Ändring i lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden
Betänkande 1995/96:LU15
Lagutskottets betänkande
1995/96:LU15
Ändring i lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden
Innehåll
1995/96 LU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1995/96:112. I propositionen föreslås att vissa ändringar i den s.k. Fondkonventionen skall införlivas i lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1996.
Vidare behandlas en motion (kds) vari begärs ett tillkännagivande om åtgärder i syfte att förhindra oljeutsläpp.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionen.
Propositionen
I proposition 1995/96:112 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden.
Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.
Motionen
1995/96:L23 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom de internationella konventioner som reglerar hanteringen av olja kraftfullt agerar för ett utökat och effektiviserat samarbete i syfte att ytterligare strama upp reglerna och skärpa sanktionerna.
Utskottet
I lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden har föreskrivits att vissa artiklar i den i Bryssel år 1971 avslutade konventionen om upprättande av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (Fondkonventionen) skall gälla som svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 16 oktober 1978 och vid samma tidpunkt blev konventionen gällande för Sverige. Den genom konventionen upprättade fonden kallas vanligen Internationella oljeskadefonden. Ändringar i Fondkonventionen kan i vissa hänseenden beslutas av oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet.
Fondens församling har vid flera olika tillfällen beslutat om ändringar i Fondkonventionen. Genom ändringar i oktober 1995 har vissa ytterligare sjösäkerhetskrav införts som villkor för utbetalning av ersättning från fonden till fartygsägare. Ändringarna innebär att det införts förbättrade inspektionsregler för tankfartyg och förbättrade säkerhetsregler för bl.a. bogsering av tankfartyg och för brandskydd ombord. Ändringarna bedöms vara av betydelse för att förhindra oljeskador.
I propositionen föreslås att denna konventionsändring skall införlivas med svensk rätt genom en ändring i bilagan till lagen om ersättning från den internationella oljeskadefonden. Ändringen avses träda i kraft den 1 maj 1996.
Utskottet har ingen erinran mot det framlagda lagförslaget och tillstyrker således propositionen.
Utskottet övergår därmed till att behandla motion L23 av Dan Ericsson (kds). I motionen anförs att utsläpp av olja i Östersjön är ett allvarligt miljöproblem. Enligt motionärens mening bör Sverige inom de konventioner som reglerar hanteringen av oljeprodukter agera för att effektivisera och utöka samarbetet i syfte att förebygga och förhindra utsläpp från fartyg. Dagens situation är inte hållbar för vattenmiljön. Sverige måste, anför motionären, vara pådrivande för ett verkningsfullt vattenskydd. För att säkerställa att fartyg från det forna östblocket inte skall frestas att rengöra och tömma sina tankar ute på Östersjön måste det byggas upp mottagningsstationer för oljeavfall i dessa länder på samma sätt som i Sverige. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige genom de internationella konventioner som reglerar hanteringen av olja kraftfullt agerar för ett utökat och effektiviserat samarbete i syfte att ytterligare strama upp reglerna och skärpa sanktionerna.
Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än motionären om behovet av internationella åtgärder för att förhindra och beivra oljeutsläpp i Östersjön. Som redovisats i olika sammanhang pågår ett intensivt arbete i syfte att bevara och förbättra Östersjöns marina miljö och därvid också minska föroreningarna. Av regeringens nyligen överlämnade skrivelse 1995/96:120, Vår miljö - Miljöarbetet under året, framgår att det sedan år 1992 finns ett åtgärdsprogram vilket är grundat på gemensamma prioriteringar av länderna i regionen av hur Östersjöns ekologiska balans bör säkerställas. Programmet beskriver vilka insatser som bör vidtas under den kommande 20- årsperioden. I skrivelsen anför regeringen att Östersjöprogrammet hittills varit framgångsrikt. Under året är det några områden som uppmärksammats speciellt vad gäller belastningen på miljön i Östersjön. Det gäller det kraftigt ökade antalet begränsade oljeutsläpp från fartyg. Oljeutsläppen härrör, enligt vad som upplyses i skrivelsen, från fartyg som olagligen släpper ut ballastvatten och sköljvatten direkt i havet. För att minska detta problem har en internationell arbetsgrupp tagit fram ett förslag om mottagningsanordningar för avfall från fartyg. I förslaget ingår utbyggnad och förbättringar av sådana mottagningsanordningar samt införandet av en enhetlig hamnavgift. I hamnavgifterna ingår att fartygen får lämna avfall vid mottagningsanordningar utan extra kostnad.
Av regeringens skrivelse framgår vidare att Sverige har inbjudit till en regeringschefskonferens för Östersjöns randstater i början av maj 1996 (Visbykonferensen). Konferensen väntas öppna möjligheter att flytta fram positionerna vad gäller miljöfrågorna och knyta samman dessa frågor med ekonomisk utveckling och mellanfolkligt samarbete runt Östersjön. Vid mötet kommer Sverige också att ta upp vikten av att alla länder ratificerar 1992 års Helsingforskonvention. Enligt konventionen skall länderna runt Östersjön vidta alla behövliga åtgärder för att skydda och förbättra Östersjöns marina miljö och därvid också minska föroreningarna. Därutöver framgår av skrivelsen att Sverige också har inbjudit till ett informellt miljöministermöte för länderna runt Östersjön i mars 1996. Avsikten med detta möte är bl.a. att diskutera hur belastningen på miljön i Östersjön skall kunna begränsas. Utskottet förutsätter att de frågor som tas upp i motionen kommer att behandlas i det sammanhanget.
Arbete med den inriktning som förordas i motionen pågår också i andra sammanhang. Enligt vad utskottet erfarit har Sverige tillsammans med Ne derländerna, Norge, Irland och Storbritannien inom FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organization (IMO) hösten 1995 tagit ett initiativ till upprättande av en särskild skadeståndskonvention för utsläpp av s.k. bunkerolja.
Av den nyligen presenterade departementspromemorian (Ds 1995:83), Globala miljöstrategier - element i strävan mot en hållbar utveckling, framgår att Sverige agerar aktivt också när det gäller att få till stånd ändringar i de globala miljökonventionerna som bl.a. syftar till att förhindra förstörelser av marina livsmiljöer.
Mot bakgrund av vad som sålunda redovistats kan utskottet inte se att det för närvarande föreligger något behov av ett särskilt tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet med vad som som begärs i motion L23. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ersättning från den internationella oljeskadefonden
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden,
2. beträffande internationellt agerande mot oljeutsläpp från fartyg
att riksdagen avslår motion 1995/96:L23.
Stockholm den 6 februari 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Sven-Erik Österberg (s), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Per Rosengren (v).
Propositionens lagförslag
Gotab, Stockholm 1996