Ändring i lagen om bevakningsföretag, m.m.

Betänkande 1988/89:NU12

Näringsutskottets betänkande

1988/89:NU12

1988/89

NU12

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1988/89:63 (justitiedepartementet) om ändring i lagen
(1974:191) om bevakningsföretag, m.m.,
dels två motioner som har väckts med anledning av propositionen,
dels två motioner från allmänna motionstiden, båda med anknytning till
propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker med en mindre avvikelse propositionen, som i huvudsak
går ut på att regleringen av bevakningsföretagens verksamhet skall skärpas i
vissa avseenden. Ett motionsyrkande tillgodoses delvis; i övrigt avstyrks
yrkanden om ändringar i eller tillägg till regeringens förslag. I en reservation
(m, c, vpk, mp) begärs att möjligheten att anlita någon som väktare innan
han har godkänts skall avskaffas.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om en allmän översyn av
lagen om bevakningsföretag resp. en utredning om sådana företags sidouppdrag.

Propositionen

Förslag

I proposition 1988/89:63 har regeringen - efter föredragning av justitieminister
Laila Freivalds - föreslagit riksdagen att anta av lagrådet granskade
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

2. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.

Lagförslagen återges - med korrigeringar av interpunktion m.m. - som
bilaga 1 (s. 12 f.) och bilaga 2 (s. 16 f.) till detta betänkande.

1 Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr 12

Huvudsakligt innehåll

1988/89: NU 12

Förslaget till ändring i lagen om bevakningsföretag innebär bl.a. att det införs
krav på auktorisation för att någon annan än ett bevakningsföretag skall få
bedriva utbildning av väktare. Särskild auktorisation kommer att krävas för
att ett bevakningsföretag skall få bedriva livvaktsverksamhet.

Enligt förslaget begränsas vidare möjligheterna att anlita en nyanställd
men ännu inte godkänd väktare. Länsstyrelserna ges möjlighet att i det
särskilda fallet förordna att den nyanställde inte får anlitas förrän frågan om
godkännande har prövats. Ett beslut om att inte bifalla en ansökan om
godkännande av en väktare skall gälla omedelbart, om inget annat förordnas.

I propositionen tas även frågan om bevakningsföretagens sidouppdrag
upp. Någon särskild reglering av dessa föreslås inte. Det preciseras emellertid
i lagen att väktarnas särskilda straffrättsliga skydd bara gäller när de utför
bevakningstjänst.

Om en väktare har lämnat sin anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag
och inte inom två månader därefter visar att han har fått ny
anställning hos ett sådant företag skall godkännandet återkallas. Även beslut
om återkallelse av ett godkännande skall gälla omedelbart, om inget annat
förordnas.

Beträffande såväl lagen om bevakningsföretag som lagen (1980:578) om
ordningsvakter föreslås att beslut skall överklagas till kammarrätten i stället
för till regeringen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Motionerna

Yrkanden
Motionerna är följande:

1988/89:N21 av Ingbritt Irhammar (c) och Kjell Ericsson (c) vari yrkas att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej
tillåta att anlita någon som väktare innan han godkänts efter utbildning,

2. beslutar om förlängning av tiden till 6 månader när det gäller återkallelse
av godkännande när en väktare lämnar sin anställning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
snar utredning och reglering av bevakningsföretagens sidouppdrag.

1988/89:N22 av Hans Göran Franck (s) och Stig Gustafsson (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att 6 § 2 stycket [lagen (1974:191) om bevakningsföretag]
skall utgå ur den i propositionen föreslagna lagtexten.

1988/89:N205 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

att 4 § kompletteras med ett stadgande om att all personal skall godkänd ha
genomgått sådan utbildning som krävs för s.k. polismans förordnande.

1988/89:N275 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn och samordning av lagen om bevakningsföretag
och lagen om larminstallationer i enlighet med vad som anges i motionen.

Motivering

I detta avsnitt refereras motiveringen i de båda motioner från allmänna
motionstiden som behandlas i betänkandet.

I takt med brottsutvecklingen har marknaden för vaktbolag snabbt ökat i
omfattning, anförs det i motion 1988/89:N205 (m). Privata vaktbolag
återfinns på de flesta publika anläggningar. Detta är enligt motionären en
olycklig utveckling. Hittills vunna erfarenheter när det gäller vaktbolags
åtaganden exempelvis vid offentliga tillställningar, på restauranger och på
varuhus lämnar, hävdar han, starka tvivel på att vaktmän med nuvarande
utbildning är skickade att utföra de grannlaga uppgifter som rättssäkerheten i
varje enskilt fall kräver. Vid butikskontrollantverksamhet avvaktar man, när
en stöld har observerats, med att ingripa tills kunden har passerat kassan.
Detta strider, menar motionären, mot polislagens (1984:387) intention att
brott skall förebyggas. Vid restaurangbevakning har upprepade fall av
övervåld från vaktmäns sida förekommit. Utbildningen av vaktmän borde
mot denna bakgrund fördjupas och breddas.

Det primära syftet med lagen om bevakningsföretag är, sägs det i motion
1988/89:N275 (s), att reglera förhållanden mellan säljare och köpare och
skapa trygghet för bevakningsföretagens kunder. Lagen borde emellertid
även vara ett instrument för att reglera förhållanden gentemot tredje man.
Bevakningsuppgifterna gäller vanligen gentemot ”allmänheten”. Bevakning
i egen regi och bevakning som utförs av kommunal myndighet borde därför
inte undantas från lagens tillämpningsområde. De krav på kompetens m.m.
som lagen ställer borde omfatta all bevakningsverksamhet som berör tredje
man.

Att länsstyrelserna svarar för auktorisation och tillsyn medför enligt
motionären att handläggningen inte blir enhetlig. Tillsynsverksamheten är
mycket varierad såväl till innehåll som till effektivitet och svår att överblicka.

Installation och drift av larmanläggningar utövas inte sällan av bevakningsföretag
eller i koncernförhållande till ett sådant. Bestämmelserna därom
borde samordnas med bevakningsföretagslagen. Tystnadsplikten för personer
hos bevakningsföretag borde bli offentligrättsligt reglerad.

Kompletterande uppgifter

Lagen om ordningsvakter, m.m.

Ordningsvakt är en person som har förordnats av den lokala polismyndigheten
(i vissa fall länsstyrelsen eller rikspolisstyrelsen) för att medverka till att
upprätthålla allmän ordning. Bestämmelser om sådana personer finns i lagen
(1980:578) om ordningsvakter. Enligt denna lag får ordningsvakter förordnas
att tjänstgöra vid - i huvudsak - vissa offentliga tillställningar och

1988/89:NU12

allmänna sammankomster varom det finns särskilda författningsbestämmelser,
vid badplatser och sportplatser samt vid lokaler där alkoholdrycker
serveras till allmänheten. Om det finns ett särskilt behov och är av väsentlig
betydelse från allmän synpunkt får ordningsvakter förordnas även i andra
fall. Lagen innehåller vissa föreskrifter om kvalifikationskrav, allmänna
åligganden och tystnadsplikt. Den kompletteras av ordningsvaktsförordningen
(1980:579), enligt vilken rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter
bl.a. om ordningsvakters utbildning.

I förarbetena till ordningsvaktslagen (prop. 1979/80:122 s. 37 f.) behandlades
frågan om i vad mån väktare skall kunna förordnas som ordningsvakter.
Föredragande statsrådet uttryckte förståelse för ordningsvaktsutredningens
principiella inställning - redovisad i betänkandet (SOU 1978:33) Ordningsvakter-
att det vore önskvärt att åstadkomma en skiljelinje mellan väktarnas
och ordningsvakternas uppgifter. Att fullt ut genomföra en sådan ordning
bedömdes vara förenat med betydande problem. Utvecklingen på området
borde emellertid stå under fortlöpande kontroll från det allmännas sida.
Företag som ägnar sig uteslutande åt ordningsvaktsverksamhet borde tillåtas
endast om de uppfyllde förutsättningarna för auktorisation som bevakningsföretag.

Vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.

I lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.
föreskrivs bl.a. att installation av anläggningar som är anslutna till särskilda
larmmottagare får bedrivas endast efter tillstånd av polismyndighet. Tillstånd
kan under vissa förutsättningar återkallas. Installationsföretagets
ledning skall kontrolleras med avseende på laglydnad m.m., och företaget får
rätt att inhämta polisregisterutdrag beträffande personer som söker anställning
i företaget.

I lagen finns - såsom närmare har redovisats i betänkandet NU 1985/86:11
(s. 4) - en bestämmelse om tystnadsplikt i vissa fall för den som är eller har
varit verksam hos en alarmeringscentral.

Tidigare riksdagsbehandling

Näringsutskottet behandlade år 1986 (NU 1985/86:11) en med motion
1988/89:N275 (s) besläktad motion om en översyn av lagen om bevakningsföretag,
m.m. Ett antal myndigheter, organisationer och företag yttrade sig i
ärendet. Med hänvisning till utfallet av remissbehandlingen anförde utskottet
bl.a. (s. 20):

Sammanfattningsvis gäller att tanken på en allmän översyn av bevakningsföretagslagen
har vunnit ringa gehör. Inte heller utskottet finner en sådan
översyn motiverad. I huvudfrågan, om auktorisationskravets räckvidd,
vidhåller utskottet - nu med stöd i tungt vägande remissyttranden - sin
tidigare deklarerade uppfattning att det inte är realistiskt att staten skulle på
föreslaget sätt reglera den bevakningsverksamhet som företag bedriver för
egen räkning. Frågan om tystnadsplikt för väktare har redan blivit grundligt
prövad.

1988/89:NU12

Det sist citerade uttalandet syftade på ett regeringsbeslut med anledning av
en framställning från Bevaknings AB Securitas om en offentligrättsligt
reglerad tystnadsplikt för medarbetare i bevakningsföretag (se NU 1985/
86:11 s. 8 f.).

Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog motionen. Samma behandling
fick en liknande motion som togs upp i slutet av år 1987 (NU 1987/88:13).
Härvid anförde utskottet bl.a.:

Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) har hösten 1986 inlett en
tidigare förberedd utbildningsverksamhet som tar sikte på att skapa förutsättningar
för en bättre och enhetligare handläggning av ärenden rörande

auktorisation och tillsyn av bevakningsföretag . Ett omfattande skriftligt

material till vägledning i handläggarnas arbete har sammanställts, och
ytterligare konferenser planeras.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
länsstyrelsernas tillsyn över bevakningsföretagen genomförs effektivt och på

ett i möjligaste mån enhetligt sätt. Gränsdragningen mellan polisens och

bevakningsföretagens verksamhetsområden kräver särskild uppmärksamhet.
LON:s samordnande insatser under medverkan bl.a. från länsstyrelsen i

Malmö, som sedan länge har ägnat intresse åt frågan , bör kunna

resultera i en sådan förbättring av tillsynen som motionärerna är angelägna
om.

Interpellationssvar

Justitieminister Laila Freivalds besvarade den 17 januari 1989 en interpellation
(1988/89:89) av Göran Ericsson (m), som bl.a. gällde krav på ordningsvakter
som tjänstgör i offentlig miljö. Statsrådet redogjorde härvid för
gällande bestämmelser om ordningsvakter och om auktorisation av bevakningsföretag.
Beträffande ordningshållningen på restauranger hänvisade
hon till att ett förslag till ny ordningslag bereds inom justitiedepartementet.
En av de ställda frågorna kunde ytterst sägas gälla om företag över huvud
taget skulle utan särskild auktorisation får bevaka sina anläggningar i egen
regi. Justitieministern åberopade härvidlag den uppfattning som riksdagen
vid flera tillfällen hade gett uttryck åt och anförde:

Det är inte realistiskt att staten skulle reglera den bevakningsverksamhet
som företag bedriver för egen räkning. Det skulle vidare bli svårt att avgränsa
den tillståndskrävande verksamheten från sådana bevakningsinsatser som
var och en måste ha rätt att göra till skydd för sin egendom.

Utskottet

Inledning

Enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag måste den som yrkesmässigt
åtar sig vissa bevakningsuppgifter för annans räkning ha statlig auktorisation.
Detta gäller i fråga om bl.a. bevakning av fastighet, anläggning, viss
verksamhet eller offentlig tillställning. Lagen anger olika förutsättningar som
måste vara uppfyllda för att auktorisation skall ges. Den personal som anlitas
i verksamheten skall vara godkänd av auktorisationsmyndigheten, som är

1988/89:NU12

länsstyrelsen i det län där bevakningsföretagets ledning har sitt säte.
Länsstyrelsen utövar tillsyn över företaget och kan förelägga detta att vidta
rättelser och andra åtgärder. Det finns för närvarande ett drygt hundratal
bevakningsföretag i landet.

På grundval av en departementspromemoria (Ds Ju 1987:4) föreslås i
proposition 1988/89:63 vissa ändringar i lagen om bevakningsföretag. Någon
allmän översyn av lagen har det inte varit fråga om, utan ändringarna gäller
vissa speciella frågor med anknytning till den praktiska tillämpningen av
lagen.

Formellt sett har två motioner väckts med anledning av propositionen.
Denna åberopas även i två andra motioner, som har avlämnats under
allmänna motionstiden. Utskottet behandlar i fortsättningen först regeringens
förslag och de motionsyrkanden som har direkt samband därmed. Ett
senare avsnitt ägnas åt övriga frågor som har aktualiserats genom motionerna.

Av regeringen föreslagna lagändringar

Om det har ingetts ansökan om att någon skall bli godkänd som väktare får
ett auktoriserat bevakningsföretag enligt nuvarande bestämmelser anlita
denne för bevakningsverksamhet i avvaktan på beslut i ärendet. En
förutsättning är dock att han inte får befattning med något förhållande som
har betydelse för rikets säkerhet. På denna punkt föreslår regeringen nu en
skärpning. För det första skall begränsningen gälla även verksamhet som
avser bevakning av person. För det andra skall länsstyrelsen i det särskilda
fallet kunna förordna att vederbörande inte får anlitas eller får anlitas endast
för vissa uppgifter till dess frågan om godkännande har prövats.

I två motioner hävdas att det inte alls bör finnas någon sådan undantagsbestämmelse
som hittills. Ett bevakningsföretags uppgifter är sådana att det
kan krävas att väktarna är godkända av den tillståndsgivande myndigheten,
sägs det i motion 1988/89:N21 (c). I motion 1988/89:N22 (s) pekas på risken
för att en person med avsevärd kriminell belastning kan komma att anlitas för
bevakningsuppgifter under en icke obetydlig tid.

Det kan noteras att remissinstanserna inte har varit ense på denna punkt.
Från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll inom bevakningsbranschen har
man tillstyrkt den föreslagna ordningen. En av de fyra tillfrågade länsstyrelserna
har också ställt sig positiv. De tre övriga liksom bl.a. rikspolisstyrelsen
har däremot velat att undantagsbestämmelsen skall avskaffas.

Utskottet stöder regeringens förslag. Därvid fäster utskottet vikt vid att
möjligheten för bevakningsföretagen att utnyttja nyanställda personer före
godkännandet inte blir ovillkorlig. Om en väktaraspirant för vilken godkännande
begärs visar sig ha kriminell belastning får det förutsättas att
länsstyrelsen utnyttjar den befogenhet att ingripa som undantagsbestämmelsen
i sin föreslagna nya form kommer att ge. Motion 1988/89:N22 (s) liksom
det berörda yrkandet i motion 1988/89:N21 (c) avstyrks följaktligen.

En annan nyhet i regeringens förslag är att godkännandet av en väktare skall
återkallas om han lämnar sin anställning hos ett auktoriserat bevakningsföretag
och inte inom två månader visar att han på nytt har anställts hos ett sådant

1988/89:NU12

företag. För närvarande är, såsom redovisas i propositionen (s. 16 f.),
förutsättningarna för återkallelse i en sådan situation mera obestämda, med
tillämpningssvårigheter som följd. I departementspromemorian sattes tidsfristen
till sex månader, något som dock flera remissinstanser har invänt
emot. En tidsfrist av två månader skulle, sägs det i propositionen, i stort sett
stå i överensstämmelse med de tider som eftersträvas vid handläggningen
enligt den nuvarande ordningen.

I motion 1988/89:N21 (c) begärs att den ursprungligen förordade tidsfristen
skall gälla. En återkallelse redan efter två månader kan innebära
svårigheter för en väktare som söker ny anställning, menar motionärerna.

Det finns, vill utskottet framhålla, ett samband mellan motionärernas
inställning till den nyss diskuterade undantagsbestämmelsen och deras
förslag om en längre tidsfrist i det nu berörda fallet. Om en förutvarande
väktare saknar varje möjlighet att få tjänstgöra hos ett bevakningsföretag
förrän han på nytt har godkänts kan en tidsfrist av endast två månader
framstå som snäv.

Vid remissbehandlingen har även framkommit förslag om att en väktares
godkännande i det avsedda fallet skall återkallas efter tre månader. Utskottet
anser denna tidsfrist vara lämplig och förordar att lagbestämmelsen utformas
i enlighet därmed. Härvid förutsätter utskottet att ärenden som gäller förnyat
godkännande kommer att av länsstyrelserna prövas med största möjliga
skyndsamhet. Genom ett beslut enligt vad här sagts blir det nu berörda
yrkandet i motion 1988/89:N21 (c) i viss mån tillgodosett.

De ändringar i lagen om bevakningsföretag som regeringen i övrigt föreslår
har i huvudsak följande innebörd. Ett företag som bedriver utbildning av
väktare utan att vara bevakningsföretag blir underkastat samma auktorisationskrav
och tillsyn som ett sådant. Särskild auktorisation krävs för att ett
bevakningsföretag skall få åta sig att ge en enskild person livvaktsskydd. Det
preciseras i lagen att väktarnas särskilda straffrättsliga skydd bara gäller när
de utför bevakningstjänst, inte vid deras medverkan i bevakningsföretagens
sidouppdrag. Länsstyrelsens beslut enligt lagen skall i fortsättningen överklagas
hos kammarrätten i stället för hos regeringen. Samma instansordning
skall även gälla i fråga om länsstyrelsernas och rikspolisstyrelsens beslut
enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter. Inga motionsyrkanden har riktats
mot regeringens förslag i dessa delar. Inte heller utskottet har någonting att
erinra.

Övriga frågor

Bevakningsföretagen åtar sig, som nyss antytts, inte bara bevakningsverksamhet
i egentlig mening utan också olika slags sidouppdrag. I propositionen
(s. 14 f.) nämns flera exempel. Det kan röra sig om tillsyns- och transportuppgifter
med anknytning till hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. Det
kan också vara fråga om uppdrag som ligger nära kriminalpolisverksamhet,
såsom efterforskning av ”läckor” eller framtagning av underlag för polisanmälningar
om trolöshets- och databrott o.d. Någon särskild reglering av
bevakningsföretagens sidouppdrag föreslås inte. Det framhålls emellertid i
propositionen att länsstyrelsernas tillsynsuppgifter måste anses inbegripa en

1988/89:NU12

allmän kontroll av att företagens verksamhet som helhet inte får en olämplig
inriktning. Utvecklingen måste följas noga, anförs det vidare. Det betecknas
som ett allmänt intresse att en alltför stor koncentration av uppgifter till
bevakningsföretagen inte ger upphov till osäkerhet hos allmänheten om olika
uniformerade kårers ställning i samhället. Särskilt angeläget är, tilläggs det,
att uppkomsten av vad som skulle kunna uppfattas som privat kriminalpolisverksamhet
kan förhindras.

Regeringens ståndpunkt att det inte skall införas någon särskild reglering
av bevakningsföretagens sidouppgifter kritiseras i motion 1988/89:N21 (c).
Det är allvarligt att dessa uppgifter inte har blivit föremål för en noggrannare
granskning, menar motionärerna. Vakanser inom polisen har, anför de,
direkt medverkat till att bevakningsföretagens arbetsområde har vidgats.
Regeringen borde med det snaraste tillsätta en utredning för att klarlägga
gränserna för bevakningsföretagens verksamhet.

Utskottet anser att regeringens nyss refererade uttalanden ger vid handen
att de problem som är förknippade med bevakningsföretagens sidouppgifter
kommer att bli föremål för erforderlig uppmärksamhet. Någon begäran från
riksdagens sida om en särskild utredning i ämnet finnér utskottet därför inte
motiverad. Yrkandet härom i motion 1988/89:N21 (c) avstyrks alltså.

I 4 § lagen om bevakningsföretag, vilken inte omfattas av regeringens
ändringsförslag, föreskrivs bl.a. att all personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag
skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,
medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant
företag. Denna bestämmelse jämte det bemyndigande som ges i 16 § ligger
till grund för gällande föreskrifter, utfärdade av rikspolisstyrelsen, om
utbildningen av väktare. Grundkursen för väktare skall enligt dessa föreskrifter
omfatta minst 217 timmar med närmare angivet innehåll.

Hittillsvarande erfarenheter när det gäller vaktbolags åtaganden lämnar,
sägs det i motion 1988/89:N205 (m), starka tvivel på att vaktmän med
nuvarande utbildning är skickade att utföra de grannlaga uppgifter som
rättssäkerheten i varje enskilt fall kräver när de arbetar direkt med
människor. Därför borde, menar motionären, 4 § lagen om bevakningsföretag
kompletteras med ett stadgande om att all personal skall med godkännande
ha genomgått sådan utbildning som krävs för s. k. polismans förordnande.

Den utbildning som motionären härvid syftar på torde vara den som krävs
för förordnande som ordningsvakt enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter.
Denna lag innehåller bestämmelser om i vilken utsträckning någon som
inte är polisman får förordnas att som ordningsvakt medverka till att
upprätthålla allmän ordning. Närmare uppgifter har lämnats i det föregående
(s. 3). Normalt får ordningsvakter förordnas att tjänstgöra vid vissa offentliga
tillställningar och allmänna sammankomster, vid sportplatser etc. och vid
lokaler med alkoholservering. Man undviker numera att i detta sammanhang
tala om ”polismans förordnande”. I princip har en skiljelinje mellan
väktarnas och ordningsvakternas uppgifter eftersträvats; det förekommer
emellertid att väktare förordnas som ordningsvakter. Den utbildning som -enligt föreskrifter av rikspolisstyrelsen - krävs för förordnande som
ordningsvakt omfattar 25 timmar under ledning av instruktör samt självstudier.

1988/89:NU12

Av det sagda framgår att det saknas förutsättningar för en sådan åtgärd av 1988/89:NU12
riksdagen som föreslås i motion 1988/89:N205 (m). Denna avstyrks således
av utskottet.

En översyn av lagen om bevakningsföretag och en samordning av denna med
lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.
begärs i motion 1988/89:N275 (s). Huvudönskemålet, som samme motionär
har framfört vid flera tidigare tillfällen, tycks vara att kravet på auktorisation
skall utsträckas till att gälla också för sådan bevakningsverksamhet som ett
företag till sitt skydd bedriver i egen regi. Bevakning som utförs av en
kommunal myndighet skulle också omfattas av kravet. En mera enhetlig
tillsynsverksamhet och en offentligrättsligt reglerad tystnadsplikt för väktare
är andra önskemål.

När en motion med motsvarande innehåll prövades år 1986 kom utskottet
efter en beredning som innefattade grundlig remissbehandling fram till att
motionen inte gav anledning till någon åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen
godtog denna bedömning. På flera punkter räknade utskottet med att
initiativ skulle tas av regeringen eller berörda myndigheter. Förslagen i den
nu behandlade propositionen 1988/89:63 är ett uttryck för att så har skett.
Ytterligare bör nämnas att länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) förra
året har genomfört en konferens med bl.a. representanter för länsstyrelserna,
varvid frågor om auktorisation och tillsyn av bevakningsföretagen och om
godkännandeprövning beträffande bevakningspersonal behandlades. Allmänna
råd på detta område håller nu på att utarbetas. För denna uppgift har
bildats en arbetsgrupp med företrädare för LON, rikspolisstyrelsen och
länsstyrelserna.

Utskottet finner det inte heller nu motiverat med en sådan allmän
utredning rörande lagen om bevakningsföretag m.m. som har föreslagits.
Motion 1988/89:N275 (s) avstyrks alltså.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande möjlighet att anlita någon som väktare innan han
godkänts

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89:N21 yrkande 1
och motion 1988/89:N22 antar förslag till lag om ändring i lagen
(1974:191) om bevakningsföretag enligt bilaga 1 i vad avser 6 §,

2. beträffande återkallelse av godkännande närén väktare lämnar sin
anställning

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i
ifrågavarande del och motion 1988/89:N21 yrkande 2 antar förslag till
lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag enligt bilaga 1
i vad avser 13 §,

3. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i
övrigt och moment 2 antar

a) förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag
enligt bilaga 1 såvitt förslaget inte omfattas av utskottets hemställan
under 1 och 2,

b) förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter
enligt bilaga 2,

4. beträffande bevakningsföretagens sidouppdrag
att riksdagen avslår motion 1988/89:N21 yrkande 3,

5. beträffande krav på väktares utbildning
att riksdagen avslår motion 1988/89:N205,

6. beträffande översyn av lagen om bevakningsföretag, m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:N275.

Stockholm den 21 februari 1989

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s),
Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt
Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer (m), Sven-Åke
Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Karin Nilsson (vpk).

Reservation

Möjlighet att anlita någon som väktare innan han godkänts
(mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Lars
Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Karin Nilsson
(vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
stöder” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Motionärernas invändningar mot undantagsbestämmelsen, även i dess
föreslagna nya form, är enligt utskottets mening tungt vägande. Det strider
mot den aktuella regleringens anda att bevakningsföretagen får anlita
personer vilkas lämplighet ännu inte har prövats. Följaktligen bör 6 § andra
stycket inte ändras utan, såsom föreslås i motion 1988/89:N22 (s), utgå ur
lagen. Det föreslagna nya tredje stycket mister därmed sin funktion och bör
likaledes utgå. Om 6 § utformas som nu sagts tillgodoses även motion
1988/89:N21 (c) i nu berörd del.

1988/89:NU12

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande möjlighet att anlita någon som väktare innan han
godkänts

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:63 moment 1 i
ifrågavarande del och motion 1988/89:N21 yrkande 1 och med bifall till
motion 1988/89:N22 antar förslag till lag om ändring i lagen (1974:191)
om bevakningsföretag enligt bilaga 1 i vad avser 6 §, dock med
uteslutande av andra och tredje styckena.

1988/89:NU12

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs att 2 samt 5— 15 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Bevakningsföretag får inte bedri- Bevakningsföretag får inte bedriva
verksamhet som avses i 1 § förs- va verksamhet som avses i 1 § första
stycket utan tillstånd enligt den- ta stycket utan tillstånd enligt denna
lag (auktorisation). na lag (auktorisation). Särskild auk torisation

krävs för att bevakningsföretag
skall få åta sig bevakning av
enskild person för dennes skydd.

Föreskriven utbildning av personal
som skall utföra bevakningstjänst får
ske endast efter auktorisation enligt
denna lag. Företag som utan att vara
bevakningsföretag bedriver sådan utbildning
kallas utbildningsföretag.

5§2

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets
ledning har sitt säte.

Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om
auktorisation.

Har länsstyrelsen och rikspolisstyrelsen
skilda uppfattningar i
ärendet skall detta underställas regeringen.

6 §3

Prövning som avses i 4 § görs beträffande personalen hos ett auktoriserat
bevakningsföretag av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller
avses huvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för
verksamheten och ledamöter i företagets styrelse görs prövningen av den
länsstyrelse som utövar tillsyn över företaget.

Sedan ansökan om prövning Sedan ansökan om prövning

gjorts får auktoriserat bevaknings- gjorts får ett auktoriserat bevak företag

i avbidan på beslut eller be- ningsföretag i avvaktan på beslut

sked i ärendet anlita den som an- eller besked i ärendet anlita den

sökningen avser för verksamhet i som ansökningen avser för verk vilken

han ej får befattning med nå- samhet i företaget, om inte länssty got

förhållande som har betydelse reisen bestämmer annat. Han får

1 Senaste lydelse 1980:588.

2 Senaste lydelse 1980:588.

1 Senaste lydelse 1980:588.

1988/89: NU 12

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för rikets säkerhet. dock inte anlitas för bevakning av

enskild person för dennes skydd eller
för verksamhet i vilken han får
befattning med något förhållande
som har betydelse för rikets säkerhet.

Ett beslut att avslå en ansökan
gäller omedelbart, om inte annat
förordnas.

Godkännande enligt 4 § får begränsas till viss tid, när särskilda skäl
föreligger.

7§<

Den som är godkänd för anställning
i bevakningsföretag och har
till uppgift att utföra bevakningstjänst
(väktare) åtnjuter skydd som
avses i 17 kap. 5 § brottsbalken.

Den som är godkänd för anställning
i bevakningsföretag och har
till uppgift att utföra bevakningstjänst
(väktare) har det skydd som
avses i 17 kap. 5 § brottsbalken när
han utför sådan tjänst.

8 §5

Tillsyn över ett auktoriserat bevakningsföretag
utövas av länsstyrelsen
i det län där företagets ledning
har sitt säte. Andra myndigheter
skall på begäran lämna länsstyrelsen
det biträde som behövs för
tillsynen.

Vid tillsynen skall länsstyrelsen särskilt kontrollera att de villkor för
auktorisation som anges i 3 § alltjämt är uppfyllda.

Tillsyn över auktoriserade bevaknings-
och utbildningsföretag utövas
av länsstyrelsen i det län där
företagets ledning har sitt säte.
Andra myndigheter skall på begäran
lämna länsstyrelsen den hjälp
som behövs för tillsynen.

9 §6

Ett auktoriserat bevakningsföretag
skall lämna länsstyrelsen de
upplysningar om verksamheten
som den begär för sin tillsyn.

Företaget skall årligen före mars
månads utgång till länsstyrelsen
sända in en redogörelse för verksamheten
under föregående år.

Auktoriserade bevaknings- och utbildningsföretag
skall lämna länsstyrelsen
de upplysningar om verksamheten
som den begär för sin tillsyn.

Företagen skall årligen före mars
månads utgång till länsstyrelsen
sända in en redogörelse för verksamheten
under föregående år.

10 §7

Länsstyrelsen har rätt att inspektera
ett auktoriserat bevakningsföretag
och att ta del av samtliga handlingar
som rör företagets bevakningsverksamhet.
Inspektion skall
göras så snart det finns anledning

Länsstyrelsen har rätt att inspektera
auktoriserade bevaknings- och
utbildningsföretag och att ta del av
samtliga handlingar som rör företagens
bevakningsverksamhet eller
utbildning av väktare. Inspektionen

4 Senaste lydelse 1975:687.

5 Senaste lydelse 1980:588.

6 Senaste lydelse 1980:588.

7 Senaste lydelse 1980:588.

1988/89:NU12

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till det, dock minst en gång vartannat
år.

skall göras så snart det finns anledning
till det, dock minst en gång
vartannat år.

11 §8

Underlåter ett auktoriserat bevakningsföretag
att lämna upplysningar
enligt 9 § forsta stycket, att
sända in redogörelse enligt 9 § andra
stycket eller att lämna tillgång till
handlingar enligt 10 §, får länsstyrelsen
förelägga vite.

Underlåter ett auktoriserat bevaknings-
eller utbildningsföretag
att lämna upplysningar enligt 9§
första stycket, att sända in redogörelse
enligt 9 § andra stycket eller
att lämna tillgång till handlingar
enligt 10 §, får länsstyrelsen förelägga
vite.

12 §9

Länsstyrelsen får förelägga ett
auktoriserat bevakningsföretag att
vidta de rättelser och andra åtgärder
som föranleds av tillsynen. Föreläggandet
får förenas med vite.

Länsstyrelsen får förelägga ett
auktoriserat bevaknings- eller utbildningsföretag
att vidta de rättelser
och andra åtgärder som föranleds
av tillsynen. Föreläggandet får
förenas med vite.

13 §'

Fråga om återkallelse av auktorisation
prövas av den länsstyrelse
som utövar tillsyn över det berörda
företaget. Vid behandlingen av en
sådan fråga tillämpas 5 § andra och
tredje styckena.

Auktorisation eller godkännande
enligt 4 § kan återkallas, när i denna
lag angiven förutsättning för sådant
beslut ej längre föreligger eller
det i övrigt finns särskild anledning
därtill. Ett godkännande skall återkallas
även när personen i fråga
lämnar sin anställning eller sitt uppdrag
hos ett auktoriserat bevakningsföretag
och inte inom tre* månader
därefter visar att han fått ny
anställning eller nytt uppdrag hos
ett sådantföretag.

Fråga om återkallelse av auktorisation
prövas av den länsstyrelse
som utövar tillsyn över det berörda
företaget. Vid behandlingen av en
sådan fråga skall länsstyrelsen inhämta
rikspolisstyrelsens yttrande.

Fråga om återkallelse av godkännande prövas av den länsstyrelse som
har godkänt den som prövningen avser eller, om frågan angår föreståndaren
för verksamheten eller en ledamot i företagets styrelse, av den länsstyrelse
som utövar tillsyn över företaget.

Om det finns synnerliga skäl får länsstyrelsen i stället för att återkalla ett
godkännande begränsa det till en viss verksamhet eller ett visst område.

* Senaste lydelse 1980:588.

9 Senaste lydelse 1980:588.

10 Senaste lydelse 1980:588.

1988/89:NU12

Bilaga 1

* Enligt regeringens förslag två.

Nuvarande lydelse

Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 2 §
eller lämnar osann uppgift i fall som
avses i 9 §.

Länsstyrelsens beslut enligt denna
lag överklagas hos regeringen genom
besvär.

Föreslagen lydelse

Beslut om återkallelse av eller begränsning
i ett godkännande gäller
omedelbart, om inte annat Jorordnas.

Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bedriver verksamhet
som avses i 1 § första stycket
utan auktorisation eller lämnar
osann uppgift i fall som avses i 9 §.

Länsstyrelsens beslut i ärenden
enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten.

Rikspolisstyrelsen får överklaga
länsstyrelsens beslut i ärenden om
auktorisation.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

2. Annan än auktoriserat bevakningsföretag som vid lagens ikraftträdande
bedriver föreskriven utbildning av väktare får, under förutsättning att
ansökan om auktorisation av sådan verksamhet görs före den 1 oktober 1989,
fortsätta verksamheten till dess ansökningen slutligt har prövats. Avslås
ansökningen får, när särskilda skäl föreligger, ändå medges att verksamheten
får fortsätta under en viss övergångstid.

3. Ett auktoriserat bevakningsföretag som vid ikraftträdandet bedriver
verksamhet för bevakning av enskild person för dennes skydd eller föreskriven
utbildning av väktare behöver inte auktorisation av denna verksamhet
under förutsättning att den före ikraftträdandet har getts till känna för
tillsynsmyndigheten.

4.1 fråga om överklagande och underställning av beslut som har meddelats
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1988/89:NU12

Bilaga 1

1' Senaste lydelse 1980:588.
12 Senaste lydelse 1980:588.

2 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

Härigenom förskrivs att 5-7 och 10 i
ter skall ha följande lydelse.

i lagen (1980:578) om ordningsvak -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§

En ordningsvakt förordnas av
rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet
berör flera län, av länsstyrelsen
om det berör flera polisdistrikt
inom länet och i övriga fall av
polisstyrelsen. Förordnandet meddelas
för viss tid, högst tre år.

En ordningsvakt förordnas av
rikspolisstyrelsen om tjänstgöringsområdet
berör flera län, av länsstyrelsen
om det berör flera polisdistrikt
inom länet och i övriga fall av
polismyndigheten. Förordnandet
meddelas för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område
det gäller. Meddelas förordnandet med stöd av 3 §, skall det också
innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

6§

En ordningsvakt lyder under polisstyrelsen
i det distrikt där han
tjänstgör. Han är skyldig att lyda en
order som en polisman meddelar i
tjänsten, om det inte är uppenbart
att den inte angår tjänstgöringen
som ordningsvakt eller att den strider
mot lag eller annan författning.

En ordningsvakt lyder under polismyndigheten
i det distrikt där
han tjänstgör. Han är skyldig att
lyda en order som en polisman
meddelar i tjänsten, om det inte är
uppenbart att den inte angår tjänstgöringen
som ordningsvakt eller att
den strider mot lag eller annan författning.

7§

En ordningsvakt skall hålla polisstyrelsen
underrättad om förhållanden
som rör hans verksamhet
och är av sådan art att de bör komma
till styrelsens kännedom.

En ordningsvakt skall hålla polismyndigheten
underrättad om förhållanden
som rör hans verksamhet
och är av sådan art att de bör komma
till myndighetens kännedom.

10 §

Beslut som en polisstyrelse har
meddelat enligt denna lag överklagas
hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut som en länsstyrelse eller
rikspolisstyrelsen har meddelat enligt
denna lag överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut som en polismyndighet
har meddelat i ärenden enligt denna
lag får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut som en länsstyrelse eller
rikspolisstyrelsen har meddelat enligt
denna lag får överklagas hos
kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1988/89: NU 12

Bilaga 2

gotab 16978, Stockholm 1989