Ändring av utlänningslagens förvarsbestämmelser
Betänkande 1996/97:SfU11
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1996/97:SFU11
Ändring av utlänningslagens förvarsbestämmelser
Innehåll
1996/97 SfU11
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1996/97:147 Ändringar i utlänningslagens förvarsbestämmelser samt tre motioner som väckts med anledning av förslaget. I propositionen föreslås att Statens invandrarverk skall ta över ansvaret från polismyndigheterna för de utlänningar som tas i förvar enligt utlännings- lagen och för de lokaler där de förvarstagna skall vistas. För att verkställa ett förvarsbeslut skall Invandrarverket ha rätt att begära biträde av polis. Verket skall också under vissa begränsade i lagen angivna förutsättningar kunna besluta om att den förvarstagne placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. Detta gäller aldrig barn under 18 år. Den som är tagen i förvar skall enligt propositionen behandlas med respekt och humanitet och med beaktande av den svåra situation utlänningen i många fall befinner sig i. Den förvarstagne skall alltid sättas i centrum och hans eller hennes ärende skall behandlas skyndsamt och rättssäkert. Förvarslokalerna skall utformas så att de så långt möjligt överensstämmer med de lokaler som finns på Invandrarverkets mottagningscentrum. Regeringen utgår från att verket kommer att ombesörja att lokalerna får en sådan utformning som underlättar för barn att vara där. Utlänningar som hålls i förvar skall vidare ges tillfälle till såväl enskilda som organiserade aktiviteter och förströelser. Enligt förslaget kommer det att ställas stora krav på personalens kompetens i olika avseenden. I allt väsentligt skall endast Invandrarverkets egen personal arbeta inom förvarsverksamheten. I vart fall kommer det inte i fråga att någon som inte tillhör verket har uppgifter som innebär myndighetsutövning. Enligt propositionen krävs att Invandrarverket får använda vissa tvångsmedel för att verket skall kunna genomföra sina uppgifter. Tvångsmedlen skall vara så få som möjligt men ändå tillräckliga för att upprätthålla ordningen och säkerheten i förvarslokalerna. Således måste personalen för att tillgodose ändamålet med förvaret ha rätt att tillse att de förvarstagna inte avviker från lokalerna. Under vissa i utlänningslagen närmare angivna förutsättningar föreslås också verket få rätt att under begränsad tid hålla en förvarstagen avskild från de andra intagna, företa kroppsvisitation, ta om hand berusningsmedel samt sådan egendom som kan skada någon eller vara till men för ordningen inom lokalen. Ett beslut av inskränkande karaktär skall enligt propositionen alltid kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den förvarstagne föreslås få rätt att ta emot besök i princip i obegränsad omfattning. Utlänningen föreslås också få rätt till samma dagersättning och särskilt bidrag som utges enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande. Vidare föreslås att de förvarstagna skall ha samma rätt till sådan hälso- och sjukvård som asylsökande är berättigade till. Regeringen föreslår att ändringarna i utlänningslagen träder i kraft den 1 oktober 1997. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna. Till betänkandet har fogats sju reservationer.
Propositionen
I proposition 1996/97:147 Ändring i utlänningslagens förvarsbestämmelser har regeringen (Utrikesdepartementet) föreslagit att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529). Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
1996/97:Sf32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 19 § andra stycket 3 i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall utgå, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 6 kap. 19 § i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen att krav på utbildning och kompetens gällande barn fastslås för personal som arbetar med barn, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 6 kap. 19 § i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen att det framgår att förvarslokalerna skall ha separata avdelningar för barnfamiljer och ensamma barn, 4. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 22 § första stycket i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra som tagits i förvar om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller annan", 5. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 22 § tredje stycket i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "En förvarstagen utlänning som hålls avskild skall under den tid han hålls avskild stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal?, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att 6 kap. 24 § i förslaget till lag om ändring av utlänningslagen skall innehålla regler om rätt för den som är förvarstagen att ta emot minst ett besök per dag, 7. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 25 § i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon", 8. att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 18 § i förslaget till ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: "Utlänningar som hålls i förvar skall behandlas humant och deras inneboende värdighet skall respekteras". 1996/97:Sf33 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utlänningar inte skall kunna tas i förvar av rent transporttekniska skäl eller då ett avvisningsbeslut är nära förestående, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av förvarsverksamheten. 1996/97:Sf34 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förvarstagna som utvisas på grund av brott, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att platsbrist inte får utgöra ett skäl för förvarsplacering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av förvarslokalerna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att personal som har kompetens och kunskap om barn måste finnas i förvarslokaler.
Utskottet
Inledning Bestämmelser om förvar av utlänningar finns i 6 kap. utlänningslagen (1989:529). En utlänning som fyllt 18 år får enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen tas i förvar om hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han därefter ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedömas ändå. Vidare kan en utlänning tas i förvar om det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att få stanna i Sverige skall kunna genomföras, eller det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § utlänningslagen. Slutligen kan han tas i förvar om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning samt det med hänsyn till hans personliga förhållanden finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Om det bedöms tillräckligt, kan utlänningen enligt 6 kap. 6 § utlänningslagen i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt. Ett utländskt barn under 18 år får enligt 6 kap. 3 § utlänningslagen tas i förvar endast om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas och att förordnande om omedelbar verkställighet kommer att meddelas eller fråga uppkommer om verkställighet av ett sådant beslut om avvisning och det finns en uppenbar risk för att barnet annars håller sig undan och därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör fördröjas. Barnet får dock inte tas i förvar om det är tillräckligt att det ställs under uppsikt. Ett barn får också tas i förvar om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning i annat fall än ovan eller av ett beslut om utvisning och det vid tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt att barnet ställs under uppsikt. Uppsikt innebär skyldighet att på vissa tider anmäla sig hos polisen i orten eller lämna ifrån sig pass eller annan legitimationshandling eller uppfylla andra särskilda villkor. Barn får inte hållas i förvar längre än 72 timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar. Barn får inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem, genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar. Har barnet ingen vårdnadshavare här i riket får det tas i förvar endast om det föreligger synnerliga skäl. Beslut om avvisning eller utvisning skall enligt 5 kap. 11 § utlänningsförordningen verkställas av polismyndighet. För det praktiska genomförandet anlitar polismyndigheterna i huvudsak Kriminalvårdens transporttjänst. För närvarande finns det förvarslokaler för verkställighet på fyra orter i landet. Lokalerna drivs av polisen med i huvudsak civilanställd personal från olika bevakningsföretag. I lokalerna finns olika typer av utrymmen och rum. Rummen har i stort sett samma standard som på Statens invandrarverks förläggningar. Tillgång till olika förströelser finns. En förvarstagen kan i princip vistas inne eller ute i den utsträckning han själv vill. Det finns dock alltid personal närvarande i såväl inre som yttre utrymmen. I fråga om behandlingen av förvarstagna utlänningar gäller lagen (1976:371) och förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i tillämpliga delar. Ett beslut om förvar kan också verkställas genom att utlänningen tas in i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. Därvid gäller förutom nyss nämnda lag och förordning att den förvarstagne skall beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordning och säkerhet inom anstalten, häktet eller arresten. Ett barn under 18 år får dock enligt 5 kap. 12 § utlänningsförordningen aldrig placeras i anstalt, häkte eller arrest.
Ansvaret för verkställighet av beslut om förvar
Propositionen I propositionen framhålls att polisens huvuduppgift i samhället är att upprätthålla ordning och säkerhet. Frågor som rör tillämpningen av utlänningslagen har enligt regeringen i olika sammanhang bedömts ha föga med polisens uppgifter att göra. Polisens roll vid handläggning av utlänningsärenden har under senare år också minskat. Om Invandrarverket får ta över förvarsverksamheten gäller det enligt regeringen att skapa ett regelsystem som i största möjliga utsträckning garanterar att förvarstagna får vistas i särskilda lokaler och slipper placering i exempelvis anstalt eller häkte. Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen att Statens invandrarverk skall ha ansvaret för att ett beslut om förvar verkställs. För att befordra ett förvarsbeslut till verkställighet skall Invandrarverket eller annan myndighet som fattat ett beslut om förvar få begära biträde av polismyndighet. Den föreslagna bestämmelsen, 6 kap. 17 §, innebär vidare att Invandrarverket får rätt att begära polisbiträde i alla verkställighetsfall oavsett vilken myndighet som fattat beslutet. Vidare föreslår regeringen att en huvudregel med innebörden att utlänningar som hålls i förvar skall vistas i särskilda förvarslokaler förs in i utlänningslagen. Invandrarverket skall ha ansvaret för förvarslokalerna och för behandlingen av de utlänningar som vistas där. I vissa angivna fall skall Invandrarverket få besluta att en utlänning som hålls i förvar skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. Detta skall gälla om utlänningen har utvisats på grund av brott enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen, om utlänningen hålls avskild från andra i förvarslokalen eller det annars finns synnerliga skäl. Ett barn under 18 år får dock som tidigare aldrig placeras i anstalt, häkte eller arrest. Bestämmelse härom tas in i 6 kap. 19 §. Genom att det av lagtexten klart framgår dels vilken myndighet som är behörig att fatta beslut om nu nämnd placering, dels vilka omständigheter som kan leda till ett sådant beslut undviks enligt propositionen godtyckliga beslut.
Motioner Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf34 yrkande 1 ett tillkännagivande om förvarstagna som skall utvisas på grund av att de begått brott. Det är enligt motionärerna inte rimligt att den nämnda kategorin förvarstagna blandas med övriga som hålls i förvar. Ett sådant förfarande kan av de sistnämnda uppfattas som kränkande. Motionärerna anser därför att polismyndigheten även fortsättningsvis skall ha ansvaret för förvar av utlänningar som skall utvisas på grund av brott. Synpunkter på när förvarstagna skall få placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest framförs i några motioner. I såväl motion Sf32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) som i motion Sf33 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) framhålls att det inte kan godtas att en utlänning placeras i anstalt, häkte eller arrest om utlänningen av transporttekniska skäl inte omedelbart kan sändas till förvarslokal eller på grund av att verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är nära förestående. I Sf32 yrkande 1 begärs därför att regeringens förslag såvitt avser 6 kap. 19 § andra stycket 3 skall avslås och i Sf33 yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Kristdemokraterna framhåller i motion Sf34 att det av lagtexten tydligt bör framgå att platsbrist inte får utgöra ett skäl för förvarsplacering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottet I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv, som behandlades av riksdagen hösten 1996, gjorde regeringen den bedömningen att ansvaret för bl.a. förvar borde föras över från polisen till Invandrarverket och att regeringen närmare skulle överväga vilka författningsändringar som var nödvändiga för att genomföra förändringen beträffande ansvaret för förvarstagna. I nu förevarande proposition framhålls att statsmakterna under senare år har strävat efter en renodling av myndigheternas ansvarsområden och en koncentration på det som kan uppfattas som respektive myndighets kärnverksamhet. Polisens huvudsakliga uppgift är att upprätthålla ordning och säkerhet, och frågor som rör tillämpningen av utlänningslagstiftningen har föga att göra med dess huvudsakliga uppgifter. Utskottet delar på angivna skäl regeringens uppfattning att ansvaret för förvar bör föras över från polisen till Invandrarverket. I ett motionsyrkande förs fram att polismyndigheten även i fortsättningen skall ha ansvaret för dem som skall utvisas på grund av brott. En sådan ordning med en ansvarsuppdelning för förvar är enligt utskottets uppfattning inte meningsfull. Dessutom kan erinras om att det enligt regeringens förslag skall finnas vissa möjligheter att placera de utlänningar som skall utvisas på grund av brott i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion Sf34 yrkande 1. Även frågan om en förvarstagens placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest berördes i den migrationspolitiska propositionen. Därvid anförde regeringen att en sådan placering endast borde få förekomma i undantagsfall. Utskottet anförde därvid att det torde vara svårt att undvika sådana placeringar. Mot bakgrund av att utskottet vid ett flertal tillfällen kritiserat att förvarstagna personer placerats i häkte fann utskottet det mycket tillfredsställande att frågan skulle få en lösning. Som redogjorts för ovan anges i regeringens förslag under vilka förutsättningar Invandrarverket får besluta att en förvarstagen utlänning kan få placeras i anstalt eller liknande. I en av punkterna, 6 kap. 19 § andra stycket 3, uttrycks detta så att ?det annars finns synnerliga skäl?. I specialmotiveringen till denna bestämmelse anges att punkten ger ett mycket begränsat utrymme för placering i t.ex. ett häkte. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt vilket framgår av lokutionen synnerliga skäl. De situationer som avses är att en utlänning av rent transporttekniska skäl kan behöva placeras några timmar eller en natt i den typen av lokaler och fall där verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är mycket nära förestående. Enligt utskottets uppfattning kan det med avseende på den nu behandlade bestämmelsen i vissa undantagsfall vara nödvändigt med en placering i t.ex. ett häkte. Utskottet utgår från att de beskrivna situationerna när så kan ske är uttömmande och att den tillämpande myndigheten tar fasta på de uttalanden som framförs i specialmotiveringen så att det inte kommer i fråga att utvidga bestämmelsens tillämpningsområde. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motionerna Sf32 yrkande 1 och Sf33 yrkande 1. Motion Sf34 yrkande 2 får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Förvarsverksamhetens utformning
Propositionen I propositionen framhålls att det är självklart att förvarsverksamheten skall präglas av humanism oavsett vem som ansvarar för verksamheten. Enligt regeringen kan humanitet i förvarsverksamheten sammanfattas med att den förvarstagne alltid skall sättas i centrum och att hans eller hennes ärende skall behandlas rättssäkert och skyndsamt. Det är angeläget att det skapas en god relation mellan personalen och den förvarstagne redan när han eller hon kommer till lokalen och att utlänningen känner sig trygg och säker i sin utsatta situation. I propositionen föreslås mot bakgrund härav att det införs en bestämmelse, 6 kap. 18 §, som syftar till att inskärpa betydelsen av att humanitet och respekt skall visas för de svårigheter som är förknippade med förvarssituationen. Förebilden till bestämmelsen har enligt regeringen hämtats från riktlinjer som UNHCR har utfärdat rörande villkoren för utlänningar som hålls i förvar. I propositionen framhålls vidare att förvarslokalerna så långt möjligt bör utformas på ett sådant sätt att de överensstämmer med de lokaler som finns på Invandrarverkets mottagningscentra, låt vara att man vid förvarslokalernas utformning måste beakta att de som vistas där har en inskränkt rörelsefrihet. Regeringen utgår därvid från att Invandrarverket kommer att ombesörja att förvarslokalerna t.ex. får en utformning som underlättar för barn att vara där. Enligt regeringen bör vidare de erfarenheter som vunnits vid anordnande av organiserad verksamhet enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA) kunna tas till vara vid utformningen av aktiviteterna vid förvarslokalerna. Vidare bör i större utsträckning än vad som sker i dag individuella aktiviteter kunna erbjudas dem som hålls i förvar. I propositionen framhålls att Invandrarverket för närvarande förbereder ett övertagande av förvarsverksamheten i olika former. Bl.a. har en projektgrupp tillsatts inom verket med uppdrag att lägga fram detaljerade förslag om hur övertagandet skall ske. Såväl verksamhetens innehåll, organisation som bemanning omfattas. I propositionen framhålls också att en verksamhet utformad på nu angivna sätt kommer att ställa stora krav på personalen som tjänstgör vid förvarslokalerna. Kompetenskraven måste ställas högre än vad som hittills varit fallet. De som skall arbeta vid lokalerna måste vara insatta i utlänningslagstiftningen och kunna anordna organiserad verksamhet. Det kommer också att finnas behov av personal som är vana att arbeta med barn. Mot den bakgrunden anser regeringen att det i princip endast skall förekomma att Invandrarverkets egen personal arbetar inom förvarsverksamheten. Det bör inte förekomma att någon som inte tillhör Invandrarverkets personal får arbetsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. Detta senare förutsätter också att verkets personal har nödvändig kompetens beträffande bevakningsuppgifterna. De utlänningar som är förvarstagna bör enligt regeringen, även om de har fri kost och logi, ha rätt till någon form av fickpengar för att bestrida kostnader för exempelvis telefonsamtal och toalettartiklar. I propositionen föreslås att de förvarstagna skall ha rätt till sådan dagersättning och särskilt bidrag som utges enligt LMA. Vidare föreslås att de förvarstagna skall ha rätt till sådan hälso- och sjukvård som asylsökande är berättigade till.
Motioner I motion Sf32 (v) anser motionärerna att den i 6 kap. 18 § föreslagna regeln skall ha följande lydelse: ?Utlänningar som hålls i förvar skall behandlas humant och deras inneboende värdighet skall respekteras.? Enligt motionärerna är denna lydelse en bättre översättning av UNHCR:s riktlinjer. I yrkande 8 begärs ett beslut härom. I några motionsyrkanden framförs synpunkter på förvarslokalernas utformning samt personalens kompetens med avseende på förvarstagna barnfamiljer och ensamma barn. I motion Sf32 (v) yrkandena 2 och 3 begärs ett krav på lagreglering om utbildning och kompetens för dem som arbetar med förvarstagna barn samt att förvarslokalerna skall ha separata avdelningar för barnfamiljer och ensamma barn. Motionärerna anser att Invandrarverkets hittillsvarande ointresse för dessa frågor gör det nödvändigt med en lagreglering. I motion S34 (kd) yrkandena 3 och 4 begärs tillkännagivanden om att separata avdelningar för barn och barnfamiljer inrättas och att lokalerna skall vara så bostadsliknande som möjligt samt barnanpassade. Motionärerna framhåller att det måste finnas personal som inte bara har vana vid barn, vilket det ges uttryck för i propositionen, utan även har den kompetens och kunskap om barn som krävs. Vidare måste det finnas tillgång till religionsneutrala rum.
Utskottet Utskottet vill inledningsvis framhålla att humanitet och respekt för de individer som är föremål för förvar är en självklarhet i verksamheten och att det är lämpligt att detta på det sätt regeringen föreslagit kommer till uttryck även i lagtexten. Utskottet kan inte se att det i motion Sf32 framförda förslaget till utformning av 6 kap. 18 § på något avgörande sätt avviker från regeringens förslag, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf32 yrkande 8. I likhet med regeringen anser utskottet att man vid utformningen av förvarslokalerna bör eftersträva att dessa i möjligaste mån kommer att efterlikna ett mottagningscenter och att man därvid även beaktar den svåra situation den förvarstagne i många fall befinner sig i. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på barnens situation. Fr.o.m. den 1 januari 1997 har barnkonventionens åldersgräns 18 år för vem som i lagens mening är barn genomförts i utlänningslagen. Såsom utskottet konstaterade i ovan nämnda betänkande, 1996/97:SfU5, är det tillfredsställande att antalet förvar av barn har minskat och att förvarstiderna nu är kortare. Av tillgänglig statistik från Rikspolisstyrelsen framgår att inga ensamma barn togs i förvar under år 1996. Statistiken, som endast förs per månad, tillåter inte att en beräkning på årsbasis görs. Under april-oktober 1996 fanns varje månad högst fyra barn i förvar. I november 1996 steg antalet till 22 barn, alla i Sockholmsområdet. Följande månad hade antalet emellertid sjunkit till 10. Som framgått förekommer det att barn tas i förvar. I remissvar av bl.a. Rädda Barnen framhölls att en separat avdelning för ensamma barn och barnfamiljer bör inrättas i förvarslokalerna och att det är nödvändigt att den personal som finns i lokalerna har särskild kunskap om barn. Att de av Rädda Barnen m.fl. framförda synpunkterna i detta avseende skall beaktas ges det också uttryck för i propositionen. Utskottet utgår för sin del från, utan att något särskilt tillkännagivande kan anses påkallat, att de uttalanden som gjorts såväl av remissinstanser som i propositionen kommer att beaktas i det fortsatta arbetet inför Invandrarverkets övertagande av ansvaret för förvarslokalerna. Att de förvarstagna skall erhålla viss ersättning samt hälso- och sjukvård på det sätt regeringen föreslagit är enligt utskottets uppfattning rimligt. Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i behandlade delar och, i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört, avstyrker bifall till motionerna Sf32 yrkandena 2 och 3 samt Sf34 yrkandena 3 och 4.
Särskilda befogenheter och vissa tvångsmedel
Propositionen Enligt propositionen krävs för att Invandrarverket skall kunna ta över ansvaret för förvarsverksamheten att det i lag införs bestämmelser som ger verket rätt att använda vissa tvångsmedel. Utgångspunkten är enligt regeringen att tvångsmedlen skall vara så få som möjligt men ändå tillräckliga för att tillgodose syftet med förvarsinstitutet och för att upprätthålla ordningen och säkerheten i lokalerna. Ett beslut om förvar innebär enligt propositionen med nödvändighet att den som omfattas av beslutet får en inskränkt rörelsefrihet. Den som är förvarstagen måste hållas under uppsikt så att han eller hon inte avviker. Skillnaden mellan en förvarslokal och ett mottagningscenter behöver enligt propositionen inte bestå i mer än att de som vistas i förvarslokalen har vissa restriktioner för sin rörelsefrihet och att de inte kan lämna utrymmet. Personal vid förvarslokaler måste därför ha rätt att hindra utlänningar som hålls i förvar att lämna förvarslokalen och därvid i undantagsfall få utöva våld om detta är nödvändigt. Sammanfattningsvis anser regeringen att det finns rättigheter som är självklara för en utlänning som hålls i förvar och att det därför inte är nödvändigt med en detaljreglering av rättigheterna. De inskränkningar som måste finnas vid förvar är att utlänningen inte får avvika från förvarslokalen och att en förvarstagen inte får skada sig själv, andra förvarstagna eller personalen. Under vissa angivna förutsättningar föreslås att Invandrarverket, eller efter delegering den tjänsteman som förestår lokalen, får besluta om att hålla en utlänning som hålls i förvar avskild från de andra, 6 kap. 22 §. De förutsättningar som därvid skall föreligga, som också är de enda som kan föranleda ett sådant beslut, är att det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller att utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tredje dag. Vad som bör komma i fråga vid ett beslut om avskiljande är att den berörde placeras i endera det egna rummet eller i ett annat rum med behövlig övervakning. Om detta inte är möjligt måste det enligt propositionen finnas möjlighet att omplacera utlänningen till kriminalvårdsanstalt, arrest eller häkte. En utlänning som hålls avskild på grund av att han utgör en fara för sig själv skall vidare undersökas av läkare så snart det kan ske. En utlänning som hålls i förvar föreslås inte utan tillstånd få inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon eller vara till men för ordningen inom lokalen, 6 kap. 25 §. Vid skälig misstanke om att utlänningen bär på sig något av nu nämnda ting eller något som faller under narkotikastrafflagen (1968:64) får utlänningen kroppsvisiteras, 6 kap. 26 §. Nu nämnd egendom skall tas om hand för utlänningens räkning. Kan det antas att utlänningen gjort sig skyldig till brott genom att inneha eller ta emot sådan egendom skall dock denna överlämnas till polisen, 6 kap. 28 §. Om utlänningen erhåller en försändelse där misstanke kan föreligga om att denna innehåller nämnd egendom har personalen rätt att undersöka försändelsen, 6 kap. 27 §. Detta får dock endast ske med den förvarstagnes medgivande. Om medgivande inte ges skall försändelsen tas om hand, men den får inte öppnas. När förvarsbeslutet upphör att gälla skall utlänningen återfå egendomen utom i de fall denna överlämnats till polisen. Även rätten till besök föreslås reglerad i lagen, 6 kap. 24 §. De enda begränsningar som härvid skall gälla är om besök av praktiska skäl inte kan genomföras i den omfattning och på de tider som den förvarstagne själv önskar. Enligt regeringen måste den begränsningen finnas för att förvarsverksamheten skall kunna fungera i praktiken. Regeringen understryker särskilt att Invandrarverket här ges möjlighet att i samarbete med samfund och frivilligorganisationer utöka besöksverksamheten och därmed vidga de förvarstagnas kontakter med personer utanför lokalen. I undantagsfall kan det av säkerhetsskäl behövas att besöket övervakas. Detta skall enligt propositionen självfallet inte gälla vid besök av utlänningens offentliga biträde eller advokat annat än om advokaten eller biträdet så önskar. Detta bör enligt propositionen framgå direkt av lagtexten. Samtliga åtgärder som nu redogjorts för innebär beslut av inskränkande karaktär som kan fattas av Invandrarverket i samband med verkställighet av ett förvarsbeslut. I propositionen föreslås att alla dessa beslut skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta skall också gälla ett beslut om att förvarstagen skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest.
Motioner I motion Sf33 (mp) framhålls att övervakningsbehovet av förvarstagna inte är detsamma som gäller inom kriminalvården. Förvarslokalerna bör därför kunna utformas som vanliga bostäder inom ramen för ett vanligt förläggningsboende. En övervakning i form av ett ?skalskydd? så att de förvarstagna inte lämnar området bör dock finnas. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda. I motion Sf32 (v) yrkandena 4 och 5 begärs att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 22 § första stycket och tredje stycket i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: ?En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får hållas avskild från andra som tagits i förvar om utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller annan.? ?En förvarstagen utlänning som hålls avskild skall under den tid han hålls avskild stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal.? Motionärerna delar regeringens uppfattning om nödvändigheten av att i vissa fall hålla en utlänning avskild från andra. Detta bör dock endast gälla om den förvarstagne utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra. Den som hålls avskild skall enligt regeringens förslag undersökas av läkare så snart det kan ske. Motionärerna anför att enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård gäller att en patient under den tid han hålls avskild fortlöpande skall stå under uppsikt av vårdpersonal. Skälen för en motsvarande regel vid avskiljande av en förvarstagen utlänning är enligt motionärerna minst lika starka som vid psykiatrisk tvångsvård. I motion Sf32 (v) yrkande 6 begärs förslag från regeringen om ändring av utlänningslagen så att det klart framgår att den som är förvarstagen skall ha rätt att ta emot minst ett besök per dag. Enligt motionärerna ger regeringens förslag såsom detta är formulerat stort utrymme för skönsmässiga bedömningar och bör därför inte genomföras. I motion Sf32 (v) yrkande 7 hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring att 6 kap. 25 § i förslaget till lag om ändring i utlänningslagen skall ha följande lydelse: ?En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon.? I motionen framhålls att det inte i regeringens förslag är närmare preciserat vad som kan ?vara till men för ordningen inom lokalen?. Enligt motionärerna skulle det teoretiskt kunna tänkas att tryckta skrifter som innehåller stark kritik mot myndigheternas beslut i asylärenden anses vara till men för ordningen. Det är inte acceptabelt att en lagtext ger utrymme för sådana tolkningsmöjligheter, och därför bör den föreslagna formuleringen utgå.
Utskottet För att syftet med förvar skall kunna upprätthållas är det enligt utskottets mening nödvändigt med viss inskränkning av de intagnas rörelsefrihet och att det i vissa fall kan finnas ett behov av tvångsåtgärder. I propositionen uttrycks detta så att det gäller att hitta en balansgång mellan de rättigheter som är så självklara i verksamheten att de inte behöver lagregleras och dem som det kan finnas anledning att lagfästa. Bestämmandet av de rättigheter som är av det slag att de skall lagregleras får således vägas mot arten och graden av de tvångsmedel som får användas för att inskränka rörelsefriheten. Mot bakgrund härav föreslår regeringen ett antal åtgärder som det redogjorts för ovan. Utskottet anser de föreslagna åtgärderna härvidlag vara väl avvägda och stå i överensstämmelse med såväl nämnda syfte som med portalstadgandet i utlänningslagens bestämmelse i 1 kap. 1 § att lagen skall tillämpas så att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall. Beträffande de motionsyrkanden som väckts med anledning av regeringens förslag till särskilda befogenheter och tvångsmedel vill utskottet anföra följande. Såsom framhålls i propositionen måste det för den som är tagen i förvar finnas en inskränkning i rörelsefriheten. Detta innebär att det skall finnas vissa restriktioner för rörelsefriheten och att de förvarstagna hålls under uppsikt så att de inte kan lämna utrymmet. Enligt utskottets uppfattning är förvarsbestämmelserna huvudsakligen utformade som ett ?skalskydd?, dvs. ett skydd för att de förvarstagna inte lämnar området. Vad avser förslaget om avskiljande på grund av att ?det är nödvändigt för säkerheten och ordningen i lokalen? anförs i propositionen exempel på beteenden som kan föranleda ett sådant beslut. Beträffande ordningen kan beteendet bestå i allvarliga provokationer mot andra förvarstagna och när det gäller säkerheten beteenden av uppviglande karaktär. Utskottet delar regeringens uppfattning att det i sådana fall kan finnas anledning att under viss begränsad tid hålla en förvarstagen avskild från övriga intagna. Ett sådant förfarande måste också anses ligga i de övriga intagnas intresse. Den som hålls avskild på grund av att han utgör en allvarlig fara för sig själv skall enligt förslaget undersökas av läkare så snart det kan ske. Utskottet utgår från att så blir fallet och att den avskilde hålls under nödvändig uppsikt. Om den avskilde är i så dåligt psykiskt skick att sjukhusvård anses nödvändig kommer han enligt förslaget att ges tillfälle till sådan vård. Utskottet vill erinra om att nämnda beslut liksom övriga beslut av inskränkande karaktär enligt förslaget skall kunna överklagas till förvaltningsdomstol. Den som hålls i förvar skall enligt propositionen ges möjlighet att ta emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför förvarslokalen om det inte i särskilt fall möter hinder med hänsyn till förvarsverksamhetens bedrivande. Enligt propositionen uttrycks därigenom det självklara förhållandet att förvarstagna utlänningar inte skall jämföras med brottslingar när det gäller kontakterna med yttervärlden. De skall kunna ta emot besök, ringa, skriva och på olika sätt ha i princip obegränsad kontakt med personer, samfund och myndigheter utanför lokalen. Den enda begränsning det kan vara fråga om när det gäller besök är om besök av rent praktiska skäl inte går att genomföra i den omfattning och på de tider som önskas. Enligt utskottets mening innebär det anförda att besöksfrekvensen garanteras och att lagstiftning om rätt till dagliga besök inte kan anses påkallad. När det gäller innehav av egendom som kan vara till men för ordningen inom lokalen framhålls i ett motionsyrkande att detta teoretiskt skulle kunna tänkas omfatta tryckta skrifter kritiska till myndigheters beslut i asylärenden. Ett sådant förfarande i det tänkta fallet anser utskottet uteslutet. Härvidlag kan hänvisas till vad som i propositionen sägs om försändelser till den förvarstagne. Enligt denna bestämmelse kan en försändelse undersökas om det finns skälig misstanke om att försändelsen innehåller egendom som inte får innehas, vilket innefattar sådant som kan vara till men för ordningen inom lokalen. Som exempel på sådan egendom anges i den allmänna motiveringen droger eller vapen. En undersökning får vidare aldrig avse det skriftliga innehållet i brev eller andra försändelser. Mot bakgrund av det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag såvitt avser särskilda befogenheter och vissa tvångsmedel samt avstyrker bifall till motionerna Sf32 yrkandena 4-7 samt Sf33 yrkande 2.
Ikraftträdande m.m. I propositionen föreslås att ändringarna i utlänningslagen träder i kraft den 1 oktober 1997. Ändringarna i lagen berör anslaget A 2 Mottagande av asylsökande inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar. Från detta anslag finansieras Invandrarverkets mottagande av asylsökande och personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd. De berörda personerna kan bo på förläggningar, enskilt ute i samhället eller hållas i förvar. I finansiellt hänseende får således förvar ses som en del av mottagningssystemet. Regeringen menar att de samlade kostnaderna för det behandlade förslaget ryms inom den nuvarande ramen för förvaren vilka för år 1997 uppgår till 56 miljoner kronor. Utskottet biträder regeringens förslag till ikraftträdande av ändringarna i utlänningslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande synnerliga skäl för förvar i häkte etc. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Sf32 yrkande 1 och 1996/97:Sf33 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 §, res. 1 (v, mp) 2. beträffande förvar vid utvisning på grund av brott att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf34 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 16 §, res. 2 (mp, kd) 3. beträffande förvarslokal vid platsbrist att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf34 yrkande 2, res. 3 (fp, v, mp, kd) 4. beträffande behandling av förvarstagna att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf32 yrkande 8 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 18 §, res. 4 (v, mp) 5. beträffande barn och barnfamiljer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf32 yrkandena 2 och 3 och 1996/97:Sf34 yrkandena 3 och 4, res. 5 (fp, v, mp, kd) 6. beträffande övervakningsbehov att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf33 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 21 §, res. 6 (mp) 7. beträffande avskilda förvarstagna, besök m.m. att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Sf32 yrkandena 4-7 antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 22, 24 och 25 §§, res. 7 (v) 8. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under mom. 1, 2, 4, 6 och 7.
Stockholm den 13 maj 1997
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild Pohanka (mp), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke Sundqvist (m), Karin Israelsson (c), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Tuve Skånberg (kd).
Reservationer
1. Synnerliga skäl för förvar i häkte etc. (mom. 1) Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: I propositionen föreslår regeringen att Invandrarverket i vissa fall skall få besluta att en förvarstagen skall placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller arrest. I en av punkterna, 6 kap. 19 § andra stycket 3, uttrycks detta så ?att det annars finns synnerliga skäl.? I motiveringen till denna bestämmelse anförs att de situationer som avses är att en utlänning av rent transporttekniska skäl kan behöva placeras några timmar eller en natt i den typen av lokaler och fall där verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är nära förestående. När nyssnämnda situationer anförs som exempel på synnerliga skäl har denna denna lokution enligt utskottets mening förlorat sitt innehåll och det kan föreligga risk att förvar i exempelvis häkte blir vanligt i framtiden. Utskottet anser sålunda att den nyss nämnda bestämmelsen inte bör antas av riksdagen. dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande synnerliga skäl för förvar i häkte etc. att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf32 yrkande 1 och 1996/97:Sf33 yrkande 1 och med anledning av propositionen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 § med den ändringen att andra stycket 3 utgår,
2. Förvar vid utvisning på grund av brott (mom. 2) Ragnhild Pohanka (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?Sf34 yrkande 1.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning bör Invandrarverket i princip överta ansvaret för förvarsverksamheten. Detta bör dock inte ske när det gäller utlänningar som skall utvisas på grund av att de begått brott. I dessa fall bör polismyndigheten även fortsättningsvis ha förvarsansvaret. För den grupp utlänningar som är tagna i förvar av andra skäl kan det kännas kränkande att komma att förvaras tillsammans med brottslingar. Utskottet kan också förutse att Invandrarverket kan få svårigheter att hantera dem som utvisas på grund av begångna brott. Regeringen bör därför återkomma med förslag till uppdelning av ansvaret för förvar. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2. beträffande förvar vid utvisning på grund brott att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf34 yrkande 1 och med anledning av propositionen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 16 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förvarslokal vid platsbrist (mom. 3) Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 som börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: I propositionen anges under vilka förutsättningar som en förvarstagen skall kunna placeras i anstalt, häkte eller arrest. Detta skall gälla om utlänningen har utvisats på grund av brott enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen, om utlänningen hålls avskild från andra eller det finns synnerliga skäl. I specialmotiveringen anges att den föreslagna bestämmelsen skall tillämpas restriktivt. Utskottet anser att det finns en uppenbar risk att bestämmelsen ?synnerliga skäl? kan komma att tillämpas om det skulle uppstå platsbrist vid en förvarslokal. Enligt utskottets mening bör det av lagtexten framgå att platsbrist aldrig får utgöra skäl för placering i häkte, arrest eller anstalt. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3. beträffande förvarslokal vid platsbrist att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Behandling av förvarstagna (mom. 4) Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?Sf32 yrkande 8.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens bedömning att humanitet och respekt för individen är en självklarhet i förvarsverksamheten och detta bör komma till uttryck i lagtexten. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Sf32 att en bättre översättning av UNHCR:s riktlinjer är den som föreslås av motionärerna. I lagtexten bör därför hänvisas till deras ?inneboende värdighet?. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motion Sf32 yrkande 8. dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 4. beträffande behandling av förvarstagna att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf32 yrkande 8 och med anledning av propositionen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 18 § med den ändringen att ordet inneboende förs in mellan ordet deras och ordet värdighet,
5. Barn och barnfamiljer (mom. 5) Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet vill? och på s. 9 och slutar med ?för förvarslokalerna.? bort ha följande lydelse: I remissvar från bl.a. Rädda Barnen anförs att en separat avdelning för ensamma barn och barnfamiljer bör inrättas i förvarslokalerna och att det är nödvändigt att den personal som finns i lokalerna har särskild kunskap om barn. I propositionen framhålls att regeringen utgår från att de av Rädda Barnen m.fl. framförda synpunkterna skall beaktas inför Invandrarverkets övertagande av förvarsverksamheten. Utskottet vill för sin del framhålla att det är en nödvändighet såväl att separata avdelningar för ensamma barn och barnfamiljer finns tillgängliga på förvarslokalerna som att det finns personal som har kunskap och kompetens med avseende på barn. För att säkerställa detta är det enligt utskottets mening mest lämpligt med en lagreglering. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med det anförda. dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5. beträffande barn och barnfamiljer att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf32 yrkandena 2 och 3 och 1996/97:Sf34 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Övervakningsbehov (mom. 6) Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Såsom framhålls? och slutar med ?lämnar området.? bort ha följande lydelse: I ett delbetänkande av Utredningen om verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (SOU 1995:55) framhålls att det övervakningsbehov som krävs vid förvar inte är av samma karaktär som inom kriminalvården. Förvarslokalerna bör därför kunna utformas som vanliga bostäder inom ramen för ett vanligt förläggningsboende. Enligt utredningen krävs en övervakning som kan kallas ?skalskydd?, dvs. ett skydd för att de förvarstagna inte lämnar ett visst område. Utskottet delar denna uppfattning. Det är också angeläget att utformningen av förvarsverksamheten följs upp så att syftet med regeringens förslag inte går förlorat. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6. beträffande övervakningsbehov att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf34 yrkande 2 och med anledning av propositionen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 21 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Avskilda förvarstagna, besök m.m. (mom. 7) Ulla Hoffmann (v) anser dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ?Vad avser? och på s. 13 slutar med ?Sf33 yrkande 2.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt med regler som i vissa fall innebär att en utlänning hålls avskild från andra. Detta bör dock endast gälla om utlänningen utgör en fara för sig själv eller andra. Utskottet delar däremot inte regeringens uppfattning att det är nödvändigt att hålla utlänningen avskild om detta krävs för att upprätthålla säkerheten och ordningen i lokalen. Om förslaget inte genomförs i denna del kommer regleringen att stå i bättre överensstämmelse med vad som stadgas i lagen om psykiatrisk tvångsvård, och enligt utskottets uppfattning finns det ingen anledning att reglera avskiljande på annat sätt i nu förevarande ärende. Utskottet anser vidare att det är rimligt att den som avskiljs på grund av att han utgör en allvarlig fara för sig själv fortlöpande hålls under uppsikt av vårdpersonal. Även här kommer regleringen att stå i bättre överensstämmelse med lagen om psykiatrisk tvångsvård. I propositionen framhålls att den som är förvarstagen i princip skall ha möjlighet att i obegränsad omfattning kunna ta emot besök om det i särskilda fall inte möter hinder med hänsyn till förvarsverksamhetens bedrivande. Enligt utskottets uppfattning ger den föreslagna bestämmelsen stort utrymme för skönsmässiga värderingar och bör inte genomföras. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som ger den som är tagen i förvar rätt att ta emot åtminstone ett besök per dag. Den som är tagen i förvar skall enligt regeringens förslag inte utan tillstånd få inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller något annat som kan skada någon eller vara till men för ordningen i förvarslokalen. I propositionen är det inte närmare preciserat vad som kan vara ?till men för ordningen?. Enligt utskottets uppfattning skulle det åtminstone teoretiskt kunna innebära att vissa skrifter med ett innehåll som är starkt kritiskt till myndigheterna vad avser beslut i asylärenden kan komma att anses vara till men för ordningen. Regeringens förslag i detta avseende bör därför ändras. dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande avskilda förvarstagna, besök, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf32 yrkandena 4-7 och med anledning av propositionen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 22, 24 och 25 §§ med den ändringen att 22 och 25 §§ erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservantens förslag 6 kap. 22 §
------------------------------------------------------- | En utlänning som hålls i | En utlänning som hålls i| |förvar och har fyllt 18 år |förvar och har fyllt 18 år| |får hållas avskild från |får hållas avskild från| |andra som tagits i förvar, |andra som tagits i förvar,| |om det är nödvändigt för |om utlänningen utgör en| |ordningen och säkerheten i |allvarlig fara för sig| |lokalen eller om |själv eller annan. | |utlänningen utgör en | | |allvarlig fara för sig | | |själv eller andra. | | ------------------------------------------------------- Beslut om att hålla någon avskild fattas av Statens invandrarverk. Beslutet skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tredje dag. ------------------------------------------------------- | En utlänning som hålls | En förvarstagen utlänning| |avskild därför att |som hålls avskild skall| |utlänningen utgör en fara |under den tid han hålls| |för sig själv skall |avskild stå under| |undersökas av läkare så |fortlöpande uppsikt av| |snart det kan ske. |vårdpersonal. | -------------------------------------------------------
25 §
------------------------------------------------------- | En utlänning som hålls | En utlänning som hålls i| |i förvar får inte utan |förvar får inte utan| |tillstånd inneha |tillstånd inneha| |alkoholhaltiga drycker |alkoholhaltiga drycker| |eller andra |eller andra| |berusningsmedel eller |berusningsmedel eller| |något annat som kan skada |något annat som kan skada| |någon eller vara till men |någon. | |för ordningen inom | | |lokalen. | | -------------------------------------------------------
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagt lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................3 Inledning...........................................3 Ansvaret för verkställighet av beslut om förvar.....4 Propositionen.....................................4 Motioner..........................................5 Utskottet.........................................6 Förvarsverksamhetens utformning.....................7 Propositionen.....................................7 Motioner..........................................8 Utskottet.........................................8 Särskilda befogenheter och vissa tvångsmedel........9 Propositionen.....................................9 Motioner.........................................11 Utskottet........................................11 Ikraftträdande m.m.................................13 Hemställan.........................................13 Reservationer........................................14 1. Synnerliga skäl för förvar i häkte etc. (mom. 1)14 2. Förvar vid utvisning på grund av brott (mom. 2).15 3. Förvarslokal vid platsbrist (mom. 3)............15 4. Behandling av förvarstagna (mom. 4).............16 5. Barn och barnfamiljer (mom. 5)..................16 6. Övervakningsbehov (mom. 6)......................17 7. Avskilda förvarstagna, besök m.m. (mom. 7)......17 Bilaga: Propositionens lagförslag..................................................................20