Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Betänkande N:o 4.
7
IV:o 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 18 Febr. 1868, kl. 1 e. ni.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Betänkande N:o 4,
med anledning af väckt förslag om ändring i sättet för
besluts fattande om förening af klockare- och orgelnistsysslor.
Uti en till Utskottet hänvisad motion (N:o 33) har Herr P. Nilsson
från Christianstads län, efter anförande hurusom Kongl. Resolutionen den
20 Juli 1794 skulle föreskrifva, “att orgelnist- och klockare-sysslorna icke
få förenas utan pastors och församlingens gemensamma samtycke“ och att
deraf skulle följa, “att, om en församling, som måste löna både klockare och
orgelnist, enhälligt beslutar att förena dessa båda befattningar, för att icke
betungas med aflöning af tvänne tjensteman, hvilkas sysslor rätteligen synas
böra vara förenade, så kunde likväl pastor, genom sin vägran af tjensternas
förening, tillintetgöra ett sådant beslut" samt att “genom Kongl. Brefvet
den 17 December 1809 visserligen vore förklaradt, att frågan om förening
af klockare- och orgelnist-tjensterna komme att framdeles, såsom dittills, bero
af församlingens eget beslut, men att det häraf ej vore klart, att pastors i
först åberopade Kongl. Resolution stadgade veto för dylika frågors afgörande
är upphäfdt, föreslagit:
“att då församlingens röstegande medlemmar å kyrkostämma enhälligt
eller genom röstpluralitet besluta, att klockare- och orgelnist-sysslorna
skola förenas, må sådant beslut gå i verkställighet,
äfven om pastor icke skulle vilja bifalla detsamma."
Härvid förekommer väl, att ofvannämnda i motionen åberopade författningar
ej exsistera, men då af de dervid tydligen åsyftade, nemligen Kongl.
Resolutionen den 20 Juni 1794 samt Kongl. Brefvet den 7 December 1809,
s
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 3) Betänkande N:o 4.
det förstnämnda endast innehåller ett förtydligande af Kongl. Resolutionen
den 20 November 1786 så till vida, att kyrkoherdens röst vid klockareval
skall räknas lika med halfva beloppet af de församlingens röster, som vid
valet blifvit afgifna och för lagliga erkända; samt motionären med sitt förslag
ej synes vilja åstadkomma något annat, än att kyrkoherden, när församlingen
beslutat orgelnist- och klockare-sysslors förening, ej må kunna
hindra sådant besluts verkställighet eller derför kunna sätta sitt veto, och af
Kyrkolagens allmänna stadgande, 24 Kap. 30 och 31 §§, jemfördt med ofvan
citerade Kongl. Resolutioner (den 20 November 1786 och den 20 Juni
1794) och Kongl. Bref (den 7 Dec. 1809) samt Kongl. Resolutionen den
7 Juli 1832, otvetydigt framgår, att så ej är förhållandet, utan att församlingen
ensam beslutar vid fråga om orgelnist- och klockare-sysslors förening,
samt att kyrkoherdens röst skall, i fråga om de förenade sysslornas tillsättande,
i likhet med hvad för de särskilda sysslornas tillsättande är föreskrifvet,
endast beräknas lika med halfva beloppet af de församlingens röster,
som vid valet blifvit afgifna och för lagliga erkända, så får Utskottet, helst
de för provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän härutinnan
gällande särskilda föreskrifter åt kyrkoherden ej inrymma vidsträcktare utan
mindre rösträtt, än honom, enligt ofvan, i det s. k. gamla Sverige tillkommer,
samt dessutom påföljden af en, uppå Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
redan beroende, af Rikets Ständer den i8 Juni 1866 afgifven underdånig
anhållan om ändring af gällande stadganden angående val af klockare, orgelnist
och annan kyrkobetjening torde höra afvaktas, innan mindre väsendtliga
förändringar i detta hänseende föreslås, vördsamt hemställa,
att denna motion ej må till någon Kammarens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 Februari 1868.
På Utskottets vägnar:
A. ROSENQUIST.