvarande regler föreligger krav på tillstånd för hem som har inrättats för sådan vård. Tillståndsplikten bör som regeringen föreslagit utökas till att även avse öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet. Motion So46 (c) yrkande 8 avstyrks. Utskottet tillstyrker 69 och 69 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL. Utskottet delar regeringens uppfattning att tillsynen av enskild verksamhet bör stärkas. Utskottet instämmer vidare i förslaget vad gäller fördelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och socialnämnden. Liksom i dag bör länsstyrelsen ha det övergripande tillsynsansvaret och socialnämnderna utöva den löpande tillsynen. Utskottet delar inte de farhågor om partiskhet från den kommunala socialtjänstens sida som framförs i motion So44 (m). Utskottet tillstyrker 69 b och 69 c §§ i regeringens förslag till lag om ändring i SoL och avstyrker motion So 44 yrkande 11.
Brottsförebyggande arbete I motion Ju 903 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att socialtjänstens ansvar för brottsförebyggande arbete bör regleras i socialtjänstlagen (yrkande 2). Motionärerna anser att kommunerna och polisen bör få ett huvudansvar för att samordna skilda myndigheters insatser när det gäller brottsförebyggande arbete. Detta ansvar bör tydligt komma till uttryck i socialtjänstlagen. I motion So641 av Göthe Knutson (m) begärs ett tillkännagivande om att socialtjänsten skall vara skyldig att finnas på plats vid sådana evenemang där icke straffmyndiga ungdomar kan agera ordningsstörare. Motionären pekar på att derbymatcher mellan elitlag i fotboll som regel är ?högriskmatcher? och kräver dyrbara extra polisresurser. Idrottsföreningarna behöver inte ersätta polisens kostnader i samband sådana matcher. En mycket stor del av ordningsstörarna vid svenska matcher är under 15 år och således inte straffmyndiga. Motionären vill i liket med Trygghetsutredningen (SOU 1995:146) betona socialtjänstens viktiga roll i sådana sammanhang. Motionären anser att det är angeläget att idrottsföreningar och klubbar i samband med t. ex. fotbollsmatcher ser till att företrädare för socialtjänsten är på plats för att stävja ordningsstörning och för att göra observationer. I motion Ju216 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) hemställs om ett tillkännagivande om program för förebyggande arbete för att identifiera ungdomar i riskzonen (yrkande 1). Enligt motionärerna visar olika undersökningar, bl.a. från BRÅ, att invandrargrupper ofta är överrepresenterade när det gäller våldsbrott, narkotikabrott och viss lindrigare brottslighet. Detta menar motionärerna beror till stor del på att integrationen i det svenska samhället är närmast obefintlig för en del invandrargrupper. Om inte förhållandena förbättras är risken stor för långsiktiga problem bland olika grupper av invandrarungdomar. Förebyggande arbete för att identifiera ungdomar i riskzonen bör därför prioriteras av de sociala myndigheterna och polisen. I propositionen anförs att ett viktigt mål för förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn är att överbrygga sektorsgränser som verkar hämmande på möjligheterna att bedriva en framgångsrik välfärdspolitik. I det brottsförebyggande arbetet har olika metoder och modeller för samverkan utvecklats. Regeringen har bl.a. i de s.k. pilotprojekten stött bildandet av lokala råd för samordning av verksamheten. Företrädare för socialtjänsten är naturliga representanter och deltagare i sådana råd som har till uppgift att förstärka samarbetet i det brottsförebyggande arbetet. I propositionen betonas också behovet av tidiga insatser i syfte att förhindra eller begränsa en ogynnsam utveckling hos barn och unga. Behovet av tidiga insatser för att motverka kriminalitet bland ungdomar har också understrukits i regeringens nationella brottsförebyggande program. En utgångspunkt för programmet är att brottsligheten måste mötas med ett omfattande och långsiktigt förebyggande arbete inom alla samhällssektorer och inte enbart inom rättsväsendet. I programmet beskrivs olika faktorer som påverkar risken för att en ung person skall hamna i en kriminell livsstil. Skolans och föräldrarnas betydelse för att minska risken för att barn och ungdomar dras in i kriminalitet ägnas särskild uppmärksamhet. Samtidigt understryks behovet av en målmedveten och långsiktig kunskapsuppbyggnad inom området. Enligt propositionen bör insatser på detta område inriktas mot generella åtgärder med fokus på uppväxtmiljöer som är ogynnsamma för en bra start i livet. Särskilt stöd bör ges till barn som tidigt uppvisar problembeteenden eller som har föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. Arbetet för att utveckla vård och behandling av unga med kriminellt beteende är också av stor betydelse. I propositionen framhålls att samhället snabbt skall ingripa med tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder när ungdomar begår brott. Huvudansvaret för dessa åtgärder ligger hos socialtjänsten. En utgångspunkt i det brottsförebyggande arbetet skall enligt regeringens mening också vara att ta till vara den kreativitet och kapacitet som finns bland enskilda individer, organisationer och företag och att försöka skapa förutsättningar för en förstärkt samverkan mellan myndigheter, organisationer och enskilda i lokal brottsförebyggande verksamhet. (Frågor om brottsförebyggande insatser har också behandlats i utskottets betänkande 1996/97: SoU8 Barnfrågor.)
Utskottets bedömning Med hänsyn till de insatser som gjorts eller förbereds inom detta område anser utskottet inte att något tillkännagivande till regeringen behövs med anledning av motionerna Ju903 (c) yrkande 2, So641 (m) och Ju216 (s) yrkande 1. Motionerna avstyrks.
Åtgärder mot spelberoende I motion So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om spelberoende (yrkande 30). Motionärerna anser att epidemiologiska studier bör initieras för att kartlägga förekomsten av spelberoende. Inom vården bör behandlings- och rehabiliteringsmetoder utvecklas för att personer med spelberoende skall kunna erbjudas adekvat hjälp. Även i motion So667 av Charlotta L Bjälkebring (v) tas spelberoendet upp. Motionären efterlyser forskning om hur män respektive kvinnor påverkas av spelens art (yrkande 3). Utskottet uttalade i yttrande 1995/96:SoU8y till finansutskottet att det är angeläget att problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på området ges ett kontinuerligt stöd. Bl.a. bör spelberoendets omfattning och karaktär kartläggas, ansåg utskottet. Utskottet delade regeringens uppfattning i proposition 1995/96:169 om sammanslagning av Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst att det för insatser mot spelberoende bör anslås 2 miljoner kronor årligen i tre år fr.o.m. 1997. Denna inställning delades också av finansutskottet. Riksdagen följde utskottet. Regeringen återkom i budgetpropositionen för år 1997 till frågan om att anvisa medel till spelberoende. Enligt budgetpropositionen skall från anslaget C 1 avsättas 2 miljoner kronor för att inhämta mer kunskap om spelberoende och därtill hörande sociala problem. I oktober 1991 bildades Riksförbundet Spelberoende, vars syfte är att vara en länkrörelse för spelmissbrukare. I förbundets arbete ingår att informera olika myndigheter och hälso- och sjukvården om spelberoende och hur olika spelformer marknadsförs av spelbolagen. Behandling av spelberoende finns i viss omfattning, bl.a. vid behandlingshemmet Backgården i Hedemora.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning om att det är angeläget att problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på området ges kontinuerligt stöd. Medel ur statsbudgeten har avsatts för insatser mot spelberoende och därtill hörande problem. Mot denna bakgrund anser utskottet att något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So277 (fp) yrkande 30 och So667 (v) yrkande 3 inte behövs. Yrkandena avstyrks.
Förslag till ändring i socialtjänstlagen i övrigt I betänkande 1996/97:SoU15 behandlade utskottet regeringens proposition 1996/97:91 Internationella adoptioner. I propositionen föreslogs bl.a. ändringar i 47 och 75 §§ socialtjänstlagen. Riksdagen antog regeringens förslag i dessa delar (rskr. 1996/97:192), vilka träder i kraft den 1 juli 1997 (SFS 1997:193). I den i detta betänkande behandlade propositionen föreslås också ändringar av 47 och 75 §§ socialtjänstlagen. 75 § SoL föreslås träda i kraft den 1 juli 1997 såvitt avser punkterna 3 och 4 och i övrigt den 1 januari 1998. Ändringen i 47 § SoL, som avser andra stycket, föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Vid behandlingen av 47 § SoL i anslutning till proposition 1996/97:91 föll orden ?11 och? i paragrafens första stycke bort och bör föras in mellan orden ?samt? och ?13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall?. En rättelse bör ske genom en ändring av lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620). Den rättade lydelsen av 47 § första stycket träder därmed i kraft den 1 juli 1997. Även när det gäller 75 § SoL bör en ändring av lagen (1997:193) göras så att de förslag i proposition 1996/97:24 som skall träda i kraft den 1 juli 1997 beaktas. Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 utarbetade förslaget till ändring av lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) såvitt avser 47 och 75 §§ SoL. Utskottet tillstyrker förslaget till ändring av 47 § SoL i nu behandlad proposition, dock med den ändringen som nyss nämnts att ?11 och? i första stycket förs in mellan ?samt? och ?13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall?. Även förslaget till ändrad lydelse av 75 § SoL utöver vad som nyss nämnts i nu behandlad proposition tillstyrks. Som en följd härav bör förslaget till övergångsbestämmelser ändras på så sätt att orden ? 75 § första stycket 3 och 4? i första punkten utgår. Utskottet föreslår att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna, med den ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 5 föreslagen lydelse. Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen.
Övriga lagförslag Utskottet tillstyrker förslagen till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård och lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande 1, 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So607 yrkandena 1, 3-5, 1996/97:So809, 1996/97:Fi210 yrkande15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2, res. 1 ( m) res. 2 (c) res. 3 (mp) 2. beträffande begäran om en riksnorm att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf241 yrkande 7, 1996/97: So654 och 1996/97:So664 delvis, 3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6, 1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2-5, 1996/97: So47 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis, 1996/97: So607 yrkande 6, 1996/97:So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97: So665 antar 6, 6 a och 6 b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 4 (m) - delvis res. 5 (c, kd) - delvis res. 6 (v) res. 7 (mp) 4. beträffande tillkännagivande om en korttidsnorm att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 1, res. 4 (m) - delvis motiv. res. 5 (c, kd) - delvis motiv. res. 8 (fp) 5. beträffande kostnadsansvar för socialbidrag att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkandena 15 och 16, 1996/97:Fi212 yrkande 17 och 1996/97:So664 delvis, res. 9 (v) 6. beträffande ersättning för lidande och kränkning att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju903 yrkande 32, res. 10 (c) 7. beträffande hushållsgemenskap att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 12, res. 11 (v) 8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 11, 1996/97:So44 yrkande 2, 1996/97:So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2, 1996/97:So49 yrkandena 2 och 3 samt 1996/97:Ub247 yrkande 1 antar 6 c-6 e §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 12 (fp) res. 13 (v) res. 14 (mp) 9. beträffande annat bistånd att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2, 7 och 8, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis, 1996/97:So414 och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 15 (m) res. 16 (v) res. 17 (mp) res. 18 (kd) 10. beträffande 6 g § socialtjänstlagen att riksdagen antar 6 g § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, 11. beträffande tydligare lagtext att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 3, res. 19 (fp) 12. beträffande närståendevård att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 8, res. 20 (m, c, fp, kd) 13. beträffande 5 § socialtjänstlagen att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So42 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So47 yrkande 4 antar 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 21 (mp) res. 22 (kd) 14. beträffande återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd att riksdagen antar dels 33, 33 a, 36 och 37 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 15. beträffande utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan till socialnämnden att riksdagen avslår motion 1996/97:So43 yrkande 2, res. 23 ( m) 16. beträffande vistelsekommunens ansvar att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:A433 yrkande 3 och 1996/97:So610 antar 72 a § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, 17. beträffande kompetens och kvalitet att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So48 yrkandena 4 och 5, 1996/97:So623, 1996/97:So628 yrkande 5, 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:A821 yrkande 24 antar 7 a § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 24 (fp) res. 25 (mp) 18. beträffande alkohol- och drogförebyggande arbete att riksdagen avslår motion 1996/97:So230 yrkande 7, 19. beträffande vård av missbrukare att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So651 yrkande 3 och 1996/97:So661 yrkandena 1 och 2, res. 26 (kd) 20. beträffande LVM att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 6, res. 27 (m) 21. beträffande ideella organisationer att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 13, res. 28 (m, fp, kd) 22. beträffande utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So48 yrkandena 13 och 14 och 1996/97:So656 yrkande 3, res. 29 (fp) 23. beträffande samverkan och tidiga insatser att riksdagen avslår motion 1996/97:So656 yrkandena 23-25 och 27, 24. beträffande anhöriga till missbrukare att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So40 yrkande 9, 1996/97: So645 delvis och 1996/97:So655 yrkande 14, res. 30 (v) 25. beträffande barnperspektivet i socialtjänstlagen att riksdagen antar 1 och 9 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, 26. beträffande FN:s barnkonvention att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 9, res. 31 (fp) 27. beträffande utvidgad anmälningsplikt m.m. att riksdagen antar 71 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, 28. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, dock att ändringen i 36 kap. 5 § skall företas i paragrafens lydelse enligt riksdagens beslut den 14 maj 1997 (rskr. 207), 29. beträffande 12 § socialtjänstlagen att riksdagen antar 12 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, med den ändringen i sista ledet att orden "av en domstol" utgår, 30. beträffande ändring av LVU att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 5, res. 32 (m) 31. beträffande inriktningen av vården av unga att riksdagen avslår motion 1996/97:So652 yrkande 1, 32. beträffande socialtjänstsekretessen att riksdagen avslår motion 1996/97:So44 yrkande 9, res. 33 (m) 33. beträffande samverkan kring barn i riskzonen att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 7, res. 34 (fp) 34. beträffande utredningsskyldighet och dokumentation att riksdagen antar 50, 50 a, 50 b, 51, 52, 70 a och 70 b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, 35. beträffande omhändertaganden av barn att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So44 yrkande 7, 1996/97: So49 yrkande 6, 1996/97:So628 yrkande 10 och 1996/97:Ju512, res. 35 (m, mp) 36. beträffande delegation av beslutsrätt att riksdagen avslår motion 1996/97:So43 yrkande 1, res. 36 (m, mp) 37. beträffande förhandlingar i länsrätt att riksdagen avslår motion 1996/97:So628 yrkandena 7-9, res. 37 (m, mp) 38. beträffande kontaktpersoner att riksdagen avslår motion 1996/97:So608, res. 38 (kd) 39. beträffande könsbaserad statistik att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 14, res. 39 (v) 40. beträffande familjehemsplaceringar hos anhöriga att riksdagen med anledning av regeringens förslag i denna del och motionerna 1996/97:So40 yrkande 10, 1996/97:So44 yrkande 8, 1996/97:So45, 1996/97:So46 yrkande 7, 1996/97:So47 yrkande 5, 1996/97:So48 yrkande 10, 1996/97:So49 yrkande 4, 1996/97:So604 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So607 yrkande 7, 1996/97:So611, 1996/97:So615 yrkande 1, 1996/97:So628 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So645 delvis antar 22 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som ?Utskottets förslag? betecknade lydelse, 41. beträffande utbildning av familjehemsföräldrar att riksdagen avslår motion 1996/97:So628 yrkande 6, 42. beträffande familjerådslag att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So47 yrkande 6, 1996/97: So49 yrkande 5, 1996/97:So604 yrkande 3, 1996/97:So615 yrkande 2, 1996/97:So628 yrkandena 3 och 4, 1996/97:So636 yrkande 3 och 1996/97:So643, res. 40 (m, fp, mp, kd) 43. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So44 yrkande 10 och 1996/97:So46 yrkande 9, res. 41 (m, c) 44. beträffande målet för socialtjänstens arbete med äldre människor att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So40 yrkande 13 antar 19 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 42 (v) 45. beträffande rätten att flytta att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K527 yrkande 4 antar 3 och 6 h §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, 46. beträffande äldreombudsman att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 6, res. 43 (fp) 47. beträffande brister i äldreomsorgen att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 11, res. 44 (fp) 48. beträffande avgifter inom äldre- och handikappomsorgen att riksdagen avslår motion 1996/97:So48 yrkande 12, res. 45 (fp) 49. beträffande 35 § socialtjänstlagen att riksdagen avslår motion 1996/97:K211 yrkande 1, res. 46 ( m) 50. beträffande boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor att riksdagen avslår motion 1996/97:So40 yrkande 3, res. 47 (v) 51. beträffande tillståndsplikt för enskild verksamhet att riksdagen dels med avslag på motion 1996/97:So46 yrkande 8 antar 69 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels antar 69 a § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 48 (c) 52. beträffande tillsyn över enskild verksamhet att riksdagen med avslag på motion 1996/97:So44 yrkande 11 antar 69 b och 69 c §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, res. 49 (m, c, fp, kd) 53. beträffande brottsförebyggande arbete att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So641, 1996/97:Ju216 yrkande 1 och 1996/97:Ju903 yrkande 2, res. 50 (c) 54. beträffande åtgärder mot spelberoende att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So277 yrkande 30 och 1996/97:So667 yrkande 3, 55. beträffande ändring i lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av propositionen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), 56. beträffande 47 § socialtjänstlagen att riksdagen antar 47 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att orden "11 och" förs in mellan "samt" och "13 § lagen (1988:870)" i paragrafens första stycke, 57. beträffande 75 § socialtjänstlagen att riksdagen antar 75 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under moment 55, 58. beträffande första punkten i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen att riksdagen antar första punkten i övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att bestämmelsen erhåller i bilaga 5 som Utskottets förslag betecknade lydelse, 59. beträffande förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare moment, 60. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), b) lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård, c) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 15 maj 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Annika Jonsell (m), Kerstin Warnerbring (c) och Marie Engström (v) .
Reservationer
1. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 20 börjar med ?Socialtjänsten är? och på s. 23 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och tidigt kan hanteras. Dessa naturliga nätverk kan inte ersättas av lagstiftning. En väl utformad socialtjänstlag kan dock vara ett stöd och ett komplement till enskilda individers naturliga och självklara ansvar och rättighet att forma sitt eget liv. Grunden för socialtjänstlagen måste enligt utskottet vara att aktivera i stället för att passivera människor. Lagen måste vidare bygga på närhet och inte distans. Krav och resultat måste vara centrala begrepp. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och långsiktigt hållbara värderingar. Enligt utskottet har under beteckningen solidaritet viktiga grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt väl fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att byggas efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig fria från ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala ?ingenjörskonsten? har lett till mängder av bidragssystem med många gånger höga bidragsnivåer. I många fall har det varit mer lönsamt att söka få maximala bidrag än att arbeta och spara. Skattetrycket har begränsat den enskildes möjligheter att själv klara sin ekonomi och sin livssituation, och makten har flyttats till socialnämndens sammanträdesrum eller riksdagens plenisal. När sedan den offentliga ekonomin sviktar blir de människor som förlitat sig på de offentliga systemen lidande. Den enskilde måste enligt utskottets mening ha möjlighet att påverka sin situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Det måste tydliggöras vad som är ett mer individuellt ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse. Låg skatt är med denna utgångspunkt god socialpolitik, anser utskottet. De sociala problemen ökar på många håll och inom skilda områden trots att den kommunala socialtjänsten sedan början av 1970-talet kraftigt byggts ut. Socialtjänsten kan inte självständigt lösa problemen. Av de erfarenheter som gjorts, bl.a. efter socialtjänstlagens ikraftträdande, kan slutsatsen dras att socialtjänsten inte lyckats när det gäller att uppnå vissa viktiga mål. I många fall är det uppenbart att insatser t.ex. inom individ- och familjeomsorgen satts in för sent. En ingående analys måste enligt utskottets mening göras när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten, och metodutvecklingen måste ges hög prioritet. Utskottet anser det viktigt att slå fast att socialbidragen inte skall ses som en generell socialförsäkring. I samband med hög arbetslöshet, utförsäkringar och förändringar i de generella trygghetssystemen måste särskilt risken för generalisering av det ekonomiska biståndet uppmärksammas. Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att socialbidraget måste återgå till att vara ett sista skyddsnät, för tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd. I dagens ekonomiska läge är det helt nödvändigt att se över de generella trygghetssy-stemen. Vid denna översyn är det angeläget att besparingarna inom de generella, statligt finansierade systemen inte medför ökade kostnader för den kommunala socialtjänsten. Utskottet är positivt till att regeringen avser att tillsätta en ny utredning som bl.a. skall få till uppgift att granska samspelet mellan socialbidraget och förändringarna i de statliga bidrags- och försäkringssystemen. En ingående analys av generaliseringarna av det ekonomiska biståndet måste komma till stånd. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So44 (m) yrkande 1 och So607 (m) yrkandena 1 och 3-5 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 1 och 1996/97:So607 yrkandena 1, 3-5 och med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So809, 1996/97:Fi210 yrkande 15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1) Kerstin Warnerbring (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Motionerna So40 (v) yrkande 1? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Under hela 1990-talet har socialförsäkringarna stramats åt, och vissa delar har helt avskaffats. Det har varit nödvändigt av ekonomiska orsaker men också för att vissa försäkringar har tillkommit i en annan tidsepok än vår och kunnat avvecklas när medborgarnas levnadsvillkor förändrats. Systemet liknar ett lapptäcke av olika försäkringar. Trots att det verkat heltäckande har människor ändå alltid hamnat utanför försäkringarna. I tider av hög arbetslöshet blir detta extra tydligt. Människor som aldrig varit etablerade på arbetsmarknaden drabbas extra hårt. Kommunerna har genom socialtjänsten fått ta ett allt större ansvar för medborgarnas ekonomiska trygghet. Detta är inte en rimlig utveckling. De s.k. generella trygghetssystemen är inte generella utan enbart trygga för dem som har rätten att omfattas av dem. Många människor är i stället hänvisade till individprövat bistånd, och tryggheten har därmed blivit alltmer selektiv. Utskottet anser det nödvändigt att närmare kartlägga de huvudsakliga skälen till socialbidragsberoende liksom orsakerna till det ökade antalet socialbidragstagare. Den ekonomiska situationen är mycket svår för de människor som är beroende av socialbidrag. Ofta omfattas de, som nyss påpekats, inte av de sociala trygghetssystemen och har ingen kontakt med arbetsmarknaden. Levnadsnivån och förhållandena i övrigt för dessa människor är enligt utskottet inte tillräckligt analyserade. Utskottet vill ha en generell välfärdspolitik som bygger på grundtrygghetsprincipen och som omfattar alla samhällsmedborgare. Centerpartiet har i en motion till riksdagen presenterat ett förslag om en allmän arbetslivsförsäkring som utgår från grundtrygghetstanken i stället för system där man enbart kvalificerar sig genom gjorda prestationer. Förslaget om en allmän arbetslivsförsäkring skulle lösa många av de problem som människor möter i dag när de inte har någon möjlighet att kvalificera sig till socialförsäkringarna och därmed inte omfattas av den ekonomiska tryggheten. Det innebär dock enligt utskottet att betydande grupper av människor, som i dag uppbär behovsprövade socialbidrag, i stället skulle omfattas av en allmän arbetslivsförsäkring. Centerpartiets förslag om en arbetslivsförsäkring kommer inte att ersätta socialtjänstens uppgift att ge förutsättningar för rimliga levnadsförhållanden och att ge bistånd till enskilda personer. Men det innebär enligt utskottet att socialtjänsten kan ägna mer tid åt sin grundläggande uppgift - att vara ett samhällets yttersta sociala skyddsnät för människor med svåra sociala problem. Utskottet anser att regeringens förslag om en utredning är välkommet. I regeringens direktiv till utredning bör, förutom de uppdrag som föreslås i propositionen, ligga att göra en bedömning av vilka övergripande förändringar som bör göras för att skapa ett enklare och mer överskådligt transfereringssystem som bygger på principen om grundtrygghet. Detta bör ges regeringen till känna. I direktiven bör också ingå att kartlägga skälen till socialbidragsberoende liksom orsakerna till det ökade antalet socialbidragstagare. Utredningen bör också analysera levnadsnivån och övriga förhållanden för människor som är beroende av socialbidrag. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So46 (c) yrkande 1, Fi210 (c) yrkande 15 och Sf224 (c) bör riksdagen ge regeringen till känna. Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:Fi210 yrkande 15 och 1996/97:Sf224 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande 1, 1996/97:So607 yrkandena 1 och 3-5 och 1996/97:So809 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Motionerna So40 (v) yrkande 1? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Den ekonomiska situationen är mycket svår för de människor som är beroende av socialbidrag. Ofta omfattas de inte av de sociala trygghetssystemen och har ingen kontakt med arbetsmarknaden. Levnadsnivån och förhållandena i övrigt för dessa människor är enligt utskottet inte tillräckligt analyserade. Den nya socialtjänstutredningen bör därför få i uppdrag att granska de socialbidragsberoendes levnadsförhållanden. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Sf224 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 1, 1996/97:So44 yrkande 1, 1996/97:So46 yrkande 1, 1996/97:So607 yrkandena 1 och 3-5, 1996/97:So809 och 1996/97:Fi210 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen m.m. (mom. 3 och motiveringen till mom. 4) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 40 börjar med ?I likhet med? och på s. 41 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt propositionen skall det ekonomiska stödet till försörjning delas upp i en riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för ett antal andra behovsposter. Utskottet är kritiskt till förslaget om att införa en riksnorm som skall fastställas av regeringen och vars innehåll skall preciseras i lag. Förslaget innebär ytterligare en detaljstyrning av kommunerna och undergräver principen om att det politiska ansvaret skall ligga på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma bidragsnivåerna bör också staten stå för hela eller i vart fall delar av kostnaderna för det ekonomiska biståndet. Utskottet anser att socialbidragens storlek skall avgöras av de enskilda kommunerna. Detta ligger också i linje med att beslut bör fattas på en nivå så nära människorna som möjligt. I grunden är det en fråga om tilltron till det kommunala självstyret. Ytterligare skäl till att låta kommunerna fastställa nivån på socialbidragen är att såväl kostnadsnivån som lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet. Det bistånd som skall utbetalas bör därför överensstämma med vad man i den enskilda kommunen finner rimligt. Detta är grundläggande för den lokala demokratin. Vidare anser utskottet att beslut i fråga om bistånd till försörjning skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Förvaltningsdomstolen skall dock kunna ändra kommunens beslut om nivån på biståndet endast i de fall då sökanden kan förete särskilda skäl som ligger utanför vad som avses i normalfallet. Frågan om rätten att erhålla bistånd enligt de av kommunen fastlagda schablonbeloppen skall vid avslag kunna prövas på samma sätt som för närvarande. Detta gäller också beslut om bistånd som skall bedömas utifrån vad som är skäligt i det enskilda ärendet. När det gäller innehållet i försörjningsstödet anser utskottet att posten medlemskap i fackförening skall utgå. Det finns enligt utskottet inget skäl till att medlemsavgifter i fackföreningar skall bekostas av skattemedel. Utskottet anser att begreppet ?skälig levnadsnivå?, som fått stor betydelse i tolkningen av nuvarande socialtjänstlag, bör ersättas med ?social grundtrygghet?. Social grundtrygghet ger bättre uttryck för att ingen i vårt land skall behöva sakna bostad, kläder, livsmedel etc. och att socialtjänstens uppgift är att skjuta till de medel som behövs för att nå en grundtrygghet när den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Denna inställning får dock enligt utskottet inte innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar över andra trygghetssystem inom socialpolitiken. Förutom att biståndet skall tillförsäkra den enskilde social grundtrygghet anser utskottet att biståndet också skall utformas så att det stärker biståndstagarens resurser att ta ansvar och leva ett självständigt liv. Begreppen ansvar och självständighet är enligt utskottet starkt förknippade och bör komma till uttryck i lagen. dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör lagen även kompletteras med en bestämmelse om villkorat bistånd. Socialtjänsten måste ges möjlighet att ställa krav på motprestationer från den som mottar bistånd. När det gäller arbetslösa bidragstagare bör kravet i första hand vara att dessa aktivt skall söka arbete. I andra fall, t.ex. när det gäller rehabiliterings- och normaliseringsarbete, anser utskottet att socialtjänsten skall ha möjlighet att villkora biståndet genom att t.ex. ställa krav på att en missbrukare skall delta i visst rehabiliteringsprogram. Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet regeringens förslag till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen samt motionerna So40 (v) yrkandena 4-6, So49 (mp) yrkande 1 delvis, So46 (c) yrkandena 3 och 4, So47 (kd) yrkande 1 och So48 (fp) yrkande 1. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So44 (m) yrkandena 3-6, So46 (c) yrkandena 2 och 5, So47 (kd) yrkande 2 och So607 yrkande 6 antar det av reservanterna i bilaga 6 utarbetade förslaget till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2 och 5, 1996/97:So47 yrkande 2 och 1996/97:So607 yrkande 6 samt med avslag på regeringens förslag i denna del och motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6, 1996/97:So46 yrkandena 3 och 4, 1996/97: So47 yrkande 1, 1996/97: So49 yrkande 1 delvis, 1996/97:653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 beslutar att 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen skall ha i bilaga 6 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.
5. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen m.m. (mom. 3 och motiveringen till mom. 4) Kerstin Warnerbring (c) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 40 börjar med ?I likhet med? och på s. 41 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande lydelse: Det ekonomiska stödet till försörjning skall enligt propositionen delas upp i en riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skälig kostnad för ett antal andra behovsposter. Utskottet är kritiskt till förslaget om att införa en riksnorm som skall fastställas av regeringen. Socialbidragen kommer, med den utformning som regeringen föreslår, att sänkas i flera kommuner. Det är bara ?om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl? som socialnämnden kan beräkna normen till en högre nivå. Riksnormen kommer att leda till att normen i vissa delar av landet blir oskäligt låg medan den i andra delar kan uppfattas som alltför generös. Kommunerna kommer inte att som i dag ha möjlighet att tillämpa två normer, dvs. en korttidsnorm för dem som bedöms behöva bidrag under en kortare period och en långtidsnorm i de fall biståndsbehovet bedöms bli långvarigt. Förslaget kommer också att leda till en ökad arbetsbelastning för socialtjänsten. Dessutom undergrävs principen om att det politiska ansvaret skall ligga på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma bidragsnivåerna bör också staten stå för kostnaderna för den delen av det ekonomiska biståndet. Av angivna skäl kan utskottet inte ställa sig bakom förslaget om en riksnorm. Enligt utskottets mening skall kommunerna bestämma normerna för socialbidraget. I grunden är det en fråga om tilltron till det kommunala självstyret. Det finns inte någon anledning att anta att kommunens politiker inte skulle ta sitt sociala ansvar. Såväl kostnadsnivån som lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet. Det bistånd som skall utbetalas bör därför överensstämma med vad man i den enskilda kommunen finner rimligt. Detta är grundläggande för den lokala demokratin. Det är dock angeläget att socialbidragens konstruktion blir mer enhetlig till sitt innehåll och inte bara i fråga om den yttre strukturen. Socialbidragens konstruktion och innehåll bör anges i lag. Grunderna för biståndets nivå bör fastställas av kommunfullmäktige. På så sätt uppnås större enhetlighet mellan olika delar av landet och en bättre anpassning till rådande levnadsförhållanden. Det blir också möjligt att överklaga nivån på den schabloniserade delen av försörjningsstödet, vilket i praktiken inte är möjligt med regeringens förslag. Det skulle förefalla märkligt om en domstol skulle sätta sig över en riksnorm. Utskottet anser vidare att begreppet ?skälig levnadsnivå?, som fått stor betydelse i tolkningen av nuvarande socialtjänstlag, bör ersättas med ?social grundtrygghet?. Social grundtrygghet ger bättre uttryck för att ingen i vårt land skall behöva sakna bostad, kläder, livsmedel etc. och att socialtjänstens uppgift är att skjuta till de medel som behövs för att nå en grundtrygghet när den enskildes behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Denna inställning får dock enligt utskottet inte innebära att socialtjänstens försörjningsstöd tar över andra trygghetssystem inom socialpolitiken. Förutom att biståndet skall tillförsäkra den enskilde social grundtrygghet anser utskottet att biståndet också skall utformas så att det stärker biståndstagarens resurser att ta ansvar och leva ett självständigt liv. Begreppen ansvar och självständighet är enligt utskottet starkt förknippade och bör komma till uttryck i lagen. dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet regeringens förslag till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen samt motionerna So40 (v) yrkandena 4-6, So44 (m) yrkandena 5 och 6, So48 (fp) yrkande 1, So607 (m) yrkande 6 och So49 (mp) yrkande 1 delvis. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So44 (m) yrkandena 3 och 4, So607 (m) yrkande 6, So46 (c) yrkandena 2-5 och So47 (kd) yrkandena 1 och 2 antar det av reservanterna i bilaga 7 utarbetade förslaget till 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3 och 4, 1996/97:So46 yrkandena 2-5 och 1996/97:So47 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på regeringens förslag i denna del och motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6, 1996/97:So44 yrkandena 5 och 6, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis, 1996/97:So607 yrkande 6, 1996/97: So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 beslutar att 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen skall ha i bilaga 7 som Reservanternas förslag betecknade lydelse,
6. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen (mom. 3) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I vissa? och på s. 42 slutar med ?i försörjningsstödet? bort ha följande lydelse: Utskottet välkomnar regeringens förslag till införandet av en riksnorm och en i lag angiven miniminivå för försörjning, en nivå som alla kan räkna med oberoende av bostadsort. Utskottet delar dock inställningen i motion So40 (v) om att fler poster bör ingå i försörjningsstödet. Möbler, husgeråd och TV bör omfattas av försörjningsstödet men inte ingå i den schabloniserade delen. Skäliga kostnader för all tandvård och inte, som regeringen föreslår, endast kostnader för akut tandvård bör också ingå i försörjningsstödet, liksom kostnader för psykologisk behandling och psykoterapi. Tandvårdsförsäkringen har under de senaste åren urholkats på ett sådant sätt att det blivit mycket svårt för en person som uppbär socialbidrag att betala sin tandvård. Dessutom kan svåra gränsdragningsproblem uppstå vid bedömningen av vad som är akut tandvård eller ej. Psykologisk behandling och psykoterapi kan öppna för en fullständig rehabilitering och bör i likhet med annan läkarvård omfattas av försörjningsstödet. De ytterligare poster som utskottet nu föreslår bör behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under den period hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda fallet. Genom att posterna ingår i försörjningsstödet enligt 6 b § blir det också möjligt att överklaga beslut om bistånd till sådana ändamål genom förvaltningsbesvär. dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Utskottet föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v) yrkandena 4-6 och So49 (mp) yrkande 1 delvis antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 b § SoL. Regeringens förslag till 6 och 6 a §§ SoL tillstyrks. Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40 yrkandena 4-6 och 1996/97:So49 yrkande 1 delvis samt med avslag på motionerna 1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2-5, 1996/97:So47 yrkandena 1-2, 1996/97:So607 yrkande 6, 1996/97:So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 antar 6, 6 a och 6 b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, med den ändringen att 6 b § erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:
--------------------------------------------------------- |Regeringens förslag ||Reservantens förslag | --------------------------------------------------------- | 6 b § | --------------------------------------------------------- |Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för | | 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,| |förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt| |dagstidning, telefon och TV-avgift, | --------------------------------------------------------- |2. boende, hushållsel, || 2. boende, möbler,| |arbetsresor, ||husgeråd, TV, hushållsel,| |hemförsäkring, läkarvård, ||arbetsresor, hemförsäkring,| |akut tandvård, glasögon ||läkarvård, psykologisk| |samt medlemskap i ||behandling, psykoterapi,| |fackförening och ||tandvård, glasögon samt| |arbetslöshetskassa. ||medlemskap i fackförening| | ||och arbetslöshetskassa. | --------------------------------------------------------- |Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i| |enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas| |enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på| |grundval av officiella prisundersökningar rörande olika| |hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall| |finns särskilda skäl, skall socialnämnden dock beräkna| |dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i| |ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå,| |om det finns särskilda skäl för detta. | ---------------------------------------------------------
7. 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen (mom. 3) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I vissa? och på s. 42 slutar med ?i försörjningsstödet? bort ha följande lydelse: Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om en riksnorm. Som föreslås i motion So49 (mp) yrkande 1 delvis bör dock fler poster ingå i försörjningsstödet. Kostnader för all tandvård och inte, som regeringen föreslår, endast kostnader för akut tandvård bör ingå, liksom kostnader för psykoterapeutisk behandling och alternativ medicinsk behandling. Sådana kostnader bör behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under den period hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda fallet. Genom att posterna ingår i försörjningsstödet enligt 6 b § blir det också möjligt att överklaga beslut om bistånd till sådana ändamål genom förvaltningsbesvär. dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?So47 (kd) yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v) yrkandena 5 och 6 och So49 (mp) yrkande 1 delvis antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 b § SoL. Regeringens förslag till 6 och 6 a §§ SoL tillstyrks. Utskottet avstyrker övriga motioner under detta avsnitt. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande 6, 6 a och 6 b §§ socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40 yrkandena 5 och 6 och 1996/97:So49 yrkande 1 delvis samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 4, 1996/97:So44 yrkandena 3-6, 1996/97:So46 yrkandena 2-5, 1996/97:So47 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So607 yrkande 6, 1996/97:So653 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So665 antar 6, 6 a och 6 b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, med den ändringen att 6 b § erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:
--------------------------------------------------------- |Regeringens förslag ||Reservantens förslag | --------------------------------------------------------- | 6 b § | --------------------------------------------------------- |Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för | | 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,| |förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,| |telefon och TV-avgift, | --------------------------------------------------------- |2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,| |arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,| |hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, psykologisk| |akut tandvård, glasögon ||behandling, psykoterapi,| |samt medlemskap i ||alternativ medicinsk| |fackförening och ||behandling, tandvård,| |arbetslöshetskassa. ||glasögon samt medlemskap i| | ||fackför-ening och| | ||arbetslöshetskassa. | --------------------------------------------------------- |Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i| |enlighet med vad regeringen närmare föreskriver beräknas| |enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm) på| |grundval av officiella prisundersökningar rörande olika| |hushållstypers baskonsumtion. Om det i ett enskilt fall| |finns särskilda skäl, skall socialnämnden dock beräkna| |dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden får också i| |ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå,| |om det finns särskilda skäl för detta. | ---------------------------------------------------------
8. Tillkännagivande om en korttidsnorm (mom. 4) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 41 börjar med ?I likhet med? och slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att begreppet riksnorm bör ersättas med miniminivå. Den s.k. riksnormen är också för hög under vissa förhållanden. Hur mycket som skall utgå i socialbidrag måste i varje enskilt fall baseras på om behovet avser en kortare eller längre tid. Studerande som lever på studiebidrag under terminerna och som behöver socialbidrag under sommaruppehållet har t.ex. inte samma behov av bistånd som en person som saknar egna inkomster t.ex. under ett helt år. Mot denna bakgrund anser utskottet att kommunerna skall ges möjlighet att tillämpa en lägre norm för personer som har behov av bistånd endast under en kortare tid. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande tillkännagivande om en korttidsnorm att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kostnadsansvar för socialbidrag (mom. 5) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Enligt regeringens? och på s. 43 slutar med ?tillgodosedd och avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det vid kommande översyn av socialtjänstlagen bör utredas hur kostnadsansvaret för socialbidragen skall kunna flyttas över från kommunerna till staten. Överflyttningen bör i största möjliga utsträckning vara kostnadsneutral. Detta torde lämpligast kunna åstadkommas genom att de generella statsbidragen till kommunerna minskas i motsvarande mån. Oavsett graden av statligt övertagande av kostnadsansvaret för socialbidragen är det enligt utskottets mening angeläget att finansieringsprincipen upprätthålls. Varje beslut om ändringar i socialtjänstlagen som kan leda till merkostnader för kommunerna måste åtföljas av en reglering av statsbidragen så att kommunerna kompenseras för merkostnaden. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande kostnadsansvar för socialbidrag att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So40 yrkandena 15 och 16 och 1996/97:So664 delvis och med avslag på motion 1996/97:Fi212 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Ersättning för lidande och kränkning (mom. 6) Kerstin Warnerbring (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 43 börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Många personer som utsatts för brott klarar inte av att återgå till studier eller arbete direkt efter brottet. Vissa brottsoffer som inte har sjukpenning eller a-kassa blir beroende av bistånd från socialtjänsten. Enligt nuvarande regler räknas skadestånd för lidande och kränkning som inkomst vid beräkningen av socialbidrag. Behovet av rehabilitering och rekreation måste anses lika stort för alla brottsoffer, såväl för den välbemedlade som för den som står utan ekonomiska resurser. På grund härav och då skadeståndsersättningen är tänkt att täcka både akuta och framtida behov bör inte skadeståndsersättning för lidande och kränkning anses som inkomst vid prövningen av rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion Ju 903 (c) yrkande 32. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ersättning för lidande och kränkning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Hushållsgemenskap (mom. 7) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 43 börjar med ?När det gäller? och slutar med ?So40 (v) yrkande 12? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det råder en diskrepans mellan den föreslagna 6 a § SoL och föräldrabalkens bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet. Enligt föräldrabalken upphör underhållsskyldigheten när barnet i fråga fyller 18 år. Går barnet i skolan utsträcks underhållsskyldigheten dock längst till dess barnet fyller 21 år. I dag tillämpar vissa kommuner en lägre norm för livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar mellan 18 och 20 år samt för hemmaboende vuxna barn som är över 20 år. Det är inte rimligt att t.ex. en 25-årig person som hyr rum hos sina föräldrar får lägre bistånd än om han eller hon hyr rum på annat håll. Att vuxna barn och föräldrar skall betraktas som enskilda individer vid bestämmande av socialbidrag är också enligt utskottet betydelsefullt ur jämställdhetssynpunkt. När socialnämnderna i vissa kommuner förutsätter att t.ex. en mor skall dela kostnader för livsmedel etc. med sitt i lagens mening vuxna barn, förutsätts indirekt att modern återigen måste planera sin middag och matlagning tillsammans med det vuxna barnet. Det är ju först då det blir möjligt med de kostnadsinbesparingar som t.ex. en lägre livsmedelsnorm för vuxna barn innebär. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är av största vikt att samtliga kommuner betraktar vuxna barn och föräldrar som enskilda individer i ekonomiskt hänseende vid bestämmande av socialbidrag för livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande hushållsgemenskap att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So40 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Möjligheten för? och som slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse: Utskottet är positivt till regeringens förslag att införa en bestämmelse i socialtjänstlagen som ger kommunen rätt att ställa krav på att personer under 25 år och som uppbär försörjningsstöd skall delta i olika aktiva insatser som skall utveckla hans eller hennes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Enligt utskottets mening bör kravet på att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet kunna ställas även på personer som är över 25 år. Den föreslagna åldersgränsen bör därför utgå. Detta bör med anledning av motionerna So48 (fp) yrkande 2 och Ub247 yrkande 1 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen att riksdagen dels antar 6 c-6 e §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen dels med anledning av motionerna 1996/97:So48 yrkande 2 och 1996/97:Ub247 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97: So40 yrkande 11, 1996/97:So44 yrkande 2, 1996/97:So46 yrkande 6 och 1996/97:So49 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Utskottet ställer? och på s. 45 slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse: Utskottet ser positivt på att regeringen givit Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder som syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller utbildningssystemet. Utskottet delar också inställningen i propositionen om att det behövs ökad samverkan mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Enligt utskottets mening bör Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsens utredning avvaktas innan bestämmelser införs i socialtjänstlagen om att kommunerna skall ha rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna för denna typ av verksamhet måste klargöras. Vidare anser utskottet att det i lag bör anges att den ersättning som ungdomarna får för utfört arbete skall betraktas som lön och att de regler som gäller för arbetstagare också skall gälla för dem som deltar i av kommunen anvisad praktik eller kompetenshöjande verksamhet. Det finns enligt utskottets mening också skäl att överväga om inte de sysselsättnings- och kompetenshöjande åtgärder som regeringen föreslår lämpligen bör ske inom ramen för arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna So40 (v) yrkande 11 och So49 (mp) yrkande 2 om avslag på 6 c och e §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen. Även 6 d §, som i praktiken innebär att en ?arbetsplikt? införs i lagen, bör avslås av riksdagen. Yrkande 3 i motion So 49 (mp) avstyrks. Motionerna So48 (fp) yrkande 2 och Ub247 (fp) yrkande 1 avstyrks också. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So40 yrkande 11 och So49 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:So44 yrkande 2, 1996/97:So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2, 1996/97:So49 yrkande 3 och 1996/97:Ub247 yrkande 1 dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen såvitt avser 6 c-e §§ dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen (mom. 8) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Utskottet ställer ? och på s. 45 slutar med ?6 c-6 e §§ SoL? bort ha följande lydelse: Utskottet ser positivt på att regeringen givit Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder som syftar till att öka arbetslösa ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller i det reguljära utbildningssystemet. Utskottet delar också inställningen i propositionen om att det behövs ökad samverkan mellan socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Däremot avvisar utskottet regeringens förslag om att införa bestämmelser i socialtjänstlagen som skall ge kommunerna rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Utskottet anser att man på frivillig väg, i dialog mellan socialtjänst och klient kan nå mycket längre än med tvång. Det är inte socialtjänsten som skall bestämma vad som är kompetenshöjande för en mottagare av ekonomiskt bistånd, menar utskottet. Kommunerna bör ha en skyldighet att erbjuda någon form av sysselsättning för såväl unga som äldre personer, men individen själv måste bestämma vad som är kompetenshöjande och utvecklande för just honom eller henne. Utskottet tillstyrker därmed motionerna So40 (v) yrkande 11 och So49 (mp) yrkande 2 om avslag på 6 c-6 e §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen. Vad utskottet anfört om praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet bör med anledning av yrkande 3 i motionen So49 (mp) ges regeringen till känna. Motionerna So48 (fp) yrkande 2 och Ub247 (fp) yrkande 1 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande 6 c-6 e §§ socialtjänstlagen att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So40 yrkande 11, 1996/97:So49 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna 1996/97:So44 yrkande 2, So46 yrkande 6, 1996/97:So48 yrkande 2 och 1996/97:Ub247 yrkande 1 dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen såvitt avser 6 c-6 e §§ dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Annat bistånd (mom. 9) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som som på s. 45 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 46 slutar med ?avlösning och ledsagning? samt på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och avstyrks därför? bort utgå och ersättas av följande: I dag ingår stöd i form av t.ex. avlösning som en naturlig del i socialtjänstens åtagande gentemot familjer som har funktionshindrade barn. Enligt utskottets mening skall det vara en skyldighet, inte en rekommendation, för socialnämnderna att genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. LSS och LASS omfattar inte alla handikappgrupper, exempelvis inte barn som är synskadade eller som lider av MBD/Damp. För familjer med funktionshindrade barn är kommunernas bistånd i form av avlösning oerhört viktigt och ofta själva förutsättningen för att barnen skall kunna bo kvar hemma hos sina föräldrar. Enligt utskottets mening bör avlösarservice ingå i rätten till ?annat bistånd? enligt 6 f §. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So41 (m), So40 (v) yrkande 7, So47 (kd) yrkande 3 delvis och So414 (kd) antar det av reservanterna utarbetade förslaget till 6 f § lag om ändring i socialtjänstlagen. Motionerna So40 (v) yrkandena 2 och 8, So47 (kd) yrkande 3 delvis, So49 (mp) yrkande 1 delvis och So625 (c) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande annat bistånd att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40 yrkande 7, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis och 1996/97:So414 samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2 och 8, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse.
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | ------------------------------------------------------- | 6 f § | ------------------------------------------------------- |Med annat bistånd avses | | 1. färdtjänst, | | 2. hjälp i hemmet, | | 3. särskilt boende för service och omvårdnad för| |äldre eller bostad med särskild service för| |funktionshindrade, | ------------------------------------------------------- | |4. avlösarservice i| | |hemmet. | -------------------------------------------------------
16. Annat bistånd (mom. 9) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 46 slutar med ?och avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Enligt propositionen skall avlösar- och ledsagarservice endast vara frivilliga verksamheter för kommunerna. Ett beslut rörande sådana insatser kan endast överklagas genom kommunalbesvär. Vad gäller avlösarservice föreligger stor risk för att regeringens förslag kommer att drabba särskilt föräldrar till funktionshindrade barn och personer som bistår sina anhöriga. Förslaget kommer beträffande ledsagarservice att få negativa konsekvenser för alla som är i behov av denna slags insats men inte tillhör LSS:s personkrets. Enligt utskottet är det angeläget att avlösar- och ledsagarservice omfattas av rätten till bistånd och att beslut om dessa slags insatser kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Regeringens förslag innebär vidare att beslut om vård och behandling inte kan prövas i domstol annat än i den för kommunalbesvär stadgade ordningen. Den som t.ex. vill komma ifrån sitt drogberoende och önskar plats på ett behandlingshem har således inte rätt att överklaga ett beslut om öppenvård genom förvaltningsbesvär. Detta strider mot socialtjänstlagens portalparagraf om att verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. När det gäller att upphöra med ett missbruk är det viktigaste att missbrukaren själv kommit till insikt och att han vill sluta med droger. För att nå framgång med detta krävs det oftast att den enskildes val av behandlingsform respekteras. Utgångspunkten i socialtjänstens arbete med missbrukare är att åtgärderna skall ske på frivillig väg. För att inte försvåra rehabiliteringen av missbrukare anser utskottet att ett beslut av socialnämnden att avslå den enskildes begäran om viss vård- eller behandlingsinsats skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Enligt utskottets mening lämpar sig frågan om valet av insatser och utformningen av dessa mycket väl för juridisk överprövning. Även vård och behandling av missbrukare bör omfattas av rätten till bistånd. Enligt utskottet bör detsamma gälla för umgängesresor för barn samt vård och behandling av barn. Förslaget till 6 f § socialtjänstlagen bör ändras i enlighet med det sagda. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So40 (v) yrkandena 2, 7 och 8, So41 (m), So47 (kd) yrkande 3, So49 (mp) yrkande 1 delvis och So414 samt med avslag på motion So625 (c) antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 f § lag om ändring i socialtjänstlagen. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande annat bistånd att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2, 7 och 8, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis och 1996/97:So414 samt med avslag på motion 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse.
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservantens förslag | ------------------------------------------------------- | 6 f § | ------------------------------------------------------- |Med annat bistånd avses | | 1. färdtjänst, | | 2. hjälp i hemmet, | | 3. särskilt boende för service och omvårdnad för| |äldre eller bostad med särskild service för| |funktionshindrade, | ------------------------------------------------------- | | 4. avlösarservice i| | |hemmet, | | | 5. ledsagarservice, | | | 6. vård och behandling| | |av missbrukare, | | | 7. vård och behandling| | |av barn, | | | 8. resor i samband med| | |umgänge mellan föräldrar| | |och barn. | -------------------------------------------------------
17. Annat bistånd (mom. 9) Thomas Julin (mp) anser dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 45 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?6 g §?, den som på s. 45 börjar med ?I motionerna So40 (v) yrkande 8? och på s. 46 slutar med ?skälig levnadsnivå? och den som på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och avstyrks därför? bort utgå och ersättas av följande: Regeringens förslag innebär att beslut rörande vård och behandling av missbrukare inte kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Regeringen bedömer att kommunen och en enskild kan ha olika uppfattningar främst om valet av insats eller utformningen av denna samt att detta inte är en fråga som lämpar sig för juridisk överprövning. Ett högt antal överklaganden rörande missbrukarvård handlar just om valet av eller utformningen av insatsen. Enligt utskottet är frågan i högsta grad lämpad för överprövning i domstol. Det är viktigt för att en missbrukare skall kunna komma ifrån sitt missbruk att hans egen vilja respekteras. Därför är enligt utskottet den inskränkning i överklaganderätten som regeringen föreslår oacceptabel. Utskottet tillstyrker motionerna So40 (v) yrkande 8, So47 (kd) yrkande 3 delvis och So49 (mp) yrkande 1 delvis om att 6 f § bör kompletteras med vård och behandling av missbrukare. Motionerna So40 (v) yrkandena 2 och 7, So41 (m), So47 (kd) yrkande 3 delvis, So414 (kd) och So625 (c) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande annat bistånd att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40 yrkande 8, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis och 1996/97:So49 yrkande 1 delvis samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkandena 2 och 7, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3 delvis, 1996/97:So414 och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, med den ändringen att till paragrafen skall läggas ytterligare en punkt med följande lydelse: ?4. vård och behandling av missbrukare?,
18. Annat bistånd (mom. 9) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 45 börjar med ?Utskottet delar?och på s. 46 slutar med ?skälig levnadsnivå? samt den som på s. 46 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och avstyrks därför? bort utgå och ersättas av följande: Till skillnad från regeringen föreslog ocialtjänstkommittén att även personligt stöd (innefattande bl.a. avlösar- och ledsagarservice) samt vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL skulle omfattas av begreppet ?annat bistånd?. Enligt 1 § SoL skall socialtjänsten främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt LSS. Lagen omfattar emellertid inte alla dem med funktionshinder som behöver särskilda stödinsatser för att uppnå det som anges i portalparagrafen. Avlastning och andra stödåtgärder är en förutsättning för att funktionshindrade barn och ungdomar skall kunna bo i sina föräldrahem. Anhöriga och närstående svarar för merparten av omsorgsinsatserna till äldre och funktionshindrade. Regeringens förslag till 5 § SoL innebär att stödet till de anhöriga skall vara en frivillig verksamhet för kommunerna. Enligt utskottet bör de anhörigas situation lyftas fram och deras arbete uppvärderas. De måste få veta att deras arbete är viktigt. De behöver stöd och avlastning men också information, kunskap om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. Enligt utskottet är det angeläget att rätten till bistånd även omfattar personligt stöd samt stöd och avlastning för anhörigvårdarna. Socialtjänstens insatser i form av stöd, vård och behandling skall så långt som möjligt ges i frivilliga former med beaktande av den enskildes självbestämmanderätt. Den enskildes inflytande över vården och möjlighet att välja insats är avgörande för motivation och behandlingsresultat. Regeringens förslag innebär emellertid att exempelvis en missbrukare inte längre har möjlighet att överklaga ett beslut om viss vård eller behandling genom förvaltningsbesvär. Utskottet anser detta vara otillfredsställande. Rätten till bistånd bör därför omfatta även vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna So47 (kd) yrkande 3, So414 (kd), So40 (v) yrkandena 7 och 8, So41 (m) och So49 (mp) yrkande 1 delvis antar det av reservanten utarbetade förslaget till 6 f § lag om ändring i socialtjänstlagen. Motionerna So40 (v) yrkande 2 och So625 (c) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande annat bistånd att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So40 yrkandena 7 och 8, 1996/97:So41, 1996/97:So47 yrkande 3, 1996/97:So49 yrkande 1 delvis och 1996/97:So414 samt med avslag på motionerna 1996/97:So40 yrkande 2 och 1996/97:So625 antar 6 f § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse.
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservantens förslag | ------------------------------------------------------- | 6 f § | ------------------------------------------------------- |Med annat bistånd avses | | 1. färdtjänst, | | 2. hjälp i hemmet, | | 3. särskilt boende för service och omvårdnad för| |äldre eller bostad med särskild service för| |funktionshindrade, | ------------------------------------------------------- | | 4. personligt stöd, | | | 5. vård och behandling| | |som inte är hälso- och| | |sjukvård enligt hälso- och| | |sjukvårdslagen (1982:763),| | | 6. stöd och avlastning i| | |vård och omsorg av nära| | |anhörig eller närstående.| -------------------------------------------------------
19. Tydligare lagtext (mom. 11) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 47 börjar med ?I motion So48? och slutar med ?Motionen avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt LSS. Denna lags personkrets utgör emellertid bara en liten del av de många funktionshindrade som behöver särskilda stödinsatser för att uppnå en skälig levnadsnivå. I begreppet ?annat bistånd? inräknas enligt förslaget till 6 f § SoL färdtjänst, hjälp i hemmet och särskilt boende. I propositionen räknas upp vilka behov som skall tillgodoses men inte hur det skall ske. Det är t.ex. oklart om hjälp i hemmet omfattar ledsagning och nattpatrull. Oklart är också om avlösning och tillgång till kontaktfamilj ingår i begreppet hjälp i hemmet eller om bistånd i form av dessa insatser skall sökas enligt 6 g §, bistånd i andra fall. Den oklart formulerade lagtexten innebär enligt utskottet att utsatta människor, som personer med funktionshinder och många äldre, riskerar att mista sina möjligheter att påverka och bestämma över sin egen situation. Detta står inte i samklang med portalparagrafen om att den sociala verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Rättssäkerheten för utsatta grupper som är beroende av en väl fungerande socialtjänst måste garanteras. Utskottet anser därför att regeringen måste återkomma med förslag till tydligare lagtext när det gäller 6 f och 6 g §§ SoL. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 3 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande tydligare lagtext att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Närståendevård (mom. 12) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?Frågan om? och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu inser värdet av frivilligt socialt arbete och att närståendevården lyfts fram. Den nya bestämmelsen i 5 § SoL är dock alltför vagt utformad. Det är vidare viktigt att understryka att närståendevården måste vara frivillig, både för vårdaren och för den som vårdas. Den vårdades integritet måste respekteras. Inte alla upplever det som uteslutande positivt att bli vårdad av en nära anhörig. Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med de båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstående skall kunna ges. Enligt utskottet bör följande reformförslag tas upp vid överläggningarna: en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård, förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt en ytterligare förlängd ledighet för dem som vårdar. Förbättrade förhållanden för dem som önskar vårda närstående i hemmet kan enligt utskottet i sin tur innebära både humanitära och ekonomiska vinster. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So48 (fp) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande närståendevård att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 8 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. 5 § socialtjänstlagen (mom. 13) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?De anhöriga? och slutar med ?2 avstyrks? bort ha följande lydelse: I propositionen framhålls att anhöriga svarar för betydande hjälp- och stödinsatser till äldre och till personer med funktionshinder. Studier av omfattningen av anhörigas insatser tyder på att dessa är två till tre gånger större än samhällets hjälpinsatser. Anhörigomsorgen tycks dock fortfarande ske i det tysta och det är ingen självklarhet för anhörigvårdarna att få hjälp och stöd från samhället. De gör ett arbete som de sällan får ersättning för och som dessutom innebär att de ofta sliter ut sig i förtid om de inte får möjlighet till avlösning. Regeringen har, trots goda kunskaper om och förståelse för anhörigvårdarnas betydelse och därmed stora behov av avlösning, lagt ett förslag till 5 § SoL som innebär att avlösning enbart blir ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det finns enligt utskottet en uppenbar risk att kommunerna i dagens ekonomiskt trängda läge väljer att se kortsiktigt på problemet och minskar eller avskaffar det nuvarande stödet till anhöriga. Enligt utskottet bör ordet ?bör? i den föreslagna lydelsen av 5 § SoL ersättas av ?skall?. Ledsagarservice, som är en förutsättning för att vissa gravt funktionshindrade skall kunna delta i samhällslivet på lika villkor som övriga människor, nämns över huvud taget inte i propositionen. Utskottet anser att kommunerna även skall vara skyldiga att tillhandahålla ledsagarservice. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet med vad utskottet anfört om avlösning och ledsagning. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande 5 § socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So42 yrkandena 1-2 och med avslag på motion 1996/97:So47 yrkande 4 dels antar 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. 5 § socialtjänstlagen (mom. 13) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 49 börjar med ?Däremot anser? och på s. 50 slutar med ?ändring i SoL? bort ha följande lydelse: Det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar görs i dag till stor del av andra kommunala organ än socialtjänsten. Socialtjänstens möjligheter att bedriva förebyggande verksamhet för denna målgrupp är beroende av samverkan mellan kommunala förvaltningar och organisationer. För att nå en samordning av de resurser som finns i kommunens förvaltningar och i de frivilliga organisationerna bör enligt utskottets mening kommunerna vara skyldiga att upprätta en särskild plan till stöd för det allmänt förebyggande arbetet bland barn och ungdomar. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion So47 (kd) yrkande 4 antar det av reservanten utarbetade förslaget till 5 § lag om ändring i SoL. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande 5 § socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So47 yrkande 4 samt med avslag på motion 1996/97:So42 yrkandena 1 och 2 antar 5 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse.
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservantens förslag | ------------------------------------------------------- | 5 § | ------------------------------------------------------- |Till socialnämndens uppgifter hör att | | göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i| |kommunen, | | medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med| |andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och| |enskilda främja goda miljöer i kommunen, | | informera om socialtjänsten i kommunen, | | genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja| |förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, | | svara för omsorg och service, upplysningar, råd,| |stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till| |familjer och enskilda som behöver det. | | Socialnämnden bör genom stöd och avlösning| |underlätta för dem som vårdar närstående som är| |långvarigt sjuka eller äldre eller som har| |funktionshinder. | ------------------------------------------------------- | | Socialnämnden skall till| | |stöd för och som| | |riktlinjer för kommunens| | |förebyggande verksamhet| | |för barn och ungdomar| | |upprätta en särskild plan.| -------------------------------------------------------
23. Utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan till socialnämnden (mom. 15) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 52 börjar med ?Försäkringskassan kan? och slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Endast i undantagsfall är det i dag möjligt för en socialnämnd att från försäkringskassan utan den enskildes samtycke erhålla en del av dennes pension eller bostadsbidrag för att täcka kostnader för hyra. Kommunerna, som har det yttersta ansvaret för att kommuninvånarna har tak över huvudet, tvingas att betala hela hyresskulden för att den enskilde inte skall vräkas från sin bostad. Utskottet anser att socialnämndernas möjligheter att direkt från försäkringskassorna erhålla pension eller bostadsbidrag skall utökas. Den personliga integriteten måste emellertid beaktas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So43 (m) yrkande 2 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande utbetalning av pension m.m. från försäkringskassan till socialnämnden att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So43 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Kompetens och kvalitet (mom. 17) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 58 börjar med ?Utskottet kan? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse: Socialstyrelsen har i sin granskning av handläggningen av enskilda ärenden inom socialtjänsten bl.a. funnit att socialsekreterarna har otillräckliga kunskaper om barns behov och utveckling, att de sällan samtalar med barnen, att föräldrarnas omsorgsförmåga inte dokumenteras och att bedömningar och motiveringar i stor utsträckning saknas i ärenden som rör barn. Utskottet anser det därför ytterst angeläget att socialsekreterarna erhåller vidareutbildning i frågor om barns behov och utveckling. Samarbete måste etableras med psykologer och barnpsykiatriker som har kunskap om barns behov och utveckling och om barns sätt att tänka och uttrycka sig. I annat fall kommer man inte att kunna leva upp till bestämmelsen om att barnets bästa skall stå i centrum. Vidareutbildning behövs också i frågor som gäller äldre, funktionshindrade, invandrare och missbrukare, anser utskottet. I detta sammanhang krävs att socialtjänsten samarbetar med hälso- och sjukvården, ideella organisationer osv. En nyckelgrupp inom kommunernas äldreomsorg är de som bedömer enskildas behov av service och omsorg. Undersökningar visar att samma underlag för behovsbedömningen värderas olika inom yrkesgruppen. För att göra bedömningarna så kvalificerade som möjligt finns därför ett behov av vidareutbildning även av dessa handläggare. Kompetenshöjning kan ske bl.a. genom handledning från personer med specialistkompetens inom olika områden av betydelse för äldres hälsa och välbefinnande. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkandena 4 och 5 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande kompetens och kvalitet att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1996/97:So48 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motionerna 1996/97:So623, 1996/97:So628 yrkande 5, 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:A821 yrkande 24 dels antar 7 a § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Kompetens och kvalitet (mom. 17) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 58 börjar med ?När det gäller? och slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att socialsekreterare bör ha särskild kompetens och någon form av legitimation för att få handlägga särskilt svåra ärenden, exempelvis ärenden rörande omhändertaganden av barn. Legitimation skall kunna sökas av socionomer som genomgått socionomutbildningen om 3,5 år och som har en grundläggande erfarenhet av socialt arbete. Arbetet skall ha utförts under handledning. Utskottet anser vidare att det bör skapas en statlig fond för köp av särskild kompetens inom vård, utbildning och omsorg. Olika verksamheter inom vård och omsorg skall själva avgöra om de är i behov av särskild kompetens och sedan ansöka om medel ur fonden för att till en fast taxa, beroende på yrkeskategori, köpa ett antal timmar från en enskild företagare. Olika företagare skall finnas registrerade i en databank hos fonden och måste uppfylla vissa kriterier, bl.a. avseende kompetens, för att kunna komma i fråga för uppdraget. På så sätt kommer verksamheter inom vård, utbildning och omsorg att få tillgång till mycket viktig specialistkompetens som de annars på grund av begränsat ekonomiskt utrymme saknar. Förslaget innebär inte att ordinarie tjänster byts ut mot projekttimmar utan att i dag eftersatta sektorer får ett lyft. Den föreslagna modellen för kompetensutveckling kommer också att att öka möjligheterna för framför allt kvinnor inom vård och omsorg att få en självständigare arbetssituation, genom att bilda egna företag samt att skapa ny status för sådana kunskaper som traditionellt inte ansetts som specialistkompetens. Det kommunala självstyret kränks inte eftersom kommuner och landsting själva avgör i vilken utsträckning specialistkompetens skall köpas. Vidare anser utskottet att fonden skall vara tidsbegränsad, förslagsvis på fem år. Ett tak bör sättas för hur många timmar som kan beviljas för varje uppdrag. Fonden skall därutöver vara öppen för insyn och kontroll av myndigheter, regering och riksdag. Fondmedlen skall endast få användas till uppdrag som avser att lösa ett särskilt problem, eller till förebyggande arbete eller för att tillfälligt tillföra särskilda kunskaper inom en viss verksamhet. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag avseende finansiering, organisationsform, förvaltning och administrering av fonden. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So628 (mp) yrkande 5 och So803 (mp) yrkandena 1 och 2 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande kompetens och kvalitet att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1996/97:So628 yrkande 5 och 1996/97:So803 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:So48 yrkandena 4 och 5, 1996/97:So623 och 1996/97: A821 yrkande 24 dels antar 7 a § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Vård av missbrukare (mom. 19) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet är ser med stor oro på de senaste årens nedskärningar inom missbrukarvården. Missbrukarvården har i dagens kärva ekonomiska läge kommit att bli det område som har lägst prioritet bland kommunerna. Många människor får i dag kämpa för att deras barn eller andra familjemedlemmar skall få den vård de behöver för att komma ifrån sitt missbruk. Läget är ytterst allvarligt utifrån såväl ekonomiska som humanistiska och etiska skäl. Utskottet anser att regeringen nu måste ingripa för att hejda neddragningarna inom vården samt för att på olika sätt se till att kommunerna tar sitt ansvar för att missbrukare kommer under professionell behandling. Regeringen bör även överväga om staten skall bidra till finansieringen av behandlingshem för missbrukare genom direkta anslag i statsbudgeten. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So661 (kd) yrkandena 1 och 2 samt med anledning av motion So651 (v) yrkande 3 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande vård av missbrukare att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So661 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion 1996/97:So651 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. LVM (mom. 20) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med ?Vård enligt? och slutar med ?So603 (m) yrkande 6? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening visar dock erfarenheterna att nuvarande LVM inte ger tillräckliga möjligheter att ingripa på ett tidigt stadium. Missbrukarvården är i dag i alldeles för stor utsträckning inriktad på dem som har ett långt missbruk bakom sig. Enligt utskottets mening tar denna vård resurser från missbrukare som befinner sig i början av ett missbruk. För gruppen grava missbrukare är det mer meningsfullt att satsa på inackordering, sysselsättning och gemenskap. Vidare anser utskottet att det behövs en ny LVM som kombinerar frivilliga åtgärder och tvång. Familjens, vänners och arbetskamraters möjligheter att ge stöd och hjälp måste också förstärkas. Utskottet föreslår att stöd och behandling skall ske på tre nivåer. Dessa är frivilliga åtgärder inom ramen för socialtjänstlagen, övervakning och föreskrifter som socialnämnden ålägger missbrukaren att följa och i sista hand frihetsberövande. Därutöver anser utskottet att den nya lagen bör ge möjlighet till s.k. kontraktsvård och längre sammanhängande vårdperioder. Insatserna bör inriktas på missbrukare som befinner sig i början av ett missbruk. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring i LVM i enlighet med det anförda. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande LVM att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Ideella organisationer (mom. 21) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Annika Jonsell (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med ?Utskottet anser? och som slutar med ?Yrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att ideella organisationer och många enskilda personer utför ett mycket värdefullt arbete i kampen mot drogmissbruk och i vården av missbrukare. De frivilliga organisationerna har också uppnått goda behandlingsresultat. Ett stort problem i dag är att väntetiderna är alltför långa för personer som på grund av missbruk behöver vård och rehabilitering. Denna brist kan enligt utskottets mening åtgärdas genom att stat och kommun regelbundet och konsekvent använder sig av de frivilliga organisationernas möjlighet att erbjuda vård- och behandlingsplatser. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande ideella organisationer att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser (mom. 22) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med ?Det finns? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse: Behovet av behandlingshem för barn och ungdomar med missbruksproblem har såvitt utskottet erfarit ökat. Detta har medfört att kommunerna, i den mån de inte har egna platser, får köpa platser på annat håll såväl inom landet som utomlands. Enligt utskottets mening finns det stora risker med att okritiskt köpa platser på behandlingshem i andra länder. Socialstyrelsens tillsynsansvar gäller endast behandlingshem i Sverige. För att motverka risken att missbrukare skickas till behandlingshem där kvaliteten på behandlingen är mindre god eller behandlingen är rent av skadlig bör ett system för kvalitetskontroll utarbetas också för behandling utomlands. Det bör enligt utskottet ankomma på regeringen att utreda möjligheten att skapa ett sådant system. När det gäller den svenska missbrukarvården anser utskottet att det finns ett stort behov av att följa upp och utvärdera olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser. Behovet av kunskap om effekterna av olika insatser och metoder inom missbrukarvården är stort. Ett ökat kommunalt samarbete måste enligt utskottet komma till stånd för att resultaten inom missbrukar- och ungdomsvården skall kunna mätas och utvärderas på ett effektivt sätt. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So48 (fp) yrkandena 13 och 14 och So656 (fp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande utvärdering m.m. av olika behandlingsinsatser att riksdagen med anledning av av motionerna 1996/97:So48 yrkandena 13 och 14 och 1996/97:So656 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Anhöriga till missbrukare (mom. 24) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Med det sagda? och slutar med ?yrkande 14? bort ha följande lydelse: En framgångsrik rehabilitering av en missbrukare beror ofta på ett aktivt stöd från missbrukarens närmaste personkrets. Få kommuner har program för att stödja anhöriga till missbrukare. Individuellt stöd kan erbjudas men ofta först efter förfrågan från den anhörige. Utskottet anser att den kommande utredningen bör få i uppdrag att se över möjligheterna till ett mer aktivt stöd till den närmaste personkretsen kring en missbrukare. Detta bör med anledning av motion So40 (v) yrkande 9 ges regeringen till känna. Övriga motioner under detta avsnitt avstyrks. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande anhöriga till missbrukare att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1996/97:So645 delvis och 1996/97:So655 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. FN:s barnkonvention (mom. 26) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Utskottet behandlade? och på s. 71 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Det är enligt utskottet viktigt att alla som är verksamma vid de olika förvaltningarna, inom socialtjänsten och i andra offentliga verksamheter får kännedom om FN:s barnkonvention och tillämpar den. Frågor om barns rättigheter och barnkonventionen måste därför vara ett viktigt inslag i all utbildning för personalkategorier som arbetar med barn. Enligt utskottet bör ut- och fortbildningen av dessa yrkesgrupper ses över för att säkerställa att idéerna om barnets rättigheter förankras och vidareutvecklas. Alla som handlägger ärenden som rör barn måste öka sin kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig samt anlita sakkunniga med reell kompetens när deras egen kunskap inte räcker till. Utskottet anser att regeringen bör initiera konkreta utbildningsinsatser för att höja berörda personalgruppers barnkompetens. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 9 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande FN:s barnkonvention att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Ändring av LVU (mom. 30) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet behandlade? och på s. 75 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Barn som växer upp i missbrukarhem är ofta mycket utsatta. Det är därför angeläget att deras situation uppmärksammas och att åtgärder vidtas på ett så tidigt stadium som möjligt. Socialnämndernas åtgärder kommer i dag ofta överraskande för de berörda parterna och dessutom för sent. Den gamla barnavårdslagens 26 § innebar att de sociala myndigheterna i samarbete med familjen hade en reell möjlighet att på ett tidigt stadium hjälpa och stötta familjer där barnen riskerade att råka illa ut fysiskt eller psykiskt. Åtgärder enligt denna lag vidtogs stegvis och inleddes med att de sociala myndigheterna i samråd med familjen planerade insatser som syftade till att stötta familjen. Ledde inte detta till önskat resultat kunde barnavårdsnämnden komma med förmaningar eller varningar. Därefter kunde de sociala myndigheterna lämna föreskrifter om barnets levnadsförhållanden och för det fjärde beordra övervakning av barnet. Först som en sista åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli aktuellt. Enligt utskottet gav dessa bestämmelser utrymme för de sociala myndigheterna att bevara och respektera familjen som en enhet och för familjen att själv förbättra sin situation. Genom att föräldrarna var medvetna om att ytterligare åtgärder kunde komma att vidtas om ingen förändring till det bättre skedde fanns en möjlighet att på ett tidigt stadium rädda barn från att skadas. Utskottet anser att lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall kompletteras med föreskrifter motsvarande den gamla barnavårdslagens 26 §. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till sådan lagreglering. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So603 (m) yrkande 5 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande ändring av LVU att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Socialtjänstsekretessen (mom. 32) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med ?Såväl socialutskottet? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet bör uppgiften att minska ungdomsbrottsligheten och förhindra att unga människor fastnar i kriminalitet ha högsta prioritet. I en utredningspromemoria från Justitiedepartementet, Sekretess vid samarbete mot ungdomsbrott och ekobrott (Ju 1994:E), konstaterades att nuvarande sekretessregler försvårar ett effektivt samarbete mellan polisen och socialtjänsten. Utredningsarbetet resulterade i ett förslag till komplettering av 14 kap. 2 § sekretesslagen. Lagförslaget innebär att socialtjänstsekretess inte skall hindra att uppgifter om ungdomar och deras närstående lämnas till polisen i vissa fall, om det finns påtaglig risk att den unge skall begå brott och uppgifterna dessutom kan antas bidra till att förhindra brott. Utskottet anser att en ändring av sekretesslagen i enlighet med förslaget i promemorian bör ske. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan reglering. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So44 (m) yrkande 9 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande socialtjänstsekretessen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So44 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Samverkan kring barn i riskzonen (mom. 33) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 75 börjar med ?I propositionen betonas? och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse: Samverkan mellan socialtjänsten och olika samhällssektorer är ofta nödvändig för att åstadkomma bästa möjliga insatser för den enskilde. Utskottet kan konstatera att det fortfarande finns brister i samarbetet avseende barn, människor med missbruksproblem och äldre. Inte sällan anges sekretesslagen lägga hinder i vägen för ett effektivt samarbete. Det finns emellertid fall där man utvecklat arbetssätt som gör att detta hinder bortfaller. Utskottet anser att dessa goda exempel skall förmedlas till de olika inblandade samhällsorganen på ett effektivare sätt än hittills. Riskbarn identifieras ofta redan inom barnhälsovården. På några håll i landet görs försök där mödrahälsovården, barnhälsovården och skolhälsovården samlokaliseras och tidigt samverkar kring riskbarnen. Enligt utskottet bör sådana försök stimuleras och ligga till grund för nya organisationsformer och arbetssätt. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 7 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande samverkan kring barn i riskzonen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Omhändertaganden av barn (mom. 35) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?Regeringen konstaterar? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Den kritik som riktats mot socialtjänstens utredningar i ärenden rörande barn och ungdomar måste enligt utskottets mening tas på stort allvar. Rättssäkerheten för den enskilda familjen i ärenden och mål enligt LVU måste stärkas och bli likvärdig med den som gäller i brottmål. Enligt utskottet skall endast mycket starka skäl kunna föranleda att ett barn rycks upp från sin hemmiljö. Samtidigt måste emellertid beaktas att socialtjänsten har till uppgift att värna de barn som riskerar att fara illa i hemmiljön eller på grund av sitt eget beteende. Utskottet ser positivt på regeringens förslag till bl.a. skärpta regler för dokumentation och journalhantering men anser att frågorna kring tvångsomhändertaganden av barn måste bli föremål för en djupare analys. Regeringen bör därför tillkalla en utredning med uppdrag att se över nuvarande regler och föreslå ändringar som stärker rättssäkerheten för den enskilde i dessa mål och ärenden. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So44 (m) yrkande 7, So628 (mp) yrkande 10 och So49 (mp) yrkande 6 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande omhändertaganden av barn att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 7, 1996/97:So49 yrkande 6 och 1996/97:So628 yrkande 10 samt med avslag på motion Ju512 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Delegation av beslutsrätt (mom. 36) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Frågor som rör omhändertaganden är utan tvekan de allra svåraste och känsligaste inom socialtjänstens område. Detta gäller alldeles särskilt omhändertaganden av barn. Ärendena kräver stor kompetens och livserfarenhet. Enligt nu gällande regler är det möjligt för en socialnämnd att delegera rätten att fatta beslut i ärenden om tvångsomhändertaganden enligt LVU och LVM till ett arbets- eller socialtjänstutskott med endast ett begränsat antal politiker. Det finns många exempel på fall där socialtjänstens beslut i ett ärende rörande omhändertagande av ett barn visat sig vara grundat på felaktiga uppgifter. Utskottet anser mot bakgrund härav att möjligheten att delegera beslutsrätten avseende omhändertaganden av barn enligt såväl socialtjänstlagen som LVU bör tas bort. Beslut i dessa ärenden skall i stället fattas av socialnämnden eller annan nämnd i kommunen som har ansvaret för socialtjänstfrågor. Denna ordning innebär att fler personer deltar i beslutet, vilket ökar möjligheten att fatta ett riktigt beslut. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So43 (m) yrkande 1 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande delegation av beslutsrätt att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So43 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Förhandlingar i länsrätt (mom. 37) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 79 börjar med ?I ärenden? och slutar med ?yrkandena 7-9? bort ha följande lydelse: Den som kallas till ett sammanträde hos en socialförvaltning eller till en förhandling vid länsrätten känner sig ofta liten, svag och utlämnad. Utskottet anser därför att den enskilde vid dessa tillfällen alltid skall ha rätt till stöd av ett medborgarvittne eller annan stödperson. Rättssäkerheten vid handläggandet av sociala mål i länsrätt ifrågasätts ofta av de inblandade parterna. Enligt utskottet är det därför angeläget att förhandlingen är öppen om de som berörs av ett mål i länsrätt så önskar. Vid begäran om öppna dörrar måste dock hänsyn tas till barnets bästa. För att undvika olämpliga placeringar av barn skall enligt utskottet de kontrollbesök som socialtjänsten gör i familjehemmen vara oanmälda. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So628 (mp) yrkandena 7-9 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande förhandlingar i länsrätt att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So628 yrkandena 7-9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Kontaktpersoner (mom. 38) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med ?I propositionen? och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse: En undersökning har visat att en stor del av de ungdomar som vistas på LVU- hem återfaller i kriminalitet och drogmissbruk så snart vården upphör. Mycket talar för att det är uppföljningsverksamheten som har de största bristerna. I socialtjänstförordningen och LVU nämns bruket av kontaktperson endast beträffande förebyggande insatser. I de flesta fall utses visserligen en kontaktman till utskrivna ungdomar men av kostnadsskäl ofta inte någon på samma ort. Månadskostnaden för en plats på ett LVU-hem är relativt hög. Ett alternativ till det nuvarande systemet vore att minska tiden som tillbringas på vårdhem för att på så sätt finansiera kontaktpersoner som ansvarar för uppföljning på ungdomarnas hemort. Förslaget skulle enligt utskottets mening göra behandlingen effektivare, inte bara ur kostnadssynpunkt utan framför allt ur vård- och rehabiliteringssynpunkt. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So608 (kd) ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande kontaktpersoner att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So608 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Könsbaserad statistik (mom. 39) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med ?Arbetsmarknadsutskottet? och slutar med ?yrkande 14 avstyrks? bort ha följande lydelse: De flesta myndigheter är i dag medvetna om den könsbaserade statistikens betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. Könsbaserad statistik synliggör förhållandena mellan könen och visar på missförhållanden som kan tyda på könsdiskriminering. Utan könsbaserad statistik kan inte heller några konsekvensanalyser göras. Enligt utskottet är det för socialnämnderna av största vikt att det förs könsbaserad statistik. Om kommunen exempelvis skall anslå medel till åtgärder för missbrukare är det viktigt att veta om flertalet missbrukare är kvinnor eller män. Könsbaserad statistik på individnivå är också viktig för socialforskningen. Därigenom kan avslöjas om kvinnor eller män behandlas diskriminerande inom socialtjänsten, t.ex. om den ena gruppen får mer hemtjänst eller ekonomiskt bistånd än den andra. Utskottet anser att regeringen bör ge Statistiska centralbyrån i uppdrag att utforma direktiv för hur könsuppdelad statistik skall föras vid olika myndigheter. dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande könsbaserad statistik att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Familjerådslag (mom. 42) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 86 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?den grunden? bort ha följande lydelse: Försöksverksamheten med familjerådslag i Sverige har slagit väl ut. Utskottet anser att de erfarenheter som gjorts av modellen är så positiva att Socialstyrelsens utvärdering inte behöver avvaktas. Enligt utskottet bör således alla kommuner som är intresserade snarast ges möjlighet att införa familjerådslag som en arbetsmetod i socialtjänstens verksamhet. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So47 (kd) yrkande 6, So49 (mp) yrkande 5, So604 (s) yrkande 3, So615 (kd) yrkande 2, So628 (mp) yrkandena 3 och 4, So643 (fp) och So636 (kd) yrkande 3 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande familjerådslag att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So47 yrkande 6, 1996/97:So49 yrkande 5, 1996/97:So604 yrkande 3, 1996/97: So615 yrkande 2, 1996/97:So628 yrkandena 3-4, 1996/97:So636 yrkande 3 och 1996/97:So643 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Valfrihet inom äldreomsorgen (mom. 43) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 90 börjar med ?Utskottet ställer sig? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Valfriheten och mångfalden måste värnas också för de äldre. Utskottet anser därför att de äldre måste ges lagstadgad rätt till valfrihet i fråga om hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. När behoven av insatsen är fastställda bör den enskilde själv kunna välja formerna för insatsen liksom vem som skall ge den. Inriktningen skall vara att den enskild,e om han eller hon så önskar, så långt som möjligt erbjuds vård i det egna hemmet. Rätten att välja kommer, enligt utskottets mening, att leda till att fler alternativ skapas. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So44 (m) yrkande 10 och So46 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So44 yrkande 10 och 1996/97:So46 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Målet för socialtjänstens arbete med äldre människor (mom. 44) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 90 börjar med ?Regeringen föreslår? och på s. 91 slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att den nuvarande formuleringen i socialtjänstlagens 19 § om ?en aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra? bör återinföras. Utskottet delar inte uppfattningen i propositionen att denna formulering skulle vara uttryck för synen på äldre som passiva och ömkansvärda i behov av aktivering, utan anser att formuleringen i stället ger uttryck för en strävan efter en god samhällsgemenskap för äldre människor. Utskottet tillstyrker 19 § i regeringens förslag till lag om ändring i SoL men anser samtidigt att riksdagen med anledning av motion So40 yrkande 13 bör ge regeringen till känna att den bör återkomma med förslag i vilket den tidigare formuleringen om ?en aktiv och meningsfylld tillvaro i gemenskap med andra? åter införs i lagtexten. dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande målet för socialtjänstens arbete med äldre människor att riksdagen dels antar 19 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet därutöver anfört,
43. Äldreombudsman (mom. 46) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 91 börjar med ?Utskottet behandlade? och på s. 92 slutar med ?yrkande 6.? bort ha följande lydelse: Det behövs en kontinuerlig uppföljning av verksamheten inom äldreomsorgen. Enligt utskottets mening är det en trygghet för enskilda, personal och politiker om det är oberoende personer som ständigt bevakar och följer det som sker inom verksamheterna. En äldreombudsman skulle kunna vara den instans dit personer kan vända sig med synpunkter, klagomål och förslag utan att riskera relationen till den personal som ger omsorgen. Vad utskottet anfört med anledning av motion So48 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande äldreombudsman att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Brister i äldreomsorgen (mom. 47) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?I betänkandet? och slutar med ?yrkande 11 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion So48 (fp) att bristerna inom äldreomsorgen måste åtgärdas. Ett välfärdskontrakt bör införas för att stärka den enskildes rättigheter och möjligheter att bo kvar i det egna hemmet liksom en hjälpmedelsgaranti som ger äldre rätt till hjälpmedel inom en angiven tidsperiod. Rehabiliteringen måste bli bättre. Utskottet anser också att rätten till ett eget rum inom äldreboendet för den som så önskar måste slås fast. Genom gruppboende och dagverksamhet förbättras omsorgsverksamheten för de dementa. Vikten av näringsriktig mat och god tandhälsa för hälsotillståndet kan inte nog understrykas, liksom åtgärder för att förebygga olycksfall. Vad utskottet anfört med anledning av motion So48 (fp) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande brister i äldreomsorgen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen (mom. 48) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 93 slutar med ?yrkande 12 avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Utskottet anser det nödvändigt med en tydligare lagstiftning om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen så att intentionerna i propositionen 1992/93:129 och utskottets betänkande 1992/93:SoU12 i detta avseende kan förverkligas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So48 (fp) yrkande 12 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande avgifter inom äldre- och handikappomsorgen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So48 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. 35 § socialtjänstlagen (mom. 49) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Annika Jonsell (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med ?Likställighetsprincipen kräver? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet måste åtgärder vidtas för att hindra kommunerna från att använda sig av taxor, inte minst progressiva taxor, som beräknas på bruttoinkomsterna för hushållet gemensamt och oberoende av vem som utnyttjar tjänsten. I specialmotiveringen till kommunallagen anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna inte ger utrymme för någon inkomstfördelande verksamhet. Utskottet anser att den kollision som föreligger mellan kommunallagen och socialtjänstlagen i denna fråga inte är acceptabel. Enligt utskottet bör regler införas som preciserar vad som avses med skäliga avgifter enligt 35 § SoL. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion K211 (m) yrkande 1 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande 35 § socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K211 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor (mom. 50) Marie Engström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med ?I motion So40? och slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse: Äldre och funktionshindrade människor har olika behov. Unga funktionshindrade har t.ex. helt annorlunda behov än äldre människor, även i förhållande till äldre med funktionshinder. Utskottet anser att det i socialtjänstlagen bör göras en boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor. De båda grupperna bör särskiljas och inte likabehandlas. Enligt utskottet bör regeringen ge den nya socialtjänstutredningen i uppdrag att föreslå ändringar i lagen med detta syfte. Detta bör riksdagen med anledning av motion So40 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse: 50. beträffande boskillnad mellan äldre och funktionshindrade människor att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So40 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Tillståndsplikt för enskild verksamhet (mom. 51) Kerstin Warnerbring (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 94 börjar med ?Utskottet instämmer? och på s. 95 slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse: Socialtjänstkommittén har gjort en omfattande genomgång av de förändringar som inträffat i den kommunala verksamheten sedan socialtjänstlagen tillkom. Det har i vissa fall uppstått oklarheter kring ansvaret för enskilt bedriven verksamhet och huruvida tillstånd för verksamheten krävs. Utskottet ser positivt på förslaget i propositionen att precisera kraven för tillstånd men delar inte regeringens uppfattning att ?hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad tid av dygnet? skall vara tillståndspliktig. Enligt utskottet kan denna bestämmelse medföra vissa avgränsningsproblem. Utskottet anser det tillräckligt att verksamhet som bedrivs under en begränsad del av dygnet står under tillsyn. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So46 (c) yrkande 8 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande tillståndsplikt för enskild verksamhet att riksdagen dels antar 69 och 69 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels med anledning av motion 1996/97:So46 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Tillsyn över enskild verksamhet (mom. 52) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Kerstin Warnerbring (c), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 95 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse: Enskild verksamhet som bedrivs som alternativ till den kommunala skall enligt regeringens förslag till 69 c § SoL stå under löpande tillsyn av socialnämnden i den kommun där verksamheten är belägen. Enligt utskottet är detta inte tillfredsställande. Länsstyrelsen, som redan i dag har tillsyn över den kommunala verksamheten, måste enligt utskottets mening anses vara mer neutral i detta sammanhang. Utskottet anser således att länsstyrelsen skall ansvara för den löpande tillsynen över sådan enskild verksamhet för vilken tillstånd krävs enligt förslaget till 69 § första stycket SoL. Socialnämnden skall vara rapporteringsskyldig om den får kännedom om missförhållanden i verksamheten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 69 b § SoL samt föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och motion So44 (m) yrkande 11 antar det av reservanterna utarbetade förslaget till 69 c § SoL. dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande tillsyn över enskild verksamhet att riksdagen dels antar 69 b § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen, dels med anledning av propositionen och motion 1996/97:So44 yrkande 11 antar 69 c § lagen om ändring i socialtjänstlagen med följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | ------------------------------------------------------- | 69 c § | ------------------------------------------------------- |Verksamhet för vilken | Verksamhet för vilken| |tillstånd krävs enligt 69 |tillstånd krävs enligt 69| |§ första stycket står |§ första stycket står| |under löpande tillsyn av |under löpande tillsyn av| |socialnämnden i den kommun |länsstyrelsen i det län| |där verksamheten är |där verksamheten är| |belägen. Nämnden har rätt |belägen. Länsstyrelsen har| |att inspektera |rätt att inspektera| |verksamheten och får |verksamheten och ta del av| |inhämta de upplysningar |de handlingar som behövs| |och ta del av de |för tillsynen. | |handlingar som behövs för | | |tillsynen. | | ------------------------------------------------------- |Om socialnämnden får kännedom om missförhållanden i| |enskild verksamhet som står under länsstyrelsens| |tillsyn, skall socialnämnden underrätta länsstyrelsen| |om det. | -------------------------------------------------------
50. Brottsförebyggande arbete (mom. 53) Kerstin Warnerbring (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 96 börjar med ?Med hänsyn? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Samhällets viktigaste uppgift när det gäller att stävja våldstendenser är att bygga upp en väl fungerande brottsförebyggande verksamhet. För att effektivisera det brottsförebyggande arbetet behövs enligt utskottet en gemensam policy mellan olika myndigheter samt en bättre samordning bl.a. mellan de myndigheter som har ansvar för barn och ungdomar. Skola, sociala myndigheter, polis och kriminalvård måste engageras på ett tidigt stadium. Enligt utskottet bör kommunerna och polisen få ett huvudansvar för att samordna skilda myndigheters insatser när det gäller brottsförebyggande arbete. Detta ansvar bör tydligt komma till uttryck i socialtjänstlagen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion Ju903 (c) yrkande 2. Övriga motioner avstyrks. dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse: 53. beträffande brottsförebyggande arbete att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:So641 och 1996/97:Ju216 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Vård av missbrukare Marie Engström (v) anför: Under de senaste åren har det skett mycket dramatiska förändringar inom missbrukarvården. De hårda besparingarna inom en rad kommuner har i särskilt hög grad drabbat missbrukarvården. Passivitet och resignation har börjat spridas bland vårdare och missbrukare. Utebliven rehabilitering av de svåraste missbrukarna innebär att den dyra och sannolikt ineffektiva tvångsvården ökar. Missbrukare som inte får plats på behandlingshem eller i ett metadonprogram hamnar i stället ofta i fängelse. Jag anser att denna utveckling är utomordentligt allvarlig ur humanitär och samhällsekonomisk synpunkt. Det finns enligt min mening därför behov av att överväga hur man med riktade insatser och förändrade statsbidrag kan öka och effektivisera de drogförebyggande insatserna.
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård 4 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag 17 kap. 1 §[2] Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning betalats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt. ------------------------------------------------------ | Om någon i väsentlig || Om någon i väsentlig| |mån har fått sin ||mån har fått sin| |försörjning genom ||försörjning genom| |socialbidrag enligt 6 § ||ekonomiskt bistånd enligt| |socialtjänstlagen ||socialtjänstlagen | |(1980:620) får ||(1980:620) utan villkor| |socialnämnden från ||om återbetalning får| |försäkringskassan uppbära ||socialnämnden från| |retroaktivt beviljad ||försäkringskassan uppbära| |periodisk ersättning ||retroaktivt beviljad| |enligt denna lag, till ||periodisk ersättning| |den del den motsvarar vad ||enligt denna lag, till| |socialnämnden sammanlagt ||den del den motsvarar vad| |har betalat ut till ||socialnämnden sammanlagt| |dennes samt hans makes ||har betalat ut till| |och minderåriga barns ||dennes samt hans makes| |försörjning för den tid ||och minderåriga barns| |som den retroaktiva ||försörjning för den tid| |ersättningen avser. ||som den retroaktiva| | ||ersättningen avser. | ------------------------------------------------------ I fråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §. ----------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om bistånd som beviljats med tillämpning av de bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620) som gällde före den 1 januari 1998, skall äldre bestämmelser tillämpas.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1982:120
[2]: Senaste lydelse 1992:1700 Av utskottet föreslagen ändring i 22 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
------------------------------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------------------------------- 22 § Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. ------------------------------------------------------- | | Vid placering av barn| | |bör i första hand| | |övervägas om barnet kan| | |tas emot av någon| | |anhörig eller annan| | |närstående. Enligt 1 §| | |skall dock barnets bästa| | |alltid beaktas. | ------------------------------------------------------- Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) Härigenom föreskrivs att 47 och 75 §§ socialtjänstlagen (1980:620) i paragrafernas lydelse enligt lagen (1997:193) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 47 § ------------------------------------------------------ | Uppdrag att besluta på || Uppdrag att besluta på| |socialnämndens vägnar får ||socialnämndens vägnar får| |ges endast åt en särskild ||ges endast åt en särskild| |avdelning som består av ||avdelning som består av| |ledamöter eller ersättare ||ledamöter eller ersättare| |i nämnden i ärenden som ||i nämnden i ärenden som| |ankommer på nämnden ||ankommer på nämnden| |enligt 25 § första-fjärde ||enligt 25 § första-fjärde| |styckena och 28 § denna ||styckena och 28 § denna| |lag, 4 och 6 §§, 11 § ||lag, 4 och 6 §§, 11 §| |första och andra ||första och andra| |styckena, 13 §, 14 § ||styckena, 13 §, 14 §| |tredje stycket, 21, 22, ||tredje stycket, 21, 22,| |24, 26, 27 och 43 §§ ||24, 26, 27 och 43 §§| |lagen (1990:52) med ||lagen (1990:52) med| |särskilda bestämmelser om ||särskilda bestämmelser om| |vård av unga samt 13 § ||vård av unga samt 11 och| |lagen (1988:870) om vård ||13 §§ lagen (1988:870) om| |av missbrukare i vissa ||vård av missbrukare i| |fall. ||vissa fall. | ------------------------------------------------------ Första stycket gäller även i ärenden enligt 25 § femte stycket om samtycke vägras.
75 § Till böter döms den som 1. åsidosätter bestämmelserna i 25 § eller 31 § första stycket, om inte gärningen i sistnämnda fall är belagd med straff i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, 2. överträder förbud som har meddelats med stöd av 27 §, ------------------------------------------------------ | 3. utan tillstånd || 3. utan tillstånd| |driver ett sådant hem för ||driver sådan verksamhet| |vård eller boende som ||som avses i 69 §, | |avses i 69 §, || 4. i strid mot ett| | 4. i strid mot ett ||förbud som har meddelats| |förbud som har meddelats ||enligt 70 § fortsätter| |enligt 70 § fortsätter ||verksamheten. | |verksamheten vid ett hem || | |för vård eller boende. || | ------------------------------------------------------ Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden, länsstyrelsen eller Socialstyrelsen. Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Regeringens förslag Utskottets förslag --------------------------------------------------------- | 1. Denna lag träder i || 1. Denna lag träder i| |kraft, i fråga om 68-70 ||kraft, i fråga om 68-70 och| |och 72 a §§, 75 § första ||72 a §§ samt upphävandet av| |stycket 3 och 4 samt ||punkt 2 av| |upphävandet av punkt 2 av ||övergångsbestämmelserna | |övergångsbestämmelserna ||till lagen (1996:791) om| |till lagen (1996:791) om ||ändring i socialtjänstlagen| |ändring i ||(1980:620) den 1 juli 1997,| |socialtjänstlagen ||och i övrigt den 1 januari| |(1980:620) den 1 juli ||1998. | |1997, och i övrigt den 1 || | |januari 1998. || | --------------------------------------------------------- Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
------------------------------------------------------ |Regeringens förslag ||Reservanternas förslag | ------------------------------------------------------- | 6 § | ------------------------------------------------------ |Den som inte själv kan || Den enskilde har rätt| |tillgodose sina behov ||till bistånd av| |eller kan få dem ||socialnämnden för sin| |tillgodosedda på annat ||försörjning | |sätt har rätt till ||(försörjningsstöd) och| |bistånd av socialnämnden ||sin livsföring i övrigt| |för sin försörjning ||(annat bistånd), om hans| |(försörjningsstöd) och ||behov inte kan| |för sin livsföring i ||tillgodoses på annat| |övrigt (annat bistånd) på ||sätt. Grunderna för| |de villkor som anges i ||biståndets nivå| |6 b-6 f §§. ||fastställs av| | ||kommunfullmäktige. | | ||Kommunens beslut om| | ||bistånd till den enskilde| | ||skall godtas om det ej är| | ||uppenbart oskäligt. | ------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- | 6 a § | ------------------------------------------------------ | || | | Den enskilde skall || Den enskilde skall| |genom biståndet ||genom biståndet| |tillförsäkras en skälig ||tillförsäkras social| |levnadsnivå. Biståndet ||grundtrygghet. Biståndet| |skall utformas så att det ||skall utformas så att det| |stärker hans eller hennes ||stärker hans eller hennes| |resurser att leva ett ||resurser att ta ansvar| |självständigt liv. ||och leva ett| | ||självständigt liv.| | ||Närmare föreskrifter om| | ||försörjningsstödet | | ||meddelas i 6 b och 6 c| | ||§§ samt om annat bistånd| | ||i 6 f §. | | || Socialnämnden har rätt| | ||att ställa skäligt krav| | ||på motprestation om det| | ||bedöms aktivt bidraga| | ||till att stärka den| | ||enskildes möjligheter att| | ||leva ett normalt liv. | ------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- | 6 b § | --------------------------------------------------------- |Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för | | 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,| |förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,| |telefon och TV-avgift, | --------------------------------------------------------- |2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,| |arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,| |hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, akut tandvård,| |akut tandvård, glasögon ||glasögon samt medlemskap i| |samt medlemskap i ||arbetslöshetskassa. | |fackförening och || | |arbetslöshetskassa. || Skäliga kostnader enligt| | ||första stycket 1 utgår i| | Skäliga kostnader enligt ||enlighet med en av| |första stycket 1 skall i ||kommunfullmäktige | |enlighet med vad ||fastställd norm, beräknad| |regeringen närmare ||per år i procent av det| |föreskriver beräknas ||basbelopp som enligt 1 kap.| |enligt en för hela riket ||6 § andra | |gällande norm (riksnorm) || | |på grundval || | ---------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |av officiella |stycket lagen (1962:381)| |prisundersökningar rörande |om allmän försäkring har| |olika hushållstypers |fastställts för året.| |baskonsumtion. Om det i |Försörjningsstödet enligt| |ett enskilt fall finns |första stycket 2 beräknas| |särskilda skäl, skall |till belopp motsvarande| |socialnämnden dock beräkna |den enskildes skäliga| |dessa kostnader till en |kostnader för| |högre nivå. Nämnden får |utgiftsposterna | |också i ett enskilt fall | | |beräkna kostnaderna till | | |en lägre nivå, om det | | |finns särskilda skäl för | | |detta. | | -------------------------------------------------------
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
------------------------------------------------------ |Regeringens förslag ||Reservanternas förslag | ------------------------------------------------------- | 6 § | ------------------------------------------------------ |Den som inte själv kan || Den enskilde har rätt| |tillgodose sina behov ||till bistånd av| |eller kan få dem ||socialnämnden för sin| |tillgodosedda på annat ||försörjning | |sätt har rätt till ||(försörjningsstöd) och| |bistånd av socialnämnden ||sin livsföring i övrigt| |för sin försörjning ||(annat bistånd), om hans| |(försörjningsstöd) och ||behov inte kan| |för sin livsföring i ||tillgodoses på annat| |övrigt (annat bistånd) på ||sätt. Grunderna för| |de villkor som anges i ||biståndets nivå| |6 b-6 f §§. ||fastställs av| | ||kommunfullmäktige. | ------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- | 6 a § | ------------------------------------------------------ | || | | Den enskilde skall || Den enskilde skall| |genom biståndet ||genom biståndet| |tillförsäkras en skälig ||tillförsäkras social| |levnadsnivå. Biståndet ||grundtrygghet. Biståndet| |skall utformas så att det ||skall utformas så att det| |stärker hans eller hennes ||stärker hans eller hennes| |resurser att leva ett ||resurser att ta ansvar| |självständigt liv. ||och leva ett| | ||självständigt liv.| | ||Närmare föreskrifter om| | ||försörjningsstödet | | ||meddelas i 6 b och 6 c| | ||§§ samt om annat bistånd| | ||i 6 f §. | ------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- | 6 b § | --------------------------------------------------------- |Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för | | 1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,| |förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning,| |telefon och TV-avgift, | --------------------------------------------------------- |2. boende, hushållsel, || 2. boende, hushållsel,| |arbetsresor, ||arbetsresor, hemförsäkring,| |hemförsäkring, läkarvård, ||läkarvård, akut tandvård,| |akut tandvård, glasögon ||glasögon samt medlemskap i| |samt medlemskap i ||arbetslöshetskassa. | |fackförening och || Skäliga kostnader enligt| |arbetslöshetskassa. ||första stycket 1 utgår i| | Skäliga kostnader enligt ||enlighet med en av| |första stycket 1 skall i ||kommunfullmäktge fastställd| |enlighet med vad ||norm, beräknad per år i| |regeringen närmare ||procent av det basbelopp| |föreskriver beräknas ||som enligt 1 kap. 6 § andra| |enligt en för hela riket ||stycket lagen (1962:381) om| |gällande norm (riksnorm) ||allmän försäkring har| |på grundval av officiella ||fastställts för året.| |prisundersökningar rörande ||Försörjningsstödet enligt| |olika hushållstypers ||första stycket 2 beräknas| |baskonsumtion. Om det i ||till belopp motsvarande den| |ett enskilt fall finns ||enskildes skäliga kostnader| |särskilda skäl, skall ||för utgiftsposterna. | |socialnämnden dock beräkna || | |dessa kostnader till en || | |högre nivå. Nämnden får || | |också i ett enskilt fall || | |beräkna kostnaderna till || | |en lägre nivå, om det || | |finns särskilda skäl för || | |detta. || | ---------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motionerna............................................2 Ärendets beredning i utskottet.......................11 Utskottet............................................11 Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten.........12 Allmänt om socialtjänstreformen..................12 Propositionen....................................13 Motioner.........................................17 Utskottets bedömning.............................20 Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen.......23 Gällande reglering...............................23 Försörjningsstöd (6 b §).........................24 Motionerna.....................................26 Förutsättningar för rätt till försörjningsstöd (6 c e §§)31 Motionerna.....................................33 Annat bistånd (6 f §)............................34 Motionerna.....................................38 Utskottets bedömning.............................40 Socialnämndens uppgifter (5 §).....................47 Utskottets bedömning.............................49 Återkrav av utgivet ekonomiskt bistånd.............50 Utskottets bedömning.............................52 Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen..52 Utskottets bedömning.............................53 Kompetens och kvalitet.............................54 Personal och kompetens...........................54 Kvalitet.........................................55 Motionerna.......................................56 Utskottets bedömning.............................57 Frågor rörande missbrukare.........................59 Nuvarande ordning................................59 Propositionen, m.m...............................59 Motionerna.......................................63 Utskottets bedömning.............................66 Barn- och ungdomsfrågor............................70 Införande av ett barnperspektiv i socialtjänstlagen (1 och 9 §§ SoL) 70 Utskottets bedömning...........................70 Vård och omsorg om unga..........................71 Utskottets bedömning...........................74 Socialtjänstens utredningsskyldighet.............76 Utskottets bedömning...........................79 Familjehemsvård..................................80 Propositionen..................................80 Motionerna.....................................81 Utskottets bedömning...........................84 Familjerådslag...................................85 Utskottets bedömning...........................86 Frågor rörande äldre och funktionshindrade.........87 Propositionen....................................87 Motionerna.......................................88 Utskottets bedömning.............................90 Särskilda bestämmelser om enskild verksamhet.......93 Propositionen....................................93 Motionerna.......................................94 Utskottets bedömning.............................94 Brottsförebyggande arbete..........................95 Utskottets bedömning.............................96 Åtgärder mot spelberoende..........................96 Utskottets bedömning.............................97 Förslag till ändring i socialtjänstlagen i övrigt..97 Övriga lagförslag..................................98 Hemställan.........................................98 Reservationer.......................................104 Särskilt yttrande...................................142 Bilaga 1: I propositionen framlagda lagförslag..143 Bilaga 2:Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 165 Bilaga 3: Av utskottet föreslagen ändring i 22 § i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 166 Bilaga 4: Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1997:193) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 167 Bilaga 5: Av utskottet föreslagen ändring i 1. Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 168 Bilaga 6: Av reservanterna föreslagen ändring i 6, 6 a och 6 b §§ i regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) 169 Bilaga 7: Av reservanterna föreslagen ändring i 6, 6 a och 6 b §§ regeringens förslag till lag om ändring i i socialtjänstlagen (1980:620) 171