Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m.
Betänkande 1993/94:NU5
Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU05
Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m.
Innehåll
1993/94 NU5
Ärendet
I detta betänkande behandlas dels proposition 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet, dels -- helt eller delvis -- fem motioner från allmänna motionstiden år 1992, dels fem motioner från allmänna motionstiden år 1993.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lagändringar. Dessa syftar till att anpassa reglerna för försäkringsrörelse till de direktiv för försäkringsområdet som EG har antagit. Lagändringarna, som föreslås träda i kraft samtidigt med EES-avtalet, innebär bl.a. ökade möjligheter för utländska försäkringsgivare att erbjuda försäkringar i Sverige.
Vidare avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden rörande försäkringsfrågor. Förslag om ändrade regler för kollektiva sakförsäkringar avstyrks med hänvisning till att beredningsarbete pågår inom regeringskansliet. Motioner om könsdiskriminerande försäkringsvillkor resp. byte av försäkringsbolag avstyrks eftersom förslag på dessa områden väntas från Försäkringsutredningen. Slutligen avstyrks yrkanden om åtgärder för att trygga fullgörandegarantier och om bildande av ett kreditförsäkringsbolag.
Motionerna om kollektiva sakförsäkringar avstyrks också i en reservation av företrädarna för Socialdemokraterna, men på en annan grund än utskottsmajoriteten; de anser att sådana försäkringar har flera fördelar. Motionerna om fullgörandegarantier och om kreditförsäkringsbolag följs delvis upp i två reservationer (nyd).
Propositionen
I proposition 1992/93:257 föreslås -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- att riksdagen antar förslag till
1. lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, 2. lag om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring, 3. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), 4. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, 5. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, 6. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), 7. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, 8. lag om ändring i lagen (1993:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 9. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), 10. lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen (1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 11. lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).
Lagförslagen, av vilka de tio första har granskats av Lagrådet, återges i bilaga 1.
Motionerna
De motioner från allmänna motionstiden år 1992 som behandlas här är följande:
1991/92:N227 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som leder till att könsdiskrimineringen vid utbetalning av pensionsförsäkring avskaffas.
1991/92:N237 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av pensionsvillkoren.
1991/92:N266 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.
1991/92:N271 av Sonja Rembo (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stärka berörda myndigheters möjlighet att bevaka konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principen att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på individuell anslutning, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utvärdera vilka konsekvenser den kollektiva hemförsäkringen med reservationsrätt får, såväl för konsumenterna som för en sund utveckling av försäkringsväsendet på kort och lång sikt.
1991/92:N279 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i försäkringslagen.
De motioner från allmänna motionstiden år 1993 som behandlas här är följande:
1992/93:N213 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.
1992/93:N252 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friare regler vid byte av pensionsbolag.
1992/93:N256 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda om en värdering av fastigheter m.m. i försäkringsbolag enligt lägsta värdets princip är den mest lämpliga värderingsmetoden.
1992/93:N282 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (båda nyd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildandet av ett nytt kreditförsäkringsbolag med kapital på 3 000 000 000 kr för att tillhandahålla svenska marknaden fullgörandegarantier och exportkreditgarantier, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att finansiera kreditförsäkringsbolaget med medel från Fond 92--94 med 3 000 000 000 kr.
1992/93:N287 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ta på sig ett ansvar för att trygga fullgörandegarantierna, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda reglerna för kreditinstituten.
Utskottet
Lagförslagen
På grundval av proposition 1992/93:222 om ändringar i svensk försäkringsavtalsrätt med anledning av EES-avtalet har riksdagen under våren 1993 beslutat om anpassning av lagstiftningen till reglerna i den s.k. andra generationen av skade- och livförsäkringsdirektiven (bet. 1992/93:LU16). Detta beslut avser anpassning bl.a. till regler beträffande tillämplig lag på försäkringsavtal och försäkringstagares rätt att säga upp avtal.
I den nu föreliggande propositionen 1992/93:257 lämnas förslag till sådana förändringar i lagstiftningen för försäkringsverksamhet som följer av Sveriges anslutning till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Genom detta avtal har Sverige åtagit sig att införa de regler som finns i tretton direktiv som EG antagit för försäkringsområdet. Direktiven har tagits in i bilaga IX till EES-avtalet. Till dessa direktiv hör de nämnda skade- och livförsäkringsdirektiven.
Av propositionen framgår att EG antagit ytterligare direktiv på försäkringsområdet, nämligen den s.k. tredje generationens skade- och livförsäkringsdirektiv. Dessa ingår ännu inte i EES-avtalet, men när så blir fallet förestår en ny anpassning av den svenska försäkringslagstiftningen. Detta förhållande gör att vissa av de ändringar som nu föreslås är av övergångskaraktär.
De principer som ligger bakom de direktiv som är aktuella i detta lagstiftningsärende innebär bl.a. att alla medlemsländer skall uppställa krav på auktorisation för att ett försäkringsföretag som etablerar ett huvudkontor inom landets territorium skall få driva försäkringsrörelse där. Detsamma skall gälla för att ett sådant företag i ett annat medlemsland skall få driva försäkringsrörelse genom en agentur eller filial. Principen om etableringsfrihet innebär att auktorisation alltid skall beviljas om de krav som uppställts i direktiven uppfyllts. I vissa fall får försäkringsföretaget med stöd av sin auktorisation erbjuda försäkringar i andra länder utan att det där får ställas krav på etablering eller särskilt tillstånd.
Hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning av företagets soliditet avseende verksamheten inom hela gemenskapen. Hemlandets tillsynsansvar för soliditeten omfattar således även den verksamhet som bedrivs genom agenturer och filialer etablerade i andra medlemsländer. För övrig tillsyn svarar myndigheterna i det land där verksamheten bedrivs.
Uppdelningen av tillsynsansvaret förutsätter att varje medlemsland godtar övriga medlemsländers regler om bl.a. soliditet. Direktiven innehåller därför regler som syftar till en harmonisering av grundläggande bestämmelser för verksamheten i ett försäkringsföretag. Detta gäller bl.a. i fråga om auktorisationskrav och soliditetsberäkning. Direktiven innehåller även regler om ömsesidigt godkännande av andra länders bestämmelser om bl.a. beräkning av försäkringstekniska skulder.
Lagförslagen i den nu aktuella propositionen innebär bl.a. att vid prövning av ansökan om koncession skall kravet på en sund verksamhet endast avse den enskilde försäkringsgivaren och inte -- som för närvarande -- avse förenlighet med en sund utveckling inom hela försäkringsväsendet. Dessutom införs en uttrycklig regel om att koncession inte får vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Det blir möjligt för utländska försäkringsföretag hemmahörande i ett land inom EES att här driva verksamhet inte bara, som hittills, via generalagentur utan också via filial. Det nu gällande kravet på deponering av värdehandlingar avskaffas för sådana företag. De ges vidare möjlighet att marknadsföra vissa typer av försäkringar här utan att vara etablerade i landet (s.k. gränsöverskridande verksamhet). Även försäkringsgivare i försäkringssammanslutningar, t.ex. Lloyd's, ges rätt att etablera sig och få koncession här i landet under förutsättning att de etablerar en generalrepresentation och utser ett ombud att företräda försäkringsgivarna i händelse av tvist.
Anpassningen till EG-direktiven medför vidare att svenska försäkringsföretag och agenturer till utländska försäkringsföretag från ett land utanför EES skall ha en viss lägsta soliditet. Skadeförsäkringsbolag som meddelar kreditförsäkring skall dessutom inrätta en särskild utjämningsreserv för förlusttäckning. Det nuvarande kravet på tillstånd från Finansinspektionen för att försäkringsbolag skall få äga andelar i värdepappersfonder och andra juridiska personer än aktiebolag tas bort. Det införs vidare en allmän placeringsregel för skadeförsäkringsbolag med krav på att de försäkringstekniska skulderna skall motsvaras av tillgångar i samma valutor och lokaliserade till samma länder.
Propositionen innehåller även förslag till en ny indelning i försäkringsklasser, dvs. den typ av försäkringar som ett försäkringsbolag kan meddela. En uppdelning görs i direkt skadeförsäkringsrörelse och direkt livförsäkringsrörelse. Dessa verksamheter får enligt huvudregeln inte bedrivas i samma försäkringsbolag. Begreppet personförsäkring utmönstras ur försäkringsrörelselagen (1982:713).
Som tidigare nämnts sker en uppdelning av tillsynsansvaret. Detta innebär bl.a. att en i Sverige etablerad agentur eller filial till en försäkringsgivare hemmahörande i ett land inom EES skall stå under tillsyn av hemlandsmyndigheten såvitt gäller soliditeten medan Finansinspektionen skall kontrollera etableringens verksamhet i övrigt. Verksamhet som ett försäkringsföretag i tredje land driver i Sverige genom en generalagent skall som huvudregel stå under Finansinspektionens tillsyn. Om ett utländskt försäkringsföretag bryter mot uppställda regler skall Finansinspektionen, eller regeringen i vissa fall, samråda med den utländska myndigheten innan åtgärder vidtas.
Propositionen innehåller förslag till två nya lagar: lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige och lag om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring. I övrigt föreslås ändringar i åtta lagar. Samtliga ändringar föreslås träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.
Propositionen har inte föranlett några motioner.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. I lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige föreslår utskottet dock att normgivningskompetensen i två fall delegeras till regeringen -- med möjlighet till vidaredelegation -- i stället för direkt till Finansinspektionen. Genom ett par av regeringens lagförslag ändras även ikraftträdandebestämmelserna till tidigare ändringslagar. I bilagorna 3 och 4 har de nu aktuella ändringarna av ikraftträdandebestämmelserna klargjorts.
Kollektiv sakförsäkring
I motionerna 1991/92:N271 (m), 1991/92:N266 (fp) och 1992/93:N213 (fp) framförs kritik mot det sätt på vilket kollektiva sakförsäkringar är utformade. De två sistnämnda motionerna är skrivna av samma motionär och i stora delar likalydande. I båda dessa motioner efterlyses förslag till lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på individuell anslutning. Motionären anför att en medlem i en organisation blir ansluten till t.ex. en kollektiv hemförsäkring om han inte utnyttjar sin reservationsrätt. Detta är en form av negativ avtalsbindning som näringsidkare på andra områden inte får använda sig av, påpekas det. Ett stort antal hushåll, enligt motionären uppskattningsvis 300 000 hushåll, blir dubbelförsäkrade utan att ha någon nytta av det. Hon ifrågasätter vidare om premierna för kollektiva sakförsäkringar är förenliga med den s.k. skälighetsprincipen inom försäkringsrätten.
Även i den tredje motionen -- motion 1991/92:N271 (m) -- föreslås att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på individuell anslutning. Genom den nuvarande ordningen binds medlemmarna till ett visst försäkringsbolag och till en viss produkt utan att de ges någon reell möjlighet att välja, understryker motionären. Kollektiva sakförsäkringar med reservationsrätt riskerar att förstöra konkurrensen på försäkringsmarknaden bl.a. genom att upphandlingen baseras på intressegemenskap mellan fackliga organisationer och Folksam i stället för på affärsmässighet, sägs det vidare i motionen. Dessutom påpekas att de fackliga organisationerna i mitten av 1980-talet vägrade lämna uppgifter om sitt upphandlingsförfarande till Näringsfrihetsombudsmannen, när denne utredde konkurrensaspekterna på denna typ av försäkringar. Slutligen anför motionären att skälighetsprincipen kräver en längre gående differentiering av premierna än vad som förekommer vid kollektiv hemförsäkring. Mot denna bakgrund framställer motionären yrkanden också om utvärdering av dessa försäkringars effekter samt om förstärkning av möjligheterna att bevaka konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden.
Näringsutskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar. Senast skedde detta våren 1991 (bet. 1990/91:NU31). Utskottet avstyrkte då yrkanden av motsvarande innebörd som de nu aktuella, dvs. krav på utvärdering av kollektiva sakförsäkringars effekter och på lagstiftning om individuell anslutning och upphandlingsförfarande vid tecknande av sådana försäkringar. Reservationer (m, fp, c) förelåg på alla dessa punkter. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
I mars 1992 besvarade statsrådet Bo Lundgren en interpellation (1991/92:101) av Britta Bjelle (fp), som är den ena av motionärerna, angående kollektiva hemförsäkringar. Av svaret (RD 1991/92:85) framgick att statsrådet ansåg att premiesättningen vid kollektiva hemförsäkringar inte strider mot skälighetsprincipen. Han nämnde att Försäkringsrättskommitténs förslag till skadeförsäkringslag (se SOU 1989:88), som bl.a. innehåller förslag till avtalsrättsliga regler för den aktuella typen av gruppförsäkringar, bereddes inom Justitiedepartementet. Enligt statsrådet föranledde interpellationen inte några initiativ till ändringar i försäkringsrörelselagen, men han uppgav att sådana kan behöva övervägas på nytt när förslag till ny försäkringsavtalslag föreligger.
Härefter har inom Justitiedepartementet utarbetats ett förslag till ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39). I betänkandet (s. 192) föreslås bl.a. att det skall krävas anmälan från den enskilde för att denne i egenskap av anställd eller konsument skall anses ansluten till en gruppskadeförsäkring. Om detta förslag genomförs medför det att kollektiva sakförsäkringar med reservationsrätt inte längre skulle godtas. Det framhålls i betänkandet att det är naturligt att den enskilde själv skaffar sig ett skydd i form av en hemförsäkring. De personer som är mindre benägna att teckna individuell försäkring, men som är medlemmar i en organisation, bör genom information kunna fås att genom anmälan ansluta sig till en kollektiv försäkring, sägs det vidare. Det anförs också att det ter sig föga rimligt att någon skall påtvingas en försäkring som han inte vill ha. För den som redan är försäkrad saknar en ytterligare skadeförsäkring mening, eftersom det inte utgår mer ersättning. Remissbehandlingen av förslaget till ny försäkringsavtalslag avslutades den 1 november 1993. En proposition i ärendet kan förväntas bli avlämnad tidigast under våren 1994.
Som redovisats i det föregående påpekas i en av motionerna att Näringsfrihetsombudsmannen inte med stöd av den dåvarande konkurrenslagen (1982:729) kunnat få fram information från de fackliga organisationerna om huruvida de tillämpat ett upphandlingsförfarande i samband med att avtal slutits om kollektiva sakförsäkringar. Sedan den 1 juli 1993 gäller en ny konkurrenslag (1993:20). Denna torde emellertid inte medföra någon förändring i det här aktuella hänseendet. I anslutning till förslaget om den nya konkurrenslagen uttalade emellertid regeringen (prop. 1992/93:56 s. 54) att omfattningen av uppgiftsskyldigheten utanför konkurrenslagens tillämpningsområde skulle övervägas ytterligare. Enligt vad utskottet har erfarit kommer den aviserade översynen att påbörjas inom kort inom Näringsdepartementet. Även frågan om de fackliga organisationernas uppgiftsskyldighet kan komma att beröras i detta sammanhang.
Av den tidigare redogörelsen framgår att utskottet har erfarit att beredningsarbete pågår inom regeringskansliet både när det gäller ny försäkringsavtalslag och beträffande omfattningen av uppgiftsskyldigheten utanför konkurrenslagen. Utskottet förväntar sig att förslag från regeringen i dessa frågor kommer snarast och avstyrker därmed samtliga motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar.
Försäkringsvillkor och jämställdhet
I motionerna 1991/92:N227 (v), 1991/92:N237 (m) och 1991/92:N279 (s) kritiseras det förhållandet att premier och ersättningsbelopp är olika för män och kvinnor när det gäller individuella pensionsförsäkringar. I den förstnämnda motionen anförs att en man får en högre pension per månad än en kvinna trots att de är lika gamla och har betalat lika mycket till pensionsförsäkringen. Detta beror på att kvinnorna i genomsnitt lever längre än männen. Sverige har undertecknat FN:s konvention om avskaffande av all diskriminering av kvinnor, påpekas det i motionen. Att försäkringsbolagen betalar ut olika belopp till män och kvinnor är enligt motionärerna ett brott mot konventionen. Även i motion 1991/92:N279 (s) hävdas att differentiering av premier och pensionsbelopp mellan kvinnor och män strider mot konventionen och mot jämställdhetssträvandena i övrigt inom samhället. I motion 1991/92:N237 (m) framhålls det att den allmänna pensionen är lika för män och kvinnor trots skillnaderna i medellivslängd. Motionären begär därför en översyn av reglerna för pensionsförsäkringar i syfte att likställa försäkringsvillkoren på det allmänna och det privata pensionsområdet.
Utskottet behandlade hösten 1990 motionsyrkanden av samma innebörd som de nu aktuella. Utskottet (bet. 1990/91:NU8) redogjorde då bl.a. för skrivelser till regeringen från Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) i vilka begärdes en utredning av om det även i fortsättningen skulle vara tillåtet med skilda försäkringsvillkor för män och kvinnor. Skrivelserna överlämnades till Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) som tillsattes i september 1990. Med hänvisning till det då pågående beredningsarbetet fann utskottet inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Motionsyrkandena avslogs mot denna bakgrund av riksdagen.
I det nämnda utskottsbetänkandet redovisades att JämO i skrivelse till dåvarande Försäkringsinspektionen i ett ärende rörande individuell tjänstepension hävdat att av 5 § lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet följer att pensionsförmånerna skall vara oberoende av om det är en man eller en kvinna. Det aktuella ärendet gällde en s.k. ITPK-försäkring (individuell tjänstepension med kompletterande ålderspension) grundad på kollektivavtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Privattjänstemannakartellen. Inspektionen meddelade därefter försäkringsbolagen att de försäkringstekniska grunderna för ITPK skulle vara så utformade att de ledde till lika pensionsförmåner för kvinnor och män.
Det kan här vidare nämnas att Finansinspektionen i ett ärende under år 1991 rörande ett försäkringsbolags grupptjänstepensionsförsäkring godkände försäkringstekniska grunder med könsneutrala dödlighetsantaganden. För privata pensionsförsäkringar skiljer sig dock alltjämt antagandena om kvinnors och mäns dödlighet. Jämställdhetslagen (1991:433), som den 1 januari 1992 ersatte lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, är inte tillämplig på dessa försäkringar, eftersom de saknar anknytning till anställningsförhållanden.
Försäkringsutredningen är enligt sina direktiv (dir. 1990:56) oförhindrad att allmänt behandla frågor rörande differentiering av riskgrupper inom ett försäkringskollektiv vid beräkning av bl.a. premier. Häri innefattas även frågan om dödlighetsantagandena för män och kvinnor. Enligt uppgift överväger Försäkringsutredningen i detta sammanhang om skälighetsprincipen kan tolkas så att det finns utrymme för likabehandling av kvinnor och män i försäkringshänseende eller om försäkringsrörelselagen behöver ändras för att detta skall kunna åstadkommas. Utredningen kan väntas lägga fram sina förslag i denna del under hösten 1994.
Med hänvisning härtill finns det enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att nu göra något uttalande i frågan. Utskottet avstyrker därför de berörda motionerna.
Byte av försäkringsbolag
I motion 1992/93:N252 (m) föreslås att det skall införas friare regler för byte av försäkringsbolag. Motionären anför att en försäkringstagare som vill flytta sitt sparande från ett bolag till ett annat endast får ut en begränsad del av det sparade beloppet. Detta gör att byte av bolag i praktiken är omöjligt, trots att försäkringsbolagen har individuell bokföring där sparandet kan följas månad för månad, hävdar motionären. För varje försäkring finns dessutom ett tekniskt värde, vilket motsvarar vad försäkringen är värd i varje ögonblick. För att bl.a. öka konkurrensen mellan bolagen bör regelverket ändras, anser motionären. Ändringen skulle innebära att försäkringstagare med traditionella pensions- och kapitalförsäkringar skulle medges rätt att flytta sitt sparande utan att förlora delar av sitt sparade kapital.
I direktiven till den tidigare nämnda Försäkringsutredningen konstateras att försäkringstagare i livförsäkringsbolag endast har begränsade möjligheter att flytta sina försäkringar från ett bolag till ett annat. Även i de fall då byte formellt sett är möjligt är det oftast inte realistiskt på grund av de höga kostnaderna, anförs det i direktiven. I syfte att öka konkurrensen mellan försäkringsbolag bör kommittén enligt direktiven överväga att föreslå regler som ger försäkringstagare rätt att flytta en försäkring. Kommittén skall därvid belysa dels de problem som kan uppkomma t.ex. i form av behov av förnyad hälsoprövning och negativa effekter på försäkringsbeståndets sammansättning, dels de skattemässiga förutsättningarna för sådana överflyttningar. Försäkringsutredningen förväntas slutföra sitt arbete under hösten 1994.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen nyligen i proposition 1993/94:85 om vissa skattefrågor rörande livförsäkring lagt fram förslag om ändrade regler för en försäkringstagare som vill återköpa en pensionsförsäkring. En anpassning görs till de regler som gäller för utbetalning i förtid av behållningen inom det individuella pensionssparandet. Förslaget innebär att återköp underlättas av pensionsförsäkringar med ett tekniskt återköpsvärde understigande ett basbelopp. I övrigt skall det krävas synnerliga skäl för rätt till återköp.
Mot bakgrund av vad som nu anförts saknas det enligt utskottets mening anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd till följd av motionen. Den avstyrks därför.
Värdering av fastigheter
Försäkringsbolagens fastighetsinnehav skall värderas enligt lägsta värdets princip, vilket innebär det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (marknadsvärdet). Detta medför emellertid, anförs det i motion 1992/93:N256 (m), att snabba och stora nedgångar i marknadsvärdena direkt får genomslag i försäkringsbolagens redovisning. Enligt motionären kan det finnas konflikter mellan den försiktighetsprincip som användningen av lägsta värdet är uttryck för och en önskan att redovisa stabila förhållanden över en konjunkturcykel. Hon påpekar att försäkringsbolagen gör åtaganden av långsiktig natur och att stabilare värden på tillgångarna skulle minska variationerna i bolagens återbäringsräntor. Vid värderingen av försäkringsbolagens fastigheter borde en modifierad form av lägsta värdets princip användas. Motionären konstaterar att försäkringsbranschen är föremål för utredning men anför att det är oklart om värderingsprinciperna kommer att behandlas i detta sammanhang. Riksdagen föreslås därför anmoda regeringen att se till att så blir fallet.
Sedan år 1992 pågår en översyn av redovisningslagstiftningen av Redovisningskommittén (Ju 1991:07). Kommittén fick enligt sina direktiv (dir. 1991:71) bl.a. i uppgift att studera om bokföringslagen (1976:125) kan ges ett vidare tillämpningsområde så att antalet särregleringar minskar. I första hand skall kommittén därvid överväga om det är motiverat att även i framtiden ha redovisningsregler för försäkringsbolag och banker som avviker från vad som gäller för företag i allmänhet. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppgift att lägga fram förslag till de lagändringar på redovisningsområdet som kommer att krävas vid en harmonisering med de EG-normer som utvecklats. EG har nämligen antagit ett antal s.k. bolagsdirektiv som bl.a. rör årsredovisning och koncernredovisning och innehåller värderingsregler. Vidare har ett särskilt direktiv antagits om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag. Genom EES-avtalet och tilläggsprotokoll till detta har Sverige åtagit sig att anpassa sin lagstiftning till dessa direktiv. Genom ytterligare tilläggsdirektiv (dir. 1993:6) har kommittén getts ett uttryckligt uppdrag att även föreslå de lagändringar som behövs för en harmonisering med de normer som gäller inom EG i fråga om redovisning för försäkringsföretag och banker. Redovisningskommittén beräknas lägga fram ett betänkande i dessa frågor i början av år 1994.
Försäkringsbolagens värderingsfrågor berörs också i ett förslag till nya placeringsregler för försäkringsbolag (Ds 1993:57). I detta betänkande förordas att tillgångarna värderas till marknadsvärden. Det kan förutses att beredningen i regeringskansliet av detta betänkande samordnas med beredningen av Redovisningskommitténs förslag. Proposition på grundval av dessa betänkanden kan väntas bli avlämnad före utgången av år 1994.
Utskottet avstyrker motion 1992/93:N256 (m) med hänvisning till det pågående utredningsarbete som redovisats i det föregående.
Fullgörandegarantier
Beställare av byggnads- och anläggningsarbeten ställer vanligen krav på att entreprenören skall lämna garanti för sina åtaganden, en s.k. entreprenad- eller fullgörandegaranti. Sådana kan lämnas av banker och försäkringsbolag. I motion 1992/93:N287 (nyd) anförs att möjligheterna för entreprenörer att få sådana garantier är ytterst begränsade beroende dels på konkurser i försäkringsbranschen, dels på kreditförlusterna i banksektorn. Svårigheterna att få garantier gör, enligt motionärerna, att företag inte kan få uppdrag trots att de är kapabla att genomföra entreprenader. I detta läge bör staten ta initiativ och undersöka vilka fullgörandegarantier som kan tryggas, anser motionärerna. De kräver vidare i ett annat yrkande att reglerna för kreditinstituten om lämnande av garantier skall ses över så att instituten bättre kan svara mot byggbranschens behov.
Likalydande yrkanden som de som nu framförs avslogs av riksdagen hösten 1992 (bet. 1992/93:FiU1). Det anfördes därvid bl.a. att kreditförsäkringar, som är ett vidare begrepp än fullgörandegarantier, varit föremål för en statlig utredning samt att två utlandsägda bolag erhållit koncession för att bedriva verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska marknaden. En reservation (nyd) avgavs.
Fullgörandegarantier behandlas av bankerna som vanliga kreditärenden. Enligt bankrörelselagen (1987:617) kräver garantierna därvid kapitaltäckning med upp till 8 % beroende på vilken säkerhet som lämnas. Härutöver har det inte uppställts några särskilda lagregler för bankernas garantigivning.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet yrkandet i motion 1992/93:N287 (nyd) om att reglerna för kreditinstituten att lämna fullgörandegarantier skall utredas.
När det så gäller motionärernas krav på att staten skall ta ett ansvar för att trygga fullgörandegarantierna, vill utskottet till en början påpeka att regeringen hösten 1992 lämnade koncession till försäkringsbolag att bedriva kreditförsäkringsverksamhet. Ett av de aktuella bolagen lämnar fullgörandegarantier och har enligt vad utskottet inhämtat betydande kapacitet att tillhandahålla ytterligare garantier. Finansinspektionen gör vidare enligt uppgift den bedömningen att det inte föreligger någon brist på försäkringar på detta område. Utskottet vill också understryka att bankernas möjligheter att lämna fullgörandegarantier har ökat under senare tid beroende dels på riksdagens beslut om åtgärder för att stärka det finansiella systemet (prop. 1992/93:135, bet. NU16), dels på förbättringen av bankernas kapitaltäckningsgrad. Även riksdagens kommande beslut om åtgärder för att stabilisera bostadskreditmarknaden (se prop. 1993/94:76) kan ha betydelse för entreprenörerna. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets uppfattning inte anledning till några ytterligare åtgärder från riksdagens sida. Även det nu aktuella motionsyrkandet avstyrks därför.
Bildande av ett kreditförsäkringsbolag
Finanskrisen har lett till att försäkringsbolagen har upphört med att lämna bl.a. exportkreditgarantier, hävdas det i motion 1992/93:N282 (nyd). Detta drabbar exportföretag och företag inom byggbranschen. I motionen påpekas att det finns goda möjligheter att bryta sig in på den baltiska marknaden. Svenska företag hamnar dock i underläge, eftersom företag i andra länder har tillgång till exportkrediter och en fungerande kreditmarknad. Regeringen bör engagera sig och skapa bättre förutsättningar i det nu aktuella avseendet, anser motionärerna. De föreslår att staten skall bilda ett nytt bolag fristående från Exportkreditnämnden (EKN) för att tillhandahålla exportkreditgarantier och även fullgörandegarantier. Härigenom kan konkurrens skapas och den nuvarande monopolsituationen brytas. Ledningen för det nya bolaget skall utgöras av personer med branschkunnande och entreprenöranda. Det nya kreditförsäkringsbolaget bör, enligt motionärerna, finansieras genom att 3 miljarder kronor av de förutvarande löntagarfondsmedlen överförs från Fond 92--94. Ägandet i bolaget föreslås stå i proportion till hur mycket som betalats in till löntagarfonderna.
EKN har till uppgift att främja svensk export genom att utfärda garantier. För innevarande budgetår har riksdagen beslutat om en total kreditram på 70 miljarder kronor (prop. 1992/93:100 bil. 4, bet. NU23). Vidare har en särskild kreditram på 1 miljard kronor inrättats för att underlätta export till de baltiska staterna och till Ryssland (bet. 1992/93:UU16). I samband med detta beslut avslogs motionsyrkanden (nyd) om att ramen skulle höjas till 4 miljarder kronor. Yrkandena följdes emellertid upp i en reservation (nyd).
I enlighet med sin instruktion har EKN i en skrivelse till regeringen i oktober 1993 lämnat underlag för att regeringen skall kunna ta ställning till omfattningen och inriktningen av nämndens fortsatta verksamhet. Av skrivelsen framgår att EKN började att behandla ärenden inom den särskilda kreditramen beträffande de baltiska staterna efter den 29 april 1993 och beträffande Ryssland efter den 1 juli 1993. Fram till i mitten av oktober 1993 hade fyra utfästelser beviljats till ett totalt belopp på 66 miljoner kronor. Ansökningar avseende sammantaget 120 miljoner kronor hade avslagits, och ett femtiotal ärenden där det sökta beloppet sammanlagt uppgår till 1 100 miljoner kronor var under beredning.
Fond 92--94 är namnet på den styrelse som givits i uppdrag att svara för utskiftningen av löntagarfondernas medel. Riksdagen har redan fattat beslut om vissa ändamål för användningen av dessa medel. Till riskkapitalbolag har 6,5 miljarder kronor utbetalats. Medel har vidare avsatts dels för s.k. sparpremier till dem som deltagit i det premiegrundande allemanssparandet, dels som ersättning till fondbolag och andra institut på grund av att det nämnda sparandet avbrutits i förtid. Beloppen beräknas till ca 500 miljoner kronor resp. 85 miljoner kronor. Härutöver har riksdagen våren 1993 beslutat att högst 10 miljarder kronor skall överföras till tre forskningsstiftelser (prop. 1992/93:171, bet. UbU16) och att högst 1,7 miljarder kronor skall överföras till två stiftelsehögskolor (prop. 1992/93:231, bet. UbU18). Utbildningsutskottet anförde härvid (bet. 1992/93:UbU16 s. 10) som förtydligande motiv för sitt ställningstagande att om värdet på löntagarfondernas kvarvarande tillgångar skulle överstiga 11,7 miljarder kronor borde regeringen återkomma till riksdagen med förslag om hur dessa resurser skall disponeras för forskning.
Med hänsyn till att riksdagen nyligen har beslutat om en särskild ram för exportkreditgarantier till Baltikum och Ryssland anser utskottet att det saknas anledning att nu pröva omfattningen och inriktningen av denna verksamhet. Det finns enligt utskottets uppfattning inte skäl för staten att etablera ytterligare en organisation för garantigivning till de aktuella länderna. Mot denna bakgrund avstyrks yrkandena i motion 1992/93:N282 (nyd) om bildande av ett särskilt kreditförsäkringsbolag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagförslagen att riksdagen antar de i proposition 1992/93:257 framlagda förslagen till a) lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, dock med ändring att 5 kap. 2 §, 7 kap. 3 § och 8 kap. 6 § erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2, b) lag om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring, c) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), d) lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, e) lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, f) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), g) lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, h) lag om ändring i lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i) lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), j) lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen (1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., dock med ändring att ingressen och ikraftträdandebestämmelsen erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 3, k) lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), dock att ikraftträdandebestämmelsen ändras enligt Föreslagen lydelse i bilaga 4,
2. beträffande kollektiv sakförsäkring att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N266, 1991/92:N271 yrkandena 1, 2 och 4 och motion 1992/93:N213, res. 1 (s) - motiv.
3. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N227, 1991/92:N237 och 1991/92:N279, men. (v)
4. beträffande byte av försäkringsbolag att riksdagen avslår motion 1992/93:N252,
5. beträffande värdering av fastigheter att riksdagen avslår motion 1992/93:N256,
6. beträffande regler för kreditinstituten om fullgörandegarantier att riksdagen avslår motion 1992/93:N287 yrkande 2,
7. beträffande tryggande av fullgörandegarantier att riksdagen avslår motion 1992/93:N287 yrkande 1, res. 2 (nyd)
8. beträffande bildande av ett kreditförsäkringsbolag att riksdagen avslår motion 1992/93:N282. res. 3 (nyd)
Stockholm den 9 november 1993
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m) och Bo Bernhardsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Kollektiv sakförsäkring (mom. 2, motiveringen)
Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Av den" och slutar med "kollektiva sakförsäkringar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller den positiva inställning till kollektiva sakförsäkringar som utskottet tidigare givit uttryck åt (se senast bet. 1990/91:NU31). Genom kollektiva försäkringar kan stora kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade eller underförsäkrade hushåll kan minskas. Då det gäller anslutningsformen vill utskottet erinra om att Högsta domstolen i en dom år 1986 fastställde att ändamålsparagrafen i ett stort antal fackföreningars stadgar medger kollektiva hemförsäkringar med reservationsrätt. Liksom tidigare anser utskottet att det är en uppgift för Finansinspektionen att följa utvecklingen av den aktuella försäkringsformen.
Det är i och för sig önskvärt att en organisation som önskar träffa avtal om kollektiv sakförsäkring utnyttjar den konkurrens det innebär att begära in anbud från flera försäkringsbolag. Det är dock enligt utskottets uppfattning en uppgift för organisationen själv att besluta i en sådan fråga. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden angående kollektiva sakförsäkringar.
2. Tryggande av fullgörandegarantier (mom. 7)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "När det" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar emellertid motionärernas bedömning att entreprenörerna alltjämt har stora svårigheter att erhålla fullgörandegarantier. Detta gäller särskilt för de små och medelstora företagen. Många av dessa företags verksamhet hotas om de inte snabbt kan tillförsäkras garantier och därmed ges förutsättningar att få olika byggnadsuppdrag. Enligt utskottets uppfattning bör staten vidta åtgärder för att motverka effekterna av den överdrivna återhållsamheten från bankers och försäkringsbolags sida när det gäller att lämna fullgörandegarantier. Staten bör kunna ta ett ansvar för att trygga fullgörandegarantierna i det svåra läge som nu råder. Regeringen bör därför anmodas att snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur det uppkomna problemet bör lösas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande tryggande av fullgörandegarantier att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N287 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Bildande av ett kreditförsäkringsbolag (mom. 8)
Bengt Dalström (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "särskilt kreditförsäkringsbolag" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har staten ett ansvar för att se till att svenska företag kan utnyttja de goda förutsättningar som finns att starta verksamhet i och bedriva handel med de baltiska staterna. Små företag behöver olika former av stöd för att våga ta steget in på dessa marknader. Staten bör därför medverka till att företagen kan få tillgång till exportkreditgarantier på samma villkor som företagen i de viktigaste konkurrentländerna. Regeringen bör anmodas att utforma ett förslag till hur ett nytt kreditförsäkringsbolag kan byggas upp för att möta de nämnda behoven av garantier. Bolaget bör, enligt utskottets uppfattning, ges möjlighet att till en början lämna garantier inom en ram på sammanlagt 3 miljarder kronor. När det gäller exportkreditgarantier skulle ett sådant bolag bli ett alternativ och en konkurrent till Exportkreditnämnden, vilket bör åstadkomma en positiv stimulans på denna marknad. I enlighet med vad som sägs i motion 1992/93:N282 (nyd) bör det nya bolaget ledas av personer med branschkunnande och entreprenöranda.
Regeringen bör lägga fram förslag om bildande av ett kreditförsäkringsbolag i enlighet med vad som här anförts. Häri bör också ingå förslag till hur verksamheten skall finansieras.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande bildande av ett kreditförsäkringsbolag att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N282 yrkande 1 och med avslag på motion 1992/93:N282 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Vad gäller kollektiv sakförsäkring instämmer jag i de motiv för avslag på motionerna som anförs i reservation 1 (s).
I likhet med vad som sägs i motion 1991/92:N227 (v) anser jag att försäkringsbolagen gör sig skyldiga till diskriminering av kvinnorna, när de tillämpar olika villkor för kvinnor och män för pensionsförsäkringar. Sverige har ratificerat FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. För att Sverige skall fullgöra sitt åtagande krävs enligt min uppfattning att försäkringsbolagen ändrar sina villkor. Försäkringslagstiftningen ses visserligen för närvarande över av en särskild utredning, men det är oklart om den kommer att lägga fram förslag som leder till könsneutrala försäkringsvillkor. För att säkerställa att så blir fallet bör riksdagen anmoda regeringen att utfärda tilläggsdirektiv med den angivna inriktningen. Utredningen bör slutföra sitt arbete i denna del skyndsamt.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N227 och med anledning av motionerna 1991/92:N237 och 1991/92:N279 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna del.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
5 kap.
2 §
Företrädaren skall -- -- -- -- -- av Finansinspektionen.
I redogörelsen -- -- -- -- -- till betalning.
Sådan tilldelad -- -- -- -- -- till ersättningsreserven.
Ansvarar flera -- -- -- -- -- denna försäkringsgivare.
En försäkringsgivare som En försäkringsgivare som
från ett fast från ett fast
driftställe här i landet driftställe här i landet
driver driver
gränsöverskridande gränsöverskridande
verksamhet avseende verksamhet avseende
skadeförsäkring skall, skadeförsäkring skall,
om den årliga om den årliga
premieintäkten, utan avdrag premieintäkten, utan avdrag
för för
återförsäkring, återförsäkring,
från ett EES-land från ett EES-land
överstiger ett belopp som överstiger ett belopp som
motsvarar 2 500 000 ecu, motsvarar 2 500 000 ecu,
särskilt redovisa det särskilt redovisa det
försäkringstekniska försäkringstekniska
resultatet avseende resultatet avseende
sistnämnda verksamhet. sistnämnda verksamhet.
Finansinspektionen får Regeringen eller, efter
meddela närmare regeringens bemyndigande,
föreskrifter om denna Finansinspektionen får
redovisning. meddela närmare
föreskrifter om denna
redovisning.
7 kap.
3 §
En försäkringsgivare -- -- -- -- -- sådan försäkringsrörelse.
Om det -- -- -- -- -- överlåtelsen avser.
Är den -- -- -- -- -- överlåtelsen beaktats.
En försäkringsgivare -- -- -- -- -- till överlåtelsen.
Ansökan om -- -- -- -- -- tillämpliga delar.
Om ansökningen -- -- -- -- -- försäkringsrörelselagen tillämpas.
Finansinspektionen får Regeringen eller, efter
meddela närmare regeringens bemyndigande,
föreskrifter om de Finansinspektionen får
handlingar som skall bifogas meddela närmare
en ansökan om tillstånd. föreskrifter om de
handlingar som skall bifogas
en ansökan om tillstånd.
8 kap.
6 §
Finansinspektionens beslut om
1. att avslå en ansökan om koncession enligt 3 kap. 3 eller 4 §,
2. att avslå en ansökan 2. att avslå en ansökan om att utfärda intyg enligt om att utfärda intyg enligt 3 kap. 6 § fjärde 3 kap. 6 § tredje stycket, stycket, 3. att förbjuda en försäkringsgivare att förfoga över sina tillgångar enligt 6 kap. 5 § femte stycket,
4. att återkalla koncession för gränsöverskridande verksamhet eller förbjuda sådan verksamhet enligt 6 kap. 8 § tredje eller fjärde stycket eller
5. om att förelägga vite 5. att förelägga vite får överklagas till kammarrätten.
Finansinspektionens beslut -- -- -- -- -- hos regeringen.
Finansinspektionen får -- -- -- -- -- gälla omedelbart.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen (1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Bilaga 3
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs att Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1324) om lagen (1992:1324) om ändring i lagen (1992:560) ändring i lagen (1992:560) om ändring i lagen om ändring i lagen (1992:160) om utländska (1992:160) om utländska filialer m.m. skall ändras filialer m.m. skall ändras så att 3 § och så att 3 § och ikraftträdandebestämmelsen ikraftträdandebestämmelsen till ändringslagen 1992:560 får följande lydelse. får följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft, Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 § 1, 3 såvitt avser 3 § 1, 3, 4 och 6 den dag regeringen och 6 den dag regeringen bestämmer och i övrigt bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993. den 1 januari 1993.
Föreslagen ändring av ikraftträdandebestämmelsen till lagen om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) Bilaga 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1994. såvitt avser tredje stycket
den 1 januari 1994 och i
övrigt den dag regeringen
bestämmer.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna2
Utskottet3 Lagförslagen3 Kollektiv sakförsäkring6 Försäkringsvillkor och jämställdhet7 Byte av försäkringsbolag9 Värdering av fastigheter10 Fullgörandegarantier11 Bildande av ett kreditförsäkringsbolag12 Hemställan13
Reservationer 1. Kollektiv sakförsäkring (s)14 2. Tryggande av fullgörandegarantier (nyd)15 3. Bildande av ett kreditförsäkringsbolag (nyd)15
Meningsyttring av suppleant (v)16
Bilagor 1. Regeringens lagförslag17 2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige104 3. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen (1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.106 4. Föreslagen ändring av ikraftträdandebestämmelsen till lagen om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)107