Ändring i rättshjälpslagen m.m.
Betänkande 1992/93:JuU12
Justitieutskottets betänkande
1992/93:JUU12
Ändring i rättshjälpslagen m.m.
Innehåll
1992/93 JuU12
Sammanfattning
I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om ändringar i rättshjälpslagen m.m.
I syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen föreslår regeringen lagändringar som innebär att de avgifter som de rättssökande skall betala genomgående höjs och att återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgas.
I organisatoriskt hänseende föreslås ett antal lagtekniska ändringar för att ge regeringen större utrymme att bestämma till vilken myndighet uppgifterna på rättshjälpsområdet skall anförtros.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1993.
Till betänkandet har fogats åtta reservationer (s och nyd).
Propositionen
I proposition 1992/93:109 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
2. lag om ändring i rättegångsbalken samt
3. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 5 f.
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga.
Motionerna
1992/93:Ju9 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m.
1992/93:Ju10 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:109.
1992/93:Ju11 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i rättshjälpslagen att utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här endast får beviljas allmän rättshjälp om synnerliga skäl därtill föreligger,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i rättshjälpslagen att asylsökande eller annan utlänning beviljas rättshjälp i form av offentligt biträde endast om det föreligger synnerliga skäl för det,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att timkostnadsnormen måste sänkas,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 31 kap. 1 § rättegångsbalken att vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges om det är uppenbart att han saknar betalningsförmåga.
1992/93:Ju12 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedsättningsreglerna i rättshjälpslagen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som dämpar kostnadsutvecklingen avseende biträdesersättningen inom rättshjälpssystemet,
4. att riksdagen avslår förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) vad avser 6, 18 a, 22, 30, 40, 49 a och b §§.
Utskottet
Inledning
Rättshjälpslagen (1972:429, RHL) trädde i kraft den 1 juli 1973 (prop. 1972:4, JuU12, rskr. 205). Genom reformen utvidgades väsentligt enskilda människors möjligheter att få statligt ekonomiskt stöd i rättsliga angelägenheter av olika slag. Möjlighet att få rättshjälp skulle i princip finnas i varje sådan angelägenhet, oavsett om den gällde ett ärende som behandlades av en domstol eller av en förvaltningsmyndighet eller om det var fråga om rådgivning eller biträde i övrigt. Rättshjälp skulle ges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att ta till vara sina rättsliga intressen. Den rättssökande skulle dock i allmänhet bidra till kostnaderna efter förmåga.
Rättshjälp lämnas i fyra olika former, nämligen som allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp genom offentligt biträde och rådgivning. Från rättshjälpsanslaget betalas också sådana kostnader som enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall utgå av allmänna medel.
Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig angelägenhet där det finns behov av sådant bistånd, om inte rättshjälp skall lämnas i någon annan form. Personer med högre inkomster kan dock inte få allmän rättshjälp. Den som får allmän rättshjälp skall bidra till kostnaderna efter förmåga genom att betala avgifter (rättshjälpsavgift och tilläggsavgift).
Rättshjälp åt misstänkt i brottmål innefattar möjlighet dels att få offentlig försvarare, dels för tilltalade i de lägsta inkomstgrupperna att få resekostnader m.m. i samband med rättegång betalade av staten. Även här föreligger viss betalningsskyldighet.
Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i vissa särskilt angivna typer av mål och ärenden som rör den personliga rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. Den enskildes ekonomi saknar betydelse för möjligheten att få offentligt biträde, och några avgifter förekommer inte.
Rådgivning kan lämnas av en advokat eller en biträdande jurist i nästan alla slags rättsliga angelägenheter under högst en timme. Rådgivningen lämnas mot en fast avgift och är öppen för alla oavsett inkomst.
Rättshjälpslagen har under åren ändrats vid flera tillfällen. Genom en mer omfattande förändring år 1980 (prop. 1978/79:90, JuU30, rskr. 268) fick domstolar och vissa andra myndigheter vidgade befogenheter att besluta i rättshjälpsfrågor samtidigt som antalet rättshjälpsnämnder minskades från sex till fyra.
Därefter har under 1980-talet vidtagits en rad ändringar i RHL bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen. Till grund för flera av ändringarna låg förslag av Rättshjälpsutredningen (Ju 1975:09) och Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01).
Åren 1981 och 1982 höjdes rättshjälps- och rådgivningsavgifterna (prop. 1980/81:20, JuU17, rskr. 65 samt prop. 1981/82:28, JuU19, rskr. 105). Vid den sistnämnda höjningen borttogs möjligheten till rättshjälp i vissa typer av ärenden. Under år 1982 begränsades också möjligheten att i vissa fall få rättshjälp innan ett s.k. pilotfall avgjorts (prop. 1981/82:28, JuU52, rskr. 320). År 1983 undantogs fastighetstvister från rättshjälpen, och möjligheten till biträde i bodelningsärende begränsades. Samtidigt infördes en ny avgift, tilläggsavgift, vars storlek är beroende av rättshjälpsbiträdets arvode (prop. 1982/83:61, JuU19, rskr. 172).
Genom ändringar år 1984 i 21 kap. rättegångsbalken (RB) begränsades rätten till offentlig försvarare åt misstänkt i brottmål (prop. 1983/84:23, JuU7, rskr. 50).
År 1988 genomfördes nya omfattande förändringar av RHL. Ändringarna innebar bl.a. att rättshjälpsavgifterna halverades, och avgifternas anknytning till basbeloppet, som tagits bort år 1983, återinfördes. Den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp höjdes, och ytterligare ärendetyper undantogs från den allmänna rättshjälpen. I lagstiftningsärendet beslutade riksdagen även att uppdra åt regeringen att öka möjligheterna till allmän rättshjälp i fastighetstvister och patientskadeärenden (prop. 1987/88:73, JuU21, rskr. 193). Ändringar i sistnämnda avseende beslutades av riksdagen år 1989. Samtidigt beslutade riksdagen att inrätta en enda rikstäckande rättshjälpsmyndighet, som bl.a. fastställer avgifter och gör avräkningar med de rättssökande. Myndighetens beslut kan överklagas till en särskild nämnd, Rättshjälpsnämnden (prop. 1988/89:117, JuU19, rskr. 259).
Bakgrund till propositionen
I maj 1991 uppdrog regeringen åt Riksrevisionsverket att utvärdera rättshjälpens effektivitet. I uppdraget ingick bl.a. att analysera kostnadsutvecklingen och möjligheterna att nedbringa samhällets kostnader för rättshjälpen. Uppdraget redovisades i februari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet -- regeringsuppdrag. I rapporten uppskattade Riksrevisionsverket bl.a. besparingseffekterna av vissa tänkbara åtgärder såsom en höjning av egenavgifterna och en sänkning av inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. Verket lämnade också olika förslag till hur man skulle kunna uppnå ytterligare besparingar.
I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 130 f) anförde justitieministern att rättshjälpskostnaderna nu har stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte ter sig försvarlig, och hon förutskickade bl.a. en proposition med förslag i syfte att minska dessa kostnader. Mot denna bakgrund föreslog hon besparingar för staten med 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog besparingsförslaget (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 130 f, JuU19, rskr. 183).
I en proposition våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog regeringen som ett första led i besparingarna på rättshjälpsanslaget att den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp skulle sänkas från sju till fyra basbelopp.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:JuU26, rskr. 307) anförde utskottet att det för sin del delade den uppfattning som kommit till uttryck i propositionen, nämligen att det reformarbete som hittills ägt rum när det gäller rättshjälpen inte varit tillräckligt kostnadsdämpande och att besparingar behövdes. Utskottet var dock i likhet med flera motionärer tveksamt till den väg för dessa besparingar som valts i propositionen och ifrågasatte om inte det grundläggande syftet med rättshjälpsreformen skulle falla om förslaget genomfördes. Härtill kom enligt utskottet bl.a. att Riksrevisionsverkets beräkningar byggde på osäkert underlag. Enligt utskottets synsätt kunde ett genomförande av förslaget komma att medföra en återgång till den ordning som gällde på den fria rättegångens tid, nämligen att enbart de ekonomiskt sämst ställda och de som har god ekonomi skulle kunna ta till vara sina rättsliga intressen. Flertalet vanliga inkomsttagare för vilka ett rättsligt förfarande innebär avsevärda ekonomiska påfrestningar kunde enligt utskottet komma att helt utestängas från allmän rättshjälp. Mot den angivna bakgrunden var utskottet inte berett att tillstyrka att riksdagen antog förslaget i propositionen. Utskottet konstaterade emellertid att det krävs besparingar och effektiviseringar inom rättshjälpsområdet, och i detta syfte borde enligt utskottets mening ske en samlad översyn. Till grund för detta borde, anförde utskottet, ligga Riksrevisionsverkets rapport och vad som kunde komma ut av remissbehandlingen av den. Ett riktmärke borde enligt utskottets mening vara att det ursprungliga syftet med rättshjälpen måste bestå. Ärendet borde sålunda återgå till regeringen för förnyade överväganden. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.
Propositionen innehåller förutom förslag till lagändringar i bl.a. rättshjälpslagen en redovisning av vissa andra åtgärder som enligt regeringen bör genomföras för att få till stånd de besparingar inom rättshjälpsområdet som det beslutats om. I propositionen redovisas också några områden där det kan finnas utrymme för ytterligare lagändringar i besparingssyfte men där beredningsunderlaget fortfarande är ofullständigt.
I propositionen föreslås att de avgifter som de rättssökande skall betala genomgående skall höjas. Den som beviljas allmän rättshjälp skall i princip alltid betala en fast inkomstrelaterad avgift, grundavgift. Grundavgiften ersätter det nuvarande maximibeloppet för rättshjälpsavgiften. Därutöver skall den som har en beräknad årsinkomst som överstiger 32 200 kr (för år 1992) betala tilläggsavgift. Tilläggsavgiften skall vara både inkomst- och kostnadsrelaterad, och den skall beräknas på i princip samtliga kostnader i ärendet.
Återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgas.
I fråga om timkostnadsnormen, dvs. den norm som ligger till grund för beräkning av biträdesersättningar på rättshjälpsområdet, liksom i fråga om rättshjälpstaxorna, aviseras ett antal ändringar som inte kräver lagändring.
I organisatoriskt hänseende diskuteras om Rättshjälpsmyndigheten bör ta över Domstolsverkets uppgifter på rättshjälpsområdet. Någon slutlig ställning i frågan tas inte. Däremot föreslås ett antal lagtekniska ändringar för att ge regeringen större utrymme att bestämma vilken myndighet som skall anförtros uppgifterna i framtiden.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 mars 1993.
Överväganden
Avslag på propositionen
Samhällets kostnader för rättshjälpen har sedan den infördes blivit allt högre. Under senare år har kostnadsökningen varit särskilt stor. Riksrevisionsverket beräknar i sin rapport att de totala rättshjälpskostnaderna under perioden 1986--1990 ökade med 63 %. Mest ökade kostnaderna för rättshjälp genom offentligt biträde (98 %) och därefter kostnaderna för rättshjälp åt misstänkt i brottmål (74 %). Även kostnaderna för den allmänna rättshjälpen ökade kraftigt (43 %).
För budgetåret 1992/93 anvisade riksdagen ett förslagsanslag till rättshjälpen på knappt 650 miljoner kronor. Som framgår av propositionen beräknas enligt Domstolsverkets anslagsframställning för budgetåret 1993/94 (s. 123 och 130) belastningen på rättshjälpsanslaget för innevarande budgetår bli över 800 miljoner kronor.
I motionerna Ju9 och Ju10 yrkas att propositionen skall avslås. Motionärerna menar sammanfattningsvis att regeringens förslag strider mot principen om allas likhet inför lagen eftersom de minskar möjligheterna för de resurssvaga i samhället att tillvarata sina rättsliga intressen.
Enligt utskottets uppfattning är det -- inte minst mot bakgrund av det statsfinansiella läget -- nu nödvändigt att vidta åtgärder för att minska statens kostnader för rättshjälpen. Som utskottet anförde vid sin behandling av frågan tidigare i år bör ett riktmärke för reformarbetet i detta hänseende vara att det ursprungliga syftet med rättshjälpen måste bestå.
Utskottet finner mot den angivna bakgrunden de lagändringar som föreslås i propositionen väl avvägda. Förslagen bör således kunna medföra besparingar när det gäller rättshjälpen och torde öka kostnadsmedvetandet hos såväl den rättssökande som biträdet. Även om kostnaderna för den rättssökande genom de föreslagna lagändringarna kommer att öka för vissa former av rättshjälp blir det fortfarande betydande begränsningar av den enskildes kostnadsansvar, och de resurser som i dagens samhällsekonomiska situation står till buds kommer att sättas in på de områden där de bäst behövs och komma de människor till del som bäst behöver rättsligt bistånd. Syftet med rättshjälpen som ett skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt kommer därför att bestå. Med det anförda ställer sig utskottet i princip bakom propositionens förslag och avstyrker bifall till motionerna Ju9 och Ju10. Utskottet återkommer i det följande till enskilda frågor i förslaget.
Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar
I motion Ju12 understryks vikten av att frågan om den allmänna rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar utreds ytterligare. Motionärerna menar att ett framtida system måste utformas så att det, oavsett rättsskyddsförsäkringarnas utformning, garanterar allas möjlighet att tillvarata sin rätt.
En rättsskyddsförsäkring ersätter försäkringstagarens kostnader för det rättsliga förfarandet i tvister som han är inblandad i. Rättsskyddsförsäkringens omfattning överensstämmer på många punkter med den allmänna rättshjälpens. En skillnad är dock att rättsskyddsförsäkringen inte omfattar tvister med anknytning till äktenskapsskillnad. En annan är att rättsskyddsförsäkringen till skillnad från rättshjälpen ersätter också den rättssökandes kostnader för vad han ålagts att utge i ersättning för motpartens rättegångskostnader. Rättsskyddsförsäkringen gäller vidare bara upp till ett visst belopp, som varierar mellan olika försäkringar.
Rättsskyddsförsäkringen utgör ofta en del av en paketförsäkring, dvs. en försäkring som innehåller flera delar, t.ex. hemförsäkring, reseförsäkring eller motorfordonsförsäkring.
Vid rättshjälpslagens tillkomst var rättshjälpen primär i förhållande till eventuella försäkringar och utgick således oavsett om rättsskydd fanns eller inte. Undantag har därefter gjorts från denna princip. Under år 1983 gjordes sålunda den allmänna rättshjälpen subsidiär till rättsskyddsförsäkringar i angelägenheter som rör fastigheter och byggnader (prop. 1982/83:61, JuU19, rskr. 172), och år 1988 begränsades med hänsyn till föreliggande försäkringsskydd också den allmänna rättshjälpen i vissa skadeståndsärenden (prop. 1987/88:73, JuU21, rskr. 193).
Justitieministern anför i den nu aktuella propositionen (s. 22) att hennes principiella uppfattning är att den allmänna rättshjälpen generellt bör vara subsidiär i förhållande till rättsskyddsförsäkringar och liknande rättsskydd på så sätt att rättshjälp inte får beviljas i angelägenheter som omfattas av rättsskydd. Utformningen av ett förslag i denna riktning kräver emellertid ytterligare överväganden innan det föreläggs riksdagen. Hon är därför inte beredd att föreslå några förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar.
Utskottet delar uppfattningen att det krävs noggranna överväganden innan det kan bli aktuellt med ytterligare förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens förhållande till olika former av rättsskydd. Som framgått kommer frågan att bli föremål för fortsatta överväganden inom Justitiedepartementet. Motion Ju12 i denna del är därmed tillgodosedd, och utskottet avstyrker bifall till den.
Nedsättning av rättshjälpsavgiften
Enligt regeringsförslaget skall en rättssökande som beviljas allmän rättshjälp i princip alltid betala en inkomstrelaterad grundavgift om minst 440 kr. Grundavgiften ersätter det nuvarande maximibeloppet för rättshjälpsavgiften. Utöver grundavgift skall alla rättshjälpstagare som har en beräknad årsinkomst över ett basbelopp bidra till kostnaderna genom att betala tilläggsavgift. Tilläggsavgiften är både inkomst- och kostnadsrelaterad och skall till skillnad från i dag beräknas på i princip samtliga kostnader i ärendet. I de lägre inkomstskikten utgår tilläggsavgift efter en procentuell andel av kostnaderna som är lika med den som nu gäller, dvs. 10 %. I inkomstlägen mellan tre och fem basbelopp utgår tilläggsavgift med 20 % av kostnaderna, medan avgiften uppgår till 30 % i de högsta inkomstlägena. Tilläggsavgiften kan dock aldrig bli högre än tre gånger grundavgiften. Om biträde har förordnats skall tilläggsavgiften avseende arbete, tidsspillan och utlägg betalas till biträdet allteftersom kostnaderna uppstår.
I propositionen föreslås vidare att den generella möjlighet till nedsättning av maximibeloppet som medges enligt nuvarande regler (12 § första stycket andra meningen RHL) -- och som enligt Domstolsverkets föreskrifter innebär att rättssökande i de lägre inkomstskikten aldrig betalar någon rättshjälpsavgift -- helt skall tas bort. Det finns också enligt nuvarande regler viss möjlighet att befrias helt eller delvis från tilläggsavgift (14 b §). Den regeln är annorlunda utformad än den nyss nämnda nedsättningsregeln eftersom den anknyter till betalningsförmågan i det enskilda fallet. Bestämmelsen medger sålunda inte, enligt vad som anförs i propositionen, att det -- i förordning eller myndighetsföreskrifter -- lämnas generellt verkande föreskrifter om befrielse. Enligt propositionen skall det i fortsättningen vara möjligt att med stöd av 14 b § sätta ned grundavgiften och tilläggsavgiften om det i det enskilda fallet är uppenbart att den rättssökande saknar betalningsförmåga.
I motion Ju12 anförs att personer med mycket låga eller inga inkomster, t.ex. de som är socialbidragsberoende, bör kunna få nedsättning av rättshjälpsavgiften. Motionärerna föreslår att det utformas tillämpningsföreskrifter till 14 b § RHL av sådant innehåll.
I propositionen anför justitieministern (s. 31 f) att ett väsentligt inslag i det ändrade avgiftssystem hon föreslår är att det alltid skall utgå en avgift för den allmänna rättshjälpen. Härav följer enligt hennes mening mer eller mindre automatiskt att det inte längre bör vara möjligt att generellt sätta ned avgifterna i vissa inkomstskikt. Någon form av nedsättningsregel måste emellertid behållas enligt justitieministern. Enligt hennes mening är det därvid naturligt att anknyta till den reglering som redan finns i 14 b §. Justitieministern understryker att den föreslagna regeln är avsedd att tillämpas med betydande restriktivitet. Ett tydligt exempel då befrielse kan komma i fråga är, anför hon, när den rättssökande är ett barn som helt saknar inkomst och inte har någon egen förmögenhet. Bestämmelsen är däremot enligt justitieministern inte avsedd att generellt tillämpas på rättssökande som har mycket låga eller saknar egna inkomster. Om detta hade varit avsikten, anför ministern, hade hon naturligtvis förordat att nedsättningsregeln i 12 § skulle behållas. Justitieministern anför vidare att hennes förslag i denna del kan få till följd att kostnaderna för den allmänna rättshjälpen i vissa fall i praktiken kan komma att få bäras av kommunerna i form av socialbidrag. Det rör sig enligt justitieministern emellertid inte om några stora belopp, medan besparingarna på rättshjälpsanslaget beräknas till omkring 6 miljoner kronor.
Utskottet delar uppfattningen att det i princip alltid bör utgå en avgift för den allmänna rättshjälpen. Det har enligt utskottets mening inte minst ett pedagogiskt värde att alla rättssökande får vara med och bära en del av rättshjälpens kostnader. En ordning med möjlighet till generell avgiftsbefrielse är därför mindre lämplig. Utskottet delar således justitieministerns nu redovisade inställning och tillstyrker, med avslag på motion Ju12 såvitt nu är i fråga, propositionen i denna del.
Återbetalningsskyldighet i brottmål
Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB skall den tilltalade, om han döms i målet, ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalats av allmänna medel, bl.a. avseende kostnader för bevisning och för försvarare.
I motion Ju11 begärs en ordning som går ut på att den tilltalades återbetalningsskyldighet får jämkas eller efterges om det är uppenbart att han saknar betalningsförmåga.
En bestämmelse av det slag som efterfrågas i motionen finns i 31 kap. 1 § fjärde stycket RB. Där stadgas att vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl därtill föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju11 i nu behandlad del.
Rättshjälp åt utlänningar
I motion Ju11 föreslås att rättshjälpslagen ändras så att utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här får beviljas allmän rättshjälp endast om det föreligger synnerliga skäl.
Enligt 8 § första stycket andra punkten RHL får allmän rättshjälp ej beviljas utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp. Denna bestämmelse modifieras av tredje stycket samma paragraf, där det stadgas att regeringen under förutsättning av ömsesidighet kan förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp. Sverige har genom internationella överenskommelser förbundit sig att likställa utländska medborgare från vissa länder med svenska medborgare när det gäller rätt till allmän rättshjälp, se bl.a. förordningen (1988:123) om tillämpning av rättshjälpslagen beträffande vissa utländska medborgare.
Av det anförda framgår att det i RHL redan finns en ordning som i stora drag motsvarar den som efterfrågas i motion Ju11. Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.
I motion Ju11 föreslås vidare att rättshjälpslagen ändras så att asylsökande och andra utlänningar får beviljas rättshjälp genom offentligt biträde endast om det föreligger synnerliga skäl.
Behov för utlänningar i Sverige av rättshjälp genom offentligt biträde uppkommer främst i ärenden som gäller deras fortsatta vistelse i landet. Enligt 41 § punkterna 5--9 RHL kan rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i vissa ärenden angående avvisning, utvisning eller hemsändande enligt utlänningslagen (1989:529), samt avvisning eller anmälningsplikt enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Som framgår av bestämmelserna i övrigt i 41 § RHL kan rättshjälp genom offentligt biträde beviljas även i vissa andra slag av mål och ärenden.
I de fall som anges i 41 § RHL föreligger en presumtion för att rättshjälp skall beviljas. Enligt 42 § RHL skall nämligen rättshjälp genom offentligt biträde beviljas om det inte måste antas att behov av biträde saknas. I fråga om utlänningsärenden infördes denna presumtionsregel redan år 1978 (prop. 1977/78:90 s. 67, AU30 s. 19, rskr. 202). I den propositionen anfördes att huvudprincipen bör vara att ingen -- utom i vissa fall av direktavvisning -- skall kunna avlägsnas ur riket utan att ha erbjudits bistånd av ett offentligt biträde.
I det nu aktuella ärendet anför justitieministern (s. 37) att hon av flera skäl inte är beredd att föreslå någon förändring av förutsättningarna för att få offentligt biträde. I sammanhanget erinrar hon om att en särskild utredare har tillkallats för att göra en översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen (dir. 1992:51). I utredningen kommer också frågan om rättshjälpslagstiftningen att aktualiseras. Redovisning av uppdraget beräknas ske någon gång vid årsskiftet. Det pågående utredningsarbetet bör enligt utskottets uppfattning avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju11 i denna del.
Timkostnadsnormen och taxor på rättshjälpsområdet
I förarbetena till rättshjälpslagen förutsattes att ersättningen till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skulle regleras med hjälp av taxor. Bestämmelsen finns intagen i 22 § första stycket RHL. För närvarande finns två taxor på rättshjälpsområdet, en taxa för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt, den s.k. brottmålstaxan, och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan, den s.k. äktenskapsskillnadstaxan. Enligt brottmålstaxan bestäms ersättningen efter förhandlingens längd, medan ersättningen enligt äktenskapsskillnadstaxan beräknas i huvudsak efter en i taxan angiven summa för allt arbete i målet. Fr.o.m. år 1988 baseras de båda taxorna på en gemensam timkostnadsnorm. Timkostnadsnormen grundas på självkostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna. I praxis har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättning inom hela rättshjälpsområdet.
I två motioner efterfrågas åtgärder för att dämpa kostnadsutvecklingen när det gäller ersättningen till rättshjälpsbiträden. Sålunda anförs i motion Ju11 att timkostnadsnormen måste sänkas. I motion Ju12 begärs att regeringen snarast skall lägga fram förslag för att dämpa kostnadsutvecklingen avseende biträdesersättningen.
Regeringen har den 5 november i år i ett regeringsbeslut (dnr 92-3975) fastställt timkostnadsnormen avseende rättshjälpstaxorna för år 1993. Regeringen har, såsom också förutskickas i propositionen, beslutat att återgå till den ordning med skilda timkostnadsnormer för brottmålstaxan och äktenskapsskillnadstaxan som gällde före år 1988. I det sistnämnda fallet har timkostnadsnormen bestämts till 712 kr (890 kr inkl. moms), vilket innebär en frysning av det nu gällande beloppet. För brottmål har normen sänkts till 680 kr (850 kr inkl. moms).
I propositionen (s. 40 f) redogörs för ytterligare förslag till besparingsåtgärder på detta område som justitieministern anser måste utredas vidare. Detta gäller bl.a. frågor om brottmålstaxans omfattning och om taxereglering av nya områden. De åtgärder som övervägs kommer enligt propositionen inte att kräva lagändringar.
Genom de timkostnadsnormer för år 1993 som regeringen har fastställt får önskemålet i motion Ju11 anses vara tillgodosett. Motionen avstyrks i denna del.
Utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang redovisar resultatet av sina överväganden om rättshjälpstaxorna m.m. för riksdagen. Något uttalande med anledning av motion Ju12 i denna del behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till den.
Organisatoriska frågor m.m.
I propositionen föreslås lagändringar i syfte att göra det möjligt för regeringen att i framtiden låta Rättshjälpsmyndigheten ta över Domstolsverkets uppgifter på rättshjälpsområdet. I motion Ju12 yrkas avslag på regeringsförslaget i den delen. Motionärerna anser att de erforderliga lagändringarna bör anstå tills riksdagen kan ta ställning i organisationsfrågan.
Bakgrunden till regeringens förslag i denna del är att det i departementspromemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet -- Organisation och administration i framtiden bl.a. övervägs om Rättshjälpsmyndigheten skall överta Domstolsverkets uppgifter på rättshjälpsområdet. Promemorian har remissbehandlats och beredning pågår i Justitiedepartementet. I det nu aktuella ärendet föreslås en lagteknisk lösning som gör det möjligt att senare slutligt bestämma om rättshjälpens organisatoriska hemvist m.m. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i budgetsammanhang och redovisa sina överväganden.
Utskottet har inhämtat att frågan inte kommer att aktualiseras redan i 1993 års budgetproposition.
Utskottet finner inte anledning till erinran mot regeringsförslaget i denna del. Utskottet tillstyrker således förslaget i propositionen såvitt nu är i fråga och avstyrker bifall till motion Ju12 i här behandlad del.
Övrigt
Ändringarna i rättshjälpslagen och RB föreslås träda i kraft den 1 mars 1993. Detta bör även gälla förslaget till lag om ändring i lagen om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Härutöver har utskottet ingenting att anföra i anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på proposition 1992/93:109 att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju9 och 1992/93:Ju10,
2. beträffande den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju12 yrkande 1, res. 1 (s)
3. beträffande nedsättning av rättshjälpsavgiften att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju12 yrkande 2 dels godkänner vad utskottet anfört, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) såvitt avser 14 b §, res. 2 (s)
4. beträffande återbetalningsskyldighet i brottmål att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 4, res. 3 (nyd)
5. beträffande allmän rättshjälp åt utlänningar att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 1, res. 4 (nyd)
6. beträffande rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 2, res. 5 (nyd)
7. beträffande timkostnadsnormen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 3, res. 6 (nyd)
8. beträffande biträdesersättningens kostnadsutveckling att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju12 yrkande 3, res. 7 (s)
9. beträffande organisatoriska frågor m.m. att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju12 yrkande 4 antar det i moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 6, 18 a, 22, 30 andra stycket, 40 samt 49 a och b §§, res. 8 (s)
10. beträffande rättshjälpslagen i övrigt att riksdagen antar det i moment 3 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,
11. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till a) lag om ändring i rättegångsbalken, b) lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m., dock med den ändringen att ikraftträdandet för lagen under b) bestäms till den 1 mars 1993.
Stockholm den 1 december 1992
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Anders Svärd (c), Alf Eriksson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar (mom. 2)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "bifall till den" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att det krävs noggranna överväganden innan det kan bli aktuellt med ytterligare förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens förhållande till olika former av rättsskydd. Rättshjälpssystemet måste enligt utskottets mening vara utformat så att det garanterar rättvisa mellan dem som har och inte har rättsskydd och mellan dem som har olika slag av sådant skydd. Alla rättssökande måste således, oavsett förekommande rättsskydd, ges samma möjlighet att ta till vara sin rätt. Detta är en aspekt som måste ges tyngd i det fortsatta utredningsarbete som utskottet anser nödvändigt och som enligt utskottets uppfattning omgående bör inledas. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju12 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju12 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Nedsättning av rättshjälpsavgiften (mom. 3)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt den i propositionen föreslagna jämkningsregeln i 14 b § RHL får en rättssökande, om det är uppenbart att han saknar möjlighet att betala grundavgift eller tilläggsavgift, helt eller delvis befrias från avgift. Det är utskottets uppfattning att personer med mycket begränsade inkomster, t.ex. de som är helt beroende av socialbidrag, inte bör åläggas att betala några avgifter för rättshjälpen. Bestämmelsen i 14 b § RHL bör därför enligt utskottets mening tillämpas på ett sådant sätt att rättssökande som saknar eller har mycket låga inkomster får nedsättning av rättshjälpsavgiften. Riksdagen bör dels med anledning av motion Ju12 såvitt nu är i fråga godkänna vad utskottet anfört, dels anta propositionens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande nedsättning av rättshjälpsavgiften att riksdagen dels med anledning av motion 1992/93:Ju12 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört, dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) såvitt avser 14 b §.
3. Återbetalningsskyldighet i brottmål (mom. 4)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "En bestämmelse" och slutar med "nu behandlad del" bort ha följande lydelse:
I 31 kap. 1 § fjärde stycket RB stadgas att vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl därtill föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt utskottets uppfattning bör denna bestämmelse av kostnadsskäl ändras så att vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges endast om det är uppenbart att han saknar betalningsförmåga. Det får ankomma på regeringen att till riksdagen snarast återkomma med förslag till lagändring med detta innehåll. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i nu behandlad del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande återbetalningsskyldighet i brottmål att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Allmän rättshjälp åt utlänningar (mom. 5)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Av det anförda" och slutar med "nu behandlad del" bort ha följande lydelse:
Bestämmelsen i 8 § första stycket RHL bör enligt utskottets mening i begränsande syfte ändras så att utlänningar som varken är eller tidigare har varit bosatta här får beviljas allmän rättshjälp endast om det föreligger synnerliga skäl. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet härmed. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande allmän rättshjälp åt utlänningar att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar (mom.6)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Det pågående" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det bland de asylsökande som kommer till Sverige finns många som uppenbarligen inte kommer att få stanna i landet. Detta gäller främst de s.k. ekonomiska flyktingarna. Det är inte rimligt att rättshjälpen skall belastas med höga kostnader för offentligt biträde åt sådana personer. Rättshjälpslagen bör därför ändras så att asylsökande kan få rättshjälp genom offentligt biträde endast om det föreligger synnerliga skäl. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser vad utskottet anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Timkostnadsnormen (mom. 7)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Genom de" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på de timkostnadsnormer för år 1993 som regeringen har beslutat om. Det bör, anser utskottet, finnas utrymme för ytterligare besparingar under kommande år. En tanke som bör övervägas är att göra timkostnadsnormen beroende även av olika kvalitativa moment. T.ex. borde timkostnadsnormen för en biträdande jurist vara lägre än för en advokat. Regeringen bör få i uppdrag att efter fortsatt beredningsarbete återkomma till riksdagen med ett förslag under nästa år. Om önskvärda förändringar kan företas utan riksdagsbeslut bör regeringen i stället redovisa sina överväganden för riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i nu behandlad del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande timkostnadsnormen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Biträdesersättningens kostnadsutveckling (mom.8)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "bifall till den" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det ytterligare utrymme för besparingar när det gäller biträdesersättningarna i rättshjälpssystemet. I propositionen redogörs för ett antal tänkbara åtgärder för att få till stånd sådana besparingar. Vissa av dessa åtgärder har, som framgått ovan, redan genomförts men mer bör kunna göras. Regeringen bör snarast för riksdagen presentera sina överväganden och de konkreta åtgärder man avser att vidta. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju12 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande biträdesersättningens kostnadsutveckling att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju12 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Organisatoriska frågor m.m. (mom. 9)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlssson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "här behandlad del" bort ha följande lydelse:
Rättshjälpens framtida organisation är alltjämt föremål för beredning i Justitiedepartementet. Utskottet anser att riksdagen bör ta ställning till regeringens förslag beträffande organisationen i ett sammanhang. Frågan om lagändringar bör därför anstå. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Ju12 i denna del och avstyrker bifall till motsvarande del av propositionen.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande organisatoriska frågor m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju12 yrkande 4 avslår det i moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 6, 18 a, 22, 30 andra stycket, 40 samt 49 a och b §§.
Bilaga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 2 Inledning 2 Bakgrund till propositionen 4 Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 5 Överväganden 5 Avslag på propositionen 5 Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar 6 Nedsättning av rättshjälpsavgiften 7 Återbetalningsskyldighet i brottmål 8 Rättshjälp åt utlänningar 9 Timkostnadsnormen och taxor på rättshjälpsområdet 10 Organisatoriska frågor m.m. 11 Övrigt 11 Hemställan 11 Reservationer 13 1. Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar (mom. 2) 13 2. Nedsättning av rättshjälpsavgiften (mom. 3) 13 3. Återbetalningsskyldighet i brottmål (mom. 4) 14 4. Allmän rättshjälp åt utlänningar (mom. 5) 14 5. Rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar (mom. 6) 15 6. Timkostnadsnormen (mom. 7) 15 7. Biträdesersättningens kostnadsutveckling (mom.8) 16 8. Organisatoriska frågor m.m. (mom. 9) 18 Bilaga Lagförslagen 17