Äktenskaps- och sambofrågor
Betänkande 1992/93:LU36
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU36
Äktenskaps- och sambofrågor
Innehåll
1992/93 LU36
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet sex motioner på äktenskaps- och sambolagstiftningens områden. En motion rör frågan om makes förfoganderätt över fast egendom, och ett motionsyrkande angår behandlingen av rätt till ålderspension vid bodelning. I tre motioner, bl.a. en flerpartimotion (s, fp, c, nyd, v), framläggs önskemål om skyndsam lagstiftning om registrerat partnerskap. I en av dessa motioner -- en (v)-motion -- begärs också en utredning om rätt för homosexuella att adoptera. Slutligen behandlar en motion frågan om frivilliga samlevnadsavtal.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats en reservation (s) i fråga om registrerat partnerskap samt en meningsyttring (v) i samma fråga och i fråga om en utredning om homosexuellas rätt att adoptera.
Motionerna
1992/93:L406 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om registrerat partnerskap för homosexuella.
1992/93:L409 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om partnerskap för homosexuella enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om rätt för homosexuella att adoptera barn.
1992/93:L413 av Ines Uusmann och Berit Andnor (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av äktenskapsbalken/sambolagen.
1992/93:L414 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av möjligheterna att teckna frivilliga juridiska avtal på samlevnadsområdet utan att särskild lagstiftning skall behöva användas för varje samlevnadstyp.
1992/93:L421 av Kent Carlsson m.fl. (s, fp, c, nyd, v, -) vari yrkas att riksdagen antar de i motionen intagna förslagen till 1. lag om partnerskap, 2. lag om ändring i äktenskapsbalken, 3. lag om ändring i brottsbalken.
1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler om värdet av ålderspension vid bodelning.
Utskottet
Inledning
Den familjerättsliga lagstiftningen har under de senaste två årtiondena varit föremål för en genomgripande omarbetning. Efter en lång rad av delreformer på äktenskapsrättens område under denna tid fattade riksdagen (prop. 1986/87:1, bet. LU18) i april 1987 beslut om att giftermålsbalken (GB) skulle ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken (ÄktB). I samband därmed beslöt riksdagen också om genomförandet av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen) samt om viktiga ändringar i ärvdabalken. Vidare antog riksdagen våren 1987 lagen (1987:788) om införande av äktenskapsbalken samt annan följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. (prop. 1986/87:86, bet. LU26). Till grund för lagstiftningen låg Familjelagsakkunnigas huvudbetänkande Äktenskapsbalk (SOU 1981:85). Senare samma år infördes lagen (1987:813) om homosexuella sambor (prop. 1986/87:124, bet. LU28).
Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1988 och innebär betydelsefulla förändringar främst i fråga om förmögenhetsordningen i äktenskapet och fördelningen av makarnas egendom vid äktenskapets upplösning. Ett uttalat syfte med förändringarna har varit att åstadkomma en högre grad av ekonomisk rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad. Ändringarna i ärvdabalken syftar till att skapa möjligheter för den efterlevande maken att få ärva den avlidne makens kvarlåtenskap och därmed att kunna sitta kvar i orubbat bo. Införandet av sambolagen har i främsta rummet föranletts av behovet av att tillförsäkra den svagare parten i ett samboförhållande vissa rättigheter i fråga om det gemensamma hemmet då sammanlevnaden upphör. Avsikten har däremot inte varit att söka uppnå en med äktenskapet jämförbar reglering av samboförhållanden. Genom lagen om homosexuella sambor har sambolagen och regler i vissa andra lagar gjorts tillämpliga på homosexuella samboförhållanden.
Makars och sambors egendom
ÄktB utgår från att makar kan ha två slag av tillgångar, giftorättsgods och enskild egendom. Enligt 7 kap. 1 § ÄktB är en makes egendom giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom.
I vilka fall en makes egendom kan vara enskild anges i 7 kap. 2 § ÄktB. Främst märks det fallet att makarna genom äktenskapsförord bestämt att viss egendom skall vara enskild. Egendom som är enskild på grund av äktenskapsförord kan göras till giftorättsgods genom nytt äktenskapsförord. Vidare anges i lagrummet att egendom kan vara enskild om en make har fått den i gåva från någon annan än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda. Detsamma gäller i fråga om egendom som under sådant villkor tillfaller en make genom arv eller testamente. Vidare kan enligt lagrummet vad som trätt i stället för enskild egendom utgöra sådan egendom. Genom en nyligen beslutad ändring i paragrafen (prop. 1992/93:148, bet. LU23) är även egendom som en make förvärvar genom ett förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring, som tecknats av någon annan än den andra maken, enskild om försäkringstagaren har föreskrivit det. 7 kap. 2 § ÄktB innefattar en uttömmande reglering av de sätt på vilka egendom kan göras till den ena makens enskilda egendom, vilket innebär att enskild egendom inte kan tillskapas genom några andra rättshandlingar än de nämnda.
Frågan vilken karaktär som tillgången har får betydelse vid bodelning mellan makarna. Bodelning skall göras då äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad eller den ena makens död. Makarna har också möjlighet att -- om de är överens om det -- göra bodelning utan samband med äktenskapets upplösning. Giftorättsgods skall som huvudregel ingå i bodelningen, medan enskild egendom i princip inte skall göra det. I likhet med GB bygger ÄktB på principen att makarnas giftorättsgods vid bodelningen skall delas lika mellan dem sedan vardera maken erhållit täckning för sina skulder.
Sambolagen är tillämplig i fråga om sådana samboförhållanden i vilka en ogift man och en ogift kvinna lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Lagen innebär att när ett samboförhållande upplöses får samborna en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande. Huvudregeln är alltså även här att värdet av den gemensamma bostaden och bohaget i den skall delas lika mellan samborna. Denna huvudregel kan dock -- på samma sätt som vid bodelning mellan makar -- frångås om en likadelning skulle framstå som oskälig. För sådana sambor som önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden har en möjlighet öppnats att avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras samboförhållande.
Enligt motion L413 av Ines Uusmann och Berit Andnor (s) är det vid separation i praktiken möjligt för ena maken eller sambon att avyttra fast egendom till men vid bodelningen för den andra parten. Ett relativt enkelt sätt att komma åt ett sådant förfarande är enligt motionärerna att ändra lagstiftningen så att man hos berörd tingsrätt i lagfartsregistret kan lägga in ett totalt säljförbud för den aktuella fastigheten till dess bodelning skett.
Utskottet vill till en början erinra om att ÄktB, liksom fallet var med GB, bygger på principen att makarna i ett äktenskap är två ekonomiskt självständiga subjekt som var och en äger och disponerar över den egendom som han eller hon fört med sig in i äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet. Av hänsyn till andra makens intresse råder dock enligt ÄktB inskränkningar i vissa hänseenden i makes förfoganderätt över sin egendom.
Sålunda gäller enligt 7 kap. 5 § ÄktB som huvudregel bl.a. att en make inte utan den andra makens samtycke får avhända sig fast egendom som utgör makarnas gemensamma bostad. En make får inte heller utan den andre makens samtycke avhända sig fast egendom som inte utgör makarnas gemensamma bostad, om egendomen är giftorättsgods. I sistnämnda fall behövs dock inte samtycke om mål om äktenskapsskillnad pågår och maken förvärvat egendomen efter det att talan om äktenskapsskillnad väcktes. Bestämmelserna i 7 kap. 5 § ÄktB om fast egendom tillämpas också i fråga om tomträtt. För samboförhållanden gäller enligt 17 § sambolagen bl.a. att en sambo inte utan den andra sambons samtycke får avhända sig en bostad som, om bodelning kommer till stånd mellan samborna, skall ingå i bodelningen. Om en make eller sambo utan erforderligt samtycke eller tillstånd har avhänt sig egendomen skall domstolen på talan av denne förklara att rättshandlingen är ogiltig och att egendomen skall återgå (7 kap. 9 § ÄktB resp. 19 § sambolagen).
Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning av förvärvet (lagfart) hos inskrivningsmyndighet. Regler om lagfart finns i 20 kap. jordabalken. Enligt dessa bestämmelser skall en lagfartsansökan förklaras vilande bl.a. vid överlåtelse där överlåtaren är gift och förvärvet enligt ÄktB:s bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke (20 kap. 7 § punkt 7). Detsamma gäller vid förvärv där den som överlåter egendomen är sambo och förvärvet enligt sambolagen är beroende av den andre sambons samtycke, dock endast om en anteckning gjorts hos inskrivningsmyndigheten om en anmälan från samborna att fastigheten är gemensam bostad för dem båda (punkt 8). Vilandeförklaringen får bl.a. den konsekvensen att inteckning kan beviljas i fastigheten endast om den som har lagfart medger det. Lagfartsansökan kan beviljas först när sökanden visar att det hinder som föranlett vilandeförklaringen undanröjts.
Av reglerna om lagfart följer vidare att make eller sambo, som tillskiftats fast egendom vid bodelning, är skyldig att söka lagfart på förvärvet, när egendomen förut tillhört andra maken eller sambon.
Utöver vad nu nämnts vill utskottet också peka på att vardera maken, sedan frågan om äktenskapsskillnad anhängiggjorts, fram till bodelningen är skyldig att redovisa för förvaltningen av sin egendom och för sådan egendom som maken har haft hand om men som tillhör den andra maken (9 kap. 3 § ÄktB). Om det behövs för att skydda den ena makens rätt vid bodelning kan vidare domstol på begäran sätta den andre makens egendom (eller del av den) under särskild förvaltning (9 kap. 8 § ÄktB). Bodelningen kan också korrigeras om den ena maken inom tre år före ansökan om äktenskapsskillnad genom gåva avhänt sig giftorättsgods i inte obetydlig omfattning eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom. Korrigeringen skall göras så att man vid bodelningen beräknar den andre makens andel i boet som om det ifrågavarande giftorättsgodset alltjämt hade funnits kvar (11 kap. 4 § ÄktB). Utskottet finner, med hänvisning till den lämnade redogörelsen för gällande rätt, att några lagstiftningsåtgärder inte kan anses påkallade med anledning av de frågeställningar som aktualiseras i motion L413. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Makars pensionsrättigheter
Enligt bestämmelser i 10 kap. 3 § ÄktB har vardera maken rätt att undanta viss egendom eller rättighet från bodelning trots att egendomen eller rättigheten utgör giftorättsgods. Av lagrummets första stycke följer att exempelvis rätten till pension från den allmänna försäkringen liksom pension från arbetsgivaren skall hållas utanför bodelningen. Detsamma torde gälla en anställds rätt enligt en pensionsförsäkring som arbetsgivaren tecknat. Av andra stycket i paragrafen följer att också rätt till pension på grund av en privat försäkring som någon av makarna äger skall undantas. En förutsättning är dock att utfallande belopp skall beskattas som inkomst och att försäkringen gäller rätt till (1) ålderspension eller invalidpension, eller (2) efterlevandepension i fall då rätt till utbetalning av pension föreligger vid bodelningen. Enligt ett till paragrafen tillagt tredje stycke, som trätt i kraft den 1 januari 1990, skall rätt till nu angivet slag av pension dock helt eller delvis ingå i bodelningen om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning.
Bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB om privata pensionsförsäkringar innebär en nyhet i förhållande till äldre rätt. Enligt GB gällde att sådana försäkringar skulle ingå i bodelningen.
Enligt motion Sf216 av Margareta Viklund (kds) bör reglerna ändras så att värdet av ålderspension på grund av en privat försäkring åter skall ingå i bodelningen (yrkande 3). Den nya ordning som i detta avseende infördes genom ÄktB innebär enligt motionärerna att klyftan mellan kvinnors och mäns pensioner ökat ytterligare.
När motioner rörande behandlingen av makars pensionsförmåner vid bodelning senast prövades i riksdagen (bet. 1991/92:LU32), erinrade utskottet om att Pensionsberedningens slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension övervägdes inom Socialdepartementet. I betänkandet har beredningen tagit upp frågan om delning av pensionsrätt mellan makar inom ATP. Beredningen har därvid -- efter sammanvägning av skäl för och emot ett system med likadelning mellan makar av den ATP-rätt som de intjänat under äktenskapet -- ställt sig avvisande till ett sådant system. Vid övervägande av andra tänkbara lösningar har beredningen dock funnit att en framkomlig väg skulle vara en utvidgning av tillämpningsområdet för den jämkningsregel som införts i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB. Enligt beredningen skulle denna regel möjligen i en något modifierad form kunna utsträckas till att avse även pensionsrätt inom ATP och de kollektivavtalsreglerade tjänstepensioneringarna. Något mer konkret förslag har dock inte framlagts, utan beredningen har inskränkt sig till att framhålla vikten av att en lösning enligt det skisserade alternativet prövas i något sammanhang som är mer lämpligt än inom ramen för en utredning på den allmänna försäkringens område. Utskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande att det beredningsarbete som pågick inom regeringskansliet rörande den allmänna pensionen borde avvaktas. Med hänsyn till vad som anförts i Pensionsberedningens betänkande utgick utskottet från att behovet av eventuella änringar i ÄktB skulle komma att övervägas under detta arbete. Någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av de då aktuella motionsyrkandena var således inte påkallad, och utskottet avstyrkte följaktligen bifall till yrkandena.
Regeringen har i slutet av år 1991 tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift att utarbeta ett förslag till förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen. Arbetsgruppen, som antagit namnet Pensionsarbetsgruppen, har enligt sina direktiv (dir. 1991:102) till syfte att mot bakgrund av Pensionsberedningens slutbetänkande och de inkomna remissvaren utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Arbetsgruppen har i departementspromemorian (Ds 1992:89) Ett reformerat pensionssystem -- Bakgrund, principer och skiss redovisat den grundläggande strukturen vad gäller förmåner och avgifter i ett förändrat pensionssystem. Arbetsgruppen framhåller att vad som tas upp i promemorian enbart är preliminära ståndpunkter och att det inte rör sig om några definitiva ställningstaganden från arbetsgruppens sida.
I promemorian anförs bl.a. att det under det fortsatta arbetet får prövas om det bör införas regler i pensionssystemet som ger makar valfrihet att år för år fördela intjänad pensionsrätt lika sig emellan. Ett system som möjliggör frivillig likadelning mellan makar av pensionsrätt bör därför övervägas.
Enligt vad utskottet inhämtat beräknas Pensionsarbetsgruppen vara klar med sitt arbete i maj 1993. I enlighet med sin tidigare inställning anser utskottet att det pågående beredningsarbetet inom regeringskansliet rörande den allmänna pensionen bör avvaktas. Riksdagen bör därför inte vidta någon åtgärd med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf216 yrkande 3.
Lagstiftning om registrerat partnerskap
I Danmark gäller en lag om registrerat partnerskap. Lagen trädde i kraft den 1 oktober 1989 och innebär att två personer av samma kön kan få till stånd en registrering av ett partnerskap mellan dem. I och med registreringen har den lagstiftning som gäller för makar motsvarande tillämpning i betydelsefulla delar, bl.a. vad avser de ekonomiska rättsverkningarna av ett äktenskap. I vissa hänseenden har dock de rättsregler som gäller för makar inte gjorts tillämpliga på parterna i ett registrerat partnerskap. Det är bl.a. fallet beträffande rätten till gemensam vårdnad om barn samt i fråga om möjligheten att adoptera barn.
När frågan om införandet av en svensk motsvarighet till den danska lagen om registrerat partnerskap behandlades våren 1990 framhöll utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:LU23 att tiden kunde vara mogen för en utvärdering av i vad mån lagen om homosexuella sambor medfört de fördelar för homosexuella som det var avsikten att de nya reglerna skulle ge dem. Utvärderingen borde också innefatta en kartläggning av andra frågor som de homosexuella upplevde som ett problem. Utskottet utgick från att en sådan utvärdering skulle komma till stånd i lämpligt sammanhang. Frågan huruvida vi i Sverige skall införa regler om registrerat partnerskap efter mönster av den lagstiftning som antagits i Danmark ansåg utskottet däremot vara för tidigt väckt. Enligt utskottet var det angeläget att regeringen tog initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder rörande möjligheterna till en lagstiftning på området i nordiskt samförstånd. I avvaktan på utvecklingen i våra grannländer borde emellertid frågan om en svensk lagreglering vila. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrkte utskottet bifall till de då aktuella motionerna.
Socialstyrelsen, som har ett övergripande ansvar för samordningen av insatser för de homosexuella, tog härefter upp frågan i en skrivelse till regeringen i juni 1990 och föreslog en lagstiftning om registrerat partnerskap, byggd på den danska lagen.
Regeringen tillkallade i januari 1991 en kommitté för att dels göra en utvärdering av lagen om homosexuella sambor, dels överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Av direktiven (dir. 1991:6) till utredningen, som antagit namnet Partnerskapskommittén, framgår att en grundläggande fråga när det gäller en lagstiftning om registrerat partnerskap är vilket tillämpningsområde en sådan lagstiftning bör ha. Kommittén bör överväga om lagen bör omfatta enbart homosexuella relationer eller om den i stället bör utgå från någon form av hushållsgemenskap och i så fall vilken. Vidare konstateras i direktiven att Socialstyrelsens förslag går ut på att ett registrerat partnerskap med vissa undantag skall få samma rättsverkningar som ett äktenskap har. En viktig uppgift för kommittén blir därför att inventera äktenskapets olika rättsverkningar för att kunna bedöma vilka undantag som med en sådan utgångspunkt ter sig påkallade. Med hänsyn till önskvärdheten av nordisk rättslikhet på bl.a. familjerättens område, bör kommittén också ta del av de erfarenheter som har vunnits i Danmark och informera sig om situationen på det aktuella området i de andra nordiska länderna. Utifrån angivna utgångspunkter bör kommittén ta ställning till om en lagstiftning om registrerat partnerskap bör införas i Sverige och vilken omfattning och inriktning som den i så fall bör ha. Motioner med begäran om lagstiftning om registrerat partnerskap har härefter behandlats av utskottet såväl år 1991 som år 1992 (se bet. 1990/91:LU21 och bet. 1991/92:LU32). Utskottet har därvid ansett att resultatet av det arbete som bedrivs inom Partnerskapskommittén borde avvaktas och att riksdagen således inte genom några uttalanden i saken borde föregripa kommitténs överväganden. Utskottet avstyrkte därför bifall till de då aktuella motionerna.
I motion L406 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) anförs att en lag om registrerat partnerskap skulle lösa praktiska problem i fråga om arvsrätt, bodelning och efterlevandeskydd för homosexuella par. Motionärerna pekar på att Partnerskapskommittén haft uppenbara svårigheter att föra frågan närmare en lösning. Ett principiellt uttalande om att riksdagen önskar ett lagförslag vore därför enligt motionärerna ett värdefullt stöd för utredningsarbetet. Riksdagen bör därför hos regeringen begära ett förslag till lag om registrerat partnerskap för homosexuella.
Samma önskemål framförs i motion L409 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 1). I motionen framställs också ett yrkande om att riksdagen hos regeringen begär en utredning om rätt för homosexuella att adoptera barn (yrkande 2).
Även enligt motion L421 av Kent Carlsson m.fl. (s, fp, c, nyd, v, -) bör Partnerskapskommitténs arbete inte avvaktas. I motionen föreslås därför att ett i motionen framlagt förslag till lag om partnerskap och förslag till följdändringar i ÄktB och brottsbalken antas av riksdagen.
Enligt vad utskottet erfarit beräknas Partnerskapskommitténs arbete vara avslutat i sin helhet under innevarande år. Utskottet anser i enlighet med tidigare ställningstaganden att kommitténs överväganden inte bör föregripas genom några uttalanden i saken från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna L406, L409 yrkande 1 och L421.
Vad särskilt gäller den i motion L409 (yrkande 2) begärda utredningen om rätt för homosexuella att adoptera kan utskottet konstatera att också denna fråga ryms inom Partnerskapskommitténs uppdrag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandet.
Frivilliga samlevnadsavtal
Enligt motion L414 av Ingvar Svensson (kds) är det rimligt att människor som inte vill gifta sig kan ingå frivilliga juridiska avtal om sin samlevnad och att inte alla samlevnadsformer blir föremål för lagstiftning. Lagstiftaren bör undanröja de problem som finns för att ingå sådana avtal.
I 1987 års lagstiftningsärende angående den nya äktenskapsbalken m.m. behandlade riksdagen några med anledning av propositionen väckta motionsyrkanden som rörde den föreslagna sambolagstiftningen, vilka hade samma inriktning som den nu aktuella motionen (bet. 1986/87:18 s. 42 f.). Utskottet framhöll härvidlag i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. att det syntes råda stor oklarhet om vilka rättsverkningar som kan åstadkommas genom avtal mellan sambor och i vilken mån dessa kan bli gällande i förhållande till tredje man. Det torde emellertid stå klart att sambor inte med giltig verkan kan avtala om att gällande regler om makars egendomsförhållanden generellt skall tillämpas i fråga om sambors egendom. I avsaknad av avtal mellan samborna var man enligt utskottet hänvisad till allmänna civilrättsliga regler för tvister mellan sambor om deras gemensamma egendom och dess fördelning. I likhet med vad departementschefen framhållit i lagstiftningsärendet konstaterade utskottet att reglerna härvidlag inte gav tillräcklig ledning i den situation som uppstår vid upplösning av ett samboförhållande. Utskottet framhöll också att tillämpningen av dessa regler kunde leda till resultat som framstod som stötande inte minst med hänsyn till den ekonomiskt svagare partens intressen. På grund av det anförda och med beaktande av att avtalsvägen inte syntes vara framkomlig ansåg utskottet att det fanns ett klart behov av regler som ger lösningar på praktiska problem av juridisk art och som skyddar den svagare parten i ett samboförhållande. Utskottet tillstyrkte bifall till propositionens förslag till lagstiftning rörande sambor med viss komplettering och avstyrkte därmed bifall till de ifrågavarande motionsyrkandena. Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1992 (se bet. 1991/92:LU32, rskr. 236) begärde en utvärdering av sambolagen. Enligt vad utskottet inhämtat avses Statskontoret få i uppdrag att göra denna utvärdering. Också lagen om homosexuella sambor är -- som ovan redovisats -- föremål för utvärdering inom ramen för Partnerskapskommitténs arbete. Utskottet anser att riksdagen, i avvaktan på resultatet av dessa utvärderingar, inte bör göra några särskilda uttalanden med anledning av motion L414. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande makars och sambors egendom att riksdagen avslår motion 1992/93:L413,
2. beträffande makars pensionsrättigheter att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf216 yrkande 3,
3. beträffande registrerat partnerskap att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L406, 1992/93:L409 yrkande 1 och 1992/93:L421, res. (s)
4. beträffande utredning om homosexuellas rätt att adoptera att riksdagen avslår motion 1992/93:L409 yrkande 2, men. (v)
5. beträffande frivilliga samlevnadsavtal att riksdagen avslår motion 1992/93:L414.
Stockholm den 25 mars 1993
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Stina Eliasson (c) och Per Erik Granström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
1. Registrerat partnerskap (mom. 3)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Gunnar Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Enligt vad" och slutar med "och L421" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att nuvarande lagstiftning ger en betydande frihet åt heterosexuella par att välja den samlevnadsform som passar dem bäst. De kan sålunda antingen leva samman i ett förhållande som ger dem ett begränsat skydd enligt sambolagen eller gifta sig och därmed komma i åtnjutande av alla de rättsverkningar som följer med äktenskapet. För de par som så önskar är det också möjligt att leva i ett förhållande som står utanför sambolagen. Homosexuella par har inte motsvarande valfrihet, utan de kan välja endast mellan att leva samman med det begränsade skydd som följer av sambolagen eller att stå utanför den lagen. Som berörs i flera av motionerna kan denna brist på valfrihet för homosexuella par ses som en markering från samhällets sida. Att de homosexuella i sina parförhållanden inte kan få tillgång till de rättsverkningar som är förknippade med äktenskapet är emellertid inte bara en symbolisk fråga utan kan också medföra praktiska och juridiska problem.
På grund av det anförda delar utskottet uppfattningen i motionerna att det är angeläget att det införs en lagstiftning om registrerat partnerskap som ger homosexuella par i princip samma rättigheter och skyldigheter som gäller för gifta heterosexuella par. Som framgår av redogörelsen ovan utreds spörsmålet för närvarande av Partnerskapskommittén. I kommitténs uppdrag ingår inte bara att överväga själva principfrågan om registrerat partnerskap utan också att pröva vilka av äktenskapets rättsverkningar i olika avseenden som bör knytas till ett partnerskap. Utredningsarbetet har försenats, och enligt vad utskottet erfarit beräknas kommittén vara klar med sitt arbete först sent under innevarande år.
Med hänsyn till frågans betydelse och till den försening som drabbat utredningsarbetet anser utskottet att ett avsteg nu bör ske från den gängse ordningen att några uttalanden inte görs i en fråga under pågående utredning. Utskottet vill således som sin principiella uppfattning uttala att en lag om registrerat partnerskap bör införas. Det får sedan ankomma på kommittén att överväga de mera praktiska frågorna om vilka rättsverkningar som skall knytas till partnerskapet. Utskottet vill understryka vikten av att det återstående utredningsarbetet bedrivs skyndsamt och att regeringen så snart det kan ske för riksdagen framlägger förslag till den erforderliga lagstiftningen. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motionerna L406, L409 yrkande 1 och L421 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande registrerat partnerskap att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:L406, 1992/93:L409 yrkande 1 och 1992/93:L421 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
1. Registrerat partnerskap
Jag delar den uppfattning som förs fram av utskottets socialdemokratiska ledamöter i reservationen om registrerat partnerskap.
2. Utredning om homosexuellas rätt att adoptera
När det gäller homosexuellas rätt att adoptera anser jag i enlighet med vad som anförs i motion L409 att frågan bör bli föremål för en särskild utredning. Med hänsyn härtill borde utskottet under mom. 4 ha hemställt:
4. beträffande utredning om homosexuellas rätt att adoptera att riksdagen med bifall till motion 1992/93:L409 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.