Ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen
Betänkande 1997/98:FiU8
Finansutskottets betänkande
1997/98:FIU08
Ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen (prop. 1997/98:24)
Innehåll
1997/98 FiU8
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag till ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen (1987:617). Regeringens förslag medför en förlängd övergångstid för de företag som bedriver inlåningsverksamhet med stöd av en övergångsbestämmelse i bankrörelselagen som infördes den 1 januari 1996 i samband med att bankrörelsebegreppet fick ett nytt innehåll. Övergångstiden, som enligt gällande lag löper ut den 31 december 1997, blir förlängd till och med utgången av 1999.
Propositionen
I proposition 1997/98:24 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617). Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet. Någon motion har inte väckts i ärendet.
Utskottet
Propositionen Regeringen anför i propositionen att lagstiftaren har valt att förbehålla bankerna, som kringgärdas av särskilt stränga rörelseregler, rätten att driva den vanligaste formen av inlåningsverksamhet, dvs. sådan inlåning på konto där tillgodohavandet är nominellt bestämt och tillgängligt för insättaren med kort varsel. Denna inlåningsform är nämligen central för traditionell betalningsförmedling. Verksamhet som innehåller sådan inlåning har därför benämnts bankrörelse och är utgångspunkten för banklagstiftningens tillämpningsområde, se 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617). Bankrörelselagens definition av bankrörelse medför att det företag som vill bedriva bankinlåning måste ansöka om tillstånd enligt bankrörelselagen (oktroj) och underkasta sig hela det regelverk som avpassats just för traditionell bankverksamhet. För att inte bankrörelsedefinitionen skulle bli vidare än vad som var nödvändigt föreskrevs redan i 1911 års banklag att med bankrörelse avsågs endast sådan inlåningsverksamhet som riktade sig till allmänheten. Anledningen till denna inskränkning var att lagstiftaren inte ville motverka den inlåning på sparkasseräkning som i ganska stor utsträckning bedrevs av bruk och inrättningar för mottagande av personalens besparingar samt den kooperativa sparkasserörelse som öppnats i skilda delar av landet. Det saknades nämligen anledning att hämma dessa rörelser. Karaktäristiskt för den typ av inlåningsverksamhet som lagstiftaren ville hålla utanför bank-rörelsebegreppet var att den bedrevs inom den kooperativa formens ram eller i starkt begränsad omfattning. Kännetecknande för de stora kooperativen som bedriver sparkasseverksamhet är att dessa föreningar har ett annat huvudsyfte än att erbjuda sina medlemmar inlåningstjänster. Genom en ändring i 1 kap. 2 § bankrörelselagen som trädde i kraft den 1 januari 1996 avskaffades allmänhetsbegreppet i bankrörelsedefinitionen (prop. 1995/96:74, bet. NU9, rskr. 112 och 113). I propositionen anfördes att lagändringen berörde sådan inlåningsverksamhet som är vanlig inom kooperationen men att lagändringen inte var avsedd att tvinga in sparkassorna under bankregleringen. Enligt en särskild övergångsbestämmelse tilläts därför företag som vid lagens ikraftträdande bedrev inlåningsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre lag att fortsätta med verksamheten längst till den 31 december 1997. Avsikten med att införa denna övergångsbestämmelse i ändringslagen var att regeringen i god tid före övergångstidens slut skulle framlägga ett lagförslag om sparkasseverksamhet. Den föreslagna lagen skulle möjliggöra för sparkassorna att fortsätta med sin inlåningsverksamhet och samtidigt tillgodose de skyddsintressen som kan anses befogade i sammanhanget. Regeringen tillkallade 1995 en särskild utredare med uppgift att överväga kvalitativa och kvantitativa krav på föreningar som tar emot insättningar. I maj 1996 överlämnades betänkandet SOU 1996:81 Skydd för sparande i sparkasseverksamhet där ett förslag till lag om sparkasseverksamhet lades fram. Betänkandet har remissbehandlats. Sparkasseutredningens förslag har fått betydande kritik av ett stort antal remissinstanser. Förslaget kan därför inte ligga till grund för lagstiftning. Någon lagreglering av sparkassorna kommer därmed inte att kunna tas fram med ikrafträdande innan den nu gällande övergångstiden löper ut. Enligt vad som redovisats ovan är frågan om sparkasseverksamhets tillåtlighet för närvarande knuten till bankrörelsedefinitionens utformning. Banklagskommittén har i sitt remissvar uttalat att den avser att göra en översyn av gränserna för bankrörelselagens tillämpningsområde. Även angränsande områden kommer därmed enligt kommittén att bli föremål för överväganden (se även dir. 1995:86). Utredningsarbetet skall vara klart senast vid utgången av 1997. Beroende på vad Banklagskommittén kan komma att föreslå kan det finnas skäl att på nytt överväga frågan huruvida den traditionella sparkasseverksamheten i ekonomiska föreningar skall särbehandlas i förhållande till andra företag som har en icke-finansiell huvudverksamhet och som vill ägna sig åt inlåningsverksamhet. Det finns därför betydande fördelar med att i nuvarande beredningsläge avvakta Banklagskommitténs betänkande. Regeringen anser sammanfattningsvis att det finns goda skäl att förlänga den övergångstid som föreskrivits i övergångsbestämmelserna till 1 kap. 2 § bankrörelselagen. Övergångstiden bör lämpligen förlängas till utgången av 1999.
Utskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer beträffande ändrad övergångsbestämmelse i bankrörelselagen att riksdagen antar det i proposition 1997/98:24 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617).
Stockholm den 4 november 1997
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s) och Göran Lindblad (m).
Propositionens lagförslag