Allmänna helgdagar, m.m.
Betänkande 1992/93:KU7
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU07
Allmänna helgdagar, m.m.
Innehåll
1992/93 KU7
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas nio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1992, vilka rör allmänna helgdagar och flaggdagar, ordensväsendet m.m. samt landskapsvapen. Utskottet har avstyrkt samtliga motionsyrkanden. En reservation (s) och en meningsyttring (v) föreligger beträffande nationaldagen som helgdag. Vidare föreligger en reservation (m, fp, kds och nyd) rörande ordensväsendet m.m.
Motionerna
1991/92:K804 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om författningsreglering av rikets historiska landskapsindelning med särskilt vapen för Norrbotten.
1991/92:K809 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en medalj för berömlig flygargärning bör införas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K812 av Birger Hagård och Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till ett reformerat offentligt belöningssystem.
1991/92:K813 av Harald Bergström och Anders G Högmark (kds, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sveriges nationaldag skall firas som helgdag den 6 juni och att trettondag jul, den 6 januari, avskaffas som helgdag.
1991/92:K820 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att åter ge svenska medborgare rätten att erhålla svenska ordnar,
2. att riksdagen beslutar återupprätta Vasaorden och Svärdsorden.
1991/92:K821 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europadagen, den 5 maj, fastställs som allmän flaggdag.
1991/92:K822 av Pehr Löfgreen m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag rörande offentliga belöningsväsendet.
1991/92:K825 av Bengt Silfverstrand och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av våra helgdagar.
Utskottet
Allmänna helgdagar och flaggdagar
Motionerna
I motion K813 av Harald Bergström (kds) och Anders G Hökmark (m) begärs att nationaldagen den 6 juni skall firas som helgdag. I stället bör trettondag jul den 6 januari avskaffas som helgdag. Motionärerna hänvisar till att det i övriga Europa endast är i Finland, Österrike, Italien, Grekland och Spanien som trettondag jul är helgdag. Svenskarna behöver enligt motionen bli mer medvetna om hur fint det är att bo i Sverige. Därför bör nationaldagen bli helgdag.
I motion K825 av Bengt Silfverstrand och Nils T Svensson (s) begärs en översyn av helgdagarna. Flera av våra nuvarande helgdagar kan enligt motionärerna ifrågasättas av rationella skäl. Motionärerna anger att alla helgons dag och flera annandagar liksom Kristi himmelsfärdsdag med fördel bör kunna slopas.
Jan Sandberg (m) framhåller i motion K821 att Europadagen den 5 maj bör bli allmän flaggdag som en naturlig följd av ansökan om EG-medlemskap och vår historiska och kulturella koppling till många av dagens EG-länder.
Bakgrund
Genom lagen (1989:253) om allmänna helgdagar, som trädde i kraft den 1 januari 1990, samlades tidigare spridda bestämmelser om de allmänna helgdagarna i en lag. Enligt lagens 1 § avses med allmän helgdag i lag eller annan författning söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen samt nyårsdagen, trettondag jul, första maj, juldagen och annandag jul även när de inte infaller på en söndag samt även långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen och alla helgons dag.
I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) framhölls att vad som är allmän helgdag är av stor rättslig och ekonomisk betydelse. Genom föreskrifter i olika författningar är flera funktioner knutna till helgdagsbegreppet. Det gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur tiden beräknas när en förfallodag e.d. infaller på allmän helgdag. Även föreskrifter i andra författningar knyter an till helgdagsbegreppet; sålunda gäller t.ex. enligt 9 § semesterlagen att helgdagar inte räknas som semesterdagar.
Enligt departementschefen borde lagen endast reglera vilka dagar som är helgdagar i borgerligt hänseende, dvs. helgdagar i betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall anses som helgdagar i rent kyrklig mening får bestämmas av kyrkomötet genom kyrklig kungörelse. Flertalet helgdagar kommer därvid enligt departementschefen att vara helgdagar i både kyrkligt och borgerligt hänseende. Om man i en kyrklig kungörelse vill markera att begreppet helgdag har en annan innebörd än i lagen får det anges på något annat sätt än att begreppet allmän helgdag används; t.ex. kunde begreppet kyrklig helgdag användas.
Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes tre motioner med förslag om att nationaldagen skulle bli helgdag. Utskottet hänvisade i sitt betänkande (1988/89:KU29) till ett tidigare uttalande om att de gällande formerna för firande av nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt utrymme för att markera nationaldagens betydelse i det svenska samhället.
Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter behandlats av utskottet höstarna 1990 och 1991 med anledning av motioner från allmänna motionstiden (1990/91:KU5 och 1991/92:KU9). Vid det senaste tillfället ansåg utskottet, som var medvetet om att införande av ytterligare en helgdag bl.a. hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli föremål för utredning. En reservation (s) och en meningsyttring (v) förelåg. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr. 32).
I förordningen (1982:270) om allmänna flaggdagar fastställs officiellt de allmänna flaggdagarna, nämligen nyårsdagen, den 28 januari -- Konungens namnsdag, den 12 mars -- Kronprinsessans namnsdag, påskdagen, den 30 april -- Konungens födelsedag, den 1 maj, pingstdagen, den 6 juni -- Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag, midsommardagen, den 14 juli -- Kronprinsessans födelsedag, den 8 augusti -- Drottningens namnsdag, dag för val i hela riket till riksdagen, den 24 oktober -- FN-dagen, den 6 november -- Gustav Adolfsdagen, den 10 december -- Nobeldagen, den 23 december -- Drottningens födelsedag samt juldagen. -- FN-dagen som allmän flaggdag tillkom mot bakgrund av ett uttalande av utrikesutskottet (UU 1978/79:21), som funnit att iakttagandet av fasta former för högtidlighållandet av FN-dagen i vårt land skulle stå i god överensstämmelse med de rekommendationer i frågan som FN:s generalförsamling gjort, liksom med Sveriges önskan att ge uttryck för stöd åt de ideal som FN representerar.
Utskottets bedömning
När det gäller nationaldagen som helgdag får utskottet hänvisa till sitt uttalande under förra riksmötet om att frågan -- som hade ekonomiska aspekter -- på lämpligt sätt borde bli föremål för utredning. Riksdagen gav som sin mening detta regeringen till känna. Något ytterligare tillkännagivande från riksdagens sida i denna fråga är enligt utskottets mening inte påkallat. Beträffande antalet helgdagar vill utskottet erinra om att frågan är föremål för behandling i finansutskottet med anledning av motionsyrkanden till följd av propositionen 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. Utskottet är inte berett att i det nu aktuella sammanhanget förorda att vissa helgdagar avskaffas. Motionerna K813 och K825 avstyrks följaktligen.
Frågan om Europadagen som allmän flaggdag har behandlats av utskottet hösten 1989 (1989/90:KU11 s. 3) med anledning av en motion från allmänna motionstiden. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att frågan om de allmänna flaggdagarna relativt nyligen varit föremål för en långvarig utredning som föregick förordningen. Utskottet är inte heller nu berett att förorda en förändring av reglerna för de allmänna flaggdagarna. Motion K821 avstyrks.
Ordensväsendet m.m.
Motionerna
Birger Hagård och Henrik S Järrel (m) begär i motion K812 en översyn och förslag till ett reformerat offentligt belöningssystem. Sverige har enligt motionärerna ett starkt behov av ett belöningssystem också för landets egna medborgare. Ordnar och medaljer bör integreras med varandra och struktureras i olika användningsområden efter behov. I större utsträckning än tidigare bör krävas särskilda förtjänster under minst ett angivet antal år -- automatiken bör poängteras mindre. Liksom i Danmark och Tyskland kunde den lägre riddargraden bli en första utmärkelse. Storkorsgraden skulle då bli exklusivare och normalt inte längre vara självskriven för högre ämbetsmän. En enhetlig instans -- Kungl. Maj:ts ordens- och medaljkansli och alla "officiella" medaljer bör inordnas i beslutsprocessen.
Enligt motion 1991/92:K822 av Pehr Löfgreen m.fl. (m) talar starka skäl för en översyn av det statliga belöningsväsendet i vad avser viktiga samhällsinsatser av allmän karaktär. Härvid bör inte uteslutas en prövning av alternativet att låta det historiska svenska ordensväsendet i reformerad form på nytt omfatta inte endast utländska utan även svenska medborgare. Också i motion K820 av Charlotte Cederschiöld (m) begärs att svenska medborgare återges rätten att erhålla svenska ordnar (yrkande 1). Enligt motionen bör vidare de år 1975 avskaffade Vasaorden och Svärdsorden åter införas (yrkande 2). -- I båda motionerna hänvisas till att andra länder i Europa har ett officiellt ordensväsende för sina medborgare.
En medalj för flygarbragd begärs i motion K809 av Gullan Lindblad (m). Enligt motionären bör medaljen "för berömlig flygargärning" -- som tidigare utdelades av Stockholmstidningen och därefter Aftonbladet -- återupplivas och förstatligas.
Bakgrund
Det svenska ordensväsendet reformerades år 1975. Då upphörde möjligheten att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelse (se prop. 1973:91, KU27). Av Kungl. Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) framgår att utländsk statschef eller därmed jämställd kan tilldelas utmärkelse inom Kungl. Serafimerorden och att utländsk medborgare eller statslös bosatt utom riket kan tilldelas utmärkelse inom Kungl. Nordstjärneorden på grund av personliga insatser för Sverige eller för svenskt intresse.
Det finns fyra svenska riddarordnar, nämligen Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna. Som sammanfattande beteckning brukar användas Kungl. Maj:ts orden. Serafimerorden består av endast en klass och var tidigare avsedd som belöning "för dem, vilka genom sina tjänster till Konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta och således blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten". Serafimerorden kan ges till utländsk statschef eller därmed jämställd. Tidigare gällde att de svenska Serafimerriddarnas antal inte fick överstiga 32. Inom denna orden finns alltsedan tillkomsten en Serafimermedalj, tidigare avsedd att förlänas "personer som gjort sig synnerligen förtjänta genom verksam vård om fattiga".
Svärdsorden utdelas inte längre. Den var avsedd som en belöning "för gagnande och långvarig verksamhet" inom krigsmakten. Inom Svärdsorden finns fem grader, ett Svärdstecken för underofficer och en Svärdsmedalj för "manskap".
Nordstjärneorden var tidigare avsedd som belöning "för medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar". Den kan numera förlänas utländsk medborgare på grund av personliga insatser för Sverige eller för svenskt intresse. Inom Nordstjärneorden finns fem grader.
Vasaorden slutligen var avsedd som belöning "för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst, handel, industri, hantverk och undervisning, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förättade allmänna värv och uppdrag". Inom Vasaorden fanns fem grader samt ett Vasatecken och en Vasamedalj. I likhet med Svärdsorden utdelas inte längre Vasaorden.
Antalet innehavare av Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna, som är svenska medborgare, är för närvarande omkring 15000. Nordstjärneorden delas årligen ut till 200--300 utländska medborgare.
För närvarande gäller följande i fråga om medaljer: H.M. Konungen delar ut fem medaljer. Serafimermedaljen delas ut till personer som genom humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänta. Denna medalj, som förekommer i en storlek, utdelas mycket sparsamt. H.M. Konungens medalj utdelas som särskild utmärkelse för framstående insatser inom Sverige eller inom hovet för lång och trogen tjänst. Denna medalj finns i flera storlekar och med olika bandfärg. Litteris et Artibus, som finns i förgyllt silver i en storlek, förlänas för litterära och konstnärliga förtjänster till i genomsnitt 4--6 personer om året. Prins Eugen-medaljen, som finns i en storlek i förgyllt silver, tilldelas konstnärer och enligt bestämmelserna får högst tre medaljer om året tillfalla svenskar och högst en medalj om året medborgare i ett vart av de nordiska länderna. Prins Carl-medaljen, i en storlek i förgyllt silver, utdelas till högst en person om året för särskilt gagnande nationell eller internationell humanitär verksamhet. -- Medaljärendena handhas av Riksmarskalkämbetet.
De statliga medaljer som kommer i fråga är bl.a. utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst, som enligt huvudregeln tilldelas den som varit anställd i staten minst 30 år. Utmärkelsen kan efter den anställdes önskan ges som konstglas, medalj eller ur; alla med inskription. Medaljen Illis Quorum meruere labores har kommit att förlänas som erkänsla för personliga insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål. Medaljen förekommer i guld i fyra storlekar och förlänas endast ett fåtal personer varje år. Medaljen För medborgerlig förtjänst var under en tid främst avsedd för kommunala förtroendemän men har också delats ut som belöning för mer allmänna samhällsinsatser. Denna medalj förekommer i guld i fyra storlekar och i silver i en storlek. Även denna medalj har endast delats ut till ett fåtal personer om året. Vidare utdelas medaljen För berömliga gärningar till personer som genom rådighet och stort personligt mod räddar livet på en människa i livsfara. Den finns i guld i två storlekar och i silver i en storlek. Sedan 1944 har den delats ut vid 18 tillfällen. Slutligen skall nämnas medaljen För omsorgsfull renvård som förlänas företrädare för renskötseln och har delats ut två gånger under 1980-talet. Den förekommer i guld i en storlek och i silver i en storlek.
Tidigare riksdagsbehandling
Sedan 1986 har utskottet återkommande behandlat motioner med yrkanden om ett reformerat ordens- och medaljväsende utan att motionerna vunnit gehör (KU 1986/87:16 s. 9 f., KU 1987/88:10 s. 5, 1988/89:KU13 s. 3, 1989/90:KU11 s. 3 f.). Motionerna har förutom ordensväsendet gällt inrättandet av nya medaljer som särskild minnesmedalj för beredskapstjänstgöringen, medalj för svensk militär personal i annat utlandsuppdrag än FN-tjänst, medalj för särskilda krigsmannaförtjänster och medalj för svenska sjömäns insatser under andra världskriget. Nämnas kan också att riksdagen avslagit motioner om instiftande av medaljer för räddningsbragder till sjöss med hänvisning bl.a. till Carnegiestiftelsens och Stiftelsen Sveriges sjömanshus belöningar (TU 1984/85:12 s. 7, TU 1987/88:17 s. 2).
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om att 1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks av ett grundligt beredningsarbete. Konstitutionsutskottet framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att ordnarna inte kunde anses fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Reformen stöddes också av de personalorganisationer som företrädde det övervägande antalet statsanställda. Enligt utskottets mening har de argument som låg till grund för reformen fortfarande viss tyngd. En översyn av det offentliga belöningssystemet bör mot denna bakgrund avvaktas intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. När det gäller frågan om en medalj för berömlig flygargärning vill utskottet hänvisa till att medaljen För berömliga gärningar i stor utsträckning tillgodoser det behov som framhållits i motion K809. Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet motionerna K809, K812, K820 och K822.
Landskapsvapen
Motionen
I motion K804 av Olle Lindström (m) begärs en författningsreglering av rikets historiska landskapsindelning med särskilt vapen för Norrbotten. Enligt motionären har den norra delen av landskapet Västerbotten, vilken ingår i Norrbottens län, börjat att betraktas som ett separat landskap benämnt Norrbotten. Tankar på en egen flagga och ett nytt landskapsvapen har förts fram.
Utskottets bedömning
Utskottet avstyrkte hösten 1989 ett motsvarande motionsyrkande (1989/90:KU11 s. 4). Utskottet hade inhämtat från Statsheraldikern att länsstyrelserna var att anse som huvudmän för landskapsvapnen och att inget hindrade Länsstyrelsen i Luleå att ta eventuella initiativ i fråga om ett sådant särskilt vapen som åsyftades i motionen. Enligt utskottet var förhållandena rörande landskapsvapen främst en fråga som borde behandlas av länsstyrelserna i samverkan med Statsheraldikern. Utskottet gör inte nu någon annan bedömning. Motion K804 avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna helgdagar och flaggdagar
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K813, 1991/92:K821 och 1991/92:K825, res. 1 (s)
2. beträffande ordensväsendet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K809, 1991/92:K812, 1991/92:K820 yrkandena 1 och 2 samt 1991/92:K822, res. 2 (m, fp, kds, nyd)
3. beträffande landskapsvapen
att riksdagen avslår motion 1991/92:K804.
Stockholm den 19 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Allmänna helgdagar och flaggdagar (mom. 1)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Lisbeth Staaf-Igelström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "När det gäller" och slutar med "inte påkallat" bort ha följande lydelse:
Svenska flaggans dag fick år 1982 sin författningsmässiga reglering som nationaldag. Riksdagen har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat och avslagit motionsförslag om att göra nationaldagen till helgdag. Utskottet har därvid hänvisat till att de nuvarande formerna för firandet av nationaldagen/svenska flaggans dag ger tillräckligt utrymme för att markera dess betydelse i det svenska samhället. Under förra riksmötet tog riksdagen dock ställning för att frågan borde utredas. Utskottet gör i dag inte längre denna bedömning utan anser att de tidigare framhållna argumenten fortfarande har giltighet. Känslan för nationaldagen kan enligt utskottets mening nämligen inte frammanas lagstiftningsvägen. Vidare gäller att frågan har samhällsekonomiska aspekter som det inte kan bortses från. Enligt utskottets mening bör frågan om nationaldagen som helgdag inte utredas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna helgdagar och flaggdagar
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:K813, 1991/92:K821 och 1991/92:K825 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ordensväsendet m.m. (mom. 2)
Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Ylva Annerstedt (fp), Stig Bertilsson (m), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd) och Inger René (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och K822" bort ha följande lydelse:
Riksdagens beslut 1973 innebar att statliga myndigheters medverkan i ordensväsendet såvitt gällde utmärkelser till svenska medborgare skulle upphöra. Kungl. Maj:ts ordenskungörelse (1974:768) trädde i kraft den 1 januari 1975. Enligt övergångsbestämmelserna upphörde utdelandet till svenska medborgare av utmärkelser inom Kungl. Maj:ts orden vid denna tidpunkt. Under den tid som därefter förflutit har de argument som låg till grund för reformen förlorat mycket av sin tyngd, medan betydelsen av de historiska traditionerna fått en starkare betoning. Det har framkommit behov av ett mer nyanserat offentligt belöningssystem än det som nu gäller. De ökade internationella kontakterna har betydelse i sammanhanget. I praktiskt taget samtliga övriga länder i Europa finns ett officiellt ordensväsende som omfattar egna medborgare. Vidare har krav på särskilda utmärkelser inom sjö- och luftfart framförts vid flera tillfällen. Det finns således enligt utskottets mening anledning att utreda om det nuvarande belöningssystemet fyller samhällets behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna hedra personer som gjort särskilt förtjänstfulla insatser. Utskottet förordar därför att det offentliga belöningssystemet blir föremål för en översyn. Riksdagen bör med anledning av motionerna K809, K812, K820 och K822 som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande ordensväsendet m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:K809, 1991/92:K812, 1991/92:K820 yrkandena 1 och 2 och 1991/92:K822 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Allmänna helgdagar och flaggdagar (mom. 1)
Bengt Hurtig (v) anför:
Jag ansluter mig till den reservation som avgetts av de socialdemokratiska ledamöterna.