den 9 december
Svar på fråga
2009/10:282 Blodgivning och diskriminering på grund av
sexuell läggning
Socialminister
Göran Hägglund
Ulf
Holm har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att karenstiden för
blodgivning inte ska vara diskriminerande på grund av sexuell läggning.
I
sjukvården behöver blod ges i samband med akut och kronisk blodbrist, såsom vid
större operationer, efter trauman och olycksfall av olika slag och vid tumör-
och leukemibehandling. Den som behöver få blod är i ett mycket utsatt läge och
ingen ska behöva bli smittad av blod som man får i vården. Vi måste därför ha
en ordning som så långt möjligt skyddar blodmottagaren från att råka ut för det
och vi har i Sverige en väldigt hög säkerhet inom området.
För att
minimera risken för överföring av olika slags blodburen smitta finns i dag
bestämmelser i lagen och förordningen om blodsäkerhet samt i Socialstyrelsens
och Läkemedelsverkets föreskrifter. Socialstyrelsen har bemyndigande att
föreskriva vad som ska gälla för att man ska få lämna blod som används till
transfusion.
Socialstyrelsen
har nyligen beslutat om en ändring i sina föreskrifter, så att det blir möjligt för en person att lämna blod
tidigast ett år efter att han eller hon haft ett sexuellt riskbeteende. Till sådant riskbeteende
räknas bland annat sex mellan män på grund av en högre risk för vissa typer av
blodsmitta. Det är förstås inte så att varje sådan kontakt medför en hög risk
men eftersom en enskild bedömning av varje risktillfälle inte är möjlig måste
man definiera vissa typer av kontakter som medför extra hög risk.
Enligt
uppgift från Socialstyrelsen behandlar föreskrifterna, såväl den nyligen gjorda
ändringen som tidigare lydelse, alla så kallade sexuella riskbeteenden utifrån
risken för smittspridning. Det är inte personens sexuella läggning som sådan
som är avgörande för om personen ska få lämna blod, utan om personen utsatt sig
för eventuella risker för blodsmitta.
Socialstyrelsen
ändring i föreskrifterna om blodgivning träder i kraft den 1 mars 2010.