Aktiebolagets organisation, m.m.
Betänkande 1997/98:LU26
Lagutskottets betänkande
1997/98:LU26
Aktiebolagets organisation, m.m.
Innehåll
1997/98 LU26
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1997/98:99 Aktiebolagets organisation jämte 15 motioner, varav sex väckts med anledning av propositionen, fem under den allmänna motionstiden år 1996 och fyra under den allmänna motionstiden år 1997. I propositionen föreslår regeringen ändringar i aktiebolagslagens regler om styrelse, bolagsstämma, revision och skadeståndsansvar. Ändringarna syftar bl.a. till en förstärkning av ägarfunktionen och ett effektivare resursutnyttjande i företagen och i näringslivet samt motiveras av de förändringar som det svenska näringslivet och aktiemarknaden har genomgått sedan aktiebolagslagen trädde i kraft år 1977. I propositionen föreslås vidare en skyldighet för revisorerna att i vissa fall anmäla misstankar om brott i bolaget till åklagare. De föreslagna ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1999. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska Kommunförbundet. Till betänkandet har fogats 21 reservationer och tre särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1997/98:99 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 2. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554), 3. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, 4. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 5. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, 6. lag om ändring i kommunallagen (1991:900), 7. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 8. lag om ändring i lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385), 9. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 10. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter, 11. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, 12. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, 13. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 14. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Lagförslagen har intagits som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:99 1997/98:L16 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nomineringskommitté, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kallelsens innehåll, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ställföreträdarjäv, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att företräda aktiebolag, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skadeståndsansvar, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minoritetsskydd, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revisors redovisningsjäv, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revisors rådgivningsförbud, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revisors anmälningsskyldighet. 1997/98:L17 av Lennart Hedquist och Ola Rask (m, s) vari yrkas att riksdagen beslutar att ordet lekmannarevisor byts ut mot förtroenderevisor i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:L18 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet sambo vad gäller regler om revisorsjäv i aktiebolagslagen. 1997/98:L19 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring vad gäller revisors agerande vid misstanke om brott i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal revision. 1997/98:L20 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag i frågan om beredning av styrelseval i publika aktiebolag, 2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i aktiebolagslagen att det blir möjligt att hålla bolagsstämma med närvaro på flera orter och i olika lokaler samtidigt, 3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i aktiebolagslagen att en aktieägare ges rätt att få anmäla ärenden för behandling på bolagsstämman innan slutlig dagordning fastställs, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att styrelse som inte är beslutsför kan hänskjuta beslut till bolagsstämman, 5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i aktiebolagslagen att det införs en skyldighet för revisorer att rapportera om ett bolag inte betalat skulder av väsentlig betydelse, 6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i aktiebolagslagen att bolagsstämman jämte ordinarie revisorer måste utse minst en revisorssuppleant, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanktionsregler i aktiebolagslagen. 1997/98:L21 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag i flera bolag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat ansvar för stora aktieägare, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktieägares insyn.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 1996/97:L208 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av reglerna om förbättrad redovisning och öppenhet om ledande befattningshavares anställningsförhållanden. 1996/97:L210 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revisorers skyldighet att anmäla brott. 1996/97:L213 av Christina Axelsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda reglerna som berör kommunala bolag. 1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 30. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i aktiebolagslagen att ansvaret för företagsägare, bolagsstyrelser och revisorer ökar. 1996/97:A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk redovisning av förmåner och ersättningar.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997 1997/98:L201 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på redovisning av könsfördelning i bolagens årsredovisningar. 1997/98:K523 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av villkoren för kommunal affärsverksamhet i syfte att skapa klara ändamålsenliga regler för kommunägda företag. 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att förändra stiftelse- och aktiebolagslagarna så att reglerna för kooptering respektive reglerna för röstetal på aktier mer gynnar sparande genom eget arbete och långsiktigt ägaransvar enligt vad som sägs i motionen, 4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om högre rösträtt för löntagarägda aktier i det egna företaget enligt vad som sägs i motionen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om färre styrelseproffs, fler anställda och fler kvinnor i företagens styrelser, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar till deltagande i två större företags styrelser, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höga styrelsearvoden, 11. (del) att riksdagen beslutar om sådan ändring av redovisningslagen att humankapital, jämställdhetsarbete och företagets miljöarbete införs i årsredovisningen. 1997/98:Jo722 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning i syfte att införa naturresurs- och kretsloppsprinciper i aktiebolagslagen.
Utskottet
Allmän bakgrund Aktiebolagsrätten har sedan början av 1970-talet varit föremål för ett fortlöpande reformarbete. Ett första steg togs år 1973 då betydande ändringar gjordes i 1944 års aktiebolagslag i syfte att trygga aktiebolagens kapitalförsörjning och stärka skyddet för bolagens kapital. Reformen innebar också att minimigränsen för aktiekapitalet höjdes från 5 000 kr till 50 000 kr. År 1975 ersattes 1944 års aktiebolagslag med en ny aktiebolagslag (1975:1385). Den nya aktiebolagslagen innebar i huvudsak en genomgripande teknisk översyn av aktiebolagsrätten. Lagen tillkom efter samnordiskt utredningsarbete och trädde i kraft den 1 januari 1977. Antalet aktiebolag i Sverige torde uppgå till omkring 300 000. Aktiebolagslagen är tillämplig på samtliga svenska aktiebolag. Särskilda bestämmelser finns dock för bankaktiebolag i bankaktiebolagslagen (1987:618) och för försäkringsaktiebolag i försäkringsrörelselagen (1982:713). År 1990 tillkallade regeringen en kommitté, som antog namnet Aktiebolagskommittén, med uppdrag att göra en översyn av aktiebolagslagen (dir. 1990:08). Regeringens uppdrag till Aktiebolagskommittén omfattade två delar. Kommittén hade först att lägga fram förslag till de ändringar i aktiebolagslagen som var föranledda av den europeiska integrationen och Sveriges närmande till EU. I den delen har kommittén fullgjort sitt uppdrag, vilket resulterat i ändrad lagstiftning. Sålunda har bestämmelserna om bundna aktier i aktiebolagslagen, bankaktiebolagslagen och försäkringsrörelselagen upphört att gälla den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:68, bet. LU14). Vidare har genom ändringar i aktiebolagslagen m.fl. lagar beslutats att aktiebolagen skall delas in i två kategorier, nämligen publika aktiebolag och privata aktiebolag (prop. 1993/94:196, bet. LU32). De publika aktiebolagen kan, till skillnad från de privata, vända sig till allmänheten för att skaffa kapital. Aktiekapitalet skall i ett publikt aktiebolag uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat aktiebolag till minst 100 000 kr. De nya reglerna har i huvudsak trätt i kraft den 1 januari 1995. För ett privat aktiebolag som har bildats före denna tidpunkt skulle, enligt övergångsreglerna till de nya reglerna, aktiekapitalet uppgå till minst 100 000 kr senast före utgången av år 1997. Till följd av lagstiftning hösten 1997 har den tidpunkten flyttats fram ett år (prop. 1997/98:39, bet. LU6). Den andra delen av Aktiebolagskommitténs arbete avsåg att överväga frågor som rör främst aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Genom tilläggsdirektiv har kommittén också fått i uppdrag att lämna förslag till regler om s.k. ansvarsgenombrott (dir. 1994:143). Våren 1995 överlämnade kommittén delbetänkandet (SOU 1995:44) Aktiebolagets organisation, som behandlar bolagsorganens roller och ansvar samt därmed sammanhängande frågor rörande skadestånd och straff. De lagförslag som läggs fram i betänkandet går ut på ändringar i 1975 års aktiebolagslag. Kommittén arbetar emellertid med sikte på en helt ny aktiebolagslag. Dess avsikt är att de föreslagna nya kapitlen om bolagsstämma, bolagets ledning, revision och särskild granskning samt skadestånd skall överföras från 1975 års lag till den nya aktiebolagslagen, där de skall bilda en särskild avdelning. Kommittén har efter år 1995 överlämnat delbetänkandena (SOU 1997:22) Aktiebolagets kapital samt (SOU 1997:168) Vinstutdelning i aktiebolag. Aktiebolagskommitténs slutbetänkande skall avges under år 1998. Till grund för förslagen i förevarande proposition ligger Aktiebolagskommitténs år 1995 överlämnade delbetänkande om aktiebolagets organisation samt två inom Justitiedepartementet utarbetade promemorior, en om Revisorns skyldigheter vid misstanke om brott i bolaget och en om Förtroenderevisorer i aktiebolag (Ds 1996:65). Såväl Aktiebolagskommitténs betänkandet som de båda departementspromemoriorna har remissbehandlats. Efter en redovisning av propositionens huvudsakliga innehåll behandlar utskottet under skilda rubriker förslagens närmare innebörd i de delar som aktualiserats i motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. Avslutningsvis behandlas i betänkandet ett antal redovisningsfrågor som aktualiserats genom motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år 1996 och år 1997.
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i aktiebolagslagens bestämmelser om styrelse, bolagsstämma, revision och skadeståndsansvar. Ändringarna är en del av den översyn av aktiebolagsrätten som sker med anledning av de förändringar som det svenska näringslivet och aktiemarknaden har genomgått sedan aktiebolagslagen trädde i kraft och fortfarande genomgår. Ändringarna syftar till en förstärkning av ägarfunktionen för att härigenom bidra till ett effektivare resursutnyttjande i företagen och näringslivet. För att förhindra att en förstärkning av ägarfunktionen leder till ett ökat utrymme för majoritetsmissbruk har minoritetsskyddet i vissa fall stärkts. Översynen av aktiebolagslagen har även varit inriktad mot att skapa bättre förutsättningar för att utkräva ansvar av försumliga bolagsföreträdare. Förslaget innehåller mot denna bakgrund preciseringar av reglerna om bolagsorganens kompetens och skyldigheter för att därigenom lättare kunna urskilja vem eller vilka som är ansvariga för förekommande försummelser. Vidare föreslås mot bakgrund av EG:s åttonde bolagsrättsliga direktiv, revisorsdirektivet, att endast auktoriserade och godkända revisorer skall revidera aktiebolag och vissa handelsbolag. För att det även i fortsättningen skall vara möjligt att låta personer utan denna formella kompetens granska verksamheten i sådana bolag föreslås en möjlighet för bolagens ägare att låta lekmannarevisorer utföra en allmän granskning av bolaget. I propositionen föreslås en skyldighet för revisorn att i vissa fall till åklagare anmäla misstankar om brott i aktiebolaget. Härigenom utformas reglerna kring revisionen så att revisorn på ett effektivt sätt kan ingripa mot sådana oegentligheter i bolaget som riktar sig mot bolaget eller dess intressenter. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Styrelsen I propositionen föreslås beträffande aktiebolagets ledningsorgan att ett publikt aktiebolag skall ha en tudelad ledningsorganisation med en styrelse och en verkställande direktör. Ett privat aktiebolag skall enligt förslaget ha en styrelse men behöver inte ha någon verkställande direktör. När det gäller styrelsens uppgifter och ansvarsområden föreslås att ansvarsfördelningen i bolaget förtydligas genom preciseringar i lagens bestämmelser om styrelsens uppgifter och ansvar. Bl.a. klargörs att styrelsen är skyldig att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation. För att styrelsen skall kunna fullgöra denna skyldighet åläggs den att bygga upp ett rapporteringssystem. Ett sådant system skall dock inte vara obligatoriskt, om det med hänsyn till bolagets begränsade storlek och verksamhet saknar betydelse. Förslaget innebär vidare att styrelsen åläggs att upprätta skriftliga instruktioner för verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar. Varje styrelse som har mer än en ledamot skall enligt förslaget årligen fastställa en arbetsordning för sitt arbete. Arbetsordningen skall bl.a. innehålla bestämmelser om förekommande arbetsfördelning mellan styrelsens ledamöter. I fråga om antalet styrelseledamöter innebär förslaget att styrelsen i ett publikt aktiebolag skall bestå av minst tre ledamöter. Styrelsen i ett privat aktiebolag skall kunna bestå av en eller två ledamöter, om minst en suppleant utses. När det gäller tillsättande av styrelseledamöter innebär regeringens förslag att i ett publikt aktiebolag en majoritet av styrelsens ledamöter alltid skall utses av bolagsstämman. Styrelsevalet skall avgöras med relativ röstmajoritet, dvs. den som har samlat flest röster anses vald. Strängare majoritetskrav får inte införas i bolagsordningen. Rätten att utse styrelseledamöter skall inte, enligt förslaget, kunna överlåtas på styrelsen eller på en enskild styrelseledamot. Enligt regeringens bedömning bör det inte införas något krav på att styrelsevalet skall föregås av en valberedning. Beträffande entledigande av styrelseledamöter föreslår regeringen att uppdraget som styrelseledamot skall gälla för den tid som anges i bolagsordningen, dock längst fyra år. Uppdraget skall upphöra i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett styrelseledamoten begär det. I publika aktiebolag skall det inte vara möjligt att i bolagsordningen föreskriva att en styrelseledamot kan entledigas endast genom beslut med kvalificerad majoritet. När det gäller styrelsens ordförande föreslår regeringen att det i aktiebolagslagen tas in en bestämmelse som ålägger styrelsens ordförande att leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör sina uppgifter. Inför styrelseval i ett publikt aktiebolag skall bolagsstämmans ordförande från de föreslagna kandidaterna inhämta upplysningar om vilka uppdrag de har i andra företag. De inhämtade upplysningarna skall vidarebefordras till stämman innan valet förrättas. En fråga som gäller reglerna om hur styrelsen utses tas upp i motion 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v). I motionen yrkas att reglerna för kooptering ses över när det gäller aktiebolag och stiftelser och att riksdagen hos regeringen begär en utredning med denna inriktning (yrkande 2). Med kooptation avses ett valsätt enligt vilket t.ex. en styrelse kompletterar sig själv genom att förrätta fyllnadsval eller genom att utse nya medlemmar vid fastställda tidpunkter. Aktiebolagslagen innehåller inga regler om detta valsätt, men för närvarande finns inget hinder mot att bolagsordningen föreskriver avsteg från huvudregeln om att styrelsen skall väljas av bolagsstämman. Nuvarande ordning möjliggör således att en eller flera och till och med alla styrelseledamöterna kan väljas på annat sätt. Såvitt avser aktiebolagen kan utskottet konstatera att det i propositionen framlagda lagförslaget (8 kap. 6 §) innebär att rätten att utse styrelseledamöter inte kan överlåtas på styrelsen eller en enskild styrelseledamot. Det kommer således inte i framtiden att vara möjligt att i bolagsordningen ta in bestämmelser som medger att styrelsen förnyar sig själv. Genom vad som sålunda föreslås är motionsyrkandet såvitt avser aktiebolagen tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 2 i denna del. När det gäller stiftelser bör enligt utskottets mening beaktas att situationen inte är jämförbar med den beträffande aktiebolagen. En stiftelse utgör en självägande förmögenhet som förvaltas i enlighet med ett stiftelseförordnande. För stiftelsernas del finns således inte någon ägarkrets med ett direkt intresse av hur förvaltningen sköts och någon regel för stiftelserna, motsvarande den som regeringen föreslår i fråga om utseendet av styrelse, är därför inte erforderlig. Med det anförda avstyrker utskottet också bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 2 i denna del. Frågan om en lagreglering av beredningen av styrelseval tas upp i två motioner. Som en allmän bakgrund till motionsspörsmålen kan nämnas att det i olika sammanhang under senare år har förts fram krav på att val av styrelseledamöter i börsnoterade bolag skall beredas i någon form av valberedning eller nomineringskommitté. År 1994 utfärdade Näringslivets Börskommitté (NBK) en rekommendation för de företag som har givit ut aktier som är noterade på svensk börs eller auktoriserad marknadsplats. Fr.o.m. år 1995 ingår rekommendationen som en bilaga till Stockholms Fondbörs inregistreringskontrakt. NBK:s rekommendation innebär att ett bolag som har kännedom om ett förslag till val av styrelse som stöds av ägare till aktier motsvarande minst 10 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget i god tid före stämman skall offentliggöra förslaget. Därvid bör bolaget också ange förslagsställarnas namn eller hur många röster de aktieägare som står bakom förslaget representerar. Samtidigt skall börs eller auktoriserad marknadsplats där bolagets aktier är noterade underrättas. Offentliggörandet skall anses ha skett när meddelandet har lämnats till en etablerad nyhetsbyrå och minst en rikstäckande tidning. I motion 1997/98:L20 av Agne Hansson m.fl. (c) framhålls att det i de börsnoterade bolagen oftast är en mycket liten grupp runt styrelsens ordförande som inför bolagsstämman inleder beredningsprocessen. Detta utestänger, enligt motionärernas mening, de många enskilda aktieägarna med små aktieinnehav från både insyn i processen och från möjligheterna att påverka valet i ett tidigt skede. Som brukligt är i de flesta sammanhang där styrelseval förekommer bör det enligt motionärerna också i fråga om val till styrelse i ett börsnoterat aktiebolag finnas en i lag fastlagd informations- och beredningsprocess. En sådan ordning kan, enligt vad som anförs i motionen, åstadkommas antingen genom införandet av ett lagfäst krav på att ett styrelseval i ett publikt aktiebolag skall förberedas av en valberedning eller genom att den informationsordning som rekommenderats av NBK lagfästs. Regeringen bör återkomma i frågan i syfte att säkerställa att största möjliga information och inflytande skapas i beredningsprocessen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1). Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) begär i motion 1997/98:L16 ett tillkännagivande om att en nomineringskommitté bör bereda frågan om styrelseval, i vart fall när det gäller marknadsnoterade bolag (yrkande 1). Utskottet erinrar om att flera invändningar har rests mot tanken på att införa någon form av valberedning. Det har därvid påpekats att aktiebolaget är en kapitalassociation där rösträtten i regel är knuten till kapitalinsatsen och att resultatet av ett arbete i en valberedning som inte beaktar ägar- och inflytandeförhållandena i bolaget skulle riskera att bli utan värde. Inte heller skulle en valberedning vars sammansättning och förslag endast återspeglar rådande maktförhållanden i bolaget tillföra bolaget eller enskilda aktieägare någon egentlig fördel. En annan svaghet med ett formaliserat beredningsförfarande som framförts rör tillsättandet av valberedning. En valberedning som tillsätts vid en ordinarie bolagsstämma och med uppgift att lägga fram förslag till styrelse inför nästa ordinarie bolagsstämma kan ofta finna att den, när det skall utföra sitt uppdrag, inte längre återspeglar ägarstrukturen i bolaget. Karakteristiskt för bolag vilkas aktier är föremål för handel på aktiemarknaden är nämligen att ägarstrukturen kontinuerligt förändras. Enligt vad som framgår av propositionen vill regeringen inte utesluta att inrättandet av valberedning i många fall skulle ge bättre förutsättningar för att inför ett styrelseval åstadkomma en ändamålsenlig och gentemot aktieägarna öppen urvalsprocess. Mot bakgrund av de stora svårigheter som är förenade med att utforma lämpliga regler och det förhållandet att NBK:s rekommendation i allt väsentligt tillgodoser aktieägarnas behov av öppenhet och information, anser regeringen att det för närvarande inte bör införas lagregler om att styrelsevalet alltid skall föregås av en valberedning. Skulle det emellertid visa sig att NBK:s rekommendation inte förmår tillgodose aktieägarnas intresse av öppenhet och deltagande i beslutsprocessen, är regeringen beredd att återkomma i frågan, såvitt gäller de publika aktiebolagen. Utskottet gör för sin del samma bedömning som regeringen och anser att det för närvarande inte finns anledning att införa särskilda lagregler om ett valberedningsförfarande. Enligt utskottets mening bör man nu i stället följa upp efterlevnaden och effekterna av NBK:s rekommendation och närmare studera om inte denna på ett mer ändamålsenligt sätt än lagstiftningsåtgärder kan tillgodose de syften som ligger bakom tanken på någon form av valberedningsförfarande. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1997/98:L16 yrkande 1 och 1997/98:L20 yrkande 1. Utskottet övergår därmed till att behandla ett motionsspörsmål som gäller styrelseledamöters uppdrag i flera bolag. Johan Lönnroth m.fl. (v) anför i motion 1997/98:Fi209 att det bör införas en laglig begränsning om att ingen får ha fler styrelseuppdrag än två. I motionen begärs ett tillkännagivande härom (yrkande 9). I aktiebolagslagen ställs inte upp några regler om en styrelseledamots möjligheter att samtidigt vara styrelseledamot i andra aktiebolag. En återkommande fråga i debatten har varit i vilken utsträckning det bör vara möjligt att samtidigt sitta i flera bolagsstyrelser. Enligt regeringens bedömning i förevarande proposition är det inte lämpligt att i lagen införa en begränsning av hur många styrelseuppdrag en och samma person får inneha. Även om ett aktivt styrelsearbete, framför allt i de större bolagen, kräver en så stor arbetsinsats att det inte låter sig förenas med för många andra uppdrag, kan det nämligen enligt regeringens mening endast i de enskilda fallen avgöras var gränsen går. I propositionen förordar regeringen att valet av styrelseledamöter skall föregås av information om de föreslagna kandidaternas uppdrag i andra företag. En sådan ordning ger, enligt regeringens mening, aktieägarna möjlighet att i varje enskilt fall ta ställning till om en viss kandidat har tillräckligt med tid för ett uppdrag som styrelseledamot i bolaget och om denne kan ha ett mot bolaget stridande intresse t.ex. genom att han eller hon sitter i styrelsen för ett konkurrerande företag. I propositionen föreslås att det i aktiebolagslagen tas in ett krav på att bolagsstämmans ordförande i ett publikt aktiebolag skall inhämta upplysningar från de föreslagna kandidaterna om vilka uppdrag de har i andra företag. Upplysningarna skall vidarebefordras till stämman innan valet förrättas. Den föreslagna bestämmelsen (8 kap. 7 §) syftar till att öka aktieägarnas kunskaper om den som föreslås för ett styrelseuppdrag. I första hand torde, enligt vad som anförts i propositionen, uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör vara av intresse men även uppdrag av andra slag, exempelvis konsultuppdrag, omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Huruvida ett motsvarande informationskrav bör gälla i privata aktiebolag bör enligt regeringen överlämnas till aktieägarna själva att avgöra. Enligt utskottets mening torde det inte vara möjligt att i lag fastställa hur många styrelseuppdrag en person får åta sig. Som regeringen anfört kan det endast i ett enskilt fall göras en bedömning av var gränsen skall sättas. Utskottet kan inte finna annat än att den av regeringen föreslagna ordningen är ändamålsenlig för de syften som ligger bakom motionsyrkandet, och utskottet avstyrker därför bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 9. Den av regeringen föreslagna ordningen för styrelsevalet i ett publikt aktiebolag kritiseras i två motioner. I motion 1997/98:L16 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) begärs tillkännagivande om att det redan i kallelsen till bolagsstämman bör finnas en presentation av den föreslagna styrelsen, inklusive kandidaternas andra uppdrag. En sådan presentation bör enligt motionärerna ske i alla bolag, möjligen med undantag för de allra minsta (yrkande 2). Även i motion 1997/98:L21 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs tillkännagivande om att en presentation av de föreslagna styrelseledamöternas olika uppdrag skall ske redan i kallelsen till bolagsstämman. Stämman bör inte, enligt motionärernas mening, kunna avstå från denna information (yrkande 1). Utskottet kan konstatera att regeringen, med anledning av synpunkter som framförts under remissbehandlingen av det betänkande av Aktiebolagskommittén som ligger till grund för propositionens förslag, har tagit ställning till de krav som förs fram i de båda motionerna. Enligt regeringens mening bör den förhållandevis vittgående och känsliga information som det här är fråga om inte lämnas ut förrän vid bolagsstämman, och regeringen anser att stämman bör kunna besluta om att helt eller delvis avstå från information av det aktuella slaget. Eftersom en motsvarande begränsning inte skulle vara möjlig om den skulle lämnas redan i kallelsen till bolagsstämman, bör lagregleringen enligt regeringen utformas så att informationen skall lämnas av stämmans ordförande innan styrelsevalet förrättas. Utskottet gör också i dessa frågor samma bedömningar som regeringen. Enligt utskottets mening saknas det anledning att ge denna typ av uppgifter en vidare spridning än som är motiverat av syftet med informationen, vilket får anses uppnått i och med att bolagsstämman i anslutning till styrelsevalet har tillgång till uppgifterna. Det bör vidare stå varje bolagsstämma fritt att avstå från att ta del av informationen om den finner anledning till det. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i nu behandlad del (8 kap. 7 §) och avstyrker bifall till motionerna 1997/98:L16 yrkande 2 och 1997/98:L21 yrkande 1. Styrelsernas sammansättning och arvodena till styrelseledamöter tas upp i motion 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v). I motionen begärs tillkännagivanden om att det skall vara fler anställda och kvinnor i bolagsstyrelserna (yrkande 8) och att styrelsearvodena är för höga (yrkande 10). Vad först gäller spörsmålet om kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna har utskottet samma uppfattning som motionärerna att dagens förhållanden inte är tillfredsställande. Av betänkandet (SOU 1997:135) Ledare, makt och kön, en rapport om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, framgår att andelen kvinnor bland ordinarie styrelseledamöter i börsnoterade företag utgör 3 %. Vidare framgår att ett enda av 229 börsnoterade företag har en kvinnlig verkställande direktör. Utskottet nödgas således konstatera att könsfördelningen i bolagens ledning ännu inte är i takt med utvecklingen i samhället i stort. Förhållandena ger förvisso anledning till eftertanke, men det bör enligt utskottets mening trots allt inte komma i fråga att lagstiftningsvägen tvinga fram en ändring. En ökad jämställdhet måste främjas med andra medel. Det skulle nämligen enligt utskottets mening vara oacceptabelt att göra ingrepp i ägarkollektivets, bolagsstämmans, rätt att självständigt utse sina företrädare i företagsledningen. Samma synsätt gör sig gällande även i frågan om en ökning av antalet anställda i bolagsstyrelserna och styrelsearvodenas storlek. Det måste således enligt utskottets mening ankomma på ägarna att fritt utse styrelser och bestämma deras arvoden. I sammanhanget bör vidare erinras om att utgångspunkten för de förslag som läggs fram i förevarande proposition är att främja en aktiv ägarfunktion i företagen. Som framhållits i propositionen är ägare som tar ansvar för företagens utveckling ett viktigt inslag i en fungerande marknadsekonomi. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkandena 8 och 10. Aktiebolagslagens bestämmelser om jäv för styrelsens ledamöter och för verkställande direktören innebär förbud att handlägga en fråga rörande avtal mellan honom eller henne och bolaget. En sådan ställföreträdare får inte heller handlägga en fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han eller hon i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot bolaget (8 kap. 10 §). Enligt gällande rätt utgör s.k. ställföreträdarjäv, såsom exempelvis när en person som är styrelseledamot eller verkställande direktör i två bolag deltar i behandlingen av ett avtal mellan bolagen, inte en självständig jävsgrund. Enligt regeringen gör sig skälen bakom de nuvarande jävsbestämmelserna i viss utsträckning gällande även när styrelseledamoten eller den verkställande direktören samtidigt är ställföreträdare för bolagets motpart. Även om ställföreträdaren i ett sådant fall inte har något identifierbart egenintresse som kan strida mot bolagets, finns det enligt regeringen typiskt sett en risk för att han eller hon inte tillvaratar bolagets intresse i den utsträckning som är lämpligt. Regeringen föreslår därför i propositionen att det i lagen skall föras in en uttrycklig bestämmelse om ställföreträdarjäv. Enligt förslaget skall en företrädare för ett bolag inte få handlägga frågor om avtal mellan bolaget och en tredje man som ställföreträdaren ensam eller tillsammans med någon annan får företräda. Detta skall dock inte gälla om bolaget och den tredje mannen ingår i en koncern eller i en koncernliknande företagsgrupp eller om ställföreträdaren äger samtliga aktier i bolaget. Undantaget från huvudregeln om ställföreträdarjäv skall enligt förslaget gälla även i det koncernliknande förhållande som föreligger mellan en kommun och dess bolag (8 kap. 20 §). I motion 1997/98:L16 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) vänder sig motionärerna mot att undantag från den föreslagna regeln om ställföreträdarjäv skall göras för kommunala bolag. Risken för jävssituationer måste enligt motionärerna minimeras, särskilt inom kommuner och landsting. De begär tillkännagivande om att huvudregeln om ställföreträdarjäv bör gälla även för kommunala bolag (yrkande 3). Regeringen anför i propositionen att principiella skäl talar för att bestämmelsen om ställföreträdarjäv bör omfatta alla de situationer då en ställföreträdare för ett bolag samtidigt är ställföreträdare för bolagets motpart. Dock skulle en undantagslös regel enligt regeringen komma att medföra stora svårigheter för många bolag. Detta gäller framför allt när bolaget och dess motpart ingår i en koncern. Men också det förhållandet att ledamöter i kommunala nämnder ofta har engagemang som styrelseledamöter i kommunens företag innebär att det skulle leda till praktiska problem för de kommunala bolagen om inte dessa undantas från den föreslagna bestämmelsen om ställföreträdarjäv. Utskottet välkomnar den föreslagna regeln om ställföreträdarjäv, vilken innebär en betydelsefull skärpning av aktiebolagslagens nuvarande jävs- bestämmelser. Enligt utskottets mening vore det i och för sig önskvärt med en bestämmelse som omfattar alla de situationer när en ställföreträdare för ett bolag samtidigt är ställföreträdare för bolagets motpart. En sådan undantagslös bestämmelse skulle emellertid medföra en mängd praktiska komplikationer i koncernförhållanden och i det koncernliknande förhållande som föreligger mellan en kommun och dess bolag. Den av regeringen föreslagna undantagsregeln är motiverad av praktiska skäl och kan, enligt utskottets mening, helt enkelt inte undvaras. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del (8 kap. 20 §) och avstyrker bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 3. En annan jävsfråga tas upp i motion 1997/98:L20 av Agne Hansson m.fl. (c). Motionärerna anser att reglerna för en styrelses beslutsförhet bör göras tydligare i lagen. Enligt motionärerna kan en styrelse i vissa fall råka in i en återvändsgränd om en majoritet av styrelseledamöterna råkar vara jäviga i ett ärende som skall behandlas, t.ex. beslut om förslag till utdelning. Styrelsen är då förhindrad av lagen att fatta beslut, och det bör i en sådan situation öppnas en möjlighet för styrelsen att hänskjuta en fråga för beslut direkt av bolagsstämman för den händelse styrelsen inte är beslutsför. Motionärerna anser att regeringen bör överväga frågan och återkomma till riksdagen med förslag till en lagändring i enlighet med vad som anförts (yrkande 4). De i propositionen förslagna reglerna om styrelsens beslutsförhet (8 kap. 18 §) innebär att styrelsen är beslutsför, om mer än hälften av antalet styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i bolagsordningen är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutsför skall styrelseledamöter som är jäviga anses som inte närvarande. Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter dels har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Förslaget rörande majoritetskrav vid styrelsebeslut (8 kap. 19 §) innebär inga ändringar i sak i förhållande till vad som gäller i dag (jfr nuvarande 8 kap. 9 § andra stycket). Som styrelsens beslut gäller, om bolagsordningen inte föreskriver särskild röstmajoritet, den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Styrelsesuppleanter kan utses endast om bolagsordningen ger stöd för det (jfr 2 kap. 4 §). En suppleant inträder normalt i en styrelseledamots ställe vid dennes förfall. Som redovisats tidigare tar aktiebolagslagens jävsregler endast sikte på avtal där en ställföreträdare har ett egenintresse som kan vara stridande mot bolagets. På motsvarande sätt avser den av regeringen föreslagna utvidgningen av jävsreglerna beträffande s.k. ställföreträdarjäv handläggning av avtal mellan två bolag av en person som företräder båda bolagen. Det i motionen beskrivna exemplet utgör således ingen jävssituation. I sammanhanget bör vidare påpekas att beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman och att det inte är möjligt att överföra denna befogenhet på styrelsen. Å andra sidan har styrelsen rätt att hindra stämman från att dela ut mer än vad styrelsen finner lämpligt. Stämman får nämligen inte besluta utdelning av större belopp än styrelsen har föreslagit eller åtminstone godkänt (12 kap. 3 § första stycket). För det fall den enligt utskottets bedömning mycket ovanliga situationen skulle uppstå att flertalet styrelseledamöter är jäviga och det inte heller finns någon suppleant att tillgå torde det ankomma på styrelsen att få till stånd en extra stämma för utseende av nya styrelseledamöter eller, om bolagsordningen ger stöd för det, ytterligare suppleanter. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin del inte se att det föreligger något praktiskt behov av en lagändring med den inriktning som förordas i motionen. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 4. När det gäller rätten att företräda ett aktiebolag innebär gällande bestämmelser att en styrelseledamot, en verkställande direktör och en särskild firmatecknare från civilrättsliga utgångspunkter kan verka i bolaget omedelbart efter valet på bolagsstämman respektive styrelsens beslut att utse den särskilde firmatecknaren. I motion 1997/98:L16 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) begärs ett tillkännagivande om att aktiebolagets företrädare bör få civilrättslig behörighet att företräda bolaget först efter det att en registrering har skett hos Patent- och registreringsverket. Enligt motionärerna är en sådan ordning viktig och nödvändig ur rättssäkerhetssynpunkt (yrkande 4). Utskottet kan konstatera att regeringen med anledning av synpunkter som kom fram under remissbehandlingen av det betänkande av Aktiebolagskommittén som ligger till grund för propositionen även i denna del har tagit ställning i den fråga som motionärerna tar upp. Enligt regeringen kan den gällande ordningen ibland göra det svårt för en utomstående att med säkerhet avgöra vem som verkligen har rätt att företräda bolaget och särskilt allvarligt är att det kan vara svårt att i efterhand fastställa vem som vid en viss tidpunkt verkligen hade ansvaret för bolaget. Dessa problem skulle minska om lagen ändrades så att ett bolags ställföreträdare kunde agera för bolagets räkning först efter det att han eller hon har registrerats i aktiebolagsregistret, men enligt regeringen skulle en sådan ordning också kunna medföra betydande olägenheter för den stora massan av seriösa företag. Under kortare övergångstider skulle bolagen sålunda helt sakna ställföreträdare och därmed också rättshandlingsförmåga. Frågan om det skall krävas att ett bolags ställföreträdare skall vara registrerade i aktiebolagsregistret innan de kan börja verka för bolaget bör enligt regeringen utredas ytterligare innan någon slutlig ställning tas till förslaget och regeringen avser därför att ge en särskild utredningsman i uppdrag att utreda bl.a. den frågan. Med hänsyn till det av regeringen aviserade utredningsuppdraget saknas det enligt utskottet skäl till någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet. Utskottet avstyrker således bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 4.
Skadeståndsansvar, m.m. Aktiebolagslagens regler om skadeståndsansvar gentemot bolaget innebär att styrelseledamot eller verkställande direktör som vid fullgörande av sitt uppdrag skadar bolaget skall ersätta skadan (15 kap. 1 §). Ansvaret förutsätter att skadan har uppkommit genom uppsåtligt eller oaktsamt handlande från styrelseledamotens eller den verkställande direktörens sida. Styrelseledamoten och den verkställande direktören anses ha en ställning som bolagets syssloman, varav följer att de är ansvariga för att de med tillbörlig omsorg uppfyller de plikter som får anses följa av deras ställning i bolaget. I motion 1997/98:L16 hävdar Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) att styrelsens skadeståndsansvar är otillräckligt och bör skärpas. Utformningen i detalj bör anstå i avvaktan på ett kommande direktiv från EU. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 5). Med anledning av motionen vill utskottet upplysa att EG-kommissionens förslag till ett femte bolagsdirektiv innehåller bestämmelser om kollektivt ansvar för organledamöter. Ansvaret för ledamöterna av ledningsorganet och tillsynsorganet, som är ett oaktsamhetsansvar, är obegränsat och åvilar solidariskt varje ledamot av bolagsorganet. En ledamot kan dock undgå ansvar, om han visar att någon försummelse inte kan tillräknas honom personligen. Bestämmelserna om kollektivt ansvar och omvänd bevisbörda gäller även när bolagsorganets uppgifter har fördelats på dess enskilda ledamöter. Regeringen har med anledning av remissynpunkter övervägt om det finns skäl att ändra och skärpa skadeståndsansvaret för styrelseledamöterna och verkställande direktören och därvid funnit att de gällande bestämmelserna är ändamålsenliga. I propositionen anför regeringen i frågan bl.a. att man måste komma ihåg att aktiebolagen verkar i en marknadsekonomi och att all affärsverksamhet innebär ett visst mått av risktagande. Härtill kommer att även omsorgsfullt övervägda affärsbeslut kan visa sig bli förlustbringande. Skadeståndsreglerna bör enligt vad regeringen framhåller inte utformas så att de inte ger möjlighet att ta de affärsmässiga risker som i det enskilda fallet är motiverade. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det inte finns skäl att frångå de principiella utgångspunkterna i gällande rätt beträffande skadeståndsansvaret, nämligen att det förutsätter i vart fall oaktsamhet. Lagtexten måste, anför regeringen, med nödvändighet vara allmänt avfattad med hänsyn till den mängd olika situationer som den är avsedd att täcka. Liksom hittills får det därför överlämnas till rättstillämpningen att utifrån förhållandena i det enskilda fallet pröva om ett handlande eller en underlåtenhet att handla står i strid med de skyldigheter styrelseledamoten eller den verkställande direktören har som bolagets syssloman. Bestämmelserna om bl.a. styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar föreslås intagna i 15 kap. 1 §. När det gäller EG:s förslag till ett femte bolagsdirektiv påpekar regeringen att tanken på att införa regler om omvänd bevisbörda tidigare har avvisats såsom främmande för svensk rättsuppfattning. Förutsättningarna för ett skadeståndsansvar mot en enskild styrelseledamot, den verkställande direktören eller revisorn har hittills varit att den enskilde kan lastas för ett visat uppsåtligt eller oaktsamt beteende. Vidare hänvisar regeringen till att modellen i förslaget till femte bolagsrättsligt direktiv nyligen har avvisats i Danmark. Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen och anser således att bestämmelserna om styrelseledamöternas och den verkställande direktörens skadeståndsansvar inte bör ändras. Det anförda innebär att utskottet inte har någon erinran mot regeringens förslag i denna del (15 kap. 1 §). Enligt utskottets mening finns det ingen anledning för riksdagen att inom ramen för förevarande lagstiftningsärende göra några uttalanden beträffande den framtida utformningen av aktiebolagslagens regler om skadeståndsansvar med anledning av ett kontroversiellt förslag till EG-direktiv. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 5. Frågor som gäller aktieägarnas ansvar tas upp i motion 1997/98:L21 av Yvonne Ruwaida (mp). I motionen efterlyses ett aktivt utövande av ägaransvaret. Motionären anför att ett ökat ansvar för de stora aktieägarna innebär ett ökat tryck för företagsledningen så att den håller sig innanför de lagar som finns. Frågan om de större aktieägarnas ansvar för bolagens agerande är enligt motionären dåligt belyst och regeringen bör därför tillsätta en utredning för att belysa denna fråga. Utredningen bör utgå från ett större personligt ansvar i näringslivet och undersöka huruvida system kan utvecklas som medför att större aktieägare tvingas till ansvar för företagens verksamhet. Motionären begär ett riksdagens tillkännagivande med denna innebörd (yrkande 2). När det gäller förslag till lagändringar med den inriktning som motionären förordar - att ägaransvaret skall vidgas och t.o.m. innefatta ett rent personligt ansvar för bolagsledningens agerande - kan utskottet inte finna annat än att en sådan ordning måste anses stå i strid med den grundläggande idén med lagstiftningen om aktiebolag. Aktiebolagslagstiftningen bygger, alltsedan den första lagen i ämnet från år 1848, på att aktieägarens ansvar är begränsat till kapitalinsatsen. Denna princip, som har sin motsvarighet i industrivärlden i övrigt, har kommit att bli en grundläggande förutsättning för rekryteringen av riskvilligt kapital till särskilt de större företagen. Regler som innebär ett ansvar för andra personers eller organs agerande framstår dessutom som främmande för den svenska rättsordningen. Enligt utskottets mening bör det inte komma i fråga att göra ändringar som riskerar att rubba förutsättningarna för företagandet på en så viktig punkt som när det gäller kapitalanskaffningen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:L21 yrkande 2. Utskottet övergår därmed till att behandla två motioner som gäller aktiebolags miljöansvar. Maggi Mikaelsson m.fl. (v) framhåller i motion 1997/98: Jo722 att företagen måste åläggas att tillmötesgå de krav som hänsyn till miljön och bevarandet av naturresurserna kräver. Enligt motionärerna bör en utredning tillsättas i syfte att införa sådana principer i aktiebolagslagen (yrkande 1). I motion 1996/97:N270 anför Birger Schlaug m.fl. (mp) att ägandet av företag bör förenas med ett ansvar för att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt och socialt acceptabelt sätt. Reglerna för bolagsorganens - ägares, styrelsers och revisorers - ansvar bör förtydligas med hänsyn härtill. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i aktiebolagslagen med denna inriktning (yrkande 30). Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna om önskvärdheten av att företagen tar miljöansvar för sina verksamheter. Åtskillig lagstiftning har också tillkommit under senare tid med dessa syften, och riksdagen kommer innevarande vår att ta ställning till förslag om en ny miljöbalk (prop. 1997/98:45). Som en allmän utgångspunkt för lagstiftningsarbetet på miljörättens område måste gälla att lagstiftningen skall ha generell giltighet, dvs. omfatta alla verksamheter oberoende av i vilken form verksamheten bedrivs, medan associationsrättens syften måste vara att reglera olika former av samverkan för ekonomiska eller ideella syften. Det är således enligt utskottets mening av principiella skäl ett oeftergivligt krav att man håller de olika regelsystemen åtskilda. Med hänsyn härtill kan utskottet inte ställa sig bakom de tankegångar som förts fram i motionerna att man i aktiebolagslagen skall föra in generella regler som syftar till att skydda miljön. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna och 1996/97:N270 yrkande 30 och 1997/98:Jo722 yrkande 1.
Bolagsstämma, m.m. De i propositionen framlagda förslagen rörande bolagsstämman innebär att alla aktiebolag, liksom nu, skall hålla ordinarie bolagsstämma minst en gång om året och därvid behandla bl.a. frågor om fastställande av balans- och resultaträkningar. Vidare skall, liksom hittills, i bolagsordningen få bestämmas att en aktieägare för att få delta i stämman skall anmäla sig viss tid i förväg. I bolagsordningen skall det också kunna tas in föreskrifter om att en aktieägare får medföra biträde endast om detta har anmälts i förväg. Den tidpunkt då sådana anmälningar senast måste göras skall inte få sättas tidigare än femte vardagen före stämman. En aktieägare skall ha rätt att medföra två biträden till bolagsstämman. Biträdet skall ha rätt att på aktieägarens vägnar yttra sig på stämman. Rätten att medföra biträde skall även gälla för ombud. I lagtexten klargörs att bolagsstämman skall hållas på en ort i Sverige. I övrigt görs inte någon ändring i reglerna om den ort där bolagsstämman skall hållas. De föreslagna bestämmelserna om kallelse innebär att kallelse till en ordinarie bolagsstämma samt kallelse till extra bolagsstämma där fråga om ändring av bolagsordningen kommer att behandlas skall utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före stämman. Kallelse till annan extra bolagsstämma skall utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före stämman. I privata aktiebolag skall det vara möjligt att genom bestämmelser i bolagsordningen föreskriva att kallelse till en ordinarie eller extra bolagsstämma skall få utfärdas senast inom två veckor före stämman. Kallelse till bolagsstämma skall liksom hittills ske på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen. I publika aktiebolag skall kallelse ske genom annonsering i en rikstäckande dagstidning samt i Post- och Inrikes Tidningar. Kallelsen skall innehålla ett förslag till en numrerad dagordning för stämman. I kallelsen skall anges det huvudsakliga innehållet i de förslag som skall behandlas på stämman som rör frågor av inte endast mindre betydelse för bolaget. Vidare innebär regeringens förslag att årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall lämnas till revisorerna senast sex veckor före den ordinarie bolagsstämman där frågor som rör fastställande av balans- och resultaträkning skall behandlas. Revisorerna skall lämna revisionsberättelsen till bolagets styrelse senast tre veckor före stämman. Styrelsen skall hålla redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen tillgängliga för aktieägarna under minst två veckor före bolagsstämman. Liksom hittills skall beslut rörande fastställandet av balans- och resultaträkningarna samt beslut om resultatdispositioner eller ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna och den verkställande direktören skjutas upp till fortsatt stämma, om stämmomajoriteten eller en minoritet med minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det. En sådan stämma skall hållas minst fyra och högst åtta veckor efter det att begäran om fortsatt stämma framställdes. Fullmakter skall inte få samlas in på bolagets bekostnad. I lagen föreslås vidare bestämmelser om vem som skall öppna stämman och om fastställande av dagordning. Liksom hittills skall lagen reglera även hur stämmoordförande skall utses och hur röstlängden skall upprättas. I motion 1997/98:L20 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att aktiebolagslagens bestämmelser om orten för bolagsstämman leder till en koncentration till Stockholm och att detta försvårar för många små aktieägare runt om i landet att skaffa sig information och delta på en bolagsstämma. Med den nya informationstekniken bör det enligt motionärerna vara möjligt att öka engagemanget och deltagandet från en större krets av aktieägare. Lagstiftningen bör lämna öppet för olika former av breddat deltagande och inflytande vid bolagsstämmorna, i första hand i de stora publika aktiebolagen, och lagen bör utformas så att det blir möjligt att med utnyttjande av den nya tekniken hålla en bolagsstämma på flera orter och i flera lokaler samtidigt. Motionärerna yrkar att riksdagen fattar beslut om en sådan lagändring (yrkande 2). Som framgått av redovisningen ovan innebär förslaget att bolagsstämman skall hållas där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen får det dock bestämmas att den skall eller kan hållas på annan angiven ort i Sverige. Om extraordinära omständigheter kräver det, får bolagsstämman hållas på annan ort (9 kap. 10 §). Utskottet vill först peka på att regeringen med anledning av remissynpunkter har tagit ställning till den fråga som har väckts i motionen. Regeringen uttalar därvid som sin uppfattning att de nu gällande bestämmelserna om ort för bolagsstämma inte innebär något hinder mot att organisera bolagsstämman på ett sådant ändamålsenligt sätt som remissinstanserna efterlyser. Bestämmelserna syftar, anför regeringen, huvudsakligen till att säkerställa aktieägarnas möjligheter att delta i stämman och detta aktieägarnas intresse kommer snarast att främjas om stämmodeltagarna med hjälp av dagens tele- och videoteknik kan delta i stämman från annan ort. Det förhållandet att lagen utgår från att bolagsstämman skall hållas på en ort hindrar, enligt vad regeringen anför, inte att deltagande i stämman kan ske även från andra orter om detta kan ske under sådana former att exempelvis fastställandet av röstlängd och genomförandet av omröstningar kan kontrolleras på ett tillfredsställande sätt. Detta torde kräva en avancerad teknik och de närmare förutsättningarna för att hålla bolagsstämma på detta sätt är enligt regeringen därför väsentligen en teknisk fråga som inte lämpar sig för lagstiftning. Utskottet kan för sin del inte finna att de föreslagna reglerna skulle utgöra något hinder mot att bolagsstämman hålls under sådana former att deltagande kan ske inte bara i olika lokaler, utan också på flera orter. Som regeringen framhållit är det i första hand en teknisk fråga hur man skall säkerställa att stämman under sådana former kan fullgöra sina uppgifter på ett rättssäkert sätt. Utskottet kan således konstatera att en sådan ordning som motionärerna efterfrågar inte kräver några lagändringar. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte erforderlig. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens förslag i denna del (9 kap. 10 §) och avstyrker bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 2. Utskottet övergår därmed till att behandla regeringens förslag och ett motionsyrkande som gäller rätten att få ett ärende behandlat på bolagsstämman. Nuvarande regler härom innebär krav på att en skriftlig begäran skall lämnas in till styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman (9 kap. 7 §). För att den enskilde aktieägaren skall ha en reell möjlighet att påverka dagordningen på bolagsstämman bör, enligt regeringen, den tidpunkt vid vilken aktieägaren senast måste begära att ett visst ärende tas upp vara mer preciserad än vad som är fallet med nuvarande regler. Regeringen föreslår en precisering i lagen som innebär att en aktieägare alltid skall ha rätt att få ett ärende behandlat på stämman, om han eller hon skriftligen begär det hos styrelsen senast en vecka före den tidpunkt då kallelse enligt lagen tidigast får utfärdas. Då den senare tidpunkten enligt regeringens förslag skall vara sex veckor före stämman, kommer det att innebära att ärenden som anmäls till styrelsen senast sju veckor före stämman alltid måste tas upp till behandling (9 kap. 11 §). I motion 1997/98:L20 av Agne Hansson m.fl. (c) framhålls att det i de allra flesta fall är först när kallelsen skickats ut och dagordningen samt årsredovisningen kan studeras, som frågan uppkommer hos en enskild aktieägare om ytterligare ärenden skall aktualiseras. Då är det emellertid redan för sent och i praktiken är därför många små aktieägare som inte har nära och fortlöpande information om bolaget enligt motionärerna utestängda från att få ärenden upptagna på bolagsstämman. Detta moment 22 bör, enligt motionärernas mening, undanröjas i lagstiftningen, vilket kan ske genom att kallelse, årsredovisning och en preliminär dagordning skickas ut först och att en slutlig dagordning fastställs först sedan aktieägarna getts en möjlighet att komma in med ärenden som de önskar få behandlade på stämman. I motionen begärs att riksdagen fattar beslut om en sådan lagändring (yrkande 3). Utskottet finner inte skäl att förorda en ordning där kallelse och slutlig dagordning skall sändas ut vid olika tidpunkter för att ge aktieägarna möjlighet att anmäla ärenden till bolagsstämman också efter det att kallelse har utfärdats. Visserligen skulle detta i någon utsträckning stärka den enskilde aktieägarens inflytande över dagordningen men, som också regeringen framhållit, en sådan ordning innebär även risker för missbruk, t.ex. att styrelsen kompletterar kallelsen med mera känsliga ärenden först på ett sent stadium för att därigenom förhindra minoritetsaktioner. Därtill kommer att dubbla utskick skulle medföra merarbete och extra kostnader för bolagen. Sammanfattningsvis är det utskottets uppfattning att den av motionärerna förordade ordningen inte är förenad med så påtagliga fördelar att den bör genomföras. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens förslag i denna del (9 kap. 11 §) och avstyrker bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 3. Huvudregeln enligt gällande rätt är att alla aktier skall ha lika rätt i bolaget. I bolagsordningen kan dock föreskrivas att det i bolaget skall finnas aktier av olika slag. Aktierna kan skilja sig i fråga bl.a. om röstvärde. Ingen aktie får dock ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för en annan aktie (3 kap. 1 §). Röstvärdesskillnader är vanliga i svenska aktiebolag. En av Aktiebolagskommittén företagen undersökning visade att det vid årsskiftet 1993/94 förekom aktier med olika röstvärden i närmare 80 % av de svenska aktiemarknadsbolagen. Internationellt är röstvärdesskillnader inte lika allmänt förekommande. Bland EU:s medlemsstater är det i huvudsak endast de nordiska länderna som tillåter att vissa aktier har olika röstvärde. Några länder tillåter rösträttslösa aktier eller aktier med minskat röstvärde. Det inom EU utarbetade förslaget till ett femte bolagsrättsligt direktiv behandlar bl.a. frågor om aktiers röstvärde. Enligt förslaget skall varje aktieägare som huvudregel ha rösträtt i förhållande till sin kapitalandel. Den nationella lagstiftningen skall visserligen kunna avvika från den regeln genom att medge att bolag emitterar röstsvaga eller rösträttslösa preferensaktier men andelen preferensaktier skall inte kunna motsvara mer än 50 % av samtliga aktier i bolaget. I Sverige har under 1980-talet frågan om röstvärdesskillnader utretts av Röstvärdeskommittén och Ägarutredningen. Båda dessa utredningar kom till slutsatsen att ett avskaffande av systemet med röstvärdesskillnader skulle medföra nackdelar för svenskt näringsliv. Ägarutredningen föreslog därför att möjligheten att emittera aktier med olika röstvärden skulle behållas (se SOU 1986:23 s. 147 och SOU 1988:38 s. 319). I propositionen anför regeringen att bruket av aktier med olika röstvärden har en lång tradition i svensk rätt och att systemet får anses ha stora fördelar. Regeringen anser därför att det för närvarande inte finns skäl att förbjuda emission av aktier med olika röstvärde eller att inskränka rätten att emittera sådana aktier. Det kan enligt regeringen dock finnas anledning att återkomma till frågan, om det fortsatta arbetet med EG:s femte bolagsrättsliga direktiv på nytt skulle aktualisera den. I motion 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att olika röstetal på aktier bör kunna motiveras i syfte att främja långsiktigt engagemang i företagen. Sålunda borde anställda och de som innehaft aktier länge kunna ha högre röstetal än de som handlar med aktier på kort sikt. I motionen framhålls särskilt att framtidens ägarmakt i företagen bör bygga på eget arbete i företaget så att en högre rösträtt ges på aktier som innehas av dem som arbetar i företaget. Spörsmålet bör, enligt motionärernas mening, bli föremål för utredning (yrkande 4). Utskottet kan konstatera att systemet med rösträttsskillnader skapar förutsättningar för ett starkt och långsiktigt ägarengagemang även i större företag. Härigenom främjas en långsiktig inriktning av bolagets verksamhet. Att åstadkomma en ordning av det slag motionärerna efterfrågar torde i vart fall till en viss del vara möjligt redan inom ramen för gällande regler genom att bolaget företar en s.k. riktad emission av röststarka aktier. Om emellertid motionsyrkandet skall förstås så att det högre röstvärdet bör knytas till anställdas innehav och framtida förvärv av aktier i bolaget oavsett aktiernas ursprungliga röstvärde, får en sådan ordning enligt utskottets mening anses vara oförenlig med en aktiehandel. Den i motionen förordade modellen skulle nämligen få till följd att en och samma aktie skulle kunna byta röstvärde i den ena eller andra riktningen, beroende på vem köparen respektive säljaren är. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte finna skäl att förorda att en sådan utredning som begärs i motionen kommer till stånd. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 4.
Minoritetsskydd, m.m. Aktiebolagslagen innehåller ett flertal särskilda bestämmelser till skydd för aktieägarminoriteterna. Någon generell norm för hur stor en aktieägarminoritet måste vara för att kunna åberopa de särskilda reglerna finns dock inte. En aktieägarminoritet har bl.a. rätt att påkalla en extra stämma (9 kap. 6 §), att begära utdelning motsvarande hälften av vad som återstår av nettovinsten för året efter vissa avdrag (12 kap. 3 §) samt att föra talan om skadestånd till bolaget (15 kap. 5 §). I dessa fall måste minoriteten utgöras av ägare till minst en tiondel av aktierna i bolaget. I vissa fall tillerkänns även en mindre minoritet vissa särskilda rättigheter. Vid val av minoritetsrevisor är en minoritet som representerar en tredjedel av de vid bolagsstämman företrädda aktierna tillräcklig (10 kap. 1 §) och bland fusionsbestämmelserna - vilka utgör en anpassning till EG:s tredje bolagsrättsliga direktiv - finns exempel på att en minoritet på endast 5 % har tillerkänts vissa rättigheter (14 kap. 10 och 25 §§). När det gäller beslut om ändring av bolagsordningen kan en minoritet på drygt en tredjedel förhindra en sådan (9 kap. 14 §). Regeringen anser att minoritetsskyddsreglerna för närvarande inte bör ändras. Enligt regeringen saknas det nämligen tillräckligt underlag för att bedöma om den nivå som minoritetsskyddsreglerna i dag normalt anknyter till, 10 %, bör sänkas. Regeringen erinrar om att förslaget till EG:s femte bolagsrättsliga direktiv innehåller regler som anknyter till ägarminoriteter på 5 % och anför att det kan finnas anledning att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang. I motion 1997/98:L16 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) anförs att de nuvarande reglerna är otillräckliga för ett rimligt minoritetsskydd. Som regel bör det enligt motionärerna vara tillräckligt med ett aktieinnehav på 5 % för att grunda ett skydd. Ett kommande EG-direktiv bör avvaktas innan en ändring genomförs, men riksdagen bör redan nu göra ett tillkännagivande om behovet av en sådan förstärkning (yrkande 6). Utskottet anser i likhet med regeringen att det för närvarande saknas underlag för att ta ställning till om minoritetsskyddsreglerna bör ändras. Riksdagen bör därför inte ta något initiativ i frågan, och utskottet avstyrker bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 6. Det i propositionen framlagda lagförslaget rörande aktieägares fråge- och insynsrätt innebär att styrelsen och den verkställande direktören skall lämna stämman upplysningar om dels förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på dagordningen, dels förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation. I publika aktiebolag skall dock upplysningar av det senare slaget behöva lämnas endast på den stämma där årsredovisningen behandlas (9 kap. 22 §). Om styrelsen anser att en upplysning inte kan lämnas till aktieägaren utan väsentlig skada för bolaget, skall den aktieägare som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det. Styrelsen skall lämna upplysningen till bolagets revisorer, om aktieägaren begär det inom två veckor efter aktieägarens begäran om detta. Revisorerna skall avge yttrande till styrelsen rörande den aktuella upplysningen inom två veckor efter det att upplysningen har lämnats till dem (9 kap. 23 §). Liksom hittills skall i aktiebolag med högst tio aktieägare varje aktieägare ha rätt att ta del av böcker, räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet i den omfattning som behövs för att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning eller ett visst ärende som skall förekomma på bolagsstämman. Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall styrelsen och den verkställande direktören på begäran bl.a. biträda aktieägaren med den utredning som behövs för ändamålet (9 kap. 24 §). I motion 1997/98:L21 av Yvonne Ruwaida (mp) anförs att aktieägarnas insynsrätt bör förbättras, och i motionen begärs att frågan skall ses över av en utredning (yrkande 3). Utskottet finner att den föreslagna bestämmelsen om insynsrätt i fåmansbolag innebär ett viktigt minoritetsskydd. Att insynsrätten skall kunna utövas genom ombud och med stöd av biträde innebär att aktieägaren har möjlighet att få hjälp att ta del av ett ofta omfattande och komplicerade material samtidigt som det ombud eller biträde som skall representera aktieägaren på bolagsstämman får möjlighet att förbereda sig genom att ta del av handlingar. Av naturliga skäl är det inte möjligt att generellt tillämpa de generösa insynsregler som gäller i fåmansbolagen utan insynsrätten i de större bolagen måste med nödvändighet vara knuten till bolagsstämman. Enligt utskottets mening är de föreslagna reglerna om insynsrätt i aktiebolag väl avvägda för att tjäna sitt syfte. När det gäller de börsnoterade företagen finns det vidare särskilda regler om informationsplikt i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, i börsens inregistreringskontrakt samt i Finansinspektionens föreskrifter om inregistrering av fondpapper m.m. (FFFS 1995:43). Mot bakgrund av vad som sålunda anförts kan utskottet inte se att det föreligger något behov av en sådan utredning som begärs i motionen. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del (9 kap. 22-24 §§) och avstyrker bifall till motion 1997/98:L21 yrkande 3.
Revision Aktiebolagslagen innehåller regler som diskvalificerar den som på något sätt står det reviderade bolaget nära från att vara revisor i bolaget. Bestämmelserna gäller bl.a. styrelseledamot och den verkställande direktören i bolaget, den som är anställd eller på annan sätt intar en underordnad eller beroende ställning till bolaget samt den som är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll över denna. I ett koncernförhållande är den som inte kan vara revisor i moderbolaget inte heller berättigad att vara revisor i ett dotterbolag (10 kap. 4 §). Lagen ställer emellertid inte upp något hinder för den som är aktieägare i bolaget att vara revisor i detta. I propositionen sägs att aktiebolagslagens nuvarande bestämmelser om revisorsjäv är av stor vikt för att upprätthålla revisorns oberoende och de bör därför bibehållas. I ett hänseende anser regeringen dock en skärpning vara motiverad. Enligt regeringens mening kan det förhållandet att en aktieägare reviderar bolaget innebära att hans objektivitet och oberoende kan ifrågasättas, och regeringen föreslår därför ett förbud för den som äger aktier i ett bolag att vara revisor åt det bolaget (10 kap. 16 §). Frågor som gäller revisorsjäv tas upp i två motioner. I motion 1997/98:L16 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) begärs skärpta och klarare regler på detta område. Motionärerna anser att det i lagförslaget finns två svaga punkter. För det första uppkommer redovisningsjäv om en revisor skulle granska sin egen redovisning. Revision och redovisning måste skötas av olika personer. Dessa kan ingå i samma revisionsbyrå men får då inte gälla grundbokföring. För det andra, anförs i motionen, har en revisor rätt att lämna råd och förslag till förbättringar av bolagets redovisning. Däremot får revisorn inte biträda med konsulttjänster som kan rubba förtroendet för revisorn. I båda dessa fall anser motionärerna det föreligga ett stort behov av klarare och strängare regler, och de begär ett tillkännagivande med den innebörden (yrkandena 7 och 8). I motion 1997/98:L18 pekar Martin Nilsson (s) på att propositionens förslag till regler om jäv för revisorer omfattar heterosexuella sambor, men inte homosexuella sambor. Enligt motionären finns det inga rimliga skäl till att låta jävsbestämmelserna vara mer generösa för homosexuella sambor än för heterosexuella sambor. Med denna olikhet bli tillämpningen av lagstiftningen enligt vad som sägs i motionen, svårare och motionären begär att riksdagen undanröjer skillnaden. I propositionen avstår regeringen från att nu föreslå några preciseringar i de frågor som tas upp i motion 1997/98:L16. Vad först gäller redovisningsjäv hänvisar regeringen till att det kan finnas anledning att återkomma till frågan när den pågående översynen av bokföringsbestämmelserna på grundval av Redovisningskommitténs slutbetänkande (SOU 1996:157) Översyn av redovisningslagstiftningen har slutförts. Beträffande de frågor som väckts i anslutning till revisorns roll som rådgivare åt bolaget erinrar regeringen om att Revisionsbolagsutredningen har fått i uppdrag att se över bestämmelserna om vilken verksamhet som en revisor bör få ägna sig åt. Utredningen skall dessutom se över frågan i vilken utsträckning som en revisor eller annan verksam i samma byrå som revisorn eller i annat företag med vilket byrån har intressegemenskap kan lämna råd till det bolag revisorn har att granska (dir. 1996:106). Utskottet kan således konstatera att de frågor som tas upp i motion 1997/98:L16 redan är föremål för överväganden. Det finns ingen anledning för riksdagen att nu föregripa de ställningstaganden från regeringens sida som kan bli aktuella med anledning av det pågående arbetet. Utskottet avstyrker till följd härav bifall till motion 1997/98:L16 yrkandena 7 och 8. När det sedan gäller motion 1997/98:L18 finner utskottet att motionsspörsmålet är av generell karaktär. Lagändringar av det slag som aktualiseras i motionen bör därför lämpligen göras i de familjerättsliga reglerna och inte i alla de skilda författningar där ett likartat lagstiftningsbehov kan föreligga. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det i uppdraget för Kommittén för utvärdering av sambolagen m.m. ingår att lämna förslag på hur omotiverade skillnader mellan homosexuella och heterosexuella sambor lämpligen bör undanröjas (dir. 1997:75). Riksdagen bör inte föregripa resultatet av kommitténs arbete. Till följd härav avstyrker utskottet bifall också till motion 1997/98:L18. I propositionen föreslås, som en följd av innebörden av det åttonde bolagsrättsliga direktivet, det s.k. revisorsdirektivet, att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor skall kunna utses till revisor i ett aktiebolag (10 kap. 11 §). Enligt gällande rätt är det möjligt att, som ett komplement till en eller flera auktoriserade eller godkända revisorer, till revisorer utse personer utan den formella kompetens som auktorisation eller ett godkännande innebär (10 kap. 3 §). Revisorer utan formell revisorskompetens förekommer i ett par tusen bolag, framför allt i de kommunala bolagen, men även inom kooperationen, på försäkringsområdet och i vissa statliga bolag. De revisorer som utses av kommunfullmäktige är förtroendevalda och hämtas vanligen från de politiska partierna. Förekomsten av denna typ av revisorer har ansetts vara en följd av traditionerna i svenskt samhälls- och föreningsliv, där valet av revisorer i hög grad styrts av särskilda förtroendeaspekter och där kompetensbehovet är delvis annorlunda än i traditionella företag. Regeringen framhåller att denna typ av revisorer fyller en särskilt viktig uppgift i de offentligt ägda bolagen, främst de kommunala, där de utgör ett väsentligt inslag i det svenska systemet för insyn och kontroll av den offentligt bedrivna verksamheten. Om revisionen av offentligt företagande skulle avse enbart den ekonomiska sidan och i sin helhet handhas av auktoriserade och godkända revisorer, skulle det enligt regeringen kunna medföra en betydande försvagning av nuvarande insyn och revision och viktiga demokratiska värden skulle få ett sämre skydd. Mot denna bakgrund anser regeringen det vara väsentligt att lagstiftningen tillhandahåller bestämmelser som möjliggör en fortsatt granskning genom lekmän och yrkesrevisorer utan formell kompetens och föreslår att det i alla aktiebolag skall vara möjligt att utse personer med uppgift att göra en allmän granskning av bolagets verksamhet utöver den lagstadgade revisionen. Sådana personer skall benämnas lekmanna- revisorer (11 kap. 1-20 §§). Det i propositionen föreslagna begreppet lekmannarevisor kritiseras i motion 1997/98:L17 av Lennart Hedquist (m) och Ola Rask (s). Motionärerna anser att det är både felaktigt och omotiverat att införa begreppet lekmän på personer som skall inneha ett förtroendevalt uppdrag i främst kommunala bolag. De uppdrag det här handlar om är att på ägarens uppdrag utföra en allmän granskning av bolagets verksamhet utöver den lagstadgade revisionen. Vad det handlar om är enligt motionärerna det som i andra sammanhang benämns förvaltningsrevision eller effektivitetsrevision och som i första hand bedrivs i offentlig verksamhet. Att benämningen lekmannarevisor är ett oegentligt begrepp på detta uppdrag framgår bl.a. av att till denna förtroendevalda funktion också med fördel kan väljas personer som i sin yrkesutövning är just revisorer, något som inte är ovanligt beträffande förtroendevalda revisorer i kommunerna. Motionärerna begär att riksdagen beslutar att ersätta ordet lekmannarevisor med förtroenderevisor. Utskottet vill först peka på att begreppet förtroenderevisor användes i den remissbehandlade promemorian (Ds 1996:65) Förtroenderevisorer i aktiebolag, som ligger till grund för regeringens förslag i denna del. Flera remissinstanser yttrade sig i frågan och avstyrkte användningen av begreppet förtroenderevisor, bl.a. med hänvisning till förväxlingsrisken i förhållande till de ordinarie revisorerna. Regeringen har i frågan anfört att de personer som har utsetts till revisorer i bl.a. aktiebolag utan att uppfylla de formella kraven traditionellt har kallats för lekmannarevisorer. För att knyta an till denna tradition bör denna kategori av granskare enligt regeringen benämnas lekmannarevisorer. Utskottet har för sin del förståelse för de synpunkter som förts fram i motionen. Ordet ?lekman? för tankarna till en person som inte är fackman och saknar erforderliga kunskaper för sina uppgifter. Med beaktande av vad som i propositionen redovisats beträffande lekmannarevisorns uppgifter (se s. 276 och 281) anser utskottet att en sådan revisor otvivelaktigt måste ha gedigna fackkunskaper på en mängd olika områden, särskilt när det gäller aktiebolagsrätt och ekonomi. Benämningen lekmannarevisor är därför inte lyckad och kan t.o.m. leda till felaktiga slutsatser beträffande vikten av den granskning som en sådan revisor utför. Enligt utskottets mening är emellertid den i motionen föreslagna benämningen förtroenderevisor inte heller lämplig. Ordet ?förtroende? för tankarna till förtroendevalda. Benämningen förtroenderevisor kan också, såsom någon av remissinstanserna varit inne på, antyda att auktoriserade och godkända revisorer skulle sakna aktieägarnas förtroende. Även med tanke på att en lekmannarevisor skall kunna utses också i andra aktiebolag än kommunala anser utskottet också av den anledningen att begreppet förtroenderevisor inte bör komma i fråga. Enligt utskottets mening bör regeringen i det fortsatta arbetet med anledning av Aktiebolagskommitténs återstående betänkanden överväga en annan benämning på den person som skall utföra den granskning som anges i 11 kap. aktiebolagslagen. Utskottet förutsätter att sådana överväganden kommer till stånd. Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motion 1997/98:L17. En lekmannarevisor skall enligt förslaget utses av bolagsstämman eller enligt vad som följer av bestämmelser i bolagsordningen. När det gäller det kommunala området föreslår regeringen att kommunfullmäktige alltid skall utse en revisor och en lekmannarevisor i de bolag som kommunen äger (11 kap. 1 § och 3 kap. 17 § kommunallagen). I tre motioner behandlas frågor som gäller kommunala aktiebolag. I motion 1997/98:L19 framhåller Rolf Dahlberg m.fl. (m) att de kommunala bolagen snedvrider konkurrensen till nackdel för de privata företagen och också har andra nackdelar. De kommunala bolagen utgör, enligt motionärernas mening, i praktiken aktiebolag utan aktieägare med allt vad det innebär av brist på insyn från kommuninnevånarnas sida. Mot bl.a. denna bakgrund anser motionärerna att de kommunala bolagen utgör ett hot mot den kommunala demokratin. En allmän strävan bör därför, enligt vad som sägs i motionen, vara att avveckla de kommunala bolagen. Intill dess så har skett är det helt nödvändigt med insyn i de kommunala bolagens verksamhet. Motionärerna understryker att behovet av den kommunala revision som regeringen föreslår bortfaller när de kommunala bolagen har avvecklats. Vad sålunda anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 2). I motion 1996/97:L213 anför Christina Axelsson (s) att det finns många skäl som talar för att viss offentlig verksamhet bäst bedrivs i aktiebolagsform. Den nuvarande aktiebolagslagen är emellertid inte avpassad för kommunala bolag. Mot denna bakgrund är det angeläget att se över lagstiftningen för att anpassa den till verksamheten i kommunala bolag, och ett tillkännagivande yrkas härom. Även i motion 1997/98:K523 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) behandlas de rättsliga villkoren för kommunala företag. Motionärerna konstaterar att antalet sådana företag under senare år har ökat. Utvecklingen är enligt motionärerna lätt att förstå. Aktiebolagsformen är en effektiv ram för affärsdrivande verksamhet med klara ansvarsregler. För ett kommunalt aktiebolag kan emellertid, fortsätter motionärerna, vinstintresset inte vara det centrala syftet med verksamheten. I stället är målet med verksamheten i ett sådant bolag att se till att ett allmänt intresse tillgodoses. Detta motiverar att vissa särskilda krav ställs på kommunala bolag i fråga om medborgarnas insyn m.m., krav som innebär vissa restriktioner för bolagens agerande. Aktiebolagslagen är emellertid inte avpassad för dessa särskilda förutsättningar. En översyn bör därför ske av villkoren för kommunal affärsverksamhet i syfte att skapa klara och ändamålsenliga regler för företag som ägs av kommuner, och i motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan översyn. Mot bakgrund av den förhållandevis omfattande kommunala verksamhet som bedrivs i aktiebolag finns det enligt utskottets mening ett påtagligt behov av den typ av lekmannarevision som regeringen föreslår. Härigenom säkerställs att en granskning kan ske av personer som har anknytning till verksamheten och med sikte på att denna sköts ändamålsenligt och på ett sätt som står i överensstämmelse med de särskilda mål som har satts upp för verksamheten. På det sättet kan lekmannarevisorerna genom sina särskilda erfarenheter ofta tillföra bolaget värdefull kompetens som komplement till vad de examinerade revisorerna bidrar med. Vad först gäller motion 1997/98:L19 anser utskottet att det i förevarande ärende inte finns något närmare underlag för ett ställningstagande till motionsspörsmålen. Det ankommer inte heller på lagutskottet att ha synpunkter på frågan huruvida kommunal verksamhet bör drivas i aktiebolagsform. Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:L19 yrkande 2. Beträffande de två övriga motionsyrkandena kan utskottet konstatera att det förslag som regeringen lägger fram om möjligheterna till en särskild granskning genom lekmannarevisorer i första hand just är avsett att tillgodose en sådan anpassning till de speciella förhållandena i de kommunala aktiebolagen som motionärerna begär. Genom de av kommunerna utsedda lekmannarevisorerna säkerställs nämligen till stor del behovet av den insyn och kontroll av den offentligt bedriva verksamheten som gör sig starkt gällande i de kommunala bolagen. Enligt utskottet bör dock i sammanhanget noteras att förslaget i denna del inte är utformat som en anpassning till de kommunala bolagens behov, utan regeln skall vara generellt tillämplig i alla aktiebolag. Det bör nämligen, enligt utskottets mening, inte komma i fråga att införa regler som är tillämpliga endast i vissa kategorier av aktiebolag, exempelvis beroende på ägarförhållandena. Aktiebolagens intressenter måste alltid kunna förlita sig på att inte vissa bolag verkar under andra förutsättningar än huvuddelen av aktiebolagen. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom de i motionerna framförda kraven på en anpassning av aktiebolagslagens regler till de speciella behov som, enligt vad som sägs i motionerna, kan finnas i de kommunalt ägda bolagen. Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1996/97:L213 och 1997/98:K523. Beträffande revisorssuppleanter innebär regeringens förslag ingen ändring i förhållande till vad som gäller i dag. Det skall således också i framtiden vara frivilligt för bolagen att utse en sådan person. Såsom lagförslaget är utformat blir det emellertid möjligt att i bolagsordningen föreskriva att en eller flera suppleanter skall utses på annat sätt än av bolagsstämman (10 kap. 2 §). I motion 1997/98:L20 begär Agne Hansson m.fl. (c) att riksdagen skall besluta om sådan ändring i aktiebolagslagen att bolagsstämman jämte ordinarie revisorer måste utse minst en revisorssuppleant. Om en suppleant är vald undviks både onödiga förseningar och ett icke önskvärt avbrott i det löpande granskningsarbetet om den ordinarie revisorn skulle få förfall (yrkande 6). Utskottet delar motionärernas uppfattning så till vida att det i många fall framstår som ändamålsenligt att bolagsstämman utser även en revisorssuppleant. Enligt utskottet torde emellertid det praktiska behovet av en sådan säkerhetsåtgärd vara olika stort i olika typer av aktiebolag, bl.a. beroende av företagets storlek och verksamhetens omfattning. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kravet på en generell skyldighet att utse revisorssuppleant i alla bolag, utan det bör som hittills ankomma på bolagen själva att för egen del ta ställning till behovet av en revisorssuppleant. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens förslag i denna del (10 kap. 2 §) och avstyrker bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 6.
Revisors skyldighet att agera vid misstanke om brott En revisor har enligt gällande rätt inte någon skyldighet att göra anmälan till polis eller åklagare, om han eller hon misstänker att det har begåtts brott inom ramen för bolagets verksamhet. Tvärtom begränsas möjligheten till sådana initiativ av tystnadsplikten. Den innebär ett hinder mot att revisorn på eget initiativ lämnar sådana uppgifter till polis eller åklagare, om detta skulle medföra skada för bolaget. I sådana fall är revisorns enda möjlighet att reagera att anmärka på förhållandet i den ordinarie revisionsberättelsen eller i den revisionsberättelse som skall lämnas vid förtida avgång samt att löpande, genom påpekanden och erinringar, underrätta företagsledningen om sina iakttagelser. Principen om revisorns tystnadsplikt har nyligen genombrutits i fråga om finansiella företag som står under Finansinspektionens tillsyn. Genom ändringar i bl.a. bankrörelselagen (1987:617), lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och lagen (1991:981) om värdepappersrörelse har revisorer i finansiella företag ålagts en viss rapporteringsskyldighet gentemot Finansinspektionen. Ändringarna sammanhänger med det s.k. BCCI-direktivet (95/26/EG), vars syfte är att stärka tillsynsmyndigheternas befogenheter när det gäller att hindra oegentligheter i vissa finansiella företag som står under tillsyn. När det gäller bolag av annat slag än de nyss nämnda kan det enligt regeringen med fog hävdas att förhållandena inte är tillfredsställande. Påpekanden och erinringar är inte alltid verksamma medel för att åstadkomma rättelse och skydda bolaget och dess intressenter. Inte heller anmärkningar i revisionsberättelsen utgör alltid något verksamt medel att komma till rätta med oegentligheter, dels därför att revisionsberättelsen offentliggörs först långt i efterhand, dels därför att det inte förekommer någon samlad myndighetsgranskning av revisionsberättelserna. Det finns därför enligt regeringen skäl att överväga regler som ger revisorn en rätt eller rent av en skyldighet att vid misstanke om brott i bolaget vända sig till åklagare eller polis. Sådana regler låter sig, enligt vad som anförs i propositionen, förenas med revisorns roll och uppgifter i bolaget. I det sammanhanget pekar regeringen på att revisor enligt svensk aktiebolagsrätt utgör ett bolagsorgan och samtidigt en bolagets syssloman. Han verkar därmed inte bara i bolagets och aktieägarnas intresse utan hans uppgift är också att skydda utomståendes intressen, såsom kreditgivares, anställdas, andra kontraktsparters och det allmännas intresse. Det är därför enligt regeringen naturligt att de civilrättsliga reglerna kring revisionen utformas så att revisorn på ett effektivt sätt kan ingripa mot sådana oegentligheter i bolaget som riktar sig mot bolaget eller dess intressenter. Regler om en rätt eller en skyldighet att anmäla brottsmisstankar ligger enligt regeringen således väl i linje med den kontrollerande funktion som revisorn har och regeringen föreslår att en sådan skyldighet införs. Förslaget innebär att en revisor som finner att det kan antas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har gjort sig skyldig till vissa brott - främst bedrägeri-, förskingrings- och bokföringsbrott samt vissa slag av skattebrott - först skall underrätta styrelsen om detta, att han därefter skall avträda från sitt uppdrag samt göra en anmälan till åklagare. Revisorn skall dock enligt förslaget i vissa fall ha en möjlighet att underlåta en sådan anmälan, nämligen om den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar har ställts till rätta inom viss tid (10 kap. 38-40 §§). I motion 1996/97:L210 av Kia Andreasson (mp) begärs att regeringen utformar förslag till en regel om revisors skyldighet att till aktieägare, bolagsstyrelse och åklagare anmäla oegentligheter i ett bolags bokföring, liksom oegentligheter som revisorn fått kännedom om i sin verksamhet. Rolf Dahlberg m.fl. (m) förordar i motion 1997/98:L19 en ordning som innebär att revisorn bör ges en rätt, inte en skyldighet, att anmäla misstanke om brott av det slag regeringen förordar. En sådan möjlighet torde nämligen enligt motionärerna vara tillräckligt effektiv för att komma till rätta med de fall där en anmälan kan vara motiverad. Det finns nämligen anledning att befara att en skyldighet skulle undergräva förutsättningarna för att upprätthålla eller skapa ett förtroligt förhållande mellan revisorn och bolagsledningen. I motionen sägs vidare att revisorns rätt att anmäla misstanke om oegentligheter inom ramen för bolagets verksamhet inte bör påverkas av huruvida oegentligheterna har rättats till av bolagsledningen, vilket enligt regeringens förslag skulle befria revisorn från anmälningsskyldigheten. Även om regeringens syfte är att möjliggöra ett fortsatt förtroendefullt förhållande mellan revisorn och bolagsledningen så kan det enligt motionärerna inte bortses från att en sådan ordning kommer att stå i strid med grundläggande straffrättsliga principer. Vidare framstår det enligt motionärerna som främmande för en rättsstat att införa en ordning som i praktiken innebär att bolag som har ekonomiska förutsättningar att undanröja effekterna av en gärning som är eller kan vara brottslig kan undvika att revisorn gör bruk av sin anmälningsskyldighet. En sådan ordning skulle enligt vad som sägs i motionen inte bara strida mot rättsgrundsatsen om allas likhet inför lagen utan också riskera att undergräva allmänhetens förtroende för rättssystemet i stort. Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till ändring vad gäller revisors agerande vid misstanke om brott i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 1). Utskottet hälsar med tillfredsställelse förslaget om en ordning som gör det möjligt för revisorn att agera vid misstanke om brott. En regel av detta slag kan enligt utskottets mening bli ett värdefullt instrument i bl.a. kampen mot ekonomisk brottslighet. Frågan är om den föreslagna möjligheten att anmäla oegentligheter skall utformas som en rätt för revisorn i enlighet med vad som förordats i en av motionerna, eller om revisorn, såsom regeringen föreslår, skall åläggas en skyldighet att anmäla. Inför valet av alternativen finner utskottet att övervägande skäl talar för regeringens förslag. Enligt utskottet skulle nämligen en ordning där revisorn endast har rätt, men inte skyldighet, att anmäla brottsmisstankar innebära att revisorn tvingas till vanskliga avvägningar och medföra en risk för att revisorn skulle underlåta att anmäla brottsmisstankar även om en anmälan objektivt sett skulle ligga i bolagsintressenternas intresse. Till detta kommer, såsom också regeringen påpekat, att en ordning där revisorn i vissa fall är skyldig att göra en anmälan torde ha en avsevärt större preventiv effekt. Företagsledningen skulle också i det fallet sannolikt vara mindre benägen att försöka utöva påtryckning i avsikt att undvika en anmälan. Utskottet delar således regeringens bedömning att revisorns agerande vid brottsmisstanke bör utformas som en anmälningsskyldighet. När det sedan gäller de i samma motion framförda invändningarna mot möjligheten att underlåta en anmälan i de fall rättelse har skett kan utskottet i och för sig ha förståelse för att det från straffrättslig synpunkt kan framstå som tveksamt att revisorn skall kunna nöja sig med ett avhjälpande i efterhand. I sammanhanget är det därför viktigt att erinra om att reglerna kring revisorns skyldigheter, såsom också regeringen understrukit, måste utformas utifrån ett civilrättsligt synsätt, där utgångspunkten är att revisorn är bolagets syssloman och skyldig att verka både i bolagets och dess intressenters intresse. En regel om att en åtalsanmälan inte behöver göras om de skadliga effekterna av brottet har avhjälpts är en naturlig konsekvens av att revisorns uppgift primärt är av detta slag. Enligt utskottets mening ger dessutom en sådan möjlighet att underlåta anmälan bättre förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete mellan revisorn och företagsledningen. Skyldigheten att göra anmälan till åklagare bör därför enligt utskottets mening i enlighet med regeringens förslag begränsas till sådana fall då andra möjligheter att snabbt avhjälpa skador och andra för bolaget och dess intressenter menliga effekter av det misstänkta brottet inte längre står till buds. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens förslag i denna del (10 kap. 38-40 §§) och avstyrker bifall till motion 1997/98:L19 yrkande 1. Utskottets nu gjorda ställningstaganden innebär att önskemålen i motion 1996/97:L210 är tillgodosedda. I motion 1997/98:L20 av Agne Hansson m.fl. (c) sägs att det för att ytterligare stärka revisorernas skyldighet att agera vid misstanke om brott bör införas en allmän skyldighet för revisorerna att rapportera i de fall ett bolag inte i rätt tid betalar skulder av väsentlig betydelse, oavsett vilken skuld det är fråga om. Motionären begär att riksdagen skall besluta att införa en regel av denna innebörd i lagstiftningen (yrkande 5). Utskottet vill för sin del understryka att betalningsförsummelse i allmänhet står i strid mot en civilrättslig (avtalsmässig) förpliktelse och inte är en straffrättslig fråga som angår polis och åklagare. Oavsett hur den av motionärerna föreslagna anmälningsskyldigheten skulle kunna utformas, är det utskottets uppfattning att en sådan typ av agerande knappast kan anses vara förenlig med målsättningen att revisorn skall kunna verka på ett förtroendefullt sätt i rollen som en bolagets syssloman. I sammanhanget bör vidare erinras om att styrelsen genom den i propositionen föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 4 § åläggs en uttrycklig skyldighet att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation. Bestämmelsen är ett utflöde av styrelsens övergripande ansvar för förvaltningen av bolagets angelägenheter. Skyldigheten att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation skall åvila styrelsen som kollektiv. För att styrelsen skall kunna fullgöra sina skyldigheter i dessa avseenden krävs, enligt vad som anförts i propositionen, att den hela tiden håller sig underrättad om bolagets ekonomiska situation. Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 5. I motion 1997/98:L16 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) anförs att revisorns anmälan om brottsmisstanke bör göras till Patent- och registreringsverket i stället för till åklagare. Motionärerna begär ett tillkännagivande av den innebörden (yrkande 9). Utskottet kan konstatera att det i den remissbehandlade promemorian som ligger till grund för propositionens förslag i denna del föreslogs att anmälan skall göras till Patent- och registreringsverket för vidarebefordran till åklagare. Flera remissinstanser, bland dem Patent- och registreringsverket, motsatte sig en sådan ordning och förordade att anmälan skall göras direkt till åklagare. Enligt utskottets mening skulle det inte innebära några påtagliga fördelar med ett anmälningsförfarande som tar omvägen om Patent- och registreringsverket. Det saknas enligt utskottet anledning att betunga verket med uppgiften att göra någon slags straffrättslig värdering av en sådan anmälan. Detta är en uppgift som ankommer på åklagare och i sista hand domstol. Därtill kommer att en anmälan kommer åklagaren till handa först efter en viss fördröjning om den först skulle ges in till Patent- och registreringsverket, vilket innebär en risk för att egendom hinner föras bort till skada för bolaget eller dess borgenärer eller att utredningen försvåras. Enligt utskottets mening talar därför övervägande skäl för att revisorn skall göra sin anmälan direkt till åklagare. Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 9. Därmed övergår utskottet till att behandla ett motionsyrkande som gäller införande av straffbestämmelser i aktiebolagslagen. I motion 1997/98:L20 pekar Agne Hansson m.fl. (c) på att det i aktiebolagslagen saknas sanktionsmöjligheter för den händelse någon bryter mot lagen. Det finns inget strafförfarande om exempelvis bolagsstyrelsen med revisorernas goda minne förbrukar aktiekapitalet och driver företag vidare olagligt och iscensätter s.k. bekvämlighetskonkurser. Ansvarsutkrävandet förblir därför enligt motionärerna suddigt och lagstiftningen tämligen tandlös när det gäller att motverka försumlighet. Detta får till följd att många små företag, vilka ofta förekommer som underleverantörer, drabbas ekonomiskt i de fall försumlighet och olagligheter förekommer. För att värna om företagsamheten, öka ansvarstagandet och motverka försumlighet bör aktiebolagslagen också innehålla sanktionsregler. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till sådana regler. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 7). Utskottet kan konstatera att enligt 1944 års aktiebolagslag straffbelades överträdelser av åtskilliga föreskrifter i den lagen. Straffbestämmelserna fördes emellertid inte över till den nu gällande aktiebolagslagen från år 1975. Huvudskälet härtill var att reglerna tillämpades endast sällan. Därutöver ansågs straffbestämmelserna i 1944 års aktiebolagslag onödigt omfattande. Enligt vad föredragande statsrådet anförde i propositionen till gällande lag (prop. 1975:103 s. 567) borde reglerna kunna göras enklare och mera lättöverskådliga. En utgångspunkt var därvid att aktiebolagslagen inte behövde straffbestämmelser som täcktes av brottsbalkens regler. Från principiell synpunkt borde straffsanktioner användas endast om överträdelsen medförde verklig skada eller fara för samhället eller enskild och om frågan inte bättre reglerades på annat sätt, exempelvis med skadestånd eller administrativ kontroll i förening med vitesföreläggande. Vid tillämpningen av aktiebolagslagstiftningen borde sålunda, anförde statsrådet vidare, skadestånd och andra sanktionsformer, bl.a. rätten för registreringsmyndigheten att förelägga vite, i stor utsträckning kunna få samma preventiva effekt som straffbestämmelser. I förevarande proposition tar regeringen upp frågan om införande av en straffsanktion i anslutning till förslaget om en skyldighet för styrelsen att fastställa en arbetsordning. Regeringen avvisar den tanken och anför i sammanhanget som sin utgångspunkt att kriminalisering som metod för att söka hindra överträdelser av olika normer i samhället bör användas med stor försiktighet. Utskottet delar den principiella uppfattning om behovet av straffbestämmelser i aktiebolagslagen som kom till uttryck i samband med tillkomsten av den nuvarande aktiebolagslagen och vill i övrigt anlägga samma synsätt som regeringen i fråga om kriminalisering. I aktiebolagslagen bör således endast sådana förseelser mot lagen straffbeläggas som är av allvarlig art, dock utan att omfattas av brottsbalkens regler. Det slag av brottsliga förfaranden som motionärerna syftar på torde omfattas av gärningar som är kriminaliserade i brottsbalken, och utskottet kan således inte ställa sig bakom motionskravet. Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 7. I de delar av propositionen som inte särskilt har berörts, har utskottet inga erinringar mot regeringens förslag. Utskottet övergår därmed till att behandla ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden åren 1996 och 1997 som bl.a. rör redovisning.
Redovisning, m.m. Frågor som gäller redovisning av ledande befattningshavares anställningsförmåner tas upp i två motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 1996. Som en allmän bakgrund till motionsspörsmålen kan upplysas följande. Den 1 januari 1996 trädde tre nya årsredovisningslagar i kraft, nämligen årsredovisningslagen (1995:1554), som gäller för aktiebolag och vissa handelsbolag, samt lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (prop. 1995/96:10, bet. LU4, rskr. 91). Den nya lagstiftningen - som i huvudsak baserar sig på EG:s fjärde och sjunde bolagsdirektiv samt två redovisningsdirektiv på området för finansiella tjänster - skall tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 januari 1997. Av 5 kap. 19 § årsredovisningslagen framgår att förvaltningsberättelsen skall innehålla uppgifter om hur stor del av lönerna och andra ersättningar som under räkenskapsåret utgått till styrelseledamöter, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare. I 5 kap. 20 § föreskrivs att uppgifter skall lämnas om det sammanlagda beloppet av kostnader och förpliktelser som avser pensioner eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare. Skyldigheten att lämna uppgifter om pension avser såväl uppgift om de sammanlagda kostnader som uppkommit för pensioner under räkenskapsåret som uppgift om det sammanlagda kapitaliserade värdet av föreliggande pensionsförpliktelser. Upplysningskravet omfattar således både resultat- och balansräkningarna. Vad som gäller för styrelseledamöter och verkställande direktören gäller enligt 21 § i samma kapitel även tidigare styrelseledamöter och tidigare verkställande direktör. Denna reglering är bl.a. avsedd att tillmötesgå de krav som ställts i olika sammanhang på att företagen lämnar en mer detaljerad information om ledande befattningshavares anställningsförmåner och förekommande avtal om avgångsvederlag och motsvarande. I lagstiftningsärendet uttalade utskottet att det fanns goda skäl för en utvidgad upplysningsskyldighet beträffande avtal om avgångsvederlag m.m. Det var enligt utskottet i och för sig mycket tillfredsställande att börsbolagen på frivillighetens väg redan syntes ha anpassat sig till den öppnare redovisning som 1993 års rekommendation från Näringslivets Börskommitté om avgångsvederlag föreskriver. Nya regler om en vidgad upplysningsplikt var enligt utskottets mening av störst betydelse när det gäller de icke marknadsnoterade bolagen. En mer öppen redovisning i dessa bolag är, framhöll utskottet, angelägen, inte minst när det gäller förtroendet för bolagens verksamhet. Enligt utskottet tillfredsställde regeringens lagförslag i detta avseende de krav som bör ställas på en öppen redovisning av förmåner mot bakgrund av de integritets-, sekretess- och konkurrenshänsyn som gör sig gällande i sammanhanget. I motion 1996/97:A606 av Johan Lönnroth m.fl. (v) framhålls att genom en öppen redovisning ökar förtroendet för bolagen samtidigt som en allsidig granskning möjliggörs beträffande förmåner till personer i ledande ställning i bolagen. I motionen yrkas ett tillkännagivande om obligatorisk redovisning av förmåner och ersättningar (yrkande 6). Nils T Svensson (s) anför i motion 1996/97:L208 att det är angeläget att tillämpningen av kraven på en öppnare redovisning av anställningsförmåner m.m. följs upp och utvärderas samt att resultatet redovisas till riksdagen med eventuella förslag till skärpning av reglerna. I motionen begärs ett tillkännagivande med denna inriktning. Vad först gäller motion 1996/97:A606 kan utskottet inte se annat än att motionsyrkandet är tillgodosett genom den lagstadgade skyldighet om redovisning av nu aktuella förmåner som infördes genom den nya årsredovisningslagstiftningen. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 6 i förevarande motion. När det sedan gäller motion 1996/97:L208 har också utskottet noterat att det i olika sammanhang framförts kritik mot hur förevarande redovisningsbestämmelser tillämpas av vissa företag och att det därvid gjorts gällande att samtliga anställningsförmåner, avtal om avgångsvederlag m.m. till ledande befattningshavare inte redovisas på ett korrekt sätt. Mot denna bakgrund vill utskottet inte ställa sig avvisande till tanken på att en uppföljning och utvärdering kommer till stånd. I sammanhanget måste emellertid beaktas att den nya lagstiftningen ännu inte varit i kraft särskilt länge. Det finns därför enligt utskottets mening skäl att avvakta ytterligare någon tid innan en utvärdering kan anses meningsfull. Utskottet finner således för närvarande inte skäl att förorda något särskilt initiativ från riksdagens sida och avstyrker därför bifall också till motion 1996/97:L208. Utskottet övergår därmed till att behandla två motioner som tar sikte på att företagens jämställdhetssträvanden skall komma till uttryck i årsredovisningen. Carina Hägg (s) begär i motion 1997/98:L201 ett tillkännagivande om att krav bör införas att i årsredovisningen ange könsfördelningen på olika beslutsnivåer i företagen. I motion 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att redovisningslagstiftningen bör innehålla krav på redovisning av jämställdhetsarbetet (yrkande 11 delvis). Som utskottet tidigare framhållit vid behandlingen av motionsyrkanden med liknande innehåll som de nu aktuella (se bl.a. bet. 1995/96:LU4) är syftet med reglerna i den redovisningsrättsliga lagstiftningen om upprättande och offentliggörande av årsredovisning i första hand att bolagets intressenter av skilda slag skall få upplysningar som är av betydelse för bedömningen av företagets ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. I den mån det finns behov av en lagstadgad skyldighet för aktiebolag att redovisa sina jämställdhetssträvanden bör sådana bestämmelser i vart fall inte föras in i den redovisningsrättsliga eller associationsrättsliga lagstiftningen. Utskottet vill vidare framhålla att det i börsbolagens årsredovisningar regelmässigt namnges såväl styrelsen som ledande befattningshavare inom koncernledningarna. Med hänsyn till det anförda anser utskottet lika lite nu som tidigare att motionsönskemålen bör föranleda initiativ till lagstiftning om skyldighet för aktiebolag att redovisa sina jämställdhetssträvanden. Utskottet avstyrker bifall till motionerna 1997/98:L201 och 1997/98:Fi209 yrkande 11 i denna del. I motion 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) tas upp frågor som gäller företagens miljöredovisningar. I motionen yrkas att det skall införas en skyldighet för företagen att redovisa sitt miljöarbete (yrkande 11 delvis). Utskottet konstaterar att den nuvarande lagstiftningen på redovisningsområdet inte innefattar något uttryckligt krav på att miljörelaterad information skall särredovisas i årsredovisningen. Frågan om en verksamhets miljömässiga effekter på omvärlden är av sådan karaktär att de bör rapporteras i den externa redovisningen - i resultat- och balansräkningarna eller i förvaltningsberättelsen - avgörs enligt de bedömningsgrunder som gäller för företagets affärsverksamhet i övrigt, t.ex. förpliktelser som följer av olika slags avtal som företaget träffar, i verksamheten uppkommande garanti- och skadeståndsanspråk osv. Detta innebär att sedvanliga regler för intäkts- och kostnadsrapportering, såsom de grundläggande försiktighets- och realisationsprinciperna, är tillämpliga även på miljöanknutna händelser. Miljörelaterad information eller miljöredovisningar kan emellertid betraktas ur ett vidare perspektiv varvid framkommer andra syften med informationsgivningen än att på ett rättvisande sätt bedöma en verksamhets ställning och resultat. Informationen kan i sådant fall ha för avsikt att upplysa allmänheten om företagets miljöarbete i stort - oavsett om detta arbete på balansdagen har någon mätbar effekt på företagets ställning och resultat - och om de miljöskyddsåtgärder som företaget vidtagit för att begränsa verksamhetens miljöpåverkan. Miljöredovisningen kan även innehålla information om vilken miljömässig effekt företagens produkter har. En miljöredovisning av sådant slag kan - förutom att utgöra en upplysningskälla för utomstående intressenter - vara ett värdefullt hjälpmedel för företagsledningen i det interna arbetet eftersom dokumentationen i fråga kan bidra till att fästa ledningens uppmärksamhet på miljöfarliga, och därmed i längden kostnadskrävande och ineffektiva, produkter och produktionsprocesser. Utanför redovisningslagstiftningens område finns uttryckliga bestämmelser om miljörapportering. Enligt 38 b § miljöskyddslagen (1969:387) är de företag som utövar tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet skyldiga att varje år avge en rapport till länsstyrelsen eller den eller de kommunala nämnder som utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet. I miljörapporten skall de åtgärder redovisas som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultatet av dessa åtgärder. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av anläggningens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som omfattas av villkoren i ett tillståndsbeslut. Utskottet vill erinra om att riksdagen nyligen genom ändringar i årsredovisningslagstiftningen beslutat (prop. 1996/97:167, bet. JoU8, LU1y) om införande av ett särskilt upplysningskrav i förvaltningsberättelsen för sådana bolag som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen (1969:387). Upplysningskravet omfattar verksamhetens påverkan på den yttre miljön. Den närmare innebörden av upplysningskravet överlämnas till normgivande organ att fastställa inom ramen för vad som är god redovisningssed. De nya bestämmelserna gäller utöver tidigare skyldighet att förvaltningsberättelsen skall innehålla miljöanknuten information i den mån informationen är av betydelse för bedömningen av ett bolags verksamhet, ställning och resultat och dess utvecklingsmöjligheter och framtidsutsikter. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1999 och skall tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1998. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta initiativ till ytterligare lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område. I stället bör man följa hur bolagens miljöredovisningar och miljöinformation utvecklas till följd av de nya reglerna. Skulle det visa sig att nuvarande bestämmelser inte är ändamålsenliga utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 11 i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande kooptation att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 2, 2. beträffande beredning av styrelseval att riksdagen avslår motionerna 1997/98:L16 yrkande 1 och 1997/98:L20 yrkande 1, res. 1 (c, fp) 3. beträffande antalet styrelseuppdrag att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 9, 4. beträffande val av styrelse att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:L16 yrkande 2 och 1997/98:L21 yrkande 1 antar 8 kap. 7 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), res. 2 (c, fp, mp) 5. beträffande styrelsens sammansättning m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkandena 8 och 10, res. 3 (v) 6. beträffande ställföreträdarjäv att riksdagen med avslag på motion 1997/98:L16 yrkande 3 antar 8 kap. 20 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), res. 4 (m, fp, mp) 7. beträffande jäv för styrelseledamöter att riksdagen avslår motion 1997/98:L20 yrkande 4, res. 5 (c) 8. beträffande behörighet att företräda ett aktiebolag att riksdagen avslår motion 1997/98:L16 yrkande 4, res. 6 (c, fp) 9. beträffande skadeståndsansvar att riksdagen avslår motion 1997/98:L16 yrkande 5, res. 7 (c, fp, mp) 10. beträffande aktieägares ansvar att riksdagen avslår motion 1997/98:L21 yrkande 2, res. 8 (mp) 11. beträffande miljöansvar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:N270 yrkande 30 och 1997/98:Jo722 yrkande 1, res. 9 (mp) 12. beträffande bolagsstämma att riksdagen med avslag på motion 1997/98:L20 yrkande 2 antar 9 kap. 10 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
13. beträffande aktieägares initiativrätt att riksdagen med avslag på motion 1997/98:L20 yrkande 3 antar 9 kap. 11 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), res. 10 (c) 14. beträffande aktiers röstvärde att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 4, res. 11 (v) 15. beträffande minoritetsskydd att riksdagen avslår motion 1997/98:L16 yrkande 6, res. 12 (fp) 16. beträffande aktieägares insynsrätt att riksdagen med avslag på motion 1997/98:L21 yrkande 3 antar 9 kap. 22-24 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 17. beträffande revisorsjäv att riksdagen avslår motion 1997/98:L16 yrkandena 7 och 8, res. 13 (fp) 18. beträffande jäv för homosexuella sambor att riksdagen avslår motion 1997/98:L18, res. 14 (mp) 19. beträffande lekmannarevisor att riksdagen avslår motion 1997/98:L17, res. 15 (m) 20. beträffande kommunal verksamhet i aktiebolagsform att riksdagen avslår motion 1997/98:L19 yrkande 2, res. 16 (m) 21. beträffande kommunala aktiebolag att riksdagen avslår motionerna 1996/97:L213 och 1997/98:K523, 22. beträffande revisorssuppleant att riksdagen med avslag på motion 1997/98:L20 yrkande 6 antar 10 kap. 2 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), res. 17 (c) 23. beträffande revisors skyldigheter vid brottsmisstanke att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:L210 och 1997/98:L19 yrkande 1 antar 10 kap. 38-40 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), res. 18 (m) 24. beträffande betalning av skulder att riksdagen avslår motion 1997/98:L20 yrkande 5, res. 19 (c) 25. beträffande anmälningens adressat att riksdagen avslår motion 1997/98:L16 yrkande 9, res. 20 (fp) 26. beträffande straffbestämmelser att riksdagen avslår motion 1997/98:L20 yrkande 7, res. 21 (c) 27. beträffande aktiebolagslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, 28. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554), dels lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, dels lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, dels lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, dels lag om ändring i kommunallagen (1991:900), dels lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., dels lag om ändring i lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385), dels lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, dels lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, dels lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, dels lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, dels lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, dels ock lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 29. beträffande redovisning av förmåner att riksdagen avslår motion 1996/97:A606 yrkande 6, 30. beträffande uppföljning av redovisningslagstiftningen att riksdagen avslår motion 1996/97:L208, 31. beträffande redovisning av jämställdhetssträvanden att riksdagen avslår motionerna 1997/98:L201 och 1997/98:Fi209 yrkande 11 i denna del, 32. beträffande miljöredovisning att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 11 i denna del.
Stockholm den 12 maj 1998
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Eva Björne (m) och Kerstin Heinemann (fp).
Reservationer
1. Beredning av styrelseval (mom. 2) Agne Hansson (c), Birgitta Carlsson (c) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet erinrar? och på s. 9 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen att det inte är tillfredsställande att styrelsevalen förbereds inom en relativt liten krets runt styrelsens ordförande, vilket utestänger många enskilda aktieägare från insyn och påverkansmöjligheter i ett tidigt skede. En i lag fastlagd informations- och beredningsprocess skulle ge bättre förutsättningar för att åstadkomma en ändamålsenlig och gentemot aktieägarna öppen urvalsprocess. NBK:s rekommendation innebär ett steg i rätt riktning och en framkomlig väg kan vara att, såsom föreslås i en av motionerna, inarbeta rekommendationen som ett obligatoriskt moment i aktiebolagslagen. En annan lösning är att införa någon form av valberedning. Regeringen bör återkomma med ett förslag, som tillgodoser alla aktieägares intresse av största möjliga information och inflytande i beredningsprocessen. Detta bör riksdagen, med bifall till motionerna 1997/98:L16 yrkande 1 och 1997/98:L20 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande beredning av styrelseval att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:L16 yrkande 1 och 1997/98:L20 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Val av styrelse (mom. 4) Agne Hansson (c), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet gör? och på s. 11 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att information om den föreslagna styrelsens sammansättning, liksom om de föreslagna personernas övriga uppdrag bör lämnas redan i kallelsen till bolagsstämman. En sådan ordning är enligt utskottets mening en förutsättning för att i vart fall de mindre aktieägarna skall ha en rimlig möjlighet att i dessa frågor förbereda sitt ställningstagande inför bolagsstämman. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag av denna innebörd. Tills dess får den av regeringen föreslagna ordningen godtas. Detta bör riksdagen, med bifall till motionerna 1997/98:L16 yrkande 2 och 1997/98:L21 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande val av styrelse att riksdagen dels med bifall till motionerna 1997/98:L16 yrkande 2 och 1997/98:L21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar 8 kap. 7 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
3. Styrelsens sammansättning m.m. (mom. 5) Tanja Linderborg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Vad först? och slutar med ?och 10? bort ha följande lydelse: När det gäller spörsmålet om kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna har utskottet samma uppfattning som motionärerna att dagens förhållanden inte är tillfredsställande. Av betänkandet (SOU 1997:135) Ledare, makt och kön, en rapport om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, framgår att andelen kvinnor bland ordinarie styrelseledamöter i börsnoterade företag utgör 3 %. Vidare framgår att ett enda av 229 börsnoterade företag har en kvinnlig verkställande direktör. Utskottet nödgas således konstatera att könsfördelningen i bolagens ledning ligger långt efter utvecklingen i samhället i stort. Förhållandena är enligt utskottets mening i så hög grad uppseendeväckande att det finns skäl att överväga lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med den snedvridna situationen. Med fler kvinnor i styrelser och företagsledningar skulle ett mer långsiktigt ägaransvar stärkas. Detsamma gäller fler anställda i styrelserna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning. Detta bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkandena 8 och 10, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande styrelsens sammansättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkandena 8 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Ställföreträdarjäv (mom. 6) Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Yvonne Ruwaida (mp), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Eva Björne (m) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet välkomnar? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Den föreslagna regeln om ställföreträdarjäv är enligt utskottets mening välkommen och innebär en betydelsefull skärpning av aktiebolagslagens nuvarande jävsbestämmelser. Enligt utskottets mening är det emellertid önskvärt med en bestämmelse som omfattar så många som möjligt av de situationer där en ställföreträdare för ett bolag samtidigt är ställföreträdare för bolagets motpart. Enligt utskottet finns det all anledning att minimera risken för jävssituationer även inom kommuner och landsting och utskottet delar därför motionärernas uppfattning att den föreslagna regeln om ställföreträdarjäv inte bör förses med något undantag för kommunala bolag. Det får ankomma på regeringen att återkomma med erforderliga lagförslag. Detta bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ställföreträdarjäv att riksdagen dels med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar 8 kap. 20 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
5. Jäv för styrelseledamöter (mom. 7) Agne Hansson (c) och Birgitta Carlsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Som redovisats? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Aktiebolagslagens jävsregler tar, som tidigare redovisats, sikte på avtal där en ställföreträdare har ett egenintresse som kan vara stridande mot bolagets. Till följd härav torde det inte vara en särskilt vanligt förekommande situation att en bolagsstyrelse på grund av jäv är förhindrad att fatta beslut i ett ärende. Enligt utskottets mening bör dock det förhållandet att en sådan situation inte kan uteslutas föranleda att det skapas regler i aktiebolagslagen som gör det möjligt för styrelsen att i den typ av situationer som motionärerna syftar på överlämna till bolagsstämman att fatta beslut i styrelsens ställe. Regeringen bör närmare överväga frågan och återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning i linje med vad som anförts. Till följd av det anförda bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande jäv för styrelseledamöter att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Behörighet att företräda ett aktiebolag (mom. 8) Agne Hansson (c), Birgitta Carlsson (c) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Med hänsyn? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet är det angeläget att åstadkomma en ordning som innebär att rätten att civilrättsligt företräda ett aktiebolag görs beroende av att en registrering har skett hos Patent- och registreringsverket. Det av regeringen aviserade utredningsuppdraget bör därför bedrivas med inriktning på att föreslå regler för en sådan ordning. Detta bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande behörighet att företräda ett aktiebolag att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Skadeståndsansvar (mom. 9) Agne Hansson (c), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utskottet delar inte regeringens uppfattning utan anser att styrelsens skadeståndsansvar är otillräckligt och därför måste skärpas. Den närmare utformningen bör anstå i avvaktan på hur frågan kommer att lösas i ett kommande EG-direktiv. Det anförda bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande skadeståndsansvar att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Aktieägares ansvar (mom. 10) Yvonne Ruwaida (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?När det? och på s. 16 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening får tiden nu anses mogen att pröva nya vägar för att etablera en ökad kontroll över att bolagsledningen håller sig till givna spelregler. Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att på det sätt motionären anger söka utveckla system som innebär att de större aktieägarna tvingas ta ett större ansvar för företagens verksamhet. Frågan bör bli föremål för en utredning. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:L21 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande aktieägares ansvar att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Miljöansvar (mom. 11) Yvonne Ruwaida (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: I fråga om önskvärdheten av att företagen tar ett miljöansvar för sina verksamheter har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna. Visserligen har åtskillig lagstiftning tillkommit under senare år med det syftet, men för att budskapet skall få tillräcklig genomslagskraft är det enligt utskottets mening ofrånkomligt att ta in regler om miljöansvaret även i olika slag av speciallagstiftning. Tydliga och klara regler bör sålunda införas i aktiebolagslagen om bolagsorganens roller, dels när det gäller att anpassa verksamheterna till vad som krävs med hänsyn till miljön och bevarandet av naturresurserna, dels när det gäller ansvarsförhållandena. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning med denna inriktning. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 30 och med anledning av motion 1997/98:Jo722 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande miljöansvar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 30 och med anledning av motion 1997/98:Jo722 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Aktieägares initiativrätt (mom. 13) Agne Hansson (c) och Birgitta Carlsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet finner? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet skulle den av motionärerna föreslagna ordningen avsevärt kunna stärka de enskilda - särskilt de mindre - aktieägarnas möjligheter att få ett visst inflytande över vilka frågor som skall behandlas på bolagsstämman. Enligt utskottets mening är de mindre aktieägarnas inflytande i bolagen en så viktig demokratisk fråga att frågan om ett ökat inflytande över innehållet i dagordningen för bolagsstämman inte kan avfärdas under hänvisning till merarbete och vissa ökade kostnader för dubbla utskick. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i aktiebolagslagen som syftar till att kallelse och en slutlig dagordning skall sändas ut vid olika tidpunkter. I avvaktan på att en sådan lagändring kan genomföras får regeringens förslag godtas. Det anförda bör riksdagen, med anledning av motion 1997/98:L20 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande aktieägares initiativrätt att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:L20 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar 9 kap. 11 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
11. Aktiers röstvärde (mom. 14) Tanja Linderborg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet kan? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärens uppfattning att framtidens ägarinflytande i före- tagen bör bygga på eget arbete. Den naturliga vägen att etablera en sådan ordning är, som framhålls i motionen, att införa en differentiering av röstvärdet på aktier så att de aktier som innehas av den som arbetar i det egna företaget ges ett högre röstvärde. En utredning bör tillsättas, med uppgift att lägga fram förslag till regler för en sådan ordning. Detta bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande aktiers röstvärde att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Minoritetsskydd (mom. 15) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en generell förstärkning av minoritetsskyddsreglerna. Inför regeringens fortsatta arbete och med anledning av förslaget till EG:s femte bolagsrättsliga direktiv bör riksdagen redan nu, med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 6, göra ett tillkännagivande om att ett sådant behov föreligger. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande minoritetsskydd att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Revisorsjäv (mom. 17) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet kan? och slutar med ?och 8? bort ha följande lydelse: Utskottet finner, när det gäller motion 1997/98:L16, i likhet med motionärerna att det finns behov av skärpta och framför allt tydligare regler både när det gäller redovisningsjäv och i fråga om revisorns roll som rådgivare åt bolaget. Enligt utskottets mening bör regeringens kommande förslag med anledning av det pågående arbetet på området ha en sådan inriktning. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:L16 yrkandena 7 och 8 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande revisorsjäv att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L16 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Jäv för homosexuella sambor (mom. 18) Yvonne Ruwaida (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?När det? och slutar med ?motion 1997/98:L18? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1997/98:L18 att det inte finns några rimliga skäl till att låta jävsbestämmelserna vara mer generösa för homosexuella sambor än för heterosexuella sambor. Med denna olikhet blir dessutom tillämpningen av jävsreglerna svårare. Regeringen bör därför i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som undanröjer den rådande diskrepansen. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:L18 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande jäv för homosexuella sambor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Lekmannarevisor (mom. 19) Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Eva Björne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet vill? och på s. 25 slutar med ?motion 1997/98:L17? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är klart olämpligt att introducera begreppet lekmän för de revisorer som skall ha förtroendevalda uppdrag i främst de kommunala bolagen. Det finns anledning att erinra om att begreppet förtroendevalda traditionellt har använts i lagstiftningen som beteckning på de personer som av fullmäktige eller motsvarande organ har tilldelats uppdrag. Därtill kommer att begreppet lekmän är oegentligt i samband med den typ av uppdrag det här är fråga om, eftersom det till den förtroendevalda revisorsfunktionen med fördel kan väljas personer som i sin yrkesutövning just är revisorer, vilket inte torde vara helt ovanligt beträffande de förtroendevalda revisorerna i kommunerna. Till följd av det anförda bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:L17 besluta att ordet ?lekmannarevisor? i den av regeringen föreslagna lagtexten ersätts med ?förtroenderevisor?.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande lekmannarevisor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L17 beslutar att ordet ?lekmannarevisor? i olika böjningsformer i regeringens förslag till dels lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), dels lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554), dels ock lag om ändring i kommunallagen (1991:900) skall bytas ut mot ordet ?förtroenderevisor? i motsvarande böjningsformer.
16. Kommunal verksamhet i aktiebolagsform (mom. 20) Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Eva Björne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Vad först? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: När det gäller motion 1997/98:L19 delar utskottet motionärernas uppfattning att de kommunala bolagen, av skäl som anges i motionen, innebär ett hot mot den kommunala demokratin. Det är därför angeläget att det så snart som möjligt läggs upp en plan för deras avveckling. När en sådan avveckling är genomförd bortfaller behovet av de särskilda regler för den kommunala revisionen som regeringen föreslår. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med bifall till motion 1997:98:L19 yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande kommunal verksamhet i aktiebolagsform att riksdagen med bifall till motion L19 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Revisorssuppleant (mom. 22) Agne Hansson (c) och Birgitta Carlsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Utskottet kan instämma i motionärernas uppfattning att det i många fall framstår som ändamålsenligt att bolagsstämman utser även en revisorssuppleant. Åtgärden bör i normalfallet inte föranleda några extra kostnader för bolaget, eftersom arvode till en suppleant i praktiken utgår först när denne träder i den ordinarie revisorns ställe. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning av innebörd att bolagsstämman åläggs en skyldighet att jämte ordinarie revisorer också utse minst en revisorssuppleant. I avvaktan på en sådan lagändring får den av regeringen föreslagna regleringen gälla. Till följd av det anförda bör riksdagen, med anledning av motion 1997/98:L20 yrkande 6, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande revisorssuppleant att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:L20 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar 10 kap. 2 § i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
18. Revisors skyldigheter vid brottsmisstanke (mom. 23) Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Eva Björne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utskottet hälsar? och på s. 29 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens uppfattning så till vida att det finns skäl att införa en möjlighet för revisorn att agera vid misstanke om brott. Enligt utskottets mening är det emellertid tillräckligt att revisorn ges en rätt, i stället för den skyldighet som är förenad med regeringens förslag, att anmäla misstanke om vissa brott. Som motionärerna framhåller torde nämligen redan en sådan möjlighet att agera vara tillräckligt effektiv för att komma till rätta med de fall då en anmälan kan vara motiverad. Därtill kommer att det finns anledning att anta att en skyldighet att agera skulle undergräva förutsättningarna för att skapa och upprätthålla ett förtroligt förhållande mellan revisorn och bolagsledningen. Utskottet delar vidare också motionärernas uppfattning att revisorns rätt att anmäla misstanke om oegentligheter inte bör vara beroende av huruvida dessa har rättats till av bolagsledningen eller inte. Som framhålls i motionen får en sådan ordning anses stå i strid med grundläggande straffrättsliga principer. Den skulle vidare strida mot principen om allas likhet inför lagen, och därmed riskera att undergräva allmänhetens förtroende för rättssystemet i stort, eftersom den föreslagna ordningen i praktiken innebär att bolag som har ekonomiska förutsättningar att undanröja effekterna av en brottslig gärning kan undvika att revisorn gör bruk av sin anmälningsskyldighet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändring av reglerna om revisors agerande vid misstanke om brott i enlighet med det anförda. Detta bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:L19 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande revisors skyldigheter vid brottsmisstanke att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L19 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:L210 dels avslår 10 kap. 38-40 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), dels beslutar att 10 kap. 41-43 §§ skall betecknas 10 kap. 38-40 §§, dels ock med bifall till motion 1997/98:L19 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Betalning av skulder (mom. 24) Agne Hansson (c) och Birgitta Carlsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet vill? och på s. 30 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns anledning att, utöver vad regeringen föreslår, ytterligare skärpa revisorernas skyldighet att agera vid misstanke om brott. Revisorerna bör åläggas också en allmän skyldighet att rapportera när ett bolag inte i rätt tid betalar skulder av väsentlig betydelse. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring i enlighet med det sagda. Detta bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande betalning av skulder att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
20. Anmälningens adressat (mom. 25) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet kan? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att revisorn redan i dag är skyldig att anmäla till Patent- och registreringsverket att han eller hon har avträtt från sitt uppdrag och i anslutning till en sådan anmälan om förtida avträde skall lämna en särskild redogörelse till Patent- och registreringsverket angående sina iakttagelser vid den granskning som han har utfört under den del av det löpande räkenskapsår som hans uppdrag har omfattat (se 10 kap. 5 § tredje stycket aktiebolagslagen). Enligt utskottets mening framstår det därför som naturligt att denna redovisning kompletteras med den särskilda handling, i vilken revisorn redogör för sina misstankar om brott och anger de sakförhållanden som misstankarna grundas på. Patent- och registreringsverket bör åläggas en skyldighet att vidarebefordra revisorns uppgifter till vederbörlig allmän åklagare. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en lagändring med angiven innebörd. Detta bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 9, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande anmälningens adressat att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L16 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Straffbestämmelser (mom. 26) Agne Hansson (c) och Birgitta Carlsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att lagstiftningen skulle kunna göras både tydligare och mer ägnad att motverka försumlighet från bolagsorganens sida om aktiebolagslagen försågs med vissa straffbestämmelser. Ett tydligare ansvarsutkrävande skulle gagna ansvarstagandet inom bolagen och därigenom vara till fördel för företagsamheten i stort. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning med denna innebörd. Det anförda bör riksdagen, med bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande straffbestämmelser att riksdagen med bifall till motion 1997/98:L20 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Styrelseuppdrag Tanja Linderborg (v) anför: I en vänstermotion har begärts en begränsning av det antal styrelseuppdrag i bolagsstyrelser som en och samma person skall tillåtas inneha. Frågan har också vid flera tillfällen på förekommen anledning ventilerats i den allmänna debatten och jag finner det uppenbart att det inte är möjligt att samtidigt inneha mer än några enstaka styrelseuppdrag - i vart fall i större företag - om uppdragen skall kunna skötas på det sätt och med en arbetsinsats som aktieägarna och de anställda har rätt att förvänta sig. Den påfallande stora ansamlingen av styrelseuppdrag som är kännetecknande för stora delar av näringslivet bör därför motverkas med lämpliga medel. Trots denna principiella inställning har jag dock stannat för att inte följa upp hemställan i motion 1997/98:Fi209 yrkande 9 med en reservation.
2. Redovisning av jämställdhetssträvanden Tanja Linderborg (v) och Yvonne Ruwaida (mp) anför: Enligt vår mening är det angeläget att företagens jämställdhetsarbete lyfts fram i skilda sammanhang. Om företagen åläggs att i någon form öppet lämna uppgifter om vad som gjorts för att förstärka kvinnorepresentationen i styrelsen och på ledande poster, om lönefördelningen m.m., skulle dessa frågor med säkerhet drivas på ett mer målmedvetet sätt. Det är därför en viktig uppgift att finna lämpliga former för en sådan redovisning. I sammanhanget bör det uppmärksammas att den redovisningsrättsliga lagstiftningen i första hand har till syfte att ge bolagets intressenter av skilda slag den information som är av betydelse för bedömningen av företagens ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Vi är mot den bakgrunden inte övertygade om det lämpliga i att kräva en integrering av jämställdhetsfrågorna i företagens årsredovisning och har därför valt att inte följa upp hemställan i motion 1997/98:Fi209 yrkande 11 i denna del med en reservation.
3. Miljöredovisning Tanja Linderborg (v) och Yvonne Ruwaida (mp) anför: Enligt vår mening är det angeläget att sådan miljörelaterad information som har anknytning till företagens verksamhet får största möjliga spridning. Därigenom kan konsumenter och andra som förvärvar företagens produkter genom medvetna val påverka och styra företagen mot en mer miljöanpassad produktion. En del har gjorts, men mycket återstår ännu att göra för att föra ut denna typ av information. Vi anser oss dock för närvarande inte kunna förorda en skärpning av företagens skyldighet att lämna miljörelaterad information i årsredovisningen. Effekterna av den nyligen beslutade lagstiftningen bör först avvaktas. Vi kan dock inte utesluta att det kan finnas skäl att efter en tid ta upp frågan på nytt. Till följd av det anförda är vi inte beredda att följa upp hemställan i motion 1997/98:Fi209 yrkande 11 i denna del med en reservation.
Propositionens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
2 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
6 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900) 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1386) om införande av aktiebolagslagen (1975:1385)
9 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
14 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:992 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 19963 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 19974 Utskottet.............................................4 Allmän bakgrund.....................................4 Propositionens huvudsakliga innehåll................6 Styrelsen...........................................6 Skadeståndsansvar, m.m.............................14 Bolagsstämma, m.m..................................16 Minoritetsskydd, m.m...............................20 Revision...........................................22 Revisors skyldighet att agera vid misstanke om brott27 Redovisning, m.m...................................31 Hemställan.........................................35 Reservationer........................................38 1. Beredning av styrelseval (c, fp)................38 2. Val av styrelse (c, fp, mp).....................38 3. Styrelsens sammansättning m.m. (v)..............39 4. Ställföreträdarjäv (m, fp, mp)..................39 5. Jäv för styrelseledamöter (c)...................40 6. Behörighet att företräda ett aktiebolag (c, fp).40 7. Skadeståndsansvar (c, fp, mp)...................41 8. Aktieägares ansvar (mp).........................41 9. Miljöansvar (mp)................................41 10. Aktieägares initiativrätt (c)..................42 11. Aktiers röstvärde (v)..........................43 12. Minoritetsskydd (fp)...........................43 13. Revisorsjäv (fp)...............................43 14. Jäv för homosexuella sambor (mp)...............44 15. Lekmannarevisor (m)............................44 16. Kommunal verksamhet i aktiebolagsform (m)......45 17. Revisorssuppleant (c)..........................45 18. Revisors skyldigheter vid brottsmisstanke (m)..46 19. Betalning av skulder (c).......................46 20. Anmälningens adressat (fp).....................47 21. Straffbestämmelser (c).........................47 Särskilda yttranden..................................48 1. Styrelseuppdrag.................................48 2. Redovisning av jämställdhetssträvanden..........48 3. Miljöredovisning................................49 Bilaga Propositionens lagförslag.....................50