Ändring i sjuklönelagen m.m.
Betänkande 1996/97:SfU9
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SFU09
Ändring i sjuklönelagen m.m.
Innehåll
1996/97 SfU9
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1996/97:73 Ändring i lagen om sjuklön, m.m. jämte motioner. I propositionen föreslås att reglerna i lagen om sjuklön om samordning mellan sjuklön och vissa andra ersättningar som utges till arbetstagaren på grund av fri gruppsjukförsäkring upphävs. Sådana ersättningar skall således inte längre avräknas från den sjuklön som arbetsgivaren är skyldig att betala. Vidare föreslås att riksdagen godkänner en utökning av verksamheten enligt lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker bifall till motionerna. Till betänkandet har fogats en reservation och fyra särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1996/97:73 Ändring i sjuklönelagen, m.m. har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, dels godkänner vad regeringen förordar om en utökning av antalet försöksområden enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (avsnitt 5). Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
1996/97:Sf22 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionen i den del som berör förändring av lagen om sjuklön i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst. 1996/97:Sf23 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär redovisning av en utvärdering av de lokala försöksverksamheterna i enlighet med vad som ovan har nämnts. 1996/97:Sf24 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om antalet försöksområden.
Utskottet
Sjuklönelagen
Nuvarande regler Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) reglerar rätten till sjukersättning för anställda under de första 28 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöne- perioden). För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i perioden har den anställde rätt att behålla 75 % av lön och andra anställningsförmåner (sjuklön). Om en ny sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats skall den enligt SjLL betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden när det gäller karensdag och avgränsningen av sjuklöneperioden. Den anställdes rätt till sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Den som är anställd kortare tid än en månad har dock rätt till sjuklön bara om vissa kvalifikationsvillkor är uppfyllda. Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av sjuklönesystemet. SjLL är tvingande till den anställdes förmån. Från vissa av lagens regler får dock avvikelser göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Bl.a. får den närmare beräkningen av lön och andra anställningsförmåner ske utifrån bransch- och arbetsanpassade avtalsbestämmelser. Enligt SjLL begränsas antalet karensdagar till tio under en tolvmånadersperiod. Efter ansökan av en anställd som på grund av sjukdom kan antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan försäkringskassan besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Ett beslut varigenom kassan bifallit en ansökan medför dels att den anställde har rätt till sjuklön efter en kompensationsnivå om 75 % för den första dagen i varje sjuklöneperiod, dels att ersättning kan betalas till arbetsgivaren från sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön till den anställde. I 6 § andra stycket SjLL anges att ersättning som utges till arbetstagare på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring, som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal, anses som sjuklön från arbetsgivaren. Enligt 15 § andra stycket SjLL gäller detta även i sådana fall arbetsgivaren skall utge sjuklön för första dagen i sjuklöneperioden. Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt SjLL möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m. den tredje ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäkring har arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt inte beräknas överstiga 130 gånger basbeloppet. Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen utgör 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges dock sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning utges inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod. I AFL finns särskilda regler om minskning av sjukpenning i vissa fall. Minskningsreglerna blir tillämpliga om den försäkrade av arbetsgivaren, för samma tid som sjukpenning utges, erhåller lön. Fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal anses därvid som lön. Om den försäkrade får sjukpenning samtidigt som han får lön från arbetsgivaren minskas under de första 90 dagarna i en sjukperiod sjukpenningen med det belopp som lönen överstiger 10 % av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han varit i arbete. Fr.o.m. den 91:a dagen minskas sjukpenningen med lönens hela belopp. Även lön som hänför sig till inkomstdelar över 7,5 basbelopp påverkar sjukpenningen enligt särskilda regler.
Propositionen I propositionen föreslås att reglerna i sjuklönelagen om samordning mellan sjuklön och vissa ersättningar som utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring upphävs. I propositionen anförs att syftet med införandet av den lagstadgade sjuklönen var att öka arbetsgivarens ansvar för de anställdas arbetsmiljö och hälsa och att tillförsäkra de anställda en mer rättvis kompensation för inkomstförluster till följd av sjukdom. Den 1 januari 1997 förlängdes sjuklöneperioden från att omfatta de första 14 dagarna till att omfatta de första 28 dagarna av varje sjukdomsfall. Enligt 6 och 15 §§ SjLL skall ersättning som utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring, som uppbärs enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, anses som sjuklön. I propositionen anges att sådan ersättning således skall avräknas från den sjuklön som arbetsgivaren är skyldig att betala. Vid införandet av SjLL förväntades bestämmelsen om att likställa kollektivavtalad gruppsjukförsäkring med sjuklön få begränsad tillämpning, eftersom dessa ersättningar i regel inte utbetalades under de första 14 dagarna i en sjukdomsperiod. Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag om förlängning av sjuklöneperioden framhöll socialförsäkringsutskottet att det förhållandet att sjuklöneperioden förlängs inte hindrar tillämpningen av nu gällande avtal om kompletterande sjukersättning för samma tid (bet. 1996/97:SfU4, rskr. 1996/97:22). När den aktuella regeln om att likställa vissa ersättningar med sjuklön tillkom, motsvarade sjuklönens nivå ersättningsnivån i sjukpenningförsäkringen med tillägg för den ytterligare kompensation som arbetsgivaren kan lämna utan att sjukpenningen reduceras enligt minskningsreglerna i AFL. Det ansågs då att en eventuell sådan ersättning inte skulle höja den totala kompensationsnivån i sjuklönesystemet över denna nivå (prop. 1990/91:181 s. 42). I propositionen anges att förutsättningarna för ifrågavarande regler i SjLL nu har ändrats genom att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % har införts för både sjukpenning och sjuklön och att sjuklöneperioden förlängts till 28 dagar. Samtidigt kvarstår, för sjukpenningförsäkringens del, den reglering i AFL som möjliggör en tilläggsersättning med 10 % utan minskning av sjukpenningen. Regeringen anser, mot bakgrund av att sambandet mellan ersättningsnivåerna i sjuklöne- och sjukpenningsystemen fortfarande bör upprätthållas, att reglerna i SjLL om att den kollektivavtalade fria gruppsjukförsäkringen skall anses som sjuklön nu bör avskaffas. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1997. De upphävda bestämmelserna föreslås dock tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
Motion I motion Sf22 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs avslag på propositionen i den del som berör ändringen i SjLL. Motionärerna anför att förslaget om att avskaffa samordningen mellan sjuklönen och de fria gruppsjukförsäkringarna är ännu en konsekvens av den illa förberedda och utredda förlängningen av sjuklöneperioden. Förändringen saknar dessutom, enligt motionärerna, i praktiken all betydelse. Motionärerna menar att det av kollektivavtalen framgår att AGS-ersättning inte utgår under tid när sjuklön utgår. Vill någon av parterna på arbetsmarknaden omförhandla avtalen till följd av den förlängda sjuklöneperioden bör det ske inom ramen för vanliga förhandlingar. Regeringen bör inte på det sätt som nu sker ta ställning för en av två parter. Motionärerna anser också att förslaget kan tolkas på ett sådant sätt att det går emot sjuklönelagens intention om likabehandling av olika grupper på arbetsmarknaden.
Utskottet Före sjuklöneperiodens förlängning den 1 januari 1997 gällde att de flesta arbetstagare för dag 15-28 av en sjukperiod hade rätt till dels sjukpenning enligt AFL med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dels kollektivavtalsbaserad ersättning motsvarande ca 10 % av lönen. Enligt riksdagens beslut gäller från årsskiftet för dag 15-28 att arbetstagaren, enligt de villkor som anges i sjuklönelagen, i stället för sjukpenning enligt AFL har rätt till lagstadgad sjuklön om 75 % av mistade anställningsförmåner. Utskottet konstaterar att avsikten med förlängningen av sjuklöneperioden till 28 dagar inte var att minska den ytterligare ersättning, utöver ersättningsnivån om 75 % enligt AFL, som i förekommande fall utgår enligt kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att den bestämmelse som för närvarande finns i sjuklönelagen att den fria gruppsjukförsäkringen skall anses som sådan lagstadgad sjuklön bör upphävas. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion Sf22 yrkande 1.
Finansiell samordning
Gällande ordning Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser. Försöksverksamheten, som är begränsad till högst fem försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid utgången av år 2000.
Propositionen I propositionen föreslås att antalet försöksområden skall kunna uppgå till högst tio. Utifrån erfarenheterna av hittills beviljade och i övrigt inkomna ansökningar bedömer regeringen att antalet försöksområden som uppfyller de formella kraven kan komma att något överstiga fem varför antalet försöksområden bör vidgas något. Ett antal ansökningar är under beredning hos Riksförsäkringsverket i samråd med Socialstyrelsen. I propositionen anges att beslut om att medverka i försöksverksamheten har meddelats för Bohuslandstinget, Stenungsunds kommun och Bohusläns allmänna försäkringskassa, för Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna försäkringskassa, samt för Grästorps kommun, Landstinget i Skaraborgs län och Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa. Beslut har senare också meddelats för Gotlands läns allmänna försäkringskassa och Gotlands kommun.
Motioner I motion Sf22 yrkande 2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att det råder en bred samsyn om vikten av att på olika sätt samordna den flora av offentliga stöd som finns inom socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Inte minst viktigt är att samordna resurserna för att t.ex. uppnå ett bättre resultat i rehabilitering av arbetsskadade. Det är nu dags att överge försöksstadiet och ta ett mer samlat grepp för samordningen. Regeringen bör därför återkomma med ett principförslag om hur en finansiell samordning bör utformas och motionärerna begär ett tillkännagivande härom. Sigge Godin m.fl. (fp) begär i motion Sf23 att regeringen redovisar resultatet av utvärderingen av de lokala försöksverksamheterna. Motionärerna står bakom en utvidgning av försöksverksamheten. Syftet bör dock vara att permanenta verksamheten. För att det skall kunna ske krävs en redovisning av resultaten. I motion Sf24 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att det inte är nödvändigt att begränsa antalet försöksområden. Samordningen bör i stället påskyndas och utökas. Motionärerna menar att finansiell samordning ökar förutsättningarna för att finna det bästa alternativet för individen, att det kan bidra till bättre hälsa och att samhällets totala kostnader kan hållas nere. I takt med att erfarenheterna av finansiell samordning ökar så kommer intresset i organisationerna att öka. Det är därför inte nödvändigt att begränsa antalet försöksområden till tio.
Utskottet Behovet av samverkan och samordning mellan myndigheter och andra organ har uppmärksammats i allt större omfattning under senare år. Åtskilliga samverksansprojekt pågår och med särskilt lagstöd bedrivs lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård (FINSAM) resp. mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM). Försöksverksamheten är i båda fallen begränsad till högst fem försöksområden och pågår längst till utgången av år 1997 resp. år 2000. Förlängningen av de båda lagarna beslutades av riksdagen så sent som i december 1996 (1996/97:SfU1). Vad gäller SOCSAM skall uppföljning och utvärdering ske både på lokal och central nivå. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket har ansvar för dels uppföljningen och utvärderingen på central nivå, dels för samordningen av de lokala utvärderingar som huvudmännen för de olika försöken svarar för. Uppföljningen skall ske löpande och en utvärderingsrapport skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober år 2000. Slutredovisning skall ske senast den 1 juni år 2001. Våren 1996 hade endast ett försök, Stenungsundprojektet, kommit i gång. Under hösten 1995 hade dock ett stort antal intresseanmälningar/ansökningar överlämnats till Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen för beredning. Av dessa har fram till i dag beslut meddelats för ytterligare tre områden, Göteborg, Grästorp och Gotland. Dessutom är cirka fyra ansökningar beredda och försöksverksamhet kan förväntas komma igång under året. I Stenungsund har ett lokalt utvärderingsarbete pågått under en längre tid och en delrapport har just färdigställts av Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket. En central utvärdering kommer att påbörjas under våren. I samband med förslaget om förlängningen av försöksperioden t.o.m. år 2000, uttalade regeringen att erfarenheterna av Stenungsundprojektet visar att det tar lång tid att komma i gång med en försöksverksamhet. Försöket måste förankras inom de olika organisationerna både bland politiker och tjänstemän. En försöksperiod bör, för att ge tillräckligt underlag för en tillfredsställande utvärdering, omfatta flera år. Frågan om samverkan och samordning mellan huvudmän med näraliggande verksamheter har också varit aktuell i flera utredningar. Bland annat har Sjuk- och arbetsskadekommittén i sitt slutbetänkande SOU 1996:113 behandlat frågor om samordnad rehabilitering för utsatta grupper. Kommittén, som har betonat vikten av att anlägga en helhetssyn på den enskilde och dennes behov, har i samråd med Arbetsmarknadspolitiska kommittén föreslagit att försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen skall utveckla en finansiell samverkan på lokal nivå för planering och genomförande av rehabiliteringsinsatser och andra arbetsförberedande åtgärder. För den som inte är berättigad till sjukpenning eller arbetslöshetsersättning har kommittén föreslagit att en särskild ersättning utges under rehabiliteringstiden. Sjuk- och arbetsskadekommittén menar att en effektivare samverkan kring de grupper av individer som riskerar att befinna sig i gränslandet mellan olika myndigheter och ersättningssystem bör kunna skapas genom en nära, flexibel och finansiell samverkan under friare former än i nuläget. I betänkandet Egon Jönsson-en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85) riktas stark kritik mot dagens sektoriserade organisation och dess bristande förmåga att tillgodose svaga gruppers behov av försörjning och stöd. Kartläggningen visar bl.a. dels att det förekommer en rad samverkansprojekt runt om i landet, dels att antalet svaga och utsatta i samhället tenderar att bli både fler och med allt mer komplexa problem vilket gör att behovet av samverkan ökar. De förslag utredningen lämnar förutsätter vare sig en ny organisation eller finansiell sammanläggning utan bygger snarast på ett alternativt synsätt. Kartläggningen visar att mycket går att göra inom de ramar som finns. Samverkansprojekten bör ges större legitimitet så att ett nytt arbetssätt kan få växa fram i hela Sverige. Samverkan bör självklart utgå från individens behov och förutsättningar och kommer därmed att se olika ut från fall till fall. De lokala förutsättningarna ser också olika ut varför samverkan gärna kan organiseras på olika sätt och gärna i tidsbegränsade projekt som arbetsform. Hinder för samverkan i regelsystemen bör successivt arbetas bort. Både Sjuk- och arbetsskadekommitténs betänkande och betänkandet Egon Jönsson-en kartläggning... är för närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet. Sjukdom, arbetslöshet och sociala problem förorsakar inte bara samhället stora kostnader utan kan också innebära såväl ekonomiska som andra problem för de drabbade personerna. Samverkan mellan olika myndigheter och andra organ är enligt utskottets mening därför nödvändig för att utnyttja samhällets resurser på bästa sätt så att de enskilda individerna utan onödigt dröjsmål så snart som möjligt kan få det stöd de behöver för att återfå sin arbetsförmåga och få möjlighet att försörja sig själva. Särskilt viktigt är detta när försörjningsproblemen beror på en kombination av orsaker, t.ex. sjukdom och sociala problem eller sjukdom och arbetslöshet. En bättre samordning av olika ersättningssystem är också nödvändig. Nödvändigheten av ökad samverkan mellan olika myndigheter och andra organ innebär enligt utskottet att sådan samverkan inte bara skall ske under en begränsad period i form av försöksverksamhet utan är avsedd att bli ett permanent inslag i verksamheterna. De pågående försöken med samverkan mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst bygger dock på att ledningen för verksamheten i första hand handhas av en från parterna fristående organisation. Om en sådan ledningsform är lämplig eller nödvändig för en permanent verksamhet behöver övervägas ytterligare mot bakgrund av de erfarenheter som SOCSAM kan ge. Däremot bygger de förslag Sjuk- och arbetsskadekommittén lagt fram liksom förslagen i betänkandet Egon Jönsson-en kartläggning... inte enbart på att samverkan mellan olika organ skall vara permanent utan också på att samverkan skall ske inom ordinarie verksamheter. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att antalet försöksverksamheter inom SOCSAM utökas. Eftersom riksdagen nyligen har beslutat att förlänga tiden för denna försöksverksamhet och endast ett av försöken har pågått under sådan tid att det kunnat ge några uppföljningsbara effekter är det enligt utskottets mening inte lämpligt att nu begära någon mer slutlig utvärdering av verksamheten. Utskottet förutsätter däremot att erfarenheterna från de pågående försöken, som löpande skall följas upp, hela tiden tas till vara såväl på lokal och central nivå som inom regeringskansliet. Med denna utgångspunkt ser utskottet bara fördelar med en utökning av antalet försök. Härigenom ökar erfarenheterna av olika lokala förutsättningar. I det fortsatta arbetet med samverkan vill utskottet särskilt framhålla vikten av att sådan också omfattar arbetsmarknadsmyndigheterna. Redan under våren 1995 ansåg utskottet (1994/95:SfU17) att det var dags att ta ett ytterligare steg i utvidgningen av försöksverksamheten med finansiell samordning mellan olika parter och inleda en försöksverksamhet där även arbetsmarknadsmyndigheterna ingår. Utskottet ansåg att regeringen borde bereda frågan och återkomma till riksdagen med förslag. Det anförda gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. Utskottet har erfarit att ett intensivt arbete i samverkansfrågorna pågår på flera håll inom regeringskansliet och att regeringen avser att lägga fram förslag för riksdagen under år 1997. Utskottet förutsätter därför att regeringen relativt snart kommer att föreslå riktlinjer för en samverkan mellan olika organ med utgångspunkt i bl.a. Sjuk- och arbetsskadekommitténs nämnda förslag. Med hänsyn till det ovanstående är något tillkännagivande från riksdagen med anledning av de här behandlade motionerna Sf22 yrkande 2, Sf23 och Sf24 inte påkallat, och motionerna får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande sjuklönelagen att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf22 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, res. (m) 2. beträffande finansiell samordning att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Sf22 yrkande 2, 1996/97:Sf23 och 1996/97:Sf24 godkänner vad regeringen förordar om en utökning av antalet försöksområden enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Stockholm den 6 mars 1997
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose- Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke Sundqvist (m) och Karin Israelsson (c).
Reservation
Sjuklönelagen (mom. 1) Gullan Lindblad, Gustaf von Essen, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Före sjuklöneperiodens? och på s. 5 slutar med ?Sf22 yrkande 1.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är förslaget om att avskaffa samordningen mellan sjuklönen och de fria gruppsjukförsäkringarna ännu en konsekvens av den illa förberedda och utredda förlängningen av sjuklöneperioden. Förändringen borde dessutom i praktiken sakna betydelse, då det av avtalstexten framgår att AGS- ersättning inte utgår under tid när sjuklön utgår. Vill någon av parterna på arbetsmarknaden omförhandla avtalen till följd av den förlängda sjuklöneperioden bör och kan detta ske inom ramen för vanliga förhandlingar. Riksdagen bör inte på det sätt som regeringen nu föreslår ta ställning för en av två parter. Förslaget kan också tolkas på ett sådant sätt att det går emot sjuklönelagens intention om likabehandling av olika grupper på arbetsmarknaden. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå regeringens förslag om att upphäva reglerna om samordning mellan sjuklön och vissa ersättningar som utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande sjuklönelagen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf22 yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
Särskilda yttranden
Sjuklönelagen (mom. 1) 1. Gullan Lindblad (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför: Sjuklöneperioden på två veckor har på många sätt fungerat bra och visat sig ge incitament till förebyggande insatser på arbetsplatsen och en förbättrad kontakt mellan arbetsgivaren och den sjukskrivne. Den beslutade förlängningen till fyra veckor, med halv kompensation till arbetsgivarna, riskerar emellertid att få mycket negativa effekter för företagens vilja till expansion och nyanställningar. Arbetsgivarna och facken har också gemensamt krävt att beslutet upphävs. Sverige har i dag en katastrofalt hög arbetslöshet. I arbetslöshetens spår följer att stora grupper har fått än svårare än tidigare att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är vår uppfattning att sjuklöneperioden måste återgå till att gälla de första 14 dagarna såsom reglerna var före den 1 januari 1997. På grund av riksdagsordningens bestämmelser om motionsrätten har det emellertid inte varit möjligt att yrka på sådan ändring i samband med behandlingen av nu ifrågavarande proposition. Folkpartiet liberalerna har därför begärt ett utskottsinitiativ med krav på att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag om att återställa sjuklöneperioden till två veckor. Detta förslag, som vi stött, har dock avslagits av utskottsmajoriteten. 2. Gullan Lindblad, Gustaf von Essen, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m) anför: Vi har i vår reservation till beslutet om ändring i sjuklönelagen angett att riksdagen inte på det sätt som nu sker bör ta ställning för en av två parter på arbetsmarknaden. Vi finner det dessutom anmärkningsvärt att de fackliga arbetstagarorganisationerna vid en uppvaktning hos utskottet begär ett uttalande av utskottet i en fråga som är föremål för konflikt mellan arbetsmarknadens parter och där ett beslut i Arbetsdomstolen är att vänta inom kort. Ännu mer anmärkningsvärt är det att utskottsmajoriteten ordagrant antagit fackorganisationernas förslag i sitt beslut. 3. Ulla Hoffmann (v) anför: I samband med beslutet om en förlängning av sjuklöneperioden föreslog Vänsterpartiet att företag med färre än fem anställda skall undantas från ansvaret att utge sjuklön till de anställda. De allra minsta företagen uppfattar ansvaret för den förlängda sjuklöneperioden som betungande. Speciellt kan detta ansvar kännas betungande för ett litet företag som står inför ett beslut att anställa ytterligare en person. Rädslan för att hamna i svårigheter på grund av den anställdes frånvaro vid sjukdom kan vara den avgörande faktorn i beslutsögonblicket. Vänsterpartiet anser visserligen att den särskilda försäkringen mot kostnader för sjuklön i vissa fall kan motverka rädslan för nyanställningar men enligt Vänsterpartiet behövs det andra åtgärder för att komma till rätta med problemet. Vi vill därför undanta de minsta företagen.
Finansiell samordning (mom. 2) 4. Gullan Lindblad (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Åke Sundqvist (m) och Karin Israelsson (c) anför: I den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och arbetsskadekommittén har betonats vikten av att anlägga en helhetssyn på den enskilde och dennes behov och det har rått enighet om att de olika delarna i kommitténs förslag måste hållas samman och bilda en helhet. Kommittén har bl.a. föreslagit att försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen skall utveckla en finansiell samverkan för planering och genomförande av rehabiliteringsinsatser och andra arbetsförberedande åtgärder kring de grupper av individer som riskerar att befinna sig i gränslandet mellan olika myndigheter och ersättningssystem. Regeringen har emellertid inte lagt några förslag som leder till en sådan samverkan utan i stället ryckt ut delar ur det som var tänkt att bilda en helhet. Exempelvis gällde detta de ändrade kriterierna för rätt till sjukpenning och förtidspension. Trots den partipolitiska enigheten inom kommittén har förändringar således genomförts utan att den s.k. gråzonsfrågan fått sin lösning. Även i övrigt behövs en utökad samverkan och finansiell samordning för att öka förutsättningarna att finna det bästa alternativet för individen. Denne slipper slussas mellan olika instanser och i stället görs en samlad bedömning av nödvändiga insatser. En sådan samverkan skall utgöra ett permanent inslag i verksamheterna och ett principförslag härom bör snarast föreläggas riksdagen. I propositionen framlagt lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Sjuklönelagen 2 Finansiell samordning 5 Hemställan 8 Reservation...........................................9 Sjuklönelagen (mom. 1) 9 Särskilda yttranden...................................9 Sjuklönelagen (mom. 1) 9 Finansiell samordning (mom. 2) 10 Bilaga...............................................12