Affärstider

Betänkande 1989/90:NU23

Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU23

Affärstider

1989/90
NU23

Ärendet

I detta betänkande behandlas två motioner som har samband med den
pågående utredningen om effekterna av fria affärstider.

Sammanfattning

Effekterna av fria affärstider i detaljhandeln kartläggs och analyseras
för närvarande av en särskild utredare. Enligt en motion bör riksdagen
uttala sig för fortsatt tillämpning av fria affärstider och anmoda regeringen
att lägga ned utredningen. Yrkanden härom avstyrks av utskottet
men får stöd i reservationer (m, fp, c). I en annan motion påkallas
en utredning med sikte på att konsumentupplysningen skall förbättras,
bl.a. genom att det i ökad utsträckning finns kompetent personal
tillgänglig i butikerna. Motionen avstyrks i den delen, reservationsvis
(m, fp, c) med avvikande motivering.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som — delvis — behandlas här är följande:

1989/90:N233 av Helge Hagberg (s) och Lars Svensson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpt konsumentupplysning.

1989/90:N257 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

2. begär att regeringen lägger ner utredningen om affärstiderna,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om stöd för de fria affärstiderna.

Den förstnämnda motionen behandlas här såvitt den gäller affärstider;
i övrigt avses den bli behandlad i ett senare betänkande om parti- och
detaljhandel. 1

1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 23

Motivering

Det är viktigt att fria affärstider får råda, sägs det i motion
1989/90:N257 (fp). Konsumenterna har tydligt visat att de vill handla
under kvällar och söndagar. Kvälls- och helgöppna butiker och varuhus
gör det möjligt för en familj att handla tillsammans i lugn och ro.
Affärstiderna är, menar motionärerna, en fråga som handeln och
konsumenterna själva bör kunna göra upp om. Politikerna bör inte
lägga sig i den mer än nödvändigt.

En följd av de fria affärstiderna har blivit, anförs det i motion
1989/90:N233 (s), att kunderna sällan träffar personal som kan ge
nödvändig konsumentinformation. Kostnadsskäl åberopas för denna
utveckling. En utredning borde tillsättas med uppdrag att föreslå en
förbättrad kundservice.

Bakgrund

Affårstiderna i detaljhandeln var reglerade under åren 1910—1971.
Senast gällde 1967 års affärstidslag, vars giltighet var begränsad till fem
år. Huvudregeln medgav öppethållande mellan kl. 8.00 och kl. 20.00
på vardagar. Övriga tider var det förbjudet att hålla öppet för så vitt
inte dispens hade lämnats. Vissa typer av försäljningsställen, t.ex.
apotek och salutorg, var undantagna från lagens tillämpning, liksom
också vissa varuslag, såsom tryckta skrifter, drivmedel för motorfordon
och varor ingående i ett särskilt fastställt kiosksortiment.

Regeringen meddelade hösten 1971 att den inte avsåg att föreslå att
affärstidslagens giltighetstid skulle förlängas. Motioner om en sådan
förlängning avslogs av riksdagen. Under de tre första åren därefter
hade en affärstidsnämnd i uppdrag att följa affärstidernas utveckling.
Frågan om affärstider utreddes sedan av affårstidskommittén. Vid remissbehandlingen
av dess betänkande (SOU 1977:72), i vilket fyra
olika uppfattningar kom till uttryck, anslöt sig merparten av remissinstanserna
till uppfattningen att affårstiderna borde förbli fria. Regeringar
med olika partisammansättning har därefter intagit denna ståndpunkt.
Våren 1979 upptogs bibehållande av fria affärstider bland
åtgärder mot krångel och onödig byråkrati vilka regeringen (fp) presenterade
för riksdagen. Hösten samma år togs saken upp i regeringsförklaringen
(c, m, fp). År 1984 lade regeringen (s) vissa skrivelser i
aflärstidsfrågan till handlingarna och tillkännagav därvid som sin uppfattning
att fria affärstider skulle bibehållas.

Riksdagen har behandlat aflärstidsfrågan även vid andra tillfällen än
de redan antydda, senast våren 1988 (NU 1987/88:25 s. 31 f.) och —
såsom redovisas i ett följande avsnitt — våren 1989.

1989/90: NU23

Pågående utredning

1989/90: NU23

1989 års affärstidsutredning (Fi 1988:10; särskild utredare: direktör
Åke Hallman) har till uppgift att kartlägga och analysera effekterna av
fria affärstider i detaljhandeln. I utredningsdirektiven (dir. 1988:61)
nämns ett antal undersökningar under senare år — av Handelns
utredningsinstitut, livsmedelsutredningen (SOU 1987:44), statistiska
centralbyrån på uppdrag av Handelsanställdas förbund, statens prisoch
konkurrensverk och konsumentverket — vilka belyser öppethållandet
i dagligvaruhandeln.

Utredaren skall, heter det, särskilt kartlägga och analysera:

- omfattningen och utvecklingen av affärernas öppethållande,
-utvecklingen av anställningsformer (hel- resp. deltid) samt arbetskraftssituationen
inom detaljhandeln,

-eventuella samband mellan ökat öppethållande och kostnads- och
prisutvecklingen inom detaljhandeln,

-konsumenternas, de anställdas och detaljhandelsföretagens beroende
av och inställning till affärstiderna.

Utredningen har genomfört en kartläggning av öppethållandet i
detaljhandeln. Dess avslutande fas innefattar dels en enkät om företags,
butikschefers, handelsanställdas och konsumenters inställning till och
beroende av öppethållande, dels en enkät om företagens bevekelsegrunder
för ändringar i form av ökat eller minskat öppethållande.
Förhållandena i omvärlden kartläggs också.

Utredningsarbetet skall icke utmynna i något förslag. Det beräknas
bli avslutat före sommaren 1990.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden av samma innebörd som de yrkanden i motion
1989/90:N257 vilka tas upp här har tidigare behandlats våren 1989.
Näringsutskottet (1988/89:NU16) konstaterade att det inte förelåg något
ställningstagande av regeringen till förmån för en förnyad affärstidsreglering
och att utredningen om affärstiderna inte hade fått i uppdrag att
föreslå eller ens att skissera en sådan. Utskottet fann inte skäl för något
särskilt uttalande av riksdagen om att den tillämpade ordningen borde
fortsätta att gälla. Utredarens uppgift var, framhöll utskottet vidare, att
åstadkomma en kartläggning och analys av de förhållanden som rådde.
Resultaten därav borde inte minst kunna bli av värde för detaljhandelsföretagens
egna överväganden. Utskottet avstyrkte och riksdagen
avslog motionsyrkandena. Dessa fick stöd i reservationer (m, fp, c).

Samtidigt behandlades en motion som siktade till förbud mot öppethållande
av varuhus på vissa helgdagar. I en reservation (vpk, mp)
påkallades en lagstiftning av denna innebörd. Utskottet och riksdagen
avvisade förslaget.

Utskottet

Affärstiderna i detaljhandeln blev fria år 1972 efter långvarig reglering.
Såväl regeringar av olika partisammansättning som riksdagen har sedermera
vid flera tillfållen tagit ställning för bibehållande av fria
affärstider. En opinion som kräver återgång till ett system med affärstidsreglering
företräds bl.a. av Handelsanställdas förbund.

En särskild utredare har, såsom redovisats i det föregående, fatt i
uppdrag att kartlägga och analysera effekterna av fria affärstider i
detaljhandeln och att ta reda på olika intressenters inställning i frågan.
Det ingår inte bland utredarens uppgifter att lägga fram något förslag.

Affärstidsfrågan har i år tagits upp i två motioner. Den ena syftar till
bl.a. ett uttalande av riksdagen att fria affärstider bör bibehållas. Den
andra berör de fria affärstidernas konsekvenser när det gäller konsumenternas
möjligheter att få hjälp av kompetent personal i butikerna.

Det förstnämnda förslaget finns i motion 1989/90:N257 (fp), där en
rad olika frågor rörande detaljhandeln tas upp. I det nu aktuella
sammanhanget är motionärernas huvudsynpunkt att öppethållandets
omfattning bör avgöras av marknadsförhållandena, inte genom politiska
beslut. Ett ytterligare yrkande i motionen är att riksdagen skall
begära hos regeringen att den pågående utredningen om affärstiderna
omedelbart läggs ned.

Vad utredningen beträffar vill utskottet liksom förra året uttala att
det även utifrån motionärernas principiella uppfattning i affärstidsfrågan
saknas anledning till den begärda åtgärden. Utredarens uppgift är,
som nyss sagts, att åstadkomma en kartläggning och analys av de
förhållanden som råder. Resultaten därav bör inte minst kunna bli av
värde för detaljhandelsföretagens egen planering. Utredningsarbetet
skall avslutas i vår; den besparing som en omedelbar nedläggning
skulle kunna medföra är därför endast marginell. Motionärernas önskan
att utredningen skall läggas ned på detta stadium kan uppfattas
som ett tecken på att de inte vågar räkna med att utredningsresultaten
kommer att ge stöd åt deras egen ståndpunkt. Utskottet finner det
välmotiverat och angeläget att utredaren får slutföra sitt arbete och
publicera sitt betänkande. Motion 1989/90:N257 (fp) avstyrks alltså i
nu aktuell del.

Vad gäller det begärda principuttalandet om bibehållande av fria
affärstider vill utskottet anföra följande. Såsom nyss har berörts föreligger
det inte något ställningstagande av regeringen till förmån för en
förnyad affärstidsreglering och inte något uppdrag till utredaren att
föreslå en sådan eller ens att skissera hur en reglering skulle kunna
utformas. Det framstår för utskottet som helt opåkallat att riksdagen i
oträngt mål skulle särskilt uttala sig för att en redan gällande ordning
skall bibehållas. Motion 1989/90.N257 (fp) avstyrks alltså även i nu
angiven del.

Avsaknaden av affärstidsreglering har, anförs det i motion
1989/90:N233 (s), medfört att öppethållningen inom detaljhandeln har
blivit ganska omfattande. En följd därav är, hävdas det, att kunderna
sällan träffar personal som kan ge den information om varors egenska -

1989/90:NU23

per och lämpligt produktval som de skulle behöva. Motionärernas
yrkande om ett uttalande av riksdagen till regeringen om skärpt
konsumentupplysning syftar bl.a. till att en utredning skall få i uppdrag
att mot den angivna bakgrunden föreslå åtgärder för att detaljhandelns
service till konsumenterna skall förbättras.

Av den föregående redogörelsen framgår att aflSrstidsutredningen
kommer att belysa bl.a. hur arbetskraftssituationen och kostnadsutvecklingen
inom detaljhandeln har utvecklats under senare år. Dess
redovisning torde kunna ge underlag för en bedömning av om det
antagande som motionärerna utgår från är befogat och för en mera
övergripande, konstruktiv diskussion om servicenivån inom detaljhandeln.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1989/90:N233
(s) i här berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nedläggning av 1989 års affårstidsutredning
att riksdagen avslår motion 1989/90:N257 yrkande 2,

res. 1 (m, fp, c)

2. beträffande uttalande om fria affärstider

att riksdagen avslår motion 1989/90:N257 yrkande 3,

res. 2 (m, fp, c)

3. beträffande kundservice inom detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1989/90:N233 i ifrågavarande del.

res. 3 (m,fp,c) - motiv.

Stockholm den 8 mars
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Bo
Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson
(c) och Barbro Andersson (s).

1989/90:NU23

Reservationer

1. Nedläggning av 1989 års affärstidsutredning
(mom. 1)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad
utredningen" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i kravet på att utredningen om affärstiderna
omedelbart skall läggas ned. Av direktiven för utredningen framgår,
såsom har redovisats i det föregående, att såväl flera statliga myndigheter
som Handelns utredningsinstitut — branschens eget organ — har
belyst effekterna av de fria affärstiderna i detaljhandeln. Utredningen
framstår mot denna bakgrund som en förberedelse för senare ingrepp i
detaljhandelns frihet att själv bestämma sina öppethållningstider i
enlighet med marknadens krav och sålunda i samförstånd med konsumenterna.
Utskottet tar avstånd från en sådan regleringspolitik och
tillstyrker med det nu sagda det aktuella yrkandet i motion
1989/90:N257 (fp).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande nedläggning av 1989 års affärstidsutredning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N257 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Uttalande om fria affärstider (mom. 2)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Vad
gäller" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:

Statliga ingrepp i näringsfriheten får endast förekomma när så är
påkallat av starka samhällsintressen. Systemet med fria affärstider är
även i övrigt principiellt välmotiverat och har klart positiva konsekvenser
för konsumenterna. Regeringens åtgärd att sätta i gång en ny
affärstidsutredning ser utskottet som ett illavarslande tecken på en för
näringslivet skadlig regleringsiver. Riksdagen bör förebygga ett obefogat
ingrepp i marknadsekonomin genom att, som förordas i motion
1989/90:N257 (fp), rikta ett uttalande till regeringen om att fria affärstider
skall bibehållas.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uttalande om fria affärstider

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N257 (fp) yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU23

3. Kundservice inom detaljhandeln (mom. 3,
motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Av den" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill även med avseende på denna motion hänvisa till den
grundläggande principen att servicenivån inom handeln bör bestämmas
av marknadsförhållandena, inte av reglerande föreskrifter och
åtgärder från statsmakternas sida. Motion 1989/90:N233 (s) avstyrks
alltså i här berörd del.

1989/90:NU23

gotab 96192, stockholm 1990