Socialutskottets betänkande2001/02:SOU12

Äldrepolitik

Sammanfattning

I     betänkandet     behandlas     ett    hundratal
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001.
Utskottet avstyrker samtliga motioner  främst  med
hänvisning  till  den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken och Äldreberedningens arbete samt med
hänvisning       till      utskottets       tidigare
ställningstagande.
I ärendet finns 42 reservationer och tre särskilda
yttranden.

Vid sammanträdet den 14 februari 2002 fick utskottet
information från Länsstyrelsen  i  Stockholms län om
Operation Äldreomsorg. Operation Äldreomsorg har som
mål  att  i  bred  samverkan mellan myndigheter  och
forskning utnyttja gemensamma  resurser  och  därmed
bidra   till   förbättringar   i   enlighet  med  de
nationella målen för äldreomsorgen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Ytterligare mål för äldrepolitiken

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So239
yrkande 1 och 2001/02: So347 yrkande 1.
Reservation 1 (c)

2. Inriktningen av äldrepolitiken

Riksdagen    avslår    motionerna   2001/02:So3
yrkandena    1,    3    och   4,   2001/02:So203,
2001/02:So239  yrkande 5,  2001/02:So263  yrkande
10,  2001/02:So302   yrkande   1,  2001/02:So464,
2001/02:So509     yrkande    3,    2001/02:So520,
2001/02:So613 yrkandena 1, 2, 10 och 12, 2001/02:
So630 yrkande 8 och 2001/02:Sf402 yrkande 7.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (v)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (mp)

3. Utvärdera ädelreformen

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So610 yrkande
1.

4. Äldrepeng

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
5,   2001/02:So205,  2001/02:So630   yrkande   3,
2001/02:So637  yrkande  4,  2001/02:Sk288 yrkande
15,  2001/02:Sk433  yrkande  3  och  2001/02:N319
yrkande 13.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (fp)

5. Obligatorisk äldreförsäkring m.m.

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So3  yrkandena
6, 14 och 15.
Reservation 10 (m)

6. Frivilligverksamhet m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So263
yrkande   3,   2001/02:So613   yrkande   13   och
2001/02:So630 yrkande 5.
Reservation 11 (v, kd)
Reservation 12 (fp)

7. Kommunernas yttersta ansvar m.m.

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So3 yrkandena
2, 7 och 13.
Reservation 13 (m)

8. Äldreboenden m.m.

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So285,
2001/02:So356 yrkandena  1  och  3, 2001/02:So613
yrkande 11 och 2001/02:So630 yrkandena 6 och 7.
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (fp)

9. Konkurrensutsättning m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So239
yrkande 4, 2001/02:So263 yrkande 9, 2001/02:So345
yrkande 3 och 2001/02:So588.
Reservation 16 (v)
Reservation 17 (c)

10. Tillsynsverksamheten

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
12 och 2001/02: So297.
Reservation 18 (m)

11. Ny lag för äldreomsorgen

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So263  yrkande
7.
Reservation 19 (v)

12. Lex Sarah

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So263 yrkande
8.
Reservation 20 (v)

13. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So263
yrkandena  2  och  4,  2001/02:So485  yrkande  2,
2001/02:So610 yrkande 2,  2001/02:So613 yrkande 6
och 2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13.
Reservation 21 (v)
Reservation 22 (kd)
Reservation 23 (fp)

14. Tillgänglighet

Riksdagen  avslår motion 2000/01:So239  yrkande
6.
Reservation 24 (m, kd, c, fp)

15. Demensvård m.m.

Riksdagen   avslår    motionerna    2001/02:So3
yrkandena   2022,  2001/02:  So263  yrkande   6,
2001/02:So286,  2001/02:So347 yrkande 5, 2001/02:
So609 yrkandena 3 och 5 och 2001/02:So613 yrkande
7.
Reservation 25 (m)
Reservation 26 (v)
Reservation 27 (kd)

16. Rättsskydd för dementa

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
19,  2001/02:So240   yrkande   19,  2001/02:So263
yrkande 5, 2001/02:So339 och 2001/02: So444.
Reservation 28 (m)
Reservation 29 (v)
Reservation 30 (c)

17. Hemsjukvård

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf256 yrkandena
2 och 3.
Reservation 31 (fp)

18. Hemtjänst

Riksdagen avslår motion 2001/02:So485 yrkande 1
och 2001/02:So630 yrkande 12.
Reservation 32 (kd, fp)

19. Avdragsrätt för hushållsnära tjänster

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
23,  2001/02:So362  yrkande  3 och  2001/02:So613
yrkande 9.
Reservation 33 (m, kd, c, fp)

20. Förebyggande folkhälsoarbete

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So287,
2001/02:So347  yrkande   4,   2001/02:So381   och
2001/02:MJ518 yrkande 18.
Reservation 34 (kd)
Reservation 35 (mp)

21. Äldreminister m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So613 yrkandena
3 och 4.
Reservation 36 (kd)

22. Äldreombudsmän

Riksdagen  avslår  motionerna 2001/02:So335 och
2001/02:So630 yrkande 4.
Reservation 37 (fp)

23. Personalutveckling, rekrytering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So3 yrkande
24,   2001/02:So239  yrkande   7,   2001/02:So263
yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2, 2001/02:So356
yrkande  2,  2001/02:So366  yrkandena  1  och  2,
2001/02: So452 och 2001/02:So630 yrkande 16.
Reservation 38 (m)
Reservation 39 (v)
Reservation 40 (kd)
Reservation 41 (c)
Reservation 42 (fp)  delvis

24. Forskning

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:So630 yrkande
17.
Reservation 42 (fp)  delvis

Stockholm den 19 mars 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet: Ingrid
Burman  (v),  Chris  Heister (m), Susanne  Eberstein
(s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s),
Leif Carlson (m), Lars  U  Granberg  (s),  Elisebeht
Markström   (s),   Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann  (fp), Lars  Elinderson  (m),  Tullia  von
Sydow (s), Lena  Olsson  (v),  Rosita Runegrund (kd)
och Marianne Samuelsson (mp).

2001/02

SoU12

Utskottets överväganden



Äldrepolitikens mål och inriktning
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motioner om  ytterligare
mål för äldrepolitiken.  Riksdagen  bör  även
avslå    motioner    om    inriktningen    av
äldrepolitiken.  Utskottet  hänvisar  till de
nationella målen för äldrepolitiken och  till
Äldreberedningens   arbete.   Riksdagen   bör
vidare   avslå   motioner  om  äldrepeng  och
obligatorisk  äldreförsäkring   m.m.   Jämför
reservationerna 2, 8, 10 och 13 (m), 3 och 16
(v), 4 och 14 (kd), 1, 5 och 17 (c), 6, 9, 12
och 15 (fp), 7 (mp) och 11(v, kd).

Motioner

I  motion  So3  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivanden  om  vad i motionen anförs om dels
avsaknad av valfrihet och  brister  i  äldreomsorgen
(yrkande 1), dels om rätten till omsorg  för den som
är  i  behov  av sådan (yrkande 3), dels om reformer
för   valfrihet,    alternativ    och   kvalitet   i
äldreomsorgen  (yrkande  4),  dels  om   att  skilja
produktion  och  finansiering  av  äldreomsorgen  åt
(yrkande 6), dels om kommunernas yttersta ansvar för
att äldreomsorg finns tillgänglig (yrkande  7), dels
om  rätten  att  överklaga  biståndsbedömningen  via
förvaltningsbesvär    (yrkande    13),    dels    om
äldreomsorgens långsiktiga finansiering (yrkande 14)
och  dels om en utredning om äldreomsorgens framtida
finansiering   (yrkande   15).   Vidare  begärs  att
riksdagen beslutar att socialtjänstlagen utformas så
att  rätten att flytta till annan kommun  garanteras
(yrkande   2).   Riksdagen   bör  också  begära  att
regeringen  lägger  fram  förslag   till  ändring  i
socialtjänstlagen  innebärande ökad valfrihet  genom
en  nationellt  samordnad   äldrepeng  (yrkande  5).
Motionärerna vill ha en grundläggande  förnyelse  av
den  gemensamt  finansierade  äldreomsorgen. De vill
att staten i stället för kommunerna  skall  stå  för
finansieringen  av äldreomsorgen genom en äldrepeng.
Ansvaret för biståndsbedömning och vårdtyngdsmätning
skall  följa  betalningsansvaret.  Resurserna  skall
följa den äldre.  Den omsorgsgivare den äldre väljer
erhåller äldrepengen. Detta skapar valfrihet för den
äldre att flytta dit  han  eller  hon  vill  och att
välja  omsorg  efter  egna  preferenser. Det gör det
också möjligt för äldre med omsorgsbehov  att vistas
temporärt i annan kommun. Motionärerna anser att det
viktiga är att valfriheten öppnar för en mängd olika
omsorgsgivare som förmår att tillföra varje  enskild
människa   med   behov   av   omsorg  ett  mervärde.
Kommunerna skall alltid ha det yttersta ansvaret för
att omsorg finns tillgänglig för alla som är i behov
av  den.  Den  statliga finansieringen  innebär  att
kommunernas drift av äldreomsorg blir intäktsstyrd i
stället    för    budgetstyrd.    Slutligen    anser
motionärerna att en parlamentarisk beredning snarast
bör tillsättas med  uppgift att komma med förslag på
hur  äldreomsorgens finansiering  långsiktigt  skall
lösas  för  att,  likt  pensionsuppgörelsen, söka en
uppgörelse som håller över tid och över val.

I  motion  Sk288  av Bo Lundgren  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivande  om   vikten  av  flexibilitet  och
individuella  lösningar inom  äldrevården  också  på
landsbygden   och   i   glesbygden   (yrkande   15).
Motionärerna  anför  att  med  den  äldreomsorg  som
erbjuds i dag riskerar  bl.a.  äldre  i glesbygd att
tvingas  anpassa  sig  till de lösningar som  ges  i
tätorten.   En   äldrepeng   skulle   skapa   större
flexibilitet.

I motion Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
begärs tillkännagivande om vad  i motionen anförs om
äldrepeng (yrkande 3). Motionärerna  anför  att  den
äldre   som  behöver  omsorg  bör  få  disponera  en
äldrepeng.

Också i  motion  So205 av Maud Ekendahl (m) begärs
tillkännagivande om införandet av en omsorgspeng för
personer   som   behöver   hjälp   av   hemtjänsten.
Motionären anför bl.a.  att  om  en  omsorgspeng som
följer    den    enskilde    införs    skulle   inte
sommarkommuner  drabbas av extra kostnader  för  dem
som tillfälligt vill vistas i kommunen.
I motion N319 av  Margareta  Cederfelt  m.fl.  (m)
begärs tillkännagivande om äldreomsorg (yrkande 13).
Motionärerna  vill införa en äldreomsorgspeng så att
äldre skall kunna välja boende och omsorgsgivare.

I  motion  So203   av  Rolf  Gunnarsson  (m)  begärs
tillkännagivande om  vad  i  motionen  anförs  om de
äldres  villkor. Motionären anser att de äldre måste
ses som en  resurs.  Många  äldre  vill hjälpa till.
Samhället   måste   välkomna  och  stödja   enskilda
alternativ.

I motion So263 av Gudrun  Schyman  m.fl.  (v) begärs
tillkännagivande      om      ett     förbud     mot
konkurrensutsättning  och utförsäljning  av  enheter
till vinstdrivande företag (yrkande 9). Motionärerna
anför  att  konkurrensutsättningen   på  många  håll
bidragit  till  kortsiktighet vad gäller  planering,
minskat engagemang  och  utveckling  av innehållet i
vården,  eftersom  varje ansvarig vet att  tiden  är
begränsad. Motionärerna  anser  att  äldreomsorgen i
huvudsak  skall  bedrivas  i kommunal regi  och  att
resurser skall läggas på utveckling  av innehållet i
äldreomsorgen.             Utredningen            av
konkurrensutsättningens effekter  bör  få  i uppdrag
att     se    över    möjligheten    att    förbjuda
konkurrensutsättning och försäljning av enheter inom
äldreomsorgen till vinstdrivande företag.

Samma yrkande finns också i motion So345 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) (yrkande 3).

I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden
dels om behovet av en medveten strategi för att möta
det demografiskt  förändrade  samhällets  nya  behov
(yrkande  1),  dels  om  vikten  av att genom aktiva
åtgärder  och  attitydpåverkan  stärka   de   äldres
delaktighet och inflytande i samhället (yrkande  2).
Motionärerna anför att den växande andelen äldre bör
betraktas  som  ett gemensamt samhällsansvar och som
en  resurs att ta  till  vara.  Äldre  behöver  vara
representerade   i   beslutande   församlingar   för
samhällsliv och olika verksamheter skall utformas så
att  de svarar mot äldres behov och önskemål. Vidare
begärs tillkännagivanden om att stimulera nya former
för äldreboende  (yrkande  11) och om att stärka den
enskildes möjligheter att välja  utförare  av  vård,
omsorg  och service (yrkande 12). Motionärerna anför
att  det krävs  en  medveten  bostadsplanering  från
samhällets  sida  för  att  möta den växande andelen
äldre  och  deras behov. Mångfald  och  innovationer
skall stimuleras  på  detta område. Kvarboende skall
förlängas genom bostadsanpassningsbidrag. Nästa steg
kan vara seniorboende.  Ett  sätt  att  hitta  andra
former  för  äldreomsorgen  är, enligt motionärerna,
att släppa in producent- och  konsumentkooperativ  i
planeringen  och vid tillkomsten av nya enheter. Den
enskildes  möjlighet   att   välja   utförare  skall
stärkas. Konkurrensutsättningen måste  dock  präglas
av  mycket  strikt kvalitetskontroll och fortlöpande
uppföljning och utvärdering.

I   motion  So285   av   Sven   Brus   (kd)   begärs
tillkännagivande om behovet av fler vårdplatser inom
kommunernas   särskilda   boendeformer   för  äldre.
Motionären  anför  att  hälften  av landets kommuner
inte  förmår  tillhandahålla  den plats  i  särskilt
boende   som   redan   beviljats.   Den   ekonomiska
verkligheten      lägger     hinder     i     vägen.
Kristdemokraterna  har  föreslagit  avsevärt  större
anslag till kommunsektorn för att skapa fler platser
inom  landstingsvården   men   också  i  kommunernas
särskilda boenden.

I  motion  So356  av Margareta Viklund  (kd)  begärs
tillkännagivanden om  vad  i motionen anförs dels om
att  göra  en  heltäckande  utvärdering   av  dagens
äldreboende   för  att  undersöka  om  ädelreformens
grundprinciper efterlevs (yrkande 1), dels om att ge
kommunerna ekonomiska möjligheter att tillhandahålla
tillräckligt med  boende  och boendeformer för äldre
(yrkande  3).  Motionären  anför  att  de  nuvarande
boendeformerna i regel inte  är  ämnade  och  därmed
inte  byggda för den tunga vård som det många gånger
gäller.

I motion So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger
Davidson  (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförs  om  att  effekterna av ädelreformen
utvärderas (yrkande 1). Ädelreformen  har nu varit i
kraft  i  tio  år. Dess effekter bör utvärderas  och
förbättringsförslag tas fram, anför motionärerna.

I motion So302 av  Sven Brus och Kenneth Lantz (båda
kd) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs
om diskriminering på grund av hög ålder (yrkande 1).
Motionärerna     anför     att      de     nuvarande
diskrimineringslagarna bör utökas till  att  omfatta
förbud mot diskriminering av äldre. Äldre drabbas av
diskriminering   vid   behov  av  vård.  Bristen  på
vårdplatser  tvingar i många  fall  landstingen  att
föra  över äldre  svårt  sjuka  till  den  kommunala
omsorgen som saknar tillräckliga vårdresurser.

I motion  So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen  som  sin  mening  ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om att  förstärka  målen
för   äldrepolitiken  till  ett  mer  individbaserat
förhållningssätt   (yrkande  1).  Vidare  yrkas  att
riksdagen begär att  regeringen  lägger fram förslag
som   utvecklar   formerna   för  samverkan   mellan
offentlig och privat sektor (yrkande  4).  Samverkan
mellan offentlig och ideell sektor är viktig för att
kunna erbjuda bästa tänkbara och effektivaste  vård,
omsorg och service, anför motionärerna.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda  c)  begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs  om  mål   för  äldrepolitiken  (yrkande  1).
Motionärerna anför  att  trygghet  för äldre innebär
att vara trygg i boendet, i vården och  i  omsorgen.
Att utveckla tryggheten innebär att organisera  vård
och  omsorg  så att de gamla får möta samma personal
så ofta det är  möjligt  och  rimligt  i förhållande
till organisationen.

I   motion   So630  av  Lars  Leijonborg  m.fl.   (fp)   begärs
tillkännagivande om att införa en äldrepeng för ökad
valfrihet  (yrkande  3).  Den  enskilde  pensionären
skall   på   samma    sätt   som   i   dag   få   en
biståndsbedömning som berättigar  till  en viss nivå
på  hemtjänsten eller till en plats på ett  särskilt
boende,  anför  motionärerna.  Äldrepengens  storlek
kommer således att variera beroende på den enskildes
behov. Äldrepengen innebär, enligt motionärerna, att
de  äldre  och/eller  deras  anhöriga  får  makt att
avgöra   vad   de   anser   vara   kvalitet,  vilket
äldreboende  de vill bo på eller till  vem  de  vill
vända sig med  sin peng för att få hemtjänst. Vidare
begärs tillkännagivande  om vad i motionen anförs om
att  stödja  pensionärsråden   (yrkande  5).  Därmed
skulle  äldre  få  större  verkligt   inflytande  på
samhällsplaneringen  och  få resurser att  göra  sin
röst    hörd.   I   samma   motion   begärs    också
tillkännagivanden   om  bättre  villkor  för  äldres
boende  (yrkande 6) och  om  rätten  till  eget  rum
(yrkande  7).  Motionärerna  anför  att morgondagens
bostäder  måste  bli  anpassade  till ett  livslångt
boende,  så att äldre som vill kan  bo  kvar  i  sin
bostad. Därutöver  bör  äldre  kunna  välja att bo i
servicehus  och  gruppboende,  på  ålderdomshem  och
sjukhem  med  närhet  till  hälso-,  sjukvårds-  och
rehabiliteringsresurser.

Också i motion So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs   tillkännagivande   om  införandet   av   en
äldreomsorgspeng (yrkande 4).

I  motion  So588  av  Marianne Carlström  m.fl.  (s)
begärs tillkännagivande  om vad i motionen anförs om
bättre förutsättningar för  kooperativa företag inom
äldreomsorgen.

Frågan  om ny teknik och andra  samhällsförändringar
tas upp i två motioner.

I motion  So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
att regeringen  tillsätter  en  utredning  om  vad i
motionen   anförs  om  konsekvenser  för  äldre  vid
införandet    av     ny     teknik     och     andra
samhällsförändringar  (yrkande  3). För att befrämja
äldres hälsa krävs en ökad kunskap,  medvetenhet och
analys   vid   all  samhällsplanering  om  vad   som
konstituerar en  hälsosam  miljö  för  äldre,  anför
motionärerna.

I  motion  So613  av  Sven  Brus  m.fl.  (kd) begärs
tillkännagivande  om  att beakta de äldres speciella
behov  av  närhet till samhällets  service  (yrkande
13). Den offentliga  servicen och många kommersiella
verksamheter  genomgår   en  strukturomvandling  som
begränsar  tillgängligheten   för   vissa   grupper.
Strukturomvandlingen  drabbar  de  äldre  som ställs
inför  stora  tillgänglighetsproblem när det  gäller
service och information.  Motionärerna  anser att de
äldre borde beaktas bättre vid samhällsplaneringen.

Flera  motioner  tar  upp frågor om situationen  för
olika  grupper  äldre,  såsom   kvinnor   och   män,
invandrare och äldre homo- och bisexuella.

I  motion  So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas
att regeringen  ger  Socialstyrelsen  i  uppdrag att
utreda  och  analysera  ojämlikhet och ojämställdhet
bland  äldre (yrkande 10).  Motionärerna  anser  att
köns- och  klassperspektivet  måste  lyftas fram när
det gäller äldrefrågor. Den äldre kvinnans behov och
rätt  till jämlikhet är minst lika viktig  och  stor
som  den   unga  kvinnans.  Klass-skillnader,  vilka
t.o.m. tenderar  att  öka med ålder, är lika viktiga
att bryta för den äldre  kvinnan  och mannen som för
den yngre kvinnan och mannen.
I  motion  Sf402  av Matz Hammarström  m.fl.  (mp)
begärs tillkännagivande  om vad i motionen anförs om
hemtjänsten    och    anhörigstöd    (yrkande    7).
Motionärerna anför att  kvinnor  som vårdar make har
svårare  att  få  hjälp  i  form  av  hemtjänst  och
avlösning  än  vad  män som vårdar hustru  har.  Att
villkoren och stödet  för  kvinnor och män ser olika
ut bör ses över, anför motionärerna.
I motion So613 av Sven Brus  m.fl.  (kd) yrkas att
riksdagen  som  sin  mening  ger  till känna  vad  i
motionen anförs om att beakta de äldre  invandrarnas
speciella förhållanden i äldreomsorgen (yrkande 10).
Motionärerna  anför  att en mycket viktig kvalitets-
och trygghetsfråga är  tillgång  till  personal  som
talar  det egna hemspråket. Vidare krävs respekt för
kulturella  och  religiösa  traditioner så långt som
det   är   acceptabelt   i   förhållande   till   de
grundvärderingar som gäller i den svenska vården.
I  motion  So239  av Kenneth Johansson  m.fl.  (c)
begärs    tillkännagivande    om    anpassning    av
äldreomsorgen  för  människor  med utländsk bakgrund
(yrkande  5).  Motionärerna anför  att  arbetssättet
inom äldreomsorgen måste anpassas efter att alltfler
äldre är födda utanför  Sverige.  Många  glömmer det
språk  de tillägnat sig i vuxen ålder. Trygghet  kan
skapas för  dessa genom att äldreboende byggs upp på
språklig  grund.  Rekrytering  av  vårdpersonal  med
olika kulturell  kompetens  blir  viktig för att öka
kunskapen  om  de skillnader som finns  i  synen  på
åldrande och död.
I  motion So630  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs  tillkännagivande  om  situationen  för äldre
invandrare  och flyktingar (yrkande 8). Motionärerna
anför  att  det   ibland  kan  vara  nödvändigt  med
särlösningar, exempelvis särskilt boende tillsammans
med andra som talar samma språk.
I  motion  So520  av   Paavo   Vallius  och  Nikos
Papadopoulos  (båda  s)  begärs tillkännagivande  om
behovet  av  information  om   äldreomsorg  på  eget
modersmål. Trots att äldreomsorg  på olika språk har
givit bra resultat och uppskattas av  de äldre finns
det   kommuner   som   fortsätter   att   tveka   om
verksamhetens fördelar, anför motionärerna. De anser
att   det   är   viktigt   att  Socialstyrelsen  och
Landstingsförbundet  ökar sina  informationsinsatser
om möjligheter och fördelar  med  att få äldreomsorg
på sitt eget modersmål.
I motion So509 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkas
att riksdagen som sin mening ger till  känna  vad  i
motionen anförs om att i ett brett perspektiv utreda
äldre  homo-  och  bisexuellas  särskilda  behov  av
äldreomsorg  (yrkande  3).  Motionärerna  anför  att
äldre  som  bor  på olika typer av äldreboende skall
behandlas med respekt  oavsett sexuell läggning. Ett
generellt  problem  är  att   de  äldres  sexualitet
osynliggörs  homosexualitet i synnerhet.
I motion So464 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om vad i motionen  anförs  om äldre
homo-    och    bisexuellas    särskilda   behov   i
äldreomsorgen.  Många äldre har växt  upp  under  en
samhällstid där homosexualitet  varit  förbjudet och
fördomarna  starka,  anför motionärerna. Arbete  för
och uppmärksamhet kring  äldre homo- och bisexuellas
välbefinnande är därför lika viktigt som för yngre.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade regeringens  förslag  till  mål
för   äldrepolitiken   i  betänkande  1997/98:SoU24.
Utskottet   delade   regeringens   uppfattning   att
nationella mål för äldrepolitiken skulle läggas fast
och föreslog riksdagen  att godkänna att målen skall
vara att äldre skall kunna  leva  ett aktivt liv och
ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna
åldras  i  trygghet  och  med bibehållet  oberoende,
bemötas med respekt och ha  tillgång  till  god vård
och   omsorg.   Riksdagen  följde  utskottet  (rskr.
1997/98:307).

I betänkande 1999/2000:SoU8  behandlade utskottet
en  motion  om  kvinnors  och mäns  olika  behov.
Utskottet anförde då följande (s. 4445):
Utskottet  delar  uppfattningen  i  motionen  att
kvinnor och män måste  erbjudas samma kvalitativt
goda vård och omsorg och  att  hänsyn  måste  tas
till  deras  individuella  behov.  Utskottet  har
tidigare  framhållit  att  äldre  skall mötas med
respekt och ses som individer. Precis  som  bland
yngre   människor   skiljer   sig  intressen  och
förmågor, hälsa, tillgångar, behov  och kulturell
bakgrund.  Utskottet  anser det därför  angeläget
att   öka   medvetenheten   om   äldre   kvinnors
respektive  mäns  olika  besvär  och  behov.  Den
parlamentariska  äldreberedningen   har  bl.a.  i
uppgift  att  belysa skillnader mellan  mäns  och
kvinnors     förutsättningar     och     villkor.
Arbetsgruppen   för   genderprogram   för  social
välfärd  liksom  de  regionala  forsknings-   och
utvecklingscentrumen    kan   också   bidra   med
kunskapsunderlag på området.  Utskottet anser att
yrkandena 16 och 17 i motion A806  (c) i huvudsak
är tillgodosedda och avstyrkes därför.
Utskottet    behandlade    senast    frågor    om
inriktningen   av   äldrepolitiken  såsom  äldres
valfrihet,  alternativa  driftsformer,  äldrepeng
m.m. i betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet anförde
bl.a. följande (s. 11, 15 och 3940):
Utskottet vidhåller  att det är angeläget att den
enskilde ges möjlighet  att  själv  bestämma över
sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen
ges.  Inte  minst Sveriges alltmer mångkulturella
karaktär  reser   nya   krav   på   att   utforma
äldreomsorgen  med  hänsyn  till människors olika
språk och kultur. Utskottet står  alltjämt  bakom
de   nationella   målen  för  äldrepolitiken  som
beslutades våren 1998.
Utskottet konstaterar  att  den parlamentariska
Äldreberedningen   har   i  uppgift   att   skapa
förutsättningar för en långsiktig  utveckling  av
äldrepolitiken  bl.a.  avseende äldres inflytande
och delaktighet i beslutsprocesser och kvaliteten
inom vård och omsorg. Resultatet  av beredningens
arbete skall redovisas våren 2003.   
Utskottet  vidhåller också att det  inte  bör
införas någon äldrepeng.  
Utskottet konstaterar  vidare  att  entreprenader
har  blivit  allt  vanligare  inom äldreomsorgen.
Många kommuner erbjuder vård och  omsorg  i olika
former      både      i     egen     regi     och
entreprenadupphandlad. Samma kvalitetskrav gäller
oavsett formen för verksamheten.  Socialstyrelsen
följer   utvecklingen   inom  äldreomsorgen   och
redovisar också årligen viss statistik som bygger
på underlag från Statistiska  centralbyrån (SCB).
Även Svenska Kommunförbundet följer på olika sätt
utvecklingen inom området. Utskottet  anser  inte
att  något  initiativ från riksdagens sida behövs
med anledning av motion   .
Utskottet vidhåller  att  attityderna  till äldre
måste  ändras i riktning mot att äldres kompetens
och erfarenhet bättre tas till vara. Detta ligger
helt i linje  med de av riksdagen fastlagda målen
för äldrepolitiken.  Att  äldre skall bemötas med
respekt   innebär   bl.a.  att  de   inte   skall
diskrimineras på grund av sin ålder. Äldres vilja
att  aktivt  delta  i  samhällsutvecklingen   bör
enligt  utskottet  tas  till vara. Utskottet, som
tidigare framhållit vikten  av  ett mer flexibelt
förhållningssätt  till  äldres  yrkesarbete,  kan
konstatera  att  regeringen  till mars  2001  har
aviserat  en  proposition  om  höjd   ålder   för
avgångsskyldighet.  Utskottet  konstaterar vidare
att en utredare nyligen tillkallats för att lämna
förslag    till    ett    utvidgat   skydd    mot
diskriminering  av  äldre.  Motionerna        
avstyrks  i  den mån de inte är tillgodosedda med
det anförda.
Många äldre  deltar  aktivt  i föreningsliv och
frivilligverksamheter    liksom    i    politiska
organisationer.  Utskottet vill betona betydelsen
av såväl pensionärsorganisationernas  arbete  som
pensionärsråden. Utskottet delar dock bedömningen
att   det   är  osäkert  om  en  lagstiftning  om
pensionärsråd   skulle   leda   till  ett  större
inflytande  för dessa. Det ankommer  på  kommuner
och  landsting   att   utveckla  pensionärsrådens
verksamhet ytterligare och  att  bättre  ta  till
vara  den  kunskap  och kompetens dessa besitter.
Motionerna    avstyrks.
Utskottet  delar  bedömningen   att   de   äldres
situation  i  IT-samhället  behöver uppmärksammas
vad gäller deras möjligheter att få tillgång till
samhällsservice.   Utskottet   utgår   från   att
regeringen  noga följer utvecklingen  på  området
och vid behov  återkommer  till  riksdagen.  Inom
ramen  för äldrepolitiken har ekonomiska resurser
avsatts till IT-utveckling för äldre. Många äldre
deltar  också   i   olika   IT-verksamheter   för
seniorer. Utskottet anser inte att motionerna  
  bör  föranleda något initiativ från riksdagens
sida. Motionerna avstyrks.
Utskottet    vidhåller   att   Sveriges   alltmer
mångkulturella karaktär reser krav på att utforma
äldreomsorgen  med  hänsyn  till människors olika
språk och ursprung. Äldre är  ofta  de  starkaste
språkbärarna   och  även  bärare  av  kultur  och
traditioner.    Utskottet     vidhåller     också
uppfattningen att äldreomsorgen i möjligaste  mån
bör  erbjudas  på  de äldres modersmål. Det finns
dock vissa svårigheter med att erbjuda alla äldre
som  så  önskar  vård på  deras  modersmål.  Dels
saknas det ofta tvåspråkig personal, dels kan det
innebära stora kostnader  när  det  gäller mindre
grupper. En möjlighet är att kommuner  samarbetar
med   varandra   för   att  öka  möjligheten  att
tillgodose mindre gruppers önskemål.
Utskottet   konstaterar  att   regeringen   givit
Socialstyrelsen   i  uppdrag  att  kartlägga  och
redovisa   exempel   på    hur   olika   kommuner
organiserat   och   genomfört   äldreomsorg   för
finsktalande.  Syftet  är  att  lyfta  fram  goda
exempel.  Enligt  utskottets  mening   bör  dessa
erfarenheter  även kunna komma andra språkgrupper
till  del.  Utskottet   konstaterar   vidare  att
Äldreberedningen  har att beakta konsekvenser  av
det ökande antalet  äldre  med utländsk bakgrund.
Utskottet vidhåller, mot bakgrund  av förra årets
tillkännagivande, att det finns starka  skäl  att
noga följa utvecklingen på området. Riksdagen bör
inte ta något förnyat initiativ. Motionerna   
avstyrks.
Som  utskottet  anfört vid ett flertal tillfällen
är det angeläget  att  den enskilde ges möjlighet
att själv bestämma över sin livssituation och det
sätt    på    vilket   omsorgen    ges.    Enligt
handlingsplanen   för  äldrepolitiken  skall  den
äldre  kunna  lita  på   att  hans  eller  hennes
individuella  behov och önskemål  tillgodoses  så
långt   möjligt.    Den   enskildes   integritet,
självbestämmande och värdighet skall respekteras.
Utskottet anser inte  att  riksdagen bör ta något
initiativ  med  anledning  av motion  So521  (s).
Motionen avstyrks.

Den parlamentariska Äldreberedningen (dir. 1998:109)
   Senior   2005      har  i  uppgift  att   skapa
förutsättningar  för  en  långsiktig  utveckling  av
äldrepolitiken. Beredningens  analyser  och  förslag
skall utformas utifrån förhållandena i samhället som
berör  äldres  situation  under perioden fr.o.m.  år
2005 och de därpå närmast följande åren. Beredningen
skall utgå från ett genderperspektiv samt beakta det
ökande antalet äldre med utländsk  bakgrund  och  de
konsekvenser  detta kan medföra. Viktiga områden som
bör beaktas i beredningens arbete är bl.a.

   äldres    inflytande     och     delaktighet    i
beslutsprocesser,

   tillgängligheten   i  samhället  för  äldre   med
funktionshinder,

   utvecklingen  av  IT-hjälpmedel   för   äldre   i
hemmiljö samt inom vård och omsorg,

   kvalitet inom vård och omsorg,

   anhörigas roll i vård och omsorg,

   sociala     kontakter     och     umgänge    över
generationsgränser,

   äldres  delaktighet  i arbetslivet och  möjlighet
att fortsätta ett aktivt  yrkesliv  efter uppnådd
pensionsålder,

   äldres möjligheter att delta i eller  ta  del  av
kulturlivet.

Beredningen  skall  bedrivas  utåtriktat  och i nära
kontakt   med   myndigheter,   kommuner,  landsting,
pensionärsorganisationer, anhörigorganisationer samt
övriga  intressenter.  Beredningen   skall  redovisa
resultatet av sitt arbete till regeringen senast den
1 maj 2003.

Socialstyrelsen  har  i  september  2001  publicerat
rapporten Äldreomsorg för finsktalande i Sverige.  I
rapporten  konstateras att äldre finländare bor över
hela landet.  Behovet  av  äldreomsorg anpassad till
gruppen är därmed en angelägenhet  för  nästan  alla
kommuner, om än på olika sätt. I förvaltningsområdet
för   finska   och   tornedalsfinska     Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå  kommuner 
skall kommunerna erbjuda äldreomsorg där hela  eller
delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråk.  I
55  av  landets  övriga kommuner finns någon form av
verksamhet som syftar  till  att erbjuda äldreomsorg
med  finsktalande  personal.  Styrelsen   anför  att
mycket tyder på att bättre anpassad äldreomsorg  kan
erbjudas  äldre  finländare  utan  större kostnader.
Initialt kan kostnader uppkomma för  att  starta  en
verksamhet, men kostnadsökningen är ofta temporär.

I   november   2001  redovisade  Socialstyrelsen  en
kartläggning av  särskilt  boende  Vad är särskilt i
särskilt    boende    för   äldre?   Socialstyrelsen
konstaterar att äldreboendet  fortfarande präglas av
stora  skillnader  mellan  olika  boendeformer.   En
kvarvarande  vårdtrappa riskerar också att leda till
att äldre tvingas  flytta  mellan  olika boenden vid
förändrat vårdbehov.

Socialministern  besvarade  den  8  maj  2001  en
interpellation  om  konkurrensutsättningen   inom
äldreomsorgen. Ministern anförde bl.a. följande:
Det  är  av  stor vikt att kommunens underlag vid
upphandling är  så  utformat att det möjliggör en
bedömning av såväl kvalitet  som  pris vid beslut
om  vem  som  skall  få uppdraget. Det  är  också
viktigt att kommunen sätter  upp  tydliga mål för
kvaliteten i verksamheten och att man  har en bra
kontroll  över  att kvaliteten upprätthålls.  Jag
vill understryka att det enligt lagstiftningen är
kommunen som ytterst  är  ansvarig  gentemot  den
enskilde,  oavsett  om  det  är kommunen eller en
privat entreprenör som driver verksamheten.
I    den    nationella   handlingsplanen    för
äldrepolitiken  (prop.  1997/98:113) lyfts äldres
inflytande i samhället och  över  sin vardag fram
som   ett  av  äldrepolitikens  mål.  Äldre   bör
självklart     finnas     representerade    bland
förtroendevalda   i   kommuner,   landsting   och
riksdag.    Det    är    också    viktigt     att
pensionärsorganisationernas     möjlighet     att
medverka  i processen inför beslut i kommuner och
landsting som  rör  äldres  förhållanden tas till
vara.     Jag    kan    se    att    frågor    om
konkurrensutsättning  kan vara ett viktigt område
att ta upp i de lokala pensionärsråden.
Den enskildes inflytande  över  den  egna vård-
och omsorgssituationen kan ske dels i samband med
beslut  om  biståndsinsatser, dels i samband  med
genomförandet  av  insatserna.  Detta  regleras i
socialtjänstlagen och förvaltningslagen.
Som     jag    inledningsvis    nämnde    finns
kunskapsbrister  vad gäller konsekvenserna av den
konkurrensutsättning som sker inom äldreomsorgen.
Jag kommer därför  att  ta  initiativ till att en
utvärdering görs i denna fråga.

Europeiska  gemenskapernas  kommission  har  nyligen
publicerat ett meddelande om  Hälso- och sjukvårdens
och    äldreomsorgens    framtid:   att    garantera
tillgänglighet, kvalitet och  finansiell hållbarhet,
KOM  (2001)723  slutlig.  I  meddelandet  analyseras
inverkan av en åldrande befolkning,  utvecklingen av
ny  teknik  och  behandling  och ökat välstånd.  Tre
långsiktiga mål redovisas: tillgänglighet,  kvalitet
och     finansiell     hållbarhet.     Vårdsystemens
organisation,  finansieringsformer och planering  av
vårdutbudet för  att  tillgodose befolkningens behov
är  en  uppgift för medlemsstaterna.  Denna  uppgift
sköts  emellertid  inom  en  allmän  ram  som  berör
gemenskapens   politik   på  många  områden,  vilket
motiverar  att ett europeiskt  samarbete  utvecklas,
anförs det.

Statens  folkhälsoinstitut  har  nyligen  publicerat
rapporten   Folkhälsoarbete  bland  äldre.  Hur  har
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete bland
äldre fortlöpt? I rapporten konstateras bl.a. att de
friska äldre  måste  bli  mer synliga i landstingens
och     kommunernas     hälsopolitiska     dokument.
Samhällsplaneringen i stort  bör  vara uppmärksam på
vad  strukturella förändringar kan innebära  för  en
äldre      person.     Pensionärs-     och     andra
frivilligorganisationer  spelar en viktig roll i det
hälsofrämjande arbetet, anförs det i rapporten.

Rapporten     bereds    för    närvarande     inom
Socialdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  står  bakom   de   nationella  målen  för
äldrepolitiken  som  beslutades  våren  1998.  Äldre
skall kunna leva ett aktivt liv och  ha inflytande i
samhället  och  över  sin  vardag,  kunna  åldras  i
trygghet  och med bibehållet oberoende, bemötas  med
respekt samt  ha  tillgång till god vård och omsorg.
Utskottet avstyrker  därmed motion So239 (c) yrkande
1 med förslag om ytterligare  mål. Även motion So347
(c) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet vidhåller att det är  angeläget  att den
enskilde  ges möjlighet att själv bestämma över  sin
livssituation  och  det sätt på vilket omsorgen ges.
Inte minst Sveriges alltmer  mångkulturella karaktär
reser  nya  krav  på att utforma  äldreomsorgen  med
hänsyn  till  människors  olika  språk  och  kultur.
Utskottet  konstaterar   att   den   parlamentariska
Äldreberedningen Senior 2005 har i uppgift att skapa
förutsättningar  för  en  långsiktig  utveckling  av
äldrepolitiken bl.a. avseende äldres inflytande  och
delaktighet  i beslutsprocesser och i samhällslivet.
Äldreberedningen  har  också  i uppdrag att särskilt
beakta genderperspektivet liksom  det ökande antalet
äldre  med  utländsk  bakgrund  och de  konsekvenser
detta kan medföra. Motionerna So3 (m) yrkandena 1, 3
och  4, So203 (m), So239 (c) yrkande  5,  So263  (v)
yrkande  10,  So302 (kd) yrkande 1, So464 (s), So509
(v) yrkande 3,  So520  (s), So613 (kd) yrkande 1, 2,
10  och  12, So630 (fp) yrkande  8  och  Sf402  (mp)
yrkande 7  avstyrks. Utskottet anser inte heller att
motion So610  (kd)  yrkande  1  bör  föranleda något
initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrks.
Utskottet vidhåller att det inte bör införas någon
äldrepeng. Motionerna So3 (m) yrkande  5, So205 (m),
So630  (fp) yrkande 3, So637 (fp) yrkande  4,  Sk288
(m) yrkande  15,  Sk433  (m)  yrkande 3 och N319 (m)
yrkande  13  avstyrks  därmed.  Utskottet  vidhåller
också att det inte bör tillsättas någon utredning om
obligatorisk äldrevårdsförsäkring.  Motion  So3  (m)
yrkandena 6, 14 och 15 avstyrks.
Många  äldre  deltar  aktivt  i  föreningsliv  och
frivilligverksamheter     liksom     i     politiska
organisationer. Utskottet vill betona betydelsen  av
såväl    pensionärsorganisationernas    arbete   som
pensionärsrådens.  Det  ankommer  på  kommuner   och
landsting  att  utveckla pensionärsrådens verksamhet
ytterligare och att  bättre ta till vara den kunskap
och  kompetens dessa besitter.  Inte  minst  är  det
angeläget att beakta pensionärsrådens synpunkter vid
samhällsplaneringen. Statens folkhälsoinstitut har i
sin   rapport    betonat    vikten    av   att   vid
samhällsplanering  i  stort vara uppmärksam  på  vad
strukturella förändringar  kan innebära för en äldre
person.   Rapporten   bereds   för    närvarande   i
Socialdepartementet.  Utskottet anser inte  att  det
behövs  något initiativ  från  riksdagens  sida  med
anledning  av  motionerna So263 (v) yrkande 3, So613
(kd) yrkande 13 och So630 (fp) yrkande 5. Motionerna
avstyrks.
Med anledning  av  motion  So3  (m) vill utskottet
understryka   att  kommunen  enligt  2  kap.   2   §
socialtjänstlagen   (2001:453)   har   det  yttersta
ansvaret  för att de som vistas i kommunen  får  det
stöd och den hjälp som de behöver. Enligt 2 kap. 3 §
samma  lag  får   en   äldre  person  med  behov  av
omfattande  vård-  och  omsorgsinsatser  som  önskar
flytta  till  annan  kommun   ansöka   om  behövliga
insatser.  En sådan ansökan skall behandlas  som  om
den enskilde vore bosatt i inflyttningskommunen. Den
enskilde har  enligt  16 kap. 3 § rätt att överklaga
biståndsbeslut  via förvaltningsbesvär.  Motion  So3
(m) yrkandena 2, 7 och 13 är därmed tillgodosedda.
Flera motioner  tar upp frågor kring äldreboenden.
Enligt socialtjänstlagen  skall kommunerna verka för
att äldre människor får goda bostäder och ge dem som
behöver  det  stöd  och hjälp  i  hemmet  och  annan
lättåtkomlig  service.   Kommunerna   skall   vidare
inrätta   särskilda  boendeformer  för  service  och
omvårdnad för  äldre människor med behov av särskilt
stöd. Utskottet  erinrar  om att riksdagen vid flera
tillfällen  har  beslutat  om   stöd   för  ny-  och
ombyggnad   av   äldrebostäder   för   att  påskynda
utbyggnaden. Inom den ordinarie bostadsmarknaden har
under 1990-talet seniorboende blivit allt vanligare.
Härmed  avses  vanliga bostäder för äldre  (vanligen
över 55 år) som  inte förmedlas efter behovsprövning
och biståndsbeslut.  Utskottet utgår också ifrån att
Äldreberedningen Senior  2005  bevakar frågan. Något
initiativ från riksdagen med anledning av motionerna
So285 (kd), So356 (kd) yrkandena 1 och 3, So613 (kd)
yrkande  11, So630 (fp) yrkandena  6  och  7  behövs
inte. Motionerna avstyrks.
Utskottet konstaterar att entreprenader har blivit
allt vanligare  inom  äldreomsorgen.  Många kommuner
erbjuder vård och omsorg i olika former  både i egen
regi  och entreprenadupphandlad. Samma kvalitetskrav
gäller   oavsett   formen  för  verksamheten.  Såväl
Socialstyrelsen som  Svenska  Kommunförbundet följer
på olika sätt utvecklingen inom  området.  Utskottet
anser inte att något initiativ från riksdagens  sida
behövs med anledning av motionerna So239 (c) yrkande
4,  So263  (v)  yrkande  9,  So345 (v) yrkande 3 och
So588 (s). Motionerna avstyrks.

Tillsynsverksamheten m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
tillsynsverksamheten.  Utskottet  anser  inte
att  någon  ändring av tillsynsorganisationen
bör göras, men  det  är  angeläget  att utöka
samordningen     och     samverkan     mellan
Socialstyrelsen  och länsstyrelserna när  det
gäller     tillsynsfunktionen.      Utskottet
avstyrker  en motion om en översyn av  hälso-
och sjukvårdslagen  i syfte att sammanföra de
regler som styr äldreomsorgen  till  en  lag.
Utskottet  anser  vidare  att det ankommer på
Socialstyrelsen att utforma  föreskrifter och
allmänna råd avseende den s.k.  lex Sarah. En
motion     om    detta    avstyrks.    Jämför
reservationerna 18 (m), 19 (v) och 20 (v).

Motioner

I  motion  So3  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivande  om  en förstärkt oberoende tillsyn
på äldreomsorgsområdet  (yrkande  12).  Motionärerna
anför att en statlig oberoende tillsynsmyndighet  på
hälso-  och  sjukvårdsområdet bör införas. Denna bör
även   ansvara   för   tillsynen   av   äldre-   och
handikappomsorgen.   Tillsynsmyndighetens  uppgifter
skall   vara   att   ackreditera   nya   vård-   och
omsorgsgivare, att kvalitetssäkra  vård  och  omsorg
samt  att  göra  regelbunden  medicinsk revision och
övergripande  tillsyn.  Detta  kräver  en  kraftfull
tillsynslag där man sammanför nu  aktuella lagrum om
tillsyn, anförs det.

I  motion  So297  av  Berit Adolfsson  (m)  begärs
tillkännagivande      om     tillsynsansvar      och
kvalitetssäkring i äldrevården. Motionären anför att
en möjlig orsak till brister  i  sjukvård, omvårdnad
och trygghet kan vara att tillsynsansvaret  är delat
mellan länsstyrelsen och Socialstyrelsen. Hon  anser
att det endast borde finnas en tillsynsmyndighet som
innefattar både sjukvård och omvårdnad.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag  att  utveckla  vad  i  motionen  anförs  om
tillämpningen av lex Sarah (yrkande 8). Motionärerna
anför  att  det är svårt att anmäla en arbetsgivare,
kollega eller  föreståndare  även  om det finns goda
grunder för anmälan. Det är inte bra  om anmälningar
inte  görs  på  grund  av rädsla hos personalen  att
uppge sitt namn och för  de  eventuella  följder  en
anmälan kan få för anmälaren. Motionärerna anser att
Socialstyrelsen  bör  få i uppdrag att utveckla sina
föreskrifter och allmänna  råd, SOSFS 2000:5 (S), så
att  tillämpning  och riktlinjer  klargörs  för  hur
anmälan  omhändertas,   samt  att  möjligheten  till
trygghet för anmälaren utvecklas  så  att  lagen får
fullt   genomslag.   I  samma  motion  begärs  också
tillkännagivande  om  en   samlad   lagstiftning   i
äldreomsorgen  (yrkande 7). Motionärerna konstaterar
att äldreomsorgen  i  dag styrs av två lagar, hälso-
och sjukvårdslagen och  socialtjänstlagen.  Det  har
bedömts som komplicerat att samla de regler som styr
äldreomsorgen  till  en  lag.  Det  skulle  kräva en
särskild   översyn.  Motionärerna  anser  att  denna
översyn bör göras.

Bakgrund och tidigare behandling

I  proposition   2000/01:80  om  ny  socialtjänstlag
gjorde  regeringen   bedömningen  att  det  pågående
samarbetet      mellan      Socialstyrelsen      och
länsstyrelserna  i syfte att stärka  tillsynsarbetet
och utveckla tillsynen  mot en större samordning och
enhetlighet  i  tillsyn  borde   fortsätta.   Enligt
regeringen  finns  det  mycket  som  talar  för  att
tillsynen    över    hälso-   och   sjukvården   och
socialtjänsten bör organiseras  och utövas enhetligt
i        en        gemensam       tillsynsmyndighet.
Socialtjänstutredningen har övervägt detta och andra
alternativ. Regeringen  konstaterade  att behovet av
en    ökad    samordning    och   samverkan   mellan
myndigheterna i deras tillsynsfunktion är angelägen.
Däremot är regeringen tveksam  till  att formalisera
denna samverkan genom att, som utredningen föreslog,
ge    Socialstyrelsen    i    uppgift    att    leda
länsstyrelsernas  tillsyn  genom  allmänna  råd  och
föreskrifter.    Förslaget    innebär    bl.a.   att
länsstyrelserna  skulle  förlorar  en  del  av   sin
självständighet,  vilket enligt regeringen bl.a. kan
leda  till  att tillsynen  inte  kan  anpassas  till
regionala och lokala förhållanden.

Regeringen  påpekade att den nyligen tillkallat en
särskild utredare  med  uppdrag  att  utreda hur den
statliga tillsynen kan göras till ett tydligare  och
effektivare   förvaltningspolitiskt  instrument  som
bättre  bidrar till  kontroll  och  genomförande  av
demokratiskt   fattade   beslut  (Ju  2000:06,  dir.
2000:62). Regeringen avser  att  i  detta sammanhang
ytterligare   belysa  frågan  om  tillsynsbegreppets
innebörd och tillsynens reglering.

Enligt socialtjänstlagen  (2001:453)  14  kap.  2  §
skall  var  och  en  som är verksam inom omsorger om
äldre människor eller  människor med funktionshinder
vaka  över att dessa får  god  omvårdnad  och  lever
under trygga  förhållanden.  Den  som  uppmärksammar
eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande
i  omsorgerna  om någon enskild skall genast  anmäla
detta till socialnämnden.  Om  inte missförhållandet
avhjälps   utan   dröjsmål,  skall  nämnden   anmäla
missförhållandet till tillsynsmyndigheten.

Socialstyrelsen  har   utfärdat   föreskrifter   och
allmänna   råd  om  anmälan  av  missförhållanden  i
omsorger om  äldre och funktionshindrade enligt 71 a
§  socialtjänstlagen   (1980:620),   SOSFS   2000:5.
Föreskrifterna  gäller fortfarande (71 a § motsvarar
14 kap. 2 § i den nya lagen).

I betänkande 2000/01:SoU18  behandlade  utskottet
propositionen om en ny socialtjänstlag. Utskottet
anförde då bl.a. följande (s. 3738):
Utskottet   ställer   sig   bakom  förslaget  att
tydliggöra länsstyrelsens tillsynsansvar  för den
socialtjänst  som kommuner och enskilda bedriver.
Utskottet ser också  positivt på förslaget att ge
länsstyrelserna   rätt   att    inspektera    all
socialtjänstverksamhet   som   står   under  dess
tillsyn,  dvs.  även  den  som bedrivs i kommunal
regi. Utskottet har heller inget  att  erinra mot
att  länsstyrelsen ges möjlighet att ingripa  mot
missförhållanden  även  i  särskilda boendeformer
för  äldre, i bostäder med särskild  service  för
funktionshindrade    och   inom   den   kommunala
hemtjänsten. I motion  So48  (m)  yrkas avslag på
förslagen      som      rör      länsstyrelsernas
tillsynsuppgifter     under     anförande     att
länsstyrelsernas    stödjande    roll    gentemot
kommunerna     bör     utvecklas,     inte    den
kontrollerande.  Utskottet  konstaterar  att  den
nuvarande  bestämmelsen  om  att  länsstyrelserna
genom   rådgivning   m.m.   skall  se  till   att
socialnämnderna  fullgör sina  uppgifter  på  ett
ändamålsenligt sätt  oförändrad  i sak förts över
till  13 kap. 2 § andra stycket i förslaget  till
ny  socialtjänstlag.   Att   länsstyrelserna  får
utökade befogenheter när det gäller  inspektioner
och    ingripanden   mot   missförhållanden   ser
utskottet  som  en  viktig  del i arbetet för att
förbättra kvaliteten och säkerheten inom vård och
omsorg.   
Utskottet  delar  regeringens  uppfattning  att
någon ändring av tillsynsorganisationen  inte bör
göras   men   att  det  är  angeläget  att  utöka
samordningen och samverkan mellan Socialstyrelsen
och  länsstyrelserna   när   det   gäller   deras
tillsynsfunktion.  Det pågående samarbetet mellan
myndigheterna i syfte  att stärka tillsynsarbetet
och  utveckla tillsynen mot  en  större  grad  av
samordning    och    enhetlighet   måste   enligt
utskottets mening fortsätta.  Vidare  konstaterar
utskottet  att  en särskild utredare har  fått  i
uppdrag  att  se  över  den  statliga  tillsynen.
Resultatet   av  detta   arbete   bör   avvaktas.
Utskottet avstyrker  med det sagda motionerna  
.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:259).

Tillsynsutredningen   har   i    dagarna    avlämnat
betänkandet    Statlig   styrning.   Granskning   på
medborgarnas uppdrag  (SOU  2002:14).  I betänkandet
redovisas   en   bred   översikt   av  den  statliga
tillsynen. Utredningens redovisningar bygger dels på
en  heltäckande  inventering  av  lagar  om  statlig
tillsyn, tillsynsorgan och tillsynsobjekt,  dels ett
stort  antal  exempel  vilka  illustrerar  ett antal
legala, organisatoriska och praktiska perspektiv  på
dagens  tillsyn. Några förslag läggs inte utan dessa
kommer att redovisas i utredningens slutbetänkande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    vidhåller    att   någon   ändring   av
tillsynsorganisationen inte bör göras men att det är
angeläget  att  utöka  samordningen   och  samverkan
mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna  när  det
gäller    deras   tillsynsfunktion.   Det   pågående
samarbetet  mellan  myndigheterna i syfte att stärka
tillsynsarbetet och utveckla tillsynen mot en större
grad  av samordning och  enhetlighet  måste  således
fortsätta.  Utskottet  konstaterar att den särskilde
utredaren som har fått i  uppdrag  att  se  över den
statliga tillsynen i sitt slutbetänkande skall lämna
förslag  till hur tillsynen kan göras tydligare  och
effektivare.  Utskottet  anser att resultatet av det
pågående arbetet på området bör avvaktas. Motionerna
So3 (m) yrkande 12 och So297 (m) avstyrks därmed.

Utskottet är inte berett  att nu ta initiativ till
en   utredning   om   en  översyn  av   hälso-   och
sjukvårdslagen  och socialtjänstlagen  i  syfte  att
sammanföra de regler  som styr äldreomsorgen till en
lag. Motion So263 (v) yrkande 7 avstyrks därmed.
Utskottet anser inte att någon ändring bör göras i
den s.k. lex Sarah, 14  kap.  2  § socialtjänstlagen
(2001:453).  Det  ankommer  på  Socialstyrelsen  att
utforma  föreskrifter  och  allmänna   råd   utifrån
gällande  lagstiftning.  Utskottet  har  erfarit att
Socialstyrelsen  till sommaren kommer att presentera
en uppföljning och  analys  av  samtliga  lex Sarah-
anmälningar under år 2001. Motion So263 (v)  yrkande
8 avstyrks.

Kvalitetsarbete i äldreomsorgen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
kvalitetsarbete  i  äldreomsorgen.  Utskottet
hänvisar  till att de  insatser  som  staten,
Landstings-förbundet        och       Svenska
Kommunförbundet   kommit   överens    om    i
utvecklingsavtalet  för åren 20022004 är väl
ägnade   att   höja   kvaliteten   på   såväl
medicinska   insater   som    omvårdnad   och
rehabilitering.  Regeringen har  aviserat  en
proposition i mars  2002  angående  samverkan
mellan    landsting    och   kommun.   Jämför
reservationerna 21 (v),  22 (kd), 23 (fp) och
24 (m, kd, c, fp).

Motioner

I motion So263 av Gudrun Schyman  m.fl.  (v)  begärs
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
prioritering av äldres rehabilitering  (yrkande  4).
Motionärerna anför att rehabiliteringen för äldre är
oerhört    viktig.   Den   bidrar   till   en   ökad
självständighet  för den enskilde samtidigt som den,
rätt  använd,  kan  minska   behovet   av  fortsatta
omvårdnadsinsatser. Vidare yrkas att riksdagen begär
att  regeringen  ger Äldreberedningen  Senior  2005
ett tilläggsdirektiv  om  vad  i  motionen anförs om
minimikrav i äldreomsorgen (yrkande 2). Motionärerna
anser att det allvarligt bör övervägas  om det genom
lagstiftning kan säkerställas en norm för kvaliteten
i vård och omsorg av de äldre.

I  motion  So485  av  Chatrine  Pålsson  (kd) begärs
tillkännagivande  om  vad  i motionen anförs  om  en
rehabiliteringslag (yrkande 2). Motionären anför att
äldre synskadade diskrimineras  i  rehabiliteringen.
Detta   gäller   också  på  hjälpmedelsområdet   där
landstingen ogärna kostar på de äldre nya och dyrare
hjälpmedel.

I  motion  So613 av  Sven  Brus  m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
beaktande av den psykosociala aspekten i äldrevården
(yrkande 6). Motionärerna  anför  att  gruppen äldre
med  psykiatriska  besvär  är  dåligt  kartlagd.  De
avvisas ofta i primärvård och psykiatri och inom den
kommunala  äldreomsorgen finns sällan kompetens  att
hantera dessa  problem.  Därför  bör det inrättas en
seniormottagning   där  äldre  kan  få   rådgivning,
samtalsstöd och psykoterapi.

I motion So610 av Désirée  Pethrus  Engström och Inger Davidson
(båda  kd) begärs tillkännagivande om  att  överväga
eventuell skatteväxling avseende läkarmedverkan i de
kommunala äldreboendena (yrkande 2). Socialstyrelsen
har  pekat  på  bristerna  i  läkarmedverkan  i  den
kommunala  äldreomsorgen. Motionärerna anför att man
måste ge kommunerna  särskilda  medel  för att kunna
köpa läkarservice.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl.  (c) yrkas
att   riksdagen   begär   att   regeringen   gör  en
samhällsekonomisk   analys   av   vad   köerna   för
åldersbetingade   sjukdomar   innebär  (yrkande  6).
Motionärerna anför att många äldre  köar för vård av
åldersbetingade  funktionshinder  som  t.ex.  starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. När  man inte
erhåller  vård  uppkommer, utöver mänskligt lidande,
kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

I motion So630 av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivanden  om   vad  i  motionen  anförs  om
konvalescenthem   (yrkande    10),   om   förbättrad
rehabilitering för äldre (yrkande  11)  och  om  att
införa  en omsorgsgaranti (yrkande 13). Motionärerna
anför att  det  är  nödvändigt  med  samverkansavtal
mellan landsting och kommuner för att  förbättra  de
äldres  rehabilitering. Kommuner och landsting måste
också  i samarbete  införa  en  ny  vårdform  mellan
slutenvården  och boendet för äldre  en modern form
av   konvalescenthem    byggd   på   kunskap   kring
rehabilitering.

Bakgrund och tidigare behandling

Den   parlamentariska  äldreberedningen   har,   som
tidigare    redovisats,    i   uppgift   att   skapa
förutsättningar  för  en  långsiktig  utveckling  av
äldrepolitiken. Beredningens  analyser  och  förslag
skall utformas utifrån förhållandena i samhället som
berör  äldres  situation  under perioden fr.o.m.  år
2005  och  de  därpå  följande   åren.  Beredningens
förslag   skall   bidra  till  måluppfyllelsen   med
avseende på de av riksdagen  fastställda  nationella
målen  för  äldrepolitiken.  Om  så  erfordras skall
beredningen  föreslå  nya  mål. Viktiga områden  som
skall beaktas i beredningens  arbete är bl.a. äldres
inflytande   och   delaktighet  i  beslutsprocesser,
kvalitet inom vård och omsorg, sociala kontakter och
umgänge  över generationsgränser,  äldres  möjlighet
att delta i eller ta del av kulturlivet. Beredningen
skall  redovisa   resultatet  av  sitt  arbete  till
regeringen senast den 1 maj 2003.

I  betänkande 2000/01:SoU5  behandlade  utskottet
regeringens  förslag till nationell handlingsplan
för  utveckling   av   hälso-   och   sjukvården.
Utskottet  anförde  angående  hälso- och sjukvård
för äldre bl.a. följande (s. 2728):
Utskottet anser att det är av största vikt att så
snart som möjligt komma till rätta med de brister
som   Socialstyrelsen  påtalat.  Som   anförs   i
propositionen        måste       hälso-       och
sjukvårdsinsatserna, både i särskilt boende och i
hemsjukvården, därför  förstärkas  väsentligt med
ytterligare   resurser   och  kompetens.   Enligt
utskottets  uppfattning  är   de   insatser   som
parterna  kommit  överens om i utvecklingsavtalet
väl   ägnade  att  höja   kvaliteten   på   såväl
medicinska    insatser    som    omvårdnad    och
rehabilitering.
En  central  fråga  inom vården och omsorgen av
äldre   och   funktionshindrade    i    särskilda
boendeformer  och  i  hemsjukvården  är  läkarens
roll.  Personer  i  särskilda  boenden  och  inom
hemsjukvården      skall     självfallet     vara
tillförsäkrade läkarinsatser  på motsvarande sätt
som  den  som  själv  kan  uppsöka vården.  Detta
innebär att läkarinsatser skall vara tillgängliga
under   hela   dygnet,   vilket   också   är   en
förutsättning  för  att undvika onödiga  och  för
patienten    påfrestande     sjukhusinläggningar.
Utskottet    instämmer   därför   i   regeringens
bedömning att  avtalet om utvecklingsinsatser bör
resultera i att  de  som  bor  i  särskilt boende
eller har hemsjukvård får en medicinsk  bedömning
av  läkare  när  de behöver det samt konsultation
eller hembesök utan dröjsmål.
Utskottet  vill  betona   vikten  av  samverkan
mellan landsting och kommuner.  Som  ovan  anförs
har  en utredning tillsatts för att se över bl.a.
denna fråga. Utredningen skall inom kort redovisa
sitt uppdrag. Utskottet utgår från att regeringen
återkommer  till riksdagen med förslag som syftar
till att underlätta samverkan mellan huvudmän.
Sammanfattningsvis   föreslår   utskottet   att
riksdagen  godkänner  vad  regeringen föreslår om
inriktning och åtgärder för  att förbättra hälso-
och    sjukvårdsinsatserna   i   den    kommunala
primärvården  (avsnitt  7.2).  Motionerna     
avstyrks  i  den  mån de inte anses tillgodosedda
med det anförda.
I  betänkande 2000/01:SoU9  behandlade  utskottet
senast    motioner    om   kvalitetsarbete   inom
äldreboenden m.m. (För ytterligare information se
s. 1621.) Utskottet anförde då följande (s. 20):
Utskottet vidhåller att  det  är  av största vikt
att så snart som möjligt komma till  rätta med de
brister  som  Socialstyrelsen  påtalat. Utskottet
vidhåller  också  att  de  insatser  som  staten,
Landstingsförbundet  och Svenska  Kommunförbundet
kommit överens om i utvecklingsavtalet  för  åren
20022004  är  väl  ägnade att höja kvaliteten på
såväl  medicinska  insatser   som  omvårdnad  och
rehabilitering.  Utskottet  vidhåller   även  att
avtalet  om  utvecklingsinsatser bör resultera  i
att  de  som bor  i  särskilt  boende  eller  har
hemsjukvård  får en medicinsk bedömning av läkare
när  de  behöver   det  samt  konsultation  eller
hembesök utan dröjsmål.
Utskottet  konstaterar  med  tillfredsställelse
att     Landstingsförbundet      och      Svenska
Kommunförbundet   nyligen  inlett  ett  gemensamt
arbete om medicinskt  färdigbehandlade patienter.
Vidare har Samverkansutredningen nyligen avlämnat
sitt slutbetänkande.
Socialstyrelsen har tagit fram nya allmänna råd
om kvalitetssystem inom  omsorgerna  om äldre och
handikappade  (SOSFS 1998:8 (S)). I slutrapporten
Äldreuppdraget    pekar    styrelsen    på    att
utvecklingen av kvalitetssystem är en process som
tar  tid  och  behöver stöd och att kommunerna nu
har påbörjat denna  process.  Utskottet anser det
angeläget  att kommunerna aktivt  arbetar  vidare
med  att  utveckla   kvalitetssäkringssystem  för
äldreomsorgen. Utskottet  är dock inte berett att
föreslå några minimikrav eller  fastställa  någon
omsorgsgaranti.
Riksdagen   bör  inte  ta  något  initiativ  på
området. Motionerna    avstyrks.

Socialstyrelsen har  i  Nationell  handlingsplan för
äldrepolitiken. Lägesrapport 2001 redovisat  att  en
studie    av    förekomsten    och    innehållet   i
samverkansavtal   mellan   kommuner   och  landsting
beträffande    läkarmedverkan    i   den   kommunala
äldreomsorgen visar att ungefär hälften  av  landets
kommuner  har  sådana  avtal.  Innehållet  i avtalen
uppvisar stora skillnader vad gäller omfattning  och
grad   av  precision.  Styrelsens  slutsats  är  att
samverkan  mellan  kommun  och landsting beträffande
vården    och    omsorgen    måste    bli    bättre.
Samverkansavtal för att säkra läkarinsatserna  i den
kommunala  hälso-  och  sjukvården och äldreomsorgen
måste ses som ett krav inom ramen för den nationella
handlingsplanen  för  utveckling   av   hälso-   och
sjukvården.    Socialstyrelsen    konstaterar    att
rehabilitering  ännu  inte  är  en  självklar del av
vården  och  omsorgen  om de äldre. Styrelsen  anser
dock  att  samverkan  för  att   stärka   de  äldres
rehabiliteringsmöjligheter kan utvecklas inom  ramen
för  avtal,  i  form av samfinansierade verksamheter
och gemensamma utvecklingsarbeten, t.ex. beträffande
samordnad vårdplanering.

Samverkansutredningen   har   avlämnat   betänkandet
Samverkan.  Om  gemensamma  nämnder  på  vård-   och
omsorgsområdet, m.m. (SOU 2000:114).

Regeringen har aviserat en proposition i mars 2002
angående samverkan mellan landsting och kommuner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anser  att  rehabiliteringen för äldre är
mycket   viktig.   Den   bidrar    till    en   ökad
självständighet  för den enskilde samtidigt som  den
kan  minska  behovet   av  fortsatta  eller  utökade
omvårdnadsinsatser.   De   insatser    som   staten,
Landstingsförbundet   och   Svenska  Kommunförbundet
kommit  överens  om  i utvecklingsavtalet  för  åren
20022004 är, enligt utskottets  mening,  väl ägnade
att höja kvaliteten på såväl medicinska insatser som
omvårdnad  och  rehabilitering.  Utskottet vidhåller
att avtalet om utvecklingsinsatser  bör  resultera i
att   de   som  bor  i  särskilt  boende  eller  har
hemsjukvård får en medicinsk bedömning av läkare när
de behöver det samt konsultation eller hembesök utan
dröjsmål.

Utskottet  konstaterar  med tillfredsställelse att
Landstingsförbundet   och  Svenska   Kommunförbundet
inlett   ett   gemensamt   arbete    om   medicinskt
färdigbehandlade  patienter.  Vidare har  regeringen
aviserat  en  proposition  i  denna  månad  angående
samverkan mellan landsting och kommuner.
Socialstyrelsen  har tagit fram  allmänna  råd  om
kvalitetssystem  inom   omsorgerna   om   äldre  och
handikappade  (SOSFS  1998:8  (S)).  I slutrapporten
Äldreuppdraget  pekar styrelsen på att  utvecklingen
av kvalitetssystem  är  en  process  som tar tid och
behöver  stöd  och  att  kommunerna nu har  påbörjat
denna  process. Utskottet anser  det  angeläget  att
kommunerna  aktivt  arbetar  vidare med att utveckla
kvalitetssäkringssystem för äldreomsorgen. Utskottet
är  dock  inte berett att föreslå  några  minimikrav
eller fastställa någon omsorgsgaranti.
Motionerna So263 (v) yrkandena 2 och 4, So485 (kd)
yrkande 2,  So610 (kd) yrkande 2, So613 (kd) yrkande
6 och So630 (fp)  yrkandena  10, 11 och 13 är i viss
mån   tillgodosedda  med  det  anförda.   Motionerna
avstyrks.
Riksdagen   har  beslutat  tillföra  kommunsektorn
ytterligare 1,25  miljarder kronor per år under åren
20022004 för att korta  väntetiderna  och förbättra
tillgängligheten till behandlingar inom  hälso-  och
sjukvården.  En  överenskommelse har träffats mellan
staten och Landstingförbundet  om  åtgärder för ökad
tillgänglighet inom hälso- och sjukvården.  Målet är
att  skapa  varaktigt  förbättrad tillgänglighet.  I
budgetpropositionen  2001/02:1  aviserar  regeringen
att  satsningen  kommer   att  bli  föremål  för  en
noggrann uppföljning i syfte  att  säkra att avsedda
effekter   nås.  Utskottet  anser  inte  att   något
initiativ bör  tas från riksdagen sida med anledning
av motion So239 (c) yrkande 6. Motionen avstyrks.

Demensvård m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  motioner  om  demensvård
m.m.  Utskottet  konstaterar  att  regeringen
nyligen   har   beslutat   att   inrätta   en
arbetsgrupp  inom Socialdepartementet för att
sammanställa    befintliga    kunskaper    om
situationen för personer  med demenssjukdomar
och    deras    anhöriga   samt   identifiera
utvecklingsområden   där   åtgärder   behöver
sättas   in  på  olika  nivåer.  Motioner  om
rättsskydd    för    dementa   avstyrks   med
hänvisning   till  att  direktiv   är   under
utarbetande  till   en   utredning   angående
förmynderskap. Utredningen kommer även att ta
upp  vissa frågor om gode män och förvaltare.
Jämför  reservationerna  25  (m),  26 (v), 27
(kd), 28 (m), 29 (v), 30 (c) och 31 (fp).

Motioner

I  motion  So3  av Bo Lundgren m.fl. (m)  yrkas  att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om  ställföreträdarfrågan
(yrkande 19). Motionärerna efterlyser  den utredning
som regeringen lovat tillsätta i syfte att  ser  hur
skyddet  för  personer med nedsatt förmåga till egna
beslut och förmåga  att  förmedla  sig  kan stärkas.
Rätten till integritet och rättssäkerhet måste kunna
garanteras även för dem som inte är kommunicerbara.

I motion So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
regeringen   ger   Socialstyrelsen  i  uppdrag   att
utveckla   vad  i  motionen   anförs   om   dementas
rättigheter  (yrkande  5).  I  de  allra flesta fall
saknar  den  demenssjuke möjlighet att  själv  kunna
uttrycka sin vilja.  Trots  detta  är  varken rätten
till företrädare eller förekomsten av tvångsåtgärder
mot  dementa,  exempelvis  låsta  dörrar,  fullt  ut
reglerad.

I  motion  So613  av  Sven  Brus  m.fl.  (kd) begärs
tillkännagivande    om   vikten   av   specialiserad
demensvård   och   kvalificerade   demensutredningar
(yrkande 7).

I   motion   So286   av  Sven   Brus   (kd)   begärs
tillkännagivande  om  vad   i   motionen  anförs  om
diskriminering  av  de  demenssjuka   inom   vården.
Motionären anför att dementa ofta diskrimineras inom
vården  på  grund av bristande resurser och avsaknad
av kompetens.

I motion So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande    om    ökad   rättssäkerhet   för
demenssjuka  (yrkande  19).  Socialtjänstlagen   och
lagen    om    stöd    och    service   till   vissa
funktionshindrade  är  s.k.  rättighetslagstiftning.
För  att  den  enskilde  skall  få   tillgång   till
rättigheterna    förutsätts    att    personen   har
förutsättningar  och  förmåga att ta till  vara  sin
rätt,  anför  motionärerna.   Enligt  regelverk  för
hälso-  och  sjukvårdens  verksamhet   fordras   den
enskildes      samtycke      till      vård      och
behandlingsåtgärder.  Huvudmän och yrkesutövare samt
legala ställföreträdare, gode män och förvaltare har
ett oerhört stort ansvar, med respekt för individens
självbestämmande, anför  motionärerna.  De anser att
gällande   lagstiftning   behöver   förbättras   och
förtydligas   för   att   öka  rättssäkerheten   för
demenssjuka.

I  motion So339 av Birgitta  Carlsson  och  Lena  Ek
(båda c) yrkas att regeringen lägger fram lagförslag
till  förbättring  av  rättsskydd  för  dementa  och
psykiskt handikappade personer som inte kan föra sin
egen   talan  när  de  utsatts  för  någon  form  av
rättsövergrepp.

I  motion   So444   av  Sonja  Fransson  (s)  begärs
tillkännagivande  om  tvärvetenskaplig  kunskap  för
tillfredsställande  rättsskydd   för   personer  med
demenssjukdomar.

Frågor  kring  stöd  till anhöriga tas upp  i  flera
motioner.

I  motion  So3  av Bo Lundgren  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivanden om  vad  som  anförs  dels  om att
uppmärksamma och stödja anhöriga (yrkande 20),  dels
om   att  anhörigbegreppet  bör  utvidgas  till  ett
närståendebegrepp   (yrkande   21)   och   dels   om
förutsättningarna  för  frivilliga insatser (yrkande
22).  I stället för att bara  inta  en  biroll,  vid
sidan av  offentliga  insatser,  bör  närstående  få
möjlighet  att  ta  ett ökat ansvar för de anhörigas
situation om de så önskar.  Den  offentliga  sektorn
skall  komplettera,  stimulera och stödja människors
egna insatser. Viljan  till frivilliga insatser ökar
med ett system som är lyhört  för individuella behov
och  önskningar  och som förmår åstadkomma  flexibla
lösningar. Motionärerna  anser  att anhörigbegreppet
bör ersättas av närstående. Det inkluderar  den till
omsorgstagaren närstående så att denne likt anhöriga
kan få del av ekonomisk ersättning och stöd.

I  motion  So263  av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande  om   ett   permanent   anhörigstöd
(yrkande  6).  Motionärerna konstaterar att  Anhörig
300   har  specialdestinerade   resurser   för   att
stimulera  kommunerna  att  utveckla  anhörigstödet.
Medel  är  avsatt  t.o.m.  2004, varefter kommunerna
skall  ha  integrerat anhörigstödet  i  det  löpande
arbetet. Motionärerna  anser  att det redan nu finns
anledning att tillföra fortsatta  specialdestinerade
medel under nästkommande mandatperiod.

I motion So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden  om  nationellt  resurscenter  för
anhörigstöd  (yrkande  3)  och om anhöriganställning
(yrkande 5). Motionärerna anför  att  ett nationellt
resurscenter    skulle    kunna   fungera   som   en
kunskapsresurs  för  de  kommuner  som  arbetar  med
anhörigvård. Ute i kommuner  finns  goda  exempel på
idéer och arbetssätt. Motionärerna anser vidare  att
frågan  om  yngre anhöriga skall kunna anställas och
omfattas av trygghetsförsäkringar  och pensionsavtal
måste lyftas fram.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda c) begärs tillkännagivande om  vad  i motionen
anförs  om  att  insatser  görs med målsättning  att
förbättra  anhörigvården (yrkande  5).  Motionärerna
anför   att   det   måste   finnas   tillgång   till
växelvårdsplatser  och  att  det  behövs förbättrade
regler för hemvårdsbidrag och ökade  möjligheter för
närstående att anställas.

I  motion  Sf256  av  Kerstin  Heinemann m.fl.  (fp)
begärs  tillkännagivanden dels som  uppföljning  och
kvalitetskontroll  av närståendevården med beaktande
av  integritetsaspekterna   (yrkande   2),  dels  om
överläggningar mellan kommunförbunden och  staten om
förbättrade  förutsättningar för närståendevård  och
hemsjukvården (yrkande 3).

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt lagen (1988:1465)  om ersättning och ledighet
för  närståendevård  har  en närstående  som  vårdar
någon som är svårt sjuk rätt till ersättning för tid
då  han  avstår från förvärvsarbete  i  samband  med
vården (4 §). Ersättning utges för högst 60 dagar (6
§). (I vissa fall av hivinfektion utges ersättning i
240 dagar.)

Enligt 5 kap.  10 § socialtjänstlagen (2001:453) bör
socialnämnden genom  stöd  och  avlösning underlätta
för  dem  som  vårdar närstående som  är  långvarigt
sjuka eller äldre eller som har funktionshinder.

I proposition 1999/2000:149  Nationell handlingsplan
för  utveckling  av  hälso-  och sjukvården  anförde
regeringen att den ansåg att det finns anledning att
även efter perioden 19992001  aktivt arbeta för att
stödja anhöriga som vårdar långvarigt  sjuka,  äldre
eller       människor      med      funktionshinder.
Resurstillskottet  till  hälso- och sjukvården borde
därför  riktas  även mot detta  område.  Regeringen,
Landstingsförbundet  och Svenska Kommunförbundet har
i avtalet om utvecklingsinsatser  enats  om  att den
särskilda  satsningen  för  att stödja anhörigvården
skall pågå också under åren 20022004.

Utskottet behandlade senast en  motion om demensvård
i betänkande 2000/01:SoU9. Utskottet  redovisade  då
bl.a.  att  Socialstyrelsen  i  juni 2000 publicerat
Äldreuppdraget  Slutrapport (Socialstyrelsen följer
upp    och   utvärderar   2000:4).   Socialstyrelsen
konstaterar att demens är en folksjukdom som drabbar
en   stor   andel   av   den   äldre   befolkningen.
Demenssjukdomen  är  starkt  åldersrelaterad, vilket
innebär att andelen dementa i  befolkningen  ökar  i
takt  med  att  andelen  äldre ökar. Socialstyrelsen
anser att angelägna insatser  inom  demensvården  är
att     förbättra    allmänhetens    kunskaper    om
demenssjukdomen,     att    utveckla    vård-    och
behandlingsmöjligheterna,  att utveckla diagnostiken
och ge den enskilde rätt till en utredning och att
kontinuerligt           stödja           personalens
kompetensutveckling.

Vidare   redovisades   vad  utskottet  anfört   i
betänkande 1999/2000:SoU9:
Utskottet vill än en gång understryka vikten av en god vård för
de   demenssjuka.   Alla  som   behöver   utredas
beträffande  demens bör  utan  dröjsmål  ges  den
möjligheten.  Utskottet  vill  också  understryka
vikten av kompetensutveckling hos personalen inom
demensvården för  att kunna tillgodose behovet av
demensutredningar  och   en   god  omvårdnad.  De
regionala forsknings- och utvecklingscentrum inom
äldreområdet  som  nu  är under uppbyggnad  skall
medverka till en lokalt förankrad och praktiknära
kunskapsutveckling  inom   både  äldreomsorg  och
äldresjukvård.  Dessa  centrum  bör  bli  viktiga
instrument i att utveckla personalens kunskap och
kompetens  om demenssjukdomar  och  bemötande  av
personer med demens.
Utskottet   konstaterar   att   utbyggnaden  av
gruppboenden  för  dementa och dagverksamhet  har
inneburit    en    kvalitativ    utveckling    av
demensvården i hela  landet.  Många  dementa  bor
dock  i  eget boende, ibland med mer eller mindre
omfattande   stödinsatser   från   anhöriga.  Den
uppsökande verksamheten inom hemtjänsten  kan här
bli  ett  viktigt  instrument för att finna dessa
personer och deras anhöriga och erbjuda stöd från
samhällets sida. Utskottet  anser  att det behövs
en    fortsatt   utbyggnad   av   dagvården   för
demenssjuka  liksom  möjlighet till avlösning och
växelvårdsplatser.     Även     insatser     från
hemsjukvården är viktiga  för att bistå den sjuke
och  stötta de anhöriga. Kommunerna  har  i  sina
redovisningar till Socialstyrelsen av sina planer
för utvecklingen  av  stödet till anhöriga anfört
att  de  nu satsar mer på  individuellt  anpassat
stöd   och  på   att   förbättra   kvaliteten   i
anhörigstödet.
Vid    behandlingen     av    den    nationella
handlingsplanen  tillstyrkte   riksdagen  att  60
miljoner kronor avsattes under perioden 19992001
för      att      förstärka     äldreforskningen.
Socialvetenskapliga forskningsrådet som utarbetat
ett nationellt forskningsprogram  för  äldre  och
åldrande   pekar   på   att   en   stor   del  av
äldreforskningen  till sin karaktär är tvär-  och
mångvetenskaplig.
Slutligen vill utskottet än en gång understryka
vikten  av att de statliga  tillsynsmyndigheterna
noga följer  vården. Motionerna    är därmed i
huvudsak tillgodosedda.

Utskottet vidhöll  i  betänkande  2000/01:SoU9  till
fullo  den inställning man årligen, under senare år,
redovisat   om   vikten   av  en  god  vård  för  de
demenssjuka.   Den   aktuella  motionen   avstyrktes
därmed.

Utskottet  behandlade   också   motioner   om  anhörigstödet  i
betänkande  2000/01:SoU9.  Utskottet  anförde  då
bl.a. följande (s. 34):
Utskottet   vidhåller  att  anhörigas  och  andra
närståendes roll som vårdgivare till äldre numera
är väl dokumenterad  och  erkänd.  Den  vård  som
utförs av familjen och andra närstående är mycket
omfattande  och  har  sannolikt  ökat i betydelse
under  senare  år. En förutsättning  för  att  de
äldre och deras  närstående  skall  våga och orka
med vård i hemmet är att de närstående  ges  stöd
och  avlösning.  Under  åren  19992001  har  ett
särskilt   stimulansbidrag   för   utveckling  av
anhörigstödet  om  100  miljoner  kronor  per  år
utgått.   Regeringen,   Landstingsförbundet   och
Svenska   Kommunförbundet  har   i   avtalet   om
utvecklingsinsatser  enats  om  att den särskilda
satsningen  för  att  stödja anhörigvården  skall
pågå   också  under  åren  20022004.   Utskottet
vidhåller  bedömningen  att  det  även  för tiden
efter  2001 finns behov av att aktivt arbeta  för
att stödja  anhöriga som vårdar långvarigt sjuka,
äldre   eller  människor   med   funktionshinder.
Utskottet  ser  därför  positivt på den särskilda
satsningen för att stödja anhörigvården.
Utskottet   vidhåller  också   att   frivilliga
insatser utgör  ett  värdefullt  komplement  till
socialtjänstens insatser och bör stödjas. Det  är
angeläget  att ta till vara den särskilda kunskap
som finns inom  frivillig- och anhörigföreningar.
Anhörigstödet har  inneburit  en  förstärkning av
detta samarbete.
I motion    begärs ekonomiskt  stöd  för den
som  vårdar  närstående på samma villkor som  den
som    vårdar    anhörig.    Utskottet    noterar
inledningsvis   att   det   finns   flera   olika
bestämmelser som  rör  det  område  som tas upp i
motionen.  Av socialtjänstlagens 5 § framgår  att
socialnämnden   genom   stöd  och  avlösning  bör
underlätta för dem som vårdar  närstående  som är
långvarigt   sjuka  eller  äldre  eller  som  har
funktionshinder.  Enligt  lagen  (1988:1465)  kan
ekonomiskt  stöd utgå i form av närståendepenning
för  högst 60  dagar  för  den  som  avstår  från
förvärvsarbete  för  att vårda någon som är svårt
sjuk. Utskottet noterar vidare att utgångspunkten
för   anhörigstödet   enligt    den    nationella
handlingsplanen  för  äldrepolitik (Anhörig  300,
åren 19992001) är att hjälpa och stödja anhöriga
för  att förhindra att dessa  drabbas  av  fysisk
eller  psykisk  ohälsa.  Den särskilda satsningen
för  att  stödja anhöriga kommer  enligt  avtalet
mellan staten,  Landstingsförbundet  och  Svenska
Kommunförbundet  att  fortsätta  också under åren
20022004.   Vissa   kommuner   erbjuder   vidare
ekonomiskt  stöd  till  den  som vårdar  anhörig.
Formerna för detta stöd beslutas  av  kommunen  i
fråga.  Utskottet anser inte att riksdagen nu bör
ta något  initiativ  i  anledning  av motionerna.
Motionen avstyrks.
Vad gäller kvalitetskontrollen av hemsjukvården
vill utskottet hänvisa till vad utskottet  anfört
med   anledning   av   regeringens   bedömning  i
proposition  1999/2000:149  om  att  hälso-   och
sjukvårdsinsatserna  både  i  särskilt boende och
hemsjukvården  måste  förstärkas  väsentligt  med
ytterligare   resurser  och   kompetens.   Enligt
utskottets  uppfattning   är   de   insatser  som
regeringen,   Landstingsförbundet   och   Svenska
Kommunförbundet     kommit     överens    om    i
utvecklingsavtalet väl ägnade att höja kvaliteten
på  såväl medicinska insatser som  omvårdnad  och
rehabilitering.

Riksdagen följde utskottet.

Socialstyrelsen  har  i  Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken.  Lägesrapport   2001  redovisat  att
genom det kartläggnings- och inventeringsarbete  som
bedrivs  i  kommunerna  finns nu bättre kunskaper om
anhörigvårdarnas behov av stöd. Möjligheterna att nå
fler anhörigvårdare ökar  i  och  med att kommunerna
utvecklar nya, okonventionella stödformer.  Det  har
tillkommit    en    mängd    anhörigcentraler    och
träffpunkter  och  fler planeras. Avlösning i hemmet
erbjuds nu avgiftsfritt i många kommuner och i några
kommuner utan biståndsbedömning. Denna stödform blir
härigenom mer lättillgänglig och anhörigvårdaren får
därmed  möjlighet  till  egen  tid  för  avkoppling.
Samverkan  sker  och har  utvecklats  med  en  mängd
frivillig-  och  intresseorganisationer   och  andra
vårdgivare. De gemensamma resurserna kan genom denna
samverkan  användas effektivare och möjligheter  att
uppmärksamma  anhörigvårdarnas  behov  i  ett tidigt
skede har ökat.

Socialministern  besvarade  den  25 januari 2002  en
interpellation   om   anhörigvårdarnas    situation.
Socialministern  anförde  bl.a. att det är angeläget
att  finna strukturer och former  att  förvalta  och
utveckla  de  kunskaper  och  erfarenheter  som  har
tillkommit  tack vare de statliga stimulansbidragen.
Socialministern  uttalade  vidare att det är viktigt
att samarbetet mellan samhället  och  de  frivilliga
organisationerna utvecklas ytterligare samt  att  de
tre        nationella        anhörigorganisationerna
Demensförbundet,       Alzheimerföreningen       och
Anhörigrådet fått statligt  stöd  även  för år 2002.
Enligt  socialministern  kommer  en arbetsgrupp  att
tillsättas   för  att  i  första  hand  sammanställa
kunskaper om personer  med  demenssjukdomar  och  om
situationen  för  anhöriga till personer med demens.
Direktiv  för  en  sådan   arbetsgrupp   kommer  att
utarbetas inom de närmaste veckorna så att  den  kan
komma  i  gång  med  sitt  arbete  snabbt. Frågan om
behovet av ett nationellt kunskapscenter  bör  också
diskuteras i en sådan arbetsgrupp. Slutligen anförde
socialministern  att  det finns anledning att bevaka
om  kommunerna avvecklar  anhörigverksamheter  efter
projekttidens slut.

Regeringen  beslutade  den 21 februari 2002 att inom
Socialdepartementet  tillsätta  en  arbetsgrupp  med
uppgift  att sammanställa  befintliga  kunskaper  om
situationen  för  personer  med  demenssjukdomar och
deras  anhöriga  samt identifiera utvecklingsområden
där åtgärder behöver  sättas  in  på olika nivåer. I
arbetsgruppen skall det ingå företrädare  för  bl.a.
anhörigorganisationerna.          Chefen         för
Socialdepartementet   skall   utse   ledamöterna   i
arbetsgruppen   och   utse   en   av  dem  att  vara
ordförande. Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete
senast den 30 juni 2003.

I    uppdraget    till    gruppen    nämns   bl.a.
tillgänglighet till utredning, diagnos och medicinsk
behandling,   anhörigstöd,   särskilt   boende   och
rättsskydd.

Inom Justitiedepartementet förbereds enligt  uppgift
direktiv  till  en utredning angående förmynderskap.
Utredningen kommer  också  att  beröra  vissa frågor
angående god man och förvaltare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller till fullo den inställning  som
årligen, under senare år, redovisats om vikten av en
god vård för  de  demenssjuka.  Utskottet  vill åter
understryka  att  anhöriga och andra närstående  gör
betydelsefulla insatser  som  vårdgivare till äldre.
Utskottet konstaterar samtidigt att arbete pågår med
att  utveckla  stödet till anhöriga.  Den  särskilda
satsningen för att  stödja  anhörigvården kommer att
pågå också under åren 20022004.

Det  är  glädjande  att  regeringen  har  beslutat
tillsätta  en  arbetsgrupp inom  Socialdepartementet
för  att  sammanställa   befintliga   kunskaper   om
situationen  för  personer  med  demenssjukdomar och
deras  anhöriga  samt identifiera utvecklingsområden
där åtgärder behöver  sättas  in  på  olika  nivåer.
Bland  utvecklingsområden nämns bl.a. tillgänglighet
till utredning,  diagnos  och  medicinsk behandling,
anhörigstöd,   särskilt   boende   och   rättsskydd.
Arbetsgruppen skall redovisa sitt uppdrag  om  drygt
ett  år.  Utskottet  anser  att  motionerna  So3 (m)
yrkandena  2022,  So263  (v) yrkande 6, So286 (kd),
So347 (c) yrkande 5, So609  (kd)  yrkandena  3 och 5
och  So613  (kd)  yrkande  7  därmed  är  i huvudsak
tillgodosedda.
Utskottet   konstaterar   att  arbetsgruppen  inom
Socialdepartementet  skall lämna  förslag  till  hur
skydds- och tvångsåtgärder  i  möjligaste  mån skall
kunna undvikas inom demensvården. Vidare konstaterar
utskottet att inom Justitiedepartementet bereds  för
närvarande   direktiv  till  en  utredning  angående
förmynderskap.  Utredningen  kommer  även att ta upp
vissa  frågor  om gode män och förvaltare.  Direktiv
kommer att beslutas  under  våren.  Utskottet  anser
därmed  motionerna  So3  (m)  yrkande  19, So240 (c)
yrkande 19, So263 (v) yrkande 5, So339 (c) och So444
(s) delvis tillgodosedda.
Vad  gäller  kvalitetskontrollen  av hemsjukvården
vill   utskottet   hänvisa   till   den   nationella
handlingsplanen   för   utveckling   av  hälso-  och
sjukvården.  Enligt  utskottets  uppfattning  är  de
insatser som parterna kommit överens  om  i  avtalet
väl  ägnade  att höja kvaliteten på såväl medicinska
insatser   som  omvårdnad   och   rehabilitering   i
hemsjukvården.  Motion  Sf256 (fp) yrkandena 2 och 3
är därmed delvis tillgodosedda.

Hemtjänst


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motioner     om
socialtjänstlagen.  Utskottet  hänvisar  till
gällande  lagstiftning.  Riksdagen  bör också
avslå    motioner    om    avdragsrätt    för
hushållsnära tjänster. Utskottet anför att en
sådan avdragsrätt skulle innebära avsteg från
de  principer  som  ligger till grund för den
s.k. skattereformen.  Jämför  reservationerna
32 (kd, fp) och 33 (m, kd, c, fp).

Motioner

I  motion  So3  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivande  om  vad  i  motionen   anförs   om
subventionerade   hushållstjänster   (yrkande   23).
Motionärerna  anför  att  de  tillsammans med övriga
borgerliga  partier  föreslagit  en  femtioprocentig
skattereduktion på maximalt 25 000  kr  per  år  för
hushållstjänster.  Reformen  skulle  ge  alla  äldre
större möjligheter att få den omsorg de behöver. Den
frigör  resurser  till  dem som har störst vårdbehov
samtidigt som de med ett  mindre  behov inte behöver
komma på undantag. Lägre kostnader  på  hushållsnära
tjänster skapar också möjligheter för fler äldre att
få  flexibel hjälp, eftersom det är de äldre  själva
som väljer hushållstjänst.

I motion  So613  av  Sven  Brus  m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om behovet
av  nya  former  för service till äldre (yrkande 9).
Motionärerna anser  att  de  stora  servicebehov som
många äldre har måste tillgodoses i andra former och
av andra utförare än den kommunala hemtjänsten.  För
att  underlätta  tillkomsten  av  sådan  service bör
avdragsrätt medges för hushållsnära tjänster.

Också i motion So362 av Mikael Oscarsson (kd) begärs
tillkännagivande   om  vad  i  motionen  anförs   om
subventionering  av  hushållstjänster  (yrkande  3).
Motionären  anser  att  i   ett   första   steg  bör
subventionering  av hushållsnära tjänster för  äldre
införas. Dessutom  bör  diskussion om kompletterande
finansiering  blandning  av  offentlig och privat 
föras aktivt i samhällsdebatten.

I motion So485 av Chatrine Pålsson (kd) begärs tillkännagivande
om  vad  i  motionen  anförs om hemtjänstinsatser  i
socialtjänstlagen (yrkande  1). Motionären anför att
det  finns skäl att uppmärksamma  äldre  synskadades
problem.  Att  inte  se  och inte på egen hand kunna
utföra städning, tvätt, inköp, post- och bankärenden
har  i många kommuner upphört  att  vara  godtagbara
skäl för  hemtjänstinsatser, anför motionären. Detta
strider  mot   socialtjänstlagen,   men   då   detta
uppenbarligen  är  obekant  för många kommuner måste
regeringen med skärpa tillkännage  lagens mening för
berörda kommuner.

Samma argumentering återfinns också i motion So630
av   Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  där  man   begär
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
situationen för äldre med synskador (yrkande 12).

Bakgrund och tidigare ställningstagande

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) 4 kap. 1 § skall
den som inte kan tillgodose  sina behov eller kan få
dem tillgodosedda på annat sätt ha rätt till bistånd
av     socialnämnden     för     sin     försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring  i övrigt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras  en
skälig  levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att
det stärker  hans  eller hennes möjligheter att leva
ett självständigt liv.  Vidare  skall  socialnämnden
enligt 5 kap. 5 § verka för att äldre människor  får
goda  bostäder och skall ge dem som behöver det stöd
och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.

Frågan  om  avdragsrätt  för  hushållsnära  tjänster
behandlades   senast   i   betänkande  2000/01:SoU9.
Utskottet  hänvisade  då  till  att  finansutskottet
behandlat frågan i betänkande  2000/01:FiU1 och då i
sin tur har hänvisat till skatteutskottets  yttrande
2000/01:SkU1y, där det anfördes att förslaget skulle
innebära   ett   avsteg  från  de  principer  om  en
likformig och neutral  beskattning  som  ligger till
grund    för    skattereformen    och   som   enligt
skatteutskottets mening bör gälla.  Vidare  anfördes
att    risken    är    stor    att   effekterna   på
sysselsättningen  blir mycket små  eller  inga  alls
samtidigt som kostnaderna blir stora. Stimulanser av
denna   typ   riskerar    också    att   leda   till
gränsdragningsproblem    och    ge    upphov    till
svårkontrollerade  gråzoner anförde skatteutskottet.
Socialutskottet  ställde   sig   bakom  finans-  och
skatteutskottens uppfattning att en  avdragsrätt för
hushållsnära  tjänster  skulle innebära  ett  avsteg
från  de  principer  som  ligger   till   grund  för
skattereformen.  Den  aktuella  motionen  avstyrktes
därmed.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets ställningstagande

Enligt   socialtjänstlagen  har  den  som  inte  kan
tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda
på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för
sin försörjning  och  för  sin  livsföring i övrigt.
Socialnämndens beslut om bistånd  får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Utskottet anser inte att
motionerna  So485  (kd)  yrkande  1 och  So630  (fp)
yrkande 12 bör föranleda något initiativ. Motionerna
avstyrks.

Utskottet    vidhåller    sin   uppfattning    att
avdragsrätt   för   hushållsnära   tjänster   skulle
innebära ett avsteg från  de  principer  som  ligger
till  grund  för den s.k. skattereformen. Motionerna
So3 (m) yrkande  23,  So362 (kd) yrkande 3 och So613
(kd) yrkande 9 avstyrks därmed.

Förebyggande folkhälsoarbete


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner  om förebyggande
folkhälsoarbete med hänvisning  till pågående
arbete på området. Jämför reservationerna  34
(kd) och 35 (mp).

Motioner

I   motion   So287   av   Sven   Brus   (kd)  begärs
tillkännagivande   om   betydelsen   av  ett  aktivt
folkhälsoarbete  för  äldre.  De skador som  drabbar
äldre  personer orsakar svåra lidanden  och  innebär
stora kostnader  för  samhället. Därför blir behovet
av  ett  förebyggande folkhälsoarbete  med  särskild
inriktning   mot  den  äldre  befolkningen  särskilt
angeläget, anför motionären.

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda  c) begärs  tillkännagivande  om  förebyggande
hälsoarbete  (yrkande  4).  Motionärerna anför bl.a.
att genom information och enkla  åtgärder  i  hemmet
kan  många  fallskador  undvikas  och de äldre få en
bättre livskvalitet.

I motion So381 av Anita Johansson och Ola Rask (båda
s) begärs tillkännagivande om vad i  motionen anförs
om   hälsoundersökningar  för  äldre  70+.   I   den
nationella    handlingsplanen    för    äldrepolitik
framhålls  vikten  av  att folkhälsoarbetet  för  de
äldre förstärks, anför motionärerna.  Olika modeller
för hälsoundersökningar med hälsosamtal  bör prövas.
Systematiska hälsokontroller för äldre borde  ingå i
sjukvårdsplaneringen, anför motionärerna.

I motion MJ518 av Lotta Nilsson-Hedström m.fl.  (mp)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs  om
mat i äldreomsorgen (yrkande 18). Motionärerna anser
att   äldre   människor   måste  få  hjälp  till  en
näringsriktig  kost.  Mikrouppvärmda  helfabrikat  i
matlådor innehåller sällan den näring äldre behöver.


Bakgrund och tidigare behandling

Nationella    folkhälsokommittén    har    i    sitt
slutbetänkande  Hälsa  på  lika villkor  nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) lämnat förslag till
nationella folkhälsomål och  strategier. Utredningen
föreslår   arton  olika  mål  och  redovisar   också
särskilda målgrupper  för  de  olika  målen,  varvid
äldre i flera fall anges som målgrupp.

Statens folkhälsoinstitut har i regleringsbrevet  för  år  2001
fått  i  uppdrag  att  redovisa  hur arbetet med det
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande  arbetet för
äldre  på  nationell,  regional  och lokal nivå  har
fortlöpt.   Uppdraget   har  nyligen  redovisats   i
rapporten  Folkhälsoarbete   bland  äldre.  Hur  har
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete bland
äldre   fortlöpt?   I   rapporten  konstateras   att
utvecklingen av hälsofrämjande  arbete för äldre har
utvecklats  mycket under de tre senaste  åren,  tack
vare    externa    statliga    bidrag.    Nationella
handlingsplaner,     både     handlingsplanen    för
äldrepolitik   och   nationella  folkhälsokommitténs
dokument,    har    haft    stor    betydelse    för
genomslagskraften    i    utvecklingen     av    det
hälsofrämjande  arbetet  bland  äldre,  anförs  det.
Vidare  konstateras  bl.a. att de friska äldre måste
bli  mer  synliga  i  landstingens  och  kommunernas
hälsopolitiska dokument. Samhällsplaneringen i stort
bör vara uppmärksam på vad strukturella förändringar
kan innebära för en äldre  person.  Pensionärs-  och
andra  frivilligorganisationer spelar en viktig roll
i det hälsofrämjande arbetet.

Rapporten     bereds     för    närvarande    inom
Socialdepartementet.

Riksdagen har nyligen beslutat  om  bildandet av ett
familjemedicinskt  institut (prop. 2001/02:38,  bet.
2001/02:SoU5, rskr. 144). Syftet är att utveckla den
primärvård  som  finansieras   av   landstingen  och
kommunerna. Bland de uppgifter som nämns  ingår  att
särskilt    uppmärksamma    kunskapsutveckling   och
kunskapsspridning beträffande primärvårdens stöd och
vård för äldre.

I betänkande 2001/02:SoU5  ställde  sig utskottet
bakom   vad  regeringen  anfört  när  det  gäller
institutets  verksamhetsinriktning, men ansåg att
ett tillägg dessutom  borde göras enligt följande
(s. 9):
Av  regeringens förslag  framgår  att  institutet
skall       stödja      kvalitetsarbetet      och
metodutvecklingen   inom   primärvården.   I  det
sammanhanget  bör  enligt  utskottets uppfattning
även folkhälsoaspekter beaktas.  En  uppgift  för
institutet  bör således vara att sprida kunskaper
och erfarenheter  om betydelsen av hälsofrämjande
och sjukdomsförebyggande  arbete. Utskottet anser
att institutet i sin verksamhet  bör samverka med
Statens   folkhälsoinstitut.   Således   föreslår
utskottet  att  institutets verksamhetsinriktning
utvidgas till att  avse  även  folkhälsoaspekter.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen  med delvis
bifall  till  motionerna    som sin mening  ge
regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Statens folkhälsoinstitut  har nyligen redovisat hur
arbetet      med     det     hälsofrämjande      och
sjukdomsförebyggande  arbetet  för  äldre utvecklas.
Rapporten     bereds     för     närvarande     inom
Socialdepartementet.  En proposition om folkhälsomål
bereds också för närvarande inom Socialdepartementet
med siktet inställt på  en  proposition till hösten.
Familjemedicinska institutet  skall sprida kunskaper
och erfarenheter om betydelsen av hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande  arbete.  Utskottet  anser  att
resultatet av det pågående arbetet  på  området  bör
avvaktas.  Motionerna  So287 (kd), So347 (c) yrkande
4, So381 (s) och MJ518 (mp) yrkande 18 avstyrks.


Äldreminister och äldreombudsman
m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motioner     om
äldreminister,  äldreombudsman m.m. Utskottet
hänvisar   till   att    det    ankommer   på
statsministern  att utse statsråd.  Utskottet
vidhåller i övrigt  sin tidigare ståndpunkt i
frågan. Jämför reservationerna 36 (kd) och 37
(fp).

Motioner

I  motion  So613  av Sven  Brus  m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivanden  om   vad  i  motionen  anförs  om
tillsättande  av  en äldreminister  för  ett  samlat
grepp  kring  äldrepolitiken   (yrkande  3)  och  om
tillsättandet av en äldreombudsman för att verka för
förbättringar i de äldres förhållanden  (yrkande 4).
Motionärerna an-för att en äldreminister  inte  bara
skulle  vara  en  viktig symbolfråga utan också leda
till  att äldres samlade  situation  får  en  större
tydlighet i debatten och beslutsfattandet.

I motion  So335  av  Ulla-Britt  Hagström och Rosita
Runegrund (båda kd) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att stimulera tillsättandet av en
äldreombudsman i Västra Götaland.

I motion So630 av Lars Leijonborg  m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om äldreombudsmän för att till vara
ta  de  äldres  intressen (yrkande 4).  Motionärerna
anser att det behövs kommunala äldreombudsmän.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet    har     behandlat     motioner    om
äldreombudsmän   och   äldreminister   senast   i
betänkande  2000/01:SoU9.  Utskottet  anförde  då
följande (s. 37):
Enligt    regeringsformen    ankommer    det   på
statsministern att tillsätta statsråd. Motionerna
   avstyrks därför.
Utskottet  vidhåller uppfattningen att insatser
har gjorts för  att  stärka  de  äldres ställning
inte minst genom en förstärkt tillsynsverksamhet.
Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete
som utförs av pensionärsorganisationerna centralt
och  lokalt  liksom anhörigföreningar  och  andra
intresseföreningar   för  att  bevaka  de  äldres
intressen. Utskottet vidhåller  att  de  insatser
som  görs sammantaget bör ge förutsättningar  för
en effektivare  kontroll  och kvalitetssäkring av
äldreomsorgen.    Utskottet   avstyrker    därmed
motionerna    med  förslagen om att inrätta en
äldreombudsman.
Utskottet vill än en  gång  anföra att det inte
finns  något  hinder  för  de kommuner  som  vill
inrätta  kommunala äldreombudsmän.  Motion  So456
(fp) yrkande 6 bör inte föranleda något initiativ
från riksdagens sida.
Frågan  om  att  inrätta  en  äldreombudsman  i
Västra  Götalands   län   är   inte   heller   en
riksdagsfråga. Motion So427 (kd) avstyrks därmed.

Riksdagen följde utskottet.

Socialministern  lämnade  den  6  mars  2002  ett
skriftligt  svar  på en fråga om äldres trygghet.
Ministern  anförde att  våld  och  övergrepp  mot
äldre är oacceptabla  och  att  lämpliga åtgärder
måste  vidtas  för  att förebygga förekomsten  av
detta.      Han      hänvisade      till      att
Brottsoffermyndigheten i juni 2001 fick i uppdrag
att   förbereda,  utforma   och   genomföra   ett
forskningsprogram  för  brottsofferforskning  (Ju
2001/4718).  I  uppdraget  underströks att äldres
utsatthet    för    brott    är   ett   angeläget
forskningsområde.    Vidare    har    Statistiska
centralbyrån fått i uppdrag att undersöka  äldres
levnadsförhållanden.   Vidare  anförde  ministern
följande:
Alltfler kommuner inrättar nu en särskild instans
dit äldre kan vända sig för att få råd och stöd i
olika  frågor,  lämna  klagomål  och  synpunkter.
Denna utveckling ligger  väl  i  linje med senare
års   ökade  betoning  av  enskildas  inflytande,
trygghet   och  självbestämmande  inom  vård  och
omsorg. Att  kommuner  bör inrätta funktioner för
bl.a. klagomålshantering  rekommenderas  också av
Socialstyrelsen   i   deras   allmänna   råd   om
kvalitetssystem inom vård och omsorg.
I  dag  är  kommuner och landsting skyldiga att
inrätta  patientnämnder  med  uppgift  att  bl.a.
hantera klagomål  och synpunkter på insatser inom
hälso- och sjukvård.  Vad  många inte känner till
är  att  nämnderna  också  har till  uppgift  att
hantera  synpunkter  på vissa  omvårdnadsinsatser
som ges till bl.a. äldre.  Regeringen  vill vidga
kommunernas  och  landstingens  möjligheter   att
samverka   kring  bl.a.  dessa  frågor.  Mot  den
bakgrunden kommer  regeringen att inom kort lägga
fram ett förslag till riksdagen som möjliggör för
kommuner  och  landsting   att  bilda  gemensamma
nämnder på vård- och omsorgsområdet.

Utskottets ställningstagande

Enligt    regeringsformen    ankommer     det     på
statsministern  att tillsätta statsråd. Motion So613
(kd) yrkande 3 avstyrks därmed.

Utskottet vidhåller  att  det  inte  bör  inrättas
någon  äldreombudsman.  Motion So613 (kd) yrkande  4
avstyrks.
Utskottet  konstaterar att  alltfler  kommuner  nu
inrättar en särskild instans dit äldre kan vända sig
för  att få råd  och  stöd  i  olika  frågor,  lämna
klagomål  och  synpunkter.  Att kommuner bör inrätta
funktioner      för     bl.a.     klagomålshantering
rekommenderas  också   av  Socialstyrelsen  i  deras
allmänna  råd  om  kvalitetssystem   inom  vård  och
omsorg.  Utskottet  vill än en gång anföra  att  det
inte finns något hinder  för  de  kommuner  som vill
inrätta  kommunala  äldreombudsmän.  Utskottet anser
inte  att  något  initiativ bör tas från  riksdagens
sida med anledning av motion So630 (fp) yrkande 4.
Frågan om att inrätta  en  äldreombudsman i Västra
Götaland  är  inte  heller en riksdagsfråga.  Motion
So335 (kd) avstyrks.

Personalutveckling, forskning m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motioner     om
personalutveckling      och     rekryter-ing.
Utskottet   konstaterar   att   äldreomsorgen
tillförts stora resurser under  senare år och
att    regeringen    nyligen    avlämnat   en
proposition   med   förslag   om  ytterligare
resurser.   Antalet  utbildningsplatser   för
såväl  läkar-  som  sjuksköterskeutbildningar
har  utökats.   Resurser   för   att   minska
deltidsarbetslösheten   har   anvisats   m.m.
Riksdagen   bör   även  avslå  en  motion  om
forskning om äldre  med  hänvisning  till det
fortsatta stöd till uppbyggnad och utveckling
av regionala FoU-center inom äldreområdet som
beslutats   om  för  åren  20022004.  Jämför
reservationerna  38  (m), 39 (v), 40 (kd), 41
(c) och 42 (fp).

Motioner

I  motion  So3  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)  begärs
tillkännagivande  om  vad  i   motionen   anförs  om
rekrytering  och  personalutveckling inom vård-  och
omsorgssektorn  (yrkande   24).   Genom  alternativa
driftsformer  kan  personalens  önskemål   om   fler
arbetsgivare,  varierat  arbetssätt  och  inflytande
över      arbetssituationen     uppfyllas,     anför
motionärerna.  Mångfald  är  en förutsättning för en
bättre löneutveckling och för  att  unga skall kunna
attraheras av arbete i vård och omsorg.

I  motion So263 av Gudrun Schyman m.fl.  (v)  begärs
att  regeringen  tillsätter en utredning med uppgift
att kartlägga personaltätheten inom äldreomsorgen på
nationell nivå (yrkande  1).  Motionärerna anför att
vården och omsorgen under 1990-talet har utsatts för
besparingar    som    påverkat    kvaliteten    inom
äldreomsorgen negativt. Besparingar  handlar  oftast
om nedskärningar av antalet anställda.

I  motion  So452  av  Siv  Holma  m.fl.  (v)  begärs
tillkännagivande  om  vad  i  motionen  anförs om en
krisgrupp  för att klara personalrekryteringen  inom
äldreomsorgen.

I motion So356  av  Margareta  Viklund  (kd)  begärs
tillkännagivande  om  att personalförsörjningen inom
äldreomsorgen måste tillgodoses (yrkande 2).

I  motion  So366  av Rosita  Runegrund  (kd)  begärs
tillkännagivanden  om   vad  i  motionen  anförs  om
namnbyte  från  hemtjänst till  omvårdnad  i  hemmet
(yrkande  1)  och  om   behovet   av   den  framtida
rekryteringen (yrkande 2). Kunskapen om  att  det är
ett  kvalificerat omvårdnadsarbete i hemmen och  att
det behövs  en  blandad kompetens och specialisering
når inte alltid ungdomar  som  står  inför att välja
gymnasieutbildning, anför motionären.

I motion So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
att  regeringen  lägger fram ett åtgärdsprogram  för
att  långsiktigt  lösa   personalförsörjningen  inom
äldrevård och omsorg (yrkande 7).

I motion So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(båda c) begärs tillkännagivande  om  att göra vård-
och omsorgsyrkena mer attraktiva (yrkande 2).

I   motion   So630  av  Lars  Leijonborg  m.fl.   (fp)   begärs
tillkännagivanden     om     personalbehovet    inom
äldreomsorgen (yrkande 16) och om forskning om äldre
(yrkande 17).

Bakgrund och tidigare behandling

I budgetpropositionen 2001/02:1  volym  6 anförs att
den    successiva   höjningen   av   det   generella
statsbidraget  till  kommunerna  har  lett  till  en
ökning  av  de  offentliga  utgifterna  för  äldre i
kommuner  och  landsting  i förhållande till antalet
äldre.  Detta tyder på att bidragen  har  använts  i
enlighet med riksdagens intentioner.

I  propositionen   föreslås   fortsatt  stöd  till
uppbyggnad  och  utveckling av regionala  FoU-center
inom  äldreområdet   under  perioden  20022004  med
sammanlagt 60 miljoner kronor.

Socialstyrelsen   redovisar    i   sin   uppföljning
Nationell    handlingsplan    för    äldrepolitiken.
Lägesrapport                 2001                att
personalförsörjningssituationen  är  fortsatt mycket
bekymmersam.  Majoriteten av kommunerna  rapporterar
bestående  rekryteringsproblem,  främst  vad  gäller
högskoleutbildad    personal   som   sjuksköterskor,
sjukgymnaster    och    arbetsterapeuter.     Likaså
rapporteras   en   brist   på   undersköterskor  och
vårdbiträden på åtskilliga håll. Styrelsen anför att
erfarenheterna av de stimulansbidrag  som utges inom
ramen   för   den  nationella  handlingsplanen   för
äldrepolitiken  överlag är positiva. Styrelsen anser
därför att det är  av  stor  vikt att huvudmännen, i
sin  verksamhet  och via regionala  FoU-verksamheter
tar hand om, förvaltar  och  utvecklar  de kunskaper
och erfarenheter som statsbidragen medfört.

Socialministern har i ett interpellationssvar den
25 januari 2002 om personal i äldreomsorgen pekat
på de initiativ som tagits under senare  år. Dels
har  den s.k. Vårdkommissionen som tillsattes  år
1998   genomfört   en   grundlig   belysning   av
situationen i hela vård- och omsorgssektorn, dels
har en arbetsgrupp  inom  Socialdepartementet med
företrädare  för  bl.a.  arbetsmarknadens  parter
samt   de  båda  kommunförbunden   genomfört   en
särskild belysning av situationen inom vården och
omsorgen  om äldre. Vidare har riksdagen beslutat
om  utökningar  beträffande  antalet  platser  på
såväl   läkar-  som  sjuksköterskeutbildningarna.
Vidare anförde socialministern:
Antalet deltidsarbetslösa  inom  äldreomsorgen är
fortfarande högt trots de insatser som genomförts
för  att  få  en minskning till stånd.  För  både
arbetsgivare och  arbetstagare samt för den äldre
och dennes närstående  medför  den  höga  andelen
deltids-, tim- och visstidsanställd personal inom
äldreomsorgen   problem.   Svårigheten   att   få
heltidstjänst  kan t.ex. vara en orsak till den i
vissa fall höga  personalomsättningen. Bristen på
kontinuitet när det  gäller  personal  kan  bidra
till     svårigheter    för    huvudmannen    och
arbetsgivaren   att  garantera  den  enskilde  en
omsorg och vård av hög kvalitet.
Mot denna bakgrund är det önskvärt att personal
inom  äldreomsorg   och  äldrevård  på  sikt  kan
erbjudas heltidstjänster,  något som också skulle
kunna   ge   ett   värdefullt  personaltillskott.
Regeringen anförde i  vårproposition för 2002 att
100  miljoner  kronor  årligen   under   perioden
20022004  bör  avsättas  för  att stimulera till
minskad deltidsarbetslöshet bl.a. inom vården och
omsorgen.
Regeringen har i en proposition  till riksdagen
föreslagit    att    det    skall    bildas   ett
familjemedicinskt institut med uppgift att stärka
primärvården  i  landsting  och  kommuner.   Till
institutets   uppgifter   skall  bl.a.  höra  att
utveckla    och    initiera   fortbildning    för
primärvårdens personal  och  att  belysa faktorer
som     har     betydelse    för    att    trygga
personalförsörjningen    till    primärvården   i
framtiden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  konstaterar att stora resurser  tillförts
äldreomsorgen under senare år. Detta har skett genom
ökade   generella    statsbidrag    och    särskilda
satsningar. Genom den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken    avsattes    resurser   bl.a.   för
fortbildning  av arbetsledare. Inom  ramen  för  den
nationella handlingsplanen  för utveckling av hälso-
och sjukvården tillförs kommunerna under de närmaste
åren   2,7  miljarder  kronor  för   att   förstärka
sjukvårdsinsatserna  i äldreomsorgen. Regeringen har
nu  föreslagit att ytterligare  nästan  3  miljarder
kronor  skall  gå  till  kommunerna för att de skall
kunna anställa mer personal (prop. 2001/02:95).

Utskottet delar flera av motionärernas bedömningar
och   konstaterar  att  personalförsörjningen   inom
äldreomsorgen    dock   är   fortsatt   bekymmersam.
Riksdagen  har beslutat  om  utökningar  beträffande
antalet  utbildningsplatser   på  såväl  läkar-  som
sjuksköterskeutbildningarna.  Resurser  har  avsatts
under  perioden  20022004  för att  stimulera  till
minskad deltidsarbetslöshet bl.a.  inom  vården  och
omsorgen.   Socialministern   har   enligt   uppgift
inbjudit   vissa  fackliga  organisationer  för  att
lyssna till  hur  de  anser att rekryteringsfrågorna
skall  kunna  lösas.  Utskottet   anser   inte   att
motionerna  So3 (m) yrkande 24, So239 (c) yrkande 7,
So263 (v) yrkande  1,  So347  (c)  yrkande  2, So356
yrkande  2, So366 (kd) yrkandena 1 och 2, So452  (v)
och So630  (fp)  yrkande  16  nu bör föranleda något
initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.
Riksdagen har beslutat om ett  fortsatt  stöd till
uppbyggnad  och  utveckling  av regionala FoU-center
inom  äldreområdet  under  perioden   20022004  med
sammanlagt  60  miljoner  kronor. Motion So630  (fp)
yrkande 17 avstyrks.

Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Ytterligare mål för äldrepolitiken (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 1. Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:So239    yrkande   1   och   avslår   motion
2001/02:So347 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag   anser  att  målen   för   äldrepolitiken   bör
förstärkas     till     ett    mer    individbaserat
förhållningssätt. Det är viktigt att var och en blir
bemött  utifrån sina egna  förutsättningar  och  sin
egen  vilja.   Pensionärers  livsvillkor  och  behov
varierar,    därför    kan    vi    inte    betrakta
pensionärskollektivet  som en homogen samhällsgrupp.
Vi måste skapa verkliga möjligheter för den enskilde
att påverka sin egen och  sina anhörigas omsorg. All
vård  och  omsorg skall ha hög  kvalitet,  och  alla
skall  bemötas   med  stor  respekt  och  värdighet.
Äldrepolitiken   skall    bedrivas    utifrån    ett
individbaserat  förhållningssätt  med utgångspunkt i
individens särskilda behov. Vad jag  nu  anfört  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


2. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av  Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation  2.  Riksdagen  bifaller därmed motion
2001/02:So3  yrkandena  1,  3  och   4   och  avslår
motionerna  2001/02:So203, 2001/02:So239 yrkande  5,
2001/02:So263  yrkande  10, 2001/02:So302 yrkande 1,
2001/02:So464,     2001/02:So509      yrkande     3,
2001/02:So520, 2001/02:So613 yrkandena  1, 2, 10 och
12,   2001/02:So630   yrkande  8  och  2001/02:Sf402
yrkande 7.

Ställningstagande

Det  blir allt svårare  att  ange  den  tidpunkt när
människor  blir  gamla  i  bemärkelsen  att de  inte
längre  klarar  av  att arbeta eller sköta vardagens
bestyr på egen hand. Äldre människors liv kringskärs
i  dag  av  ett  kollektivt  synsätt.  Enligt  detta
synsätt betraktas  äldre  som  en homogen grupp, med
samma behov och intressen bara för  att  de  har det
enda  gemensamt  att  de  är  gamla.  Vi vill därför
genomföra   en   grundläggande   förnyelse  av   den
gemensamt  finansierade  äldreomsorgen.   Med   vårt
förslag  om  äldrepeng och valfrihet garanteras alla
rätten att välja  den form av omsorg eller särskilda
inriktning som passar  dem  bäst. Det viktiga är att
valfriheten öppnar för en mängd  olika omsorgsgivare
som förmår att tillföra varje enskild  människa  med
behov  av  omsorg  ett  mervärde. Något utpekande av
särskilda  gruppers  behov  eller  intressen  behövs
därför inte.

Men uppluckringen av de offentliga monopolen leder
inte  ensamt till att mångfald  står  omsorgstagarna
till buds. Det är friheten att välja som tillsammans
med möjligheterna till alternativ regi ger mångfald.
Med en fri etablering blir det möjligt för människor
att välja  omsorg  efter  egna preferenser. Vi anser
att staten i stället för kommunerna  skall  stå  för
finansieringsansvaret   av   omsorgen.  Då  kan  den
förnyelse vi förespråkar bli möjlig.
Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin mening ge
regeringen till känna.

3. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   3.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:So263  yrkande  10  och 2001/02:
Sf402  yrkande  7  och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkandena 1, 3 och 4,  2001/02:So203,  2001/02:So239
yrkande  5,  2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,
2001/02:So509      yrkande     3,     2001/02:So520,
2001/02:So613  yrkandena   1,   2,  10  och  12  och
2001/02:So630 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi  anser  att  köns-  och  klassperspektiven  måste
lyftas fram när det gäller äldrefrågor. Det får inte
vara så att kvinnor som vårdar  make har svårare att
få hjälp i form av hemtjänst och  avlösning  än  vad
män  som vårdar hustru har. Den äldre kvinnans behov
och rätt  till  jämlikhet  är minst lika viktigt och
stort  som  den  unga kvinnans.  Att  villkoren  och
stödet ser olika ut  för  kvinnor  och  män  bör ses
över.

Klasskillnaderna,  vilka  t.o.m. tenderar att  öka
med ålder, är lika viktiga att  bryta  för den äldre
kvinnan  och  mannen  som för den yngre kvinnan  och
mannen. Vi anser därför  att Socialstyrelsen bör ges
i  uppdrag att utreda och analysera  ojämlikhet  och
ojämställdhet  mellan äldre. Regeringen bör därefter
återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder.
Vad vi nu anfört  bör  riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

4. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av  Lars  Gustafsson (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 4. Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:So613  yrkandena  1, 2, 10 och 12 och avslår
motionerna  2001/02:So3  yrkandena   1,   3  och  4,
2001/02:So203,      2001/02:So239     yrkande     5,
2001/02:So263 yrkande  10,  2001/02:So302 yrkande 1,
2001/02:So464,     2001/02:So509      yrkande     3,
2001/02:So520,   2001/02:   So630   yrkande  8   och
2001/02:Sf402 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att den växande andelen äldre bör betraktas
som ett gemensamt samhällsansvar och  som en resurs.
Äldre   behöver  vara  representerade  i  beslutande
församlingar  för  samhällsliv.  Olika  verksamheter
skall utformas så att de svarar mot äldres behov och
önskemål.  Vidare  anser  vi det viktigt att  beakta
äldre    invandrares    speciella     behov     inom
äldreomsorgen.   En  mycket  viktig  kvalitets-  och
trygghetsfråga är  tillgång på personal som talar de
äldres  modersmål.  Det   krävs  också  respekt  för
kulturella och religiösa traditioner  så  långt  som
det   är   acceptabelt   i   förhållande   till   de
grundvärderingar  som  gäller  i den svenska vården.
Den enskildes möjlighet att välja  utförare av vård,
omsorg och service måste stärkas. Vad  vi  nu anfört
bör  riksdagen  som  sin  mening  ge regeringen till
känna.


5. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 5. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:So239   yrkande   5  och  avslår  motionerna
2001/02:So3  yrkandena 1, 3  och  4,  2001/02:So203,
2001/02:So263  yrkande  10, 2001/02:So302 yrkande 1,
2001/02:So464,     2001/02:So509      yrkande     3,
2001/02:So520, 2001/02:So613 yrkandena  1, 2, 10 och
12,   2001/02:So630   yrkande  8  och  2001/02:Sf402
yrkande 7.

Ställningstagande

Jag anser att arbetssättet  inom äldreomsorgen måste
anpassas efter att alltfler äldre  är  födda utanför
Sverige. Många glömmer det språk de tillägnat  sig i
vuxen ålder. Trygghet kan skapas för dessa genom att
äldreboenden    byggs   upp   på   språklig   grund.
Rekrytering  av  vårdpersonal  med  olika  kulturell
kompetens blir viktig  för  att  öka kunskapen om de
skillnader  som finns i synen på åldrande  och  död.
Vad jag anfört  om  anpassning  av äldreomsorgen för
människor  med utländsk bakgrund bör  riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.


6. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation  6.  Riksdagen  bifaller därmed motion
2001/02:So630   yrkande  8  och  avslår   motionerna
2001/02:So3 yrkandena  1,  3  och  4, 2001/02:So203,
2001/02:So239 yrkande 5, 2001/02:So263  yrkande  10,
2001/02:So302      yrkande     1,     2001/02:So464,
2001/02:So509     yrkande      3,     2001/02:So520,
2001/02:So613  yrkandena  1,  2,  10   och   12  och
2001/02:Sf402 yrkande 7.

Ställningstagande

I dag finns det omkring 110 000 äldre i Sverige  som
är   födda   i   andra   länder.  De  är  emellertid
underrepresenterade  bland  dem  som  har  hemtjänst
liksom bland dem som bor  i  särskilda boendeformer.
Jag  anser  att det ibland kan vara  nödvändigt  med
särlösningar för utländska äldre. Exempelvis bör man
kunna erbjuda  särskilt boende tillsammans med andra
som talar samma  språk. Kommunen kan också genomföra
viss uppsökande verksamhet  för  att  utröna  om det
finns   dolda   behov.   I   utskottets   betänkande
1999/2000:SoU8  föreslog utskottet med anledning  av
en  folkpartimotion   att  regeringen  skulle  följa
utvecklingen på området och återkomma med förslag om
åtgärder. Riksdagen följde utskottet. Regeringen har
ännu  inte  återkommit  till   riksdagen  med  något
förslag. Jag anser att det är hög  tid  att så sker.
Vad  jag  nu anfört bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna.


7. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   7.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:So239  yrkande  5  och  2001/02:
Sf402  yrkande  7  och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkandena 1, 3 och 4,  2001/02:So203,  2001/02:So263
yrkande  10, 2001/02:So302 yrkande 1, 2001/02:So464,
2001/02:So509      yrkande     3,     2001/02:So520,
2001/02:So613  yrkandena   1,   2,  10  och  12  och
2001/02:So630 yrkande 8.

Ställningstagande

När en man blir gammal och i behov  av omsorg räknar
samhället med att hans hustru, som i de allra flesta
fall också är gammal, kan klara av en del av arbetet
kring  mannen,  och  därför  erbjuds inte  stöd  och
avlastning i form av exempelvis  hemtjänst.  Men när
en  kvinna  blir gammal och får svårt att klara  sig
själv räknar  samhället  inte  med  att mannen skall
klara  av  hushållsbestyren utan hemtjänst  erbjuds.
Att villkoren  och stödet för kvinnor respektive män
ser så olika ut anser jag bör ses över.

Jag   anser   vidare    att    arbetssättet   inom
äldreomsorgen  måste  anpassas  efter  att  alltfler
äldre  är födda utanför Sverige. Många  glömmer  det
språk de  tillägnat  sig i vuxen ålder. Trygghet kan
skapas för dessa genom att äldreboenden byggs upp på
språklig  grund.  Rekrytering  av  vårdpersonal  med
olika kulturell kompetens  blir  viktig  för att öka
kunskapen  om  de  skillnader  som finns i synen  på
åldrande och död.
Vad jag nu anfört bör riksdagen  som sin mening ge
regeringen till känna.

8. Äldrepeng (punkt 4)

av Chris Heister (m), Leif Carlson  (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   8.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:So3  yrkande  5,  2001/02:So205,
2001/02:Sk288  yrkande 15, 2001/02:Sk433  yrkande  3
och 2001/02:N319  yrkande  13  och avslår motionerna
2001/02:So630 yrkande 3 och 2001/02:  So637  yrkande
4.

Ställningstagande

Vi  har  sedan  länge  föreslagit  att  pengarna för
sjukvården  skall  vara  knutna  till  den  enskilda
patientens  vårdbehov  och  tillfalla den vårdgivare
som patienten väljer. Även inom  äldreomsorgen anser
vi att  resurserna skall följa den  som har behov av
vård och omsorg. Vi vill därför införa en äldrepeng.
Den enskilde skall på samma sätt som  i  dag  få  en
biståndsbedömning  som  berättigar till en viss nivå
på  hemtjänsten  eller  till   en   plats   på   ett
äldreboende.  Äldrepengen  skall  sedan användas för
att betala den äldreomsorg som den  enskilde väljer.
När  pengarna  tillfaller  omsorgsgivarna  är  valet
fritt att flytta dit man vill  och  välja den omsorg
man önskar. På så sätt ges den enskilde  ett  större
inflytande över sin livssituation.

Vad  vi nu anfört bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna.



9. Äldrepeng (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   9.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna  2001/02:So630  yrkande  3  och  2001/02:
So637  yrkande  4  och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkande 5, 2001/02: So205, 2001/02:Sk288 yrkande 15,
2001/02:Sk433 yrkande  3  och  2001/02: N319 yrkande
13.

Ställningstagande

Jag anser att en äldrepeng bör införas. Den enskilde
pensionären skall på samma sätt  som  i  dag  få  en
biståndsbedömning  som  berättigar till en viss nivå
på hemtjänsten eller till  en  plats på ett särskilt
boende.  Äldrepengens  storlek  kommer  således  att
variera beroende på den enskildes behov. Äldrepengen
innebär, enligt motionärerna, att de äldre och/eller
deras anhöriga får makt att avgöra vad de anser vara
kvalitet,  vilket äldreboende de vill  bo  på  eller
till vem de  vill  vända sig med sin peng för att få
hemtjänst.


10. Obligatorisk äldreförsäkring m.m. (punkt 5)

av Chris Heister  (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 10. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So3 yrkandena 6, 14 och 15.

Ställningstagande

Under  2000-talet  kommer  en äldreboom i alla  rika
länder.  Äldreomsorgen står inför  stora  ekonomiska
utmaningar. Enbart den demografiska utvecklingen gör
att många  kommuner står inför stora svårigheter att
ekonomiskt klara äldreomsorgen. Oavsett utvecklingen
av de äldres  hälsa   finns  risker  för obalans när
allt färre skall försörja allt fler. Detta  hot  mot
välfärden bör inte ignoreras.

Vi    anser    det   därför   angeläget   att   en
parlamentarisk  beredning   snarast   tillsätts  med
uppgift  att komma med förslag på hur äldreomsorgens
finansiering  långsiktigt  skall lösas för att, likt
pensionsuppgörelsen, söka en  uppgörelse  som håller
över   tid   och   över   val.   Den   förnyelse  av
äldreomsorgen  som  vi  förespråkar  med  valfrihet,
mångfald,  förbättrad  kvalitet  och  möjlighet  att
välja bostads- och vistelseort kan inte lösas på ett
godtagbart  sätt med dagens finansieringsansvar  för
äldreomsorgen.  Vi anser därför att staten i stället
för kommunerna skall  stå  för finansieringsansvaret
av omsorgen. Då kan den förnyelse vi förespråkar bli
möjlig.  Vad  vi  nu anfört bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.

11. Frivilligverksamhet m.m. (punkt 6)

av Ingrid Burman  (v), Lars Gustafsson (kd), Lena
Olsson (v) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   11.  Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 3 och 2001/02:So613
yrkande 13 och avslår  motion  2001/02:So630 yrkande
5.

Ställningstagande

Den  offentliga  servicen  och  många   kommersiella
verksamheter  genomgår  en  strukturomvandling   som
begränsar   tillgängligheten   för   vissa  grupper.
Strukturomvandlingen  drabbar  de äldre  som  ställs
inför stora tillgänglighetsproblem  när  det  gäller
service och information. Det krävs ökad kunskap  och
medvetenhet  och analys vid all samhällsplanering om
vad som konstituerar  en  god  miljö  för  äldre. Vi
anser  att regeringen bör tillsätta en utredning  om
konsekvenser  för  äldre vid införandet av ny teknik
och andra samhällsförändringar. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


12. Frivilligverksamhet m.m. (punkt 6)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 12. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So630   yrkande   5  och  avslår  motionerna
2001/02:So263 yrkande 3 och 2001/02:613 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag anser att de kommunala och landstingskommunala
pensionärsråden    måste   få   ett    ökat    stöd.
Målsättningen  är att  dessa  skall  finnas  i  alla
kommuner och landstingskommuner. Därmed skulle äldre
få större verkligt inflytande på samhällsplaneringen
och få resurser  att  göra sin röst hörd. Vad jag nu
anfört bör riksdagen som  sin  mening  ge regeringen
till känna.


13. Kommunernas yttersta ansvar m.m. (punkt 7)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m),  Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation  13. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So3 yrkandena 2, 7 och 13.

Ställningstagande

Vi konstaterar att  vårt förslag om äldrepeng skapar
frihet   för   den  enskilde.   Äldrepengen   följer
omsorgstagaren och  tillfaller den omsorgsgivare som
den enskilde väljer.  Detta  innebär  att rätten att
flytta  garanteras.  Det  gör det också möjligt  för
äldre med omsorgsbehov att  vistas temporärt i annan
kommun.  Den  enskilde  väljer  fritt   bland  olika
omsorgsgivare. Kommunen har dock alltid det yttersta
ansvaret   för   att   se   till  att  omsorg  finns
tillgänglig för alla som är i  behov  av  denna. Den
enskilde    har    också    rätt    att    överklaga
biståndsbedömningen via förvaltningsbesvär.  Vad  vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.


14. Äldreboenden m.m. (punkt 8)

av  Lars  Gustafsson  (kd)  och  Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 14. Riksdagen bifaller därmed  motion
2001/02:So613   yrkande  11  och  avslår  motionerna
2001/02:So285, 2001/02:So356  yrkandena  1 och 3 och
2001/02: So630 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Den  växande andelen äldre i befolkningen kräver  en
medveten  bostadsplaner-ing från samhällets sida. Vi
anser att mångfald och innovationer skall stimuleras
på detta område.  De  äldre  skall  tillförsäkras en
verklig  valfrihet när det gäller boendeformer.  Den
som önskar  bo  kvar  i  sin  ordinarie bostad skall
kunna göra det så länge han eller  hon   önskar  och
det  är möjligt. Kvarboendet skall underlättas genom
bostadsanpassning  eller särskilt stöd. Nästa steg i
boendetrappan kan vara  att  byta  till seniorboende
med   viss   trygghet  och  servicefunktioner.   När
vårdbehoven   blir    stora    är    de    särskilda
boendeformerna,  med den trygghet dessa kan erbjuda,
ofta vad som efterfrågas.

Vi anser att äldre  människor  själva  bör få vara
med  och forma sitt eget boende på ett aktivt  sätt.
Studiecirklar,    samrådsgrupper    och    en   nära
delaktighet  i den kommunala bostadsplaneringen  bör
stimuleras. Ett  sätt  att  hitta  andra  former för
äldreomsorgen   är  att  släppa  in  producent-  och
konsumentkooperativ i planering och vid tillkomst av
nya enheter.
Vad vi nu anfört  bör  riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

15. Äldreboenden m.m. (punkt 8)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 15. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So630   yrkandena   6   och   7  och  avslår
motionerna 2001/02:So285, 2001/02:So356  yrkandena 1
och 3 och 2001/02:So613 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag   anser   att   frågan   om  äldres  boende  och
boendemiljö måste uppmärksammas  och  prioriteras  i
samhällsplaneringen.   Inom   trafikplaneringen  och
planeringen av de allmänna transporterna  måste  man
också  ta  hänsyn  till  äldres  behov.  Det  behövs
kunskaps-  och  erfarenhetsutbyte mellan arkitekter,
stadsplanerare,  byggentreprenörer,   politiker  och
äldreorganisationer  så  att  morgondagens  bostäder
blir  anpassade till ett livslångt  boende  och  att
olika boendeformer  görs tillgängliga. Utöver boende
i det gamla hemmet bör  äldre  kunna välja att bo på
servicehus,  gruppboende, ålderdomshem  och  sjukhem
med    närhet   till    hälso-,    sjukvårds-    och
rehabiliteringsresurser.  De  som vill skall få eget
rum.  Flerbäddsrummen  måste  byggas  bort  med  det
snaraste. Detta är ett krav som  Folkpartiet  drivit
sedan  1985.  Jag  anser  att  en  del  av  de extra
statsbidragen  till  kommuner  och  landsting  skall
användas  för  att  skyndsamt  bygga bort bristen på
egna rum. Vad jag nu anfört bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.


16. Konkurrensutsättning m.m. (punkt 9)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation   16.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 9 och 2001/02:So345
yrkande   3   och  avslår  motionerna  2001/02:So239
yrkande 4 och 2001/02:So588.

Ställningstagande

Vi anser att konkurrensutsättningen  på  många  håll
har bidragit till kortsiktighet vad gäller planering
samt minskat engagemang och bristande utveckling  av
innehållet  i vården eftersom varje ansvarig vet att
tiden  är  begränsad.  Vi  anser  att  äldreomsorgen
huvudsakligen   skall   bedrivas  i  kommunal  regi.
Resurserna  inom  äldreomsorgen   skall   läggas  på
utveckling av innehållet i äldreomsorgen genom  ökat
inflytande för de äldre och för personalen. De äldre
och personalen tillsammans är de som har den största
kännedomen  om  hur  verksamheten bör utformas. I de
fall  andra  vårdgivare   blir   aktuella  krävs  en
kvalitetssäkring       och       uppföljning      av
förfrågandeunderlaget  samt  avtal och  rutiner  för
kontinuerlig  uppföljning av vården.  Vi  anser  att
regeringen  med   det  snaraste  bör  genomföra  den
utvärdering av konkurrensutsättningens effekter inom
äldreomsorgen  som socialministern  aviserade  förra
våren. Vi anser  att  en  utredning bör få i uppdrag
att    se    över    möjligheterna   att    förbjuda
konkurrensutsättning och försäljning av enheter inom
äldreomsorgen till vinstdrivande  företag. Vad vi nu
anfört  bör riksdagen som sin mening  ge  regeringen
till känna.


17. Konkurrensutsättning m.m. (punkt 9)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation  17.  Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So239  yrkande   4   och  avslår  motionerna
2001/02:So263 yrkande 9, 2001/02:So345 yrkande 3 och
2001/02: So588.

Ställningstagande

Samverkan  mellan  offentlig och  ideell  sektor  är
viktig för att kunna  erbjuda  bästa  tänkbara vård,
omsorg  och  service.  Genom  samverkan minskar  den
enskildes utsatthet och risken att hamna i kläm. Jag
anser att riksdagen bör begära förslag som utvecklar
formerna för samverkan mellan offentlig  och  ideell
sektor.  Vad  jag  nu  anfört  bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.


18. Tillsynsverksamheten (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson  (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   18.   Riksdagen   bifaller  därmed
motionerna  2001/02:So3  yrkande  12  och   2001/02:
So297.

Ställningstagande

Många  äldre  far illa i äldreomsorgen. Undernäring,
felmedicinering   och  dålig  omvårdnad  är  vanliga
problem.  Tillsyn och  kvalitetskontroll  är  därför
avgörande för de äldres trygghet och välbefinnande.

Vi har länge  argumenterat  för  att  en  statligt
oberoende    tillsynsmyndighet    på    hälso-   och
sjukvårdsområdet bör införas. Denna bör även ansvara
för   tillsynen  av  äldre-  och  handikappomsorgen.
Hälso-  och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen är
de lagar  som  Socialstyrelsen och länsstyrelserna i
dag var för sig har att utöva tillsyn utifrån. Dessa
lagar bör sammanföras till en kraftfull tillsynslag.
Myndigheten  skall  finansieras  med  de  medel  som
Socialstyrelsen och länsstyrelserna i dag disponerar
för     tillsynsverksamhet.     Tillsynsmyndighetens
uppgifter  skall  vara att ackreditera nya vård- och
omsorgsgivare, att  kvalitetssäkra  vård  och omsorg
samt  att  göra  regelbunden medicinsk revision  och
övergripande  tillsyn.  Den  skall  också  vara  den
instans dit allmänheten  kan vända sig med klagomål.
Samma krav skall ställas på  all  vård  och  omsorg,
oavsett  i  vilken  regi den sker. De som driver  en
verksamhet skall naturligtvis  inte samtidigt ha det
utvärderande ansvaret. Tillsynen skall därför ske av
ett oberoende organ. Vad vi nu anfört  bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

19. Ny lag för äldreomsorgen (punkt 11)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 19. Riksdagen bifaller därmed  motion
2001/02:So263 yrkande 7.

Ställningstagande

Äldreomsorgen  styrs  i dag av två lagar: hälso- och
sjukvårdslagen   och  socialtjänstlagen.   Det   har
tidigare utretts om det finns möjlighet att samla de
regler som styr äldreomsorgen  till  en lag. Det har
då bedömts som komplicerat och att det därför skulle
krävas  en  särskild  översyn. Vi återupprepar  dock
kravet   på  att  en  sådan   översyn   bör   göras.
Äldreomsorgen   har   en   sådan  karaktär  att  det
föreligger   ett   starkt   behov   av   en   samlad
lagstiftning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.


20. Lex Sarah (punkt 12)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 20. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:So263 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt  socialtjänstlagen  är vårdpersonalen skyldig
att anmäla allvarliga missförhållanden.  Anmälan bör
göras  redan när det finns en grundad anledning  att
anta att det föreligger allvarliga missförhållanden.
Detta är  en viktig men svår uppgift för personalen.
Steget att  anmäla  en  arbetsgivare,  kollega eller
föreståndare är svårt att ta även om det  finns goda
grunder  för  anmälan.  Arbetstagaren  är oftast  på
något  sätt i ett beroendeförhållande till  den  som
anmäls.  Det  finns exempel på personal som på grund
av en sådan anmälan mist sitt arbete.

I  Socialstyrelsens  föreskrifter,  SOSFS  2000:5,
anges  att  det  skall framgå vem som gjort anmälan.
Det har visat sig  att det i några konkreta fall har
lett  till  en  mycket   besvärlig   situation   för
anmälaren.   Vi   anser  att  det  inte  är  bra  om
anmälningar inte görs  på  grund  av  en  rädsla hos
personalen   att  uppge  sitt  namn  och  för  vilka
eventuella följder  en  anmälan  kan  få.  Mot denna
bakgrund  anser  vi  att  Socialstyrelsen  bör få  i
uppdrag  att  utveckla SOSFS så att tillämpning  och
riktlinjer för  hur  anmälan  omhändertas  klargörs,
samt  att se till att möjligheten till trygghet  för
anmälaren   utvecklas   så   att   lagen  får  fullt
genomslag.  Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.

21. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation  21.  Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So263  yrkandena   2   och   4   och  avslår
motionerna  2001/02:So485  yrkande  2, 2001/02:So610
yrkande 2, 2001/02:So613 yrkande 6 och 2001/02:So630
yrkandena 10, 11 och 13.

Ställningstagande

Vi  anser  att det allvarligt bör övervägas  om  det
genom lagstiftning  kan  säkerställas  en  norm  för
kvaliteten  i  vård  och  omsorg av de äldre. Sådana
minimikrav för äldreomsorgen skulle kunna bidra till
säkrare planering och uppföljning  av  äldreomsorgen
och  ökad  jämlikhet  över  landet. Vi föreslår  att
Äldreberedningen Senior 2005 ges detta uppdrag i ett
tilläggsdirektiv.

Vi anser att rehabiliteringen  av äldre är oerhört
viktig. Den bidrar till en ökad självständighet  för
den  enskilda  samtidigt  som  den, rätt använd, kan
minska   behovet  av  fortsatta  omvårdnadsinsatser.
Relativt små förbättringar kan alltså medföra mycket
stora   hälsovinster.    Vi    anser    därför   att
rehabilitering  av äldre skall prioriteras  och  att
resurser  skall tillföras  för  detta  senast  nästa
mandatperiod. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

22. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Lars  Gustafsson  (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   22.   Riksdagen   bifaller  därmed
motionerna 2001/02:So485 yrkande 2 och 2001/02:So613
yrkande   6   och  avslår  motionerna  2001/02:So263
yrkandena  2 och  4,  2001/02:So610  yrkande  2  och
2001/02:So630 yrkandena 10, 11 och 13.

Ställningstagande

Som äldre medborgare  får  man  ofta finna sig i att
bli  åsidosatt.  Ett  exempel  är  äldre  synskadade
personer    som    systematiskt   diskrimineras    i
rehabiliteringen, till  förmån  för yngre människors
behov.      Samma     förhållande     råder     inom
hjälpmedelsområdet  landstingen kostar ogärna på de
äldre nya och dyrare hjälpmedel. Därför anser vi att
det behövs en rehabiliteringslag.

Vi konstaterar vidare att sjukvårdens insatser för
de äldre i dag  fokuseras  på  den medicinska vården
medan de psykosociala aspekterna  ofta  glöms  bort.
Gruppen   äldre   med   psykiska  besvär  är  dåligt
kartlagd.   De  avvisas  ofta   i   primärvård   och
psykiatri,  och  inom  den  kommunala  äldreomsorgen
finns  det  sällan   kompetens   att  hantera  dessa
problem. Yngre människor har ofta  ett  åtgärdspaket
att  tillgå,  medan  de  äldre  i bästa fall erbjuds
mediciner. Psykologer måste finnas  för äldres behov
inom  primärvården,  inom  psykiatrin  och   i   den
kommunala  verksamheten. En form av sådan verksamhet
kan vara att  inrätta  en seniormottagning där äldre
kan få rådgivning, samtalsstöd och psykoterapi.
Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin mening ge
regeringen till känna.

23. Kvalitetsarbete i äldreomsorgen (punkt 13)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 23. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:So630  yrkandena  10,  11  och 13 och avslår
motionerna   2001/02:So263   yrkandena  2   och   4,
2001/02:So485 yrkande 2, 2001/02:So610 yrkande 2 och
2001/02:So613 yrkande 6.

Ställningstagande

Jag anser att kommuner och landsting i samarbete bör
införa  en  ny  vårdform  mellan  slutenvården   och
boendet   för  äldre  människor.  Det  är  dags  att
återinföra konvalescenthemmen, men i en modern form.
På  konvalescenthemmet   skall   patienten   få   en
hjälpmedelsutredning   och   möjlighet   att   pröva
hjälpmedlen  så att de fungerar på ett bra sätt även
i   hemmiljön.  ADL-träning   och   möjlighet   till
kuratorssamtal är också sådant som bör ingå.

Jag    anser    att    det   är   nödvändigt   med
samverkansavtal mellan landsting  och  kommuner  för
att   förbättra  de  äldres  rehabilitering.  Sådana
samverkansavtal   kan   innehålla   bestämmelser  om
gemensam     vårdplanering     och    samfinansierad
rehabilitering.  En  lag  om  rehabilitering   måste
införas, och i den skall fastslås att det är behovet
som skall avgöra tid för och omfattning av insatsen.
Vidare   vill   jag   införa   en  omsorgsgaranti.
Omsorgsgarantin  skall innehålla de  inslag  som  är
väsentliga för att den enskilde äldre skall erbjudas
en valfri, kvalitativt  god omsorg. Kommunerna skall
fastställa en omsorgsgaranti.  De  kommuner som inte
lever  upp  till  de  rättigheter som garanteras  av
omsorgsgarantin skall bli  skyldiga  att ge de äldre
som inte får den omsorg som fastställts  motsvarande
avgiftsreduktion.  Det  blir dessutom ett ekonomiskt
incitament  för  kommunerna   att   leva   upp  till
målsättningarna i omsorgsgarantin. Vad jag nu anfört
bör  riksdagen  som  sin  mening  ge regeringen till
känna.

24. Tillgänglighet (punkt 14)

av  Chris  Heister  (m), Leif Carlson  (m),  Lars
Gustafsson (kd), Cristina  Husmark  Pehrsson (m),
Kenneth  Johansson  (c), Kerstin Heinemann  (fp),
Lars Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 24. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So239 yrkande 6.

Ställningstagande

I  dag  köar många äldre för vård av åldersbetingade
funktionshinder,       till      exempel      starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär
minskad livskvalitet för  den  enskilde samt minskad
tilltro  till  systemet.  Det sistnämnda  kan  skapa
legitimitetsproblem för de  gemensamma åtagandena på
området. Vården och omsorgen skall stärka människors
trygghet, erbjuda hög kvalitet, vara på lika villkor
och gälla alla skeden i livet.  Vi  konstaterar  att
när   man   inte  erhåller  vård  uppkommer,  utöver
mänskligt   lidande,    kostnader   för   hemtjänst,
sjukbesök, läkemedel m.m. Vi anser att riksdagen bör
begära  att  regeringen  gör   en  samhällsekonomisk
analys    av   vad   köerna   för   behandling    av
åldersbetingade  sjukdomar innebär. Vad vi nu anfört
bör riksdagen som  sin  mening  ge  regeringen  till
känna.


25. Demensvård m.m. (punkt 15)

av  Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation   25.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna    2001/02:So3    yrkandena   2022   och
2001/02:So613   yrkande  7  och  avslår   motionerna
2001/02:So263     yrkande      6,     2001/02:So286,
2001/02:So347 yrkande 5 och 2001/02:So609  yrkandena
3 och 5.

Ställningstagande

Många  anhöriga  gör  stora  insatser för äldre  och
sjuka. Det är viktigt att såväl  erkänna  betydelsen
av    dessa    insatser    som    att   uppmärksamma
nödvändigheten    av   valfrihet   och   alternativa
lösningar. Det gäller  både  för den som är sjuk och
för den anhörige som vårdar. I  stället för att bara
inta en biroll bör närstående få  möjlighet  att  ta
ett  ökat ansvar för de anhörigas situation om de så
önskar.  Den  offentliga  sektorn skall komplettera,
stimulera  och  stödja människors  egna  insatser  i
stället  för  att  tränga  undan  dem.  Viljan  till
frivilliga insatser ökar dessutom med ett system som
är lyhört för individuella  behov och önskningar och
som förmår åstadkomma flexibla  lösningar.  I dagens
samhälle ser ofta familjebildningarna annorlunda  ut
än förr. Anhörigbegreppet bör därför ersättas av ett
närståendebegrepp.  Det  ger  ett generösare synsätt
och  gör att den till omsorgstagaren  närstående  på
samma  sätt  som  anhöriga  kan  få del av ekonomisk
ersättning och stöd.

Vidare anser vi att det för dementa  skall  finnas
specialiserad vård och särskilda gruppboenden.  Krav
måste ställas på kvalificerade demensutredningar som
underlag  för  beslut  om vårdinsatser. Det är också
angeläget att det finns sådana särskilda vårdprogram
för demenssjuka som klarlägger hela vårdkedjan.
Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin mening ge
regeringen till känna.

26. Demensvård m.m. (punkt 15)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 26. Riksdagen bifaller därmed  motion
2001/02:So263   yrkande   6  och  avslår  motionerna
2001/02:So3    yrkandena    2022,    2001/02:So286,
2001/02:So347 yrkande 5, 2001/02:So609  yrkandena  3
och 5 och 2001/02:So613 yrkande 7.

Ställningstagande

Det  finns  en tydlig korrelation mellan ökningen av
anhörigvårdare    och   nedskärningarna   inom   den
offentliga sektorn. Vi anser att anhörigvården skall
utföras utifrån att  den enskilda så önskar och inte
för  att  samhället skall  göra  besparingar  i  den
generella välfärden.  I  längden kan detta i stället
föra med sig högre kostnader,  både för den enskilda
som sliter på sina relationer och  på  sin hälsa och
för  samhället.  Anhörig  300  har specialdestinerat
resurser för att stimulera kommunerna  att  utveckla
anhörigstödet.  Dessa medel är avsatta t.o.m.  2004,
varefter    kommunerna     skall    ha    integrerat
anhörigstödet i det löpande  arbetet.  Vi  avser att
följa utvecklingen. Vi bedömer dock redan nu att det
då  kan  finnas  anledning  att  tillföra  fortsatta
specialdestinerade    medel    under    nästkommande
mandatperiod. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.


27. Demensvård m.m. (punkt 15)

av  Lars  Gustafsson  (kd)  och  Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   27.   Riksdagen  bifaller   därmed
motionerna  2001/02:So609  yrkandena  3  och  5  och
2001/02:So613   yrkande   7  och  avslår  motionerna
2001/02:So3 yrkandena 2022,  2001/02:So263  yrkande
6, 2001/02:So286 och 2001/02:So347 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi   anser   att   det   för  dementa  skall  finnas
specialiserad vård och särskilda  gruppboenden. Krav
måste ställas på kvalificerade demensutredningar som
underlag för beslut om vårdinsatser.  Det  är  också
angeläget att det finns sådana särskilda vårdprogram
för  demenssjuka  som  klarlägger  hela  vårdkedjan.
Dessa    frågor   berör   kommuner   och   landsting
tillsammans.

Vi anser  att  regeringen bör överväga att inrätta
ett  nationellt resurscenter  för  anhörigstöd.  Det
skulle  kunna  fungera  som en kunskapsresurs för de
kommuner  som  arbetar  eller   har  ambitionen  att
påbörja  arbete  med anhörigvård. Ute  i  kommunerna
finns gott om goda  exempel  på idéer och arbetssätt
som skulle kunna användas av fler  kommuner. Kunskap
om detta skulle kunna finnas på resurscentret.
Vidare anser vi att frågan om huruvida de anhöriga
enbart skall få olika typer av stöd,  eller  om  det
skall  bli  aktuellt  att yngre anhöriga skall kunna
anställas och omfattas  av trygghetsförsäkringar och
pensionsavtal  också  måste  lyftas  fram.  När  det
gäller  anställning av anhöriga  måste  vårdtagarens
önskemål så långt som möjligt tillgodoses.
Vad vi  nu  anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

28. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Chris Heister  (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 28. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So3   yrkande   19   och  avslår  motionerna
2001/02:So240 yrkande 19, 2001/02:So263  yrkande  5,
2001/02:So339 och 2001/02:So444.

Ställningstagande

Ställföreträdarfrågan   måste   lösas.  Många  äldre
dementa klarar inte av att föra sin  egen  talan.  I
praktiken   innebär   det   att   personalen  fattar
besluten,  baserat  på vad de tror är  bra  för  den
äldre  eller  på  vad som  går  snabbast.  Detta  är
emellertid  ett  arbetssätt   som   kan  strida  mot
grundlagen  och  ytterst  kan  leda till  tvång  och
frihetsberövande. Vi har sedan länge  efterlyst  den
utredning som regeringen lovat tillsätta i syfte att
se hur skyddet för personer med nedsatt förmåga till
egna beslut och nedsatt förmåga att uttrycka sig kan
stärkas.  Det handlar i detta sammanhang inte om att
försvåra för  personalen,  utan  om  att rätten till
integritet och rättssäkerhet måste kunna  garanteras
även för dem som inte är kommunicerbara. Vad  vi  nu
anfört  bör  riksdagen  som sin mening ge regeringen
till känna.


29. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   29.  Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 5 och 2001/02:So444
och  avslår  motionerna   2001/02:So3   yrkande  19,
2001/02: So240 yrkande 19 och 2001/02:So339.

Ställningstagande

De demenssjuka är i många avseenden en mycket utsatt
grupp   bland   de  äldre.  Det  gäller  inte  minst
rättsskyddet. I de  allra  flesta  fall  saknar  den
demenssjuka  möjlighet  att själv kunna uttrycka sin
vilja. Trots detta är varken rätten till företrädare
eller  förekomsten  av tvångsåtgärder  mot  dementa,
exempelvis låsta dörrar, fullt ut reglerad.

Den  demenssjuka saknar  ofta  förmåga  att  kunna
orientera  sig  i  tid  och rum, varför det kan vara
förenat med fara för den enskilda att t.ex. gå ut på
egen  hand.  I  en tid av personalnedskärningar  har
många äldreboenden löst detta problem med inlåsning,
i vissa fall nattetid  utan  att  personal  finns på
avdelningen. Tvång förekommer i varierande grad  mot
den  dementa,  trots  att  det  är  förbjudet,  ofta
beroende på okunskap och brist på handledning.
Vi anser att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att
utreda  de dementas rättssäkerhet och återkomma till
riksdagen  med  förslag  till  åtgärder.  Vad  vi nu
anfört  bör  riksdagen  som sin mening ge regeringen
till känna.

30. Rättsskydd för dementa (punkt 16)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation   30.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna    2001/02:So240    yrkande    19,    och
2001/02:So339   och  avslår  motionerna  2001/02:So3
yrkande   19,   2001/02:   So263   yrkande   5   och
2001/02:So444.

Ställningstagande

Socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till
vissa    funktionshindrade     är     så     kallade
rättighetslagstiftningar.  Men  för att den enskilde
skall  få  tillgång  till  föreskrivna   rättigheter
förutsätts  att  personen har förutsättningarna  och
förmågan att ta till  vara sin rätt. Hos demenssjuka
kan denna förmåga helt  eller  delvis saknas. Enligt
regelverket  för  hälso- och sjukvårdens  verksamhet
fordras  den  enskildes   samtycke   till  vård  och
behandlingsåtgärder. En förutsättning  härför är att
vårdtagaren  har  förmågan  att  uttrycka  sin  egen
vilja.   Huvudmän   och   yrkesutövare  samt  legala
ställföreträdare, gode män  och  förvaltare  har här
ett  oerhört  stort  ansvar  att  visa  respekt  för
individens  självbestämmande. Jag anser att gällande
lagstiftning  behöver förbättras och förtydligas för
att   öka  rättssäkerheten   för   demenssjuka,   då
lagstiftningen och verkligheten inte går i takt. Vad
jag nu  anfört  bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


31. Hemsjukvård (punkt 17)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation 31. Riksdagen bifaller därmed  motion
2001/02:Sf256 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

En viktig  del  av  sjukvården är en bra uppföljning
och kvalitetskontroll av den vård och den omsorg som
ges. Det gäller också  närståendevården.  Jag  anser
det   angeläget   att   Socialstyrelsen  ägnar  stor
uppmärksamhet åt metodutveckling  av  hur  en  sådan
uppföljning  inom  området sjukvård i hemmet kan ske
med beaktande av de berörda personernas integritet.

Vidare anser jag att  regeringen  bör ta initiativ
till överläggningar med de båda kommunförbunden  för
att  se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar
närstående   skall  kunna  ges.  För  att  förbättra
närståendevården  bör  bl.a.  följande reformförslag
diskuteras  i  dessa  överläggningar:   en  fortsatt
utbyggnad    av    avlastnings-    och    växelvård,
förbättringar     i     kommunernas    regler    för
hemvårdsbidrag och ökade  möjligheter för närstående
att anställas, en utvidgning  av  kretsen av dem som
har rätt att vara närståendevårdare  med  ersättning
från  försäkringskassan, mer generösa kriterier  för
att bli beviljad stöd m.m. som närståendevårdare hos
kommunen samt en ytterligare förlängd period för dem
som vårdar.
Vad jag  nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

32. Hemtjänst (punkt 18)

av Lars Gustafsson  (kd),  Kerstin Heinemann (fp)
och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   32.   Riksdagen  bifaller   därmed
motionerna 2001/02:So485 yrkande 1 och 2001/02:So630
yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att det finns skäl  att  uppmärksamma äldre
synskadade personers situation. Att  inte se och att
inte  på  egen  hand  kunna utföra städning,  tvätt,
inköp, post- och bankärenden  har  i  många kommuner
upphört     att    vara    godtagbara    skäl    för
hemtjänstinsatser. Denna utveckling har pågått under
en längre tid,  och  det  torde  inte  vara obekanta
uppgifter för regeringen.

I  socialtjänstlagen  fastslås  att  uppgifter  av
servicekaraktär   är   innefattade   i  lagen.   Med
uppgifter  av servicekaraktär avses bl.a.  praktisk
hjälp med hemmets skötsel, såsom städning och tvätt,
hjälp med inköp, ärenden på post- och bankkontor och
hjälp med tillredning  av måltider samt distribution
av   färdiglagad   mat.   Socialtjänstlagen   måste
kompletteras  i  vissa avseenden.  Man  måste  kunna
överklaga utformningen  av  en insats. Ansökan skall
bifallas först när det går att  verkställa beslutet.
Beslut  som  inte är verkställda inom  utställd  tid
skall  kunna  överklagas.   Myndighetsbeslutet   som
följer  varje  ansökan  skall vara skriftligt så att
överklagande underlättas. I samband med beslut måste
det upplysas om möjligheterna att överklaga.
Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin mening ge
regeringen till känna.



33. Avdragsrätt för hushållsnära tjänster
(punkt 19)

av  Chris  Heister  (m),  Leif Carlson (m),  Lars
Gustafsson (kd), Cristina Husmark  Pehrsson  (m),
Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin Heinemann (fp),
Lars Elinderson (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   33.   Riksdagen  bifaller   därmed
motionerna 2001/02:So3 yrkande  23,  2001/02:  So362
yrkande 3 och 2001/02:So613 yrkande 9.

Ställningstagande

Med  alltfler  tunga vårdfall i äldreomsorgen ligger
det i sakens natur  att  det är till dessa äldre som
den största delen av de offentliga  insatserna  går.
De  som  bara  behöver  hjälp med viss service men i
övrigt klarar sig själva hamnar lätt i skymundan.

Vi   har   tidigare   presenterat    förslag    om
skattelättnader  för hushållsnära tjänster. Vi anser
att  för  tjänster  utförda   i   hemmet   skall  en
skattelättnad  utgå  som  halverar  det vita priset.
Skattereduktion  på  50 % för hushållsnära  tjänster
utförda i det egna hemmet  bör  utgå med upp till 25
000 kr per år och hushåll. Reformen  skulle  ge alla
äldre  större  möjligheter  att  få  den  omsorg  de
behöver.  Lägre  kostnader för hushållsnära tjänster
skapar möjlighet för  äldre  att  få  flexibel hjälp
eftersom   det   är   de  äldre  själva  som  väljer
hushållstjänst. Vad vi  nu  anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

34. Förebyggande folkhälsoarbete (punkt 20)

av  Lars  Gustafsson  (kd) och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 34. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So287  och  avslår  motionerna 2001/02:So347
yrkande 4, 2001/02:So381 och  2001/02:MJ518  yrkande
18.

Ställningstagande

De  skador  som drabbar äldre personer orsakar svåra
lidanden och  innebär stora kostnader för samhället.
I ljuset av dessa konstateranden blir behovet av ett
förebyggande folkhälsoarbete med särskilt inriktning
mot den äldre befolkningen  särskilt angeläget. Även
om  dessa insatser bara skulle  leda  till  måttliga
hälsoförbättringar  innebär det ändå att vårdbehoven
kan begränsas trots den  demografiska  utvecklingen.
Den informella omsorg som ges av närstående  och  de
nätverk  som  bildas  i  vardagen innebär trygghet i
vardagen för många äldre och  en allmän livskvalitet
som också inverkar positivt på  hälsotillståndet. Vi
anser att samhället därför på olika  sätt bör stödja
anhörigvård och frivilligt socialt arbete. Vad vi nu
anfört  bör  riksdagen som sin mening ge  regeringen
till känna.


35. Förebyggande folkhälsoarbete (punkt 20)

av Marianne Samuelsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation  35. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:MJ518  yrkande   18  och  avslår  motionerna
2001/02:So287,   2001/02:So347    yrkande    4   och
2001/02:So381.

Ställningstagande

Det   är   vanligt   att  äldre  med  hemtjänst  får
färdigproducerad  mat  i   låda   som  värms  upp  i
mikrougn.  Jag  anser att äldre i stället  måste  få
rätt att tillaga  mat hemma, och då helst den mat de
själva önskar och känner  igen. Mat är en källa till
glädje och förväntan om den får dofta och är god och
intas i lugn och ro. Gärna  i  gemenskap  med  någon
annan.   Äldre   måste   också   få  hjälp  till  en
näringsriktig  kost.  Mikrouppvärmda  helfabrikat  i
matlådor  innehåller sällan  den  näring  som  äldre
behöver, och  undernäring  är  ett  alltför  vanligt
tillstånd,    som    i    sin    tur    leder   till
förvirringstillstånd.   Jag  anser  att  äldre   bör
erbjudas ekologisk mat, men  rätterna och kvaliteten
skall  vara styrda av den enskildes  egna  önskemål.
Alla initiativ och allt engagemang för en förbättrad
matkvalitet  för  äldre bör noga lyftas fram, så att
goda exempel får sprida  sig.  Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


36. Äldreminister m.m. (punkt 21)

av  Lars  Gustafsson  (kd)  och Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 36. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:So613   yrkande   4   och  avstyrker  motion
2001/02:So613 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att en äldreombudsman  bör  tillsättas  för
att  verka för förbättring av de äldres förhållanden
samt även  ta  initiativ  till  egna utredningar och
lämna förslag till åtgärder.

Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin mening ge
regeringen till känna.


37. Äldreombudsmän (punkt 22)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 37. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:So630    yrkande   4   och   avslår   motion
2001/02:So335.

Ställningstagande

Många äldre upplever  att  de inte vet vart de skall
vända sig för att protestera mot ett missförhållande
eller  för att få svar på frågor.  Myndigheterna  är
inte alltid  den  idealiska  samtalspartnern  i alla
spörsmål som de äldre ställs inför. Jag anser därför
att  varje  kommun  bör  inrätta  en äldreombudsman.
Äldreombudsmannen skall vara kontaktman för de äldre
gentemot   personal,   politiker   och   tjänstemän.
Äldreombudsmannen  måste  vara  fristående  från  de
myndigheter   som   administrerar   äldreomsorgen  i
kommunen,  om än anställd av kommunen.  Ombudsmannen
skall fungera  som den instans dit äldre eller deras
anhöriga kan vända  sig med frågor, klagomål och för
att få information. Äldreombudsmannens arbete syftar
till  att  öka  den  äldres   och   de   närståendes
inflytande  och  förebygga  att brister uppkommer  i
äldreomsorgen.   Ombudsmannen   skall   arbeta   med
uppföljning  genom  att erfarenheter,  dokumenterade
synpunkter    och    klagomål    rapporteras    till
kommunstyrelsen. Vad jag nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.


38. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av Chris Heister (m),  Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 38. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So3   yrkande   24   och  avslår  motionerna
2001/02:So239  yrkande 7, 2001/02:So263  yrkande  1,
2001/02:So347 yrkande  2,  2001/02:So356  yrkande 2,
2001/02:So366  yrkandena 1 och 2, 2001/02:So452  och
2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

I princip alla omsorgens  berörda  parter  är oroade
över  hur  personalkrisen  i  vård  och omsorg skall
lösas. Larmrapporterna om personalbrist, som bottnar
i  dåligt  inflytande  över  det egna arbetet,  låga
löner, underbemanning med mera, måste tas på största
allvar.

Vi anser att personalens dåliga löneutveckling
till  stor  del  beror  på att det  i  princip  bara
funnits  en  arbetsgivare  att   vända   sig   till.
Vårdpersonalens  idéer och kompetens har därmed inte
värdesatts   och   bra   ledarskap   inte   belönats
tillräckligt. Undersökningar  visar  hur  maktlöshet
skapar         stress,         utmattning        och
långtidssjukskrivningar och en önskan  att  få  byta
arbete.  Möjligheten att synas eller utvecklas i det
storskaliga   offentliga   vårdmonopolet  är  mycket
liten.
Svenska  Kommunalarbetareförbundets   rapport
Solidaritet  och  valfrihet  i välfärden slår fast
att  konkurrens  mellan  producenter   är   bra  för
välfärden. Vi kan inte nog understryka vikten  av en
ökad  mångfald  av  vård-  och  omsorgsgivare. Genom
alternativa driftsformer kan personalens önskemål om
fler    arbetsgivare,   varierat   arbetssätt    och
inflytande    över    arbetssituationen   uppfyllas.
Undersökningar  visar att  dagens  unga  värdesätter
inflytande över sitt  arbete  och  möjligheter  till
utveckling  högt.  Mångfald är en grundförutsättning
för en bättre löneutveckling  och för att unga skall
kunna attraheras av arbete i vård och omsorg. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

39. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i   reservation   39.   Riksdagen  bifaller   därmed
motionerna 2001/02:So263 yrkande 1 och 2001/02:So452
och  avslår  motionerna  2001/02:So3   yrkande   24,
2001/02:  So239  yrkande 7, 2001/02:So347 yrkande 2,
2001/02:So356 yrkande  2,  2001/02:So366 yrkandena 1
och 2 och 2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi  anser  att det är i mötet  mellan  den  enskilda
vårdaren och  den  äldre  som  vårdkvalitet uppstår.
Därigenom  blir  personalen  inom äldreomsorgen  den
viktigaste resursen i skapandet  av en god och säker
äldreomsorg.  Därför  anser  vi  att  arbetsro   och
rimliga arbetsvillkor för de anställda krävs för att
den äldre skall kunna få det hon behöver. Vården och
omsorgen    har   under   1990-talet   utsatts   för
besparingar    som    påverkat    kvaliteten    inom
äldreomsorgen negativt. Besparingar inom vårdsektorn
handlar   oftast   om   nedskärningar   av   antalet
anställda. Resultatet  har  blivit en kraftig ökning
av  antalet sjukskrivningar samt  stora  svårigheter
att rekrytera  och  behålla  personal.  Ökningen  av
antalet  sjukskrivningar  domineras av diagnoser som
kan  relateras  till negativ  stress.  Detta  är  en
situation som är  mycket allvarlig och för att säkra
äldreomsorgen   krävs   konkreta   och   långsiktiga
insatser. Vi anser därför att det finns ett behov av
en   kartläggning   över    personaltätheten    inom
äldreomsorgen på nationell nivå, av såväl offentligt
driven äldreomsorg som privat.

Vidare   anser   vi   att   en  krisgrupp  behöver
tillsättas. Denna bör analysera  orsakerna  till att
framför  allt  ungdomar och män inte söker sig  till
vårdutbildningarna. I utredningen bör man beakta den
demografiska    utvecklingen,     arbetsmiljöfrågor,
inflytandefrågor  för både de äldre  och  personalen
samt personaltäthet. En analys bör göras av hur stor
betydelse   löneläget    för    yrkesgruppen    har.
Krisgruppen    bör    även   analysera   kommunernas
ekonomiska   förutsättningar    för    att   åtgärda
problemen.  Den bör belysa om det är nödvändigt  att
rikta särskilda  resurser till äldreomsorgen för att
kunna ge de äldre  en  värdig  äldreomsorg.  Gruppen
skall  komma  med förslag till åtgärder och redovisa
kostnader för åtgärderna.
Vad vi nu anfört  bör  riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

40. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av  Lars  Gustafsson (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i  reservation   40.   Riksdagen   bifaller   därmed
motionerna 2001/02:So356 yrkande 2 och 2001/02:So366
yrkandena  1 och 2 och avslår motionerna 2001/02:So3
yrkande 24,  2001/02:So239  yrkande 7, 2001/02:So263
yrkande  1, 2001/02:So347 yrkande  2,  2001/02:So452
och 2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi    anser    att     personalförsörjningen    inom
äldreomsorgen måste tillgodoses.

Hemtjänst som beteckning  på  den  omvårdnad som
utförs  i  hemmen  är  ett föråldrat begrepp  som  i
allmänhet inte är förknippat  med  det kvalificerade
arbete det rör sig om. Vi anser att  ett namnbyte är
ett  sätt att visa på en utveckling för  yrkeskåren.
Det är  nödvändigt  för  den framtida rekryteringen.
Kunskapen  om  att  det  bedrivs   ett  kvalificerat
omvårdnadsarbete  i  hemmen  och att det  behövs  en
blandad kompetens och specialisering når inte alltid
ungdomar   som   skall   välja   gymnasieutbildning.
Fördomarna   mot   omvårdnadsarbete  i   hemmet   är
utbredda, även inom  skolans  värld.  Här måste både
skolans  syoverksamhet  och arbetsförmedlingarna  ta
ett större ansvar.
Samtidigt      måste      kommunerna      utveckla
omvårdnadsarbetet så att det  blir  attraktivt.  För
att    man    ska    klara    rekryteringen    måste
omvårdnadsarbetet  i  hemmet  bli  ett spännande och
viktigt framtidsyrke.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som  sin  mening ge
regeringen till känna.

41. Personalutveckling, rekrytering m.m.
(punkt 23)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 41. Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:So239   yrkande   7  och  avslår  motionerna
2001/02:So3  yrkande  24, 2001/02:So263  yrkande  1,
2001/02:So347 yrkande 2,  2001/02:So356  yrkande  2,
2001/02:So366  yrkandena  1 och 2, 2001/02:So452 och
2001/02:So630 yrkande 16.

Ställningstagande

Det  ökade behovet av kvalitetssäker  äldrevård  och
omsorg    gör    sig   påmint   när   man   studerar
befolkningsutvecklingen.       Redan      nu      är
personalförsörjningssituationen  bekymmersam  och  i
vissa  fall  krisartad.  När  ekonomin får företräde
före kvaliteten och innehållet i vården och omsorgen
äventyrar  det  en  god långsiktig  utveckling.  Det
verkar  negativt  på  möjligheterna  att  rekrytera,
kompetensutveckla  och  behålla   personal.  Det  är
därmed  svårt  att kunna erbjuda det  ökade  antalet
äldre en god och  säker  vård  och omsorg. Jag anser
att  regeringen  därför  bör  ges  i   uppdrag   att
tillsammans   med   berörda  parter  presentera  ett
åtgärdsprogram    för    att    långsiktigt    säkra
personalförsörjningen inom äldrevård och omsorg. Vad
jag  nu  anfört  bör riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


42. Personalutveckling, rekrytering m.m. och
Forskning (punkterna 23 och 24)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets  förslag under punkterna 23
och 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 42. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So630   yrkande  16  och  avslår  motionerna
2001/02:So3 yrkande  24,  2001/02:So239  yrkande  7,
2001/02:  So263  yrkande 1, 2001/02:So347 yrkande 2,
2001/02:So356 yrkande  2,  2001/02:So366 yrkandena 1
och 2 och 2001/02:So452.
Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 42. Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So630 yrkande 17.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör ta fram en plan för hur
utbildningsbehovet  för  de  olika personalgrupperna
inom  äldreomsorgen och hälso-  och  sjukvården  för
äldre skall kunna tillgodoses.

Jag oroas av att andelen forskare som ägnar sig åt
klinisk  forskning  sjunker.  Det  innebär bl.a. att
klinisk   forskning  beträffande  äldres   sjukdomar
riskerar att  minska  i  omfattning,  något som både
mänskligt  och  samhällsekonomiskt  är oacceptabelt.
Demens och depression är sjukdomar som  ofta drabbar
äldre. Det är viktigt att den forskning som nu pågår
för  att  vinna  kunskap om hur dessa sjukdomar  kan
förebyggas och behandlas intensifieras. Forskning om
äldres  psykiska  problem   liksom   om   läkemedels
effekter   och  biverkningar  bör  bli  föremål  för
särskilda satsning.  Den  kliniska  forskningen  får
inte komma på undantag.
Vad  jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif  Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Vi vill framhålla att äldre måste ses som den resurs
de är. Inställningen till de äldre  måste präglas av
respekt  för  den  kunskap  och  livserfarenhet   de
besitter.  Samhället  har  i  dag  alltför  fixerade
åldersgränser. Rätten till arbete upphör vid  67 års
ålder,  vilket  innebär  att den enskilde inte själv
kan avgöra om han eller hon  vill arbeta ytterligare
en tid.

När    riksdagen    våren   2001   beslutade    om
arbetstagares rätt att  stanna  kvar i anställningen
till 67 års ålder och samtidigt gjorde  det  möjligt
också  för  läkare,  sjukgymnaster,  tandläkare  och
tandhygienister  att  få rätt till ersättning enligt
lagen om läkarvårdsersättning,  lagen  om ersättning
för  sjukgymnastik  och  lagen om allmän försäkring,
föreslog        en        utskottsmajoritet        i
arbetsmarknadsutskottet bestående  av  m,  kd, c, fp
och   mp   ett   tillkännagivande   om   att   dessa
åldersgränser  i  nästa  steg bör avvecklas helt och
att  regeringen  bör  återkomma   med   ett   sådant
lagförslag.     Mot     detta     reserverade    sig
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Vi vill understryka att med  längre livslängd
och fler friska äldre som både kan och  vill  arbeta
är   det  förödande  att   arbetslivets  kultur  och
regelverk  tränger  ut  äldre från arbetslivet. Inte
mindre viktigt är det när  det som i detta fallet är
arbetskraft  som idag starkt  efterfrågas  av  många
äldre och sjuka.
Vi  konstaterar   att  majoriteten  i  betänkandet
framhåller  olika gruppers  särskilda  behov,  såsom
äldre  kvinnor,   äldre  invandrare  och  homo-  och
bisexuella äldre. Vi  vill  framhålla  att  med vårt
förslag till äldrepeng och valfrihet får alla  äldre
möjlighet  att  välja  den  form  av  äldreomsorg de
önskar med den särskilda inriktning som  passar just
dem.  Något  utpekande  av  särskilda grupper  eller
intressen behövs därmed inte.

2. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Ingrid Burman (v) och Lena Olsson (v).

Vi  anser  att  homo-  och bisexuella  äldres  behov
behöver lyftas fram mer.  Vår  utgångspunkt  är  att
äldre  kvinnor  och  män  som  bor  i olika typer av
äldreboende  skall  behandlas  med respekt,  oavsett
sexuell läggning. Ett generellt  problem  är  att de
äldres   sexualitet   osynliggörs      i  synnerhet
homosexualitet.  Vi avser att noga följa frågan  och
vid behov återkomma.


3. Inriktningen av äldrepolitiken (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp).
Jag vill erinra om att jag anser att det behövs en
lagstiftning mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
Det behövs också en  nationell handlingsplan för att
undanröja de hinder som finns på arbetsmarknaden för
äldres   möjligheter   att   arbeta.   De   yrkanden
Folkpartiet väckt i dessa  frågor  kommer  dock  att
behandlas  i  arbetsmarknadsutskottet. Jag anser att
det krävs en rad  reformer  och förändringar för att
göra samhället mer flexibelt  och  äldrevänligt. Att
bli  äldre  i  dag  innebär  alltför  ofta  att  bli
åsidosatt.  Egentligen  behövs  det  en övergripande
lagstiftning   mot   diskriminering  av  äldre   som
omfattar  alla  samhällsområden.   Jag   avser   att
återkomma till frågan i annat sammanhang.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion väckt med anledning av
proposition 2000/01:149 Avgifter
inom äldre- och handikappomsorg

2001/02:So3 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  avsaknad  av
valfrihet och brister i äldreomsorgen.

2. Riksdagen beslutar att socialtjänstlagen utformas
så att rätten till annan kommun garanteras.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om rätten till omsorg
för dem som är i behov av sådan.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  reformer för
valfrihet,     alternativ     och    kvalitet    i
äldreomsorgen.

5. Rikdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i socialtjänstlagen  innebärande ökad
valfrihet genom en nationellt samordnad äldrepeng.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  att  skilja
produktion och finansiering av äldreomsorgen åt.

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  kommunernas
yttersta  ansvar   för   att   äldreomsorg   finns
tillgänglig.

12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  en  förstärkt
oberoende tillsyn på äldreomsorgsområdet.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  rätten  att
överklaga          biståndsbedömningen         via
förvaltningsbesvär.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om äldreomsorgens
långsiktiga finansiering.

15.  Riksdagen  begär att regeringen  tillsätter  en
utredning om äldreomsorgens  framtida finansiering
i enlighet med vad som anförs i motionen.

19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
ställföreträdarfrågan.

20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att uppmärksamma
och stödja anhöriga.

21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
anhörigbegreppet    bör    utvidgas    till    ett
närståendebegrepp.

22. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om förutsättningarna
för frivilliga insatser.

23. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om subventionerade
hushållstjänster.

24. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om rekrytering  och
personalutveckling inom vård- och omsorgssektorn.


Motioner väckta under allmänna
motionstiden 2001


2001/02:So203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om de äldres villkor.

2001/02:So205 av Maud Ekendahl (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om   införandet   av   en
omsorgspeng   för  personer  som  behöver  hjälp  av
hemtjänsten.

2001/02:So239 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att förstärka
målen    för    äldrepolitiken    till   ett   mer
individbaserat förhållningssätt.

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag   som  utvecklar  formerna  för  samverkan
mellan offentlig och ideell sektor.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om anpassning av
äldreomsorgen för människor med utländsk bakgrund.

6.   Riksdagen   begär   att   regeringen   gör   en
samhällsekonomisk   analys   av   vad  köerna  för
åldersbetingade sjukdomar innebär.

7.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag    till   ett   åtgärdsprogram   för   att
långsiktigt   säkra   personalförsörjningen   inom
äldrevård och omsorg.


2001/02:So240 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

19.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad rättssäkerhet
för demenssjuka.

2001/02:So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  begär  att regeringen  tillsätter  en
utredning     med    uppgift     att     kartlägga
personaltätheten  inom  äldreomsorgen på nationell
nivå.

2.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Seniorberedningen 2005 ett tilläggsdirektiv om vad
i motionen anförs om minimikrav i äldreomsorgen.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning om vad i motionen anförs om konsekvenser
för äldre vid införandet av  ny  teknik  och andra
samhällsförändringar.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  prioritering  av
äldres rehabilitering.

5.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Socialstyrelsen   i   uppdrag  att  utreda  vad  i
motionen anförs om dementas rättigheter.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om ett permanent
anhörigstöd.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  en  samlad
lagstiftning i äldreomsorgen.

8.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Socialstyrelsen  i  uppdrag  att  utveckla  vad  i
motionen anförs om tillämpningen av lex Sarah.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om ett  förbud  mot
konkurrensutsättning  och utförsäljning av enheter
till vinstdrivande företag.

10.    Riksdagen    begär    att   regeringen    ger
Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och analysera
ojämlikhet och ojämställdhet bland äldre.

2001/02:So285 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av fler vårdplatser
inom kommunernas särskilda boendeformer för äldre.

2001/02:So286 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  diskriminering  av  de
demenssjuka inom vården.

2001/02:So287 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen  av  ett  aktivt
folkhälsoarbete för äldre.

2001/02:So297 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  tillsynsansvar  och
kvalitetssäkring av äldrevården.

2001/02:So302 av Sven Brus och Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om diskriminering på
grund av hög ålder.

2001/02:So335 av Ulla-Britt Hagström och Rosita
Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera tillsättandet
av en äldreombudsman i Västra Götaland.

2001/02:So339 av Birgitta Carlsson och Lena Ek (c):

Riksdagen   begär   att   regeringen   lägger   fram
lagförslag  till   förbättring   av  rättsskydd  för
dementa  eller  psykiskt handikappade  personer  som
inte kan föra sin  egen  talan när dessa utsatts för
någon form av rättsövergrepp.

2001/02:So345 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  se över
möjligheten att förbjuda konkurrensutsättning  och
utförsäljning  av  enheter inom äldreomsorgen till
vinstdrivande företag.

2001/02:So347 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark
(c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  mål  för
äldrepolitiken.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att göra vård- och
omsorgsyrken mer attraktiva.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  förebyggande
hälsoarbete.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att insatser görs
med målsättning att förbättra anhörigvården.

2001/02:So356 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  göra en
heltäckande utvärdering av dagens äldreboende  för
att   undersöka  om  ädelreformens  grundprinciper
efterlevs.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
personalförsörjningen  inom   äldreomsorgen  måste
tillgodoses.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att ge kommunerna
ekonomiska    möjligheter    att    tillhandahålla
tillräckligt  med  boende  och  boendeformer   för
äldre.

2001/02:So362 av Mikael Oscarsson (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om subventionering av
hushållstjänster.

2001/02:So366 av Rosita Runegrund (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  namnbyte  från
hemtjänst till omvårdnad i hemmet.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet av den
framtida rekryteringen.

2001/02:So381 av Anita Johansson och Ola Rask (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om hälsoundersökningar  för
äldre 70+.

2001/02:So444 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen  om  nödvändigheten av mer
tvärvetenskaplig   kunskap   för  tillfredsställande
rättsskydd för personer med demenssjukdomar.

2001/02:So452 av Siv Holma m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en krisgrupp  för att klara
personalrekryteringen inom äldreomsorgen.

2001/02:So464 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om äldre homo- och bisexuellas
särskilda behov i äldreomsorgen.

2001/02:So485 av Chatrine Pålsson (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   som    i    motionen    anförs   om
hemtjänstinsatser i socialtjänstlagen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   som   i  motionen  anförs   om   en
rehabiliteringslag.

2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att i ett brett
perspektiv  utreda  äldre  homo-  och  bisexuellas
särskilda behov av äldreomsorg.

2001/02:So520 av Paavo Vallius och Nikos
Papadopoulos (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om behovet av information om
äldreomsorg på eget modersmål.

2001/02:So588 av Marianne Carlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen  om bättre förutsättningar
för kooperativa företag inom äldreomsorgen.

2001/02:So609 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  nationellt
resurscenter för anhörigstöd.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
anhöriganställning.

2001/02:So610 av Désirée Pethrus Engström och Inger
Davidson (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att effekterna av
ädelreformen utvärderas.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att överväga
eventuell skatteväxling avseende läkarmedverkan  i
de kommunala äldreboendena.

2001/02:So613 av Sven Brus m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet  av  en
medveten strategi  för  att  möta det demografiskt
förändrade samhällets nya behov.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  vikten  av  att
genom  aktiva  åtgärder och attitydpåverkan stärka
de äldres delaktighet och inflytande i samhället.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
äldreminister   för   ett   samlat   grepp   kring
äldrepolitiken.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  tillsättande
av   en   äldreombudsman   för   att   verka   för
förbättringar i de äldres förhållanden.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beaktande  av  den
psykosociala aspekten i äldrevården.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  vikten   av
specialiserad    demensvård    och   kvalificerade
demensutredningar.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av nya
former för service till äldre.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs  om  att  beakta  de
äldre   invandrarnas   speciella   förhållande   i
äldreomsorgen.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  stimulera nya
former för äldreboende.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att stärka den
enskildes möjligheter att välja  utförare av vård,
omsorg och service.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att beakta de
äldres  speciella behov av närhet till  samhällets
service.

2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  införa
äldrepeng för ökad valfrihet.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om äldreombudsmän för
att till vara ta de äldres intressen.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   stödja
pensionärsråden.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om bättre villkor
för äldres boende.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs om rätten till
eget rum.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  situationen för
äldre invandrare och flyktingar.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om konvalescenthem.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som i motionen anförs  om  förbättrad
rehabilitering för äldre.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om situationen  för
äldre med synskador.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att införa en
omsorgsgaranti.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
personalbehovet inom äldreomsorgen.

17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  forskning om
äldre.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om införandet av en
äldreomsorgspeng.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  vikten  av
flexibilitet  och   individuella   lösningar  inom
äldrevården också på landsbygden och i glesbygden.

2001/02:Sk433 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om äldrepeng.

2001/02:Sf256 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om uppföljning och
kvalitetskontroll    av    närståendevården    med
beaktande av integritetsaspekterna.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om överläggningar
mellan kommunförbunden och  staten  om förbättrade
förutsättningar    för    närståendevården     och
hemsjukvården.

2001/02:Sf402 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts  om  hemtjänsten
och anhörigstöd.

2001/02:MJ518 av Lotta Nilsson-Hedström m.fl. (mp):

18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   mat  i
äldreomsorgen.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldreomsorg.