Ändring i lagen om civilt försvar m.m.
Betänkande 1996/97:FöU7
Försvarsutskottets betänkande
1996/97:FÖU07
Ändring i lagen om civilt försvar m.m.
Innehåll
1996/97 FöU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:89 Ändring i lagen om civilt försvar m.m. I förtydligande syfte föreslås i betänkandet en ändring av reglerna om överklagande i lagen (1994:1720) om civilt försvar. Vidare föreslås ett par ändringar av formell natur i lagen (1994:260) om offentlig anställning och i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Inga motioner har avgivits med anledning av propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Propositionen
Regeringens förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår i proposition 1996/97:89 Ändring i lagen om civilt försvar m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar, 2. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning, 3. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Bakgrund I lagen (1994:1720) om civilt försvar finns regler om kommunernas ansvar inom det civila försvaret och bestämmelser om hemskydd, verkskydd och befolkningsskydd. Med hänsyn till de varierande beslut lagen kan föranleda hos kommunala och statliga organ är lagens överklaganderegler omfattande. Vissa beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, andra till statliga myndigheter och åter andra till regeringen. I förarbetena (prop. 1994/95:7 Lag om civilt försvar) anfördes som skäl för överklagandereglerna bl.a. att regeringen endast skall pröva överklaganden av beslut där regeringens prövning kan sägas vara av särskild vikt, såsom när ett politiskt ställningstagande framstår som nödvändigt. Vidare sades att vissa andra beslut prövas av domstol. Detta gäller beslut som rör enskild person och där rättssäkerhetsskäl talar för domstolsprövning. Enligt 6 kap. 20 § lagen (1994:1720) om civilt försvar har en byggherre rätt till ersättning av staten för de merkostnader som uppkommer då ett skyddsrum byggs och utrustas. Beslut om sådan ersättning fattas av länsstyrelsen i enlighet med vad som närmare föreskrivs i förordningen (1995:128) om civilt försvar. Om den ersättning länsstyrelsen bestämt är oskäligt låg, får Statens räddningsverk enligt samma förordning besluta om en högre ersättning. Överklagande av ett beslut enligt 6 kap. 20 § lagen (1994:1720) om civilt försvar skall enligt 11 kap. 3 § första stycket samma lag ske hos allmän förvaltningsdomstol. Emellertid föreskriver 11 kap. 5 § andra stycket samma lag att beslut av en central myndighet i ärenden som inte överklagats till myndigheten överklagas till regeringen. För de fall då Statens räddningsverk fattat beslut om ersättning för merkostnader vid byggande av skyddsrum kan således överklagandebestämmelserna synas motstridiga. Det kan förefalla som om såväl 11 kap. 3 § som 11 kap. 5 § lagen (1994:1720) om civilt försvar är tillämpliga. Enligt regeringens mening är det dock 11 kap. 3 § lagen (1994:1720) om civilt försvar som är tillämpligt enligt principen om att en bestämmelse som reglerar ett speciellt förhållande i händelse av kollision har företräde framför en bestämmelse av allmän karaktär. Bestämmelserna i 11 kap. 3 § tar sikte på beslut i frågor enligt 6 kap. 20 § samma lag och gäller för såväl det fallet att en kommun fattat beslutet som att detta gjorts av en myndighet. Detta synsätt får också anses vara mest förenligt med de allmänna principerna för vart överklagande skall ske. I detta ställningstagande fäster regeringen särskild vikt vid de utökade rättssäkerhetsgarantier som en domstolsprövning för med sig. I klargörande syfte föreslår således regeringen att det i 11 kap. 5 § lagen (1994:1720) om civilt försvar anges att denna bestämmelse inte skall tillämpas vid sådana beslut som anges i 11 kap. 3 § samma lag. Såväl lagen (1994:260) om offentlig anställning som lagen (1994:261) om fullmaktsanställning innehåller bestämmelser om skiljande från arbetsuppgifter. En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen, Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Värnpliktsverket, Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får enligt 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. En motsvarande bestämmelse om skiljande från arbetsuppgifter finns i 9 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Den verksamhet som tidigare bedrevs av Militärhögskolan har övertagits av den nya myndigheten Försvarshögskolan. Det behov som tidigare fanns vid Militärhögskolan av att kunna skilja en arbetstagare från hans/hennes arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa, finns även vid den nya Försvarshögskolan. För den tidigare Försvarshögskolan fanns däremot inte denna möjlighet. Den nya myndigheten bedriver visserligen verksamhet som motsvaras av verksamheten hos såväl Militärhögskolan som den tidigare Försvarshögskolan. Volymmässigt härrör verksamheten emellertid till största delen från Militärhögskolan, vilket gäller även för antalet arbetstagare. Det innebär således att det endast är ett fåtal arbetstagare utöver dem som omfattats av den tidigare regleringen som kommer att beröras om dessa regler fortsättningsvis kommer att avse den nya myndigheten Försvarshögskolan. I 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning och 9 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning föreslår därför regeringen att ändringar görs av innebörd att arbetstagare vid Försvarshögskolan får skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Samtidigt bör Militärhögskolan tas bort från de båda bestämmelsernas uppräkningar av myndigheter. I likhet med den tidigare myndigheten Värnpliktsverket har även Totalförsvarets pliktverk ett behov av att kunna skilja arbetstagare från deras uppgifter med stöd av 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Däremot saknar Totalförsvarets pliktverk arbetstagare som är anställda med fullmakt. Regeringen föreslår därför att 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ändras på motsvarande sätt som för den nya myndigheten Försvarshögskolan, såvitt avser Totalförsvarets pliktverk och Värnpliktsverket. Därutöver bör Värnpliktsverket tas bort från uppräkningen av myndigheter i 9 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Med hänvisning till Statens arbetsgivarverks namnändring föreslår regeringen att Statens arbetsgivarverk i 33 § första stycket i lagen (1994:260) om offentlig anställning ändras till Arbetsgivarverket. Under ärendets beredning i Regeringskansliet har under hand Försvarsmak- ten, Totalförsvarets pliktverk, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Officersförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Facket för service och kommunikation, Försvarets civila tjänstemannaförbund, Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet beretts tillfälle att yttra sig över förslagen. De hörda instanserna har inte haft något att invända mot regeringens förslag. Mot bakgrund av att den föreslagna ändringen i lagen om civilt försvar endast innebär ett förtydligande av nu gällande lagstiftning och övriga föreslagna lagändringar bara är enkla organisatoriska anpassningar till en förändrad myndighetsstruktur har regeringen ansett att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Utskottet
Regeringens förslag om ändring i lagen om civilt försvar syftar till att göra ett förtydligande i överklagandereglerna i denna lag. Utskottet delar regeringens uppfattning i denna fråga och föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar. De föreslagna ändringarna i lagen om offentlig anställning och lagen om fullmaktsanställning rör formella ändringar till följd av en förändrad statlig myndighetsstruktur. Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i dessa delar utan föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning och i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:89 antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar, 2. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning, 3. lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Stockholm den 6 mars 1997
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Anders Svärd (c), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Ulf Kero (s) och Rolf Gunnarsson (m). 1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Regeringens förslag till riksdagsbeslut 1 Bakgrund 1 Utskottet.............................................3 Hemställan 4 Bilagor 1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar 5 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning 6 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning 7