Lagutskottets betänkande2001/02:LU8

Äktenskap, partnerskap och samboende, m.m.

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  närmare  40
motioner från den allmänna motionstiden  år 2001 som
främst    gäller    lagstiftningen   om   äktenskap,
partnerskap och samboende.
Utskottet föreslår  att  riksdagen avslår samtliga
motionsyrkanden  i  huvudsak  med   hänvisning  till
tidigare     ställningstaganden     och     pågående
lagstiftningsarbete.
Till betänkandet har fogats nio reservationer  och
nio särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Utredning om upphävande av
äktenskapsbalken
Riksdagen avslår motion 2001/02:L325 yrkande 2.

2. Äktenskapets ställning

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:L260
yrkande   1,   2001/02:L322    yrkande    1   och
2001/02:So377 yrkande 2.
Reservation 1 (kd)

3. Äktenskap för personer av samma kön och
s.k. civiläktenskap

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:L240,
2001/02:L258,    2001/02:    L287    yrkande   5,
2001/02:L326,   2001/02:L369   och   2001/02:L371
yrkande 26.
Reservation 2 (v)

4. Partnerskapsförrättningar inom
trossamfund

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:L285,
2001/02:L287  yrkande 4, 2001/02:L325  yrkande  3
och 2001/02:L371 yrkande 17.
Reservation 3 (v)

5. Förordnanden som vigsel- och
registreringsförrättare

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:L274  och
2001/02:L367 yrkande 2.
Reservation 4 (kd)

6. Ersättning till vigsel- och
registreringsförrättare

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:L220,
2001/02:L229,   2001/02:   L247  yrkande  2   och
2001/02:L253.

7. Partnerskapslagens anknytningsvillkor

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:L287
yrkande  2,  2001/02:L367 yrkandena 1 och  4  och
2001/02:L371 yrkande 15.
Reservation 5 (v, c)

8. Partnerskapsregistrering utomlands

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:L287
yrkande 3, 2001/02:L325 yrkande  4,  2001/02:L367
yrkande 3 och 2001/02:L371 yrkande 16.
Reservation 6 (v)

9. Terminologin i lagen om registrerat
partnerskap

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:L287
yrkande 1 och 2001/02:L371 yrkande 18.
Reservation 7 (v)

10. Betänketiden vid äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:L370 yrkande 3.

11. Överklagande av dom på
äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:L291.

12. Åklagares skyldighet att föra talan om
äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2001/02:L347.

13. Bodelning

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:L217,
2001/02:L249,   2001/02:    L250,   2001/02:L255,
2001/02:L264  yrkande  8, 2001/02:L290,  2001/02:
L364, 2001/02:Ju450 yrkande  33  och 2001/02:A229
yrkande 35.

14. Pensionsrättigheter vid bodelning

Riksdagen avslår motion 2001/02:L342.

15. Samäganderättslagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:L239.

16. Sambolagen

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:L204,
2001/02:L221 och 2001/02: L322 yrkande 3.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (kd)

17. Lagstiftningen om sambor av samma kön

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:L279,
2001/02:L287 yrkande 6, 2001/02:L325  yrkande  1,
2001/02:L356,    2001/02:L367   yrkande   5   och
2001/02:L371 yrkande 19.

18. Värdekommission, m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:L261,
2001/02:L324 och 2001/02: L353.

Stockholm den 24 januari 2002


På lagutskottets vägnar


Rolf Åbjörnsson


Följande ledamöter  har  deltagit  i  beslutet: Rolf
Åbjörnsson  (kd),  Marianne Carlström (s),  Christel
Anderberg   (m),   Karin    Jeppsson    (s),   Nikos
Papadopoulos  (s),  Elizabeth  Nyström  (m),  Marina
Pettersson   (s),   Christina   Nenes   (s),   Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m),  Anders  Berglöv  (s),  Viviann Gerdin (c), Ana
Maria Narti (fp), Raimo Pärssinen  (s), Petra Gardos
(m), Lena Olsson (v) och Ulf Nilsson (fp).

Ana  Maria  Narti  (fp)  har  endast  deltagit   i
besluten  under förslagspunkterna 1618. Ulf Nilsson
(fp)   har  endast   deltagit   i   besluten   under
förslagspunkterna 1 och 2.

2001/02

LU8



Inledning



I  betänkandet   behandlar   utskottet   närmare  40
motioner  från den allmänna motionstiden år  2001  i
skilda frågor  rörande  lagstiftningen om äktenskap,
partnerskap och samboende.  Motionsyrkandena  gäller
bl.a. äktenskapets ställning, äktenskap för personer
av  samma  kön,  s.k.  civiläktenskap,  vigsel-  och
registreringsförrättare,    rätten   för   utländska
medborgare   att   ingå   partnerskap   i   Sverige,
partnerskapsregistreringar  utomlands,  betänketiden
vid  äktenskapsskillnad,  bodelning  samt upphävande
och  tillämpningen av sambolagen. Ett motionsyrkande
gäller en s.k. värdekommission.

Som  en allmän bakgrund till de i ärendet aktuella
motionsyrkandena  vill  utskottet  erinra om att den
familjerättsliga lagstiftningen varit föremål för en
genomgripande    omarbetning    under   de   senaste
decennierna.  Efter  en lång rad av  delreformer  på
äktenskapsrättens område  fattade  riksdagen år 1987
beslut om att giftermålsbalken skulle  ersättas  med
en  ny balk, äktenskapsbalken (prop. 1986/87:1, bet.
LU18,  rskr.  159).  I  samband med äktenskapsbalken
antog   riksdagen   lagen  (1987:232)   om   sambors
gemensamma  hem (sambolagen)  och  senare  samma  år
lagen  (1987:813)   om  homosexuella  sambor  (prop.
1986/87:124, bet. LU28,  rskr.  350). Lagstiftningen
trädde i kraft den 1 januari 1988.
Äktenskapsbalken       innebar       betydelsfulla
förändringar,  främst  i  fråga  om fördelningen  av
makars  egendom  vid  äktenskapets  upplösning.  Ett
uttalat syfte med lagändringarna var  att åstadkomma
en  högre grad av ekonomisk rättvisa mellan  makarna
vid  äktenskapsskillnad.  I  äktenskapsbalken  finns
bestämmelser   som   innehåller   de   grundläggande
principerna om äktenskap. Där anges bl.a.  villkoren
för  äktenskapets ingående och upplösning. Äktenskap
ingås   mellan  en  kvinna  och  en  man.  Härigenom
markeras  att äktenskapet är en monogam förbindelse,
som endast  får  ingås mellan personer av olika kön.
Äktenskapsbalken innehåller  också  bestämmelser  om
vigsel.    Vidare   regleras   makarnas   ekonomiska
förhållanden,   och   i   särskilda   kapitel  finns
förhållandevis    detaljerade   regler   om   makars
skyldighet  att  bidra   till   varandras  och  till
familjens underhåll, om giftorätt och giftorättsgods
respektive  enskild egendom, om gåvor  mellan  makar
samt om bodelning.
Sambolagen   är   tillämplig  i  fråga  om  sådana
samboförhållanden i vilka  en ogift man och en ogift
kvinna  lever  tillsammans under  äktenskapsliknande
förhållanden. Lagen  var  framför  allt föranledd av
behovet av att tillförsäkra den svagare parten i ett
samboförhållande vissa rättigheter i  fråga  om  det
gemensamma  hemmet då sammanlevnaden upphör. När ett
samboförhållande    upplöses    får    samborna   en
giftorättsliknande   rätt  till  delning  av   sådan
egendom i det gemensamma  hemmet  som har anskaffats
för  gemensamt  begagnande. På socialrättens  område
har i flera lagar införts bestämmelser som knyter an
till sambobegreppet  i  sambolagen  och ger sambor i
princip samma rättigheter och skyldigheter  som äkta
makar.  Även inom andra rättsområden förekommer  det
att äktenskapsliknande  samlevnad  likabehandlas med
äktenskap.  Avsikten  med sambolagen har  dock  inte
varit att söka uppnå en  med  äktenskapet  jämförbar
reglering av samboförhållanden.
Genom  lagen om homosexuella sambor har sambolagen
och regler  i  vissa  andra lagar gjorts tillämpliga
också på homosexuella samboförhållanden.
När   det   gäller  homosexuella   parförhållanden
beslutade  riksdagen  år  1994  att  anta  ett  inom
lagutskottet utarbetat förslag till lagstiftning som
gör det möjligt  för  två  personer av samma kön att
registrera  sitt  partnerskap   (bet.  1993/94:LU28,
rskr.  414). Registreringen innebär  att  de  flesta
bestämmelser  som gäller för äktenskap blir gällande
också    för   registrerade    partnerskap.    Lagen
(1994:1117)  om  registrerat  partnerskap  trädde  i
kraft  den  1  januari  1995,  och  genom  lagen har
homosexuella  par  fått  möjlighet  att  trygga  ett
parförhållande.    Lagstiftning    om    registrerat
partnerskap  finns  också  i  bl.a.  Danmark, Norge,
Island och Nederländerna.

Utskottet  övergår  därmed  till  att  under  skilda
rubriker   behandla   de   olika   frågor   som  har
aktualiserats    i    motionerna.    Huvuddelen   av
motionsyrkandena  har  varit föremål för  fördjupade
behandlingar för mindre än ett år sedan i betänkande
2000/01:LU13. Utskottet  har  mot  den bakgrunden, i
linje  med  vad som föreslagits av Riksdagskommittén
(2000/01:RS1)   och   konstitutionsutskottet   (bet.
2000/01:KU23),   ansett   sig  i  betänkandet  kunna
redovisa  och  behandla  dessa   motioner   på   ett
förenklat sätt.

I   ärendet   har   en  uppvaktning  ägt  rum  med
företrädare   för   Riksförbundet    för    sexuellt
likaberättigande (RFSL).

Utskottets överväganden



Utredning om upphävande av
äktenskapsbalken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  ett  motionsyrkande  om  en
utredning om upphävande av äktenskapsbalken.

I motion L325 begär  Lars  Lindblad och Anna Kinberg
(båda m) ett tillkännagivande  som  går  ut  på  att
regeringen  bör  tillsätta en utredning som ser över
konsekvenserna av ett upphävande av äktenskapsbalken
och att den ersätts  med civilrättsliga avtal mellan
makarna (yrkande 2).

Utskottet kan inte ställa sig bakom de tankegångar
som  ligger  bakom  motionsyrkandet,  och  utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion L325 yrkande 2.

Äktenskapets ställning


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden  om  bl.a.  lagstiftning  som
skall stärka äktenskapet  som  samlevnadsform
bör avslås. Utskottet hänvisar till  tidigare
ställningstaganden   från   riksdagens  sida.
Jämför reservation nr 1 (kd).

Frågor om äktenskapets rättsliga  ställning  i förhållande till
sambolagstiftningen   behandlades  av  utskottet   i
samband med äktenskapsreformen  år  1987.  I sitt av
riksdagen godkända betänkande LU 1986/87:18  anförde
utskottet  bl.a. följande. Det bör vara ett mål  för
lagstiftningen   att  äktenskapet  bevaras  som  den
normala och naturliga  formen  för familjebildningar
för  det helt övervägande antalet  människor.  Genom
att ingå  äktenskap  får  makarna  tillgång till ett
regelsystem   som   tillhandahåller   lösningar   på
praktiska problem och som ger dem skydd i åtskilliga
hänseenden.  Trots  detta väljer många människor  av
olika skäl att sammanleva  utan  att ingå äktenskap.
Detta förhållande måste lagstiftaren ta hänsyn till.
Utrymme måste ges människorna att  själva forma sitt
personliga liv och bestämma vilka normer  som  skall
gälla  för  deras  familjeliv.  Samtidigt  måste det
beaktas  att en ordning där människors grundläggande
behov   och    väsentliga   intressen   blir   sämre
tillgodosedda eller  helt  åsidosatt  enbart  av den
anledningen att de inte vill ingå äktenskap inte  är
godtagbart  i  ett  modernt  samhälle. På åtskilliga
områden måste därför eftersträvas att reglerna i sak
blir enhetliga för alla sammanlevande  oberoende  av
om  samlevnaden  sker  i  äktenskap  eller inte. Vid
utformningen  av  sådana  regler  är det självfallet
angeläget  att man inte påverkar människors  val  av
samlevnadsform  så  att de förlorar på att gifta sig
eller vinner på att separera.  Det  kan  inte heller
med  fog  hävdas  att  lagstiftningen  i  vårt  land
generellt  missgynnar  äktenskapet.  Vidare  bör man
inte  skapa  så  utförliga  regler att man därigenom
åstadkommer  vad  som  skulle  kunna  betecknas  som
äktenskapsliknande system av lägre dignitet.

Tuve Skånberg (kd) förespråkar  i  motion  L260 en
lagstiftning   som   prioriterar   äktenskapet   som
samlevnadsform.     I     motionen     yrkas     ett
tillkännagivande därom (yrkande 1).
I  motion  L322  begär  Kjell  Eldensjö m.fl. (kd)
tillkännagivande om att en utredning  tillsätts  för
att  generellt  stärka familjestabiliteten med fokus
på äkenskapet som samlevnadsform (yrkande 1).
I motion So377  av  Mikael  Oscarsson  och  Stefan
Attefall  (båda kd) yrkas en översyn av vilka regler
som missgynnar familjer och äktenskap (yrkande 2).
Utskottet   har   vid  flera  tillfällen  avstyrkt
motionsyrkanden  med  samma  inriktning  som  de  nu
aktuella   och  därvid  konstaterat   att   gällande
lagstiftning  i  huvudsak  ligger  i  linje  med  de
uttalanden  som  gjordes  av  utskottet  år 1987 (se
bl.a.     bet.     1998/99:LU18,     1999/2000:LU16,
2000/01:LU13). Riksdagen har vid samtliga tillfällen
följt utskottet.
Enligt utskottets uppfattning har det  inte kommit
fram  några  omständigheter som bör föranleda  andra
ställningstaganden  från  riksdagens sida. Utskottet
förelår att riksdagen avslår motionerna L260 yrkande
1, L322 yrkande 1 och So377 yrkande 2.


Äktenskap för personer av samma kön
och s.k. civiläktenskap


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden med krav på  att  personer av
samma  kön  skall  kunna  ingå äktenskap  bör
avslås.   Riksdagen   bör  även   avslå   mo-
tionsyrkanden  om  införande   av   ett  s.k.
civiläktenskap.   Utskottet   hänvisar   till
tidigare  ställningstaganden  från riksdagens
sida. Jämför reservation nr 2 (v).

Enligt 1 kap. 1 §  äktenskapsbalken  ingås  äktenskap mellan en
kvinna  och en man. De som har ingått äktenskap  med
varandra är makar. I 1 kap. 1 § lagen (1994:1117) om
registrerat  partnerskap  sägs  att  två personer av
samma  kön kan låta registrera sitt partnerskap.  De
förklaras därefter som registrerade partner.

Bestämmelser   om   vigsel   finns   i  4  kap.  i
äktenskapsbalken. Bestämmelserna bygger på principen
om valfrihet och innebär att vigsel kan ske antingen
vid   en   kyrklig  ceremoni  eller  genom  en  s.k.
borgerlig vigsel.
Gudrun Schyman  m.fl.  (v) anser i motion L258 att
det är sakligt omotiverat  att två personer av samma
kön inte skall kunna åtnjuta  samma  rättigheter och
skyldigheter  som  två  personer  av  motsatt   kön.
Motionärerna  begär  att  regeringen lägger fram ett
förslag  till  ändringar i äktenskapsbalken  så  att
homosexuella par  likställs  med  heterosexuella par
(yrkande  2)  och  att  en  ny  civil vigselceremoni
införs som blir den enda juridiskt bindande (yrkande
1).
I  motion  L287  av  Tasso  Stafilidis  m.fl.  (v)
föreslås     ett     tillkännagivande     om     att
partnerskapslagen  rättsligt  skall  likställas  med
äktenskapsbalken (yrkande 5).
Elisebeht Markström m.fl. (s) begär  i motion L326
att  reglerna i äktenskapsbalken ändras så  att  ett
könsneutralt civiläktenskap införs.
I motion L369 yrkar Ann-Kristine Johansson (s) ett
tillkännagivande    som    innebär    en    gemensam
äktenskapslagstiftning  för samkönade och olikkönade
par.
I  motion  L240  yrkar Helena  Bargholtz  och  Ulf
Nilsson (båda fp) ett  tillkännagivande om införande
av s.k. civiläktenskap.
Tasso Stafilidis m.fl.  (v,  s, c, fp, mp) anför i
motion  L371  att  1  kap. 1 § äktenskapsbalken  bör
ändras  så  att  gifta transsexuella  personer  inte
skall  tvingas till  skilsmässa  för  att  kunna  få
ändrad könstillhörighet (yrkande 26).
Utskottet   har   vid  flera  tillfällen  tidigare
avstyrkt motionsyrkanden som innebär att personer av
samma kön skall kunna  ingå äktenskap (se bl.a. bet.
LU   1986/87:28,  1997/98:LU10,   1998/99:LU18   och
2000/2001:LU13,  se  även  prop. 1986/87:124). Också
yrkanden som innebär att den  kyrkliga vigseln skall
frånkännas   rättslig   betydelse   har    avstyrkts
tidigare, bl.a. med hänvisning till att den gällande
ordningen  torde  vara väl förankrad hos allmänheten
(se  bl.a.  bet.  1998/99:LU18,  1999/2000:LU16  och
2000/01:LU13). Riksdagen har vid samtliga tillfällen
följt utskottet.
Utskottet  anser  inte  att  det  finns  skäl  för
riksdagen  att frångå  tidigare  ställningstaganden,
och  utskottet   föreslår   att   riksdagen   avslår
motionerna  L240,  L258,  L287  yrkande  5, L326 och
L369.  I  linje  härmed  bör  riksdagen  avslå också
motion L371 yrkande 26.

Partnerskapsförrättningar inom
trossamfund


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden  om partnerskapsförrättningar
inom   trossamfund  bör   avslås.   Utskottet
hänvisar   till  tidigare  ställningstaganden
från riksdagens sida. Jämför reservation nr 3
(v).

Enligt 1 kap.  8 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap
är  lagfaren  domare   i  tingsrätt  eller  den  som
länsstyrelsen  har  förordnat   behörig   att   vara
registreringsförrättare.

Av  lagen  (1993:305)  om rätt att förrätta vigsel
inom andra trossamfund än Svenska kyrkan framgår att
annat  trossamfund  än Svenska  kyrkan  under  vissa
förutsättningar  kan  ges   tillstånd  att  förrätta
vigsel.    Frågor    om    tillstånd    prövas    av
Kammarkollegiet  efter  ansökan av samfundet.  Sedan
tillstånd har givits får Kammarkollegiet förordna en
präst  eller  någon  annan  befattningshavare   inom
samfundet att vara vigselförrättare.
I  motion  L285  begär  Helena  Zakariasén  (s) en
ändring  i  lagen  om  rätt att förrätta vigsel inom
andra trossamfund än Svenska  kyrkan samt en ändring
av äktenskapsbalken så att trossamfund  ges rätt att
förrätta registrerade partnerskap.
Ett  motsvarande yrkande framställs i motion  L325
av Lars Lindblad och Anna Kinberg (m) (yrkande 3).
I motion L287 yrkar Tasso Stafilidis m.fl. (v) ett
tillkännagivande  om  lagändringar  som  innebär att
trossamfundens  uppdrag  att förrätta vigslar  skall
sammanfalla   med   ett   uppdrag   att   registrera
partnerskap  (yrkande 4).
Tasso Stafilidis m.fl. (v,  s,  c, fp, mp) anför i
motion  L371  bl.a.  att nuvarande lagstiftning  bör
ändras så att trossamfund får möjlighet att förrätta
partnerskap om de så önskar.  I  motionen  yrkas att
detta  skall  tillkännages  för  regeringen (yrkande
17).
Utskottet har våren 2001 avstyrkt  motionsyrkanden
med   samma  inriktning  som  de  nu  aktuella   med
motiveringen  dels  att  reglerna om registrering av
partnerskap motsvarar vad som gäller för förfarandet
för  borgerlig  vigsel,  varför  också  reglerna  om
vigsel-   och   registreringsförrättare   bör   vara
desamma, dels att  det  inte finns något som hindrar
att exempelvis en präst inom  ett  visst trossamfund
förordnas  som  registreringsförrättare   (se   bet.
2000/01:LU13). Riksdagen har följt utskottet.
Utskottet  finner  inte  skäl att nu knappt ett år
senare frångå detta ställningstagande, och utskottet
föreslår att riksdagen avslår  motionerna L285, L287
yrkande 4, L325 yrkande 3 och L371 yrkande 17.

Förordnanden som vigsel- och
registreringsförrättare


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden som gäller förordnanden  av  vigsel-
och  registreringsförrättare  bör  avslås. Utskottet
anser   att  en  redovisning  från  regeringen   bör
avvaktas. Jämför reservation nr 4 (kd).

Ana Maria  Narti  m.fl.  (fp) yrkar i motion L367 att riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  att
uppdragen som förrättare  av  borgerlig  vigsel  och
registreringsförrättare  av  partnerskap  sammanförs
till ett samlat uppdrag (yrkande 2).

Kjell Eldensjö m.fl. (kd) begär i motion  L274 ett
tillkännagivande  om att borgerliga vigselförrättare
inte    skall    påtvingas     att     också    vara
partnerskapsförrättare.
Av   vad   utskottet  redovisade  förra  våren   i
betänkande 2000/01:LU13  framgår  att regeringen med
anledning av ett tillkännagivande från  riksdagen år
1999  (se  bet.  1999/2000:LU22,  rskr.  218)   gett
länsstyrelserna  i  uppdrag att undersöka tillgången
till registreringsförrättare  i  respektive  län och
vid   behov   på   lämpligt   sätt   verka  för  att
vigselförrättare  och  registreringsförrättare  görs
till ett gemensamt uppdrag  samt att länsstyrelserna
senast  den  1  februari  2002  skall  redogöra  för
andelen  kommuner där registreringsförrättare  finns
och  de åtgärder  som  vidtagits  med  anledning  av
uppdraget.  Vidare  framgår  att utskottet förutsatt
att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till
riksdagen och redovisar vilka resultat som uppnåtts.
Utskottet  förutsätter  alltjämt   att  regeringen
återkommer till riksdagen i dessa frågor. I avvaktan
härpå anser utskottet att motion L367  yrkande 2 och
motion  L274  inte  bör  föranleda  någon riksdagens
vidare åtgärd, och utskottet föreslår  att riksdagen
avslår motionsyrkandena.

Ersättning till vigsel- och
registreringsförrättare


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden  som  gäller  ersättning till
vigsel-   och   registreringsförrättare   bör
avslås.  Utskottet   hänvisar  till  pågående
arbete inom Regeringskansliet.

Av förordningen (1987:1019)  med närmare föreskrifter om vigsel
som  förrättas  av domare eller  särskilt  förordnad
vigselförrättare  framgår  att  vigselförrättare som
har  förordnats  av  länsstyrelsen  har   rätt  till
ersättning med 110 kr för varje vigsel som han eller
hon  har förrättat. Har vigselförrättaren samma  dag
förrättat  mer  än en vigsel utgör dock ersättningen
30 kr för varje vigsel  utöver  den  första.  Enligt
förordningen    (1994:1341)   om   registrering   av
partnerskap    är    ersättningen    densamma    för
registreringsförrättare.

Gunnel  Wallin  och  Birgitta   Sellén   (båda  c)
föreslår  i motion L220 ett tillkännagivande  om  en
förbättring  av  ersättningen till dem som förrättar
borgerlig vigsel och registrering av partnerskap.
I motion L229 begär  Anna  Åkerhielm  och  Anita
Sidén  (båda m) en översyn avseende ersättningen för
förrättning  av borgerlig vigsel och registrering av
partnerskap.
Sven Brus och  Yvonne  Andersson (båda kd) anför i
motion   L247  att  ersättningen   till   borgerliga
vigselförrättare  bör  anpassas  till en rimlig nivå
efter dagens förhållanden (yrkande 2).
Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) anser i motion L253
att  regeringen bör se över de ekonomiska  villkoren
för vigselförrättare.
Som  påpekats i motionerna har ersättningsbeloppen
till vigselförrättare  varit  oförändrade  sedan  år
1988.      Inte      heller     ersättningen     för
registreringsförrättare      har     höjts     sedan
partnerskapslagens  tillkomst.   I  likhet  med  vad
utskottet  uttalat  tidigare (se bet.  1998/99:LU18)
finns   det   skäl   att  se   över   de   nuvarande
ersättningsreglerna. Enligt  vad  utskottet  erfarit
bereds frågan för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet   förutsätter  att  det  pågående  arbetet
snarast kommer  att  leda till att ersättningen till
vigsel- och registreringsförrättare kommer att höjas
till en rimlig nivå. Något formellt tillkännagivande
i saken från riksdagens  sida  är, enligt utskottets
mening, inte erforderligt. Utskottet föreslår därför
att motionerna L220, L229, L247  yrkande  2 och L253
avslås.

Partnerskapslagens
anknytningsvillkor


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden   om  att  avskaffa  de  s.k.
anknytningsvillkoren  i partnerskapslagen bör
avslås.  Utskottet  hänvisar   till  tidigare
ställningstaganden   från  riksdagens   sida.
Jämför reservation nr 5  (v, c).

För att här i landet få  registrera ett partnerskap måste någon
av parterna ha viss anknytning  till  Sverige.  I  1
kap.   2   §   lagen   (1994:1117)   om  registrerat
partnerskap  föreskrivs  att  registrering  får  ske
endast om en av parterna har hemvist här sedan minst
två år eller en av parterna är svensk medborgare med
hemvist   här   i  landet.  Med  svensk   medborgare
jämställs    medborgare     i    Danmark,    Island,
Nederländerna och Norge.

I motion L287 yrkar Tasso Stafilidis m.fl. (v) ett
tillkännagivande  om  att  dessa  anknytningsvillkor
skall avskaffas (yrkande 2).
Ana Maria Narti m.fl. (fp) anför i motion L367 att
de särskilda anknytningskraven  i  partnerskapslagen
bör avskaffas (yrkande 1) och att det finns behov av
en   internationell  privaträttslig  konvention   om
partnerskap (yrkande 4).
I motion  L371 yrkar Tasso Stafilidis m.fl. (v, s,
c,  fp,  mp) att  anknytningsvillkoren  i  lagen  om
registrerat  partnerskap  skall  avskaffas  (yrkande
15).
Utskottet  har vid ett flertal tillfällen tidigare
uttalat att någon av parterna bör ha viss anknytning
till  Sverige  för   att  här  få  sitt  partnerskap
registrerat  (se  bl.a.   bet.   1999/2000:LU22  och
2000/01:LU13). Utskottet vidhåller denna uppfattning
och  föreslår att riksdagen avslår  motionerna  L287
yrkande  2,  L367  yrkande  1 och L371 yrkande 15. I
linje  härmed  bör också yrkande  4  i  motion  L367
lämnas utan bifall.

Partnerskapsregistrering utomlands


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om partnerskapsregistreringar
utomlands bör avslås. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden  från  riksdagens
sida. Jämför reservation nr 6 (v).

I motion L287 anser Tasso Stafilidis  m.fl.  (v) att
partnerskap  bör kunna få ingås utomlands på svenska
ambassader (yrkande 3).

Lars Lindblad  och  Anna  Kinberg (båda m) yrkar i
motion     L325     ett     tillkännagivande      om
partnerskapsförrättningar   vid  svenska  ambassader
(yrkande 4).
Ett motsvarande yrkande framställs  av  Ana  Maria
Narti m.fl. (fp) i motion L367 (yrkande 3).
I motion L371 anser Tasso Stafilidis m.fl. (v,  s,
c,   fp,  mp)  att  riksdagen  bör  tillkännage  för
regeringen   vad  som  i  motionen  anförts  om  att
ambassader   skall   ha   möjlighet   att   förrätta
registrering av partnerskap (yrkande 16).
Utskottet har  vid ett flertal tillfällen avstyrkt
motionsyrkanden  med  samma  inriktning  som  de  nu
aktuella (se bl.a.  bet.  1996/97:LU8, 1997/98:LU10,
1998/99:LU18,  1999/2000:LU22   och   2000/01:LU13).
Riksdagen   har   vid   samtliga   tillfällen  följt
utskottet. I betänkandena har utskottet anfört bl.a.
att  förordnanden  att  registrera  partnerskap  vid
ambassad och konsulat  i likhet med  vad som gäller
förordnanden att förrätta vigslar  bör bygga på ett
konstaterat  behov  i  det land som avses.  Eftersom
huvudskälet till att ambassadtjänstemän  över  huvud
taget  förordnas  som  vigselförrättare  är  att  ge
svenska   medborgare   bosatta  i  vissa  länder  en
möjlighet    att    där    ingå    äktenskap,    och
partnerskapslagens  anknytningsvillkor  innebär  att
sådana personer inte kan registrera sitt partnerskap
enligt svensk rätt, har  utskottet  funnit  att  det
inte     föreligger     något     behov    av    att
registreringsförrättare förordnas utomlands.
Utskottet  finner  inte  skäl att nu  frångå  sina
tidigare ställningstaganden,  och utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna L287 yrkande 3, L325
yrkande 4, L367 yrkande 3 och L371 yrkande 16.

Terminologin i lagen om registrerat
partnerskap


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden om ändrad terminologi i lagen
om   registrerat   partnerskap  bör   avslås.
Utskottet     hänvisar     till      tidigare
ställningstaganden   från   riksdagens  sida.
Jämför reservation nr 7 (v).

Enligt lagen (1994:1117) om registrerat  partnerskap
kan  två personer av samma kön låta registrera  sitt
partnerskap.  De förklaras därefter som registrerade
partner.

I motion L287  anför  Tasso  Stafilidis  m.fl. (v)
bl.a.  att  lagen  om  registrerat  partnerskap  bör
rubriceras     partnerskapslag.     Vidare     anser
motionärerna att ordet registrera bör bytas ut mot
ingå  och  att  det föreskrivs att två personer av
samma  kön  kan ingå  partnerskap  och  att  dessa
förklaras som partner (yrkande 1).
Tasso Stafilidis  m.fl.  (v, s, c, fp, mp) anför i
motion  L371  att  äktenskapsbalken   och  lagen  om
registrerat partnerskap borde harmonisera  mera  med
varandra samt att det finns föga anledning att kalla
ingåendet   av   ett   partnerskap   för   något  så
oromantiskt som registrering (yrkande 18).
Motionsyrkanden  med  samma  inriktning som de  nu
aktuella avslogs av riksdagen förra våren. I sitt av
riksdagen     godkända    betänkande    2000/01:LU13
redovisade utskottet  de  överväganden som gjordes i
samband med att lagen om registrerat partnerskap kom
till. Utskottet fann då bl.a.  att  den  terminologi
som  användes i den danska och norska lagstiftningen
borde användas också i den svenska partnerskapslagen
(se bet. 1993/94:LU28).
Utskottet  kan  inte  heller  nu  finna  skäl  att
förorda   någon   ändrad   terminologi  i  lagen  om
registrerat partnerskap, och  utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna L287  yrkande 1 och L371
yrkande 18.

Betänketiden vid äktenskapsskillnad


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande  om en
längre   betänketid  vid  äktenskapsskillnad.
Utskottet      hänvisar     till     tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.

Äktenskapsskillnad  skall  föregås  av betänketid om
båda  makarna  begär  det  eller  om  någon  av  dem
varaktigt bor tillsammans med eget barn  under 16 år
som står under den makens vårdnad. Vill bara  en  av
makarna  att  äktenskapet  skall  upplösas,  har den
maken enligt 5 kap. 2 § rätt till äktenskapsskillnad
endast efter betänketid. Har betänketiden löpt under
minst  sex  månader, skall dom på äktenskapsskillnad
meddelas om någon  av  makarna  då  framställer  ett
särskilt yrkande om det.

I   motion  L370  anför  Tuve  Skånberg  (kd)  att
betänketiden  för  par  som har barn under 16 år bör
förlängas till ett år (yrkande 3).
Utskottet har våren 2000  och  våren 2001 avstyrkt
likalydande motionsyrkanden (se bet.  1999/2000:LU16
och  2000/01:LU13,  se även prop. 1973:32,  bet.  LU
1973:20,  rskr.  256)  och  därvid  anfört  att  den
nuvarande betänketidens  längd  på minst sex månader
är väl avvägd. Riksdagen har följt utskottet.
Utskottet  gör  nu  samma bedömning  och  föreslår
därför att riksdagen avslår motion L370 yrkande 3.

Överklagande av dom på
äktenskapsskillnad


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om ett
borttagande av rätten att överklaga en dom om
äktenskapsskillnad. Utskottet  hänvisar  till
pågående arbete inom Regeringskansliet.

Enligt 49 kap. 1 § rättegångsbalken gäller  som en allmän regel
att  en  tingsrättsdom  får  överklagas. Motsvarande
gäller enligt 54 kap. 1 § i fråga om överklagande av
en  hovrätts  dom.  För att Högsta  domstolen  skall
pröva  hovrättens dom  krävs  enligt  54  kap.  9  §
rättegångsbalken prövningstillstånd.

I motion  L291  yrkar  Ulla Hoffmann m.fl. (v) att
riksdagen skall begära att  regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att lägga  fram lagförslag som
innebär   att  rätten  att  överklaga  en   dom   på
äktenskapsskillnad tas bort.
I     departementspromemorian     (Ds     2001:36)
Hovrättsprocessen  i  framtiden  föreslås  att det i
alla  tvistemål    dvs. även äktenskapsmål  alltid
skall krävas prövningstillstånd vid ett överklagande
från en tingsrätt till  en  hovrätt. Promemorian har
remissbehandlats,   och   förslagen    bereds    för
närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet   konstaterar   att  det  nu  föreligger
lagförslag  med  den  inriktning   som  motionärerna
förespråkar. Enligt utskottets mening bör resultatet
av     det    fortsatta    beredningsarbetet    inom
Regeringskansliet   avvaktas.   Utskottet   föreslår
därför att riksdagen avslår motion L291.

Åklagares skyldighet att föra talan
om äktenskapsskillnad


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett  motionsyrkande om
skyldighet  för  åklagare att föra  talan  om
äktenskapsskillnad  vid tve- eller månggifte.
Utskottet     hänvisar     till      tidigare
ställningstaganden från riksdagens sida.

Enligt  5  kap.  5 § första stycket äktenskapsbalken
har   var   och   en   av    makarna    rätt    till
äktenskapsskillnad  utan  föregående  betänketid  om
äktenskapet  har  ingåtts trots att någon av makarna
redan  var  gift eller  partner  i  ett  registrerat
partnerskap  och   det  tidigare  äktenskapet  eller
partnerskapet inte har blivit upplöst. I sådana fall
kan talan om äktenskapsskillnad föras även av allmän
åklagare. Åklagaren  kan  endast yrka att det senare
äktenskapet skall upplösas. Någon absolut skyldighet
för åklagare att ingripa föreligger inte.

I motion L347 yrkar Carina Hägg och Agneta Brendt
(båda s) ett tillkännagivande  som  går  ut  på  att
åklagaren  skall  vara  skyldig  att  föra  talan om
äktenskapsskillnad  vid tve- och månggifte då  någon
av makarna är bosatt i Sverige.
Före den 1 januari  1974 var åklagaren skyldig att
ingripa och föra talan  om  upplösning av det senare
äktenskapet.   I   proposition   1973:32    föreslog
regeringen  att  bestämmelsen skulle ändras och  att
åklagaren  i fortsättningen  inte  skulle  ha  någon
absolut     skyldighet      att      föra     talan.
Departementschefen anförde därvid bl.a. att man inte
helt  kan utesluta att ett äktenskap bör  accepteras
trots att  det  har  ingåtts  i  strid  mot ett s.k.
indispensabelt äktenskapshinder. Det kan  t.ex. vara
fråga  om  ett  tvegifte, där det första äktenskapet
har ingåtts utomlands  och det andra äktenskapet har
bestått   under  lång  tid  varunder   båda   parter
felaktigt utgått  från  att  det  första äktenskapet
enligt  svensk  rätt varit att anse som  upplöst.  
Utskottet och riksdagen  hade  inget  att erinra mot
den föreslagna ändringen (bet. LU 1973:20).
Utskottet   finner   inte   skäl  att  frångå   de
ställningstaganden som gjordes  år 1973 och föreslår
att riksdagen avslår motion L347.

Bodelning


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden  med  krav  på  ändringar   i
gällande   bestämmelser   om   bodelning  bör
avslås. Utskottet kommer emellertid att följa
frågan.

I samband med en äktenskapsskillnad  skall  enligt 9
kap.  1 § äktenskapsbalken makarnas egendom fördelas
genom  bodelning  såvida  inte  makarna  har  endast
enskild egendom och ingen av dem begär att få överta
bostad  eller   bohag  från  den  andra  maken.  Vid
beräkningen av makarnas  andelar i boet skall enligt
11  kap.  2  §  så  mycket avräknas  från  en  makes
giftorättsgods att det  täcker  de  skulder  som den
maken  hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes.
Sålunda  skall den ena makens anspråk på att få vara
med och dela  på  den  andre  makens  giftorättsgods
tillgodoses  först  efter  det  att  den  maken  har
tilldelats  egendom som täcker de skulder han  eller
hon ådragit sig  före  den för bodelningen avgörande
tidpunkten. Om dessa skulder är större än den makens
giftorättsgods  finns det  ingenting  kvar  för  den
förstnämnda maken att vara med och dela på.

Enligt 12 kap.  1  § finns det möjlighet att jämka
en bodelning. I den mån det med hänsyn särskilt till
äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i  övrigt  är  oskäligt  att en
make  vid  bodelningen  skall  lämna  egendom  i den
omfattning  som  följer av 11 kap. äktenskapsbalken,
skall  bodelningen   i  stället  göras  så  att  den
förstnämnda   maken  får   behålla   mer   av   sitt
giftorättsgods.
Med utgångspunkt  i  ett konkret fall där en man i
samband med en bodelning  enligt  uppgift  tillåtits
att  göra skuldtäckning för ett skadeståndsbelopp  
återkrav    på    brottsskadeersättning    till   en
familjemedlem    begärs i nio motioner ändringar  i
gällande bodelningsregler.
I  motion L217 framhåller  Lena  Ek  och  Birgitta
Carlsson  (båda  c)  att  det  är djupt stötande för
rättskänslan att en helt oskyldig  maka får ta stora
delar av betalningsansvaret för en skuld  som härrör
från ett brott som den andre parten har begått.  Det
yrkas  att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening  vad som i motionen anförts om en ändring
i äktenskapsbalken innebärande att en brottsling får
ett personligt  ansvar för ideellt skadestånd så att
skulden    inte   ingår    vid    bodelning    efter
äktenskapsskillnad.
Berit  Adolfsson  (m)  yrkar  i  motion  L249  att
regeringen skall lägga fram ett förslag till ändring
av  lagstiftningen   så   att  ett  skadestånd  till
brottsoffer undantas vid bodelning.
Elizabeth Nyström och Ola  Karlsson (båda m) anför
i   motion  L250  att  lagen  bör  ändras   så   att
brottsofferersättning  alltid  skall  betraktas  som
enskild  egendom och att skadestånd till brottsoffer
alltid skall  undantas  vid  bodelning. Motionärerna
yrkar att riksdagen tillkännager  för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförts  om skadestånd
till brottsoffer och om brottsofferersättning.
Motsvarande yrkande framförs av Lisbet  Calner och
Mona  Berglund  Nilsson  (båda  s)  i  motion  L255.
Motionärerna  anser  att  lagen  måste ändras så att
skadestånd till brottsoffer undantas vid bodelning.
I  motion  L264  yrkar  Viviann Gerdin  m.fl.  (c)
tillkännagivande om ändringar  i äktenskapsbalken så
att en gärningsman har personligt ansvar för ideellt
skadestånd och att skulden inte  ingår vid bodelning
efter äktenskapsskillnad (yrkande 8).
Ingrid Burman m.fl (v) anför i motion L290 att det
är en orimlig konsekvens att skadestånd  skall bäras
av  andra  än  den  skadeståndsskyldige.  I motionen
yrkas  att riksdagen skall besluta om en ändring  av
10 kap.  äktenskapsbalken  så  att  skadestånd  till
brottsoffer undantas vid bodelning.
Margareta  Israelsson  (s) yrkar i motion L364 att
riksdagen skall tillkännage  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om  behovet  av en
förändring     i     äktenskapsbalken     så     att
brottsskadeersättning  ej  kan beaktas som skuld vid
bodelning i anledning av äktenskapsskillnad.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion A229 att
äktenskapsbalkens regler bör  ändras så att jämkning
kan  komma till stånd i större utsträckning  än  för
närvarande.  I  motionen  yrkas  att riksdagen skall
begära  att  regeringen  lägger  fram  förslag  till
sådana lagändringar (yrkande 35).
Samma  yrkande  framförs  av Johan  Pehrson  och
Helena Bargholtz (båda fp) i motion  Ju450  (yrkande
33).
Utskottet har noterat att den dom som ligger  till
grund  för  ifrågavarande motioner nu är föremål för
överprövning  i  högre  instans.  Mot den bakgrunden
anses  sig utskottet i dag inte kunna  ta  ställning
till  om   det   finns  några  brister  i  nuvarande
lagstiftning. Utskottet  kommer  emellertid att noga
följa  fallet,  och om det visar sig  att  nuvarande
regler ger tvivelaktiga  resultat,  kommer utskottet
att verka för att frågan om en lagändring övervägs.
Med det anförda föreslår utskottet  att  riksdagen
avslår  motionerna  L217,  L249,  L250,  L255,  L264
yrkande  8,  L290,  L364,  Ju450 yrkande 33 och A229
yrkande 35.

Pensionsrättigheter vid bodelning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå ett motionsyrkande  som  gäller
reglerna  om   pensionsrättigheter   vid  bodelning.
Utskottet  hänvisar  bl.a. till riksdagens  tidigare
ställningstaganden.
Gällande  huvudregler  om   pensionsrättigheter  vid
bodelning i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken innebär att
rätt    till    pension    på   grund   av    privat
pensionsförsäkring  eller  pension   på   grund   av
pensionssparavtal   enligt   lagen   (1993:931)   om
individuellt   pensionssparande   skall  ingå  i  en
bodelning efter äktenskapsskillnad. Övriga former av
pensionsrättigheter      såsom     tjänstepensioner,
pensioner   enligt   lagen  (1962:381)   om   allmän
försäkring  och  pension   enligt   det  reformerade
ålderspensionssystemet   ingår   däremot    inte   i
bodelningen.
Om  det  uppstår  en  snedfördelning  av  makarnas
pensionsskydd,  finns  det i 6 kap. äktenskapsbalken
om  underhåll  olika  möjligheter   att  rätta  till
missförhållandena efter en äktenskapsskillnad för en
make som har dåligt pensionsskydd och  otillräckliga
möjligheter  att  själv  förbättra  skyddet.  Enligt
huvudregeln i 6 kap. 7 § svarar varje  make  för sin
försörjning efter en äktenskapsskillnad. Om den  ena
maken  behöver  bidrag  till sitt underhåll under en
övergångstid,   har   den   maken    rätt   att   få
underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är
skäligt  med  hänsyn  till  denna makes förmåga  och
övriga omständigheter. Har den ena maken svårigheter
att   försörja  sig  själv  sedan   ett   långvarigt
äktenskap   har   upplösts  eller  finns  det  andra
synnerliga   skäl,   har   den   maken   rätt   till
underhållsbidrag av den  andra  maken  för en längre
tid.  Underhållsbidrag skall i normalfallet  betalas
fortlöpande.     Den    omständigheten    att    den
underhållsberättigade   behöver   bidraget  för  att
skaffa sig pensionsskydd kan enligt  8  §  vara  ett
skäl för att bestämma att bidraget skall betalas med
ett engångsbelopp.
I  motion  L342 anför Ewa Thalén Finné (m) att det
borde finnas möjlighet  för  makar att vid bodelning
avtala    om   att   dela   intjänad   pensionsrätt.
Motionärerna  yrkar  att  riksdagen tillkännager för
regeringen vad i motionen anförts  om  en  möjlighet
att överlåta intjänad pension.
Utskottet erinrar om att gällande bestämmelser  om
bodelning  inte utgör hinder mot att makar i samband
med  en  äktenskapsskillnad   och   därpå   följande
bodelning  träffar avtal om att i framtiden dela  på
ena makens framtida  pension.  Är makarna eniga, kan
de strängt taget fördela alla tillgångar  mellan sig
efter behag. För det fall motionärerna vill  ha till
stånd    lagändringar    vidhåller   utskottet   sin
uppfattning från våren 2001  (se  bet. 2000/01:LU13)
och  finner  inte  skäl  att  förorda  ändringar   i
nuvarande  bestämmelser  om  hur pensionsrättigheter
skall behandlas vid bodelning.
Utskottet  föreslår  att riksdagen  avslår  motion
L342.

Samäganderättslagen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå ett  motionsyrkande  med
begäran om en översyn av samäganderättslagen.
Utskottet  förutsätter  att  frågan  övervägs
inom Regeringskansliet.

Särskilda  bestämmelser  om  samäganderätt  finns  i
lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Kan delägarna
inte enas om  den samägda egendomens förvaltning och
nyttjande kan varje  delägare  enligt  3 § ansöka om
att rätten förordnar att egendomen under en viss tid
omhändertas av god man. Är delägarna inte  eniga  om
hur  man  upplöser ett samägande, kan varje delägare
enligt 6 §  vända sig till en domstol och begära att
den  samägda egendomen  skall  säljas  på  offentlig
auktion för delägarnas räkning. Detta kan förhindras
om  en   delägare  kan  visa  synnerliga  skäl  till
anstånd. Domstolen  skall i samband med förordnandet
om  försäljningen  också  bestämma  ett  pris  under
vilket      egendomen     inte      får      säljas.
Samäganderättslagen  är tillämplig även på samägande
mellan makar, registrerade partner och sambor.

I motion L239 av Ingvar  Svensson  (kd) begärs ett
tillkännagivande  om att regeringen skall  tillsätta
en    utredning    i    syfte     att     se    över
samäganderättslagen.
Utskottet  vidhåller  sin  uppfattning från  våren
2000 (se bet. 1999/2000:LU16)  och  utgår  från  att
regeringen   kommer   att  överväga  en  översyn  av
samäganderättslagen   inom    ramen   för   pågående
beredningsarbete       med       anledning        av
Samboendekommitténs  betänkande  (SOU  1999:194) Nya
samboregler.
Med  det anförda föreslår utskottet att  riksdagen
avslår motion L239.

Sambolagen


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden  med krav på bl.a. upphävande
av sambolagen bör  avslås. Utskottet hänvisar
till    tidigare   ställningstaganden    från
riksdagens sida. Jämför reservationerna  nr 8
(m) och nr 9 (kd).

Lagen   (1987:232)   om   sambors   gemensamma   hem
(sambolagen)    trädde   i   kraft   samtidigt   med
äktenskapsbalken den 1 januari 1988. Lagen tillämpas
på förhållanden där en ogift man och en ogift kvinna
lever    tillsammans     under    äktenskapsliknande
förhållanden.   I   lagen  finns   bestämmelser   om
bodelning vid upplösning av samboförhållandet, om en
sambos rätt att i vissa fall ta över bostad som inte
ingår i bodelningen,  om inskränkningar i rätten att
förfoga   över   det  gemensamma   hemmet   och   om
rättegången i tvister mellan sambor.

I   lagen  (1987:813)   om   homosexuella   sambor
föreskrivs  att  vad  som  gäller  i fråga om sambor
enligt lagen om sambors gemensamma hem  och  i vissa
andra särskilt angivna fall skall tillämpas även  på
två  personer som bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande.
I motion  L204  av  Christel  Anderberg  m.fl. (m)
yrkas  att  riksdagen skall besluta om en lagändring
som innebär att  lagen om sambors gemensamma hem och
lagen om homosexuella  sambor  enbart  blir gällande
efter avtal mellan de samboende.
Sten   Tolgfors  (m)  anser  i  motion  L221   att
sambolagen     inskränker     enskilda    människors
möjligheter   att   själva   besluta    över    sina
samlevnadsformer   samt   att   den   inkräktar   på
människors  integritet  och  äganderätt.  I motionen
yrkas   att  riksdagen  skall  besluta  att  upphäva
sambolagen    (yrkande    1)   och   att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  att
ekonomiska förhållanden mellan sammanboende personer
skall regleras genom  frivilliga avtal i stället för
i lag (yrkande 2).
Kjell Eldensjö m.fl.  (kd)  vill  i motion L322 ha
till stånd ett tillkännagivande som går  ut  på  att
regeringen  skall  låta utreda frågan om sambolagens
upphävande. Motionärerna  anser  att lagen bygger på
en kollektivanslutningsprincip (yrkande 3).
Utskottet har i dag samma uppfattning  som för ett
år  sedan (se bet. 2000/01:LU13) och finner  således
inte skäl att förorda att sambolagen skall upphävas.
Utskottet   föreslår  därför  att  riksdagen  avslår
motionerna L221 samt L322 yrkande 3.
Vad gäller  motion L204 vill utskottet peka på att
Samboendekommittén  i sitt betänkande (SOU 1999:104)
lagt fram förslag till  en bestämmelse som tydligare
än den nuvarande klargör att sambor kan avtala såväl
att bodelning över huvud  taget  inte  skall ske som
att viss egendom inte skall ingå i bodelningen  samt
att  samborna  genom ett nytt avtal kan ändra vad de
tidigare har överenskommit. I avvaktan på resultatet
av den fortsatta  beredningen  av kommitténs förslag
anser utskottet att riksdagen bör avslå också motion
L204.

Lagstiftningen om sambor av samma
kön


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden  om en gemensam sambolag  för
heterosexuella och  homosexuella  sambor  bör
avslås.   Utskottet  hänvisar  till  pågående
arbete inom Regeringskansliet.

För  personer   som   lever   tillsammans  i  ett  homosexuellt
förhållande  men  som  inte  har  registrerat   sitt
partnerskap  gäller lagen (1987:813) om homosexuella
sambor. Lagen  innebär, som tidigare redovisats, att
sambolagen   och   vissa   andra   bestämmelser   är
tillämpliga också på homosexuella samboförhållanden.

I sex motioner  L279  av  Helena Zakariasén, L287
av Tasso Stafilidis m.fl. (v)  (yrkande  6), L325 av
Lars Lindblad och Anna Kinberg (båda m) (yrkande 1),
L356 av Cinnika Beiming m.fl. (s), L367 av Ana Maria
Narti  m.fl.  (fp)  (yrkande  5)  och  L371 av Tasso
Stafilidis  m.fl.  (v, s, c, fp, mp) yrkande  19)  
framställs     yrkanden      som     innebär     att
sambolagstiftningen skall vara  utformad  så att den
gäller för såväl hetero- som homosexuella sambor.
Som  utskottet konstaterade förra våren föreligger
ett  färdigt   lagförslag  med  den  inriktning  som
motionärerna  förespråkar.  Förslaget,  framlagt  av
Samboendekommittén  i betänkandet (SOU 1999:104) Nya
samboregler,    bereds    för     närvarande    inom
Regeringskansliet.  Enligt  utskottets   mening  bör
resultatet   av   det   fortsatta  beredningsarbetet
avvaktas.
Med det anförda föreslår  utskottet  att riksdagen
avslår motionerna L279, L287 yrkande 6, L325 yrkande
1, L356, L367 yrkande 5 och L371 yrkande 19.

Värdekommission, m.m.


Utskottets förslag i korthet

Motionsyrkanden   om   tillsättande   av   en
värdekommission,  m.m.  bör avslås. Utskottet
hänvisar   till  tidigare  ställningstaganden
från riksdagens sida.

År 1998 tillsatte den dåvarande norska regeringen en
kommission, den s.k. Verdikommisjonen, som bestod av
företrädare  för  en  mängd  olika samhällssektorer.
Kommissionens  arbete  finansierades   med  statliga
medel men var i övrigt helt fristående från  staten.
Syftet  med  kommissionen  var  att den skulle bidra
till   en   bred   värdemässig   och   samhällsetisk
mobilisering  för  att  stärka gemenskapsvärderingar
och ansvar för miljön och samhället. Arbetet bedrevs
bl.a. genom utfrågningar,  seminarier,  konferenser,
massmedieutspel,  institutionsbesök,  folkmöten  och
genom    publicering    av   rapporter   och   andra
publikationer.   Kommissionens    arbete    har   nu
slutredovisats.

I  motion  L324  av Tuve Skånberg och Fanny Rizell
(båda kd) anförs att  regeringen  bör återkomma till
riksdagen   med   förslag  om  en  brett  sammansatt
värdekommission  med   uppgift   bl.a.  att  föreslå
konkreta  åtgärder  för  att  stärka den  ekonomiska
etiken.
I  motion  L261  yrkar  Tuve  Skånberg   (kd)  att
riksdagen  skall tillkännage för regeringen som  sin
mening vad som i motionen anförts om klarläggande av
hur och i vilken  utsträckning  de  tyska rasistiska
Nürnberglagarna kom att tillämpas i Sverige.
Ann-Kristine Johansson och Helena Zakariasén (båda
s) anför i motion L353 att människor måste få större
makt   och   inflytande  över  sin  egen  vardag   
vardagsmakt. Motionärerna  utgår från att regeringen
kontinuerligt  följer  frågan   om  vardagsmakt  och
vidtar de åtgärder som visar sig behövas. I motionen
yrkas att riksdagen tillkännager  för regeringen som
sin mening vad i motionen anförts om vardagsmakt.
Utskottet   har  vid  flera  tillfällen   avstyrkt
motionsyrkanden     om     tillsättande     av    en
värdekommission   (se   bl.a.   bet.   1998/99:LU18,
1999/2000:LU16  och  2000/01:LU13).  Också  yrkanden
rörande Nürbergslagarnas tillämpning i  Sverige  har
avstyrkts tidigare (se bet. 2000/01:LU13). Riksdagen
har vid samtliga tillfällen följt utskottet.
Enligt   utskottets   uppfattning   har  det  inte
framkommit några omständigheter som nu bör föranleda
andra   ställningstaganden  från  riksdagens   sida.
Utskottet   föreslår  därför  att  riksdagen  avslår
motionerna L261 och L324.
Motion L353  bör,  enligt  utskottets mening, inte
föranleda  någon  riksdagens  vidare   åtgärd,   och
utskottet  föreslår  att  riksdagen avslår också den
motionen.

Reservationer



1. Äktenskapets ställning (punkt 2)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen  bifaller  därmed motionerna  2001/02:L260
yrkande 1, 2001/02: L322 yrkande 1 och 2001/02:So377
yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det behövs  en hel rad åtgärder för att
ge stadga åt familjelagstiftningen.  Trots att olika
slags  åtgärder redan har vidtagits för  att  minska
barns utsatthet i samband med en separation, kan det
konstateras  att  ett  ökande antal barn mår dåligt,
inte  klarar  skolan, börjar  använda  droger  eller
hamnar  i  kriminella   gängbildningar.  Likaså  kan
konstateras att antalet skilsmässor  ökar  trots  de
insatser  som  görs.  Alla  erfarenheter  visar  att
stabila   och   fungerande   familjeenheter   är  en
förutsättning  för ett gott samhälle. Vi vill därför
att en utredning  tillsätts  med  uppgift  att lämna
förslag till hur familjestabiliteten generellt skall
kunna stärkas.

Vad   som  sålunda  anförts  i  reservationen  bör
riksdagen med bifall till motionerna L260 yrkande 1,
L322 yrkande 1 och So377 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.

2. Äktenskap för personer av samma kön och s.k.
civiläktenskap (punkt 3)

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller  därmed  motionerna 2001/02:L240,
2001/02:L258, 2001/02:L287 yrkande  5, 2001/02:L326,
2001/02:L369 och 2001/02:L371 yrkande 26.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det inte sakligt motiverat
att  två  personer  av samma kön inte skall  åtnjuta
samma rättigheter och  skyldigheter som två personer
av  motsatta  kön.  De  rättsliga  skillnaderna  som
gäller   möjligheterna  att   adoptera   barn,   att
förordnas  till  särskild  vårdnadshavare och att få
tillgång    till    assisterad    befruktning     är
diskriminerande  för homosexuella. I grunden handlar
detta  om  att  vi  vill   ha   en  ordning  med  en
äktenskapslagstiftning  som  gäller  lika  för  alla
oavsett personernas kön eller sexuella läggning. Ett
könsneutralt  äktenskap  innebär   i  praktiken  att
partnerskapslagen   inte  kommer  att  fylla   någon
funktion utan bör avskaffas. För att undanröja denna
diskriminering  bör regeringen  ges  i  uppdrag  att
återkomma   med  ett   förslag   som   innebär   att
homosexuella par likställs med heterosexuella makar.

Vid  millennieskiftet   genomfördes   en   radikal
förändring  av  relationen mellan staten och Svenska
kyrkan. För att ytterligare anpassa denna förändring
till  den  situation   som   råder   kulturellt  och
religiöst i det svenska samhället anser  vi  att den
juridiskt  bindande  vigseln bör föras ut ur Svenska
kyrkan   och   trossamfund    och    ersättas    med
civiläktenskap  ett civiläktenskap helt i linje med
kravet på en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det
religiöst    grundade   äktenskapet   bör,   oavsett
regligion, vara  en  angelägenhet för paret och inte
för staten.
Vad särskilt gäller  motion  L371  yrkande  26 kan
konstateras att lagstiftningen inte tillåter att  en
gift   person   ansöker  om  könsbyte  eftersom  två
personer av samma kön inte får ingå äktenskap. Lagen
om fastställande  av  könstillhörighet  i vissa fall
kräver att en person tvingas till skilsmässa mot sin
vilja  för  att  det  efterlängtade könsbytet  skall
kunna genomföras. I 3 §  lagen  om  fastställande av
könstillhörighet  i  vissa  fall  krävs  bl.a.   att
personen  skall vara ogift. En person som vill ändra
sin könstillhörighet  måste  således skilja sig från
sin make eller maka. Att lagar på detta sätt tvingar
personer till familjesplittring  anser  vi vara både
onödigt  och  inhumant,  och  3 § borde följaktligen
upphävas. Men det finns, enligt  vår mening, även en
lucka  i  äktenskapsbalken  då  den  inte   reglerar
förhållandet  när  två  peroner  av olika kön ingått
äktenskap   och  den  ena  genomgår  ett   könsbyte.
Äktenskapsbalken reglerar enbart det förhållandet då
äktenskapet skall  ingås  och  bör  således  även ta
hänsyn  till  de  förändringar  som  sker vad gäller
förändringar  i  frågan om könstillhörighet  när  de
gifta parterna inte vill skiljas. Därför vill vi att
riksdagen också skall  ge  regeringen  i uppdrag att
ändra   1   kap.   1   §   äktenskapsbalken  så  att
transsexuella inte tvingas till  skilsmässa så att 3
§  lagen  om  fastställande av könstillhörighet  kan
upphävas.
Enligt   vår  mening   bör   regeringen   omgående
återkomma med erforderliga lagförslag.
Vad som sålunda  anförts  i  reservationen  om  en
gemensam   äktenskapslagstiftning  för  hetero-  och
homosexuella  personer  om  ett  s.k. civiläktenskap
samt om en ändring i äktenskapsbalken bör riksdagen,
med bifall till motionerna L240, L258,  L287 yrkande
5,  L326, L369 samt L371 yrkande 26, som sin  mening
ge regeringen till känna.

3. Partnerskapsförrättningar inom trossamfund
(punkt 4)
av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller  därmed  motionerna 2001/02:L285,
2001/02:L287 yrkande 4, 2001/02:L325  yrkande  3 och
2001/02:L371 yrkande 17.

Ställningstagande

Enligt  vårt  synsätt  är det inte sakligt motiverat
att i lagen göra skillnad mellan rätten att förrätta
vigsel och rätten att registrera  partnerskap. I den
lagstiftning som nu gäller finns det  inte möjlighet
för  trosssamfund att registrera partnerskap.  Denna
ordning bör ändras så att trossamfund får möjlighet,
om de  så  önskar,  att  registrera  partnerskap. Vi
anser  att  4 kap. 3 § äktenskapsbalken  bör  få  en
motsvarighet   i   partnerskapslagen   samt  att  de
trossamfund  som inte registrerar partnerskap  skall
mista möjligheten  att  förrätta  vigsel. Enligt vår
mening   bör   regeringen  omgående  återkomma   med
erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda  anförts  i  reservationen  bör
riksdagen  med  bifall  till  motionerna  L285, L287
yrkande 4, L325 yrkande 3 och  L371 yrkande  17, som
sin mening ge regeringen till känna.

4. Förordnanden som vigsel- och
registreringsförrättare (punkt 5)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen  bifaller  därmed motion 2001/02:L274  och
avslår motion 2001/02: L367 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning  är  en äktenskapsförrättning
och  en  partnerskapsförrättning   två  helt  skilda
företeelser.    Såväl    kyrkliga   som   borgerliga
vigselförrättare  kan av religiösa  eller  av  andra
skäl finna det oförenligt  med  sin inre övertygelse
att   också  vara  partnerskapsförrättare.   Antalet
partnerskapsförrättningar   är  i  förhållande  till
vigselförrättningar  mycket  ringa.  Dessutom  tycks
antalet partnerskapsförrättare  redan  nu  vara  väl
tillgodosett.  Vi anser att det inte finns anledning
att    genom    lagstiftning    tvinga    borgerliga
vigselförrättare        att        också        vara
partnerskapsförrättare.

Vad   som  sålunda  anförts  i  reservationen  bör
riksdagen med bifall till motion L274 som sin mening
ge regeringen till känna. Ställningstagandet innebär
att riksdagen bör avslå motion L367 yrkande 2.

5. Partnerskapslagens anknytningsvillkor
(punkt 7)

av Tasso  Stafilidis  (v), Viviann Gerdin (c) och
Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen  bifaller  därmed motionerna  2001/02:L287
yrkande 2, 2001/02: L367  yrkandena  1  och  4  samt
2001/02:L371 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi   anser  att  de  rättsliga  skillnaderna  mellan
äktenskap   och   partnerskap  är  osakliga.  Vi  är
kritiska  till att utländska  homo-  och  bisexuella
medborgare  inte  kan  ingå partnerskap i Sverige på
samma sätt som heterosexuella  utländska  medborgare
kan  ingå  äktenskap.  Det finns inte några hållbara
skäl till att fortsätta diskriminera samkönade par i
detta avseende. Det har hävdats att anknytningkravet
behövs eftersom det annars skulle uppstå problem med
att partner betraktas som gifta i Sverige och ogifta
enligt andra länders lagar.  Enligt  vår uppfattning
kvarstår  detta problem även med ett anknytningkrav.
Vad  som  egentligen   behövs   är   någon  form  av
internationell    privaträttslig    konvention    om
partnerskap.

Enligt   vår   mening   bör   regeringen  omgående
återkomma med erforderliga lagförslag.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen med bifall till motionerna L287
yrkande 2, L367 yrkandena 1 och 4 samt L371
yrkande 15 som sin mening ge regeringen till
känna.

6. Partnerskapsregistrering utomlands (punkt 8)

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen  bifaller  därmed  motionerna 2001/02:L287
yrkande  3,  2001/02: L325 yrkande  4,  2001/02:L367
yrkande 3 och 2001/02:L371 yrkande 16.

Ställningstagande

Enligt dagens  ordning  har  inte svenska medborgare
möjlighet  att  registrera  sitt   partnerskap   vid
ambassader   och   konsulat.   Det   borde  vara  en
självklarhet,   enligt  vår  uppfattning,   att   de
ambassader  som förrättar  borgerliga  vigslar  även
skall kunna registrera  partnerskap.  Om ambassadens
värdland  lämnar  sitt  godkännande  måste   svenska
ambassader   erbjuda   samma   service   vad  gäller
partnerskap och borgerliga vigslar.

Det  bör ankomma på regeringen att omgående  vidta
sådana   åtgärder   att   partnerskapsregistreringar
utomlands på svenska ambassader blir möjliga.
Vad  som   sålunda  anförts  i  reservationen  bör
riksdagen med bifall till motionerna L287 yrkande 3,
L325 yrkande 4,  L367  yrkande 3 och L371 yrkande 16
som sin mening ge regeringen till känna.

7. Terminologin i lagen om registrerat
partnerskap (punkt 9)

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen  bifaller därmed  motionerna  2001/02:L287
yrkande 1 och 2001/02: L371 yrkande 18.

Ställningstagande

Vi  anser  att   äktenskapsbalken   och   lagen   om
registrerat partnerskap borde harmoniseras mera. Det
finns  föga  anledning  att  kalla  ingåendet av ett
partnerskap    för   något   så   oromantiskt    som
registrering.  Enligt vår uppfattning bör lagen om
registrerat      partnerskap       ha       rubriken
partnerskapslag  samt ordet registrera bytas  ut
mot ingå, så att två  personer  av samma kön ingår
partnerskap   samt  att  personerna  förklaras   för
partner och inte registrerade partner.

Det  får  ankomma   på   regeringen  att  omgående
återkomma med erforderliga lagförslag.
Vad  som  sålunda  anförts  i   reservationen  bör
riksdagen med bifall till motionerna  L287 yrkande 1
och  L371  yrkande  18  som sin mening ge regeringen
till känna.



8. Sambolagen (punkt 16)

av Christel Anderberg,  Elizabeth  Nyström, Berit
Adolfsson och Petra Gardos (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen  bifaller därmed motion 2001/02:L204  samt
bifaller   delvis    motionerna   2001/02:L221   och
2001/02:L322 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att sambolagens  syfte  på  många  sätt  är
förfelat.  Lagen har enligt vår uppfattning nämligen
visat sig skapa  en  falsk känsla av trygghet. Många
tror  att  sambolagen  ger   ett   juridiskt   skydd
motsvarande  äktenskapet eller partnerskapet, vilket
inte alls är fallet.  De  som bor under samma tak är
ytterst sällan medvetna om  att sambolagen kan komma
att tillämpas på dem. Dessutom kan bevisföringen bli
komplicerad om den ena parten påstår att samlevnaden
skett  under äktenskapsliknande  förhållanden  medan
den andre  hävdar  att  samlevnaden sett ut på annat
vis. För det fall det över  huvud taget skall finnas
en sambolag, anser vi att det skall vara möjligt att
avtalsvägen, genom registrering eller något liknande
förfarande, avge en förklaring  att lagen skall vara
tillämplig.

Det  bör ankomma på regeringen att  återkomma  med
erforderliga lagförslag.
Vad  som   sålunda  anförts  i  reservationen  bör
riksdagen med  med  bifall till motion L204 samt med
delvis bifall till motionerna L221 samt L322 yrkande
3 som sin mening ge regeringen till känna.

9. Sambolagen (punkt 16)

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Riksdagen  bifaller därmed  motionerna  2001/02:L221
och 2001/02:L322  yrkande  3  samt  bifaller  delvis
motion 2001/02:L204.

Ställningstagande

Vår   uppfattning   är   att  sambolagen  inskränker
enskilda  människors möjligheter  att  besluta  över
sina  samlevnadsformer.   Den   inkräktar  också  på
människors integritet och äganderätt.  Lagen  bygger
på  en  form  av  kollektivanslutning. Till skillnad
från den kyrkliga och  borgerliga  vigseln  och  det
registrerade    partnerskapet   är   det   reglerade
samboförhållandet  inte  följden  av  ett aktivt val
vilket,   enligt   vår   mening,   är   principiellt
felaktigt.  Vi  anser  bl.a. mot den bakgrunden  att
sambolagen  bör  upphävas   och   ersättas   med  en
möjlighet till frivilliga avtal om sammanboende pars
inbördes ekonomiska förhållanden.

Det  få  ankomma  på  regeringen att återkomma med
erforderliga lagförslag.
Vad  som  sålunda  anförts   i  reservationen  bör
riksdagen  med med bifall till motionerna  L221  och
L322 yrkande  3  samt delvis bifall till motion L204
som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden


1. Förordnanden som vigsel- och
registreringsförrättare
av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Vi ser positivt på  det  uppdrag  som regeringen har
gett länsstyrelserna. Emellertid borde regeringen ha
varit  tydligare  och  klart  uttalat att  alla  nya
förordnanden  skall  vara  gemensamma     dvs.  att
vigsel- och registreringsförrättare skall  vara  ett
förordnande.

Vi  finner  dock  inte  skäl  att formellt avge en
reservation till förmån för motion L367 yrkande 2.

2. Betänketiden vid äktenskapsskillnad

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Antalet  äktenskapsskillnader  är  mycket   högt   i
Sverige. Som anförts i motion L370 yrkande 3 drabbas
barnen  värst.  Många  av  barnen  kommer  att  helt
förlora   kontakten   med  sin  pappa.  Dessutom  är
kostnaderna för samhället  enorma till följd av alla
skilsmässor. Alla skulle vinna  på  att minska deras
antal.

Vi  menar emellertid att den viktigaste  uppgiften
är att  öka det förebyggande stödet för familjer som
har relationsproblem  eller  som  är  i kris. Det är
därför    högst   angeläget   att   resurserna   för
familjerådgivning  i kommunerna ökar så att familjer
utan köbildning vid behov snabbt kan få kvalificerat
stöd  och  hjälp  att  på  ett  positivt  sätt  lösa
problemen. Informationen  om  att  denna hjälp finns
och vikten av denna hjälp måste också  intensifieras
på  olika  sätt,  exempelvis via mödravårdscentraler
och via föräldrautbildning.
Vi sympatiserar i  och  för  sig med den tanke som
ligger bakom en förlängd betänketid  vid  skilsmässa
då  det finns barn under 16 år i familjen. Samtidigt
anser  vi  att  det  mest  angelägna  nu  är att öka
insatserna för stöd och förebyggande åtgärder, också
i  de  fall  då  en  ansökan  om  äktenskapsskillnad
gjorts.  Detta  skulle med sannolikhet  medföra  att
fler utnyttjar hela  det  år som redan den nuvarande
lagen medger de sökande att  tänka  över situationen
och följderna av en skilsmässa.

3. Överklagande av dom på äktenskapsskillnad

av Tasso Stafilidis och Lena Olsson (båda v).

Som framhållits i motion L291 förekommer det i många
fall  att  den ena parten i en skilsmässa  utnyttjar
rätten att överklaga  en  dom  på äktenskapsskillnad
enbart  i  syfte  att  trakassera sin  motpart.  Ett
sådant förfarande är oacceptabelt.  Trots  detta har
vi valt att inte reservera oss eftersom förslaget om
prövningstillstånd  i  hovrätten  för tvistemål  som
överklagats från en tingsrätt för närvarande  bereds
inom Regeringskansliet.


4. Åklagares skyldighet att föra talan om
äktenskapsskillnad

av Viviann Gerdin (c).

Jag  delar uppfattningen i motion L347 att åklagaren
borde    vara    skyldig    att    föra   talan   om
äktenskapsskillnad  vid tve- och månggifte.  Jag  är
emellertid inte beredd  att  nu  reservera  mig  och
begära en lagändring i detta avseende.


5. Bodelning

av  Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),
Elizabeth  Nyström  (m),  Tasso  Stafilidis  (v),
Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Viviann
Gerdin (c), Petra Gardos (m) och Lena Olsson (v).

Ett  ideellt skadestånd bör, enligt vår uppfattning,
betalas  av  den  person  som begått brottet, men så
blir det inte alltid i praktiken.  En  person åläggs
att  betala  ett skadestånd efter att ha begått  ett
brott. När denna  person sedan skiljer sig kan detta
skadestånd tas upp  som  en skuldpost i bodelningen.
Detta får till följd att även  den  andra parten får
bära kostnaden för skadeståndet. Vi anser att det är
djupt   stötande  för  rättskänslan  att  en   sådan
situation kan uppstå.

Vi vill för vår del inte utesluta att det finns
brister i nuvarande bestämmelser om gällande
rätt om bodelning eftersom en tingsrätt har
kommit till ett så tvivelaktigt resultat som
beskrivs i motionerna. Emellertid vill vi
avvakta resultatet av den överprövning som
pågår och har därför inte funnit skäl att
formellt yrka bifall till de aktuella
motionerna.

6. Pensionsrättigheter vid bodelning

av Rolf  Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),
Elizabeth Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit
Adolfsson (m) och Petra Gardos (m).

Vi  har  uppfattat   motion  L342  på  så  sätt  att
motionären vill ha till stånd en ordning som innebär
att  makarnas avtal om  att  dela  på  en  av  deras
pensionsrättigheter i samband med en bodelning skall
få  verkan  gentemot  den  som  har  att  betala  ut
pensionen.  Vi  stöder detta förslag men konstaterar
att  den  av motionären  föreslagna  ordningen  inte
lämpligen bör  komma  till  stånd  genom ändringar i
äktenskapsbalkens   bodelningsregler.    Mot   denna
bakgrund har vi inte ansett oss kunna reservera  oss
till förmån för motion L342.

7. Lagstiftningen om sambor av samma kön
av Tasso Stafilidis (v), Ana Maria Narti (fp) och
Lena Olsson (v).

Samboendekommittén lade redan i september 1999
fram sitt betänkande om nya samboregler. Vi
finner det anmärkningsvärt att regeringen
ännu inte har lagt fram några konkreta
lagförslag. Vi förutsätter emellertid att så
kommer att ske inom en inte alltför lång
framtid och finner därför inte skäl att nu
formellt yrka bifall till motionerna L279,
L287 yrkande 6, L325 yrkande 1, L356, L367
yrkande 5 och L371 yrkande 19.

8. Värdekommission, m.m.

av Christel Anderberg (m), Elizabeth Nyström (m),
Berit  Adolfsson  (m),  Ana  Maria Narti (fp) och
Petra Gardos (m).

Såvitt   vi   kunnat   utröna  var  det  viktigaste,
underliggande     syftet     med      den     norska
Verdikommissionen  att  hos  den enskilda  individen
stimulera  till eget personligt  reflekterande  över
egna   förhållningssätt    till    en    rad   olika
samhällsföreteelser   och   till   hela   skalan  av
variationsrika   yttringar   av  mänskligt  liv  och
uppträdande, dvs. att uppmuntra  individen att själv
utforska  sina  mer  eller  mindre  medvetandegjorda
värdegrunder  och förhållningssätt till  etiska  och
moraliska frågeställningar,  begrepp  och  dilemman.
Med ett sådant synsätt blir det själva resan  i det
inre  snarare  än  slutmålet    några för alla och
envar  fastställda  teser  som är mödan  värd.  Ett
öppet   och   demokratiskt    samhälle   förutsätter
mångfald, även udda och obekväm sådan.

Vi delar i och för sig denna  syn men anser att en
sådan tankeprocess kan stimuleras utan existensen av
en värdekommission. Vi menar att det på allt sätt är
angeläget att balansera den tendens till yrkes- och
proffstyckande  som  lätt  uppstår   i   och  kring
politiskt  till-  och  sammansatta  kommittéer   och
utredningar,  i  synnerhet  om  syftet  bakom  deras
tillkomst  också  är  att  bidra  till  en  bredare,
samhällelig värdediskussion.
Exempel   från  senare  tid  på  värdediskuterande
offentliga     utredningar      är      den     s.k.
Demokratiutredningen        och       den       s.k.
Millenniekommittén.
För vår del anser vi att det är angeläget i sådana
sammanhang    att   engagera    brett    sammansatta
referensgrupper (jfr Verdikommissionens råd med 37
personer där flertalet  företrädde mycket alldagliga
yrken  och professioner) som  mera  får  rollen  att
initiera, aktivera, frammana och spegla vardagsmän-
niskans  perspektiv   reflektioner som annars lätt
kan   hamna   i   skymundan  av   yrkespolitikernas,
proffstyckarnas  och  yrkesfilosofernas  synpunkter.
Den   kommande  myndigheten   Forum   för   levande
historia riskerar att hamna i ett strängt begränsat
revir  för   professionella   tyckare.  Alla  sådana
initiativ har enligt vår mening  större  chanser att
mobilisera  befolkningen  om  de  bärs  fram av  det
civila  samhället   NGOs, engagerade individer  och
många lokala sammanslutningar.
Det  är likaså viktigt  att  olika  medier  aktivt
deltar i och lämnar generöst utrymme för värdeetiska
diskussioner  som ett naturligt led i den fortgående
samhällsbevakningen.

Det vilar ett stort fostrande ansvar på alla
vuxna, goda krafter i samhället  i hem och
skolor, på arbets- och mötesplatser  att
söka verka som goda förebilder för de
uppväxande generationerna och på olika sätt
uppmuntra till moget ansvarstagande, till
att visa respekt och human hänsyn till andra
samt stimulera framväxten av ett
demokratiskt sinnelag och danandet av mogna,
nyanserade omdömen.

9. Värdekommission, m.m.

av Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (båda kd).

Vi delar den uppfattning  som  förts  fram  i motion
L324  att  förlusten  av hederlighet som ideal under
senare årtionden skapat samhällsekonomiska förluster
som  måste  bäras  av alla.  Samtidigt  måste  också
konstateras att inte  bara  de ekonomiska aspekterna
är förödande. Än värre är att  när  normöverföringen
ges  allt  mindre utrymme drabbar detta  snart  sagt
alla områden  i  samhället  negativt,  och vi får en
alltmer  otrygg  tillvaro. Det är därför synnerligen
angeläget   med   en  genomlysning   av   samhällets
fundament, dvs. den  etiska  värdebas som liksom ett
kitt skall hålla ihop samhällsbygget.

Vi   menar   att  skolan  behöver   aktivera   den
värdeöverförande  funktionen  och  ta  avstånd  från
upproret  mot  fasta  värden  och  värderingar  från
tidigare   decennier.   Familjens  och  föräldrarnas
fostrande    betydelse   måste    uppvärderas    och
uppmuntras, liksom  att föräldrar ges möjlighet till
mer tid för barnen.
Det finns behov av  en  permanent  arena för etisk
dialog  i  samhället  i  syfte att återupprätta  och
vidmakthålla en gemensam värdebas  som  ger oss alla
ett bättre och mjukare samhällsklimat. Därför är det
av  stor  betydelse att få till stånd en aktionsplan
för att i samhället  på  alla plan stimulera till en
fortlöpande allmän värdediskussion.



BILAGA

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:L204 av Christel Anderberg  m.fl. (m) ) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen  beslutar  om  sådan  ändring  att   lagen
(1987:232)  om  sambors  gemensamma  hem  och  lagen
(1987:813)   om   homosexuella  sambor  enbart  blir
gällande efter avtal mellan de samboende.

2001/02:L217 av Lena  Ek  och  Birgitta Carlsson (c)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring  i äktenskapsbalken
så   att   en  brottsling  också  i  praktiken   har
personligt ansvar  för  ideellt  skadestånd,  så att
skulden    inte    ingår    vid    bodelning   efter
äktenskapsskillnad.

2001/02:L220  av  Gunnel Wallin och Birgitta  Sellén
(c)  vari  föreslås att  riksdagen  fattar  följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   en  förbättring  av
ersättningen till dem som förrättar borgerlig vigsel
och registrering av partnerskap.

2001/02:L221 av Sten Tolgfors (m)  vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att avskaffa sambolagen, lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem,  i  enlighet
med vad som anförs i motionen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad som i motionen anförs om att ekonomiska
förhållanden  mellan sammanboende  personer  skall
regleras genom  frivilliga  avtal  i stället för i
lag.

2001/02:L229 av Anna Åkerhielm och Anita  Sidén  (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   i  motionen  anförs  om  en  översyn  av
lagstiftningen  avseende  ersättning för förrättning
av borgerlig vigsel och registrering av partnerskap.

2001/02:L239 av Ingvar Svensson  (kd)  vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen   begär   att  regeringen  tillsätter   en
utredning   i  syfte  att   göra   en   översyn   av
samäganderättslagen.

2001/02:L240  av  Helena  Bargholtz  och Ulf Nilsson
(fp)  vari  föreslås  att riksdagen fattar  följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om    införandet    av
civiläktenskap.

2001/02:L247  av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  villkor  och
ersättning     för     uppdraget    som    borglig
vigselförrättare.

2001/02:L249 av Berit Adolfsson  (m)  vari  föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagstiftningen så att ett skadestånd
till brottsoffer undantas vid bodelning.

2001/02:L250 av Elizabeth  Nyström  och Ola Karlsson
(m)  vari  föreslås  att  riksdagen fattar  följande
beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skadestånd till brottsoffer
och om brottsofferersättning.

2001/02:L253 av Ulla-Britt  Hagström m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen   begär  att  regeringen   ser   över   de
ekonomiska   villkoren    för   vigselförrättare   i
förordning 1987:1019.

2001/02:L255  av  Lisbet Calner  och  Mona  Berglund
Nilsson  (s)  vari  föreslås  att  riksdagen  fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en lagändring så
att   skadestånd  till  brottsoffer   undantas   vid
bodelning.

2001/02:L258   av  Gudrun  Schyman  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring i äktenskapsbalken  så  att den
civila vigselceremonin blir den juridiskt bindande.

2.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  i  äktenskapsbalken så att
homosexuella makar likställs med heterosexuella.

2001/02:L260 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en lagstiftning
som prioriterar äktenskapet som samlevnadsform.

2001/02:L261 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om klarläggandet av hur och i
vilken    utsträckning    de    tyska     rasistiska
Nürnberglagarna kom att tillämpas i Sverige.

2001/02:L264   av  Viviann  Gerdin  m.fl.  (c)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  ändring  i
äktenskapsbalken  så  att  en  gärningsman  också  i
tillämpningen  har  personligt  ansvar  för  ideellt
skadestånd och att skulden inte ingår  vid bodelning
efter äktenskapsskillnad.

2001/02:L274  av  Kjell  Eldensjö  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   att   borgerliga
vigselförrättare inte skall påtvingas att också vara
partnerskapsförrättare.

2001/02:L279  av Helena Zakariasén (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om att lagen om homosexuella
sambor ersätts av en lag om sambor av samma kön, där
dessa omfattas av de regler  som i dag gäller för en
ogift man och en ogift kvinna  som lever tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden.

2001/02:L285 av Helena Zakariasén  (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring av lagen (1993:305)
om  rätt att förrätta vigsel inom andra  trossamfund
än Svenska  kyrkan  samt ändring av äktenskapsbalken
(1987:230), så att de  trossamfund  som  berörs  ges
rätt att förrätta registrering av partnerskap.

2001/02:L287  av  Tasso  Stafilidis  m.fl.  (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  en  ändring  av
terminologin i lagen om registrerat partnerskap.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om avskaffande  av
anknytningsvillkoret   i   lagen   om  registrerat
partnerskap.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet att ingå
partnerskap på svenska ambassader.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om en lagändring som
innebär att  trossamfundens  uppdrag  att förrätta
vigslar  sammanfaller  med uppdraget att  förrätta
partnerskap.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att rättsligt
likställa partnerskapslagen med äktenskapsbalken.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att införa en ny
sambolag    som   likställer   homosexuella    med
heterosexuella sambor.

2001/02:L290  av   Ingrid   Burman  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen   beslutar   om   ändring    i   10   kap.
äktenskapsbalken angående undantag vid bodelning  av
skadestånd till brottsoffer.

2001/02:L291   av   Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen   begär  att  regeringen   tillsätter   en
utredning om  borttagande  av  överklaganderätt  vid
äktenskapsskillnad enligt vad som i motionen anförs.

2001/02:L322  av  Kjell  Eldensjö  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om en  utredning  om
stärkt familjestabilitet  med fokus på äktenskapet
som samlevnadsform.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  utredning om
avskaffande av sambolagen.

2001/02:L324 av Tuve Skånberg och Fanny Rizell  (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka den
ekonomiska etiken.

2001/02:L325  av  Lars Lindblad och Anna Kinberg (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om lagen om sambors
gemensamma hem.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om äktenskapsbalken.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagen  om rätt att
förrätta vigsel inom andra trossamfund än  Svenska
kyrkan.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om förrättning  av
partnerskap vid svenska ambassader.

2001/02:L326 av Elisebeht  Markström  m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om införande av könsneutralt
civiläktenskap.

2001/02:L342  av  Ewa Thalén Finné (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  möjlighet  att  överlåta
intjänad pension.

2001/02:L347  av  Carina  Hägg och Agneta Brendt (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om behovet  av  att  åklagare
blir skyldig  att  föra  talan om äktenskapsskillnad
vid tve- eller månggifte,  då  någon  av  makarna är
bosatt i Sverige.

2001/02:L353  av  Ann-Kristine Johansson och  Helena
Zakariasén (s) vari  föreslås  att  riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vardagsmakt.

2001/02:L356  av  Cinnika  Beiming  m.fl.  (s)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa en enda gemensam
sambolag för hetero- och homosexuella sambor.

2001/02:L364  av  Margareta  Israelsson   (s)   vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om behovet av förändring i
äktenskapsbalken så att brottsskadeersättning ej kan
beaktas  som  skuld  vid bodelning  i  anledning  av
äktenskapsskillnad.

2001/02:L367  av Ana Maria  Narti  m.fl.  (fp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om partnerskapslagens
krav   på  svenskt  medborgarskap  och  hemvist  i
Sverige.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om sammanförandet  av
uppdragen  som  förrättare av borgerlig vigsel och
förrättare  av partnerskapsregistrering  till  ett
samlat uppdrag.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om möjligheten att
ingå partnerskap på Sveriges ambassader.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
internationellt   privaträttslig   konvention   om
partnerskap.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen   anförs   om   en   ny
sambolagstiftning   som  behandlar  samkönade  och
olikkönade sambopar lika.

2001/02:L369  av  Ann-Kristine  Johansson  (s)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs    om    en    gemensam
äktenskapslagstiftning   för   samkönade  såväl  som
olikkönade par.

2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  förlänga
betänketiden för par som har barn under 16 år från
dagens halvår  till  ett  helt  år,  antingen båda
eller bara den ena föräldern önskar skilsmässa.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,
mp)  vari  föreslås  att  riksdagen  fattar följande
beslut:

15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
anknytningsvillkoren   i   lagen   om  registrerat
partnerskap.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att ambassader
skall  ha möjlighet att förrätta  registrering  av
partnerskap.

17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagändring för att
möjliggöra  så  att trossamfund kan  få  rätt  att
förrätta registrering av partnerskap.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  ändra
terminologin i lagen om registrerat partnerskap.

19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att införa en
könsneutral   sambolagstiftning   som   likställer
samkönade och olikkönade samboförhållanden.

26.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  genomföra en
lagändring   i   äktenskapsbalkens  bestämmelse   om
äktenskapets ingående  så  att  gifta  transsexuella
personer inte skall tvingas till skilsmässa  för att
få   ändrad   könstillhörighet,   se   1  kap.  1  §
äktenskapsbalken.

2001/02:Ju450 av Johan Pehrson och Helena  Bargholtz
(fp)  vari  föreslås  att  riksdagen fattar följande
beslut:

33. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om jämkad bodelning.

2001/02:So377   av   Mikael   Oscarsson  och  Stefan
Attefall  (kd)  vari föreslås att  riksdagen  fattar
följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att se över vilka
regler som missgynnar familjer och äktenskap.

2001/02:A229  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

35.  Riksdagen  begär  att  regeringen  läggar  fram
förslag om ändring i äktenskapsbalken så att det i
vissa fall blir möjligt att jämka bodelningar.