Afghanistan (Betänkande 1989/90:UU2 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande
1989/90: UU2

Afghanistan

Motionerna

1988/89:U505 av Olof Johansson (c) vari yrkas

6. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sovjetiskt krigsskadestånd till Afghanistan.

1988/89:U525 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige i FN verkar för det afghanska folkets rätt till fria val.

1988/89:U547 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatta svenska ansträngningar för att värna om
det afghanska folkets nationella oberoende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt svenskt stöd till FNs arbete för att
åstadkomma fred och nationellt självbestämmande för Afghanistans
folk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om brott mot folkrätten och FN-stadgan vid krigföringen
i Afghanistan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska initiativ för att påtala brott mot konventionen
om inhumana vapen och urskillningslösa attacker,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationella undersökningar om brott mot de
mänskliga rättigheterna vid krigföring i Afghanistan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökade svenska kontakter med de afghanska
befrielserörelserna,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska initiativ för att undanröja kvarlämnad
krigsmateriel i Afghanistan.

1989/90

UU2

1 Riksdagen 1989190. 9 sami. Nr 2

Bakgrund

1989/90:UU2

Utskottet behandlade situationen i Afghanistan senast i november 1988
(1988/89:UU7). För en kortfattad beskrivning av situationen under
1988 hänvisas till detta betänkande.

Efter det att de sista sovjetiska trupperna i enlighet med Genéveöverenskommelserna
(14 april 1988) lämnade Afghanistan den 15
februari 1989 har stridigheterna fortsatt mellan Mudjahedin (de stridande
delarna av motståndsrörelsen som befinner sig inne i Afghanistan)
och den Sovjetstödda Kabulregeringens trupper.

Sovjetunionen fortsätter att med bl.a. vapenleveranser stödja regeringen
under ledning av president Najibulla. USA fortsätter att tillsammans
med Pakistan stödja Mudjahedin. Stridigheterna förmodas komma
att fortsätta. Den interimsregering som 1988 bildades av de sju
partier som befinner sig i landsflykt i Peshawar i Pakistan (Afghanistans
islamiska enhet) har splittrats på grund av motsättningar mellan
vissa av partierna. En del av dessa (Jamiat-partiet och Hezb-i-Islami)
bekämpar varandra inne i Afghanistan.

Den fråga som kan sägas vara grunden till konflikten i Afghanistan,
vem som politiskt skall styra landet, berördes inte i Genéveöverenskommelserna.
Motståndsrörelsen var ej part till överenskommelserna
och menar att dessa slöts över dess huvud. På grund av de fortsatta
stridigheterna kvarstår flyktingproblemet. Ca 5 miljoner flyktingar har
tagit sin tillflykt till Pakistan (3 miljoner) och Iran (2 miljoner). Ett
stort antal afghaner befinner sig fortfarande på flykt inom landet.

Under de nio år som den sovjetiska ockupationen av Afghanistan
varade krävde FNs generalförsamling i årliga resolutioner de utländska
truppernas tillbakadragande från landet och det afghanska folkets rätt
till självbestämmande. Den svenska regeringen har upprepade gånger i
FNs generalförsamling uttryckligen ställt sig bakom resolutionens krav.
Under årets generalförsamling krävde Sverige att FN via säkerhetsrådet
tar sitt ansvar och bidrar till genomförande av en fredlig lösning på
konflikten i Afghanistan.

Utskottet

De motioner som utskottet har att behandla skrevs i januari 1989.
Händelseutvecklingen sedan dess i Afghanistan, bl.a. det sovjetiska
uttåget i enlighet med Genéveöverenskommelserna, har därför redan i
viss mån givit svar på några av motionärernas yrkanden. Det är dock
enligt utskottets uppfattning självklart att, såsom också skett i detta fall
från svensk sida, brott mot eller likgiltighet inför folkrätten skall
påtalas. Detta gäller t.ex. Sovjetunionens brott mot folkrätten både vad
gäller urskillningslös krigföring och brott mot de mänskliga rättigheterna
i Afghanistan vilket tas upp i motion 1988/89:U547. Sålunda bör
Sverige fortsätta sitt arbete på att internationellt öka respekten för
folkrätten. I detta arbete ingår ansträngningar dels att förmå fler stater

att ansluta sig till de folkrättsliga konventioner som utarbetas, dels
förbättra kontrollen över att staterna verkligen lever upp till sina
åtaganden.

Någon formell folkrättslig möjlighet för den svenska regeringen att
kräva att Sovjetunionen betalar krigsskadestånd för förstörelsen i Afghanistan
vilket yrkas i motion 1988/89:11505 finns dock inte.

Det finns visserligen en folkrättslig regel om krigsskadestånd till
följd av brott mot krigets lagar, men denna regel är inte absolut eller
tvingande. Den synes därtill förutsätta förhandlingar. Vad gäller ansvar
för aggression så existerar ett folkrättsligt ansvar. Det finns dock ingen
bindande folkrättslig regel som anger hur ett ekonomiskt skadestånd
skall bestämmas, annat än genom förhandlingar mellan berörda parter.

Utskottet vill framhålla det särskilda ansvar som Sovjetunionen har
att bidra till återuppbyggnaden av det land det genom urskillningslös
krigföring förstört.

De sovjetiska brotten mot mänskliga rättigheter i Afghanistan har
undersökts av FNs kommission för de mänskliga rättigheterna vilken
tillsatt en särskild rapportör i frågan. Vid kommissionens 45:e möte
våren 1989 presenterade denne en rapport vari konstaterades att den
väpnade konflikten i Afghanistan hade orsakat ett oerhört mänskligt
lidande och att den naturligtvis präglade situationen för de mänskliga
rättigheterna i landet. Eftersom kontrollen över landet var delad
mellan regeringen och motståndsrörelsen var även ansvaret delat för
att tillse att mänskliga rättigheter respekterades, framförde rapportören.
Betydelsen av att humanitära frivilliga organisationer, särskilt
Internationella rödakorskommittén (ICRC), tilläts besöka alla delar av
landet betonades. Rapportören underströk också bl.a. betydelsen av
flykti ngrepatriering. Rapportörens mandat har enligt ett beslut av
kommissionen förlängts med ett år. Sverige var bl.a. medförslagsställare
till den resolution som låg till grund för beslutet.

Med det ovan anförda får yrkandena 3, 4 och 5 i motion
1988/89:U547 anses besvarade. Yrkande 6 i motion 1988/89:U505 avstyrks.

Den rapportör till kommissionen för de mänskliga rättigheterna som
undersökt situationen i Afghanistan tog även upp frågan om att få bort
de minor som utplacerats under konflikten. Minröjning ingår som ett
prioriterat område i det återuppbyggnadsprogram för Afghanistan som
FN planerar. Insatserna på detta område har hittills inriktats på
förebyggande utbildning bland flyktingarna så att dessa när de återvänder
själva skall kunna upptäcka och oskadliggöra minorna. Minröjningsarbetet
skulle naturligtvis i hög grad underlättas om Sovjetunionen,
som berörs i motion 1988/89:U505, överlämnar kartor som visar
var minorna är utplacerade. Sverige har hittills bidragit med 80
milj.kr. för insatserna i återuppbyggnadsprogrammet. Det svenska biståndet
till det afghanska folket har under de senaste tio åren uppgått
till sammanlagt 350 milj.kr. Totalt har kostnaden för FNs återuppbyggnadsprogram
för Afghanistan för en första period 1988—1993 beräknats
uppgå till 2 miljarder dollar.

1989/90: UU2

Härmed får yrkande 15 i motion 1988/89:U547 anses besvarat.

1989/90:UU2

Det afghanska folkets rätt till självbestämmande, oberoende, fred och
att utan inblandning och påtryckning utifrån välja sitt eget ekonomiska,
politiska och sociala system har, vilket framgår av bakgrunden till
detta betänkande, åter och åter igen fastslagits av FNs generalförsamling.
Sverige ställer sig bakom FNs krav.

Det är utskottets förhoppning att såväl krigföringen i som de fortsatta
utländska vapenleveranserna till de stridande parterna i Afghanistan
skall upphöra och att en politisk lösning skall komma till stånd som
tillgodoser det afghanska folket. Det av krig söndertrasade landet måste
återuppbyggas, flyktingarna måste kunna återvända. Den svenska regeringen
måste fortsätta det humanitära biståndet till såväl flyktingarna
som till de nödlidande inne i Afghanistan. Den svenska regeringens
önskan att hålla sig informerad om utvecklingen i Afghanistan bör
naturligtvis även i fortsättningen innebära kontakter med samtliga
berörda parter inkl. den afghanska motståndsrörelsen.

Härmed får motion 1988/89:U525 samt yrkandena 1, 2 och 7 i
motion 1988/89:U547 anses besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sovjetunionens brott mot folkrätten m.m.

att riksdagen förklarar yrkandena 3, 4 och 5 i motion
1988/89:U547 besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande sovjetiskt krigsskadestånd till Afghanistan
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1988/89:U505,

3. beträffande kvarlåmnad krigsmateriel

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1988/89:U547 besvarat
med vad utskottet anfört,

4. beträffande oberoende och självbestämmande för Afghanistans
folk

att riksdagen förklarar motion 1988/89:U525 samt yrkandena 1,
2 och 7 i motion 1988/89:U547 besvarade med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 10 oktober 1989
På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Alf Wennerfors (m), Axel
Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk) Per
Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Maria Leissner (fp), Arne Mellqvist
(s) och Hans Göran Franck (s).

Reservation

1989/90:UU2

Sovjetiskt krigsskadestånd till Afghanistan

Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser

dels att till den del av utskottets yttrande som på s. 3 slutar med
"berörda parter" bort läggas:

Detta hindrar naturligtvis inte att Sverige på lämpligt sätt klargör sin
uppfattning att Sovjetunionen borde utbetala krigsskadestånd. Utskottet
som delar motionärernas principiella uppfattning i denna fråga anser
att regeringen bör aktualisera frågan på det sätt som bedöms mest
ändamålsenligt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande sovjetiskt krigsskadestånd till Afghanistan
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:U505 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Afghanistan

Per Gahrton (mp) anför:

Även om jag instämmer med andemeningen i motion 1988/89:U505
yrkande 6 angående krigsskadestånd, kan jag inte stödja centerpartiets
yrkande eller reservation eftersom begreppet "krigsskadestånd" folkrättsligt
har en innebörd som här inte är tillämplig.