Allmänna helgdagar m.m.
Betänkande 1997/98:KU9
Konstitutionsutskottets betänkande
1997/98:KU09
Allmänna helgdagar m.m.
Innehåll
1997/98 KU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från de allmänna motionstiderna 1996 och 1997. Motionerna gäller frågor om allmänna helgdagar, Sveriges flagga, ordensväsendet m.m. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Tre reservationer har avgivits.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 1996/97:K904 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att instifta en demokratidag. 1996/97:K905 av Leif Carlson (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för svenska medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra Vasa- respektive Nordstjärneorden i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:K906 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförts i motionen. (6 juni görs till helgdag) 1996/97:K908 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:K910 av Birgitta Wistrand och Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att göra den 6 juni till helgdag i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:K917 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om instiftande av en medalj för mod och framstående sjömanskap i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997 1997/98:K701 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-flaggning vid Riksdagshuset. 1997/98:K702 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförts i motionen. (6 juni görs till helgdag) 1997/98:K704 av Leif Carlson (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för svenska medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra Vasa- respektive Svärdsorden i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:K705 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i flagglagen i enlighet med vad som anförts i motionen. (beivrande av missbruk av flaggan) 1997/98:K706 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett mer allmänt användande av EU-flaggan. 1997/98:K707 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny kunglig husorden. 1997/98:K708 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildande av Emile Robins belöning till en bärbar bärgningsmedalj. 1997/98:K709 av Karl-Gösta Svenson och Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att straffbelägga användning av Sveriges flagga på vilken det obehörigen anbringats märke, bokstav, tecken eller text av något slag. 1997/98:K710 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförts i motionen. (6 juni görs till helgdag) 1997/98:K711 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om instiftande av en orden till präster. 1997/98:K712 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär tilläggsbestämmelser avseende officiella tjänsteutmärkelser i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:K713 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksinsamling för ett nationellt monument enligt motionens intentioner, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationaldagen. (6 juni görs till helgdag)
Utskottet
Helgdagar m.m.
Motioner I motionerna 1996/97:K906 och 1997/98:K702 av Anders Björck m.fl. (m) begärs ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförs i motionerna. I motionerna anförs i huvudsak följande. Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. För Sveriges del har detta främst tydliggjorts genom medlemskapet i Europeiska unionen. Sverige är ett land som tagit emot och som tar emot invandrare från många olika kulturer. Liksom unga nationer behöver stärka sin nationalitetskänsla har även vi anledning att fundera på hur vi kan stärka identiteten. Ett sätt att uppnå detta är att göra nationaldagen till allmän helgdag. I en tid då främlingsfientligheten och intoleransen ökar bland vissa grupper i samhället är det viktigt att svenska folket återtar sina symboler från de grupper som missbrukar dem. Firandet av nationaldagen kan bli ett viktigt inslag i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Nationaldagen skulle kunna vara den dag utländska medborgare erhöll sitt svenska medborgarskap, eller den dag då beviset delades ut till dem som under den senaste tolvmånadersperioden erhållit svenskt medborgarskap. Sådana synliga manifestationer skulle kunna tjäna två syften: dels hälsa nya medborgare välkomna till Sverige, dels bidra till en ökad förståelse för flyktingar och andra som valt att skapa sin framtid i Sverige. Det finns därför all anledning för oss att, som de flesta andra länder redan gjort, göra nationaldagen till allmän helgdag. Motionärerna föreslår att den 6 juni blir allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphör att vara helgdag. I motion 1996/97:K910 av Birgitta Wistrand och Carl Erik Hedlund (m) hemställs att riksdagen beslutar att göra den 6 juni till helgdag i enlighet med vad som anförts i motionen. Sverige och Storbritannien är de två länder i EU som inte har nationaldagen som helgdag. Motionärerna anser att Sverige och svenskarna skall kunna hedra sin nationaldag på samma sätt som övriga EU-länder genom att den blir en helgdag. Motionärerna anser att nationaldagen bör vara helgdag. Detta är en viktig åtgärd för att ge alla medborgare i Sverige en ökad självkänsla inför en alltmer komplicerad och förändrad omvärld. Den som är säker på sin hemtillhörighet blir också säker i umgänget med det nya. Nationaldagen som helgdag ger Sveriges medborgare, gammal som ny, möjligheter att lyfta fram landet. Sveriges nationalsymboler skall ena landet, inte dela det. Införandet av en ny helgdag innebär ökade kostnader. Därför anser motionärerna att annandag pingst bör upphöra att vara helgdag. I motion 1997/98:K710 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen begär förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar i enlighet med vad som anförts i motionen. Enligt motionären borde första maj förpassas till historiens soptipp och i stället vår nationaldag - svenska flaggans dag den 6 juni - upphöjas till allmän helgdag. I motion 1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationaldagen (yrkande 2). Motionärerna anser att nationaldagen bör göras till helgdag och förslagsvis ersätta annandag pingst. En rörlig helgdag kan enligt motionärerna visserligen innebära en allvarligare störning i produktionen än en fast måndag, å andra sidan infaller den regelbundet på redan normalt arbetsfria lördagar eller söndagar. I motion 1996/97:K904 av Karl Hagström (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att instifta en demokratidag. År 1921 kunde Sveriges folk, både kvinnor och män, för första gången gå till val efter 30 år av strejker, demonstrationer, tal och paroller, motioner och interpellationer samt oroligheter. Den allmänna och lika rösträtten är den i särklass viktigaste författningsreformen som genomförts i vårt land. Med tiden har medborgarna börjat uppleva den politiska demokratin som självklar. Numera uppträder emellertid oroande tendenser. Det gäller inte bara att antidemokratirörelsen alltmer ogenerat börjat visa sig. Det gäller än mer det långsamt vikande intresset för de politiska valen, särskilt bland ungdomarna. En demokratins dag löser naturligtvis inte frågan om demokratins fortbestånd, men den skulle förhoppningsvis bidra till att det, kring den dagen, blir självklart att debattera demokratin som samlevnadsform i våra skolor med temadagar, uppbyggda kring diskussioner, skådespel, uppsatsskrivning och annat.
Bakgrund Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar avses med allmän helgdag söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag, vidare långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1990. I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras att flera funktioner är knutna till helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika författningar. Det gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller annan allmän helgdag. Som exempel nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen (1977:480) gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som semesterdagar. Vidare framhålls i propositionen att vad som är allmän helgdag är av stor rättslig och samhällsekonomisk betydelse. Enligt propositionen bör lagen endast reglera vilka dagar som är helgdagar i borgerligt hänseende, dvs. helgdagar i betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall anses som helgdagar i rent kyrklig mening får i stället bestämmas av kyrkomötet genom kyrklig kungörelse. I propositionen konstateras att flertalet helgdagar därvid kommer att vara helgdagar i både kyrkligt och borgerligt hänseende. Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes motioner med förslag om att nationaldagen skulle bli helgdag. Vid sin behandling av propositionen jämte motioner hänvisade utskottet (bet. 1988/89:KU29) till ett tidigare uttalande om att de gällande formerna för firandet av nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt utrymme för att markera nationaldagens betydelse i det svenska samhället. Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter behandlats av utskottet vid flera tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet (bet. 1991/92:KU9), som var medvetet om att införande av ytterligare en helgdag bl.a. hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli föremål för utredning. Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning med syfte att utreda förutsättningarna för att göra nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att utredningen särskilt studerade de ekonomiska konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag skulle få, såväl för den offentliga sektorn som för näringslivet och övriga delar av samhället. I utredarens uppdrag låg också att undersöka konsekvenserna, ekonomiska och andra, av att inrätta nationaldagen som helgdag på bekostnad av någon nu existerande allmän helgdag. Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58) att nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphör att vara helgdag. Utredaren hade kommit fram till denna slutsats dels genom att studera de ekonomiska konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels genom att beakta folkliga och kyrkliga traditioner. Sammanfattningsvis angav utredaren att om man införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra något annat, skulle det medföra ett årligt inkomstbortfall inom tillverkningsindustrin på omkring 0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten skulle minska med mellan 0,2 och 0,3 %, dvs. mellan tre och fyra miljarder kronor baserat på 1992 års produktion. Utredaren anförde att det inte kunde anses rimligt att i dagens ekonomiska läge införa ytterligare en helgdag. Om nationaldagen skall bli helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller flyttas. Som möjliga alternativ i utredningen diskuterades att första maj, trettondedag jul, Kristi himmelsfärdsdag eller annandag pingst upphörde att vara helgdag. I valet mellan de aktuella helgdagarna fann utredaren, med beaktande av ekonomiska, teologiska och sociala aspekter, att annandag pingst var den helgdag som framstod som minst olämplig att ta bort. I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 3 s.14 angav regeringen att tanken att göra nationaldagen till helgdag inte borde fullföljas. Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 motioner om nationaldagen som helgdag. Enligt utskottets mening gav de gällande formerna för firande av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni tillräckligt utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället. Motionerna avslogs.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att de gällande formerna för firande av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni ger tillräckligt utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället. Motionerna 1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702, 1997/98:K710 och 1997/98:K714 yrkande 2 avstyrks. Även motion 1996/97:K904 avstyrks.
Sveriges flagga m.m.
Motioner I motion 1997/98:K705 av Jan Backman (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i flagglagen i enlighet med vad som anförts i motionen. I 4 § fjärde stycket lagen (1982:269) om Sveriges flagga föreskrivs att flaggan inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena får förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Inskränkningarna gäller statschefens och Försvarsmaktens användning av flaggan och gäller inte allmänheten. Det finns enligt motionären många exempel på att efterlevnaden av den citerade regeln har minskat och att respekten för den svenska flaggan inte är så stor som man kunde önska sig. Alltför ofta förses den svenska flaggan med markeringar och märken av olika slag. För att bevara respekten för flaggan som nationalsymbol är det viktigt att sådana övertramp kan beivras. Om detta inte är möjligt med den nuvarande lagtexten som grund är det enligt motionären riksdagens skyldighet att se till att lagen ändras. I motion 1997/98:K709 av Karl-Gösta Svenson och Carl Erik Hedlund (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att straffbelägga användning av Sveriges flagga på vilken det obehörigen anbringats märke, bokstav, tecken eller text av något slag. Det är förbjudet att förse svenska flaggan med text, märken, bokstäver eller andra tecken. Motionärerna kan tyvärr konstatera att det alltför ofta syndas mot detta förbud i samband med olika arrangemang. Eftersom straffbestämmelserna är slopade lägger naturligtvis inte polisen ned någon möda för att komma till rätta med problemet. Straffsanktion bör enligt motionärerna återinföras. I motion 1997/98:K701 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om EU-flaggning vid Riksdagshuset. I andra EU-länder används, enligt motionären, EU-flaggan allmänt som en viktig symbol för den europeiska samhörigheten. I Sverige är sådant sällsynt. Riksdagen borde vara en föregångare när det gäller förankringen av EU-medlemskapet. Enligt motionären bör därför även EU-flaggan finnas hissad i anslutning till riksdagshuset. I motion 1997/98:K706 av Jan Backman (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om ett mer allmänt användande av EU-flaggan. Ett mer allmänt flaggande med EU-flaggan skulle enligt motionären på ett naturligt sätt påminna svenska folket om vårt medlemskap i unionen. Regeringen bör ta initiativ till att EU-flaggan används i officiella sammanhang, tillsammans med den svenska. Enskilda företag som vill använda EU-flaggan tillsammans med den svenska skall kunna få information om vilka regler man bör följa.
Bakgrund Enligt lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga var det bl.a. straffbart att använda flagga på vilken det obehörigen hade anbringats ett märke, en bokstav eller något annat tecken. I Justitiedepartementets promemoria Sveriges riksvapen och Sveriges flagga (Ds Ju 1981:4) anfördes att straffbestämmelserna i flagglagen saknade praktisk betydelse varför det inte syntes erforderligt att behålla dem. Departementschefen instämde i proposition 1981/82:109 i promemorians förslag i denna del. Lagen (1982:269) om Sveriges flagga trädde i kraft den 1 januari 1983. Enligt lagens 4 § får flaggan inte i vidare mån än som följer av paragrafen förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Undantagen gäller bl.a. statschefen och Försvarsmakten. Någon sanktionsbestämmelse finns inte i lagen. Utskottet behandlade i betänkande 1990/91:KU5 bl.a. en motion med begäran om ett tillkännagivande till regeringen om åtlydnaden av lagen om Sveriges flagga. Enligt motionären var flaggor i olika sammanhang oftare försedda med text av olika slag. Trots att straffsanktion för skymfande av rikssymbol upphörde 1971 borde det vara möjligt att återställa respekten för flagglagen. Riksdagen borde enligt motionären hemställa att Kommerskollegium framlade förslag om hur flagglagen skulle kunna respekteras utan att särskilda straffsanktioner återinfördes. Utskottet avstyrkte motionen och ansåg inte att det var påkallat med något initiativ från riksdagens sida. Enligt vad utskottet inhämtat från Europeiska kommissionen, Representationen i Sverige, gäller för den s.k. europeiska flaggan (le drapeau européen) inga särskilda bestämmelser för användningen i Sverige, utan i princip skall samma regler respekteras som gäller användningen av den svenska flaggan.
Utskottets bedömning Enligt 4 § lagen om Sveriges flagga får inte flaggan, med några undantag, förses med märken, bokstäver eller andra tecken. I motionerna 1997/98:K705 och 1997/98:K709 föreslås att detta förbud förses med straffsanktion. Utskottet anser det inte påkallat med något initiativ med anledning av motionerna utan avstyrker dessa. Utskottet finner det inte heller påkallat med något initiativ från utskottets sida med anledning av motionerna 1997/98:K701 och 1997/98:K706 i vilka föreslås ett mer allmänt användande av den europeiska flaggan. Även dessa motioner avstyrks.
Ordensväsendet
Motioner I motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. Svenska medborgare får inte ta emot svenska ordnar. De är förbehållna utländska medborgare. Detta i sin tur har medfört en icke önskvärd splittring. Halvofficiella utländska ordnar, liksom ?privatordnar?, har fått en ökad spridning. Detta är enligt motionärerna knappast en önskvärd utveckling. Varje samhälle torde ha behov av att kunna belöna sina medborgare för förtjänstfulla insatser. Praktiskt taget alla andra stater har någon form av ordnar eller liknande belöningar, som kan tillfalla förtjänta medborgare. Enligt motionärerna torde det knappast finnas något billigare sätt att visa samhällets erkänsla för gjorda insatser än genom ordensbelöningar. Sverige bör bryta sin internationella isolering i detta hänseende. Enligt motionärernas uppfattning är det hög tid att göra en ordentlig översyn över hela det officiella belöningssystemet. I motionerna 1996/97:K905 och 1997/98:K704 av Leif Carlson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för svenska medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna (yrkandena 1). I motion 1996/97:K905 begärs också förslag om att återinföra Vasa- respektive Nordstjärneorden (yrkande 2), och i motion 1997/98:K704 begärs förslag om att återinföra Vasa- respektive Svärdsorden (yrkande 2). Motionären anför följande. Sedan ett tjugotal år tillbaka är ordensväsendet avskaffat för svenska medborgare. Det ansågs i början på 1970-talet som omodernt och inte passande i en demokratisk stat. I stället för det anrika ordensväsendet delar vi i stället ut medaljer. Det är dels medaljer där regeringen bestämmer vilka som skall få dem, dels sådana som monarken beslutar om. Detta visar att behovet och önskemålet att till förtjänta medborgare visa sin uppskattning finns kvar i allra högsta grad. Vi bör använda de förnäma ordnar vi har i vårt land i form av Serafimerorden och Nordstjärneorden och de två avskaffade ordnarna Vasaorden och Svärdsorden. Inom EU är det bara Irland som nu saknar ett ordensväsende. Till och med i nybildade republiker som Finland har man ett väl fungerande ordenssystem. Enligt svenska regler får svenska ordnar endast förlänas utländska medborgare och, sedan bestämmelserna ändrades, medlemmar i den kungliga familjen. Det är enligt motionären hög tid att ändra de nuvarande bestämmelserna och ge svenska medborgare rätt att erhålla de kungliga ordnarna. I motion 1997/98:K707 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny kunglig husorden. Frånsett småstaterna - Luxemburg, Monaco m.fl. - förekommer husordnar i Nederländerna, Spanien och Storbritannien. Victoriaorden i Storbritannien förlänas, utan tillskott av statsmedel, såsom belöning för personliga tjänster gentemot monarken och betraktas såsom ett monarkens personliga nådevedermäle. Den tilldelas utlänningar i synnerhet vid statsbesök, men förlänas även kungliga personer. En liknande svensk husorden skulle kunna användas för motsvarande ändamål. I motion 1997/98:K711 av Göthe Knutson (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om instiftande av en orden till präster. Enligt motionären diskuterades frågan om en särskild förtjänstorden för andliga ståndet redan på 1700-talet, men slutade med att Gustav III i en ?diktamen? till ordenskapitlet inrättade ett särskilt ?andligt stånd? med ett begränsat antal platser inom Nordstjärneorden. Denna orden är numera reserverad för utländska medborgare. Konungen fastställde i hovprotokoll den 1 oktober 1990 stadgar för den av ärkebiskopen utdelade ?Stefansmedaljen?. Denna utdelas till företrädare för och medlemmar av Svenska kyrkan för förtjänstfulla insatser i kyrka och samhälle. Emellertid hade Gustav III redan i slutet av 1778 planer färdiga för en ny orden, Jehovaorden, avsedd uteslutande för det andliga ståndet. Det kan enligt, motionären, vara lämpligt att nu förverkliga 1778 års planer på en särskild orden för rikets prästerskap.
Bakgrund Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit motioner om ett reformerat ordens- och medaljväsende samt vissa andra frågor rörande det offentliga belöningssystemet. Vid utskottets behandling under riksmötet 1992/93 av motioner med bl.a. samma syfte som de nu aktuella, lämnade utskottet (bet. 1992/93:KU7) en ingående redovisning för det nuvarande ordensväsendet och den reformering härav som skedde år 1975. I betänkandet redogjordes också för riksdagens tidigare ställlningstaganden i frågan. Utskottet erinrade om att 1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks av ett grundligt beredningsarbete och att konstitutionsutskottet (bet. 1973:KU27) framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Reformen stöddes också av de personalorganisationer som företrädde det övervägande antalet statsanställda. Det argument som låg till grund för reformen hade enligt utskottets mening fortfarande viss tyngd. Mot denna bakgrund borde enligt utskottet en översyn av det offentliga belöningssystemet avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet motionerna. Utskottet behandlade i betänkande 1993/94:KU4 motioner av samma slag som de nu aktuella. Motionerna avstyrktes av utskottet med hänvisning till att det inte fanns skäl att föreslå riksdagen att frångå det tidigare ställningstagandet. I en reservation (m, fp, kds och nyd) förordades att det offentliga belöningssystemet skulle bli föremål för en översyn. Riksdagen följde utskottet. Även i betänkande 1994/95:KU16 avstyrkte utskottet liknande motionsyrkanden då det enligt utskottet inte fanns anledning att frångå ställningstagandet att de argument som låg till grund för reformen 1975 fortfarande fick anses ha viss tyngd samt att en översyn av det offentliga belöningssystemet borde avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift.
Utskottets bedömning Liknande motioner som de nu aktuella har tidigare avslagits av riksdagen med hänvisning till att de argument som låg till grund för reformen 1975 fortfarande får anses ha viss tyngd. Riksdagen har ansett att en översyn av det offentliga belöningssystemet bör avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Utskottet anser att det inte finns skäl att frångå detta ställningstagande. Motionerna 1996/97:K905, 1996/97:K908, 1997/98:K713, 1997/98:K704, 1997/98:K707 och 1997/98:K711 avstyrks av utskottet.
Utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst?
Motionen I motion 1997/98:K712 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär tilläggsbestämmelser avseende officiella tjänsteutmärkelser i enlighet med vad som anförts i motionen. De tidigare tele- och postverken ombildades till de statsägda aktiebolagen Telia AB och Posten AB. Trots långvarig anställning hos staten upphörde samtidigt vederbörande anställds rätt att erhålla utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst? i dess olika varianter: guldmedalj, guldarmbandsur, kristallskål eller vas. Någon form av övergångsbestämmelse måste enligt motionärerna utfärdas, lämpligen i tillägg till gällande förordning om utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst?. Denna förordning bör samtidigt förtydligas beträffande riksdagens anställda som för närvarande inte betraktas som statsanställda och således varit uteslutna från att erhålla den statliga tjänsteutmärkelsen.
Bakgrund Enligt 1 § förordning (1974:225) om utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst? tilldelas utmärkelsen den som har visat nit och redlighet såsom anställd hos staten under minst 30 år. Närmare föreskrifter för verkställigheten av förordningen meddelas enligt 8 § av Statens arbetsgivarverk. Av Statens arbetsgivarverks cirkulär ?För nit och redlighet i rikets tjänst? 1993 A 18, 2.1 framgår bl.a. följande. ?Tid för anställning hos riksdagen och dess myndigheter, som ju också utgör anställning hos staten, skall tillgodoräknas för NOR.?
Utskottets bedömning Enligt vad utskottet inhämtat och redovisat tillhör anställda i riksdagen den grupp som kan komma i fråga för utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst?. Motionen bör i övrigt inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför.
Medalj för sjömän
Motionen I motion 1996/97:K917 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om instiftande av en medalj för mod och framstående sjömanskap i enlighet med vad som anförts i motionen. Genom beslut den 10 januari 1941 instiftade Kungl. Maj:t (Handelsdepartementet) ett särskilt utmärkelsetecken för sjömän, nämligen medaljen i guld med inskrift ?För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid?. Medaljen är en typisk krigsdekoration och har inte utdelats sedan 1945. Ändrad utdelningspraxis - närmast i form av en fredstidsversion av medaljen, som skulle få den förkortade inskriptionen ?För mod och rådighet till sjöss? - utreddes på 1960-talet av en arbetsgrupp inom dåvarande sjöfartsstyrelsen. Något förslag avgavs aldrig till departementet sedan remissyttrandena sammanställts. I den efterföljande diskussionen anfördes bl.a. att förslagets definition av begreppet ?insatser för sjöräddning? anförde ett alltför snävt språkbruk. Det framhölls således att det enda och specifika slag av rådighet, som har avgörande betydelse, är ett framstående sjömanskap. Medaljen måste därför få en helt ny inskription, nämligen ?För mod och framstående sjömanskap?. Det är en kategori räddningsaktioner, som i sitt absoluta krav på en unik form av rådighet byggd på ett överlägset behärskande av yrkets kunskaper skiljer sig från andra. Med detta utvidgade begrepp skulle det bli möjligt att med en officiell utmärkelse ej blott uppmärksamma enstaka händelser och bedrifter utan även erkänna den sammanlagda insats en gammal sjöman har bakom sig av många svåra beslut och rådiga handlingar till livs och fartygs säkrande med avvärjda risker och bekämpande av faror. Att stundom enskilda sammanslutningar utdelar sjöfartsbelöningar måste i sammanhanget anses vara ovidkommande. Enligt internationell kutym är detta nämligen en statsmakterna tillkommande uppgift och motionens syfte torde enligt motionären ej annorledes kunna uppnås. Den nya medaljen bör administreras av Kungl. Maj:ts Orden och inkomna förslag beredas inom Sjöfartsverket. I motion 1997/98:K708 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildande av Emile Robins belöning till en bärbar bärgningsmedalj. Den förmögne affärsmannen Emile Robin (1819-1915) donerade medel till flera länder för att på skilda sätt befrämja sjöräddningsväsendet. I de flesta fall, bl.a. i Sverige och i Norge, utdelades penningbelopp. Efter en permutationsansökan från Sjöfartsverket beslöt Kammarkollegiet 1982 att den 1972 upprättade Stiftelsen Sveriges Sjömanshus disponerar avkastningen av Emile Robins donation. ?Emile Robins belöning? är ett kontantbelopp, trots att en ?bärgningsmedalj? med angivande av donators namn bättre hade motsvarat internationella förhållanden.
Tidigare riksdagsbehandling Sedan 1986 har konstitutionsutskottet återkommande behandlat motioner med yrkanden om medaljväsendet utan att motionerna har vunnit gehör. Motionerna har gällt inrättandet av nya medaljer som särskild minnesmedalj för beredskapstjänstgöring, medalj för svensk militär personal i annat ursprungsuppdrag än FN-tjänst, medalj för särskilda krigsmannaförtjänster, medalj för svenska sjömäns insatser under andra världskriget och medalj för berömlig flygargärning. Vidare har trafikutskottet behandlat och avstyrkt motioner om instiftande av räddningsbragder till sjöss med hänvisning till bl.a. Carnegiestiftelsens och Stiftelsen Sveriges Sjömanshus belöningar (TU 1984/85:12, TU 1987/88:17). Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 en motion enligt vilken den donation från Emile Robin som Sverige erhöll 1886 skulle ?räddas ur glömskan?. Detta kunde enligt motionären ske genom att kapitalet fick brukas för framtagande av en medalj för räddningsinsatser i samband med sjökatastrofer med angivande av donatorns namn. Donationen hade skett i syfte att Sverige årligen skulle belöna en svensk fartygsbefälhavare i längre fart, vilken ?under det nästföregående året från överhängande fara räddat skeppsbrutna av vilken som helst nationalitet?. Enligt motionären borde medaljen kunna utdelas som erkänsla för de räddningsinsatser som åstadkoms i samband med Estonias förlisning den 28 september 1994. Utskottet redogjorde i sin bedömning för Emile Robins donationsfond som hade upplösts genom Kammarkollegiets beslut om permutation år 1982. Kapital och avkastning överfördes genom beslutet till Stiftelsen Sveriges Sjömanshus för att av direktionen disponeras för i stiftelsens stadgar angivna ändamål. Härigenom upplöstes fonden. Kammarkollegiet förordnade bl.a. att en belöning på minst 3 000 kr under namn av ?Emile Robins belöning? skulle tilldelas en svensk fartygsbefälhavare i längre fart, vilken under det näst föregående året från överhängande fara räddat en skeppsbesättning av vilken som helst nationalitet. Enligt stadgarna för Stiftelsen Sveriges Sjömanshus är stiftelsens ändamål att ge stöd och hjälp, i fall då framträdande behov därav föreligger, åt personer som är eller varit verksamma inom sjömansyrket och åt sådana personers anhöriga samt, i andra hand, att även i övrigt verka till nytta och gagn för sjöfolket. I december 1994 och april 1995 belönade Stiftelsen Sveriges Sjömanshus de förband och fartyg som deltog i räddningsinsatserna i samband med Estonias förlisning. Enligt utskottet syntes syftet med motionen därmed vara i huvudsak tillgodosett varför den avstyrktes.
Utskottets bedömning Utskottet har återkommande behandlat motioner som gällt inrättandet av nya medaljer, t.ex. medalj för särskilda krigsmannaförtjänster och medalj för svenska sjömäns insatser under andra världskriget. Utskottet har därvid inte funnit skäl till något initiativ med anledning av motionerna. Utskottet finner inte skäl att nu göra annan bedömning och avstyrker därför motionerna 1996/97:K917 och 1997/98:K708.
Nationalmonument
Motionen I motion 1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en riksinsamling för ett nationellt monument enligt motionens intentioner (yrkande 1). Sverige har en lång och spännande historia. Genom århundraden är den svenska historien förbunden med andra nationer och andra folks historia. En del anser att vi i Sverige har en för svag nationalkänsla. I andra länder har gemensamma krigserfarenheter eller självständighetsdagar kunnat vara symbolen för en nationell stolthet. Det finns exempel på att en nations konstitution kan vara en samlande faktor. Grundlagsfäder blir monument som representerar nationen i ett historiskt perspektiv och en stolthet över samlade erfarenheter blir symboler för nationen. Sverige skulle behöva en sund nytändning för samlande symboler för ?det svenska?. En symbol för det Sverige som ständigt förändras, som rymmer nya medborgare, traditioner och kultur som nu är med och bygger nationens framtid. Motionärerna föreslår att en stor riksinsamling initieras av den svenska regeringen för att bygga ett centralt placerat monument där den svenska historien skildras. Placeringen kan ske vid Riksdagshuset eller på Riddarholmen och blir med all säkerhet en mötesplats för gamla och nya svenskar samt ett viktigt turistmål.
Utskottets bedömning Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige har en lång och spännande historia. Däremot finns det, såvitt utskottet är bekant, inte något vetenskapligt stöd för åsikten att den svenska nationalkänslan skulle vara svag. Utskottet anser att ett privat initiativ kan lämpa sig bäst för en sådan riksinsamling som beskrivs i motionen. Utskottet avstyrker motion 1997/98:K714 yrkande 1.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande helgdagar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K904, 1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702, 1997/98:K710 och 1997/98:K714 yrkande 2, res. 1 (m, fp, v) 2. beträffande Sveriges flagga m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K701, 1997/98:K705, 1997/98:K706 och 1997/98:K709, 3. beträffande ordensväsendet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K905, 1996/97:K908, 1997/98:K704, 1997/98:K707, 1997/98:K711 och 1997/98:K713, res. 2 (m, fp) 4. beträffande utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst" att riksdagen avslår motion 1997/98:K712, 5. beträffande medalj för sjömän att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K917 och 1997/98:K708, 6. beträffande nationalmonument att riksdagen avslår motion 1997/98:K714 yrkande 1. res. 3 (m, v)
Stockholm den 4 november 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Peter Eriksson (mp), Nikos Papadopoulos (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann- Kristin Føsker (fp).
Reservationer
1. Helgdagar m.m. (mom. 1) Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet vidhåller? och på s. 6 slutar med ?1996/97:K904 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening finns det anledning att stärka den svenska identiteten och vår nationskänsla. För att i viss mån tillgodose behovet av en stärkt svensk identitet borde enligt utskottet nationaldagen ges ett större symbolvärde än vad den har i dag. Utskottet delar därför flera motionärers uppfattning att nationaldagen bör göras till allmän helgdag. Samtidigt bör annandag pingst upphöra att vara allmän helgdag. Med bifall till motionerna 1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702 och 1997/98:K714 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Utskottet avstyrker motionerna 1996/97:K904 och 1997/98:K710.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande helgdagar m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K904 och 1997/98:K710 samt med bifall till motionerna 1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702 och 1997/98:K714 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ordensväsendet (mom. 3) Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Liknande motioner? och på s.10 slutar med ?avstyrks av utskottet.? bort ha följande lydelse: Vid den reform av det svenska ordensväsendet som genomfördes 1975 upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelser. Utskottet anser att erfarenheterna sedan 1975 talar för att det finns ett behov av ett mer nyanserat offentligt belöningssystem än det nuvarande. Av betydelse i sammanhanget är de ökade internationella kontakterna. Ett officiellt ordensväsende som omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga länder i Europa. Enligt utskottets mening finns det sålunda anledning att göra en översyn av det nuvarande belöningssystemet och utreda om detta fyller samhällets behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna hedra och belöna personer som på olika sätt gjort särskilt förtjänstfulla insatser. Med bifall till motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 samt med anledning av motionerna 1996/97:K905, 1997/98:K704, 1997/98:K707 och 1997/98:K711 bör vad utskottet nu anfört ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande ordensväsendet att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 samt med anledning av motionerna 1996/97:K905, 1997/98:K704, 1997/98:K707 och 1997/98:K711 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Nationalmonument (mom. 6) Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 1.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet skulle ett nationalmonument, såsom det beskrivs i motionen, med en skildring av den svenska historien, vara en symbol för det Sverige som ständigt förändras, som rymmer nya medborgare, traditioner och kulturer. Utskottet delar motionärernas förslag att en stor riksinsamling bör initieras av den svenska regeringen. Med bifall till motion 1997/98:K714 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande nationalmonument att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K714 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................3 Helgdagar m.m. 3 Bakgrund 4 Utskottets bedömning 5 Sveriges flagga m.m. 6 Bakgrund 7 Utskottets bedömning 7 Ordensväsendet 7 Bakgrund 9 Utskottets bedömning 9 Utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst 10 Bakgrund 10 Utskottets bedömning 10 Medalj för sjömän 10 Tidigare riksdagsbehandling 11 Utskottets bedömning 12 Nationalmonument 12 Utskottets bedömning 13 Hemställan 13 Reservationer........................................14 1. Helgdagar m.m. (mom. 1) 14 2. Ordensväsendet (mom. 3) 15 3. Nationalmonument (mom. 6) 15