Ändring i sametingslagen (1992:1433) m.m.
Betänkande 1995/96:KU20
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU20
Ändring i sametingslagen (1992:1433) m.m.
Innehåll
1995/96 KU20
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1995/96:77 om ändring i sametingslagen (1992:1433) m.m. I propositionen föreslås att Sametinget skall kunna lämna partistöd till de partier som är representerade i Sametinget. Vidare föreslås att ledamöter och ersättare i Sametinget skall få rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att kunna fullgöra uppdraget i Sametinget, dess styrelse och nämnder. Som en följd härav föreslås att en ny paragraf med denna innebörd införs i sametingslagen. Propositionen har inte föranlett några motioner. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Propositionen
1995/96:77 vari yrkas att riksdagen
1. antar regeringens förslag om ändring i sametingslagen (1992:1433),
2. godkänner vad regeringen förordar om rätt för Sametinget att lämna partistöd (avsnitt 5).
Propositionens lagförslag fogas till detta betänkande som bilaga.
Utskottet
Stöd till partier i Sametinget
Bakgrund
Regeringen lade hösten 1992 fram ett förslag om en sametingslag (prop. 1992/93:32 bil.1). Riksdagen biföll i december 1992 regeringens förslag (bet. 1992/93:KU17, rskr. 1992/93:114). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1993 (SFS 1992:1433).
I sametingslagen ges bestämmelser om en särskild myndighet - Sametinget - med uppgift att främst bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige. Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande. Sametinget skall vidare utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen (1985:1100) och skall leda det samiska språkarbetet. Till Sametingets uppgifter hör också att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten. Slutligen är det en särskild uppgift för Sametinget att informera om samiska förhållanden.
Sametinget består av 31 ledamöter som utses genom val bland den samiska befolkningen. Val skall hållas vart fjärde år. Det första valet till Sametinget ägde rum i maj 1993. Sametinget påbörjade sin verksamhet i augusti 1993.
Sametinget är en statlig myndighet under regeringen. I propositionen med förslag till sametingslag framhölls att det trots benämningen ting inte var fråga om något organ för självstyre, som skall verka i stället för riksdag eller kommunfullmäktige eller i konkurrens med dessa organ. Regeringen förordnar, efter förslag av Sametinget, ordföranden för tinget. En av Sametinget utsedd styrelse sköter den löpande verksamheten.
Medel till Sametingets verksamhet anvisas under nionde huvudtitelns anslag D 1. Sametinget. I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 10 redogjorde regeringen (s. 50) för att Riksrevisionsverket (RRV) vid sin granskning avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr på Sametingets anslag hade betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt RRV:s uppfattning fick anslaget inte användas till partistöd. Enligt villkoren i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 fick anslaget användas till lönekostnader, arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Regeringen anförde i budgetpropositionen att Sametingets medel enligt regeringens bedömning inte bör få användas till partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del anförde konstitutionsutskottet att det delade regeringens bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer (bet. 1994/95:37 s. 9). Utskottet anförde därefter att den översyn av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge underlag för en annan bedömning i framtiden. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95: 244).
I proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) aviserade regeringen att den avsåg att fatta beslut om att från Samefonden dra in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet om 494 000 kr. I motioner som avlämnats med anledning av kompletteringspropositionen anfördes bl.a. att partistöd bör utbetalas också till partier i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd samt att det var fel att i efterhand bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från Sametinget till partistöd.
Med anledning av kompletteringspropositionen avlämnade konstitutionsutskottet ett yttrande till finansutskottet rörande frågan om stöd till partier representerade i Sametinget (1994/95:KU7y). Utskottet noterade i sitt yttrande att den kommitté som bl.a. skulle överväga formerna för det kommunala partistödet inte hade tillkallats. I sin bedömning angav utskottet att den vidhöll sin uppfattning att Sametingets anslag inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Utskottet avstyrkte därför de ovan nämnda motionerna i aktuella delar. Vidare konstaterade utskottet att den verksamhet som bedrivs vid Sametinget ännu är under utveckling. De partier som innehar mandat i tinget är av olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. Enligt utskottet har de därför behov av stöd av olika slag och omfattning. Härvid framhöll utskottet att det är av vikt att det finns goda förutsättningar för Sametinget och dess partiers verksamhet. Utskottet anförde att det utgick ifrån att regeringen följer utvecklingen vid Sametinget även i detta avseende. Finansutskottet instämde i vad konstitutionsutskottet anfört (bet. 1994/95:FiU20 s. 159). Riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95:447).
Bestämmelser om partistöd
Till politiska partier som deltagit i val till riksdagen utgår statligt stöd enligt lagen (1972:625) om sådant stöd. Stödformerna är partistöd och kanslistöd. Fråga om stöd prövas av partibidragsnämnden.
Borgerliga kommuner får enligt 2 kap. 9 och 10 §§ kommunallagen (1991:900) ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är representerade i fullmäktige. Fullmäktige skall besluta om partistödets omfattning och formerna för det. Stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti.
Av 12 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval m.m. framgår att kyrkliga kommuner saknar befogenhet att utge annat ekonomiskt stöd till de politiska partierna än bidrag till valsedelskostnader. En församling får besluta att ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkofullmäktige i församlingen skall få bidrag av denna till partiets kostnader för valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersättning lämnas till varje sådant parti efter enhetliga grunder. Detsamma gäller för kyrkliga samfälligheter där det ingår en församling med direktvalt kyrkoråd. Beslut om bidrag skall därvid avse ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkorådet i församlingen. Riksdagen avslog under föregående riksmöte motioner med yrkande om att möjligheten till ett kyrkokommunalt partistöd skall införas (bet. 1994/95:KU29, rskr. 1994/95:192). Konstitutionsutskottet hänvisade härvid till att den pågående översynen av det kommunala partistödet kunde utgöra ett värdefullt underlag för bedömning av frågan om motsvarande stöd skall införas för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan på resultatet av översynen borde riksdagen enligt utskottet inte ta ställning i frågan. Som redovisats ovan har den kommitté som skulle göra nämnda översyn inte tillkallats.
Propositionens innehåll
Regeringen hänvisar till att det med anledning av riksdagens beslut anges som villkor i regleringsbrevet för Sametinget för budgetåret 1995/96 att anslaget inte får användas för partistöd eller liknande ändamål.
Vidare uppger regeringen att Sametinget genom skrivelser till riksdagen och till Riksrevisionsverket sammanfattningsvis har utvecklat behovet av partistöd på följande sätt. Sametinget är ett folkvalt organ. Ledamöterna i tinget utses genom val bland den samiska befolkningen - inte av regeringen - även om Sametinget också är en särskild statlig förvaltningsmyndighet. Partistödet är inte en utgift tillhörande Sametingets myndighetsuppdrag, utan det utgår för att partier som är representerade i Sametinget skall kunna fullgöra sina demokratiska förpliktelser mot det samiska folket. Partistöd utbetalas i Sverige till partier som finns representerade i folkvalda organ på såväl riksnivå som på regional och lokal nivå och från vilka Sametinget inte avviker vare sig på det sätt valen förrättas eller i fråga om representativitet och demokrati. Stödet skall inte sammankopplas med de bidrag som lämnas till samiska riksorganisationer och föreningar och som fördelas av Sametingets kulturdelegation. Frågan om utbetalande av partistöd är i stället sammanbunden med Sametingets status som folkvalt organ. Demokratin förutsätter att partierna i Sametinget, förutom att aktivt delta i tingets möten, kan bedriva ett politiskt arbete mellan mötestillfällena. Det är därför absolut nödvändigt att avsätta medel till stöd för de partier som finns representerade i Sametinget för att dessa skall kunna bedriva ett meningsfullt politiskt arbete såväl inåt mot tinget som utåt mot det samiska sanhället. Det är ytterst angeläget att den politiska processen inte hindras av att partierna saknar medel för sin verksamhet. Ett stort ansvar har lagts på de partier som är representerade i Sametinget för att föra den politiska debatten med såväl sina egna väljare som med andra. Insatsen begränsas naturligtvis om inte partierna kan erhålla stöd för sin verksamhet. Partistöd är en grundpelare i ett folkvalt styrelseskick och Sametinget är delaktigt i en sådan ordning.
Regeringen anför att Sametinget den 1 juni 1995 har begärt en ändring av sametingslagen så att ekonomiskt bidrag, partistöd, skall kunna lämnas till de partier som är representerade i Sametinget. Partier representerade i Sametinget föreslås, i likhet med partier i andra folkvalda organ i Sverige, få en ekonomisk grund för sin informations- och opinionsbildande verksamhet och därigenom verka för att stärka en demokratisk utveckling utan att vara beroende av någon enskild bidragsgivare.
Enligt regeringens förslag skall partistöd kunna lämnas till de partier som är representerade i Sametinget. Bidraget skall bekostas inom ramen för Sametingets förvaltningsanslag och skall fördelas på ett sådant sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas. Regeringen bestämmer hur stort belopp som får användas för partistöd.
Regeringen konstaterar att den kommitté inte har tillkallats som bl.a. skulle överväga formerna för det kommunala partistödet och som enligt riksdagens beslut, som redovisats ovan, skulle kunna ge underlag för en framtida bedömning om Sametinget skall kunna lämna partistöd. Några andra direktiv om en översyn av det kommunala partistödet har inte utfärdats. Enligt regeringen saknas därför anledning att vänta med att ta ställning till frågan om Sametinget skall kunna lämna partistöd.
Som skäl för sitt förslag att Sametinget skall kunna lämna partistöd anger regeringen att Sametinget är såväl ett samiskt folkvalt organ som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Trots att Sametingets ledamöter utses genom val är det inte något organ för samiskt självstyre. Enligt regeringens uppfattning talar emellertid, inte minst mot bakgrund av vad Sametinget anfört om behovet av partistöd, övervägande skäl för att stöd bör kunna lämnas till de partier som är representerade i Sametinget. Ett sådant partistöd bör lämnas från nionde huvudtitelns ramanslag Sametinget. För innevarande budgetår har anvisats 15 082 000 kr till Sametinget. Regeringen anför att partistödet bör bekostas inom ramen för det anslaget och att ytterligare medel för ändamålet således inte bör anvisas. Enligt regeringen bör den ange hur stor del av anslaget som högst får användas för partistöd. Däremot bör det stå Sametinget fritt att bestämma om stödet, i likhet med vad som gäller för riksdagspartier, skall lämnas i form av kanslistöd, partistöd eller en kombination av båda stödformerna. Enligt regeringens uppfattning skall stödet fördelas mellan de partier som är representerade i Sametinget på ett sådant sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas. Om kanslistöd lämnas bör det därför ske med ett lika stort belopp för varje parti som är representerat i Sametinget. Stöd i övrigt till partierna, partistöd, bör fördelas i förhållande till det antal ledamöter som representerar partiet i Sametinget. Några ändringar av sametingslagen behövs enligt regeringen inte.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att övervägande skäl talar för att stöd bör kunnas lämnas till de partier som är representerade i Sametinget. Ett sådant stöd bör lämnas från nionde huvudtitelns anslag Sametinget. I enlighet med vad regeringen förordat anser utskottet att partistödet bör bekostas inom ramen för de medel som för innevarande budgetår har anvisats för detta anslag. Några ytterligare medel skall därför inte anvisas. Utskottet anser att regeringen skall ange hur stor del av anslaget som högst får användas för partistöd. Det bör däremot, såsom regeringen anfört, stå Sametinget fritt att bestämma om stödet skall lämnas i form av kanslistöd, partistöd eller en kombination av båda stödformerna. Härvid skall stödet fördelas mellan de partier som är representerade i Sametinget på ett sådant sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas. Om kanslistöd lämnas bör detta ske med ett lika stort belopp för varje parti som är representerat i Sametinget. Övrigt stöd till partierna bör fördelas i förhållande till det antal ledamöter som representerar respektive parti i Sametinget.
Utskottet finner i likhet med regeringen att vad som nu anförts om användningen av anslaget till Sametinget inte behöver föranleda någon ändring i sametingslagen.
Rätt till ledighet från anställning för ordinarie ledamot och ersättare i Sametinget
Gällande bestämmelser
Sametinget
Sametingets 31 ledamöter utses enligt 2 kap. 2 § första stycket sametingslagen genom val. I samma stycke anges att det för ledamöterna skall utses ersättare. Enligt paragrafens andra stycke förordnas Sametingets ordförande av regeringen på förslag av Sametinget. Ordföranden skall utses bland tingets ledamöter. Sametinget väljer vice ordförande bland ledamöterna.
Enligt 2 kap. 4 § skall Sametinget bland tingets ledamöter utse en styrelse om högst sju ledamöter och med lika många ersättare. Styrelsen skall sköta den löpande verksamheten för Sametinget.
Vidare sägs i 2 kap. 5 § att Sametinget skall tillsätta en valnämnd som skall bereda valet till tinget. Därutöver kan Sametinget tillsätta de nämnder som i övrigt behövs för beredning, förvaltning och verksamhet.
I sametingslagen finns ingen bestämmelse om att ledamot eller ersättare har rätt till ledighet från sin anställning för att fullgöra uppdrag som Sametingsledamot.
Rätt till ledighet för vissa uppdrag
Enligt 4 kap. 6 § regeringsformen får riksdagsledamot och ersättare fullgöra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger honom.
Förtroendevalda har enligt 4 kap. 11 § kommunallagen (1991:900) rätt till den ledighet som behövs för uppdragen. Med förtroendevalda avses enligt 4 kap. 1 § ledamöter och ersättare i fullmäktige, nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och revisorsersättare.
Enligt 12 kap. 10 § kyrkolagen (1993:300) har förtroendevalda samma rätt till ledighet som förtroendevalda enligt kommunallagen. Med förtroendevalda avses enligt 12 kap. 1 § valda ledamöter och ersättare i kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade, kyrkorådet och övriga nämnder samt beredningar. Med förtroendevalda avses också revisorer och revisorsersättare, ordföranden och vice ordförande i kyrkostämma samt kyrkoherden eller någon annan präst som har utsetts till ordförande eller vice ordförande i kyrkorådet.
Propositionens innehåll
Regeringen föreslår att det i sametingslagen införs en bestämmelse om att Sametingets ledamöter har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att kunna fullgöra uppdragen i Sametinget, dess styrelse och nämnder.
Regeringen konstaterar att Sametinget är såväl ett samiskt folkvalt organ som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Sametinget är inte något organ för självstyre i vissa frågor. Det skiljer sig därvidlag från riksdag, borgerliga kommuner och kyrkofullmäktige. Enligt regeringens uppfattning talar trots detta övervägande skäl för att motsvarande rätt till ledighet från anställning bör ges ledamot och ersättare i Sametinget. Rätten bör gälla ledighet som behövs för att kunna fullgöra uppdraget i Sametinget, dess styrelse och nämnder. Regeringen framhåller att rätten till ledighet således bör vara begränsad till uppdrag som är direkt knutna till Sametingets verksamhet. Om en ledamot fullgör annat uppdrag som inte är en direkt följd av uppdraget som ledamot eller ersättare, gäller enligt regeringen således inte rätten till ledighet. Som exempel på det senare anger regeringen förordnande som ledamot i styrelsen för Samefonden, där regeringen enligt 24 § första stycket rennäringsförordningen (1993:384) utser tre av de sex ledamöterna efter förslag av Sametinget. Eftersom det inte finns något krav på att de föreslagna skall vara ledamöter eller ersättare i Sametinget, bör rätten till ledighet enligt regeringen inte omfatta ett sådant styrelseuppdrag. Regeringen föreslår att förslaget skall föranleda en ändring i sametingslagen.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande stöd till partier i Sametinget
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner vad utskottet anfört,
2. beträffande rätt till ledighet för vissa uppdrag
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sametings-lagen (1992:1433).
Stockholm den 6 februari 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Sivert Carlsson (c).
Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)
Härigenom föreskrivs att det i sametingslagen (1992:1433) skall införas en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. Sametinget
3 a §
Ledamöter och ersättare har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att fullgöra uppdragen i Sametinget, dess styrelse och nämnder.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Utskottet 1 Stöd till partier i Sametinget 1 Bakgrund 1 Bestämmelser om partistöd 3 Propositionens innehåll 3 Utskottets bedömning 5 Rätt till ledighet från anställning för ordinarie ledamot och ersättare i Sametinget 5 Gällande bestämmelser 5 Propositionens innehåll 6 Utskottets bedömning 7 Hemställan 7 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433) 8 Gotab, Stockholm 1996