Äldrefrågor
Betänkande 1991/92:SoU3
Socialutskottets betänkande
1991/92:SOU03
Äldrefrågor
Innehåll
1991/92 SoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett trettiofemtal motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 1991 och som rör olika frågor om äldre.
I regeringsförklaringen sägs bl.a. att arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla och sjuka måste intensifieras. Ett viktigt mål är att öka valfriheten för patienter och äldre. Samtliga motioner avstyrks främst med hänvisning till att riksdagen inte bör föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag inom äldreomsorgen.
Motionerna
1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingen av vården och omsorgen om de äldre som angetts i motionen, 3. att riksdagen i avvaktan på införandet av en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring hos regeringen begär förslag syftande till att alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga kvalitetskrav ges rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet i hemtjänsten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans av enskilda vård- och sjukhem, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att den svenska hälso- och sjukvårdspolitiken bättre anpassas till de ålderssjukas behov, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att taxor för social hemhjälp inte bör inkomstprövas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av länsvisa, för diagnostik och utredning av ålderssjukdomar och demensliknande tillstånd ansvariga, utredningsavdelningar, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade forskningsinsatser i fråga om demenssjukdomar och demensliknande tillstånd.
1990/91:So208 av Ingegerd Anderlund och Margit Sandéhn (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den sociala hemtjänstens verksamhet bör ingå i den kommunala förtroendenämndens ansvarsområde.
1990/91:So221 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning ges till barnkooperativa föräldrahem enligt vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid vård av anhörig skall ekonomisk kompensation motsvarande anställning inom hemtjänsten utges som ersättning för inkomstbortfallet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av anhörigvård prövas enligt samma principer som behovet av hemtjänst.
1990/91:So265 av Nils T Svensson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre invandrares speciella omsorgsbehov.
1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att äldres och sjukas rätt till vård stärks enligt vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att äldre garanteras förtursrätt till serviceboende i den egna kommunen/kommundelen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor för att ta ut helinackorderingsavgifter i äldreomsorgen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hemtjänsttaxorna bör vara lika i kommunerna.
1990/91:So305 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om statliga lånegarantier för nyetablering av alternativa sjukhem, gruppboende etc.
1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre invandrare.
1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilliga sociala insatser (avsnitt 2.1), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de äldres hälsa (avsnitt 5).
1990/91:So441 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tidigare försök med mobila pensionärsbostäder bör utvärderas och eventuellt utvidgas.
1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åsikten att människor mår bäst av att få vistas i sina egna hem inte får bli ett argument för att minska och försämra institutionsvården, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all vård av äldre sker under värdiga former, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla som så önskar bör få sluta sina dagar hemma eller i annan hemlik miljö.
1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av alternativa boendeformer för äldre och de äldres inflytande över sina boendevillkor, 6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med uppgift att analysera och planera behovet av närståendeinsatser i vården tillsätts i enlighet med vad i motionen anförts, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av de kommunala reglerna för anhörigvården, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för byggande av gruppbostäder, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för enskilda vårdhem att få statsbidrag vid om- och nybyggnad.
1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enskildas, kyrkans och organisationernas insatser i vård av och omsorg om de Alzheimer- och demenssjuka, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sådan verksamhet bör stödjas även ekonomiskt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kuratorer för demenssjuka, särskilt i större kommuner och tätorter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av privata byggföretags och försäkringsbolags insatser för att åstadkomma valfrihet i vård och boende för de äldre.
Utskottet
Omsorg och boende
Valfrihet och självbestämmande i omsorgen
Motioner
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingen av vården och omsorgen om de äldre som angetts i motionen (yrkande 1). Motionärerna anför att en av de allra viktigaste uppgifterna under detta decennium är att avreglera den monopoliserade sociala tjänstesektorn. Med utgångspunkt i ett system med gemensam finansiering bör pengarna i stor utsträckning följa de val som den enskilde själv träffar. Motionärerna föreslår därför bl.a. att valfriheten skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen resp. socialtjänstlagen. Vidare yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet i hemtjänsten (yrkande 4). Motionärerna anser att den enskilde vårdmottagaren måste få ett större inflytande över utformningen och tiden för hemtjänstens arbete och likaså över vem som skall hjälpa till hemma. För att detta skall vara möjligt krävs att kommunen medverkar till flexibla lösningar. Det skall också vara möjligt att anställa en granne eller en anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten. Privata alternativ måste ges möjlighet att verka på samma villkor som de kommunala.
I motion 1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all vård av äldre sker under värdiga former (yrkande 6) samt vad i motionen anförts om att alla som så önskar bör få sluta sina dagar hemma eller i annan hemlik miljö (yrkande 7).
Tidigare behandling
Med anledning av proposition 1990/91:14 om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. behandlade utskottet den ändrade ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen i betänkandet 1990/91:SoU9, rskr. 97. Den ekonomiska regleringen av reformen behandlades i betänkandet 1990/91:SoU25, rskr. 384. Målet för reformen har varit att uppnå en klarare ansvarsfördelning när det gäller service och vård till äldre och handikappade. Reformen innebär att kommunerna ges en i socialtjänstlagen (1980:620) fastlagd skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för de äldre som behöver det. Med särskilda boendeformer avses bl.a. servicebostäder, gruppboende, ålderdomshem och lokala sjukhem. Kommunerna ges även en skyldighet att inrätta bostäder med service för handikappad. Kommunernas ansvar för att bedriva dagverksamhet förtydligas genom ett tillägg i socialtjänstlagen. Vidare övertar kommunerna ansvaret för sjukhem och institutioner för långtidssjukvård. Kommunerna får betalningsansvar för dem som får långtidssjukvård genom landstingen liksom för de medicinskt färdigbehandlade inom somatisk korttidssjukvård och geriatrik. Kommunerna får genom reformen en skyldighet att bedriva sjukvård i de särskilda boendeformerna och ges också befogenhet att ge hemsjukvård i ordinärt boende. Reformen träder i kraft den 1 januari 1992. (Res. m, c, v och mp.)
Riksdagen beslutade vidare bl.a. att godta de riktlinjer för en samlad uppföljning och utvärdering av äldrereformen som dåvarande regeringen föreslagit i propositionen.
Mot bakgrund av detta har den förutvarande regeringen uppdragit åt socialstyrelsen att kontinuerligt följa upp samt utvärdera äldrereformen vad avser innehåll, kvalitet, kostnader samt genomförande. I utvärderingen ingår att värdera hur och på vilket sätt målen för reformen uppfylls dels med avseende på konsekvenserna för den enskilde, dels med avseende på de samhällsekonomiska effekterna. I uppdraget ingår också att belysa samordningen av insatser för service och vård inom kommunen samt mellan kommun och landsting i det fortsatta planeringssamarbetet. Uppdraget skall genomföras i nära samarbete med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) samt övriga organisationer som berörs av äldrereformens konsekvenser. Socialstyrelsen skall i samband med anslagsframställningen varje år redovisa den kontinuerliga uppföljningen. Uppdraget i sin helhet skall avrapporteras senast den 1 april 1996.
Frågor om valfrihet och självbestämmande inom äldreomsorg och handikappomsorg har behandlats av utskottet vid åtskilliga tillfällen tidigare (bl.a. 1990/91:SoU9). Utskottets uttalanden i dessa betänkanden har alla haft samma inriktning, nämligen att de gamla och handikappade måste ges ökade möjligheter att själva kunna påverka sin situation. Enligt utskottet kunde den framtida äldreomsorgen koncentreras till tre principer av grundläggande betydelse, nämligen valfrihet, trygghet och integritet. Valfriheten måste enligt utskottet gälla såväl för den som trots stort vårdbehov vill bo kvar i den egna bostaden som för den som inte längre kan eller vill bo kvar i ordinärt boende utan vill flytta till någon särskild boende- eller vårdform. Enligt utskottet måste valfriheten också innebära att de äldre ges inflytande över hur servicen och vården utformas. Det ansågs också vara en fråga om valfrihet att gamla människor har möjlighet att bosätta sig nära sina anhöriga. Därav ansågs följa att gamla måste få möjlighet att t.ex. flytta till en servicebostad i en annan kommun eller vård i ett annat landsting. Utskottet framhöll vidare de gamlas rätt att känna trygghet oberoende av vilken boende- och vårdform de valt. Utskottet betonade behovet av en bättre samordning av den service och vård som ges till gamla människor och anförde att målet borde vara ett mer sammanhållet ansvar.
I betänkandet 1990/91:SoU12 om socialpolitik behandlade utskottet ett yrkande om att rätten till valfrihet i vården skulle skrivas in i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen. Utskottet anförde att det var viktigt att öka valfriheten inom den offentliga sektorn under förutsättning att de sociala tjänsterna förblev tillgängliga för alla på ett likvärdigt sätt och finansierades solidariskt. Utskottet anförde vidare att då det gällde hälso- och sjukvården hade utskottet tidigare uttalat den principiella uppfattningen att hälso- och sjukvården även i fortsättningen i huvudsak måste finansieras genom allmänna medel och väsentligen drivas i offentlig regi. Samtidigt framhöll emellertid utskottet att privata vårdinitiativ utgör ett bra komplement till den offentliga vården. Med hänvisning till vad utskottet anfört om valfriheten avstyrktes motionen.
Utveckling av boendeformerna
Motioner
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att riksdagen i avvaktan på införandet av en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring hos regeringen begär förslag syftande till att alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga kvalitetskrav ges rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande bedrivna verksamhet (yrkande 3) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans av enskilda vård- och sjukhem (yrkande 5).
I motion 1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av alternativa boendeformer för äldre och de äldres inflytande över sina boendevillkor (yrkande 5) och om behovet av en översyn av reglerna för byggande av gruppbostäder (yrkande 8) samt behovet av en översyn av reglerna för enskilda vårdhem att få statsbidrag vid om- och nybyggnad (yrkande 9). Motionärerna anser att det krävs en variation av boendeformer såsom eget boende med stöd av hemtjänsten, serviceboende, gruppbostäder, ålderdomshem och vårdhem. Motionärerna anser vidare att för att upprätthålla en hög standard inom äldrevården kommer en ökad satsning på privata och kooperativa vårdformer att behövas.
I motion 1990/91:So305 av Bertil Persson (m) begärs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om statliga lånegarantier för nyetablering av alternativa sjukhem, gruppboende etc.
I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om nödvändigheten av privata byggföretags och försäkringsbolags insatser för att åstadkomma valfrihet i vård och boende för de äldre (yrkande 4).
I motion 1990/91:So443 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åsikten att människor mår bäst av att få vistas i sina egna hem inte får bli ett argument för att minska och försämra institutionsvården (yrkande 5).
I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen att äldre garanteras förtursrätt till serviceboende i den egna kommunen/kommundelen (yrkande 2).
I motion 1990/91:So441 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tidigare försök med mobila pensionärsbostäder bör utvärderas och eventuellt utvidgas (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till försök som gjorts bl.a. inom Borgholms kommun med flyttbara pensionärsbostäder. Bostäderna ställdes upp på gården eller tomten hos någon anförvant till den som hjälpligt kunde klara sig själv, men som ändå behövde viss tillsyn. När den mobila bostaden inte längre behövdes, flyttades den till någon annan behövande.
Bakgrund
Enligt 3 § socialtjänstlagen (1980:620) har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som behövs. Det är den enskildes behov av stöd som skall vara styrande för den hjälp som erbjuds.
Tidigare behandling m.m.
I samband med riksdagens behandling av äldrereformen (1990/91:SoU9, 1990/91:SoU25) framhöll utskottet att enskilda alternativ är av stort värde inom vård och omsorg. Om servicen till medborgarna skall kunna förbättras och effektiviteten inom vård och omsorg för äldre och handikappade ökas behövs, anförde utskottet, en större flexibilitet än för närvarande i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Det är angeläget att ansvar kan delegeras och verksamheter decentraliseras. Utskottet menade att det inte var nödvändigt att förena ett kommunalt planeringsansvar med drift av verksamheten i enbart offentlig regi. Utskottet framhöll att i fråga om kvalitet och statsbidrag bör samma regler gälla för enskild som för offentlig verksamhet.
Riksdagen beslutade samtidigt om tillfälliga statsbidrag för att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer för åldersdementa och andra äldre långtidssjuka, fysiskt handikappade, psykiskt sjuka och personer som omfattas av lagen om särskilda omsorger för psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Ett stimulansbidrag på totalt 2 miljarder kronor skall utgå under en femårsperiod för utbyggnad av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer för åldersdementa, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. Ytterligare 1 miljard kronor utgår för ombyggnad och förbättring av den fysiska miljön vid lokala sjukhem och andra institutioner samt för nybyggnad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad.
I betänkandet 1990/91:SoU9 behandlades även en motion om bl.a. statlig lånegaranti för att landstingsanställda eller andra med yrkesmässig kompetens skulle kunna bilda kooperativa föreningar, aktiebolag m.fl. företag med mål att ta över ansvaret för driften av lokala sjukhem, gruppboende, dagverksamheter m.m. Utskottet hänvisade till att det tidigare uttalat att det är både angeläget och nödvändigt att enskilda initiativ stimuleras inom det hälso- och sjukvårdande arbetet. Det fanns dock, enligt utskottets mening, inte anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandena. Yrkandena avstyrktes.
Den förutvarande regeringen har nyligen beslutat om utformningen av statsbidragen till gruppbostäder och andra alternativa boendeformer samt till ombyggnad av sjukhem m.m. Bidraget kommer att handläggas av socialstyrelsen. I båda fallen kommer bidrag att ges till den som driver verksamheten.
Den förutvarande regeringen har vidare uppdragit åt socialstyrelsen att bl.a. följa upp och beskriva dels hur de nya statliga stimulansbidragen utnyttjas, dels på vilket sätt särskilda boendeformer utformas och utvecklas. Uppdraget skall genomföras i samarbete med boverket. Samråd skall ske med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt de organisationer som berörs av frågor om boende för äldre och handikappade. Fortlöpande rapportering skall ske i samband med anslagsframställan. Uppdraget skall slutredovisas senast i maj 1993.
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om mobila pensionärsbostäder i betänkandet 1990/91:SoU11. Utskottet anförde därvid att det var medvetet om att många äldre, när hälsan sviktar, vill ha möjlighet att bo nära sina anförvanter. Utskottet var dock inte berett att ställa sig bakom kraven på en utvärdering och en eventuellt utökad användning av mobila pensionärsbostäder. Motionsyrkandet avstyrktes. (Res. mp.)
Utskottets bedömning
I regeringsförklaringen framhåller den nya regeringen bl.a. följande.
Arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla och sjuka måste nu intensifieras. Det gäller bland annat tillskapandet av ålderdomshem och andra trygga boendealternativ för våra äldre, dagvård och gruppbostäder för dementa och rätten till ett eget rum för dem som lever på institution.
Ett viktigt mål är att öka valfriheten för patienter och äldre. Bättre förutsättningar skapas för att nya former av vård och omsorg snabbt kan växa upp.
Riksdagen bör, enligt utskottet, inte föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag inom äldreomsorgen. Motionerna So206 (m) yrkandena 1, 3, 4 och 5, So271 (v) yrkande 2, So305 (m), So441 (mp) yrkande 3, So443 (mp) yrkandena 5, 6 och 7, So446 (c) yrkandena 5, 8 och 9 och So527 (m) yrkande 4 avstyrks därför.
Äldres hälsa
Motioner
I motion 1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de äldres hälsa (yrkande 2). Motionärerna anför att det är viktigt att äldre erbjuds information om hur man kan sköta sin hälsa och förebygga krämpor och olycksfall. Motionärerna anser vidare att det kan finnas skäl att erbjuda äldre allmänna hälsokontroller. Erfarenheten visar att man hittar fler sjukdomar hos äldre än yngre vid allmänna hälsokontroller. Tidig upptäckt kan vara viktigare på äldre dar, så att behandling kan sättas in i ett tidigt skede.
I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om en sådan ändring i socialtjänstlagen att äldres och sjukas rätt till vård stärks enligt vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Bakgrund
I proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet anförs att de mål som lagts fast för socialtjänsten och för hälso- och sjukvården skall vara vägledande även i framtiden för samhällets insatser. Häri ligger bl.a. att äldre människor har samma rätt till hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens resurser som yngre människor. Föredragande statsråd anförde vidare att häri ligger att behoven inom äldreomsorgen måste vägas in vid planering och resursavvägning mellan olika samhällssektorer.
Tidigare behandling
Vid utskottets behandling av propositionen i betänkandet 1988/89:SoU6 framhöll utskottet att kommuner och landsting måste dimensionera sjukvård och sociala insatser så att de äldres faktiska behov kan tillgodoses.
Utskottet behandlade i betänkandet SoU 1985/86:16 motionsyrkanden som tog upp frågan om hälsokontroller för äldre. Utskottet uttalade att det är både naturligt och självklart att en hälsovårdsservice i någon form också bör erbjudas de äldre. Den viktigaste åtgärden för att åstadkomma det är, anförde utskottet, en utbyggd och lättillgänglig primärvård. En regelbunden läkarkontakt är, anförde utskottet vidare, ofta den bästa garantin för att sjukliga förändringar hos en äldre människa skall uppmärksammas i tid och få en riktig bedömning. Utskottet konstaterade att det i första hand åvilar hälso- och sjukvårdshuvudmännen att utifrån lokala förutsättningar och behov utveckla arbetet med hälsovård för äldre. Utskottet hänvisade också till pågående utvecklingsarbete och försöksverksamheter.
Utskottet har i betänkandena SoU 1986/87:27 och 1987/88:SoU22 även behandlat frågan om screeningsverksamhet bland äldre män för spårning av prostatacancer. Utskottet underströk då betydelsen av att äldre har tillgång till en lättillgänglig och kontinuerlig sjukvårdskontakt inom ramen för primärvården. Utskottet ansåg dock inte att det vid dessa tillfällen fanns underlag för ett beslut om en allmän screeningsverksamhet.
Utskottet har i olika sammanhang behandlat motioner om kostens betydelse när det gäller att förebygga ohälsa. För en sammanfattning av det arbete som pågår hos myndigheter, landsting och kommuner m.fl. hänvisas till betänkandet 1990/91:SoU4 s. 31. I betänkandet 1989/90:SoU13 framhöll utskottet kostfrågornas stora betydelse i vården. Utskottet ansåg det viktigt att vårdpersonalen i grund-, fort- och vidareutbildning bibringades kunskaper om detta. Som en viktig grupp i det sammanhanget nämndes särskilt hemtjänstens personal. Utskottet erinrade också om den utveckling som äger rum i många kommuner med matdistribution till äldre i deras bostäder och att äldre på många håll också erbjuds att inta dagens huvudmål i t.ex. servicehus och ålderdomshem. Sådana aktiviteter ansågs också ägnade att förbättra kosthållet för gamla. Utskottet ansåg inte att det mot den beskrivna bakgrunden behövdes något initiativ från riksdagens sida. Den då aktuella motionen avstyrktes. (Res. c, mp.)
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om sitt tidigare uttalande om kostens stora betydelse för att förebygga ohälsa. Många kommuner erbjuder i dag service i form av matdistribution till äldre i deras bostäder eller möjlighet för äldre som bor i eget boende att äta på servicehus eller ålderdomshem.
Utskottet anser att det är både naturligt och självklart att en hälsokontroll i lämplig form också erbjuds de äldre. I första hand åvilar det hälso- och sjukvårdshuvudmännen att utifrån lokala förutsättningar och behov utveckla arbetet med hälsovård för äldre.
Något tillkännagivande till regeringen om detta behövs dock inte. Motionerna So271 (v) yrkande 1 och So335 (fp) yrkande 2 avstyrks därför.
Närståendevård
Motioner
I motion 1990/91:So446 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning med uppgift att analysera och planera behovet av närståendeinsatser i vården tillsätts i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 6). Motionärerna anför att de närståendes dagliga omsorg måste uppvärderas, bl.a. vad avser ersättningsnivån. Den s.k. Tierpstudien visar att 75 % av hemvården ges av närstående. Andra studier visar att den informella omsorg som anhörig ger är två till tre gånger större än samhällets insatser. Motionärerna anser att studierna visar på behovet av en långsiktig analys och planering av de närståendes vårdinsatser inför framtiden. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av de kommunala reglerna för anhörigvård (yrkande 7). Enligt motionärerna bör kommunernas anställningsvillkor vad gäller närståendevården ses över i syfte att få till stånd mer likartade och generösa anställningsförhållanden.
I motion 1990/91:So221 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning ges till barnkooperativa föräldrahem (yrkande 1). Många människor med gamla föräldrar skulle vara beredda och ha möjlighet att avsätta viss tid regelbundet för att hjälpa till att ta hand om sina föräldrar. Motionärerna anser att det bör skapas möjligheter att bilda barnkooperativa föräldrahem. Samma statsbidrag bör utgå för denna vårdform som för ålderdomshem eller servicehus. I motionen begärs också tillkännagivande till regeringen om att vid vård av anhörig ekonomisk kompensation motsvarande anställning inom hemtjänsten skall utges som ersättning för inkomstbortfallet (yrkande 2) och om att behovet av anhörigvård skall prövas enligt samma principer som behovet av hemtjänst (yrkande 3).
I motion 1990/91:So335 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilliga sociala insatser (yrkande 1). Motionärerna anför att frivilliga, ideella insatser har en given plats som komplement i det svenska samhället. Däremot saknas ofta en gemensam uppfattning om rollfördelningen i samarbetet mellan professionella och frivilliga krafter. Det är viktigt att snabbt hitta lösningar hur det frivilliga arbetet skall organiseras.
I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enskildas, kyrkans och organisationernas insatser i vård och omsorg om de Alzheimer- och demenssjuka (yrkande 1) samt vad i motionen anförts om att sådan verksamhet bör stödjas även ekonomiskt (yrkande 2). Motionärerna vill peka på värdet av organisationers och enskildas insatser i vården av Alzheimer- och demenssjuka och att statligt stöd bör ges till sådan verksamhet även i fortsättningen.
Bakgrund
Propositionen (1987/88:176) om äldreomsorgen inför 90-talet (s. 94) behandlade ingående stödet till närstående vårdare. I propositionen uttalades att kommuner och landsting bör anställa de närstående i yrkesaktiv ålder som frivilligt vill göra en vårdinsats under längre tid. Till de närståendevårdare som är ålders- eller förtidspensionärer rekommenderades i stället för anställning ett kontantbidrag från kommunen eller landstinget.
1989 års handikapputredning har behandlat frågan om handikappades möjlighet att välja vårdare m.m.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat frågan om anhörigvårdares situation. I betänkandet 1990/91:SoU1 konstaterade utskottet att 1989 års handikapputredning behandlar frågan om de handikappades möjlighet att välja vårdare m.m. Senast behandlades frågan i betänkandet 1990/91:SoU11. Utskottet konstaterade då att socialtjänsten inte lägger hinder i vägen för kommunerna att anställa anhörigvårdare. Utskottet framhöll också vikten av att de anhörigas insatser tas till vara och att de anhöriga får samhällets stöd genom ersättning för arbetet och samma sociala trygghet som andra. När det gäller ersättningen till äldre som gör väntjänster erinrade utskottet om sitt tidigare uttalande om att deras engagemang och omtanke måste tas till vara och att äldre kan göra viktiga insatser för andra äldre.
I betänkandet SoU 1987/88:15 framhöll utskottet att både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen understryker vikten av att kommuner och landsting samverkar med andra samhällsorgan, organisationer och enskilda. På många håll i landet söker de båda huvudmännen stimulera de frivilliga organisationernas arbete. Utskottet framhöll att av rapporten Frivilliga insatser för de äldre (Socialstyrelsen redovisar 1986:1) framgår att en omfattande frivillig verksamhet förekommer där pensionärer stödjer andra pensionärer. Medarbetarna i den frivilliga verksamheten får i allmänhet ingen ersättning för sitt arbete. Däremot ersätts ibland löpande kostnader för t.ex. resor. Utskottet anförde att engagemanget och omtanken hos grannar, vänner eller andra frivilliga måste tas till vara inom äldreomsorgen. Äldre kan, anförde utskottet, göra viktiga insatser för andra äldre. Detsamma ansåg utskottet gällde i fråga om organisationers verksamhet.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid ett flertal olika tillfällen framhållit vikten av att de anhörigas insatser tas till vara och att anhöriga får samhällets stöd genom ersättning för arbetet och samma sociala trygghet som andra. Utskottet vill också erinra om sitt uttalande att engagemanget och omtanken hos grannar, vänner och andra frivilliga måste tas till vara inom äldreomsorgen.
Utskottet konstaterar att 1989 års handikapputredning har behandlat frågan om handikappades möjlighet att välja vårdare m.m. Riksdagen bör, enligt utskottets mening, inte föregripa regeringens kommande förslag i frågan om närståendevård. Motionerna So221 (mp) yrkandena 1--3, So335 (fp) yrkande 1, So446 (c) yrkandena 6 och 7 och So527 yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.
Demenssjukvård
Motioner
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om nödvändigheten av att den svenska hälso- och sjukvårdspolitiken bättre anpassas till de ålderssjukas behov (yrkande 6) samt vad som anförts om behovet av länsvisa, för diagnostik och utredning av ålderssjukdomar och demensliknande tillstånd ansvariga, utredningsavdelningar (yrkande 8). Motionärerna begär också tillkännagivande om behovet av ökade forskningsinsatser i fråga om demenssjukdomar och demensliknande tillstånd (yrkande 9).
I motion 1990/91:So527 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kuratorer för demenssjuka, särskilt i större kommuner och tätorter (yrkande 3).
Tidigare behandling
I utskottets betänkande 1990/91:SoU11 behandlades en motion om demenssjukvården. Utskottet anförde att det delade motionärens grundläggande uppfattning att de demenssjuka tidigt bör bli föremål för kvalificerad utredning. Utskottet erinrade om att utskottet i olika sammanhang har betonat att det är nödvändigt med flexibla lösningar när det gäller vård och boende för människor med demens. Utskottet har också framhållit vikten av samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst när det gäller uppbyggnaden av nödvändiga resurser för vård och boende för dementa. Utskottet vidhöll denna inställning liksom sin tidigare uppfattning att det bör ankomma på hälso- och sjukvårdshuvudmännen att avgöra vilken organisation som bäst kan tillgodose kraven på tidig och kvalificerad utredning för de demenssjuka. Utskottet förutsatte att kunskaper för utredning och diagnostik av sådana patienter finns i varje län. Vad gäller behovet av regionala centra för forskning m.m. vidhöll utskottet sin tidigare uppfattning att riksdagen inte borde ta ställning till var forskningen på detta område borde bedrivas. Utskottet ansåg att något tillkännagivande från riksdagen till regeringen inte behövdes. Utskottet avstyrkte motionen. (Res. m.)
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringen i regeringsförklaringen bl.a. uttalat att arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla och sjuka nu måste intensifieras. Bättre förutsättningar skall, enligt regeringen, skapas för att nya former av vård och omsorg snabbt skall kunna växa upp. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag på området. Motionerna So206 (m) yrkandena 6, 8 och 9 och So527 (m) yrkande 3 avstyrks därför.
Förtroendenämndens ansvarsområde
Motioner
I motion 1990/91:So208 av Ingegerd Anderlund och Margit Sandéhn (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den sociala hemtjänstens verksamhet bör ingå i den kommunala förtroendenämndens ansvarsområde.
Bakgrund
Sedan den 1 juli 1980 finns i varje landstingskommun på försök en eller flera förtroendenämnder som skall förmedla information och ge stöd och hjälp i olika former till patienterna. Om nämnden t.ex. finner att en patient behöver vård skall den medverka till att sådan vård lämnas. Den skall verka för att patienternas rättigheter tas till vara och deras integritet skyddas. Nämnden har även till uppgift att för de ansvariga påpeka eventuella behov av resurser inom ett visst område. Skyldigheten omfattar enbart hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen.
I proposition 1990/91:14 om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. anfördes att frågan om förtroendenämnder inom den kommunala hälso- och sjukvården borde tas upp i anslutning till att ställning tas till frågan om permanentning och utbyggnad av nu gällande lagstiftning om landstingskommunala förtroendenämnder. Utskottet anförde i betänkandet 1990/91:SoU9 att utskottet inte hade något att erinra mot vad som anförts i propositionen.
Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.
Frågan om förtroendenämnder liksom frågan om patientombudsman behandlas också i ett kommande betänkande om hälso- och sjukvårdsfrågor.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om de landstingskommunala förtroendenämnderna för närvarande bereds i regeringskansliet. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag. Motion So208 (s) avstyrks därför.
Avgiftssystemen inom vissa delar av socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården
Motioner
I motion 1990/91:So271 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor för att ta ut helinackorderingsavgifter i äldreomsorgen (yrkande 3). När sjukhemmen överförs till kommunerna skall det bli möjligt för kommunerna att ta ut avgifter som vid annat boende med helinackordering. Motionärerna anser att riksdagen bör uttala att helinackorderingsavgift inom äldreomsorgen bara skall tillämpas då det gäller eget boende. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande till regeringen om att hemtjänsttaxorna bör vara lika i kommunerna (yrkande 5). Motionärerna anför att eftersom taxor och avgifter har nästan lika stor betydelse som pensionens storlek för pensionärernas ekonomi bör avgifterna vara lika i kommunerna. Variationerna mellan kommunerna är i dagsläget mycket stora.
I motion 1990/91:So206 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att taxor till social hemtjänst inte bör inkomstprövas (yrkande 7). Motionärerna anför att reglerna för pensionstillskott, skatt och KBT ofta ger marginaleffekter på mellan 90 och 100 % av en pensionsökning. Är dessutom hemhjälpstaxan differentierad kan situationen bli orimlig. Det är vidare otillfredsställande med en stor avgiftsvariation mellan kommunerna. En enhetstaxa är den bästa taxeformen.
Bakgrund
Kommunernas och landstingens uttag av avgifter från enskilda skiljer sig åt när det gäller olika former av service och vård.
För hälso- och sjukvårdens del finns den grundläggande bestämmelsen i 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Den medger sjukvårdshuvudmannen att ta ut vårdavgifter enligt grunder som huvudmannen bestämmer, i den mån inte något annat är föreskrivet.
I den öppna hälso- och sjukvården har det tidigare systemet med statligt reglerade patientavgifter förändrats fr.o.m. den 1 januari 1991. Förändringen innebär att sjukvårdshuvudmännen själva får fastställa avgiften vid öppen hälso- och sjukvård. För personer med omfattande behov av sjukvård och läkemedel finns ett särskilt högkostnadsskydd. Genom detta uppnås kostnadsbefrielse för den enskilde när hans sammanlagda utgifter för öppenvård och läkemedel under en period av tolv månader uppgått till minst 1 500 kr. Systemet ger sjukvårdshuvudmännen möjlighet att besluta om ett högkostnadsskydd som inträder vid ett lägre belopp än 1 500 kr.
Bestämmelser om uttag av avgifter inom den slutna sjukvården finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Enligt dessa skall försäkringskassan, för varje dag som en person med hel ålderspension får sjukhusvård, ta ut en avgift som utgör en tredjedel av pensionen räknat per dag, dock högst 65 kr. för varje vårddag. Detsamma gäller för den som har hel förtidspension och som förtidspensionär erhållit sjukvård under 365 dagar. Den enskilde pensionären har möjlighet att helt eller delvis befrias från avgiften om det finns särskilda skäl med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och behov av medel till bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser. Genom beslut av riksdagen är sedan den 1 juli i år systemet med ett avgiftsfritt år för förtidspensionärer avskaffat, varför även dessa omfattas av nämnda avgiftssystem.
För försäkrade som är berättigade till sjukpenning skall avdrag göras från sjukpenningen för varje dag med sjukhusvård med 70 kr., dock högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Av 35 § socialtjänstlagen framgår att varje kommun får ta ut skäliga avgifter enligt de grunder kommunen själv bestämmer för bl.a. färdtjänst, social hemhjälp, boende i servicehus och annan liknande social tjänst. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader.
Av 35 § socialtjänstlagen skall avgifter som avser helinackordering i servicehus för äldre bestämmas så, att de boende förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter. I 46 § socialtjänstförordningen (1981:750) föreskrivs att endast den enskildes egna inkomster får läggas till grund för avgiften för helinackordering i servicehus. Det belopp som skall förbehållas den enskilde bestäms på det sätt som anges i 47 och 48 §§. Av 47 § följer att den enskildes förbehållsbelopp skall motsvara 30 % av folkpensionen för en ogift ålderspensionär jämte pensionstillskottet. Enligt 48 § skall förbehållsbeloppet, om den enskilde har inkomster som är större än det folkpensionsbelopp som nämns i 47 §, höjas med ett belopp som motsvarar 20 % av skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna efter avdrag för skatt och det nämnda folkpensionsbeloppet.
På grundval av propositionen om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. har beslutats om ändringar i bl.a. 35 § socialtjänstlagen och 46 § socialtjänstförordningen av innebörd att begreppet servicehus fr.o.m. år 1992 utgår och inryms under det vidare begreppet särskild boendeform för service och omvårdnad. Regeringen har bemyndigats att meddela föreskrifter om avgifter vid de sjukhem och andra vårdinrättningar som enligt lagen övertas av kommunerna.
Den förutvarande regeringen har uppdragit åt en särskild utredningsman att redovisa förslag till system som ger mer enhetliga och rättvisa avgiftsregler inom dels de särskilda boendeformerna för service och omvårdnad för äldre människor, dels social hemhjälp och hemsjukvård. Inriktningen av ett framtida avgiftssystem bör, enligt direktiven, innebära att ett sådant kan medge att avgifterna för t.ex. boende med service och omvårdnad skall kunna variera beroende på insatsernas kvalitet. Utredaren bör även bedöma behovet av åtgärder för att minska spännvidden i avgiftsuttag kommunerna emellan. Utredarens arbete bör vara slutfört senast den 1 mars 1992.
Vidare har 1989 års handikapputredning fått i uppdrag att analysera och bedöma vilka effekter avgiftssättningen inom handikappområdet får för funktionshindrade med omfattande behov av insatser. Kommunalekonomiska kommittén har fått till uppgift att analysera de kommunala avgifternas roll som styrinstrument och finansieringskälla. KBT-utredningen har i uppdrag att göra en allmän översyn av systemet med kommunala bostadstillägg. Avgiftsutredningen skall göra en samlad översyn av principerna för avgiftsuttag inom det kommunala området. Nyligen har socialtjänstkommittén tillsatts som har till uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade frågan om avgifter vid sjukhemmen i samband med Ädelreformen i betänkandet 1990/91:SoU9. Utskottet anförde då att ansvaret för taxesättningen vilar på kommunerna. Det pågår även ett översynsarbete inom regeringskansliet i fråga om avgifterna för kommunala tjänster inom äldre- och handikappomsorgen. Utskottet avsåg att det i avvaktan på resultatet av pågående arbete inte fanns anledning till något riksdagsinitiativ då det gällde utformningen av taxorna för den sociala hemhjälpen. (Res. m.)
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det inom äldre- och handikappomsorgen även finns ett flertal pågående utredningar med inriktning på avgiftsområdet. Det pågående utredningsarbetet bör enligt utskottet avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionerna So271 (v) yrkandena 3 och 5 och So206 (m) yrkande 7.
Äldre invandrare
Motioner
I motion 1990/91:So265 av Nils T Svensson och Bengt Silfverstrand (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om äldre invandrares speciella omsorgsbehov. Motionärerna anför att antalet äldre invandrare blir allt fler och att deras omsorgsbehov ofta kompliceras av att deras svenska språkkunskaper är bristfälliga eller bortglömda. Situationen skulle avsevärt förbättras om de omsorgsbehövande betjänades av tvåspråkig personal som behärskar deras modersmål. Detta gäller såväl inom hemtjänsten som i särskilda boendeformer såsom gruppboende, serviceboende, ålderdomshem och sjukhem. Ansvaret för att äldre invandrares speciella behov tillgodoses åvilar kommunerna. Motionärerna anför att det speciellt är den uppsökande verksamheten som brister. Motionärerna anför vidare att det är viktigt att äldre invandrares speciella behov uppmärksammas i såväl grundutbildning som vidareutbildning för personal inom äldreomsorgen.
I motion 1990/91:So333 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om äldre invandrare (yrkande 3). Motionärerna anför att äldre invandrare som drabbas av åldersdemens ofta förlorar sin svenska språkkunskap och återgår till att bara förstå hemspråk. Det är därför viktigt att öka valfriheten för denna grupp. Detta innebär bl.a. att äldre invandrare skall ha möjlighet, att om de så önskar, bo nära andra personer med samma kulturella bakgrund på ålderdomshem, i servicehus eller sjukhem. Kommuner och landsting bör försöka att tillmötesgå dessa önskemål.
Bakgrund
I proposition 1987/88:176 om äldreomsorg inför 90-talet framhölls att de äldre invandrarna måste uppmärksammas. Antalet äldre invandrare kommer att fördubblas inom de närmaste 15--20 åren, vilket kommer att ställa nya och annorlunda krav på samhällets äldreomsorg. Kommuner och landsting måste ta hänsyn till olika invandrargruppers etniska, språkliga och kulturella särdrag. Det är viktigt att hemtjänsten, där det behövs, har personal med särskild kultur- och språkkompetens för arbetet bland äldre personer med annan etnisk bakgrund. Det uttalades också att det vid planering och utveckling av nya boende- och vårdformer finns anledning att särskilt beakta behoven bland de äldre invandrarna.
Socialstyrelsen har tillsammans med statens invandrarverk på uppdrag av den förra regeringen kartlagt de äldre invandrarnas behov av vård och omsorg. Rapporten En mångkulturell äldreomsorg som just publicerats fastslår att det allra viktigaste nu är att öka medvetenheten om de äldre invandrarnas förhållanden och behov. I kommuner och landsting måste service, omsorg och vård organiseras så att personalens kompetens bättre tas till vara, inte minst genom att man använder sig av den flerspråkiga personalen i arbete med sina landsmän. Invandrarorganisationer och samfund är en hittills nästan oprövad partner i äldreomsorgen. Rapporten föreslår därför att nya former för samarbete prövas. T.ex. kan organisationerna och de olika religiösa samfunden vara med och delta i informationsarbete och väntjänst samt ordna olika dagverksamheter.
Svenska kommunförbundet har publicerat en idéskrift om äldre invandrares situation, Moderna pionjärer. I boken redovisas exempel från olika kommuner på insatser som gjorts för äldre invandrare.
Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet kommer med rapporterna som underlag att genomföra ett antal konferenser under våren 1992 för att stimulera kommunerna till insatser för äldre invandrare.
Tidigare behandling
Den nämnda propositionen om äldreomsorg och motioner med anledning av denna behandlades av utskottet i betänkandet 1988/89:SoU6. Utskottet anförde att invandrarnas situation skulle uppmärksammas och att det var av mycket stor betydelse att de invandrarpolitiska och socialpolitiska målen kunde uppfyllas också när det gäller äldre invandrare.
Utskottet behandlade också frågan om äldre invandrares situation i betänkandet 1990/91:SoU9. Utskottet vidhöll då sin tidigare uppfattning att det är angeläget att de äldre invandrarnas situation uppmärksammas. Utskottet anförde att det var positivt att de ansvariga myndigheterna var engagerade i frågan och att det var angeläget att socialstyrelsens projekt kunde leda till konkreta resultat.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen och invandrarverket har till regeringen nyligen redovisat rapporten En mångkulturell äldreomsorg med förslag till insatser för äldre invandrare. Samtidigt har Svenska kommunförbundet publicerat en idéskrift om äldre invandrares situation, Moderna pionjärer. Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet kommer med rapporterna som underlag att genomföra ett antal konferenser under våren 1992 för att stimulera kommunerna till insatser för äldre invandrare.
Mot denna bakgrund bör riksdagen enligt utskottets mening inte göra några uttalanden i frågan om äldre invandrare. Motionerna So265 (s) och So333 (fp) yrkande 3 avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer1. beträffande valfrihet och självbestämmande att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkandena 1, 3, 4 och 5, 1990/91:So271 yrkande 2, 1990/91:So305, 1990/91:So441 yrkande 3, 1990/91:So443 yrkandena 5, 6 och 7, 1990/91:So446 yrkandena 5, 8 och 9 och 1990/91:So527 yrkande 4, 2. beträffande äldres hälsa att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So335 yrkande 2 och 1990/91:So271 yrkande 1, 3. beträffande närståendevård att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So446 yrkandena 6 och 7, 1990/91:So221 yrkandena 1--3, 1990/91:So335 yrkande 1 och 1990/91:So527 yrkandena 1 och 2, 4. beträffande demenssjukvård att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkandena 6, 8 och 9 och 1990/91:So527 yrkande 3, 5. beträffande förtroendenämndens ansvarsområde att riksdagen avslår motion 1990/91:So208, 6. beträffande avgiftssystemen inom vissa delar av socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So206 yrkande 7 och 1990/91:So271 yrkandena 3 och 5, 7. beträffande äldre invandrare att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So265 och 1990/91:So333 yrkande 3.
Stockholm den 14 november 1991 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingela Thalén (s), Jerzy Einhorn (kds), Johan Brohult (nyd), Jan Andersson (s), Leif Carlson (m), Maj-Inger Klingvall (s), My Persson (m), Hans Karlsson (s), Barbro Westerholm (fp), Birthe Sörestedt (s) och Anna Corshammar-Bojerud (c).
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Motioner1 Utskottet4 Omsorg och boende4 Valfrihet och självbestämmande i omsorgen4 Utveckling av boendeformerna6 Äldres hälsa9 Närståendevård10 Demenssjukvård12 Förtroendenämndens ansvarsområde13 Avgiftssystemen inom vissa delar av socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården14 Äldre invandrare17 Hemställan19