Ändring i plan- och bygglagen
Betänkande 1990/91:BoU17
Bostadsutskottets betänkande
1990/91:BOU17
Ändring i plan- och bygglagen
Innehåll
1990/91 BoU17
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1990/91:146 om ändringar i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, m.m., sex motioner väckta med anledning av propositionen, sju motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1991 om ändringar i PBL och en motion som väckts med anledning av proposition 1990/91:90.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om ändringar i PBL utom i ett avseende. Förslaget om ett utvidgat användningsområde för förhandsbesked till att avse även krav på tillgänglighet och anordnande av parkeringsutrymme avstyrks. Utskottet föreslår i denna del att riksdagen gör ett tillkännagivande om förnyade överväganden. Samtliga motioner avstyrks. I de delar riksdagen givits tillfälle att ta del av propositionen föreslås riksdagen lägga propositionen till handlingarna.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1990/91:146 dels föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
2. lag om ändring i väglagen (1971:948),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
3. erfarenheter av plan- och bygglagen (avsnitt 2),
4. parkeringsköp (avsnitten 3.1 och 3.2.1--3.2.3),
5. brandsäkerhet vid alternativa boendeformer, inbrottsskydd och källsortering av sopor (avsnitt 12.1),
6. säkerhets- och hälsofrågor inom och utanför samlad bebyggelse (avsnitt 12.2).
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna
1990/91:Bo335 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering för källsortering av avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder samt om marknad för källsorterat avfall.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo818.
1990/91:Bo503 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan förändring av plan- och bygglagen att de i motionen påtalade missförhållandena motverkas.
1990/91:Bo517 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av plan- och bygglagen som anförts i motionen.
1990/91:Bo528 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i plan- och bygglagen i enlighet med vad i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N291.
1990/91:Bo530 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plan- och bygglagens brister ur konkurrenshänseende.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L716.
1990/91:Bo532 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att översiktsplanerna blir frivilliga,
2. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att planinstitutet områdesbestämmelse avskaffas,
4. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla utan tidsgräns,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av plan- och bygglagen (1987:10) på sådant sätt att möjlighet till dispens införs i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att markanvändning beträffande detaljhandelsstruktur m.m. inte kan regleras genom detaljplaner,
1990/91:Bo541 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av PBL.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N357.
dels den med anledning av proposition 1990/91:90 väckta motionen
1990/91:Bo39 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att byggnormen skall ses över för att underlätta för långtgående källsortering.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo119.
dels de med anledning av proposition 1990/91:146 väckta motionerna
1990/91:Bo69 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av PBL att kommunernas möjligheter att styra handeln begränsas enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av konkurrens som allmänt intresse i PBL,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande föreläggande om att framställa anspråk på ersättning eller inlösen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt översyn av PBL, (i detta betänkande behandlas yrkandet såvitt avser genomförandetiden för detaljplan).
1990/91:Bo71 av Jan Strömdahl (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingsplanering skall bedrivas i sådana former som PBLs stadgar förutsätter,
2. att riksdagen beslutar om en avreglering vad gäller parkeringskravet på tomt i enlighet med motionen.
1990/91:Bo72 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen -- med avslag på propositionens förslag gällande genomförandetiden -- avskaffar systemet med en tidsbegränsad byggrätt i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall endast skall kunna regleras genom detaljplan i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen avslår propositionens förslag om utökad bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefull bebyggelsemiljö,
4. att riksdagen avslår propositionens förslag om handläggning av ersättningsfrågor i samband med planläggning i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen avslår propositionens förslag om begränsningsregelns utformning i enlighet med motionens förslag.
1990/91:Bo73 av Ivar Virgin (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillstånd för bruk av vattentoaletter i områden med knapp vattentillgång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av vattenuttaget i områden med knapp vattentillgång.
1990/91:Bo74 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146 beslutar om ändring i plan- och bygglagen så att underrättelseskyldigheten för byggnadsnämnd vid prövning av bygglovsansökan begränsas i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146 beslutar om ändring i plan- och bygglagen innebärande att möjligheten att lämna marklov för tillfällig åtgärd öppnas i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:146 beslutar om ändring i plan- och bygglagen innebärande krav på att byggnadsnämnden skall ha tillgång till personal med teknisk kompetens i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen avslår proposition 1990/91:146 såvitt avser förslag om ändring i handläggningsordningen för ersättningsfrågor i samband med planläggning i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Bo75 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i plan- och bygglagen att parkering på bostadsfastighet inte regleras i 3 kap. 15 § PBL,
2. att riksdagen beslutar att ej bifalla propositionens lagförslag i 3 kap. 16 a § PBL.
Svenska kommunförbundet och Sveriges Fastighetsägareförbund har inkommit med skrivelser.
Utskottet
Inledning
Sedan plan- och bygglagen (1987:10), PBL, trädde i kraft den 1 juli 1987 har tillämpningen av den nya lagstiftningen följts upp. En s.k. styrgrupp utarbetade i början av år 1989 en rapport om vunna erfarenheter av lagstiftningen. Rapporten bearbetades av boverket och lantmäteriverket och låg till grund för en promemoria innehållande förslag till lagändringar i bl.a. PBL. En del av förslagen ledde fram till vissa ändringar i PBL, som trädde i kraft den 1 april 1990. Återstående delar har därefter övervägts ytterligare inom bostadsdepartementet. I de delar ändringar i PBL har ansetts påkallade har de tagits upp i proposition 1990/91:146, som behandlas i detta betänkande. I propositionen redogörs för vunna erfarenheter av PBL-reformen och föreslås vissa lagändringar i syfte bl.a. att förenkla handläggningen. Vissa överväganden bl.a. om s.k. parkeringsköp redovisas också.
Erfarenheter av PBL
Översiktsplaner
Enligt propositionen har den lagreform på plan- och byggområdet som riksdagen beslöt år 1986 i huvudsak uppnått sina syften. När det gäller bestämmelserna om översiktsplaner har sådana emellertid ännu inte antagits i alla kommuner. Enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 § PBL skall varje kommun ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen och som i stort skall ange hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelsen bör ske. Översiktsplanerna är således obligatoriska. Av dem skall framgå bl.a. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt NRL. Enligt övergångsbestämmelserna skulle en översiktsplan ha antagits av varje kommun före den 1 juli 1990. Detta arbete pågår ännu i många kommuner. I propositionen görs den bedömningen att de flesta kommuner under det första halvåret 1991 bör ha slutfört detta arbete och antagit en översiktsplan.
I motion Bo532 (m) yrkande 1 tas upp frågan om översiktsplanernas form och innehåll och föreslås att bestämmelserna ändras så att översiktsplanerna blir frivilliga. Enligt motionärerna bör dessa planer inte vara obligatoriska och inte redovisa endast ett alternativ. Motionärerna befarar att översiktsplanerna genom sitt innehåll i praktiken kan komma att bli starkt styrande även om de saknar bindande verkan.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att den översiktliga planeringen och lagstiftningens intentioner i övrigt måste fullföljas. Såsom anförs i propositionen är översiktsplanerna viktiga inte minst när det gäller kommunernas ställningstagande till hur riksintressena kan tillvaratas och när det gäller att slå vakt om en god hushållning med naturresurserna. Utskottet har i samband med behandlingen av PBL-förslaget hösten 1986 och efter ingående överväganden funnit att översiktsplaner bör ingå som en planform i det nya plansystemet. Utskottet anförde då att en sådan ordning inte innebär att översiktsplanerna måste göras mera omfattande och detaljerade än vad rådande planeringssituation kräver. De överväganden som utskottet gjorde ledde också till att det av lagen framgår att översiktsplanerna inte är bindande för enskilda och myndigheter. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Översiktsplanerna bör ingå som en av planformerna i PBL på det sätt som riksdagen på förslag av utskottet beslöt 1986. Utskottet kan inte dela de farhågor som förs fram i motion Bo532 (m) yrkande 1. Riksdagen föreslås med avslag på motionen lägga propositionen i denna del till handlingarna.
Kommunernas kompetens i plan- och byggfrågor
Kommunernas kompetens i plan- och byggfrågor tas också upp i propositionen med anledning av bl.a förslaget till ny kommunallag. I den propositionen (1990/91:117) förordas en långtgående frihet för kommunerna att organisera nämndarbetet. Departementschefen framhåller i sammanhanget att en sådan frihet inte får leda till att kompetensen inom det område som byggnadsnämnderna tillgodoser försämras.
I motion Bo74 (c) yrkande 4 föreslås att PBL kompletteras med en bestämmelse om att det bör finnas inte bara arkitektutbildad person att tillgå utan även tekniskt kompetent personal inom byggnadsnämnderna. Motionärerna anser bl.a. att utvecklingen inom byggmaterialbranschen medfört att byggnadsnämnden bör kunna ge enskilda byggare en bra vägledning vid en byggnation.
Enligt 11 kap. 4 § PBL skall byggnadsnämnden till sitt biträde ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Departementschefen betonade i proposition 1985/1986:1 s. 308 angelägenheten av att det ställs krav på att de personer som byggnadsnämnden anförtror ärendehandläggning m.m. har teknisk kompetens. Han förklarade sig emellertid inte beredd att lagstifta om ett kompetenskrav i annat avseende än när det gäller arkitektutbildad person. I propositionen anfördes att det bör ankomma på varje kommun att bestämma vilken personal som skall anställas.
Utskottet har inte grund för annan uppfattning än att byggnadnämnderna har tillgång till den sakkunskap som rimligen kan påfordras för att de skall kunna utföra sina uppgifter enligt PBL. Vilka särskilda sakkunskaper som behövs för att uppgifterna skall kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt är enligt utskottets mening dessutom ytterst en fråga för kommunerna att bedöma inom ramen för ett decentraliserat beslutsfattande. Utskottet avstyrker motion Bo74 (c) yrkande 4 om tekniskt kompetent person i byggnadsnämnderna. Propositionen i motsvarande del föreslås läggas till handlingarna.
Förhandlingsplanering
Propositionen behandlar också de uppgörelser mellan en kommun och en exploatör som kännetecknas av att kommunen tillskapar byggrätter genom sitt planmonopol åt exploatörens byggprojekt mot att denne åtar sig att bygga något åt kommunen eller gör något annat åtagande som är fördelaktigt för kommunen.
Frågan om förhandlingsplanering tas upp i motion Bo71 (v) yrkande 1. Motionären föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingsplanering skall bedrivas i sådana former som PBL stadgar och förutsätter.
Förhandlingsplanering har alltmera uppmärksammats på senare år och nu blivit allt vanligare. En av invändningarna som riktats mot förhandlingsplaneringsavtal är, såsom också framgår av motionen, att avtalen kan föregripa detaljplaneringsprocessen och sätta medborgarinflytandet ur spel. Departementschefen framhåller bl.a. att de olika allmänna och enskilda intressen som berörs måste kunna göra sig gällande på det sätt som PBL förutsätter. Utskottet delar självfallet denna inställning. Demokratiprocessen vid planläggning får naturligtvis inte sättas ur spel. Som motionären anför kan det undvikas om projektet är förankrat i översiktsplanen och detaljplaneringen föregås av en öppen debatt. Det är också viktigt att kommunen under planeringsprocessen är oförhindrad att beakta samrådssynpunkter. De uttalanden som gjorts om förhandlingsplaneringen i propositionen synes väl överensstämma med utskottets och motionärens uppfattning. Departementschefen har slutligen påpekat att det ankommer på boverket att i sin uppsiktsverksamhet noga följa utvecklingen och föreslå åtgärder som förhindrar negativa effekter av förhandlingsuppgörelser. Ett tillkännagivande av den innebörd som föreslås i motionen synes inte meningsfullt. Utskottet avstyrker motion Bo71 (v) yrkande 1 i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu anfört. Vad i propositionen i denna del anförts bör läggas till handlingarna.
Konkurrensfrågor
I avsnittet om konkurrensfrågor i propositionen redogörs för ställningstaganden till konkurrensfrågor och handelsetableringar i förarbetena till PBL och den uppmärksamhet som på senare tid riktats mot konkurrensfrågor i den kommunala planeringen.
Konkurrenskommittén har i betänkandet SOU 1990:25 Konkurrensen inom livsmedelssektorn uppmärksammat bl.a. dessa frågor. Enligt kommittén är det viktigt att konkurrensen ingår i den avvägning mellan olika allmänna intressen som skall göras enligt PBL. Om kommunerna inte beaktar konkurrensintresset vid sin planläggning kan det enligt kommittén finnas skäl att tydligare markera detta intresse genom att i PBL ta in konkurrensen som ett allmänt intresse som skall ingå i den avvägning som görs enligt PBL.
I propositionen betonas bl.a. vikten av att kommunerna vid tillämpningen av PBL verkar för att begränsningar av konkurrensen i dessa avseenden så långt möjligt undviks. Detta kommer enligt departementschefen till klart uttryck i förarbetena till PBL. I PBL-propositionen (prop. 1985/86:1 s. 576) betonades bl.a. kommunernas ansvar för att markens användning planeras så att konsumenterna så långt möjligt har tillgång till allsidigt utbud av varor och tjänster och möjlighet att välja mellan t.ex. låga priser, närhet till butiker och hög servicegrad.
Näringsutskottet ansåg bestämmelserna om detaljplan och bygglov i PBL fullt förenliga med det krav på möjlighet till förnyelse som en rationell utveckling av handeln kan ställa (BoU 1986/87:1 s. 78). Utskottet ansåg det rimligt att kommunerna skall kunna begränsa eller helt förbjuda etableringar som antas kunna få från plansynpunkt starkt negativa effekter på butiksstrukturen och gjorde visst förtydligande när det gäller bensinstationer. Bostadsutskottet anslöt sig. Bostadsutskottet framhöll också vikten av att konkurrensmöjligheterna inte onödigtvis begränsas.
I propositionen anförs bl.a. följande. PBL och uttalandena i förarbetena ger goda förutsättningar för att pröva lämpligheten av markens användning för olika ändamål utan att konkurrensen i något väsentligt avseende sätts ur spel. Planerna bör inte i onödan göras så detaljerade att en vitaliserande nyetablering av handeln förhindras. Möjligheten till reglering av olika former av handel bör finnas även i framtiden men begränsningar av t.ex. livsmedelsförsäljning bör användas mycket restriktivt. Behovet av att konkurrensen förstärks inom handeln och särskilt inom livsmedelsområdet bör beaktas vid prövning av olika etableringar. Ökad konkurrens inom handeln måste utgöra ett naturligt inslag i vad som allmänt torde avses med en lämplig samhällsutveckling.
Handelsetableringar behandlas i sju motioner. I m-motionerna Bo503, Bo530 och Bo532 yrkande 7 samt i fp-motionerna Bo528, Bo541 och Bo69 yrkande 1 förordas att PBL ändras så att kommunerna i detaljplan inte kan styra detaljhandelns lokalisering m.m. I den sistnämnda motionen föreslås i yrkande 2 att konkurrens införs som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL. Etablering av stormarknader behandlas i Bo517 (c). Enligt motionärerna bör sådana etableringar prövas utifrån intentionerna i NRL, till vilken PBL bör anpassas på ett bättre sätt än för närvarande.
Utskottet behandlar först m- och fp-motionerna. I denna fråga vill utskottet hänvisa till de ställningstaganden som gjordes vid utskottets behandling av PBL-förslaget (BoU 1986/87:1 s. 79). Bostadsutskottet godtog -- med hänvisning till de synpunkter som näringsutskottet hade framfört -- förslaget om möjligheten till precisering i detaljplan av byggnaders användning för bl.a. handelsändamål. Bostadsutskottet, som vidhåller sin uppfattning i frågan, anser att kommunerna inom ramen för den fysiska planeringen bör kunna bestämma vilken mark som bör reserveras för handels- och industriändamål utan att konkurrensen begränsas. Utskottet utgår från att konkurrensfrågan vid handelsetablering uppmärksammas så att detta intresse så långt möjligt tillgodoses. Utskottet föreslår att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna och avslår m-motionerna Bo503, Bo530 och Bo532 yrkande 7 och fp-motionerna Bo528, Bo541 och Bo69 yrkande 1.
Utskottet gör ingen annan bedömning än den departementschefen gjort när det gäller frågan om konkurrens bör införas som ett allmänt intresse i 2 kap PBL. Något behov att ta in konkurrens som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL föreligger inte. Genom de uttalanden som gjorts i propositionen om prövningen av handelsetableringar betonas vikten av att konkurrensen inte begränsas vid samhällsplaneringen. Om det skulle visa sig att nuvarande lagstiftning motverkar en lämplig samhällsutveckling i ifrågavarande avseende förutsätter utskottet i likhet med departementschefen att berörda myndigheter kommer att uppmärksamma frågan och tar de initiativ som kan anses lämpliga och erforderliga. Utskottet avstyrker med det anförda motion Bo69 (fp) yrkande 2 och föreslår att riksdagen lägger propositionen även i denna del till handlingarna.
Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt motion Bo517 (c) om etablering av stormarknader. Motionärerna förordar en bättre anpassning av PBL till NRL vid sådana etableringar. Enligt bestämmelserna i 2 kap. 2 § PBL skall NRL tillämpas vid bl.a. planläggning och vid prövning av ärenden om bygglov. I 12 kap. 1 § regleras länsstyrelsernas roll vid planläggning då områden av riksintresse samt mellankommunala frågor berörs. Om ett riksintresse enligt NRL inte har beaktats på ett godtagbart sätt eller om reglering av en fråga som berör mark- och vattenområden i flera kommuner inte samordnats på ett lämpligt sätt kan länsstyrelsen pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser.
PBL innehåller således bestämmelser som innebär att lokalisering av en stormarknad inte kan komma till stånd utan att också de intressen som NRL tillvaratar beaktas. Ytterligare lagreglering är enligt utskottets bedömning inte nödvändig. Däremot kan det finnas anledning att följa upp tillämpningen av lagstiftningen. Enligt propositionen (s. 20) är regeringens uppfattning att länsstyrelserna mera aktivt bör verka för att riksintressen tillvaratas och slå vakt om en långsiktigt god hushållning med naturresurser. Det kan därför antas att kopplingen mellan PBL och NRL kommer att ges ökad uppmärksamhet vid tillämpningen. Dessutom är det instruktionsenlig uppgift för boverket att följa utvecklingen avseende PBL och NRL och vid behov ta initiativ till förändringar. Utskottet avstyrker med det anförda motion Bo517 (c) och föreslår riksdagen att lägga propositionen i denna del till handlingarna.
Parkeringsköp
Enligt gällande rätt skall lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas på en tomt, som tas i anspråk för bebyggelse, eller i närheten av denna (3 kap. 15 § första stycket 6). På redan bebyggda tomter får vad som nyss sagts tillämpas i skälig utsträckning (3 kap. 16 §). Vid tillbyggnad som kräver bygglov eller vid ombyggnad skall tomten anordnas så att den uppfyller kraven i 15 § i skälig utsträckning. Kommunen har skyldighet att se till att kravet uppfylls vid nybebyggelse. Om kravet inte kan uppfyllas får bygglov inte ges.
I propositionen redogörs för vilka möjligheter som finns för att tillgodose kravet på parkeringsutrymme utanför den tilltänkta tomten. Det kan ske genom att flera fastighetsägare går samman och ansöker om inrättande av gemensamhetsanläggning. Det kan också tillgodoses genom att kommunen eller annan anordnar parkeringsanläggningen och fastighetsägarna köper in sig i den. Detta brukar kallas parkeringsköp. Byggnadsnämnden prövar därefter i samband med ansökan om bygglov om den lösning som fastighetsägaren föreslår uppfyller lagens krav på parkeringsutrymme.
Frågan om parkeringsköps lagenlighet har diskuterats. I lagrådsremissen om PBL uttalade dåvarande bostadsministern bl.a. att kravet på fastighetsägarna att svara för behovet av parkering på kommunalt initiativ kunde omvandlas till en skyldighet att ekonomiskt bidra till anläggning och drift av parkeringsanläggning, t.ex. i form av parkeringsköp. Lagrådet framhöll att det rådde osäkerhet om i vilken utsträckning det var lagligt möjligt att kräva sådana åtaganden av en byggande. Även förutsättningarna och formerna för ett åtagande ansågs vara ovissa. Bostadsministern vidhöll inte sina uttalanden. Utskottet uttalade (BoU 1986/87:1 s. 70) att det fanns anledning för riksdagen att förorda ytterligare överväganden i avsikt att utforma ett system med parkeringsköp, vilket riksdagen som sin mening gav regeringen till känna.
I november 1987 tillsattes en särskild utredare med uppdrag att se över frågan om parkeringsköp. Ett betänkande avlämnades i februari 1989. I betänkandet föreslogs att parkeringsköp skulle regleras i PBL i en särskild paragraf.
Departementschefen gör i propositionen den bedömningen att det inte behövs ett uttryckligt lagstöd för parkeringsköp. Han gör i sammanhanget vissa uttalanden i avsikt att klargöra hur ett avtal om parkeringsutrymme bör utformas. Det anförs bl.a. att ett parkeringsutrymme måste vara preciserat i avtalet, vara av bestämd storlek och ha ett bestämt läge. Det bör vidare vara beläget i närheten av tomten och vara iordningställt inom rimlig tid. Vidare måste utrymmet bibehållas till förmån för fastigheten.
För att eliminera att en fastighetsägare kommer i beroendeställning gentemot kommunen föreslås att fastighetsägarna skall kunna få besked om kravet i ett så tidigt skede att alternativa möjligheter kan övervägas. Därför föreslås att det i detaljplan skall finnas möjlighet att ta in bestämmelser om anordnande av utrymme för parkering, lastning och lossning. Preciserade ställningstaganden i detaljplan föreslås så långt möjligt göras. Fastighetsägarna får härigenom tidigt besked i frågan och bättre möjligheter att påverka valet av parkeringslösning. Vidare föreslås att förhandsbesked angående kravet skall kunna meddelas. Denna fråga kommer utskottet att behandla senare i detta betänkande.
I två motioner, Bo71 (v) yrkande 2 och Bo75 (mp) yrkande 1, förordas att kravet i 3 kap. 15 § PBL om anordnande av parkeringsutrymme tas bort. Enligt v-motionären bör trafikförsörjningen ordnas på miljömässigt lämpligaste sätt. Mp-motionärerna anser att bostadsplaneringen inte skall utgå från bilen som absolut nödvändig för boendet och anser det inte påkallat med en reglering av parkeringsutrymmen i lagstiftningen. I Bo75 (mp) yrkande 2 föreslås att förslaget om en lagbestämmelse i PBL om parkeringsköp inte bifalls.
Utskottet hade vid riksdagsbehandlingen av PBL ingen erinran mot förslaget om att krav infördes i lagstiftningen om anordnande av parkeringsutrymme. Utskottet ansåg, som framgått ovan, att frågan om parkeringsköp borde övervägas ytterligare i avsikt att utforma ett sådant system. Som också framgått av vad ovan i korthet redovisats har frågan om hur parkeringsutrymme bör ordnas och om hur dessa frågor bör hävdas i lagstiftningen övervägts i skilda sammanhang. Lagrådet har lämnat förslaget i propositionen utan erinran. Vad motionärerna anfört om regleringen utgör enligt utskottet inte tillräckliga skäl att upphäva bestämmelserna om parkeringsutrymme. Såsom föreslås i propositionen bör parkeringsutrymme kunna tillgodoses genom bl.a. parkeringsköp. Detta kan ske utan särskild reglering i lag. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Bo71 (v) yrkande 2 och Bo75 (mp) lägger propositionen i denna del till handlingarna.
Förhandsbesked
Enligt gällande rätt skall byggnadsnämnden ge förhandsbesked huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på den avsedda platsen. Syftet är att den som planerar att utföra ett byggnadsprojekt skall få möjlighet att utan omfattande projektering få prövat om lokaliseringen av projektet kan tillåtas. Förhandsbeskedet är bindande vid prövning av ansökan om bygglov som görs inom två år från dagen för beslutet om beskedet. Prövningen i bygglovsärendet får således avse enbart sådana frågor som inte har avgjorts genom förhandsbeskedet.
I propositionen föreslås att möjligheten att få förhandsbesked enligt 8 kap. 34 § utvidgas till att avse även frågan om en bygglovspliktig åtgärd uppfyller kraven på tillgänglighet i 3 kap. 7 § och på anordnande av parkeringsutrymme i 3 kap. 15 § första stycket 6.
I 3 kap. 7 § anges de krav på tillgänglighet som uppställs på nya byggnader. Ett av flera krav är att byggnader skall vara försedda med hiss eller annan lyftanordning i den utsträckning som behövs. I kapitlets 10 §, som innehåller krav på byggnader vid bl.a. ombyggnad, hänvisas till tillgänglighetskravet i 7 §.
I 3 kap. 15 § första stycket 6 anges såsom framgått av tidigare avsnitt att det skall tillses att lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning anordnas på tomter som skall tas i anspråk för bebyggelse. I 16 § stadgas att bl.a. kravet på parkeringsutrymme i 15 § första stycket 6 får tillämpas i skälig utsträckning.
När det gäller möjligheten att ge förhandsbesked i fråga om kravet på parkeringsutrymme i nybyggnadsfallet synes ett motiv vara att fastighetsägaren för att inte hamna i beroendeställning gentemot kommunen bör ha möjlighet att få besked om sin skyldighet i ett tidigt skede. Däremot anförs beträffande bebyggda tomter att någon motsvarande tidsnöd för fastighetsägaren inte finns i dessa situationer (s. 35). I specialmotiveringen anförs att det genom förslaget blir möjligt för den som avser att vidta en bygglovspliktig åtgärd att få förhandsbesked om de krav som ställs i fråga om installation av hiss och anordnande av parkeringsutrymme.
Enligt vad utskottet erfarit har regeringens avsikt varit att öppna möjligheten till förhandsbesked när det gäller krav på hissinstallation och parkeringsutrymme både i nybyggnadsfallet och i ombyggnadsfallet. En fråga som emellertid inte synes ha övervägts i sammanhanget är hyresgästernas inflytande över vissa ombyggnadsåtgärder. Enligt 8 kap. 31 § får bygglov lämnas endast om hyresnämnden medgett det i de fall en organisation av hyresgäster motsätter sig att sådana åtgärder som avses i 2 a § andra stycket bostadssaneringslagen (1973:531) vidtas. Eftersom förhandsbesked är bindande beträffande de frågor som behandlas däri kan en ordning som innebär att ett positivt förhandsbesked följs av vägrat bygglov inte anses tillfredsställande. En möjlighet kan vara att förhandsbeskedet endast avser frågan om installation av hiss måste ske eller inte. Huruvida en sådan begränsning av innehållet i förhandsbeskedet är lämplig och ändamålsenlig bör övervägas ytterligare. Utskottet föreslår därför att riksdagen med avslag på regeringens förslag såvitt avser ändring av 1 kap. 4 § och 8 kap. 34 § som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare överväganden bör ske angående möjligheten att få förhandsbesked i ifrågavarande delar och att regeringen därefter lämnar riksdagen sin syn på frågan. I dessa nu föreslagna överväganden bör bl.a. också ingå att ta ställning till hur en eventuell bestämmelse i PBL om förhandsbesked skall ges en tydligare utformning så att tvivel undanröjs om lagstiftarens avsikt i sammanhanget.
Sist i detta avsnitt behandlar utskottet en fråga om byggnadsnämndens underrättelseskyldighet som tas upp i motion Bo74 (c) yrkande 1. I motionen föreslås att underrättelseskyldighet inte skall föreligga i de fall ett beslut om bygglov föregåtts av ett förhandsbesked.
Utskottet kan inte förorda en sådan förenklad ordning som skulle kunna innebära att grannar och andra berörda inte skulle få tillfälle att framlägga sina synpunkter i bygglovsärendet. En prövning av en bygglovsansökan som föregåtts av ett positivt förhandsbesked avser andra frågor än dem som avgjorts genom förhandsbeskedet. Grannar och andra som kan beröras av beslutet skall därför höras och underrättas därom. Motion Bo74 (c) yrkande 1 om byggnadsnämndens underrättelseskyldighet avstyrks.
Genomförandetid vid ändring av detaljplan m.m.
Regler om detaljplan finns i 5 kap. I 1--10 §§ anges bl.a. när detaljplan skall användas, vilka olika avvägningar mellan skilda intressen som skall göras, vad en detaljplan skall innehålla och vilket innehåll som får finnas. Sålunda stadgas i 5 § att en genomförandetid skall anges i detaljplanen. Tiden skall bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen. Genomförandetiden skall vara minst fem och högst femton år. Enligt 5 kap. 14 § kan genomförandetiden förlängas eller förnyas med högst fem år i sänder. I 11 § stadgas att detaljplan får ändras eller upphävas mot berörda fastighetsägares bestridande före genomförandetidens utgång endast om det är nödvändigt på grund av nya förhållanden av stor allmän vikt, vilka inte kunnat förutses vid planläggningen. Enligt 12 § skall de i 5 kap. nämnda paragraferna 1--10 §§ tillämpas när en detaljplan ändras eller upphävs.
Frågan om genomförandetid skall finnas i detaljplan tas upp i motionerna Bo532 (m) yrkande 4, Bo69 (fp) yrkande 4 såvitt nu är i fråga och Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga. I m-motionerna förordas att en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla utan tidsgräns. I fp-motionen begärs en fortsatt översyn av PBL i vad avser bl.a. genomförandetider för detaljplaner. En närliggande fråga tas upp i m-motionen Bo532 yrkande 5. Enligt motionen bör möjligheten till dispens från plan åter införas i lagstiftningen.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden om att bestämmelserna om genomförandetider för detaljplaner bör avskaffas och att regler om ett dispensförfarande bör införas. Utskottet har därvid bl.a. uttalat att bestämmelserna om genomförandetider är ett viktigt inslag i PBL. Detsamma gäller beslutet att avskaffa dispensförfarandet. Utskottet står fast i sin bedömning. Den tidigare ordningen kan inte förordas framför den nu gällande. Motionerna Bo69 (fp) yrkande 4 och Bo72 (m) yrkande 1, dessa båda såvitt nu är i fråga, samt Bo532 yrkandena 4 och 5 avstyrks.
Utskottet övergår nu till att behandla vad i propositionen anförts om ändring av detaljplan och sammanhängande frågor. Enligt propositionen tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 12 § i praktiken så att vid en ändring av en gällande detaljplan har det nya beslutet innefattat samtliga bestämmelser inom det aktuella planområdet. Härigenom har ändringen i princip inneburit att en ny plan antagits. De senaste antagna planhandlingarna har alltså i regel lämnat uttömmande besked om vad som gäller. Enligt propositionen har denna tillämpning av 5 kap. 12 § medfört att ett stort arbete lagts ner utan att det alltid varit nödvändigt. En annan svårighet som omnämns är lagtillämpningen såvitt avser genomförandetiden. Enligt praxis har enligt propositionen hela planen getts ny genomförandetid även vid en begränsad planändring. Det föreslås nu att den genomförandetid som gäller för en detaljplan skall gälla även för de frågor som en planändring avser och att detta uttryckligen regleras i lag. Någon särskild bestämmelse om genomförandetiden behövs alltså inte. Om genomförandetiden gått ut föreslås att en genomförandetid skall bestämmas för de frågor som planändringen avser. I sådant fall krävs således en uttrycklig bestämmelse om genomförandetiden för planändringen. Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis en ny syn på vad en ändring av plan innebär. Ändring av plan föreslås kunna ske på ett enklare sätt än tidigare. Endast undantagsvis antas en planändring innebära att en byggrätt skapas som kan behöva skyddas med regler om genomförandetid. Om så är fallet och den genomförandetid som återstår för att byggrätten skall kunna genomföras är för kort hänvisas till reglerna om förlängning av genomförandetid.
Några regler som begränsar användningsområdet för planändring finns inte. Den enda begränsningen är tydlighetskravet i 5 kap. 9 §. Detta krav har särskilt betonats i propositionen. Det anförs bl.a. (s. 48) att tydlighetskravet kan medföra att det vid omfattande eller vid återkommande planändringar bör övervägas om inte planen bör upphävas och en ny plan antas.
Propositionens förslag om genomförandetiden vid ändring av plan tas upp i motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga. I motionen anförs att förslaget innebär en ytterligare urholkning av ägarens möjlighet att utnyttja sin byggrätt. Teoretiskt sett öppnas enligt motionärerna en möjlighet till omfattande planändringar när endast kort tid återstår av genomförandetiden. Förslaget bör därför inte genomföras.
Utskottet konstaterar att förslaget öppnar möjligheten att genom ett enkelt förfarande ändra en detaljplan med de begränsningar som följer av 5 kap. 11 §. Förslaget bör därför godtas. Utskottet vill dock i likhet med departementschefen betona att ändring bara bör ske i de fall planinnehållet förblir överskådligt och tydligt. Det får inte råda någon tvekan om vad som gäller. Ändring av plan bör företrädesvis begagnas för komplettering av en planbestämmelse eller för att ta bort en sådan. En ändring som innebär att en byggrätt skapas trots att genomförandetiden är kortare än fem år bör inte förekomma. Utskottet anser det angeläget att lagtillämpningen i dessa frågor följs med särskild uppmärksamhet och förutsätter att boverket kommer att samla in och redovisa vunna erfarenheter. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget om genomförandetid vid ändring av detaljplan i 5 kap. 12 § och avslår motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga.
Genomförande av fastighetsplan i vissa fall m.m.
Ytterligare några lagändringar i syfte att förenkla handläggningen läggs fram i propositionen. Om beslut att anta, ändra eller upphäva en fastighetsplan fattas efter tillämpning av reglerna om enkelt planförfarande och förslaget som ligger till grund för beslutet skriftligen godkänts av alla berörda får byggnadsnämnden förordna att beslutet får genomföras utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Sådant förordnande kan ske efter ansökan från en fastighetsägare som omfattas av fastighetsplanen. Fastighetsägaren kan därefter enligt propositionsförslaget på egen risk föranstalta om fastighetsbildning.
Det föreslås vidare att byggnadsnämnden vid beslut om antagande, ändring eller upphävande av en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan skall kunna lämna bygglov, rivningslov eller marklov under förutsättning att det villkoras med att lovet inte får utnyttjas förrän planbeslutet har vunnit laga kraft. Departementschefen understryker därvid att möjligheten till villkorat lov begränsas till fall i vilka någon konflikt om planbeslutet inte föreligger och utgår ifrån att villkorade lov ges endast i klara fall.
Vad sålunda föreslås har inte föranlett invändningar i motioner eller på annat sätt. Förslagen om genomförande av fastighetsplan i vissa fall och villkorat bygglov i vissa fall tillstyrks.
I motion Bo74 (c) yrkande 3 föreslås att det införs en möjlighet att lämna marklov för tillfälliga åtgärder i avvaktan på planbeslut. Enligt motionärerna visar erfarenheterna att det vore lämpligt att kunna ge möjlighet för en exploatör att förkomprimera marken under tiden en planändringsprocess pågår.
I vissa fall kan tillfälligt bygglov lämnas. Enligt 8 kap. 14 § skall sådant lov lämnas om den sökta åtgärden har stöd i detaljplanebestämmelse om tillfällig användning av byggnad eller mark. Avsikten synes ha varit enligt PBL-propositionen (1985/86:1 s. 163) att i de fall ett område reserverats för någon åtgärd som kommer att genomföras först i framtiden det i avvaktan härpå skall ges möjlighet att använda marken på något meningsfullt sätt. Ett tillfälligt bygglov är avsett att vara tillfälligt. Det syftar alltså inte till ett permanent tillstånd. Det som motionärerna efterlyser tycks mera ta sikte på ett villkorat marklov under planprocessens gång. Motionärernas avsikt synes vara att detta skall kunna verkställas även om planen inte vunnit laga kraft. Enligt utskottets mening skulle ett sådant förfarande innebära stor risk för att medborgarinflytandet inte skulle kunna tillgodoses. Utskottet avstyrker motion Bo74 (c) yrkande 3.
Hushållning med grundvatten m.m.
Under denna rubrik behandlas i propositionen de grundvattenproblem som på senare år blivit akuta på många platser. Vissa ändringar i PBL föreslås för att möjliggöra för kommunerna att införa restriktioner mot åtgärder som ökar grundvattenuttagen eller som kan medföra risker för att grundvattenmagasin förorenas. Det föreslås sålunda att en kommun genom detaljplan eller områdesbestämmelser -- om det finns särskilda skäl -- får införa bygglovsplikt för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för grundvattentäkter för en- eller tvåfamiljsfastigheter eller jordbruksfastigheters husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Bedömningen av skälen för att införa bygglovsplikt måste enligt propositionen självfallet ske med utgångspunkt från vattensituationen. Vidare föreslås att ansökningar om bygglov skall bifallas om åtgärden inte medför risk för skada på befintliga eller i den kommunala planeringen redovisade grundvattentäkter. Slutligen föreslås i denna fråga att fritidshus med högst två bostäder i skälig utsträckning skall omfattas av de krav på god hushållning med vatten som gäller för byggnader i allmänhet. Detta innebär bl.a. att det blir möjligt att i detaljplan eller i områdesbestämmelser förbjuda vattentoaletter i fritidshus om det råder knapphet på vatten och annan användning av vatten måste prioriteras.
I motion Bo72 (m) yrkande 2 begärs att regeringsförslaget ändras såvitt avser möjligheten att införa bygglovsplikt för vattentäkter i områdesbestämmelser. Yrkandet har sin grund i moderata samlingspartiets principiella inställning att planinstitutet områdesbestämmelser bör avskaffas. Ett sådant yrkande framförs också i motion Bo532 yrkande 2. Någon invändning mot förslagen i övrigt i aktuell fråga framförs inte av motionärerna.
Områdesbestämmelser får antas för begränsade områden som inte omfattas av detaljplan för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt NRL tillgodoses. Med sådana bestämmelser kan bl.a. bygglovsplikt begränsas eller utökas. Bestämmelserna antas efter ett förfarande som i allt väsentligt överensstämmer med bestämmelserna för antagande av detaljplan. De beslutas således i demokratisk ordning och ger vägledning om vad som kan tillåtas i det enskilda fallet. Utskottet anser till skillnad mot motionärerna att områdesbestämmelser bör ingå som en planform i PBL. Regeringsförslaget om möjligheten att i bl.a. områdesbestämmelser införa bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall m.m. tillstyrks. Motionerna Bo72 yrkande 2 och Bo532 yrkande 2 (båda m) avstyrks.
I motion Bo73 (m) tas upp förslaget om att ett hushållningskrav med vatten bör införas också för fritidshus. Motionären synes i och för sig dela den oro för grundvattentillgången som propositionsförslaget ger uttryck för. Han anser att alla bör göras medvetna om att vattnet är en begränsad resurs som alla har ansvar för. Motionären förordar förstärkta informationsinsatser kring vattenförsörjningen i stället för förbud mot vattentoaletter. Han hänvisar också till att det finns vattentoaletter som inte hotar vattenförsörjningen eftersom vattnet i huvudsak recirkulerar. Han anför slutligen att vattenuttag med fördel skulle kunna regleras med hjälp av ett förrättningsförfarande av den typ som används vid markavvattningsföretag.
Utskottet vill först påpeka att förslaget inte innebär ett förbud mot vattentoaletter i fritidshus. Däremot kan införande av ett hushållningskrav också för fritidshus innebära att i sådana i ett område där vattentillgången är knapp vattentoaletter inte får installeras eller att endast snålspolande vattentoaletter tillåts. Huruvida det skulle vara möjligt att reglera vattenuttag med hjälp av ett förrättningsförfarande liknande markavvattningsföretag kan vara en fråga för den utredningsman som enligt propositionen avses tillsättas för att se över reglerna om uttag och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning och klarlägga myndighetsansvaret i detta sammanhang. Utskottet delar motionärens uppfattning att alla bör ta ansvar för den sinande resurs som grundvattentillgången utgör men har inte lika stor förhoppning som motionären om att det skulle vara tillräckligt med informationsinsatser för att motverka de problem som finns på vissa platser. Utskottet anser det rimligt att ett krav på hushållning med vatten ställs också på fritidshusen i skälig utsträckning. Utskottet tillstyrker således regeringsförslaget och avstyrker motion Bo73 (m).
Ett annat förslag om utökad bygglovsplikt förs fram i propositionen. Det föreslås att kommunen skall ges rätt att i områdesbestämmelser föra in en bygglovsplikt för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar i sådana områden som utgör värdefulla bebyggelsemiljöer. Genom begränsningen till värdefulla bebyggelsemiljöer omfattar förslaget inte områden som hyser särskilda naturvärden. Ingrepp i sådana miljöer prövas enligt naturvårdslagen. Vad som skall förstås med värdefull bebyggelsemiljö berörs något i propositionen. Sådana bebyggelseområden som avses i 3 kap. 12 § är att hänföra dit. Även bebyggelseområden av inte fullt så hög kvalitet liksom miljöer med enstaka byggnader med särskilda kvaliteter bör enligt regeringsförslaget omfattas av bestämmelsen. Det förutsätts att eventuella gränsdragningsproblem kommer att kunna lösas vid det samråd som skall ske mellan kommunen och länsstyrelsen innan bygglovsplikt införs.
I motion Bo72 (m) yrkande 3 förordas att förslaget avslås. Som skäl anförs inte bara principiella synpunkter på planinstitutet områdesbestämmelser utan även att behovet av bygglovplikt inte kan vara särskilt stort samt hyses stort förtroende för fastighetsägarnas intresse av att inte förfula en värdefull bebyggelsemiljö.
Regeringsförslaget innebär att kommunen vid behov får införa ett bygglovskrav för att skydda värdefulla bebyggelsemiljöer från olämpligt placerade och olämpligt utformade skyltar och ljusanordningar. Företrädare för kulturminnesvården anser att nuvarande möjligheter till ingripande är för begränsade. Enligt utskottets mening bör regeringsförslaget godtas. Motion Bo72 (m) yrkande 3 avstyrks.
Handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall
Enligt gällande rätt (14 kap. 8 § första stycket 2 och 3) kan en rätt till ersättning eller inlösen uppkomma om det i en detaljplan eller i områdesbestämmelser meddelas rivningsförbud eller skyddsbestämmelser för byggnader som är särskilt värdefulla från olika synpunkter. Ersättningstalan skall väckas inom två år från det att beslutet på vilken talan grundas har vunnit laga kraft. Talan får dock väckas senare om skadan inte rimligen kunnat förutses inom den angivna tiden.
Frågan om när ersättningsanspråken skall aktualiseras har tagits upp i bl.a. motioner till riksdagen och föranlett riksdagen att ge regeringen till känna att frågan borde övervägas. En olägenhet med nuvarande ordning har ansetts vara att kommunerna under planärendets gång inte kan förutse de ekonomiska konsekvenserna och därför avstår från att besluta om t.ex. skyddsbestämmelser.
I propositionen föreslås att en kommun som avser att meddela rivningsförbud eller skyddsbestämmelser i detaljplan eller i områdesbestämmelser skall kunna förelägga den som till följd av beslutet kan komma att drabbas av skada att inom en tid av minst två månader anmäla sina anspråk på ersättning eller inlösen. Den som inte gör det förlorar sin rätt till ersättning eller inlösen utom i de fall skadan inte rimligen kunnat förutses inom den angivna tiden.
Förslaget överensstämmer i väsentliga delar med de regler som finns i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och naturvårdslagen (1964:822).
När det gäller ändring eller upphävande av detaljplan före genomförandetidens utgång kan ersättningsfrågorna bli mera komplicerade, varför något förslag inte lämnas om föreläggande i sådan situation.
Invändningar riktas mot regeringsförslaget i tre motioner, Bo69 (fp) yrkande 3, Bo72 (m) yrkande 4 och Bo74 (c) yrkande 5. I samtliga motioner förordas att förslaget avslås. Som skäl anförs bl.a. den osäkra plansituationen som råder före ett antagandebeslut och risken för att utredningskostnaderna vältras över på de enskilda fastighetsägarna.
Utskottet vill till en början förorda att ersättningsfrågorna i största möjliga utsträckning klaras upp på ett tidigt stadium genom förhandlingar och avtal med fastighetsägarna. Strävan bör alltså i första hand vara att genom frivilliga överenskommelser lösa ersättningsfrågorna. Den ordning som föreslås i propositionen kan dock vara ett sätt för kommunerna att, i de fall då avtal inte kan träffas, i ett tidigt skede få kännedom om vilka ersättningsanspråk eller anspråk på inlösen som kan komma att väckas. Den minsta tid för att lägga fram anspråk föreslås vara två månader. En sådan minimitid kan vara befogad om frågorna inte är komplicerade och det behövs ett snabbt ställningstagande. Om det däremot krävs mera ingående utredningar och överväganden för att utreda skadan och skadeersättningen får det anses naturligt att fastighetsägaren ges längre tid. Det är naturligtvis viktigt att sakägaren får ett så fullständigt underlag för den åtgärd som avses att denne kan göra en riktig bedömning. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet regeringsförslaget och avstyrker motionerna Bo72 (m) yrkande 4, Bo69 (fp) yrkande 3 och Bo74 (c) yrkande 5 om handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall.
Beräkning av ersättningsbelopp i visst fall
I regeringens förslag behandlas den s.k. garantiregeln i 17 kap. 8 § PBL och föreslås viss ändring av begränsningsregeln i paragrafens tredje stycke sista meningen. Enligt den s.k. garantiregeln i 17 kap. 8 § PBL kan ersättning utgå om skada uppkommer till följd av att en plan eller bestämmelse, vars genomförandetid enligt 17 kap. 4 § skall anses ha gått ut, ändras eller upphävs under vissa förutsättningar. En förutsättning är att beslut om ändring eller upphävande meddelats före utgången av juni 1992, dock kan garantiregeln bli tillämplig även därefter om bygglov enligt den äldre planen har sökts men ärendet inte avgjorts före den tidpunkten. Begränsningsregeln kan åberopas av kommunen varvid värdet på den aktuella fastigheten inte skall bestämmas högre än vad som enligt tidigare gällande regler fick dras av vid beräkning av realisationsvinst vid avvyttring av fastigheter. Förslaget är föranlett av att de nya reglerna om realisationsvinst har fått en annan utformning än de tidigare och ger ett annat resultat än det som avsetts i PBL och att den indexserie som använts vid tillämpningen inte längre fastställs. Regeringsförslaget innebär att det omkostnadsbelopp som kunnat räknas fram enligt anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen om fastigheten avyttrats den 31 december 1990 justeras med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet fram till det år under vilket värdetidpunkten infaller.
I motion Bo72 (m) yrkande 5 hemställs att förslaget avslås. Som skäl anförs att markägaren bör hållas skadeslös vid ingrepp i äganderätten och således ersättas för det fulla marknadsvärdet.
Motionen ger uttryck för moderata samlingspartiets principiella inställning till ersättningsfrågor vid ingrepp i äganderätten. Någon invändning mot förslagets utformning som sådant görs inte. Motionsyrkanden med motsvarande innehåll har tidigare avstyrkts av utskottet. Utskottets inställning till frågan är densamma som tidigare. Regeringsförslaget om beräkning av ersättningsbelopp i visst fall bör därför tillstyrkas och motionen avstyrkas. Utskottet vill dock med anledning av uttalande i propositionen om värdetidpunkten (s. 87) göra det förtydligandet att värdetidpunkten i detta fall bör vara dagen för dom i ersättningsmålet. Med det nu anförda har utskottet inte tagit ställning till frågan om vad som skall förstås med begreppet värdetidpunkt vid andra fall av ersättning där begreppet förekommer.
Vissa byggfrågor
I propositionen föreslås att nybyggnadsreglerna ändras i syfte att öka brandskyddet vid alternativa boendeformer och för att underlätta källsortering av sopor. Vidare anförs att källsortering bör tas upp i arbetet med ombyggnadsreglerna även om de ändrade nybyggnadsreglerna i stor utsträckning torde komma att tillämpas även vid ombyggnader.
Källsortering av sopor tas upp i motion Bo39 (mp) och Bo335 (fp) yrkande 2. Båda motionerna syftar till att det bör planeras så att källsortering av avfall skall kunna genomföras. Förutsättningen för att det skall kunna ske är enligt motionerna att det finns utrustning och utrymme. I fp-motionen anförs också att en mycket viktig förutsättning är att en långsiktig marknad och avsättning kan skapas och upprätthållas för det ursorterade materialet. Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till känna.
Boverket, som haft i uppdrag att utreda behovet av ändringar i byggreglerna och andra åtgärder som kan underlätta källsortering av avfall från hushållen, har enligt propositionen föreslagit huvudsakligen följande ändringar i nybyggnadsreglerna. Utrymmen och anordningar för avfallshantering skall vara så utformade att olika typer av avfall kan förvaras och hämtas var för sig. I anslutning till ett bostadshus skall det finnas ett utrymme för uppsamling av allt hushållsavfall som kan återanvändas eller återvinnas. Det bör påpekas att de föreslagna ändringarna är funktionskrav och medger olika tekniska lösningar. Slutligen kan upplysas att boverket utarbetat en handbok om att informera om källsortering med idéer, råd och exempel.
Vad motionärerna förordar synes vara tillgodosett. Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna lägger till handlingarna vad i propositionen anförts om källsortering av sopor.
Propositionen i övrigt
Lagförslagen i övrigt såvitt de inte behandlats ovan har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna vad i propositionen i övrigt i yrkandena 3--6 underställts riksdagen, allt såvitt yrkandena inte behandlats ovan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översiktsplaner att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo532 yrkande 1 och lägger propositionen i denna del till handlingarna, res. 1 (m)
2. beträffande tekniskt kompetent person att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo74 yrkande 4 och lägger propositionen i denna del till handlingarna, res. 2 (c)
3. beträffande förhandlingsplanering att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo71 yrkande 1 och lägger propositionen i denna del till handlingarna, res. 3 (m, fp) - motiv.
4. beträffande detaljhandelns lokalisering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 1, 1990/91:Bo503, 1990/91:Bo528, 1990/91:Bo530, 1990/91:Bo532 yrkande 7 och 1990/91:Bo541 samt lägger propositionen i denna del till handlingarna, res. 4 (m, fp)
5. beträffande konkurrens som ett allmänt intresse att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo69 yrkande 2 och lägger propositionen i denna del till handlingarna, res. 5 (fp, m)
6.beträffande etablering av stormarknader att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo517 och lägger propositionen i denna del till handlingarna, res. 6 (c)
7.beträffande parkeringsköp att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motion 1990/91:Bo71 yrkande 2 och 1990/91:Bo75 antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 8 i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga och lägger propositionen i denna del i övrigt till handlingarna, res. 7 (v, mp)
8.beträffande förhandsbesked att riksdagen med anledning av propositionen a) avslår regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 1 kap. 4 § och 8 kap. 34 § b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9.beträffande byggnadsnämndens underrättelseskyldighet att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo74 yrkande 1, res. 8 (c)
10.beträffande genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo69 yrkande 4, 1990/91:Bo72 yrkande 1, dessa båda yrkanden såvitt nu är i fråga, och 1990/91:Bo532 yrkandena 4 och 5, res. 9 (m) res. 10 (fp)
11.beträffande genomförandetid vid ändring av detaljplan att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 1 såvitt nu är i fråga antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 12 § i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga, res. 11 (m, fp)
12.beträffande genomförande av fastighetsplan i vissa fall och villkorat bygglov i vissa fall att riksdagen med bifall till propositionen i denna del antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 6 kap. 15 § och 8 kap. 18 a § i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga,
13.beträffande tillfälligt marklov att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo74 yrkande 3, res. 12 (c)
14.beträffande bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall m.m. att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 2 och 1990/91:Bo532 yrkande 2 antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 1 och 8 kap. 2, 6 och 12 a §§ i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga, res. 13 (m)
15.beträffande krav på hushållning med vatten att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motion 1990/91:Bo73 antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 3 kap. 9 och 10 §§ i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga, res. 14 (m)
16.beträffande bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefulla bebyggelsemiljöer att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 3 antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 8 kap. 7 § i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga, res. 15 (m)
17.beträffande handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 3, 1990/91:Bo72 yrkande 4 och 1990/91:Bo74 yrkande 5 antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen såvitt avser 5 kap. 25, 28 a och 30 §§ i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga, res. 16 (m, fp, c)
18.beträffande beräkning av ersättningsbelopp i visst fall att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med avslag på motion 1990/91:Bo72 yrkande 5 antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 17 kap. 8 § i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga, res. 17 (m)
19.beträffande källsortering av sopor att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo39 och 1990/91:Bo335 yrkande 2 och lägger propositionen i denna del till handlingarna,
20.beträffande propositionen i övrigt att riksdagen -- i den mån innehållet i propositionen inte omfattas av utskottets hemställan ovan -- a) antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) och förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) i lydelse som framgår av till betänkandet fogad bilaga, b) lägger propositionen i övrigt till handlingarna.
Stockholm den 7 maj 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Reservationer
1. Översiktsplaner (mom. 1)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
En översiktlig planering som visar möjliga och alternativa användningar av markområden är till nytta i den kommunala planeringen. Däremot bör översiktsplanerna inte vara obligatoriska och redovisa endast ett alternativ. Risken är då att översiktsplanerna, som med stor sannolikhet kommer att bli alltmer detaljerade, helt styr markanvändningen och byggandet utanför detaljplanelagt område. Vad nu anförts om frivilliga översiktsplaner bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo532 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande översiktsplaner att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Bo532 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Tekniskt kompetent person (mom. 2)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet har" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Såsom framgått ovan understryks i 11 kap. 4 § PBL behovet av att byggnadsnämnden har tillgång till arkitektutbildad person. Detta är naturligtvis viktigt. Den snabba utvecklingen inom byggmaterialbranschen har dock medfört ett ökat krav på tekniskt kunnande. Olika typer av materiel i vissa tekniska funktioner kan ibland bli till nackdel för brukaren. Det är bl.a. därför angeläget att byggnadsnämnderna har tillgång till tekniskt kunnig person, som kan ge bra vägledning till enskilda byggare. PBL bör kompletteras med en sådan bestämmelse. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo74 (c) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2. beträffande tekniskt kompetent person att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Bo74 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förhandlingsplanering (mom. 3, motiveringen)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Förhandlingsplanering har" och på s. 7 slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Förhandlingsplanering har alltmera uppmärksammats på senare år och nu blivit allt vanligare. En av invändningarna som riktats mot förhandlingsplaneringsavtal är, såsom också framgår av motionen, att avtalen kan föregripa detaljplaneringsprocessen och sätta medborgarinflytandet ur spel. Departementschefen framhåller bl.a. att de olika allmänna och enskilda intressen som berörs måste kunna göra sig gällande på det sätt som PBL förutsätter. Utskottet delar självfallet denna inställning. Demokratiprocessen vid planläggning får naturligtvis inte sättas ur spel. Det är därför viktigt att kommunen inte tecknar avtal innan projektet har förankrats i planprocessen. De uttalanden som gjorts om förhandlingsplaneringen i propositionen synes väl överensstämma med utskottets uppfattning. Departementschefen har slutligen påpekat att det ankommer på boverket att i sin uppsiktsverksamhet noga följa utvecklingen och föreslå åtgärder som förhindrar negativa effekter av förhandlingsuppgörelser. Ett tillkännagivande av den innebörd som föreslås i motionen synes inte meningsfullt. Utskottet avstyrker motion Bo71 (v) yrkande 1 i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu anfört. Vad i propositionen i denna del anförts bör läggas till handlingarna.
4. Detaljhandelns lokalisering m.m. (mom. 4)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet behandlar" och slutar med "Bo69 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
PBL ger kommunen möjligheter att i detaljplan reglera byggnaders användning. Kommunen kan alltså ange att kvartersmarken skall användas för t.ex. detaljhandel. Det är också möjligt att reglera vilket slags detaljhandel som skall tillåtas. Härigenom styr kommunerna detaljhandelns lokalisering och dess varusortiment. Detta har uppmärksammats av bl.a. konkurrenskommittén, som konstaterat att konkurrensbegränsande inslag förekommer i samband med den kommunala planprocessen. Enligt utskottets mening bör det inte vara möjligt att inskränka näringsfriheten, i vart fall inte med åberopande av PBL. Det är därför inte tillräckligt med de uttalanden som gjorts i propositionen. Den nuvarande ordningen som innebär att marknadsekonomin sätt ur spel och politiker träder i konsumenternas ställe måste ändras. Kommunernas möjligheter att styra detaljhandeln måste således begränsas. Riksdagen bör därför med anledning av motionerna Bo69 (fp) yrkande 1, Bo503 (m), Bo528 (fp), Bo530 (m), Bo532 (m) yrkande 7 och Bo541 (fp) som sin mening ge regeringen till känna att PBL bör ändras i nu berört avseende. Ett förslag i frågan bör skyndsamt föreläggas riksdagen.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 4. beträffande detaljhandelns lokalisering m.m. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 1, 1990/91:Bo503, 1990/91:Bo528, 1990/91:Bo530, 1990/91:Bo532 yrkande 7 och 1990/91:Bo541 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Konkurrens som ett allmänt intresse (mom. 5)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet gör" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör konkurrens införas i 2 kap. PBL som ett allmänt intresse. En uttrycklig bestämmelse i lagen medför att avsiktliga konkurrensbegränsningar undviks. Regeringen bör snarast framlägga förslag i frågan. Detta bör riksdagen med anledning av motion Bo69 (fp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5. beträffande konkurrens som ett allmänt intresse att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Bo69 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Etablering av stormarknader (mom. 6) Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "PBL innehåller" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Enligt PBL skall länsstyrelsen särskilt bevaka bl.a. mellankommunala intressen och riksintressen när t.ex. en stormarknad etableras. Den koppling som därmed finns mellan PBL och NRL bör i och för sig vara tillräcklig för att stormarknadsetableringar skall komma att prövas utifrån intentionerna i NRL. Det förhåller sig uppenbarligen ändå så, att döma av flera omdiskuterade stormarknadsetableringar, att länsstyrelserna inte kan agera på ett tillräckligt kraftfullt sätt när det gäller sådana lokaliseringar. Bl.a. saknas möjligheter för dem att bedöma frågan ur ett större perspektiv än den enskilda kommunens. Enligt utskottets mening bör övervägas olika möjligheter att stärka länsstyrelsernas roll i dessa planeringsfrågor. Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motion Bo517 (c) som sin mening ger regeringen detta till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6. beträffande etablering av stormarknader att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Bo517 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Parkeringsköp (mom. 7)
Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet hade" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Vänsterpartiet har under en följd av år framfört uppfattningen att kravet på parkeringsutrymme i PBL blivit ett hinder för kvalitetslösningar i de större tätorternas centrala delar där bristen på mark är påtaglig och miljön inte tål en ökad biltrafik. Kravet på parkeringsutrymme i 3 kap. 15 § och 16 § bör bl.a. därför tas bort. Trafikförsörjningen bör i stället med stöd av föreskrifterna i 2 kap. 4 § ordnas på miljömässigt lämpligaste sätt med hänsyn också till de ekologiska principer som bör genomsyra allt byggande. Systemet med parkeringsköp blir då överflödigt. Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motionerna Bo 71 (v) yrkande 2 och Bo75 (mp) ge regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande parkeringsköp att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Bo71 yrkande 2 och 1990/91:Bo75 avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 8 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 8. Byggnadsnämndens underrättelseskyldighet (mom.9)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "underrättelseskyldighet avstyrks" bort ha följande lydelse:
En sådan förenklad ordning som föreslås i c-motionen bör kunna införas i PBL i de fall bygglovsansökan föregåtts av ett positivt förhandsbesked och berörda grannar och andra, som beretts tillfälle att yttra sig, inte har avhörts. De som bereds tillfälle att yttra sig bör därvid underrättas om att bygglov kan komma att meddelas om de inte avhörs. Genom en sådan ordning skulle handläggningen förenklas till gagn för såväl byggherren som kommunen. Vad nu anförts om en begränsning av byggnadsnämndens underrättelseskyldighet bör närmare övervägas av regeringen och förslag till lagändring i frågan snarast föreläggas riksdagen.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 9. beträffande byggnadsnämndens underrättelseskyldighet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo74 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande (mom. 10)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "5 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Moderata samlingspartiet reserverade sig mot förslaget om genomförandetid för planer redan i samband med behandlingen av PBL-propositionen år 1986. En av invändningarna som framfördes var att förslaget innebar en oacceptabel inskränkning av äganderätten. Kritik har också framförts som går ut på att genomförandetiderna, som ibland sätts godtyckligt, ger kommunerna möjlighet att utöva en inte acceptabel och inte heller nödvändig kontroll över markanvändningen. Tomter t.ex. för fritidshus kan inte längre reserveras för nästa generation och företag kan inte ha reservmark för en eventuell expansion. En rad händelser och skiftande förutsättningar kan leda till att markägaren inte har möjlighet att inom genomförandetiden fullfölja planerad byggnation. Utskottet, som instämmer i vad sålunda anförts, anser att systemet med genomförandetider för detaljplaner bör avskaffas. En byggrätt bör gälla utan tidsbegränsning. I detta sammanhang bör även övervägas införande av dispensmöjlighet från plan. Den tidigare byggnadslagstiftningen gav utrymme för en flexibel inställning till planerna. Det utrymme som mindre avvikelse i dagens plansystem medger är ofta otillräckligt för att på ett smidigt sätt ta hänsyn till de förändrade förutsättningar som kan uppstå inom ett planområde. Särskilda villkor för dispens bör dock uppfyllas. Den måste överensstämma med planens syfte och sakägarna måste godkänna avvikelsen. Någon översyn av PBL såvitt gäller bl.a. genomförandetider såsom föreslås i motion Bo69 (fp) kan inte anses erforderlig.
Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga och Bo532 (m) yrkandena 4 och 5 och med avslag på motion Bo69 (fp) yrkande 4, detta yrkande såvitt nu är i fråga, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 10. beträffande genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och 1990/91:Bo532 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motion 1990/91:Bo69 yrkande 4, detta yrkande såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 10. Genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande (mom. 10)
Erling Bager och Siw Persson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet har" och på s. 13 slutar med "5 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Folkpartiet liberalerna var vid införandet av PBL kritiska mot förslaget på en rad punkter. Bl.a. framfördes starka invändningar mot de föreslagna genomförandetiderna för detaljplaner. I stället föreslogs i en fp-motion att genomförandetiderna normalt skall vara minst 15 år. Utskottet anser att det finns anledning att se över PBLs bestämmelser om genomförandetid för detaljplan. Den minsta tid om 5 år som gäller enligt nuvarande ordning synes vara alldeles för kort för att medge genomförande av större byggprojekt. Enligt utskottets mening bör enskilda kunna reservera tomtmark för nästa generation och företag ha markreserver för en eventuell expansion. En rad händelser och skiftande förutsättningar kan leda till att markägare inte har möjlighet att inom genomförandetiden fullfölja planerad byggnation. Detaljplaner bör därför ges en betydligt längre genomförandetid. Genomförandetiden bör inte sättas till kortare tid än 15 år annat än i rena undantagsfall. Minimitiden bör å andra sidan aldrig vara kortare än 10 år. Det bör också göras möjligt för kommunerna att anta planer utan någon genomförandetid alls. Något nytt dispensförfarande, såsom föreslås i m-motion Bo532, bör inte införas i PBL.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Bo69 (fp) yrkande 4 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna Bo72 (m) yrkande 1, såvitt nu är i fråga, och Bo532 (m) yrkandena 4 och 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 10. beträffande genomförandetider för detaljplaner och dispensförfarande att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo69 yrkande 4 såvitt nu är i fråga och med avslag på motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 1 såvitt nu är i fråga samt 1990/91:Bo532 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Genomförandetid vid ändring av detaljplan (mom. 11)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 14 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Alltsedan PBLs tillkomst har kritik riktats mot bestämmelserna om genomförandetider för detaljplaner. Den allvarligaste invändningen mot gällande ordning är att systemet innebär en oacceptabel inskränkning av äganderätten. Det förslag som framförs i propositionen innebär enligt utskottets mening en långtgående urholkning av ägarens möjlighet att utnyttja sin byggrätt. Teoretiskt sett öppnar förslaget en möjlighet för omfattande planändringar när endast kort genomförandetid återstår. Detta innebär en försämring för dem som berörs av planen. Förslaget bör därför inte genomföras. Utskottet har ovan diskuterat begreppet genomförandetid som sådant.
Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motion Bo72 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga avslår regeringsförslaget i denna del.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 11. beträffande genomförandetid vid ändring av detaljplan att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 1 såvitt nu är i fråga avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 12 §,
12. Tillfälligt marklov (mom. 13)
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "I vissa" och på s. 15 slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att ge ett tillfälligt marklov i vissa fall i avvaktan på att en ändrad detaljplan vinner laga kraft. Ett sådant marklov får dock inte avse åtgärder som inte går att återställa för det fall att den föreslagna planändringen skulle upphävas. Tillfälligt marklov bör inte kunna ges om de som berörs av åtgärden inte medger den. Vad nu anförts bör regeringen överväga ytterligare. Riksdagen bör med anledning av motion Bo74 (c) yrkande 3 ge regeringen detta till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 13. beträffande tillfälligt marklov att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo74 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall m.m. (mom. 14)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Områdesbestämmelser får" och slutar med "(båda m) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Områdesbestämmelser får antas för begränsade områden som inte omfattas av detaljplan för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt NRL tillgodoses. Med sådana bestämmelser kan bl.a. bygglovsplikt begränsas eller utökas. Enligt regeringsförslaget skall en kommun, om det finns särskilda skäl, genom detaljplan eller områdesbestämmelser kunna bestämma att bygglov krävs för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för grundvattentäkter för vissa fastigheter. Utskottet godtar förslaget i princip. Bygglovsplikten bör dock regleras endast i detaljplan. Enligt utskottets mening bör institutet områdesbestämmelser, såsom moderata samlingspartiet hävdat alltsedan PBLs tillkomst, utmönstras ur PBL. Övergångsvis kan dock den i propositionen föreslagna ordningen accepteras.
Utskottet förordar emellertid att riksdagen med anledning av motionerna Bo72 (m) yrkande 2 och Bo532 (m) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om institutet områdesbestämmelser.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 14. beträffande bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall m.m. att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av motionerna 1990/91:Bo72 yrkande 2 och 1990/91:Bo532 yrkande 2 antar utskottets förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 7 § första stycket 1 och 8 kap. 2, 6 och 12 a §§ och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 14. Krav på hushållning med vatten (mom. 15)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Bo73 (m)" bort ha följande lydelse:
Genom regeringsförslaget kan en kommun besluta att vattentoaletter inte får installeras i fritidshus i områden där vattentillgången är knapp. Förslaget kan ifrågasättas av flera skäl. Det finns i dag vattentoaletter, där vattnet i huvudsak recirkulerar. Dessa vattentoaletter hotar på intet sätt vattenförsörjningen, inte ens i områden med mycket knapp vattentillgång. Tillgången på rent och friskt vatten kan säkras genom att var och en tar sitt ansvar och hushållar med vattenresurserna. Medvetenheten om att vatten är en begränsad resurs måste öka. För detta fordras förstärkta informationsinsatser om vattenförsörjningen. Vattenuttaget i områden med otillräcklig vattenförsörjning bör regleras genom frivilliga åtaganden i stället för genom förbud. Huruvida vattenuttag skall kunna regleras med hjälp av ett förrättningsförfarande av den typ som används vid markavvattningsföretag kan ifrågasättas, men bör övervägas av den utredningsman som enligt propositionen avses tillsättas för att se över reglerna om uttag och fördelning av grundvatten m.m.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Bo73 (m) som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget till lag om ändring i PBL i denna del bör inte genomföras.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 15. beträffande krav på hushållning med vatten att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo73 avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 3 kap. 9 och 10 §§ och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefulla bebyggelsemiljöer (mom. 16)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Regeringsförslaget innebär" och slutar med "3 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringsförslaget innebär att kommunen vid behov får i områdesbestämmelser införa ett bygglovskrav för att skydda värdefulla bebyggelsemiljöer från olämpligt placerade och olämpligt utformade skyltar och ljusanordningar. Förslaget bör inte godtas. Utskottets principiella inställning är att bygglovsplikt inte bör införas genom områdesbestämmelser. Detta institut bör i stället utmönstras ur lagstiftningen. Något större behov av en sådan reglering som föreslås i propositionen kan för övrigt inte finnas. Det kan förutsättas att en ägare normalt sett inte medverkar till en förfulning av värdefull bebyggelsemiljö. Erfarenheten visar att enskilda människor är bättre skickade att ta hand om och värna värdefull miljö än politiker och kommunaltjänstemän.
Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört och med anledning av motion Bo72 (m) yrkande 3 avslå regeringens förslag i denna del.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 16. beträffande bygglovsplikt för skyltar och ljusanordningar i värdefulla bebyggelsemiljöer att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 3 avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 8 kap. 7 §,
16. Handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall (mom. 17)
Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "vissa fall" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör ersättningsfrågorna i största möjliga utsträckning klaras upp på ett tidigt stadium genom förhandlingar och avtal med fastighetsägarna. Det förslag till ändring i PBL, som ger kommunen möjlighet att förelägga fastighetsägare som till följd av beslutet kan komma att drabbas av vissa skador att inom en minsta tid om två månader framställa ersättningsanspråk, bör inte genomföras. Risken är stor att en sådan bestämmelse leder till att utredningskostnaderna vältras över på fastighetsägarna och leder till rättsförluster. Föreläggande får enligt regeringens förslag ske redan när plansituationen ännu är osäker. Fastighetsägarna kan i sådana fall göra endast hypotetiska ställningstaganden och har varken tid eller råd att utreda och värdera skadan. Det i sin tur kan medföra att fastighetsägarna "hugger till" i överkant för att inte gå miste om en framtida ersättning. Ett sådant framställt ersättningsanspråk kommer inte att ge kommunen den information om kostnaderna som åsyftas med förslaget. Utskottet anser med hänvisning till de olägenheter som tagits upp och med anledning av motionerna Bo69 (fp) yrkande 3, Bo72 (m) yrkande 4 och Bo74 (c) yrkande 5 att regeringens förslag i denna del bör avslås.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 17. beträffande handläggning av ersättningsfrågor i vissa fall att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo69 yrkande 3, 1990/91:Bo72 yrkande 4 och 1990/91:Bo74 yrkande 5 avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 5 kap. 25, 28 a och 30 §§, 17. Beräkning av ersättningsbelopp i visst fall (mom.18)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Motionen ger" och slutar med "begreppet förekommer" bort ha följande lydelse:
Redan vid riksdagens behandling av PBL-förslaget hävdade moderata samlingspartiet att en markägare skall hållas skadeslös vid ingrepp i äganderätten. Ägaren skall alltså ha ersättning för det fulla marknadsvärdet av sin egendom. Mot bakgrund av den principiella inställningen till ersättningsfrågorna som utskottet delar bör regeringsförslaget såvitt avser begränsningsregeln inte godtas. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till lag om ändring såvitt nu är i fråga och uppdra åt regeringen att snarast framlägga förslag till lagändring i enlighet med vad ovan anförts.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 18. beträffande beräkning av ersättningsbelopp i visst fall att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo72 yrkande 5 avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) såvitt avser 17 kap. 8 § och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Utskottets lagförslag Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)1 dels att 3 kap. 9 och 10 §§, 5 kap. 7, 12, 25 och 30 §§, 6 kap. 15 §, 8 kap. 2, 6 och 7 §§ samt 17 kap. 4 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5 kap. 28 a §, 8 kap. 12 a och 18 a §§ samt närmast före 8 kap. 18 a § en ny rubrik av följande lydelse.