Allmänna motioner om fastighets- ochförmögenhetsbeskattning

Betänkande 2001/02:SKU16

Skatteutskottets betänkande2001/02:SKU16

Allmänna motioner om fastighets- ochförmögenhetsbeskattning

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 2001 om fastighets-
och förmögenhetsbeskattningen samt skatt på arv och
gåva. Motionerna tar bl.a. upp frågor som rör
avveckling av fastighetsskatten,
fastighetstaxeringsförfarandet, taxeringsvärden i
attraktiva områden, gränsdragningen mellan äkta och
oäkta bostadsföretag, skatt för fastigheter belägna
i utlandet, tomträttsinnehavare skattskyldighet,
energibesparande åtgärder, kapitalvinstbeskattning
vid försäljning av fastigheter, återläggning av
vissa avdrag vid försäljning av näringsfastighet,
förmögenhetsskatt på boende samt sambeskattning av
förmögenhet. När det gäller arvs- och
gåvobeskattningen tar motionärerna upp frågan om
alternativ tidpunkt för värdering av aktier som
sjunkit i värde efter tiden för dödsfallet samt
frågan om höjda taxeringsvärden och dess effekter på
arvsskatteuttaget.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena. I flera fall
hänvisar utskottet till de åtgärder som riksdagen
redan fattat beslut om för att begränsa effekterna
på fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget av de
på många håll höjda taxeringsvärdena samt till att
resultatet av regeringens överväganden med anledning
av Fastighetsbeskattningskommitténs förslag bör
avvaktas. Härtill kommer att fastighetsbeskattningen
skall utredas på nytt. Utskottet hänvisar också till
att regeringen avser att tillsätta en utredning som
skall göra en generell översyn av
förmögenhetsbeskattningen och till att även reglerna
om arvs- och gåvobeskattningen skall bli föremål för
en översyn. Direktiv skall meddelas under
innevarande vår.
I betänkandet finns 13 reservationer och ett
särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut.

1. Fastighetsbeskattningens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk207,
2001/02:Sk220, 2001/02:
Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk315 yrkandena 1
och 2, 2001/02:
Sk349, 2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368 yrkande 1,
2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4
och 5, 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3, 2001/02:
Sk488 yrkande 2, 2001/02:Sk489 yrkande 18,
2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8, 2001/02:N223
yrkande 2, 2001/02:N224 yrkande 3, 2001/02:N313
yrkande 4, 2001/02:N319 yrkande 4, 2001/02:Bo290
yrkande 4, 2001/02:Bo318 yrkande 5, 2001/02:Bo320
yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande 17.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)
Reservation 4 (fp)

2. Attraktiva områden

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk277,
2001/02:Sk480 yrkande 3, 2001/02:Sk489 yrkande
17, 2001/02:Sk490 yrkande 5 och 2001/02:
MJ220 yrkande 9.
Reservation 5 (c)

3. Äkta och oäkta bostadsföretag

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk236,
2001/02:Sk282, 2001/02:
Bo245 yrkande 3, 2001/02:Bo247 yrkandena 2, 8 och
9 samt 2001/02:
Bo321 yrkande 3.
Reservation 6 (m, kd, c, fp)

4. Fastigheter i utlandet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk251,
2001/02:Sk295 och 2001/02:Sk333 yrkande 1.
Reservation 7 (m, kd)

5. Tomträtt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk278 och
2001/02:Sk333 yrkande 2.
Reservation 8 (m, kd)

6. Energisparåtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk273,
2001/02:Sk357, 2001/02:
Sk488 yrkande 6, 2001/02:Sk492 och 2001/02:N371
yrkande 13.
Reservation 9 (kd, fp)

7. Vindkraftverk och s.k. skräddarsydda
byggnader

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk457,
2001/02:N318 yrkande 2 och 2001/02:Bo319 yrkande
3.

8. Kapitalvinstbeskattning vid avyttring av
fastighet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk302 och
2001/02:Sk472.
Reservation 10 (c)

9. Arvs- och gåvoskatt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi285
yrkande 17, 2001/02:
Sk264, 2001/02:Sk298, 2001/02:Sk328,
2001/02:Sk470, 2001/02:Sk481 och 2001/02:L214
yrkande 5.
Reservation 11 (m)

10. Förmögenhetsskatt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk288
yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk315 yrkande 3,
2001/02:Sk368 yrkande 2, 2001/02:Sk389 yrkande 3
delvis, 2001/02:Sk393, 2001/02:Sk458,
2001/02:Sk480 yrkande 6, 2001/02:Sk487 yrkande 5
och 2001/02:Sk491 yrkande 3.
Reservation 12 (m, kd, c, fp)

11. Sambeskattning av förmögenhet

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sk211,
2001/02:Sk245, 2001/02:
Sk306, 2001/02:Sk311, 2001/02:Sk360,
2001/02:Sk389 yrkande 3 delvis, 2001/02:Sk480
yrkande 7, 2001/02:L322 yrkande 2 och
2001/02:A228 yrkande 3.
Reservation 13 (m, kd, c, fp)
Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast
en bordläggning.

Stockholm den 5 mars 2002

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne
Kjörnsberg (s), Carl Fredrik Graf (m), Lisbeth
Staaf-Igelström (s), Per Rosengren (v), Kenneth
Lantz (kd), Per Erik Granström (s), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), Ulla Wester (s), Lena Sandlin-
Hedman (s), Marie Engström (v), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Gudrun Lindvall (mp), Rolf
Kenneryd (c), Lennart Kollmats (fp), Per-Olof
Svensson (s) och Anna Kinberg (m).

2001/02

SkU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen behandlade i höstas ett stort antal
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001
samtidigt med regeringens förslag om utgiftsramar
och beräkning av statsinkomsterna för 2002. Bland
dessa yrkanden fanns förslag om ändringar i
fastighets- och förmögenhetsbeskattningen som lagts
fram av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna i deras
respektive budgetalternativ. Riksdagen tog ställning
till yrkandena den 21 november 2001 (bet.
2000/01:FiU1, yttr. 2001/02:SkU1y).

I det följande behandlar skatteutskottet de
allmänna motionsyrkanden som gäller
fastighetsbeskattning, förmögenhetsbeskattning samt
skatt på arv och gåva som återstår efter höstens
budgetbehandling. Motionsyrkandena återges i
förteckningen över behandlade förslag, bilaga.

Utskottets överväganden

Fastighetsbeskattningens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att
fastighetsskatten på sikt skall ersättas med
andra beskattnings- eller avgiftsformer eller
helt eller delvis avskaffas, om att
underlaget för beskattningen skall reduceras
på olika sätt, om ändringar i regelsystemet
för fastighetstaxeringen, om att
fastighetsskatten på hyreshus skall fasas ut
och att bostäder som ägs av de boende skall
schablonbeskattas. Riksdagen avslår även
yrkanden om att införa särskilda
fastighetstaxeringsnämnder.
Jfr reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (c) och
4 (fp).

Bakgrund

Fastighetsbeskattningskommittén (dir. 1998:20)
tillsattes våren 1998 med uppdrag att se över och
utvärdera reglerna om fastighetsskatt. Kommitténs
slutbetänkande, Likformig och neutral
fastighetsbeskattning (SOU 2000:34), avlämnades i
maj 2000. I betänkandet tar kommittén upp de
grundläggande principer som bör gälla för
beskattningen av privatbostäder och lägger bl.a.
fram förslag om att fastighetsskatten för
privatbostadsfastigheter skall ersättas med
schablonintäkt som tas upp till beskattning i
inkomstslaget kapital. En takregel skall dämpa
fastighetsskatteuttaget vid större
värdeförändringar. Som en konsekvens av kommitténs
ställningstagande i frågan om hur skattemässig
neutralitet bör skapas mellan olika boendeformer
föreslås en modell för avveckling av såväl
fastighetsskatten som räntebidragen för
hyresbostadsfastigheter. Hyresbostadsfastigheter bör
på sikt endast beskattas konventionellt. I
kommitténs uppdrag ingick också att behandla frågan
om fastighetsskattens roll i fråga om
miljöinvesteringar och kommittén föreslår att vissa
typer av miljöinvesteringar undantas från
beskattningsunderlaget under de första tio åren
efter det att investeringarna gjorts.

Den särskilda lagstiftningen som nyligen införts
för att begränsa uttaget av fastighetsskatt för
hushåll med låga eller normala inkomst- och
förmögenhetsförhållanden bygger delvis på
Fastighetsbeskattningskommitténs förslag om en
generellt utformad begränsningsregel för
fastighetsskatten. Den s.k. begränsningsregeln
innebär att fastighetsskatten för ett småhus som
utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas
så att den under vissa förutsättningar inte
överstiger 5 % av inkomsten. Finns det fler i den
skattskyldiges hushåll begränsas skatten så att den
inte överstiger 5 % av hushållsmedlemmarnas
sammanlagda inkomster. Detsamma gäller om
fastigheten ägs gemensamt av hushållsmedlemmarna.
Vid beräkning av hushållsinkomsten beaktas också
hushållets sammanlagda förmögenhet på så sätt att
hushållsinkomsten ökas med 15 % av den
beskattningsbara förmögenheten. I förmögenheten
räknas inte den aktuella fastighetens taxeringsvärde
in annat än till den del taxeringsvärdet överstiger
3 miljoner kronor. Skattereduktionen skall aldrig
leda till att fastighetsskatten efter
skattereduktion blir lägre än den skatt som utgår på
ett taxeringsvärde om 280 000 kr. Den övre gränsen
är satt vid ett taxeringsvärde om 3 miljoner kronor,
vilket innebär att skattereduktion inte medges för
den del av taxeringsvärdet som överstiger detta
belopp. Vidare är regeln konstruerad så att
fastighetsskatten aldrig kan reduceras om
hushållsinkomsten uppgår till 600 000 kr eller mer.
Reglerna tillämpas retroaktivt från den 1 januari
2001 (bet. 2001/02:SkU3, rskr. 59).

Fastighetstaxeringsutredningen (dir. 1997:36) har
genomfört en särskild översyn av förfarandet och de
materiella reglerna för fastighetstaxeringen.
Huvuduppgiften har varit att undersöka om de
nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt
leder till att taxeringsvärdena för enskilda
fastigheter återspeglar marknadsvärdet. Utredningen
har i betänkandet Fastighetstaxering – precision,
påverkansmöjligheter, individuella bedömningar (SOU
2000:10) redovisat en översyn av regelsystemet för
fastighetstaxering. Utredningen lägger fram en rad
förslag om förändringar av taxeringsreglerna, bl.a.
ändringar i fastighetstaxeringslagen inför 2003 års
taxering av småhus som riksdagen redan fattat beslut
om (prop. 2000/01:121, 2000/01:SkU25, rskr. 271).
Ändringarna avser värdenivån i områden med få
försäljningar, småhusets standard, värdefaktorn för
tomtmark, grupphusområden, justering för säregna
förhållanden m.m.

Även riksdagens nyligen fattade beslut om att
slopa omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen
bygger på fastighetstaxeringsutredningens förslag
(2001/02:SkU11, rskr. 121). Beslutet innebär att
omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen
successivt skall tas bort och ersättas av ett system
med förenklade fastighetstaxeringar. Förenklade
fastighetstaxeringar skall äga rum för
småhusenheter, hyreshusenheter och lantbruksenheter
under perioden mitt emellan de allmänna
fastighetstaxeringarna. Detta innebär att antingen
en förenklad eller en allmän fastighetstaxering
kommer att äga rum vart tredje år för respektive typ
av taxeringenhet. Förberedelsearbetet inför den
förenklade fastighetstaxeringen skall vara mindre
ingående än vid den allmänna fastighetstaxeringen
och normalt skall fastighetsdeklaration inte behöva
lämnas. Tidsplanen för den allmänna
fastighetstaxeringen ändras. De allmänna fastig-
hetstaxeringarna skall i fortsättningen ske vart
sjätte år räknat fr.o.m. år 2003 för småhusenheter,
fr.o.m. 2005 för lantbruksenheter och fr.o.m. år
2007 för hyreshus-, industri-, elproduktions- och
specialenheter. De nya reglerna trädde i kraft den 1
januari 2002 och tillämpas första gången vid
fastighetstaxeringen år 2003. Omräkningen av
respektive kategori av fastigheter skall dock göras
fram till dess att fastigheterna blir föremål för en
allmän eller en förenklad fastighetstaxering. Detta
innebär att småhus, hyreshus och lantbruk kommer att
vara föremål för omräkning år 2002. För år 2003 görs
en omräkning för hyreshus och lantbruk och för år
2004 en omräkning för lantbruk.
Regeringskansliet avser att under innevarande år
lägga fram ett förslag om en särskild dämpningsregel
för att undvika att den treåriga omtaxeringsperioden
leder till kraftiga språngvisa
taxeringsvärdehöjningar. Med en sådan regel kommer
höjningarna endast stegvis att slå igenom på uttaget
av fastighetsskatt.

Riksdagen har också under hösten 2001 beslutat att
sänka fastighetsskatten för småhus från 1,2 % till
1,0 % och för hyreshus (bostadsdelen) från 0,7 %
till 0,5 %. I och med att reglerna skall tillämpas
retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001 har
skattesatserna de facto sänkts från 1,5 % för småhus
och från 1,2 % för hyreshus. Bakgrunden är att den
justering av fastigheternas taxeringsvärden som
genomfördes vid årsskiftet 2000/01 – trots tidigare
vidtagna åtgärder – annars skulle leda till
betydande skattehöjningar i särskilt
storstadsområdena och i attraktiva kustområden
(prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, rskr. 34). I
ärendet har regeringen aviserat att fastighetsbe-
skattningen bör utredas på nytt. Ett sådant
utredningsuppdrag bör enligt regeringen dock ges en
annan inriktning än de många utredningar som tidi-
gare behandlat frågan. Den nya utredningen bör ges
möjlighet att pröva lösningar som kan innebära
avsteg från nu gällande principer för fastighetsbe-
skattningen under förutsättning att de
fördelningsmässiga konsekvenserna är acceptabla.
Utredningsdirektiv kommer att meddelas under våren
2002.

Motioner

I ett flertal motioner framställs yrkanden om en
successiv avveckling av fastighetsskatten genom
sänkningar av skattesatsen, frysta taxeringsvärden,
en avveckling av markvärdet som grund för
beskattningen, etc. I motionerna Sk288 (yrkande 5
delvis), N224 (yrkande 3) och Bo318 (yrkande 5) av
Bo Lundgren m.fl. (m) begärs beslut om en successiv
avveckling av fastighetsskatten genom fortsatta
sänkningar av skattesatsen. Vidare anförs att endast
halva markvärdet bör ligga till grund för
fastighetsskatteuttaget på bostäder.
Tillkännagivanden om att fastighetsskatten bör
avvecklas framställs också i motionerna Sk207 av
Rolf Gunnarsson (m), Sk315 av Sten Tolgfors (m),
Sk361 av Stefan Hagfeldt (m), Sk368 (yrkande 1) av
Henrik Westman (m), Sk389 (yrkandena 1 och 2) av
Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m), Sk446 av Roy
Hansson (m) och N223 av Gunnar Axén m.fl. (m). I
motion N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m) anförs
att fastighetsskatten är mångdubbelt högre i
storstadsregionerna än i övriga landet, och
motionärerna yrkar att riksdagen begär ett förslag
hos regeringen som innebär att skattepolitikens
negativa inverkan på bostadsbyggandet i
tillväxtregionerna undanröjs (yrkande 4). I
motionerna Sk220 av Margareta Cederfelt (m) och
N313 (yrkande 4) av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m) anförs att de höjda taxeringsvärdena
inneburit kraftigt ökat uttag av fastighetsskatt för
många boende i storstadsregionerna, t.ex. Stockholm.
Skatten bör slopas för att bl.a. stimulera
tillväxten i dessa regioner och öka rörligheten på
bostadsmarknaden.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Bo290
(yrkande 4) ett tillkännagivande om att
fastighetsskatten på hyreshys skall fasas ut helt
och hållet och att fastighetsskatten på egnahem och
bostadsrätter skall ersättas med en scha-
blonintäktsbeskattning. I motion Sk370 av Lena
Olsson och Siv Holma (v) begärs att frågan om att
införa en lokal fastighetsskatt eller avgift skall
utredas.
I motion Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)
hemställs att riksdagen begär en utredning med
direktiv att avskaffa den statliga fastighetsskatten
och utreda möjligheterna att införa en kommunal
fastighetsavgift på en betydligt lägre nivå än det
nuvarande fastighetsskatteuttaget och utan
kopplingar till taxeringsvärdet (yrkande 2). Även i
motion Bo320 av Ulla-Britt Högström m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att fastighetsskatten
successivt bör växlas till en kommunal
fastighetsavgift som skall tas ut i relation till
kommunal service kopplad till fastigheten och inte
på basis av marknads-värdet (yrkande 22).
I motion Sk489 (yrkande 18) av Agne Hansson m.fl.
(c) begärs att fastighetsskatten på
privatbostadsfastigheter skall omvandlas till en
schablonintäkt som beskattas i inkomstslaget
kapital. I motion Bo325 (yrkande 17) av Agne Hansson
m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om sänkta
skatter på boende så att boendekostnaderna kan
minska och att det skapas neutralitet mellan olika
boendeformer. I motion Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl.
(c) föreslås flera ändringar i
fastighetstaxeringsförfarandet (yrkandena 2, 4 och
6–8). För att uppnå ett minsta antal referensförvärv
inom varje värdeområde och för att undvika orimliga
s.k. trappstegseffekter förordar motionärerna att
antalet värdeområden minskas från nuvarande 7 300
till ca 2 000 geografiskt sammanhängande
värdeområden. I syfte att motverka att
genomsnittliga marknadsvärden som läggs till grund
för taxeringsvärdena inte skall bli för höga
föreslås att marknadsvärdet skall beräknas med hjälp
av ett medianvärde där köpeskillingar i den undre
och övre kvartilen räknas bort. Taxeringsvärdet för
de enskilda referensförvärven bör bestämmas utifrån
de aktuella köpeskillingarna, anser motionärerna,
och föreslår att taxeringsvärdet sätts till 75 % av
köpeskillingen. Därutöver föreslår motionärerna att
allmänna fastighetstaxeringar skall ske vart sjätte
år och att en enklare kontrollvärdering skall ske
däremellan. För att undvika att tillfälliga och
kraftiga prisförändringar på bostadsmarknaden skall
slå igenom på taxeringsvärdena bör basen för de
förenklade taxeringar som görs vart tredje år vara
ett medianvärde av de förvärv som skett under den
föregående treårsperioden. I motionen yrkas också
att lokala taxeringsnämnder bör införas för att
garantera lokal kännedom när skattemyndigheten skall
pröva inkomna besvär i samband med den allmänna
fastighetstaxeringen (yrkande 3). Även i motion
Sk349 av Åsa Torstensson (c) begärs att särskilda
fastighetsnämndemän skall tillsättas med uppgift att
pröva besvär över skattemyndigheternas förslag till
fastighetstaxering. I motion Sk480 av Vivian Gerdin
(c) begärs ett tillkännagivande om
fastighetsskattens negativa konsekvenser för äldre
personer som under lång tid betalat av sina
bostadslån (yrkande 1). Motionären begär också en
översyn av fastighetsskattens konstruktion och
kopplingen mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet
(yrkande 2). För att successivt minska fastig-
hetsskatteuttaget bör skatten göras kvittningsbar
mot inkomstskatten (yrkande 4). Utländska medborgare
som saknar förvärvsinkomst i Sverige bör dock även
fortsättningsvis betala fastighetsskatt för här i
landet belägen fastighet (yrkande 5).
I motion Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
hemställs om en reformering av fastighetstaxeringen
och fastighetsbeskattningen (yrkandena 2 och 3).
Motionärerna förordar att ett rullande genomsnitt på
5–7 år används vid taxeringen för att undvika snabba
prisfluktuationer på bostadsmarknaden, dvs. så länge
fastighetstaxeringen finns kvar. Nuvarande regler
för fastighetstaxeringen som leder till att mycket
stora värdeområden används bör förändras. Bostads-
rätter bör stegvis överföras till beskattning efter
marknadsvärde. För att skapa likformighet mellan
boendeformer föreslår motionärerna att
fastighetsskatten i sin nuvarande form skall
avskaffas och ersättas av en schablonintäkt på en
nivå som motsvarar annan kapitalbeskattning. Vidare
anförs att specialregler behövs för särskilt
attraktiva områden. Skattesatserna bör sänkas
successivt i den takt som samhällsekonomin och andra
överväganden kan tillåta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
taxeringsvärdena bör utgöra grund för
fastighetsbeskattningen och att det är angeläget att
dessa successivt anpassas till de ändringar som sker
i prisbildningen på fastighetsmarknaden. Av den ovan
lämnade redogörelsen framgår att ett flertal
åtgärder vidtagits för att begränsa effekterna på
fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget av de
kraftigt höjda taxeringsvärdena i storstadsområdena
och i andra attraktiva områden. Skattesatserna har
sänkts i olika omgångar och nyligen till 1,0 % på
småhus och till 0,5 % för hyreshus (bostadsdelen)
med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 2001,
samtidigt som fribeloppen i förmögenhetsbeskatt-
ningen har höjts. Det skall även nämnas att
inkomstskatten har sänkts för låg- och
medelinkomsttagare. Vidare har en särskild
lagstiftning införts (den s.k. begränsningsregeln
för fastighetsskatten) som innebär att
fastighetsskatten för ett småhus som utgör den
skattskyldiges permanenta bostad begränsas så att
den under vissa förutsättningar inte överstiger 5 %
av hushållsinkomsten. Även denna lagstiftning har
getts retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 2001.
Riksdagen har också beslutat om ändringar i
regelsystemet för fastighetstaxering. Ett system med
förenklade fastighetstaxeringar mitt emellan de
allmänna fastighetstaxeringarna kommer att ersätta
det nuvarande omräkningsförfarandet. Genom denna
förändring kan taxeringsvärdena fastställas med
större precision än tidigare. Eftersom även en
treårig omtaxeringsperiod kan ge upphov till
kraftiga språngvisa taxeringsvärdehöjningar finns
det skäl att komplettera metoden med regler som
innebär att höjda taxeringsvärden endast stegvis
tillåts slå igenom på uttaget av fastighetsskatt.
Regeringen kommer att under innevarande år lägga
fram ett sådant förslag. Det skall också tilläggas
att riksdagen har beslutat om vissa ändringar i
bestämmelserna om fastighetstaxering inför 2003 års
taxering av småhus. När det gäller värdenivån i
områden med få försäljningar har en bestämmelse
införts som innebär att ledning skall få hämtas från
försäljningar av fastigheter inom andra värdeområden
där förutsättningarna för prisbildningen kan antas
vara likartade. En jämförelse mellan samtliga
värdeområden inom ett län samt över länsgränserna
bör regelmässigt ske för att undvika omotiverade
värdenivåskillnader.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att
tillstyrka tillkännagivanden eller beslut om att
fastighetsskatten på längre sikt skall ersättas med
andra beskattnings- eller avgiftsformer eller helt
eller delvis avskaffas. Utskottet vill heller inte
tillstyrka yrkandena om att vissa kategorier av
fastigheter skall få en ändrad behandling eller
yrkandena som avser ändringar i regelsystemet för
fastighetstaxering. Det skall också tilläggas att
regeringen ännu inte tagit ställning till alla de
förslag som Fastighetsbeskattningskommittén lagt
fram, och det finns därför skäl att avvakta
resultatet av den pågående beredningen av dessa
förslag. Härtill kommer att regeringen aviserat att
fastighetsbeskattningen skall utredas på nytt och nu
på ett mer förutsättningslöst sätt än tidigare.
Utskottet avstyrker med det anförda de aktuella
motionsyrkandena.
Förslag om att inrätta lokala nämnder för
fastighetstaxeringen i syfte att tillföra
lokalkännedom i beslutsprocessen har lagts fram i
några motioner. Frågan om att inrätta särskilda
fastighetstaxeringsnämnder har behandlats av
Fastighetstaxeringsutredningen som anfört
administrativa skäl och kostnadsskäl mot ett sådant
förslag. Utredningen har dock samtidigt betonat
vikten av att de politiskt valda ledamöterna i
skattenämnderna när fastighetstaxerings-ärenden
avgörs så långt det är möjligt har lokalkännedom.
Utskottet delar denna bedömning och utgår från att
regeringen följer frågan. Därmed avstyrks även
motionsyrkandena med denna inriktning.

Attraktiva områden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om sänkt
fastighetsskatt och särskilda taxeringsregler
för permanentboende i s.k. attraktiva områden
samt yrkandet om ändrade regler för tomtmark
där byggförbud råder.
Jfr reservation 5 (c).

Bakgrund

Bestämmelser om skattereduktion för fastighetsskatt,
den s.k. begränsningsregeln, har nyligen införts och
innebär att fastighetsskatten för ett småhus som
utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas
så att den under vissa förutsättningar inte
överstiger 5 % av inkomsten. Reglerna tillämpas
retroaktivt från den 1 januari 2001 (bet.
2001/02:SkU3, rskr. 59).

Värdefaktorn speciell belägenhet har numera
beteckningen närhet till strand, och
klassindelningen har lagreglerats genom riksdagens
beslut under våren 2001 (bet. 2000/01:SkU25, rskr.
271).

Motioner

I motionerna Sk489 (yrkande 17) av Agne Hansson
m.fl. (c) och Sk490 (yrkande 5) av Rolf Kenneryd
m.fl. (c) begärs beslut om att taxeringen av
fastigheter för fastboende och fritidsboende skall
delas upp vid nästa allmänna fastighetstaxering så
att högt upptrissade förvärv av fritidsfastigheter
inte slår igenom på de fastboende. Också i motion
Sk277 av Åsa Torstensson (c ) begärs ett
tillkännagivande om att permanentboende bör skiljas
från fritidsboende vid fastighetstaxeringen i
attraktiva kustområden (yrkande 1) och att
belägenhetsfaktorn bör tas bort för permanentboende
(yrkande 2). Ett motsvarande yrkande om skild
taxering i områden med en stor andel fritidsbostäder
framställs i motion MJ220 av Åke Sandström m.fl.
(c) (yrkande 9).

I motion Sk480 av Viviann Gerdin (c) anförs att
taxeringsvärdena på tomtmark belagd med byggförbud
och belägen i s.k. attraktiva områden är orimligt
höga och att reglerna bör ändras så att markägaren
befrias från de höga taxeringsvärdena (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Förslagen i motionerna om att vid
fastighetstaxeringen skilja mellan fastigheter för
fastboende och fritidsboende är enligt utskottets
mening inte förenliga med principen om att
taxeringsvärdet skall återspegla den enskilda
fastighetens marknadsvärde. Redan av det skälet kan
en sådan åtgärd inte förordas. För att begränsa
uttaget av fastighetsskatt har i stället andra
åtgärder vidtagits. Skattesatsen för småhus har
sänkts och en särskild skattereduktionsregel har
nyligen införts. Skattereduktionsregeln syftar till
att begränsa uttaget av fastighetsskatt för hushåll
med låga eller normala inkomst- och förmögenhets-
förhållanden som är bosatta i småhus med höga
taxeringsvärden. Framför allt gäller det ägare till
fastigheter som innehafts under en lång tid och som
ligger i attraktiva områden där marknadsvärdena
stigit kraftigt men också personer som nyligen
bosatt sig permanent i attraktiva fritidsområden där
taxeringsvärdena är höga och de lokala
inkomstmöjligheterna ofta är begränsade. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motionsyrkandena om
delad taxering.

För att komma till rätta med tröskeleffekter vid
tomtmarkens klassindelning i strand och strandnära
beslöt riksdagen under våren 2001 om en ny indelning
som skall omfatta minst tre och högst sju klasser
varav en klass utgör strand, en eller flera klasser
strandnära och en inte strand eller strandnära.
Något skäl för riksdagen att ändra dessa regler
föreligger enligt utskottets mening inte.
Motionsyrkandet om att slopa belägenhetsfaktorn för
permanentboende avstyrks därför. Även yrkandet som
rör taxeringsvärden på tomtmark med byggförbud
avstyrks.

Äkta och oäkta bostadsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändrade
regler för oäkta bostadsföretag och om en
möjlighet till uppskov med beskattningen av
kapitalvinst vid avyttring av andel i ett
oäkta bostadsföretag eller lägenhet i ett
andelshus. Riksdagen avslår även
motionsyrkanden om att slopa den s.k.
dubbelbeskattningen av äkta bostadsföretag.
Jfr reservation 6 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För att bostadsföretag skall anses som äkta krävs
att verksamheten till klart övervägande del består i
att åt sina medlemmar eller delägare tillhandahålla
bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller
bolaget (2 kap. 17 § IL). RSV rekommenderar att
företagets fastighet skall inrymma minst tre lägen-
heter och att minst 60 % av taxeringsvärdet skall
belöpa på de till medlemmar eller delägare med
bostads- eller hyresrätt upplåtna
bostadslägenheterna (RSV S 1999:43).

Bestämmelser om uppskovsavdrag gäller endast för
privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt. Den
som säljer en andel i ett oäkta bostadsföretag
medges inte uppskovsavdrag eftersom bostaden inte
ses som en privatbostad utan som en nyttjanderätt
som tillkommer innehavaren i egenskap av medlem.
Under innehavstiden beskattas medlemmen i ett oäkta
bostadsföretag i inkomstslaget kapital för
skillnaden mellan hyresvärdet för disponerad lägen-
het och erlagd avgift.
Ett äkta bostadsföretag beskattas inte för sina
verkliga intäkter i form av hyror och avgifter från
bostadsrättsinnehavarna. I stället sker en
schablonbeskattning av föreningen genom att
föreningen som inkomst tar upp ett belopp som
motsvarar 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Avdrag
medges för ränteutgifter och tomträttsavgäld. Ett
oäkta bostadsrättsföretag beskattas däremot enligt
s.k. konventionell metod, vilket innebär att
beskattningen grundas på föreningens faktiska
intäkter i form av avgifter, hyror etc. samt de
faktiska utgifterna. Avdrag görs för
driftskostnader, värdeminskning m.m. enligt vanliga
regler. Därtill kommer fastighetsskatt.
Fastighetsskatten är dock inte avdragsgill för äkta
bostadsföretag.
Fastighetsbeskattningskommittén har föreslagit att
frågan om gränsdragningen mellan vad som kan anses
som ett äkta respektive ett oäkta bostadsföretag
skall utredas vidare vid den fortsatta beredningen
av frågan om beskattning av bostadsrätter (SOU
2000:34, s. 396).

Motioner

I tre motioner begärs tillkännagivanden om ändring
av skattereglerna för s.k. oäkta bostadsföretag.

I motion Bo247 av Knut Billing m.fl. (m) anförs att
nuvarande regler om gränsdragningen mellan äkta och
oäkta bostadsföretag måste ändras så att en
bostadsrättsförening inte riskerar att kastas mellan
olika system för beskattningen enbart på grund av
att taxeringsvärdena ändras från år till år (yrkande
8). Vidare begärs att regeringen återkommer med
förslag som gör det möjligt för boende i ett oäkta
bostadsföretag att få uppskov med skatten på den
kapitalvinst som uppkommer vid försäljningen av
bostaden (yrkande 9). I motion Bo245 av Anna
Lilliehöök (m) framställs yrkande om att ändra
reglerna för oäkta bostadsföretag, så att det i
stället är ytan som används som grund för
gränsdragningen. Möjligheten att beskatta lokaldelen
som hyreshus och bostadsdelen som bostadsrätt bör
övervägas, anser motionären (yrkande 3). I motion
Sk282 av Rigmor Stenmark (c) begärs en översyn av
skattereglerna för s.k. oäkta bostadsföretag
(yrkande 1) samt bostadsrättsmäklares informations-
ansvar vid försäljning av en bostadsrätt i en oäkta
bostadsrättsförening (yrkande 2).

I tre motioner begärs ändrade regler för
andelsrätter och s.k. äkta bostadsföreningar.
I motion Bo321 av Anna Kinberg (m) begärs ett
tillkännagivande om att jämställa skattereglerna för
andelsrätter med de regler som gäller för bostads-
rätter, så att boende i lägenheter med andelsrätt
får samma möjlighet som boende i bostadsrätt att få
uppskov med beskattningen av vinsten vid en för-
säljning (yrkande 3). I motion Bo247 av Knut Billing
m.fl. (m) yrkas att systemet med schablonintäkt på
flerbostadshus skall avskaffas (yrkande 2).
I motion Sk236 av Ulla-Britt Hagström (kd) anförs
att en bostadsrätts-förening utöver att betala
fastighetsskatt på föreningens fastighet också måste
ta upp 3 % av fastighetens taxeringsvärde som
inkomst efter gjorda avdrag för räntor. Denna
dubbelbeskattning bör enligt motionären tas bort.

Utskottets ställningstagande

Fastighetsbeskattningskommittén anser att det finns
anledning att uppmärksamma att dagens regler när det
gäller beskattning av äkta respektive oäkta
bostadsföretag och dess medlemmar kan ge upphov till
bl.a. gränsdragningsproblem och besvärande
tröskeleffekter. Kommittén har därför föreslagit att
dessa frågor utreds vidare i den fortsatta
beredningen av frågan om beskattningen av
bostadsrätter (SOU 2000:34). De förändringar som
föreslås när det gäller värdering och taxering av
äkta privatbostadsföretag kräver en anpassning av de
regler som gäller för t.ex. oäkta bostadsföretag och
dess medlemmar. Beträffande andra mindre vanliga
boendeformer som t.ex. boende i andelshus anser
kommittén att som allmän utgångspunkt bör gälla att
skattemässig neutralitet skall eftersträvas mellan
alla typer av boendeformer så långt det är möjligt.
När det gäller fastigheter som ägs av äkta
bostadsföretag har kommittén föreslagit att
fastighetsskatten för föreningsfastigheterna slopas
och ersätts av en schablonintäkt som tas upp till
beskattning i inkomstslaget kapital.
Schablonintäkten bör fastställas på samma sätt som
för egnahem och omfattas av en takregel i syfte att
öka förutsebarheten av det framtida skatteuttaget.

Enligt utskottets mening bör resultatet av
regeringens överväganden avvaktas innan ställning
tas till de aktuella frågorna. Utskottet avstyrker
motionerna.

Fastigheter i utlandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att
avskaffa fastighets-skatten på fastigheter
belägna i utlandet.
Jfr reservation 7 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Fastigheter, bostadsrätter och liknande objekt som
är privatbostad i utlandet är skattepliktiga till
statlig fastighetsskatt. Bostäder på vad som
utlandet motsvarar jordbruksfastigheter är däremot
inte skattepliktiga.

Fastighetsskatten för privatbostad i utlandet
beräknas på 75 % av marknadsvärdet exklusive
eventuellt markvärde. RSV anger att man som
schablonregel kan använda en indexuppräknad
anskaffningskostnad exklusive eventuell kostnad för
mark. I anskaffningskostnaden räknas även in
kostnader för mer omfattande ny-, till- eller
ombyggnad. Går det inte att bestämma hur stor del av
anskaffningskostnaden som avser enbart byggnaden får
50 % av hela den indexuppräknade
anskaffningskostnaden tas upp.
Nedsättning av fastighetsskatten medges inte för
fastigheter i utlandet, varför fastighetsskatt på
privatbostad i utlandet alltid tas ut efter hel
skattesats.
För en privatbostad som inte är uthyrd betalas
endast fastighetsskatt. Hyrs bostaden ut skall
därutöver inkomsten efter vissa schablonavdrag
beskattas som inkomst av kapital.

Motioner

I tre motioner begärs tillkännagivande om att den
som äger en fastighet i utlandet inte skall behöva
betala fastighetsskatt i Sverige. Det är enligt
motionärerna fel att Sverige tar ut fastighetsskatt
på fastigheter som redan är ålagda beskattning i det
land där fastigheten är belägen. Motionärerna pekar
också på att reglerna är krångliga att tillämpa och
att de inte ger något nettotillskott till
statskassan eftersom de administrativa kostnaderna
är högre än skatteintäkterna. Yrkanden med en sådan
inriktning framställs i motionerna Sk251 av Henrik
Westman (m), Sk295 av Kenneth Lantz (kd) och Sk333
(yrkande 1) av Ragnwi Marcelind (kd).

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade motionsyrkanden med samma
innehåll som de nu aktuella senast förra året (bet.
2000/01:SkU18) och uttalade då att principen om en
likformig kapitalinkomstbeskattning innebär att
privatbostäder i utlandet som ägs av personer
bosatta i Sverige bör omfattas av samma regler som
svenska privatbostäder. Utskottet vidhåller denna
inställning.

Fastigheter beskattas i allmänhet i det land där
fastigheten är belägen. Eftersom lagen om statlig
fastighetsskatt som regel inte omfattas av dubbel-
beskattningsavtalen kan fastigheten bli
dubbelbeskattad. För att undvika att så sker finns
interna svenska bestämmelser om avräkning av
utländsk skatt som medger att den utländska skatten
på fastigheten räknas av från den svenska skatten på
fastigheten. Vidare skall nämnas att om ett
dubbelbeskattningsavtal innehåller bestämmelse om
att inkomst av en privatbostad i utlandet är
undantagen från beskattning i Sverige skall heller
inte statlig fastighetsskatt tas ut i Sverige på en
sådan privatbostad.
Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte
någon anledning till ändringar i gällande regler om
beskattning här i landet av en i utlandet belägen
privatbostad. Motionerna avstyrks.

Tomträtt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om att
tomträttsinnehavare inte skall betala
fastighetsskatt för en fastighet som innehas
med tomträtt.
Jfr reservation 8 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Vid fastighetsbeskattningen likställs
tomträttsinnehav med vanligt ägande. En konsekvens
är att det är tomträttsinnehavaren och inte ägaren
som betalar fastighetsskatt för en fastighet som
innehas med tomträtt. Härvid medges
tomträttsinnehavaren avdrag för sin tomträttsavgäld
under inkomst av kapital.

Motioner

I motion Sk278 av Carl-Erik Skårman (m) anförs att
de bristfälliga motiven för fastighetsskatten
framstår i särskilt skarp dager vad gäller
fastighetsskatten på tomträtter. En
tomträttsinnehavare äger de hus på fastigheten som
han köpt eller byggt. Han har däremot endast
nyttjanderätt till marken, och det framstår därför
som stötande att låta tomträttsinnehavaren och inte
ägaren betala fastighetsskatt för marken. Motionären
begär en ändring av reglerna så att
fastighetsskatten betalas av fastighetsägaren och
inte av den som innehar en fastighet med tomträtt.

I motion Sk333 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs en
översyn av reglerna om beskattning av bostadshus på
tomträtt (yrkande 2). Motionären anser det orimligt
att fastighetsskatten fastställs utan hänsyn till om
fastigheten är uppförd på mark som innehas med
tomträtt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare vid upprepade tillfällen
funnit att vad som anförts i motionerna inte ger
anledning att förorda någon ändring när det gäller
tomträttsinnehavares skyldighet att betala
fastighetsskatt för tomträttsmarken och att en
omläggning av skattskyldigheten sannolikt skulle
föranleda krav från markägaren på en kompensation
inom ramen för tomträttsavgälden. Utskottet finner
ingen anledning att ändra ståndpunkt i denna fråga
och avstyrker motionerna.

Energisparåtgärder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att
energibesparande åtgärder inte skall påverka
taxeringsvärdet.
Jfr reservation 9 (kd, fp).

Bakgrund

Vissa miljövänliga fastighetsinstallationer leder
till högre taxeringvärde och därmed högre
fastighetsskatt. Fastighetsbeskattningskommittén har
föreslagit att en ökning av en fastighets
taxeringsvärde som beror på vissa specifika
miljöinvesteringar (jordvärmepump, isolerglas och
treglasfönster) inte skall få påverka underlaget för
fastighetsskatten under de tio första åren efter
det att investeringarna gjordes. Beträffande andra
typer av miljöinvesteringar kan det, med hänvisning
till svårigheterna att avgränsa vad som kan anses
utgöra en miljöinvestering, vara lämpligt att
använda riktade bidrag som stimulansåtgärd (SOU
2000:34 s. 269).

Motioner

I motion Sk273 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser
(m) anförs att den som investerar i åtgärder som
sparar energi straffbeskattas vid fastighetsbeskatt-
ningen. Enligt motionärerna bör sådana åtgärder inte
inräknas i underlaget för fastighetsskatt. I motion
Sk357 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m)
framställs ett liknande yrkande.

I motion Sk488 (yrkande 6) av Kenneth Lantz m.fl.
(kd) anförs att investeringar i miljöförbättrande
åtgärder leder till ett höjt marknadsvärde och där-
med höjd fastighetsskatt. Avskaffas kopplingen
mellan marknadsvärdet och taxeringsvärdet kan
miljöinvesteringar stimuleras i stället för att
bestraffas genom högre skatt. I N371 (yrkande 13) av
Inger Strömbom m.fl. (kd) anförs att reglerna för
den statliga fastighetsskatten måste ses över så att
investeringar i energibesparande åtgärder inte leder
till ökade boende-kostnader.
I motion Sk492 av Yvonne Ångström och Karin
Pilsäter (fp) begärs tillkännagivanden om
nödvändigheten att minska energiåtgången i våra
bostäder (yrkande 1) och om behovet att utreda
möjligheten att låta fastighetsägare som vidtar
energibesparande åtgärder slippa höjda
taxeringsvärden (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Att just miljöinvesteringar, som inneburit ett högre
marknadsvärde för den aktuella fastigheten, inte
skulle beaktas vid fastställandet av fastighetens
taxeringsvärde skulle i och för sig strida mot den i
det föregående redovisade principen att
taxeringsvärdet skall återspegla marknadsvärdet.
Andra åtgärder måste därför vidtas om motionärernas
önskemål skall tillgodoses. Motionsyrkanden om
särskilda regler för miljöinvesteringar i syfte att
undvika den extra beskattning som annars uppkommer
när investeringen leder till ett höjt taxeringsvärde
behandlades av riksdagen förra året och avslogs med
hänvisning till att frågan är föremål för
överväganden inom Regeringskansliet. Dessa
överväganden pågår fortfarande och utskottet
vidhåller att resultatet av regeringens beredning
bör avvaktas och avstyrker därmed motionerna.

Vindkraftverk och s.k. skräddarsydda
byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ändrade
skatteregler för bl.a. vindkraftverk.

Gällande bestämmelser

Vindkraftverk taxeras som elproduktionsenhet. Vid
2000 års allmänna fastighetstaxering rekommenderade
RSV att vindkraftverk värderas till 6 400 kr per
installerade kW. (Motsvarande siffra för
kondenskraftverk är 3 200 kr.) Fastighetsskatten för
elproduktionsenheter uppgår till 0,5 %.

Motioner

I motion Sk457 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs en
utredning av frågan om taxering av industribyggnader
och s.k. skräddarsydda byggnader samt det
skatterättsliga värdeminskningsbegreppet när det
gäller avskrivning av byggnadsinventarier.

I motion N318 av Birgitta Sellén och Sven
Bergström (c) begärs en översyn av reglerna som rör
beskattning av vindkraftverk (yrkande 2). Motionä-
rerna ifrågasätter nuvarande ordning som innebär att
vindkraftverken belastas med fastighetsskatt.
I motion Bo319 (yrkande 3) av Birgitta Carlsson
(c) anförs att vindkraftverk skattemässigt bör
betraktas som en inventarie och därmed inte belastas
med fastighetsskatt.

Utskottets ställningstagande

Vid fastighetstaxeringen räknas vissa maskiner
(t.ex. hissar) som en del av byggnaden. Andra
maskiner (t.ex. svarvar) anses i stället utgöra
industritillbehör. Eftersom industritillbehör inte
anses utgöra en del av byggnaden påverkar de inte
heller taxeringsvärdet.

Om en byggnad skräddarsytts för en viss maskinell
utrustning blir maskinen många gånger att betrakta
som ett byggnadstillbehör och påverkar därmed
taxeringsvärdet. RSV har i sina rekommendationer för
2000 års allmänna fastighetstaxering (RSV S 1999:24)
redovisat sin syn på gränsdragningen och konstaterar
härvid att maskiner med en skräddarsydd byggnad
utgör byggnadstillbehör. Till sådana byggnader
räknas sinterverk, koksverk, masugnar, såghus,
torkar, vatten- och värmekraftverk etc.
Fastighetstaxeringsutredningen har behandlat
frågan om taxering av skräddarsydda byggnader (SOU
2000:10 s. 385). Utredningen konstaterar att
maskinell utrustning i varierande grad ingår i en
industrienhets taxeringsvärde och att detta skapar
orättvisor vid taxeringen. Utredningen anför att ett
särskilt delvärde för byggnadstillbehör skulle ge
upphov till värderingstekniska problem och dessutom
vara kostsamt att införa. Sammanfattningsvis anförs
att det, beträffande industrienheterna, över huvud
taget är svårt att utforma regler som innebär att
taxeringsvärdena blir så likformiga och rättvisa att
de utgör ett lämpligt skatteunderlag.
Frågan bereds i Regeringskansliet och utskottet
anser att resultatet av regeringens överväganden
skall avvaktas. Utskottet avstyrker därmed
motionsyrkandena.

Kapitalvinstbeskattning vid
avyttring av fastighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ändringar i
beskattningen av kapitalvinster vid fysiska
personers avyttring av fastigheter som
innehafts under en lång tid. Riksdagen avslår
även yrkandet om att slopa återläggningen av
skogsavdrag och substansminsknings-avdrag vid
avyttring av näringsfastighet.
Jfr reservation 10 (c).

Bakgrund

Gällande bestämmelser

När reavinstbeskattningsreglerna för fastigheter ändrades vid
1990 års skattereform infördes en möjlighet att
fortsätta att tillämpa äldre regler fram t.o.m.
utgången av år 1999. Avsikten var att övergången
till en nominell beräkningsmetod inte skulle få
tröskeleffekter för skattskyldiga som genom index-
uppräkning m.m. kunde påräkna en låg reavinstskatt
vid tillämpning av de äldre reglerna.
Övergångsreglerna innehöll inte någon möjlighet till
fortsatt indexuppräkning och har numera upphört att
gälla.

Reglerna om beskattning av kapitalvinst vid
avyttring av fastigheter innehåller en bestämmelse
som tar sikte på fastighetsförvärv före år 1952 (det
s.k. stickåret). För sådana fastigheter beräknas
vinsten som om fastigheten hade köpts före den 1
januari 1952. Anskaffningsvärdet bestäms till 150 %
av taxeringsvärdet för 1952 om den skattskyldige
inte kan visa att den verkliga anskaffningskostnaden
är högre. Syftet med regeln är att förenkla
vinstberäkningen eftersom det efter hand blir allt
svårare att känna till och hålla reda på relevanta
uppgifter. Detta gäller särskilt om fastigheten är
ärvd eller om man fått den i gåva. Fram till 1999
års utgång kunde den skattskyldige alternativt
använda en regel som gjorde det möjligt att bestämma
ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.
Den som innehar en näringsfastighet har möjlighet
att göra olika avdrag under innehavet.
Anskaffningskostnaden och kostnader för ny-, till-
eller ombyggnad dras av genom värdeminskningsavdrag.
För reparations- och underhållskostnader medges
direktavdrag. Dessutom erhålls skogsavdrag och
avdrag för substansminskning för vissa fastigheter.
När en fysisk person eller ett dödsbo säljer en
näringsfastighet innebär skattereglerna att
försäljningen redovisas i det lägre beskattade
inkomstslaget kapital och att kapitalvinsten
beräknas enligt de regler som gäller där.
Utgångspunkten är att vinstberäkningen skall göras
på sedvanligt sätt med ett omkostnadsavdrag som
motsvarar anskaffningskostnaden, ombyggnadskostnader
etc. Har fastigheten redan dragits av i
näringsverksamheten löses detta genom att de gjorda
avdragen återförs till beskattning i
näringsverksamheten. På så sätt undviks att
avdragsrätten under näringsverksamhet leder till en
avvikelse från den vinstberäkningsmodell som gäller
i det lägre beskattade inkomstslaget. När de
nuvarande reglerna infördes anfördes bl.a. att det
inte var acceptabelt att ha regler som innebär att
avdrag först kan göras mot en högre skattesats och
sedan återläggas i ett inkomstslag med en lägre
skattesats (jfr prop. 1989/90:110 s. 420).

Tidigare behandling

I 1999 års vårproposition aviserade regeringen ett förslag om
att flytta det s.k. stickåret från 1952 till ett
senare år. Inom Finansdepartementet upprättades en
promemoria med förslag om en ny regel som tog sikte
på förvärv före år 1975, och anskaffningsvärdet
skulle i dessa fall utgöra 133 % av 1975 års
taxeringsvärde om inte det verkliga
anskaffningsvärdet var högre. Hösten 1999 anförde
regeringen att förslaget om ett nytt stickår fått
ett blandat mottagande av remissinstanserna och
gjorde bedömningen att förslaget inte borde
genomföras. Skattebortfallet skulle bli alltför
stort (prop. 1999/2000:1). Skatteutskottet anförde i
sitt yttrande till finansutskottet över
skattefrågorna i budgetpropositionen för år 2000 att
de äldre indexanknutna reglerna för rea-
vinstbeskattning av fastigheter bör få löpa ut med
utgången av år 1999 eftersom en fortsatt parallell
tillämpning av nya och äldre regler efter den långa
övergångsperiod som beslutades vid 1990 års
skattereform annars kan resultera i en permanentning
av en situation med två parallella regelkomplex.
Utskottet delade också regeringens bedömning när det
gällde nytt stickår (1999/2000:SkU1y, bet.
1999/2000:FiU1).

I betänkande 1999/2000:SkU17 vidhöll utskottet
denna inställning och var inte berett att tillstyrka
en återgång till äldre regler i denna del. Utskottet
var heller inte berett att överväga några
förändringar när det gällde reglerna om återläggning
av gjorda avdrag i näringsverksamhet vid avyttring
av en näringsfastighet. När det gällde
motionsyrkanden om en översyn av problematiken kring
generationsskiften i jordbruksföretag hänvisade
utskottet till att den tillsatta utredningen med
uppgift att se över reglerna för beskattning av
ägare i fåmansföretag m.m. bl.a. har i uppgift att
överväga olika ändringar som kan underlätta
generationsskiften i företag (dir. 1999:72).
Den skattepliktiga delen av vinsten vid
försäljning av privatbostadsfastigheter och
privatbostadsrätter höjdes den 1 januari 2001 från
hälften till två tredjedelar av kapitalvinsten. Det
innebär att skatten, som en andel av vinsten, höjdes
från 15 % till 20 %. Den avdragsgilla andelen av en
kapitalförlust är fortfarande 50 % (prop. 2000/01:1,
bet. FiU1, yttr. SkU1y).

Motioner

I motion Sk302 av Marianne Andersson och Birgitta
Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att
innehavare av småhus som ägts sedan 1968 och dess-
förinnan bör få använda 1981 års taxeringsvärde som
ingångsvärde vid beräkning av reavinst i samband med
försäljning av fastigheten. Vidare anser
motionärerna att kapitalvinsten bör beskattas med 15
%.

I motion Sk472 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)
begärs en översyn av reglerna om beskattning av
kapitalvinst vid avyttring av fastighet som under
lång tid ägts av en fysisk person. Enligt
motionärerna är det nödvändigt att långvariga
fastighetsinnehav får rimliga regler både vad gäller
beskattningens höjd och beträffande vilka uppgifter
som behövs för vinstberäkningen. Det bör övervägas
att som ett alternativ till huvudregeln få beräkna
den skattepliktiga kapitalvinsten till viss procent
av köpeskillingen vid avyttringen, t.ex. 25 % för
privatbostadsfastigheter och 40 % för
näringsfastigheter (yrkande 1). I motionen begärs
också att riksdagen omedelbart beslutar att slopa
återläggningen av skogsavdrag och
substansminskningsavdrag vid avyttring av en
näringsfastighet (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anförde hösten 1999 i sitt yttrande till
finansutskottet över skattefrågorna i
budgetpropositionen att de äldre indexanknutna
reglerna för reavinstbeskattning av fastigheter bör
få löpa ut vid utgången av år 1999, eftersom en
fortsatt parallell tillämpning av nya och äldre
regler efter den långa övergångsperiod som
beslutades vid 1990 års skattereform annars skulle
kunna resultera i en permanentning av en situation
med två parallella regelkomplex. Vid samma tillfälle
instämde utskottet i regeringens bedömning att det
s.k. stickåret, som tar sikte på fastighetsförvärv
före 1952, av statsfinansiella skäl inte skulle
flyttas fram till ett senare år. Detta blev också
riksdagens beslut. Därefter har riksdagen beslutat
att den skattepliktiga delen av vinsten vid
försäljning av en privatbostadsfastighet fr.o.m den
1 januari 2001 skall vara två tredjedelar av
kapitalvinsten. Den avdragsgilla andelen av
kapitalförlust är dock fortfarande 50 %.

Utskottet anser inte att det föreligger skäl att
nu ändra på denna utformning av beskattningen. De
förslag som framförs i motionerna om ändringar i
beskattningen av kapitalvinster vid fysiska
personers avyttring av fastigheter bör därför
avslås.
Enligt utskottet innebär reglerna om återläggning
av gjorda avdrag vid försäljning av näringsfastighet
endast att en korrigering görs för att undvika att
de kostnader som ligger till grund för
omkostnadsavdraget i inkomstslaget kapital dras av
två gånger. Att reglerna utformats på ett sådant
sätt att korrigeringen görs genom beskattning i
näringsverksamheten har sin grund i att det är i
detta inkomstslag som omkostnaden dragits av och att
skattesatsen i inkomstslaget kapital är lägre än
skattesatsen i inkomstslaget näringsverksamhet i
dessa fall. Utskottet anser inte att det finns skäl
att överväga en förändring av de aktuella reglerna.
Med det anförda avstyrker utskottet även yrkandet om
att slopa återläggningen av vissa avdrag vid
avyttring av näringsfastighet.

Arvs- och gåvoskatt

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att regeringen avser att
inom kort tillsätta en utredning som skall
göra en översyn av arvs- och gåvoskattelagen
föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionsyrkandena om en översyn av reglerna om
arvsskatt när det gäller ärvda fastigheter
och aktier. Utskottet föreslår också att
riksdagen avslår motionsförslag som går ut på
att arvs- och gåvoskatten på sikt skall
avskaffas.
Jfr reservation 11 (m).

Gällande bestämmelser

Arvsskatt tas ut på de tillgångar som arvingar,
testamentstagare eller förmånstagare får från en
avliden och beräknas schematiskt på mottagarnas
arvslotter. Det finns tre olika arvsklasser med var
sin progressiv skatteskala, beroende på mottagarnas
släktskap med den avlidne. Skatten beräknas genom
att ett grundavdrag först får göras från den
skattskyldiges arvslott. Därefter beräknas skatten
på lotterna.

Till klass 1 hör efterlevande make/maka,
registrerad partner eller sambo, barn, barnbarn och
andra avkomlingar, make/maka, registrerad partner
eller sambo till barn, efterlevande make/maka eller
sambo till avlidet barn. Grundavdraget för
efterlevande make/maka, registrerad partner eller
sambo är 280 000 kr. För annan mottagare i klass 1
är avdraget 70 000 kr.
Arvsskatten i klass 1 är 10 % inom skiktet upp
till 300 000 kr. Inom skiktet 300 000–600 000 kr är
skatten 30 000 kr + 20 % och inom skiktet 600 000 kr
och däröver 90 000 kr + 30 %.
Enligt 21 och 43 §§ lagen (1941:416) om arvs- och
gåvoskatt (AGL) skall värdering av egendom vid arvs-
och gåvobeskattning ske med hänsyn till
förhållandena vid tiden för skattskyldighetens
inträde, dvs. vid arvsbeskattningen dödsfallet och
vid gåvobeskattningen som huvudregel gåvans
fullbordande.
Enligt 27 § AGL finns en dispensmöjlighet vid
värdenedgång som skett efter dödsfallet. Beträffande
fast egendom, börsnoterad aktie, obligation eller
därmed jämförlig värdehandling kan värdenedgång som
skett efter skattskyldighetens inträde beaktas.
Regeringen får på ansökan medge att skatt får tas ut
på ett lägre värde. Värdenedgången måste dock vara
minst en fjärdedel av egendomens värde och skatten
beräknas till minst 3 000 kr. Vidare fordras att
utgivandet av skatt beräknad enligt huvudregeln
skulle vara oskäligt betungande. Ansökan skall för
att kunna tas upp till prövning ges in till
regeringen innan beslut om skattens fastställande
meddelats. Vidare kan regeringen enligt 58 a § AGL
när synnerliga skäl föreligger besluta om befrielse
från eller nedsättning av skatt.

Motioner

I ett flertal motioner begärs en översyn av reglerna
om arvs- och gåvoskatt. Motionärerna anser att
värdenedgången på börsen under senare tid och de på
många håll höjda taxeringsvärdena på fastigheter gör
det nödvändigt att överväga ändringar i arvs- och
gåvoskattelagen. I vissa motioner begärs också
tillkännagivanden om att arvsskatten och gåvoskatten
på sikt skall avskaffas.

I motion Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
anförs att den kraftiga värdenedgången på börsen och
de höjda taxeringsvärdena på fastigheter visar på
nödvändigheten att överväga ändrade regler för
beräkning av arvsskatt. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att reglerna ändras så att
beräkningen av värdet av dödsboets tillgångar kan
ske vid den tidpunkt då arvingen faktiskt kan ta
arvet i besittning. Beträffande ärvda
bostadsfastigheter bör grundavdraget höjas, och den
efterlevande maken/makan bör kunna skjuta upp
betalningen av arvsskatten till dess att
bostadsfastigheten realiserats (yrkande 17).
I motion Sk470 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
anförs att arvsskatten är orättfärdig och
konfiskatorisk. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att arvsskatten och även
gåvoskatten på sikt bör avskaffas (yrkandena 1 och
2). I avvaktan på att arvsskatten helt avvecklas
anser motionärerna att en alternativ värdetidpunkt
bör införas så att arvingarna får möjlighet att
välja vid vilken tidpunkt värderingen av den
avlidnes tillgångar skall ske, t.ex. inom ett år
från dödsfallet, dock senast dagen för arvskiftet.
Även andra lösningar bör prövas. De på många håll
kraftigt höjda taxeringsvärdena visar också på
behovet av ändrade regler när det gäller arvsskatt
på fastigheter. Regeringen bör utreda dessa frågor
och skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag
(yrkande 3). Yrkanden om att avskaffa arvsskatten
framställs också i motion L214 av Anders Björck och
Elizabeth Nyström (m) (yrkande 5) och i motion Sk264
av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) (yrkande
2). I sistnämnda motion begärs också
tillkännagivande om att ingångsvärdet vid
reavinstbeskattningen skall ändras (yrkande 1).
Enligt motionärerna drabbas många dödsbodelägare
orimligt hårt av att arvsskatten på aktier beräknas
på värdet vid dödsfallet när aktierna sjunkit i
värde efter denna tidpunkt. Ett annat problem är att
också ingångsvärdet ärvs. Motionärerna förordar att
så länge arvsskatten finns kvar så bör aktiernas
värde vid tiden för dödsfallet få användas som
ingångsvärde vid reavinstberäkningen i de fall
värdet på aktierna har sjunkit efter denna tidpunkt.
I motion Sk481 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs
en skyndsam översyn av reglerna om arvsskatt när det
gäller ärvda fastigheter och aktier. När det gäller
fastigheter föreslås att två alternativ prövas. Det
ena är att införa en uppskovsregel för arvsskatten
och det andra att höja det skattefria grundavdraget
för efterlevande make/maka. För att undvika att
skatten på ärvda aktier blir större än det belopp
som arvingarna kan få ut vid en försäljning av
aktierna bör regeringen överväga en annan
värdetidpunkt än aktiekursen vid dödsfallet, t.ex.
att aktierna värderas efter den kurs som gäller när
aktierna blir tillgängliga för avyttring.
Motionärerna framhåller att det är angeläget att en
förändring av värdetidpunkten inte leder till
oönskad skatteplanering.
I motion Sk298 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd)
begärs en översyn av arvsskattelagens bestämmelser i
syfte att förhindra att efterlevande make/maka
tvingas sälja den bostadsfastighet som varit
makarnas gemensamma hem för att kunna betala
arvsskatten för den del av fastigheten han eller hon
fått i arv efter den ene makens bortgång. Även i
motion Sk328 av Mikael Oscarsson (kd) begärs en
översyn av arvsskattens effekter på ärvda tillgångar
i form av fastigheter och aktier. De alternativ som
bör övervägas för att mildra arvsskattens orimliga
effekter för efterlevande make eller sambo är
uppskov med arvsskatten, höjt fribelopp eller sänkt
arvsskatt.

Utskottets ställningstagande

Som tidigare anförts har ett flertal åtgärder
vidtagits för att begränsa de kraftiga förändringar
i fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget som
annars skulle ha blivit följden av att frysningen av
taxeringsvärdena på fastigheter upphört den 1
januari 2001. Bland annat har skattesatserna på
småhus sänkts och fribeloppet vid
förmögenhetsbeskattningen höjts. Däremot har
arvsskatten inte ändrats. Sedan 1992 har skikten i
skatteskalan samt grund-avdragen och
arvsskattesatserna varit oförändrade. Eftersom fast
egendom enligt bestämmelserna i arvs- och
gåvoskattelagen skall tas upp till det
taxeringsvärde som gällde året före dödsfallet
innebär höjda taxeringsvärden också höjt uttag av
arvsskatt. Stigande priser och därmed höjda
taxerings-värden på småhus, framför allt i
storstadsområden och i attraktiva fritidsom-råden,
har lett till att uttaget av arvsskatt på en ärvd
fastighet blivit mycket betungande för många
dödsbodelägare, särskilt för efterlevande make/maka
som önskar bo kvar i den bostadsfastighet som varit
makarnas gemensamma hem. I likhet med vad som
framförs i motionerna anser utskottet att det är
angeläget att reglerna om arvsskatt när det gäller
ärvda fastigheter skyndsamt blir föremål för en
översyn. Denna inställning delas också av
finansministern som nyligen meddelat att regeringen
har för avsikt att tillsätta en utredning med
uppgift att göra en översyn av arvs- och
gåvobeskattningen. Direktiv kommer att meddelas
under våren. Något tillkännagivande till regeringen
behövs således inte. Utskottet utgår från att
utredningen beaktar de synpunkter och förslag som
förs fram i motionerna i denna del. Utskottet
ställer sig dock avvisande till de motionsförslag
som går ut på att avskaffa eller på sikt avveckla
arvs- och gåvoskatten.

Aktier på fondbörsens A-lista, aktier som noteras
på utländsk börs, andelar i värdepappersfonder och
andra värdepapper som omsätts marknadsmässigt skall
enligt gällande bestämmelser tas upp till 75 % av
värdet på dödsdagen. Värdenedgång som inträffat
efter dödsdagen beaktas inte annat än i undan-
tagsfall och då efter dispens från regeringen.
Värdeökning efter dödsdagen beaktas heller inte och
kommer således den skattskyldige helt till godo. I
motionerna framförs krav på att utreda frågan om att
införa en alternativ värdetidpunkt för aktier som
sjunkit i värde efter tiden för dödsfallet. Utskot-
tet vill erinra om att frågan om att införa en
alternativ värdetidpunkt varit föremål för utredning
i Arvs- och gåvoskattekommittén som också övervägde
möjligheten att införa en rätt till återvinning av
skatt i de fall aktier sjunkit i värde viss kortare
tid efter skattskyldighetens inträde. Arvs- och
gåvoskattekommittén ansåg att arvskiftet som
alternativ tidpunkt för värderingen förmodligen
snarare skulle krångla till lagstiftningen än
förenkla den eftersom arvskifte inte är
obligatoriskt vid arvsbeskattningen och heller inte
måste äga rum inom en viss angiven tidrymd. Någon
annan lämplig alternativ värdetidpunkt kunde
kommittén inte finna. Kommittén avstod också från
att lägga fram något förslag om återvinning av
skatt.
Utskottet anser att frågan om värdering av aktier
vid arvsbeskattningen nu bör ses över på nytt. Till
saken hör att det gått över ett decennium sedan
Arvs- och gåvoskattekommittén avlämnade sitt
betänkande. Enligt vad utskottet erfarit kommer
frågan att tas upp av den utredning som skall göra
en översyn av arvs- och gåvoskattelagen.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Förmögenhetsskatt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionsyrkanden om slopad förmögenhetsskatt
samt yrkandet om ändrade regler avseende
förmögenhetsskatten på boende.
Jfr reservation 12 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

För fysisk person, dödsbo och familjestiftelse är
skattesatsen 1,5 %. För annan juridisk person är
skattesatsen 1,5 promille.

Skatt påförs på den del av förmögenheten som
överstiger ett fribelopp. Från och med inkomståret
2001 (inkomsttaxering 2002) är fribeloppet 1 000 000
kr för ensamstående, dödsbo och familjestiftelse och
1 500 000 kr för sambeskattade par. För annan
juridisk person är fribeloppet 25 000 kr.
Arbetande kapital i företag är fritt från
förmögenhetsskatt, och befrielsen gäller i princip
också arbetande kapital som innehas via aktier.
Aktier på börsens A-lista betraktas dock i flertalet
fall som en kapitalplacering och värderas då till 80
% av marknadsvärdet.
Vid beräkningen av den skattepliktiga
förmögenheten skall fastighet i Sverige tas upp till
taxeringsvärdet. För tomträtt betalas s.k.
tomträttsavgäld, och endast den del av
taxeringsvärdet som avser byggnaden är en
skattepliktig tillgång. För boende i bostadsrätter
är den andel som ägs av den boende en skattepliktig
tillgång. Andelen tas upp till ett värde som
motsvarar bostadsrättsinnehavarens andel i
föreningens eller bolagets förmögenhet
Från och med 2003 års inkomsttaxering höjs gränsen
för uttag av förmögenhetsskatt från 1 000 000 kr
till 1 500 000 kr för ensamstående och från 1 500
000 kr till 2 000 000 kr för sambeskattade par.
Genom höjningen av fribeloppet beräknas antalet
skattskyldiga till förmögenhetsskatt minska med
drygt 42 % från 520 000 till 300 000 och antalet
småhusägare som betalar förmögenhetsskatt beräknas
minska från 280 000 till 160 000.
Bakgrunden till den beslutade höjningen av
fribeloppen är att ytterligare begränsa
förmögenhetsskatteeffekterna av höjda
taxeringsvärden.

Motioner

Yrkanden om att förmögenhetsskatten successivt skall
avskaffas framställs i motionerna Sk288 (yrkande 5
delvis) av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk491 (yrkande 3)
av Carl-Fredrik Graf m.fl. (m), Sk315 (yrkande 3) av
Sten Tolgfors (m), Sk368 (yrkande 2) av Henrik
Westman (m), Sk389 (yrkande 3 delvis) av Inga
Berggren och Ingvar Eriksson (m) och Sk393 av Anna
Lilliehöök (m). Enligt motionärerna är
förmögenhetsskatten en extraskatt på kapital och
motverkar den nödvändiga kapitalbildningen. Ett
mångfasetterat näringsliv behöver riskkapital.
Vidare anförs att kombinationen fastighets-skatt och
förmögenhetsskatt gör att många småhusägare kan
tvingas lämna sina hem.

Också i motion Sk487 (yrkande 5) av Karin Pilsäter
m.fl. (fp) hemställs att förmögenhetsskatten
successivt avvecklas. Motionärerna framhåller att
kombinationen höjd fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt blivit en tung börda får många
människor och tillägger att om fribeloppen på kort
sikt höjs och sambeskattningen slopas skulle i stort
sett ingen behöva betala förmögenhetsskatt för sitt
boende.
I två motioner framställs yrkanden om sänkt
respektive slopad förmögenhetsskatt på boende.
I motion Sk458 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att småhus, som utgör den
skattskyldiges permanenta bostad, skall tas upp till
halva taxeringsvärdet vid beräkningen av den
skattepliktiga förmögenheten. I samband med en sådan
förändring bör det övervägas att införa en takregel
så att fastigheter med ett värde på t.ex. 3 miljoner
kronor och därutöver tas upp till det fulla värdet.
Även en reducering av fribeloppen bör övervägas,
anser motionärerna.
I motion Sk480 av Viviann Gerdin (c) begärs ett
tillkännagivande om att förmögenhetsskatten på
boende skall avskaffas (yrkande 6). Enligt motionä-
ren är det från rättvisesynpunkt orimligt att
förmögenhetsskatt tas ut på privatbostäder medan de
största aktieägarna inte betalar förmögenhetsskatt
för sitt aktieinnehav.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden om att slopa eller successivt
avveckla förmögenhetsskatten har avslagits av
riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast vid
riksdagens behandling av utgiftsramar och beräkning
av statsinkomsterna för år 2002 (bet. 2001/02:FiU1).
Utskottet anser inte att det finns skäl att ändra
det tidigare ställningstagandet och avstyrker därmed
nu aktuella motionsyrkanden med denna inriktning.
Även yrkandet om att slopa förmögenhetsskatten på
boende avstyrks. Utskottet vill i detta sammanhang
också erinra om att antalet skattskyldiga till
förmögenhetsskatt beräknas minska med drygt 42 % och
antalet småhusägare som betalar förmögenhetsskatt
beräknas minska från 280 000 till 160 000, till
följd av riksdagens nyligen fattade beslut att höja
fribeloppen för uttag av förmögenhetsskatt.

Utskottet utgår från att frågor som rör
förmögenhetsskatten på privatbostadsfastigheter
kommer att tas upp av den utredning som på uppdrag
av regeringen skall göra en generell översyn av
förmögenhetsbeskattningen. Enligt utskottets mening
bör resultatet av denna utredning avvaktas innan
riksdagen överväger sådana förändringar som föreslås
i motion Sk458. Motionen avstyrks därför.

Sambeskattning av förmögenhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om slopad
sambeskattning av förmögenhet.
Jfr reservation 13 (m, kd, c, fp).

Gällande bestämmelser

Makar och hemmavarande barn under 18 år som inte
själva skall lämna självdeklaration sambeskattas.
Förmögenhetsskatt betalas med 1,5 % av den del av
den gemensamma förmögenheten som överstiger 1,5
miljoner kronor. Med makar jämställs de som utan att
vara gifta bor tillsammans och har eller har haft
barn eller tidigare har varit gifta med varandra,

Fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt höjs
fr.o.m. 2003 års taxering till 2 miljoner kronor för
sambeskattade par. Fribeloppet för ensamstående höjs
från 1 miljon kronor till 1,5 miljoner kronor.

Motioner

I ett stort antal motioner begärs tillkännagivanden
m.m. om att sambeskattningen av förmögenhet skall
avskaffas. Motionärerna anför att gifta par och
sambor med barn bör betala samma förmögenhetsskatt
som sambor utan barn och framhåller att
sambeskattningen är den sista kvarlevan i
skattesystemet av en föråldrad kvinnosyn.
Motionärerna anser att skyldigheter och rättigheter
mot samhälle skall vara individuella. Reglerna
innebär också att en samlev-nadsform gynnas framför
en annan, vilket uppmuntrar till särboende och
motverkar att människor ingår äktenskap. Yrkanden
med denna inriktning framställs i motionerna Sk211
av Inger René och Karin Falkmer (m), Sk245 av Henrik
Westman (m), Sk311 av Lennart Fridén (m), Sk360 av
Ingvar Eriksson och Jan Backman (m), Sk389 (yrkande
3 delvis) av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m),
A228 (yrkande 3) av Mikael Odenberg m.fl. (m), Sk306
av Mikael Oscarsson (kd), L322 (yrkande 2) av Kjell
Eldensjö m.fl. (kd) och Sk480 (yrkande 7) av
Viviann Gerdin (c).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat frågan om sambeskattning av
förmögenhet vid ett flertal tidigare tillfällen och
senast i höstas i samband med yttrandet till
finansutskottet över skattefrågorna i
budgetpropositionen. Utskottet ansåg då att en
övergång till särbeskattning skulle medföra en
oönskad stimulans för skattemotiverade överföringar
inom familjen och att ett system med skilda
fribelopp för ensamstående respektive sambeskattade
par därför är att föredra.

Eftersom förmögenhetsbeskattningen skall bli
föremål för en generell översyn förutsätter
utskottet att även reglerna om sambeskattning kommer
att ses över. Riksdagen bör därför inte nu överväga
några ändringar i dessa regler. Motionsyrkandena
avstyrks följaktligen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1) – m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk315
yrkande 1 och 2, 2001/02: Sk361, 2001/02:Sk389
yrkande 1, 2001/02:Sk446, 2001/02:N313 yrkande 4,
2001/02:N224 yrkande 3 och 2001/02:Bo318 yrkande 5,
bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk220,
2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk389
yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 4 och 2001/02:N223
yrkande 2 samt avslår motionerna 2001/02:Sk349,
2001/02:Sk368 yrkande 1, 2001/02:Sk370,
2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2001/02:Sk487
yrkandena 2 och 3, 2001/02:Sk488 yrkande 2,
2001/02:Sk489 yrkande 18, 2001/02:Sk490 yrkandena
2–4 och 6–8, 2001/02:Bo290 yrkande 4, 2001/02:Bo320
yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande 17.

Ställningstagande

Fastighetsskatten är orättfärdig eftersom den tas ut
utan hänsyn till bärkraft. Skatten har fått
allvarliga konsekvenser för många boende, inte minst
för dem som tvingats flytta från hus och hem.
Fastighetsskatten blir också en specialskatt på
tillväxtregionerna och andra attraktiva områden där
marknadsvärdena och därmed taxeringsvärdena stigit
kraftigt. Vi anser att det är helt nödvändigt att en
avveckling av fastighetsskatten nu inleds. Som ett
första steg mot ett avskaffande av fastighetsskatten
anser vi att taxeringsvärdena skall frysas på 1997
års nivå så att detta värde utgör ett tak för
underlaget för skatten. Skatten på småhus skall
sänkas till 0,9 % och sedan med 0,1 procentenhet per
år. Även andra åtgärder måste vidtas för att lindra
bördan av fastighetsskatten. En sådan åtgärd som bör
genomföras – för att minska de regionala
skillnaderna – är att ändra underlaget för
fastighets-skatten så att det utgörs av
byggnadsvärdet och halva markvärdet. Genom att på
detta sätt reducera markvärdet vid beräkningen av
skattens storlek löser man till betydande del också
de problem som i dag finns i attraktiva
fritidsområden.

Med våra förslag behövs inte den krångliga regel
för att begränsa uttaget av fastighetsskatt som
nyligen införts. Den s.k. begränsningsregeln är
enligt vår mening ett ytterligare bevis för att
fastighetsskatten är felaktig och att den inte gjort
systemet bättre. I stället ökar komplexiteten i ett
redan komplicerat skattesystem och nya
marginaleffekter uppkommer. Begränsningsregeln
innebär också att en ny form av sambeskattning
införts, eftersom det inte bara är fastighetsägarens
inkomster som skall vara avgörande för om rätt till
skattereduktion skall föreligga utan också övriga
hushållsmedlemmars inkomster och förmögenheter.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framfört.

2. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1) – kd

av Kenneth Lantz (kd) och Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sk488 yrkande 2 och
2001/02:Bo320 yrkande 22 samt avslår motionerna
2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220, 2001/02:Sk288 yrkande
5 delvis, 2001/02:Sk315 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk349, 2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368 yrkande
1, 2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkande 1 och 2
2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4 och
5, 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Sk489
yrkande 18, 2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8,
2001/02:N223 yrkande 2, 2001/02:N224 yrkande 3,
2001/02:N313 yrkande 4, 2001/02:N319 yrkande 4,
2001/02: Bo290 yrkande 4, 2001/02:Bo318 yrkande 5
och 2001/02:Bo325 yrkande 17.

Ställningstagande

I Sverige är beskattningen av boendet hårdare än i
något annat land. I övriga europeiska länder är
momsen lägre, reavinstskatt förekommer sällan och
fastighetsskatten är mycket begränsad.

Skatt efter bärkraft är den princip som bör gälla.
Fastighetsskatten drabbar alla boende oavsett
inkomst och betalningsförmåga. Den är en skatt på en
inkomst som inte finns och strider således mot den
nämnda principen. Skatten hotar i vissa fall
äganderätten liksom den enskildes trygghet vad
gäller besittningen av det egna hemmet.
Fastighetsskatten ökar den sociala segregeringen och
motverkar möjligheterna för ett permanent boende i
många områden som är attraktiva för de
fritidsboende.
Enligt vår mening krävs en grundlig reformering av
fastighets-skattesystemet med sikte på en utfasning
av den statliga fastighetsskatten. Som ett första
steg bör taxeringsvärdena åter frysas så att skatt
inte tas ut på ett underlag som överstiger 1997 års
taxeringsvärden. Genom en sådan åtgärd skulle de
vidhängande problemen som uppstår vid förmögenhets-
beskattningen och arvs- och gåvobeskattningen
försvinna. Vår alternativa långsiktiga lösning
bygger på att systemet med en statlig
fastighetsskatt avvecklas. I stället bör kommunerna
ges möjlighet att ta ut en avgift i relation till
kommunal service kopplad till fastigheten och inte
på basis av marknadsvärde. Statens inkomstbortfall
skulle delvis kompenseras genom en nivåjustering i
det generella statsbidraget till primärkommunerna i
enlighet med finansieringsprincipen. Genom en sådan
avgift som inte baseras på marknadsvärdet avvärjs
hoten om framtida chockhöjningar. Förutsebarheten
ökar och husägaren får en trygghet och kontroll över
sin ekonomi. Ett ytterligare motiv för en kommunal
fastighetsavgift är det incitament kommunerna skulle
få för utveckling av infrastrukturen och ett
offensivt bostadsbyggande. Regeringen bör snarast
tillsätta en utredning med uppgift att utreda
möjligheterna att införa en kommunal
fastighetsavgift i enlighet med det ovan anförda.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framfört.

3. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1) – c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sk349, 2001/02:Sk489
yrkande 18 och 2001/02:Bo325 yrkande 17, bifaller
delvis motion 2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8
samt avslår motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220,
2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:Sk315
yrkande 1 och 2, 2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368
yrkande 1, 2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkande 1
och 2, 2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2,
4 och 5, 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3,
2001/02:Sk488 yrkande 2, 2001/02:N223 yrkande 2,
2001/02:N224 yrkande 3, 2001/02:N313 yrkande 4,
2001/02:N319 yrkande 4, 2001/02:Bo290 yrkande 4,
2001/02:Bo318 yrkande 5 och 2001/02:Bo320 yrkande
22.

Ställningstagande

Utgångspunkten för Centerpartiets förslag till
skattesänkningar inom bostadsområdet är att
människor skall få lägre boendekostnader och att det
skapas neutralitet mellan olika boendeformer. Vi
anser att regeringen har gått en onödig omväg när
man försökt lösa problemet med höga taxeringsvärden
genom att sänka skattesatsen och införa särskilda
lättnadsregler för utsatta hushåll. Enligt vår
uppfattning måste taxeringsvärdena åter frysas på
1997 års nivå fram till nästa allmänna
fastighetstaxering. Denna återgång bör ske
retroaktivt fr.o.m. 2001. Därutöver anser vi att
fastighetstaxeringsförfarandet måste reformeras.
Nuvarande system ger nämligen inte rättvisa och
rimliga taxeringsvärden, vilket blivit än mer
uppenbart sedan frysningen av taxeringsvärdena
upphörde vid förra årsskiftet. Vårt förslag i denna
del innebär att antalet värdeområden minskas från
dagens 7 300 till ca 2 000 geografiskt
sammanhängande områden, att taxeringsvärdena knyts
till aktuella marknadsvärden och att marknadsvärdena
bestäms med hänsyn till medianvärdet av
referensförvärven inom ett värdeområde.
Köpeskillingar i den undre och övre kvartilen skall
räknas bort. Med denna metod kommer varken mycket
höga eller mycket låga köpeskillingar att påverka
omräkningen av taxeringsvärdet för övriga
fastigheter i värdeområdet. Taxeringsvärdet för de
enskilda referensförvärven bör bestämmas till 75 %
av köpeskillingarna.

Allmänna fastighetstaxeringar bör ske vart sjätte
år och enklare kontrollvärderingar där emellan. För
att undvika att tillfälliga och kraftiga
prisförändringar på bostadsmarknaden skall slå
igenom på taxeringsvärdena bör basen för de
förenklade taxeringarna vara ett medianvärde av de
förvärv som skett under den föregående
treårsperioden.
I övrigt anser jag att fastighetsskatten bör
omvandlas till en schablonintäkt som beskattas som
inkomst av kapital, vilket närmare har utvecklats i
Centerpartiets budgetalternativ för år 2002.
Med vårt förslag kommer uttaget av fastighetsskatt
att bli både lägre och rimligare än vad som nu är
fallet, och någon särskild begränsningsregel för
fastighetsskatten behövs inte.
Härutöver anser jag att lokala taxeringsnämnder
bör införas för att garantera lokalkännedom när
skattemyndigheten skall pröva inkomna besvär i
samband med den allmänna fastighetstaxeringen.
Jag föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad jag nu anfört.

4. Fastighetsbeskattningens inriktning (punkt
1) – fp

av Lennart Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
fastighetsbeskattningens inriktning. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sk487 yrkandena 2 och 3
samt avslår motionerna 2001/02:Sk207, 2001/02:Sk220,
2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis, 2001/02:
Sk315 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Sk349,
2001/02:Sk361, 2001/02:Sk368 yrkande 1
2001/02:Sk370, 2001/02:Sk389 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Sk446, 2001/02:Sk480 yrkandena 1, 2, 4 och
5, 2001/02:Sk488 yrkande 2, 2001/02:Sk489 yrkande
18, 2001/02:Sk490 yrkandena 2–4 och 6–8,
2001/02:N223 yrkande 2, 2001/02:N224 yrkande 3,
2001/02:N313 yrkande 4, 2001/02:N319 yrkande 4,
2001/02:Bo290 yrkande 4, 2001/02:Bo318 yrkande 5,
2001/02:Bo320 yrkande 22 och 2001/02:Bo325 yrkande
17.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att det nuvarande systemet för
fastighetsskatt har fått orimliga konsekvenser för
enskilda fastighetsägare. Folkpartiet vill grundligt
reformera systemet med sikte på att
fastighetsskatten avskaffas. Som ett första steg
anser vi att taxeringsvärdena bör frysas vid den
nivå som gällde under år 2000, utom i de fall där de
nya taxeringsvärdena är lägre. Vi anser det rimligt
att taxeringsvärdena, som ligger till grund för
såväl beskattning som andra civilrättsliga beslut,
grundar sig på faktiska marknadsvärden. Taxerings-
värdena bör därför inte i längden vara frysta, utan
efter en reformering av taxeringsförfarandet bör
dessa återspegla marknadsvärdet så långt det är
möjligt. Stegvis bör bostadsrättsföreningar
överföras till taxering och med avdragsrätt som är
likformig med egna hem. Detta skall ske på ett sätt
som syftar till att ingen får höjd skatt. För att
undvika effekterna av snabba prisfluktuationer på
bostadsmarknaden förordar Folkpartiet att ett
rullande genomsnitt på 5–7 år används vid
taxeringen. Det är angeläget att förändra de delar i
fastighetstaxeringen som leder till att enskilda
fastighetsägare får orimliga taxeringsvärden eller
att mycket stora värdeområden används. Efter en
sådan reformering bör beskattningen återigen utgå
från nya taxerings-värden, och skattesatsen kan
därmed kraftigt sänkas.

På kortare sikt behövs det också specialregler för
särskilt attraktiva områden där enskilda människor
kan komma i kläm, dock utan att dessa leder till nya
marginaleffekter och en ny form av sambeskattning
som den nyligen införda begränsningsregeln
inneburit.
Efter en sådan omläggning som jag nu föreslagit
bör skattesatserna sänkas successivt i den takt som
samhällsekonomin och andra överväganden kan medge
och i former som så långt som möjligt likställer
olika boendeformer.

Jag föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad jag nu anfört.

5. Attraktiva områden (punkt 2) – c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om att vid
taxeringen skilja på permanentboende och
fritidsboende. Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna 2001/02:Sk277, 2001/02:Sk489 yrkande 17,
2001/02:Sk490 yrkande 5 och 2001/02:MJ220 yrkande 9
och avslår motion 2001/02:Sk480 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att det är uppenbart att dagens
fastighetsbeskattning ger helt orimliga konsekvenser
för dem som är permanentboende i attraktiva
fritidsområden. De priser som de fritidsboende är
villiga att betala medför att taxeringsvärdena för
de bofastas fastigheter stiger och att den
fastighetsskatt som utgår ligger på nivåer som många
inte har någon som helst möjlighet att klara. Som
framhålls i flera av motionerna kan inte ett
skattesystem accepteras som leder till att människor
får flytta från sina hem till följd av en orimlig
skattebörda.

Eftersom fastighetsbeskattningen i dag ligger på
en för hög nivå finns det möjlighet att uppnå
lättnader genom en successiv sänkning av
skatteuttaget till en mer rimlig nivå. Utöver denna
generella förändring fordras ytterligare åtgärder.
Exempel på sådana åtgärder är att ta bort
klassindelningen närhet till strand för
permanentboende. Ett annat exempel är att man vid
taxeringen skiljer på permanentboende och
fritidsboende i de fall en stor andel av
fastigheterna inom ett värdeområde är
fritidsfastigheter. Genom att på detta sätt förändra
underlaget för beskattningen kommer de högt
uppressade priserna på fritidsfastigheter inte att
slå igenom för de fastboende, och det blir möjligt
för människor att bo kvar i sina hem.
Vad jag nu föreslår innebär att den s.k.
begränsningsregeln för fastighetsskatten inte
behövs. Denna regel har skapat nya marginaleffekter
för låg- och medelinkomsttagare, dvs. för dem som
skall omfattas av systemet, samt inneburit att
skattesystemet blivit väsentligt krångligare.
Dessutom utgör den en förlegad form av
sambeskattning.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framfört.

6. Äkta och oäkta bostadsföretag (punkt 3) – m,
kd, c, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sk236, 2001/02:Sk282
yrkande 1, 2001/02:Bo245 yrkande 3, 2001/02:Bo247
yrkandena 8 och 9 och 2001/02:Bo321 yrkande 3 samt
bifaller delvis motionerna 2001/02:Sk282 yrkande 2
och 2001/02:Bo247 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det orimligt att ha ett system
där ett bostadsföretag riskerar att kastas ut och in
i olika regelsystem enbart på grund av ändrade
taxeringsvärden. Vi anser att dagens system för
gränsdragning mellan äkta och oäkta bostadsföretag,
dvs. taxeringsvärdemetoden, måste ändras. Vi
förordar att gränsdragningen även skall kunna göras
på ytbasis. Även andra lösningar bör prövas.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen
med förslag som undanröjer de nuvarande
gränsdragningsproblemen och som kan ge ökad
stabilitet och förutsebarhet för de boende. I
anslutning härtill bör regeringen även redovisa ett
förslag som innebär att den som bor i ett oäkta
bostadsföretag eller i andelshus, på samma sätt som
den som bor i ett äkta företag, kan medges uppskov
med beskattningen vid bostadsbyte.

När det gäller äkta bostadsföretag anser vi att
den dubbla beskattningen, som kombinationen av
fastighetsskatt och schablonbeskattning utgör, bör
upphöra.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

7. Fastigheter i utlandet (punkt 4) – m, kd

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om fastigheter i
utlandet. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Sk251, 2001/02:Sk295 och 2001/02:Sk333
yrkande 1.

Ställningstagande

Privatpersoner som äger fastigheter i utlandet
betalar svensk förmögenhetsskatt och fastighetsskatt
för fastigheten och får härvid avdrag för den
fastighetsskatt som erlagts i utlandet. År 1999
fanns det uppgifter om att ca 8 755 svenskar ägde
fastighet i utlandet. Intäkterna från dessa
fastigheter beräknas till 26 miljoner kronor.
Granskningen som sker helt manuellt är svår och
tidsödande. Möjligheten att kontrollera sådana
fastighetsinnehav är inte heller stora.

Med hänsyn till att beskattningen av dessa
fastigheter kanske inte ens ger någon
nettointäkt för statskassan och att det
överhuvudtaget torde vara svårt att
upprätthålla en rättvis och likformig
beskattning när kontrollmöjligheterna är så
förhållandevis outvecklade anser vi att det
enda rimliga är att beskattningen av dessa
fastighetsinnehav slopas. Vi anser också att
det är principiellt fel att Sverige tar ut
fastighetsskatt på fastigheter som redan är
ålagda beskattning i det land där
fastigheten är belägen. Regeringen bör
snarast återkomma med en utvärdering av
effekterna av ett borttagande av skatten på
en i utlandet belägen privatbostad. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

8. Tomträtt (punkt 5) – m, kd

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om skattskylighet
för fastigheter som innehas med tomträtt. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:Sk278
och 2001/02:Sk333 yrkande 2.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna anser vi att det är svårt
att hitta något motiv för att någon skall vara
skyldig att betala skatt för en fastighet som han
eller hon inte äger. En tomträttsinnehavare har ju
endast en nyttjanderätt – tomträtt – till marken.
Desto svårare att finna ett motiv blir det när det
dessutom rör sig om en skatt som baseras på ett
tänkt marknadsvärde för en tomt som den
skattskyldige inte kan sälja då den är upplåten med
tomträtt. Det är enligt vår mening en principiellt
oriktig ordning. Det enda rimliga är naturligtvis
att den som äger en fastighet också betalar den
skatt som belöper på fastigheten. Frågan om detta
förhållande kommer att påverka tomträttsavgälden är
något som inte i sig bör påverka de skatterättsliga
principer enligt vilka fastighetsskatten tas ut. Det
anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

9. Energisparåtgärder (punkt 6) – kd, fp

av Kenneth Lantz (kd), Sven Brus (kd) och Lennart
Kollmats (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
energisparåtgärder. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02: Sk488 yrkande 6, 2001/02:Sk492
och 2001/02:N371 yrkande 13 samt bifaller delvis
motionerna 2001/02:Sk273 och 2001/02:Sk357.

Ställningstagande

Förutom de principiella invändningar som enligt vår
mening kan resas mot fastighetsskatten som sådan
innehåller beskattningen enskilda moment som också
de kan starkt ifrågasättas. En sådan brist är de
orimliga effekter på fastighetsskatten som
energibesparande och andra
energihushållningsåtgärder kan ge upphov till.

Den som i dag investerar i anläggningar som sparar
energi eller som på annat sätt bidrar till att
hushålla med våra resurser får med automatik ett
höjt taxeringsvärde och därmed också höjd
fastighetsskatt. Den som genomför åtgärder som ur
ett långsiktigt hushållningsperspektiv är önskvärda
kommer därmed att straffas för detta. Det är
naturligtvis inte rimligt. Även skattesystemet måste
självfallet medverka till – och inte motverka – att
energibesparande eller i övrigt miljöförbättrande
åtgärder kommer till stånd. I enlighet med vad som
anförs i motionerna bör därför reglerna för
fastighetsbeskattningen ändras så att
miljöförbättrande åtgärder av olika slag inte
motverkas i skattehänseende. Fastighetsbeskattningen
måste i stället utformas så att sådana åtgärder
gynnas eller åtminstone så att skatteeffekten är
neutral.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi nu framfört.

10. Kapitalvinstbeskattning vid avyttring av
fastighet (punkt 8) – c

av Rolf Kenneryd (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om
kapitalvinstbeskattning vid avyttring av fastigheter
som ägts under en lång tid. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sk472 yrkande 1 och avslår
motionerna 2001/02:302 och 2001/02:Sk472 yrkande 2.

Ställningstagande

Kapitalvinstbeskattningsreglerna vid avyttring av
fastighet som innehafts under en lång tid är mycket
komplicerade bl.a. på grund av de krav på utredning
om vad som hänt under innehavstiden. För att kunna
göra en korrekt kapitalvinstberäkning krävs i
förekommande fall uppgifter under en femtioårsperiod
om bl.a. förbättringsarbeten, värdeminskningsavdrag,
tillköp etc. Utredningsarbetet försvåras dessutom av
att fastighetstaxeringsreglerna ändrats, vilket
medför indentifikationsproblem vid fastställande av
ingångsvärden på grundval av visst års
taxeringsvärde. En annan svårighet är att
kommunindelningen i flera fall har ändrats.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det löfte
som dåvarande finansministern gav 1967 och som gick
ut på att långa fastighetsinnehav – tio år eller mer
– inte skulle drabbas av en skatteskärpning.
Tekniken för att detta inte skulle ske var
införandet av indexuppräkningen av anskaffnings-
kostnaden och ett fast avdragsbelopp på 3 000 kr per
år. Detta löfte gällde fram till 1980, men har
därefter successivt urholkats bl.a. genom
förskjutningar av indexuppräkningen. Från och med år
2000 har indexupp-räkningen helt upphört. Den låga
skattesatsen kompenserar dessa fastig-hetsägare bara
i någon mån för inflationen.
Vad jag nu anfört visar på nödvändigheten av att
göra en översyn av reglerna om beskattning av
kapitalvinst vid avyttring av fastigheter som under
en lång tid ägts av en fysisk person. Långvariga
fastighetsinnehav måste få rimliga
beskattningsregler både vad gäller beskattningens
höjd och beträffande vilka uppgifter som skall
behöva lämnas för vinstberäkningen. Jag anser att
det bör övervägas att som ett alternativ till
huvudregeln få beräkna den skattepliktiga
kapitalvinsten till viss procent av köpeskillingen
vid avyttringen, t.ex. 25 % för
privatbostadsfastigheter och 40 % för
näringsfastigheter.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

11. Arvs- och gåvoskatt (punkt 9) – m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om att avskaffa
arvs- och gåvoskatten. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Sk264 yrkande 2, 2001/02:Sk470
och 2001/02:L214 yrkande 5, bifaller delvis
motionerna 2001/02:Sk298, 2001/02:Sk328,
2001/02:Sk481 och 2001/02:Fi285 yrkande 17 samt
avslår motion 2001/02:
Sk264 yrkande 1.

Ställningstagande

För den förutseende medborgaren finns det olika mer
eller mindre komplicerade sätt att planera
arvskiftet så att skatten minimeras. Men ett
skattesystem som ger de i skattelagarna bevandrade
eller de som kan köpa kunskap om skattesystemet en
sådan fördel i förhållande till vad vanliga
medborgare kan uppnå är enligt vår uppfattning inte
acceptabelt.

Arvsskattens negativa effekter har på senare tid
fått ökad aktualitet inte minst genom värdenedgången
på börsen och de på många håll höjda
taxeringsvärdena på fastigheter. Arvs- och
gåvoskatten försvårar också generationsskiften i
familjeföretag och kan innebära att ingen av
arvingarna kan driva företaget vidare. I kombination
med övriga kapitalinkomstskatter är arvs- och
gåvoskatten en viktig orsak till kapitalflykten från
Sverige.
I Sverige har vi på arv och gåva mycket låga
skattefria belopp samt höga skattesatser jämfört med
flertalet andra länder inom OECD och EU.
Det kapital som beskattas efter ett dödsfall har
tidigare beskattats både två och tre gånger. Det kan
ha varit fråga om inkomstskatt, avkastningsskatt,
förmögenhetsskatt och kapitalvinstskatt. Av den
offentliga sektorns totala skatteintäkter på drygt 1
100 miljarder kronor utgör arvs- och gåvoskatten 2,7
miljarder kronor. Ovanpå detta kommer att
skattemyndigheternas administration är i förhållande
till intäkterna krånglig och dyr.
Vi anser att arvsskatten är orättfärdig och
konfiskatorisk och att den därför på sikt måste
avskaffas. För att inte egendom skall ges bort före
ägarens frånfälle är även gåvor belagda med skatt.
Även denna skatt måste avskaffas.
I avvaktan på att arvsskatten helt avvecklas är
det nödvändigt att åtgärder vidtas för att undvika
de orimliga effekter som uppstår i situationer med
vikande ekonomi. Det bör övervägas att införa en
alternativ värdetidpunkt för tillgångar som sjunkit
i värde efter dödsfallet så att arvingarna får
möjlighet att välja vid vilken tidpunkt värderingen
skall ske. Även andra lösningar bör prövas. De på
många håll kraftigt höjda taxeringsvärden visar
också på behovet av snabbt ändrade regler när det
gäller arvsskatt på fastigheter.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att det är
nödvändigt att den aviserade utredningen inte endast
ser över arvs- och gåvobeskattningen vad gäller
fastigheter och värdering av aktier utan också ser
över en lösning som innebär att arvs- och
gåvoskatten helt slopas. Vi vill understryka vikten
av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.
Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

12. Förmögenhetsskatt (punkt 10) – m, kd, c, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om att successivt
slopa förmögenhetsskatten. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2001/02:Sk288 yrkande 5 delvis,
2001/02:Sk315 yrkande 3, 2001/02:Sk368 yrkande 2,
2001/02:Sk389 yrkande 3 delvis, 2001/02:Sk393,
2001/02:Sk480 yrkande 6, 2001/02:Sk487 yrkande 5 och
2001/02:Sk491 yrkande 3 samt avslår motion
2001/02:Sk458.

Ställningstagande

Förmögenhetsskatten är en extraskatt på
kapitalavkastning och motverkar den nödvändiga
kapitalbildningen. Ett mångfasetterat näringsliv
under omstruktu-rering behöver riskkapital, och det
är viktigt att så stora delar av befolkningen som
möjligt deltar i kapitaluppbyggnaden.

Tillsammans med andra ägarskatter bidrar
förmögenhetsskatten till att Sverige ligger i topp
vad gäller skattebelastningen på ägande. I Tyskland,
Finland, Danmark och flertalet övriga länder inom
OECD har förmögen-hetsbeskattningen redan
avvecklats.
Av den offentliga sektorns totala skatteintäkter
på drygt 1 100 miljarder kronor utgör
förmögenhetsskatten 5 miljarder kronor.
Förmögenhetsskatten är godtycklig. Många av de
största ägarna betalar inte förmögenhetsskatt för
sitt aktieinnehav, medan andra inkomsttagare med
småhus nu kan tvingas lämna sina hem på grund av
kombinationen av fastighetsskatt och förmögen-
hetsskatt. Av den totala förmögenhetsbeskattningen i
Sverige består mer än hälften av
förmögenhetsbeskattning av egna hem, vilka redan
beskattats med bl.a. fastighetsskatt.
Vi anser att förmögenhetsskatten skall avvecklas
genom en successiv utfasning och med slopad
sambeskattning som ett första steg.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi ovan anfört.

13. Sambeskattning av förmögenhet (punkt 11) –
m, kd, c, fp

av Carl Fredrik Graf (m), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sven Brus (kd),
Catharina Hagen (m), Rolf Kenneryd (c), Lennart
Kollmats (fp) och Anna Kinberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i reservationen anförs om att avskaffa
sambeskattningen av förmögenhet. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sk245, 2001/02:Sk306,
2001/02:Sk311, 2001/02:Sk360, 2001/02:Sk480 yrkande
7, 2001/02:L322 yrkande 2 och bifaller delvis
motionerna 2001/02:Sk211, 2001/02:Sk389 yrkande 3
delvis och 2001/02:A228 yrkande 3.

Ställningstagande

Den skattepliktiga förmögenheten beräknas bl.a.
gemensamt för makar som sammanbott större delen av
beskattningsåret. Med makar jämställs de som utan
att vara gifta bor tillsammans och har eller har
haft barn eller tidigare varit gifta med varandra.
Samboende utan barn sambeskattas inte.

I praktiken innebär detta att två personer eller
t.ex. ett samboende par utan barn kan förlora flera
tusen kronor per år om de gifter sig eller om de
skaffar barn. Den orättvisa som sambeskattningen
leder till beroende på valet av samlevnadsform är
oacceptabel.
Sambeskattningen innebär dessutom betydande
kontrollproblem för skattemyndigheterna.
Riksdagen beslutade under hösten om en ytterligare
höjning av fribeloppen men sambeskattningen kvarstår
och det gör också den olikhet i beskattningen som
gällde tidigare. Den har till och med förstärkts.
Ett sambopar kan ha en sammanlagd förmögenhet på 3
miljoner kronor utan att drabbas av
förmögenhetsskatt eftersom de beskattas var för sig.
Ett gift par däremot kan maximalt ha 2 miljoner
kronor i förmögenhet innan förmögenhetsskatten slår
till. Detta är naturligtvis en helt oacceptabel
diskriminering av gifta par.
Som vi tidigare framhållit måste utgångspunkten
vara att skyldigheter och rättigheter mot samhället
skall vara individuella, och vi anser därför att den
enda rimliga lösningen är att den föråldrade
sambeskattningen av makar och andra sambeskattade
par nu slopas så att parterna i en sådan relation
kan erkännas som självständiga individer även av
skattemyndigheterna. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag som innebär att
sambeskattningen av makar slopas.
Vad vi anfört om att sambeskattningen bör
avskaffas bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden.

Attraktiva områden (punkt 2) – m

av Carl Fredrik Graf (m), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Catharina Hagen (m) och Anna Kinberg
(m).

I många attraktiva kustområden och
skärgårdskommuner leder de ökade taxeringsvärdena
till att många permanentboende tvingas sälja sina
hus till icke åretruntboende. Nya fastboende får
svårt att etablera sig där. Detta leder till
befolkningsminskning, lägre skatteuttag, försämrad
service i form av nedlagda skolor, vårdcentraler
m.m. Hela det utbud som finns av service i form av
affärer m.m. blir till slut hotat. För att rädda
landsbygden och bevara möjligheterna till
åretruntboende är det ytterst angeläget att
fastighetsskatten avskaffas. I avvaktan på att så
sker återgår vi till de taxeringsvärden som gällde
1997, sänker skattesatsen och minskar underlaget.
Underlaget skall utgöras av byggnadsvärdet och
endast halva markvärdet. Därigenom löser man till
betydande del de problem som finns i attraktiva
områden.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen

anförs om förändringar i arvsskatten.

2001/02:Sk207 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sänkta skatter i Sverige.

2001/02:Sk211 av Inger René och Karin Falkmer (m):

Riksdagen beslutar att slopa sambeskattning av
förmögenhet i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2001/02:Sk220 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att fastighetsskatten
omgående skall avskaffas.

2001/02:Sk236 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att dubbelbeskattningen av
bostadsrätter upphör.

2001/02:Sk245 av Henrik Westman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att avskaffa
sambeskattningen av förmögenheter.

2001/02:Sk251 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
som innebär att svensk fastighetsskatt avskaffas på
fastigheter i utlandet.

2001/02:Sk264 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ingångsvärdet vid
reavinstbeskattningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
arvsskatten.

2001/02:Sk273 av Ola Karlsson och Per-Samuel Nisser
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om att undanta
energisparande åtgärder från fastighetsskatt.

2001/02:Sk277 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skilja
permanentboende från fritidsboende.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om borttagandet av
belägenhetsfaktorn för permanentboende.

2001/02:Sk278 av Carl-Erik Skårman (m):

Riksdagen beslutar att till dess fastighetsskatten
har avskaffats skall fastighetsskatt betalas av
fastighetsägaren och endast för den fastighet eller
den del av fastighet han eller hon äger.

2001/02:Sk282 av Rigmor Stenmark (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
skatteregler för s.k. oäkta bostadsrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
bostadsrättsmäklares informationsansvar.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen beslutar att successivt ta bort
fastighets- och förmögenhets-skatterna i enlighet
med vad som i motionen anförs.

2001/02:Sk295 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fastighetsskatt på
utländska fastigheter.

2001/02:Sk298 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av effekterna på
arvsskatten av de nya taxeringsvärdena på
fastigheter.

2001/02:Sk302 av Marianne Andersson och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reavinstbeskattning av
småhus som ägts sedan 1968 och dessförinnan.

2001/02:Sk306 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändring av reglerna för
förmögenhetsbeskattning så att de inte längre
diskriminerar gifta par.

2001/02:Sk311 av Lennart Fridén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att de skatteregler som prioriterar en
samlevnadsform framför en annan måste undanröjas.

2001/02:Sk315 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
fastighetsskattens principiella problem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en avveckling
av fastighetsskatten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en avveckling
av förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk328 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av arvsskattens
effekter.

2001/02:Sk333 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
boskatten på hus i utlandet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvärdera
skattereglerna på hus med tomträtt.

2001/02:Sk349 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta särskilt
utsedda fastighetsnämndemän.

2001/02:Sk357 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om beskattning av
miljöinvesteringar.

2001/02:Sk360 av Ingvar Eriksson och Jan Backman
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att gifta par och sambor
likställs i förmögenhetsskattehänseende.

2001/02:Sk361 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att fastighetsskatten bör
avskaffas.

2001/02:Sk368 av Henrik Westman (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
fastighetsskatten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk370 av Lena Olsson och Siv Holma (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna
till en lokal fastighetsskatt eller avgift.

2001/02:Sk389 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
fastighetstaxeringens och fastighetsskattens
orimliga effekter.

2. Riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten i
enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar ta bort förmögenhetsskatten i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sk393 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att avskaffa
förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk446 av Roy Hansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avskaffandet av
fastighetsskatten.

2001/02:Sk457 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en snabbutredning när det
gäller taxering av industribyggnader och s.k.
skräddarsydda byggnader och avskrivning av
byggnadsinventarier.

2001/02:Sk458 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om förändringar i
förmögenhetsskatten fr.o.m. inkomståret 2003.

2001/02:Sk470 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arvsskatten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gåvoskatten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
omedelbara förändringar i reglerna för arvsskatt.

2001/02:Sk472 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en
översyn av skattereglerna för beskattning av
reavinst vid avyttring av fastighet som ägs av
fysisk person.

2. Riksdagen beslutar att utan närmare utredning
omedelbart slopa återläggningen av skogsavdrag och
substansminskningsavdrag.

2001/02:Sk480 av Viviann Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
fastighetsbeskattningen och dess negativa
konsekvenser för de gamla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det konstruerade
taxeringsvärdet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
taxeringsvärden på tomtmarker med byggförbud inom
attraktiva områden är orimligt höga.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra
fastighetsskatten kvittningsbar mot inkomstskatt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
fastighetsägare som saknar inkomst i Sverige skall
betala fastighetsskatt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förmögenhetsbeskattningen på boendet upphör.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sambeskattning
skall upphöra.

2001/02:Sk481 av Per Rosengren m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
skattereglerna för ärvd fastighet och värderingsdag
för ärvda aktier.

2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reformering av
taxering och beskattning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidare
fastighetsskattesänkningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om successivt
avskaffad förmögenhetsskatt.

2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny statlig
utredning med direktiv att avskaffa den statliga
fastighetsbeskattningen och att utreda
möjligheterna att införa en kommunal
fastighetsavgift på en betydligt lägre nivå än
nuvarande fastighetsskatteuttag och utan koppling
till taxeringsvärdet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera
miljöförbättrande investeringar i fastigheter.

2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c):

17. Riksdagen beslutar att vid nästa allmänna
fastighetstaxering skilja på taxeringen av
fastigheter för fastboende och fritidsboende i
enlighet med vad i motionen anförs.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om omvandling av fastighetsskatten till
beskattning av en schablonintäkt i enlighet med
vad i motionen anförs.

2001/02:Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl. (c):

2. Riksdagen beslutar att minska antalet
värdeområden från dagens 7 300 till ca 2 000
geografiskt sammanhängande värdeområden.

3. Riksdagen beslutar att införa lokala
taxeringsnämnder.

4. Riksdagen beslutar att ändra
fastighetstaxeringslagen så att marknadsvärdet
bestäms med hänsyn till medianvärdet av
referensförvärven inom ett värdeområde.

5. Riksdagen beslutar att vid den allmänna
fastighetstaxeringen 2003 skilja på taxeringen av
fastigheter för fastboende och fritidsboende.

6. Riksdagen beslutar att taxeringsvärdet för de
fastigheter som ingår i referensförvärven sätts
till 75 % av köpeskillingen.

7. Riksdagen beslutar att göra allmän
fastighetstaxering vart sjätte år och en enklare
kontrollvärdering däremellan.

8. Riksdagen beslutar att basen för de taxeringar
som görs vart tredje år skall vara ett medianvärde
av de förvärv som skett under den föregående
treårsperioden.

2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om slopande av
förmögenhetsskatten.

2001/02:Sk492 av Yvonne Ångström och Karin Pilsäter
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten
av att minska energiåtgången för uppvärmning av
fastigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om vikten av att
energibesparande satsningar inte skall höja
fastigheters taxeringsvärde.

2001/02:L214 av förste vice talman Anders Björck och
Elizabeth Nyström (m):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring för arvsskattens avskaffande.

2001/02:L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till
samboende.

2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en skild taxering
av fastigheter för fastboende och fritidsboende.

2001/02:N223 av Gunnar Axén m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att avskaffa
fastighetsskatten.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om slopad
fastighetsskatt.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
avveckla fastighetsskatten.

2001/02:N318 av Birgitta Sellén och Sven Bergström
(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra en
översyn ifall vindkraftverk kan anses som en bygg-
nad som skall fastighetsbeskattas.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att av regeringen begära
lagförslag om förändringar i skattelagstiftningen
så att bostadsbyggandet i tillväxtregionerna
stimuleras.

2001/02:N371 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder
och fastighetsskatt.

2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen beslutar avskaffa sambeskattningen av
makars förmögenhet.

2001/02:Bo245 av Anna Lilliehöök (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reglerna om
oäkta bostadsföretag ändras.

2001/02:Bo247 av Knut Billing m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar att avskaffa systemet med
schablonintäkt för flerbostadshus och därmed även
skatt på schablonintäkt för flerbostadshus.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av gränsdragningsreglerna
mellan äkta och oäkta bostadsföretag.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av reglerna för
reavinstbeskattning och uppskovsreglerna vid
reavinst när det gäller oäkta bostadsföretag.

2001/02:Bo290 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om fastighetsbeskattningen.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager att fastighetsskatten
successivt skall avskaffas.

2001/02:Bo319 av Birgitta Carlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att betrakta
vindkraftverk som inventarier och inte som i dag
belägga dem med fastighetsskatt.

2001/02:Bo320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
fastighetsskatten på sikt bör avvecklas och
ersättas av en kommunal fastighetsavgift.

2001/02:Bo321 av Anna Kinberg (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att jämställa
skattereglerna för andelsrätter med dem för
bostadsrätter.

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av sänkta
skatter på boende.