Alternativ till traditionell burhållning av höns
Betänkande 1996/97:JoU9
Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JOU09
Alternativ till traditionell burhållning av höns
Innehåll
1996/97 JoU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:64 Alternativ till traditionell inhysning av värphöns och nio motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas en motion från allmänna motionstiden år 1996. Regeringen anser bl.a. att förbudet mot traditionella burar skall kvarstå och kompletteras genom att funktionskrav införs i 9 § djurskyddsförordningen. Dispenser från delar av funktionskraven för en begränsad tid förutsätts kunna ges för burar som uppfyller högt ställda djurhälso- och djurskyddskrav. Utskottet har inga invändningar mot regeringens bedömningar och avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats 15 reservationer och fyra särskilda yttranden.
Skrivelsen Regeringen (Jordbruksdepartementet) redovisar i skrivelse 1996/97:64 regeringens bedömningar mot bakgrund av Statens jordbruksverks rapport Värphöns ( Kontrollstation 1996. Regeringen anser att förbudet mot traditionella burar skall kvarstå och kompletteras genom att funktionskrav införs i 9 § djurskyddsförordningen (1988:539). De väsentligaste funktionskraven vid inhysning av värphöns är tillgång till värprede, sittpinne och sandbad. Dessutom skall inhysningen ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar hålls på en låg nivå. Funktionskraven avses gälla alla inhysningssystem för värphöns. Dispens från delar av funktionskraven för en begränsad tid förutsätts kunna ges för traditionella burar som uppfyller högt ställda djurhälso- och djurskyddskrav. Takten i avvecklingen av traditionella burar blir beroende av hur bra anläggningarna är från djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Jordbruksverket får i uppdrag att utarbeta en aktionsplan som går ut på att de traditionella burarna successivt byts ut mot andra hönshållningssystem till dess att inga sådana burar finns kvar.
Motioner med anledning av skrivelsen 1996/97:Jo7 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burförbud samt om inventering av goda erfarenheter av produktion med frigående höns. 1996/97:Jo8 av Ulf Melin och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling och prövning av ny teknik. 1996/97:Jo9 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om hönsnäringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett investeringsstöd för äggproduktion, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj i syfte att öka kunskapen hos konsumenterna om ägg som produceras i djurvänliga system, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av forskning och avelsarbete för äggproduktion på golv. 1996/97:Jo10 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ordet burar bör bytas till system i 9 § djurskyddsförordningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Konsumentverket bör ges i uppdrag att utföra en undersökning om märkning och marknadsföring. 1996/97:Jo11 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att 9 § djurskyddsförordningen skall bibehålla sin nuvarande lydelse i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskningen bör koncentreras på att lösa identifierade problem vid golvhönshållning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beviljande av dispenser, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att burar inte får bytas ut i befintliga anläggningar mot nya burar efter den 1 juli 1997, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett förslag om stöd till redan etablerade och nya producenter med golvhönshållning i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att förbud mot burhöns införs inom EU. 1996/97:Jo12 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 9 § djurskyddsförordningen ändras i enlighet med följande: "Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra system än sådana som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt utrymme. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar hos hönsen hålls på en låg nivå. Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur höns skall inhysas. Om det finns särskilda skäl får Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som meddelas av verket.", 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äggproduktionen i Norrland, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av framtidens äggproduktion, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ekonomisk satsning på en mer småskalig äggproduktion, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur Sverige bör verka för en förändrad äggproduktion i EU, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsstödets utformning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på forskningen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppfödning av värphönskycklingar, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispens från burförbudet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av ägg, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omställningen årligen bör återrapporteras till riksdagen. 1996/97:Jo13 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om harmoniserade EU-regler för värphönshållningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att från svensk sida fortsatt verka för ändring av EU:s lagstiftning så att värphönsens välfärd förbättras, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta konsumentintresset styra valet av produktionssystem. 1996/97:Jo14 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tidigare beslutat datum, 1 januari 1999, för förbud att ha höns i bur skall bestå, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att meningen "Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar" i 9 § djurskyddsförordningen skall stå kvar oförändrad, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 9 § djurskyddsförordningen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att salmonellakontaminerade foderråvaror inte får användas för framställning av hönsfoder, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genetiska defekter på höns, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning på s.k. modifierade burar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om godkännande av de högintensiva system som ingått i ny teknikprovning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om djurskyddskrav, täthet m.m. för system för värphöns, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om veterinärkontroll av värphöns, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidsbegränsning för dispenser för buranläggningar till högst en insättning under 1999, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav för dispens avseende miljöskyddslagen och skötsellagen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på genomförd salmonellakontroll för att få dispens, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att befintliga burar inte får bytas mot nya, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antal höns per m2 i burarna, som blir kvar på dispens, inte får vara högre än i andra system, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av burägg producerade på dispens efter den 1 januari 1999, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en komplettering av målet att 10 % av arealen skall vara ekologiskt odlad år 2000 till att gälla även äggproduktionen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en plan för att genomföra målet att 10 % av äggproduktionen skall vara ekologisk år 2000, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsa antal värphöns per producent, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rådgivning för ekologisk äggproduktion, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till alternativ äggproduktion, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av burägg för att konsumenten skall få korrekt information, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige även fortsättningsvis skall driva på i EU för att få ett burförbud till stånd, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frågans fortsatta hantering med skrivelser från regering till riksdag, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföringspengar till det svenska ägget. 1996/97:Jo15 av Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag att ändra 9 § djurskyddsförordningen så att andra burar än de traditionella blir tillåtna om de uppfyller vissa krav, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av regeringens ändringsförslag av 9 § djurskyddsförordningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta föreskrifter med hänsyn tagen till de krav som anges, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att byte av burar i befintliga anläggningar mot nya burar inte skall få förekomma efter den 1 januari 1997, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dispens för traditionella burar skall upphöra med utgången av år 2000, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dispens för traditionella burar endast skall kunna beviljas om godkännanden föreligger enligt miljöskydds- och skötsellagen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snedvridning av konkurrensen mellan system inte får förekomma och därför måste samma ytkrav gälla för en höna i bur som på golv, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ekonomiskt stöd i någon form också måste utgå till producenter som redan etablerat golvuppfödning och till blivande äggproducenter som är nystartare, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskningsmedel inte skall anvisas för fortsatt forskning om modifierade burar, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om till vilka områden forskningsanslagen bör koncentreras, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ som kan leda till att märkning av burägg kommer till stånd, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen regelbundet skall rapportera om den fortsatta utvecklingen till riksdagen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens ståndpunkt gentemot EU bör vara att förbud mot burhållning av värphöns införs.
Motion från allmänna motionstiden 1996 1996/97:Jo526 av Tomas Högström och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bursystem för höns.
Utfrågning Utskottet anordnade den 6 februari 1997 en offentlig utfrågning angående regeringens bedömningar i skrivelse 1996/97:64. Deltagare var Jordbruksverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens veterinärmedicinska anstalt, SLU, Föreningen djurens vänner, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges veterinärförbund, LRF, Familjejordbrukarna, SFS Svenska ägg, Ekologisk fjäderfäproduktion, Föreningen fria höns, Konsumenter i samverkan, Svenska lantägg AB, Kronägg, Sörgårdsägg och Pelle och Lisa AB. En utskrift från utfrågningen fogas till detta betänkande som bilaga.
Utskottet
Inledning I djurskyddslagen (1988:534) som trädde i kraft den 1 juli 1988, föreskrivs bl.a. att djur skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Enligt 9 § djurskyddsförordningen (1988:539) får höns för äggproduktion inte inhysas i burar. Befintliga anläggningar får dock användas till utgången av år 1998. Vid behandlingen av propositionen om den nya djurskyddslagen uttalade riksdagen att alternativa inhysningssystem för värphöns inte får leda till försämringar från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt. Det bör t.ex. inte accepteras att medicineringen ökar eller att s.k. näbbtrimning kommer till användning. Riksdagen beslutade även att en utvärdering av arbetet med forskning och försök beträffande olika system för hållande av värphöns skulle göras i form av en s.k. kontrollstation efter en femårsperiod, dvs. år 1993. Förutom denna kontrollstation beslutade riksdagen att en lägesavstämning för pågående försök med alternativa inhysningssystem skulle ske under år 1991 (1990/91:JoU18). I enlighet med detta har regeringen inkommit med två skrivelser (skr. 1991/92:68, JoU11 resp. 1993/94:106, JoU14). I det sistnämnda beslutet gav riksdagen regeringen i uppdrag att årligen redovisa utvecklingen inom äggproduktionen och arbetet med omställningen av nuvarande burhållningssystem. I regeringens skrivelse 1994/95:121 lämnades en sådan redogörelse. Vid behandlingen av skrivelsen underströk utskottet att beslutet om avveckling av burhönssystemet inte får innebära att svensk äggproduktion slås ut och ersätts med ägg producerade i andra länders bursystem (1994/95:JoU12). Vidare beslutade riksdagen att en omfattande kontrollstation skulle förläggas till år 1996, vilket innebar att den redovisning som enligt tidigare riksdagsbeslut skulle göras år 1995 kunde undvaras. Statens jordbruksverk har den 1 april 1996 på uppdrag av regeringen redovisat utvecklingen inom äggnäringen och djupgående utvärderat arbetet med omställning av nuvarande burhållningssystem (Jordbruksverkets rapport 1996:6 Värphöns ( Kontrollstation 1996). Utskottet redovisar i det följande regeringens bedömningar med anledning av Jordbruksverkets rapport. De delar av skrivelsen som inte kommenteras närmare har inte föranlett några invändningar från utskottets sida.
Inhysning av höns
Skrivelsen Regeringen bedömer att 9 § djurskyddsförordningen (1988:539) bör ändras så att den får följande lydelse: ?Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra burar än sådana som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar hålls på en låg nivå. Kraven i första stycket gäller även andra inhysningsformer. Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur höns skall inhysas. Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som meddelas av verket.? Enligt regeringen är det angeläget att förbudet mot traditionella burar genomförs, eftersom de inte motsvarar djurskyddslagens krav. Utgångspunkten måste vara att värphöns skall inhysas på ett sådant sätt som är förenligt med djurskyddslagens krav på god djurmiljö, god djurhälsa och möjlighet för djuren att bete sig naturligt (4 § djurskyddslagen). Det viktigaste när det gäller inhysningssystem är att utgå ifrån vad som är betydelsefullt för hönsen. Det är helt klart att traditionella burar inte uppfyller djurskyddslagens krav när det gäller möjligheten till naturligt beteende, även om djurhälsan oftast är mycket god i dessa burar. Detta innebär emellertid inte att alla bursystem i sig nödvändigtvis måste vara förkastliga. Inhysningssystem där hönsen tillåts utföra flera av sina grundläggande beteenden och där samtidigt hälsotillståndet är gott och dödligheten låg måste betraktas som fördelaktiga för djuren. Detta gäller även om de till det yttre har en sådan begränsning att de kan anses vara en form av burar. Funktionskraven som de beskrivits av institutionen för husdjurshygien vid SLU är biologiskt grundade och inriktar sig på hönans behov generellt. De begränsar sig därför inte till att gälla i ett enskilt system. Tvärtom är dessa för hönan grundläggande behov desamma oavsett inhysningsform och gäller såväl för befintliga som för framtida system. Regeringen delar i denna del Konkurrensverkets bedömning att det i regel är mer ändamålsenligt att ställa funktionskrav på en verksamhet än att detaljreglera och införa förbud mot exempelvis vissa tekniska lösningar. Genom funktionskrav befrämjas flexibilitet och alternativa lösningar som öppnar möjligheter för en ökad mångfald inom ett verksamhetsområde. Den främsta nackdelen med inredda burar, jämfört med system för frigående höns, är en mer begränsad rörelsefrihet för hönsen. Det kan emellertid inte anses som en fördel för hönsen att de har möjlighet att röra sig över stora ytor, om detta samtidigt innebär förhöjd risk att utsättas för hackning i kloaken och utdragning av tarmarna med döden som följd. Forskning med inredda burar visar goda resultat just från djurhälso- och djurskyddssynpunkt, förmodligen på grund av bl.a. den naturliga gruppstorleken. De är därför väl värda att pröva vidare i ny teknikprovning.
Motionerna Enligt motion Jo7 (c) bör burförbudet ligga fast och dessutom bör Jordbruksverket få i uppdrag att ta reda på de goda erfarenheter av produktion med frigående höns som finns i landet. De dispenser som Jordbruksverket givit för försöksanläggningar med högintensiva golvsystem har enligt motion Jo8 (m) varit för få eftersom utvecklingen hittills inte tycks ha lett till några framsteg. Det vore därför önskvärt att nya idéer fick större möjligheter att utvecklas och hävda sig i konkurrensen. Ett stort antal motioner innehåller förslag om förändringar i 9 § djurskyddsförordningen. I motion Jo10 (c) yrkande 1 föreslås en modifiering av de förändringar som regeringen föreslår i djurskyddsförordningen innebärande att ordet burar i 9 § byts mot system. Enligt motion Jo11 (m) yrkande 1 bör 9 § djurskyddsförordningen behålla sin nuvarande lydelse.
I motion Jo12 (v) yrkande 1 anförs att 9 § bör ha följande lydelse:
Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra system än sådana som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt utrymme. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar hos hönsen hålls på en låg nivå. Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur hönsen skall inhysas. Om det finns särskilda skäl får verket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i enlighet med de föreskrifter som meddelas av verket. Vidare anförs i motionens yrkande 3 att inriktningen av framtidens äggproduktion måste vara att den skall bli mer småskalig och bedrivas på ett sådant sätt att den kan leva upp till den svenska djurskyddslagstiftningens höga krav. Tidigare beslutat datum för förbud att ha höns i burar bör enligt motion Jo14 (mp) yrkande 1 bestå. I yrkandena 2 och 3 föreslås förändringar som innebär att 9 § djurskyddsförordningen får följande lydelse:
Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar. Alla system för värphöns skall uppfylla hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och rörelse. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att riskerna för dödlighet och beteendestörningar minimeras. Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur höns skall inhysas. Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som meddelas av verket. Enligt yrkande 7 bör regeringen snarast ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram ett sådant regelverk att de högintensiva golvhönssystemen kan godkännas. Motionärerna anser även att djurskyddskraven bör vara lika för samtliga i landet förekommande system för inhysning av värphöns. För att kontrollera detta bör en veterinärkontroll och rådgivning skapas (yrkandena 8 och 9). Vidare anförs att riksdagen, i likhet med vad som gäller för växtodlingen, bör sätta som mål att 10 % av äggproduktionen skall vara ekologisk år 2000. Regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att uppnå målet (yrkandena 16 och 17). Motionärerna anser vidare i yrkande 18 att möjligheten att begränsa antalet värphöns per producent bör ses över. I motion Jo15 (fp) yrkande 1 anförs att inga bursystem för värphöns bör tillåtas. Vidare anförs i motionens yrkande 2 att ordet burar i regeringens förslag till ändring av 9 § djurskyddsförordningen bör bytas mot system, tillräckligt utrymme bör läggas till efter ordet sandbad och uttrycket ?hålls på en låg nivå? bör ändras till minimeras. Jordbruksverket bör enligt yrkande 3 få i uppdrag att utarbeta föreskrifter i enlighet med dessa krav. Motionären anför dessutom att samma ytkrav måste gälla för en höna i bur som för en på golv för att konkurrensen inte skall snedvridas mellan olika system (yrkande 7). Enligt motionerna Jo13 yrkande 3 och Jo526 (båda m) bör konsumenternas fria val av ägg från olika produktionssystem ha en avgörande betydelse för den svenska äggproduktionens framtida val av produktionssystem.
Utskottets överväganden Som framgår av inledningen ovan beslutade riksdagen år 1988 om en ny djurskyddslag (1988:534). Utskottet uttalade då att man delade jordbruksministerns uppfattning att burhönssystemet borde avvecklas, främst på den grunden att det inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser djurens grundläggande behov. Samtidigt underströk utskottet att alternativa system inte får leda till försämringar från djurhälso- eller arbetsmiljösynpunkt. Utskottet uttalade även att forskning och försök beträffande olika system tills vidare skulle bedrivas parallellt (prop. 1987/88:93, JoU22). Vid senare behandlingar av frågan har utskottet uttalat att beslutet om avveckling av burhönssystemet inte får innebära att svensk äggproduktion slås ut och ersätts med ägg producerade i andra länders bursystem (1993/94:JoU14, s. 22). Vid detta tillfälle underströk utskottet även vikten av att forskningen rörande alternativ till de traditionella bursystemen blir så mångsidig som möjligt. Verksamheten borde kunna omfatta även modifierade bursystem, under förutsättning att dessa bedöms kunna uppfylla kraven från arbetsmiljö- och djurskyddssynpunkt. Utskottet anser i likhet med regeringen att utgångspunkten för vilka inhysningssystem för värphöns som skall vara tillåtna måste vara att de är utformade på ett sätt som är förenligt med djurskyddslagens krav på god djurhälsa, god djurmiljö och möjlighet för djuren att bete sig naturligt. De traditionella burarna uppfyller inte dessa krav och bör därför inte tillåtas. De modifierade burarna är ännu inte provade enligt de regler som gäller för ny teknikprovning och deras överensstämmelse med bl.a. djurskyddslagens krav är alltså ännu inte klargjord. Högbeläggningssystem för produktion på golv är heller inte godkända ännu även om man kommit en god bit på väg med dessa system. Utskottet vill understryka att syftet med funktionskraven är att endast system som uppfyller djurskyddslagens grundläggande krav skall kunna godkännas. Samtidigt befrämjas flexibilitet och alternativa lösningar som öppnar möjligheter för en ökad mångfald inom verksamhetsområdet. Utskottet har således inga invändningar mot regeringens bedömning vad gäller utformningen av 9 § djurskyddsförordningen och avstyrker därmed motionerna Jo7, Jo10 yrkande 1, Jo11 yrkande 1, Jo12 yrkande 1, Jo15 yrkandena 1(3 och 7 samt Jo14 yrkandena 1(3 och 8. Utskottet delar uppfattningen i motionerna Jo13 och Jo526 så till vida att konsumenterna genom att efterfråga ägg från ett visst produktionssystem också kommer att påverka näringens val av system. Frågan berörs även i nästföljande avsnitt om marknaden och konsumenterna. Under förutsättning att systemen uppfyller de krav som statsmakterna ställer finns det i övrigt inga hinder mot att näringen anpassar utbudet av ägg efter konsumenternas fria val. Med dessa konstateranden föreslår utskottet att motionerna Jo13 yrkande 3 och Jo526 lämnas utan vidare åtgärd. I 3 § djurskyddslagen (1988:534) anges att stall och andra förvaringsutrymmen skall ge djuren tillräckligt utrymme och skydd samt hållas rena. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk får meddela ytterligare föreskrifter om att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen. Enligt 7 § djurskyddsförordningen (1988:539) skall nya tekniska system och ny teknisk utrustning för djurhållning ha godkänts från djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan de får användas. Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag. Frågor om godkännande av ny teknik prövas enligt 8 § av Jordbruksverket. Lantbruksstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) gav år 1990 ut föreskrifter och allmänna råd om godkännande av ny teknik för djurhållning (LSFS 1990:41). Av dessa föreskrifter framgår bl.a. att godkännande av ny teknik krävs för flertalet djurslag. Vidare framgår att ansökningarna kan hänföras till tre olika kategorier. Den första är enkla ärenden där beslut kan fattas på föreliggande handlingar. I den andra kategorin måste beslutsunderlaget kompletteras med ytterligare fakta och synpunkter från experter, litteraturstudier m.m. Den tredje kategorin utgörs av sådana ärenden där försöksmässig prövning måste genomföras innan beslut i ärendet kan fattas. De alternativa systemen för inhysning av värphöns hänför sig till den tredje kategorin. Mot bakgrund av att äggnäringen, till följd av burförbudet, stod inför en radikal förändringsprocess har Jordbruksverket ansett det angeläget att prövningar av nya system sker efter en gemensam mall. Med stöd av en särskild referensgrupp inrättade därför Jordbruksverket år 1992 ett program för utvärdering av nya system för frigående värphöns (beslut 1992-03-24). I försöksplanen är fastställt ett antal nivåer på olika försöksparametrar som måste uppnås för att djurhållningen skall bedömas vara djurhälso- och djurskyddsmässigt godtagbar. För närvarande pågår prövning av tre fabrikat av intensiva golvsystem. Utskottet vill för sin del anföra följande. Användning av felaktiga inhysningssystem kan orsaka djur onödigt lidande, medföra arbetsmiljöproblem och få ekonomiska konsekvenser för producenterna. Genom att ny teknik förprövas kan dessa problem i stor utsträckning undvikas. Det är samtidigt viktigt att nya system för inhysning av värphöns kommer ut på marknaden så att övergången till en mer djurvänlig äggproduktion möjliggörs. Utskottet utgår ifrån att regeringen kontinuerligt följer upp hur Jordbruksverkets program för ny teknikprovning påverkar utvecklingen av nya system för inhysning av värphöns och vid behov vidtar åtgärder. I detta sammanhang torde det även vara väsentligt att bevaka hur de förändrade dispensmöjligheterna påverkar producenternas benägenhet att delta i utprovning av nya system. Vad som här anförts torde i stor utsträckning tillgodose motionerna Jo8 och Jo14 yrkande 7. Reglerna för det svenska hälsokontrollprogrammet för höns anges i Jordbruksverkets författningssamling SJVFS 1994:45 (ändrat 1995:123). Reglerna grundas bl.a. på lagen (1992:1683) om provtagning på djur respektive lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur. Syftet med programmet är framför allt att hindra spridning av infektionssjukdomar och är därför primärt inriktat på avelsbesättningar och kläckerier. Programmet föreskriver bl.a. att veterinär med särskild behörighet skall företa besök vid anläggningarna. Vid besöken skall bl.a. fjäderfäna inspekteras och kontroll göras av att erforderlig provtagning har ägt rum. Enligt den obligatoriska salmonellakontrollen (SJVFS 1995:78) skall alla värphöns vid besättningar med fler än 200 höns testas minst två gånger under produktion och tre till fyra veckor före slakt. En gång per år skall en veterinär ta prov på hönsen. Sedan år 1970 finns även ett frivilligt förebyggande program för salmonellakontroll för fjäderfä som Jordbruksverket är huvudman för (SJVFS 1995:79). Anslutningen bland slaktkycklingbesättningarna är sedan länge nästan hundraprocentig och nya regler för ersättning vid salmonellainfektion på värphöns har gjort att intresset bland värphönsproducenter har ökat kraftigt. Anslutningen till den frivilliga salmonellakontrollen ställer bl.a. krav på statligt förordnade besättningsveterinärer. Veterinären skall bl.a. minst en gång per år inspektera varje del av en anläggning som är ansluten till kontrollen. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo14 yrkande 9. Utskottet har inte funnit anledning att förorda något närmare angivet mål för andelen ekologiskt producerade ägg, vilket föreslås i motion Jo14 (yrkandena 16 och 17). I enlighet med vad utskottet anfört ovan bör konsumenternas fria val vara en av de faktorer som avgör produktionsinriktningen. Motionen avstyrks i berörda delar. När det gäller statliga ingripanden för att främja småskaliga anläggningar vill utskottet erinra om att äggproduktionen omfattas av offentligrättsliga regleringar och krav i bl.a. plan- och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen (1969:387) och lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Utskottet ser för sin del inga påtagliga fördelar med att införa ytterligare statliga styrmedel i form av t.ex. reglering av antalet höns per anläggning. En sådan reglering skulle för övrigt kunna leda till en nedläggning eller omfördelning av produktionsplatser och arbetstillfällen inom landet, där möjligheterna att närmare bedöma fördelar och nackdelar förefaller begränsade. Det väsentliga i det ärende som utskottet nu har att bereda är att anläggningarna uppfyller kraven från djurskyddssynpunkt. Utskottet avstyrker motion Jo12 yrkande 3 och Jo14 yrkande 18.
Marknaden och konsumenterna
Skrivelsen Medel för att upplysa konsumenterna om i vilka inhysningssystem äggen har producerats kan disponeras från anslaget G 8. Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet. Det bör göras undersökningar om hur mycket konsumenterna är beredda att betala för ägg som produceras i djurvänliga system. Det är i dag oklart hur högt konsumenterna värderar djurvänlig hönshållning och vad konsumenten vid inköpstillfället är villig att betala för djurvänligt producerade ägg. Det finns inga svenska vetenskapliga undersökningar gjorda i frågan. Det är särskilt svårt att bedöma konsumenternas reaktioner i tider när ekonomin stramas åt. Regeringen delar Jordbruksverkets och remissinstansernas uppfattning att konsumenternas betalningsvilja kommer att vara avgörande för vilka system inom hönshållning som kan användas i framtiden. Regeringen vill framhålla konsumentorganisationernas viktiga roll när det gäller att upplysa konsumenterna om i vilka inhysningssystem äggen har producerats och att bl.a. motivera konsumenterna så att de i butiken gör sådana val som främjar en god djuromsorg. Medel för detta kan disponeras från anslaget G 8. Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet.
Motionerna Enligt motion Jo9 (kd) yrkande 3 bör det åläggas Livsmedelsverket att ansvara för en central informationskampanj i syfte att skapa medvetenhet hos konsumenterna om en mer djurvänlig äggproduktion och dess villkor. Konsumentverket bör enligt motion Jo10 (c) yrkande 2 ges i uppdrag att undersöka märkning och marknadsföring av ägg och arbeta för att dessa förbättras. Arbetet bör ske i samarbete med Livsmedelsverket och berörda konsumentorganisationer. Enligt motion Jo14 (mp) yrkande 24 bör näringen med hjälp av staten satsa marknadsföringsmedel för att få konsumenterna att återfå förtroendet för ägget. I motion Jo12 (v) yrkande 10 anförs att regeringen bör uppmana svenska äggproducenter att följa EG:s märkningssystem. Det är enligt motion Jo14 (mp) yrkande 21 angeläget att regeringen tillsammans med packerierna och handeln kommer överens om ett märkningssystem där det klart framgår på vilket sätt äggen producerats. De burägg som efter den 1 januari 1999 produceras på dispens skall, om så är möjligt med hänsyn till aktuella EG-regler, märkas som burägg enligt yrkande 15. Enligt motion Jo15 (fp) yrkande 11 bör regeringen ta initiativ som kan leda till att märkning av burägg kommer till stånd.
Utskottets överväganden Regeringen framhåller i skrivelsen konsumentorganisationernas viktiga roll när det gäller att upplysa konsumenterna om i vilka inhysningssystem äggen har producerats och att bl.a. motivera konsumenterna så att de i butiken gör sådana val som främjar en god djuromsorg. Medel för detta ändamål kan enligt regeringen disponeras från anslaget G 8. Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet. Regeringen anser att det bör göras undersökningar om hur mycket konsumenterna är beredda att betala för ägg som produceras i djurvänliga system. Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av information till konsumenterna och vill i likhet med vad som anförs i flera motioner framhålla att även producenterna bör ha ett intresse av att konsumenterna är insatta i skillnaderna mellan olika produktionssystem. Utskottet är dock inte berett att uttala sig om vilka former informationsinsatserna bör få. Med hänvisning till vad som här anförts föreslår utskottet att motionerna Jo9 yrkande 3, Jo10 yrkande 2 och Jo14 yrkande 24 lämnas utan vidare åtgärd. När EG:s handelsnormer för ägg träder i kraft för Sveriges del den 1 januari 1998 kommer ett särskilt system med frivillig märkning för olika former av inhysning av höns att tillämpas. Systemet innebär när det gäller hur äggen produceras att producenten/packeriet kan välja mellan att antingen märka äggen på det sätt som EG:s regler anger eller att inte alls märka dem. Den svenska märkningen enligt förordning (EEG) nr 1274/91, som träder i kraft den 1 januari 1998, är i de olika märkningskategorierna:
På förpackningar På lösviktsägg
a) Ägg från utehöns, Utehöns, högst 1 höna/m2 högst 1 höna/m2 b) Ägg från utehöns, Utehöns, högst 1 höna/2,5 m2 högst 1 höna/2,5 m2 c) Ägg från frigående höns inomhus, Frigående inne, högst 7 höns/m2 högst 7 höns/m2 d) Ägg från frigående höns inomhus, Frigående inne, fler än 7 höns/m2 fler än 7 höns/m2 e) Ägg från burhöns Burhöns Som tidigare nämnts avser ovan angiven märkning enbart sådan som anger produktionssätt. Övrig märkning regleras i andra förordningar. Namn, firmabeteckning och adress till det företag som har förpackat äggen eller låtit förpacka dem får t.ex. anges enbart om märkningen inte innehåller någon kommentar eller symbol som är oförenlig med någon av de förordningar som reglerar frågor om äggens kvalitet eller färskhet, typen av produktionssystem som används vid produktionen eller äggens ursprung. Andra regler finns för märkning av kvalitet, vikt, antal m.m. Utskottet anser att en korrekt märkning är av avgörande betydelse för konsumenternas möjligheter att välja mellan olika produkter. Som framgår ovan kan producenterna välja att antingen märka äggen i enlighet med EG:s regler eller att inte märka dem alls. Något tvingande märkningssystem för ägg kan därför inte införas i Sverige. Utskottet förutsätter att regeringen, inom de ramar som EG:s regelverk ger, arbetar för att konsumenterna skall få så god information som möjligt om hur äggen producerats. Motionerna Jo12 yrkande 10, Jo14 yrkandena 15 och 21 samt Jo15 yrkande 11 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts genom det anförda.
Investeringsstöd
Skrivelsen Omställning från traditionella bursystem till alternativa system för hönshållning bör uppmuntras och stödjas i takt med att djurvänliga och fungerande inhysningssystem utvecklas. Behovet av någon form av investeringsstöd för alternativa inhysningssystem är stort. Därför bör också andra möjligheter till investeringsstöd i äggproduktionen än det jordbruks-, trädgårds- och renskötselstöd som införts den 1 januari 1997 utredas. Frågan om eventuellt investeringsstöd får övervägas inom ramen för det ordinarie budgetarbetet.
Motionerna Enligt motion Jo9 (kd) yrkande 2 bör regeringen lämna förslag om ett inve- steringsstöd till äggproduktionen i kommande budgetproposition. I motionerna Jo11 (m) yrkande 5 och Jo15 (fp) yrkande 8 anförs att regeringen bör lämna förslag om hur investeringsstöd eller stöd i lämplig form skall kunna lämnas både till etablerade och tillkommande producenter i hela landet som har etablerat eller avser att etablera värphönshållning på golv. Enligt motion Jo12 (v) yrkande 4 krävs ekonomiska satsningar på att genomföra en omställning av äggnäringen till alternativa inhysningsformer som inte innebär att värphöns hålls i burar. Ett investeringsstöd för omställning till alternativa system kan delvis finansieras genom en omställningsavgift som tas ut från de inhysningssystem som beviljats dispenser (yrkande 6). Regeringen bör enligt motion Jo14 (mp) yrkande 20 ges i uppdrag att utforma ett stöd till alternativ produktion av ägg i samråd med näringen på ett sådant sätt att det kan godkännas av EU. Ett sätt kunde vara att en avgift per insatt höna i bur anslås till en fond för alternativ produktion.
Utskottets överväganden Riksdagen beslutade våren 1996 att ett investeringsstöd till jordbruket skulle införas (prop. 1995/96:222, FiU15). Stödet, som omfattar totalt 120 miljoner kronor varav 45 miljoner kronor finansieras av EU, har utformats i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2328/91 om förbättringar av jordbruksstrukturens effektivitet. Stödet skall i huvudsak lämnas till jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen. Stödet bör också kunna lämnas till kombinationsverksamhet i hela landet samt kunna utformas som ett instrument för att främja miljö- och djurskyddsinvesteringar i hela landet. Utskottet delar regeringens uppfattning att behovet av någon form av investeringsstöd för alternativa inhysningsformer för värphöns är stort. Möjligheten att införa andra typer av investeringsstöd än det ovan nämnda bör därför övervägas. Utskottet är emellertid inte berett att nu ta ställning till hur ett sådant stöd skall utformas och finansieras varför motionerna Jo9 yrkande 2, Jo11 yrkande 5, Jo12 yrkandena 4 och 6, Jo14 yrkande 20 och Jo15 yrkande 8 föreslås lämnas utan vidare åtgärd.
Utbildning och rådgivning
Skrivelsen Många av dagens producenter som har system med frigående höns har inte tidigare haft höns. Detta medför att osäkerheten ofta är stor om hur hönsen i sådana system skall hållas och skötas på bästa sätt. Regeringen delar Jordbruksverkets och remissinstansernas uppfattning att det finns stora behov på området av både utbildning och rådgivning. I utbildningen bör både teori och praktik ingå. Här bör även arbetsmiljön tas med. I och med att forskningen hela tiden går framåt finns ett behov av att nya rön snabbt kan föras ut till lantbrukarna. Regeringen delar Jordbruksverkets uppfattning om behovet av att personalresurser avsätts för att utbilda rådgivare och konsulenter. För att underlätta övergången till alternativa system bör medel för att i första hand ge information och rådgivning beträffande fjäderfä kunna disponeras från anslaget E 3. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder.
Motionen Med hänvisning till sitt förslag om att 10 % av äggproduktionen skall vara ekologisk år 2000 anser Miljöpartiet de gröna i motion Jo14 yrkande 19 att rådgivningen för ekologisk hönshållning måste förstärkas.
Utskottets överväganden Regeringen anför i skrivelsen att det finns stora behov av utbildning och rådgivning om alternativa system för inhysning av höns. Medel för ändamålet kan disponeras från anslaget E 3. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Enligt regleringsbrev för år 1997 avseende utgiftsområde 23 (beslut 1996-12-19) får högst 500 000 kr från anslaget användas till rådgivning och information för att underlätta övergången till alternativa inhysningssystem för värphöns. Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns stora behov av utbildning och rådgivning vad gäller alternativa inhysningssystem. Frågan om ytterligare medel för ändamålet bör emellertid diskuteras i samband med budgetbehandlingen, och utskottet avstyrker därmed motion Jo14 yrkande 19.
Forskning
Skrivelsen Forskning om alternativ till traditionell burhållning av höns måste fortsätta i minst samma takt som tidigare. Näringen bör bidra med kontinuerlig finansiering av denna forskning. Regeringen delar Jordbruksverkets och remissinstansernas uppfattning att det ännu kvarstår flera problem att lösa innan det finns inhysningssystem för höns som uppfyller djurskyddslagens krav och har en godtagbar arbetsmiljö samtidigt som de är konkurrenskraftiga. Beträffande djurskyddet är det främst problemen med fjäderplockning och kannibalism och orsakerna till dessa som det är viktigt att studera i framtiden. Betydelsen av gruppstorlek och beläggningsgrad behöver också undersökas mer liksom samspelet mellan olika raser och inhysningssystem. Problem med hygien och parasitförekomst, sjukdomar, stallmiljö och arbetsmiljö är också viktiga forskningsområden, liksom foderproblem m.m. Regeringen anser att forskning och utveckling av ekologiska system och lågbeläggningssystem bör ges hög prioritet.
Motionerna I motion Jo9 (kd) påtalas vikten av fortsatt forskning om hönsnäringen (yrkande 1). Särskilt poängteras vikten av forskning och avelsarbete för äggproduktion på golv (yrkande 4). Vikten av ökad satsning på uppfödning av värphöns anpassade för golvhönsproduktion påtalas även i motion Jo12 (v) yrkande 8. Enligt motion Jo11 (m) yrkande 2 bör forskningen koncentreras på att lösa identifierade problem vid golvhönshållning. Enligt motion Jo12 (v) yrkande 7 bör forskningen intensifieras vad gäller hönans behov och beteende vid olika alternativa inhysningsformer, liksom vad gäller olika rasers och fodrets betydelse för produktionen. I motion Jo15 (fp) yrkande 10 anförs att forskningsanslagen bör koncentreras till att lösa de problem som kvarstår i golvhönssystem samt till utveckling av småskalig och ekologisk hönshållning. Jordbruksverket bör enligt motion Jo14 (mp) yrkande 5 ges i uppdrag att utreda frågan om genetiska defekter på höns och vilka hybrider som bör tillåtas enligt svensk lag. Vidare anförs i motionens yrkande 6 att det inte finns anledning att starta forskning på modifierade burar eftersom dessa undersökts och inte kunnat godkännas i t.ex. Schweiz. I motion Jo15 (fp) yrkande 9 anförs att forskningsmedel inte skall anvisas för fortsatt forskning om modifierade burar.
Utskottets överväganden Det framgår av skrivelsen att regeringen anser att forskning om alternativ till traditionell burhållning av höns måste fortsätta i minst samma takt som tidigare. Vidare anger regeringen ett antal forskningsområden med anknytning till golvhönsproduktion som är viktiga att studera i framtiden. Bl.a. nämns betydelsen av gruppstorlek och beläggningsgrad, foderproblem, sjukdomar, problem med hygien och parasitförekomst samt arbetsmiljön. Dessa uttalanden torde i stor utsträckning tillgodose motionerna Jo9 yrkandena 1 och 4, Jo11 yrkande 2, Jo12 yrkande 7 och Jo15 yrkande 10. Regeringen anser även att samspelet mellan olika raser och inhysningssystem bör studeras närmare, vilket i stor utsträckning torde tillgodose motion Jo12 yrkande 8. Vad gäller motionerna Jo14 yrkande 6 och Jo15 yrkande 9 vill utskottet anföra följande. De modifierade burar som undersökts i Schweiz är s.k. storburar och av en annan typ än de som är aktuella i Sverige. Storburarna är bl.a. avsedda för fler höns än de modifierade och byggda i två våningar. De modifierade burar som är aktuella för Sveriges del har enligt EG-kommissionens rapport om värphönsens välfärd (VI/8660/96) visat lovande resultat vid de undersökningar som hittills genomförts. Utskottet anser med hänvisning till vad som här anförts att ytterligare forskning och prövning av de modifierade burarna är motiverad. Motionerna avstyrks i berörda delar. Enligt 29 § djurskyddsförordningen är avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren förbjuden. Närmare föreskrifter om förbudet meddelas av Jordbruksverket. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter kontrollerar att lagen efterlevs även vad gäller värphöns. Med hänvisning till det anförda föreslås ingen åtgärd med anledning av motion Jo14 yrkande 5.
Dispens för traditionella burar
Skrivelsen Tidsbegränsad och individuellt prövad dispens från delar av funktionskraven bör kunna medges på gårdsnivå för traditionella burar som uppfyller högt ställda djurskyddskrav. I buranläggningar som inte uppfyller dessa krav skall produktionen avslutas senast den 31 december 1998. Regeringen har för avsikt att i djurskyddsförordningen införa en möjlighet för Jordbruksverket att medge sådan dispens. Anläggningen måste alltid vara ansluten till ett av Jordbruksverket fastställt omsorgsprogram för att komma i fråga för dispens. Regeringen bedömer att dispenstiderna bör kunna variera beroende på hur väl bursystemet i fråga uppfyller de ställda djurhälso- och djurskyddskraven. Jordbruksverket bör se till att omsorgsprogrammet modifieras så att hönsens hälsa och välbefinnande ges prioritet vid bedömningen av dispenser.
Motionerna Enligt motion Jo11 (m) yrkande 3 bör burproducenterna få dispens för fortsatt produktion under den tid deras avskrivningskostnader fortfarande löper. Dispens för traditionella burar skall upphöra vid utgången av år 2000 enligt motion Jo15 (fp) yrkande 5. I motion Jo11 (m) yrkande 4 anförs även att burar inte bör få bytas ut mot nya burar i befintliga anläggningar efter den 1 juli 1997. Enligt motion Jo15 (fp) yrkande 4 bör detta inte få förekomma efter den 1 januari 1997. Även i motion Jo14 (mp) yrkande 13 anförs att befintliga burar inte skall få bytas ut mot nya. Dispenser bör ges för högst en insättning i produktion efter den 1 januari 1999 enligt motionerna Jo12 (v) yrkande 9 och Jo14 yrkande 10. Som villkor för att dispens skall beviljas bör enligt motionerna Jo14 (mp) yrkande 11 och Jo15 (fp) yrkande 6 gälla att godkännande för produktionen föreligger enligt miljöskydds- och skötsellagen. I motion Jo14 anförs dessutom att krav bör föreligga om genomförd salmonellakontroll (yrkande 12). Vidare anser motionärerna enligt yrkande 14 i motion Jo14 att ytkraven bör vara desamma i de burar som blir kvar på dispens som i andra system.
Utskottets överväganden Regeringen anför i skrivelsen att de traditionella burarna i princip bör vara helt förbjudna från den 1 januari 1999. För att därefter få fortsätta att hålla höns i sådana burar anser regeringen i likhet med Jordbruksverket att det måste krävas undantag i varje enskilt fall. Generella dispenser skall alltså inte förekomma. Dispenstiderna bör kunna variera beroende på hur väl bursystemet i fråga uppfyller de ställda djurhälso- och djurskyddskraven. Utskottet har inga invändningar mot denna bedömning och avstyrker motionerna Jo11 yrkande 3 och Jo15 yrkande 5. Med hänvisning till det anförda avstyrks även motionerna Jo12 yrkande 9 och Jo14 yrkande 10. Jordbruksverket bör enligt regeringen få i uppdrag att utarbeta föreskrifter där det anges vilka allmänna krav som skall ställas för att ett tidsbegränsat undantag från vissa av funktionskraven skall kunna medges. Anläggningen måste dock alltid vara ansluten till ett av Jordbruksverket fastställt omsorgsprogram för att komma i fråga för dispens. Vidare anför regeringen att de alternativa systemen bör fasas in på ett balanserat sätt så att de sämsta anläggningarna med traditionella burar försvinner först och de bästa får vara kvar något längre. Skiftet av system får ske i takt med att de alternativa sy- stemen kunnat färdigutvecklas. Utskottet instämmer även i denna bedömning och avstyrker därmed motionerna Jo11 yrkande 4, Jo14 yrkande 13 och Jo15 yrkande 4. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte detaljstyra vilka villkor som skall gälla för att en anläggning skall komma i fråga för dispens från vissa av funktionskraven. Det bör ankomma på regeringen och berörda myndigheter att fastställa de allmänna kraven för detta i enlighet med riksdagens mer övergripande beslut i frågan. Regeringen anför i skrivelsen att en anläggning alltid måste vara ansluten till ett av Jordbruksverket fastställt omsorgsprogram för att komma i fråga för dispens. Äggnäringen har utarbetat ett kvalitetsprogram, det s.k. omsorgsprogrammet, som innebär att anläggningarna poängbedöms enligt ett standardiserat system med hänsyn till högt ställda krav på bl.a. djurskyddet. Jordbruksverket bör se till att omsorgsprogrammet modifieras så att hönsens hälsa och välbefinnande ges prioritet vid bedömningen av dispenser. I den mån en anläggning för äggproduktion omfattas av bestämmelserna i miljöskyddslagen och/eller lagen om skötsel av jordbruksmark finns ett självständigt regelsystem om bl.a. vissa begränsningar och anpassningar av verksamheten. Detta regelsystem är producenterna skyldiga att efterleva. Utskottet anser inte att det finns skäl att ställa ytterligare villkor för dispenser i enlighet med motionerna Jo14 och Jo15. Det väsentliga i detta sammanhang är, som utskottet redan tidigare anfört, att anläggningarna uppfyller de krav som är motiverade från djurskyddssynpunkt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo14 yrkandena 11 och 12 samt Jo15 yrkande 6. Med hänvisning till vad utskottet anfört om att djurskyddskrav bör vara vägledande för vilka värphönssystem som skall tillåtas samt vad som ovan sagts om detaljstyrning avstyrks även motion Jo14 yrkande 14.
Samordning inom EU
Skrivelsen Sverige bör aktivt verka för att funktionskrav för höns införs i alla medlemsstater i EU samt för att EG:s märkningsregler utformas så att de passar även svenska produktionssätt. Det är från djurskyddssynpunkt oacceptabelt att hönshållning i EU i allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan få utlopp för sina grundläggande beteenden. Sverige bör därför utnyttja sitt inflytande inom unionen i dessa frågor för att få en ändring till stånd. Alla i Sverige aktuella inhysningssystem för värphöns innebär högre produktionskostnader än bursystem i EU där det låga ytkravet om 450 cm2 per höna tillämpas. I Sverige är minimikravet 600 cm2 per höna i bur. För att lönsamhet skall uppnås krävs att de svenska producenterna får mer betalt per kilo ägg och att konsumenterna är villiga att betala mer för de svenska äggen. Detta i sin tur förutsätter att ägg och äggförpackningar märks på ett sådant sätt att konsumenterna vet vad de köper. EG:s märkningsregler passar inte svenska produktionsformer särskilt bra. Det är därför viktigt att Sverige aktivt arbetar för en förändring av EG:s märkningsregler.
Motionerna I fyra motioner; Jo11 (m) yrkande 6, Jo12 (v) yrkande 5, Jo14 (mp) yrkande 22 och Jo15 (fp) yrkande 13 anförs att Sverige skall verka för att förbud mot burhöns införs inom EU. Enligt motion Jo13 (m) yrkande 1 bör Sverige verka för harmoniserade EU- regler för värphönshållningen. Sverige bör fortsatt verka för ändring av EU:s lagstiftning så att hönsens välfärd förbättras enligt yrkande 2.
Utskottets överväganden Utskottet anser i likhet med regeringen att det är oacceptabelt att hönshållning i EU i allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan få utlopp för sina grundläggande beteenden. Inom EU är ytkravet endast 450 cm2/höna. I Sverige är minimikravet 600 cm2/höna i traditionella burar. Enligt Jordbruksverkets rapport Värphöns ( Kontrollstation 1996 uppgår ytan i de modifierade burarna till 756 cm2/höna. I sammanhanget bör också noteras att Sverige även ur andra aspekter har högre djurskyddskrav än flertalet övriga EU-länder. Vi tillåter t.ex. inte näbbamputation eller näbbtrimning. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att Sverige aktivt bör verka för att funktionskrav införs och traditionella burar förbjuds i alla medlemsstater i EU. Däremot anser utskottet det inte vara realistiskt att verka för ett förbud mot sådana inhysningssystem som enligt utskottets ställningstagande i föregående avsnitt bör accepteras i Sverige. Med hänvisning till vad som här anförts avstyrks motionerna Jo11 yrkande 6, Jo12 yrkande 5, Jo14 yrkande 22 och Jo15 yrkande 13 i den mån de inte tillgodosetts. Som framgår av det nyss anförda delar utskottet till stor del synpunkterna i motion Jo13 yrkandena 1 och 2. Enligt utskottets uppfattning är dock yrkandena tillgodosedda med vad regeringen anfört och bör lämnas utan vidare åtgärd.
Övrigt
Skrivelsen Genom att funktionskrav införs finns det goda utsikter att inhysningssystem för höns utvecklas som är djurvänliga samtidigt som de uppfyller höga kvalitetskrav på äggen. Från konsumentsynpunkt är det viktigt att kvaliteten på äggen är hög. Faktorer som kan påverka kvaliteten är om ägg hamnar i ströbädden och blir liggande, om de får yttre skador eller om de blir mycket smutsiga. Huvudparten av de ägg som läkemedelsindustrin använder i dag är producerade i Sverige. Det är förståeligt att de krav som ställs på ägg för läkemedelstillverkning är höga eftersom äggprodukterna används för att tillverka medicinska preparat. Regeringens bedömning är att dessa krav bör kunna tillgodoses då hönsen hålls i system där även hönsens funktionskrav blir tillgodosedda. Det finns flera ännu olösta problem när det gäller arbetsmiljön i hönsstallar. Det är således viktigt att forskning inom detta område intensifieras så att problemen kan lösas inom den tid som står till förfogande fram till dess att nya system skall vara i bruk. Regeringen vill påpeka vikten av att i den provning av ny teknik som utförs av Jordbruksverket skall även ingå studier av arbetsmiljön. Det är angeläget att arbeta fram gränsvärden för olika faktorer liknande de ?ribbor? som Jordbruksverket har satt upp när det gäller djurhälsa och djurmiljö.
Motionerna Enligt motionerna Jo12 (v) yrkande 11, Jo14 (mp) yrkande 23 och Jo15 (fp) yrkande 12 bör regeringen regelbundet rapportera till riksdagen om den fortsatta omställningen inom äggnäringen. I motion Jo12 (v) yrkande 2 anförs att det kärvare klimatet i Norrland gör att det bl.a. krävs investeringsstöd, intransportstöd och ett produktionsstöd i denna del av landet. Salmonellakontaminerade foderråvaror bör enligt motion Jo14 (mp) yrkande 4 inte få användas för framställning av foder oavsett om smittämnet avdödats genom behandling.
Utskottets överväganden Som utskottet anfört i det föregående är det viktigt att omställningen till en djurvänligare värphönsproduktion inte stoppas upp och att utvecklingen följs upp kontinuerligt. Utskottet förutsätter att riksdagen på lämpligt sätt kan få information om den fortsatta omställningen utan formella redovisningar av regeringen. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Jo12 yrkande 11, Jo14 yrkande 23 och Jo15 yrkande 12. Med anledning av motion Jo12 yrkande 2 vill utskottet anföra följande. Utskottet behandlade frågan om de regionala stöden till jordbruket våren 1996 och anförde därvid bl.a. följande.
Enligt utskottets mening finns det starka skäl som talar för att en mer sammanhållen utvärdering görs av de nuvarande stödsystemen med avseende på jordbruksnäringens situation i framför allt stödområdena 1(4. Som redovisats ovan har regeringen påbörjat arbetet med en partiell översyn av nu gällande stödsystem. Vidare kommer ytterligare utredningsuppdrag att ges till Jordbruksverket i vad avser en mer samlad översyn. I avvaktan på resultatet av ovannämnda utredningar finner utskottet inte anledning till ytterligare uttalanden i frågan och avstyrker motionen i berörd del. I utskottets betänkande 1996/97:JoU14 om livsmedelskontroll ges en utförlig beskrivning av de s.k. tilläggsgarantier Sverige fått för salmonella i samband med anslutningen till EU och av förekomsten av salmonella i landet. Beträffande foderråvaror, som betraktas som riskråvaror med avseende på förekomst av salmonella, anförs att det sedan den 1 januari 1994 föreligger obligatorisk mottagarkontroll även för vegetabiliska foderråvaror. Jämförelser med salmonellaförekomst före och efter detta datum kan därmed inte anses rättvisande utan ökningen av antalet positiva salmonellaprover torde ( enligt vad utskottet inhämtat ( i första hand bero på införandet av den regelmässiga och ökande provtagningen. Vidare anför utskottet att man i likhet med motionären vill betona vikten av en effektiv kontroll när det gäller salmonellaförekomst både på livsmedels- och foderområdet. Utskottet förutsätter att regeringen och berörda myndigheter även fortsättningsvis noga följer frågan och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga. I övrigt vill utskottet anföra följande. Salmonellasmitta förekommer i stor utsträckning i omgivningen och kan tillföras djur och foder genom fåglar, möss och råttor. Utskottet har erfarit att foder ofta kontamineras vid transport. Det kan därför innehålla salmonella vid ankomst till Sverige trots att leverantören lämnat garantier om salmonellafrihet. Sedan år 1993 är det enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:177) krav på att allt fjäderfäfoder skall vara behandlat med värme eller syra. Det foder som ges till värphönsen skall alltså vara salmonellafritt även om råvaran varit kontaminerad innan behandling. I samband med att värmebehandlingen infördes har man konstaterat att vissa besättningar fått problem med kletig gödsel och ökad frekvens smutsägg. Enligt Jordbruksverket pågår undersökningar av orsakssambanden för att komma till rätta med problemen. Utskottet vill återigen understryka vikten av att regering och berörda myndigheter noga följer frågan men föreslår i övrigt inga åtgärder med anledning av motion Jo14 yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande ändring av djurskyddsförordningen (1988:539), m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo7, 1996/97:Jo10 yrkande 1, 1996/97:Jo11 yrkande 1, 1996/97:Jo12 yrkande 1, 1996/97:Jo14 yrkandena 1-3 och 8 och 1996/97:Jo15 yrkandena 1(3 och 7, res. 1 (v, mp) 2. beträffande konsumentstyrning av äggproduktionen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo13 yrkande 3 och 1996/97:Jo526, 3. beträffande prövning av ny teknik att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo8 och 1996/97:Jo14 yrkande 7, 4. beträffande veterinärkontroll av höns att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 9, 5. beträffande ekologisk äggproduktion att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkandena 16 och 17, res. 2 (v, mp) 6. beträffande begränsning av antalet värphöns per producent att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 3 och 1996/97:Jo14 yrkande 18, res. 3 (v, mp) 7. beträffande konsumentinformation att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo9 yrkande 3, 1996/97:Jo10 yrkande 2 och 1996/97:Jo14 yrkande 24, 8. beträffande märkning av ägg att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 10, 1996/97:Jo14 yrkandena 15 och 21 och 1996/97:Jo15 yrkande 11, res. 4 (v) res. 5 (mp) 9. beträffande investeringsstöd att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo9 yrkande 2, 1996/97:Jo11 yrkande 5, 1996/97:Jo12 yrkandena 4 och 6, 1996/97:Jo14 yrkande 20 och 1996/97:Jo15 yrkande 8, res. 6 (v, mp) 10. beträffande utbildning och rådgivning att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 19, res. 7 (v, mp) 11. beträffande fortsatt forskning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo9 yrkandena 1 och 4, 1996/97:Jo11 yrkande 2, 1996/97:Jo12 yrkande 7 och 1996/97:Jo15 yrkande 10, 12. beträffande värphöns anpassade för golvproduktion att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo12 yrkande 8, 13. beträffande forskning om modifierade burar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo14 yrkande 6 och 1996/97:Jo15 yrkande 9, res. 8 (mp) 14. beträffande genetiska defekter på höns att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 5, 15. beträffande dispensernas längd att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 3 och 1996/97:Jo15 yrkande 5, 16. beträffande dispens för nya insättningar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 9 och 1996/97:Jo14 yrkande 10, res. 9 (v, mp) 17. beträffande utbyte av burar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 4, 1996/97:Jo14 yrkande 13 och 1996/97:Jo15 yrkande 4, res. 10 (mp) 18. beträffande villkor för dispens enligt viss lagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo14 yrkandena 11 och 12 och 1996/97:Jo15 yrkande 6, res. 11 (fp, mp) 19. beträffande ytkrav i olika system att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 14, res. 12 (v, mp) 20. beträffande Sveriges agerande i EU att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 6, 1996/97:Jo12 yrkande 5, 1996/97:Jo14 yrkande 22 och 1996/97:Jo15 yrkande 13, res. 13 (v, mp) 21. beträffande harmoniserade EU-regler att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo13 yrkandena 1 och 2, 22. beträffande rapportering till riksdagen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 11, 1996/97:Jo14 yrkande 23 och 1996/97:Jo15 yrkande 12, res. 14 (v, mp) 23. beträffande stödet till norra Sverige att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo12 yrkande 2, res. 15 (v) 24. beträffande salmonellakontaminerat foder att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo14 yrkande 4. 25. beträffande skrivelsen att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:64 till handlingarna
Stockholm den 25 februari 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Ändring av djurskyddsförordningen (1988:539), m.m. (mom. 1) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 10 slutar med ?och 8? bort ha följande lydelse: I djurskyddslagen stadgas att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Enligt utskottets uppfattning är detta inte möjligt i några bursystem, oavsett om hönsen får tillgång till rede, sittpinne och sandbad. Vidare anser utskottet att djurskyddskraven bör vara lika för alla i landet förekommande system för inhysning av värphöns. Utskottet anser därför att förbudet mot att hålla värphöns i burar skall kvarstå i enlighet med riksdagens beslut år 1988. Med hänvisning till vad som här anförts bör 9 § djurskyddsförordningen få följande lydelse:
Höns för äggproduktion får inte inhysas i burar. Alla system för värphöns skall uppfylla hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt utrymme. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att riskerna för dödlighet och beteendestörningar minimeras. Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur höns skall inhysas. Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som meddelas av verket. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo7, Jo10 yrkande 1, Jo11 yrkande 1, Jo12 yrkande 1, Jo14 yrkandena 1(3 och 8 och Jo15 yrkandena 1(3 och 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande ändring av djurskyddsförordningen (1988:539), m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo7, 1996/97: Jo10 yrkande 1, 1996/97:Jo11 yrkande 1, 1996/97:Jo12 yrkande 1, 1996/97:Jo14 yrkandena 1-3 och 8 och 1996/97:Jo15 yrkandena 1-3 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ekologisk äggproduktion (mom. 5) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Enligt beslut i riksdagen skall 10 % av åkerarealen vara ekologiskt odlad år 2000. Enligt utskottets uppfattning borde detta delmål kompletteras med ett mål som säger att 10 % av antalet värphöns i landet skall klara kraven för ekologisk äggproduktion år 2000. I dag levererar endast 3 000 av Sveriges 610 000 värphöns eko-ägg. För att klara det uppsatta målet bör regeringen, i enlighet med vad som gäller för den ekologiska odlingen, ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att uppnå målet. Vad utskottet här anfört med anledning av Miljöpartiet de grönas motion Jo14 yrkandena 16 och 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande ekologisk äggproduktion att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Begränsning av antalet värphöns per producent (mom. 6) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?När det? och på s. 12 slutar med ?yrkande 18? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är det varken etiskt eller djurskyddsmässigt försvarbart att hålla husdjur under industriliknande betingelser. De stora koncentrerade värphönsanläggningarna kan också ge upphov till miljöproblem. Det är därför uppenbart att den svenska äggnäringen måste omstruktureras. Näringen måste bli mer småskalig och bedrivas på ett sådant sätt att den kan leva upp till den svenska djurskyddslagens höga krav. En mer småskalig produktion kan också leda till att fler arbetstillfällen skapas och att de långväga transporterna minskar. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkande 3 och Jo14 yrkande 18 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande begränsning av antalet värphöns per producent att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 3 och 1996/97:Jo14 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Märkning av ägg (mom. 8) Maggi Mikaelsson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 14 slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse: EG:s märkningssystem särskiljer inte ägg producerade i olika bursystem. Det innebär att ägg från höns inhysta i modifierade burar skall konkurrera med ägg från höns i betydligt mindre burar och utan möjlighet till naturligt beteende. Trots detta är det en fördel för konsumenterna om alla ägg märks med produktionssätt. Utskottet föreslår därför att regeringen rekommenderar samtliga svenska äggproducenter att följa EG:s märkningssystem för ägg. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo12 yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo14 yrkandena 15 och 21 och Jo15 yrkande 11 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande märkning av ägg att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo12 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1996/97:Jo14 yrkandena 15 och 21 och 1996/97:Jo15 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Märkning av ägg (mom. 8) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 14 slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse: För att konsumenterna skall ha möjlighet att välja är det viktigt att äggen märks på ett korrekt sätt. Enligt utskottets uppfattning är det därför angeläget att regeringen i samråd med packerier och handel utifrån de regler som anges i EG:s bestämmelser på området kommer överens om ett märkningssystem där det klart framgår på vilket sätt äggen producerats. De ägg som på dispens kommer att produceras av höns inhysta i burar bör, om EU:s regler så tillåter, märkas som burägg. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo14 yrkandena 15 och 21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo12 yrkande 10 och Jo15 yrkande 11 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande märkning av ägg att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkandena 15 och 21 och med avslag på motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 10 och 1996/97:Jo15 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Investeringsstöd (mom. 9) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: Sveriges produktion svarar för ca 2 % av den totala äggproduktionen inom EU. Ägg kommer under lång tid framöver därför aldrig att bli annat än en ?nischproduktion? inom den svenska livsmedelsexporten. Men en medveten satsning på alternativa system där djurskyddslagens krav uppfylls kan enligt utskottets uppfattning göra äggnäringen till en spjutspets för svensk livsmedelsproduktion. Enligt utskottets uppfattning behövs det ekonomiskt stöd för att ställa om från burproduktion till frigående sådan såväl i befintliga som i nya anläggningar. Det bör även utredas hur de producenter som redan har alternativ produktion kan stödjas. Stöden bör, liksom i Danmark, medfinansieras av producenterna. Ett sätt kan vara att en avgift per insatt höna i bur anslås till en fond för alternativ produktion. Detta skulle även fungera som ett sätt att öka incitamenten för omställning genom att det minskar de ekonomiska skillnaderna mellan burproduktion och alternativ produktion. Regeringen bör i samråd med näringen och under beaktande av EG:s regler på området utreda möjligheterna att införa ett stöd till alternativ äggproduktion i enlighet med vad som här anförts. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkandena 4 och 6 och Jo14 yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo9 yrkande 2, Jo11 yrkande 5 och Jo15 yrkande 8 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande investeringsstöd att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkandena 4 och 6 och Jo14 yrkande 20 och med avslag på motionerna 1996/97: Jo9 yrkande 2, 1996/97:Jo11 yrkande 5 och 1996/97:Jo15 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Utbildning och rådgivning (mom. 10) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 19? bort ha följande lydelse: Rådgivningen till dem som vill starta alternativ äggproduktion behöver som påtalas i regeringens skrivelse förbättras. Utskottet anser att omställningen från burproduktion till produktion av ägg i frigående system måste stimuleras. Det är därför angeläget att insatser för utbildning och rådgivning intensifieras. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit vikten av stöd till utveckling av det ekologiska lantbruket. En målsättning bör vara att 10 % av äggproduktionen skall vara ekologisk år 2000. Den ekologiska hönshållningen är i dag den enda som kräver utevistelse för hönsen. För att stimulera den ekologiska hönsproduktionen och för att uppnå det angivna målet måste rådgivningen för ekologisk hönshållning förstärkas. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo14 yrkande 19 om utbildning och rådgivning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande utbildning och rådgivning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Forskning om modifierade burar (mom. 13) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottets uppfattning är att modifierade burar inte kan tillfredsställa hönsens krav på utrymme och det finns därför inte anledning till ytterligare forskning på området. Modifierade burar i olika utföranden har undersökts i bl.a. Schweiz, och det har därvid framkommit en rad problem såväl av teknisk art som beträffande djurskyddsaspekter. Bl.a. leder konkurrensen om faciliteterna till att de ranglägre hönsen utsätts för stress och ständigt får visa underkastelse. De ges heller inte möjlighet att utnyttja rede och sandbad. Hönsens behov av rörelse tillfredsställs inte och de har inte möjlighet att flytta sig undan ranghögre höns. De burbetingade sjukdomarna liksom stereotypa beteenden består. Sandbaden har orsakat dammproblem, problem med sand som hamnar i rörliga tekniska detaljer och behov av återkommande påfyllning av sand. Utskottet anser i likhet med motionerna att forskning på modifierade burar inte bör bedrivas. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo14 yrkande 6 och Jo15 yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande forskning om modifierade burar att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo14 yrkande 6 och 1996/97:Jo15 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Dispens för nya insättningar (mom. 16) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?yrkande 10? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning finns det inga traditionella burar som uppfyller högt ställda djurskyddskrav. De dispenser som ges bör därför vara korta och gälla för högst en insättning i produktion under år 1999. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkande 9 och Jo14 yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande dispens för nya insättningar att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 9 och 1996/97:Jo14 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utbyte av burar (mom. 17) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Jordbruksverket bör? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens uppfattning att endast de bästa buranläggningarna skall kunna komma i fråga för dispens under en kortare tid. Enligt djurskyddsförordningen får konventionella burar i befintlig anläggning i dag bytas mot likvärdiga. Att så sker i stor skala är enligt utskottets uppfattning inte önskvärt och reglerna bör därför ändras så att detta förhindras. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo14 yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo11 yrkande 4 och Jo15 yrkande 4 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det anförda. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande utbyte av burar att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 4 och 1996/97:Jo15 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Villkor för dispens enligt viss lagstiftning (mom. 18) Gudrun Lindvall (mp) och Lennart Fremling (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Enligt utskottets? och på s. 19 slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning bör som villkor för dispens gälla att anläggningen i fråga klarar kraven enligt miljöskyddslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark. I skötsellagen föreskrivs bl.a. hur stallgödsel skall omhändertas. Vidare bör salmonellakontrollen i anläggningen ha skötts prickfritt liksom att anläggningen klarar högt ställda djurskydds- och miljökrav. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo14 yrkandena 11 och 12 och Jo15 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande villkor för dispens enligt viss lagstiftning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo14 yrkandena 11 och 12 och 1996/97:Jo15 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Ytkrav i olika system (mom. 19) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?yrkande 14? bort ha följande lydelse: För att stimulera en övergång till mer djurvänliga system för inhysning av höns är det viktigt att regelsystemet utformas så att de bursystem som blir kvar på dispens blir konkurrensneutrala i förhållande till golvsystemen. Antalet hönor per kvadratmeter i de burar som blir kvar på dispens får alltså inte vara större än i det golvsystem där tätheten är störst. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo14 yrkande 14 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande ytkrav i olika system att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo14 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Sveriges agerande i EU (mom. 20) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 20 slutar med ?inte tillgodosetts? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning måste regeringen med kraft verka för att äggproduktionen inom EU sker på ett etiskt och djurskyddsmässigt säkert sätt. Det innebär bl.a. att Sverige aktivt skall driva krav om förbud mot inhysning i burar, att värphöns skall ha möjlighet att utföra naturliga beteenden, förbud mot näbbtrimning samt förbud mot kontinuerlig tillsats av antibiotika i foder. Det skulle enligt utskottets uppfattning innebära en kraftig reträtt om Sverige övergav sin tidigare ståndpunkt att värphöns inte skall få inhysas i burar. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo11 yrkande 6, Jo12 yrkande 5, Jo14 yrkande 22 och Jo15 yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande Sveriges agerande i EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo11 yrkande 6, 1996/97:Jo12 yrkande 5, 1996/97:Jo14 yrkande 22 och 1996/97:Jo15 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Rapportering till riksdagen (mom. 22) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som utskottet? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning bör regeringen regelbundet redovisa till riksdagen hur övergången till en mer djurvänlig värphönsproduktion fortskrider. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Jo12 yrkande 11, Jo14 yrkande 23 och Jo15 yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande rapportering till riksdagen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo12 yrkande 11, 1996/97:Jo14 yrkande 23 och 1996/97:Jo15 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Stödet till norra Sverige (mom. 23) Maggi Mikaelsson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Med anledning? och slutar med ?berörd del? bort ha följande lydelse: Under det senaste året har den norrländska äggproduktionen utsatts för en stark konkurrens från Finland. Bakgrunden är de övergångsregler som den finska regeringen lyckades förhandla fram inför Finlands medlemskap i EU. Mindre än 5 % av de svenska värphönsen finns i Norrland, vilket innebär att den regionala självförsörjningsgraden är låg. Det borde därför finnas en stor potential för en högre självförsörjningsgrad och därmed ökad norrländsk äggproduktion. En utveckling av en mer småskalig närproduktion av ägg skulle bidra till att minska behovet av långväga transporter, vilket är bra ur miljösynpunkt. Det skulle också kunna bidra till att skapa nya arbetstillfällen och vara ett komplement till annan produktion. För att åstadkomma detta krävs emellertid en riktad och medveten satsning från samhällets sida. Det kärvare klimatet i Norrland gör att det bl.a. krävs investeringsstöd, intransportstöd och ett produktionsstöd. Samhällsekonomiskt innebär detta en effektiv resursanvändning om fler arbetstillfällen skapas och de långväga transporterna kan minska. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Jo12 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande stödet till norra Sverige att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo12 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Prövning av ny teknik (mom. 3) Gudrun Lindvall (mp) anför: Trots att beslutet om burförbudet år 1999 kom redan år 1988 har mycket litet skett. Prövning av ny teknik kom i gång sent, man har uppenbarligen inte hittat producenter som varit villiga att testa nya system. Vi i Miljöpartiet de gröna är mycket kritiska till hur frågan har hanterats av såväl regeringar som Jordbruksverket och anser det mycket olyckligt att Sverige i dag ligger långt efter andra länder i avveckling av burar. I Holland och Danmark är andelen ägg från golvproduktion till butik 35 %. Den svenska officiella siffran är 11 %, men torde i verkligheten vara större eftersom detta är de stora packeriernas andel sprättägg. Vi anser att det är dags att godkänna de högintensiva system som testats i Sverige. Dels anser vi att myndigheter inte skall detaljstyra en verksamhet vilket varit fallet beträffande inhysningssystem för höns, dels anser vi att resultaten inte tolkats på ett riktigt sätt. I en försöksfas är det naturligt att problem som finns den första tiden sedan åtgärdas. Det blir då absurt att som i regeringens skrivelse använda de tidiga dåliga resultaten som argument för att inte godkänna systemen. Enligt vår, och även flera forskares, uppfattning finns i dag tillräcklig kunskap om de högintensiva systemen för att de skall kunna användas. Skötarens hönskunnande och val av hybrid har visat sig vara mycket viktiga för resultaten vid all hönshållning. Flera av de problem som hänförts till inhysningssystemen anser vi beror på annat. Dit hör fotproblem hos vissa vita hybrider, för stora ägg och därmed höga dödstal hos vissa bruna hybrider, foderstörningar m.m. Det är anmärkningsvärt att jämförande studier inte gjorts i kommersiella buranläggningar för att eliminera parametrar som inte haft med inhysningssystem som hybrid och foder att göra. Krav på värmebehandling av foder kom samtidigt som ny teknikprövning tog fart. För att göra det möjligt för producenter att komma i gång med äggproduktion även i högintensiva system skulle vi helst ha sett att utskottet på ett tydligare sätt än vad som nu skett uppmanat regeringen att ge Jordbruksverket i uppdrag att ta fram regelverk så att de högintensiva systemen kunde godkännas, naturligtvis med höga djurskyddskrav, möjligen olika krav för olika hybrider och med ett lägre antal höns per kvadratmeter än det som testats.
2. Begränsning av antalet värphöns per producent (mom. 6) Gudrun Lindvall (mp) anför: Vissa sektorer inom jordbruket i dag i Sverige har en svår situation. Speciellt köttproducenterna har svårt att klara konkurrensen från länder med möjlighet till billigare produktion. Det svenska klimatet omöjliggör produktionsmetoder som i t.ex. Irland med betesdrift året runt. Om lönsamheten inte förbättras finns risk för att många små och medelstora gårdar försvinner. Dessa gårdar finns ofta i bygder där den biologiska mångfalden är stor, bygder där äggproduktion är och i ännu större utsträckning än i dag skulle kunna bli ett alternativ. Inte bara av miljöskäl utan även av regionalpolitiska skäl är det angeläget att slå vakt om de mindre jordbruken. För att kunna bibehålla och utveckla ett jordbruk i ekologisk balans med naturlig gödsel behövs djur på gården. Samtidigt riskerar den stora koncentration av höns som finns på vissa gårdar att ge upphov till miljöproblem vid gödselhanteringen med läckage av kväve och fosfor. Enligt vad utskottet erfarit finns det i bl.a. Norge och Schweiz regler som begränsar antalet värphöns per gård. Skälen anges vara såväl regionalpolitiska som veterinära och miljörelaterade. Med hänvisning till vad som här anförts anser Miljöpartiet de gröna att regeringen bör ges i uppdrag att se över möjligheten att även i Sverige införa sådana begränsningar. Eftersom tanken är ny för utskottet och vår bedömning är att äggnäringen i Sverige går en såväl oviss som osäker framtid till mötes på grund av regeringens förslag, framför allt om Sverige inte får behålla tilläggsgarantierna för salmonella, avser vi återkomma i frågan.
3. Genetiska defekter på höns (mom. 14) Gudrun Lindvall (mp) anför: De värphybrider som används i dag har avlats mycket hårt på produktion. En höna i dag värper 60 ägg mer per år än en höna för 15 år sedan, dvs. 320- 350 ägg per år. För att klara det krävs ett väl balanserat foder. Som vid all ensidig avel har även många höns fått problem. En del hybrider värper redan tidigt mycket stora ägg vilket kan orsaka svårighet att få ut ägget, äggledarinflammation och ökad risk för hackning. Detta gäller främst vissa bruna hybrider. Andra har beteendestörningar, är känsliga för foder eller har fotproblem. Enligt vår uppfattning är det angeläget att hönsen undergår samma etiska bedömning som skett i landet beträffande kreatursrasen Belgisk Blå. Att en ko av en viss ras inte kan föda sin kalv är naturligtvis inte acceptabelt, men på samma sätt borde det anses lika fel att en höna inte kan värpa ut ägget. Även aveln på höns behöver skärskådas. Miljöpartiet de gröna vill uppmärksamma denna fråga i detta sammanhang, eftersom vi anser att en stor del av de problem som uppstår i hönshållningen i dag, oavsett inhysningsform, härrör från en alltför ensidig avel. Vi förutsätter att regeringen agerar i frågan.
4. Salmonellakontaminerat foder (mom. 24) Gudrun Lindvall (mp) anför: Sverige har i dag som EU-medlem tilläggsgaranti för salmonella. För svensk äggproduktion innebär det att endast Finland har exporterat ägg hit. Detta är naturligtvis till stor fördel för de svenska äggproducenterna. Det är därför mycket förvånade att dessa tilläggsgarantier inte värnas mer av näringen. Så kritiserar Jordbruksverket i dag den salmonellakontroll som sker på gårdarna. Det är också förvånande att det är tillåtet att använda salmonellakontaminerade foderpartier vid framställning av hönsfoder. Från Miljöpartiet de grönas sida ser vi helst att det förbjuds. Vi avser återkomma i frågan på annat sätt.
Jordbruksutskottets utfrågning den 6 februari 1997 om alternativ till traditionell burhållning av höns
Inbjudna:
Agneta Brasch, byråchef, Statens jordbruksverk Christer Nilsson, handläggare, expert, Statens jordbruksverk Anna Olsson, handläggare, expert, Statens jordbruksverk Kerstin Andersson, byrådirektör, Arbetarskyddsstyrelsen Björn Engström, statsveterinär, Statens Veterinärmedicinska Anstalt Oddvar Fossum, bitr. statsveterinär, Statens Veterinärmedicinska Anstalt Arvid Uggla, professor, Statens Veterinärmedicinska Anstalt Kristina Odén, Sveriges lantbruksuniversitet Martin Wilhelmson, Sveriges lantbruksuniversitet Bo Algers, Sveriges lantbruksuniversitet Linda Keeling, Sveriges lantbruksuniversitet Ragnar Tauson, Sveriges lantbruksuniversitet Ingvar Ekesbo, Sveriges lantbruksuniversitet Gösta Gustafsson, statsagronom, Sveriges lantbruksuniversitet Klas Elwinger, Sveriges lantbruksuniversitet Britt Lindström, ordförande, Föreningarna Djurens Vänner Barbro Olofsson, Föreningarna Djurens Vänner Birgitta Carlsson, politiskt ansvarig, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök Bertil Svensson, äggproducent, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök John-Erik Trollsten, Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund Karina Burlin, Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund Anna Hallrup, Svenska Djurskyddsföreningen Maria Hallrup-Engström, Svenska Djurskyddsföreningen Mats Hansson, Svenska Lantarbetareförbundet Lars Audell, Sveriges Veterinärförbund Aase Tronstad, Sveriges Veterinärförbund Eva Tejle Ekbjörn, LRF:s riksförbundsstyrelse Gunnela Ståhle, LRF, Näringspolitik Börje Westman, Familjejordbrukarna Olle Sterner, Familjejordbrukarna Bernt Johansson, vice ordförande, SFS Svenska ägg Jan-Olof Bolin, SFS Svenska ägg Monica Hjellström, Ekologisk Fjäderfäproduktion Paul Ciszuk, Ekologisk Fjäderfäproduktion Anneli Åkerström, producent, Föreningen Fria Höns Sören Rabb, producent, Föreningen Fria Höns Bengt Ingerstam, generalsekreterare, Konsumenter i samverkan Barbro Samuelsson, Konsumenter i samverkan Håkan Andersson, Svenska Lantägg AB Mary Ann Sörensen, informationschef, Kronägg Henrik Lorin, Sörgårdsägg Pelle Sallin, producent, Pelle & Lisa AB
Från jordbruksutskottet deltog:
Lennart Daléus (c), ordförande Sinikka Bohlin (s), vice ordförande Inge Carlsson (s) Göte Jonsson (m) Kaj Larsson (s) Leif Marklund (s) Ingvar Eriksson (m) Alf Eriksson (s) Ingemar Josefsson (s) Carl G Nilsson (m) Eva Eriksson (fp) Ann-Kristine Johansson (s) Maggi Mikaelsson (v) Åsa Stenberg (s) Eva Björne (m) Gudrun Lindvall (mp) Lennart Brunander (c) Michael Hagberg (s) Ola Sundell (m) Peter Weibull Bernström (m) Marie Wilén (c) Birgitta Carlsson (c)
Referat från jordbruksutskottets utfrågning den 6 februari 1997 om alternativ till traditionell burhållning av höns Utskottets ordförande, Lennart Daléus: Välkomna! Denna torsdag skall vi prata om alternativ till traditionell burhållning av höns. Skälet till att vi skall göra det är att riksdagen under våren kommer att ta ställning i den här frågan. Det skall vi göra mot bakgrund av en skrivelse från regeringen just med rubriken Alternativ till traditionell burhållning av höns. Den har i sin tur sin utgångspunkt i ett material från Statens jordbruksverk. Frågan är självfallet välbekant för er som är här. Ni är väl förtrogna med den. Det är en fråga som har diskuterats och debatterats i Sverige under en lång följd av år. Det beslut om förbud som har legat i tio år, som skall träda i kraft den 1 januari 1999, har ju också varit en grund i den här diskussionen. Under den här dagen skall vi få några ganska naturliga inledningsanföranden. De kommer kanske inte från de mest berörda men ändå från dem som har centrala roller i det här arbetet och den här diskussionen. Sedan får jordbruksutskottet möjlighet att ställa frågor till er som representerar olika organisationer, institutioner och myndigheter. Jag skall försöka styra det här från podiet så att vi får ut så mycket som möjligt av den här dagen. Jag heter förresten Lennart Daléus och är ordförande i jordbruksutskottet. För att undvika missförstånd skall jag säga att syftet är att jordbruksutskottet, dess ledamöter och kansli, skall få möjligheter att tränga än djupare in i frågan. Det är alltså inte tänkt att det skall vara en allmän debatt till gagn för diskussionen. Det är inte avsikten med den här dagen. Avsikten är att skaffa ett underlag för beslut. Det innebär alltså att frågorna från jordbruksutskottets ledamöter blir vägledande för vad som händer. Det är inte säkert - det förstår ni naturligtvis - att en fråga som ställs till någon av er kan kommenteras av sju andra. Det fungerar inte, utan den som får frågan ombeds också att svara på den. Det finns kanske en möjlighet till en breddad diskussion, men tiden är knapp. Och vi vill alltså försöka rikta och styra diskussionen den här dagen. Jag hoppas verkligen att det här skall kunna ge oss ett rejält ytterligare underlag som vi kan ha när vi tar ställning till den här frågan i utskottet. Sedan kommer ärendet upp till debatt och beslut i kammaren den 12 mars. Det är alltså en följd av det betänkande som vi i utskottet fram till dess skall ha arbetat fram. Än en gång hälsar jag er välkomna. Vi börjar med att lyssna till en företrädare för Statens jordbruksverk som så småningom också kommer att finnas till hands för att svara på frågor. Agneta Brasch: Jag har varit delvis ansvarig för den här rapporten tillsammans med mina övriga medarbetare på Jordbruksverket och den referensgrupp som vi har haft. Först skall jag säga vad jag inte tänker ta upp nu. Jag tänker inte dra historien bakåt. Jag vet att ni alla känner till den och har tagit väl del av den. Jag tänker inte heller ta upp vår rapport som vi lämnade för nästan ett år sedan. De bedömningar som Jordbruksverket gjorde då står fortfarande kvar, och de har ytterligare blivit belysta av regeringens skrivelse. Sedan vi lämnade den här rapporten har det kommit in ytterligare underlag. EU:s rapport har kommit, som är en mycket mer djupgående vetenskaplig rapport än vad vi någonsin har kunnat göra. Vi har också fått in en del resultat från provningen av ny teknik. Omsorgsprogrammet har fortsatt, och vi har ett material som vi kan använda framöver. Forskningen pågår, men vi har också fått ägna mycket tid till debatt. I inbjudan stod det att vi skulle belysa vilka effekter regeringens skrivelse får. Det tänker jag göra. Framför allt tänker jag tala om inhysningsfrågan. Det är ju det som Jordbruksverket, enligt djurskyddsförordningen, har ansvar för. Jag är säker på att andra mer kommer att belysa ekonomi, marknadsfrågor osv. Jag använder min tid till att tala om hur vi skall gå vidare. Jag tycker att det är viktigt att se på vad regeringens skrivelse ger för underlag för det. Regeringen föreslår ju att det i djurskyddsförordningen skall tilläggas att höns för äggproduktion inte får inhysas i andra burar än sådana som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Sedan står det att inhysningen skall ske på sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar på hönsen hålls på en låg nivå. Detta skall naturligtvis också gälla andra inhysningsformer. Jordbruksverket får börja meddela föreskrifter och om det, som det juridiskt uttrycks, finns särskilda skäl skall Jordbruksverket medge dispens från kravet i första stycket. Eftersom det inte finns något riksdagsbeslut finns det naturligtvis inga beslut från Jordbruksverket, men vi vet att det kommer att bli bråttom när beslutet fattas i mars. De sista omgångarna i dessa traditionella burar kommer ju att sättas in under hösten om man inte har fått dispens. Därför måste vi snart ta fram de spelregler som kommer att gälla för produktionen framöver. Vi kan titta litet grand på inhysningen framöver. Vad är det för system? Vad är det som gäller? Jag förutsätter att ni vet vad lågbeläggnings- och högbeläggningssystem är. Ni riksdagsmän har verkligen satt er in i dessa frågor och har kanske besökt fler anläggningar än många av oss andra. Lågbeläggningssystemen är helt okej att investera i, enligt djurskyddslagen. De tillåter upp till nio höns per kvadratmeter golvyta. Högbeläggningssystemen är de voljärsystem, eller våningssystem, som vi har prövat enligt ny teknik. De har en beläggning som är högre, omkring 15 höns per kvadratmeter. Vi räknar med att vi skall kunna utvärdera Oli- och Vencomaticsystemen i höst. I olika debatter jämför man Danmark och Schweiz. De har valt helt olika strategier för sin utveckling av golvsystemen eller systemen med frigående höns. Danmark har valt lågbeläggningssystem, medan Schweiz har valt högbeläggningssystem. Det gör att debatten ibland blir litet förvirrande när vi jämför oss med andra länder. Vad gäller provningen av ny teknik hade vi från början 10 anläggningar. Sedan ökade vi till 15 anläggningar. Man skulle utvärdera systemen efter 15 omgångar. När Oli-systemet hade uppnått 15 omgångar lade vi till ytterligare 10 omgångar. Det kommer vi att uppnå nu i höst. Vad gäller Marielund fattas det en del omgångar innan utvärdering kan ske. Det står mycket om modifierade burar i vår rapport och i regeringens skrivelse. Jag vill en gång för alla säga att de inte har testats. Vi hade ingen möjlighet med den skrivning som fanns i djurskyddsförordningen tidigare att gå ut och testa dem. Ni kan ifrågasätta varför de inte har testats ute i fält. Den möjligheten fanns inte när det stod att höns för äggproduktion inte fick inhysas i burar. Men om den här möjligheten öppnar sig, enligt regeringens skrivelse, i djurskyddsförordningen är det tänkt att vi skall gå ut och prova de modifierade burarna enligt ny teknik. Det kommer nog också att gälla 15 anläggningar i 15 omgångar. När det gäller de traditionella burarna kan man efter 1999 endast få dispens i fråga om befintliga anläggningar. Någon nyinvestering i traditionella burar ger inte regeringens skrivelse möjligheter till. Det blir mycket intressant att se hur Jordbruksverket kommer att göra när det gäller dessa dispenser. Vad är det som händer? Som jag sade tidigare är vi inte färdiga på något sätt med de diskussionerna, men vi har påbörjat en diskussion. Och vi kan se litet grand på vad regeringen har skrivit. Vad är det för krav, och hur skall vi göra när det gäller dispenser? Vi kanske kommer att ställa ett visst krav på storleken på besättningen. Det finns olika diskussioner. Vi pratar kanske om 200 eller 500 höns för att begränsa antalet dispenser. Vi menar att man, om man har en liten besättning, har alla möjligheter att ha den i ett annat system än i burar. Därför kan vi kanske sätta en viss begränsning av storleken på besättningen. Dessa dispenser kommer att innebära en hel del arbete för Jordbruksverket. Det finns inte några pengar avsatta i budgeten. Därför har vi tänkt finansiera den här verksamheten med en viss avgift för dessa dispenser. Jag vet att det i några motioner står att det borde vara en viss avgift per höna i burhönssystem osv. Detta är inte samma sak. Den här avgiften kommer att innebära kostnadstäckning. Sedan står det om särskilda skäl. Det kan vi juridiskt bedöma som att det måste vara en besiktning av varje anläggning. Anläggningarna skall då uppfylla de uppställda djurskydds- och djurhälsokraven. Det finns också ett alternativ. Regeringen har skrivit att man som krav för att få dispens i fråga om de här besättningarna skall vara ansluten till ett av Jordbruksverket godkänt omsorgsprogram. Hur skall vi hantera dessa dispenser? Det står att vi skall meddela föreskrifter om dispens. Och vi har tänkt fastställa ett beslutsunderlag eller ett bedömningsprotokoll för just de här besiktningarna. Vi skall besikta varje anläggning vid en viss ålder på hönsen. Vi räknar med att det kommer att röra sig om kanske 500(600 dispensansökningar om vi sätter storleksbegränsningen vid ca 200 höns. Om vi sätter den högre blir det kanske annorlunda. Jordbruksverket kommer att fatta beslut om dispens eller avveckling av besättningen. Nästa fråga är kanske mer het: Hur gör ni när det gäller dispenstiden? Dispenstiden kommer att avgöras av två saker. Det tycker jag att man klart kan utläsa av regeringens skrivelse. Det handlar om anläggningens status från djurskydds- och djurhälosynpunkt - besiktningen, bedömningsunderlaget som vi skall ta fram och kännedomen om besättningarna, som jag talade om. Och det rör också utvecklingen av de nya systemen. I regeringens skrivelse har man betonat att man inte kunde behålla burförbudet på grund av att de nya systemen inte var färdigutvecklade. Detta kommer att vara ett viktigt krav och avgörande för dispenserna. När det gäller dispenstiden kommer vi kanske att göra en indelning i tre kategorier. I den första kategorin finns de som måste avveckla; de får ingen dispens. Den andra kategorin gäller några som får en kort dispens men ingen möjlighet till förlängning. Den tredje kategorin utgörs också av sådana som får kort dispens, men när deras dispenstid har gått ut skall man göra en ny utvärdering för att se hur det går med de nya systemen och om man kan sätta ett slutdatum för de traditionella burarna. Man har tagit upp fler saker i riksdagens skrivelse. Jag skall bara nämna några bitar. Man har avsatt 500 000 till rådgivning. På Jordbruksverket funderar vi nu på hur vi bäst skall kunna utnyttja dessa pengar. Det står klart och tydligt att det skall gälla dem som går över till de alternativa systemen. Forskning är viktigt. Det finns mycket kvar, som ni har skrivit i motioner, som vi har framhållit i vår rapport och som EU skriver i sin vetenskapliga rapport. Vi har vad jag kallar för SJV-medel, dvs. budgetmedel, till förfogande. Vi har ett visst anslag för djurskyddsfrämjande. Vi har också anslag för det ekologiska lantbruket. I skrivelsen finns det förslag om att SJFR skall avsätta 2 miljoner av sina medel till detta under tre år, och ett program är också på gång från Stiftelsen Lantbruksforskning tillsammans med näringen. Vi hoppas, i och med vissa kontakter, att dessa tre intressenter som har medel att bevilja kan göra ett gemensamt program, men det är inte riktigt klart. Det är litet olika beslutsgångar osv. i dessa tre organisationer. Vi får se hur detta fortsätter. Det finns också en övrig punkt som jag tänkte ta med. Det står att Jordbruksverket skall ta fram en aktionsplan. Om den kommer att ersätta de kontrollstationer som vi har haft eller uppföljningskravet är inte klart ännu. Det står klart och tydligt att vi hela tiden har haft en referensgrupp där vi har diskuterat dessa frågor. Det började med provningen av ny teknik. Det har övergått till att ta fram underlaget för de olika rapporterna. I regeringens skrivelse står det tydligt att det bör finnas en sådan här referensgrupp och att den bör vara kompletterad med en representant för konsumenterna. Jag tycker att det är väldigt viktigt att säga att det kanske inte räcker med rådgivning; detta har man inte skrivit så mycket om. Jag tror att man måste titta på utbildning av nya producenter. Jag tycker också att ni i näringen bör fundera över det. Det står om investeringsstöd. Det har införts sedan vi skrev rapporten. Man skall kanske inte fästa alltför stor vikt vid detta. Det finns alltså 70 miljoner kvar av stödet när det har gått till landsbygdsutveckling. Det blir 3 miljoner per län. Det är inte explicit avsett för hönsen, utan man får konkurrera med en rad andra miljö- och djurskyddsaktiviteter. Eftersom det här är ett stöd som är medfinansierat av EU gäller det bara vid övergång från bur till ett godkänt system. I dag är det endast de som har lågbeläggningssystem som kan tänkas få dessa nya investeringsmedel. Det är bra att veta att det inte rör sig om så stora summor. Jag pratade med den ansvarige handläggaren i morse, som skulle åka på kurs. Det skall i alla fall på olika sätt framföras att det är önskvärt att man med dessa pengar kan få hjälp med att övergå från burar till alternativa system. Detta var vad jag tänkte ta upp. Naturligtvis svarar vi sedan på frågor. Jag har med mig Christer Nilsson och Anna Olsson, som också kan hjälpa till med de frågor som jag förstår att ni har. Birgitta Carlsson: Det är snart nio år sedan maj 1988 riksdagen beslöt att hönsen skulle ur burarna. Beslutet var en följd av att den nya djurskyddslagen stadgade att lantbruksdjuren skall hållas och skötas på ett sådant sätt att de kan utöva sitt naturliga beteende. I dag borde alltså en mindre andel höns finnas i burarna. Ändå sitter över 85 % av hönsen fortfarande i bur. De lever i en miljö som står i strid med djurskyddslagen. Man kan fråga sig varför det är så. Jag skall kortfattat dra bakgrunden till det, men jag tänkte börja på den positiva sidan. Det finns ett antal personer i landet som faktiskt har satsat på system med frigående höns. Enligt Jordbruksverkets statistik har man vid, i runda tal, 120 anläggningar satsat på system med frigående höns i kommersiell produktion. En del av dessa hönshållare som alltså gör som lagen säger, dvs. anpassar verksamheten efter djurens behov finns här i dag. Jag tänkte presentera dem för er, så att ni senare kan identifiera dem och ställa frågor till dem. Det är alltså personer som sysslar med praktisk hönshållning. I princip är alla de system som finns i kommersiell produktion i dag representerade här. Det kan vara intressant för ledamöterna i jordbruksutskottet att känna till det. Agneta Brasch har redan gått igenom vilka typer av system det gäller. Jag har bett de producenter som finns här i dag att resa sig upp, så att ni kan se vilka de är. Bertil Svensson har ett Oli-Voletagesystem. Han har 4 300 höns. Börje Westman har också ett Oli-Voletagesystem. I Oli-Voletagesystemet har han ungefär 900 höns, och så har han ett antal höns i burar. Sedan har vi en representant för Marielund; det är Sören Rabb. Detta system är också med i prövningen. Sören Rabb har dessutom höns i bur. Han har också ett Jansensystem, och där byggde han en uterastgård i somras. Jansen är ett av de vanligaste fabrikaten av lågbeläggningssystem. Anneli Åkerström har ett Jansensystem. Hon har ungefär 3 200 höns, och Jan Rehn har ungefär 5 000 höns. Dessutom finns det en representant för ekologisk hönshållning. Det är Monica Hjellström, som vill ha den största ekologiska kravgodkända produktionen. Hon har 6 000 höns. Dem håller hon i ett Jansensystem, naturligtvis med uterastgård. Det finns ingen producent här som har mobila hönsburar. Däremot finns forskaren Paul Ciszuk närvarande. Han forskar i detta. Det finns möjlighet att ställa frågor till honom också. När det gäller mobila hönsburar kan man givetvis både ha konventionellt foder och ekologisk djurhållning, ekologisk produktion. Varför har omställningen gått så trögt? Svaret är inte att konsumenterna inte köper äggen, som jordbruksministern och näringen har påstått. Det är verkligen inte konsumenternas fel. Hur skall den enskilde konsumenten kunna köpa ägg som inte finns? Och hur skall konsumenterna få upp efterfrågan på en icke existerande vara? Hur skall konsumenten veta hur äggen produceras när äggen inte är korrekt märkta? Jag skall visa ett exempel på detta. Den bild jag nu visar är väldigt fin, eller hur? Den inbjuder definitivt till köp. Men vad ger det här för signal till konsumenten? Man tror att det är ägg från frigående höns i den här förpackningen, men det är det inte alls. Detta är alltså burägg. Det är en anläggning som säljer burägg. Så kan det se ut. Jag skulle vilja påstå att det här är ett mycket flagrant exempel på vilseledande marknadsföring. Det sägs att sprättägg inte går att sälja, men det är fel. Att packerier som har burägg som huvudprodukt inte gör särskilt stora ansträngningar för att försöka få ut sprättäggen och konkurrera med sig själva genom att göra reklam för äggen från frigående höns är egentligen ganska logiskt. Under de senaste 1 till 2 åren har man dessutom kunnat se dumpade priser. Det har ni säkert alla sett varje vecka i reklam som kommer i brevlådan. Det har varit ständigt dumpade priser på burägg. Jag har klippt ut några sådana annonser. Titta gärna på den som visar en förpackning med tolv ägg för 9,90! Kilopriset är 13,17. Den var införd i Dagens Nyheter den 3 februari 1997. Lantägg kostar 9,90 per kilo. Vad är det för någonting? Lantägg är alltså burägg. Hur skall de enskilda konsumenterna kunna veta vad de köper för ägg, och hur skall man kunna konkurrera med priset om man satsar på frigående höns? Näringen har faktiskt sig själv att skylla för bristande lyhördhet. Frågan är vad man egentligen vill för någonting. Bristen på korrekt information till konsumenterna är en faktor som har haft betydelse. Andra faktorer som har försvårat utvecklingen är vägran från näringen att acceptera ett demokratiskt fattat beslut. Buräggsproducenterna har motarbetat omställningen hela tiden. Motstånd från den ansvariga myndigheten, ursprungligen Lantbruksstyrelsen, gjorde att det tog fyra år innan arbetet med att pröva golvsystem, enligt bestämmelserna om ny teknik, kom i gång, fyra förlorade år. Att det blev tillåtet att byta ut burar i slitna besättningar under omställ- ningsperioden gav knappast rätt signaler. Däremot finns det ingen uppgift om hur många som har bytt, och de har inte ens behövt ansöka om förprövning. Någon samordnad rådgivning från den ansvariga myndigheten har inte heller skett. Det är mycket tacksamt att det kommer nu. Det har inte heller funnits någon sammanhållen utbildning. Både rådgivnings- och utbildningsinsatser har till största delen skötts av personer utanför verket, även om det skett förbättringar under den allra senaste tiden. Detta är några av de viktigaste skälen till att omställningen inte har kommit längre än vad den gjort i dag. Det måste man ha klart för sig när man diskuterar läget. Jag vill också påminna ledamöterna här i förstakammarsalen om hur det ser ut och hur stort utrymme som en burhöna har. Det här är alltså en uppslagen kvällstidning. De allra flesta har tre höns i burarna i dag. Då blir ytan så här stor. Detta är ju golvytan så man skall ju vända på den egentligen. Låt mig ta upp kvällstidningen igen. Jag viker upp den litet. Den tar inte hela den här ytan. En hel del av dem som har bytt burar har bytt till litet större burar, men det är fortfarande samma golvyta. Då är det alltså fyra höns i burarna. Så här stort utrymme har fyra höns i bur i dag. Man skall ha det klart för sig. Ytan för varje höna är 600 cm2. Det är vad som krävs enligt lagen. Den högsta beläggningen på golv som i dag är godkänd enligt djurskyddslagen är nio höns per kvadratmeter. Beläggningsgraden räknat på golvyta för höns i bur blir enligt gällande bestämmelser ungefär den dubbla. Detta innebär att alternativsystemen under hela omställningsperioden haft en mycket stor snedvridande konkurrensnackdel, eftersom burproducenterna kunnat få ut många fler ägg per kvadratmeter än dem som har höns i golvsystem. Dessutom har det varit mycket trängre för hönsen i burarna än vad det är på golv. Dessutom tillkommer att burhållningen är organiserad efter den industriella löpandebandsprincipen och kräver därmed inte lika stor arbetsinsats. Professor Bo Algers ifrågasatte för några år sedan om burproducenter verkligen följde djurskyddslagens stadgande om att djur skall ha daglig tillsyn. På basis av antalet anställda och antalet höns hade han räknat ut att varje höna i snitt fick mindre än en sekunds tillsyn per dag. Det räcker inte för att plocka ut döda höns ur burarna, och det räcker naturligtvis ännu mindre till att upptäcka och ta hand om sjuka djur. Regeringen anser att de modifierade burarna, som omväxlande har kallats papegojburar eller inredda burar, skulle kunna bli ett alternativ till dagens burar. Vi har ju också hört att Jordbruksverket är inne på den linjen. Det vet ju också ni som har läst rapporten. Nu planerar man för att testa dessa burar om riksdagen beslutar godkänna förslaget. Därför kan det vara bra att ha klart för sig hur stora de burar är som har prövats i några år av en forskargrupp på SLU i Uppsala som har sysslat med detta. Antalet höns har varierat i de här försöken. För den storlek som är aktuell just nu har det angivits fyra(fem höns. Utrymmet per höna är alltså lika stort i själva buren som i en vanlig standardbur. Det är ingen skillnad, men sandbad och rede tillkommer. De är dock inte tillgängliga dygnet runt. Storleken på sandbadet och redet gör det dessutom svårt för mer än en höna i taget att vistas där. Jag har försökt att följa alla mått och bestämmelser, och så här litet är det alltså. Detta är också golvyta. Det innebär man att får göra så här. Då har vi rede och sandbad på ena sidan. I den verkliga buren är redet under och sandbadet över. Höjden finns ju inte med här. Det är alltså inte större än så här. Det är mycket viktigt att ni i jordbruksutskottet har detta klart för er. Jag skulle dessutom rekommendera er att åka på studiebesök för att titta på de här burarna. Är det så här en del av hönsen i Sverige skall ha det i framtiden? Det handlar om en ganska stor del. Ligger detta i linje med 1988 års riksdagsbeslut som förbjöd burhållning av höns? Det är viktigt för riksdagens jordbruksutskott att ta ställning till detta. Som djurskyddsorganisation är det vår uppgift att hävda djurens rätt till ett anständigt liv och att alltid bedöma en verksamhet utifrån vilka effekter den får för djuren. Det var också kontentan i den nya djurskyddslagen, nämligen att produktionen skall utformas utifrån djurens behov. Det finns tre huvudinvändningar mot de modifierade burarna. Den första är att de är samma andas barn som de som styrt produktionen inom jordbruket sedan andra världskrigets slut. Där sätts produktionsintressena först och djurens behov tillgodoses bara i den mån detta inte stör produktionen alltför mycket. Hönsen i de modifierade burarna har ett mycket begränsat utrymme. De kan inte utföra socialt viktiga beteenden, som t.ex. sandbadning, samtidigt. De ranglåga hönsen kan inte komma undan från de andra. Miljön är nästan lika stimulansfattig som i vanliga burar. Detta gör - och detta är den andra huvudinvändningen mot de modifierade burarna - att de står i strid med gällande djurskyddslag, dvs. 4 § som stadgar att djur skall kunna utöva sitt naturliga beteende. Den tredje huvudinvändningen är att om modifierade burar blir godkända i Sverige innebär det att utvecklingen mot ett naturligare liv för hönsen inte kan fullföljas. Det går nämligen inte att öppna de modifierade burarna mot uterastgårdar. Det är ändå den utvecklingsväg som är både följdriktig och önskvärd om man skall ta djurskyddslagen och hönsens behov på allvar. Att nu satsa på en utveckling av modifierade burar är därför alldeles bakvänt anser vi. Det har forskats på dessa burar i över 20 år. De har varit av olika slag och med varierande antal höns. Jag vet att det även är så här i Sverige. Det kommer ni säkert att få höra om ni ställer frågor till de forskare som finns här i dag. Men det har visat sig att de här burarna inte håller måttet från djurskyddssynpunkt. Det är därför som inga modifierade burar har godkänts i Schweiz efter flera års forskning och prövning i fält. När burförbudet där trädde i kraft 1992 blev det alltså ett underkännande. Det är därför som Danmark nu har skrotat den typ av modifierad bur som har funnits där. Det är en s.k. ståbur med 40-50 höns. Dessa har nu förpassats till historien. Danmark har för övrigt med godkännande från EU just inlett sitt bursaneringsprogram som har som målsättning att en och halv miljon burplatser av ett totalbestånd på tre miljoner skall försvinna under en treårsperiod. Burproducenterna i Danmark får 20 kr per hönsplats för att lägga ned. Hälften betalas av staten och hälften av näringen. Totalramen är 25 miljoner kronor. I den svenska debatten har det nästan glömts bort hur dåliga burarna är för hönsen. I stället har problemen med de frigående systemen lyfts fram. I stället för att ta erfarenheter både inom forskning och praktisk hönshållning som intäkt för att gå vidare och förbättra systemen för höns på golv har uppkomna problem använts för att svärta ned alternativ hönshållning. Det finns flera forskare här i dag som kan svara på frågor om dödlighet, fjäderplockning, kannibalism, golvägg etc. Därför går jag inte närmare in på det. Men en distinktion bör göras, och det är den mellan djurens beteende, som också kan kallas för den psykiska hälsan, och djurens fysiska hälsa. När burarna infördes var det en alldeles för lätt väg att komma undan de sjukdomar som sprids med gödseln. Andra lidanden för hönsen uppstod i stället, t.ex. bensvaghet, muskelförtvining och leverförfettning, för att bara nämna några. Framför allt innebar burarna att hönsen drabbades av olika beteendestörningar som t.ex. fjäderplockning och kannibalism. Under åren har många rapporter visat att dessa aggressiva beteenden är vanliga i burar. Det skall man ha klart för sig. Burarna tillgodoser naturligtvis inte alls hönsens psykiska hälsa. Här lägger jag upp en rapport som handlar om hönsens lidande i burar. Den är gjord av Michael Appelby för några år sedan, 1991. Den här rapporten finns att tillgå. Det kan vara bra för er att känna till den. Han har ju dragit slutsatser om att det finns ett antal olika lidanden som höns utsätts för i burar jämfört med alternativsystem. Jag skall avsluta med att gå igenom viktiga beteendekrav innan jag talar om vad Nordiska samfundet tycker om de förslag som regeringen har lagt fram och vad vi tycker att riksdagen bör ta hänsyn till när den skall fatta beslut. Om man tittar på hönsens psykiska hälsa, kraven för att de skall kunna utöva sina beteenden och vad som är nödvändigt för att de skall kunna göra det kan man se att det är viktigt för hönsen att de har tillräckligt utrymme. Det behövs för att de skall kunna flaxa med vingarna och för att de både skall kunna komma undan och söka sig till sina hönsfränder. Det är absolut nödvändigt att de har tillgång till från flocken avgränsat rede. Det kan ju utformas på olika sätt. De måste ha en pinne att flyga upp till. Där utför de putsning av fjäderdräkten. De sitter och vilar och sover på pinnen. Det krävs strömaterial av något slag för att de skall kunna sandbada och också för att utföra det absolut mest naturliga beteendet, nämligen födosök. De behöver en stimulansrik miljö, och det är något som ofta glöms bort även när man satsar på alternativa system. Det är mycket viktigt. De behöver också vara vana vid det system som hönan kommer att hållas i, t.ex. vid dagsljus. Vi anser att det är önskvärt med utevistelse utifrån hönsens beteendebehov. Det är en rad beteenden som förmodligen är socialt viktiga och som måste kunna utföras samtidigt av alla höns om de vill. Det är t.ex. födointag, putsning och sandbad. Detta med samtidigheten är mycket viktigt. Vad är det då önskvärt att riksdagen gör? Låt oss först konstatera att det går att förena produktion och god djurmiljö. Den mest signifikanta konsumtionstrenden under 90-talet har ju varit kravet på etisk kvalitet, och den utvecklingen lär stå sig. Jag har gett ledamöterna ett papper så att ni kan följa med i de krav och synpunkter som vi har. Det finns dessutom här utanför för dem som är intresserade av det. Nordiska samfundet har naturligtvis läst de motioner som kommit här i riksdagen. Vi tycker att det finns många bra förslag i de motioner som har lagts fram. Men vi vill särskilt framhålla följande: För det första: Burförbudet måste stå fast. Lydelsen i 9 § djurskyddsförordningen bör stå kvar och följas av det förslag som regeringen har lagt fram med en viktig skillnad. Det är att ?andra burar? måste bytas mot ?andra system?. Dessutom är det viktigt att tillägga som funktionskrav att höns skall få tillräckligt utrymme, eftersom det saknas i det här förslaget. Av det följer dessutom att en mening i det som Agneta Brasch visade för er tidigare, nämligen ?Kraven i första stycket gäller även för andra inhysningsformer?, skall utgå. Med begreppet andra system täcker man alla inhysningsformer. För det andra: För att undvika att buräggsproducenter byter till nya burar måste tillägget i djurskyddsförordningen bort. Jag blev inte riktigt klar över om det som Agneta sade om att man inte får fortsätta att byta burar gäller omedelbart eller om det gäller från någon tidpunkt framöver. För det tredje: Vi menar att dispenserna bör tidsbegränsas till en insättning efter 1999 när förbudet egentligen skall träda i kraft. Vi menar att hönsen skall vara ur burarna år 2000. Det skulle vara en mycket trevlig inledning på 2000-talet. För det fjärde: En koncentrerad satsning på utveckling och etablering av värphönshållning i olika typer av golvhållningssystem är väldigt viktig och måste göras. För det femte: Investeringsstöd eller något annat stöd till producenterna måste ges till alla olika typer av producenter som är aktuella. I dagsläget är det alltså bara de som går från burar till golv som kan få det EU-stöd som Agneta Brasch redogjorde för. En producent som redan har satsat på frigående höns och som har fått utstå mycket tuff konkurrens och dåliga villkor måste också få stöd. Nystartare som inte har haft höns tidigare måste också få stöd. För det sjätte: Konkurrensfördelar för burarna måste tas bort. Samma villkor måste gälla för burhållning tills den avvecklas helt som för golvhönshållning. För det sjunde: Forskningsmedel måste satsas på att lösa återstående problem. Det handlar bl.a. om avelsproblemen. Vi anser inte att pengar skall avsättas för fortsatt utveckling av modifierade burar. För det åttonde: Märkning av ägg måste omfatta även burägg. Om det inte går att lösa inom ramen för EU:s märkningsförordning, som är frivillig, måste initiativ tas för att få buräggsproducenterna och handeln att själva införa märkning. För det nionde: Sverige måste verka för att burförbudet införs i EU. Då vill jag tacka så mycket för mig och avsluta med att överlämna ett antal protestlistor som har skrivits på sedan den 9 december. Det var ju den dag då regeringen lade fram sin skrivelse. Då fick vi nästan 500 underskrifter här utanför riksdagen på Mynttorget. Totalt har vi fått över 10 000 namnunderskrifter för att burförbudet skall stå fast utan att vi ansträngt oss egentligen. Ordföranden: Vi tackar Birgitta Carlsson för det. Vi går vidare till det sista inledningsanförandet. Jan-Olof Bolin: Herr ordförande! Mina damer och herrar! Ordföranden i SFS Svenska ägg är ju Torbjörn Eriksson, men han ligger sjuk sedan en tid tillbaka. Då är det naturligt att vice ordföranden Bernt Johansson som sitter jämte mig skulle hålla det här anförandet. Tyvärr tappade han rösten i natt. Jag blev inkallad till frukosten och ombedd att göra den här föredragningen. Bernt hade som tur var skrivit ned sitt föredrag, men ni får ursäkta om jag är dåligt påläst. Jag försöker att läsa innantill. Djurskyddslagen av år 1988 hade som mål att förbättra villkoren för djur i livsmedelsproduktion. För värphöns var målsättningen att burproduktionen skulle ersättas av andra system som uppfyllde hönsens naturliga behov. Detta kompletterades senare med krav på arbetsmiljö, medicinering, näbbtrimning m.m. Dessa system skulle också vara ekonomiskt konkurrenskraftiga. Omställningen till alternativa system har inte kunnat genomföras i förväntad takt. I dag finns bara 11 % av alla hönsplatser i frigående system. Vi vet var vi står i dag när det gäller forskningen. Framsteg har gjorts, men det finns problem kvar att lösa både vad gäller djurskyddsproblem och arbetsmiljö. Även när det gäller produktionsekonomin är skillnaden mellan burproducerade och alternativproducerade ägg alltför stor. Det största hindret för en total omställning är dock att enbart en liten del av konsumenterna var villiga att betala ett merpris för ägg från frigående höns. Av forskningsresultaten framgår också att det fortfarande finns mycket att göra på arbetsmiljöområdet i alternativsystemen. Djurmiljön måste självfallet vara bra, men man får absolut inte glömma bort de människor som skall jobba med djuren. Det gäller såväl luftföroreningar och buller som ergonomi, olycksfallsrisker och psykosociala effekter. Sedan år 1995 är Sverige medlem i EU. Äggnäringen fick tidigt känna av detta i form av billiga finska ägg producerade med statsstöd. De finska djurskyddsreglerna ligger långt under de svenska kraven, men EU:s inre marknad gör att de finska äggen får säljas fritt utan ursprungsbeteckning trots att de är producerade med lägre djurskyddskrav. Detta visar klart konsekvenserna för svensk äggnäring om vi ständigt tvingas ha för höga kostnader i förhållande till omvärlden. Vi har än så länge ett salmonellaskydd som förhindrar import från flertalet EU-länder. Finland som har äggöverskott - i dag ungefär 20 % - kan redan nu exportera till Sverige. Finland har också möjlighet att bygga ut sin kapacitet i takt med att efterfrågan i t.ex. Sverige stiger. Danmarks mycket omtalade handlingsplan mot salmonella godkändes i Bryssel i december. Om Sverige blir en tillräckligt intressant marknad kommer det inte att dröja länge förrän ytterligare några EU-länder anstränger sig för att klara salmonellaprogram liknande det svenska. Vi kan alltså inte bortse ifrån vårt medlemskap i EU. Därmed måste vi också tänka på EU:s jordbrukspolitik och de mål som den europeiska jordbrukspolitiken, CAP, eftersträvar. Det handlar om höjd produktivitet, skälig levnadsstandard, stabiliserad marknad, tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga konsumentpriser. Jordbrukets övergripande uppgift är alltså att producera livsmedel utifrån dessa mål. Det gäller också Sverige, och det gäller den del av svenskt jordbruk som producerar ägg. Utöver EU har vi problemen med GATT(WTO-avtalet. Under det nuvarande avtalet tas ingen hänsyn till djurvälfärd och produktionssystem vid import och export. Även detta är en realitet. Vi måste acceptera att livsmedelsproduktion i framtiden inte bara blir europeisk utan även global. Produktionen av ägg från alternativsystem beräknas till ca 11 000 ton under 1996. Av denna volym har endast 5 500(6 000 ton kunnat säljas som alternativägg. Resten måste säljas med stora förluster som burägg eller ägg till produktindustrin. Under 1996 beräknas förlusten för näringen för detta överskott till minst 10 miljoner kronor. Det är en helt omöjlig situation som branschen inte klarar ekonomiskt. Merbetalningen till producenterna för alternativäggen beräknas till 2,50-4 kr per kilo ägg i förhållande till burägg beroende på system. Obalansen mellan tillgång och efterfrågan beror på flera faktorer. Under 1994(1995 tillkom ca 230 000 hönsplatser i alternativsystem. En så snabb tillväxt är inte möjlig för marknaden att ta emot på så kort tid. Den ensidiga prisfixering som rått under senare år i svensk matdebatt har medfört att handeln inte varit intresserad av någon större satsning på ägg från frigående höns. För den enskilde konsumenten innebär ett merpris på ca 5 kr per kilo många gånger ett alltför kraftigt hinder för att välja alternativägg. Om vi bortser från de etiska värderingarna är kvaliteten likvärdig. Konsekvenserna av det stora överskottet innebär sannolikt att packerierna tvingas vara mycket restriktiva när det gäller att teckna nya avtal med producenterna tills en balanssituation inträtt på marknaden för alternativproducerade ägg. SFS Svenska äggs omsorgsprogram är vid internationell jämförelse unikt. Programmet utgår från att ägg skall produceras på ett sätt som positivt tar hänsyn till djurens och skötarens miljö och hälsa samt äggkvaliteten. Djur- omsorgsdelen i programmet liknar den modell som används vid slaktkycklingsproduktionen. Det innebär att stall- och djurmiljö, djurhälsa och skötsel poängsätts. Med utgångspunkt från antalet poäng fastställs om anläggningen kan godkännas enligt programmets krav. Under hösten 1995 startades en förstudie till ett riksomfattande djuromsorgsprogram. Förstudien har bedrivits som ett forskningsprojekt i Östergötlands och Hallands län gemensamt mellan SLU, SFS och Jordbruksverket. Samråd och samarbete har skett med den lokala djurskyddsinspektionen. Arbetet har fungerat bra, och många goda erfarenheter har vunnits inför det fortsatta arbetet. De svenska äggen håller en mycket hög kvalitet. Vi har varken problem med salmonella, antibiotika eller pesticider. Därför skall vi också värna om den svenska äggproduktionen. Vad gäller djurhållningen ställer den svenska djurskyddslagen redan nu betydligt högre krav än andra länders inom EU. Den rapport som överlämnades till kommissionen den 30 oktober 1996 har som utgångspunkt EU:s direktiv 88/166 om minimistandarden för värphöns i burar. I direktivet sägs att före den 1 januari 1993 skall kommissionen utarbeta en rapport om välfärden för värphöns i olika produktionssystem och komma med förslag till framtida produktionsformer. I maj 1992 lämnade EU:s veterinärkommitté över sin rapport, men den föranledde inga åtgärder. År 1996 togs saken upp på nytt på begäran av jordbrukskommissarie Franz Fischler. En ny grupp av experter tillsattes för att uppdatera 1992 års rapport. Denna grupp, där även doktor Linda Keeling från SLU i Skara ingick, har granskat ca 400 vetenskapliga rapporter från världens främsta forskare på området. I rapporten har man bl.a. tittat på hönans naturliga beteende, djurhälsa, produktivitet, äggkvalitet och arbetskraft. Det är alltså ganska omfattande. I sin sammanfattning anger man för- och nackdelar med olika produktionsformer. För burar är fördelarna: Djuren separeras från sin gödsel, djuren är i en liten stabil social grupp och näbbtrimning är inte nödvändig. Nackdelarna är: Djuren kan inte utöva ett naturligt beteende, ökad frustration och benskörhet. Om frigående system säger man följande. Fördelar: Möjligheter till naturligt beteende, starkare ben. Nackdelar: Risken för kannibalism och fjäderplockning är stor om inte näbben klipps, högre risk för ecto- och endoparasitinfektioner. Man framhäver att modifierade burar med rede och sandbad visar goda möjligheter vad gäller välfärd och produktion. Däremot säger man ingenting om att värpburar skall förbjudas. Det skall också påpekas att man inom EU utgår från en mycket lägre nivå på djurskyddets område än den som finns i Sverige. Här tar jag mig friheten att lägga in en egen passus. Jag läser helt enkelt rapporten från EU:s veterinärkommitté punkt 21 på engelska. Det står så här: High standards of layinghenwelfare can only be implemented and sustained if the EU-market is protected against imports of eggs from third countrys with lower standards. Vad vill då SFS och svensk äggnäring. Svensk äggnäring måste finnas kvar. Det tror jag att vi alla är överens om. Villkoren för en svensk äggnäring måste också vara rimliga. Regeringen kom i december 1996 med en skrivelse, Alternativ till traditionell burhållning av värphöns. I den föreslås att förbudet mot traditionella burar kvarstår men kompletteras genom att funktionskrav införs i 9 § i djurskyddsförordningen. Samtidigt föreslås att dispens från delar av funktionskraven för en begränsad tid förutsätts kunna ges för traditionella burar som uppfyller högt ställda djurskyddskrav. Från näringens sida ser vi positivt på denna skrivelse trots det stora produktionsekonomiska handikapp gentemot vår omvärld som skrivelsen innebär. Under förutsättning att kraven i skrivelsen får en rimlig och verklighets- anknuten tillämpning finns här vissa möjligheter för svensk äggproduktion att även i framtiden producera konsumtionsägg av hög kvalitet där även hänsyn tas både till livsmedelssäkerhet och etiska värderingar. Denna skrivelse innebär också på sikt att de svenska hönsen får bättre förutsättningar att tillgodose sina naturliga beteenden. Detta var också andemeningen i den djurskyddslag som riksdagen antog 1988. Skulle burförbudet kvarstå eller skulle näringen få alltför orealistiska krav på sig, kommer detta att innebära kraftiga försämringar för de svenska hönsen. Svensk äggproduktion kommer då till stora delar att slås ut och miljontals höns flyttas ur landet till förhållanden som är sämre än de som gäller i dag, och som vi dessutom själva inte kan kontrollera eller påverka. Dessutom försvinner tusentals arbetstillfällen. Det är arbeten som finns i dag och som är en samhällsekonomisk tillgång för Sverige. I skrivelsen gör regeringen bedömningen att Sverige aktivt bör verka för att funktionskrav för höns införs i övriga EU-länder. Det är då av yttersta vikt att vi själva utgör ett bra exempel på hur en omställning kan genomföras. Det är alltså först om svensk äggproduktion får realistiska omställningsmöjligheter i förhållande till den omvärld vi konkurrerar med, och i takt med forskningens utveckling och marknaden, som vi har möjligheter att påverka djurskyddet för hönsen i EU. Sverige skulle då kunna bli ett föredöme för övriga EU-länder för hur en omställning från traditionell burproduktion kan genomföras. Om kraven på äggnäringen blir orealistiska kommer i stället svensk äggproduktion att slås ut och ersättas av import från övriga EU-länder och från produktionssystem som inte är godkända i Sverige. Jag skall avsluta med en mycket kort sammanfattning. EU-medlemskapet och därmed följande import av billiga statssubventionerade finska ägg har i grunden förändrat förutsättningarna för en snabb omställning av svensk äggproduktion. Fortsatt forskning är nödvändig på djurskydds- och arbetsmiljömrådena. Den politiska inriktningen bör vara att etableringstakten i olika produktionssystem skall styras av den efterfrågan som är möjlig att uppnå. En verklighetsanknuten tillämpning av regeringens skrivelse kan ge förutsättningar för en framtida svensk äggproduktion. Ordföranden: Tack, Jan-Olof, eller om det är Bernt vi skall tacka. Han har ju skrivit mycket av det Jan-Olof sade vid presentationen. Nu har vi en god grund för en frågestund, och vi har faktiskt rätt gott om tid också. Det skall vi utnyttja på ett klokt sätt. Vi kommer att ställa ganska korta frågor och hoppas att svaren blir begränsade. Om vi märker att det finns tid till att utveckla detta senare så gör vi det. Om vi märker att vi blir klara inom den utmätta tiden skiljs vi åt när vi är klara. Vi har en paus inlagd kl. 11.30, då vi har en halvtimme på oss att dricka kaffe och äta en smörgås tillsammans. Vi har sagt att vi slutar några minuter före kl. 14.00, så att ledamöterna har möjlighet att delta i den frågestund som äger rum i riksdagen. Rent praktiskt går det nu till så att jag tar mig friheten att fördela ordet. När man sedan svarar trycker man ned knappen, och trycker sedan upp den när man har pratat färdigt. Om någon som inte har ordet börjar trycka på knapparna brakar systemet ihop, dvs. då blir det litet komplicerat. Låt alltså bli det när ni inte har ordet, och släpp upp knappen när ni har pratat färdigt. Vi har försökt dela in diskussionen i några ämnesblock. Jag tror vi skall försöka anpassa oss litet efter de blocken. Det finns många frågor som gäller marknaden, och hur den utvecklas. Självfallet finns det också många frågor som gäller prövning av nya system, och många som gäller arbetsmiljön. Där har vi tre block som man kan titta på. Sedan finns det frågor som säkert faller emellan dessa block, men jag tror vi skall försöka styra det hela så här. Jag skall själv ställa två stycken ganska korta frågor. De hänger samman litet grand med den bild på en äggkartong som Birgitta Carlsson visade. Birgitta sade att detta var vilseledande marknadsföring. Bilden visade några hönor som gick på backen och pickade, men kartongen innehöll burägg, som Birgitta påpekade. Jag vill be Ragnar Tauson och Bengt Ingerstam att med litet olika utgångspunkt helt kort säga hur ni bedömer människors uppfattning om de här två olika huvudströmfårorna. Om jag vågar mig på en gissning, efter att ha besökt rätt många anläggningar av olika slag, är även de hönor som gick ute och pickade på marken inte alldeles representativa för det som i verkligheten är frigående höns. Min fråga till Bengt är: Vad är din bedömning av hur människor uppfattar begreppet frigående höns? Jag vill att Ragnar också funderar på den frågan. Bengt Ingerstam: Tack för att jag för en gångs skull fick ordet först. Jag brukar få det sist. Men konsumenterna brukar ju ha sista ordet. Jag är litet imponerad av att det sitter så många konsumenter här, men bara en enda konsumentföreträdare. Det var därför mycket positivt att Lennart började så här. Marknaden är det som styr utvecklingen. Priserna har i hög grad styrt hela maknadsutvecklingen. Man säljer på ?9:90?, och man säljer väldigt litet på kvalitet. Man har fokuserat på priset och konkurrensen mer än på kvaliteten och valutan för pengarna. Man ser att folk väldigt sällan tittar på kartongen. De tar sex eller tolv ägg, beroende på vad de skall ha. Det är mycket få människor som är insatta i dessa problem. När man sitter här och lyssnar på problemen och de enorma utredningar som har gjorts blir man imponerad. Jag är glad att jag är konsument och inte höna. Men jag är litet chockad över den enorma okunskap som råder ute på marknaden, dvs. bland konsumenterna och även bland handlarna. När man frågar handlarna vet de ingenting. Om man frågar om det inte finns ägg från frigående höns säger de bara att det inte finns att få tag på. Det stämmer alltså inte alls att det inte går att sälja dessa ägg - det är bara det att de blockeras och inte kommer fram till butikerna. Det görs väldigt litet reklam och ingen propaganda och det ges ingen upplysning gentemot konsumenterna om kvaliteten och vad som ligger bakom ett ägg. Ordföranden: Kan du försöka vinkla in svaret litet på den fråga jag ställde? Hur tror du människor uppfattar begreppet frigående höns? Vi är ju vanliga konsumenter allihop. Vad är frigående höns i vår sinnevärld? Bengt Ingerstam: Tyvärr är det bilden av hönan som går på gödselstacken och pickar. Ordföranden: Tack så mycket, Bengt. Har Ragnar någon fundering kring detta? Ragnar Tauson: Det är ju en konsumentfråga, som kanske är litet svår för mig att svara på. Men jag tror att man uppfattar frigående höns ungefär som den bild som visas på äggkartongen. Jag tror också att många uppfattar den nya djurskyddslagen ungefär som att ?nu skall alla höns gå ut och picka i det fria?. Vi har fått många exempel på det. Att Sverige har ett klimat som inte medger att så många höns kan göra det är en annan sak. Men jag tror definitivt att man uppfattar frigående höns som djur som går fria ute. Jag tror också att konsumenten kanske inte är så insatt i vilka frågeställningar som dyker upp när man släpper hönsen fria. Jag tror att många tror att allt är gott och väl om man gör så, vilket har visat sig inte alltid vara fallet. När vi startade 1988 med Marielundsanläggningen märke vi att vid de besök vi fick blev många förvånade när de såg de intensiva systemen. Det var inte alls vad de hade förväntat sig. Djuren gick inte ute, och systemet var ganska intensivt. Det var ofta samma människor som i debatten före djurskyddslagen hade hänvisat till system som fanns t.ex. i Schweiz. Marielundssystemet är ett exempel på ett system som härrör från utvecklingen i både England och Schweiz. Det var sådana system vi tittade på. Ordföranden: Då går ordet till Ann-Kristine Johansson. Som jag sade har jag försökt ringa in det hela och börja med frågor om marknadsdelen. Ann-Kristine Johansson: Min fråga vänder sig till packerierna. Det har kommit fram att marknadsföringen tydligen är dålig i affärerna osv. Jag har funderat på vad det beror på. Beror det på dålig satsning på marknadsföring från er sida? Som konsumenter skall vi kunna välja mellan alternativa ägg när vi kommer och handlar. Mary Ann Sörensen: Jag vill gärna svara på det. Det stämmer nämligen inte alls att vi inte gör några reklaminsatser för ägg från frigående höns. Dessa ägg tillsammans med Guldgula är stora profilprodukter. Kronägg gör väldigt mycket för att få ut dem till handeln. Tyvärr säger man från handelns sida att man inte kan ta emot äggen därför att det inte finns någon efterfrågan. Konsumenterna efterfrågar alltså inte äggen från frigående höns i butikerna och därför tycker inte handlarna att de kan ta in dem. De står och blir för gamla. Jag kan alltså inte alls hålla med om de synpunkter som har kommit fram här. Jag kan tillägga att vi gör allt vi kan för att sälja dessa ägg. Vi förlorar nämligen väldigt mycket pengar på dem. Det är inte alls vår mening att hålla inne med dem. Ingvar Eriksson: Herr ordförande! Förra gången riksdagen behandlade en regeringsskrivelse i anledning av kontrollstationer fastslog jordbruksutskottet i betänkandet ambitionen att svenska konsumenter även i framtiden skulle få en säker tillgång på svenskproducerade ägg. Avgörande för om detta skall kunna ske är, såvitt jag förstår, möjligheten att producera till konkurrenskraftiga kostnader och priser och därmed till kostnader som kan ge de rätta priserna. Det gäller också vad konsumenten är beredd att betala. Det är avgörande för det beslut som jordbruksutskottet kan fatta den här gången, som jag ser det. Hittills har det alltså inte lyckats. Ord står mot ord i den föredragning vi har fått. Den ena sidan säger att det finns ägg som inte blir sålda, och att förlusterna uppgår till tiotals miljoner årligen. Den andra sidan säger att om man inte presenterar sig på marknaden kan man inte heller sälja. Det är viktigt att vi får verkligheten klarlagd. Därför vill jag ha svar från Kronägg, Svenska Lantägg och från motståndarsidan Nordiska Samfundet. Håkan Andersson: Först vill jag göra en kommentar som delvis också gäller den förra frågan. Vi från packeriernas sida möter ju inte slutkunden direkt, utan som regel möter vi grossisthandeln. Det gäller att hela systemet fungerar. Man tycker kanske att prisskillnaden mellan vanliga ägg från burhöns och från frigående höns inte är särskilt stor, och att den kan vara försumbar för konsumenten. Men man skall ha klart för sig att när det handlar om grossistnivå gäller det väldigt stora kvantiteter i inköp. För ICA, KF och DAGAB t.ex. kan det röra sig om 10 000-20 000 ton ägg. Då är en krona lika med 10-20 miljoner. Eftersom handeln är väldigt prisfixerad är detta stora pengar. Jag har en overheadbild som gäller Ingvars fråga. Den är inte alldeles färsk, men den beskriver problemet bra. Situationen är sådan att vi är beroende av prissättningen på produkterna i andra länder inom EU. För Sveriges del gäller det framför allt Finland. Produktionskostnaderna i Sverige och i Finland är ungefär lika stora, men Finland får för sin del ett bidrag till produktionen på 3 kr per kilo ägg. Det gör att vid den prisnivå på ungefär 6 kr, som vi har för närvarande, är produktionen i Finland lönsam. Detta pressar prisnivån i Sverige, och det är en av orsakerna till de låga prisutbud vi såg i annonserna förut. Det låga priset beror helt enkelt på låga priser inom andra länder i EU och på överproduktion. Ägg är alltså en prispressad vara. Vi får alltså ut en prisnivå i producentledet på ungefär 7 kr i Sverige. Det täcker kostnader för foder, rekrytering och arbete i en burhönsanläggning, men det ger ingenting för fasta kostnader för anläggningen. Överför man resonemanget på frigående höns är merkostnaden för produktion med frigående höns lågt räknat 2 kr per kilo. I burhönsfallet har vi antagit att produktionskostnader är 9 kr per kilo, men för frigående höns är de 11 kr. Vid inköpet från producenterna betalar vi för vår del ett pris som ger full kostnadstäckning. För den överskottsproduktion som förekommer är värdet inte större än värdet på ägg från burhöns på den nivån. Förlusten tar i vårt fall packeriledet. Den utgör för vår del närmare 3 miljoner kronor för föregående år. Om man tvångsvis ökar produktionen från frigående höns ökar överskottet. Följden blir prispress, och prisnivån till producenterna av ägg från frigående höns tenderar att närma sig priset för burhönsägg. Det kan de inte klara sig på, därför att det bara ger täckning för foder och rekrytering samt något till arbete. Det ger ingenting till deras anläggningar. Det kvittar om det gäller stora eller små producenter av golvhönsägg - det blir ingen lönsamhet. Birgitta Carlsson sade inledningsvis att närmare 85 % av äggproducenterna i landet i dag bryter mot andemeningen i lagen, nämligen att djuren skall få bete sig på sitt naturliga sätt. Det är riktigt, men frågan är om det finns ekonomiskt realistiska möjligheter för producenterna att kunna gå över till denna produktionsform i den nuvarande situationen med konkurrens från EU- länderna. Kanske är det så att lagen inte är riktigt genomförbar. Ordföranden: Tack för det. Som svar på Ingvar Erikssons fråga tänkte jag låta Mary Ann Sörensen göra ett kort inlägg om hon vill, och sedan Birgitta Carlsson. Sedan tänker jag lämna denna del. Mary Ann Sörensen: Egentligen har jag inte så mycket att tillägga till det som Håkan har sagt. Det är en alldeles klar bild som han har kommit fram till. Även Kronägg förlorar väldigt mycket pengar på äggen från de frigående hönsen. Som jag sade tidigare gör vi väldigt mycket för att marknadsföra äggen. Vi gör faktiskt mycket mer för äggen från de frigående hönsen och andra profilprodukter än för vanliga burägg. Vi har t.ex. rabattkuponger. Detta gör vi helt enkelt för att bli av med äggen. Som sagt förlorar även Kronägg väldigt mycket pengar på detta, i storleksordningen ungefär dubbelt så mycket som det som Håkan kom fram med här. Birgitta Carlsson: Man kan läsa statistik på olika sätt. Den statistik som det hela tiden talas om här är från 1995, men det sägs det ingenting om. Statistiken gäller ett stort antal packerier i Sverige, ungefär 75 %. Men 25 % saknas alltså i statistiken. Detta enligt de uppgifter jag har fått från SFS. De 25 % som saknas är mindre packerier och producenter som säljer direkt till butik. Det är dessa som säljer de flesta äggen från frigående höns och som också har intresse av att göra det. Detta har också bekräftats av Torbjörn Eriksson, ordförande i SFS. Denna statistik finns med i Jordbruksverkets rapport och där kan man också se en annan sak som man inte talar om i sammanhanget. Om man tittar på 1995 års statistik ser man att visserligen har inte alla de invägda äggen sålts, men att ökningen av försäljningen av ägg från frigående höns var 40 %. Även om volymen inte var så stor är detta en mycket stor ökning av en enda produkt. Under 1996 har ett antal alternativproducenter etablerats, t.ex. har ekoäggen kommit. För dessa är efterfrågan nu större än tillgången. I och för sig är detta bara en liten nischprodukt fortfarande, men det är ändå ett exempel på att det finns konsumenter som köper denna typ av ägg om den marknadsförs på rätt sätt och med korrekt information. Detta är naturligtvis en oerhört viktig fråga. Jag menar att man inte kan skylla på konsumenterna, som man har försökt göra från producenternas och packeriernas sida. Makten ligger på deras sida - i de olika leden från packeri, buräggsproducent, olika distributionsled och handeln. Detta är mycket komplicerat. Vi har många medlemmar i Nordiska Samfundet runt om i landet som är engagerade i denna kampanj. De har fått i uppgift att gå ut i butikerna och efterfråga ägg, och på det sättet försöka få upp efterfrågan. Det har visat sig att i väldigt många butiker på väldigt många orter finns det inte, eller har inte förrän på senare tid funnits, ägg från frigående höns. Precis som jag hävdade tidigare kan man inte köpa en vara om den inte finns. Dessutom har vi andra erfarenheter. Jag har själv varit ute mycket i butikerna. När man talar med butikspersonal och frågar varför det inte finns ägg från frigående höns får man gång efter gång höra att packerierna, eller dem som butikerna köper ifrån, inte vill att butikerna skall ta in äggen. De vill att butikerna skall ta buräggen, och det är naturligtvis dessa ägg som man får billiga priser på. De är inte intresserade av att leverera de andra äggen. Beställningar restnoteras ofta osv. Det finns alltså en mängd olika invändningar mot resonemanget att konsumenterna inte vill köpa äggen. Ingvar Eriksson: Det finns ägg som är producerade av frigående höns som säljs i närmarknad. Det fungerar väl. Men när det gäller de stora kvantiteterna blir förlusterna stora för packerierna. Jag vet att det finns kontraktsteckning mellan handel och producenter i vissa fall. Det har också visat sig att benägenheten att skriva ned kontrakt har minskat på grund av de här förlusterna. Det är angeläget att den situationen klaras ut, därför att den har betydelse för framtiden. Jag vet inte om någon representerar handeln här i dag, men grossisterna vet ju hur det hänger ihop. Jag skulle vilja ha ett kompletterande svar på biten om kontraktsteckning. Kommer man att kunna fullfölja förlängda kontrakt när det gäller försäljning av ägg från frigående höns? Håkan Andersson: I den situation vi befinner oss i med en stor överproduktion av ägg från frigående höns kan vi inte skriva flera kontrakt. Vi diskuterar i dag två utvägar: Antingen måste vi minska de kontrakt vi har eller sänka priset på alla ägg så att det förslår till att täcka i varje fall en del av förlusten på överskottet. Vi styr inte medvetet åt något håll, utan vi säljer både Krav- ägg, ägg från frigående höns med låg beläggning och ägg från burhöns. Vi jobbar lika hårt på alla områden. Detta är helt och hållet en fråga om vad marknaden kan ta emot. Eva Eriksson: Jag har en fråga som mer handlar om relationerna mellan konsument och industri. Hur fördelar sig produktionen mellan dessa parter i användandet av äggproduktionen? Det skulle också vara intressant att veta om svensk livsmedels- och läkemedelsindustri genomgående använder sig av svensk äggproduktion i sin livsmedels- och läkemedelstillverkning. Ordföranden: Är det någon som kan svara på de frågorna? Pharmacia finns inte representerat här. Håkan Andersson: Eftersom vi är en av leverantörerna till Pharmacia kan jag svara på den frågan. Pharmacia har på grund av priset på svenska råvaror gått över till att köpa ungefär en tredjedel av sitt behov i Danmark. Man är mycket kraftigt prisfixerad, vilket inte är så konstigt eftersom man använder ungefär 7 000 ton ägg per år. Det motsvarar 7 % av den svenska produktionen. 1 kr i prisskillnad gör 7 miljoner kronor för Pharmacia. En produktionskostnadsökning på 3 kr gör alltså över 20 miljoner kronor för Pharmacia, om man skulle välja ägg från frigående höns. Det är inte genomförbart. Eva Eriksson: Hur ser fördelningen mellan konsumenterna och industrin ut? Hur stor del av produktionen går till de olika delarna? Jan-Olof Bolin: Ungefär 15 % går till industrin och ungefär 5 % till läkemedelsindustrin. Det är alltså ungefär 20 % som inte är rena konsumtionsägg. Det är en marknad som ökar sakta hela tiden. Den har ökat även i vår omvärld. Ordföranden: Jag hade tänkt att vi skulle hinna med så mycket som möjligt av marknadsmomentet före kaffet. Men var inte oroliga - vi kan återkomma till det senare i en allmän pott på slutet. Kaj Larsson: Herr ordförande! Jag vill fortsätta på den fråga som gällde läkemedelsindustrin. Under de år vi har diskuterat burhöns har det vid något tillfälle sagts från läkemedelsindustrins sida att om produktionen gick över från burhöns till frigående höns var man inte beredd att ta ägg från den svenska produktionen. Jag undrar om detta är riktigt och vilket skälet är till att man resonerar så här. Ordföranden: Vi har ett problem, och det är att företrädaren för Pharmacia inte har kommit hit. Kaj Larsson: Jag tror att producenterna är på det klara med det här. Ordföranden: Okej, men jag vill markera att ingen från Pharmacia finns här och kan ge sin sida av det hela. Är det någon från producenterna som kan redovisa denna del? Håkan Andersson: Det gäller två saker - dels den ekonomiska frågan som vi har berört, dels den hygieniska aspekten. Tidigare hade man uppfattningen att hygienen var bättre i burproduktion än i golvproduktion. Men man vågar inte prata så mycket om det numera. Man har nämligen fått kritik för detta yttrande. Gudrun Lindvall: Jag har förstått att det naturligtvis finns många synpunkter på hur de svenska förhandlarna har skött förhandlingen gentemot EU. Finland har fått bättre övergångsregler än Sverige, och det får vi leva med. Reglerna fasas ju ut och försvinner så småningom. Jag har också förstått att packerierna tjänar betydligt mindre pengar på sprättäggen än på buräggen. Det är ju någonting som jag förstår påverkar hur intresserade packerierna är av den ena eller den andra typen av ägg. Men någonting jag inte riktigt förstår är att antalet producenter som producerar ägg från frigående höns hela tiden ökar. Jag kan inte tänka mig att en producent tar fram en vara som han inte kan sälja. Därför vill jag fråga dels Bertil, dels Monica och dels någon från Fria Höns om de märker en ökad efterfrågan eller om de har svårt att bli av med sina produkter. Hur säljer ni? Säljer ni via era egna kanaler eller via packerier? Bertil Svensson: Jag säljer den största delen till grossister som Kronägg, men en del säljer jag själv. Denna del har ökat väldigt. Det skulle inte vara någon konst för mig att sälja alla mina ägg själv, utan någon marknadsföring, om jag skulle vilja det. Det är bara en arbetskraftsfråga. Jag känner många producenter av alternativägg runt om i hela Sverige från Umeå ned till södra Skåne. De har svårt att få fram tillräckligt med ägg. De säljer mer än kan de producera själva. Den bild som grossisterna målar upp känner alltså inte jag igen. Monica Hjellström: Vi producerar ekoägg sedan ett år tillbaka och har nu gjort vår första omgång. Vi säljer via Svenska lantägg, och det mesta går till Stockholm-Uppsala-området. Hemmavid märker vi att människor på sista tiden har börjat få upp ögonen för vad som är skillnaden. Vi har synts i reportage i Tvärsnytt och Landet runt, och vi har fått många fler frågor från vanligt folk. Torggubben hemma har nu stora krav på sig att sälja alternativproducerade ägg, som han inte sålde förut. Då hade han bara burägg. Jag tror att ju mer folk lär sig om detta, desto mer kommer efterfrågan att öka. Anneli Åkerström: Jag säljer alla ägg själv och packar hemma, och jag har underskott på ägg som det är nu. Jag levererar till Hemköp och ICA i mitt närområde. Jag har 3 200 höns i ett lågbeläggningssystem och alltså inga problem att bli av med äggen. Maggi Mikaelsson: Jag har en fråga om konkurrensargumentet. Om förstod det rätt när jag lyssnade på vad Jan-Olof sade i sitt anförande, är det ett problem om man inte får ha någon form av burar, eftersom man då inte kan konkurrera på något så när lika villkor som övriga länder. Jag undrar hur ni ser på det. Jag vill sedan ställa samma fråga till Ingvar Ekesbo: Leder argumentet att man måste ha samma villkor till att man inser att den svenska djurskyddslagen är litet för hård ut konkurrenssynpunkt? Vilken spridningseffekt riskerar man att få till andra näringar inom jordbruket där man också diskuterar konkurrensen? ?Vi kan inte konkurrera. Vi kan inte ha så hårda krav.? Har ni diskuterat detta inom näringen, och ser ni någon risk att ni blir de första som kanske får gehör för detta? Ingvar Ekesbo: Utifrån min erfarenhet tror jag att en djurhälsovänlig produktion för det första alltid är ekonomisk. För det andra är den i dag ett mycket viktigt konkurrensmedel, sett både internationellt och med hänsyn till hemmamarknaden. Den bedömningen gör jag, utan att vara expert på området. Vi kan se på exemplet slaktkycklingsbranschen. Där försökte man först tillämpa ett bulksystem med låga priser. I mitten av 80-talet gick man sedan över till en väsentlig standardstegring. I dag exporterar slaktkycklingsbranschen till Europa, vilket ingen drömde om för tio år sedan. Det har man åstadkommit enbart genom att satsa på kvalitet och genom att förbättra djurhälsan. Jan-Olof Bolin: Ekesbo nämnde att slaktkycklingssidan exporterar, men enligt den senaste informationen jag fått så har exporten minskat, och slaktkycklingsproducenterna har just nu stora problem i Sverige. Vi har försökt sälja ägg på den internationella marknaden men har inte lyckats. Vår största konkurrent, Kronägg, försökte sälja sina ägg i Tyskland men konstaterade att det inte gick. Man är intresserad av svenska ägg och tycker att de är bra, men man vill inte betala något merpris. Vi talade förut om produktområdet. För industrikunder är det två saker som gäller: mikrobiologisk kvalitet och pris. De bryr sig inte det minsta om varifrån äggen härstammar. Göte Jonsson: Jag har ett par frågor till Agneta Brasch gällande golvsystemen. Skulle man kunna ersätta förhandsprövningen och förhandsgodkännandet av golvsystemen med enbart funktionskrav och krav från djurskydds- och djurhälsosynpunkt, så att man lägger törre vikt vid funktions- och hälsokraven än vid förhandsgodkännande? Jag skulle även vilja fråga om den vetenskapliga rapporten från EU. Kommer den att få några omedelbara effekter när det gäller era bedömningar i dessa sammanhang? Vidare har jag en fråga till någon från SLU som gäller uppvärmningen av foder. Hur ser ni på foderuppvärmningens hälsoeffekter? Agneta Brasch: Jag tror att Göte Jonsson menar prövning av ny teknik när han talar om förhandsgodkännande. All prövning av ny teknik följer den paragraf i djurskyddslagen som säger att ny teknik skall vara godkänd från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Och vad är ny teknik? Ny teknik är sådant som skiljer sig i förhållande till föreskrifterna - det kan t.ex. handla om måttförändringar. Här är det fråga om beläggningssystemen. När vi är färdiga med prövningen av ny teknik i högbeläggningssystemen kommer vi naturligtvis att, i stället för att tala om system eller inte, lägga in vissa funktionskrav i djurskyddsföreskrifterna i jordbruksbalken. Vi kommer att skriva att ett system som tillåter en viss beläggning skall ha vissa funktioner. Beträffande EU:s rapport börjar vi nu få erfarenhet av att detta med EU tar väldigt lång tid. Nu närmast väntar vi på att kommissionen skall komma med ett förslag eller ett utkast som sedan skall diskuteras i olika arbetsgrupper och kommittéer. Det finns inga direkta ändringar mer än att vi på olika sätt med de möjligheter vi har genom jordbruksbalken skall försöka påverka den rapporten och diskutera den i olika forum under behandlingen av ärendet. Paul Ciszuk: Det finns en hel del undersökningar om proteinkvaliteten. När man värmebehandlar fodret skall man inte behöva sänka fodrets proteinkvalitet. Men jag tror inte att någon vågar gå upp och säga att man riktigt vet vad man gör när man värmebehandlar ett blandfoder. Det kan ha alla möjliga komponenter. Det är ett förfärligt komplext material för att man generellt skall kunna säga vad man åstadkommer. Det har sagts att hönsgödseln blir lösare, och det har vi sett ibland. Men vi vet inte säkert om det beror på värmebehandlingen. För den ekologiska djurhållningens del är värmebehandlingskravet besvärligt när det gäller att åstadkomma lokalt utnyttjande av foderråvaror. Björn Engström: Jag är expert på salmonellasidan. Det är salmonellabestämmelserna som drivit fram kravet på värmebehandling. I hela Kanada och i många länder i Europa har man samma krav på värmebehandling på grund av salmonellarisken, som är väldigt stor vad gäller foder. Det har funnits problem för industrin att anpassa foderkompositionen och själva processen när man börjat med värmebehandling. Jag tror att man i dag har kommit långt och förbättrat tekniken. Det är övergångsproblem vi nu ser. Klas Elwinger: Värmebehandlingen har ingen som helst inverkan på djurens hälsa. Man får ha en litet annan syn på vilken typ av råvaror man använder i fodret. I övrigt fungerar det alldeles utmärkt. Marie Wilén: Jag har en fråga till representanten för Jordbruksverket. Det står i skrivelsen att man bedömer att man skulle kunna godkänna alternativa system 1995 respektive 1996. Men man har inte kunnat göra det. Nu undrar jag när man bedömer att man skall kunna godkänna dem. Vidare har jag en fråga till producenterna. Vilket intresse och vilken beredskap finns hos äggproducenterna att satsa på nya system eller gamla traditionella golvsystem? Agneta Brasch: Det har stått tidigare att vi skulle kunna tänka oss att godkänna något system, eller snarare att utvärdera ett. I samband med den fältprövning som vi talat om sade vi att vi efter 15 omgångar skulle kunna utvärdera systemen. Ett av systemen uppnådde 15 omgångar, men man ansåg inte att de resultat som uppnåddes var klara och färdiga. Detta kan man läsa i en rapport från institutionen för husdjurshygien. Det har funnits problem som man nu åtgärdat. Man rekommenderade oss att fortsätta med prövningen av systemen ytterligare 10 omgångar. När vi nu fått 25 omgångar kan vi göra utvärderingen. Det sker i höst. Det är också i höst som vi uppnått 15 omgångar när det gäller Vencomatic-systemet. Då kan vi göra en första bedömning och utvärdering. Det programmet fastställde vi 1992. Att det tar så lång tid beror på att en hönsomgång inte säger någonting, utan man måste få upprepade omgångar. Det är olika orsaker som gör att det varit problem i vissa omgångar. Det har varit bra att vi fått så många omgångar att vi nu har ett bra underlag för att göra en utvärdering. Bernt Johansson: Det frågades hur stort intresset var hos producenterna att satsa på alternativa system. Efter EU-inträdet har vi på producentsidan genomgått ett stålbad prismässigt, mest beroende på de finska äggen och trycket på prisnivån. Priserna har gått ner i botten. Det har hämmat investeringsutrymmet ekonomiskt sett. Jag tror inte alls att det är något fel på intresset för att investera i alternativa system, men hela tiden gäller det att det måste finnas avsättning och en marknad. Investeringsviljan i sig är det inget fel på, men vi måste utgå från den verklighet och omvärld som vi lever i och se till att vi har en marknad. Ann-Kristine Johansson: Min fråga är egentligen en följdfråga till Marie Wiléns fråga och är inriktad till Jordbruksverket. Det gäller de nya systemen. Finns något av dessa system i övriga EU-länder? Tar vi i så fall till vara den kunskap som finns i de länderna och använder oss av den i Sverige? Agneta Brasch: Det finns framför allt högbeläggningssystem där nere. Historiskt var det så att några av dessa system används i Schweiz, de är godkända där, och det var i stort sett bara att ta hem systemen och börja pröva dem ute på fältet så skulle vi klara det hela. Men av olika orsaker har inte prövningarna gett det resultat som vi önskade och som vi med anledning av de rapporter som vi fått från Schweiz trodde att vi skulle få. Naturligtvis kommer man i slutvärderingen att ta med allt material som tagits fram både i Sverige och utomlands. När man tar med utländska uppgifter måste man känna till bakgrunden. Man måste känna till om djuren är näbbtrimmade, vilka hybrider det är och vilket foder som använts. Det gör vi när det gäller svenska undersökningar med kanske inte alltid när det gäller de utländska. Maggi Mikaelsson: Jag skulle vilja fråga om de s.k. modifierade burarna. Det är en fråga som jag skulle vilja ställa till Jordbruksverket, SLU och Föreningen Fria Höns. Hur lång tid tar det att göra den här prövningen? Det är litet märkligt att man har hållit på i tio år, och nu kommer man med ett förslag till ett system som nästan är helt oprövat i Sverige. Det kommer att ta ganska lång tid innan man gjort de 15 försöksomgångar som behövs för att kunna utvärdera. Vad händer om man inte klarar kraven? Vad bedömer man att händer då? Jag skulle vilja fråga en representant för Föreningen Fria Höns: Vad betyder ett sådant beslut för era möjligheter att utveckla er produktion och marknadsföring om man skall sätta i gång och pröva ett helt nytt system? Ragnar Tauson: Agneta Brasch har redan berättat varför dessa inte fick prövas. Hade vi haft alla dörrar öppna för några år sedan tror jag att vi hade vetat mer om systemen i praktisk drift. Nu vet vi mer om de olika försök som gjorts utomlands och de fyra omgångar vi har gjort. Vi har ganska mycket material. Det är en rent juridisk fråga varför de inte prövats. Vi kan bara spekulera i vad som skulle ha hänt om man hade prövat dem. Vad händer om man inte klarar kraven? Det får vi se i relation till resultaten av de alternativa system som vi i dag har prövat. De högintensiva har inte klarat kraven. I så fall måste de inredda burarna studeras. Då får vi hoppas att de klarar kraven, men det är omöjligt att uttala sig om det nu. Agneta Brasch: Tidigare stod det i djurskyddsförordningen att höns för äggproduktion inte får inhysas i burar. Det var helt omöjligt för Jordbruksverket att gå ut i en fältprövning. Man kunde endast ha det försöksmässigt. Det har vi prövat flera gånger med departementet och våra jurister. Den möjligheten fanns inte. Därför föreslår vi inte något system framför det andra, utan det är snarare fråga om att ?låt oss pröva många olika system?. Sören Rabb: Det är ingen fördel om man börjar forska på djur i bur igen. Det låter litet konstigt. Jag tror att man skall forska mer på hybrider, alltså hönan. Man har säkert i 50-60 år forskat på höns som skall sitta i bur, men man har forskat för litet med hybrider för frigång. Där ligger vi efter. Det finns i stort sett bara en som jag kan garantera går bra i frigångssystem. De andra går mer eller mindre bra. Det är synd att man satsat så litet pengar där. Gudrun Lindvall: Det måste bli problem om producenterna säger att de inte vill investera, kanske det då inte finns någon som vill testa de modifierade burarna. Jag vet inte hur man har tänkt. Men jag skulle vilja ställa en fråga till Bo Algers, som har sagt att vi med den kunskap som vi i dag har om de högintensiva systemen skulle kunna godkänna dem. I Jordbruksverkets rapport tycker jag mig kunna se en väldigt stor skillnad på hybriderna. I Marielundssystemen är det bara en hybrid som testats i produktion, men i Oli- voletage är det en mängd olika hybrider. Jag skulle vilja veta om det finns en skillnad på de olika hybriderna. Kan man tänka att för godkännande ha olika regler för olika hybrider? Jag vill ställa en fråga till Ingvar Ekesbo. Det har gjorts en hel del forskning utomlands på just hybridskillnader, vilket jag saknar i Jordbruksverkets rapport, en analys av vad som sker med de olika hybriderna. Har man utomlands sett någon skillnad? Ser man någon skillnad i den hybridforskning som gjorts så att man kan säga att vissa hybrider passar bättre för de olika systemen? I Marielundssystemen klarar sig samtliga flockar i testerna när det gäller dödlighet osv. Det svenska materialet tycks ge vid handen att hybriderna avgör vilket resultat man får. Stämmer det? Bo Algers: I de system som jag är provningsansvarig för, Vencomatic och Oli- voletage, har vi sagt att man nog kan använda dem. Själva godkännandet görs av Jordbruksverket. Däremot menar jag att man måste använda dem på rätt sätt. Vi har fått en hel del kunskap om systemen, som gör att vi med säkerhet kan säga att det är viktigt att djuren har tillräcklig tillgång till olika resurser som antalet vattennipplar, plats vid fodertråg, tillräckligt många och bra reden, tillräckligt med yta för sandbad, tillräckligt bra kvalitet. Vi ser tydligt att olika hybrider går olika bra i de olika systemen - en fråga som du tog upp. Där finns mycket mer att göra. Sist men inte minst och med all respekt för de producenter som är här kan jag säga att vi har kunnat konstatera att kunskapsnivån är mycket blandad hos dem som har börjat med den här typen av system. En oerhört viktig faktor för att det skall fungera bra och för att man skall kunna använda systemen är att man har kunskaper och så småningom också erfarenhet. Djuromsorgsprogrammet borde kunna användas för en återkoppling så att ju bättre man är, desto högre beläggning kan man få ha i den här typen av system. Då använder man detta på exakt samma sätt som slaktkycklingsbranschen använder sitt återkopplingsprogram. Jag tror att man på det sättet enkelt kan styra mot en bra djurhälsa. Jag vill utveckla det litet: Vid system med litet lägre beläggning är det några saker som jag vill påpeka. Det har gjorts en studie av Klas Elwinger men som inte fanns när Jordbruksverket gjorde sin rapport. Det kan vara viktigt att påpeka en del siffror. Det gjordes i samband med djurhälsoprogrammet, som Jan-Olof Bolin talade om, studier i ett stort antal besättningar i Östergötland. Man började studien i Halland men där var det väldigt få besättningar. Man har litet svårt att dra några slutsatser av den. I den här studien är det data insamlade på gården, så man måste naturligtvis ta hänsyn till det. Där kunde man konstatera att det i golvsystemen, där ungefär en tredjedel var med hög beläggning och två tredjedelar med låg, i och för sig var en högre dödlighet i burar men långt under den ribba som Jordbruksverket satt upp. Sedan gjorde man bedömningar av djurens hälsotillstånd. Man poängsatte deras fjäderdräkt, hur rena djuren var, fothälsa. Man skall ha höga poäng om hönan mår bra. Där kunde man säga att golvsystemen med avseende på de tre variablerna låg bra till. Slutligen något om äggkvaliteten. Man tittade på andelen smutsiga ägg och knäckägg. Där låg golvsystemen väldigt bra till. (Bild) Ingvar Ekesbo: (Bild) När man skall bedöma djurmiljön från djurhälsosynpunkt måste man faktiskt ta hänsyn till sådana faktorer som att de system som man jämför är likartade. Där är egenskaper hos djuren viktiga. Här kan man se att hybriderna betyder väldigt mycket. Redovisningen från Schweiz omfattar 105 besättningar med vita hybrider, drygt 200 000 höns. Där ligger dödligheten på 6 %, medan den i gruppen med bruna ligger på 11 %. Det säger sig självt att det är oerhört viktigt när man jämför systemen att man tar hänsyn till detta. I den holländska studie som redovisades före jul och som är en analogi till den svenska utvärderingen har man till skillnad från svenska varit mycket noggrann med att para jämförelsegruppen med bur med golvsystemen. Där är dödligheten på 9,2 % - man har jämfört enbart vita hybrider - och på golvsystemen 6,7 %. Gruppstorlekarna är drygt 300 000 respektive 1,3 miljoner. Det illustrerar betydelsen av hybrider. Det finns andra exempel på hybrideffekter. Jag visar här några studier som är gjorda i laboratorieskala med 500 djur. Också här ser vi skillnader mellan hybrider. Här har man jämfört lösdriftssystem, och där är det stora hybridskillnader. Det är viktigt att man tar dessa hänsyn i sina redovisningar. Kaj Larsson: Jag har en fråga till Birgitta Carlsson om dödligheten. Birgitta Carlsson företräder Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök och talar mot bursystemet. I regeringens skrivelse på s. 7 står det att djurhälsan ofta är sämre i golvsystem än i bursystem. Det har också redovisats i skrivningen i samband med dödligheten, som är 3,9 respektive 5,2 % i bursystem men 26,7 respektive 23 % i de andra systemen. Jag har svårt att få detta att gå ihop. Jag skulle vilja att Birgitta Carlsson, med tanke på det hon företräder, förklarar detta. Vi vet att dödligheten på djuren ofta är en följd av kannibalism, och det är mycket plågsamt för djuren. Skulle du vilja utveckla detta litet? Birgitta Carlsson: Det finns mycket att säga om de siffror som redovisats. Jag skulle föreslå att någon av de forskare som är här och som har varit med i Jordbruksverkets prövning svarade på frågan. De kan redogöra för detta mycket bättre än jag. Jag skulle vilja lämna över ordet till Kristina Odén. Kaj Larsson: Om jag förstod dig rätt anser du att siffrorna är felaktiga i Jordbruksverkets och regeringens skrivelser. Det stämmer inte. Birgitta Carlsson: Ja, men Kristina Odén kanske kan förklara det närmare. Ordföranden: Du anser alltså att siffrorna i materialet är felaktiga? Birgitta Carlsson: Siffran 26,7 % är utplockad som inte är representativ i sammanhanget. Kristina Odén: Jag vet inte vad jag skall svara på. Den höga siffran gäller en speciell besättning. Vi har ganska klart för oss vad det beror på. Det beror delvis på ett felaktigt ljusprogram. Hönsen kom i gång för tidigt och värpte för stora ägg. De fick skador. Många av dem blev sedan hackade. De siffror som finns i rapporten är naturligtvis riktiga. Men du nämnde inte att det faktiskt också förekommit så låga siffror som 2,9 %. Jag vet inte vad jag mer skall säga om siffrorna. Naturligtvis skall dödligheten vara så låg som möjligt. Men det varierar mellan olika besättningar. Vi har sett att det till stor del har med hybriderna att göra. Där är det fråga om ett hittills mycket felaktigt avelsarbete, som gjort att hönsen ligger väldigt nära sina marginaler. När de t.ex. går på golv och äter mer foder blir äggen något större. De blir i vissa fall så stora att hönsen har svårt att värpa ut dem. Man kan säga att hönsen är väldigt nära sin genetiska förmåga och t.o.m. överskrider den, och det beror till stor del på avelsarbetet. Ordföranden: Jag vet att Maggi vinkat i den här frågan, men om jag får vill jag också ta upp en följdfråga. Finns det någon av er som arbetar med siffrorna på annat sätt som kan komplettera bedömningen av dem? Siffrorna i materialet betyder ju rätt mycket för oss när vi funderar över olika saker. Finns det någon som har något alternativt att säga om de här siffrorna? Någon som har arbetat med dem? Christer Nilsson: Jag har en del bilder att visa, kan jag göra det? Ordföranden: Ja, naturligtvis, men det får inte ta för lång tid. Min fråga gäller alltså diskussionen om siffrornas kvalitet. Christer Nilsson: Det var ju extremsiffrorna som var utplockade i den här rapporten. Den här bilden visar dödligheten inom ett visst fabrikat för alla omgångar fram till april 1996. Den linje ni ser är ribban på 9 %. Det här är alltså dödligheten. Ni ser att många omgångar ligger klart över den här ribban på 9 %. När det gäller de omgångar som är inkomna efter april 1996 ser siffrorna ut så här. Det gäller alltså dödligheten. Det varierar väldigt, och det är det som är problemet. I vissa fall är siffrorna höga, i andra fall är de godtagbara. Ordföranden: Vi kan ta några följdfrågor till detta, men ganska korta. Göte Jonsson: Det här är intressanta siffror som innebär att det är svårt för oss att bedöma. Men vad är då orsaken till den här stora variationen? Ordföranden: Har Bo Algers svaret på den frågan? Bo Algers: Det är helt enkelt så att dödligheten inte bara är beroende av vilket inhysningssystem djuren går i. Dödligheten är naturligtvis en funktion av många olika faktorer. Det är just därför den varierar så mycket. Om det var så att inhysningssystemet hade den helt avgörande betydelsen för dödligheten, skulle vi inte se de stora variationerna vad gäller dödligheten inom samma system. Det finns också alla de andra faktorer som har kommenterats i fråga om hybriduppfödning. Ingen av våra flockar är uppfödda såsom höns bör födas upp med den tillgängliga kunskap vi har i dag. Foderbyten är, liksom systemet i sig självt, ett annat exempel på faktorer som medverkar. Gudrun Lindvall: Jag är litet förvånad över att vi bara får se de här siffrorna. Siffrorna från Marielund ser helt annorlunda ut. Där är det vita hybrider. Där är det en flock, från 1989, som går över 9 %. Annars ligger alla klart under 7 %. Jag skulle bara vilja fråga: Tror du att det är en slump att det bara är i två av de här flockarna som kloakkannibalismen ensam är orsak till dödligheten? I de flesta fall är ju kloakkannibalismen en ganska liten del av dödligheten Hur är det med alla de andra faktorerna? Kan de också skyllas på systemet? Att jag frågar beror på att man i skrivelsen just talar mycket om kloakkannibalismen. Samtidigt är det ju så få fall där just kloakkannibalismen är orsak till att man passerar nioprocentsribban. Har du någon kommentar till det? I det största fallet är det just en brunflock som, som vi har sagt, har lagt för stora ägg. Kan man säga att det här är orsakat av annat än av att de går på golv? Christer Nilsson: Jag skulle vilja skicka frågan vidare till de forskare som är ansvariga, t.ex. Bo Algers. Bo Algers: Det är som jag sade tidigare. I vissa flockar ser vi utbrott av kloakkannibalism. Har vi ett utbrott, har vi också en hög andel djur som dör i detta. Men i många flockar finns det helt andra dödsorsaker. Det beror på alla de olika faktorer som jag nämnde tidigare. Det är viktigt att ta med det i bedömningen. Linda Keeling: Ursäkta att jag pratar engelska. I´m just going to explain why there´s a big difference between cages and floorsystems. If you have a cannibalistic bird in a cage, it can only peck the others in that cage, that´s two other individuals. If you have an outbreak on a floorsystem, there´s going to be many more victims. That explains the very large variation. If you get an outbreak, it has many more consequences. But the fact that some flocks don´t have cannibalism, and that we´re beginning to understand what causes it, means that with time we´re going to be able to reduce the number of occasions when birds in a flock become cannibalistic. That explains the variation. You either have a big problem with it or you have no problem with it on floorsystems. In actual fact if you look at featherpecking, which is another problem, there are actually more birds that become featherpecking birds in cages because of the barren environment and the absence of litter, compared to on a floorsystem. But the spread is completely different because of the group size effect. Ordföranden: Nu skall vi gå vidare. Vi kan möjligen återkomma till det här mot slutet om det finns tid, men nu skall vi gå vidare till Eva Björne, varsågod! Eva Björne: Agneta Brasch sade i sitt inledningsanförande att man inte har prövat modifierade burar i Sverige. Jag undrar om man har prövat dem utomlands, och vilka erfarenheter man i så fall har av det. Agneta Brasch: Jag skickar genast vidare frågan till Ragnar eller Linda, som har varit med i EU-kommissionens utredning. Ragnar Tauson: Jag kan försöka svara på det. Det kanske är ett missförstånd när man talar om de här inredda burarna - dels beträffande vad de är för någonting, dels beträffande om de har prövats eller ej. Vi har sett många olika uttryck för det. Det är alltså så att s.k. storburar med väldigt många djur - 20, 30, 40 och ända upp till 80 djur - har prövats i praktisk drift i exempelvis Schweiz och Danmark, och delvis även i Tyskland. Vi har haft sådana system som jämförelse när vi har tittat på de här inredda, mindre burarna för mindre grupper av djur. Så storburar är prövade. Det är väldigt klart uttryckt som jag ser det både i Jordbruksverkets rapport och i regeringens skrivelse vad som är det ena och vad som är det andra. Jag vill starkt påpeka att man inte skall blanda ihop de här sakerna. I Sverige har det här prövats och studerats med ungefär 1 000-1 500 djur i totalt fyra omgångar. Vi håller med om det som står i EU-rapporten. Vi tror definitivt att det finns en potential att pröva detta. I England har det studerats längre men i mindre skala, även om man har tittat på det i större skala också. Man får skilja mellan små och stora burar och se på om de är prövade i praktiken eller i studier. Ordföranden: Tack för det. Nu går ordet till Alf Eriksson. Alf Eriksson: I dagens DN finns en artikel om EU:s intresse för vår salmonellakontroll, eller rättare sagt om deras ogillande av våra bestämmelser när det gäller salmonella. När jag har varit ute och besökt anläggningar, har jag upptäckt att det är väldigt noga med hygienen. Man kan inte klampa in där hur som helst. Det är för att man inte skall föra in smitta. Då inställer sig en fråga när ni säger att det är önskvärt att hönsen skall ha en utevistelse. Går det att skydda sig mot salmonella om hönsen skall vistas ute? Den frågan vill jag ställa till veterinärerna. Om det inte går, och om vi ändå skulle öka andelen äggproduktion med höns som går ute där vi inte kan klara salmonellaskyddet, vad får det för konsekvenser när det gäller att vi skall kunna hävda vårt importskydd? Björn Engström: Salmonella är ju något som finns i naturen hos vilda djur, hos fåglar, råttor, möss osv. I de svenska salmonellabestämmelserna ingår det att hönsen skall vara i täta och väl isolerade hus. Det beror just på att det finns så mycket man kan dra in i huset. Det är därför man byter skor osv. när man går in. Där ligger själva dilemmat med utevistelse för höns. Det finns risk att hönsen blir smittade när de är ute. Risken är naturligtvis varierande. Har man just satt i gång kan det gå bra i flera år. Den andra risken är att det blir väldigt svårt när man väl fått in smittan att göra sig av med den på rastgårdar osv. Det finns de som har diskuterat en lösning som går ut på att hönsen har liksom ett växthus att gå ut i. Då får man en kontrollerad utevistelse. Det är ett säkert system vad gäller salmonella. Hönsen får vara ute under kontrollerade förhållanden. Det här har varit ett stort dilemma och ett väldigt problem när man har pratat med Krav-folk. Vi vill ju inte att salmonellabestämmelserna skall stoppa den här typen av produktion. I salmonellabestämmelserna ingår den obligatoriska provtagning som måste göras för att äggen skall få säljas. Eftersom risken är större, borde egentligen kontrollen vara mer frekvent i samband med utevistelse. Men det har vi från myndigheternas sida inte ställt några större krav på. Det står att det är svårt nog att ha råd och möjlighet att skicka de prover som man gör redan i dag. Ordföranden: Tack, då går vi till Carl G Nilsson. Carl G Nilsson: Om nu avelsarbetet på höns har varit inriktat på vissa egenskaper, i Sverige naturligtvis mest på burhöns, så har vi en generation av höns som har just de egenskaperna. Vad händer om vi då skulle släppa ut alla höns? Jag tänker inte på den generation som sitter nu - den kanske inte har så lång levnad - men vi har generation efter generation som har de här egenskaperna. Tar det då tid? Måste vi under en period avla på ett nytt sätt? Jag vet inte vem som skall svara, men det är väl Lantbruksuniversitetet i första hand. Martin Wilhelmson: Ja, då måste man nog avla på nya egenskaper. Det är ju väldigt enkelt att avla på höns i bur. Man får individuell kontroll och snabba framsteg. Avelsfirmorna, som är ansvariga för det djurmaterial vi har i landet, har ju bedrivit avel på rena produktionsegenskaper. Det innebär att anlagen för sådana här beteenderelaterade egenskaper, som ytterst skall resultera i en frisk och sund höna med en god befjädring som lever sina 80 veckors produktionsperiod, har mendlats slumpmässigt. Det innebär också att det slumpmässigt har uppkommit väldigt stora skillnader mellan hybriderna - särskilt med avseende på hur de beter sig mot varandra. Det är svårt att bedriva avel. Man skall bedriva avel i den miljö som djuren skall användas i, så man behöver ändra avelsmålet. Det är inte omöjligt att göra det, men då bör man alltså veta någorlunda väl vilken miljö djuren skall vistas och producera i. Svaret är att man alltså behöver ändra avelsmålen, men det finns tekniker för att genomföra det. Carl G Nilsson: Hur lång tid tar det då att ställa om hela den population som behövs? Martin Wilhelmson: Man kan börja med att titta på det djurmaterial som finns. Det finns stor variation inom detta. Jag har själv inte varit engagerad i de här alternativa systemen, dvs. inte i de högintensiva systemen. Jag har hållit på med en utvärdering från husdjursgenetiken på kriminalvårdsanstalten Hinseberg, där man håller djur på golv enligt gammalt system - ungefär fem per kvadratmeter. Jag har hittills testat tre av de befintliga hybriderna, två vita och en brun. Sedan har jag något som vi på institutionen populärt kallar för ?svenskhönan? som mätare mellan generationerna, alltså en definierad genotyp som man kan mäta mot. Det är ju drastiska skillnader i genotypernas eller hybridernas reaktioner på miljön, men en av dem som finns på marknaden går bra och verkar vara snäll och hygglig mot sina kompisar. Det tar tid, åtminstone sex sju generationer, innan man får ett schyst resultat. Men för varje generation får man ett selektionssvar. För dem som inte kan så mycket biologi utan är ekonomer, kan jag tala om att selektionsre- sponsen generation för generation adderas till med ränta på ränta-effekt. Annars vore det inte meningsfullt att hålla på. Det tar alltså minst sex sju år. Ordföranden: Vi skall komplettera svaret med tre mycket korta inlägg från Jan- Olof, Linda och Paul Ciszuk. Jan-Olof Bolin: Jag har ju tidigare jobbat en fjorton femton år inom en avelsfirma i Sverige. I dag sker praktiskt allt avelsarbete på de brukshöns man använder i främmande länder. Det handlar om Kanada, USA, Holland och Tyskland när det gäller de hybrider som finns i Sverige. För att jämföra med bilar, kan man säga att i dag går bilfabrikanterna ihop, för det kostar för mycket att utveckla en ny bil. Det är precis samma sak på hönssidan och när det gäller avelsarbetet. Det sker fler och fler fusioneringar för att det är så dyrt att plocka fram höns. När vi tidigare har kommit med önskemål att vi vill förbättra en speciell egenskap, har de sagt att de inte kan göra det snabbt. Om de gör det, är det risk att en annan egenskap tar ett väldigt stort steg bakåt. De förändringar som sker, måste alltså ske väldigt sakta i generation efter generation. Då är det precis som Martin säger: Då tar det många generationer. Sedan är frågan hur många. Linda Keeling: I´d just like to point out some work in the United States, where they selected against pecking damage related to a combination of featherpecking and cannibalism. There was a strain there that needed to be beak-trimmed in order to reduce the mortality. But after three generations, the mortality was brought down to a level where they didn´t need to beak-trim. So it can go very quickly. It´s just a question of the will of the breeding industry to put that type of pressure on the selection against cannibalism and featherpecking. Paul Ciszuk: Inom den ekologiska försöksverksamheten har vi erfarenhet av ungefär sex av de moderna hybridmärkena i utevistelse, och det går väldigt bra, åtminstone i smågrupper och med låg beläggning. Sedan håller jag gärna med om att det behövs ett avelsarbete för att vi skall få en mer ändamålsenlig och robust eko-höna Det behövs förvisso. Det finns en stor variation, men det går bra - bara man tar rimliga hänsyn - att ha alla höns ute. Ordföranden: Tack, nu går ordet till Åsa Stenberg. Åsa Stenberg: Vi har ju pratat om olika system och om att dödligheten varierar mellan systemen och mellan olika hybrider. Då har jag en fråga till Birgitta Carlsson. Om jag har fattat rätt, säger ni nej till all utveckling av modifierade burar, men ni accepterar utveckling av högintensiva system. Varför gör ni det? Birgitta Carlsson: Jag har ett mycket kort svar på den frågan. I den modifierade buren kan inte, vilket jag försökte visa tidigare, hönsen få utlopp för sina naturliga beteenden. Det kan de däremot på golv. Det är den avgörande skillnaden mellan burar och golvsystem. Sedan handlar det naturligtvis om att golvsystem måste vara skötta på rätt sätt. Det finns många faktorer man måste ta hänsyn till för att de skall fungera väl, men det är ju en självklarhet i sammanhanget. Det avgörande är att de inte kan få utlopp för beteendet i burar. Ingemar Josefsson: Jag skulle vilja ställa tre frågor som har samband med varandra. Jag känner att jag som konsument innan jag hade börjat läsa på i den här frågan, blev ordentligt lurad. Om man ser förpackningarna här ute, kan man se att det står frigående höns, fria höns och sprättägg. Det är oerhört vilseledande reklam. Jag har själv funderat på vad jag brukade sätta in i ordet sprättägg, och det var i alla fall inte det jag såg när jag sedan var ute och tittade på produktionen. Där ute ligger också en folder, jag tror att det är Birgitta som har lagt ut den, där jag faktiskt tycker att det är samma sak. Man talar väldigt vårdslöst om frigående höns och om att vi kan släppa hönsen fria 1999. Hur kommer en konsument att uppfatta det? ?Släppa fria? är ju verkligen att ta i. Birgitta redovisar en bild från en förpackning och polemiserar mot detta. Sedan hittar jag nästan samma bild i er reklamfolder. Det är väldigt svårt när man går ut till folk som inte är insatta, och det är enligt min mening inte god reklamsed att använda materialet på det sättet. Jag vill att Birgitta svarar på det. Samtidigt skulle jag vilja veta vad ni anser om den märkning som nu föreslås från EU. Anser ni att den är bra, varför införs den i så fall inte omedelbart? Varför väntar man i så fall tills man måste göra det? Om den är fel, tala då om för oss vad det är för fel på den, så att vi kan få veta det. I en av motionerna till riksdagen föreslås det att man skall begränsa antalet värphöns per producent. Det bygger på någon tanke om småskaligt och storskaligt. Därför skulle jag vilja veta av SLU och av näringen vad som sker om man begränsar antalet värphöns per producent. I motionen nämns Norge, som skulle ha maximalt 2000. Vad skulle det innebära för äggtillången i Sverige, och vad skulle det innebära för djurskydd, hygien och salmonella? Ordföranden: Det var åtminstone inledningsvis en preciserad frågeställning till Birgitta. Sedan går vi vidare med några som kanske kan täcka in de frågor de känner sig träffade av. Varsågod, Birgitta! Birgitta Carlsson: Vi vill naturligtvis ha en reglerad märkning. Det har inte funnits en sådan märkning eftersom EU:s märkningsdirektiv ännu inte har implementerats i Sverige. Skälet till att det inte har kommit i gång den 1 januari 1997, som var avsikten, var att näringen själv ville ha ett uppskjutande till den 1 januari 1998 av olika skäl. Vi vill att detta direktiv skall implementeras, och vi menar att det måste finnas en oberoende kontroll. Det är en nödvändighet för att konsumenten skall kunna få förtroende för produkten. Det är ju Jordbruksverket och Livsmedelsverket som håller på att utarbeta regler för hur detta skall gå till i Sverige. Att föregripa det arbetet tror jag är väldigt svårt, men det som nu har skett, är ju att de som har höns i frigåendesystem av olika slag själva naturligtvis har velat informera om detta. Jag håller helt med om att det inte är tillfredsställande att det inte finns någon oberoende kontroll. Ordföranden: Birgitta, jag kanske kan ta upp den här frågan om ?fria höns? sett i ett verklighetsperspektiv. Birgitta Carlsson: Den folder vi visade upp är ju en information till konsumenterna - detta till skillnad från reklam, som många gånger är vilseledande. Ett exempel är det jag visade upp med att man har en vacker bild på en äggförpackning och sedan är det burägg i förpackningen. Det finns ingen som helst möjlighet för den enskilde konsumenten att informera sig om detta. Den här foldern har tagits fram för att man skall informera konsumenterna. Förutsättningen för att konsumenterna skall få korrekt information är ändå, som jag sade förut, en märkning där man har någon totalorganisation. Det ligger helt i linje med vad vi anser. Eftersom detta inte har funnits, är det naturligtvis vår uppgift som djurskyddsorganisation att informera konsumenterna om att det finns ägg från frigående höns och att om de skall välja, skall de välja bort buräggen, eller rättare sagt: Man skall aldrig köpa ägg från burhöns eftersom det är sämre än att köpa ägg från frigående höns generellt sett. Det kan naturligtvis finnas enskilda besättningar som är mer eller mindre bra, men generellt sett är det sämre, eftersom höns i bur inte kan få utlopp för sina naturliga beteenden. Det är en omöjlighet. Ordföranden: Då skall vi se om någon vill svara på det här med att begränsa antalet. Jan-Olof kanske har ett svar på det. Jan-Olof Bolin: Jag vet inte om jag har något svar, men jag vill relatera till det som sades om småskalig produktion. Jag har så nyligen som i förra veckan kontrollerat med Norge, och där har man konstaterat att man inte kan ha småskalig produktion, utan man har höjt gränsen från 2 000 till 5 000. Sedan ger man ändå dispenser. Den mest kända dispensen i dag har tillåtit 14 000 höns. Enligt uppgift, det här kan jag inte verifiera, är det i Finland fritt att ha så många höns man vill, men man får statligt bidrag upp till 20 000 höns. I övriga EU är det vad jag vet helt fritt. Håkan Andersson: Näringen begärde det förlängda undantaget när det gäller märkningsreglerna eftersom man inte har fått information från myndigheterna om hur kontrollen skall gå till. Detta ligger på regeringens bord skulle jag tro, för regeringen har fortfarande inte bestämt vilken myndighet som skall ha ansvaret för detta. Det är nödvändigt om man inför regler att man också har en viss övervakning. Sedan är grannländernas regler motstridiga, och näringen har inte bett om att få de här beteckningarna för de olika alternativa produktionsformerna. I Danmark heter t.ex. ägg från frigående höns med låg beläggning skrapeägg. Det är alltså motsvarigheten till sprättägg. De höns som får gå utomhus kallas frigående. I Sverige skall de som går inomhus heta frigående, så det är upplagt för förväxlingar. Ordföranden: Då går vi vidare mot slutet i det här blocket. Sedan tänkte jag kanske att vi skulle ta en litet allmännare diskussion. Men sist i detta block ger jag ordet till Ann-Kristine Johansson. Ann-Kristine Johansson: Jag skulle vilja ställa frågor till Mats Hansson i Lantarbetareförbundet eftersom han representerar dem som är anställda i hönserierna. Vad anser ni att det krävs för att de här nya systemen skall lyckas? Vad ställs det för krav på dina medlemmar, dem som jobbar i hönserierna? Mats Hansson: I dag har vi sett på olika system och jämfört dem ur hönans synvinkel. Vi har sett på utslagningsprocess osv. Om man tittar på arbetsmiljön för dem som jobbar i de olika systemen, är det framför allt lantarbetaren som har den mer extrema arbetsmiljön och som kan få problem med framför allt luftvägarna. Man har gjort undersökningar med en kontrollgrupp. I den var det ungefär två personer av 1 000 som blev utslagna på grund av problem i luftvägarna. För lantarbetare och lantbrukare handlar det däremot om 10-18 personer av 1 000. Man måste naturligtvis ha mycket kunskap för att förebygga och använda olika skyddsutrustningar. Man måste också ha kunskaper om den arbetsmiljö som är. Det rör sig om organiskt damm, ammoniak och naturligtvis också om själva byggnaderna. Om vi nu byter system alltför snabbt, kommer en hel del byggnader att vara bristfälliga. Vi kommer att sätta in djur i äldre lantbruksbyggnader. Det kommer att påverka människorna rätt negativt. Vi vet också att andelen problem när det gäller ergonomi och sådant, t.ex. i fråga om fellagda ägg, kommer att bli värre för vårt folk. Samtidigt har man också konstaterat att arbetstiden i stallarna ökar till det dubbla. Alltså ökar också exponeringen för luftvägsproblem. Så när vi byter system, kräver det att arbetsmiljön också blir belyst på ett bra sätt. Vi har satt upp en önskelista för det här. Vi vill att man gör en undersökning som parallellt berör bursystem, modifierade burar och lösgåendesystem. Det gäller både högintensiv och lågintensiv verksamhet. Man bör mäta arbetsintensiteten och exponeringen av damm och gaser. Man bör också mäta arbetstiderna. En annan sak, som vi tycker är oerhört väsentlig, är att det skall vara sy- stem som inte ökar användningen av medel för bekämpning av olika parasiter, bl.a. kvalster. Vi vill också att man gör en bedömning utifrån ergonomin. Det som man också bör utveckla mera för att minimera exponeringen för våra medlemmar är naturligtvis arbetsorganisationen. Sedan är det också den här delen när en grupp slaktas ut och en ny skall sättas in, att det skall vara rengöringssystem, med utrustnings- och teknikkrav. Naturligtvis vill vi också titta speciellt på underhållsfrågorna. Avslutningsvis vill jag nämna att en del av personalen arbetar oerhört mycket ensam under längre tider. Det är också detta med kommunikation. Men framför allt är det utbildning som vi ser som A och O nu. Det är en stor apparat att dra i gång. Ordföranden: Tack, Mats Hansson. Det var också nyttigt att få arbetsmiljödelarna introducerade. Carl G Nilsson: Jag har en fråga i samma ämne: Vad finns det i dag för vetenskapliga rön och synpunkter på just frågan om arbetsmiljön? Jag förmodar att det har gjorts sådana värderingar. Gösta Gustafsson: Jag vill göra några kommentarer om den arbetsmiljöforskning som pågår vid SLU. Den har tyvärr kommit i gång ganska sent. Man har inte beaktat arbetsmiljöaspekterna vid utvecklingen av nya inhysningsformer. Det är något man måste bli medveten om i framtiden, att de frågorna skall vara med redan från början. Var står vi i dag när det gäller arbetsmiljöfrågor? Jag skall kommentera en del av de saker som Mats Hansson tog upp. Han gjorde en mycket bra beskrivning av vad som är de verkliga problemen i de här systemen. Luftföroreningarna är ett problem, och det gäller andningsbesvär hos djurskötare. Vi gjorde en stor internationell inventering för fyra år sedan för att se vilka faktorer som påverkar förekomsten av ammoniak, damm, koldioxid etc. När det gäller ammoniak har vi kunnat se att det generellt är gödselhanteringen som påverkar avgången och koncentrationen. Vi har i egna undersökningar på Alnarp sedan två år tillbaka sett att det är först och främst lagringstiden för gödsel som måste påverkas. Det skall vara så kort lagringstid som möjligt. Man har också vissa möjligheter att påverka halterna med ventilationsteknik. Ett ännu svårare problem är dammförekomsten, och det är systemberoende. Där är det definitivt skillnader mellan lösgående system och bursystem. Orsaken är skillnader i aktivitet men också förekomsten av strömedel i de olika systemen. För att begränsa dammförekomsten krävs det speciell teknik om man skall kunna komma ned på nivåer som är acceptabla ur arbetarskyddssynpunkt. Det vi arbetar med i dag är dimspridning, fukt men också oljebehandling för att begränsa förekomsten. Där har vi i dag sett betydande sänkningar, och vi tror att vi i framtiden skall kunna få ned även dammförekomsten. Något som Mats Hansson inte tog upp men som jag tror att man skall beakta i framtiden är förekomsten av endotoxiner, som hör ihop med dammförekomsten. En doktorsavhandling som presenterades för ett år sedan visar att det förekommer nivåer som kan orsaka hälsoproblem hos människor. För övrigt vill jag styrka det som Mats Hansson sade i sitt inlägg om att det krävs utvecklingsarbete när det gäller ergonomiska frågor, olycksfallsrisker m.m. Gudrun Lindvall: Tycker du att det är en fördel att ha gödselmattor under där hönsen sitter? Om jag får dra en slutsats av det du säger, skulle det innebära att ett högintensivt system var att föredra framför ett lågintensivt. Dammproblemet får inte öka - det håller jag med om. Ser du någon risk med de här sandbaden i de modifierade burarna, att det skulle kunna göra att det blir oacceptabla dammnivåer i hönshusen? Gösta Gustafsson: Den första frågan gällde gödselmattor. Där har vi sett mycket stora skillnader. Har man en frekvent utgödsling kan man få ned ammoniakhalterna till mycket låga nivåer. Vi har nyligen fått forskningsmedel för att se om man kan använda även den tekniken i lågbeläggningssystem, så där kommer vi att starta undersökningar. När det gäller frågan om damm vill jag bara konstatera att aktiviteten har en mycket stor betydelse, men härkomsten, om det är fjädrar eller sand som finns i luften, vågar jag inte uttala mig om. Ordföranden: Vi har hunnit gå igenom de tre block som åtminstone vi här framme hade förutsatt oss att vi skulle hinna bita i. Nu har vi dess bättre en stund kvar, så jag tänkte att vi skulle vända initiativförmågan. Några av er har vinkat och vill gärna ge synpunkter, kanske av mera allmän karaktär. Fortfarande gäller tidsrestriktionen. Om vi lyssnar på vad ni som vill yttra er vill säga har utskottets ledamöter sedan företräde att gå in och be om förtydliganden från er. Om det passar er alla i lokalen gör vi på det sättet. Britt Lindström: I inledningen fick vi höra från jordbruksutskottets ledamöter att det skulle bli ekonomisk hjälp till fortsatt forskning beträffande det här hönsproblemet. Min fråga är då: Kommer dessa pengar att öronmärkas så att de verkligen kommer till det som de är bestämda till? De alternativa hönsuppfödare som finns i dag är väldigt duktiga. De har ofta på egen hand kommit på lösningar som en forskare kanske inte tänker på. Därför tycker jag att forskningen skall ske i samarbete med dessa alternativa uppfödare, för att alla råd, och bra sådana, skall kunna tas till vara. Sedan har jag en fråga till alternativa värphönsuppfödare. Det talas väldigt mycket om salmonella, och ofta sägs det att man inte kan släppa ut hönsen i naturen därför att då får alla salmonella. Därför vill jag fråga: Finns här någon från den sidan som har en sådan uppfödning där hönsen får gå ute som har någonting att komma med eller tala om? Är era djur mer angripna? Eller är det bara en fadäs när man gång efter annan får höra att djuren dör av salmonella om de kommer ut? En fråga som kanske inte riktigt hör hemma här är denna: Skulle inte hönsen vara utrotade i dag om arten inte tål utomhusvistelse utan att få salmonella? Ordföranden: En del frågor kan jag svara på. Jag tror inte att någon har diskuterat utlovade pengar till det ena eller andra ändamålet. Däremot kan jag lova att pengarna skall gå till det som de är bestämda för. Frågan om finansiering av forskning får vi ta i ett annat sammanhang. Det tror jag inte att jordbruksutskottet har möjlighet att ge svar på i dag. Frågan om salmonella hos höns som går utomhus har vi berört litet tidigare. Om det finns något ytterligare i den delen som kan belysas skall vi höra vad SVA:s företrädare har att säga om detta. Oddvar Fossum: En viktig fråga är att salmonella på höns inte ger några som helst symptom. Det är alltså ett fullständigt symptomlöst bärande av salmonellabakterier, som kan hamna i maten, i äggen, och människan blir sjuk. Det är det som är besvärligt med sådana här typer av sjukdomar, att de inte syns på djuren utan man måste leta efter dem. Det är det som salmonellakontrollen går ut på, genom att man tar avföringsprov. Det är viktigt. Kristina Odén: Jag har en följdfråga till Björn Engström: Vad är den största smittkällan när det gäller salmonella på höns? Björn Engström: På höns är det framför allt foder. Vi importerar väldigt mycket foderråvaror, och det finns en hel del i råvarorna. Sedan har foderindustrin gjort väldigt mycket för att få bukt med det här, med värmebehandling och hygieniska program osv. Det andra problemet har med utevistelse att göra. Det är alltså vilda fåglar, gnagare och allt annat. I Sverige har vi mindre besmittning i naturen tack vare vår goda och förebygande salmonellakontroll i den kommersiella produktionen. Men i USA kan man hitta salmonella så fort man hittar en mus. Det är alltså de vilda djuren som ger smittan, speciellt vid utfodring utomhus. Utfodringsanordningar drar till sig just dem som vill äta, och de smittar ned fodret på det sättet. Den absolut minimala kontrollen man skall ha är att inte ha någon utfodring utomhus, om man har hönsen där. Gudrun Lindvall: Jag blir litet förvånad över uppgifterna om att det kommer in ganska många stora foderpartier som är salmonellabesmittade. Man hanterar dem sedan med syra eller formalin och upphettar dem. Kan man inte tänka sig att säga att de som hittar salmonella i foderpartier inte skall ha tillåtelse att använda dem? Skulle det inte öka säkerheten, och skulle det inte göra att det svenska salmonellaprogrammet får en högre trovärdighet? Jag har förstått att man utomlands är fundersam över att vi accepterar salmonellakontaminerade partier och sedan hanterar dem. Kan man inte tänka sig att helt enkelt förbjuda användningen av dem, så att den som hittar salmonella i ett foderparti inte får använda det? Klas Elwinger: Vad skall vi göra med dem i stället då? Om vi kan behandla dem så att de blir riskfria, är det då inte värt att göra det? Vi måste väl ha ett kretsloppstänkande och bli av med det även där. Gudrun Lindvall: Det skulle egentligen vara en fråga för fabrikerna. Om man vet att man inte får använda salmonellakontaminerade partier får man kräva av sina leverantörer att de kan garantera att de inte är det. Det finns många industrier som har krav på de produkter de importerar, så det kan inte vara något problem. Det är framför allt inget problem för staten, utan det är ett problem för dem som framställer foder. De uppgifter som kommer om att EU börjar titta på vårt salmonellaprogram med funderingar borde stämma äggproducenterna till eftertanke. Den dag vi inte får ha kvar kraven på salmonellafrihet på importen, tror jag att svensk äggproduktion kommer att få svårigheter. Jag tror inte att svensk äggproduktion av höns i bur kommer att klara av konkurrens med burägg från Europa, därför att de har t.ex. inte svensk vinter. Jag tycker att man skall vara mycket rädd om salmonellafriheten. Gunnela Ståhle: Gudrun Lindvall är inne på en intressant sak, som jag är förvånad över att ingen annan har tagit upp. Jag har inte heller upplevt att remissinstanserna på rapporten har tagit upp det. Det är alltså frågan om ursprungsmärkning. Vi vet mycket väl att vi inte får ha en obligatorisk ursprungsmärkning. Men om vi i den här församlingen är överens om att vi har en högre kvalitet på svenska ägg måste ursprungsmärkning självfallet vara en grundförutsättning för att konsumenten skall kunna välja svenska ägg. Jag förstår inte att ingen annan driver den frågan. Olle Sterner: Vi har under den senaste veckan varit med om en ganska intressant debatt. Vi har diskuterat det här med energin. När man tog beslutet lade man in vissa aspekter. I de refereringar som gjordes talade man bl.a. om att kärnkraftsindustrin var väldigt stora komplex. Det kunde vara en fördel att sprida ut det på mindre enheter. Då kommer vi givetvis tillbaka till det här med familjejordbruk. Det är klart att det ur smittosynpunkt kanske är lättare att begränsa smittor om det är mindre besättningar. Jag kan ta som ett exempel det som hände nere i Blentarp när de fick Newcastle på sin anläggning, vilka stora, förödande effekter det fick för en hel näring, när bl.a. 50 % av den svenska slaktkycklingproduktionen helt försvann. Detta är kanske en aspekt åt framtidshållet, men inte så mycket om hönsen skall sitta i bur eller gå fritt. Det är kanske en fråga om vilken typ av äggproduktion vi vill ha i framtiden. Det är också en viktig tanke som utskottets ledamöter måste beakta. I dag talar man väldigt mycket om att försöka få mindre enheter när man talar både om företagande och om energi. Bo Algers: Jag skulle vilja komplettera med ett par saker. Det första gäller problemen med att lagra gödsel inomhus och i hög- och lågbeläggningssystem. Även i lågbeläggningssystemen kan man mycket väl ha skrapor på golvet och ta ut gödseln där. Det hänger alltså inte ihop med systemet. Det är viktigt att det står klart. En fråga som var uppe tidigt gäller läkemedelsindustrin och varför den inte använder de svenska äggen. Jag deltog vid ett seminarium som Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien anordnade om svensk äggproduktions framtid i oktober i fjol. Där höll Ulf Håkansson ett föredrag - på sidan 70 i den skrift som jag har tillgänglig här - där han talade om varför läkemedelsindustrin inte använder de svenska äggen. Det beror alltså på att man foderoptimerar i Sverige, dvs. fodret ändras i sin komposition från gång till annan, och läkemedelsindustrin behöver ha en stabil sammansättning av fettsyror i sitt äggulepulver. Sammansättningen har alltså varierat i den råvara som man har fått. Det var det skälet Ulf Håkansson själv anförde vid det här seminariet. Man har alltså gått utomlands därför att man vill kunna kontrollera hela kedjan, från foderindustrin. Jag hänvisar till denna skrift. Ingvar Eriksson: Den här uppgiften är riktig. Jag har också läst det. Men jag har ett intryck av att fodermedelsindustrin har åtgärdat det. Det ligger i allas intresse att vi kan klara den här försörjningen till läkemedelsindustrin. Bo Algers: Om detta åtgärdas är man säkert intresserad igen. Det framgick av Ulf Håkanssons inlägg. Martin Wilhelmson: Man har börjat åtgärda det. Men detta kan bara ske genom att det finns kontrakterade uppfödare, så att foderindustrin vet vart de skall skicka sitt specialtillverkade foder. Bengt Ingerstam: Jag vill inte börja en ny debatt, men jag tänkte försöka landa i en uppmaning till jordbruksutskottet. Jag skall börja med att försöka avliva en myt. Det är så att konsumenter aldrig frågar efter, utan de väljer. Vet de inte vad de skall fråga efter är det svårt att fråga efter något. Det är priset som styr, och avsaknaden av kunskap är ett faktum. Det har inte gjorts några insatser för att öka kunskapsnivån. Man bör alltså fixa till det för hönorna och för lantbrukarna, men man skall nog inte glömma bort att ge inte bara inköparna på ICA och KF utan också marknaden och konsumenterna möjlighet att göra ett fritt val. Det gäller att vi får förutsättningarna för hur vi skall välja klara för oss. Därför tar Gunnela Ståhle upp en sak som är viktig, nämligen märkningen, varför den skall vara så förvirrande. Det går inte att informera konsumenter enkelt. Det vet reklambranschen. Men märkningen är ett virrvarr i dag. Då faller alla in i det gamla mönstret och väljer efter priset. Att konsumentkraven är legitima i det här fallet råder det väl inget tvivel om. Jordbruksverket kanske skulle behöva nya instruktioner, precis som Livsmedelsverket har fått, att verka mera för konsumenternas intressen. Det undanröjer inte hönornas intressen. Det är alltså uppmaningen till jordbruksutskottet, att verka för att marknaden också får en funktion i det här. Då kanske vi kan pressa fram en utveckling. Även om ni löser problemet för hönorna kommer marknaden inte att hjälpa till om vi inte vet hur vi skall hjälpa till. Ann-Kristine Johansson: Jag vill hänga på vad Bengt Ingerstam sade. Det är viktigt med konsumenterna. Det är vi konsumenter som vet vad vi handlar i affärerna, och vi skall kunna ställa våra krav. Men vad gör ni i konsumentorganisationerna för att informera och för att hjälpa oss konsumenter att kunna välja? Jag saknar er i den här debatten när det gäller att informera oss konsumenter. Bengt Ingerstam: Jag gjorde ett blygt försök att informera med de här foldrarna, där vi har medverkat tillsammans med Nordiska samfundet. Men nu har vi inte tillräckliga resurser, och det är ett problem. Reklambranschen har till sitt förfogande 30 miljarder. Vi har för första gången i historien i Sverige fått 300 000 kr i bidrag för att kunna operera i 100 000 frågor, bl.a. den här. Pelle Sallin: Jag vill gärna säga en sak om det här. Jag har all respekt för den kritik som vi får i fråga om märkningen av äggen. Det är helt uppenbart att det finns mer att önska här. Men jag tycker samtidigt att man litet grand underkänner att det finns en verklighet, som fungerar på ett sätt som många inte vill att den skall fungera. Eftersom jag själv sitter i den situationen måste jag kort relatera det. Vi har en orderupptagning varje vecka på 200 kunder, i huvudsak butik. Vi packar i vagn, två askar av en sort, sju av en annan och en våning av en tredje. Vi har smålådor som rymmer 5-6 kilo. Varje kundringning innebär att vi alltid frågar om de vill ha sprättägg. Det har naturligtvis gett effekt. Vi har också ett sortiment med fyrpack som gör att det är attraktivt. Vi har alltså dubblat vår försäljning det senaste året från 1,9 till 3,8 %. Det skvallrar väl om att det finns konsumenter som tycker att priset är viktigt och att buräggen är bra. I den debatten kan man inte säga att ?du har rätt? eller ?du har fel?. Men man kan konstatera att om önskemålet är att erbjuda konsumenten ett rejält urval av ägg är det angeläget att noggrant läsa igenom den skrivelse som regeringen har lagt. Hela andemeningen är just att konsumenterna förutom sprättägg skall få tillgång till även svenska burproducerade ägg. För vår del och för en stor del av Norrlandsmarknaden - jag representerar även Norrlandsägg i Umeå - skulle alltså t.ex. ett ensidigt förbud mot burarna ögonblickligen, innan vi har annat att ersätta dem med, innebära att hela ramen för vår verksamhet försvinner. Vi kan alltså inte ringa till en kund i Dorotea och säga att ?vill du ha den där lilla lådan med 6 kilo ägg i, med sprättäggen, som du har några kunder som vill ha?. Om jag skall fungera på en marknad i Sverige och kunna erbjuda butiker och konsumenter det som de vill ha måste jag vara en fullsortimentsleverantör. Det här är alltså en verklighet, alldeles bortsett från synpunkter om hur djuren har det, i intensiva eller lågintensiva system, burar eller modifierade burar. Det är ett resonemang som måste finnas med när man tänker sig en lösning på den här frågan framöver. För de konsumenter som är intresserade av att ha kvar svenska ägg är det en hjärteangelägenhet att vi ser till att bl.a. den produktion som vi har i Norrland, som utgör en hel promille av EU:s produktion, också finns kvar. Vi kan alltså inte leva vidare på två tredjedelar av landets yta med en äggproduktion värd namnet om vi inte kan få vara fullsortimentsleverantörer till våra kunder. Maggi Mikaelsson: Det gäller uppföljningen av märkningsfrågorna. Jag har förstått, efter att bl.a. ha varit på SFS Svenska äggs kontaktdagar i Borås, att detta med märkning är kontroversiellt. Det här är viktigt. Märkningen är ett sätt att hjälpa konsumenterna att göra ett korrekt val. Jag skulle vilja fråga er från äggnäringen om ni är beredda att utnyttja eller gå in i det frivilliga system som EU har och märka buräggen. Under övergångstiden kommer det att finnas burägg, och de som vill skall kunna köpa dem medan de som inte vill skall kunna slippa. Är ni beredda att märka era ägg? Ingvar Eriksson: I Danmark har man uppenbarligen kommit längre när det gäller konsumenternas val av alternativproducerade ägg, men då utan ett burhönsförbud. Mot den bakgrunden kan vi ställa frågan: Vore det inte möjligt att långsiktigt låta konsumenternas fria val av ägg från olika produktionssystem få en mer avgörande betydelse vad gäller val av produktionssystem i framtiden? Ordföranden: Det är väl en av de frågor som utskottet kanske får svara på så småningom. Vi får se vad producenterna har att säga i denna fråga. Bernt Johansson: Vad det gäller märkningen menar vi från branschens sida helt klart att vi skall vara ärliga och uppriktiga, så att konsumenten lätt kan förstå vad han eller hon har att välja mellan. Vi kommer att omfattas av EU:s regler framöver vad gäller märkningen. Vi kan inte påverka deras reglemente så mycket. Den 1 januari 1998 är vi inne i EU:s märkningssystem. Ragnar Tauson: Jag vill kort kommentera den undersökning som Ingvar Ekesbo tog upp. Han visade på skillnaden mellan vita och bruna djur. Jag stöder det. Vi har en våldsam skillnad speciellt mellan vissa vita och bruna djur. I våra studier har vi möjlighet att hålla saker och ting konstanta. Det gäller de frågor som Bosse Algers tog upp, dvs. effekten av foder, system och inhysning. Inhysningen ger en klar effekt, som ofta överbryggar hybrider. Vi har också resultat för bruna djur som har gått relativt dåligt i burar. De siffrorna togs upp i Miljöpartiets motion. Man sade att dödligheten var 11,8 %. Den översteg 9 %, och det är alldeles riktigt. Vad man glömde att säga var att dödligheten var 30 % och 45 % i de parallella grupperna i t.ex. Marielundssystemet. Jag kan kommentera den holländska undersökningen. I den studien, som visar hälsan hos djuren - inte bara ekonomi och dödlighet - konstaterar man att alla djur har varit näbbtrimmade. Det gäller även djur i bur. Precis som Linda Keeling sade har vi inget tvingande behov av näbbtrimning på djur i bur, beroende på att det är så små djurgrupper. Utbrott av kannibalism åstadkoms sällan. Dessutom vill jag säga att det bara i en av dessa 24 flockar fanns en omgång som inte behövde avmaskas eller behandlas mot parasiter. Jag vill ta upp det igen eftersom Arvid Uggla inte har kommenterat just parasitproblemet. Man skall ha näbbtrimning och hälsan för övrigt som bakgrund. Kerstin Andersson: Jag skulle bara vilja komplettera detta. Mats och Gösta är bra förespråkare för en bra arbetsmiljö, tycker jag, och det de säger är helt riktigt. Jag skulle också inför den fortsatta debatten, innan beslutet fattas, vilja påpeka att vi inte får glömma bort arbetsmiljön. Vi från vår sida anser att det är helt oacceptabelt att införa nya system som försämrar arbetsmiljön. Vi håller med om det som sades från jordbruksutskottet, dvs. att arbetsmiljön måste bli bättre. Det är det vi arbetar för. Vi vill ha bra arbetsmiljö oavsett inhysningssystem. Jag tycker att arbetsmiljölagen och djurskyddslagen måste kunna tillämpas utan intressekrock. Det kan vi om det blir ett bra beslut. Klas Elwinger: Jag hade bara några kommentarer till de overheadbilder som Bo Algers visade. Han citerade mig i omsorgsprogrammet. Siffrorna gällde dödlighet, smutsägg och knäckägg, och det gjordes en jämförelse mellan bursystem och golvsystem. Jag vill påpeka att det är väldigt osäkra siffror på grund av att det är väldigt få producenter som har journalföring där de kontinuerligt registrerar dödlighet och smutsägg och knäckägg, t.ex. Det är långt ifrån en fullständig täckning av alla producenter. Det är grova uppskattningar som Erik Magnusson, som har samlat in dessa data, har gjort tillsammans med producenterna. Det är inga signifikanta skillnader. Jag skulle inte våga dra några slutsatser eller visa just de siffrorna. De är med i materialet, men det finns en kommentar om att siffrorna är väldigt osäkra. Syftet är att det skall vara en del av det fortsatta djuromsorgsprogrammet, och att det skall bli bättre. Barbro Samuelsson: 500 000 har anslagits till rådgivning och utbildning. Det är ingen stor summa. Flera har påpekat hur viktigt det är med utbildning. Jag tog upp frågan -93. Tänk om man hade satsat på denna rådgivning och utbildning omedelbart! Då hade vi varit i ett helt annat läge. Det är litet pengar. Öka på pengarna, så att vi får en bra produktion framöver. Ta vara på de producenter som har satsat och jobbat i motvind. Det finns producenter här i dag. Jag hoppas att ni har intervjuat dem och frågat hur deras produktion går. Här finns faktiskt de som har resultat som är bättre än dem man får med burhöns. Fråga dem även om arbetsmiljön. Ta hand om dem. Använd dem som föredöme och ordna med kursverksamhet, utbildning m.m. Det finns de som ringer och vill starta. Det är slaktkycklingsproducenter som vill i gång. Vi har mjölkbönder. Men jag undrar om det inte börjar vända nu när det gäller mjölkbönderna. De säger att de vill ha dispenser om burfolket får dispenser. Det hör jag när jag är ute på kvällarna. Nu kommer nästa debatt om detta. Det finns producenter som vill satsa. Jag tycker att man omgående skall stänga en del buranläggningar som inte uppfyller kraven. Det finns många dåliga buranläggningar. Det är viktigt att man tar bort dem. Framöver kommer man att titta än mer på hur djuren har det. Man pratar om att det inte går att sälja, men flertalet av dem som startar nu säljer själva. Alltfler går över till detta. Jag tycker att det är beklagligt att packerierna inte kan sälja utan deklarerar öppet att de gör förluster. Vad är det för företag, egentligen? Reklamen har tydligen undgått mig helt. Jag är mycket ute i affärerna, men jag har inte sett någon reklam. Jag hoppas också att man enas om en frivillig obligatorisk buräggsmärkning. Ordföranden: Tack för det! Därmed lider denna utfrågning mot sitt slut. Nästa vecka har vi i utskottet vår nästa behandling av ärendet. Det är på torsdag. Om ni har något skriftligt material att skicka i väg dessförinnan, så gör det. Jag kan rekommendera att ni skickar det individuellt till ledamöterna, för nu börjar utskottskansliet få svårt att hinna med de centrala utskicken. Gör så om ni har ytterligare någonting som ni vill ha framfört, som inte kom fram under utfrågningen. Det kan finnas skäl att använda det som ytterligare underlag. I övrigt vill jag säga att jag är väldigt glad att ni kunde komma hit och hjälpa oss med att svara på frågor. Det är nyttigt för oss i vårt fortsatta arbete. Nu skall jag ge ordet till Sinikka Bohlin. När Sinikka är klar är också denna utfrågning klar. Sinikka Bohlin: Jag har inte deltagit aktivt med frågor i dag utan lyssnat. Man kan som politiker ibland tillåta sig att lyssna, och det är kanske nyttigt. Jag fick av Sveriges Radio i förmiddags frågan om denna hearing är meningsfull, mot bakgrund av att vi har diskuterat ämnet i tio år. Mitt svar var att det alltid är meningsfullt att träffa människor och diskutera med dem. När jag har lyssnat har jag inte kunnat säga att någon av er har fel, utan alla har rätt. Det är kanske det som gör att denna fråga är komplex. Det gäller att hitta alla dessa små pusselbitar från alla de rätta svaren, som skall bilda en helhet som handlar om svensk livsmedelskvalitet. Jag har inte heller hittat ett svar på frågan om vem som bär ansvaret eller vem som har skuld. Jag tror att vi har ett gemensam ansvar. Oavsett om vi är producenter, konsumenter, politiker, forskare eller kommer från Jordbruksverket har vi ett gemensamt ansvar för att inte släppa den kvalitet vi nått. Vi är kanske oeniga om vilken väg vi skall gå för att förbättra det som vi uppnått tidigare, men det är de frågorna och svaren vi skall ta upp nästa vecka. Jag för min del vill tacka. Det har varit intressant att vara lyssnare denna dag. Ordföranden: Med dessa som vanligt kloka ord från Sinikka Bohlin slutar vi. Tack skall ni ha!
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Skrivelsen............................................1 Motioner med anledning av skrivelsen..................2 Motion från allmänna motionstiden 1996................6 Utfrågning............................................6 Utskottet.............................................6 Inledning 6 Inhysning av höns 7 Marknaden och konsumenterna 12 Investeringsstöd 14 Utbildning och rådgivning 15 Forskning 16 Dispens för traditionella burar 17 Samordning inom EU 19 Övrigt 20 Hemställan 22 Reservationer........................................24 Särskilda yttranden..................................31 Bilaga Jordbruksutskottets utfrågning den 6 februari 1997 om alternativ till traditionell burhållning av höns 34