Ändring i miljöskyddslagen m.m.
Betänkande 1992/93:JoU10
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU10
Ändring i miljöskyddslagen m.m.
Innehåll
1992/93 JoU10
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1992/93:60 med förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m. jämte en motion (-) väckt med anledning av propositionen. Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag vilka innebär att vissa EG-direktiv på miljöområdet införlivas i svensk lagstiftning. Motionen avstyrks i sin helhet.
Till betänkandet har fogats en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition 1992/93:60 föreslagit att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), 2. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080), 3. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), 4. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.
Lagförslagen bifogas till detta betänkande som bilaga 1.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas införlivandet i svensk lagstiftning av vissa EG-direktiv på miljöområdet.
I miljöskyddslagen (1969:387) föreslås ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om miljöfarlig verksamhet meddela de föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt som på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) inte får åsidosättas.
Vidare föreslås i hälsoskyddslagen (1982:1080) ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i den utsträckning det behövs med hänsyn till Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt EES-avtalet, meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly. Om det kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas skall kommunen mäta förekomsten i luften av föroreningarna.
För att uppfylla bestämmelserna i ett EG-direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar föreslås att miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas vid planering av allmän va-anläggning enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. En miljökonsekvensbeskrivning skall i vissa fall också ingå i underlaget för en detaljplan enligt plan- och bygglagen (1987:10).
Lagförslagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Motionen
1992/93:Jo17 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:60 och hos regeringen begär ett nytt förslag avseende anpassning med anledning av EES-avtalet i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till implementering av det i EES-avtalet ingående direktivet om skydd för grundvatten,
3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till implementering av de i EES-avtalet intagna EG-direktiven om luftkvalitetsnormer,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering som garanterar allmänhetens inflytande i enlighet med EG:s direktiv 85/337,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivt arbete från Sveriges sida i syfte att påverka omarbetning av EG:s direktiv 85/337,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av miljöskyddslagens omprövningsregler med innebörd att omprövning skall ske vart fjärde år,
8. att riksdagen hos regeringen begär ytterligare redovisning av åtgärder föranledda av krav i enlighet med EES-avtalet.
Utskottet
Bakgrund
Den 18 november 1992 godkände riksdagen EES-avtalet (RD 1992/93:26, EU1, rskr. 18). Texten till EES-avtalet och en utförlig kommentar till avtalet finns i proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I bilaga 13 till EES-propositionen angavs ett antal EG-direktiv vars transformering till svensk rätt bedömdes kräva särskilda överväganden. Samtliga dessa direktiv finns i bilaga XX till EES-avtalet.
För staterna inom EG gäller på miljöområdet utöver Romfördraget ett antal av EG antagna förordningar och direktiv. För EFTA-staterna gäller som EES-rätt sådana förordningar och direktiv som ingår i EES-avtalet med de ändringar samt övergångs- och undantagslösningar som har angetts i avtalet. Ändringarna innebär huvudsakligen att de ikraftträdandetidpunkter som har föreskrivits i EG-rättsakterna i EES-rätten har ändrats till i normalfallet den dag då EES-avtalet träder i kraft. EFTA-staterna skall enligt EES-avtalet i sina interna rättsordningar införliva sådana rättsakter som motsvarar en EG-förordning. Vid införlivandet i den interna rättsordningen av en rättsakt som motsvarar ett EG-direktiv får den enskilda EFTA-staten, precis som EG-staterna, välja form och metod för genomförandet.
Sveriges och övriga EFTA-staters ståndpunkt vid EES-förhandlingarna har varit att de kravnivåer avseende miljöskydd som EG-reglerna i bilaga XX till EES-avtalet innehåller är uppfyllda genom den miljöpolitik som redan tillämpas i EFTA-länderna. EES-avtalet hindrar inte att någon avtalspart behåller eller inför strängare miljöskyddsåtgärder än de som föreskrivs i dessa rättsakter så länge åtgärderna är förenliga med avtalet i övrigt. Av såväl Romfördraget som EES-avtalet framgår att avtalets genomförande är individuellt för varje enskilt land när det gäller införlivande av direktiv. Samtidigt skall de regler i EES-avtalet som i sak är identiska med EG:s primär- eller sekundärrätt tolkas i enlighet med EG-domstolens avgöranden. Lagstiftningsarbetet med anledning av EES-avtalet innebär därför att även EG-domstolens tolkning av rättsakterna skall beaktas.
Avslag på propositionen
Motionen
Enligt motion Jo17 (-) finns flera brister i den aktuella propositionen. De förändringar som föreslås i svensk lagstiftning är inte tillräckliga för att tillgodose kraven i berörda EG-direktiv. Det pågående arbetet inom Miljöskyddskommittén utgör inte skäl för en bristfällig hantering av EES-avtalet. Riksdagen bör därför avslå propositionen och begära ett nytt förslag till anpassning med anledning av EES-avtalet (yrkande 1).
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen är den svenska miljölagstiftningen och EG:s rättsakter på miljöområdet uppbyggda efter olika system, vilket medför särskilda problem när EG-direktivens bestämmelser skall införlivas med den svenska rättsordningen. Direktiven anger generellt bestämda utsläppsgränser för vissa ämnen från anläggningar av olika slag. Direktiven är i huvudsak av minimikaraktär, vilket innebär att strängare regler kan bibehållas eller införas i nationell lagstiftning. I förhållande till merparten av de av EG:s miljöregler som behandlas i aktuell proposition finns de viktigaste svenska bestämmelserna i miljöskyddslagen (1969:387). Lagen bygger på individuella tillstånd för miljöfarlig verksamhet. När generella gränsvärden för miljöfarliga utsläpp införs innebär det en principiell omställning av den svenska normgivningen på området. I Miljöskyddskommitténs (ME1989:04) uppdrag ingår att göra en övergripande genomgång av den svenska miljölagstiftningen och lämna förslag till en samordning av lagstiftningen. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir. 1989:32 och 1991:51) bl.a. lämna förslag till generellt gällande utsläppsregler. Utredningen skall lämna sitt huvudbetänkande senast den 1 april 1993. När det gäller implementeringen av EES-avtalet är det därför betydelsefullt att de regler som beslutas inte i onödan avviker från rådande regelsystem. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att endast sådana bestämmelser i de aktuella miljödirektiven som saknar motsvarighet i svensk lagstiftning och som innehåller direkta lagstiftningskrav eller krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter lagstiftning nu bör inordnas i den svenska rättsordningen. Utskottet avstyrker därmed motion Jo17 yrkande 1.
Miljöskyddslagen
Propositionen
I miljöskyddslagen (1969:387) införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i fråga om skyddsåtgärder, begränsning av verksamheten och försiktighetsmått i övrigt meddela de föreskrifter som på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) inte får åsidosättas. Sådana föreskrifter skall gälla framför redan meddelade tillstånd.
Med hänsyn till den allsidiga prövning av en verksamhet som enligt 18 § miljöskyddslagen skall ske när tillstånd meddelas, till att de omprövningsmöjligheter som finns i vissa fall kan aktualiseras redan innan fyra år förflutit från tillståndsbeslut samt då frågan behandlas av Miljöskyddskommittén finner regeringen inte för närvarande skäl att på grund av EES-avtalet föreslå ändring i miljöskyddslagens omprövningsregler.
När det gäller skydd för grundvattnet konstateras i propositionen att de förbud och andra restriktioner som krävs på detta område kan meddelas med stöd av det nya bemyndigandet i lagen.
Motionen
I motion Jo17 (-) konstateras att flera EG-direktiv innehåller krav om omprövning av utsläppsvillkor vart fjärde år. Trots detta föreslår regeringen ingen förändring av de svenska omprövningsreglerna i miljöskyddslagen. Möjligheterna i miljöskyddslagen att tidigarelägga omprövningen motsvarar inte EG:s regler. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till sådan EG-anpassning av miljöskyddslagen att omprövning skall ske vart fjärde år (yrkande 7). EG:s direktiv om grundvatten säger att ingen försämring av grundvattnets kvalitet skall accepteras. Denna princip gäller oavsett förekomst av vattentäkt. Många slag av markanvändning kan i framtiden komma att beröras om kraven i direktivet skall uppfyllas. En korrekt implementering av detta direktiv ställer därför krav på stora förändringar av den svenska vattenlagstiftningen. Propositionen tillgodoser inte dessa krav, och regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag till implementering av ifrågavarande direktiv (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Miljöskyddslagen är tillämplig på utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vidare omfattar lagen användningen av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller av grundvatten. Miljöskyddslagen reglerar även sådan användning av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig. Enligt miljöskyddslagen kan det krävas tillstånd eller anmälan för sådan s.k. miljöfarlig verksamhet. För varje tillståndspliktig enskild anläggning fastställs individuella utsläppsvillkor. EG-direktiven anger däremot bestämda utsläppsgränser för utsläpp av vissa ämnen från anläggningar av olika slag. Dessa gränsvärden har karaktären av minimiregler. EG:s regler framgår direkt genom direktivtexten och ger i fråga om de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs inte utrymme för att individuellt fastställa utsläppsvillkor som medger större utsläpp än gränsvärdena.
Som framhålls i propositionen är EG-reglerna strukturellt sett otillgängliga och håller en hög detaljnivå. Utskottet anser därför i likhet med föredragande statsrådet att flertalet av de direktiv som motsvarar miljöskyddslagens tillämpningsområde lämpligen bör transformeras till svenska föreskrifter och inte direkt inkorporeras i svensk lag. En inkorporering med svensk rätt skulle dessutom till stor del innebära en dubbelreglering av en stor mängd företeelser. Utskottet ansluter sig därmed till regeringens förslag att med stöd av miljöskyddslagen bemyndiga regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om skyddsåtgärder, begränsning av verksamheten och försiktighetsmått i övrigt meddela de föreskrifter som på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) inte får åsidosättas.
Flera av EG-direktiven innehåller regler om att givna tillstånd skall omprövas vart fjärde år. Enligt miljöskyddslagen får Koncessionsnämnden, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor för den när tio år förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft. Därutöver kan omprövning aktualiseras om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd, om förhållandena i omgivningen har förändrats väsentligt, om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik samt om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten.
Som anförs i propositionen sker i samband med meddelandet av tillstånd enligt miljöskyddslagen en allsidig prövning av den tillståndspliktiga verksamheten. Denna prövning utesluter dock inte att en alltmer hotande miljösituation kan kräva en motsvarande anpassning av den miljöfarliga verksamheten. Det kan därför finnas skäl att överväga om nuvarande möjligheter till omprövning av villkor är till fyllest för att anpassa tillstånden till ändrade miljöförhållanden. Eftersom frågan omfattas av Miljöskyddskommitténs uppdrag (dir. 1989:32) och då omprövning enligt gällande lagstiftning i vissa fall kan aktualiseras redan innan fyra år förflutit från tillståndsbeslut finner utskottet i likhet med föredragande statsrådet inte för närvarande skäl att på grund av EES-avtalet föreslå ändring i miljöskyddslagens omprövningsregler. Utskottet avstyrker således motion Jo17 yrkande 7.
När det gäller skyddet av grundvattnet vill utskottet inledningsvis framhålla att det av Naturvårdsverkets allmänna råd (90:15) framgår att den svenska ambitionen när det gäller skydd av grundvatten är att tillförsel till grundvattnet av farliga ämnen inte skall förekomma. Vidare kan konstateras att EG-direktivets regler om tillståndsgivning m.m. har motsvarigheter i miljöskyddslagen. Däremot saknar direktivets detaljregler om otillåtna utsläpp samt omprövningsregler motsvarighet i relevant svensk lagstiftning. Som framhålls i propositionen torde dock de förbud och andra restriktioner som krävs på detta område kunna meddelas med stöd av det nya bemyndigandet i lagen. Med det anförda avstyrks motion Jo17 yrkande 2.
Hälsoskyddslagen
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i den utsträckning det behövs med hänsyn till Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly. Enligt föredragande statsrådet kräver EES-avtalet att Sverige anpassar sin lagstiftning till de krav om miljökvalitetsnormer m.m. som finns i direktiven. För samtliga aktuella direktiv (tre stycken) gäller att lämpliga åtgärder skall vidtas för att föroreningshalterna inte skall överskrida de föreskrivna gränsvärdena. Direktiven är ett led i ansträngningarna att motverka spridningen från diffusa källor. Motionen
I motion Jo17 yrkas att riksdagen begär ett nytt förslag till implementering av de i EES-avtalet intagna EG-direktiven om luftkvalitetsnormer (yrkande 3). Det föreslagna bemyndigandet i hälsoskyddslagen är inte tillräckligt för att tillgodose kraven i aktuella EG-direktiv. Medlemsländerna skall bl.a. i de fall där man inte uppfyller kvalitetsnormerna vidta sådana åtgärder att man inom viss tid tillgodoser kraven. En sådan lagstiftning måste även ge medborgarna rätt att klaga när myndigheter inte uppfyller sina åtaganden enligt berörda författningar.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen krävs det inte några särskilda åtgärder från svensk sida för att bringa halterna av luftförorening till de nivåer som krävs i EG-direktiven gällande gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet avseende svaveldioxid och svävande partiklar, gränsvärde för bly i luften och luftkvalitetsnormer för kvävedioxid. I många fall tillämpar Sverige avsevärt lägre gräns för högsta tillåtna luftförorening än vad som följer av EG-normerna. Däremot saknas i Sverige med visst undantag lagstiftning om kvalitetsnormer i form av fastställda gränsvärden för förorenande ämnen. Sådana bindande luftkvalitetsnormer, som tar sikte på diffusa källor, torde även kunna underlätta bedömningarna vid tillståndsgivningen av miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Även om direktiven således inte kräver åtgärder i form av lagstiftning för att minska luftföroreningarna i luften anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att svensk lagstiftning måste anpassas till de krav om miljökvalitetsnormer m.m. som finns i aktuella direktiv. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att EG i framtiden kan komma att skärpa sina gränsvärden. Utskottet anser vidare att dessa förhållanden gör det olämpligt att direkt i lagtexten fastställa tillämpliga gränsvärden. Utskottet ansluter sig därmed till regeringens förslag att i hälsoskyddslagen införa ett bemyndigande att meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av de föroreningar som omfattas av ifrågavarande EG-direktiv. Därmed avstyrks motion Jo17 yrkande 3.
Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att det i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, införs en bestämmelse att vissa detaljplaner som kan antas medföra betydande miljöpåverkan i vissa fall skall föregås av ett program som innefattar en miljökonsekvensbeskrivning. Som en följdändring införs i 8 kap. 2 § PBL kabinbanor bland bygglovspliktiga företag. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs nu som ett led i detaljplaneförfarandet. Reglerna anknyts till ett krav på obligatoriska program i PBL. Programmet skall sammanfatta vilka utgångspunkter och mål som bör gälla för detaljplanen och kan också ange rekommendationer för bebyggelsens utveckling och för utformning av miljön inom planområdet. I propositionen anförs vidare att ett mera allmänt krav i PBL på miljökonsekvensbeskrivningen bör utredas i ett vidare sammanhang.
Vidare föreslås att det i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) införs krav på en miljökonsekvensbeskrivning när en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras, om anläggningen kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
Motionen
I motion Jo17 (-) konstateras att EG:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar (85/337) föreskriver att allmänheten skall informeras och att berörda parter skall ges tillfälle att yttra sig. I en bilaga till direktivet anges bl.a. att projekt som kärnkraftverk och avfallslager alltid skall föregås av en miljökonsekvensbeskrivning. Hittills har allmänheten i Sverige hållits utanför sådana projekt, och i svensk lagstiftning saknas en tydlig reglering av allmänhetens rättigheter i detta avseende. Regeringens förslag till implementering tillgodoser inte de i aktuellt EG-direktiv uppställda kraven. Regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag som klargör hur allmänhetens inflytande skall regleras och garanteras (yrkande 4). En anpassning av svensk lagstiftning till krav på miljökonsekvensbeskrivningar borde gå utöver vad som krävs med anledning av EES-avtalet. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag till generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar i PBL (yrkande 5). Eftersom länderna inom EG ännu inte fullt ut genomfört ifrågavarande direktiv bör Sverige aktivt delta i arbetet för att utveckla direktivet både vad gäller genomförande och kvalitativa krav (yrkande 6). EG:s direktiv omfattar allt från lagregler till åtgärdsprogram. De innehåller således inte bara regler som skall föras över till nationell lagstiftning utan även krav på åtgärder från medlemsländerna. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som vidtas på olika nivåer utöver de förändringar i lag som föreslås i propositionen (yrkande 8).
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar inledningsvis att EG-direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar i de flesta fall har motsvarigheter i svensk lagstiftning. Avsikten med nu aktuella lagförslag är enbart att införa kompletterande bestämmelser med anledning av direktivet. Ett syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är att få till stånd en offentlig redovisning av den inverkan en åsyftad verksamhet eller åtgärd får på miljön och ge allmänheten möjligheter att yttra sig. I flertalet av berörda svenska lagar finns bestämmelser om offentliggörande. Där så inte är fallet har krav på offentliggörande införts i de för verksamheten berörda förordningarna och i den särskilda förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Därmed synes bestämmelserna i aktuellt direktiv om offentliggörande m.m. i allt väsentligt vara uppfyllda. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att motion Jo17 yrkande 4 lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet vill i detta sammanhang dessutom erinra om att Miljöskyddskommittén enligt riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 skall ytterligare överväga frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsfrågorna.
Bostadsutskottet har beretts tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte motionen. Yttrandet, som avser införandet av miljökonsekvensbeskrivningar i PBL och va-lagen, bifogas till detta betänkande som bilaga 2. I yttrandet anför bostadsutskottet sammanfattningsvis följande.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen inom kort att tillkalla en utredning för en översyn av vissa frågor i PBL m.m. I utredningen kommer bl.a. att övervägas frågan om miljökonsekvensbeskrivningar enligt PBL. Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas. En sådan uppfattning är inte förenlig med vad i motion Jo17 (-) yrkande 5 föreslagits såvitt frågan rör PBL om att riksdagen nu hos regeringen bör begära förslag till ett generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Med det anförda tillstyrker bostadsutskottet regeringens förslag till ändring i PBL och avstyrker motion Jo17 (-) yrkande 5 i motsvarande del.
Utskottet tillstyrker också förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Jordbruksutskottet konstaterar för sin del att syftet med miljökonsekvensbeskrivningar är att skapa tillgång till beslutsunderlag som möjliggör en ökad miljöhänsyn och som leder fram till bättre beslut från miljösynpunkt. Det är viktigt att en bedömning av miljökonsekvenserna kommer in i ett tidigt planeringsskede, parallellt med tekniska och ekonomiska frågor, innan beslut fattas om en viss plan, åtgärd eller ett projekt. Som framhålls i propositionen bör därför arbetet med en miljökonsekvensbeskrivning påbörjas redan under arbetet med översiktsplanen och utvecklas successivt under detaljplanens programskede. När det gäller frågan om ett i PBL generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar anser jordbruksutskottet i likhet med bostadsutskottet det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga. Vunna erfarenheter av tillämpningen av de nu föreslagna reglerna torde härvid kunna utgöra ett värdefullt underlagsmaterial. Med det anförda ansluter sig utskottet till regeringens förslag till ändring i PBL samt avstyrker motion Jo17 yrkande 5.
Utskottet delar föredragande statsrådets bedömning när det gäller införandet av regler om miljökonsekvensbeskrivningar i va-lagen och tillstyrker propositionen i denna del.
Samarbetet inom ramen för EES-avtalet ger Sverige och övriga EFTA-stater rätt att delta i EG:s program och andra aktiviteter på miljöområdet. Sverige och de övriga EFTA-länderna skall samarbeta med EG t.ex. när det gäller miljöavgifter, framtagande av aktionsprogram på miljöområdet och genom samråd inför internationella förhandlingar. Avtalet innebär således inte bara en samordning av olika miljöregler utan vi får också en insyn i och möjlighet att aktivt delta vid utformningen av EG:s miljöregler. Enligt utskottets bedömning får syftet med motion Jo17 yrkande 6 anses tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet nu anfört. Motionen avstyrks i berörd del.
Utskottet har ingen erinran beträffande de överväganden i propositionen som inte särskilt berörts i det föregående. Utskottet anser därmed att det inte finns anledning att nu förorda en sådan redovisning som begärs i motion Jo17 yrkande 8. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 1,
2. beträffande förslag till ändring i miljöskyddslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
3. beträffande miljöskyddslagens omprövningsregler
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 7,
4. beträffande skydd för grundvattnet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 2,
4. beträffande luftkvalitetsnormer
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Jo17 yrkande 3 antar förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),
5. beträffande allmänhetens inflytande
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 4,
6. beträffande ändring i PBL
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
7. beträffande generellt krav på miljökonsekvensbeskrivningar i PBL
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 5,
men. (v)
8. beträffande möjligheten att påverka EG:s miljöregler
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 6,
9. beträffande ändring i va-lagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
10. beträffande ytterligare redovisning med anledning av EES-avtalet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo17 yrkande 8.
Stockholm den 3 december 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Pehr Löfgreen (m) och Jan-Olof Franzén (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Jag delar uppfattningen i motion Jo17 (-) om att det inte finns anledning att begränsa kravet på att miljökonsekvensbeskrivning skall införas endast i den utsträckning som behövs för att uppfylla det krav på området som måste tillgodoses för att uppfylla bestämmelserna i ett EG-direktiv. Jag delar bl.a. Boverkets uppfattning om att ett mer generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar för detaljplaner enligt PBL bör införas. Jag kan däremot inte dela uppfattningen i propositionen om att frågan om ett mera allmänt krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör utredas i ett vidare sammanhang. Enligt min mening bör riksdagen med anledning av motion Jo17 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna vad som nu anförts om miljökonsekvensbeskrivningar. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen ett förslag i frågan.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 7 borde ha hemställt:
7. beträffande generellt krav på miljökonsekvensbeskrivningar i PBL
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo17 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Bilaga 1
Bostadsutskottets yttrande
1992/93:BoU4y
Bilaga 2
Ändring i plan- och bygglagen m.m.
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att senast den 1 december 1992 avge yttrande över proposition 1992/93:60 såvitt avser ändring i plan- och bygglagen jämte eventuella motioner.
Propositionen
I detta yttrande tas upp förslagen i propositionen i vad avser ändring i plan- och bygglagen (1987:10) och i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
I propositionen behandlas frågan om införlivandet i svensk lagstiftning av vissa EG-direktiv på miljöområdet. För att uppfylla bestämmelserna i ett EG-direktiv föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas vid planering av allmän va-anläggning enligt va-lagen. En miljökonsekvensbeskrivning skall i vissa fall också ingå i underlaget för en detaljplan enligt plan- och bygglagen (PBL).
Motionen
I den med anledning av propositionen väckta motionen 1992/93:Jo17 av Annika Åhnberg (-) yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar.
Utskottet
Bilaga XX till EES-avtalet innebär att ett antal miljödirektiv skall transformeras till svensk lagstiftning. I propositionen förordas att förslag endast till sådana bestämmelser i miljödirektiven som saknar motstycke i den svenska lagstiftningen och som innehåller direkta lagstiftningskrav eller krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter lagstiftning nu bör transformeras till den svenska rättsordningen. I vad gäller PBL innebär denna ståndpunkt att i lagen föreslås införas en ändring i 5 kap. 18 § av innebörd att miljökonsekvensbeskrivningar enligt naturresurslagen skall göras avseende en detaljplan som kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Som en följdändring föreslås ett tillägg till 8 kap. 2 § PBL så att kabinbanor införs bland bygglovspliktiga företag. Även vissa andra följdändringar föreslås tas in i lagen.
I propositionen anförs vidare att ett mera allmänt krav i PBL på miljökonsekvensbeskrivningen bör utredas i ett vidare sammanhang.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen inom kort att tillkalla en utredning för en översyn av vissa frågor i PBL m.m. I utredningen kommer bl.a. att övervägas frågan om miljökonsekvensbeskrivningar enligt PBL.
Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas. En sådan uppfattning är inte förenlig med vad i motion Jo17 (-) yrkande 5 föreslagits såvitt frågan rör PBL om att riksdagen nu hos regeringen bör begära förslag till ett generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningen.
Med det anförda tillstyrker bostadsutskottet regeringens förslag till ändring i PBL och avstyrker motion Jo17 (-) yrkande 5 i motsvarande del.
Utskottet tillstyrker också förslaget till ändring i va-lagen.
Stockholm den 1 december 1992
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c) och Marianne Carlström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag delar uppfattningen i motion Jo17 (-) om att det inte finns anledning att begränsa kravet på att miljökonsekvensbeskrivning skall införas endast i den utsträckning som behövs för att uppfylla det krav på området som måste tillgodoses för att uppfylla bestämmelserna i ett EG-direktiv. Jag delar bl.a. Boverkets uppfattning om att ett mera generellt utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar för detaljplaner enligt PBL bör införas. Jag kan däremot inte dela uppfattningen i propositionen om att frågan om ett mera allmänt krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör utredas i ett vidare sammanhang. Enligt min mening bör riksdagen med anledning av motion Jo17 (-) yrkande 5 i motsvarande del som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om miljökonsekvensbeskrivningar. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen ett förslag i frågan.