Åldersgräns vid tobaksköp
Betänkande 1996/97:SoU4
Socialutskottets betänkande
1996/97:SOU04
Åldersgräns vid tobaksköp
Innehåll
1996/97 SoU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1995/96:228 Åldersgräns vid tobaksköp och 13 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också 39 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 om olika tobaksfrågor.
I propositionen föreslås att det i tobakslagen skall införas ett förbud mot att i näringsverksamhet sälja eller på annat sätt lämna ut tobaksvaror till den som är under 18 år och att en straffsanktion skall kopplas till förbudet. Vidare föreslås att försäljningsförbudet skall kompletteras med en regel om att samma åldersgräns skall gälla vid införsel av tobaksvaror i samband med utlandsresa. Vissa följdändringar föreslås också i bl.a. den lagstiftning som reglerar de skattefria kvoterna vid införsel av tobaksvaror. Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker samtliga motionsyrkanden. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1997.
Till betänkandet har fogats 10 reservationer.
Propositionen
I proposition 1995/96:228 Åldersgräns vid tobaksköp föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),
2. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen,
4. lag om ändring i lagen (1996:000) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1995/96:So29 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå proposition 1995/96:228 Åldersgräns vid tobaksköp.
1995/96:So30 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av den frivilliga överenskommelsen mellan tobaksindustrin och detaljhandeln om åldersgräns för inköp av tobak innan eventuell lagstiftning övervägs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och upplysning.
1995/96:So31 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införande av en 18- årsgräns vid tobaksköp föregås av förstärkta informationsinsatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobaksautomater endast skall vara tillåtna i lokaler dit minderåriga aldrig har tillträde,
3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om sådan ändring av lagförslaget att det framgår att all överlåtelse av tobak till minderåriga är förbjuden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen skall vara tillsynsmyndighet.
1995/96:So32 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå lagförslaget i den del det anger fängelsestraff vid brott mot förbud att sälja tobak till personer under 18 år i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och upplysning vid införandet av en åldersgräns vid tobaksinköp.
1995/96:So33 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen begär att regeringen snarast återkommer med ett bredare etgärdsprogram mot tobaksanvändningen.
1995/96:So34 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsspridning och information i samband med införande av åldersgräns för inköp av tobak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tobaksautomater.
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:So201 av Leif Carlson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot indirekt tobaksreklam.
1994/95:So203 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror.
1994/95:So212 av Elisabeth Fleetwood och Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av tobak till ungdomar under 18 år.
1994/95:So216 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en svensk politik mot tobaksbruket byggd på information, upplysning, opinionsbildning och beskattning.
1994/95:So220 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omedelbart införande av Socialstyrelsens nya, större varningstexter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns vid 18 år för inköp av tobaksprodukter.
1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av efterlevnaden av tobakslagen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av barns och ungdomars rökvanor,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser mot tobaksbruk,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tillgång till rökavvänjning,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om tobakspreventivt arbete,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av internationella etiska principer för marknadsföring av tobaksprodukter.
1994/95:So447 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av 18- årsgräns för inköp av tobaksvaror med hänvisning till de resultat och analyser som framkommit från högstadieskolorna i Skaraborg.
1994/95:So463 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror.
1994/95:So469 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftfullare inledning av tobakslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobak,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning av tobakslagens 2 § punkt 4,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av reglerna när det gäller rökförbud på restauranger och serveringsställen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av hur tobakslagen efterlevs och i vilken utsträckning tillsyn förekommer.
1994/95:So483 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en åldersgräns på 16 år för inköp av tobaksvaror.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en intensifierad information och undervisning om vikten av att alla barn får växa upp i en rökfri miljö,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en medveten och kontinuerlig satsning på att få barn och ungdomar att aldrig börja röka,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökning under graviditeten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en åldersgräns på 18 år för inköp av tobak,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplysning och information till vuxna som önskar sluta röka,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undervisningen i och upplysningen om tobakens skadeverkningar bör understödjas av hälsoinformation i radio och TV,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot indirekt tobaksreklam,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neutrala tobaksförpackningar med större varningstext.
1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det tobaksförebyggande arbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning av olika personalgrupper om tobakens skadeverkningar och tobaksförebyggande insatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av rökavvänjning och rökslutarstöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning inom tobaksområdet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av 18-årsgräns för köp av tobaksvaror,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etiska regler för internationell marknadsföring av tobak.
1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att alla blivande föräldrar bör erbjudas gratis rök-avvänjning,
1994/95:So491 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns vid 18 år för inköp av tobak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot förtäckt tobaksreklam.
1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bruket av tobak och alkohol hos flickor i unga åldrar.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minimiålder på 18 år för inköp av tobaksvaror.
Utskottet
Åldersgräns för inköp och införsel av tobaksvaror
Propositionen
I propositionen föreslås att en åldersgräns för inköp av tobaksvaror införs i tobakslagen. Åldersgränsen skall vara 18 år och gälla alla slags tobaksvaror oavsett försäljningsform. Samma åldersgräns skall gälla vid införsel av tobaksvaror.
Enligt regeringen visar uppgifter om tobaksvanorna i Sverige på att bruket av tobak minskat under 1990-talet bland den vuxna delen av befolkningen. Någon motsvarande minskning kan enligt tillgängliga undersökningar om skolungdomars tobaksbruk inte skönjas bland ungdomarna. Elever i grundskolans årskurs 9 röker i dag i större utsträckning än för ett decennium sedan, men mindre än för två decennier sedan. Tobakens tillgänglighet har betydelse för när ungdomar börjar använda tobak. Endast ett fåtal börjar röka eller snusa efter tonåren. I propositionen erinras om att socialutskottet i samband med behandlingen av förslaget till tobakslag uttalat att regeringen bör återkomma till riksdagen om tobaksbruket bland barn och ungdomar inte minskar. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört (1992/93: SoU26, rskr. 356). Mot denna bakgrund anser regeringen att en åldersgräns för att köpa tobaksvaror skall införas i lag. Med tobaksvaror avses alla varor som helt eller till någon del består av tobak, dvs. cigaretter, cigarrer, cigariller, pip- och rulltobak, snus och portionstobak.
Regeringen anser att frivilliga åtgärder inte kan ersätta en lagstiftning i frågan. En lag tillmäts större vikt än en rekommendation och har ett avsevärt större symbolvärde som uttryck för samhällets inställning till ungdomars tobaksbruk. Det finns också risk för att mindre seriösa detaljhandlare systematiskt negligerar en rekommendation och därmed skaffar sig konkurrensfördelar gentemot dem som vägrar att sälja tobak till ungdomar, sägs det i propositionen.
Förbudet att tillhandahålla tobaksvaror till personer under 18 år skall enligt propositionen begränsas till överlåtelse i näringsverksamhet, dvs. till de fall då någon som ett led i en yrkesmässigt bedriven verksamhet eller i en med yrkesmässighet jämförbar verksamhet tillhandahåller varor till konsument. Det skulle enligt regeringens mening föra för långt att kriminalisera varje form av överlåtelse, t.ex. inom familjen. Ett sådant förbud skulle dessutom bli mycket svårt att övervaka.
Som skäl till att åldersgränsen bör sättas vid 18 år anges bl.a. att det främst är mot slutet av tonåren som ungdomar på allvar etablerar ett regelbundet tobaksbruk. Att låta åldersgränsen sammanfalla med myndighetsåldern ter sig också ändamålsenligt med hänsyn till den översyn som pågår för att förenkla och renodla bestämmelserna om åldersgränser.
Ansvaret för att förvissa sig om att köparen uppnått 18 år skall enligt propositionen åvila den som säljer eller lämnar ut tobaksvaran. Om det föreligger tveksamhet skall legitimation begäras. Om legitimation inte lämnas skall försäljning vägras.
I propositionen föreslås vidare att samma åldersgräns som vid köp av tobak, 18 år, skall tillämpas även vid införsel av tobaksvaror i samband med utlandsresa och att tobakslagen skall kompletteras med en bestämmelse om detta. En erinran om en sådan åldersgräns vid införsel skall också, enligt propositionen, tas in i bl.a. de lagar som reglerar de skattefria kvoterna vid privat införsel av tobaksvaror.
Motionerna
I ett flertal motioner från den allmänna motionstiden 1995 föreslås att bestämmelser om en åldersgräns för inköp av tobak skall införas i tobakslagen.
I motionerna 1994/95:So203 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds), 1994/95:So212 av Elisabeth Fleetwood och Inger René (m), 1994/95:So220 av Tuve Skånberg (kds) (yrkande 3), 1994/95:So447 av Ulla-Britt Hagström (kds), 1994/95:So463 av Susanne Eberstein m.fl. (s), 1994/95:So469 av Thomas Julin m.fl. (mp) (yrkande 2), 1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) (yrkande 13), 1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp, kds) (yrkande 7), 1994/95:So491 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) (yrkande 1), 1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) (yrkande 34) begärs tillkännagivanden till regeringen om att införa en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror.
I motion 1994/95:So483 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att tobaksvaror inte skall få säljas till den som är under 16 år.
I motion 1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vad som anförts om en uppföljning av barns och ungdomars rökvanor (yrkande 35). Motionärerna erinrar om att riksdagen betonat vikten av att regeringen noga följer informationsinsatser mot tobaksbruket och forskningen kring ungdomars rökvanor och att regeringen återkommer med förslag om åldersgräns för inköp av tobaksvaror om tobaksbruket bland barn och ungdomar inte minskar.
I två motioner yrkas avslag på propositionen.
I motion 1995/96:So29 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen. Enligt motionärerna finns det inget vetenskapligt stöd för att en åldersgräns för tobaksköp skulle ha några effekter på ungdomars rökvanor. Tvärtom visar en studie från Statistiska centralbyrån 1993, som avsåg förändringar i tobakskonsumtionen i Sverige, Norge, Danmark och Finland under perioden 1970-1992, att minskningen i tobakskonsumtionen i Finland och Norge varit lägre än i Sverige och Danmark trots att Finland och Norge infört såväl åldersgräns som reklamförbud. Ungdomar behöver stöd och goda förebilder för att inte börja röka. Något bidrag i det hänseendet lämnas inte med lagar, vars efterlevnad man inte kan kontrollera och med straffsatser som saknar varje kontakt med rättsmedvetandet. Vidare bör tonvikten ligga på upplysning om tobakens skadeverkningar, opinionsbildning och konsumtionsdämpande beskattning och inte på förbud och restriktioner.
Även i motion 1995/96:So30 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen (yrkande 1). Det är medicinskt klarlagt att ju tidigare man börjar röka, desto svårare blir beroendet och de framtida skadorna. Av det skälet anser motionärerna att barn och ungdomar inte skall börja röka eller använda annan form av tobak. En åldersgräns kan fungera som hjälp åt föräldrar som på olika sätt vill hindra sina barn från att börja röka. Det handlar också om att sätta upp normer. Enligt motionärerna bör dock en utvärdering göras av den frivilliga överenskommelse som sedan drygt ett år tillbaka finns mellan handeln och tobaksbolagen. Överenskommelsen går ut på att handeln lovat att inte sälja tobaksvaror till personer under 18 år. Motionärerna pekar på att det finns flera exempel på frivilliga överenskommelser som fungerar på marknaden. Som exempel nämns könsdiskriminerande reklam, där ett särskilt råd avgör utan stöd av lagstiftning. Motionärerna anser att frivilliga överenskommelser är att föredra framför tvingande lagstiftning och avvisar förslaget om införande av åldersgränser innan en utvärdering har skett.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om att en utvärdering av den frivilliga överenskommelsen mellan tobaksindustrin och detaljhandeln om åldersgräns för inköp av tobak görs innan en eventuell lagändring övervägs (yrkande 2).
I motion 1995/96:So31 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagförslaget att det framgår att all överlåtelse av tobak till minderåriga är förbjuden (yrkande 3). Motionärerna välkomnar regeringens förslag om att införa en åldersgräns för inköp av tobaksvaror. Om införandet av en åldersgräns skall bli effektivt och leda till en reell förändring av dagens förutsättningar är dock regeringens förslag inte tillräckligt. Det bör t.ex. klargöras att all överlåtelse av tobak till ungdomar under 18 år skall vara förbjuden. Förbudet skall inte enbart begränsas till överlåtelse i näringsverksamhet.
Tidigare behandling
Utskottet anförde i sitt betänkande 1992/93:SoU26 med anledning av propositionen med förslag till tobakslag att många studier och undersökningar visade att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker och att insatser för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda tobak måste ges högsta prioritet. Information och utbildning om tobakens skadeverkningar är därför viktig. Utskottet menade att en åldergräns för inköp av tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Men i sämsta fall kan en åldersgräns göra rökningen mer spännande. Sammanfattningsvis delade utskottet regeringens bedömning att det vid denna tidpunkt inte skulle införas någon bestämmelse om åldersgräns vid tobaksköp i tobakslagen. Utskottet betonade dock vikten av att regeringen noga skulle följa effekterna av Folkhälsoinstitutets informationsinsatser och forskningen kring ungdomars rökvanor. Om tobaksbruket bland barn och ungdomar inte minskade skulle regeringen återkomma till riksdagen med ett lagförslag om en åldergräns. Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört (rskr. 356).
Folkhälsoinstitutet fick i januari månad 1995 regeringens uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen utreda hälsoeffekterna av införandet av en åldersgräns. Uppdraget redovisades i form av en rapport som överlämnades till regeringen i slutet av april månad samma år. I rapporten konstaterades bl.a. att om 5 % färre ungdomar börjar röka om man inför en åldersgräns på 18 år så skulle närmare 300 personer per år slippa dö i förtid. På grundval av denna rapport utarbetades en departementspromemoria med förslag till åldersgräns vid tobaksköp (Ds 1995:66). Departementspromemorian har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i propositionen.
Utskottets bedömning
Tillgängliga uppgifter om tobaksvanorna i Sverige visar att tobaksbruket bland ungdomar åter ökar. Då det är väl känt att hälsoriskerna blir större, ju tidigare i livet man börjar använda tobak är det angeläget att åtgärder vidtas för att motverka att barn och ungdomar börjar använda tobak. Information och utbildning om tobakens skadeverkningar måste därvid ges fortsatt hög prioritet. Utskottet återkommer i det följande till dessa frågor. En annan åtgärd kan, som utskottet tidigare uttalat, vara att begränsa tobaksvarors tillgänglighet genom införande av en åldersgräns. Utskottet ser positivt på att en rad butikskedjor och enskilda näringsidkare beslutat att följa en rekommendation av Svenska Tobaksbranschföreningen om att inte sälja tobaksvaror till personer under 18 år. I likhet med regeringen anser utskottet dock att detta inte är tillräckligt utan att en bestämmelse om en åldersgräns vid to-baksköp bör införas i tobakslagen. Enligt utskottets mening kommer en i lag fastställd åldersgräns också att påverka inställningen till tobaksbruk och ge vuxna personer ett betydelsefullt stöd i deras ansträngningar att minska tobaksbruket bland unga. Eftersom det främst är mot slutet av tonåren som ungdomar på allvar etablerar ett regelbundet tobaksbruk anser utskottet att åldersgränsen bör sättas vid 18 år. Samma åldersgräns bör gälla för införsel av tobaksvaror. Utskottet avstyrker motionerna So29 (m), och So30 (m) yrkandena 1 och 2.
Utskottet delar inställningen i propositionen om att förbudet att tillhandahålla tobaksvaror till personer under 18 år skall begränsas till överlåtelse i näringsverksamhet.
Utskottet tillstyrker förslaget till 12 och 13 §§ tobakslagen och avstyrker motion So31 (kds) yrkande 3.
Motionerna 1994/95:So203 (kds), 1994/95:So212 (m), 1994/95:So220 (kds) (yrkande 3), 1994/95:So223 (fp) (yrkande 35), 1994/95:So447 (kds), 1994/95:So463 (s), 1994/95:So469 (mp) (yrkande 2), 1994/95:So483 (v) 1994/95:So484 (kds) (yrkande 13), 1994/95:So487 (fp, s, m, c, v, mp, kds) (yrkande 7), 1994/95:So491 (s) (yrkande 1) och 1994/95:A807 (c) (yrkande 34) är tillgodosedda och avstyrks.
Försäljning i automater m.m.
I propositionen anges att försäljningen genom automat uppgår till ungefär 1 % av den totala försäljningen av tobaksvaror. Försäljningen genom automat ger inte samma möjligheter att tillämpa en åldersgräns om automaterna är placerade utanför utgångskassorna i en snabbköpsbutik eller i foajén till en restaurang, vilket skulle kunna tala för ett förbud mot tobaksförsäljning i automat. I propositionen sägs att sådant krav har rests i olika sammanhang och också förordats av vissa remissinstanser. Å andra sidan är tobaksautomater ofta placerade i lokaler dit ungdomar inte har tillträde, t.ex. dansrestauranger där man tillämpar åldersgräns för inträde. I andra fall är automaterna placerade så att de övervakas av personal. En ytterligare aspekt som, enligt propositionen, måste beaktas är att tobaksvaror är stöldbegärligt gods och att flera tobakshandlare därför valt att i allt större utsträckning sälja varorna enbart genom automat. Ett förbud mot all automatförsäljning skulle kunna komma att motverka handelns åtgärder mot stöld och svinn. Regeringen är mot denna bakgrund inte beredd att föreslå ett förbud mot automatförsäljning. Regeringen vill dock särskilt framhålla att förbudet att tillhandahålla tobaksvaror till personer under 18 år gäller oavsett försäljningsform. Det eligger därmed en näringsidkare att se till att försäljningen organiseras på ett sådant sätt att underåriga hindras från att få åtkomst till varorna även om försäljningen sker från automat.
I motion 1995/96:So31 (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tobaksautomater endast skall vara tillåtna i lokaler dit minderåriga inte har tillträde (yrkande 2). För att bestämmelserna om åldersgränser skall få avsedd verkan anser motionärerna att det inte är lämpligt att tobaksautomaterna får vara kvar i oförändrad form. Automater med tobaksvaror skall inte tillåtas i lokaler där personer under 18 år har tillträde.
I motion 1995/96:So34 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om tobaksautomater (yrkande 2). Motionärerna anser att försäljning av tobak i automater utgör ett särskilt problem. Försäljningen har visserligen i dag en blygsam omfattning men risk föreligger för en ökning av försäljning till ungdom under 18 år om inte handeln vidtar effektiva säkerhetsåtgärder, menar motionärerna. Det kan handla om automaternas placering och användning av polletter som måste köpas i bemannad kassa. Socialstyrelsen bör enligt motionärerna noga följa utvecklingen av denna typ av försäljning och vid behov vidta lämpliga åtgärder.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen om att något förbud mot tobaksförsäljning genom automat inte skall införas. Det föreslagna förbudet att sälja tobaksvaror till den som är under 18 år skall gälla oavsett försäljningsform. Det åligger således en näringsidkare, som av företagsekonomiska, säkerhetsmässiga eller andra skäl väljer att tillhandahålla tobaksvaror genom automat, att tillse att försäljningen organiseras på ett sådant sätt att underåriga hindras från att använda automaten. Som regeringen och också Lagrådet anfört torde detta innebära att försäljning genom automat endast är tillåten när automaten är uppställd antingen i en lokal till vilken underåriga inte har tillträde eller på ett sådant sätt att den kontinuerligt kan bevakas och också faktiskt bevakas av säljaren. I likhet med vad som sägs i motion So34 (fp) anser utskottet att Socialstyrelsen noga bör följa utvecklingen när det gäller denna typ av försäljning och att regeringen bör återkomma till riksdagen om det skulle visa sig motiverat. Utskottet anser att motionerna So31 (kds) yrkande 2 och So34 (fp) yrkande 2 därmed får anses tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Tillsyn
I propositionen föreslås att den omedelbara tillsynen över att åldersgränsen för inköp av tobak följs av handeln skall åvila kommunen. Länsstyrelsen skall svara för tillsynen inom länet, och Socialstyrelsen skall vara central tillsynsmyndighet. Skälen för regeringens förslag är att den nämnd som ansvarar för kommunens skyldigheter på miljö- och hälsoskyddsområdet redan i dag har ett tillsynsansvar när det gäller tobakslagens bestämmelser om rökfria miljöer. Samma nämnd svarar i regel också för tillsynen enligt livsmedelslagen (1971:511). Tobak säljs i många fall på samma ställen som livsmedel. Inom dessa områden bedriver kommunen redan tillsyn i form av inspektioner m.m. Tillsynen över att bestämmelserna om tobaksförsäljning följs bör därför till stor del kunna integreras i den redan befintliga verksamheten, vare sig detta sker inom ramen för ovan nämnda tillsyn eller genom annan kommunal verksamhet. Syftet med tillsynen är främst att skapa goda förutsättningar för att åldersgränsen efterlevs. Tillsynsarbetet bör därför inriktas på att granska hur försäljningen är organiserad, om information om åldersgränsen lämnats på ett lämpligt sätt och att personalen har god kännedom om hur reglerna skall tillämpas, m.m. Även den centrala tillsynen bör enligt propositionen åvila de myndigheter som redan i dag svarar för tillsynen av tobakslagens regler om rökfria miljöer. Länsstyrelsen skall ansvara för tillsynen inom länet, medan Socialstyrelsen skall ansvara för den centrala tillsynen. Bryter någon mot bestämmelserna om åldersgräns skall de kommunala och regionala tillsynsmyndigheterna på motsvarande sätt som gäller i övrigt vid tillämpning av tobakslagen ha rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att åldersgränsen skall följas. Förelägganden och förbud skall kunna förenas med vite.
Regeringen anser inte att kommunernas tillsyn skall finansieras med avgifter. Skälet härför är att ett sådant avgiftssystem är svårt att tillämpa när handeln med tobak i princip är helt fri. Motsvarande gäller inte för t.ex. alkohol- eller livsmedelshanteringen, där det sedan länge finns antingen ett tillståndskrav för handeln eller ett krav på att vissa grundläggande förutsättningar skall vara uppfyllda, för att handeln över huvud skall få äga rum. Ett ytterligare skäl är att ett system med tillsynsavgifter skulle innebära att ett register över tobakshandlare skulle behöva inrättas, vilket torde vara förenat med tämligen stora insatser.
I motion 1995/96:So31 (kds) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen skall vara tillsynsmyndighet (yrkande 4). Motionärerna anser att tillsynen över att åldersgränsen för inköp av tobak följs av handeln skall åvila polisen. Uppgiften är mer av polisiär karaktär än den berör kommunala nämnders normala verksamhet. Denna för kommunerna nya uppgift skulle också kunna komma att inverka menligt på annan viktig verksamhet, menar motionärerna. Slutligen anför motionärerna att det borde vara självklart att staten inte ålägger kommunerna nya uppgifter utan att de samtidigt ges ekonomiska resurser för att klara av detta.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i förslaget i propositionen att huvudansvaret för den omedelbara tillsynen över att åldersgränsen för köp av tobak följs av handeln skall åvila kommunen. Socialstyrelsen bör ansvara för den centrala tillsynen av lagens efterlevnad och länsstyrelsen för tillsynen inom länet. När det gäller möjligheter för kommunen att ta ut avgifter för tillsynsverksamheten har regeringen i propositionen anfört bl.a. att ett sådant system blir svårt att tillämpa eftersom handeln med tobak i princip är fri och att det skulle bli fråga om ett omfattande registreringsförfarande. Ett flertal remissinstanser har också avvisat ett sådant förfarande. Utskottet delar regeringens uppfattning om att kommunernas tillsyn inte skall finansieras med avgifter. Utskottet tillstyrker därmed förslaget till ändring i 19 och 20 §§ tobakslagen och avstyrker motion So31 (kds) yrkande 4.
Straffrättsligt ansvar
Propositionen
Enligt regeringens mening påverkar en fastställd åldersgräns våra attityder mot tobaksbruk och ger vuxna personer ett viktigt stöd i arbetet med att minska tobaksbruket bland de unga. De som säljer tobak skall i första hand ha ansvar för att åldersgränsen efterlevs. En straffsanktion bör därför kopplas till bestämmelsen om åldersgräns. I propositionen föreslås att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i näringsverksamhet säljer eller annars lämnar ut tobaksvara till den som inte fyllt 18 år skall dömas till böter eller, i mer graverande fall, fängelse i högst sex månader. Vid straffmätningen får beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller om fråga varit om en engångsföreteelse.
De myndigheter som utövar tillsyn över att tobakslagen efterlevs kan enligt tobakslagen meddela förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall följas. Beslut om föreläggande och förbud kan förenas med vite. Det föreslagna straffrättsliga ansvaret skall enligt propositionen inte utesluta möjligheten för tillsynsmyndigheterna att meddela vitessanktionerade förelägganden och förbud som behövs för att de nya bestämmelserna om handel med tobaksvaror skall följas. Däremot skall den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud inte kunna dömas till ansvar enligt tobakslagen för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. På så sätt undviks att både straff och vite kan inträda för en och samma gärning. Straff kan drabba den som bevisligen överlåtit tobak till minderåriga medan vitesföreläggande kan tillämpas utan att någon överlåtelse ännu ägt rum men där det finns en uppenbar risk för att så kommer att ske.
Motionerna
I motion 1995/96:So32 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) yrkas att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen avslår förslaget om fängelsestraff vid brott mot förbudet att sälja tobak till personer under 18 år (yrkande 1). I ett läge där rökningen minskar bland den vuxna befolkningen men ökar bland ungdomar kan en åldersgräns vara en betydelsefull signal som leder till ett ändrat beteende och en lägre nyrekrytering till rökning. En åldersgräns för inköp av tobaksvaror utgör också ett stöd för föräldrar som vill hindra sina barn från att börja röka och bidrar till normbildningen mot tobaksbruk. Självfallet skall det finnas sanktionsmöjligheter om någon bryter mot förbudet. Förslaget om fängelsestraff står dock inte i rimlig proportion till brottet, anser motionärerna. Bötesstraff är tillräckligt. Det finns också skäl att avvakta hur lagen kommer att fungera innan andra påföljder än böter övervägs.
Utskottets bedömning
Den som säljer tobak skall ha ansvaret för att åldersgränsen efterlevs. Som regeringen föreslår bör en straffsanktion kopplas till förbudet att sälja eller annars i näringsverksamhet lämna ut tobaksvara till den som är under 18 år. Utskottet instämmer i förslaget om att överträdelser av förbudet skall kunna medföra böter eller i mer graverande fall fängelse i sex månader. Utskottet tillstyrker förslaget till 27 § tobakslagen och avstyrker motion So32 (m) yrkande 1.
Övriga ändringar i tobakslagen
Utskottet tillstyrker i övrigt de i propositionen föreslagna ändringarna i tobakslagen.
Övriga lagförslag
Förslaget om att tobaksvara får föras in i landet endast av den som uppnått 18 år föranleder, enligt propositionen, följdändringar i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m., i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen samt i lagen (1996:000) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Regeringen föreslår att riksdagen skall anta de i propositionen föreslagna ändringarna i dessa lagar.
Utskottet tillstyrker förslagen.
Information, m.m.
Information om åldersgräns
I propositionen föreslås att lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1997. Tillsynsmyndigheterna bör svara för information om de nya reglerna till berörda myndigheter, organisationer och detaljhandlare inför ikraftträdandet. Folkhälsoinstitutet bör svara för en väsentlig del av informationen till allmänheten. Tillsynsmyndigheterna skall också följa upp hur åldersgränserna tillämpas. Socialstyrelsen har det centrala ansvaret för uppföljningen och utvärderingen. Att initiera forsknings- och utvärderingsinsatser om åldersgränsens inverkan på ungdomars rökvanor bör åvila Folkhälsoinstitutet.
I motion 1995/96:So31 (kds) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att införande av en 18- årsgräns vid tobaksköp föregås av förstärkta informationsinsatser (yrkande 1). För att bestämmelsen om en åldergräns skall bli väl mottagen är det viktigt att lagändringen föregås av förstärkta informationsinsatser, anser motionärerna. Det handlar om att sakligt och genomtänkt föra ut de goda argument som motiverar att en åldersgräns för tobaksköp behövs.
I motion 1995/96:So34 (fp) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om kunskapsspridning och information i samband med införandet av åldersgräns för köp av tobak (yrkande 1). Införandet av en åldersgräns måste, enligt motionärerna, kopplas till en kraftfull upplysning om syftet med lagen, varför man över huvud taget inte skall börja att röka och om vikten av att sluta. Informationen måste nå barn, ungdomar och deras föräldrar samt även lärare och andra som arbetar med unga människor. Handeln är också en viktig målgrupp. Här fordras utbildning inte bara om lagens syfte utan också om hur man bedömer en persons ålder och hur man hanterar en situation där en i detta sammanhang minderårig person försöker köpa tobak. Därutöver anser motionärerna att även Skolverket, kommuner, landsting och ideella organisationer bör engageras i detta arbete och att det tydliggörs att införande av en åldersgräns är en del i ett större tobakspreventivt arbete.
Information om tobakens hälsorisker, m.m.
I motion 1995/96:So30 (m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om information och upplysning (yrkande 3). Införandet av en åldersgräns får inte medföra att information och upplysning om tobakens skadeverkningar minskar. Tvärtom bör informationen intensifieras framför allt i skolorna. Enligt motionärerna skall informationen bygga på fakta och saklighet till skillnad från de senaste årens s.k. upplysningskampanjer från vissa ideella organisationer, som präglats av rena överdrifter.
Liknande synpunkter framförs i motion 1995/96:So32 (m) (yrkande 2).
I motion 1994/95:So216 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en svensk politik mot tobaksbruket byggd på information, upplysning, opinionsbildning och beskattning. Motionärerna menar att tonvikten i arbetet mot tobaksbruk kommit att överföras från upplysning om tobakens skadeverkningar, opinionbildning och konsumtionsdämpande beskattning till förbud och restriktioner. Risken är att den traditionella hälsopolitiken, som syftar till att minska tobakskonsumtionen, helt bryts sönder genom ytterligare regleringar. Det är också enligt motionärerna uppenbart att ytterligare restriktioner kommer att minska respekten för lagarna och för riksdagen snarare än konsumtionen av tobak.
I motion 1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förebyggande insatser mot tobaksbruk (yrkande 36). Motionärerna betonar vikten av att det förebyggande arbete om tobakens skadeverkningar som Folkhälsoinstitutet och landstingen bedriver fortsätter och intensifieras. Det är väsentligt att information sprids inte bara till föräldrar utan även till förskollärare, fritidsledare, lärarare, idrottsledare och andra som utgör förebilder för barn och ungdomar. Hälso- och sjukvårdens insatser i det förebyggande arbete måste, enligt motionärerna, intensifieras. Varje läkare bör i samband med all form av sjukvård ta upp patientens tobaksanamnes inklusive bruk av snus.
I motion 1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) finns ett antal yrkanden om behovet av att skydda barn och ungdomar från tobak. Motionärerna begär tillkännagivanden om vad i motionen anförts om vikten av att barn får växa upp i en rökfri miljö, om vikten av en medveten och kontinuerlig satsning på att förhindra rökdebut hos barn och ungdomar, om rökning under graviditeten, om behovet av upplysning och information till vuxna som önskar sluta röka och om att upplysning och undervisning om tobakens skadeverkningar bör understödjas av hälsoinformation i radio och TV (yrkandena 10, 11, 12, 14 och 15). Enligt motionärerna bör samhället utnyttja alla möjligheter till att upplysa föräldrar om vikten av att ge sina barn en rökfri uppväxt. En intensiv utbildning bör ges till blivande föräldrar eftersom det är väl känt att barn vilkas mödrar rökt under graviditeten är negativt påverkade av detta. Är föräldrarna rökare bör de få hjälp att sluta. Vidare anser motionärerna att det är angeläget att skapa attityder hos barn och ungdomar som gör att de aldrig börjar bruka tobak. Under skoltiden bör eleverna få en allsidig undervisning om den hälsorisk som tobaksbruk innebär. För att informationen till blivande föräldrar, barn, ungdomar och personal som har med dessa grupper att göra skall bli så effektiv som möjligt bör den understödjas via radio och TV.
I motion 1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp, kds) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om tobaksförebyggande arbete och om behovet av utbildning av olika personalgrupper om tobakens skadeverkningar och tobaksförebyggande insatser (yrkandena 1 och 2). Det tobaksförebyggande arbete som Folkhälsoinstitutets tobaksprogram lagt grunden till måste utvecklas och vidareföras på alla plan: i mödra- och barnhälsovården, i förskolan och skolan, i olika fritidsverksamheter, i hälso- och sjukvården och arbetslivet etc. Enligt motionärerna är information och attitydförändrande insatser riktade till barn och ungdom samt blivande mödrar särskilt viktiga. Motionärerna anser att utbildningen av läkare och övrig hälso- och sjukvårdspersonal liksom lärarutbildning, utbildning av förskollärare, idrottslärare och fritidsledare måste innehålla obligatoriska moment om tobakens skadeverkningar och hur och varför de måste förebyggas.
I motion 1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs om tillkännagivande om vad som anförts om bruket av tobak hos flickor i unga åldrar (yrkande 8). Enligt motionärerna står unga flickor för den största konsumtionsökningen vad gäller alkohol och tobak. Undersökningar pekar dessutom på att flickor gör sin drogdebut tidigare än pojkar. Det finns, menar motionärerna, tydliga samband mellan rökning och bruket av alkohol och andra droger, t.ex. hasch och rökheroin. Det är därför viktigt att med kraft bekämpa såväl rökning som bruket av alkohol.
Tidigare behandling, m.m.
Frågan om information och upplysning om tobakens skadeverkningar har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen. I betänkandet 1992/93:SoU26 avstyrkte utskottet motioner med krav på information och utbildningsinsatser om tobakens skadeverkningar med följande motivering.
Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge bedrivits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av information och utbildning fortfarande grundläggande element i ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom det tobaksprogram som det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet bedriver har de hälsoupplysande informativa insatserna mot tobaksbruket förstärkts på central nivå, vilket utskottet anser vara mycket betydelsefullt. Det är också viktigt att informationen om tobakens skadeverkningar intensifieras på lokal nivå inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc. Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de ungdomsgrupper som vi vet i dagsläget röker mycket. Sjuk- och primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till del. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att gravida kvinnor och småbarnsföräldrar informeras om tobakens skadliga effekter. I detta sammanhang har mödravården och sjukvården en viktig roll liksom Folkhälsoinstitutet. Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motionerna och som i huvudsak sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. De aktuella motionerna får anses vara tillgodosedda. - - -
I betänkandet 1993/94:SoU17 vidhöll utskottet sin tidigare inställning och avstyrkte då aktuell motion.
Beträffande tobaksbrukets utveckling anförs i propositionen att rökvanorna har förändrats under de senaste 10-15 åren. Tobaksbruket har successivt minskat bland vuxna män och kvinnor. För både män och kvinnor är antalet dagligrökare numera högst i åldersgruppen 45-54 år, och det är fler kvinnor än män som röker. Att fler kvinnor än män röker gäller för alla åldersgrupper upp till 54 år. I åldersgrupperna därutöver är förhållandet det omvända. Cen- tralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) genomför varje år undersökningar om skolungdomars tobaksvanor. Av dessa undersökningar framgår att rökningen åter ökar bland tonåringar. Enligt Folkhälsoinstitutet finns den högsta andelen rökare i dag bland unga kvinnor med kort utbildning. Arbetare röker mer än tjänstemän.
Information och opinionsbildning ingår som ett led i Folkhälsoinstitutets tobaksprogram. Det övergripande målet för tobaksprogrammet är att bekämpa tobaksbruket i syfte att minska befolkningens tobakskonsumtion. Enligt Folkhälsoinstitutets årsberättelse för budgetåret 1994/95 lämnas stöd till mödra- och hälsovårdens, förskolans, skolans och frivilliga organisationers arbete för tobaksfri uppväxt. Vidare utarbetas utbildningsprogram för olika yrkesgrupper som kan medverka i det tobaksförebyggande arbetet. Exempel på insatser är riksomfattande utbildningsprojekt för barnmorskor och för personal inom barnhälsovården i samarbete med Cancerfonden och Hjärt- Lungfonden. Folkhälsoinstitutet har också genomfört studiedagar för personal inom mödra- och barnhälsovården.
Regionala fortbildningskonferenser har anordnats.
För skolan har informations- och utbildningsmaterial utarbetats för skolledare, lärare och elever. Institutet har också lämnat ekonomiskt stöd bl.a. till stiftelsen En Rökfri Generation samt organisationen Lärare mot Tobak. Inom tobaksprogrammet har också insatser som syftar till att få till stånd fler rökfria miljöer prioriterats. En prioriterad målgrupp i tobaksprogrammets arbete har under senare år varit kvinnor och då framför allt unga kvinnor. För att minska tobaksbruket bland kvinnor och unga flickor har seminarier och konferenser hållits samt informations- och faktamaterial tagits fram. Undersökningar har visat att rökning är mer utbrett bland invandrargrupper än bland infödda svenskar. Inom tobaksprogrammet har därför satsningar gjorts för att nå även denna målgrupp.
I Folkhälsoinstitutets fördjupade anslagsframställning för åren 1997-1999 uppges att en internationell expertgrupp har utvärderat tobaksprogrammets hittillsvarande arbete mot bakgrund av den nationella tobakspolitiken i stort. Expertgruppen konstaterade att Sverige har uppnått internationellt sett goda resultat inom det tobakspreventiva arbetet, trots att de statliga resurserna varit blygsamma. Expertgruppen anser att resurserna bör öka till minst 30 miljoner kronor per år för att motsvara nivån i andra nordiska länder. Tobaksprogrammet har enligt expertgruppen också inneburit ett kraftigt stärkt stöd till arbetet på nationell och regional nivå. De metoder som används överensstämmer med vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet. Tobaksprogrammet har också givit värdefulla bidrag till det internationella arbetet för minskat tobaksbruk.
Mot bakgrund av tobakens stora betydelse för ohälsa och sjukdom kommer Folkhälsoinstitutet att ge det tobaksförebyggande arbetet ökad prioritet under den kommande treårsperioden, sägs det i anslagsframställningen. Inom ramen för institutets tobaksprogram kommer insatserna att vidareutvecklas och intensifieras för att minska tobaksbruket inom de grupper som man i dag vet utgör högriskgrupper för tobaksrelaterad ohälsa. Särskild uppmärksamhet kommer även fortsättningvis att ägnas åt insatser inom skolan, på arbetsplatserna samt inom mödra- och barnhälsovården.
Skolverket bedriver ett långsiktigt arbete för att genom skolans verksamhet påverka elevers attityder och förhållningssätt till alkohol, andra droger och tobak. I läroplanen för grundskolans arbete anges som rektors ansvar att ämnesövergripande kunskapsområden, som t.ex. alkohol, narkotika, tobak (ANT), integreras i skolans undervisning i alla ämnen. Samtidigt markeras att vissa ämnen har ett speciellt ansvar för att stimulera elevernas lärande om hälsa. Skolverket följer skolans undervisning i drogfrågor genom utvärdering och utveckling av kursplaner. Vidare ger Skolverket stöd till skolans arbete genom att tillhandahålla referensmaterial och ge ekonomiskt stöd till utvecklingsprojekt.
När det gäller information i radio och TV har statliga myndigheter möjlighet att utnyttja radio och TV i upplysningsverksamhet, t.ex. genom TV:s Anslagstavlan. Folkhälsoinstitutet har i sin opinionsbildande verksamhet på området fortlöpande använt sig av massmedier för att nå ut med sitt budskap.
Utskottets bedömning
Utskottet vill understryka vikten av att berörda myndigheter, organisationer och detaljhandlare får utförlig information om de nya reglerna om åldersgräns vid köp och införsel av tobak. Informationen bör ges i god tid före ikraftträdandet. Ansvaret för detta bör åvila tillsynsmyndigheterna. Det bör ankomma på Socialstyrelsen att informera de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna samt tobaksbranschens och handelns organisationer. Information om de nya reglerna måste också nå ut till barn, ungdomar och deras föräldrar samt till lärare och andra grupper som arbetar med unga människor. Folkhälsoinstitutet bör inom ramen för sitt allmänna informa- tionsuppdrag svara för en väsentlig del av informationen till allmänheten. Som anförs i propositionen bör Folkhälsoinstitutet och tillsynsmyndigheterna så långt som möjligt samverka för att insatserna skall få så stort genomslag som möjligt. Utskottet delar de synpunkter som framförs i motionerna So31 (kds) yrkande 1 och So34 (fp) yrkande 1 och som i huvudsak sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. Med det anförda får motionerna anses tillgodosedda och avstyrks.
Information och upplysning om tobakens skadeverkningar ingår som en mycket viktig del i samhällets åtgärder för att minska tobaksbruket. Även om andra åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av information och utbildning fortfarande en grundläggande del av den nationella tobakspolitiken. Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har inneburit att de hälsoupplysande och informativa insatserna stärkts på nationell nivå men också på regional nivå. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att information och opinionsbildning sker kontinuerligt. Information och utbildning om tobakens skadeverkningar måste utvecklas och fortlöpande bedrivas även på lokal nivå inom skolor, primärvården, arbetsplatser, frivilliga organisationer etc. Utskottet ser positivt på att Folkhälsoinstitutet avser att ge tobaksprogrammet ökad prioritet och att insatserna för att minska tobaksbruket inom de grupper som man i dag vet utgör högriskgrupper för tobaksrelaterad ohälsa kommer att vidareutvecklas.
Motionerna So223 (fp) yrkande 36, So484 (kds) yrkandena 10-12, 14 och 15, So487 (fp, s, m, c, v, mp, kds) yrkandena 1 och 2, A802 (fp) yrkande 8, So30 (m) yrkande 3 och So32 (m) yrkande 2 får i allt väsentligt anses tillgodosedda genom de insatser som vidtagits eller förbereds på detta område. Motionerna avstyrks. Även motion So216 (m) avstyrks.
Marknadsföring av tobaksprodukter
Motionerna
I motion 1994/95:So201 av Leif Carlson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förbud mot indirekt tobaksreklam. Motionärerna konstaterar att införandet av ett sådant förbud har stött på motstånd upprepade gånger. En av orsakerna är, enligt motionärerna, att det krävs djuplodande analyser av vilka effekter ett förbud mot indirekt reklam skulle komma att medföra, en annan att det finns stora praktiska problem. Som exempel nämns bl.a. att det strider mot det i grundlagen fastlagda skyddet för yttrande- och tryckfriheten, mot egendomsskyddet i Europakonventionen, mot varumärkesrätten och Sveriges förpliktelser enligt Pariskonventionen. Därutöver anser motionärerna att det är tveksamt om man verkligen kommer att uppnå det man eftersträvar med förbudet, dvs. minskad tobakskonsumtion. Man bör först avvakta och se om det i lagen stadgade förbudet mot direkt reklam har fått avsedd effekt innan ytterligare åtgärder vidtas.
I motionerna 1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 39) och 1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp, kds) (yrkande 9) begärs tillkännagivanden om behovet av internationella etiska regler för marknadsföring av tobaksprodukter. Motionärerna anser att Sverige bör ta initiativ till att internationella etiska riktlinjer utvecklas för att begränsa marknadsföringen av tobaksprodukter. Reglerna bör få en liknande utformning som de som Världshälsoorganisationen (WHO) utfärdat för marknadsföring av läkemedel och bröstmjölksersättningsprodukter.
I motion 1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om förbud mot indirekt tobaksreklam (yrkande 16). Motionärerna hävdar att tobaksbolagen i Sverige försöker kringå förbudet mot tobaksreklam genom att lansera andra varor med tobaksprodukternas färger och namn. Dessa varor väljs mycket medvetet ur den rådande ungdomskulturen. Att den indirekta reklamen har verkan syns tydligast, menar motionärerna, i de stora tobaksbolagens analyser som lett till att bolagen avsätter stora resurser på denna typ av reklam. Det är av största vikt att tobaksreklam i alla former förbjuds i Sverige.
Även i motion 1994/95:So491 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om förbud mot förtäckt tobaksreklam (yrkande 2). Enligt motionärerna påverkar den indirekta tobaksreklamen framför allt ungdomar. Därför bör ett förbud mot tobaksreklam även innefatta den indirekta reklamen.
I motion 1995/96:So33 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) yrkas att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen begär att regeringen snarast återkommer med ett bredare etgärdsprogram mot tobaksanvändningen (delvis). Motionärerna välkomnar förslaget om att införa en åldersgräns för tobaksinköp men anser att fler åtgärder behövs. Bl.a. bör regeringen undersöka möjligheterna att förbjuda den indirekta marknadsföring av tobaksprodukter som tobaksbolagen bedriver.
Tidigare behandling, m.m.
I sitt betänkande 1993/94:SoU17 vidhöll utskottet sin tidigare inställning om att ett förbud mot direkt reklam för tobaksvaror skulle införas i tobakslagen och tillstyrkte regeringens förslag om att en bestämmelse härom skulle införas i tobakslagen. Utskottet konstaterade att frågan om förbud mot förtäckt tobaksreklam övervägdes inom regeringskansliet. Enligt utskottet borde regeringen emellertid skyndsamt utreda frågan och därefter återkomma till riksdagen. Förslaget om att införa ett förbud för näringsidkare att vid marknadsföring av tobaksvaror använda kommersiella annonser i tryck antogs av riksdagen som också gav regeringen till känna vad utskottet hade uttalat i frågan om förtäckt tobaksreklam. Bestämmelsen om reklamförbud trädde i kraft den 1 juli 1994.
I september månad 1994 bemyndigande regeringen chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om förbud mot indirekt tobaksreklam och möjligheterna att införa ett sådant förbud. Utredningen, som antog namnet Utredningen om indirekt tobaksreklam, överlämnade i november 1995 sitt betänkande Indirekt tobaksreklam (SOU 1995:114) till regeringen.
Utredningen föreslår att det i tobakslagen införs förbud mot att använda kända tobaksnamn på varor eller tjänster utanför tobaksområdet. Förbud av liknande slag finns bl.a. i Norge, Finland och Frankrike. Förslaget innebär ett förbud för näringsidkare att i marknadsföring som riktas till konsumenter använda varukännetecken som till någon del är i bruk för en tobaksvara eller är registrerade eller inarbetade för en sådan vara enligt varumärkeslagens bestämmelser. Det gäller ord- och figurmärken, förpackningsutstyrslar m.m. som används som kännetecken för tobaksvaror eller är varumärkesrättsligt skyddade för sådana varor. Förbudet är begränsat till användningen av varukännetecken i kommersiella annonser i periodiska skrifter och i ljudradio- och televisionsprogram. Det krav på särskild måttfullhet som enligt nuvarande lagstiftning gäller för marknadsföring av tobaksvaror på annat sätt än i kommersiella annonser föreslås bli tillämpligt på de reklamformer som omfattas av förslaget. Det innebär bl.a. att användningen av varukännetecken med anknytning till en tobaksvara utanför tobaksområdet inte heller skall få förekomma i filmer. Kravet på särskild måttfullhet innebär vidare vissa begränsningar när det gäller t.ex. omfattningen av varukänneteckensanvändning som i och för sig är tillåten. Enligt utredningen blir räckvidden av förbudet i princip densamma som enligt det nuvarande förbudet mot tobaksreklam. Begränsningar av möjligheten att använda varukännetecken med anknytning till tobaksvaror bör inte vara mer långtgående än förbudet mot tobaksreklam. En förbud som sträcker sig längre skulle också kunna komma i konflikt med dels vissa av bestämmelserna i EG-fördraget, dels internationella varumärkesrättsliga bestämmelser.
Varukännetecken som endast i begränsad omfattning förekommer vid marknadsföring av tobaksvaror omfattas inte av det föreslagna förbudet. Skälet till undantaget är att det förekommer användning av ett varukännetecken för tobaksvaror och andra varor utan att användningen i det senare fallet på något avgörande sätt associerar till tobaksvaran. Som exempel anges varumärket Mercedes som är registrerat för både tobaksvaror och bilar.
Utredningen föreslår vidare att förbudet skall kopplas till det marknadsrättsliga påföljdssystemet på samma sätt som det nuvarande förbudet mot tobaksreklam.
Utredningen har beaktat förslagets förenlighet med annan lagstiftning. Enligt utredningen kräver förslaget ändringar i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen. Förslaget strider inte mot bestämmelserna om egendomsskyddet i regeringsformen. Inte heller bör förslaget komma i konflikt med Europakonventionens bestämmelser om skyddet för egendom. Det bör enligt utredningens mening inte heller uppstå någon konflikt mellan förslaget och bestämmelserna på det varumärkesrättsliga området, t.ex. bestämmelserna i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Socialdepartementet. I svar på en fråga i riksdagen i maj 1996 om förbud mot indirekt tobaksreklam har socialministern uppgett att det är regeringens avsikt att redovisa sitt ställningstagande i frågan för riksdagen under hösten 1996. Detta kommer, enligt socialministern, att beröra den indirekta reklamen, men eventuellt också frågan om måttfullhetskravet i nuvarande lagreglering av den direkta tobaksreklamen.
Enligt uppgift har WHO nyligen fattat beslut om att utarbeta en ramkonvention om kontroll av tobaksvaror. Sverige ställde sig bakom förslaget.
Utskottets bedömning
Frågan om förbud mot indirekt tobaksreklam är föremål för beredning inom regeringskansliet. Riksdagen bör därför enligt utskottet avvakta regeringens kommande förslag. Motionerna So201 (m), So484 (kds) yrkande 16, So491 (s) yrkande 2 och So33 (mp) delvis avstyrks.
Utskottet är ense med motionärerna i motionerna So223 (fp) yrkande 39 och So487 (fp, s, m, c, v, mp, kds) yrkande 9 om att det är värdefullt att internationella etiska riktlinjer utvecklas för att begränsa marknadsföringen av tobaksprodukter. Med hänsyn till det arbete som nyligen påbörjats inom WHO och som också Sverige ställt sig bakom behövs dock inte något tillkännagivande till regeringen. Motionerna avstyrks.
Varningstexter
I motion 1994/95:So220 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om omedelbart införande av Socialstyrelsens nya, större varningstexter (yrkande 1). I januari 1991 presenterade Socialstyrelsen förslag till nya varningstexter på tobaksprodukter, med bl.a. större text på cigarettpaket och texter med sjukdomsrelaterade sjukdomsbeskrivningar på cigarettlimpor. Vidare är varningstexterna illustrerade med symboler som dödskallar, kors, foster i rökande mammas mage, passivt rökande barn m.m. Tobaksbolagen försöker, enligt motionären, av ekonomiska skäl att förhala att de nya varningstexterna träder i kraft. Motionären anför att det är av största vikt att de nya varningstexterna införs.
I motion 1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om neutrala tobaksförpackningar med större varningstext (yrkande 17). Cigarettpaketens mer eller mindre lyxiga dekor och utformning har, enligt motionärerna, stor betydelse för statusen hos unga rökare. I t.ex. Kanada vill hälsomyndigheterna göra förpackningarna mindre attraktiva genom att endast tillåta märkesnamnet på paketet. Motionärerna anför vidare att den varningstext som redan nu förekommer på alla tobaksprodukter bör göras större, så att den täcker hela ena sidan av paketet, t.ex. minst 40 % av paketets totala yta.
Bakgrund och tidigare behandling
Europeiska gemenskapernas råd har den 13 november 1989 antagit direktiv om anpassning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av tobaksvaror (89/622/EEG). Direktivet ändrades den 15 maj 1992 (92/41/EEG). Enligt direktivet skall alla förpackningar med tobaksvaror förses med en i direktivet särskilt angiven allmän varningstext. Förpackningar med cigaretter och andra tobaksvaror skall, förutom den allmänna varningstexten, ha en av flera alternativa särskilda varningstexter som finns angivna i två bilagor till direktivet. Det åligger varje medlemsstat att upprätta en förteckning över de särskilda varningstexterna vilka uteslutande skall hämtats från bilagorna i direktivet. När det gäller cigarettförpackningar skall varningstexterna täcka minst 4 % av varje större yta på paketet. Varningstexterna för andra tobaksvaror skall täcka minst 1 % av förpackningens yta. Vidare finns regler om att texterna skall vara tydliga och lätt läsbara och tryckas med fet stil mot kontrasterande bakgrund.
Bestämmelser om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror återfinns i tobakslagen (9-11 §§). I 9 § talas om varningstexter vilket avser att markera att det, liksom inom EU, skall föreskrivas att en förpackning skall ha mer än en text. Av 9 § andra stycket framgår att regeringen får överlämna åt en myndighet att lämna föreskrifter om varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror. Denna möjlighet överensstämmer med vad som gällde tidigare enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Regeringen har enligt 4 § förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. överlåtit till Socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter. Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter om varningstexter och innehållsdeklaration på tobaksvaror samt begränsning av tjärhalten i cigaretter (SOSFS 1994:9). I föreskrifterna hänvisas till EG- direktivet samt till att Sverige förbundit sig att tillämpa reglerna i direktivet. En ändring i föreskrifterna gjordes i juni 1996 (SOSFS 1996:3).
I betänkandet 1993/94:SoU17 behandlade utskottet en motion (kds) med krav på införande av nya och större varningstexter på tobaksförpackningar. Utskottet konstaterade att bestämmelser om varningstexter finns i tobakslagen och att dessa bestämmelser överensstämmer med EG:s rådsdirektiv om märkning av tobaksvaror (89/622EEG). Vidare anförde utskottet att direktivet omfattades av EES-avtalet. Med hänvisning till att de svenska föreskrifterna om varningstexter inte kan avvika från de materiella märkningsregler som anges i EG- direktivet avstyrktes motionen.
Utskottets bedömning
Information om tobakens skadeverkningar är en väsentlig del av arbetet med att åstadkomma en minskning av tobaksbruket. Det är därför av stor vikt att förpackningar av tobaksvaror förses med texter som upplyser om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak. Bestämmelser härom finns också i tobakslagen och i de föreskrifter som utfärdats av Socialstyrelsen. Sverige är som medlemsland i Europeiska unionen bundet av de direktiv som utfärdats av Europeiska gemenskapernas råd om märkning av tobaksvaror (89/622/EEG, 92/41/EEG) och kan därmed inte uppställa egna krav på varningstexter som avviker från de materiella märkningsregler som anges i EG-direktiven. Utskottet utgår från att Sverige inom EU verkar för att informationen om tobakens hälsofarlighet utvecklas. Motionerna So220 (kds) yrkande 1 och So484 (kds) yrkande 17 avstyrks.
Rökavvänjning och rökslutarstöd
I motion 1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om behovet av tillgång till rökavvänjning (yrkande 37). Motionärerna anser att hälso- och sjukvårdens insatser i rökavvänjning måste intensifieras. Varje sjukvårdshuvudman bör, enligt motionärerna, ha minst en enhet med samlat ansvar för verksamhet med rökavvänjning.
I motion 1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp, kds) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om behovet av rökavvänjning och rökslutarstöd (yrkande 3). Motionärerna anför att mer än 90 % av dem som slutar röka gör det på egen hand och att återfallsfrekvensen efter rökstopp är hög, närmare 80 %, bland kraftigt nikotinberoende rökare. Vikten av att det inom hälso- och sjukvården finns tillgång till rökavvänjning och rökslutarstöd kan, enligt motionärerna, inte nog understrykas.
I motion 1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs ett beslut om att alla blivande föräldrar bör erbjudas gratis rökavvänjning (yrkande 4). Det är viktigt, enligt motionärerna, att se till att små barn inte exponeras för mer kemikalier och allergener än nödvändigt. Att föräldrarna inte röker anser vissa läkare mycket viktigt och i Malmö, där man satsat på rökavvänjningskurser för astamabarns föräldrar, kan man visa en mycket stor förbättring sedan barnen slutat att exponeras för röken. Gratis rökavvänjning skall, enligt motionärerna, därför erbjudas för rökande blivande föräldrar.
Bakgrund och tidigare behandling
S.k. rökavvänjningskliniker finns på Huddinge sjukhus samt i Göteborg och Lund. Avsikten är dock att människor som önskar hjälp med att sluta röka skall kunna vända sig till primärvården, till sin husläkare eller närmaste vårdcentral. Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal i detta avseende pågår.
Motioner med krav på rökslutarstöd i den meningen att en särskild avgift skulle införas på tobak i syfte att bekosta insatserna för att förebygga tobaksdebut och för att ge hjälp åt personer som önskar sluta röka har behandlats av utskottet i betänkandet 1992/93:SoU26. Utskottet ansåg i likhet med skatteutskottet (bet. 1992/93:SkU25) att någon särskild avgift på tobak inte skulle införas. Aktuella motioner avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att åtgärder vidtagits eller förbereds för att personer som önskar sluta röka skall kunna få hjälp med detta inom hälso- och sjukvården. Något tillkänngivande med anledning av motionerna So223 (fp) yrkande 37, So487 (fp, s, m, c, v, mp, kds) yrkande 3 och So488 (mp) yrkande 4 behövs inte. Motionerna avstyrks.
Forskning
I två motioner begärs tillkännagivanden om behovet av forskning inom tobaksområdet.
I motion 1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 38) anförs att vår kunskap om varför människor börjar röka är i dag ofullständig. Enligt motionärerna behövs en professur och en vetenskaplig institution med särskild inriktning på tobakspreventivt arbete. Regeringen bör beakta detta behov i den kommande forskningspolitiska propositionen.
Även i motion 1994/95:So487 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp, kds) (yrkande 4) framförs krav på en vetenskaplig institution för tobaksprevention. Enligt motionärerna finns i dag inte mycket kunskap om vilka faktorer som påverkar tobaksdebuten och om hur man effektivare kan hjälpa människor att sluta använda tobak. Detta forskningsbehov behöver beaktas i nästa forskningspolitiska proposition.
Bakgrund
I nu föreliggande proposition sägs att nya kunskaper, främst om hälsorisker till följd av passiv rökning och nikotinberoendets art, har förändrat synen på tobaksbruket. Numera betraktas knappast tobak som en alldaglig konsumtionsvara som det är den enskildes privatsak att avgöra om han eller hon vill nyttja eller inte. Vidare sägs att beteendevetenskaplig forskning har ökat våra kunskaper om varför man börjar röka. Det sker i regel inte som något övertänkt och avgörande val vid ett bestämt tillfälle. I stället handlar det om en process under flera år. Denna process sker i flera steg, där varje steg påverkas av en rad personliga, sociala och miljömässiga faktorer. Enligt propositionen har forskningen visat att nio av tio rökare har börjat före 18 års ålder. Åtgärder som skjuter upp debuten kan därför förväntas bidra till att totalt sett färre människor börjar röka.
Enligt Folkhälsoinstitutets fördjupade anslagsframställning för åren 1997-1999 sägs att tobaksprogrammet har god vetenskaplig förankring, men bör förstärkas på vissa områden. Forskningsprojekt och kompetenta forskningsmiljöer för beteendevetenskaplig tobaksforskning bör utvecklas, och den fortlöpande kartläggningen av kunskaper, attityder och beteenden i fråga om tobak bör förstärkas.
Utskottets bedömning
En forskningspolitisk proposition är aviserad till hösten 1996. Regeringens kommande förslag bör inte nu föregripas med något uttalande från riksdagens sida. Motionerna So223 (fp) yrkande 38 och So487 (fp, s, m, c, v, mp, kds) yrkande 4 avstyrks.
Skärpning av tobakslagen
I motion 1994/95:So469 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om en kraftfullare inledning av tobakslagen (yrkande 1), om uppföljning av tobakslagens 2 § punkt 4 (yrkande 3) och om skärpning av bestämmelserna om rökförbud på restauranger och serveringsställen (yrkande 4). Enligt motionärerna bör 1 § tobakslagen inledas med en kraftfull beskrivning av tobaken som en starkt beroendeframkallande och hälsovådlig drog, samt vikten av att kraftigt minska nyrekryteringen av rökare. Vidare anser motionärerna att SJ:s rökkupéer strider mot 2 § tobakslagen om rökfrihet på inrikes kollektivtrafik och att SJ därför måste införa rökförbud på tågen. På restauranger och andra serveringsställen bör allmänt rökförbud råda. Tillstånd för rökning bör, enligt motionärerna, kunna ges endast i de fall cigarettröken inte blir till en olägenhet för övriga gäster och för personalen.
Även i motion 1995/96:So33 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) framförs krav på en kraftfullare inledning av tobakslagen och skärpning av bestämmelserna om rökförbud på restauranger, andra serveringsställen och tåg i inrikes trafik. Vidare anser motionärerna att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om fler rökfria miljöer och att organisationer som aktivt arbetar för att göra fler människor medvetna om riskerna med tobaksbruk bör få ökade medel till sitt förfogande (delvis).
Gällande rätt
Tobakslagen innehåller regler om vissa miljöer där rökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fri från tobaksrök. Huvudregeln är att rökning inte skall vara tillåten i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan verksamhet för barn och ungdom, färdmedel i inrikes kollektiv trafik, lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård. På initiativ av socialutskottet har rökförbudet utsträckts till att omfatta även skolgårdar och platser utomhus som används i barnomsorgen och lokaler där offentliga tillställningar och allmänna sammankomster anordnas samt andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Möjlighet finns att göra avsteg från de nämnda reglerna. Bl.a. får särskilda rökrum anordnas.
I tobakslagen finns också en bestämmelse om rätt till en rökfri arbetsmiljö. Även denna bestämmelse har initierats av utskottet.
Tobakslagens bestämmelser om begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på vissa områden utomhus, rökfri arbetsmiljö, varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror, marknadsföring samt produktkontroll m.m. av tobaksvaror, har enligt lagens inledande paragraf beslutats på grund av de hälsorisker och olägenheter som är förbundna med bruk av tobak. I förarbetena sägs att det huvudsakliga syftet med lagen är att skydda allmänheten från att ofrivilligt utsättas för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från att börja bruka tobak.
Enligt 2 § tobakslagen är rökning förbjuden på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med sådana färdmedel. Lagen förbjuder dock inte att särskilda utrymmen inrättas för rökare (6 §). När det gäller allmänna färdmedel kan detta i princip bara bli tillämpligt när det finns möjlighet att anordna helt skilda utrymmen såsom på tåg.
I lagen återfinns också särskilda regler när det gäller rökning på hotell och restauranger (4 §). Restauranger och andra serveringsställen som har mer än femtio sittplatser skall, om rökförbud ej föreligger, ha sittplatser inom ett eller flera områden där rökning är förbjuden. Lagen uppställer dock inga särskilda krav på hur stora dessa områden skall vara eller hur de skall avgränsas. I allmänmotiveringen till lagen (prop. 1992/93:185) förutsätts dock att en avgränsning sker på sådant sätt att gäster som så önskar får en reell möjlighet att undvika att bli utsatta för tobaksrök och att rökfria områden inte görs påtagligt mindre än sådana där rökning är tillåten. Vidare framhålls att de rökfria platserna inte bör ges sämre placering i lokalen än platser där rökning tillåts.
Det åligger den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över lokalen att ansvara för att bestämmelserna iakttas och tydligt markera var rökning är respektive inte är tillåten (7 §). Den som ansvarar för lokalen är också skyldig att övervaka att reglerna inte överträds och vid behov ingripa med information och tillsägelser. Den omedelbara tillsynen över att lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen efterlevs, utövas när det gäller bl.a. rökfria miljöer och restauranger av miljö-och hälsoskyddsnämnden eller motsvarande kommunal nämnd (18 §).
Utskottets bedömning
Tobakslagen trädde i kraft den 1 juli 1993. Därefter har lagen, efter initiativ av utskottet, skärpts i väsentliga delar bl.a. i fråga om rökning på arbetsplatser, begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på vissa områden utomhus såsom skolgårdar och motsvarande områden vid förskolor eller fritidshem och i fråga om marknadsföring och produktkontroll. Utskottet anser att lagen bör vara i kraft ytterligare någon tid innan andra ändringar övervägs än de som föreslås i föreliggande proposition. Motionerna So469 (mp) yrkandena 1, 3 och 4 och So33 (mp) delvis avstyrks.
Uppföljning och utvärdering
I motion 1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om uppföljning av efterlevnaden av tobakslagen (yrkande 34). Motionärerna anser att en uppföljning av lagen snabbt bör genomföras och att resultaten av uppföljningen skall återrapporteras till riksdagen.
I motion 1994/95:So469 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en utvärdering om hur tobakslagen efterlevs (yrkande 5). Enligt motionärerna varierar tillsynen av lagen märkbart mellan olika kommuner. En större utvärdering av hur lagen efterlevs och i vilken utsträckning tillsyn förekommer bör därför göras.
Enligt Socialdepartementet har någon uppföljning av hur lagen efterlevs inte gjorts. Folkhälsoinstitutet har enligt uppgift kontrollerat hur lagen tillämpas på vissa restauranger. Institutet har också i samarbete med bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen genomfört en kampanj om rökfri arbetsmiljö (Rökfritt på Jobbet) samt anordnat regionala utbildningar för skyddsombud, arbetsledare m.fl. Socialstyrelsen har i meddelandeblad 1994:10 informerat om rökfria miljöer. Meddelandebladet har skickats ut till bl.a. de myndigheter som ansvarar för den omedelbara tillsynen över lagens efterlevnad. Socialstyrelsen undersöker för närvarande i vilken utsträckning tillsyn förekommit och vad tillsynsmyndigheten, dvs. de nämnder som fullgör kommunernas uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, upplever som problem. Socialstyrelsen avser att utkomma med allmänna råd om bl.a. rökfria miljöer under hösten 1996 eller vintern 1997.
Utskottets bedömning
Ansvaret för den omedelbara tillsynen över att tobakslagen och förskrifter som meddelas med stöd av lagen efterlevs åvilar kommunen när det gäller rökfria miljöer, färdmedel i inrikes kollektivtrafik, hotell, restauranger och andra serveringsställen. Länsstyrelsen ansvarar för den regionala tillsynen. Tillsynen över att bestämmelserna om rökning inom lokaler som är upplåtna enbart för personal inom skolor, barnomsorg , hälso- och sjukvård utövas av Yrkesinspektionen, som också ansvarar för lagens bestämmelse om rökfri arbetsmiljö. Den omedelbara tillsynen skall enligt förarbetena till lagen bl.a. utövas genom inspektioner. Yrkesinspektionen, den kommunala nämnd som ansvarar för kommunens uppgifter inom detta område liksom länsstyrelsen har enligt lagen möjlighet att utfärda de förelägganden eller förbud som behövs för lagens efterlevnad. Den centrala tillsynen, som utövas av Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen, innefattar att vägleda, samordna och utveckla verksamheten samt följa upp denna.
Utskottet vill understryka vikten av att tillsynsmyndigheterna bedriver en kontinuerlig kontroll över att lagens bestämmelser följs och att de myndigheter som ansvarar för den centrala tillsynen utarbetar allmänna råd beträffande den regionala och omedelbara tillsynen. Med hänsyn till bl.a. det uppföljningsarbete som för närvarande pågår inom Socialstyrelsen anser utskottet att något tillkännagivande med anledning av motionerna So223 (fp) yrkande 34 och So469 (mp) yrkande 5 inte behövs. Motionerna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:So29 och 1995/96:So30 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (m)
2. beträffande åldersgräns vid inköp och införsel av tobaksvaror
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:So31 yrkande 3 antar 12 och 13 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen,
res. 2 (kd)
3. beträffande tillkännagivande om åldersgräns
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So203, 1994/95:So212, 1994/95:So220 yrkande 3, 1994/95:So223 yrkande 35, 1994/95: So447, 1994/95:So463, 1994/95:So469 yrkande 2, 1994/95:So483, 1994/95:So484 yrkande 13, 1994/95:So487 yrkande 7, 1994/95: So491 yrkande 1 och 1994/95:A807 yrkande 34,
4. beträffande tobaksautomater
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:So31 yrkande 2 och 1995/96: So34 yrkande 2,
res. 3 (mp, kd)
5. beträffande tillsyn
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:So31 yrkande 4 antar 19 och 20 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen,
res. 4 (kd)
6. beträffande straffrättsligt ansvar
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:So32 yrkande 1 antar 27 § i regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen,
res. 5 (m)
7. beträffande förslaget till övriga ändringar i tobakslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i tobakslagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare moment,
8. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,
b) lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen,
c) lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
9. beträffande information om åldersgräns
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:So31 yrkande 1 och 1995/96: So34 yrkande 1,
10. beträffande information om tobakens hälsorisker
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So216, 1994/95:So223 yrkande 36, 1994/95:So484 yrkandena 10-12, 14 och 15, 1994/95: So487 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A802 yrkande 8, 1995/96:So30 yrkande 3 och 1995/96:So32 yrkande 2,
res. 6 (m)
11. beträffande marknadsföring
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So201, 1994/95:So223 yrkande 39, 1994/95:So484 yrkande 16, 1994/95:So487 yrkande 9, 1994/95:So491 yrkande 2 och 1995/96:So33 delvis,
12. beträffande varningstexter
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So220 yrkande 1 och 1994/95:So484 yrkande 17,
13. beträffande rökavvänjning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So223 yrkande 37, 1994/95:So487 yrkande 3 och 1994/95:So488 yrkande 4,
res. 7 (fp)
res. 8 (mp)
14. beträffande forskning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So223 yrkande 38 och 1994/95:So487 yrkande 4,
15. beträffande skärpning av tobakslagen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So469 yrkandena 1, 3 och 4 samt 1995/96:So33 delvis,
res. 9 (mp)
16. beträffande uppföljning och utvärdering
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So223 yrkande 34 och 1994/95:So469 yrkande 5.
res. 10 (fp)
Stockholm den 4 september 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birigtta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Christin Nilsson (s), Elisebeht Markström (s) och Tuve Skånberg (kd).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar med Tillgängliga uppgifter och på s. 9 slutar med yrkandena 1 och 2 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att på olika sätt verka för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda tobak. Information och utbildning om tobakens skadeverkningar och om de särskilda hälsorisker som är förbundna med en tidig tobaksdebut måste därvid ges hög prioritet. En annan åtgärd kan vara att begränsa tobaksvarors tillgänglighet. Utskottet ser positivt på att en rad butikskedjor och enskilda näringsidkare beslutat att följa en rekommendation av Svenska Tobaksbranschföreningen om att inte sälja tobaksvaror till personer under 18 år. Enligt utskottets mening är en frivillig överenskommelse att föredra framför lagstiftning på området. En utvärdering bör därför göras av den frivilliga överenskommelsen mellan tobaksbranschen och handeln innan en i lag fastställd åldersgräns övervägs. Utskottet vill också erinra om att barn och ungdomar behöver stöd och goda förebilder för att inte börja röka. I detta sammanhang har föräldrar, skola och andra vuxna som arbetar med barn och ungdomar en viktig roll att fylla. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna So29 och So30 yrkande 1 avslår den av regeringen framlagda propositionen.
Vad utskottet anfört om en utvärdering av överenskommelsen mellan tobaksbranschen och handeln om att inte sälja tobaksvaror till personer under 18 år bör riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion So30 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:So29 och 1995/96:So30 yrkandena 1 och 2 dels avslår propositionen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Åldersgräns vid inköp och införsel av tobaksvaror (mom. 2)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Utskottet delar och slutar med So31 (kds) yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So31 om att förbudet att sälja eller på annat sätt överlåta tobaksvaror till den som är under 18 år skall omfatta varje form av överlåtelse och inte enbart begränsas till näringsverksamhet. Om inte förbudet utsträcks till att omfatta s.k. langningssituationer kommer en lagstadgad åldersgräns inte att bli effektiv och få avsedd effekt. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande åldersgräns vid inköp och införsel av tobaksvaror
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:So31 yrkande 3 dels antar 12 och 13 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Tobaksautomater (mom. 4)
Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med Utskottet delar och slutar med Motionerna avstyrks bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen skall förbudet att sälja tobaksvaror till den som är under 18 år gälla oavsett försäljningsform. Vidare skall det även framdeles vara möjligt att sälja tobak genom automat. Försäljning av tobak genom automat ger inte samma möjligheter att kontrollera köparens ålder som när försäljningen sker över disk. Utskottet anser därför att denna försäljningsform endast skall tillåtas i lokaler dit i detta sammanhang minderåriga inte har tillträde. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande tobaksautomater
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:So31 yrkande 2 och med avslag på motion 1995/96:So34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Tillsyn (mom. 5)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med Utskottet instämmer och slutar med yrkande 4 bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att kommunen skall ha huvudansvaret för den omedelbara tillsynen över att åldersgränsen för köp av tobak följs. Att ålägga kommunerna ett sådant ansvar utan att samtidigt ge dem ekonomiska resurser att klara av detta kan enligt utskottet komma att inverka menligt på annan viktig kommunal verksamhet, som t.ex. vård och omsorg. Därutöver anser utskottet att tillsynsansvaret mer är av polisiär karaktär än det berör kommunala nämnders normala verksamhet. Polisen bör därför vara den myndighet som ansvarar för den omedelbara tillsynen av att lagens bestämmelse om åldersgräns för köp av tobak efterlevs. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So31 (kds) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande tillsyn
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:So31 yrkande 4 dels antar 19 och 20 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Straffrättsligt ansvar (mom. 6)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med Den som och på s. 13 slutar med So32 (m) yrkande 1 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So32 (m) om att fängelse inte bör ingå i straffskalan för överträdelse av förbudet att sälja eller på annat sätt lämna ut tobaksvaror till den som inte fyllt 18 år. Ett fängelsestraff står inte i rimlig proportion till brottet. Böter är enligt utskottet en tillräcklig åtgärd. Utskottet föreslår att riksdagen antar det av reservanterna utarbetade förslaget till 27 § tobakslagen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande straffrättsligt ansvar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So32 yrkande 1 beslutar att 27 § tobakslagen skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse,
Regeringens förslag Reservanternas förslag
27 §
Den som Den som uppsåtligen eller uppsåtligen eller av oaktsamhet av oaktsamhet bryter mot 12 § bryter mot 12 § döms för olovlig döms för olovlig tobaksförsäljning tobaksförsäljning till böter eller till böter. fängelse i högst sex månader. Är gärningen att anse som ringa döms Är gärningen att inte till ansvar. anse som ringa döms inte till ansvar. Den som har överträtt ett Den som har vitesföreläggande överträtt ett eller ett vitesföreläggande vitesförbud skall eller ett inte dömas till vitesförbud skall ansvar enligt denna inte dömas till lag för gärning som ansvar enligt denna omfattas av lag för gärning som föreläggandet eller omfattas av förbudet. föreläggandet eller förbudet. Bestämmelser om ansvar för olovlig Bestämmelser om införsel av ansvar för olovlig tobaksvaror finns i införsel av lagen (1960:418) om tobaksvaror finns i straff för lagen (1960:418) om varusmuggling. straff för varusmuggling.
6. Information om tobakens hälsorisker (mom. 10)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med Informa-tion och och slutar med So216 (m) avstyrks bort ha följande lydelse:
Införandet av en åldersgräns vid köp av tobak får inte innebära att information och undervisning om de hälsorisker som är förbundna med tobaksbruk minskar. Utskottet anser att tonvikten i ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket måste ligga på olika former av information, opinionsbildning och utbildning. Risken är annars att den traditionella hälsopolitiken bryts sönder. Det är av särskild vikt att informationen intensifieras framför allt i skolorna och att informationen bygger på fakta och saklighet samt anpassas till de målgrupper som avses.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande information om tobakens hälsorisker
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So216, 1995/96:So30 yrkande 3 och 1995/96:So32 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1994/95:So223 yrkande 36, 1994/95:So484 yrkandena 10-12, 14 och 15, 1994/95:So487 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:A802 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Rökavvänjning (mom. 13)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med Motionerna avstyrks bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till tobakens hälsofarlighet, dess beroendeframkallande egenskaper och den höga återfallsfrekvensen bland rökare som på egen hand försöker sluta röka är det enligt utskottets mening av största vikt att det inom hälso- och sjukvården finns tillgång till rökavvänjning. Som framhålls i motion So223 (fp) bör varje sjukvårdshuvudman ha minst en enhet med samlat ansvar för sådan verksamhet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande rökavvänjning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So223 yrkande 37 och 1994/95:So487 yrkande 3 och med anledning av motion 1994/95:So488 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Rökavvänjning (mom. 13)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med Utskottet konstaterar och slutar med Motionerna avstyrks bort ha följande lydelse:
I syfte att förebygga bl.a. förekomsten av allergier är det enligt utskottet viktigt att se till att små barn inte exponeras för tobaksrök. Utskottet anser att samhällets insatser för att minska tobaksbruket bland blivande mödrar även bör innefatta gratis rökavvänjning för blivande föräldrar.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande rökavvänjning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So488 yrkande 4 och med anledning av motionerna 1994/95:So223 yrkande 37 och 1994/95:So487 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Skärpning av tobakslagen (mom. 15)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med Tobakslagen trädde och slutar med delvis avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett bredare etgärdsprogram mot tobaksanvändningen och ytterligare skärpningar av tobakslagen är nödvändiga för att komma till rätta med det stora hälsoproblem som tobaksbruket utgör. Tobakslagen bör inledas med en kraftfull beskrivning av tobakens beroendeframkallande och hälsovådliga egenskaper. Ett allmänt rökförbud bör införas på restauranger och andra serveringsställen samt på tåg i inrikes trafik. Tillstånd för rökning bör, enligt utskottet, kunna ges endast i de fall cigarettröken inte blir till en olägenhet för övriga gäster/resenärer och anställda. Lagens regler om särskilda utrymmen för rökare bör ses över. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande skärpning av tobakslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So469 yrkandena 1, 3 och 4 och 1995/96:So33 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Uppföljning och utvärdering (mom. 16)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med Med hänsyn till och slutar med Motionerna avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på det uppföljningsarbete som för närvarande pågår inom Socialstyrelsen och att styrelsen avser att utkomma med Allmänna råd om bl.a. rökfria miljöer. Uppföljningen bör dock avse lagen i sin helhet och således även omfatta arbetsplatser, marknadsföring, varningstexter och produktkontroll. Resultaten av uppföljningen bör återrapporteras till riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So223 (fp) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande uppföljning och utvärdering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So223 yrkande 34 och med avslag på 1994/95:So469 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
I propositionen framlagda lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 5 Åldersgräns för inköp och införsel av tobaksvaror 5 Tidigare behandling 8 Utskottets bedömning 8 Försäljning i automater m.m. 9 Utskottets bedömning 10 Tillsyn 10 Utskottets bedömning 11 Straffrättsligt ansvar 12 Utskottets bedömning 12 Övriga ändringar i tobakslagen 13 Övriga lagförslag 13 Information, m.m. 13 Information om åldersgräns 13 Information om tobakens hälsorisker, m.m. 14 Tidigare behandling, m.m. 15 Utskottets bedömning 17 Marknadsföring av tobaksprodukter 18 Tidigare behandling, m.m. 19 Utskottets bedömning 21 Varningstexter 21 Bakgrund och tidigare behandling 21 Utskottets bedömning 22 Rökavvänjning och rökslutarstöd 23 Bakgrund och tidigare behandling 23 Utskottets bedömning 23 Forskning 24 Bakgrund 24 Utskottets bedömning 24 Skärpning av tobakslagen 25 Gällande rätt 25 Utskottets bedömning 26 Uppföljning och utvärdering 26 Utskottets bedömning 27 Hemställan 27 Reservationer 30 Bilaga: I propositionen framlagda lagförslag 36 Gotab, Stockholm 1996