Ändring i lagen om vissa internationella sanktioner

Betänkande 1988/89:UU14

Utrikesutskottets betänkande
1988/89:UU14

1988/89

UU14

Propositionen

I proposition 1988/89:22 har regeringen (utrikesdepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner.
Lagförslaget fogas som bilaga till betänkandet.

Lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen), som
trädde i kraft den 1 juli 1971, kom till för att ge regeringen möjlighet att
snabbt vidta åtgärder i den mån sådana påkallas med anledning av beslut eller
rekommendationer som har antagits av Förenta Nationernas säkerhetsråd.
Lagen är en s.k. fullmaktslag, som formellt är i kraft, men som endast kan
tillämpas för att fullgöra säkerhetsrådets beslut eller rekommendationer.

Regeringen har hittills satt lagen i tillämpning för sanktionsåtgärder mot
två länder, nämligen Rhodesia och Sydafrika. Sanktionsåtgärderna mot
Rhodesia gällde under tiden den 1 juli 1971 - den 22 december 1979. Vad
angår Sydafrika tillämpas lagen med anledning av FN:s vapenembargo från
år 1977 och med anledning av en resolution av FN:s säkerhetsråd sommaren
1985 med rekommendation om bl.a. förbud mot försäljning av Krugerrand.

Det handelsförbud som regeringen förordade i proposition 1986/87:110
om förbud mot handel med Sydafrika och Namibia har inte sin grund i ett
beslut eller en rekommendation av säkerhetsrådet. Sanktionslagen kunde
därför inte sättas i tillämpning med den automatik som är förutsedd i den.
Regeringen beslöt därför inhämta riksdagens bemyndigande att tillämpa
vissa bestämmelser i sanktionslagen i fråga om en handelsblockad mot
Sydafrika och Namibia. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (UU
1986/87:20, rskr. 269). Den sålunda beslutade lagen (1987:474) med bemyndigande
att tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i
fråga om en handelsblockad mot Sydafrika och Namibia trädde i kraft den 1
juli 1987. Samtidigt upphörde den då gällande lagen (1985:1050) om förbud
mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika.

När det gäller handelsförbudet mot Sydafrika och Namibia kan de
befogenheter som anges i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, om
rätt för tullmyndighet att inleda förundersökning, möjlighet för bl.a.
tulltjänsteman att medta personer till förhör, göra beslag samt företa
husrannsakan och kroppsvisitation m.m. inte utnyttjas.

Generaltullstyrelsen har i en promemoria som ingivits till utrikesdepartementet
anfört att kontrollen skulle kunna effektiviseras om tullmyndigheter -

1 Riksdagen 1988/89. 9samt. Nr 14

na tillädes de befogenheter som tillkommer dem enligt varusmugglingslagen.

Mot denna bakgrund har upprättats ett förslag till ändring i sanktionslagen
som ger framför allt tullverket ökade befogenheter till utredning och
ingripande när det gäller främst brott mot in- och utförselförbud som avses i
sank tionslagstift ninge n.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit en annan lydelse av lagtexten i syfte
att ge den en klarare innebörd. Regeringen ansluter sig till lagrådets förslag.

Förslaget innebär i korthet att tullmyndighet får inleda förundersökning
och att rättegångsbalkens bestämmelser om undersökningsledare skall gälla
(13 §). Vidare får tulltjänstemän bl.a. polismans rätt att gripa den som
misstänks för brott och att till förhör medta den som befinner sig på platsen
för ett brott (14 §) samt ta sådan egendom i beslag som kan antas vara
förverkad (15 §).

116 och 17 §§ anges under vilka förutsättningar åtal skall väckas för brott
som föranlett beslaget och hur beslagtagen egendom skall omhändertas och
förvaras.

Slutligen får tulltjänstemän genom bestämmelserna i 18 och 19 §§
befogenhet att företa husrannsakan samt företa kroppsvisitation och ytlig
kroppsbesiktning. Husrannsakan får vidtas i lägenhet som avses i 28 kap. 3 §
rättegångsbalken samt i magasin m.m. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning
får företas, om det finns anledning att tro att någon som anträffas vid
gräns- eller kustort eller ankommer till plats där förbindelse med utlandet
äger rum har på sig gods, som är underkastat beslag. Tulltjänstemän får även
i andra fall undersöka handresgods.

Motionen

1988/89:U6 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att 16 § Lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner
skall få följande lydelse:

Har regeringen meddelat förbud som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5, gäller
13-18 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling i fråga om brott mot
sådant förbud.

Utskottet

Regeringen föreslår att 1971 års lag om internationella sanktioner kompletteras
så att 15-19 §§ i varusmugglingslagen kan tillämpas. Detta innebär att
tulltjänsteman bl.a. får rätt att göra beslag, husrannsakan och kroppsvisitation
och ytlig kroppsbesiktning vid misstanke om brott mot sanktionslagen.

Om regeringens förslag antas får tullen samma möjligheter till kontroll av
efterlevandet av förbudet mot handel med Sydafrika och Namibia som gäller
i andra fall av misstänkt varusmuggling.

I motion U6 föreslås att möjligheter till kroppsvisitation och kroppsbesiktning
(19 § i varusmugglingslagen) undantas från lagförslaget. Motionärernas
skäl är att det är svårt att tänka sig att någon i syfte att driva yrkesmässig
handel smugglar varor på sådant sätt att kroppsvisitation skulle vara
nödvändig.

1988/89:UU14

Yttrande över propositionen och motionen har avgivits av justitieutskottet
(bilaga).

Utskottet delar justitieutskottets bedömning att det väl kan tänkas att
någon skulle medföra något i strid med ifrågavarande förbud och att det
därför inte finns skäl att motsätta sig den av regeringen föreslagna regleringen.
Enligt utskottets mening finns det inte anledning att just i detta fall
undanta den möjlighet till kroppsvisitation och kroppsbesiktning som finns i
andra fall av befarad smuggling. Utskottet vill i likhet med justitieutskottet
erinra om att det pågår ett utredningsarbete om olika tvångsmedelsfrågor.

Motion U6 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna lagändringen. Ikraftträdandet
bör senareläggas till den 1 april 1989.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:U6 antar det i
proposition 1988/89:22 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1971:176) om vissa internationella sanktioner med den ändringen att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 april 1989.

Stockholm den 8 december 1988
På utrikesutskottets vägnar

Pär Granstedt

Närvarande: Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s), Sture Ericson (s), Maj
Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Inger Koch
(m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Måbrink (vpk), Viola Furubjelke
(s), Kristina Svensson (s), Eva Björne (m), Sonia Karlsson (s), Bertil Persson
(m), Marianne Samuelsson (mp), Sören Norrby (fp) och Siv Ramsell (c).

Särskilt yttrande

Karl-Göran Biörsmark och Sören Norrby (båda fp) anför:

Det är med tillfredsställelse som vi noterar att justitieutskottet i sitt yttrande
har instämt i motionens principiella uppfattning vad gäller det angelägna i att
vara restriktiv till de situationer då lagstiftaren skall möjliggöra kroppsvisitering.

Som framhålls i motionen tar lagen om sanktioner mot Sydafrika framför
allt sikte på att förhindra handel med detta land. Som framhålls i justitieutskottets
yttrande kan sådan handel också tänkas innefatta överföring av
kunskaper mellan Sydafrika och Sverige, kunskaper som då lagrats och
transporteras med olika former av datateknik. Sådan teknik möjliggör att

1988/89:UU14

1* Riksdagen 1988189. 9sami. Nr 14

enorma informationsmängder kan flyttas mellan länder i form av mycket små
datakassetter och liknande. Detta förhållande motiverar enligt vår uppfattning
att tullen, i sista hand genom kroppsvisitation, skall kunna eftersöka
sådant datamaterial. Då ingen annan lag än den föreslagna synes möjliggöra
detta biträder vi majoritetens skrivning.

1988/89: UU14

Justi tieutskottets yttrande
1988/89: JuUly

Lagen om vissa internationella sanktioner

1988/89 :UU14

Bilaga 1

Till utrikesutskottet
Inledning

Utrikesutskottet har den 15 november 1988 beslutat inhämta yttrande av
justitieutskottet över propositionen och motionen.

Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottets sida.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna om straffprocessuella åtgärder
och vissa andra tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
skall gälla i fråga om brott mot sådana förbud mot in- eller utförsel och mot
vissa andra åtgärder, som avses i lagen om vissa internationella sanktioner.
De åtgärder det gäller är rätt att inleda förundersökning m.m., ta egendom i
beslag samt företa husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.
I detta syfte föreslås att i lagen om vissa internationella sanktioner
införs en ny bestämmelse, enligt vilken ifrågavarande regler i varusmugglingslagen
skall gälla i fråga om brott mot förbud som avses i lagen om vissa
internationella sanktioner.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

Gällande ordning m.m.

Lagen om vissa internationella sanktioner, som trädde i kraft den 1 juli 1971,
tillkom för att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder i den mån
sådana påkallas med anledning av beslut eller rekommendationer som har
meddelats av FN:s säkerhetsråd. Med utgångspunkt i lagen om vissa
internationella sanktioner gäller för närvarande två av regeringen utfärdade
förordningar om sanktionsåtgärder, nämligen dels förordningen (1977:1127)
om vissa sanktioner mot Sydafrika (senast ändrad 1988:565), dels förordning -

en (1987:477) om förbud mot handel med Sydafrika och Namibia (senast
ändrad 1987:1141). Den förstnämnda förordningen avser förbud mot in- och
utförsel m.m. av krigsmateriel och liknande materiel. Den andra avser
förbud mot in- och utförsel m.m. av varor. Med varor avses - med vissa
undantag - materiella ting av lös egendoms natur, och förordningen gäller
endast yrkesmässig handel med sådana varor.

Överträdelser av förbud som utfärdats med stöd av lagen om vissa
internationella sanktioner är straffsanktionerade genom en särskild bestämmelse
i lagen (11 §). För uppsåtliga brott föreskrivs böter eller fängelse i
högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år. För gärningar
som begås av grov oaktsamhet är straffet böter eller fängelse i högst sex
månader. Ringa fall liksom anstiftan av och medhjälp till en gärning är
straffria.

I varusmugglingslagen finns bestämmelser om förundersökning m.m. (13
och 14 §§), om beslag (15-17 §§) samt om husrannsakan (18 §), kroppsvisitation
och ytlig kroppsbesiktning (19 §). Enligt huvudregeln i 19 § (senast
ändrad 1988:431) får kroppsvisitation och ytlig kroppbesiktning företas mot
en person om det förekommer anledning att personen har på sig gods som är
underkastat beslag enligt lagen. 115 § föreskrivs att egendom som kan antas
vara förverkad enligt lagen får tas i beslag. Enligt 9 och 10 §§ får bl.a. gods
som varit föremål för varusmuggling eller försök därtill förklaras förverkat
liksom - i vissa fall - även vad som använts som hjälpmedel vid sådana brott
eller vid olovlig befattning med smuggelgods.

I 27 § varusmugglingslagen föreskrivs att lagens bestämmelser - bland
dem således de om tvångsmedel i 13-19 §§ - inte är tillämpliga om i lag eller
författning angående förbud mot införsel eller utförsel av visst gods givits
särskilda föreskrifter om påföljd för överträdelse av förbudet. Som framgått
ovan finns i lagen om vissa internationella sanktioner en sådan särskild
påföljdsbestämmelse; 13-19 §§ gäller således inte i fall som avses i de två
förordningarna.

Utskottets överväganden

I propositionen hänvisar föredragande statsrådet (s. 5) till att generaltullstyrelsen
i en promemoria anfört att kontroll av in- och utförselförbud enligt
lagen om vissa internationella sanktioner skulle kunna effektiviseras om
tullmyndigheterna tillädes de befogenheter som tillkommer dem enligt
varusmugglingslagen. Statsrådet redovisar att rikspolisstyrelsen har lämnat
förslaget utan erinran.

I motionen framhålls att förslaget i ett avseende är för långtgående. Med
hänsyn till att förordningen om förbud mot handel med Sydafrika och
Namibia gäller endast yrkesmässig handel med varor är det enligt motionärerna
inte motiverat med möjlighet till kroppsvisitation och kroppsbesiktning
för att kontrollera bestämmelsernas efterlevnad. Enligt motionärerna är
det bortsett från ädelmetaller och ädelstenar svårt att tänka sig att någon i
syfte att bedriva yrkesmässig handel med varor smugglar dessa på kroppen
eller i handbagage.

Utskottet vill för sin del först framhålla vikten av att berörda myndigheter

1988/89:UU14

Bilaga 1

har möjligheter att effektivt övervaka att det inte sker brott mot de förbud
som har utfärdats vad gäller handel m.m. med Sydafrika och Namibia, och
det kan noteras att inte heller motionärerna härvidlag är av annan uppfattning.

Vad gäller den av motionärerna särskilt berörda frågan om omfattningen
av de tvångsmedel som myndigheterna skall få möjlighet att använda vill
utskottet till en början uttala förståelse för den omtanke om den personliga
integriteten som motionärernas uppfattning ger uttryck för. Utskottet har
också vid flera tillfällen betonat att vid lagstiftning om och användning av
tvångsmedel rättssäkerhets- och integritetshänsyn måste noga vägas mot
krav på effektivitet.

Beträffande kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning - de tvångsmedel
som avses i motionen - kan utskottet konstatera att berörda myndigheter i
dag har dessa möjligheter i sådana fall där varusmugglingslagen är direkt
tillämplig, dvs. i det stora flertalet fall av olaga in- och utförsel av t.ex.
narkotika och alkohol. Vidare kan konstateras att det i valutalagstiftningen
finns en bestämmelse - 14 § valutalagen (1939:350) - motsvarande den som
nu föreslås bli införd i lagen om vissa internationella sanktioner.

Vad angår frågan om det skulle vara mindre sannolikt att någon som ett led
i yrkesmässig handel på eller nära kroppen medför något i strid mot
ifrågavarande förbud kan det enligt utskottets mening väl tänkas att så kan
vara fallet även beträffande annat än ädelmetaller och ädelstenar. Vad
utskottet därvid i första hand avser är elektronisk utrustning av sådan storlek
att den är litet utrymmeskrävande, t.ex. transistorer och s.k. mikrochips,
samt datamateriel som disketter och liknande. I anslutning härtill kan
påpekas att den föreslagna bestämmelsen blir tillämplig inte bara på den av
motionärerna nämnda förordningen om förbud mot handel med Sydafrika
och Namibia utan också på förordningen om vissa sanktioner mot Sydafrika;
i den senare förordningen, som gäller krigsmateriel och liknande, finns ingen
bestämmelse om att den avser endast yrkesmässig handel.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört anser utskottet att det inte
finns skäl att motsätta sig den av regeringen föreslagna regleringen.

Utskottet vill tillägga att det inom justitiedepartementet för närvarande
pågår överväganden om olika tvångsmedelsfrågor, och att utredningen med
uppdrag att se över lagen om straff för varusmuggling (Fi 1986:05) enligt sina
direktiv (dir. 1986:24) överväger bl.a. frågor om den nuvarande ordningen
vad gäller förundersökning och möjligheter att använda tvångsmedel.

Avslutningsvis vill utskottet fästa uppmärksamheten på att tidpunkten för
lagens ikraftträdande - med hänsyn till den tid som kan komma att åtgå för
riksdagsbehandling och utfärdande - bör senareläggas i förhållande till vad
regeringen har föreslagit.

Stockholm den 6 december 1988
På justitieutskottets vägnar

Göthe Knutson

1988/89:UU14

Bilaga 1

Närvarande: Göthe Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m),
Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva
Johansson (s), Björn Ericson (s), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk),
Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m), Kjell-Arne
Welin (fp), Bengt Harding Olson (fp) och Christina Pettersson (s).

1988/89:UU14

Bilaga 1

Propositionens lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner skall införas en ny paragraf, 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Har regeringen meddelat förbud
som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5,
gäller 13—I9§§ lagen (1960:418)
om straffför varusmuggling i fråga
om brott mot sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1988/89: UU14

Bilaga 2

.... . ,

... . . .. .

.. ... . . . ,, ■- ■