1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter
Betänkande 1990/91:NU13
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU13
1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter
Innehåll
1990/91 NU13
Ärendet
I proposition 1990/91:13 (utrikesdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna 1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter.
En motion har väckts med anledning av propositionen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen skall godkänna det nya internationella avtalet om jute och juteprodukter. Enligt en reservation (m) borde förslaget avslås. Avtalet ingår, säger reservanterna, i ett integrerat råvaruprogram där en del andra avtal syftar till en manipulativ påverkan på prisbildningen.
Propositionen
Inom ramen för Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD) antogs år 1989 ett nytt internationellt avtal om jute och juteprodukter, avsett att ersätta ett liknande avtal från år 1982. Avtalet är ett s.k. utvecklingsavtal, utan pris- eller marknadsstabiliserande funktioner. Det syftar till att produktionen av jute och juteprodukter liksom förhållandena på jutemarknaden på olika sätt skall förbättras. Avtalet skall gälla under en tid av fem år, med möjlighet till förlängning för ytterligare två tvåårsperioder.
I propositionen (s.7--40) återges avtalet i sin engelska version med svensk översättning.
Motionen
Yrkande
Den motion som har väckts med anledning av propositionen är
1990/91:N7 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1990/91:13 om godkännande av 1989 års internationella juteavtal.
Motivering
Internationella råvaruavtal har, sägs det i motionen, om och om igen visat sin oförmåga att anpassa sig till en marknads krav. Avtal har brutit samman, varvid ekonomiska kriser har uppstått inom avtalssamarbetets ram. Systemet med råvaruavtal är, hävdar motionären, mer till skada än till nytta för utvecklingsländerna. Att manipulera marknader kan aldrig leda till annat än mycket kortsiktiga framgångar, menar han. Utvecklingsländerna varken kan eller bör avskärmas från marknaderna. Manipulerade priser utgör inget pålitligt underlag för investeringar. I fråga om juteprodukter påpekar motionären att sådana möter hård konkurrens framför allt från syntetfibrer. Varje åtgärd för att manipulera marknaden för jutefibrer är alltså, säger han, en åtgärd i syfte att manipulera blott en del av en fibermarknad.
Utskottet
Sverige har anslutit sig till ett antal internationella råvaruavtal. Dessa ingår i ett integrerat råvaruprogram som har tillkommit inom Förenta nationernas ram. För varje varuområde som omfattas av ett sådant avtal finns en internationell organisation, där exporterande och importerande länder samarbetar. Avtalen är av olika karaktär. Somliga har inriktats främst på forskning och utveckling inom produktområdet. Andra har ett vidare syfte, nämligen att världsmarknadspriserna på de ifrågavarande råvarorna skall stabiliseras. I vissa fall, såsom när det gäller kakao och naturgummi, är ett internationellt buffertlager det huvudsakliga stabiliseringsinstrumentet.
Ett internationellt juteavtal slöts första gången år 1982. Efter förlängning löper det ut i början av år 1991. Ett nytt avtal har kommit till stånd i november 1989. Regeringen föreslår nu att riksdagen skall godkänna detta avtal för Sveriges del. Avtalet har, liksom det hittillsvarande, inte några pris- eller marknadsstabiliserande funktioner. Huvuduppgiften för den internationella juteorganisationen, som har sitt säte i Dhaka i Bangladesh, är att kanalisera medel till forsknings- och utvecklingsprojekt, produktionsrationalisering samt marknadsföring av jute och juteprodukter.
Importen till Sverige av juteprodukter är ganska ringa. År 1989 uppgick importvärdet till ca 4,5 milj.kr. Med hänvisning till att Sverige har ett mycket begränsat handelspolitiskt intresse för jute och juteprodukter har kommerskollegium förordat att Sverige inte skall ansluta sig till det nya juteavtalet. Kollegiet har emellertid förklarat sig införstått med att det kan finnas skäl av annan art som talar för anslutning. De finansiella förpliktelser som en sådan för med sig är att ett årligt bidrag, hittills ca 9000--10000 kr., skall lämnas till juteorganisationens förvaltningsbudget.
I motion 1990/91:N7 (m) föreslås att riksdagen skall avslå propositionen, dvs. att Sverige skall ställa sig utanför det nya juteavtalet. Motiveringen för detta yrkande, vilken har refererats i det föregående, präglas av en generellt inriktad kritik mot råvaruavtalen. Dessa karakteriseras som instrument för manipulation av priser och marknadsförhållanden.
Av det redan sagda framgår att detta omdöme inte rimligen kan anses giltigt i fråga om det nya juteavtalet. Liksom det nuvarande är detta huvudsakligen inriktat på att en för juteproducenterna betydelsefull projektverksamhet skall komma till stånd. De projekt som kan bli aktuella är sammanfattningsvis sådana som gäller förbättring av produktions- och marknadsförhållandena för jute och juteprodukter. Avtalet går inte ut på några åtgärder för prisstabilisering, exportreglering eller liknande.
Motionären har inom utskottet hävdat att juteavtalet ändå för Sveriges del bör avvisas såsom ingående i ett större råvaruprogram där andra avtal har mera vittgående syften. Utskottet delar inte denna uppfattning. Varje råvaruavtal bör prövas utifrån sina egna förutsättningar. En fortsatt medverkan från Sveriges sida på det nu aktuella området kan ses som ett positivt inslag i vårt lands relationer till utvecklingsländerna. Åtgärder för att främja användningen av ett naturmaterial som jute har också en miljöpolitisk innebörd. Kostnaderna för fortsatt anslutning till det internationella samarbetet på juteområdet är obetydliga.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande godkännande av 1989 års internationella juteavtal att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:13 och med avslag på motion 1990/91:N7 godkänner 1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter.
Stockholm den 22 november 1990
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s) och Sven-Olof Petersson (c).
Reservation
Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.3 som börjar med "Av det" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha följande lydelse:
Det nu aktuella juteavtalet ingår, såsom framhålls i motion 1990/91:N7 (m), i ett integrerat program för internationellt råvarusamarbete. Det bör således inte bedömas separat utan sättas in i ett större sammanhang. I detta ingår flera avtal som syftar till direkt påverkan på prisbildningen genom kvoteringssystem, buffertlager etc. Med rätta kan dessa avtal betecknas som manipulativa.
Avtal med den inriktning som nu har nämnts medför inte sällan avsevärda skadeverkningar. När ett sådant avtal bryter samman drabbas i första hand producenterna, som oftast är att finna i fattiga utvecklingsländer, av en ekonomisk kris. Produktion och handel enligt vanliga marknadsekonomiska principer ger otvivelaktigt bättre förutsättningar för intressenterna på råvarumarknaden än en i internationell regi bedriven manipulation av priser och andra konkurrensvillkor.
I konsekvens med vad här sagts bör, anser utskottet, Sveriges medverkan i det avtalsbundna internationella samarbetet på råvaruområdet successivt avvecklas. I första hand bör vårt land avstå från att ansluta sig till 1989 års juteavtal. Regeringens nu föreliggande förslag om godkännande av detta avtal avstyrks alltså av utskottet.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande godkännande av 1989 års internationella juteavtal att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N7 avslår proposition 1990/91:13.