Ändrad ordning för utdömande av vite enligtmiljöbalken m.m.

Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Anf. 94 Göte Jonsson (M)

Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re- servation nr 1 som är fogad till betänkandet. Även de andra moderata reservationerna är värdefulla, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation nr 1. Jag vill lämna en bakgrund. Miljöbalken skulle bli en bra lag. Den skulle in- nebära att vi fick en samlad och överskådlig lagstift- ning när det gällde miljöfrågorna och miljölagstift- ningen som sådan. Det har nu visat sig att det inte blev på det sätt som vi hade önskat. Vi kan nu konstatera att lagen var dåligt under- byggd dels när det gällde handläggningsrutinerna, dels när det gällde kostnadseffekterna för företag och enskilda och dels när det gällde resursbehoven för de myndigheter som hade att hantera lagen. Vi moderater var mycket kritiska i samband med att kammaren fattade beslut om och antog miljöbal- ken. Vi blev också kritiserade för detta, när man me- nade att vi inte hade tillräckligt hög miljöambition. Det visar sig nu, fru talman, att vi hade rätt på prak- tiskt taget samtliga punkter utifrån den kritik som vi riktade mot den lagstiftning som vi nu har att brottas med. I stället för en bra lag blev miljöbalken en pro- blemlag, som i praktiken terroriserar människor och företag. Detta är dåligt, inte bara för enskilda männi- skor och företag utan också för miljön, därför att man uppnår inte de miljöeffekter som verkligen var av- sedda. På många områden blir det tvärtom så att vi får negativa miljöeffekter utifrån det sätt på vilket lagen har konstruerats och sedan tillämpats. Småföretagen drabbas väldigt hårt på grund av byråkrati och höga kostnader. Man avstår från inves- teringar, och i och med detta förlorar man både jobb och miljöeffekter. Sådana investeringar som skulle vara bra både för arbete och för miljö avstår många företag från därför att det är så krångligt att få igenom de olika förslagen. Då är det bättre att strunta i att göra förbättringar eller att göra investeringar som skulle innebära fler arbeten. Det här är givetvis kata- strofalt. Tillsynsavgifterna är höga. Från moderat håll har vi sagt att om man inom företagen - det kan gälla tillverkningsindustri eller jord- och skogsbruk - har en hög miljöambition, t.ex. att införa certifieringar inom jord- och skogsbruket, skulle man stimuleras till detta genom lägre tillsynsavgifter. Men inte heller det har vi fått gehör för. Vi tycker att man i stället borde stimulera den egna tillsynen. Vi säger också att man inte ska få ta ut avgift utan motprestation. I dag kräver kommunerna ofta scha- blonavgifter från företag och verksamheter utan att själva ha gjort en motprestation. Man kanske inte ens har varit och kontrollerat företaget i fråga, och ändå får företaget betala en ganska hög tillsynsavgift. Detta är givetvis inte acceptabelt. Vi menar också att om det vid en tillsyn inte före- ligger någon brist ska man inte behöva betala till- synsavgiften. En annan orimlig faktor är miljösanktionsavgif- terna, som drabbar alldeles hejdlöst i olika samman- hang. Det kan inte anses vara rimligt att man ska betala en hög miljösanktionsavgift bara därför att man t.ex. har glömt att lämna in en anmälan. Handläggningstiderna är också väldigt långa - upp till två år t.ex. för ganska enkla investeringar. Det visar att regeringen, när den lade fram propositionen till riksdagen, inte klart hade redovisat, eller inte hade klart för sig, vilka kostnads- och resurseffekterna skulle bli när miljöbalken antogs. Det behövs väsent- liga resursförstärkningar vid länsstyrelserna och i kommunerna för att handläggningstiderna ska kunna kortas och bli effektivare. Miljökonsekvensbeskrivningarna är också be- svärliga, inte minst för småföretagen. Från moderat sida sade vi när miljöbalken antogs att om man ska kräva miljökonsekvensbeskrivningar från företagen, framför allt från småföretagen, måste företagens verksamhet medföra betydande miljöpåverkan, alltså inte enbart en generell miljöpåverkan. Den generella skrivningen medför, visar det sig, att framför allt småföretagen drabbas av stora pro- blem och kostnader när de ska ta fram miljökon- sekvensberäkningar. Som vi ser det måste man också här få en omprövning till stånd. Även i samband med t.ex. ganska enkla byggnadstillstånd måste man göra omfattande miljökonsekvensberäkningar. En fråga som också har aktualiserats är vem som ska kunna gå in och bestämma i dessa frågor. Det har ju visat sig att kommunerna går in och bestämmer verksamheten i olika sammanhang. Jag tänker på det berömda Kumlafallet, där kommunen gick in och bestämde hur man skulle bedriva skogsbruk. Kommunerna ska ju inte gå in och ta över sek- torsmyndigheternas ansvar, t.ex. när det gäller de areella näringarnas verksamhet. I så fall hamnar vi, fru talman, i ett fullständigt moras i fråga om synen på näringsverksamhet. Detta kan vi inte acceptera, eftersom vi då också skulle hamna i en allvarlig rättsosäkerhet. Från moderat och även från andra borgerliga par- tiers sida yrkar vi i reservationer på att full ersättning ska utgå vid intrång. Det är orimligt att enskilda med- borgare inte ska få full ersättning vid intrång. Detta anses från allmän synpunkt vara viktigt. Om det är så att vi från allmän synpunkt anser att olika saker är angelägna, har vi också anledning att från allmän synpunkt gemensamt stå för de kostnader som det innebär att värna de värden som föreligger. Fru talman! Vi anser att det är angeläget att den utredning som nu arbetar med en översyn av miljö- balken mycket snabbt kommer med konkreta änd- ringsförslag. Vi kan inte under en längre tid leva med en miljöbalk som medför stora problem för enskilda människor och för företag. Fru talman! Med detta ber jag än en gång att få yrka bifall till reservation 1.

Willy Söderdahl (V)

Anf. 95 Willy Söderdahl (V)

Fru talman! Det pågår en översyn av miljöbalken. Flera av de motioner som har väckts förväntas bli behandlade av den kommitté som fått i uppgift att göra denna översyn. Det gäller också Vänsterpartiets motioner. Vi har därför bara en reservation, reserva- tion 18 under punkt 20 som jag yrkar bifall till. I den föreslår vi en skärpning av lagstiftningen för att göra det lättare att fälla dem som är ansvariga för skador på miljön. Som exempel kan jag nämna de långa processer som blivit följden av byggandet av tunneln genom Hallandsåsen. Ett annat exempel är de svårig- heter som finns att utdöma kännbara straff vid oljeut- släpp i havet. Vi vill alltså att regeringen återkommer med ett förslag till skärpning så att man kommer åt detta. Vi har också fyra särskilda yttranden, bl.a. när det gäller punkt 5 om infrastrukturutbyggnad. I detta tar vi upp förhållandet att miljöprövningen av in- frastrukturutbyggnad i dag till övervägande del sköts av Banverket och Vägverket själva. Efter samråd med myndigheter och allmänhet fastställer Banverket järnvägsplanen och Vägverket arbetsplanen. Det betyder att bygget har tillstånd. Att verken prövar sig själva tycker vi är en minst sagt märklig rättsordning. Dessa dubbla roller som exploatör och kontrollmyn- dighet bör inte kombineras. I stället bör detta prövas av en oberoende myndighet enligt gällande miljölag- stiftning. Vi har i detta särskilda yttrande tagit upp att ett in- frastrukturobjekt bör förses med ett kontrollprogram där man kontinuerligt följer upp verksamhetens mil- jöpåverkan och sedan vidtar åtgärder utifrån detta om det visar sig nödvändigt. När det gäller punkt 10 har vi också ett särskilt yttrande i vilket vi framför att vi vill att miljökon- sekvensbeskrivningar alltid ska förses med ett dyna- miskt nollalternativ där man också räknar in positiva effekter av parallella satsningar t.ex. på utbyggd kol- lektivtrafik och minskade utsläpp på grund av utebli- ven trafikökning, alltså inte bara ett nollalternativ utan också vilka effekter som kan följa med. Slutligen har vi också särskilda yttranden när det gäller punkterna 16 och 25 där vi lyfter fram vikten av att en erforderlig miljökompetens alltid ska finnas hos de instanser som har att yttra sig eller besluta om verksamheten som prövas enligt miljöbalken.

Anf. 96 Ester Lindstedt-Staaf (Kd)

Fru talman! Jag yrkar först bifall till reservation 17. Substansen i den proposition, 2001/02:65, som ligger till grund för detta betänkande är förslaget att talan om utdömande av vite fortsättningsvis ska ske enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen i stället för som nu enligt bestämmelserna i rättegångs- balken när det gäller vite enligt miljöbalken. Försla- get överensstämmer med Miljöbalkskommitténs för- slag. Att vitesmål handläggs enligt förvaltningspro- cesslagen medför att förfarandet kan vara skriftligt. Det resulterar, som vi förstår, i snabbare handlägg- ning till lägre kostnad. Och det tycker vi kristdemo- krater är bra. Inte heller Lagrådet invänder mot en förenklad handläggning av vitesmål. Däremot har Lagrådet invändningar mot den metod som regeringen väljer. Lagrådet menar att frågan om förenklad handläggning av vitesmål inte bara bör isoleras till ett lagområde utan bör gälla allmänt på rättsområden där frågor om utdömande av viten anförtrotts allmän domstol. Lag- rådet menar att lösning inte bör sökas separat för Miljöbalkens del utan att en samlad lösning bör sökas för olika rättsområden. Bedömningsunderlaget blir då bredare. Regeringens förslag innebär också enligt Lagrådet att prejudicerande avgöranden av frågor om hur för- valtningsprocesslagens procedurregler ska tillämpas kan komma att avgöras av såväl Regeringsrätten som Högsta domstolen. Regeringen löser det med att an- passa sitt förslag så att endast miljödomstolarna och Miljöverdomstolen ska tillämpa förvaltningsprocess- lagens bestämmelser i nu aktuella mål. Regeringen menar att miljödomstolarna redan i dag tillämpar förvaltningsprocesslagens bestämmelser i överklaga- de mål och ärenden och att detta hittills inte inneburit några påtagliga hinder för en effektiv rättsordning. Vi kristdemokrater har svårt att överblicka följ- derna av förslaget. Vi tycker att det är olyckligt om revideringen av miljöbalken börjar med en dålig ändring som kanske snart ger nytt revisionsbehov. Men vi motsätter oss inte att handläggningen görs enklare. Om miljödomstolen ogillar eller avvisar en fram- ställan från myndighet eller kommun om utdömande av vite har motparten i dag rätt till ersättning av all- männa medel för bl.a. sina ombudskostnader om kostnaderna varit skäligen motiverade för att denne skulle kunna ta till vara sin rätt. Förvaltningsprocesslagen, liksom viteslagen, in- nehåller inte någon bestämmelse om rättegångskost- nader. Regeringen menar t.o.m. att det inte framstår som motiverat att den enskilde i mål av denna karak- tär ska kunna få sina rättegångskostnader ersatta av det allmänna utan att själv riskera ansvar för motpar- tens kostnad. Regeringen menar också att den enskil- de kan tåla den kostnaden, eftersom handläggning utan huvudförhandling är billigare än vid nuvarande ordning. Vi anser att detta betydligt försvagar den enskil- des rättsställning vid vitesmål. Sådana mål kan ofta vara komplicerade och gälla stora belopp, även utan huvudförhandling. Målen kan också innehålla princi- piella frågor. Det kan vara svårt för den enskilde att utan sakkunnigt biträde lägga fram sin sak. Den ut- redningsskyldighet som enligt förvaltningsprocessla- gen åligger den dömande instansen uppväger inte alltid detta behov. Vi kristdemokrater anser bestämt att den enskilde även fortsättningsvis måste ha en rätt att erhålla er- sättning av allmänna medel för rättegångskostnader genom en uttrycklig bestämmelse i miljöbalken om en sådan rätt. Det är direkt anstötligt att den enskilde ska behöva betala för att hävda sin rätt när myndig- hetens begäran om utdömande av vite inte gillas. Vi är också besvikna över att propositionen inte på någon punkt belyser allmänhetens situation. Alla kan vi faktiskt plötsligt befinna oss i en situation där vi inte känner till att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska underrättas eller att tillstånd behövs för en åtgärd eller en verksamhet. När den nuvarande Miljöbalkskommittén tillsattes gav direktiven oss uppfattningen att kommittén inom ett år skulle presentera förslag till nödiga ändringar. Vi tänkte oss förslag om de mest omtalade negativa effekterna av miljöbalken. Men kommittén insåg väl omgående omfattningen av sitt uppdrag och fann den här ordningen förnuftig, att man först kommer med en liten ändring och att man ska komma med en stör- re ändring om ett år. Och om ytterligare ett år kanske det kommer ett förslag med ett slutligt ställningsta- gande. Kristdemokraterna kritiserade att arbetet med miljöbalken forcerades så att miljöbalken inte blev tillräckligt genomarbetad. Bristerna visade sig omgå- ende när miljöbalken trädde i kraft. Lagstiftning sak- nades ju inte innan. Redan innan det första miljöbalk- såret gått till ända tillsattes Miljöbalkskommittén för översyn av miljöbalken. Vi förväntar oss att man i det fortsatta arbetet tar hänsyn till situationen för småföretagare. Proceduren vid tillståndsansökan och miljökonsekvensbeskriv- ningar har blivit så invecklad att det kan vara omöj- ligt för ett mindre företag att klara det på egen hand. Externa konsulter måste anlitas i allt högre grad, vilket dessutom i sin tur minskar företagens delaktig- het i miljöarbetet. Det minskar också insikten i miljö- frågor för den sökande parten. Just insikten är grund- läggande för ett miljöriktigt beteende. Och det måste ju vara miljöbalkens yttersta avsikt. Över huvud taget bör andan vara att det råder di- alog mellan myndigheterna och medborgarna. Sank- tion ska föregås av dialog med den det gäller. Det övergripande måste vara förståelse för miljö- balken och därmed acceptans och miljöriktigt beteen- de. Gränserna mellan tillstånds- och anmälnings- pliktiga verksamheter har ändrats. På grund av okun- skap kan många företagare, och även privatpersoner, få betala miljösanktionsavgifter - ofta av betydande storlek för den drabbade. Utöver det ska de också åtalsanmälas för miljöbrott, trots att brott mot miljön helt klart inte har inträffat. Därför har en del mil- jönämnder inte gjort någon anmälan, varpå ledamö- terna i sin tur åtalats, bl.a. i Enköping. Enköpingsle- damöterna försvarades av en känd miljöjurist som vann målet, så de blev frikända. Att just denne jurist vann detta måste med andra ord vara en fingervisning om att miljöbalken har konstruktionsbrister. Den här juristen har jagat verk- liga miljöbovar och också vunnit sådana mål. Rege- ringen har redan i något sammanhang haft medarbeta- ren till denne jurist som rådgivare. Det tycker jag att regeringen kan fortsätta med. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 17.

Anf. 97 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Mängden reservationer knutna och hänförliga till detta betänkande tyder, menar jag, på att regeringen och utskottsmajoriteten borde till kammaren i dag ha lagt fram förslag om större änd- ringar av rådande miljöbalk än man nu har gjort. Varför nu detta? Jo, därför att miljöbalken i dag av väldigt många människor i vårt land uppfattas som ett hinder för en utveckling som vi så väl behöver i skil- da - ja, i alla - delar av vårt land. Varför är inte utvecklingen vad den är i många delar av vårt land? Ja, till en del beror det på de bris- ter som finns i miljöbalken och som utskottsmajori- teten med lätthet hade kunnat rätta till om viljan hade funnits. Jag ska ta några exempel från verkligheten. Det gäller tre exempel från den bygd som jag kommer från. Människor har där råkat illa ut därför att de har velat driva något i egen regi. Det första exemplet gäller den deltidsföretagande damfrisörskan som byter lokal och glömmer att an- mäla detta till det lokala miljö- och hälsoskyddskon- toret. I övrigt sköter hon sin verksamhet. Hon åläggs att erlägga en miljösanktionsavgift à 5 000 kr utifrån det lilla deltidsföretag som hon driver. Därtill blir hon anmäld till allmän åklagare för miljöbrott. Det andra exemplet gäller ensamföretagaren som missar att i tid lämna in sin miljörapport om den verksamhet som den här deltidsföretagaren bedriver. Påföljden liknar den som jag relaterade för den del- tidsarbetande damfrisörskan. Det tredje exemplet gäller den lanthandlare som missar, glömmer, att anmäla att han har en kyldisk med ett köldmedium. Utifrån sin lilla verksamhet får han betala nämnda miljösanktionsavgift à 5 000 kr. Dessutom blir han anmäld till allmän åklagare. Vem, Carina Ohlsson, vågar starta och driva fö- retag i Sverige? Vem vågar utveckla verksamheten när lagstiftningen är utformad så att även den här typen av bagatellartade förseelser gör att man eko- nomiskt och även mänskligt drabbas så som blir följ- den med nuvarande miljöbalk? Ni hade kunnat rätta till en del av de här sakerna så att vi kunde få en annan typ av utveckling i skilda - ja, alla - delar av landet om bara viljan fanns. Vi i Centerpartiet anser alltså att miljöbalkens ut- formning - dvs. att enskilda företag drabbas av miljö- sanktionsavgifter, som därtill är höga, och löper risk för allmänt åtal även vid mindre förseelser och avsteg - och de bestämmelserna icke är acceptabla. De bor- de ha ändrats i det här sammanhanget. Här kan en jämförelse göras med skattelagstift- ningen där bagatellartade saker inte drabbar den en- skilde på samma sätt som bagatellartade förseelser gentemot miljöbalken gör. Bestämmelsernas utformning borde alltså ha varit sådan att de sanktionsavgifter som ska utdömas står i relation till avvikelserna och också till verksamhetens ekonomiska omfattning. Nu är det ju så att den store lika väl som den lille drabbas av samma sanktionsav- gift. Det kan inte anses gynna nyföretagande och deltidsföretagande, utan det är en hämsko för det företagande som vi så väl behöver i vårt land. Dess- utom har vi den dubbla bestraffning som det ju inne- bär när man får både en sanktionsavgift och allmänt åtal på sig om man gör något som man i och för sig inte skulle göra men som i sak är en bagatellartad förseelse. Detta borde, som sagt, ni i majoriteten i denna kammare ha kunnat rätta till. Då hade vi fått bättre fart på Sverige. Varför gör ni inte det, Carina Ohlsson? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9 som jag varit med om att skriva under.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 98 Harald Nordlund (Fp)

Fru talman! Jo, visst finns det anledning att se över miljölagstiftningen. När verkligheten förändras måste man anpassa kartan efter den, inte tvärtom. Människans verksamheter och aktiviteter påverkar miljön, och naturen och naturresurserna är varken gratis eller oändliga. När vi människor väljer att för- bruka i stället för att bruka måste lagstiftningen skär- pas. Miljölagstiftningen måste ha en ideologisk grund. Den måste kunna bortse från kortsiktiga ekonomiska intressen. Miljöpolitiken handlar om överlevnad, om mänsklighetens fortsatta existens. Kommande gene- rationer har rätt att utkräva ansvar av oss. Det kom- mer att visa sig att det som i dag uppfattas som dyrt, som kostsamt, i ett längre perspektiv är mer än eko- nomiskt försvarbart. Miljömärkning och deklarering ansågs ju först som dyrt och också som onödigt och besvärande. I dag är märkningen ett försäljningsar- gument som gör att marknadsandelar tas vad gäller både livsmedel och de, förhoppningsvis, Svanmärkta papper som ligger framför oss alla här i kammaren. Samtidigt innebär det att miljöbalken och miljö- lagstiftningen av människor måste uppfattas som relevanta och meningsfulla. Miljölagstiftningen måste gagna sitt syfte, men det gör den inte alltid i dag. Jag vill inte uttrycka mig på samma sätt som ett par talare här tidigare gjorde genom att fördöma hela miljölag- stiftningen och säga att den enbart är ett hinder. Det fanns ju skäl. Jag har redan pekat på skälen till att vi har en miljölagstiftning som är omfattande och som självklart behöver ses över från tid till annan. Dock måste den gagna sitt syfte. Jag kan ta ett exempel från landsbygden. En mor och hennes dotter ville för inte så länge sedan starta en liten bed and breakfast-rörelse vid sidan av sitt lantbruk. Där missade lagstiftningen sitt mål. De här personerna hade glömt eller varit ovetande om en nödvändig anmälan till kommunens miljö- och hälsoskyddskontor. Resultatet blev ett vite på 10 000 kr. Allt annat var miljömässigt i sin ordning. Man hade inte begått något egentligt miljöbrott. En inte ifylld, en icke inlämnad blankett utgör knappast något miljöhot. Däremot kan rent fiskala böter och viten undergräva respekten för och tilltron till lagens egentliga syfte. Någon har frågat mig var paragrafen om att myndigheter inte får fatta mänskliga och för- nuftsmässiga beslut står att läsa i lagboken. Han hade inte hittat den, men han såg effekten av den nu som då. Så behöver vi inte ha det. Alltså: Miljöbalkens utformning som gör att en- skilda företagare drabbas av både höga sanktionsav- gifter och risk för allmänt åtal också vid mindre av- steg är naturligtvis inte acceptabel. Man måste utfor- ma bestämmelserna så att sanktionsavgifterna ställs i relation till de avvikelser företaget har gjort och t.ex. företagets omsättning. Det skulle lindra den dubbla beskattning som man nu drabbas av. Det gäller både stora och små företag. Man bör se över miljösank- tionsavgifterna och återkomma till riksdagen med förslag till förändringar. En stor del av betänkandet, fru talman, upptar frå- gor om strandskyddet. Också här vill jag starkt och tydligt förespråka ett långsiktigt och ett ideologiskt synsätt. Visst finns det stränder som kan utnyttjas och tas i anspråk, men grundinställningen måste vara att alla stränder är ett intresse för alla, inte enbart för de i närheten boende. Strandskyddet generellt är ett rik- sintresse och bör så förbli. Den ordning vi har i dag med att kommuner och länsstyrelse kan göra avsteg är bra. Dock fungerar inte hanteringen av besvärsä- rendena, dvs. när någon besvärar sig över ett beslut om avsteg. Här finns inte resurser att på ett tillräckligt bra sätt pröva dispenserna. Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till reser- vation 10, som behandlar frågan om miljökvali- tetsnormer. Införandet av miljökvalitetsnormer är ett viktigt steg, menar vi, i arbetet med att lösa de stora miljöproblem som t.ex. försurning och kväveläckage innebär. Sådana här normer är föreskrifter om kvali- teten inom ett geografiskt område. Om en miljökva- litetsnorm inte uppfylls ska åtgärdsprogram upprättas. Enligt vår uppfattning bör åtgärdsprogrammen vara bindande. Det tar vi upp i reservation 10, som jag som sagt yrkar bifall till.

Anf. 99 Maria Wetterstrand (Mp)

Fru talman! Vi i Miljöpartiet är lite bekymrade över läget vad gäller miljölagstiftningen, inte så jätte- bekymrade som en del andra när det gäller just att miljölagstiftningen skulle vara ett hinder. Syftet med miljölagstiftningen är att den ska vara ett hinder, att det inte ska vara någon negativ miljöpåverkan. Det är själva det grundläggande i miljöbalken. Miljön ska skyddas. Det ska inte vara någon negativ miljöpåver- kan. Därför ställs det också hårda krav på kontroll av allt som kan tänkas ha någon form av negativ mil- jöpåverkan, så att man i processerna kan se till att undvika detta och kompensera för de problem som kan tänkas uppstå. När det gäller straff för miljöbrott är vi också lite bekymrade. Vi tycker inte heller där att det riktigt fungerar som det ska i dag. I Enköpingsmålet t.ex. tycker vi att det är väldigt underligt att man blev frikänd. Vi menar bestämt att om man anser att lagen är fel ska man som en kommunalt vald nämnd kräva en ändring av lagstiftningen snarare än att välja att bryta mot den lagstiftningen. Visst kan vi i Miljöpar- tiet i vissa sammanhang acceptera att det förekommer civil olydnad men knappast ifrån en kommunal nämnds håll. Civil olydnad bygger just på principen att man ska vara beredd att ta sitt straff för de brott man begår. Vi tycker att det är bra att man har tillsatt en mil- jöbalkskommitté. Vi kan se i betänkandet att förvänt- ningarna på den här kommittén är väldigt höga. Man ska hinna med väldigt många olika översyner. Vi hoppas att det kommer att bli så. Jag kommer själv att försöka föra detta vidare, eftersom jag sitter som ledamot i denna kommitté. Hårdare straff brukar vara moderat retorik, men inte när det handlar om miljöområdet och miljöbovar. Det kan vara så att brott mot framtiden och komman- de generationer kan vara betydligt svårare att se, att se själva kopplingen till brottsoffren i de samman- hangen än vad det är i andra sammanhang. Dessutom är det faktum att brottslingarna i de här fallen ofta ser annorlunda ut än när det gäller t.ex. våldsbrott. Vi i Miljöpartiet ser kopplingen till brottsoffren. Vi anser att det är ett allvarligt brott att skapa problem även för framtiden. Det är allvarligt. Straffen för vissa av de miljöbrott som förekommer behöver skärpas. Vi har ändå bara ett par reservationer - vi har en reservation och ett särskilt yttrande i just detta avse- ende - därför att vi har höga förväntningar på Miljö- balkskommittén. Det finns vissa saker som vi anser man skulle kunna göra redan nu, och där har vi för- slag. En sak handlar t.ex. om miljödomstolarnas sammansättning. Det är ett faktum att miljön inte är företrädd som annan part i domstolssammanhang. Domstolens ansvar i de här fallen är att se till att miljöfrågorna blir ordentligt utredda vid exempelvis tillståndsprövningar. Trots det är det endast en av fyra eller en av fem av dem som fattar beslut i de här ärendena är miljöexpert, alltså miljöråd. Vi tycker att det är fel och menar att den fördelningen mellan ju- rister och miljöråd i Miljööverdomstolen behöver ändras så att miljöståndpunkten stärks. Miljöråden skulle utgöra åtminstone hälften av dem som fattar besluten i Miljööverdomstolen. Vi tycker att det är viktigt att miljöråd alltid deltar när det gäller frågor om prövningstillstånd. Detta tar vi upp i vår reserva- tion, det är reservation 15. Det är också viktigt att alla de jurister som finns i Miljööverdomstolen har genomgått grundläggande utbildning i ekologi, miljövård och miljökemi. Kun- skaper på de här områdena är nödvändiga för att man ska kunna ta ställning och fatta beslut på ett sätt som verkligen tar hänsyn till miljön i enlighet med syftet i miljöbalken. Vi har ett särskilt yttrande som handlar om in- frastrukturprojekt. Som vi ser det finns det i dag pro- blem med hanteringen av både små- och storskaliga infrastrukturprojekt. Vi tycker att det är viktigt att man bedömer de samlade konsekvenserna för miljön vid infrastrukturprojekt. Där finns brister i dag, ex- empelvis när det gäller effekterna av ökat trafikarbe- te. Det är också så att miljöfrågorna ofta kommer in i ett ganska sent skede i processen. Därför kan det vara svårt att hävda miljöns intressen när väldigt mycket annat redan är bestämt. Vi tycker därför att det är fullt rimligt att större in- frastrukturprojekt behöver tillståndsprövas. Man ska då bedöma dessa ur ett helhetsperspektiv såväl som i enstaka delar som påverkar eller riskerar att påverka miljön. Vi stöder också Vänsterpartiets synpunkt när det gäller skärpta krav på nollalternativ, alltså att det måste ställas hårda krav på vad de här nollalternati- ven verkligen ska innehålla och hur de ska genomfö- ras.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 100 Harald Nordlund (Fp)

Herr talman! Det pågår en översyn av strand- skyddsbestämmelserna. Jag vill fråga Maria Wetter- strand: Om denna översyn landar i ett ställningsta- gande i linje med Centerns och Moderaternas förslag i detta betänkande, hur ser Miljöpartiet på en sådan omprövning av bestämmelserna?

Anf. 101 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Miljöpartiets bestämda uppfattning när det gäller strandskyddet är att det ska vara hårt reglerat och att man inte ska flytta beslutsrätten till kommunal nivå. Vi tycker att det är oerhört viktigt att strandskyddsbestämmelserna följs och att man endast i undantagsfall ska kunna ge dispens. Det är också viktigt att beslutsrätten i fråga om dispenser ligger på en annan nivå än hos kommuner- na för att man verkligen ska vara säker på att syftet med strandskyddet följs, nämligen att strandområden ska skyddas både ur biologisk synvinkel och för all- mänhetens möjligheter till tillträde till dessa områden. Vi ser dessa punkter som de absolut viktigaste när det gäller strandskyddet, och vi kommer inte att ac- ceptera några försämringar eller uppluckringar av strandskyddet.

Harald Nordlund (Fp)

Anf. 102 Harald Nordlund (Fp)

Herr talman! Jag utgår ifrån att Miljöpartiet är in- blandat i den översyn som pågår. Vilka förändringar tar den sikte på?

Anf. 103 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Jag kan tyvärr inte svara på den frå- gan, eftersom jag själv inte är inblandad i den översy- nen.

Anf. 104 Göte Jonsson (M)

Herr talman! Som jag uppfattade det gjorde Maria Wetterstrand ett ganska kategoriskt uttalande om att politikerna i miljönämnden i Eskilstuna hade gjort sig skyldiga till miljöbrott. Den rätta beskrivningen är att de var misstänkta för miljöbrott, men efter att saken hade prövats i domstol frikändes de. Därför är ganska orimligt att man från riksdagens talarstol säger att den domen är felaktig. Politikerna hade således inte gjort sig skyldiga till miljöbrott, enligt domslutet.

Anf. 105 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Till att börja med handlade det om miljönämnden i Enköping och inte i Eskilstuna. Denna dom kommer att prövas igen. Vi tycker att det är underligt att man med utgångspunkt i de regler som finns i miljöbalken - vi i Miljöpartiet har ju varit med och utformat dessa regler - har kunnat döma på det sättet.

Anf. 108 Göte Jonsson (M)

Herr talman! Då respekterar jag Marias synpunkt. Det är viktigt att man har rätt utgångspunkt när man diskuterar dessa frågor. Men jag är av den bestämda uppfattningen att jag inte tycker att man behöver ändra på lagen. Jag tror att man ute i kommunerna har möjlighet att göra vettiga bedömningar i miljöfrågor utifrån de konkreta frågeställningar som finns på kommunal nivå.

Anf. 109 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Jag respekterar att Moderaterna har en annan uppfattning i den här frågan.

Anf. 110 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Jag har två frågor till Maria Wetter- strand. För det första: Tycker Maria Wetterstrand att det är någon skillnad mellan ett storföretag och ett litet företag som drivs på deltid? I dag ådöms det stora företaget och det lilla företaget lika mycket i miljö- sanktionsavgift. Tycker Maria att det är rimligt att det lilla företaget ådöms samma sanktionsavgift som det stora företaget? För det andra: På vilket sätt förbättras miljön av att en deltidsföretagare ådöms miljösanktionsavgifter och dessutom anmäls till allmän åklagare bara därför att vederbörande har glömt att anmäla att han har bytt lokal?

Anf. 111 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Självklart är det skillnad mellan stor- företagare och småföretagare. Miljöbalkskommittén håller just nu på att se över dessa frågor, och det tycker jag är bra. En miljösanktionsavgift som är lika för alla är naturligtvis en mycket lättare börda att bära för det stora företaget än för det lilla företaget. När det gäller byte av lokaler finns det en mängd olika frågor där man har anmälningsplikt enligt mil- jöbalken, varav detta är en fråga. Exakt vilka frågor som ska vara anmälningspliktiga behandlas egentli- gen på ett annat ställe än i riksdagen. Jag kan inte svara på om det i det här enskilda fallet var rimligt ur miljösynpunkt att ställa detta krav. Men generellt kan ett byte av lokal innebära konsekvenser för miljön. Därför ska detta anmälas. Man kan inte veta i förväg i vilka fall det kan innebä- ra en förändring ur miljösynpunkt och i vilka fall som det inte kan göra det. Därför tycker jag att det är rim- ligt att ha anmälningsplikt i dessa frågor.

Anf. 112 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Förändringar i det här avseendet kunde ha genomförts i dag. Det hade gynnat tillväx- ten i alla delar av Sverige, en tillväxt som vi så väl behöver. Då hade vi kunnat använda denna tillväxt till att förbättra miljön på olika sätt. Miljöpartiet har icke velat göra de förändringar som är nödvändiga för att det ska bli tillväxt i alla delar av landet. Jag beklagar det, Maria.

Anf. 113 Maria Wetterstrand (Mp)

Herr talman! Syftet med miljöbalken är att man ska se till att miljöskyddet värnas i alla de samman- hang där det finns risk för eller står klart att miljön kommer att påverkas. Det är det som är fullständigt grundläggande. Hur detta skulle hindra tillväxten i Sverige har jag svårt att se. Jag anser att en bra miljölagstiftning är en oerhört viktig del av en hållbar tillväxt. Om vi i framtiden ska ha någon tillväxt över huvud taget i Sverige måste vi se till att vi har ett bra miljöskydd. Det leder också till att de företag som utvecklas i Sverige och som håller sig inom de ramar som naturen och miljön sätter upp kommer också att t.ex. få tillgång till större export- marknader. Hur detta skulle påverka tillväxten i ne- gativ riktning har jag väldigt svårt att se.

Anf. 114 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! I detta betänkande behandlas en pro- position med rubriken Ändrad ordning för utdömande av vite enligt miljöbalken m.m., och man kan konsta- tera att det är många "m.m." när man tar del av de fyra följdmotionerna och de 53 motionsyrkandena från den allmänna motionstiden 2001. I betänkandet finns det 22 reservationer och elva särskilda yttranden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås. Miljöbalkskommittén överlämnade vid årsskiftet 2000/2001 ett första delbetänkande Uppföljning av miljöbalken - vissa lagtekniska frågor. Betänkandet har remissbehandlats, det har skrivits en proposition som vi har behandlat i utskottet, och här står vi nu i dag och debatterar just dessa förslag till ändringar. I propositionen lämnas förslag om ändringar i miljöbalken, ändringar som framför allt syftar till att förenkla och förtydliga balkens processuella bestäm- melser. Den viktigaste förändringen är att talan om utdömande av vite fortsättningsvis föreslås ske enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen i stället för som nu enligt bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för vilket strängare straff än böter inte är föreskrivet. Dessutom föreslås ändringar som framför allt rör miljödomstolarnas handläggning av ansökningsmål. Flertalet av dessa ändringar syftar till att förenkla hanteringen. Härutöver föreslår regeringen bl.a. en skyldighet för tillsynsmyndiheter att fortlöpande kontrollera om beslutade villkor är tillräckliga och att påkalla om- prövning om myndigheten finner att villkoren måste ändras eller omprövas. Som en följd av detta föreslås att kommuner, när de övertagit tillsynen från länssty- relsen över tillståndspliktig verksamhet, ges rätt att ansöka om återkallelse av tillstånd eller omprövning av tillstånd eller villkor. Motionerna och reservationerna tar upp väsentliga frågor men handlar till största delen om det som re- dan finns med i Miljöbalkskommitténs direktiv. Det vi behandlar i dag är alltså ett delbetänkande av mer teknisk karaktär. Kommittén ska i ett mer samlat betänkande senast den 1 juli i år lämna förslag till de mer omfattande ändringar av lagstiftningen som upp- draget kan medföra och samtidigt redovisa de dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens hänsynsregler. I ett slutbetänkande senast den 31 december 2003 ska kommittén sedan redovisa en fullständigare bild av miljöbalken, om den fått genomslag i den praktis- ka tillämpningen, liksom andra frågor som rör upp- följningen av de centrala instrumenten i balken. Miljöbalken utgör en sammanhållen och övergri- pande lagstiftning för hela miljöområdet. Genom sin utformning med övergripande mål, allmänna hän- synsregler och nya övergripande instrument, t.ex. miljökvalitetsnormer, skapar den större förutsättning- ar för att lagstiftningen används som ett verktyg som styr miljöarbetet mot uppsatta miljömål. Miljöbalken kan tillämpas på all verksamhet och för åtgärder som inte är av försumbar betydelse för människors hälsa och miljö. Genom sitt breda tillämpningsområde ska balken bidra till att beslut som fattas både av myndigheter och av enskilda främjar en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Det är naturligt att ett nytt regelverk av miljöbal- kens omfattning med ett tillämpningsområde som rör alla samhällets sektorer ger upphov till nya frågor. Det märker vi ju här i dag i vårt betänkande men också i våra kommuner, bland enskilda, i samband med infrastrukturprojekt, på företag - både stora och små - ja, i stort sett överallt. Herr talman! Den snabba samhällsutvecklingen liksom erfarenheterna av miljöbalkens tillämpning kommer att medföra att bestämmelser som nu ingår i miljöbalken måste följas upp och vid behov ändras och kompletteras. Ytterligare ett starkt motiv för detta är förändringar som följer av vårt medlemskap i EU. Det är också på grund av detta som kommittén har fått tilläggsdirektiv med ett särskilt uppdrag att lämna förslag till hur ramdirektivet för vatten ska genomfö- ras i svensk lagstiftning. I tilläggsdirektivet ingår även att gå igenom vattendomar som kan ha betydelse för riskerna för översvämningar. Detta direktiv är just föranlett av aktuella problem i samhället såsom över- svämningar. Eftersom tillämpningen av miljöbalken ska följas, tar det lite tid att se över alla tillämpningsområden och föreslå ändringar. Det kommer mer framöver, men inte i just detta betänkande. Det är förklaringen till de flesta avslagsyrkanden på motionerna. Det är viktigt att inte föregripa den parlamentariskt samman- satta utredningen där alla partier är representerade. Frågorna diskuteras omsorgsfullt utifrån bl.a. under- lag från olika expertgrupper, företag och intresseor- ganisationer. Jag kommer nu att kommentera några av reserva- tionerna. När det gäller situationen för de små och medel- stora företagen, som tagits upp av flera här och även i reservationer från Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet, anförs det i direktivet att kommit- tén ska belysa hur dessa företag påverkas av hänsyns- reglerna och vid behov föreslå åtgärder för att under- lätta för företagen att leva upp till miljöbalkens mål. Vidare har regeringen genom beslut den 20 december 2001 uppdragit åt Naturvårdsverket att föreslå förenklingar av lagar och förordningar inom sitt ansvarsområde. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni i år. Herr talman! Miljösanktionsavgifter är en hett de- batterad fråga just nu, bl.a. beroende på de mål som varit uppe där miljönämnder i några kommuner varit åtalade för tjänstefel. I direktiven anförs att tillsynsmyndigheterna ge- nom miljöbalken får ytterligare ett sanktionsmedel, nämligen de s.k. miljösanktionsavgifterna. I förord- ningen om miljösanktionsavgifter föreskriver rege- ringen att avgifter ska betalas för de överträdelser som anges i en bilaga till förordningen. Kommittén ska utvärdera effektiviteten i det nya sanktionssys- temet och samspelet mellan tillsynsreglerna, sank- tionsavgifterna och de straffrättsliga reglerna - det som man i dagligt tal kallar för dubbelbestraffning - samt föreslå de ändringar av regelverket som kan behövas. Förslaget från kommittén kommer vid halv- årsskiftet i år. Eskil Erlandsson frågade: Vem vågar starta före- tag? Och han ansåg att regler behöver komma. Jag kan hålla med om att det behövs förändrade regler, och jag är säker på att de kommer vid halvårsskiftet. Att de inte tas fram snabbare beror på att det finns gränsdragningsproblem när det gäller att fastställa vad som är ett litet respektive stort företag, vad det är för saker som verkligen påverkar miljön och inte och, om man skulle ha förseningsavgifter, om man ska göra skillnad på om något kommer in för sent eller om det inte kommer in alls osv. Det är alltså inte så lätt att bara lägga fram ett konkret och färdigt förslag från utskottets sida. Därför föreslår utskottet att de motioner som handlar om miljösanktionsavgifter avstyrks i avvaktan på att utredningen slutför sitt arbete i den här delen. Sedan är det en fråga som kommer upp i alla miljödebatter, nämligen strandskyddet. Strandskyddet är ju oerhört viktigt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande förtydliganden av strandskydds- bestämmelserna och undantag från beslut om vat- tenskyddsområden. Regeringen uppdrog genom beslut den 26 april 2001 till Naturvårdsverket att kartlägga i vilken ut- sträckning länsstyrelserna delegerat beslutsbefogen- heter och tillsynsansvar beträffande strandskyddet till kommunerna. Uppdraget ska, efter beslut om för- längning den 24 januari i år, redovisas i april 2002, och det är ju snart. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motioner rörande frågor om strandskyddet. Herr talman! Bestämmelserna i miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam miljö. En hållbar utveckling som bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människors rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. De grundläggande reglerna i miljöbalken är till- lämpliga på i princip all mänsklig aktivitet som kan skada miljön, så det är klart att det är många som berörs av lagstiftningen. Det är därför viktigt att över- synen görs på ett bra sätt och att alla delar i direktivet tas upp ordentligt. Detta tar dock lite tid. Därför får vi återkomma i frågan vid flera tillfällen framöver.

Anf. 115 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Socialdemokraterna är möjligen nå- got mer tillväxtvänliga än vad Miljöpartiet är, varför jag upprepar de frågor som jag ställde till Miljöparti- ets företrädare tidigare. På vilket sätt förbättrar en utebliven anmälan om ett lokalbyte miljön? På vilket sätt förbättras miljön av att någon åläggs en hög sanktionsavgift för att en anmälan kommit in för sent? De här problemen, Carina Ohlsson, är påtalade otaliga gånger i den här kammaren och annorstädes. Varför väljer ni inte att gynna tillväxten i alla delar av landet och se till att vi får fler företagare, fler som vågar satsa på ett eget företag som ger egen utkomst och därtill kanske med tiden utkomst åt andra männi- skor? Varför är ni så saktfärdiga?

Anf. 116 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Jag tror inte att tillväxten i de olika regionerna bara beror på huruvida miljöbalken är sträng i alla dess delar. Även om miljöbalken är en bra lagstiftning, tror jag ändå att det är att överskatta värdet i det avseendet. Jag tror att det är mycket annat som gör att tillväxt främjas eller inte främjas. Sedan håller jag naturligtvis med om att man måste se över det som inte är bra, som det här med att man kommer in för sent med vissa rapporter. Det är möjligt att det också finns en skillnad mellan olika anmälningsärenden och att det är därför som det inte går att lägga fram något väldigt snabbt. Men det ska alltså komma något nu i den delen. Vi som är parla- mentariker - jag sitter också i Miljöbalkskommittén - vill påskynda den här delen så att det verkligen ska komma med någonting nu. Jag kan väl inte säga att alla de här avgifterna har varit till gagn för miljön, det kan jag inte påstå. Till viss del kan jag alltså hålla med Eskil Erlandsson.

Anf. 117 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Jag ser med tillförsikt fram emot det betänkande som är att förvänta då vid midsommartid och hoppas att Carina Ohlsson medverkar dels till att förslagen kommer i tid, så att det är möjligt att be- handla dem i närtid, dels till att förslagen blir sådana att vi gynnar företagande i alla delar av landet.

Anf. 118 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Delbetänkandet ska inte bara gynna företagande. Den största målsättningen är att det ska gynna miljön. Jag är helt säker på att det kommer att komma ett bra delbetänkande, för kommittén jobbar på ett oerhört bra och ambitiöst sätt med de här frå- gorna. Det kommer ett delbetänkande som kommer att gynna miljön.

Anf. 119 Göte Jonsson (M)

Herr talman! Carina Ohlsson konstaterar att vi dels har en proposition till grund, men dels också har mycket "m.m.". Jag skulle vilja säga att detta "m.m." egentligen är en spegelbild av tillståndet ute i verk- ligheten. Om det är så att vi har väldigt mycket pro- blem ute i verkligheten med en lagstiftning så åter- speglas detta också i form av motioner och reserva- tioner i anslutning till det betänkande som tar upp de här frågorna. Detta visar mycket klart hur komplice- rad och besvärlig denna miljölagstiftning är. Sedan tror jag att vi är överens om att vi ska ha en miljölagstiftning som är grundad på inriktningen om en hållbar utveckling. Det är inte det som vi kritise- rar. Vad vi kritiserar är att vi har fått en lagstiftning som faktiskt har en motsatt effekt i väldigt många sammanhang. I stället för miljöavgifter har vi fått blankettavgifter. Man kommer inte in med en blankett i tid och så får man betala en hög avgift för detta. Det har inte ett dugg med miljön att göra, precis som har sagts här tidigare. En annan sak som jag vill ta upp är frågan om de komplicerade MKB-utredningar som måste göras - inte minst av småföretagen. Vi har från vår sida i samband med att balken antogs krävt att det måste finnas en betydande miljöpåverkan från en verksam- het för att man ska behöva göra en sådan här omfat- tande MKB-utredning. Jag vill fråga Carina Ohlsson: Vore det inte rim- ligt att få den ändringen till stånd att man grundar sig på åtminstone en betydande miljöpåverkan för att ett företag ska behöva en sådan här omfattande utred- ning? I de flesta fall i dag när det gäller småföretagen tvingas man faktiskt anlita dyr konsulthjälp för att få detta att fungera. Sedan vill jag än en gång påtala nödvändigheten av att se till att det här arbetet sker snabbt. Jag vill fråga Carina Ohlsson om hon tror att det kan komma en proposition till riksdagen redan i höst gällande nödvändiga ändringar av den här miljöbalken.

Anf. 120 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Först vill jag säga att jag har svårt att bedöma hur snabbt det kan komma en proposition. Det kan jag inte lova någonting om. Jag har en motsatt uppfattning jämfört med Göte när han säger att det bara är problem med miljöbal- ken. Det tycker inte jag. Däremot är det väl proble- men som har beskrivits i medierna. Men det är myck- et som har fungerat väldigt bra och som rullar på. Det är också många som gör de här miljökonsekvensbe- skrivningarna och jobbar efter dem. När man gör en miljökonsekvensbeskrivning, oavsett om det är i ett stort eller ett litet företag, kan det ha väldigt stor betydelse för tillväxten och det egna företagandet. Det kan ha det både på den yttre miljön och på den inre miljön inne i företaget. Det kan också gälla hälsan hos dem som arbetar eller hos ägarna - om det är litet företag kanske det är ägaren som driver det och som jobbar där själv. Jag vet, genom att jag har pratat med företagare, att de kom- mer på saker som de kanske inte hade tänkt på tidiga- re eller fördjupat sig i. Det kan alltså ha stor betydelse på många olika områden.

Anf. 121 Göte Jonsson (M)

Herr talman! Vad jag vill, och vad vi vill från Moderaternas sida, är att ändra på det som det är problem med i miljöbalken. Vi har inte sagt annat än att vi måste ha en miljölagstiftning, det är ju alldeles självklart. Men vi ska ha en lagstiftning som fungerar. Låt mig ta ett exempel: En lantbrukare får sina djurstallar bortsynta. Han tar fram ritningar på nya djurstallar och lämnar in till kommunens myndighe- ter. Man väntar så länge med behandlingen att det börjar skrida in mot höst och vinter. Då inser lantbru- karen att nu måste jag sätta i gång att bygga, för i annat fall måste djuren gå ute i vinter. Han sätter i gång med bygget, och detta resulterar i att han från kommunen får en anmälan, vilket resulterar i en mil- jösanktionsavgift på en kvarts miljon kronor. Detta kan ju inte vara rimligt. Det har inte haft någon som helst negativ inverkan på miljön. Om han däremot inte hade satt i gång sitt stallbygge hade han blivit dömd för djurplågeri av samma myndighet som har att handlägga frågan ur miljösynpunkt. Det är den formen av tokigheter som vi tycker att man måste ändra på i miljöbalken - och göra det mycket snabbt.

Anf. 122 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Det är väldigt svårt att kommentera enskilda ärenden, men det är klart att ingen är gynnad av långa handläggningstider. Men det behöver inte vara miljöbalkens fel. Det kan bero på andra saker också. Det är naturligtvis ingen som kan stå i talar- stolen och säga att det är bra med långa handlägg- ningstider. Det kan man väl säga generellt. När det är en sådan här stor lagstiftning är det klart att det kan finnas barnsjukdomar och att det kan finans saker som man behöver se över. Att det var så mycket som vi tog upp - det var mycket "m.m.", många motionsyrkanden och reservationer - visar ju också att det finns ett oerhört stort intresse för de här frågorna, och det är väl viktigt. Det är också viktigt att vi får tillfälle att debattera miljöbalken vid varje delbetänkande. Förhoppningsvis kommer de så snabbt som bl.a. Göte Jonsson önskar.

Willy Söderdahl (V)

Anf. 123 Willy Söderdahl (V)

Herr talman! Vänsterpartiet är positivt till att miljöbalken finns. Vid utveckling av en verksamhet blir det ofta en konflikt mellan denna verksamhet och miljön. Man måste välja. Jag ser då att miljöbalken ska se till att miljön inte väljs bort. Man ska inte kun- na välja bort den. I flera av anförandena här verkar det som att man anser att miljöbalken är för stark, eller i alla fall för detaljerad. Jag tror säkert att det finns sådana delar i miljöbalken också, och jag utgår från att den här kommittén tar sig an dessa. Men kan Carina Ohlsson också se att motsatsen föreligger, att miljöbalken ibland är för svag? Jag tog som exempel upp Hallandsåsen och de oljeutsläpp som sker i havet, att man där inte kommer åt dem som har ansvaret och att man därför måste skärpa miljöbalken på vissa punkter.

Anf. 124 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Det är möjligt, när man gör den här översynen, att det finns delar som också behöver skärpas och kommer att skärpas. Jag tror att man gå åt båda håll. Det är också något som kritiken har handlat om, att det här har speglat mycket av sådant som människor kanske inte upplever som så stora miljösynder. Det är det som har speglats i medierna. Samtidigt har det pågått mycket annat som inte har speglats på samma sätt. Det var det jag tog upp. Det är oerhört viktigt, precis som Willy Söderdahl säger, att det finns ett starkt verktyg för en miljölag- stiftning, vilket det här instrumentet med miljöbalken är. När det gäller stora infrastrukturprojekt finns det också med i direktiven att man ska följa dem och se hur man kan göra för att de i största möjliga mån ska ta hänsyn till miljön.

Willy Söderdahl (V)

Anf. 125 Willy Söderdahl (V)

Herr talman! Miljöbalken är ju också en garant för allmänheten gentemot företag och myndigheter, som kraftbolag, Vägverket eller något annat. Då är det väldigt viktigt att den vanlige medborgaren känner att miljöbalken verkligen är den här garanten. Den måste vara tillräckligt stark. Man får inte förenkla den på ett sådant vis att det undergräver medborgarnas känsla för att den verkligen är den här garanten. De måste få insyn och möjlighet att göra sina röster hörda. På så vis får vi också en acceptans för de åtgärder som måste genomföras.