Ändrade regler för näringsförbud
Betänkande 1995/96:LU22
Lagutskottets betänkande
1995/96:LU22
Ändrade regler för näringsförbud
Innehåll
1995/96 LU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1995/96:98 Ändrade regler för näringsförbud. I propositionen föreslås lagändringar som innebär skärpningar i fråga om näringsförbud i anledning av brott. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
Propositionen, som inte föranlett någon motion, tillstyrks av utskottet.
Propositionen
I proposition 1995/96:98 Ändrade regler för näringsförbud föreslår regeringen (Näringsdepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud.
Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.
Utskottet
Lagen (1986:436) om näringsförbud har till ändamål att förhindra att personer som orsakar stora skador genom sin näringsverksamhet skall kunna fortsätta med detta. Lagen innebär också en möjlighet att ingripa med förbud i ett fall då det skulle framstå som stötande om en person som har begått allvarliga oegentligheter i näringsverksamhet trots detta skulle få fortsätta att ägna sig åt sådan. Vid lagens tillämpning skall allmänpreventiva hänsyn tas samtidigt som det är viktigt att rättssäkerheten för den enskilde blir tillfredsställande.
De grundläggande förutsättningarna för näringsförbud är dels att en näringsidkare grovt har åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamheten, dels att förbud är påkallat från allmän synpunkt. För att tillgodose kravet på rättssäkerhet uppställs som ytterligare förutsättning att näringsidkaren endera gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa eller i avsevärd omfattning underlåtit att betala skatt, tull eller avgift som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Någon av dessa ytterligare förutsättningar krävs dock inte om näringsidkarens verksamhet försatts i konkurs. Vid bedömningen av om näringsidkaren i dessa fall grovt åsidosatt sina åligganden får hänsyn tas till endast sådana oegentligheter som förekommit i den verksamhet som försatts i konkurs. Har näringsverksamheten bedrivits av en juridisk person får, under de förutsättningar som enligt vad nu nämnts gäller för en enskild näringsidkare, näringsförbud meddelas den som företräder den juridiska personen. Ett näringsförbud skall vara tidsbegränsat och gälla under lägst tre och högst fem år.
Den som är underkastad näringsförbud får i princip inte driva näringsverksamhet. Han får inte heller vara bolagsman i handelsbolag eller ha vissa närmare angivna befattningar, såsom exempelvis styrelseledamot i aktiebolag. Inte heller får han faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller äga så många aktier i ett aktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger 50 %. För att förhindra att ett näringsförbud kringgås har den som är underkastad ett sådant förbud inte rätt att vara anställd i en näringsverksamhet som drivs av en närstående eller i den näringsverksamhet där han åsidosatt sina skyldigheter.
Frågor om näringsförbud prövas av allmän domstol på talan av allmän åklagare. Om det är uppenbart att grund för näringsförbud föreligger kan domstolen, i avvaktan på slutligt beslut, meddela tillfälligt näringsförbud. Tillsynen över meddelade näringsförbud utövas av de kronofogdemyndigheter som är tillsynsmyndigheter i konkurs. Överträdelse av ett meddelat näringsförbud är straffbart. Ett näringsförbud som överträds får också förlängas med högst fem år.
Före 1986 års särskilda lag om näringsförbud fanns sedan år 1980 bestämmelser i dåvarande konkurslag om näringsförbud såsom en påföljd för konkursmissbruk. Dessa bestämmelser flyttades till den nya lagen om näringsförbud. Samtidigt infördes möjligheter att även utan anknytning till konkurs meddela näringsförbud i anledning av brott och vid betalningsunderlåtelse. Ändamålet med den nya lagen var att institutet näringsförbud i fortsättningen skulle spela en större roll i kampen mot ekonomisk brottslighet. Under flera år har dock i olika sammanhang ifrågasatts om näringsförbudsinstitutet fungerar tillräckligt effektivt. Förslag om översyn i skilda avseenden av reglerna om näringsförbud och om att näringsförbuden bör kungöras har vid flera tillfällen förts fram bl.a. i motioner i riksdagen. På senare tid har vissa lagändringar kommit till stånd i syfte att förbättra näringsförbudens effektivitet. Sålunda trädde den 1 juli 1994 en ny regel i aktiebolagslagen (1975:1385) i kraft som innebär att personer som belagts med näringsförbud omedelbart avförs ur aktiebolagsregistret (prop. 1993/94:196, bet. LU32, rskr. 422). Motsvarande ändringar har gjorts i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, vilka trätt i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:67, bet. LU11, rskr. 111). Vidare har efter beslut av riksdagen våren 1994 (prop. 1993/94:171, bet. LU36, rskr. 351) ansvaret för näringsförbudsregistret den 1 juli 1994 förts över från Riksskatteverket till Patent- och registreringsverket. Härigenom har uppnåtts en bättre samordning med de andra register som förs hos Patent- och registreringsverket och en rationalisering av arbetet kring näringsförbudsregistret.
I sammanhanget bör vidare nämnas att regeringen i december 1994 inrättat en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet för bekämpande av ekonomisk brottslighet, regeringens ekobrottsberedning. Beredningen har utarbetat en strategi för kampen mot den ekonomiska brottsligheten som godtagits av riksdagen (skr. 1994/95:217, bet. JuU25, rskr. 412). Strategin innehåller ett brett åtgärdsprogram som berör både myndigheterna och näringslivet. Några av huvudpunkterna är att myndigheterna skall utveckla och effektivisera sin verksamhet när det gäller att förebygga, upptäcka samt utreda och lagföra ekonomisk brottslighet och att näringslivet skall ta ett större ansvar för bekämpningen av denna. Vidare skall näringsförbud användas i större utsträckning. För närvarande bereds inom regeringskansliet vissa sektorsövergripande mål och riktlinjer för myndigheternas arbete mot den ekonomiska brottsligheten. Enligt ekobrottsberedningens strategi är avsikten att i dessa riktlinjer framhålla vikten av att frågor om näringsförbud beaktas i myndigheternas handläggning och att myndigheterna bör införa rutiner som gör det möjligt att leva upp till intentionerna i näringsförbudslagstiftningen.
Våren 1994 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att utvärdera tillämpningen av lagen om näringsförbud och ge förslag till de ändringar i regelsystemet som bedömdes nödvändiga för att lagen skall fungera effektivt samt pröva om tillsynen över näringsförbuden bör förändras (dir. 1994:25). Utredningen, som antog namnet Näringsförbudsutredningen, överlämnade i februari 1995 betänkandet (SOU 1995:1) Ett renodlat näringsförbud. Näringsförbudsutredningens betänkande och remissvaren ligger till grund för förslagen i förevarande proposition.
I propositionen föreslås lagändringar som innebär skärpningar i fråga om näringsförbud i anledning av brott. Om det är påkallat från allmän synpunkt, skall näringsförbud meddelas den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa. Detta innebär att näringsförbud i princip alltid skall meddelas vid brottslighet som inte är ringa om det är påkallat från allmän synpunkt. Har näringsidkaren i näringsverksamheten gjort sig skyldig till brott för vilket lägsta straffet är fängelse i sex månader, skall enligt förslaget näringsförbud anses påkallat från allmän synpunkt, om inte särskilda skäl talar mot det. Beträffande förbudstiden föreslås att näringsförbud skall meddelas för en tid av lägst tre år och högst tio år. Längsta tiden för näringsförbud förlängs således med fem år. Lagförslaget innebär vidare att det i lagtexten uttryckligen föreskrivs att det är förbjudet för den som ålagts näringsförbud att vara firmatecknare för juridisk person. När det gäller överträdelse av näringsförbud föreslås en skärpning så till vida att förbudstiden normalt skall förlängas. Vidare föreslås att domstolen skall pröva om det är lämpligt att medge viss tid för avveckling av en näringsverksamhet innan ett beslut om näringsförbud börjar gälla. Förslaget innebär en skärpning i förhållande till gällande rätt, som föreskriver att avvecklingstid skall vara obligatorisk, om tiden behövs för avvecklingsåtgärder. Lagförslaget innehåller också en ny regel om att det till en dom eller ett beslut som innefattar näringsförbud skall fogas en särskild handling med uppgift om förbudets innebörd. En ny regel föreslås också om att tillsynsmyndigheterna i konkurs, som även i fortsättningen bör övervaka hur de meddelade näringsförbuden efterlevs, för sin tillsyn skall ha rätt att få biträde av polisen. Lag- ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1996.
Förslaget innebär att möjligheten att meddela näringsförbud i andra fall än i anledning av brott behålls. Enligt regeringen finns det dock ett behov av att se över bestämmelserna om näringsförbud i samband med betalningsunderlåtelse och konkurs för att öka förutsebarheten och för att ge de rättstillämpande myndigheterna vägledning. I sammanhanget kan nämnas att regeringen nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare för att se över bestämmelserna om näringsförbud i samband med betalningsunderlåtelse och konkurs i lagen om näringsförbud. Enligt direktiven (dir. 1996:20) för uppdraget är syftet med översynen att åstadkomma tydligare regler för att härigenom underlätta en effektivare tillämpning av lagen i dessa fall. Utredaren skall också överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att öka möjligheterna för en mer frekvent tillämpning av lagen vid åsidosättanden i näringsverksamhet utöver brott, betalningsunderlåtelse och konkurs såsom t.ex. vid åsidosättanden av marknads- och konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och miljöregler, civilrättsliga skyldigheter m.m. Vidare skall utredaren överväga om det skall vara möjligt att meddela näringsförbud enbart på grund av sådana åsidosättanden. Enligt direktiven skall uppdraget redovisas senast den 31 december 1996.
När det gäller frågan om kungörelse av näringsförbud anförs i propositionen att regeringens strategi mot den ekonomiska brottsligheten innebär att större ansvar läggs på näringslivet självt när det gäller att stävja sådan brottslighet. Näringslivet måste genom ökad s.k. affärskontroll bli bättre på att skydda sig mot denna brottslighet. I propositionen hänvisas till att regeringen i juni 1995 uppdragit åt Patent- och registreringsverket att verka för en ökad och effektiv affärskontroll genom att utveckla ett lämpligt och lättillgängligt system för denna kontroll. För att kunna skapa goda förutsättningar för den seriösa näringsverksamheten är det således enligt regeringen ett mycket stort allmänintresse att seriösa näringsidkare på ett effektivt sätt får kännedom om vilka näringsidkare som meddelats näringsförbud. Ett kungörelseförfarande när det gäller näringsförbud skulle göra dessa uppgifter mera tillgängliga och underlätta för seriösa näringsidkare att skydda sig mot personer belagda med näringsförbud. En konsekvens av denna förbättrade information bör enligt regeringen också bli att överträdelser av näringsförbud lättare kan upptäckas. Regeringen avser att återkomma till frågan om var och på vilket sätt näringsförbuden skall kungöras.
Utskottet anser i likhet med regeringen att förstärkta insatser mot ekonomisk brottslighet är av väsentlig betydelse för att främja ett bra näringslivsklimat med väl fungerande marknader. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att samhället kan ingripa med näringsförbud mot personer som har begått allvarliga oegentligheter i näringsverksamhet. En effektiv näringsförbudslagstiftning är ett väsentligt medel för att motverka ekonomisk brottslighet. Utskottet har ingen erinran mot att det i propositionen framlagda lagförslaget genomförs.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande näringsförbud i anledning av brott
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud.
Stockholm den 26 mars 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Tomas Högström (m), Anders Ygeman (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Rigmor Ahlstedt (c).
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om närings- förbud
Gotab, Stockholm 1996