Allmänna pensionsfonden

Betänkande 1989/90:NU21

Näringsutskottets betänkande

1989/90:NU21

1989/90

NU21

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 1989/90:137 (finansdepartementet) med redovisning
av allmänna pensionsfondens verksamhet år 1989,
dels en motion som har väckts med anledning av skrivelsen,
dels en motion från allmänna motionstiden med yrkande om avskaffande
av allmänna pensionsfondens femte fondstyrelse.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av redovisningen för
allmänna pensionsfondens verksamhet skall understryka betydelsen av
att placeringsbestämmelserna för fonden med det snaraste ses över. I
övrigt lämnas redovisningen utan erinran.

I en motion (mp) har begärts en redogörelse för allmänna pensionsfondens
placeringar i kärn kraftsföretag. Utskottet besvarar självt de
frågor som motionärerna har ställt. En motion (m) om avskaffande av
femte fondstyrelsen, som placerar fondmedel i aktier, avstyrks av
utskottet. Motionen får stöd i en reservation (m, fp, c).

Regeringens skrivelse

Med skrivelse 1989/90:137 har regeringen till riksdagen överlämnat en
redovisning av allmänna pensionsfondens verksamhet år 1989.

Redovisningen innefattar årsredovisningar från första—tredje fondstyrelserna,
fjärde fondstyrelsen, femte fondstyrelsen och var och en av
de fem löntagarfondstyrelserna, en av första—tredje fondstyrelserna
gemensamt upprättad sammanställning över delfondernas verksamhet
år 1989 samt utlåtanden av riksrevisionsverket (RRV) och riksförsäkringsverket
(RFV) över fjärde fondstyrelsens, femte fondstyrelsens och
löntagarfondstyrelsernas medelsförvaltning under samma tid.

Föredragande statsrådet — finansminister Allan Larsson — lämnar
inledningsvis (s. 4—7) några upplysningar och kommentarer. Allmän -

Sammanfattning

1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 21

na pensionsfondens utveckling under år 1989 sammanfattas i korthet.
Därefter berörs ett antal frågor beträffande fjärde fondstyrelsens och
löntagarfondstyrelsernas verksamhet som har tagits upp i RRV:s och
RFV:s utlåtanden. Det konstateras liksom tidigare att ingen av löntagarfonderna
kan klassificeras som en högriskfond. RRV har särskilt
granskat placeringsreglerna och därvid undersökt tre olika typer av
placeringar från rättslig synpunkt, nämligen två löntagarfondstyrelsers
ställningstagande för att resp. fond skulle placera aktier i ett svenskt
investmentbolag med placeringarna inriktade på utländska aktier, fjärde
fondstyrelsens deltagande i bildandet av ett fastighetsbolag samt två
löntagarfondstyrelsers utställande av köpoptioner på innehavda aktier.
Den förstnämnda typen av placering har av RRV bedömts inte vara
förenlig med bestämmelserna i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden (APR) och dess förarbeten.

RRV har uttalat att det är av synnerlig vikt att en översyn sker av
placeringsbestämmelserna i 34—36 §§ APR, så att reglerna blir så
entydiga som möjligt. Gällande regler i APR om begränsning av
fondstyrelsernas aktieinnehav borde också, enligt RRV, ses över för att
det skall undvikas att fonderna tillsammans kan påtvingas ett företagaransvar.
RRV:s granskning har innefattat en uppföljning av tidigare
granskning. RRV har framfört synpunkter på fondstyrelsernas redovisningsprinciper,
deras arbete med riskanalys, aktualitet och dokumentation
av placeringsinriktningen samt den långsiktiga likviditetsförvaltningen.

RFV har särskilt framhållit att samtliga löntagarfondstyrelser under
år 1989 har aktivt informerat de fackliga organisationerna i bolag där
resp. fondstyrelse innehar aktier om möjligheterna att begära rösträttsöverlåtande
hos fondstyrelsen. Den andel av rösträtten som har överlåtits
understiger inte 90 % för någon enskild fondstyrelse.

Finansministern anför i sina kommentarer till RRV:s och RFV:s
utlåtanden bl.a. följande. Behovet av en översyn av fondreglementets
placeringsbestämmelser har vuxit sig allt starkare. Det är av vikt att
placeringsreglerna inte lägger oönskade hinder i vägen för fondstyrelsernas
verksamhet. Frågan om en allmän översyn av de lagregler som
styr medelsförvaltningen i allmänna pensionsfonden — en översyn
som bl.a. riksbanken har uttryckt önskemål om — kräver ytterligare
överväganden. Finansministern avser dock under alla omständigheter
att föreslå en teknisk översyn av samtliga fondstyrelsers placeringsbestämmelser.

Motionerna

Den motion som har väckts med anledning av regeringens skrivelse är

1989/90:N77 av Loui Bernal (mp) och Krister Skånberg (mp) vari
yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär en redogörelse för AP-fondernas och löntagarfondernas
investeringar i svenska kärnkraftverk,

1989/90:NU21

2. hos regeringen begär en redogörelse för kärnkraftsinvesteringarnas
säkerhet vid katastroffall i enlighet med motionen.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1989/90:N219 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari —
med motivering i motion 1989/90:Sk341 — yrkas att riksdagen beslutar
att femte AP-fonden skall avskaffas.

Utskottet

Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1989

En redovisning av allmänna pensionsfondens hela verksamhet under
det senast avslutade verksamhetsåret har nu för tredje gången överlämnats
till riksdagen. Liksom tidigare kan utskottet konstatera att riksdagen
härigenom har fått goda förutsättningar att överblicka och ta
ställning till fondens verksamhet. Särskilt den grundliga belysning av
åtgärder, utvecklingstendenser och problem som riksrevisionsverket
(RRV) har åstadkommit genom sitt granskningsutlåtande är härvidlag
av betydelse.

Utskottet framhöll förra året i motsvarande betänkande
(1988/89:NU37) att lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden (APR) med tillhörande motivuttalanden får anses uttryckligen
ange gränserna för fondstyrelsernas befogenheter i olika
hänseenden. Mot denna bakgrund är det av särskilt intresse att RRV
har funnit vissa placeringar vara tvivelaktiga med hänsyn till bestämmelserna
i APR och anlitat en rättsvetenskaplig expert för att söka
skapa klarhet i saken. RRV anser liksom denne att placeringsreglerna i
APR bör ses över med sikte på att reglerna skall kunna uppfattas på
ett entydigt sätt av fonderna. Finansministerns kommentarer på denna
punkt har refererats i det föregående; de utmynnar i att en teknisk
översyn av samtliga fondstyrelsers placeringsbestämmelser avses skola
komma till stånd.

Utskottet går inte närmare in på de fall som har föranlett kritisk
granskning från RRV:s sida. Ett av dessa vill utskottet dock något
beröra. Två löntagarfondstyrelser har under året utställt köpoptioner i
egna aktier. Som framgår av RRV:s utlåtande och det därtill fogade
expertutlåtandet saknas det uttryckligt lagstöd för att löntagarfondstyrelserna
skall kunna befatta sig med optioner. Därtill kommer att
riksdagen år 1988 avslog ett förslag från regeringen om att dessa
styrelser skulle få en på visst sätt begränsad rätt att göra placeringar i
optioner; samtidigt lämnades ett sådant medgivande för fjärde och
femte fondstyrelsernas del. Det kan visserligen såsom i expertutlåtandet,
till vars slutsats RRV har anslutit sig, hävdas att det inte föreligger
något formellt förbud för löntagarfondstyrelserna att handla med optioner.
Den granskade åtgärden från de båda löntagarfondstyrelsernas
sida vittnar emellertid inte om lyhördhet för riksdagens intentioner.

1989/90:NU21

Mot här angiven bakgrund vill utskottet starkt understyrka betydelsen
av att placeringsbestämmelserna i APR med det snaraste ses över,
så att de kommer att framstå som en adekvat reglering av den komplicerade
verksamhet som det är fråga om. I enlighet med vad utskottet
framhöll förra året bör gränserna för fondstyrelsernas befogenheter i
olika avseenden komma till otvetydigt uttryck i APR med tillhörande
motivuttalanden. Utskottet vill förorda att riksdagen i ett tillkännagivande
till regeringen instämmer i vad utskottet nu har anfört. Något
särskilt uttalande i övrigt i anslutning till redovisningen av allmänna
pensionsfondens verksamhet finner utskottet inte skäl att föreslå.

Allmänna pensionsfondens placeringar i
kärnkraftsföretag

Det är bekant, sägs det i motion 1989/90:N77, att allmänna pensionsfonden
har placerat betydande belopp i obligationslån till svenska
kärnkraftsföretag, men det framgår inte av den föreliggande redogörelsen
hur stora belopp det rör sig om och vilka säkerheter som föreligger
för lånen. Den traditionella uppfattningen att finansiering av
kraftbolagens investeringar är föga riskfyllda är felaktig, såvitt det
gäller investeringar i kärnkraftverk, menar motionärerna. Kärnkraften
existerar under hot om en katastrof som kan förorsaka kostnader vilka
inget kraftbolag kan svara för. Även mindre omfattande haverier i
kärnkraftverk har medfört vittgående ekonomiska konsekvenser. Med
hänsyn härtill borde riksdagen hos regeringen begära en redogörelse
för allmänna pensionsfondens investeringar i svenska kärnkraftverk
och för dessa investeringars säkerhet vid katastroffall.

Av första—tredje fondstyrelsernas redogörelse (skr. 1989/90:137 s.
45) framgår att — räknat i anskaffningsvärden — totalt 3 % av
fondstyrelsernas placeringar, dvs. ca 10,7 miljarder kronor, har placerats
inom energisektorn. Utskottet har fatt upplysning om att därav ca

2 miljarder kronor är placerade i obligationslån avseende Forsmarksverket
och lika mycket i obligationslån avseende Oskarshamnsverket.
Lånen löper på 25 resp. 20 år fram till år 2008 resp. år 2004 och
amorteras succcessivt. För lånen har, uppges det, utställts ägargaranti
eller statlig garanti som medför att det finns full säkerhet för lånen
även i händelse att ifrågavarande kärnkraftverk skulle drabbas av en
katastrof eller att en tidigare avveckling av driften än som har planerats
blir nödvändig. Första—tredje fondstyrelsernas placeringar i lån
till kärnkraftsföretag skulle således icke representera någon högre risk
för förluster än deras placeringar i övrigt.

Aktier i Sydkraft AB, ett företag som inom ramen för en mångsidig
verksamhet på energiområdet har betydande intressen på kärnkraftsområdet,
främst som ägare av Barsebäcksverket, har såsom framgår av
fondstyrelsernas redogörelser förvärvats av fjärde och femte fondstyrelserna
samt första löntagarfondstyrelsen (Sydfonden) och andra löntagarfondstyrelsen
(Fond Väst). Det rör sig för fjärde fondstyrelsens del
om ca 4 % av marknadsvärdet av dess placeringar, för femte fondstyrelsens
och Sydfondens del om ca 5 %. Västfondens innehav av aktier

1989/90: NU21

i Sydkraft är obetydligt. Det kursfall som skulle kunna drabba aktier i
Sydkraft vid en negativ utveckling på kärnkraftsområdet skulle således
endast marginellt påverka värdet av fondstyrelsernas samlade aktieinnehav.

Med vad utskottet här har anfört kan de frågor som ställs i motion
1989/90:N77 (mp) anses ha blivit besvarade. Någon framställning till
regeringen på grundval av motionen ter sig följaktligen inte motiverad,
varför motionen avstyrks.

Femte fondstyrelsen

Riksdagen beslöt år 1988 — under motstånd från de borgerliga partiernas
sida — om inrättande hos allmänna pensionsfonden av en femte
fondstyrelse, vilken liksom den fjärde skulle ha till uppgift att, huvudsakligen
genom aktieplaceringar, ställa medel ur fonden till näringslivets
förfogande som riskkapital. Den nya fondstyrelsen började sin
verksamhet hösten 1989. En redovisning för dess första verksamhetsperiod,
fram till årsskiftet 1989-1990, föreligger nu. Därav framgår att
femte fondstyrelsen vid utgången av år 1989 av de 500 milj.kr., som
tilldelats den för det första verksamhetsåret, hade placerat 470 milj.kr.
i aktier.

I motion 1989/90:N219 (m) påyrkas ett riksdagsbeslut om att "femte
AP-fonden" skall avskaffas. Denna åtgärd är en bland flera som motionärerna
föreslår i syfte att näringslivet — och i synnerhet de små och
medelstora företagen — i Värmlands län skall främjas. Den "femte
AP-fonden" är, säger motionärerna, ytterligare ett steg i fondsocialistisk
riktning, som motverkar de enskilda småföretagens möjlighet att utvecklas.

Riksdagen avslog förra året en liknande motion, som hade avstyrkts
av utskottet (1988/89:NU37) med reservation av de borgerliga ledamöterna.
Utskottet uttalade att det inte såg någon anledning för riksdagen
att då ompröva sitt beslut om ytterligare aktieplaceringar från allmänna
pensionsfondens sida genom femte fondstyrelsen. Allra minst, tilläde
utskottet, borde en sådan omprövning ske på grundval av en
motion som behandlade den ifrågavarande institutionen utifrån ett
begränsat regionalt perspektiv.

Utskottet hänvisar till sitt uttalande förra året och avstyrker motion
1989/90:N219 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna pensionsfondens årsredovisning

att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse 1989/90:137
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande allmänna pensionsfondens placeringar i kärnkrafts
fö re tag

att riksdagen avslår motion 1989/90:N77,

1989/90: NU21

3. beträffande avskaffande av femte fondstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N219.

res. (m, fp, c)

Stockholm den 29 maj 1990
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta
Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh
Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Rolf L Nilson (v), Mats Lindberg
(s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och
Krister Skånberg (mp).

Reservation

Avskaffande av femte fondstyrelsen (mom. 3)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar
Hökmark (m), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet
hänvisar" och slutar med "motion 1989/90:N219 (m)" bort ha
följande lydelse:

Regeringens förslag år 1988 om inrättande av en femte fondstyrelse
inom allmänna pensionsfonden med samma slags uppgifter som fjärde
fondstyrelsen möttes av en kraftig och välgrundad kritik (NU
1987/88:42 res. 1). Denna är fortfarande giltig. Det råder inte någon
brist på riskvilligt kapital. Intressanta och tillräckligt lönsamma investeringsobjekt
kan utan svårighet finansieras på aktiemarknaden och
på kapitalmarknaden i övrigt. Inrättandet av femte fondstyrelsen får i
första hand ses som ett uttryck för en ambition från regeringens sida
att överföra ytterligare en stor del av börsbolagens aktiekapital i
offentlig ägo. Strävan borde i stället vara att begränsa det institutionella
ägandet och åstadkomma att ägandet i möjligaste mån sprids bland de
många människorna i landet.

Dessa argument talar med oförminskad styrka för att det tillskott till
den fondsocialistiska apparaten som femte fondstyrelsen utgör bör
avskaffas snarast möjligt. Fondstyrelsen bör i lämplig takt avyttra de
aktier som den har förvärvat och återföra de medel som sålunda
frigörs till första—tredje fondstyrelserna. Riksdagen bör, i linje med
vad som påyrkas i motion 1989/90:N219 (m), anmoda regeringen att
omedelbart ta erforderligt initiativ för att så skall ske.

1989/90:NU21

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande avskaffande av femte fondstyrelsen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N219 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

1989/90: NU21

gotab 96800, Stockholm 1990