Allmänna arvsfonden

Betänkande 1989/90:SoU29

Socialutskottets betänkande
1989/90:SoU29

Allmänna arvsfonden

1989/90

SoU29

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1989/90:131 med redovisning
för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under
budgetåret 1988/89 samt de motioner som väckts med anledning av
skrivelsen. I betänkandet behandlas också några motioner om allmänna
arvsfonden från den allmänna motionstiden 1990.

Flera motionärer har ifrågasatt om regeringen när medel utdelats ur
fonden tillämpat fondens ändamålsbestämmelse på det i lagen avsedda
sättet. Utskottet kan konstatera att regeringen gett ändamålsparagrafen
en vid tolkning. Det går enligt utskottet av det redovisade materialet
inte att helt klarlägga om utdelningen av medlen till stat och kommun
skett i överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen. Utskottet erinrar
om att enligt lagen om allmänna arvsfonden skall stöd ur arvsfonden
inte beviljas för åtgärder som det åligger stat eller kommun att
bekosta. Utskottet betonar att arvsfondens medel huvudsakligen skall
användas för stöd till frivilliga och ideella insatser. Utskottet anser sig
mot denna bakgrund böra instämma i kraven att en översyn bör göras
av arvsfondens ändamålsbestämmelse. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks. Tre reservationer (m, fp och c
resp. c) har avgetts.

Regeringens skrivelse

Regeringen har genom skrivelse 1989/90:131 till riksdagen överlämnat
en redovisning för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden
under budgetåret 1988/89.

1 Riksdagen 1989190. 12 sami. Nr 29

Motioner

Motioner väckta med anledning av regeringens
skrivelse

1989/90:So44 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ärvdabalkens bestämmelser om allmänna arvsfonden,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring av
ansvaret för medelsfördelningen i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:So45 av Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade
regler för allmänna arvsfonden.

1989/90:So46 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändrade regler för allmänna arvsfonden.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1989/90:So230 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
om sådan ändring i lagen om allmänna arvsfonden att understöd ur
fonden skall utdelas av en utav riksdagen vald nämnd om nio personer
företrädande olika meningsriktningar.

1989/90:So251 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
allmänna arvsfondens stadgar skall följas intill dess en stadgeändring
skett,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts bl.a. om det oetiska i att ensidigt gynna politisk
verksamhet inom den socialdemokratiska s.k. rörelsen.

1989/90:So287 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändrade regler för allmänna arvsfonden.

Utskottet
Skrivelsen m.m.

Den grundläggande bestämmelsen om allmänna arvsfonden och dess
rätt till arv finns i 5 kap. ärvdabalken. Där sägs att om någon avlider
utan att efterlämna någon arvsberättigad eller testamentstagare skall
kvarlåtenskapen tillfalla allmänna arvsfonden. Egendom kan också
tillföras fonden genom gåva eller testamente.

Närmare bestämmelser om ändamålet och förvaltningen av arvsfondens
medel finns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden. Enligt 1

1989/90:SoU29

§ denna lag skall de medel sorn tillfaller fonden i arv eller genom gåva
eller testamente utan sammanblandning med andra medel förvaltas av
kammarkollegiet såsom en särskild fond för främjande av vård och
fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Understöd
ur fonden utdelas av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer (2 §).

Socialutskottet behandlade hösten 1989 en motion om allmänna arvsfonden
i vilken riktades kritik mot regeringens sätt att i vissa fall
tillämpa arvsfondens ändamålsbestämmelse. Med anledning av motionen
gav riksdagen regeringen till känna att en samlad redovisning av
hur allmänna arvsfondens medel används regelbundet bör lämnas till
riksdagen (1989/90:SoU3, rskr. 14). I betänkandet redovisades bakgrunden
till allmänna arvsfondens tillkomst och fondens nuvarande ändamålsbestämmelse
samt en mycket översiktlig redovisning av hur fondens
medel använts.

Regeringen har genom den nu avlämnade skrivelsen 1989/90:131 till
riksdagen överlämnat en redovisning för fördelningen av medel från
allmänna arvsfonden under budgetåret 1988/89. Redovisningen, som
upprättats inom socialdepartementet och barn- och ungdomsdelegationen,
innehåller en detaljerad sammanställning av alla bifellsbeslut
under budgetåret 1988/89. I skrivelsen redovisas också uppgifter om
allmänna arvsfondens förvaltning m.m.

När det gäller fördelningen av arvsfondens medel framgår av skrivelsen
att stöd enligt regeringens praxis utgår endast till juridiska personer,
t.ex. föreningar, stiftelser, organisationer eller kommuner. Stödet
har under budgetåret 1988/89 i huvudsak utgått till föreningar och
organisationer. I de fell stöd utgått till stat eller kommun har det,
enligt vad som anförs i skrivelsen, rört sig om verksamhet som innebär
förnyelse och utveckling. Regeringen har bifallit 234 ansökningar
motsvarande sammanlagt drygt 105 milj.kr. I syfte att stimulera till
utveckling av vissa betydelsefulla områden har regeringen också i
samband med beslut om uppdrag ställt medel till bl.a. statens handikappråds,
socialstyrelsens och handikappinstitutets förfogande.

Sedan 1987 har 30 milj.kr. årligen anvisats barn- och ungdomsdelegationen
för stöd till fostran av ungdom. Barn- och ungdomsdelegationens
medel ur allmänna arvsfonden har, enligt vad som redovisas i
regeringens skrivelse, huvudsakligen utgått till olika utvecklingsprojekt
och anläggningar för ungdomsverksamhet, t.ex. lägergårdar och scoutstugor.
Verksamhet för att nå ungdomar som inte tidigare varit verksamma
i föreningslivet har prioriterats särskilt. Barn- och ungdomsdelegationen
har under budgetåret 1988/89 bifallit 373 ansökningar motsvarande
sammanlagt drygt 28 milj.kr.

1989/90:SoU29

Arvsfondens ändamålsbestämmelse

1989/90:SoU29

I några motioner framförs kritik mot hur regeringen vid utdelning av
medel ur allmänna arvsfonden tillämpat arvsfondens ändamålsbestämmelse.

I motion 1989190:44 av Sten Svensson m.fl. (m) påtalas bl.a. att en
rad kommuner, landsting och statliga institutioner och myndigheter
har erhållit medel ur fonden. Av ärvdabalkens bestämmelser framgår
dock tydligt att understöd inte får lämnas för åtgärd vars bekostande
åligger stat och kommun. Motionärerna anser det ytterst allvarligt att
regeringen på detta sätt åsidosätter den lag som reglerar användningen
av fondens medel. Detta missgynnar de fristående handikapporganisationerna,
eftersom de måste konkurrera med landsting och myndigheter.
Motionärerna anser det viktigt att det görs en översyn av tolkningen
av ärvdabalken. Ett tillkännagivande om detta begärs i motionen
(yrkande I).

I motion 1989l90:So251 av Göthe Knutson (m) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om att allmänna arvsfondens stadgar skall följas
intill dess en stadgeändring skett (yrkande 1). Aven i denna motion
påtalas att bidrag mot gällande regler utgår till åtgärder som stat och
kommun skall bekosta. Motionären påtalar också att avsevärda medel
utdelats till organisationer som står socialdemokratin nära. Motionären
nämner Unga Örnar, Alvar och Gunnar Myrdals stiftelse samt föreningar
inom den socialdemokratiska pensionärsrörelsen. I motionen
hemställs vidare att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad som anförs i motionen om det oetiska i att ensidigt gynna
politisk verksamhet inom den socialdemokratiska rörelsen (yrkande
2).

Några motioner innehåller förslag till ändringar i arvsfondens ändamålsbestämmelse.
I motion 1989190:So46 av Karin Israelsson m.fl. (c) anförs
att det principiellt är felaktigt att medel från hela landet sammanförs
till en enda fond utan hänsyn till varifrån medlen kommit.
Eftersom medlen kommer från hela landet är det rimligt att man
regionalt har mer att säga till om när det gäller användningen. Huvuddelen
av medlen bör därför avsättas för kommunernas disposition.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om detta (yrkandet
delvis).

Liknande synpunkter framförs i motion 1989/90:So45 av Göran
Engström (c). Motionären anför att medlen även i fortsättningen bör
delas ut till ungdoms- och föreningsverksamhet men tillkomma föreningar
i den kommun där arvlåtaren var mantalsskriven. Motionen
mynnar ut i ett tillkännagivande till regeringen (yrkandet delvis).

Även motion 1989/90:So287 av Kjell Ericsson m.fl. (c) innehåller
liknande tankegångar. Motionärerna föreslår en femårig försöksverksamhet,
där en avsevärd del av arvsfondens medel tillförs en kommunal
fond. Vid överföringen till den kommunala fonden skall beaktas
hur stor del av medlen som influtit från resp. kommun. I motionen
begärs ett tillkännagivande om vad som anförts i motionen om ändrade
regler för allmänna arvsfonden (yrkandet delvis).

Fonden hade ursprungligen till ändamål att främja barns och ungdoms
vård och fostran. Detta kom att gälla fram till år 1969 då riksdagen
biföll en proposition (1969:281) om att bidrag skulle kunna utgå också
till omsorg om handikappade. I den nämnda propositionen erinrade
departementschefen om att ändamålet alltsedan fondens tillkomst varit
att främja barns och ungdoms vård och fostran. Han erinrade också
om att bidrag inte får lämnas för åtgärder som det åligger stat eller
kommun att bekosta. Departementschefen konstaterade att det allmännas
insatser på barn- och ungdomsvårdens områden ökat avsevärt
under de senaste decennierna, vilket fatt till följd att staten och
kommunerna helt eller delvis övertagit ansvaret för olika verksamheter
som tidigare har fatt understöd av arvsfondsmedel. Han konstaterade
också att socialförsäkringssystemets utbyggnad, studiefinansieringens
omläggning och den allmänna välståndsökningen minskat behovet av
vissa slag av stödåtgärder till förmån för enskilda personer. Enligt
departementschefen hade denna utveckling påverkat inriktningen av
arvsfondens bidragsverksamhet. Vissa bidragsändamål hade helt eller
delvis försvunnit och andra ändamål hade i stället kunnat tillgodoses i
större utsträckning. Departementschefen konstaterade att tyngdpunkten
under 1960-talet kommit att ligga på barnstugor och ungdomslokaler.

I propositionen anfördes att bidrag ur fonden liksom tidigare inte
borde lämnas för åtgärder som det "åligger stat eller kommun att
bekosta". T.ex. borde arvsfondsbidrag i princip inte lämnas till sjukvårdsändamål
och inte heller andra former av sluten vård. Bara i
undantagsfall borde arvsfondsmedel användas för ändamål som kan finansieras
med stöd från det allmänna i annan ordning, exempelvis
genom lån eller bidrag ur särskilda av statsmedel bekostade fonder.
Sammanblandningen mellan olika stödformer skulle enligt propositionen
medföra svårigheter att överblicka och planera verksamheten.

Första lagutskottet fann den avgränsning som gjorts bl.a. i fråga om
att understöd inte skall utgå till sådant som det åligger stat eller
kommun att bekosta riktig och ändamålsenlig. Förslag i en motion om
att undanta bidrag till barnstugor och handikappvård avvisades av
utskottet.

Vad gäller bidrag till politiska organisationer, som enligt tidigare
regler inte kunnat erhålla bidrag, hade den utredning som föregått
1969 års proposition förordat att denna princip även i fortsättningen
skulle upprätthållas. Departementschefen ansåg emellertid att det förhållandet
att en organisation har ett politiskt syfte inte borde utesluta
den från möjligheten att fa bidrag ur fonder för verksamhet som ligger
inom ramen för fondens ändamål. Han erinrade om att politiska
organisationer hade möjlighet att fa statligt och kommunalt stöd till
viss ungdomsverksamhet i samma utsträckning och på samma villkor
som andra organisationer.

Lagrådet anförde beträffande bidrag till politiska organisationer att
det inte kunde förorda den av departementschefen föreslagna ändringen
av dittills gällande princip att politiska organisationer inte borde
erhålla understöd från arvsfonden. Enligt lagrådets mening kunde

1989/90: So U 29

allmänhetens förtroende för arvsfonden komma att minskas och den
misstanken uppstå att fondens medel — direkt eller indirekt — kan
komma att användas till politisk verksamhet som enligt sakens natur
är kontroversiell.

Departementschefen anförde för sin del att de politiska organisationerna,
förutom sin politiska verksamhet, utvecklar en bred aktivitet
med åtskilliga inslag som ingalunda är kontroversiella och som helt
faller inom ramen för sådana ungdomsvårdande syften som arvsfonden
är till för att tillgodose, t.ex. studieverksamhet, information om narkotikaproblem
m.m.

Under riksdagsbehandlingen yrkades i motioner avslag på förslaget
vad gäller politiska organisationer. Första lagutskottet (1LU 1969:57)
tillstyrkte propositionen i dess helhet. Riksdagen följde utskottet (rskr.
238).

Frågan om allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelser har därefter
vid flera tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling (se bl.a. SoU
1981/82:8, 1985/86:3 och 11 samt 1986/87:18). Riksdagen har därvid
avvisat motionsförslag om att fondens ändamål skulle utvidgas till att
avse även insatser för de äldre. I betänkandet 1988/89:SoU6 inskärpte
utskottet att fondens medel endast får användas för ändamål som
främjar vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om
handikappade (s. 37). Uttalandet gjordes med anledning av att regeringen
i prop. 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet aviserat att
10 milj.kr. årligen under två år skulle avsättas från allmänna arvsfonden
för förnyelsearbete syftande till en utveckling av anhörigvård. 1
1989/90:SoU3 erinrade utskottet om de regler som gäller för stöd ur
allmänna arvsfonden. Utskottet framhöll att stöd inte skall beviljas för
åtgärder som det åligger stat eller kommun att bekosta och att arvsfondens
medel huvudsakligen skall användas för stöd till frivilliga och
ideella insatser.

Riksdagens revisorer påbörjade under år 1989 en granskning av
handläggningen inom socialdepartementet och barn- och ungdomsdelegationen
av ärenden rörande allmänna arvsfonden, bl.a. avseende
redovisning. Denna granskning kommer enligt vad som uppgivits av
revisorerna att fullföljas.

Konstitutionsutskottet har i samband med årets granskning av regeringsärendenas
handläggning även granskat om understöd lämnats ur
allmänna arvsfonden för åtgärder vars bekostnad åligger stat eller
kommun. Utskottet har också prövat frågan om det är förenligt med
gällande regler att utdela understöd till politiska organisationer.
Granskningen redovisas i betänkandet 1989/90:KU30.

Socialdepartementet har med anledning av granskningen i promemorior
som tillställts konstitutionsutskottet gjort vissa förtydliganden beträffande
de understöd som delats ut. När det gäller kommunala
utvecklingsprojekt redovisas bl.a. att fem kommunala utvecklingsprojekt
erhållit stöd under budgetåret 1988/89 med totalt 1,9 milj.kr. som
avsett verksamheter som det inte enligt lag eller författning åligger
kommunerna att bekosta. Samverkansprojektet mellan föreningar och
förvaltningar i Rosengård i Malmö, Stockholms socialförvaltnings lä -

1989/90:SoU29

gerverksamhet i Värmland med s.k. utsatta ungdomar samt Stockholms
skolors centralförvaltnings ungdomsprojekt i Tensta/Rinkeby (sommarkurs
och läger för nyinflyttade invandrarbarn) är enligt promemorian
alla s.k. pilotprojekt. Kållereds fritidsgård har fått en mindre summa
för att bedriva ett miljöprojekt i Sandsjöbacka naturreservat. Fritidsgården
skall samarbeta med en nybildad miljöförening på orten. Detta
projekt ligger enligt vad som anförs i promemorian inom vad som kan
anses åligga kommunen enligt lag eller författning.

I en promemoria med kommentarer till det stöd som utdelats av
barn- och ungdomsdelegationen anförs att barn- och ungdomsdelegationen
under två år stött utvecklingen av ungdomsforskningen genom
att bevilja stöd till bildandet av sex olika centra för ungdomsforskning.
Stödet har utgått för en tvåårig försöksverksamhet och avser s.k.
miljöstöd. Avsikten med miljöstödet har enligt promemorian varit att
stimulera till möten mellan tvär- och flervetenskapliga ungdomsforskare.
Däremot har miljöstödet inte varit avsett att finansiera forskningsprojekt.

I en promemoria om understöd som ställts till socialstyrelsens
förfogande för försöksverksamhet och förnyelsearbete beträffande närstående
redovisas bl.a. att regeringen genom beslut den 8 september
1988 ställt ett belopp om 10 milj.kr. ur allmänna arvsfonden till
socialstyrelsens förfogande för budgetåret 1988/89 för försöksverksamhet
och förnyelsearbete beträffande stöd till närstående. Bakgrunden
till beslutet var bl.a. upprepade önskemål från handikapporganisationernas
sida om utveckling av stödet till anhöriga och närstående för att
möjliggöra för svårt handikappade personer att bo i normalt boende.
Liknande önskemål hade framförts av pensionärsorganisationerna. Det
har då framför allt handlat om den svåra situationen för närstående till
åldersdementa. Promemorian hänvisar bl.a. till uttalandena i proposition
1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet. 1 promemorian
redovisas vidare att regeringen den 8 februari 1990 fattat ett andra
beslut om att ställa ytterligare 10 milj.kr. till socialstyrelsens förfogande.
Understödet till försöksverksamhet med förnyelsearbete beträffande
stöd till närstående har avsett människor med funktionshinder — barn,
ungdomar, vuxna och äldre. Redan av det första beslutet framgick,
framhålls det i promemorian, att det var fråga om en tvåårig satsning.
Socialutskottets uttalande i betänkandet 1988/89:SoU6 innebar inte
något hinder för ett följdbeslut om ytterligare 10 milj.kr. Eftersom
försöksverksamheten också bedömdes felia inom området omsorger
om handikappade, däribland äldre med funktionshinder, innebar detta
enligt promemorian inte någon utvidgning av arvsfondens ändamål.

I promemorian framhålls att medel från allmänna arvsfonden inte
utgår till allmän verksamhet för äldre, där syftet t.ex. är att åstadkomma
gemenskap och en rikare och mer meningsfylld ålderdom. Däremot
utgår medel till omsorg om handikappade vilket i vissa fell
innebär att äldre personer med handikapp på grund av skador eller
sjukdom omfattas av projekt som får stöd från arvsfonden. Det framhålls
i promemorian att verksamheterna inom handikappområdet som
regel inte är förbehållna handikappade under 65 år. Vissa projekt är

1989/90:SoU29

dock inriktade på t.ex. barn eller ungdomar eller förtidspensionärer,
men arvsfonden har också vid ett antal tilllällen beviljat medel till
verksamheter som i första hand varit inriktade på äldre handikappade.

I promemorian framhålls också att bidrag till verksamheter med
huvudsaklig inriktning på äldre handikappade haft en marginell omfattning.

Av socialdepartementets promemorior framgår att ca 7,5 milj.kr. har
utgått under budgetåret 1988/89 som understöd för barn och ungdom
till organisationer av typ Unga Örnar, Vi unga. Aktiv ungdom, Non
Fighting Generation m.fl. Politiska organisationer har fått 409 000 kr.

Konstitutionsutskottet uppmärksammar i sitt betänkande de två regeringsbesluten
om stöd ur allmänna arvsfonden till försöksverksamhet
med förnyelsearbete beträffande stöd till närstående. Utskottet konstaterar
att regeringen fattade det första beslutet den 8 september 1988,
alltså innan riksdagen hade behandlat proposition 1987/88:176 om
äldreomsorgen inför 90-talet. Konstitutionsutskottet erinrar om att
socialutskottet vid beredningen av regeringens förslag i den nämnda
propositionen påtalat att fondens medel endast får användas för ändamål
som främjar vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg
om handikappade. Socialutskottet godtog dock i sin hemställan de i
propositionen förordade riktlinjerna. Konstitutionsutskottet anser att
regeringen bort avvakta riksdagens prövning innan beslutet fattades.

Med hänvisning till socialutskottets pågående beredning om en
förbättrad redovisning av utdelningar ur allmänna arvsfonden och till
den granskning av handläggningen inom socialdepartementet av ärenden
rörande allmänna arvsfonden som riksdagens revisorer påbörjade
under 1989 avstår konstitutionsutskottet från att göra något särskilt
uttalande.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet kan inledningsvis konstatera att regeringen genom den aktuella
skrivelsen efterkommit riksdagens önskemål om en redovisning
för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden.

Flera motionärer har ifrågasatt om regeringen när medel utdelats ur
fonden tillämpat fondens ändamålsbestämmelse på det i lagen avsedda
sättet. Utskottet kan konstatera att regeringen gett ändamålsparagrafen
en vid tolkning. Det går enligt utskottet av det redovisade materialet
inte att helt klarlägga om utdelningen av medlen till stat och kommun
skett i överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen. Som utskottet
vid flera tillfällen har framhållit stadgar lagen om allmänna arvsfonden
att stöd ur arvsfonden inte skall beviljas för åtgärder som det åligger
stat eller kommun att bekosta. Utskottet har också betonat att arvsfondens
medel huvudsakligen skall användas för stöd till frivilliga och
ideella insatser. Utskottet anser sig mot denna bakgrund böra instämma
i kraven i främst motion So44 (m) att en översyn nu bör göras av
arvsfondens ändamålsbestämmelse. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna So44 (m) yrkande 1 och So251 (m) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1989/90: SoU29

Utskottet är däremot inte berett att ställa sig bakom kraven i andra
motioner (c) att medlen skall avsättas för eller tillfalla verksamheter i
den kommun där arvlåtaren var mantalsskriven. Utskottet avstyrker
därför motionerna So46 (c), So45 (c) och So287 (c) i här aktuella
delar.

I motion So251 (m) anförs bl.a. att regeringen särskilt gynnat sådan
politisk verksamhet som står nära socialdemokratin. Konstitutionsutskottet
har vid sin granskning av regeringens handläggning av arvsfondsärendena
hänvisat till den granskning som görs av riksdagens
revisorer om den utdelning som skett till politiska organisationer varit
i överensstämmelse med fondens ändamålsbestämmelse. Socialutskottet
har inte något underlag för ett sådant tillkännagivande som efterlyses i
motion So251 (m). Yrkande 2 i motionen avstyrks därför.

Rätten att besluta om utdelning av arvsfondens medel

Sorn framgått av den tidigare redovisningen skall enligt 2 § lagen om
allmänna arvsfonden understöd ur fonden delas ut av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer.

Av regeringens skrivelse 1989/90:131 framgår att regeringen sedan
1987 anvisat 30 milj.kr. årligen till barn- och ungdomsdelegationen för
stöd till fostran av ungdom. Med ungdomar avses i detta sammanhang
åldrarna 7—25 år. Den 15 februari 1990 beslutade regeringen att
delegationen fr.o.m. budgetåret 1989/90 skall anvisas 25 % av de medel
ur allmänna arvsfonden som är disponibla för utdelning. Av skrivelsen
framgår vidare att regeringen, i syfte att stimulera till utveckling av
vissa betydelsefulla områden, i samband med beslut om uppdrag ställt
medel till bl.a. statens handikappråds, socialstyrelsens och handikappinstitutets
förfogande.^Enligt dessa uppdrag skall myndigheterna informera
om behovet av utvecklingsarbete och möjligheter att söka stöd,
administrera ansökningar, bevilja medel, utvärdera utvecklingsarbetet
samt verka för spridning av erfarenheterna.

Flera motioner innehåller förslag om att beslut om understöd ur
fonden skall flyttas över till något fristående organ.

I motion 1989/90:So44 (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om förändring av ansvaret för medelsfördelningen i
enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2). Motionärerna
anser att ansvaret för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden
bör flyttas från regeringen resp. barn- och ungdomsdelegationen. I
stället skulle fördelningen kunna ombesörjas av ett av riksdagen utsett
råd, som genom en bred sammansättning skulle ge ansökningarna en
vidare belysning och genom en mer samvetsgrann tolkning av bestämmelserna
bättre skulle motsvara fondens syften.

Liknande synpunkter framförs i motion 1989/90:So230 av Allan
Ekström (230). Motionären föreslår en av riksdagen utsedd nämnd om
förslagsvis nio personer.

Som framgått i det föregående föreslås i motion So46 (c) en ändring
i arvsfondens ändamålsbestämmelse så att huvuddelen av medlen avsätts
för kommunernas disposition. Motionärerna anser att en av

1989/90: SoU29

riksdagen utsedd nämnd bör handha utdelningen av medel från arvsfonden
i stället för regeringen och begär ett tillkännagivande till
regeringen om detta (yrkandet delvis).

Aven i motion So45 (c) finns förslag om en ändring av arvsfondens
ändamålsbestämmelse så att fondens medel i fortsättningen bör tillkomma
föreningar i den kommun där arvlåtaren var mantalsskriven.
Motionären anser att företrädare för kommunen bäst bör känna till
behovet hos dem som söker bidragen och att det lämpligaste vore att
överföra både förvaltning och fördelning i sin helhet till den kommunala
nivån. Motionären begär ett tillkännagivande om detta (yrkandet
delvis).

Liknande synpunkter framförs även i motionerna So287 (c) (yrkandet
delvis). Motionären anser att förvaltningen inklusive beviljandet av
understöd ur fonden bör ligga på resp. kommuns kommunstyrelse.

Även formerna för handläggningen av arvsfondsärendenas handläggning
behandlades i samband med 1969 års utvidgning av fondens
ändamålsbestämmelse. I direktiven för den utredning som föregick
propositionen ingick att formerna för ärendenas handläggning borde
prövas och möjligheterna att delegera beslutanderätten övervägas. Utredningen
ansåg att man borde behålla ordningen att det är regeringen
som beslutar om bidrag ur arvsfonden men att regeringen i vissa
ärenden borde få möjlighet att delegera beslutanderätten till underordnad
myndighet.

I denna fråga uttalade departementschefen följande (prop. s. 45).

För egen del anser jag det vara betydelsefullt att bidragsgivningen
ligger i händerna på ett organ som har god överblick över hela det fält
inom vilket bidrag kan komma i fråga och därigenom får möjlighet att
väga olika behov mot varandra och mot tillgängliga resurser. Detta
talar för att beslutanderätten borde ligga kvar hos Kungl. Maj:t. Det
sagda utesluter emellertid inte att bidragsgivningen i vissa fall delegeras
till underordnad myndighet. Jag anser att möjlighet därtill bör införas.
Sålunda bör delegation kunna komma i fråga i vissa klart avgränsade
typer av ärenden, där en fast praxis för bidragsgivningen har utbildats
hos Kungl. Maj:t. — — — I samband med delegation bör de allmänna
principerna för bidragsgivningen anges, och vidare bör vederbörande
myndighet få en bestämd ekonomisk ram att hålla sig inom.

Första lagutskottet (1LU 1969:37) gjorde inte något särskilt uttalande i
denna del. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan
(rskr. 1969:238).

Frågan om vem som skall besluta om understöd ur allmänna arvsfonden
behandlades också i socialutskottets betänkande 1989/90:SoU3. I
en motion hade föreslagits att beslut rörande understöd ur fonden i
stället för av regeringen skall fattas av en oberoende styrelse med
parlamentarisk förankring. Utskottet var inte berett att ställa sig bakom
kraven på att uppgiften att pröva frågor om anslag ur allmänna
arvsfonden skall föras över till en särskild, parlamentariskt tillsatt
styrelse. Utskottet erinrade dock om de uttalanden som gjorts i olika
sammanhang om betydelsen av att minska antalet detaljärenden i
regeringen och departementen. Utskottet ansåg att detta synsätt givetvis

1989/90:SoU29

gör sig gällande även beträffande regeringens befattning med ärenden
om bidrag ur allmänna arvsfonden. Utskottet fann skäl att i sammanhanget
peka på den möjlighet till delegering av beslutanderätten som
finns enligt 2 § lagen om allmänna arvsfonden. Med hänvisning till det
anförda avstyrkte utskottet det då aktuella motionsyrkandet. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1989/90:14).

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har även tidigare behandlat motionsyrkanden om att beslut
rörande understöd ur allmänna arvsfonden i stället för av regeringen
skall fattas av en styrelse eller nämnd med parlamentarisk förankring.
Utskottet har avstyrkt sådana motionskrav. Utskottet finner inte någon
anledning att ändra inställning i frågan. Det finns dock anledning att
på nytt erinra om det uttalande som utskottet gjorde i betänkandet
1989/90:SoU3 om att regeringen i syfte att minska antalet detaljärenden
i regeringen och i departementen bör beakta de möjligheter till
delegering av beslutanderätten som finns enligt 2 § lagen om allmänna
arvsfonden.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So44 (m) yrkande 2
och So230 (m). Utskottet avstyrker även motion So46 (c) i motsvarande
del.

Utskottet har i det föregående avstyrkt motionsyrkanden om att
medel skall återföras till kommunen där arvlåtaren var mantalsskriven.
Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom krav på att frågor om
anslag ur allmänna arvsfonden skall prövas av kommunerna. Därför
avstyrker utskottet motionerna So45 (c) och So287 (c) i aktuella delar.

Vad slutligen gäller utformningen av kommande redovisningar för
användningen av arvsfondsmedlen anser utskottet att en fylligare analytisk
redogörelse från regeringen behövs för utskottets granskning. Det
skulle också vara till fördel för granskningen om regeringen även
redovisade den kommande inriktningen av stödet. Utskottet förutsätter
att regeringen beaktar dessa synpunkter utan något tillkännagivande
från riksdagens sida.

Regeringens skrivelse bör i övrigt inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utdelning av medel lill stat och kommun

att riksdagen med anledning av regeringens skrivelse och motionerna
1989/90:So44 yrkande 1 och 1989/90:So251 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande återförande av medel till arvlätarens kommun

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So46 delvis,
1989/90:So45 delvis och 1989/90:So287 delvis,

res. 1 (c)

3. beträffande utdelning av medel till politiska organisationer
att riksdagen avslår motion 1989/90:So251 yrkande 2,

1989/90: SoU29

4. beträffande en parlamentarisk nämnd för utdelning av arvsfondsmedel att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:So44 yrkande 2,

1989/90:So230 och 1989/90:So46 delvis,

res. 2 (m, fp, c)

5. beträffande överförande av beslutanderätt till kommunerna
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So45 delvis och

1989/90:So287 delvis,

res. 3 - villk. I

6. att riksdagen beslutar att regeringens skrivelse i övrigt inte
skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1990
På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

Närvarande: Bo Holmberg (s). Anita Persson (s), Sten Svensson (m),
Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck
(m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund
(s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa
Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson
(s) och Ulla Orring (fp).

Reservationer

1. Återförande av medel till arvlåtarens kommun
(mom. 2)

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet
är" och slutar med "aktuella delar." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det vid utdelning av
medel ur allmänna arvsfonden bör tas större hänsyn till varifrån
medlen kommit. Utskottet anser att vid översynen av ändamålsparagrafens
utformning också bör övervägas möjligheterna att återföra en del
av medlen till den kommun där arvlåtaren var bosatt.

Även detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande återförande av medel till arvlåtarens kommun
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:So46 delvis och med
anledning av motionerna 1989/90:So45 delvis och 1989/90:So287
delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1989/90:SoU29

2. En parlamentarisk nämnd för utdelning av
arvsfondsmedel (mom. 4)

Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck (m), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c) och
Ulla Orring (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "i motsvarande del." bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det skulle innebär stora fördelar om beslutanderätten
rörande arvsfondsmedel fördes över till en särskild nämnd med
parlamentarisk förankring. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande en parlamentarisk nämnd för utdelning av arvsfondsmedel att

riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So44 yrkande
2, 1989/90:So230 och 1989/90:So46 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Överförande av beslutanderätt till kommunerna
(mom. 5)

Under förutsättning av bifall till reservation I
Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "i aktuella delar." bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att de medel som har återförts till kommunen bör
fördelas av en av kommunen utsedd nämnd. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna So45 (c) delvis och So287 (c)
delvis som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande överförande av beslutanderätt till kommunerna
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So45 delvis
och 1989/90:So287 delvis som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1989/90:SoU29

gotab 96760, Stockholm 1990